Miljöbalk (1998:808)

(MB)

Departement
Klimat- och näringslivsdepartementet
Utfärdad
1998-06-11
Ändring införd
SFS 1998:808 i lydelse enligt SFS 2024:22
Ikraft
1999-01-01
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2024-03-01
Övrigt
Rättelseblad 2006:673 och 2006:828 har iakttagits.
  • LVFS 2013:10: Läkemedelsverkets föreskrifter om kosmetiska produkter
  • SJVFS 2019:79: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2008:34) om försiktighetsåtgärder vid odling av genetiskt modifierade grödor
  • SJVFS 2008:34: Statens jordbruksverks föreskrifter om försiktighetsåtgärder vid odling av genetiskt modifierade grödor
  • SJVFS 2019:75: Statens jordbruksverks föreskrifter om avgifter för offentliga kontroller
  • SJVFS 2019:77: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2003:5) om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade växter
  • SJVFS 2019:78: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:29) om innesluten användning av genetiskt modifierade växter
  • SJVFS 2007:29: Statens jordbruksverks föreskrifter om innesluten användning av genetiskt modifierade växter
  • LVFS 2014:1: Föreskrifter om ändring i Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2013:10) om kosmetiska produkter
  • NFS 2015:1: Naturvårdsverkets föreskrifter om registrering av beslut enligt 7 kap. miljöbalken.
  • NFS 2009:10: Naturvårdsverkets föreskrifter om artskydd
  • SJVFS 2019:76: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2003:4) om avgifter för ansökningar om utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade växter samt avgifter för tillsyn av produkter som släppts ut på marknaden
  • SJVFS 2003:4: Statens jordbruksverks föreskrifter om avgifter för ansökningar om utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade växter
  • SJVFS 2009:71: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1999:89) om handel och andra åtgärder med exemplar av vilt levande djur- och växtarter som behöver skydd
  • SJVFS 1999:89: Statens jordbruksverks föreskrifter om handel och andra åtgärder med exemplar av vilt levande djur- och växtarter som behöver skydd
  • NFS 2017:8: Föreskrifter om upphävande av Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 1999:5) om avgifter för tillsyn av täkter
  • NFS 1999:5: Naturvårdsverkets föreskrifter om avgifter för tillsyn av täkter
  • SJVFS 2011:26: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2003:4) om avgifter för ansökningar om utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade växter
  • SJVFS 2010:37: Föreskrifter om ändring i Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2003:5) om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade växter
  • SJVFS 2009:89: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:29) om innesluten användning av genetiskt modifierade växter
  • SJVFS 2007:38: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1999:89) om handel och andra åtgärder med exemplar av vilt levande djur- och växtarter som behöver skydd
  • SJVFS 2001:39: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks före skrifter (SJVFS 1995:33) om användning av genetiskt modifierade djur
  • SJVFS 1999:88: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1998:19) om avgifter för handläggning av ärenden enligt förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m. och förordningen (1994:2027) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter

FÖRSTA AVDELNINGEN

ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER

1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde

  • MÖD 2004:19:Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva lakningsverk för kemisk rening av grafit-----Länsstyrelsen överklagade provisoriska begränsningsvärden för utsläpp till vatten av klorid och nitrat och framhöll risken för irreversibla skador med de värden miljödomstolen tillåtit. Miljööverdomstolen (MÖD) – som sänkte värdena till de av länsstyrelsen yrkade – ifrågasatte om ens dessa värden skulle leda till acceptabla förhållanden i Älman. Dessa nivåer var dock de enda som var föremål för MÖD:s bedömning. Efter att ha påpekat att underlaget var bristfälligt uttalade MÖD att det var svårt att göra några säkra bedömningar om bolagets möjligheter att tekniskt och ekonomiskt klara de begräsningsvärden som nu fastställts eller de strängare villkor som skulle kunna komma att fastställas efter prövotidens utgång. MÖD underströk vikten av att bolaget innan man tar tillståndet i anspråk bedömer förutsättningarna att klara villkor som kan komma att fastställas.
  • MÖD 2007:56:Villkor för energihushållning ----- Det har som villkor föreskrivits att förbrukningen av energi (elektricitet respektive värme) per ton produkt inte får överskrida vissa värden. Miljööverdomstolen konstaterade att energihushållning har ett egenvärde och att villkoret inte i första hand syftar till att begränsa utsläpp av koldioxid, samt att det i vissa fall kan finnas behov av en reglering av energianvändningen utöver den som uppnås med generella styrmedel.

[K1]1 §  Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.

[S2]Miljöbalken skall tillämpas så att

  1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,
  2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,
  3. den biologiska mångfalden bevaras,
  4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och
  5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.

  • MÖD 2008:41:Tillstånd till vindkraftverk ----- En kommunal översiktsplan har ansetts utgöra en av flera omständigheter som en domstol har att beakta vid tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD) har tidigare slagit fast att en aktuell och välunderbyggd översiktsplan har stor betydelse när det gäller bedömningen av vad som kan anses vara en lämplig plats för en tillståndspliktig verksamhet (MÖD 2005:66). Om det framkommer nya omständigheter som förändrar de faktiska förutsättningarna för ett givet tillstånd kan detta utgöra grund för ändring i högre instans. Ett under ärendets handläggning ändrat politiskt ställningstagande i en översiktsplan bör dock inte i sig medföra att en högre instans ska undanröja ett i underinstansen givet tillstånd. En företagare måste ha en rimlig möjlighet att förutsäga vilka risker han tar när han inleder ett nytt tillståndspliktigt projekt. Kommunen hade inte själv överklagat tillståndsdomen eller redovisat några konkreta planer för det aktuella områdets användning under överskådlig tid. Miljödomstolens dom fastställdes.
  • MÖD 2009:48:Tillstånd till anläggande och drift av gruppstation för vindkraftverk i Kattegatt utanför Falkenberg ----- Miljödomstolen avslog ansökan om tillstånd eftersom sökandebolaget inte visat att den sökta platsen är den där ändamålet med verksamheten kan uppnås med minsta intrång och olägenhet med hänsyn till människors hälsa och miljön.
  • MÖD 2010:53:Tillstånd till anläggande och drift av hamn vid Norvikudden, i Nynäshamn ----- Miljödomstolen hade avslagit en ansökan om anläggande och drift av en hamn. Miljööverdomstolen bedömde att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och fann att vid en samlad bedömning kunde verksamheterna tillåtas enligt de allmänna lokaliserings- och hushållningsbestämmelserna i miljöbalken. Vid den samhällsekonomiska bedömningen enligt 11 kap. 6 § miljöbalken framstod det enligt Miljööverdomstolen som uppenbart att mervärdet av den sökta hamnanläggningen väl uppfyllde det i bestämmelsen föreskrivna kravet. Miljööverdomstolen förklarade verksamheterna tillåtliga och föreskrev att miljödomstolen ska meddela tillstånd och föreskriva villkor avseende de ansökta verksamheterna.
  • MÖD 2013:39:Tidsbegränsat tillstånd för uttag av grundvatten för jordbruksbevattning ----- Mark- och miljööverdomstolen har i två fall begränsat tillstånd till uttag av grundvatten för jordbruksbevattning att gälla i 25 år. Omständigheterna i de bägge tillståndsansökningarna som enligt 16 kap 2 § första stycket miljöbalken påkallade tidsbegränsning fann domstolen vara osäkerhet om kunskapsläget beträffande grundvattenbildning, effekten av klimatförändringar och konkurrerande verksamheter om samma grundvattenuttag samt att användningen av jordbruksmark kan förändras över tiden.
  • MÖD 2010:38:Etablering av 30 vindkraftverk ----- Ett bolag ansökte om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftanläggning om 30 vindkraftverk på ett lågfjällsområde som utpekats som riksintresse för rennäringen och för energiproduktion. Enligt kommunens ej lagakraftvunna översiktsplan var området lämpligt för vindkraftsetablering. Miljööverdomstolen fann att intresset av att etablera vindkraftsparken gick att förena med intressena för rennäringen och det rörliga friluftslivet och bevarandet av landskapsbilden. Avseende de höga naturvärdena på platsen i form av geologiska formationer ansåg Miljööverdomstolen att det fanns ett starkt bevarandeintresse. De höga naturvärdena hade emellertid inte lett till att området utpekats som riksintresse eller erhållit något annat formellt skydd enligt miljöbalken. Genom de försiktighetsåtgärder som föreskrivits och då hela etableringen endast tog i anspråk en liten del av Glötesvålens yta ansåg Miljööverdomstolen att intresset av att bevara områdets geovetenskapliga värden gick att förena med intresset av att utvinna energi på ett sätt som bäst motsvarade en god hushållning och främjande av en hållbar utveckling.
  • MÖD 2015:27:Föreläggande om byte av värmekälla för uppvärmning av byggnad ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att miljönämnden haft fog för att förelägga verksamhetsutövaren att byta ut befintlig oljeeldning till en värmekälla med lågt eller inget inslag av ej förnybara energikällor. Trots att det rörde sig om en mindre verksamhet bedömdes miljönyttan av åtgärden vara beaktansvärd. Det konstaterades även att åtgärden skulle innebära en sänkning av värmekostnaderna och återbetala sig över tid, att inga särskilda svårigheter med byte framkommit och då ett byte i detta fall inte heller skulle medföra komplikationer för verksamheten ansågs föreläggandet inte orimligt.
  • MÖD 2005:55:Föreläggande att inkomma med uppgifter om master och antenner för mobiltelefoni ----- En miljönämnd hade förelagt ett mobilnätföretag att inge en karta över var master och antenner som sänder/tar emot elektromagnetisk strålning för tredje generationens mobiltelefoni var placerade i kommunen. Föreläggandet motiverades med att kommunen behövde uppgifterna för sin tillsyn över miljöfarlig verksamhet. Miljödomstolen upphävde föreläggandet efter att ha funnit att strålningen var så svag att den enligt nuvarande vetenskapliga rön inte kunde medföra olägenhet för omgivningen varför verksamheten inte kunde omfattas av miljöbalkens definition av miljöfarlig verksamhet. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade först att även om en verksamhet inte är farlig för miljön men omfattas av några av punkterna i 9 kap. 1 § miljöbalken är en sådan verksamhet att beteckna som miljöfarlig. Det räcker med att det finns en risk för påverkan. MÖD framhöll även att masterna kan ge upphov till psykisk oro hos närboende vilket är tillräckligt för att masterna skall kunna anses medföra olägenhet för omgivningen enligt 9 kap. 1 § 3 miljöbalken. Slutligen fann MÖD att uppgifterna som miljönämnden begärt ansågs behövliga för den övergripande tillsynen varför miljödomstolens dom upphävdes och länsstyrelsens beslut fastställdes.
  • MÖD 2003:45:Tillstånd till verksamheten vid en monoklorättiksyrafabrik----- Miljödomstolen hade vid tillståndsgivningen för en industri med stöd av 22 kap. 27 § miljöbalken uppskjutit avgörandet av slutliga villkor för miljöpåverkan av externa transporter. Bolaget skulle utreda möjligheterna att övergå till järnvägstransporter och ställa krav vid upphandling av transporter m.m. Bolaget överklagade och menade att det inte var möjligt att föreskriva villkor som rör transporter till och från en anläggning när transporterna inte utförs av bolaget i egen regi. Miljööverdomstolen (MÖD) var av motsatt mening och fann att stöd för att föreskriva sådana villkor fanns i regeln om s.k. följdverksamheter i 16 kap. 7 § miljöbalken. MÖD ansåg att det fanns utrymme för att ålägga bolaget att vidta åtgärder för att minska påverkan av transporter och således även skäl att föreskriva prövotid för att utreda frågan och fastställde därmed miljödomstolens dom. (Jfr MÖD:s dom samma dag i mål nr M 602-02, 2003-05-06, med i princip samma domskäl)
  • MÖD 2005:66:Tillstånd till vindkraftverk-----Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) har en aktuell och väl underbyggd översiktsplan stor betydelse när de gäller att bedöma vad som är en lämplig lokalisering av tillståndspliktig verksamhet. Under målets handläggning i MÖD hade kommunen antagit en ny översiktsplan i vilken redovisades ett område som lämpligt för vindkraft. I planen angavs också att stor restriktivitet skulle gälla för vindkraftsutbyggnad i övrigt. MÖD fann att eftersom det aktuella området var det enda som kommunen pekat ut som en lämplig plats för vindkraft var bolagets utredning tillräcklig för att kunna bedöma lokaliseringen. Sammantaget fann MÖD att det allmänna intresset att bygga ut vindkraft för att främja en hållbar utveckling (se 1 kap. 1 § miljöbalken) talade för att bifalla bolagets ansökan vid prövning enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Eftersom de motstående intressena inte var av sådan styrka att de utgjorde hinder för en etablering bifölls bolagets ansökan om tillstånd.
  • MÖD 2010:13:Lagligförklaring och ombyggnad av Torps kraftstation m.m. ----- I samband med lagligförklaring av de gamla anläggningsdelarna för ett mindre vattenkraftverk lämnade miljödomstolen kraftverksägaren tillstånd enligt miljöbalken att bygga om dammen, kraftverket och utloppskanalen samt genom kraftverket avleda Lillälvens vatten intill en viss angiven mängd. Tillståndet förenades med vattenhushållningsbestämmelser och andra villkor. Kraftverksägaren överklagade bl.a. ett vilande villkor om skyldighet att, då tillsynsmyndigheten påkallade det med hänsyn till fiskeintresset, anordna en fiskväg förbi dammen. Enligt kraftverksägaren kunde frågan om fiskväg och därmed förenad minimitappning endast prövas i samband med omprövning av två nedströms liggande kraftverk eftersom en isolerad åtgärd vid Torps kraftstation inte skulle få någon effekt på fiskvandring och fiskförekomst. Vidare anförde kraftverksägaren att den obligatoriska kostnads-/nyttoavvägningen inte kunde företas med ett sådant vilande villkor. Miljööverdomstolen fann, efter hänvisning till miljöbalkens portalparagraf och aktuella miljökvalitetsmål, att undantag från huvudregeln i 11 kap. 8 § miljöbalken inte kunde ges. Med hänsyn till rådande fiskvandringsförutsättningar i Lillälven kunde skyldigheten att inrätta fiskväg i detta fall förskrivas som ett vilande villkor.
  • MÖD 2006:53:Tillstånd till enskild avloppsanläggning-----Tillstånd till utsläpp från en avloppsanläggning med en installerad vattentoalett var inte förenligt med miljöbalkens krav på en hållbar utveckling och det nationella miljömålet ”Ingen övergödning”. Därvid beaktades vad som skulle bli följden av en generell tillståndsgivning till liknande vattentoaletter på fastigheter belägna i skärgårdsområden med utsläpp till Östersjön. Miljööverdomstolen (MÖD) bedömde med hänsyn till alla svenska skärgårdsområden i Östersjön att det på några decenniers sikt kunde röra sig om ett mycket stort antal fastigheter. De sammanlagda utsläppen från dessa tänkta fastigheter låg till grund för bedömningen. MÖD ansåg att den valda lösningen inte var tillräckligt robust för att långsiktigt garantera en tillfredställande reduktion av närsalter. Toalettfrågan borde lösas med någon form av torrtoalett. MÖD fastställde den lokala nämndens beslut, varigenom ansökan om installation av vattenspolande toalett avslagits. En ledamot var skiljaktig.

[K1]2 §  Bestämmelserna i denna balk om hushållning med mark- och vattenområden, tillstånd, anmälan och tillåtlighet ska i fråga om geologisk lagring av koldioxid tillämpas även på Sveriges kontinentalsockel utanför territorialgränsen.

[S2]Ytterligare bestämmelser om balkens tillämpning utanför territorialgränsen finns i 7 kap. 32 §, 10 kap. 18 a § och 15 kap. 27 § samt i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon. Lag (2019:494).

Prop. 2018/19:95: Ytterligare bestämmelser om balkens tillämpning utanför territorialgränsen finns i 7 kap. 32 §, 10 kap. 18 a § och 15 kap. 27 § samt i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.

Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser om miljöbalkens ...

Prop. 2011/12:125: Paragrafen är ny. Enligt artikel 2 i CCS-direktivet ska direktivet tillämpas på geologisk lagring av koldioxid inom medlemsstaternas territorium, i deras ekonomiska zon och på deras kontinentalsocklar i den mening som avses i Förenta nationernas havsrättskonvention, UNCLOS (SÖ 2000:1).

I första stycket anges att det som enligt balken gäller i fråga om hushållning med mark- och vattenområden, tillstånd, anmälan och tillåtlighet för geologisk lagring gäller också utanför ...

  • MÖD 2003:3:Talerätt vid överklagande av täkttillstånd -----En kommun och ett kommunalförbund överklagade ett länsstyrelsebeslut om förlängt täkttillstånd med hänvisning till att fortsatt grustäkt skulle spoliera ett interkommunalt projekt att nyttja grustillgångarna för vattentäkt. Miljödomstolen avvisade överklagandena p.g.a. bristande talerätt. Miljööverdomstolen (MÖD) pekade på att kommunen vidtagit en rad åtgärder för att skydda området från fortsatt grustäktsverksamhet samt att den tilltänkta infiltreringsanläggningen skulle tillgodose innevånarna med dricksvatten. Domstolen ansåg därför att beslutet angick kommunen på ett så pass konkret sätt att den hade rätt att överklaga beslutet. När det gällde kommunalförbundet konstaterade MÖD att ett sådant förbund enligt kommunallagen skall tillvarata medlemmarnas gemensamma angelägenheter, bl.a. rörande teknisk försörjning. Förbundet hade också behörighet att företräda kommuner i sådana frågor. Eftersom kommunernas samverkan kring det tilltänkta dricksvattenprojektet skedde genom kommunalförbundets försorg tillerkändes även förbundet talerätt mot länsstyrelsens beslut.
  • MÖD 2005:51:Avvisad ansökan-----En kommun ansökte om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken att bl.a. leda bort inläckande grundvatten i en planerad kraftledningstunnel och tillhörande tillfartstunnel. Miljödomstolen anförde att bortledning av grundvatten kommer att ske i varje punkt i tunnlarna och avvisade ansökan med hänvisning till att kommunen inte visat att den hade rådighet beträffande samtliga de fastigheter som tunnlarna skulle passera. Miljööverdomstolen konstaterade att kommunen ägde de fastigheter där pumpanläggning för bortledande av grundvatten och pumpledning skulle förläggas och att kommunen därmed hade den rådighet som krävdes.

[K1]3 §  I fråga om verksamhet som kan orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa, miljön eller andra intressen som skyddas enligt miljöbalken tillämpas utöver balken även bestämmelser i annan lag.

[S2]Såvitt gäller skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete samt i sådana hänseenden i övrigt som huvudsakligen avser arbetsmiljön tillämpas bestämmelserna i arbetsmiljölagen (1977:1160).

[K1]4 §  I fråga om viss miljöfarlig verksamhet och viss vattenverksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (2010:897) om gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland, lagen (1974:268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige och lagen (1929:404) om giltighet här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929. Lag (2010:898).

[K1]5 §  Regeringen får, i den utsträckning det på grund av rådande särskilda förhållanden är nödvändigt för att stärka försvarsberedskapen, meddela föreskrifter för totalförsvaret som avviker från denna balk, dock inte inom sådant ämnesområde för vilket föreskrifter måste meddelas i lag.

[K1]6 §  I lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen finns föreskrifter om verkan av unionens fördrag och andra instrument samt unionens beslut. Lag (2011:322).

[K1]7 §  I fråga om renhållning inom vissa vägområden och angränsande områden gäller 26 § väglagen (1971:948).

[S2]I fråga om framförande av luftfartyg i överljudsfart och luftfartygs miljövärdighet gäller 1 kap. 7 § och 3 kap. 1 §luftfartslagen (2010:500).

[S3]I fråga om framdragande och begagnande av rörledning gäller i vissa fall 23 § lagen (1978:160) om vissa rörledningar. I fråga om byggande av naturgasledning gäller 2 kap. 4 § naturgaslagen (2005:403). Lag (2010:504).

2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m.

  • MÖD 2012:1:Borttagande av kreosotimpregnerad slipersmur ----- Länsstyrelsen förelade efter överklagande av granne en fastighetsägare att ta bort en stödmur av kreosotbehandlade sliprar i fastighetsgränsen. Mark- och miljööverdomstolen fann att Reachförordningen är framåtsyftande och inte har till syfte att åtgärda eventuella risker med redan befintliga installationer. Muren var därför inte otillåten enligt bestämmelserna i Reach. Inte heller mot bakgrund av de allmänna hänsynsreglerna fann Mark- och miljööverdomstolen skäl att förelägga fastighetsägaren att ta bort muren.
  • MÖD 2004:19:Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva lakningsverk för kemisk rening av grafit-----Länsstyrelsen överklagade provisoriska begränsningsvärden för utsläpp till vatten av klorid och nitrat och framhöll risken för irreversibla skador med de värden miljödomstolen tillåtit. Miljööverdomstolen (MÖD) – som sänkte värdena till de av länsstyrelsen yrkade – ifrågasatte om ens dessa värden skulle leda till acceptabla förhållanden i Älman. Dessa nivåer var dock de enda som var föremål för MÖD:s bedömning. Efter att ha påpekat att underlaget var bristfälligt uttalade MÖD att det var svårt att göra några säkra bedömningar om bolagets möjligheter att tekniskt och ekonomiskt klara de begräsningsvärden som nu fastställts eller de strängare villkor som skulle kunna komma att fastställas efter prövotidens utgång. MÖD underströk vikten av att bolaget innan man tar tillståndet i anspråk bedömer förutsättningarna att klara villkor som kan komma att fastställas.
  • MÖD 2002:33:Ansökan om befrielse från hämtning av hushållsavfall från en fritidsfastighet-----Klaganden uppgav att hon sällan vistades på sin fritidsfastighet och att det inte uppstod några sopor där. Hon tog med sig den mat som hon åt där och hon övernattade inte. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att klagandens vistelse på fastigheten kunde antas generera endast en sådan ringa mängd hushållsavfall att hon själv kunde ta hand om det på ett för miljön och människors hälsa betryggande sätt i enlighet med 2 kap. miljöbalken. Den lilla mängd hushållsavfall som det kunde bli fråga om ansåg MÖD inte heller svarade mot det behov av borttransport som normalt uppkommer vid användningen av en fritidsfastighet. Med hänsyn till detta ansågs särskilda skäl enligt 15 kap. 8 § 3 st. miljöbalken föreligga och dispens meddelades.
  • MÖD 2017:63:Tillstånd till ökad avledning av vatten genom turbinerna i ett vattenkraftverk ----- Lasele kraftstation ligger i Ångermanälven, som är ett av Sveriges mest utbyggda älvsystem. Fallhöjden är 54 meter och en minimitappning är föreskriven med 100-200 liter/sekund. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det inte finns någon reell risk för negativ påverkan på vattenförekomsternas status med en ökad avledning av vatten från 275 till 340 kubikmeter/sekund. Åtgärden äventyrar inte heller möjligheten att nå gällande miljökvalitetsnorm God ekologisk potential. Ett tillstånd till ökad avledning av vatten har också bedömts förenlig med miljöbalkens regler i övrigt. Några skadeförebyggande åtgärder har med hänsyn till nuvarande reglering inte bedömts motiverade. Mark- och miljööverdomstolen har också samma dag meddelat dom i mål nr M 2650-16 rörande avledning av vatten genom turbinerna i Långbjörn, som är den kraftstation som ligger närmast uppströms i förhållande till Lasele kraftstation.
  • MÖD 2013:13:Tillstånd enligt miljöbalken till uppförande och drift av vindkraftverk ----- Miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen hade meddelat tillstånd enligt miljöbalken till uppförande och drift av 12 vindkraftverk. Mark- och miljööverdomstolen fann att utredningen i målet var tillräcklig för att bedöma om det fanns risk för sådan skada på kungsörn och fladdermöss som avses i artskyddsförordningen och att den visade att det inte förelåg någon beaktansvärd risk. Mark- och miljööverdomstolen fastställde tillståndsbeslutet.
  • MÖD 2003:108:Tillstånd till bergtäkt-----Med ändring av underinstansernas avgörande meddelade Miljööverdomstolen (MÖD) tillstånd till en bergtäkt. Efter att ha inhämtat yttrande från bl.a. Konkurrensverket konstaterade MÖD att materialet i berget var särskilt lämpat för vägbeläggning och att detta behov inte kunde tillgodoses genom befintliga täkter i regionen. Även med hänsyn till nyttan av konkurrens när det gäller ballastmaterial fanns behov av den sökta täkten. Då täkten bedömdes medföra endast begränsade skador på miljön och det inte fanns någon bebyggelse i närheten, ansågs verksamheten tillåtlig.
  • MÖD 2021:14:Undersökningsökningstillstånd, Mineralprospektering, Miljöprövning, Allmänna miljöintressen ----- MÖD har ansett att bergmästaren inte har att direkt tillämpa bestämmelserna i miljöbalken vid sin prövning av arbetsplaner men att bergmästaren, inom ramen för sin prövning enligt minerallagen, kan föreskriva mer allmänna villkor till skydd för miljön i enlighet med 3 kap. 5 d § minerallagen. MÖD har vidare bedömt att de aktuella undersökningsarbetena, som omfattar djupborrning, är anmälningspliktiga enligt miljöprövningsförordningen och att det inte funnits skäl att i detta fall begära in ytterligare utredning rörande miljöpåverkan inför beslutet att godkänna arbetsplanen eller föreskriva om ytterligare villkor.

Tillämpning och bevisbörda

[K2]1 §  När frågor prövas om tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens och när sådana villkor prövas som inte avser ersättning samt vid tillsyn enligt denna balk är alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av detta kapitel iakttas. Detta gäller även den som har bedrivit verksamhet som kan antas ha orsakat skada eller olägenhet för miljön.

[S2]I detta kapitel avses med åtgärd en sådan åtgärd som inte är av försumbar betydelse i det enskilda fallet.

  • MÖD 2012:28:Tillsynsbeslut om förbud mot fortsatt vattenverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att länsstyrelsens beslut att förbjuda utövare av vattenverksamhet avseende vattenkraftproduktion, som saknade tillstånd men som hade visat att de bl.a. hade rätt enligt privilegiebrev att förfoga över vattnet vid anläggningen, att bedriva verksamheten var alltför ingripande. Länsstyrelsen bör dock, för att kunna fullgöra sin skyldighet att utöva tillsyn, kunna förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd till bedrivande av vattenverksamheten för fastställande av villkor för densamma. Målet återförvisades därför till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2012:27:Tillsynsbeslut om förbud mot fortsatt vattenverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att länsstyrelsens beslut att förbjuda utövare av vattenverksamhet avseende vattenkraftproduktion, som saknade tillstånd men som hade visat att de hade rätt enligt privilegiebrev att förfoga över vattnet vid anläggningen, att bedriva verksamheten var alltför ingripande. Länsstyrelsen bör dock, för att kunna fullgöra sin skyldighet att utöva tillsyn, kunna förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd till bedrivande av vattenverksamheten för fastställande av villkor för densamma. Målet återförvisades därför till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2017:27:Tillstånd till uppförande och drift av gruppstation för vindkraft ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en ansökan om tillstånd enligt den s.k. boxmodellen till att uppföra och driva en vindkraftspark ska avslås. Med hänsyn till omfattningen av vindkraftparken och omgivningens naturvärden har ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen inte ansetts ge tillräckligt underlag för att kunna bedöma alla de konsekvenser som verksamheten vid olika alternativutformningar kommer att ge upphov till. Det har därför inte gått att avgöra om verksamhetens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken.
  • MÖD 2004:71:Tillstånd till hållande av häst inom detaljplanelagt område----- Miljööverdomstolen har avslagit ansökan om tillstånd till hållande av häst inom detaljplanelagt område med hänvisning till att valet av plats för hästhållningen inte överensstämmer med kraven i 2 kap. 4 § miljöbalken. Även fråga om tillstånds förenlighet med planbestämmelser samt skyldigheten att upprätta miljökonsekvensbeskrivning.
  • MÖD 2010:18:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga om omfattningen av verksamhetsutövarens ansvar enligt 10 kap. 4 § Miljööverdomstolen uttalade att skälighetsavvägningen ska ske i två steg. För det första ska det utredas vilka efterbehandlingsåtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga ut kostnadssynpunkt. Därefter ska det ske en bedömning av ansvarets omfattning. Miljööverdomstolen fann att de förelagda åtgärderna var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga. Vid bedömningen av ansvarets omfattning beaktade Miljööverdomstolen tidsaspekten och begränsade bolagets ansvar för avhjälpandeåtgärder till 25 % av kostnaderna. Miljööverdomstolen fann även att när ett föreläggande har utformats på så sätt att en verksamhetsutövares kostnadsansvar har begränsats i förhållande till de åtgärder som ska vidtas bör det inte sanktioneras med ett vite. Även fråga om föreläggandet var riktat till rätt adressat.
  • MÖD 2005:54:Tillstånd till djurhållning och fodertillverkning-----Minkuppfödning hade bedrivits på platsen sedan 1940-talet. År 1997 lämnade Koncessionsnämnden för miljöskydd (KN) ett tidsbegränsat tillstånd till verksamheten då oklarhet rådde om den kunde fortsätta att bedrivas på platsen p g a förekomsten av flugor och lukt. Strax innan tillståndstiden gick ut sökte bolaget om ett nytt tidsobegränsat tillstånd hos länsstyrelsen, som avslog ansökan. Miljödomstolen bedömde att tillstånd kunde lämnas och återförvisade målet till länsstyrelsen. Miljööverdomstolen (MÖD) fann efter överklagande från länsstyrelsen och närboende att bolaget, trots att det gått åtta år efter KN:s beslut, inte hade lyckats visa att det gick att nedbringa störningarna på ett godtagbart sett. MÖD bedömde att verksamheten innebar en olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa och miljön och fann därför och med hänsyn till övriga i domen redovisade omständigheter att det inte fanns förutsättningar att lämna tillstånd.
  • MÖD 2003:66:Rättshjälp enligt rättshjälpslagen-----En klagande i målet om Hallandsåsen ansökte hos Miljööverdomstolen om rättshjälp, vilket avslogs. Domstolen uttalade därvid att med hänsyn till att bevisbördan i ansökningsmål åligger sökanden och att domstolen i dessa mål har en långtgående utredningsskyldighet, får behovet av juridiskt biträde i denna typ av miljömål antas vara begränsat.
  • MÖD 2006:31:Omprövning av villkor för ett vattenkraftverk-----En kraftverksägare har ålagts att sköta befintlig fiskväg samt att släppa viss mängd vatten genom fiskvägen och i torrfåran, s.k. klunkning. Även fråga om hur produktionsförluster för kraftverket skall beräknas.
  • MÖD 2004:73:Ändring av villkor avseende verksamhet vid skjutbana-----Vid en omprövning av verksamheten vid en skjutbana föreskrev Miljööverdomstolen (MÖD) att tidigare meddelade villkor om bl.a. blysanering skulle införas i det befintliga tillståndsbeslutet. Sedan tillståndshavaren därefter begärt omprövning av villkoren upphävde miljödomstolen dessa. Domstolen ansåg att det var uppenbart att villkoren var strängare än nödvändigt. Domstolen anförde bl.a. att det inte framgick av villkorstexten till vilken grad rening måste ske och att osäkerheten beträffande lämplig teknik, dess kostnad och effektivitet var alltför stor. Domstolen tillade att det dock fanns skäl för tillsynsmyndigheten att bevaka frågan och att en eventuell omprövning för att föreskriva villkor för ett omhändertagande av bly kan tas upp då det finns lämplig beprövad teknik. Sedan några närboende överklagat domen och yrkat att villkoren skulle kvarstå oförändrade, har MÖD avslagit överklagandena.
  • MÖD 2011:12:Tillsynsavgift för radonmätning ----- En fastighetsägare till ett flerfamiljshus hade låtit utföra en radonmätning vars resultat inte var invändningsfritt. Eftersom det är verksamhetsutövaren som har bevisbördan för att det inte föreligger någon olägenhet för människors hälsa var det befogat av miljönämnden att förelägga fastighetsägaren att utföra en kompletterande mätning. Miljönämnden har haft rätt att ta ut en avgift för sin tillsynsinsats.
  • MÖD 2002:45:Borttagande av stödmur av kreosotimpregnerade sliprar-----En stödmur av kreosotbehandlade sliprar uppfördes på en fastighet. En granne begärde att miljönämnden skulle ingripa genom att vitesförelägga fastighetsägaren att ta bort muren och vidta nödvändig sanering av marken. Grannen fick inte gehör för sina krav. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade, mot bakgrund av Kemikalieinspektionens föreskrifter och den bakomliggande kunskapen angående urlakning av kreosot, att sliprarna typiskt sett inte utgjorde någon fara för omgivningen. Då utredningen i övrigt inte heller gav stöd för att det skulle förekomma någon giftspridning fann MÖD inte anledning anta att människors hälsa eller miljön var i fara på grund av muren, varför överklagandet ogillades.
  • MÖD 2002:72:Förbud enligt 26 kap. 9 § miljöbalken-----Användningen av impregnerade stolpar som avgränsning för tomt kan inte förbjudas med stöd av produktvalsregeln i 2 kap. 6 § i miljöbalken. Utrymmet för att tillämpa regeln är mycket begränsat i vart fall när det gäller privatpersoner och när användningen inte strider mot Kemikalieinspektionens föreskrifter.
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.
  • MÖD 2018:19:Tillstånd till vindkraftpark ----- Mål om ansökan att få uppföra en vindkraftpark enligt den s.k. boxmodellen, som innebär att vindkraftverkens exakta antal, i detta fall maximalt 144 verk, och närmare placering inom ett större område inte har angetts i ansökan utan att beslut om detta ska delegeras till tillsynsmyndigheten. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att på det underlag som har presenterats i målet går det inte att avgöra om verkens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken. En sådan delegering är inte heller i enlighet med 22 kap. 25 § miljöbalken som anger att endast villkor av mindre betydelse får delegeras. Detsamma har ansetts gälla för alternativyrkandet att tillstånd ska ges för vindkraftverk enligt den s.k. exempellayout som har gjorts i målet. Ansökan om tillstånd har därför avslagits.
  • MÖD 2012:26:Tillsynsbeslut om förbud mot fortsatt vattenverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att länsstyrelsens beslut att förbjuda utövare av vattenverksamhet avseende vattenkraftproduktion, som saknade tillstånd men som hade visat att de hade rätt enligt privilegiebrev att förfoga över vattnet vid anläggningen, att bedriva verksamheten var alltför ingripande. Länsstyrelsen bör dock, för att kunna fullgöra sin skyldighet att utöva tillsyn, kunna förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd till bedrivande av vattenverksamheten för fastställande av villkor för densamma. Målet återförvisades därför till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2020:20:Förbud mot användning av en enskild avloppsanläggning ----- MÖD har fastställt förbudet eftersom de brister i anläggningen som nämnden påtalat bedömdes medföra en hög risk för förorening av grundvattnet i området. Att kommunen förelagts att inrätta en allmän va-anläggning i området föranledde inte någon annan bedömning eftersom en sådan lösning låg långt fram (ca tio år) i tiden.
  • MÖD 2022:10:Ansvar för kostnader att sanera ett förorenat område ----- Förslutna tunnor med cyanidslam har under främst 1950- och 1960-talet grävts ner i en mosse. Cyanidslammet har uppkommit som en restprodukt i en verksamhet som pågick 1948–1973. Cyanidslammet har över tid läckt ut och förorenat mossen. Det har inte gått att med säkerhet fastställa när föroreningen uppkom men övervägande skäl talar för att en väsentlig del uppkom först efter 1969 och det framstår som osannolikt att skadan till någon beaktansvärd del uppkom före 1960-talet. Aktiebolaget som bedrev verksamheten har genom fusion upptagits i ett annat aktiebolag, vilket därigenom övertagit ansvaret för att avhjälpa miljöskadan. MÖD har vid en samlad skälighetsbedömning enligt 10 kap. 4 § miljöbalken bestämt ansvarets omfattning till 75 procent av kostnaderna för avhjälpandeåtgärderna.

Hänsynsregler

[K2]2 §  Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.

  • NJA 2010 s. 516:Utformning av tillståndsvillkor enligt miljöbalken, särskilt när det gäller krav på verksamhetsutövarens kunskaper om de kemikalier som används i verksamheten.
  • MÖD 2014:52:Avloppsreningsverk inte ansvarigt för farliga kemikalier i verkets kunders produktion. ----- Villkor i tillstånd till avloppsreningsverk som betjänar kemisk industri. Utsläpp till vatten av TOC, tot-P, BOD och slam. Villkor om utmönstring av farliga kemikalier i verkets kunders produktion lämnades utan bifall.
  • MÖD 2004:23:Föreläggande om åtgärder avseende avloppsanläggning för fastigheterna i en samfällighetsförening i Lerums kommun-----Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade en samfällighetsförening vid vite att komma in med förslag på hur föreningens avloppsanläggning skulle förbättras så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. Föreningen överklagade till länsstyrelsen som upphävde föreläggandet. Länsstyrelsen ansåg att möjligheten enligt 26 kap. 19 § miljöbalken (MB) att förelägga en verksamhetsutövare att lämna förslag på förbättrande åtgärder avsåg förbättringar av egenkontrollen, inte av verksamheten som sådan. Enligt länsstyrelsen kunde en tillsynsmyndighet inte heller med stöd av 26 kap. 22 § MB kräva att verksamhetsutövaren skulle redovisa förslag till lösningar. Länsstyrelsen ansåg att det är myndighetens sak att föreskriva vilka åtgärder som behövs för att tillåtlighetsreglerna skall vara uppfyllda. Miljödomstolen delade länsstyrelsens bedömning. Även Miljööverdomstolen (MÖD) delade bedömningen att 26 kap. 19 § tredje stycket och 22 § första stycket MB inte gav stöd för föreläggandet. MÖD ansåg inte heller att det med stöd av kunskapskravet i 2 kap. 2 § MB kunde krävas att föreningen enligt 26 kap. 9 § samma lag skulle redovisa förslag på åtgärder för att förbättra reningseffekten. Kunskapskravet är nämligen så allmänt att det inte tar över de krav från rättssäkerhetssynpunkt som måste ställas på utformningen av ett tillsynsföreläggande. Av ett sådant föreläggande bör klart framgå vad adressaten har att iaktta och det är tillsynsmyndighetens sak att precisera detta. MÖD avslog därför överklagandet.
  • NJA 2006 s. 310:Villkor i tillstånd enligt miljöbalken om att verksamhetsutövaren i produktionen inte får använda sådana råvaror eller insatskemikalier för vilka det saknas dokumenterad kunskap om risken för vissa olägenheter för hälsa och miljön har ansetts inte vara godtagbart bl.a. från rättssäkerhetssynpunkt med hänsyn till att det inte av villkoret framgår hur djupgående kunskaper som krävs eller hur de skall vara dokumenterade.
  • MÖD 2011:45:Utdömande av vite ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att tillsynsmyndigheten, med stöd av 26 kap. 22 § första stycket första meningen miljöbalken, kan förelägga en verksamhetsutövare att tillse att undersökningar utförs av en oberoende ackrediterad provtagare.
  • MÖD 2010:18:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga om omfattningen av verksamhetsutövarens ansvar enligt 10 kap. 4 § Miljööverdomstolen uttalade att skälighetsavvägningen ska ske i två steg. För det första ska det utredas vilka efterbehandlingsåtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga ut kostnadssynpunkt. Därefter ska det ske en bedömning av ansvarets omfattning. Miljööverdomstolen fann att de förelagda åtgärderna var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga. Vid bedömningen av ansvarets omfattning beaktade Miljööverdomstolen tidsaspekten och begränsade bolagets ansvar för avhjälpandeåtgärder till 25 % av kostnaderna. Miljööverdomstolen fann även att när ett föreläggande har utformats på så sätt att en verksamhetsutövares kostnadsansvar har begränsats i förhållande till de åtgärder som ska vidtas bör det inte sanktioneras med ett vite. Även fråga om föreläggandet var riktat till rätt adressat.
  • MÖD 2006:11:Tillstånd till avloppsanläggning-----En kommunal nämnd hade avslagit en ansökan om tillstånd till installation av toalett med vattenspolning av fekalier. Lokaliseringen av infiltrationsanläggningen ansågs mindre lämplig med hänsyn till risken för förorening av en närbelägen (55 - 66 m) dricksvattentäkt. Nämnden ansåg att en geohydrologisk undersökning borde ha utförts för att klarlägga eventuella sprickor i berggrunden. Miljödomstolen lämnade sökanden tillstånd varvid den kommunala nämnden överklagade. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att kunskapskravet i 2 kap. 2 § miljöbalken (MB) och de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. 3 § MB inte fick tillämpas så att orimliga krav enligt 2 kap. 7 § MB ställs på verksamhetsutövaren. Eftersom vattentäkten låg uppströms infiltrationsanläggningen och nämnden inte pekat på några faktiska förhållanden som gav anledning att befara att vattentäkten skulle kunna komma att förorenas fann MÖD att risken för att infiltrationsanläggningen skulle komma att påverka vattentäkten var så liten att det inte var rimligt att kräva en kostsam utredning om eventuell sprickbildning i berggrunden. En av ledamöterna var av skiljaktig mening.
  • MÖD 2009:31:Fråga om fördelning av kostnadsansvar vid markundersökning enligt 10 kap. 6 § miljöbalken ----- I ett tidigare mål hade en kommun med stöd av 2 kap. 2 § miljöbalken förelagt en fastighetsägare att utföra markundersökningar i anslutning till avfall som förvaras på fastigheten i tunnor i ett gruvhål. I det aktuella målet yrkade fastighetsägaren att kostnaderna för undersökningen med tillämpning av bestämmelsen om ansvarsfördelning i 10 kap. 6 § skulle fördelas mellan honom och tidigare fastighetsägare. Miljööverdomstolen fann att bestämmelsen inte var tillämplig i målet.
  • MÖD 2006:31:Omprövning av villkor för ett vattenkraftverk-----En kraftverksägare har ålagts att sköta befintlig fiskväg samt att släppa viss mängd vatten genom fiskvägen och i torrfåran, s.k. klunkning. Även fråga om hur produktionsförluster för kraftverket skall beräknas.
  • MÖD 2009:29:Föreläggande att utföra ljudnivåmätning ----- Fråga om det funnits fog för tillsynsmyndighet att förelägga en fastighetsägare att genomföra ljudnivåmätning i lägenhet p.g.a. påstådda bullerstörningar från tvättstuga på vinden. Miljööverdomstolen fann att det fanns en risk för oacceptabla störningar i lägenheten, men att mot bakgrund mot den osäkerhet som fanns om störningarna framstod den ljudnivåmätning som fastighetsägaren förelagts att genomföra som alltför kostsam och ingripande. Tillsynsmyndigheten borde i stället som ett första steg besöka lägenheten och göra en egen bedömning av bullersituationen.
  • MÖD 2004:84:Tillstånd till enskild avloppsanläggning-----En sluten tank hade installerats för allt avloppsvatten (WC, bad, disk och tvätt) utan tillstånd. Efter ansökan om tillstånd medgav miljö- och hälsoskyddsnämnden ett temporärt tillstånd att under ett år bruka det befintliga avloppet samt förelades sökanden att inom samma tid ha installerat en avloppsanläggning som kunde godkännas av nämnden. Föreläggandet i den senare delen upphävdes av länsstyrelsen. Sökanden överklagade och yrkade permanent tillstånd till sluten tank. Miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning att ett permanent tillstånd till sluten tank inte borde meddelas. Det tidsbegränsade tillståndet förlängdes för att ge sökanden en möjlighet att finna en ny lösning på avloppsfrågan.
  • MÖD 2005:23:Tillstånd till nuvarande och utökad pappersproduktion-----Tillstånd till pappersproduktion har förenats med villkor om skyldighet för verksamhetsutövaren att i god tid före en nedläggning av hela eller delar av verksamheten till tillsynsmyndigheten ge in en avvecklingsplan. Ställningstagandet innebär en ändring i förhållande till vad Miljööverdomstolen bestämt i ett tidigare mål. Vidare har verksamhetsutövaren dels ålagts att informera tillsynsmyndigheten om nya kemiska produkters miljöegenskaper innan produkterna tas i bruk och dels förbjudits att använda sådana kemikalier om vilka dokumenterad kunskap om risken för olägenheter saknas.

[K2]3 §  Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksam- heten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik.

[S2]Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

  • MÖD 2005:59:Tillstånd till havsbaserad vindkraftanläggning-----Som villkor för tillståndet har bestämts att det buller som genereras av vindkraftanläggningen inte får överstiga 40 dB(A) vid bostadshus.
  • MÖD 2003:59:Tillstånd till anläggning för ytjordvärme-----En anläggning för ytjordvärme skulle lokaliseras 200 meter från en kommunal grundvattentäkt. Risk för läckage av köldbärarvätska bedömdes kunna skada vattentäkten, bl.a. då grundvattenströmmarna gick från fastigheten till täkten. Risken ansågs inte försumbar ens om det vidtogs försiktighetsåtgärder. Värmeförsörjning antogs kunna lösas på annat sätt. Tillstånd gavs inte och miljönämndens och länsstyrelsens beslut fastställdes.
  • MÖD 2002:48:Tillstånd enligt miljöskyddslagen till verksamheten vid ett pappersbruk -----Återföring av vedaska till skogsmark är angeläget att åstadkomma men kravet kan inte ensidigt ställas på virkeskonsumenterna. Även skogsägarna har ett betydande ansvar, vilket bör komma till uttryck i den skogliga lagstiftningen. Däremot bör virkeskonsumenterna svara för förutsättningarna för att återföra askan, dvs. frågor om askans renhet och hållbarhet. Bolaget ålades därför att genom prövotidsutredning belysa möjligheten att åstadkomma en aska vars kemiska och fysikaliska egenskaper gjorde den lämplig för spridning i skogsmark. I villkoret föreskrevs även att försök med spridning med sådan aska skulle genomföras.
  • MÖD 2003:130:Tillstånd till verksamheten vid en massa- och pappersfabrik----- Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten innebärande att de gällande tillstånden enligt miljöskyddslagen upphävdes genom domen. Bolaget överklagade och yrkade bl.a. att Miljööverdomstolen (MÖD) skulle undanröja miljödomstolens förordnande. MÖD fann att prövning av om återkallelse kan ske enligt 24 kap. 3 § 1 st. 6 miljöbalken endast kan göras efter ansökan av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet eller en länsstyrelse (24 kap. 7 §). Då någon sådan ansökan inte fanns i målet, upphävdes miljödomstolens förordnande. Även Naturvårdsverket hade överklagat och ville ha skärpta villkor för utsläpp till vatten. Inledningsvis pekade MÖD på att utsläppen från verksamheten till vissa delar var akut toxiska och att de hade orsakat fortplantningsstörningar hos abborre, vilket motiverade såväl processinterna skyddsåtgärder som extern rening. Sammantaget fann MÖD det skäligt att ålägga bolaget utsläppsbegräsningar till en betydande kostnad. Detta förutsatte att man uppförde en biologisk reningsanläggning.
  • MÖD 2003:100:Tillfälligt bortledande av grundvatten samt utsläppande av det bortledda grundvattnet m.m. vid utförande av järnvägstunnel-----Ett antal fastighetsägarna hade överklagat miljödomstolens dom och bl.a. krävt att Banverket inte skulle få det sökta tillståndet. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade dock inte det av miljödomstolen lämnade tillståndet som innebar att Banverket fick leda bort i medeltal 100 l/s inläckande grundvatten. MÖD gjorde dock vissa kompletteringar och ändringar av villkoren. MÖD konstaterade att det var nödvändigt att berget tätades i varierande omfattning innan borrning skedde för att inte överskrida tillståndets 100 l/s bortlett grundvatten. Eftersom grundvattenbortledningen riskerade att skada hotade livsmiljöer inom vissa Natura 2000-områden på Hallandsåsen fann MÖD att Banverket vid vissa tillfällen måste återföra vatten till områden som var känsliga för torka. Slutligen fann MÖD att det fanns tekniska förutsättningar att klara de miljömässiga kraven men att en förutsättning var att tunnelprojektet organiserades så att Banverket hade full kontroll och insyn i alla de arbetsmoment som kunde påverka miljön.
  • MÖD 2009:42:Tillstånd till anläggande och drift av ny hamnanläggning ----- Föreslagen placering av hamnen låg inom riksintresse för hamnverksamhet och området hade sedan länge utgjort industriområde. För att minska de störningar som kommande transporter kunde medföra för de boende i området ålades bolaget att anlägga en ny väg. Frågan om stabiliseringsmetod för omhändertagande av förorenade muddermassor samt villkor.
  • MÖD 2005:63:Föreläggande att vidta bullerdämpande åtgärder utmed järnväg----- Banverket hade förelagts av en miljö- och hälsoskyddsnämnd att vidta bullerdämpande åtgärder i ett antal fastigheter som hade ett maximalt buller överstigande 55 dB(A) inomhus. Åtgärderna skulle sänka bullret till 30 dB(A) ekvivalent och till 45 dB(A) maximalt inomhus i samtliga boningsrum, inte bara i sovrum. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att fastigheterna berördes av järnvägsbuller från en sträcka som byggdes i början av 1990-talet d v s före infrastrukturpropositionen som kom våren 1997. I propositionen fastlades vilka bullernivåer som bör gälla för ny- eller ombyggnad av järnväg samt angavs godtagbara bullervärden för befintliga miljöer. Då den aktuella sträckan byggts före år 1997 var den att anse som en befintlig miljö varvid MÖD fann att åtgärder skulle vidtas så att fastigheterna inte utsattes för bullernivåer från järnvägstrafiken som översteg 55 dB(A) maximalt inomhus nattetid fler än fem gånger per natt (kl. 22.00-06.00) i de rum som kunde användas som sovrum. Föreläggandet ändrades i enlighet härmed. (Samma dag meddelade MÖD fyra andra avgöranden med Banverket som part, M 6047-04, M 9590-04, M 8991-03 samt MÖD 2005:62 (M 1512-04)).
  • MÖD 2006:28:Föreläggande att förse fartygsmotorer med katalytisk avgasrening-----En miljönämnd hade förelagt några rederier att se till att samtliga huvud- och hjälpmotorer på fartyg som respektive rederi utnyttjade i sin färjetrafik inom ett hamnområde skulle vara utrustade med selektiv katalytisk avgasrening. Vissa fartyg förde svensk och andra utländsk flagg. Miljööverdomstolen (MÖD) fann till skillnad mot underinstanserna inte något hinder för ett tillsynsingripande av miljönämnden och förelade rederierna att installera rening i enlighet med miljönämndens yrkande. MÖD fann bland annat följande. Färjetrafiken utgör inte miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalkens definition. Miljönämnden har dock ett ansvar för tillsyn av hälsoskyddet inom kommunen som inte enbart gäller miljöfarliga verksamheter. Internationell rätt innebär i detta fall inte hinder för en kuststat att med rättsliga medel ingripa mot ett utländskt fartyg som anlöper svensk hamn om det är nödvändigt för att säkerställa efterlevnaden av kuststatens miljölagstiftning. Föreskrifter enligt lagen om åtgärder mot förorening från fartyg hindrar inte att det ställs stängare krav på grund av miljöbalkens regler när det gäller begränsning av utsläpp av kväveoxider från fartygsmotorer. Sjöfartsverkets befogenhet som tillsynsmyndighet enligt lagen om föroreningar från fartyg begränsar inte den kommunala nämndens befogenhet som tillsynsmyndighet enligt miljöbalken. Enligt MÖD var ett tillsynsingripande i detta fall befogat eftersom miljökvalitetsnormen för kvävedioxid riskerade att överskridas i kommunen samtidigt som färjetrafikens utsläpp inte var obetydliga och deras bidrag till kvävedioxidhalterna inte försumbara.
  • MÖD 2014:10:Ansökan enligt miljöbalken om tillstånd till ändrad och utökad verksamhet avseende hantering av avfall i Hässleholms kommun ----- I målet som gällde flera olika villkor för utsläpp av lakvatten från en avfallsanläggning, yrkade verksamhetsutövaren bl.a. att bräddning av otillräckligt renat lakvatten- som inte uppfyller fastlagda villkor om föroreningshalter- i extrema situationer skulle få släppas ut till recipienten efter tillsynsmyndighetens godkännande. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att det endast är den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot villkor som kan bli dömd för otillåten miljöverksamhet. Det kan därför inte anses straffbart om det i samband med extrema situationer skulle ske en bräddning, under förutsättning att gällande krav på dimensionering av lakvattenanläggningen är uppfyllda. Det fanns därmed inte något behov av en sådan föreskrift om bräddning som bolaget yrkat. Yrkandet avslogs.
  • HFD 2014 not 64:Tillstånd till befintlig och utökad flygplatsverksamhet (avslag)
  • MÖD 2002:83:Tillstånd att anlägga en järnvägsbro-----Byggandet av en järnvägsbro över en älv hade fastställts av regeringen genom en s.k. järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg. Miljödomstolen meddelade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för de behövliga arbetena i vatten. Ett antal enskilda och föreningar överklagade tillståndet och fråga uppkom om deras talerätt. Miljööverdomstolen uttalade att eftersom prövningen tar sikte på 2 kap. 9 § miljöbalken skall inte bara skador och olägenheter som kan uppstå vid byggandet av järnvägsbron med tillfartsbankar beaktas utan även de som kan uppstå vid driften av järnvägen på platsen. Flertalet av de klagande ansågs därmed ha talerätt eftersom de ägde fastigheter som var belägna vid eller i nära anslutning till den planerade bron och dess tillfartsbankar och att de därmed riskerade att utsättas för olägenheter av den sökta verksamheten. Föreningarnas överklaganden avvisades då de inte uppfyllde de förutsättningar som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken bl.a. att medlemsantalet skall vara minst 2 000.
  • MÖD 2003:54:Förbud mot högljudda fåglar-----En miljönämnd hade meddelat en fysisk person och hans enskilda firma ett föreläggande om förbud mot att hålla högljudda fåglar av olika slag (tuppar, påfåglar och aror) utomhus. Miljööverdomstolen instämde i bedömningen att de skrikande fåglarna kunde utgöra en olägenhet för människors hälsa, men ändrade föreläggandet till att avse enbart aror och påfåglar. Vidare konstaterade domstolen att enligt 2 § viteslagen kan ett vitesföreläggande inte vara adresserat till en enskild firma.
  • MÖD 2003:82:Tillstånd att bereda och konservera grönsaker, frukt, bär och rotfrukter -----Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det bör eftersträvas att belastningen på ett kommunalt reningsverk i form av processavloppsvatten från en konservindustri blir konstant för att undvika driftstörningar och överutsläpp. MÖD fann därför att riktvärde och veckomedelvärde för dessa utsläpp (avloppsvattenmängd, BOD7, totalkväve, totalfosfor) bör beräknas utifrån den tid då verksamheten rent faktiskt är i drift, i detta fall som dygnsmedelvärden.
  • MÖD 2007:3:Buller från en motorsportbana-----Det räcker inte att bara pröva de bullerolägenheter som härrör från motorcykelkörning på själva banan. Prövningen måste enligt Miljööverdomstolen utvidgas och kompletteras till att omfatta också de bullerstörningar som alstras av motorcyklister som kör till och från banan.
  • MÖD 2002:32:Tillstånd att leda bort grundvatten från ett nedlagt bergrumslager för olja-----Miljödomstolen hade förenat tillståndet med villkor angående tillåtna halter av petroleumkolväten i utsläppsvattnet. Länsstyrelsen hade yrkat att bergrummet först skulle saneras från oljerester av stelnat flytslam. Miljödomstolen ansåg att det inte var skäligt att kräva en sådan sanering mot bakgrund av de villkor som skulle gälla för oljehalterna i utsläppen samt att en manuell sanering var synnerligen kostsam (3 Mkr) och att vattenbortledningen inte försvårade en framtida sanering. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens dom.
  • MÖD 2006:8:Buller från vindkraftpark-----De klagande hade yrkat att som villkor för verksamheten skulle utöver angivna 40 dB(A) anges att bullret för planlagt fritidsområde inte fick överstiga 35 dB(A). Miljööverdomstolen (MÖD) fann att enbart det förhållandet att ett område används som ett fritidshusområde inte var tillräckligt för att karaktärisera det som ett område med särskilda kvaliteter. Det aktuella området kunde inte utifrån sina omgivningar anses vara ett så ostört område att låg bullernivå skulle anses som en särskild kvalitet och motivera särskilt hänsynstagande i fråga om den bullerpåverkan som kunde tillåtas. MÖD fann att 40 dB(A) var tillräckligt långtgående och ändrade inte bullervärdet.
  • MÖD 2004:65:Anmälan om nötköttsproduktion-----Nyetablering av djurhållning (tjurar) på en tidigare sågverksfastighet har förbjudits med hänsyn främst till befarade luktstörningar vid bostadshus på 70-100 meters avstånd från ett öppet stall.
  • MÖD 2018:16:Buller från bergtäktsverksamhet
  • MÖD 2004:67:Föreläggande om åtgärder avseende avloppsanläggning på viss fastighet i Östhammars kommun-----Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade en fastighetsägare att inkomma med förslag till lösning avseende behandling av avloppsvatten från avloppsanläggning med vattentoalett och viss senare dag färdigställa avloppsanläggningen så att den uppfyller kraven 12 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Fastighetsägaren överklagade till länsstyrelsen och miljödomstolen, som inte gjorde annan ändring av föreläggandet än att skjuta fram tidpunkterna. Fastighetsägaren överklagade till Miljööverdomstolen (MÖD) och yrkade att föreläggandet skulle undanröjas. MÖD ansåg att den aktuella avloppsanläggningen behövde åtgärdas men hade synpunkter på utformningen av själva föreläggandet. I den delen ansåg MÖD att det i miljöbalken inte fanns några föreskrifter som gav uttryckligt stöd för att ålägga någon att till nämnden inkomma med ”förslag till lösning” av avlopppsvattenfrågan. MÖD ifrågasatte om ett sådant föreläggande är lämpligt och ändamålsenligt när det som i detta fall riktas mot en privatperson. Enligt MÖD borde ett föreläggande utformas så att adressaten får ett tydligare besked om vad han skall göra för att efterkomma förbudet att släppa ut avloppsvatten som inte genomgått längre gående rening än slamavskiljning. MÖD ansåg att föreläggandet inte motsvarade de krav som av rättssäkerhetsskäl måste ställas på en förpliktelse av det slag som i målet var aktuellt. Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut om föreläggandet undanröjdes och målet återförvisades till nämnden för förnyat övervägande rörande utformningen av ett nytt föreläggande.
  • MÖD 2017:27:Tillstånd till uppförande och drift av gruppstation för vindkraft ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en ansökan om tillstånd enligt den s.k. boxmodellen till att uppföra och driva en vindkraftspark ska avslås. Med hänsyn till omfattningen av vindkraftparken och omgivningens naturvärden har ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen inte ansetts ge tillräckligt underlag för att kunna bedöma alla de konsekvenser som verksamheten vid olika alternativutformningar kommer att ge upphov till. Det har därför inte gått att avgöra om verksamhetens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken.
  • MÖD 2017:71:Skadestånd ----- Ett utsläpp av transformatorolja har skett på en fastighet där Trafikverket bedriver järnvägsverksamhet. Oljeutsläppet har orsakat en störning i form av en markförorening då olja har spridit sig i markprofilen. Oljepåverkan har även konstaterats i flera av de grundvattenrör som har inrättats efter olyckan, och det står därigenom klart att markföroreningen har övergått i en grundvattenförorening. Oljeläckaget har skett inom vattenskyddsområde för kommunens vattentäkt. Även om det inte är klarlagt hur långt oljan har spridits med grundvattnet har det förelegat en risk för spridning av föroreningen till vattentäkten, vars tillrinningsområde ligger i grundvattnets strömningsriktning från olycksplatsen. Kommunen har som huvudman för vattenförsörjningen en skyldighet att säkerställa vattnets kvalitet och måste därmed också förväntas att vidta skadeförebyggande och skadebegränsande åtgärder för att skydda vattentäkten. Det kan inte förväntas att den som ansvarar för vattentäkten ska hålla sig avvaktande eller passiv vid ett utsläpp av farliga ämnen inom vattenskyddsområdet. Kommunens åtgärder att stoppa vattenuttaget och låta genomföra egna undersökningar av föroreningens eventuella spridning till grundvattnet har ansetts vara sådana skadeförebyggande åtgärder som typiskt sett bör omfattas av rätten till skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken. Även om det i efterhand har kunnat konstateras att föroreningen inte har spridits till vattentäkten har MÖD bedömt att det har varit befogat för kommunen att stoppa dricksvattenuttaget och att vidta undersökningsåtgärder fram till den tidpunkt då det kunde bedömas att det inte fanns någon risk för spridning av föroreningen till vattentäkten. Kostnaderna för dessa åtgärder har fram till denna tidpunkt ansetts som skador enligt 32 kap. miljöbalken för vilka kommunens försäkringsbolag har regressvis rätt till ersättning av Trafikverket.
  • MÖD 2004:23:Föreläggande om åtgärder avseende avloppsanläggning för fastigheterna i en samfällighetsförening i Lerums kommun-----Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade en samfällighetsförening vid vite att komma in med förslag på hur föreningens avloppsanläggning skulle förbättras så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. Föreningen överklagade till länsstyrelsen som upphävde föreläggandet. Länsstyrelsen ansåg att möjligheten enligt 26 kap. 19 § miljöbalken (MB) att förelägga en verksamhetsutövare att lämna förslag på förbättrande åtgärder avsåg förbättringar av egenkontrollen, inte av verksamheten som sådan. Enligt länsstyrelsen kunde en tillsynsmyndighet inte heller med stöd av 26 kap. 22 § MB kräva att verksamhetsutövaren skulle redovisa förslag till lösningar. Länsstyrelsen ansåg att det är myndighetens sak att föreskriva vilka åtgärder som behövs för att tillåtlighetsreglerna skall vara uppfyllda. Miljödomstolen delade länsstyrelsens bedömning. Även Miljööverdomstolen (MÖD) delade bedömningen att 26 kap. 19 § tredje stycket och 22 § första stycket MB inte gav stöd för föreläggandet. MÖD ansåg inte heller att det med stöd av kunskapskravet i 2 kap. 2 § MB kunde krävas att föreningen enligt 26 kap. 9 § samma lag skulle redovisa förslag på åtgärder för att förbättra reningseffekten. Kunskapskravet är nämligen så allmänt att det inte tar över de krav från rättssäkerhetssynpunkt som måste ställas på utformningen av ett tillsynsföreläggande. Av ett sådant föreläggande bör klart framgå vad adressaten har att iaktta och det är tillsynsmyndighetens sak att precisera detta. MÖD avslog därför överklagandet.
  • MÖD 2003:77:Villkor för tillstånd till anläggning för förbränning av avfall----- Frågan i målet gällde krav på tillvaratagande av näringsämnen, främst fosfor, i slam från kommunala reningsverk i samband med förbränning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det för närvarande råder alltför stor osäkerhet i fråga om teknik, ekonomi och miljökonsekvenser för att det ska vara möjligt att föreskriva att slam från kommunala avloppsreningsverk får förbrännas endast under förutsättning att slammets eller askans fosforinnehåll tillvaratas. MÖD fann mot bakgrund av kvarstående osäkerhet om teknik och ekonomi att frågan borde skjutas upp under en prövotid. I enlighet härmed ålades sökanden att dels verka för utvecklandet av lämpliga processer, dels utreda mer i detalj om förutsättningarna för och konsekvenserna av en anläggning för omhändertagande av fosfor, antingen före eller efter förbränningen av slam.
  • MÖD 2013:16:Tillstånd till miljöfarlig verksamhet genom användande av avfallsmassor för efterbehandlingsåtgärder ----- En verksamhetsutövare ansökte om tillstånd att fylla ut en tidigare täkt för alunskiffer med avfallsmassor i syfte att skapa en verksamhetsyta. En fråga i målet var om förfarandet skulle ses som bortskaffande eller återvinning av avfall. Mark- och miljööverdomstolen fann att åtgärden var att bedöma som återvinningsförfarande och att åtgärden med villkor som innebar att massorna i huvudsak skulle motsvara kraven för inert avfall kunde tillåtas.
  • MÖD 2009:32:Tillstånd till vindkraftsanläggning ----- Frågor om betydelsen av a) ett under handläggningen hos tillståndsmyndigheterna ändrat politiskt ställningstagande i en översiktsplan, b) att verksamheten omfattande 24 vindkraftverk gör intrång i ett naturskönt och orört markområde, c) att alternativredovisningen bara omfattade en kommun och d) åberopade störningar för kringboende. Miljööverdomstolen ansåg att en företagare måste ha en rimlig möjlighet att förutsäga vilka risker han tar vid inledandet av ett nytt tillståndspliktigt projekt varför ett ändrat politiskt ställningstagande normalt inte medför ett undanröjande av ett givet tillstånd, att området inte hade något formaliserat skydd, att redovisningen av motsatta intressen ledde till att föreliggande alternativredovisning kan godtas och att störningar måste begränsas till vad som enligt praxis anses vara godtagbara förhållanden. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens domslut som innebar att verksamheten gavs tillstånd.
  • MÖD 2011:43:Villkor avseende rökgasrening för krematorieverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att bästa möjliga teknik för krematorieverksamhet är ugn med efterförbränning och stoftrening samt en metod för avskiljning av kvicksilver. Beträffande val av reningsmetod för kvicksilver fann domstolen inte skäl att göra någon annan bedömning än den som underinstanserna hade gjort, dvs. att rening ska ske med hjälp av kolpulvermetoden.
  • MÖD 2006:70:Tillstånd till befintlig och utökad verksamhet vid Ringhals kärnkraftverk-----En lämplig balans åstadkoms mellan å ena sidan specialmyndigheterna Kärnkraftsinspektionen och Strålskyddsinstitutet och å andra sidan miljödomstol genom att myndigheterna reglerar verksamheten mer i detalj och miljödomstolen gör en generell avvägning mellan kostnad och nytta av de åtgärder som kommer att presenteras genom utredningsvillkoret. Domstolens hantering öppnar även möjlighet för myndigheter och allmänhet att komma med synpunkter. Miljööverdomstolen upphävde provisoriska föreskrifter om strålskydd, eftersom de var alltför otydliga.
  • MÖD 2007:50:Tillstånd till bortledande av grundvatten från en tillfartstunnel för den s.k. Citybanan ----- Fråga om vilka miljöeffekter som omfattas av tillståndsprövningen och som ska redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen. (I detta mål har Högsta domstolen prövat frågan som gällt med stöd av vilket lagrum Miljööverdomstolen borde ha avvisat miljökonsekvensbeskrivningen, se NJA 2008 s. 748.)
  • MÖD 2002:92:Tillstånd att anlägga en järnvägsbro; nu fråga om talerätt-----Byggandet av en järnvägsbro över en älv hade fastställts av regeringen genom en s.k. järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg. Miljödomstolen meddelade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för de behövliga arbetena i vatten. Ett antal enskilda och föreningar överklagade tillståndet och fråga uppkom om deras talerätt. Miljööverdomstolen uttalade att eftersom prövningen tar sikte på 2 kap. 9 § miljöbalken skall inte bara skador och olägenheter som kan uppstå vid byggandet av järnvägsbron med tillfartsbankar beaktas utan även de som kan uppstå vid driften av järnvägen på platsen. Flertalet av de klagande ansågs därmed ha talerätt eftersom de ägde fastigheter som var belägna vid eller i nära anslutning till den planerade bron och dess tillfartsbankar och att de därmed riskerade att utsättas för olägenheter av den sökta verksamheten. Föreningarnas överklaganden avvisades då de inte uppfyllde de förutsättningar som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken bl.a. att medlemsantalet skall vara minst 2 000.
  • MÖD 2014:15:Lagligförklaring samt tillstånd enligt miljöbalken till vattenverksamhet ----- Mark- och miljödomstolen hade lagligförklarat äldre dammar samt vattenkraftverk och meddelat tillstånd till ombyggnad av vattenkraftverket och att bedriva vattenverksamhet vid anläggningarna. Mark- och miljödomstolen hade som villkor föreskrivit ett s.k. latent villkor om fiskvägar och om minimitappning. Villkoret om fiskvägar innebar att verksamhetsutövaren ålades att inrätta fiskvägar när sådana inrättats vid vandringshinder nedströms och vandringsfisk i inte obetydlig omfattning vandrade upp till Brevens Bruk. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att verksamheten medförde skadeverkningar på vattenförekomsterna vid Brevens Bruk och att fiskväg skulle vara till sådan nytta för miljön i berörda och angränsande vattenförekomster och för att uppfylla miljökvalitetsnormen för vattenförekomsternas ekologiska status, att kostnaderna för att inrätta fiskvägar inte bedömdes orimliga. Mark- och miljööverdomstolen ändrade villkoret på så sätt att verksamhetsutövaren ålades att inrätta fiskvägar för upp- och nedströmsvandring. I målet var också fråga om villkor avseende minimitappning m.m.
  • MÖD 2004:30:Skyddsåtgärder avseende flytgödselbrunn-----En lantbrukare förbjöds att lagra gödsel och urin i en flytgödselbrunn då den placerats för nära kringboende (29-45 m mellan brunn och husen). Vidtagna skyddsåtgärder ansågs inte tillräckliga för att minska olägenheterna i sådan utsträckning att den nuvarande lokaliseringen kunde godtas och verksamhetsutövaren hade inte presenterat utredning som visade att det fanns ytterligare skyddsåtgärder att tillgå. Vidare befanns nyttan med förbudet för de närboende motivera kostnaden för att flytta brunnen.
  • MÖD 2005:12:Vitesföreläggande enligt miljöbalken avseende bullerbegränsande åtgärder -----Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens dom i vilken Banverket vid vite förelades att vidta bullerbegränsande åtgärder. MÖD uttalade i domen att det inte finns några rättsliga hinder mot att förelägga Banverket att vid vite vidta vissa bullerbegränsande åtgärder, att Banverket i förevarande sammanhang närmast får betraktas som affärsdrivande samt att det principiellt inte finns anledning att göra skillnad mellan Banverket och andra verksamhetsutövare och av det skälet låta bli att sätta ut vite mot Banverket. Även fråga om det var skäligt att ålägga Banverket att vidta bullerskyddsåtgärder.
  • MÖD 2003:13:Tillstånd till utsläpp av avloppsvatten från ett reningsverk; uppskjuten fråga ----- Miljööverdomstolen ansåg att det saknades anledning att göra skillnad mellan kommunala reningsverk och andra verksamheter när det gäller krav på försiktighetsåtgärder. Här var det fråga om villkor för utsläpp till vatten.
  • MÖD 2010:18:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga om omfattningen av verksamhetsutövarens ansvar enligt 10 kap. 4 § Miljööverdomstolen uttalade att skälighetsavvägningen ska ske i två steg. För det första ska det utredas vilka efterbehandlingsåtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga ut kostnadssynpunkt. Därefter ska det ske en bedömning av ansvarets omfattning. Miljööverdomstolen fann att de förelagda åtgärderna var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga. Vid bedömningen av ansvarets omfattning beaktade Miljööverdomstolen tidsaspekten och begränsade bolagets ansvar för avhjälpandeåtgärder till 25 % av kostnaderna. Miljööverdomstolen fann även att när ett föreläggande har utformats på så sätt att en verksamhetsutövares kostnadsansvar har begränsats i förhållande till de åtgärder som ska vidtas bör det inte sanktioneras med ett vite. Även fråga om föreläggandet var riktat till rätt adressat.
  • MÖD 2002:70:Avgift för prövning och tillsyn av hamnverksamhet-----Länsstyrelsen ålade bolaget att erlägga avgift för sju miljöfarliga verksamheter/hamnar. Bolaget överklagade och yrkade att avgift endast skulle tas ut för en verksamhet eftersom bolagets samtliga hamnar var att betrakta som en enda miljöfarlig verksamhet. Miljödomstolen biföll överklagandet. Miljööverdomstolen fann att bolagets hamnverksamhet geografiskt sett var fyra från varandra skilda miljöfarliga verksamheter. Därför skulle bolaget erlägga fyra avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
  • MÖD 2005:42:Tillstånd till utökad fiskodling-----Miljööverdomstolen fann att utsläppen av fosfor och kväve från en fiskodling skulle bli förhållandevis stora i jämförelse med andra punktutsläpp i länet. Möjligheterna att minska belastningen var emellertid begränsade och de krav som kan ställas med stöd av 2 kap. 3 § miljöbalken var uttömda. Utsläppen var inte av den storleksordning att det fanns hinder mot ansökan enligt 2 kap. 9 § miljöbalken. Inte heller i övrigt fanns något hinder mot bifall till ansökan. Tillståndstiden begränsades dock.
  • MÖD 2003:106:Anläggande av vindkraftverk-----Målet gällde vilka bullervärden som ska gälla vid vindkraftverk. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att Naturvårdsverkets Allmänna råd om externt industribuller (NV AR 1978:5) är framtagna för traditionell industriverksamhet. Några riktlinjer för vindkraftsbuller har inte utarbetats i Sverige. Eftersom det råder osäkerhet om störningseffekten av vindkraftsbuller så bör det leda till strängare krav än industribullernormen och att den ekvivalenta ljudnivån 40 dB(A) därför bör innehållas vid bostäder under hela dygnet.
  • MÖD 2005:7:Tillstånd till ändring av verksamheten vid Bravikens pappersbruk i Norrköpings kommun-----Bolaget hade överklagat vissa villkorsfrågor, bl.a. rörande en skyldighet att årligen till tillsynsmyndigheten redovisa åtgärder avseende val av transporter till och från anläggningen. Miljööverdomstolen (MÖD) upphävde villkoret då det inte var lämpligt utformat. Vidare talade processuella skäl mot att i detta fall inleda ett prövotidsförfarande. Därutöver hade bolaget ålagts att från visst datum i mobila bränsledrivna maskiner som användes i verksamheten använda bränsle som uppfyllde kraven för diesel Miljöklass 1 i lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen. MÖD fann att bolaget fick acceptera att den aktuella definitionen kunde komma att ändras, varför den inte skulle låsas fast till viss tidpunkt.
  • MÖD 2017:29:Tillsynsåtgärder avseende kraftledning ----- Miljö- och klimatnämnden förelade ledningsrättshavaren att minska de elektromagnetiska fälten från en kraftledning i ett koloniområde genom att dels ersätta två befintliga trästolpar med vinkelstolpar av stål, dels flytta en av stolparna ett antal meter. MÖD har inte funnit skäl att vare sig kräva mera långtgående åtgärder eller att upphäva föreläggandet. För att inte i onödan begränsa valet av metod för reducering av de elektromagnetiska fälten har MÖD däremot ansett att det är lämpligt att tillsynsmyndigheten får möjlighet att godkänna andra åtgärder än de som anges i föreläggandet förutsatt att dessa åtgärder medför angiven magnetfältsreducering. Ett sådant tillägg har därför gjorts.
  • MÖD 2013:39:Tidsbegränsat tillstånd för uttag av grundvatten för jordbruksbevattning ----- Mark- och miljööverdomstolen har i två fall begränsat tillstånd till uttag av grundvatten för jordbruksbevattning att gälla i 25 år. Omständigheterna i de bägge tillståndsansökningarna som enligt 16 kap 2 § första stycket miljöbalken påkallade tidsbegränsning fann domstolen vara osäkerhet om kunskapsläget beträffande grundvattenbildning, effekten av klimatförändringar och konkurrerande verksamheter om samma grundvattenuttag samt att användningen av jordbruksmark kan förändras över tiden.
  • NJA 2004 s. 421:Fråga huruvida transporter till och från en miljöfarlig verksamhets anläggningar är att anse som s.k. följdföretag enligt MB. Tillika fråga huruvida den som har ansökt om tillstånd enligt balken till utökad produktion av massa och papper bör åläggas att utreda och lämna förslag på villkor för sådana transporter med stöd av ett s.k. prövotidsförordnande.
  • MÖD 2010:9:Bortledande av grundvatten för byggande av den s.k. Citybanan (norra delen) ----- Miljööverdomstolen har i ansökningsmål om vattenverksamhet ansett att det har varit rättsligt möjligt och motiverat att, mot verksamhetsutövarens bestridande, i domen även villkorsreglera buller, vibrationer och utsläpp till vatten, dvs. störningar som utgör följdverksamhet till den sökta verksamheten, men som inte omfattas av ansökan.
  • MÖD 2007:29:Sluttäckning av deponi ----- Kravet på jungfruliga massor för sluttäckning av en deponi (utanför tätskiktet) ansågs vara en mer ingripande åtgärd än vad som behövdes och inte förenlig med principen om resurshushållning. Kostnaden var heller inte rimlig i jämförelse med nyttan av åtgärden. I stället delade Miljööverdomstolen kommunens uppfattning att om föroreningshalten i de tillförda jordmassorna underskrider de nivåer som anges för mindre känslig markanvändning (MKM) i Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889, så får massorna nyttiggöras i sluttäckningen.
  • MÖD 2006:11:Tillstånd till avloppsanläggning-----En kommunal nämnd hade avslagit en ansökan om tillstånd till installation av toalett med vattenspolning av fekalier. Lokaliseringen av infiltrationsanläggningen ansågs mindre lämplig med hänsyn till risken för förorening av en närbelägen (55 - 66 m) dricksvattentäkt. Nämnden ansåg att en geohydrologisk undersökning borde ha utförts för att klarlägga eventuella sprickor i berggrunden. Miljödomstolen lämnade sökanden tillstånd varvid den kommunala nämnden överklagade. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att kunskapskravet i 2 kap. 2 § miljöbalken (MB) och de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. 3 § MB inte fick tillämpas så att orimliga krav enligt 2 kap. 7 § MB ställs på verksamhetsutövaren. Eftersom vattentäkten låg uppströms infiltrationsanläggningen och nämnden inte pekat på några faktiska förhållanden som gav anledning att befara att vattentäkten skulle kunna komma att förorenas fann MÖD att risken för att infiltrationsanläggningen skulle komma att påverka vattentäkten var så liten att det inte var rimligt att kräva en kostsam utredning om eventuell sprickbildning i berggrunden. En av ledamöterna var av skiljaktig mening.
  • MÖD 2003:41:Buller och andra störningar från en badplats-----En fastighetsägare stördes av buller och ordningsstörningar från en närbelägen kommunal park där en badplats hade etablerats spontant. Fastighetsägaren ville att kommunen skulle ingripa mot störningarna, vilket avvisades av miljönämnden. Miljödomstolen ansåg att fastighetsägaren drabbades av störningar som inte behövde tålas samt att kommunen var ansvarig för förhållandena på platsen. Miljööverdomstolen fann att kommunen inte kunde anses som verksamhetsutövare enligt miljöbalken eftersom man inte hade främjat badandet eller iordningställt parken som badplats. Enbart det förhållande att badandet skedde på kommunens mark var inte tillräckligt för att kommunen skulle hållas ansvarig.
  • MÖD 2003:38:Ändring av villkor om bullerisolering-----I tillståndet till tredje banan på Arlanda flygplats föreskrevs i villkor att en mängd fastigheter som stördes av buller över en viss nivå skulle bullerisoleras före starten av verksamheten. Med hänvisning till att tvist hade uppkommit om innebörden av detta krav, ansökte Luftfartsverket om ändring av villkoret så att ytterligare anstånd skulle erhållas för sådana fastigheter som man först inte hade trott omfattades av isoleringsskyldigheten. Anståndet skulle utformas så att verket fick ytterligare ett år på sig att genomföra åtgärderna efter det att tvisten hade slitits genom rättskraftigt avgörande av domstol. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) avslog Luftfartsverkets begäran. Därvid uttalade MÖD att en ansökan enligt 24 kap. 8 § miljöbalken om att upphäva eller mildra villkor skulle bedömas restriktivt och att det Luftfartsverket hade anfört inte utgjorde tillräckliga skäl för detta. Inte heller ansågs en sådan ändring vara påkallad av omständigheter som inte hade förutsetts när tillståndet meddelades.
  • MÖD 2005:9:Förbud mot eldning i vedpanna-----Mot bakgrund av att vedeldning i det aktuella fallet kunde medföra olägenhet för närboendes hälsa fann Miljööverdomstolen (MÖD) i likhet med länsstyrelsen att användning av vedpanna som saknade ackumulatortank och som inte uppfyllde Boverkets byggregler för nyinstallation av vedpannor i tätort skulle förbjudas. MÖD ansåg att det fanns alternativ som inte var orimliga att genomföra.
  • MÖD 2009:37:Dammsäkerhetshöjande åtgärder på regleringsdamm ----- Då ansökan även avsåg en höjning av dämningsgränsen fann Miljööverdomstolen att det kunde bli aktuellt att föreskriva ökad minimitappning. Målet återförvisades till miljödomstolen för komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen i detta avseende och föreskrivande av eventuella villkor.
  • MÖD 2010:19:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Inom ett område har A bedrivit järnvägs- och bussverksamhet. Kommunen B avsåg att exploatera området för bl.a. bostäder. Fråga om omfattningen av A:s ansvar för efterbehandlingsåtgärder enligt 10 kap 4 § miljöbalken. Miljönämnden hade förelagt två verksamhetsutövare, A och B, i skilda beslut att vidta samma åtgärder för efterbehandling. A överklagade. Beslutet mot B vann laga kraft. Miljööverdomstolen uttalade att det inte fanns något stöd i miljöbalken för att det ska ske en samordnad prövning av samtliga verksamhetsutövare när tillsynsmyndigheten riktar ett föreläggande om åtgärder för efterbehandling. Vid prövningen av vilka efterbehandlingsåtgärder som var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga fann Miljööverdomstolen att det inte var skäligt att ålägga A att vidta åtgärder till den del som dessa avsåg att åstadkomma en förädling av området till nivån för känslig markanvändning. Eftersom B redan vidtagit åtgärder till denna nivå var det inte möjligt att förelägga A att vidta åtgärder till en lägre ambitionsnivå. Det var i målet inte heller möjligt att begränsa A:s kostnadsansvar. Miljööverdomstolen upphävde föreläggandet. Även fråga om föreläggandet var riktat mot rätt adressat.
  • MÖD 2003:65:Tillstånd att utföra en enskild avloppsanläggning-----Miljönämnden hade vägrat tillstånd till uppförandet av en enskild avloppsanläggning med hänvisning till att avståndet till den skyddsvärda sjön Sommen var mindre än de 50 meter som kommunen normalt tillämpade som riktlinje. Beslutet upphävdes av länsstyrelsen. Miljööverdomstolen uttalade att den riktlinje som kommunen tillämpade skulle ställas mot övriga beaktansvärda faktorer i målet bl.a. att det var fråga om nyanläggning av en avloppsanläggning för toalettvatten och att det fanns en beaktansvärd risk för förorening av Sommen. Eftersom de kostnader som var förenade med en alternativ lösning på avloppsfrågan inte ansågs vara orimliga fastställdes miljönämndens förbud.
  • MÖD 2003:69:Anmälan om nybyggnad av svinstall-----Vid lokalisering av ett svinstall uppstod fråga om verksamheten var tillståndspliktig. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att vid prövning enligt miljöbalken vad gällde antalet djurenheter skulle den viktgräns för slaktsvin som angetts i IPPC- direktivet tillämpas. MÖD undanröjde vidare miljödomstolens avvisningsbeslut avseende yrkande om förbud enligt 2 kap. 9 § miljöbalken, då den bestämmelsen skall iakttas ex officio.
  • MÖD 2006:62:Buller från en skjutbana-----Närboende hade yrkat att skjutverksamheten skulle förbjudas eller omlokaliseras. Miljööverdomstolen, lika med underinstanserna, godtog verksamheten eftersom den bedrivits länge på samma plats och var relativt begränsad (4 500 skott/år). Vidare bedömdes det vara praktiskt möjligt att med åtgärder på skjutbanan klara ett högsta impulsljud om 70 dB(A) vid närmaste bostad som låg 150 m från banan.
  • MÖD 2005:24:Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva en gruva m.m.----- Miljööverdomstolen (MÖD) har prövat frågan om krav på konstruktion av damm för deponering under vatten av anrikningssand från en guldgruva. MÖD har efter det att Naturvårdsverket överklagat miljödomstolens dom funnit det rimligt och i överensstämmelse med bästa möjliga teknik att det i ett särskilt villkor fastställs ett krav på hur dammen skall utformas och att detta, i enlighet med det s.k. BREF-dokumentet om gruvavfall, även innefattar ett krav på att tryckfallet över dammvallen högst skall motsvara halva friktionsvinkeln för det material som används i vallen.
  • MÖD 2008:27:Klagomål på buller från trafiken på E4 ----- Av infrastrukturpropositionen framgår att när vägtrafikbullret överstiger 65 dB(A) utomhus vid fasad skall åtgärder vidtas, i första hand avseende inomhusmiljön. Om det är möjligt skall åtgärder vidtas även för utomhusmiljön. Vägverket hade, i enlighet med propositionen, prioriterat inomhusmiljön genom att vidta fönsteråtgärder redan på 1990-talet. Efter att trafiken ökat och den ekvivalenta bullernivån utomhus i vissa fall stigit till 70 dB(A) förelade den kommunala nämnden Vägverket att vidta åtgärder även avseende utomhusmiljön. Vägverket överklagade och ansåg att det inte var tekniskt eller ekonomiskt rimligt och åberopade att man uppfyllt vad som angetts i propositionen för etapp 1. Miljööverdomstolen fann att det var tekniskt möjligt att vidta åtgärder för utomhusmiljön i form av bullerplank eller liknande, hastighetsbegränsning och/eller bullerdämpande vägbeläggning för att nå den bullerdämpning utomhus som föreskrevs i föreläggandet. Kostnaden för åtgärderna vägdes mot samhällsnyttan och åtgärderna bedömdes inte som orimliga.
  • MÖD 2005:20:Enskild avloppsanläggning-----Miljönämnden förelade en fastighetsägare att vid vite om 40 000 kr senast visst datum ha kopplat allt spillvatten från BDT (bad, disk och tvätt) till det kommunala spillvattennätet. I samma beslut förbjöd nämnden fastighetsägaren att installera sluten tank. Länsstyrelsen upphävde beslutet då det inte ansågs varken miljömässigt eller kostnadsmässigt motiverat. Miljööverdomstolen fann att då fastigheten låg inom verksamhetsområdet för den kommunala va- anläggningen och en förbindelsepunkt till denna fanns upprättad var en anslutning till denna i regel den miljömässigt mest lämpade lösningen för att komma tillrätta med olägenheterna från utsläpp av avloppsvatten från den befintliga stenkistan. Det ansågs inte orimligt att kräva anslutning vid en bedömning av nyttan i jämförelse med merkostnaden för anslutningsalternativet i förhållande till kostnaderna för en installation av sluten tank.
  • MÖD 2017:34:Tillsynsärende avseende hundskall ----- I ett tätbebyggt område har man inte att förvänta sig att hundskall förekommer på nätterna i större omfattning än sporadiskt. En granne har därför förelagts att hålla sina hundar inomhus på nätterna, trots att omfattningen av störningen inte var fullt utredd.
  • MÖD 2013:12:Tillstånd till fortsatt drift vid Gamleby avloppsreningsverk i Västerviks kommun ----- Vid tillståndprövning av ett befintligt avloppsreningsverk lämnade miljöprövningsdelegationen ett tidbegränsat tillstånd och mark- och miljödomstolen avslog bolagets överklagande. Som skäl för tidsbegränsningen anförde underinstanserna att verket var dåligt lokaliserat i förhållande till närboende samt att det medförde utsläpp till en recipient med otillfredsställande ekologisk status. I målet var även fråga om miljökonsekvensbeskrivningens kvalitet samt regeringens bemyndigande att till vattenmyndigheterna överlåta befogenhet att meddela föreskrifter om miljökvalitetsnormer. Bolaget överklagade till Mark- och miljööverdomstolen och yrkade att tillstånd skulle lämnas utan tidbegräsning. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade inledningsvis att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och att regeringen har ett bemyndigande att överlåta till vattenmyndigheterna att meddela miljökvalitetsnormer avseende ytvattenstatus. Vad gällde reningsverkets lokalisering fann Mark- och miljööverdomstolen att det med hänsyn både till utsläpp av näringsämnen samt uppkomsten av luktolägenheter skulle vara positivt om avloppsvattnet omhändertogs på en annan plats. Vid en avvägning enligt 2 kap. 7 § miljöbalken fann dock domstolen att, med hänsyn till de skyddsåtgärder som bolaget åtagit sig, den kvarvarande risken för olägenheter inte kunde anses vara så betydande att den övervägde kostnaderna för att omhänderta avloppsvattnet på annan plats. Bolagets överklagande bifölls.
  • MÖD 2010:7:Förbud att använda gummiklipp som dräneringsmaterial vid sluttäckning av Munkebo avfallsanläggning i Trollhättans kommun ----- Användning av gummiklipp från kasserade bildäck i dräneringsskikt i deponitäckning har ansetts vara ett återvinningsförfarande då materialet ersätter naturliga material med bibehållen funktion och utan ökade störningar för människors hälsa eller miljön.
  • MÖD 2003:73:Tillstånd till fortsatt och utökad produktion vid en kemisk fabrik----- Ett bolag ansåg att förbränning av flytande klorerade biprodukter som uppkommit i en process utgjorde återanvändning och därigenom inte var att betrakta som avfall. Miljööverdomstolen fann att förbränningen utgjorde intern behandling av farligt avfall och att prövningen av förbränningen måste ske mot de krav som ställs i avfallsförbränningsförordningen.
  • MÖD 2006:27:Tillstånd till enskild avloppsanläggning-----Kommunen hade avslagit en ansökan om att få installera en avloppsanläggning med avledande av avloppet inklusive WC till en sluten tank. Efter överklagande lämnade miljödomstolen tillstånd. Miljööverdomstolen (MÖD) upphävde domen och fastställde kommunens beslut. MÖD uttalade att vid prövning av installation av vattentoalett bör förhållandena inom det större område i vilket fastigheten ingår läggas till grund för prövningen och inte de specifika förhållandena på fastigheten och anläggningens tekniska utformning. Följden av en generell tillståndsgivning inom det givna området måste beaktas. Att transportera avloppsvatten i slutna tankar sju mil till en behandlingsanläggning är inte en miljömässigt långsiktigt hållbar avloppslösning. Fastighetsägarna inom fritidshusområdet bör i avvaktan på en gemensam avloppsanläggning använda mer miljöanpassade avloppslösningar än vattentoalett med sluten tank.
  • MÖD 2008:9:Tillstånd till djurhållning avseende minkar ----- För att motverka uppkomst av flugor från marken under minkburar krävdes antingen en hårdgjord tät yta som regelbundet kunde rengöras på ett effektivt sätt eller hängrännor i vilka gödsel och urin kunde transporteras bort. Valet mellan dessa två försiktighetsmått skulle utredas under en prövotid. Även fråga om tidsbegränsning av tillståndet.
  • MÖD 2006:53:Tillstånd till enskild avloppsanläggning-----Tillstånd till utsläpp från en avloppsanläggning med en installerad vattentoalett var inte förenligt med miljöbalkens krav på en hållbar utveckling och det nationella miljömålet ”Ingen övergödning”. Därvid beaktades vad som skulle bli följden av en generell tillståndsgivning till liknande vattentoaletter på fastigheter belägna i skärgårdsområden med utsläpp till Östersjön. Miljööverdomstolen (MÖD) bedömde med hänsyn till alla svenska skärgårdsområden i Östersjön att det på några decenniers sikt kunde röra sig om ett mycket stort antal fastigheter. De sammanlagda utsläppen från dessa tänkta fastigheter låg till grund för bedömningen. MÖD ansåg att den valda lösningen inte var tillräckligt robust för att långsiktigt garantera en tillfredställande reduktion av närsalter. Toalettfrågan borde lösas med någon form av torrtoalett. MÖD fastställde den lokala nämndens beslut, varigenom ansökan om installation av vattenspolande toalett avslagits. En ledamot var skiljaktig.
  • MÖD 2006:31:Omprövning av villkor för ett vattenkraftverk-----En kraftverksägare har ålagts att sköta befintlig fiskväg samt att släppa viss mängd vatten genom fiskvägen och i torrfåran, s.k. klunkning. Även fråga om hur produktionsförluster för kraftverket skall beräknas.
  • MÖD 2002:80:Tillstånd till anläggning för avloppsrening-----I ett tillstånd för ett reningsverk hade länsstyrelsen föreskrivit att kommunen som kompensationsåtgärd skulle komplettera reningsverket med anläggande av en våtmark, ett krav som miljödomstolen godtog. Miljööverdomstolen upphävde villkoret med hänvisning till att en våtmarks fosforreducerande effekt skulle vara mycket begränsad och fördelarna för miljön därigenom små, särskilt med beaktande av de utsläppsnivåer som fastställts för anläggningen (10 mg/l BOD7 och 0,3 mg/l totalfosfor). Mot denna bakgrund och de driftkostnader som skulle uppkomma ansåg domstolen att kravet på våtmark var orimligt.
  • MÖD 2004:63:Föreläggande om begränsning av vedeldning-----Med hänsyn till risken för olägenheter för människors hälsa har småskalig vedeldning förbjudits under perioden 1 maj - 30 september och övrig tid begränsats till två tillfällen per vecka och högst fyra timmar per tillfälle.
  • MÖD 2007:16:Vägtrafikbuller-----I mål om buller från vägtrafik har ekvivalentnivån beräknats med utgångspunkt från trafikbelastningen under sommarmånaderna. Vid bedömningen av behovet av ytterligare utredning har det haft betydelse bl.a. om vägen skall anses ha genomgått en väsentlig ombyggnad.
  • MÖD 2009:15:Tillstånd att uppföra ett vilthägn ----- Ett tillstånd att uppföra ett vilthägn enligt 12 kap. 11 § miljöbalken har inte ansetts kunna förenas med villkor för att minska buller från den verksamhet som planeras inom vilthägnet - kronhjortsuppfödning, då syftet med tillståndsplikten enligt lagens förarbeten är begränsat till att bevara möjligheten för allmänheten att färdas fritt i naturen och att skydda naturmiljön. De närboende som jämte tillståndshavaren överklagat länsstyrelsens beslut borde därtill inte ha getts rätt att föra talan i målet.
  • MÖD 2009:39:Tillstånd till produktion av sulfatmassa och kartong, nu fråga om slutliga villkor för utsläpp till luft av processvavel ----- Bolaget hade av miljödomstolen ålagts utsläppsvillkor avseende processvavel till luft som i praktiken innebar ett krav på installation av ett s.k. svaggassystem. Miljööverdomstolen delade bolagets bedömning att installation av ett svaggassystem i befintlig anläggning till en beräknad kostnad på 150 miljoner kr inte var rimligt. Bolaget hade även ansökt om tillstånd för anläggande av en ny sodapanna som skulle ersätta de två befintliga sodapannorna och kostnaden för ett komplett svaggassystem i samband med denna nya panna uppgick till 75 miljoner kr. Miljööverdomstolen bedömde att denna kostnad inte var orimlig. Beträffande villkorets utformning bedömde Miljööverdomstolen att det p.g.a. mätningssvårigheter inte var lämpligt att utforma villkoret med angivande av ett begränsningsvärde. Villkoret uttrycktes i stället som ett krav på reningsutrustning samt årliga mätningar. Eftersom investeringarna krävde en lång genomförandetid fastställdes tidpunkten för villkorets ikraftträdande till fyra år framåt i tiden.
  • MÖD 2004:73:Ändring av villkor avseende verksamhet vid skjutbana-----Vid en omprövning av verksamheten vid en skjutbana föreskrev Miljööverdomstolen (MÖD) att tidigare meddelade villkor om bl.a. blysanering skulle införas i det befintliga tillståndsbeslutet. Sedan tillståndshavaren därefter begärt omprövning av villkoren upphävde miljödomstolen dessa. Domstolen ansåg att det var uppenbart att villkoren var strängare än nödvändigt. Domstolen anförde bl.a. att det inte framgick av villkorstexten till vilken grad rening måste ske och att osäkerheten beträffande lämplig teknik, dess kostnad och effektivitet var alltför stor. Domstolen tillade att det dock fanns skäl för tillsynsmyndigheten att bevaka frågan och att en eventuell omprövning för att föreskriva villkor för ett omhändertagande av bly kan tas upp då det finns lämplig beprövad teknik. Sedan några närboende överklagat domen och yrkat att villkoren skulle kvarstå oförändrade, har MÖD avslagit överklagandena.
  • MÖD 2017:51:Förbud mot doftsättning i galleria ----- En miljönämnd har förbjudit ett bolag att doftsätta entréer och toaletter i en centrumgalleria. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att gallerian är en lokal för allmänt ändamål enligt 9 kap. 9 § miljöbalken. Domstolen har vidare funnit att vid bedömningen av om doftsättning är en olägenhet för människors hälsa ska hänsyn tas till personer som lider av sensorisk hyperreaktivitet, s.k. doftöverkänslighet. Utredningen i målet har ansetts ge stöd för att doftsättning kan medföra olägenhet för doftöverkänsliga personer. Även om utredningen inte med säkerhet har visat att komponenterna i den doftsättning som bolaget använt var sådana att de orsakade besvär, har domstolen funnit att redan risken för olägenhet medför att bolaget varit skyldigt att vidta åtgärder. Doftsättningen har inte heller ansetts som ringa eller tillfällig. Ett åtagande från bolaget att hålla vissa entréer och toaletter doftfria har inte ansetts som en tillräcklig försiktighetsåtgärd. Ett föreläggande att upphöra med doftsättning har av domstolen inte ansetts vara mer ingripande än vad som krävts eller orimligt i förhållande till de kostnader som det medfört för bolaget. Nämndens föreläggande har därmed fastställts.
  • MÖD 2003:133:Tillstånd till anläggande och drift av en biobränslepanna-----Mot bakgrund av att bullersituationen vid pappersbruket var allvarlig, fastställde Miljööverdomstolen ett separat bullervärde som villkor för driften av en nyuppförd biobränslepanna. Värdet sattes till 40 dB (A) nattetid för att inte försvåra det långsiktiga arbetet med att begränsa bullernivåerna från bruket i sin helhet till de som gäller vid nyetablering enligt Naturvårdsverkets allmänna råd om externt industribuller (RR 1978:5).
  • MÖD 2002:18:Tillstånd till verksamheten vid ett värmeverk-----Efter att miljödomstolen meddelat tillstånd överklagade länsstyrelsen och yrkade att målet skulle återförvisas därför att miljökonsekvensbeskrivningen inte tillräckligt redovisade konsekvenserna av att byta ut fossil olja mot tallbecksolja i en panna. Miljööverdomstolen avslog denna begäran med hänvisning till att dessa uppgifter inte hade någon avgörande betydelse för prövningen i målet samt att kostnaden för en sådan utredning inte stod i rimlig proportion till nyttan. Även frågor om utsläpp till luft av stoft, svavel och kväveoxider.
  • MÖD 2008:15:Förbud mot eldning i befintlig vedpanna ----- Trots att en vedpanna var typgodkänd och utrustad med två 500-liters ackumulatortankar samt elpatron klagade flera närboende under en längre tid på störningar från vedeldningen vilka också styrktes av tillsynsmyndighetens proveldning. Veden som proveldades förvarades inne och höll en fukthalt om 8 %. Tillsynsmyndigheten fann att förbränningen var ofullständig och att luktstörningar förekom i vindriktningen från pannan. Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde beslutet om eldningsförbud. Vad gällde vitet så var föreläggandets adressater två personer men endast ett vitesbelopp hade satts ut. S.k. solidariskt ansvar får inte förekomma enligt 3 § sista meningen viteslagen utan ett särskilt belopp skall fastställas för var och en. MÖD upphävde det utsatta vitet.
  • MÖD 2009:7:Installation av bergvärme ----- En kommunal nämnd förbjöd en person att installera en bergvärmeanläggning med motiveringen att anslutning till fjärrvärme var ett bättre alternativ från miljösynpunkt samt att merkostnaden inte var oskälig. Länsstyrelsen biföll den enskildes överklagande. Nämnden överklagade. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det inte entydigt kunde sägas om fjärrvärme eller bergvärme var bästa teknik med hänsyn till den sammantagna miljöpåverkan och att det därför inte var miljömässigt motiverat att förbjuda installation av bergvärme på den aktuella fastigheten. MÖD fann vidare att både fjärrvärme och bergvärme normalt torde uppfylla de hänsynskrav som enligt 2 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken är rimliga att ställa. Nämndens överklagande avslogs.
  • MÖD 2004:58:Föreläggande vid vite-----Ett vitesföreläggande om anläggande av trekammarbrunn och markbädd har omformulerats till att avse förbud mot utsläpp av allt avloppsvatten med hänsyn till att det inte kan uteslutas att en godtagbar rening av avloppsvattnet kan uppnås med andra metoder än de förelagda.
  • MÖD 2002:45:Borttagande av stödmur av kreosotimpregnerade sliprar-----En stödmur av kreosotbehandlade sliprar uppfördes på en fastighet. En granne begärde att miljönämnden skulle ingripa genom att vitesförelägga fastighetsägaren att ta bort muren och vidta nödvändig sanering av marken. Grannen fick inte gehör för sina krav. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade, mot bakgrund av Kemikalieinspektionens föreskrifter och den bakomliggande kunskapen angående urlakning av kreosot, att sliprarna typiskt sett inte utgjorde någon fara för omgivningen. Då utredningen i övrigt inte heller gav stöd för att det skulle förekomma någon giftspridning fann MÖD inte anledning anta att människors hälsa eller miljön var i fara på grund av muren, varför överklagandet ogillades.
  • MÖD 2002:3:Olägenhet på grund av klockringning-----Klockringning nattetid har ansetts som en olägenhet för människors hälsa. Kyrklig samfällighet har förelagts att som skälig åtgärd begränsa klockringningen eller vidta bullerbegränsande åtgärder vid klockorna eller i bostäder i kyrkans omgivning så att den maximala ljudnivån från den tidsangivande klockringningen inte överstiger den maximala bullernivån 35 dB(A) nattetid (kl. 22.00 t.o.m. kl. 07.00) i sovrum i bostäder för permanentboende.
  • MÖD 2004:46:Föreläggande för fastighetsägare att ansluta fastighet till kommunalt va-nät m.m.----- Bedömningar vid bestämmande av vitesbelopps storlek.
  • MÖD 2009:29:Föreläggande att utföra ljudnivåmätning ----- Fråga om det funnits fog för tillsynsmyndighet att förelägga en fastighetsägare att genomföra ljudnivåmätning i lägenhet p.g.a. påstådda bullerstörningar från tvättstuga på vinden. Miljööverdomstolen fann att det fanns en risk för oacceptabla störningar i lägenheten, men att mot bakgrund mot den osäkerhet som fanns om störningarna framstod den ljudnivåmätning som fastighetsägaren förelagts att genomföra som alltför kostsam och ingripande. Tillsynsmyndigheten borde i stället som ett första steg besöka lägenheten och göra en egen bedömning av bullersituationen.
  • MÖD 2010:29:Ansökan om tillstånd till behandling och deponering av avfall i bergrum vid Fredriksskans i Gävle kommun ----- Ragn-Sells Avfallsbehandling Aktiebolag ansökte om tillstånd till behandling och deponering av avfall i bergrum vid Fredriksskans (utanför Gävle) som tidigare och delvis alltjämt används för förvaring av olja. Bolaget kunde enligt Miljööverdomstolen inte visa att de aktuella bergrummen i sig är lämpliga som deponi. Inte heller kunde bolaget visa att deponering i bergrummen skulle vara att föredra framför ytjordsdeponier som uppfyller kraven i deponeringsförordningen med topp- och bottentätning och geologisk barriär. Miljööverdomstolen fann vidare att bolaget inte hade visat att problemen med kvarvarande olja kan lösas på ett tillfredsställande sätt och att det är tveksamt om det villkor som miljödomstolen hade föreskrivit om sanering av oljerester kommer att kunna uppfyllas. Oljeresternas inverkan på avfallets täthet och lakningsegenskaper hade inte heller belysts tillräckligt. Sammanfattningsvis fann Miljööverdomstolen att bolaget inte hade visat att bergrumsdeponierna uppfyller bestämmelserna i 2 kap. 3 och 6 §§ miljöbalken vad gäller kraven på användning av bästa möjliga teknik och lämplig lokalisering. Miljööverdomstolen upphävde därför miljödomstolens tillståndsdom och lämnade bolagets ansökan utan bifall.
  • MÖD 2005:62:Föreläggande att vidta bullerdämpande åtgärder utmed järnväg-----I målet var inte tvistigt att åtgärder för att innehålla 70 dB(A) vid uteplats i enlighet med föreläggandet skulle vidtas. Däremot hade Banverket klagat över tiden för fullgörande av föreläggandet och angett som grund att ekonomiska medel inte kunde garanteras före år 2010. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att bullernivåerna var så pass höga att det ur hälsosynpunkt var nödvändigt att åtgärderna vidtogs inom den tid som Miljö- och hälsoskyddsnämnden medgett. Att Banverkets verksamhet finansieras med anslag från riksdagen och att bullersituationen i kommunen enligt Banverkets planering inte kunde åtgärdas före år 2010, inverkade inte enligt MÖD:s bedömning på de skyldigheter Banverket hade som verksamhetsutövare enligt miljöbalken. (Samma dag meddelade MÖD fyra andra avgöranden med Banverket som part, M 6047-04, M 9590-04, M 8991-03 samt MÖD 2005:63 (M 3017-04)).
  • MÖD 2003:131:Tillstånd till tillverkning av stadsgas-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten. Miljönämnden överklagade och yrkade att samtliga kvantitativa utsläppsvillkor skulle kompletteras med villkor om kontroll med angivande av lägsta sammantagen noggrannhet för mätning, analys och beräkning. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att dessa frågor hittills reglerats i ett kontrollprogram, och att så borde ske även i fortsättningen. Kontrollprogrammet skall ge information som gör det möjligt att bedöma om villkoren följts eller inte. Således bör det i villkoret anges dels att det skall finnas ett kontrollprogram, dels att det i programmet skall anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. MÖD tillade slutligen att kontrollprogrammet skall vara klart vid den tidpunkt då tillståndet tas i anspråk och att det skall revideras fortlöpande. --- Ett särskilt yttrande finns om villkor i tillstånd och förhållandet mellan den förvaltningsrättsliga och den straffrättsliga regleringen.
  • MÖD 2005:50:Hästhållning-----Miljööverdomstolen (MÖD) fann att en fastighet som sådan inte var olämplig för hästhållning i aktuell omfattning samt att de råd som miljö- och byggnadsnämnden meddelat var väl avvägda och tillräckliga för att reglera verksamheten så att skada eller olägenheter för människors hälsa eller miljön inte uppstår. MÖD ändrade därmed miljödomstolens dom så att hästhållning i paddock i närheten av klagandens bostad tilläts.
  • MÖD 2016:28:Förbud att släppa ut toalettavloppsvatten ----- Mark- och miljööverdomstolen har ansett att miljönämnd har haft tillräckligt underlag för att besluta att hög skyddsnivå för miljöskydd för små avloppsanläggningar ska gälla inom vissa delavrinningsområden och att det inte är orimligt att ställa krav på hög skyddsnivå för en enskild avloppsanläggning inom området.
  • MÖD 2009:50:Tillstånd till nuvarande och utökad tillverkning av sulfatmassa och papper m.m., nu fråga om slutliga villkor för utsläpp till luft av processvavel ----- Bolaget hade av miljödomstolen ålagts utsläppsvillkor avseende processvavel till luft som i praktiken innebar ett krav på installation av ett s.k. svaggassystem. Miljööverdomstolen delade miljödomstolens bedömning att ett sådant villkor inte var orimligt. Beträffande villkorets utformning bedömde Miljööverdomstolen att det p g a mätningssvårigheter inte var lämpligt att utforma villkoret med angivande av ett begränsningsvärde. Villkoret uttrycktes i stället som ett krav på reningsutrustning samt årliga mätningar. Med hänsyn till bolagets andra nära förestående miljöinvesteringar fastställdes tidpunkten för villkorets ikraftträdande till fyra år framåt i tiden.
  • MÖD 2003:45:Tillstånd till verksamheten vid en monoklorättiksyrafabrik----- Miljödomstolen hade vid tillståndsgivningen för en industri med stöd av 22 kap. 27 § miljöbalken uppskjutit avgörandet av slutliga villkor för miljöpåverkan av externa transporter. Bolaget skulle utreda möjligheterna att övergå till järnvägstransporter och ställa krav vid upphandling av transporter m.m. Bolaget överklagade och menade att det inte var möjligt att föreskriva villkor som rör transporter till och från en anläggning när transporterna inte utförs av bolaget i egen regi. Miljööverdomstolen (MÖD) var av motsatt mening och fann att stöd för att föreskriva sådana villkor fanns i regeln om s.k. följdverksamheter i 16 kap. 7 § miljöbalken. MÖD ansåg att det fanns utrymme för att ålägga bolaget att vidta åtgärder för att minska påverkan av transporter och således även skäl att föreskriva prövotid för att utreda frågan och fastställde därmed miljödomstolens dom. (Jfr MÖD:s dom samma dag i mål nr M 602-02, 2003-05-06, med i princip samma domskäl)
  • MÖD 2003:86:Skuggbild från vindkraftverk-----Miljööverdomstolen uttalade att som riktlinje bör gälla att åtgärder för att begränsa skugga skall vidtas när den förväntade faktiska skuggtiden på en störningskänslig plats överstiger åtta timmar per år. Med störningskänslig plats avsågs i detta fall en hel fastighet. Yrkandet att verksamhetsutövaren skulle föreläggas att begränsa skuggbilder avslogs.
  • MÖD 2005:70:Tillstånd till fortsatt flygverksamhet m.m.-----Miljööverdomstolen har funnit att ett flygplatsbolag med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet inte behöver utföra bullerbegränsande åtgärder i de fritidshus som ligger inom det område som kan störas av buller. Villkoret ansågs inte motiverat med hänsyn till den effekt skyddsåtgärderna kommer att ha på miljön och kostnaderna för dessa åtgärder. Domstolen fastslog att definitionen av natt bör omfatta åtta timmar i enlighet med bilaga 1 till direktiv 2000/49/EG.
  • HFD 2014 not 35:Ansökan av Bjönsabergs samfällighetsförening (föreningen) om rättsprövning av ett beslut om nätkoncession för kraftledning
  • MÖD 2003:14:Tillstånd till ändrad och utökad produktion av fjärrvärme----- Miljööverdomstolen (MÖD) undanröjde underinstansernas tidsbegränsning av ett tillstånd för befintligt värmeverk. Med hänvisning till 16 kap. 2 § miljöbalken, fann domstolen att en sådan för sökanden osäker ordning endast kunde komma i fråga om det av hänsyn till miljön förelåg starka skäl för omlokalisering i det enskilda fallet. Vid en samlad bedömning av flera faktorer med påverkan på miljön fann MÖD att tillståndet inte skulle tidsbegränsas.
  • MÖD 2003:78:Föreläggande om begränsning av vedeldning-----Av hänsyn till grannarna förelade en miljönämnd en fastighetsägare att begränsa eldningen i en kakelugn till vissa tider och vissa väderleksförhållanden. Miljööverdomstolen (MÖD) delade underinstansernas uppfattning om att småskalig vedeldning i tätbebyggda områden endast får ske i mycket begränsad uppfattning. Det faktum att bidrag har erhållits för att installera en s.k. miljögodkänd eldstad ansåg MÖD inte begränsar möjligheten att ställa ytterligare krav på eldningen med stöd av miljöbalkens hänsynsregler. Viss hänsyn borde enligt domstolen emellertid tas till att fastighetsägaren hade gjort en betydande ekonomisk investering när han införskaffade kakelugnen. Vidare borde eldningen i möjligaste mån ske i ett sammanhang med ett begränsat antal uppstarter från kall ugn för att undvika höga utsläpp av kolväten. MÖD ändrade därför föreläggandet på så vis att eldning tilläts under vinterhalvåret (1/10 - 30/4) högst två dygn per vecka och med högst åtta timmar åt gången.
  • MÖD 2003:79:Tillstånd till tillverkning av läkemedelssubstanser genom kemisk syntes m.m.-----Miljödomstolens tillstånd till verksamheten tidsbegränsades till utgången av 2012. Miljööverdomstolen upphävde tidsbegränsningen med hänvisning till att verksamheten var förenlig med nuvarande och förväntad markanvändning i området. Även ett villkor om att kemikalieanvändningen vid verksamheten skulle begränsas utifrån Kemikalieinspektionens OBS- och Begränsningslista ansågs olämpligt. Det ersattes med prövotidsvillkor och ett krav på utredning av begränsningsvärden m.m. för utsläpp av avloppsvatten i syfte att minska störningarna i avloppsreningsverket och i miljön.
  • MÖD 2005:23:Tillstånd till nuvarande och utökad pappersproduktion-----Tillstånd till pappersproduktion har förenats med villkor om skyldighet för verksamhetsutövaren att i god tid före en nedläggning av hela eller delar av verksamheten till tillsynsmyndigheten ge in en avvecklingsplan. Ställningstagandet innebär en ändring i förhållande till vad Miljööverdomstolen bestämt i ett tidigare mål. Vidare har verksamhetsutövaren dels ålagts att informera tillsynsmyndigheten om nya kemiska produkters miljöegenskaper innan produkterna tas i bruk och dels förbjudits att använda sådana kemikalier om vilka dokumenterad kunskap om risken för olägenheter saknas.
  • MÖD 2005:4:Anmälan om anläggning för värphöns på en fastighet i Lidköpings kommun -----Lokalisering av ett hönsstall har godtagits, trots närhet till kringboende, med hänvisning till att verksamheten bedrevs på en fastighet som var belägen i typisk jordbruksbygd samt att den teknik som användes vid driften medförde att störningar i form av förväntade luktolägenheter skulle komma att ligga på en acceptabel nivå även för de närmaste grannarna.
  • MÖD 2007:30:Tillstånd till bergtäkt ----- Vid varje lokaliseringsprövning skall en allsidig bedömning göras av platsens lämplighet. Denna bedömning skall även innefatta transporternas inverkan på omgivningen. Då det av utredningen i målet inte framgick om verksamheten skulle anses tillåtlig på grund av störningarna från transporterna återförvisades målet för komplettering av ansökan i detta avseende och för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2013:25:Föreläggande att vidta försiktighetsåtgärder med anledning av lågfrekvent buller från stillastående tåg. ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att bedömning av om buller vid vissa nivåer är en olägenhet för människors hälsa ska ske utifrån den typ av ljud som det är frågan om i det enskilda fallet. När det gäller buller som innehåller en stor del lågfrekvent ljud bör denna bedömning enligt Mark- och miljööverdomstolen ske utifrån Socialstyrelsens allmänna råd om buller inomhus (SOSFS 2005:6).
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.
  • MÖD 2003:31:Villkor för tillstånd till fortsatt grustäkt-----Länsstyrelsen hade satt upp som villkor i ett täkttillstånd att arbetsmaskinerna skulle vara försedda med skyddsplåt/bukplåt för att undvika oljespill i täktområdet. Efter överklagande från bolaget upphävde miljödomstolen villkoret. Miljööverdomstolen fann däremot att ett villkor mot sådant spill var motiverat. Det borde emellertid formuleras så att verksamhetsutövaren kunde välja att montera spillplåt på arbetsmaskinerna eller ställa upp dem på plåtar för uppsamling av oljespill eller placera dem på hårdgjord yta med motsvarande funktion. Villkoret omformulerades i överensstämmelse med detta.
  • MÖD 2009:41:Tillstånd att producera högst 560 000 ton blekt sulfatmassa ----- Södra Cell fick av miljödomstolen tillstånd att utöka produktionen till 560 000 årston massa samt att börja utvinna lignin ur svartlut. Tillåtna totala utsläpp till Pukaviksbukten i Östersjön avseende TOC, total- fosfor och total-kväve hade bestämts genom en kombination av gränsvärden och riktvärden och bolaget hade ålagts krav på biologisk rening av avloppsvattnet. Miljööverdomstolen konstaterade att begreppen riktvärde och gränsvärde numera hade utmönstras till förmån för ett begränsningsvärde vars definition och materiella innehåll bestäms i det enskilda fallet. Bolaget hade anmodats att till Miljööverdomstolen ge in synpunkter på hur de av bolaget överklagade utsläppsvillkoren skulle kunna formuleras med beaktande av denna nya praxis, men inte ingivit några sådana synpunkter. Miljööverdomstolen konstaterade att det därför saknades underlag för att bestämma de slutliga villkoren i enlighet med hur de numera borde utformas och sköt därför upp frågan om hur kravnivån skulle uttryckas genom begränsningsvärden i villkor. Vidare ansåg Miljööverdomstolen att det inte fanns anledning att binda bolaget vid en viss teknik för att nå begränsningskraven genom krav på biologisk rening av avloppsvattnet varför detta villkor upphävdes. Miljööverdomstolen beslutade även att villkor beträffande kemikaliehanteringen skulle meddelas i enlighet med 22 kap. 25 § första stycket 7 miljöbalken eftersom bolaget hade en omfattande kemikaliehantering.
  • MÖD 2020:20:Förbud mot användning av en enskild avloppsanläggning ----- MÖD har fastställt förbudet eftersom de brister i anläggningen som nämnden påtalat bedömdes medföra en hög risk för förorening av grundvattnet i området. Att kommunen förelagts att inrätta en allmän va-anläggning i området föranledde inte någon annan bedömning eftersom en sådan lösning låg långt fram (ca tio år) i tiden.

[K2]4 §  Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall undvika att använda eller sälja sådana kemiska produkter eller biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter eller organismer som kan antas vara mindre farliga. Motsvarande krav gäller i fråga om varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt eller bioteknisk organism. Lag (2006:1014).

  • MÖD 2003:96:Tillstånd enligt miljöbalken att utföra och driva en gruppstation för vindkraftverk till havs ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens tillstånd till 48 vindkraftverk. Ansökan omfattade även dragningen av en anslutningsledning från vindkraftparken till stranden. Enskilda sakägare hade yrkat försiktighetsåtgärder för att förhindra magnetisk strålning från ledningen när den skulle dras från stranden förbi deras fastigheter. MÖD fann lokaliseringen av anslutningspunkten vid stranden godtagbar om ledningen lades på två meters djup i marken på sätt som bolaget föreslagit. Vad gällde dragningen av ledningen i övrigt på land fann MÖD att frågan om försiktighetsåtgärder för att förhindra magnetisk strålning inte kunde prövas i målet eftersom ansökan inte gällde ledningens dragning på land.
  • MÖD 2003:59:Tillstånd till anläggning för ytjordvärme-----En anläggning för ytjordvärme skulle lokaliseras 200 meter från en kommunal grundvattentäkt. Risk för läckage av köldbärarvätska bedömdes kunna skada vattentäkten, bl.a. då grundvattenströmmarna gick från fastigheten till täkten. Risken ansågs inte försumbar ens om det vidtogs försiktighetsåtgärder. Värmeförsörjning antogs kunna lösas på annat sätt. Tillstånd gavs inte och miljönämndens och länsstyrelsens beslut fastställdes.
  • MÖD 2005:39:Tillstånd till verksamheten vid en anläggning för metallåtervinning----- Länsstyrelsens miljöprövningsdelegation avslog ett bolags ansökan om att bedriva miljöfarlig verksamhet i form av metallåtervinningsverksamhet. Ansökan gällde en redan befintlig verksamhet med viss utökning. Motiveringen var att de fastigheter där verksamheten bedrevs låg inom skyddszon 3 i skyddsområdet för kommunens grundvattentäkt och att bolagets intresse av att driva verksamheten inte vägde tyngre än skyddet för grundvattentäkten. Miljödomstolen fastställde länsstyrelsens beslut. Bolaget hade åtagit sig långtgående säkerhetsåtgärder, bl.a. att belägga hela markytan inom verksamhetsområdet med asfalt eller betong, att regelbundet kontrollera ytorna och att åtgärda eventuella sprickor omgående. Miljööverdomstolen fann att skyddsåtgärderna var tillräckliga för att skydda vattentäkten. En omlokalisering skulle dessutom medföra stora kostnader för verksamhetsutövaren. Målet återförvisades till länsstyrelsens miljöprövningsdelegation för att denna som första instans skulle meddela tillstånd och fastställa villkor nödvändiga för verksamheten.
  • MÖD 2003:121:Förbud mot uppförande av radiomast-----Länsstyrelsen i Dalarna hade förbjudit uppförandet av en radiomast på Sollerön med hänvisning till att masten skulle skada riksintressena i området (kulturmiljön och naturmiljön). Förbudet upphävdes av miljödomstolen. Efter överklagande av länsstyrelsen fastställde Miljööverdomstolen det ursprungliga förbudet och uttalade att det som framkommit i målet talade för att mastanläggningen skulle komma att skada riksintressena i området för i första hand kulturmiljövård men även naturvård. Det kunde även hållas för troligt att andra möjligheter än den valda placeringen stod till buds för nätbolaget för etablerandet av ett telenät på Sollerön, men någon utredning om möjliga alternativ hade inte presenterats. Vid en sammantagen bedömning fann därför domstolen att intresset av att värna om det kulturhistoriskt intressanta området vägde tyngre än nätbolagets intresse av att få uppföra mastanläggningen på platsen.
  • MÖD 2007:58:Tillstånd att tillverka selektiva polymerer ----- Miljödomstolen hade genom en villkorspunkt 9 förbjudit bolaget att använda tre specificerade kemikalier. Miljööverdomstolen konstaterade att villkoret kunde uppfattas som en uttömmande tillämpning av utbytesbestämmelsen i 2 kap. 4 § miljöbalken och upphävde villkoret. Som skäl anförde Miljööverdomstolen att en bättre ordning i detta fall är att bolaget i sin verksamhet ständigt tillämpar utbytesprincipen och att tillsynsmyndigheten - om den finner att bolagets avvägningar inte överensstämmer med miljöbalkens krav - kan meddela de förelägganden som behövs.
  • MÖD 2003:125:Strandskyddsdispens för radiomast-----Särskilda skäl har inte ansetts föreligga för strandskyddsdispens då ett pumphus, som enligt bolaget redan inskränkt allmänhetens tillträde, uppförts utan behövliga tillstånd (strandskyddsdispens och tillstånd till vattenverksamhet). Sammanfattningsvis ansåg domstolen att de allmänna intressena vägde tyngre än bolagets intresse av att bygga masten på den valda platsen, särskilt mot bakgrund av att bolaget inte visat att det saknades någon alternativ lokalisering.
  • MÖD 2005:2:Tillstånd att uppföra och driva två vindkraftverk (gruppstation)-----Ansökan om tillstånd att uppföra och driva två vindkraftverk har avslagits bl.a. med hänsyn till verksamhetens inverkan på landskapsbilden och att lokaliseringen strider mot den kommunala översiktsplanen.
  • MÖD 2004:71:Tillstånd till hållande av häst inom detaljplanelagt område----- Miljööverdomstolen har avslagit ansökan om tillstånd till hållande av häst inom detaljplanelagt område med hänvisning till att valet av plats för hästhållningen inte överensstämmer med kraven i 2 kap. 4 § miljöbalken. Även fråga om tillstånds förenlighet med planbestämmelser samt skyldigheten att upprätta miljökonsekvensbeskrivning.
  • MÖD 2010:18:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga om omfattningen av verksamhetsutövarens ansvar enligt 10 kap. 4 § Miljööverdomstolen uttalade att skälighetsavvägningen ska ske i två steg. För det första ska det utredas vilka efterbehandlingsåtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga ut kostnadssynpunkt. Därefter ska det ske en bedömning av ansvarets omfattning. Miljööverdomstolen fann att de förelagda åtgärderna var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga. Vid bedömningen av ansvarets omfattning beaktade Miljööverdomstolen tidsaspekten och begränsade bolagets ansvar för avhjälpandeåtgärder till 25 % av kostnaderna. Miljööverdomstolen fann även att när ett föreläggande har utformats på så sätt att en verksamhetsutövares kostnadsansvar har begränsats i förhållande till de åtgärder som ska vidtas bör det inte sanktioneras med ett vite. Även fråga om föreläggandet var riktat till rätt adressat.
  • MÖD 2002:70:Avgift för prövning och tillsyn av hamnverksamhet-----Länsstyrelsen ålade bolaget att erlägga avgift för sju miljöfarliga verksamheter/hamnar. Bolaget överklagade och yrkade att avgift endast skulle tas ut för en verksamhet eftersom bolagets samtliga hamnar var att betrakta som en enda miljöfarlig verksamhet. Miljödomstolen biföll överklagandet. Miljööverdomstolen fann att bolagets hamnverksamhet geografiskt sett var fyra från varandra skilda miljöfarliga verksamheter. Därför skulle bolaget erlägga fyra avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
  • MÖD 2005:42:Tillstånd till utökad fiskodling-----Miljööverdomstolen fann att utsläppen av fosfor och kväve från en fiskodling skulle bli förhållandevis stora i jämförelse med andra punktutsläpp i länet. Möjligheterna att minska belastningen var emellertid begränsade och de krav som kan ställas med stöd av 2 kap. 3 § miljöbalken var uttömda. Utsläppen var inte av den storleksordning att det fanns hinder mot ansökan enligt 2 kap. 9 § miljöbalken. Inte heller i övrigt fanns något hinder mot bifall till ansökan. Tillståndstiden begränsades dock.
  • MÖD 2003:106:Anläggande av vindkraftverk-----Målet gällde vilka bullervärden som ska gälla vid vindkraftverk. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att Naturvårdsverkets Allmänna råd om externt industribuller (NV AR 1978:5) är framtagna för traditionell industriverksamhet. Några riktlinjer för vindkraftsbuller har inte utarbetats i Sverige. Eftersom det råder osäkerhet om störningseffekten av vindkraftsbuller så bör det leda till strängare krav än industribullernormen och att den ekvivalenta ljudnivån 40 dB(A) därför bör innehållas vid bostäder under hela dygnet.
  • MÖD 2005:54:Tillstånd till djurhållning och fodertillverkning-----Minkuppfödning hade bedrivits på platsen sedan 1940-talet. År 1997 lämnade Koncessionsnämnden för miljöskydd (KN) ett tidsbegränsat tillstånd till verksamheten då oklarhet rådde om den kunde fortsätta att bedrivas på platsen p g a förekomsten av flugor och lukt. Strax innan tillståndstiden gick ut sökte bolaget om ett nytt tidsobegränsat tillstånd hos länsstyrelsen, som avslog ansökan. Miljödomstolen bedömde att tillstånd kunde lämnas och återförvisade målet till länsstyrelsen. Miljööverdomstolen (MÖD) fann efter överklagande från länsstyrelsen och närboende att bolaget, trots att det gått åtta år efter KN:s beslut, inte hade lyckats visa att det gick att nedbringa störningarna på ett godtagbart sett. MÖD bedömde att verksamheten innebar en olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa och miljön och fann därför och med hänsyn till övriga i domen redovisade omständigheter att det inte fanns förutsättningar att lämna tillstånd.
  • MÖD 2006:54:Tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin och deponera anrikningssand m.m.-----Ett bolag hade ansökt om tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin som var nödvändigt som process- och reningssteg för verksamheten vid ett anrikningsverk, som man sedan tidigare hade tillstånd till. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att prövningen måste samordnas och avse utsläpp av vatten från båda verksamheterna. MÖD förklarade det tillåtligt att anlägga ett nytt sandmagasin samt att där deponera anrikningssand från gruvverksamhet under förutsättning att bolaget enligt åtagande inkom med ansökan om omprövning av villkoren för utsläpp till vatten från anrikningsverket. Själva tillståndsprövningen av det nya sandmagasinet återförvisades av MÖD till miljödomstolen. I målet gjorde MÖD en ingående granskning av aktuella dammsäkerhetsfrågor. MÖD fann också att det förelåg skäl att meddela tillstånd ( 22 kap. 26 § 2 st. miljöbalken) till de arbeten som behövde utföras för att färdigställa sandmagasinet. Villkor för detta tillstånd meddelades också. MÖD avslog däremot yrkandet om att detta tillstånd skulle få tas i anspråk även om domen inte vunnit laga kraft, s.k. verkställighetsförordnande.
  • MÖD 2002:11:Tillstånd till fortsatt drift av avfallsanläggning-----Bolaget hade ett tidsbegränsat tillstånd till deponeringsverksamhet som gått ut. Bolaget sökte nytt tillstånd till fortsatt deponeringsverksamhet i kombination med avslutningsåtgärder vid tippen. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att deponin redan i 1990 års tillståndsbeslut hade bedömts som mindre lämpligt lokaliserad och att de tillkommande kraven på lokalisering och bottentätning som följde av förordningen (2001:512) om deponering av avfall innebar att ansökan måste avslås. Med hänvisning till 38 § nämnda förordning uttalade MÖD vidare att deponin nu måste avslutas snarast möjligt. MÖD upphävde den överklagade domen och avslog ansökan om fortsatt drift.
  • MÖD 2003:69:Anmälan om nybyggnad av svinstall-----Vid lokalisering av ett svinstall uppstod fråga om verksamheten var tillståndspliktig. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att vid prövning enligt miljöbalken vad gällde antalet djurenheter skulle den viktgräns för slaktsvin som angetts i IPPC- direktivet tillämpas. MÖD undanröjde vidare miljödomstolens avvisningsbeslut avseende yrkande om förbud enligt 2 kap. 9 § miljöbalken, då den bestämmelsen skall iakttas ex officio.
  • MÖD 2006:32:Hästhållning utanför detaljplanelagt område-----Nyetablering av hästhållning utanför detaljplanelagt område, med stallet 37 m från grannens uteplats, förbjöds bl.a. med hänsyn till att fastighetsägarna hade ordnat sin hästhållning på en närbelägen fastighet och att de vid förvärvet av fastigheten kände till att det fanns hästallergi hos grannfamiljen.
  • MÖD 2004:21:Tillstånd till utökad drift vid en avfallsanläggning (deponi) i Jönköping-----En kommun ansökte om att få utvidga gällande tillstånd för deponering av avfall så att den maximala höjden ökades med tio meter (till + 246 meter). Miljödomstolen biföll framställningen genom ett nytt (tidsbegränsat) tillstånd. Miljööverdomstolen (MÖD) undanröjde den överklagade domen och visade målet åter till miljödomstolen. I samband därmed gjorde MÖD följande uttalanden: a) ett nytt tillstånd förutsätter en samlad prövning av hela den befintliga verksamheten, b) frågan om deponins lokalisering måste föras in i bedömningen, c) det kan inte ges något nytt tillstånd för verksamheten utan att kommunen visar att kraven är uppfyllda enligt förordningen (2001:512) om deponering av avfall eller att det i vart fall finns förutsättningar för en dispens enligt förordningen.
  • MÖD 2004:32:Anmälan om utökad djurhållning-----Sedan en verksamhetsutövare hade anmält till miljö- och byggnadsnämnden att han ville förändra sin smågrisproduktion beslutade nämnden att förelägga honom att vidta vissa försiktighetsåtgärder. Grannar överklagade beslutet. Länsstyrelsen ändrade miljö- och byggnadsnämndens beslut endast på så sätt att föreläggandet kompletterades med ytterligare skyddsföreskrifter och försiktighetsmått. Grannar överklagade även detta beslut. Miljödomstolen fann att det förelåg en stor risk för att olägenheterna vid avsedd utökning av djurhållningen, även vid skäliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått, skulle få en sådan omfattning att de inte borde tålas och att det borde gå att hitta en bättre plats utan orimliga merkostnader. Verksamhetsutövaren förbjöds därför att utöka djurantalet på fastigheten vid vite. Han överklagade till Miljööverdomstolen (MÖD) och gav in kompletterande utredning. MÖD fann att den utvidgade verksamheten inte skulle ge anledning att befara större luktproblem vid omgivande bostadshus än dem, som orsakades av den redan tidigare bedrivna svinuppfödningen. Det fanns därför inte anledning att förbjuda den.
  • MÖD 2005:4:Anmälan om anläggning för värphöns på en fastighet i Lidköpings kommun -----Lokalisering av ett hönsstall har godtagits, trots närhet till kringboende, med hänvisning till att verksamheten bedrevs på en fastighet som var belägen i typisk jordbruksbygd samt att den teknik som användes vid driften medförde att störningar i form av förväntade luktolägenheter skulle komma att ligga på en acceptabel nivå även för de närmaste grannarna.
  • MÖD 2003:94:Tillstånd till anläggning för tillverkning av plastprodukter----- Störningar orsakade av utsläpp till luft av styren och aceton bedömdes inte vara av sådan omfattning att de innebar en hälsorisk. Ett skyddsavstånd på 300 meter kunde därför accepteras. Utredningen gav emellertid inte stöd för antagandet att störningar i form av lukt helt kunde uteslutas. Mot bakgrund av att det enligt villkor ålåg bolaget att vidta åtgärder för att begränsa eventuella luktstörningar, ansågs risken för olägenhet för de närboende som så begränsad att tillstånd kunde lämnas.
  • MÖD 2004:36:Tillstånd enligt miljöbalken för djurhållning-----Länsstyrelsen hade givit tillstånd till och godkänt lokaliseringen av en anläggning för uppfödning av 90 000 slaktkycklingar. Efter överklagande av grannar, som i första hand ville att verksamheten skulle förbjudas och i andra hand förläggas till annan närbelägen plats, avslog miljödomstolen ansökan. Miljööverdomstolen fann att risken för störningar för de närboende i form av lukt och buller måste anses som liten och konstaterade vid syn att den föreslagna lokaliseringen endast kunde anses medföra en måttlig påverkan på landskapsbilden varför tillstånd lämnades och sökandens lokalisering godtogs.

[K2]5 §  Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna att

  1. minska mängden avfall,
  2. minska mängden skadliga ämnen i material och produkter,
  3. minska de negativa effekterna av avfall, och
  4. återvinna avfall.

[S2]I första hand ska förnybara energikällor användas. Lag (2016:782).

  • MÖD 2008:23:Prövotidsredovisning avseende hushållning med råvaror och energi vid en anläggning för produktion av papper ----- Kostnaden för ombyggnad av en barktork för att tillvarata spillvärme, som annars skulle gå förlorad, har inte ansetts vara rimlig. Även ombyggnaden av ett kokeri för att minska energiåtgången ansågs svår att motivera från kostnadssynpunkt. Därtill skulle ombyggnaden medföra genomgripande förändringar som var svåra att överblicka.
  • MÖD 2002:48:Tillstånd enligt miljöskyddslagen till verksamheten vid ett pappersbruk -----Återföring av vedaska till skogsmark är angeläget att åstadkomma men kravet kan inte ensidigt ställas på virkeskonsumenterna. Även skogsägarna har ett betydande ansvar, vilket bör komma till uttryck i den skogliga lagstiftningen. Däremot bör virkeskonsumenterna svara för förutsättningarna för att återföra askan, dvs. frågor om askans renhet och hållbarhet. Bolaget ålades därför att genom prövotidsutredning belysa möjligheten att åstadkomma en aska vars kemiska och fysikaliska egenskaper gjorde den lämplig för spridning i skogsmark. I villkoret föreskrevs även att försök med spridning med sådan aska skulle genomföras.
  • MÖD 2014:42:Villkor om energieffektivisering vid petrokemisk industrianläggning ----- Mark- och miljööverdomstolen har i ett överklagat mål angående ansökan om tillstånd till befintlig och utökad produktion vid petrokemiska industrianläggningar delvis upphävt villkor som avsåg energieffektiviseringsåtgärder. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att de upphävda villkoren föreskriver specificerade åtgärder som inte är rimliga med hänsyn till 2 kap. 7 § miljöbalken och att det finns en alltför stor osäkerhet kring säkerhetsrisker och miljönytta. För ett av villkoren konstateras dock att åtgärden och återbetalningstiden är rimlig och överklagandet avslås i denna del.
  • MÖD 2003:77:Villkor för tillstånd till anläggning för förbränning av avfall----- Frågan i målet gällde krav på tillvaratagande av näringsämnen, främst fosfor, i slam från kommunala reningsverk i samband med förbränning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det för närvarande råder alltför stor osäkerhet i fråga om teknik, ekonomi och miljökonsekvenser för att det ska vara möjligt att föreskriva att slam från kommunala avloppsreningsverk får förbrännas endast under förutsättning att slammets eller askans fosforinnehåll tillvaratas. MÖD fann mot bakgrund av kvarstående osäkerhet om teknik och ekonomi att frågan borde skjutas upp under en prövotid. I enlighet härmed ålades sökanden att dels verka för utvecklandet av lämpliga processer, dels utreda mer i detalj om förutsättningarna för och konsekvenserna av en anläggning för omhändertagande av fosfor, antingen före eller efter förbränningen av slam.
  • MÖD 2013:16:Tillstånd till miljöfarlig verksamhet genom användande av avfallsmassor för efterbehandlingsåtgärder ----- En verksamhetsutövare ansökte om tillstånd att fylla ut en tidigare täkt för alunskiffer med avfallsmassor i syfte att skapa en verksamhetsyta. En fråga i målet var om förfarandet skulle ses som bortskaffande eller återvinning av avfall. Mark- och miljööverdomstolen fann att åtgärden var att bedöma som återvinningsförfarande och att åtgärden med villkor som innebar att massorna i huvudsak skulle motsvara kraven för inert avfall kunde tillåtas.
  • MÖD 2011:23:Villkor för energihushållning ----- Miljödomstolen hade föreskrivit ett villkor om energihushållning med innebörden att bolaget senast sex månader efter det att domen vunnit laga kraft skulle ge in ett program för energihushållning till tillsynsmyndigheten, med delegation till tillsynsmyndigheten att meddela villkor om åtgärder med en avskrivningstid om högst tre år. Vidare hade miljödomstolen föreskrivit ett villkor om att bolaget fortlöpande och i skälig utsträckning skulle vidta åtgärder för ökad energihushållning, baserat på ett kontinuerligt programarbete. Naturvårdsverket överklagade och yrkade skärpta villkor avseende energihushållning. Mark- och miljööverdomstolen förtydligade ett av villkoren så att det tydligt framgick att programmet omfattar alla möjliga energihushållningsåtgärder, även sådana som har en längre avskrivningstid än tre år. Dessutom utökades delegationen till tillsynsmyndigheten till att avse samtliga energihushållningsåtgärder som är skäliga.
  • MÖD 2007:29:Sluttäckning av deponi ----- Kravet på jungfruliga massor för sluttäckning av en deponi (utanför tätskiktet) ansågs vara en mer ingripande åtgärd än vad som behövdes och inte förenlig med principen om resurshushållning. Kostnaden var heller inte rimlig i jämförelse med nyttan av åtgärden. I stället delade Miljööverdomstolen kommunens uppfattning att om föroreningshalten i de tillförda jordmassorna underskrider de nivåer som anges för mindre känslig markanvändning (MKM) i Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889, så får massorna nyttiggöras i sluttäckningen.
  • MÖD 2015:27:Föreläggande om byte av värmekälla för uppvärmning av byggnad ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att miljönämnden haft fog för att förelägga verksamhetsutövaren att byta ut befintlig oljeeldning till en värmekälla med lågt eller inget inslag av ej förnybara energikällor. Trots att det rörde sig om en mindre verksamhet bedömdes miljönyttan av åtgärden vara beaktansvärd. Det konstaterades även att åtgärden skulle innebära en sänkning av värmekostnaderna och återbetala sig över tid, att inga särskilda svårigheter med byte framkommit och då ett byte i detta fall inte heller skulle medföra komplikationer för verksamheten ansågs föreläggandet inte orimligt.
  • MÖD 2010:7:Förbud att använda gummiklipp som dräneringsmaterial vid sluttäckning av Munkebo avfallsanläggning i Trollhättans kommun ----- Användning av gummiklipp från kasserade bildäck i dräneringsskikt i deponitäckning har ansetts vara ett återvinningsförfarande då materialet ersätter naturliga material med bibehållen funktion och utan ökade störningar för människors hälsa eller miljön.
  • MÖD 2007:4:Tillstånd till nytt anriknings- och pelletsverk m.m.-----Miljödomstolen gav i deldom bolaget tillstånd att uppföra nytt anriknings- och pelletsverk. Naturvårdsverket överklagade domen och yrkade bl.a. att energifrågan skulle sättas på prövotid med föreskrift att under prövotiden utreda möjligheter till energieffektivisering. I likhet med Naturvårdsverket ansåg Miljööverdomstolen att hushållningsprincipen i 2 kap. 5 § miljöbalken ställer längre gående krav på energihushållning än vad som motsvaras av bolagets arbete enligt PFE (Programmet För Energieffektivisering), som är inriktat på åtgärder av företagsekonomiskt intresse. Miljööverdomstolen biföll därför Naturvårdsverkets yrkande.
  • MÖD 2007:56:Villkor för energihushållning ----- Det har som villkor föreskrivits att förbrukningen av energi (elektricitet respektive värme) per ton produkt inte får överskrida vissa värden. Miljööverdomstolen konstaterade att energihushållning har ett egenvärde och att villkoret inte i första hand syftar till att begränsa utsläpp av koldioxid, samt att det i vissa fall kan finnas behov av en reglering av energianvändningen utöver den som uppnås med generella styrmedel.
  • MÖD 2013:46:Tillsynsavgift ----- Tillsynsmyndigheten har i enlighet med 26 kap. 1 § och 2 kap. 5 § miljöbalken ansetts ha rätt att utöva tillsyn över energianvändningen i en viss verksamhet. En tillsynsavgift baserad på att förnybar energi inte använts i verksamheten har, mot bakgrund av den motprestation som utförts i förhållande till avgiften, ansetts utgöra en avgift och inte varit att se som en skatt. Grund för avgiftsuttag har därför funnits.
  • MÖD 2009:17:Energihushållning ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att ett bolags energihushållning bäst bedrevs genom att kontinuerligt i driften av anläggningarna successivt förbättra hushållningen genom flera åtgärder som var för sig var mindre omfattande. Bolaget ålades att årligen till tillsynsmyndigheten redovisa en energihushållningsplan med uppgifter om planerade energihushållningsåtgärder och en redovisning av genomförda åtgärder. Tillsynsmyndigheten bemyndigades att föreskriva de villkor om energihushållning som kunde aktualiseras av planen. Sådana villkor kan vara mer långtgående än vad som är lönsamt från enbart företagsekonomiska utgångspunkter. Vidare fann MÖD att bolagets transporter inte gav upphov till sådana effekter i närområdet att det fanns anledning att reglera dem genom villkor i tillståndet.
  • MÖD 2020:17:Villkor om svavelåtervinning m.m. ----- Efter överklagande från Naturvårdsverket bedömde Mark- och miljööverdomstolen att en delegation åt tillsynsmyndigheten, utan annan begränsning än att åtgärderna ska vara framtagna inom ramen för energihushållningsplanen och rimliga, kunde godtas.

Val av plats

[K2]6 §  För en verksamhet eller åtgärd som tar i anspråk ett mark- eller vattenområde ska det väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön.

[S2]Vid prövning av frågor enligt 7 kap., tillståndsprövning enligt 9 och 11 kap., regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. och prövning av verksamheter enligt 9 kap.6, 6 a och 6 b §§, 11 kap. 9 a § och 12 kap. 6 § ska bestämmelserna i 3 och 4 kap. tillämpas endast i de fall som gäller ändrad användning av mark- eller vattenområden.

[S3]Ett tillstånd eller en dispens får inte ges i strid med en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (2010:900). Små avvikelser får dock göras, om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas. Lag (2013:758).

Prop. 2012/13:161: I andra stycket görs en följdändring med anledning av antagandet av prop. 2012/13:35 Nya regler för industriutsläpp (bet. 2012/13:MJU, rskr. 2012/13:101). Då möjligheten för tillsynsmyndigheten att förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd flyttats från 9 kap. 6 § andra stycket till 9 kap. 6 a § och möjligheten för verksamhetsutövaren ...

  • MÖD 2008:44:Lokalisering av kraftvärmeverk ----- De alternativa lokaliseringar som sökanden hade redovisat var från en över tio år gammal lokaliseringsutredning som ursprungligen tagits fram för ett annat ändamål. Sedan dess hade förhållandena ändrats väsentligt. Miljööverdomstolen fann att det saknades faktaunderlag för att bedöma om den sökta platsen var bättre än någon annan plats i anslutning till det gemensamma fjärrvärmesystemet för Lund och Eslöv. Ansökan avslogs.
  • MÖD 2009:38:Tillstånd till gruppstation för vindkraft ----- Fråga om omfattningen av regeringens tillåtlighetsprövning av en gruppstation för vindkraft. Vidare fråga om tillstånd enligt förordnande till skydd för landskapsbilden krävdes och förutsättningar för att erhålla sådant tillstånd.
  • MÖD 2009:42:Tillstånd till anläggande och drift av ny hamnanläggning ----- Föreslagen placering av hamnen låg inom riksintresse för hamnverksamhet och området hade sedan länge utgjort industriområde. För att minska de störningar som kommande transporter kunde medföra för de boende i området ålades bolaget att anlägga en ny väg. Frågan om stabiliseringsmetod för omhändertagande av förorenade muddermassor samt villkor.
  • HFD 2014 not 64:Tillstånd till befintlig och utökad flygplatsverksamhet (avslag)
  • MÖD 2017:20:Uppförande och drift av vindkraftanläggning ----- Frågan om ett antal vindkraftverk på ett visst område innebar påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljövård med hänsyn till vindkraftverkens placering i förhållande till äldre gårdar som av Unesco utpekats som världsarv. Även fråga om placeringen är olämplig med hänsyn till negativ påverkan på kungsörn. MÖD fann att lokaliseringen på den aktuella platsen skulle förändra det öppna landskapets orördhet och således påverka de karaktärsdrag som bidrar till gårdens värde ur kulturmiljösynpunkt. Placeringen innebar därför påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljövård. När det gäller påverkan på kungsörnen fann MÖD, bl.a. mot bakgrund av att verksamhetsområdet inte bedömdes som ett kärnområde för fåglarna, att vindkraftverken inte kom i konflikt med artskyddsbestämmelserna.
  • MÖD 2019:5:Tillstånd till vindkraftpark ----- I ett mål om tillstånd till uppförande av vindkraftverk ansökte ett bolag om att få sätta upp totalt högst 48 vindkraftverk i fyra olika delområden. Miljöprövningsdelegationen gav tillstånd till 25 vindkraftverk i två av områdena men mark- och miljödomstolen, som delade bedömningen att dessa två områden i och för sig var lämpliga för vindkraft, avslog hela ansökan med hänsyn till de kumulativa effekter som en etablering av ytterligare vindkraftverk skulle innebära för rennäringen. Mark- och miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning att riksintresset för naturvård och för rennäring ska ges företräde i de två områden som fått avslag i båda underinstanserna, även efter att yrkandet i MÖD minskats till 19 verk i dessa områden, men fastställde miljöprövningsdelegationens beslut att ge tillstånd till högst 25 verk i de två andra områdena med vissa villkorsändringar. Dessa två områden är till största delen utpekade som riksintresse för vindkraft vilket gavs företräde.
  • MÖD 2015:15:Bygglov för uppförande av vindkraftverk ----- Område som i kommunens översiktsplan har avsatts som strövområde (friluftsområde) har inte ansetts lämpligt för vindkraft trots att området i ett tidigare skede av Energimyndigheten bedömts vara av riksintresse för vindkraft.
  • MÖD 2014:47:Ansökan om tillstånd för vindkraftverk ----- Bolaget ansökte hos länsstyrelsen om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftspark med maximalt 4 vindkraftverk. Miljöprövningsdelegationen prövade verksamheten utifrån miljöbalkens mål och allmänna hänsynsregler och fann att risken för rovfåglar var så stor att den planerade vindkraftsetableringen inte kunde tillåtas. Bolaget överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen som fann att driften av de fyra ansökta vindkraftverken skulle utgöra ett sådant avsiktligt dödande av vilda fåglar för vilket förbud råder enligt 4 § första stycket punkt 1 artskyddsförordningen (2007:845). Överklagandet avslogs därför. Bolaget överklagade därefter domen till Mark- och miljööverdomstolen som fann att risken för fågelkollisioner i det aktuella området kunde med ledning av tillgängligt material bedömas vara relativt begränsad. Det stod helt klart att bolagets avsikt med vindkraftsetableringen inte var att döda eller störa fågellivet. Inte heller fanns det någon som helst grund för att tro att bolaget med uppenbar likgiltighet för artskyddsförordningens förbud avsåg att uppföra vindkraftverken. En etablering av vindkraftverken kunde därför enligt Mark- och miljööverdomstolen inte anses i sig stå i strid med bestämmelserna i 4 § artskyddsförordningen. Prövningen fick istället ske inom ramen för hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Med hänsyn till att alla relevanta förutsättningar för beviljande av tillstånd inte hade prövats av underinstanserna återförvisade Mark- och miljööverdomstolen målet till miljöprövningsdelegationen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2009:4:Tillstånd till gruppstation med vindkraftverk ----- Fråga om betydelse för prövningen av att lokaliseringen av en gruppstation med vindkraftverk stred mot en av kommunen antagen vindkraftspolicy, men inte mot översiktsplanen. Miljööverdomstolen konstaterade att en översiktsplan är ett viktigt dokument vid lokaliseringsprövningen, men att kommunens allmänna vindkraftspolicy i princip inte har större tyngd än ett yttrande från kommunen.
  • MÖD 2011:26:Förbud mot bedrivande av öppen förskola ----- Hälsoskyddsbestämmelsen i 9 kap. 9 § miljöbalken har ansetts tillämplig även på utomhusmiljön vid en öppen förskola. Vidare har fastslagits att vid lokaliseringsbedömningen enligt 2 kap. 6 § miljöbalken måste beaktas de olägenheter som sedan tidigare förekommer på platsen.
  • MÖD 2017:27:Tillstånd till uppförande och drift av gruppstation för vindkraft ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en ansökan om tillstånd enligt den s.k. boxmodellen till att uppföra och driva en vindkraftspark ska avslås. Med hänsyn till omfattningen av vindkraftparken och omgivningens naturvärden har ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen inte ansetts ge tillräckligt underlag för att kunna bedöma alla de konsekvenser som verksamheten vid olika alternativutformningar kommer att ge upphov till. Det har därför inte gått att avgöra om verksamhetens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken.
  • MÖD 2010:6:Tillstånd till täktverksamhet avseende naturgrus ----- Miljödomstolen hade fastställt länsstyrelsens beslut att ge tillstånd till brytning av högst 70 000 ton naturgrus på en plats där det tidigare hade bedrivits täktverksamhet. Gruset skulle huvudsakligen användas för betongtillverkning. Miljööverdomstolen ansåg det visat att det är tekniskt möjligt att använda krossat berg istället för naturgrus som ballast i betong och konstaterade att en avsikt med den nya bestämmelsen i 9 kap. 6 b § miljöbalken är enligt propositionen att krossat berg i ökad utsträckning bör kunna ersätta naturgrus som ballast i betong. Miljööverdomstolen fann inte att bolaget hade visat att detta förfaringssätt skulle vara ekonomiskt orimligt. Ett skyddsavstånd till verksamheten på endast 100 meter till närmaste bostadshus gjorde också att verksamhetens lokalisering inte ansågs lämplig. Miljööverdomstolen avslog ansökan.
  • MÖD 2013:16:Tillstånd till miljöfarlig verksamhet genom användande av avfallsmassor för efterbehandlingsåtgärder ----- En verksamhetsutövare ansökte om tillstånd att fylla ut en tidigare täkt för alunskiffer med avfallsmassor i syfte att skapa en verksamhetsyta. En fråga i målet var om förfarandet skulle ses som bortskaffande eller återvinning av avfall. Mark- och miljööverdomstolen fann att åtgärden var att bedöma som återvinningsförfarande och att åtgärden med villkor som innebar att massorna i huvudsak skulle motsvara kraven för inert avfall kunde tillåtas.
  • MÖD 2009:32:Tillstånd till vindkraftsanläggning ----- Frågor om betydelsen av a) ett under handläggningen hos tillståndsmyndigheterna ändrat politiskt ställningstagande i en översiktsplan, b) att verksamheten omfattande 24 vindkraftverk gör intrång i ett naturskönt och orört markområde, c) att alternativredovisningen bara omfattade en kommun och d) åberopade störningar för kringboende. Miljööverdomstolen ansåg att en företagare måste ha en rimlig möjlighet att förutsäga vilka risker han tar vid inledandet av ett nytt tillståndspliktigt projekt varför ett ändrat politiskt ställningstagande normalt inte medför ett undanröjande av ett givet tillstånd, att området inte hade något formaliserat skydd, att redovisningen av motsatta intressen ledde till att föreliggande alternativredovisning kan godtas och att störningar måste begränsas till vad som enligt praxis anses vara godtagbara förhållanden. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens domslut som innebar att verksamheten gavs tillstånd.
  • MÖD 2004:12:Tillstånd till tillverkning av basplastpolymerer m.m. vid ny anläggning i Trelleborg-----Målet i Miljööverdomstolen (MÖD) gällde främst den s.k. produktvalsprincipen (utbytesregeln) i 2 kap. 6 § miljöbalken (MB). Domstolen konstaterade att lagstiftaren i första hand velat skapa en fortlöpande process, där verksamhetsutövaren skall byta ut kemiska produkter mot sådana som är mindre farliga. Att så verkligen sker torde enligt domstolen många gånger bäst följas upp genom ett effektivt tillsynsarbete. Tillsynsmyndigheten har då att beakta bl.a. skälighetsregeln i 2 kap. 7 § MB och – i förekommande fall – vad som kan anses reglerat genom det tillstånd som gäller för verksamheten. I vissa fall kan det emellertid ligga närmare till hands att ställa upp villkor i tillståndet, eventuellt efter en prövotid och en utredning. Domstolen uttalar att så kan vara fallet om det vid tillståndsbeslutet eller inom en överblickbar tid kan konstateras att en kemisk produkt bör vara möjlig att byta ut. – I det aktuella målet upphävde MÖD ett prövotidsförordnande som miljödomstolen hade meddelat.
  • MÖD 2009:48:Tillstånd till anläggande och drift av gruppstation för vindkraftverk i Kattegatt utanför Falkenberg ----- Miljödomstolen avslog ansökan om tillstånd eftersom sökandebolaget inte visat att den sökta platsen är den där ändamålet med verksamheten kan uppnås med minsta intrång och olägenhet med hänsyn till människors hälsa och miljön.
  • MÖD 2010:53:Tillstånd till anläggande och drift av hamn vid Norvikudden, i Nynäshamn ----- Miljödomstolen hade avslagit en ansökan om anläggande och drift av en hamn. Miljööverdomstolen bedömde att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och fann att vid en samlad bedömning kunde verksamheterna tillåtas enligt de allmänna lokaliserings- och hushållningsbestämmelserna i miljöbalken. Vid den samhällsekonomiska bedömningen enligt 11 kap. 6 § miljöbalken framstod det enligt Miljööverdomstolen som uppenbart att mervärdet av den sökta hamnanläggningen väl uppfyllde det i bestämmelsen föreskrivna kravet. Miljööverdomstolen förklarade verksamheterna tillåtliga och föreskrev att miljödomstolen ska meddela tillstånd och föreskriva villkor avseende de ansökta verksamheterna.
  • MÖD 2016:1:Tillstånd till befintlig och utökad täktverksamhet m.m. ----- I mål om tillstånd till fortsatt och utökad täktverksamhet har Mark- och miljööverdomstolen funnit att verksamheten inte kommer att skada ett närliggande Natura 2000-område och att det av mark- och miljödomstolen lämnade Natura 2000-tillståndet därmed ska kvarstå. Mark- och miljööverdomstolen har vidare konstaterat att täktverksamheten inte innebär någon sådan risk för påverkan på fridlysta växter att förbuden i 8 och 9 § artskyddsförordningen aktualiseras samt att införandet av ett nytt villkor om skyddsåtgärder för skyddade fjärilsarter innebär att verksamheten inte heller kommer i konflikt med 4 § artskyddsförordningen. Då domstolen sammantaget funnit att ingen artskyddsdispens krävs, har den av mark- och miljödomstolen lämnade dispensen upphävts.
  • MÖD 2013:12:Tillstånd till fortsatt drift vid Gamleby avloppsreningsverk i Västerviks kommun ----- Vid tillståndprövning av ett befintligt avloppsreningsverk lämnade miljöprövningsdelegationen ett tidbegränsat tillstånd och mark- och miljödomstolen avslog bolagets överklagande. Som skäl för tidsbegränsningen anförde underinstanserna att verket var dåligt lokaliserat i förhållande till närboende samt att det medförde utsläpp till en recipient med otillfredsställande ekologisk status. I målet var även fråga om miljökonsekvensbeskrivningens kvalitet samt regeringens bemyndigande att till vattenmyndigheterna överlåta befogenhet att meddela föreskrifter om miljökvalitetsnormer. Bolaget överklagade till Mark- och miljööverdomstolen och yrkade att tillstånd skulle lämnas utan tidbegräsning. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade inledningsvis att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och att regeringen har ett bemyndigande att överlåta till vattenmyndigheterna att meddela miljökvalitetsnormer avseende ytvattenstatus. Vad gällde reningsverkets lokalisering fann Mark- och miljööverdomstolen att det med hänsyn både till utsläpp av näringsämnen samt uppkomsten av luktolägenheter skulle vara positivt om avloppsvattnet omhändertogs på en annan plats. Vid en avvägning enligt 2 kap. 7 § miljöbalken fann dock domstolen att, med hänsyn till de skyddsåtgärder som bolaget åtagit sig, den kvarvarande risken för olägenheter inte kunde anses vara så betydande att den övervägde kostnaderna för att omhänderta avloppsvattnet på annan plats. Bolagets överklagande bifölls.
  • MÖD 2014:48:Dispens enligt 14 § artskyddsförordningen (2007:845) ----- Ett vindkraftsbolag ansökte hos länsstyrelsen om dispens från artskyddsförordningen för att få uppföra vindkraftverk inom ett område där det sedan flera år häckat ett havsörnspar. Länsstyrelsen gjorde bedömningen att verken skulle komma att hamna så nära örnboet att sannolikheten för att havsörnen skulle komma att förolyckas var stor. Att medge en dispens under dessa förhållanden innebar enligt länsstyrelsens mening ett avsiktligt dödande eller störande enligt 4 § punkterna 2 och 4 i artskyddsförordningen. Länsstyrelsen avslog därför ansökan. Bolaget överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen som avslog överklagandet. Bolaget överklagade domen till Mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljööverdomstolen fann att det stod helt klart att bolagets avsikt inte var att döda eller störa havsörn. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att det var fråga om tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet där verksamhetsutövaren är skyldig att visa att de förpliktelser som följer av hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken iakttas och att artskyddsförordningen är att se som en precisering av de allmänna hänsynsreglerna när det gäller skydd av arter. Kommer man vid denna miljöprövning fram till att verksamheten, med föreskrivna villkor om försiktighetsmått och skyddsåtgärder, inte kommer i konflikt med fridlysningsbestämmelserna blir det inte aktuellt med någon dispensgivning. I motsatt fall är verksamheten olämpligt lokaliserad och ska inte tillåtas. Domstolen fann därför att dispens från artskyddsförordningen inte borde prövas i detta skede och bolagets ansökan avvisades.
  • MÖD 2007:55:Tillstånd till hamnverksamhet ----- Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) kan som huvudregel inte krav uppställas på fartyg som anlöper en allmän svensk hamn. En verksamhetsutövare av hamnverksamhet är dock, enligt vad som gäller om prövningens omfattning, ansvarig för samtliga olägenheter inom sitt verksamhetsområde som utgörs av hamnområdet inklusive dithörande vattenområde, vilket inkluderar olägenheter av fartygsdrift. MÖD bedömde därför att verksamhetsutövaren i detta fall torde ha möjligheter att avtalsvägen förmå de aktuella rederierna att vidta åtgärder på de trafikerande fartygen, för att minska olägenheter för de närboende t.ex. genom åtgärder på fartygen omfattande ljuddämpning av fartygsfläktar, ramper och anordningar för el-anslutning på land. Förutsättningarna att genom sådana avtal med trafikerande rederier minska bulleremissionerna skulle redovisas inom ramen för ett förlängt prövotidsförordnande.
  • MÖD 2013:26:Tillstånd till anläggande och drift av biogasanläggning ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att olägenheter och brister vid anläggningar som sökanden bedriver på andra platser i landet inte varit sådana att tillstånd ska vägras för den i målet aktuella ansökan med hänvisning till bristande vandel. Vid en prövning av lokaliseringen av den planerade anläggningen har domstolen bedömt att riskerna för att luktolägenheter skulle kunna drabba ett tätbefolkat område i omedelbar anslutning till anläggningen är sådana att det inte kan anses visat att den valda platsen uppfyller miljöbalkens krav på lokalisering.
  • MÖD 2002:45:Borttagande av stödmur av kreosotimpregnerade sliprar-----En stödmur av kreosotbehandlade sliprar uppfördes på en fastighet. En granne begärde att miljönämnden skulle ingripa genom att vitesförelägga fastighetsägaren att ta bort muren och vidta nödvändig sanering av marken. Grannen fick inte gehör för sina krav. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade, mot bakgrund av Kemikalieinspektionens föreskrifter och den bakomliggande kunskapen angående urlakning av kreosot, att sliprarna typiskt sett inte utgjorde någon fara för omgivningen. Då utredningen i övrigt inte heller gav stöd för att det skulle förekomma någon giftspridning fann MÖD inte anledning anta att människors hälsa eller miljön var i fara på grund av muren, varför överklagandet ogillades.
  • MÖD 2002:72:Förbud enligt 26 kap. 9 § miljöbalken-----Användningen av impregnerade stolpar som avgränsning för tomt kan inte förbjudas med stöd av produktvalsregeln i 2 kap. 6 § i miljöbalken. Utrymmet för att tillämpa regeln är mycket begränsat i vart fall när det gäller privatpersoner och när användningen inte strider mot Kemikalieinspektionens föreskrifter.
  • MÖD 2010:29:Ansökan om tillstånd till behandling och deponering av avfall i bergrum vid Fredriksskans i Gävle kommun ----- Ragn-Sells Avfallsbehandling Aktiebolag ansökte om tillstånd till behandling och deponering av avfall i bergrum vid Fredriksskans (utanför Gävle) som tidigare och delvis alltjämt används för förvaring av olja. Bolaget kunde enligt Miljööverdomstolen inte visa att de aktuella bergrummen i sig är lämpliga som deponi. Inte heller kunde bolaget visa att deponering i bergrummen skulle vara att föredra framför ytjordsdeponier som uppfyller kraven i deponeringsförordningen med topp- och bottentätning och geologisk barriär. Miljööverdomstolen fann vidare att bolaget inte hade visat att problemen med kvarvarande olja kan lösas på ett tillfredsställande sätt och att det är tveksamt om det villkor som miljödomstolen hade föreskrivit om sanering av oljerester kommer att kunna uppfyllas. Oljeresternas inverkan på avfallets täthet och lakningsegenskaper hade inte heller belysts tillräckligt. Sammanfattningsvis fann Miljööverdomstolen att bolaget inte hade visat att bergrumsdeponierna uppfyller bestämmelserna i 2 kap. 3 och 6 §§ miljöbalken vad gäller kraven på användning av bästa möjliga teknik och lämplig lokalisering. Miljööverdomstolen upphävde därför miljödomstolens tillståndsdom och lämnade bolagets ansökan utan bifall.
  • MÖD 2007:30:Tillstånd till bergtäkt ----- Vid varje lokaliseringsprövning skall en allsidig bedömning göras av platsens lämplighet. Denna bedömning skall även innefatta transporternas inverkan på omgivningen. Då det av utredningen i målet inte framgick om verksamheten skulle anses tillåtlig på grund av störningarna från transporterna återförvisades målet för komplettering av ansökan i detta avseende och för fortsatt handläggning.
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.
  • MÖD 2014:34:Tillstånd till vindkraftverksamhet ----- Mark- och miljödomstolen har i ett mål om vindkraft beslutat att som ett villkor avseende buller föreskriva att vindkraftverken inte får placeras närmare något av de befintliga bostadshusen än 1 000 meter. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det ur bullersynpunkt inte är miljömässigt motiverat med ett preciserat krav på visst avstånd utan att det är tillräckligt att placeringen av vindkraftverken regleras genom ett villkor om maximalt tillåtet buller vid bostäder. Mark- och miljödomstolens dom har därför ändrats och Miljöprövningsdelegationens villkor fastställts.
  • MÖD 2018:19:Tillstånd till vindkraftpark ----- Mål om ansökan att få uppföra en vindkraftpark enligt den s.k. boxmodellen, som innebär att vindkraftverkens exakta antal, i detta fall maximalt 144 verk, och närmare placering inom ett större område inte har angetts i ansökan utan att beslut om detta ska delegeras till tillsynsmyndigheten. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att på det underlag som har presenterats i målet går det inte att avgöra om verkens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken. En sådan delegering är inte heller i enlighet med 22 kap. 25 § miljöbalken som anger att endast villkor av mindre betydelse får delegeras. Detsamma har ansetts gälla för alternativyrkandet att tillstånd ska ges för vindkraftverk enligt den s.k. exempellayout som har gjorts i målet. Ansökan om tillstånd har därför avslagits.
  • MÖD 2020:48:Tillstånd till bergtäkt: lokalisering och efterbehandling ----- Sökanden har inte visat att den föreslagna lokaliseringen är lämplig (2 kap. 6 § miljöbalken). Inte heller har sökanden visat att efterbehandlingen - som innefattade införsel av stora mängder schaktmassor - kan genomföras utan att det leder till skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Mark- och miljööverdomstolen har därför avslagit ansökan.
  • MÖD 2008:25:Föreläggande att ansöka om tillstånd till miljöfarlig verksamhet ----- Ett återvinningsföretag, vars pågående verksamhet inte var tillståndspliktig, förelades i ett tillsynsärende att vid vite ansöka om tillstånd. Miljödomstolen, dit grannar klagat med yrkande om förbud mot verksamheten, fann att lokaliseringen var olämplig och förbjöd verksamheten. Miljööverdomstolen ansåg att det inte var lämpligt att grunda ett förbud på osäkerhet om verkningarna av viss miljöfarlig verksamhet, när det fanns möjlighet att i en tillståndsprövning utreda förhållandena. Miljödomstolens domslut upphävdes och föreläggandet om att ansöka om tillstånd fastställdes.
  • MÖD 2008:32:Strandskyddsdispens ----- De klagande åberopade bl.a. att marken längs en strandlinje i en översiktsplan angetts vara avsedd för fritidsbebyggelse. Detta har inte ansetts utgöra grund för strandskyddsdispens. MÖD framhåller att inte heller en bindande detaljplan eller områdesbestämmelse utgör tillräckligt skäl för att bevilja dispens eftersom en verksamhet eller en åtgärd måste vara tillåtlig inte bara enligt 2 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken utan även enligt övriga regler i balken.
  • MÖD 2008:42:Lagligförklaring av en bro ----- En kommun hade överklagat en av miljödomstolen bifallen lagligförklaring av en bro byggd 1926 eftersom domstolen krävt att bron skulle vara möjlig att öppna. Enligt för bron gällande stadsplan var den segelfria höjden 12,5 m. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att när bron byggdes var öppningsbarheten en förutsättning för tillstånd om bron hade tillståndsprövats vid tidpunkten för färdigställandet. Möjligheten att öppna bron måste därför anses vara en grundläggande funktion för bron. MÖD fann att minskningen av den segelfria höjden till 6,3 m från 12,5 m inte var en mindre avvikelse från gällande stadsplan. MÖD kunde därför inte medge tillstånd till ändringen inom ramen för laglighetsförklaringen. Miljödomstolens dom fastställdes.
  • MÖD 2008:35:Tillstånd till tillverkning av polyester- och epoxiprodukter ----- En verksamhet, som bedrevs inom ett område avsatt för småindustri och i enlighet med en stadsplan gav upphov till utsläpp av bl.a. styren. Närmaste bostadshus låg knappt 50 meter från utsläppskällan. Då utsläppet av styren efter rening inte skulle överstiga 2,3 ton per år fann Miljööverdomstolen att verksamheten med krav på reningsutrustning inte kunde anses strida mot detaljplanen varvid tillstånd lämnades.

Rimlighetsavvägning

[K2]7 §  Kraven i 25 §§ och 6 § första stycket gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. När det är fråga om en totalförsvarsverksamhet eller en åtgärd som behövs för totalförsvaret, ska vid avvägningen hänsyn tas även till detta förhållande.

[S2]Trots första stycket ska de krav ställas som behövs för att följa 5 kap.4 och 5 §§. Lag (2018:1407).

Prop. 2009/10:184: I första stycket görs endast språkliga moderniseringar.

Bestämmelsen i andra stycket är ny och är enbart tillämplig i fråga om miljökvalitetsnormer som är gränsvärdesnormer enligt 5 kap. 2 § första stycket 1.

Bestämmelsen gäller alla de situationer som anges i 2 kap. 1 §, dvs. när frågor prövas om tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens och när vissa villkor prövas samt vid tillsyn.

Krav som går längre än vad som ...

  • MÖD 2003:96:Tillstånd enligt miljöbalken att utföra och driva en gruppstation för vindkraftverk till havs ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens tillstånd till 48 vindkraftverk. Ansökan omfattade även dragningen av en anslutningsledning från vindkraftparken till stranden. Enskilda sakägare hade yrkat försiktighetsåtgärder för att förhindra magnetisk strålning från ledningen när den skulle dras från stranden förbi deras fastigheter. MÖD fann lokaliseringen av anslutningspunkten vid stranden godtagbar om ledningen lades på två meters djup i marken på sätt som bolaget föreslagit. Vad gällde dragningen av ledningen i övrigt på land fann MÖD att frågan om försiktighetsåtgärder för att förhindra magnetisk strålning inte kunde prövas i målet eftersom ansökan inte gällde ledningens dragning på land.
  • MÖD 2008:23:Prövotidsredovisning avseende hushållning med råvaror och energi vid en anläggning för produktion av papper ----- Kostnaden för ombyggnad av en barktork för att tillvarata spillvärme, som annars skulle gå förlorad, har inte ansetts vara rimlig. Även ombyggnaden av ett kokeri för att minska energiåtgången ansågs svår att motivera från kostnadssynpunkt. Därtill skulle ombyggnaden medföra genomgripande förändringar som var svåra att överblicka.
  • MÖD 2002:48:Tillstånd enligt miljöskyddslagen till verksamheten vid ett pappersbruk -----Återföring av vedaska till skogsmark är angeläget att åstadkomma men kravet kan inte ensidigt ställas på virkeskonsumenterna. Även skogsägarna har ett betydande ansvar, vilket bör komma till uttryck i den skogliga lagstiftningen. Däremot bör virkeskonsumenterna svara för förutsättningarna för att återföra askan, dvs. frågor om askans renhet och hållbarhet. Bolaget ålades därför att genom prövotidsutredning belysa möjligheten att åstadkomma en aska vars kemiska och fysikaliska egenskaper gjorde den lämplig för spridning i skogsmark. I villkoret föreskrevs även att försök med spridning med sådan aska skulle genomföras.
  • MÖD 2005:39:Tillstånd till verksamheten vid en anläggning för metallåtervinning----- Länsstyrelsens miljöprövningsdelegation avslog ett bolags ansökan om att bedriva miljöfarlig verksamhet i form av metallåtervinningsverksamhet. Ansökan gällde en redan befintlig verksamhet med viss utökning. Motiveringen var att de fastigheter där verksamheten bedrevs låg inom skyddszon 3 i skyddsområdet för kommunens grundvattentäkt och att bolagets intresse av att driva verksamheten inte vägde tyngre än skyddet för grundvattentäkten. Miljödomstolen fastställde länsstyrelsens beslut. Bolaget hade åtagit sig långtgående säkerhetsåtgärder, bl.a. att belägga hela markytan inom verksamhetsområdet med asfalt eller betong, att regelbundet kontrollera ytorna och att åtgärda eventuella sprickor omgående. Miljööverdomstolen fann att skyddsåtgärderna var tillräckliga för att skydda vattentäkten. En omlokalisering skulle dessutom medföra stora kostnader för verksamhetsutövaren. Målet återförvisades till länsstyrelsens miljöprövningsdelegation för att denna som första instans skulle meddela tillstånd och fastställa villkor nödvändiga för verksamheten.
  • MÖD 2009:42:Tillstånd till anläggande och drift av ny hamnanläggning ----- Föreslagen placering av hamnen låg inom riksintresse för hamnverksamhet och området hade sedan länge utgjort industriområde. För att minska de störningar som kommande transporter kunde medföra för de boende i området ålades bolaget att anlägga en ny väg. Frågan om stabiliseringsmetod för omhändertagande av förorenade muddermassor samt villkor.
  • MÖD 2006:28:Föreläggande att förse fartygsmotorer med katalytisk avgasrening-----En miljönämnd hade förelagt några rederier att se till att samtliga huvud- och hjälpmotorer på fartyg som respektive rederi utnyttjade i sin färjetrafik inom ett hamnområde skulle vara utrustade med selektiv katalytisk avgasrening. Vissa fartyg förde svensk och andra utländsk flagg. Miljööverdomstolen (MÖD) fann till skillnad mot underinstanserna inte något hinder för ett tillsynsingripande av miljönämnden och förelade rederierna att installera rening i enlighet med miljönämndens yrkande. MÖD fann bland annat följande. Färjetrafiken utgör inte miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalkens definition. Miljönämnden har dock ett ansvar för tillsyn av hälsoskyddet inom kommunen som inte enbart gäller miljöfarliga verksamheter. Internationell rätt innebär i detta fall inte hinder för en kuststat att med rättsliga medel ingripa mot ett utländskt fartyg som anlöper svensk hamn om det är nödvändigt för att säkerställa efterlevnaden av kuststatens miljölagstiftning. Föreskrifter enligt lagen om åtgärder mot förorening från fartyg hindrar inte att det ställs stängare krav på grund av miljöbalkens regler när det gäller begränsning av utsläpp av kväveoxider från fartygsmotorer. Sjöfartsverkets befogenhet som tillsynsmyndighet enligt lagen om föroreningar från fartyg begränsar inte den kommunala nämndens befogenhet som tillsynsmyndighet enligt miljöbalken. Enligt MÖD var ett tillsynsingripande i detta fall befogat eftersom miljökvalitetsnormen för kvävedioxid riskerade att överskridas i kommunen samtidigt som färjetrafikens utsläpp inte var obetydliga och deras bidrag till kvävedioxidhalterna inte försumbara.
  • MÖD 2014:10:Ansökan enligt miljöbalken om tillstånd till ändrad och utökad verksamhet avseende hantering av avfall i Hässleholms kommun ----- I målet som gällde flera olika villkor för utsläpp av lakvatten från en avfallsanläggning, yrkade verksamhetsutövaren bl.a. att bräddning av otillräckligt renat lakvatten- som inte uppfyller fastlagda villkor om föroreningshalter- i extrema situationer skulle få släppas ut till recipienten efter tillsynsmyndighetens godkännande. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att det endast är den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot villkor som kan bli dömd för otillåten miljöverksamhet. Det kan därför inte anses straffbart om det i samband med extrema situationer skulle ske en bräddning, under förutsättning att gällande krav på dimensionering av lakvattenanläggningen är uppfyllda. Det fanns därmed inte något behov av en sådan föreskrift om bräddning som bolaget yrkat. Yrkandet avslogs.
  • MÖD 2003:82:Tillstånd att bereda och konservera grönsaker, frukt, bär och rotfrukter -----Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det bör eftersträvas att belastningen på ett kommunalt reningsverk i form av processavloppsvatten från en konservindustri blir konstant för att undvika driftstörningar och överutsläpp. MÖD fann därför att riktvärde och veckomedelvärde för dessa utsläpp (avloppsvattenmängd, BOD7, totalkväve, totalfosfor) bör beräknas utifrån den tid då verksamheten rent faktiskt är i drift, i detta fall som dygnsmedelvärden.
  • MÖD 2014:42:Villkor om energieffektivisering vid petrokemisk industrianläggning ----- Mark- och miljööverdomstolen har i ett överklagat mål angående ansökan om tillstånd till befintlig och utökad produktion vid petrokemiska industrianläggningar delvis upphävt villkor som avsåg energieffektiviseringsåtgärder. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att de upphävda villkoren föreskriver specificerade åtgärder som inte är rimliga med hänsyn till 2 kap. 7 § miljöbalken och att det finns en alltför stor osäkerhet kring säkerhetsrisker och miljönytta. För ett av villkoren konstateras dock att åtgärden och återbetalningstiden är rimlig och överklagandet avslås i denna del.
  • MÖD 2002:32:Tillstånd att leda bort grundvatten från ett nedlagt bergrumslager för olja-----Miljödomstolen hade förenat tillståndet med villkor angående tillåtna halter av petroleumkolväten i utsläppsvattnet. Länsstyrelsen hade yrkat att bergrummet först skulle saneras från oljerester av stelnat flytslam. Miljödomstolen ansåg att det inte var skäligt att kräva en sådan sanering mot bakgrund av de villkor som skulle gälla för oljehalterna i utsläppen samt att en manuell sanering var synnerligen kostsam (3 Mkr) och att vattenbortledningen inte försvårade en framtida sanering. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens dom.
  • MÖD 2018:16:Buller från bergtäktsverksamhet
  • MÖD 2017:22:Tillstånd till odling av fisk ----- Mot bakgrund av att det är frågan om ett betydande punktutsläpp av näringsämnen, den teknik som valts (öppna kassar), osäkerheterna i bedömningen av vilken miljöpåverkan som kan förväntas samt lokaliseringen av verksamheten till områden med ogynnsamma recipientförutsättningar, har Mark- och miljööverdomstolen funnit att fiskodlingen inte kan tillåtas på den aktuella platsen. Bolaget har därför endast beviljats tillstånd till fortsatt verksamhet under en avvecklingstid om 3 år.
  • MÖD 2003:77:Villkor för tillstånd till anläggning för förbränning av avfall----- Frågan i målet gällde krav på tillvaratagande av näringsämnen, främst fosfor, i slam från kommunala reningsverk i samband med förbränning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det för närvarande råder alltför stor osäkerhet i fråga om teknik, ekonomi och miljökonsekvenser för att det ska vara möjligt att föreskriva att slam från kommunala avloppsreningsverk får förbrännas endast under förutsättning att slammets eller askans fosforinnehåll tillvaratas. MÖD fann mot bakgrund av kvarstående osäkerhet om teknik och ekonomi att frågan borde skjutas upp under en prövotid. I enlighet härmed ålades sökanden att dels verka för utvecklandet av lämpliga processer, dels utreda mer i detalj om förutsättningarna för och konsekvenserna av en anläggning för omhändertagande av fosfor, antingen före eller efter förbränningen av slam.
  • MÖD 2011:43:Villkor avseende rökgasrening för krematorieverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att bästa möjliga teknik för krematorieverksamhet är ugn med efterförbränning och stoftrening samt en metod för avskiljning av kvicksilver. Beträffande val av reningsmetod för kvicksilver fann domstolen inte skäl att göra någon annan bedömning än den som underinstanserna hade gjort, dvs. att rening ska ske med hjälp av kolpulvermetoden.
  • MÖD 2006:70:Tillstånd till befintlig och utökad verksamhet vid Ringhals kärnkraftverk-----En lämplig balans åstadkoms mellan å ena sidan specialmyndigheterna Kärnkraftsinspektionen och Strålskyddsinstitutet och å andra sidan miljödomstol genom att myndigheterna reglerar verksamheten mer i detalj och miljödomstolen gör en generell avvägning mellan kostnad och nytta av de åtgärder som kommer att presenteras genom utredningsvillkoret. Domstolens hantering öppnar även möjlighet för myndigheter och allmänhet att komma med synpunkter. Miljööverdomstolen upphävde provisoriska föreskrifter om strålskydd, eftersom de var alltför otydliga.
  • MÖD 2007:23:Föreläggande om upptagning av avloppstub-----En tubledning med tillstånd från år 1957 användes inte längre för sitt förutsatta ändamål. Föreläggande med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken (MB) att ta upp den uttjänta tuben ansågs inte lagligen kunna meddelas då tuben omfattades av rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB. Miljööverdomstolen hänvisade till bestämmelserna i 24 kap. 3 § MB med möjlighet för länsstyrelsen att ansöka om återkallelse av tillstånd.
  • MÖD 2014:15:Lagligförklaring samt tillstånd enligt miljöbalken till vattenverksamhet ----- Mark- och miljödomstolen hade lagligförklarat äldre dammar samt vattenkraftverk och meddelat tillstånd till ombyggnad av vattenkraftverket och att bedriva vattenverksamhet vid anläggningarna. Mark- och miljödomstolen hade som villkor föreskrivit ett s.k. latent villkor om fiskvägar och om minimitappning. Villkoret om fiskvägar innebar att verksamhetsutövaren ålades att inrätta fiskvägar när sådana inrättats vid vandringshinder nedströms och vandringsfisk i inte obetydlig omfattning vandrade upp till Brevens Bruk. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att verksamheten medförde skadeverkningar på vattenförekomsterna vid Brevens Bruk och att fiskväg skulle vara till sådan nytta för miljön i berörda och angränsande vattenförekomster och för att uppfylla miljökvalitetsnormen för vattenförekomsternas ekologiska status, att kostnaderna för att inrätta fiskvägar inte bedömdes orimliga. Mark- och miljööverdomstolen ändrade villkoret på så sätt att verksamhetsutövaren ålades att inrätta fiskvägar för upp- och nedströmsvandring. I målet var också fråga om villkor avseende minimitappning m.m.
  • MÖD 2005:12:Vitesföreläggande enligt miljöbalken avseende bullerbegränsande åtgärder -----Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens dom i vilken Banverket vid vite förelades att vidta bullerbegränsande åtgärder. MÖD uttalade i domen att det inte finns några rättsliga hinder mot att förelägga Banverket att vid vite vidta vissa bullerbegränsande åtgärder, att Banverket i förevarande sammanhang närmast får betraktas som affärsdrivande samt att det principiellt inte finns anledning att göra skillnad mellan Banverket och andra verksamhetsutövare och av det skälet låta bli att sätta ut vite mot Banverket. Även fråga om det var skäligt att ålägga Banverket att vidta bullerskyddsåtgärder.
  • MÖD 2003:13:Tillstånd till utsläpp av avloppsvatten från ett reningsverk; uppskjuten fråga ----- Miljööverdomstolen ansåg att det saknades anledning att göra skillnad mellan kommunala reningsverk och andra verksamheter när det gäller krav på försiktighetsåtgärder. Här var det fråga om villkor för utsläpp till vatten.
  • MÖD 2010:18:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga om omfattningen av verksamhetsutövarens ansvar enligt 10 kap. 4 § Miljööverdomstolen uttalade att skälighetsavvägningen ska ske i två steg. För det första ska det utredas vilka efterbehandlingsåtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga ut kostnadssynpunkt. Därefter ska det ske en bedömning av ansvarets omfattning. Miljööverdomstolen fann att de förelagda åtgärderna var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga. Vid bedömningen av ansvarets omfattning beaktade Miljööverdomstolen tidsaspekten och begränsade bolagets ansvar för avhjälpandeåtgärder till 25 % av kostnaderna. Miljööverdomstolen fann även att när ett föreläggande har utformats på så sätt att en verksamhetsutövares kostnadsansvar har begränsats i förhållande till de åtgärder som ska vidtas bör det inte sanktioneras med ett vite. Även fråga om föreläggandet var riktat till rätt adressat.
  • MÖD 2003:106:Anläggande av vindkraftverk-----Målet gällde vilka bullervärden som ska gälla vid vindkraftverk. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att Naturvårdsverkets Allmänna råd om externt industribuller (NV AR 1978:5) är framtagna för traditionell industriverksamhet. Några riktlinjer för vindkraftsbuller har inte utarbetats i Sverige. Eftersom det råder osäkerhet om störningseffekten av vindkraftsbuller så bör det leda till strängare krav än industribullernormen och att den ekvivalenta ljudnivån 40 dB(A) därför bör innehållas vid bostäder under hela dygnet.
  • MÖD 2005:69:Villkor för tillstånd till produktion av täcklackerade frontsystem----- Fråga om utformningen av ett haverivillkor avseende den s.k. by- passtiden (den tid under vilken full produktion medges utan att reningsanläggningarna är i drift).
  • MÖD 2007:48:Föreläggande att vidta bullerdämpande åtgärder ----- Banverket hade för att minska störning av tågtrafiken vidtagit åtgärder inomhus på en fastighet genom att sätta in tilläggsrutor i fönster och dämpa ventiler i sovrummen. Den maximala ljudnivån hade nedbringats till 46 dB(A). Miljönämnden hade förelagt Banverket att vidta åtgärder så att bullernivån nattetid inte översteg 45 dB(A) maximalt. Miljööverdomstolen fann att infrastrukturpropositionens målsättningen för ”befintlig” bullrande tågtrafik på sikt är att nå bullernivån 45 dB(A) maximalnivå inomhus nattetid men att i en första etapp avses de fastigheter som utsätts för järnvägsbuller om 55 dB(A) maximalt inomhus nattetid och däröver. Ytterligare förbättring krävde åtgärder i storleksklass 250 000 - 1 000 000 kr. Med beaktande av kostnaderna för ytterligare åtgärder och den nytta sådana skulle medföra samt husets skick fann Miljööverdomstolen att det inte var rimligt att ålägga Banverket ytterligare åtgärder. Miljönämndens föreläggandet upphävdes.
  • MÖD 2010:9:Bortledande av grundvatten för byggande av den s.k. Citybanan (norra delen) ----- Miljööverdomstolen har i ansökningsmål om vattenverksamhet ansett att det har varit rättsligt möjligt och motiverat att, mot verksamhetsutövarens bestridande, i domen även villkorsreglera buller, vibrationer och utsläpp till vatten, dvs. störningar som utgör följdverksamhet till den sökta verksamheten, men som inte omfattas av ansökan.
  • MÖD 2007:29:Sluttäckning av deponi ----- Kravet på jungfruliga massor för sluttäckning av en deponi (utanför tätskiktet) ansågs vara en mer ingripande åtgärd än vad som behövdes och inte förenlig med principen om resurshushållning. Kostnaden var heller inte rimlig i jämförelse med nyttan av åtgärden. I stället delade Miljööverdomstolen kommunens uppfattning att om föroreningshalten i de tillförda jordmassorna underskrider de nivåer som anges för mindre känslig markanvändning (MKM) i Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889, så får massorna nyttiggöras i sluttäckningen.
  • MÖD 2006:11:Tillstånd till avloppsanläggning-----En kommunal nämnd hade avslagit en ansökan om tillstånd till installation av toalett med vattenspolning av fekalier. Lokaliseringen av infiltrationsanläggningen ansågs mindre lämplig med hänsyn till risken för förorening av en närbelägen (55 - 66 m) dricksvattentäkt. Nämnden ansåg att en geohydrologisk undersökning borde ha utförts för att klarlägga eventuella sprickor i berggrunden. Miljödomstolen lämnade sökanden tillstånd varvid den kommunala nämnden överklagade. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att kunskapskravet i 2 kap. 2 § miljöbalken (MB) och de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. 3 § MB inte fick tillämpas så att orimliga krav enligt 2 kap. 7 § MB ställs på verksamhetsutövaren. Eftersom vattentäkten låg uppströms infiltrationsanläggningen och nämnden inte pekat på några faktiska förhållanden som gav anledning att befara att vattentäkten skulle kunna komma att förorenas fann MÖD att risken för att infiltrationsanläggningen skulle komma att påverka vattentäkten var så liten att det inte var rimligt att kräva en kostsam utredning om eventuell sprickbildning i berggrunden. En av ledamöterna var av skiljaktig mening.
  • MÖD 2015:27:Föreläggande om byte av värmekälla för uppvärmning av byggnad ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att miljönämnden haft fog för att förelägga verksamhetsutövaren att byta ut befintlig oljeeldning till en värmekälla med lågt eller inget inslag av ej förnybara energikällor. Trots att det rörde sig om en mindre verksamhet bedömdes miljönyttan av åtgärden vara beaktansvärd. Det konstaterades även att åtgärden skulle innebära en sänkning av värmekostnaderna och återbetala sig över tid, att inga särskilda svårigheter med byte framkommit och då ett byte i detta fall inte heller skulle medföra komplikationer för verksamheten ansågs föreläggandet inte orimligt.
  • MÖD 2003:38:Ändring av villkor om bullerisolering-----I tillståndet till tredje banan på Arlanda flygplats föreskrevs i villkor att en mängd fastigheter som stördes av buller över en viss nivå skulle bullerisoleras före starten av verksamheten. Med hänvisning till att tvist hade uppkommit om innebörden av detta krav, ansökte Luftfartsverket om ändring av villkoret så att ytterligare anstånd skulle erhållas för sådana fastigheter som man först inte hade trott omfattades av isoleringsskyldigheten. Anståndet skulle utformas så att verket fick ytterligare ett år på sig att genomföra åtgärderna efter det att tvisten hade slitits genom rättskraftigt avgörande av domstol. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) avslog Luftfartsverkets begäran. Därvid uttalade MÖD att en ansökan enligt 24 kap. 8 § miljöbalken om att upphäva eller mildra villkor skulle bedömas restriktivt och att det Luftfartsverket hade anfört inte utgjorde tillräckliga skäl för detta. Inte heller ansågs en sådan ändring vara påkallad av omständigheter som inte hade förutsetts när tillståndet meddelades.
  • MÖD 2005:9:Förbud mot eldning i vedpanna-----Mot bakgrund av att vedeldning i det aktuella fallet kunde medföra olägenhet för närboendes hälsa fann Miljööverdomstolen (MÖD) i likhet med länsstyrelsen att användning av vedpanna som saknade ackumulatortank och som inte uppfyllde Boverkets byggregler för nyinstallation av vedpannor i tätort skulle förbjudas. MÖD ansåg att det fanns alternativ som inte var orimliga att genomföra.
  • MÖD 2009:37:Dammsäkerhetshöjande åtgärder på regleringsdamm ----- Då ansökan även avsåg en höjning av dämningsgränsen fann Miljööverdomstolen att det kunde bli aktuellt att föreskriva ökad minimitappning. Målet återförvisades till miljödomstolen för komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen i detta avseende och föreskrivande av eventuella villkor.
  • MÖD 2010:19:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Inom ett område har A bedrivit järnvägs- och bussverksamhet. Kommunen B avsåg att exploatera området för bl.a. bostäder. Fråga om omfattningen av A:s ansvar för efterbehandlingsåtgärder enligt 10 kap 4 § miljöbalken. Miljönämnden hade förelagt två verksamhetsutövare, A och B, i skilda beslut att vidta samma åtgärder för efterbehandling. A överklagade. Beslutet mot B vann laga kraft. Miljööverdomstolen uttalade att det inte fanns något stöd i miljöbalken för att det ska ske en samordnad prövning av samtliga verksamhetsutövare när tillsynsmyndigheten riktar ett föreläggande om åtgärder för efterbehandling. Vid prövningen av vilka efterbehandlingsåtgärder som var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga fann Miljööverdomstolen att det inte var skäligt att ålägga A att vidta åtgärder till den del som dessa avsåg att åstadkomma en förädling av området till nivån för känslig markanvändning. Eftersom B redan vidtagit åtgärder till denna nivå var det inte möjligt att förelägga A att vidta åtgärder till en lägre ambitionsnivå. Det var i målet inte heller möjligt att begränsa A:s kostnadsansvar. Miljööverdomstolen upphävde föreläggandet. Även fråga om föreläggandet var riktat mot rätt adressat.
  • MÖD 2003:65:Tillstånd att utföra en enskild avloppsanläggning-----Miljönämnden hade vägrat tillstånd till uppförandet av en enskild avloppsanläggning med hänvisning till att avståndet till den skyddsvärda sjön Sommen var mindre än de 50 meter som kommunen normalt tillämpade som riktlinje. Beslutet upphävdes av länsstyrelsen. Miljööverdomstolen uttalade att den riktlinje som kommunen tillämpade skulle ställas mot övriga beaktansvärda faktorer i målet bl.a. att det var fråga om nyanläggning av en avloppsanläggning för toalettvatten och att det fanns en beaktansvärd risk för förorening av Sommen. Eftersom de kostnader som var förenade med en alternativ lösning på avloppsfrågan inte ansågs vara orimliga fastställdes miljönämndens förbud.
  • MÖD 2003:69:Anmälan om nybyggnad av svinstall-----Vid lokalisering av ett svinstall uppstod fråga om verksamheten var tillståndspliktig. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att vid prövning enligt miljöbalken vad gällde antalet djurenheter skulle den viktgräns för slaktsvin som angetts i IPPC- direktivet tillämpas. MÖD undanröjde vidare miljödomstolens avvisningsbeslut avseende yrkande om förbud enligt 2 kap. 9 § miljöbalken, då den bestämmelsen skall iakttas ex officio.
  • MÖD 2003:95:Tillåtlighet enligt 22 kap. 26 § 1 st. miljöbalken till verksamhet för tillverkning av s.k. EU-anpassade drivmedel-----Miljödomstolen hade bedömt utökningen av verksamheten vid ett raffinaderi som tillåtlig enligt 22 kap. 26 § miljöbalken och meddelat deldom om s.k. byggnadstillstånd. Miljööverdomstolen undanröjde deldomen med hänvisning till brister i miljökonsekvensbeskrivningen. Domstolen uttalade att en tillåtlighetsprövning enligt 22 kap. 26 § miljöbalken inte kan göras mindre omfattande i fråga om verksamhetens miljöpåverkan än när tillståndsprövning sker. Ett fullständigt underlag är således en förutsättning för att en förprövning av de samlade miljöeffekterna av verksamheten skall kunna genomföras. Domstolen berörde även frågan om vad som menas med ” de arbeten som behöver utföras” i den aktuella paragrafen. För att inte påverka den slutliga prövningen skall de anläggnings- och byggnadsåtgärder som bör få vidtas preciseras i avgörandet. Arbetena får inte omfatta renings- och processteknik.
  • MÖD 2005:24:Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva en gruva m.m.----- Miljööverdomstolen (MÖD) har prövat frågan om krav på konstruktion av damm för deponering under vatten av anrikningssand från en guldgruva. MÖD har efter det att Naturvårdsverket överklagat miljödomstolens dom funnit det rimligt och i överensstämmelse med bästa möjliga teknik att det i ett särskilt villkor fastställs ett krav på hur dammen skall utformas och att detta, i enlighet med det s.k. BREF-dokumentet om gruvavfall, även innefattar ett krav på att tryckfallet över dammvallen högst skall motsvara halva friktionsvinkeln för det material som används i vallen.
  • MÖD 2005:20:Enskild avloppsanläggning-----Miljönämnden förelade en fastighetsägare att vid vite om 40 000 kr senast visst datum ha kopplat allt spillvatten från BDT (bad, disk och tvätt) till det kommunala spillvattennätet. I samma beslut förbjöd nämnden fastighetsägaren att installera sluten tank. Länsstyrelsen upphävde beslutet då det inte ansågs varken miljömässigt eller kostnadsmässigt motiverat. Miljööverdomstolen fann att då fastigheten låg inom verksamhetsområdet för den kommunala va- anläggningen och en förbindelsepunkt till denna fanns upprättad var en anslutning till denna i regel den miljömässigt mest lämpade lösningen för att komma tillrätta med olägenheterna från utsläpp av avloppsvatten från den befintliga stenkistan. Det ansågs inte orimligt att kräva anslutning vid en bedömning av nyttan i jämförelse med merkostnaden för anslutningsalternativet i förhållande till kostnaderna för en installation av sluten tank.
  • MÖD 2005:45:Föreläggande att upphöra med dubbelbeläggning-----Fråga dels om dubbelbeläggning i häktesceller utgjorde olägenhet för människors hälsa, dels om det skäligen kunde krävas av Kriminalvårdsstyrelsen att upphöra med dubbelbeläggning.
  • MÖD 2013:12:Tillstånd till fortsatt drift vid Gamleby avloppsreningsverk i Västerviks kommun ----- Vid tillståndprövning av ett befintligt avloppsreningsverk lämnade miljöprövningsdelegationen ett tidbegränsat tillstånd och mark- och miljödomstolen avslog bolagets överklagande. Som skäl för tidsbegränsningen anförde underinstanserna att verket var dåligt lokaliserat i förhållande till närboende samt att det medförde utsläpp till en recipient med otillfredsställande ekologisk status. I målet var även fråga om miljökonsekvensbeskrivningens kvalitet samt regeringens bemyndigande att till vattenmyndigheterna överlåta befogenhet att meddela föreskrifter om miljökvalitetsnormer. Bolaget överklagade till Mark- och miljööverdomstolen och yrkade att tillstånd skulle lämnas utan tidbegräsning. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade inledningsvis att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och att regeringen har ett bemyndigande att överlåta till vattenmyndigheterna att meddela miljökvalitetsnormer avseende ytvattenstatus. Vad gällde reningsverkets lokalisering fann Mark- och miljööverdomstolen att det med hänsyn både till utsläpp av näringsämnen samt uppkomsten av luktolägenheter skulle vara positivt om avloppsvattnet omhändertogs på en annan plats. Vid en avvägning enligt 2 kap. 7 § miljöbalken fann dock domstolen att, med hänsyn till de skyddsåtgärder som bolaget åtagit sig, den kvarvarande risken för olägenheter inte kunde anses vara så betydande att den övervägde kostnaderna för att omhänderta avloppsvattnet på annan plats. Bolagets överklagande bifölls.
  • MÖD 2010:7:Förbud att använda gummiklipp som dräneringsmaterial vid sluttäckning av Munkebo avfallsanläggning i Trollhättans kommun ----- Användning av gummiklipp från kasserade bildäck i dräneringsskikt i deponitäckning har ansetts vara ett återvinningsförfarande då materialet ersätter naturliga material med bibehållen funktion och utan ökade störningar för människors hälsa eller miljön.
  • MÖD 2007:4:Tillstånd till nytt anriknings- och pelletsverk m.m.-----Miljödomstolen gav i deldom bolaget tillstånd att uppföra nytt anriknings- och pelletsverk. Naturvårdsverket överklagade domen och yrkade bl.a. att energifrågan skulle sättas på prövotid med föreskrift att under prövotiden utreda möjligheter till energieffektivisering. I likhet med Naturvårdsverket ansåg Miljööverdomstolen att hushållningsprincipen i 2 kap. 5 § miljöbalken ställer längre gående krav på energihushållning än vad som motsvaras av bolagets arbete enligt PFE (Programmet För Energieffektivisering), som är inriktat på åtgärder av företagsekonomiskt intresse. Miljööverdomstolen biföll därför Naturvårdsverkets yrkande.
  • MÖD 2008:39:Tillstånd till enskild avloppsanordning ----- En fastighetsägare ansökte om tillstånd till enskild avloppsanläggning med sluten tank inom ett bostadsområde som planerades att i framtiden anslutas till kommunal va- anläggning. Miljööverdomstolen (MÖD) noterade att det ibland kan finnas skäl att i avvaktan på anslutning till det kommunala avloppsnätet ge ett tidsbegränsat tillstånd till en sluten tank. Att den tilltänkta anläggningen skulle användas för en planerad nybyggnation talade mot att ge ett tidsbegränsat tillstånd. Dessutom skulle en nybyggnation med vattentoalett komma att kräva ett uttag ur redan den hårt belastade grundvattentillgången. MÖD fann att det inte kunde anses oskäligt att klagandena fick invänta den planerade va-anläggningen.
  • MÖD 2006:31:Omprövning av villkor för ett vattenkraftverk-----En kraftverksägare har ålagts att sköta befintlig fiskväg samt att släppa viss mängd vatten genom fiskvägen och i torrfåran, s.k. klunkning. Även fråga om hur produktionsförluster för kraftverket skall beräknas.
  • MÖD 2002:80:Tillstånd till anläggning för avloppsrening-----I ett tillstånd för ett reningsverk hade länsstyrelsen föreskrivit att kommunen som kompensationsåtgärd skulle komplettera reningsverket med anläggande av en våtmark, ett krav som miljödomstolen godtog. Miljööverdomstolen upphävde villkoret med hänvisning till att en våtmarks fosforreducerande effekt skulle vara mycket begränsad och fördelarna för miljön därigenom små, särskilt med beaktande av de utsläppsnivåer som fastställts för anläggningen (10 mg/l BOD7 och 0,3 mg/l totalfosfor). Mot denna bakgrund och de driftkostnader som skulle uppkomma ansåg domstolen att kravet på våtmark var orimligt.
  • MÖD 2007:16:Vägtrafikbuller-----I mål om buller från vägtrafik har ekvivalentnivån beräknats med utgångspunkt från trafikbelastningen under sommarmånaderna. Vid bedömningen av behovet av ytterligare utredning har det haft betydelse bl.a. om vägen skall anses ha genomgått en väsentlig ombyggnad.
  • MÖD 2009:39:Tillstånd till produktion av sulfatmassa och kartong, nu fråga om slutliga villkor för utsläpp till luft av processvavel ----- Bolaget hade av miljödomstolen ålagts utsläppsvillkor avseende processvavel till luft som i praktiken innebar ett krav på installation av ett s.k. svaggassystem. Miljööverdomstolen delade bolagets bedömning att installation av ett svaggassystem i befintlig anläggning till en beräknad kostnad på 150 miljoner kr inte var rimligt. Bolaget hade även ansökt om tillstånd för anläggande av en ny sodapanna som skulle ersätta de två befintliga sodapannorna och kostnaden för ett komplett svaggassystem i samband med denna nya panna uppgick till 75 miljoner kr. Miljööverdomstolen bedömde att denna kostnad inte var orimlig. Beträffande villkorets utformning bedömde Miljööverdomstolen att det p.g.a. mätningssvårigheter inte var lämpligt att utforma villkoret med angivande av ett begränsningsvärde. Villkoret uttrycktes i stället som ett krav på reningsutrustning samt årliga mätningar. Eftersom investeringarna krävde en lång genomförandetid fastställdes tidpunkten för villkorets ikraftträdande till fyra år framåt i tiden.
  • MÖD 2004:73:Ändring av villkor avseende verksamhet vid skjutbana-----Vid en omprövning av verksamheten vid en skjutbana föreskrev Miljööverdomstolen (MÖD) att tidigare meddelade villkor om bl.a. blysanering skulle införas i det befintliga tillståndsbeslutet. Sedan tillståndshavaren därefter begärt omprövning av villkoren upphävde miljödomstolen dessa. Domstolen ansåg att det var uppenbart att villkoren var strängare än nödvändigt. Domstolen anförde bl.a. att det inte framgick av villkorstexten till vilken grad rening måste ske och att osäkerheten beträffande lämplig teknik, dess kostnad och effektivitet var alltför stor. Domstolen tillade att det dock fanns skäl för tillsynsmyndigheten att bevaka frågan och att en eventuell omprövning för att föreskriva villkor för ett omhändertagande av bly kan tas upp då det finns lämplig beprövad teknik. Sedan några närboende överklagat domen och yrkat att villkoren skulle kvarstå oförändrade, har MÖD avslagit överklagandena.
  • MÖD 2017:51:Förbud mot doftsättning i galleria ----- En miljönämnd har förbjudit ett bolag att doftsätta entréer och toaletter i en centrumgalleria. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att gallerian är en lokal för allmänt ändamål enligt 9 kap. 9 § miljöbalken. Domstolen har vidare funnit att vid bedömningen av om doftsättning är en olägenhet för människors hälsa ska hänsyn tas till personer som lider av sensorisk hyperreaktivitet, s.k. doftöverkänslighet. Utredningen i målet har ansetts ge stöd för att doftsättning kan medföra olägenhet för doftöverkänsliga personer. Även om utredningen inte med säkerhet har visat att komponenterna i den doftsättning som bolaget använt var sådana att de orsakade besvär, har domstolen funnit att redan risken för olägenhet medför att bolaget varit skyldigt att vidta åtgärder. Doftsättningen har inte heller ansetts som ringa eller tillfällig. Ett åtagande från bolaget att hålla vissa entréer och toaletter doftfria har inte ansetts som en tillräcklig försiktighetsåtgärd. Ett föreläggande att upphöra med doftsättning har av domstolen inte ansetts vara mer ingripande än vad som krävts eller orimligt i förhållande till de kostnader som det medfört för bolaget. Nämndens föreläggande har därmed fastställts.
  • MÖD 2003:133:Tillstånd till anläggande och drift av en biobränslepanna-----Mot bakgrund av att bullersituationen vid pappersbruket var allvarlig, fastställde Miljööverdomstolen ett separat bullervärde som villkor för driften av en nyuppförd biobränslepanna. Värdet sattes till 40 dB (A) nattetid för att inte försvåra det långsiktiga arbetet med att begränsa bullernivåerna från bruket i sin helhet till de som gäller vid nyetablering enligt Naturvårdsverkets allmänna råd om externt industribuller (RR 1978:5).
  • MÖD 2004:32:Anmälan om utökad djurhållning-----Sedan en verksamhetsutövare hade anmält till miljö- och byggnadsnämnden att han ville förändra sin smågrisproduktion beslutade nämnden att förelägga honom att vidta vissa försiktighetsåtgärder. Grannar överklagade beslutet. Länsstyrelsen ändrade miljö- och byggnadsnämndens beslut endast på så sätt att föreläggandet kompletterades med ytterligare skyddsföreskrifter och försiktighetsmått. Grannar överklagade även detta beslut. Miljödomstolen fann att det förelåg en stor risk för att olägenheterna vid avsedd utökning av djurhållningen, även vid skäliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått, skulle få en sådan omfattning att de inte borde tålas och att det borde gå att hitta en bättre plats utan orimliga merkostnader. Verksamhetsutövaren förbjöds därför att utöka djurantalet på fastigheten vid vite. Han överklagade till Miljööverdomstolen (MÖD) och gav in kompletterande utredning. MÖD fann att den utvidgade verksamheten inte skulle ge anledning att befara större luktproblem vid omgivande bostadshus än dem, som orsakades av den redan tidigare bedrivna svinuppfödningen. Det fanns därför inte anledning att förbjuda den.
  • MÖD 2002:18:Tillstånd till verksamheten vid ett värmeverk-----Efter att miljödomstolen meddelat tillstånd överklagade länsstyrelsen och yrkade att målet skulle återförvisas därför att miljökonsekvensbeskrivningen inte tillräckligt redovisade konsekvenserna av att byta ut fossil olja mot tallbecksolja i en panna. Miljööverdomstolen avslog denna begäran med hänvisning till att dessa uppgifter inte hade någon avgörande betydelse för prövningen i målet samt att kostnaden för en sådan utredning inte stod i rimlig proportion till nyttan. Även frågor om utsläpp till luft av stoft, svavel och kväveoxider.
  • MÖD 2008:15:Förbud mot eldning i befintlig vedpanna ----- Trots att en vedpanna var typgodkänd och utrustad med två 500-liters ackumulatortankar samt elpatron klagade flera närboende under en längre tid på störningar från vedeldningen vilka också styrktes av tillsynsmyndighetens proveldning. Veden som proveldades förvarades inne och höll en fukthalt om 8 %. Tillsynsmyndigheten fann att förbränningen var ofullständig och att luktstörningar förekom i vindriktningen från pannan. Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde beslutet om eldningsförbud. Vad gällde vitet så var föreläggandets adressater två personer men endast ett vitesbelopp hade satts ut. S.k. solidariskt ansvar får inte förekomma enligt 3 § sista meningen viteslagen utan ett särskilt belopp skall fastställas för var och en. MÖD upphävde det utsatta vitet.
  • MÖD 2004:58:Föreläggande vid vite-----Ett vitesföreläggande om anläggande av trekammarbrunn och markbädd har omformulerats till att avse förbud mot utsläpp av allt avloppsvatten med hänsyn till att det inte kan uteslutas att en godtagbar rening av avloppsvattnet kan uppnås med andra metoder än de förelagda.
  • MÖD 2002:45:Borttagande av stödmur av kreosotimpregnerade sliprar-----En stödmur av kreosotbehandlade sliprar uppfördes på en fastighet. En granne begärde att miljönämnden skulle ingripa genom att vitesförelägga fastighetsägaren att ta bort muren och vidta nödvändig sanering av marken. Grannen fick inte gehör för sina krav. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade, mot bakgrund av Kemikalieinspektionens föreskrifter och den bakomliggande kunskapen angående urlakning av kreosot, att sliprarna typiskt sett inte utgjorde någon fara för omgivningen. Då utredningen i övrigt inte heller gav stöd för att det skulle förekomma någon giftspridning fann MÖD inte anledning anta att människors hälsa eller miljön var i fara på grund av muren, varför överklagandet ogillades.
  • MÖD 2002:3:Olägenhet på grund av klockringning-----Klockringning nattetid har ansetts som en olägenhet för människors hälsa. Kyrklig samfällighet har förelagts att som skälig åtgärd begränsa klockringningen eller vidta bullerbegränsande åtgärder vid klockorna eller i bostäder i kyrkans omgivning så att den maximala ljudnivån från den tidsangivande klockringningen inte överstiger den maximala bullernivån 35 dB(A) nattetid (kl. 22.00 t.o.m. kl. 07.00) i sovrum i bostäder för permanentboende.
  • MÖD 2004:46:Föreläggande för fastighetsägare att ansluta fastighet till kommunalt va-nät m.m.----- Bedömningar vid bestämmande av vitesbelopps storlek.
  • MÖD 2002:72:Förbud enligt 26 kap. 9 § miljöbalken-----Användningen av impregnerade stolpar som avgränsning för tomt kan inte förbjudas med stöd av produktvalsregeln i 2 kap. 6 § i miljöbalken. Utrymmet för att tillämpa regeln är mycket begränsat i vart fall när det gäller privatpersoner och när användningen inte strider mot Kemikalieinspektionens föreskrifter.
  • MÖD 2009:29:Föreläggande att utföra ljudnivåmätning ----- Fråga om det funnits fog för tillsynsmyndighet att förelägga en fastighetsägare att genomföra ljudnivåmätning i lägenhet p.g.a. påstådda bullerstörningar från tvättstuga på vinden. Miljööverdomstolen fann att det fanns en risk för oacceptabla störningar i lägenheten, men att mot bakgrund mot den osäkerhet som fanns om störningarna framstod den ljudnivåmätning som fastighetsägaren förelagts att genomföra som alltför kostsam och ingripande. Tillsynsmyndigheten borde i stället som ett första steg besöka lägenheten och göra en egen bedömning av bullersituationen.
  • MÖD 2005:50:Hästhållning-----Miljööverdomstolen (MÖD) fann att en fastighet som sådan inte var olämplig för hästhållning i aktuell omfattning samt att de råd som miljö- och byggnadsnämnden meddelat var väl avvägda och tillräckliga för att reglera verksamheten så att skada eller olägenheter för människors hälsa eller miljön inte uppstår. MÖD ändrade därmed miljödomstolens dom så att hästhållning i paddock i närheten av klagandens bostad tilläts.
  • MÖD 2016:28:Förbud att släppa ut toalettavloppsvatten ----- Mark- och miljööverdomstolen har ansett att miljönämnd har haft tillräckligt underlag för att besluta att hög skyddsnivå för miljöskydd för små avloppsanläggningar ska gälla inom vissa delavrinningsområden och att det inte är orimligt att ställa krav på hög skyddsnivå för en enskild avloppsanläggning inom området.
  • MÖD 2009:50:Tillstånd till nuvarande och utökad tillverkning av sulfatmassa och papper m.m., nu fråga om slutliga villkor för utsläpp till luft av processvavel ----- Bolaget hade av miljödomstolen ålagts utsläppsvillkor avseende processvavel till luft som i praktiken innebar ett krav på installation av ett s.k. svaggassystem. Miljööverdomstolen delade miljödomstolens bedömning att ett sådant villkor inte var orimligt. Beträffande villkorets utformning bedömde Miljööverdomstolen att det p g a mätningssvårigheter inte var lämpligt att utforma villkoret med angivande av ett begränsningsvärde. Villkoret uttrycktes i stället som ett krav på reningsutrustning samt årliga mätningar. Med hänsyn till bolagets andra nära förestående miljöinvesteringar fastställdes tidpunkten för villkorets ikraftträdande till fyra år framåt i tiden.
  • MÖD 2006:34:Åtgärder för att minska buller från järnväg-----Miljööverdomstolen fann att det var orimligt med hänsyn till kostnaderna jämfört med miljönyttan att förelägga Banverket att vidta bullerbegränsande åtgärder på en fastighet, trots att buller från järnvägen överskred riktvärdet för sovrum nattetid.
  • MÖD 2003:86:Skuggbild från vindkraftverk-----Miljööverdomstolen uttalade att som riktlinje bör gälla att åtgärder för att begränsa skugga skall vidtas när den förväntade faktiska skuggtiden på en störningskänslig plats överstiger åtta timmar per år. Med störningskänslig plats avsågs i detta fall en hel fastighet. Yrkandet att verksamhetsutövaren skulle föreläggas att begränsa skuggbilder avslogs.
  • MÖD 2007:56:Villkor för energihushållning ----- Det har som villkor föreskrivits att förbrukningen av energi (elektricitet respektive värme) per ton produkt inte får överskrida vissa värden. Miljööverdomstolen konstaterade att energihushållning har ett egenvärde och att villkoret inte i första hand syftar till att begränsa utsläpp av koldioxid, samt att det i vissa fall kan finnas behov av en reglering av energianvändningen utöver den som uppnås med generella styrmedel.
  • MÖD 2005:70:Tillstånd till fortsatt flygverksamhet m.m.-----Miljööverdomstolen har funnit att ett flygplatsbolag med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet inte behöver utföra bullerbegränsande åtgärder i de fritidshus som ligger inom det område som kan störas av buller. Villkoret ansågs inte motiverat med hänsyn till den effekt skyddsåtgärderna kommer att ha på miljön och kostnaderna för dessa åtgärder. Domstolen fastslog att definitionen av natt bör omfatta åtta timmar i enlighet med bilaga 1 till direktiv 2000/49/EG.
  • HFD 2014 not 35:Ansökan av Bjönsabergs samfällighetsförening (föreningen) om rättsprövning av ett beslut om nätkoncession för kraftledning
  • MÖD 2004:84:Tillstånd till enskild avloppsanläggning-----En sluten tank hade installerats för allt avloppsvatten (WC, bad, disk och tvätt) utan tillstånd. Efter ansökan om tillstånd medgav miljö- och hälsoskyddsnämnden ett temporärt tillstånd att under ett år bruka det befintliga avloppet samt förelades sökanden att inom samma tid ha installerat en avloppsanläggning som kunde godkännas av nämnden. Föreläggandet i den senare delen upphävdes av länsstyrelsen. Sökanden överklagade och yrkade permanent tillstånd till sluten tank. Miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning att ett permanent tillstånd till sluten tank inte borde meddelas. Det tidsbegränsade tillståndet förlängdes för att ge sökanden en möjlighet att finna en ny lösning på avloppsfrågan.
  • MÖD 2003:14:Tillstånd till ändrad och utökad produktion av fjärrvärme----- Miljööverdomstolen (MÖD) undanröjde underinstansernas tidsbegränsning av ett tillstånd för befintligt värmeverk. Med hänvisning till 16 kap. 2 § miljöbalken, fann domstolen att en sådan för sökanden osäker ordning endast kunde komma i fråga om det av hänsyn till miljön förelåg starka skäl för omlokalisering i det enskilda fallet. Vid en samlad bedömning av flera faktorer med påverkan på miljön fann MÖD att tillståndet inte skulle tidsbegränsas.
  • MÖD 2003:78:Föreläggande om begränsning av vedeldning-----Av hänsyn till grannarna förelade en miljönämnd en fastighetsägare att begränsa eldningen i en kakelugn till vissa tider och vissa väderleksförhållanden. Miljööverdomstolen (MÖD) delade underinstansernas uppfattning om att småskalig vedeldning i tätbebyggda områden endast får ske i mycket begränsad uppfattning. Det faktum att bidrag har erhållits för att installera en s.k. miljögodkänd eldstad ansåg MÖD inte begränsar möjligheten att ställa ytterligare krav på eldningen med stöd av miljöbalkens hänsynsregler. Viss hänsyn borde enligt domstolen emellertid tas till att fastighetsägaren hade gjort en betydande ekonomisk investering när han införskaffade kakelugnen. Vidare borde eldningen i möjligaste mån ske i ett sammanhang med ett begränsat antal uppstarter från kall ugn för att undvika höga utsläpp av kolväten. MÖD ändrade därför föreläggandet på så vis att eldning tilläts under vinterhalvåret (1/10 - 30/4) högst två dygn per vecka och med högst åtta timmar åt gången.
  • MÖD 2009:17:Energihushållning ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att ett bolags energihushållning bäst bedrevs genom att kontinuerligt i driften av anläggningarna successivt förbättra hushållningen genom flera åtgärder som var för sig var mindre omfattande. Bolaget ålades att årligen till tillsynsmyndigheten redovisa en energihushållningsplan med uppgifter om planerade energihushållningsåtgärder och en redovisning av genomförda åtgärder. Tillsynsmyndigheten bemyndigades att föreskriva de villkor om energihushållning som kunde aktualiseras av planen. Sådana villkor kan vara mer långtgående än vad som är lönsamt från enbart företagsekonomiska utgångspunkter. Vidare fann MÖD att bolagets transporter inte gav upphov till sådana effekter i närområdet att det fanns anledning att reglera dem genom villkor i tillståndet.
  • MÖD 2008:11:Föreläggande om utredning av föroreningar ----- Ett bolag hade under åren 1966-1967 lämnat avfall från sin produktion på två fastigheter som bolaget själv inte ägde eller disponerade. Eftersom ägaren/arrendatorn av dessa fastigheter inte drev någon verksamhet för avfallsdeponering fann Miljööverdomstolen (MÖD) att bolaget därigenom inte kunde anses ha avhänt sig ansvaret för avfallet. Bolagets faktiska drift hade pågått efter den 30 juni 1969 och pågick fortfarande. Verkningarna av avfallet kvarstod. Med hänsyn härtill fann MÖD att bestämmelserna i 2 kap. 8 § och 10 kap. 2 § miljöbalken skulle tillämpas på verksamheten enligt 8 § lagen om införande av miljöbalken. MÖD fastställde länsstyrelsens föreläggande om utredning av föroreningssituationen. En ledamot var skiljaktig.
  • MÖD 2003:79:Tillstånd till tillverkning av läkemedelssubstanser genom kemisk syntes m.m.-----Miljödomstolens tillstånd till verksamheten tidsbegränsades till utgången av 2012. Miljööverdomstolen upphävde tidsbegränsningen med hänvisning till att verksamheten var förenlig med nuvarande och förväntad markanvändning i området. Även ett villkor om att kemikalieanvändningen vid verksamheten skulle begränsas utifrån Kemikalieinspektionens OBS- och Begränsningslista ansågs olämpligt. Det ersattes med prövotidsvillkor och ett krav på utredning av begränsningsvärden m.m. för utsläpp av avloppsvatten i syfte att minska störningarna i avloppsreningsverket och i miljön.
  • MÖD 2013:25:Föreläggande att vidta försiktighetsåtgärder med anledning av lågfrekvent buller från stillastående tåg. ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att bedömning av om buller vid vissa nivåer är en olägenhet för människors hälsa ska ske utifrån den typ av ljud som det är frågan om i det enskilda fallet. När det gäller buller som innehåller en stor del lågfrekvent ljud bör denna bedömning enligt Mark- och miljööverdomstolen ske utifrån Socialstyrelsens allmänna råd om buller inomhus (SOSFS 2005:6).
  • MÖD 2018:28:Tillstånd till åtgärder som riskerar att leda till försämrad ytvattenstatus ----- Tillstånd har getts för bl.a. grävningsarbeten i en vattenförekomst i Mölndalsån trots att åtgärderna riskerar att leda till en försämring av vattenförekomstens status. Vid bedömningen har MÖD funnit att rimlighetsavvägningen enligt 2 kap. 7 § miljöbalken ska ske med beaktande av de krav som följer av art. 4.7 i ramdirektivet för vatten och att omständigheterna i fallet - där syftet med åtgärderna var att förebygga samhällsskadliga översvämningar - var sådana att det fanns förutsättningar för tillstånd trots att åtgärderna kunde leda till försämrad ytvattenstatus.
  • MÖD 2003:31:Villkor för tillstånd till fortsatt grustäkt-----Länsstyrelsen hade satt upp som villkor i ett täkttillstånd att arbetsmaskinerna skulle vara försedda med skyddsplåt/bukplåt för att undvika oljespill i täktområdet. Efter överklagande från bolaget upphävde miljödomstolen villkoret. Miljööverdomstolen fann däremot att ett villkor mot sådant spill var motiverat. Det borde emellertid formuleras så att verksamhetsutövaren kunde välja att montera spillplåt på arbetsmaskinerna eller ställa upp dem på plåtar för uppsamling av oljespill eller placera dem på hårdgjord yta med motsvarande funktion. Villkoret omformulerades i överensstämmelse med detta.
  • MÖD 2017:21:Tillstånd till odling av fisk i Storsjön ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att verksamheten inte kan tillåtas i den omfattning som mark- och miljödomstolens dom medger med hänsyn till den teknik som valts (öppna kassar), osäkerheterna i bedömningen av vilken miljöpåverkan som verksamheten kan förväntas få samt lokaliseringen av verksamheten till en avgränsad del av en insjö med naturligt låga halter av näringsämnen. Med hänsyn till prövningsramen i målet har den tillåtna produktionen bestämts till den lägre produktion som angetts i miljöprövningsdelegationens beslut.
  • MÖD 2009:41:Tillstånd att producera högst 560 000 ton blekt sulfatmassa ----- Södra Cell fick av miljödomstolen tillstånd att utöka produktionen till 560 000 årston massa samt att börja utvinna lignin ur svartlut. Tillåtna totala utsläpp till Pukaviksbukten i Östersjön avseende TOC, total- fosfor och total-kväve hade bestämts genom en kombination av gränsvärden och riktvärden och bolaget hade ålagts krav på biologisk rening av avloppsvattnet. Miljööverdomstolen konstaterade att begreppen riktvärde och gränsvärde numera hade utmönstras till förmån för ett begränsningsvärde vars definition och materiella innehåll bestäms i det enskilda fallet. Bolaget hade anmodats att till Miljööverdomstolen ge in synpunkter på hur de av bolaget överklagade utsläppsvillkoren skulle kunna formuleras med beaktande av denna nya praxis, men inte ingivit några sådana synpunkter. Miljööverdomstolen konstaterade att det därför saknades underlag för att bestämma de slutliga villkoren i enlighet med hur de numera borde utformas och sköt därför upp frågan om hur kravnivån skulle uttryckas genom begränsningsvärden i villkor. Vidare ansåg Miljööverdomstolen att det inte fanns anledning att binda bolaget vid en viss teknik för att nå begränsningskraven genom krav på biologisk rening av avloppsvattnet varför detta villkor upphävdes. Miljööverdomstolen beslutade även att villkor beträffande kemikaliehanteringen skulle meddelas i enlighet med 22 kap. 25 § första stycket 7 miljöbalken eftersom bolaget hade en omfattande kemikaliehantering.
  • MÖD 2020:20:Förbud mot användning av en enskild avloppsanläggning ----- MÖD har fastställt förbudet eftersom de brister i anläggningen som nämnden påtalat bedömdes medföra en hög risk för förorening av grundvattnet i området. Att kommunen förelagts att inrätta en allmän va-anläggning i området föranledde inte någon annan bedömning eftersom en sådan lösning låg långt fram (ca tio år) i tiden.
  • MÖD 2020:17:Villkor om svavelåtervinning m.m. ----- Efter överklagande från Naturvårdsverket bedömde Mark- och miljööverdomstolen att en delegation åt tillsynsmyndigheten, utan annan begränsning än att åtgärderna ska vara framtagna inom ramen för energihushållningsplanen och rimliga, kunde godtas.
  • MÖD 2020:48:Tillstånd till bergtäkt: lokalisering och efterbehandling ----- Sökanden har inte visat att den föreslagna lokaliseringen är lämplig (2 kap. 6 § miljöbalken). Inte heller har sökanden visat att efterbehandlingen - som innefattade införsel av stora mängder schaktmassor - kan genomföras utan att det leder till skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Mark- och miljööverdomstolen har därför avslagit ansökan.
  • MÖD 2020:49:Föreläggande om försiktighetsmått mot buller ----- Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att buller från den mycket omfattande verksamhet som bedrivs på en relativt stor idrottsanläggning, Boovallen, belägen intill ett bostadsområde, ger upphov till sådan olägenhet för människors hälsa som avses i 9 kap. 3 § miljöbalken. Domstolen har ansett att bullerstörningarna inte är så stora att den organiserade idrottsverksamheten behöver förbjudas. Däremot måste kommunen genomföra vissa åtgärder för att begränsa bullerpåverkan. Detta med hänsyn till verksamhetens storlek, närheten till bostäder och de ljudnivåer som verksamheten orsakar. Enligt det överklagade beslutet skulle kommunen även bygga bullerskydd för att begränsa olägenheterna. Kostnaderna för bullerskydden har uppgetts vara mellan 4,5 och 12 miljoner kronor. Bullerskydd ger dessutom en begränsad effekt på denna plats. Domstolen har därför ansett att bullerskydd inte är en miljömässigt motiverad och rimlig åtgärd i detta fall. Däremot har domstolen ansett att det är rimligt att föreskriva vissa tidsbegränsningar för när idrottsverksamheten får pågå.
  • MÖD 2007:5:Förbränning av avfall-----Utökning av befintlig verksamhet ansågs inte vara att jämställa med ny verksamhet även om utökningen medverkade till att en miljökvalitetsnorm överträddes. Bestämmelsen i 16 kap. 5 § miljöbalken (MB) utgjorde således inte grund för att förbjuda en utbyggnad. Däremot kunde strängare krav ställas om normen inte klarades (2 kap. 7 § 2 st. MB). Miljööverdomstolen konstaterade vidare att det var angeläget att både minska det totala utsläppet av kväveoxider på grund av deras försurande och gödande egenskaper och att minska halterna av kvävedioxid i regionen med hänsyn till hälsoeffekterna - miljökvalitetsnormen klarades inte. Därför föreskrevs dels villkor om SCR-rening av utsläppen från avfallsförbränningen och dels villkor om avfallstransporterna.

Ansvar för skadad miljö

[K2]8 §  Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess skadan eller olägenheten har upphört för att denna avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt enligt 10 kap. I den mån det föreskrivs i denna balk kan i stället skyldighet att ersätta skadan eller olägenheten uppkomma.

  • MÖD 2005:32:Rättelse på den felandes bekostnad-----En läckande oljetunna har påträffats under markytan på en fastighet där ett antal andra oljetunnor grävts ned senast den 30 juni 1969. Eftersom det inte blivit utrett vare sig att den läckande oljetunnan grävts ned efter nämnda datum eller att det förekommit någon aktivitet med tunnorna därefter har ansvar för förorening av marken inte kunnat utkrävas. En ledamot var skiljaktig.
  • MÖD 2011:25:Föreläggande enligt miljöbalken att gräva upp cistern m.m. samt utföra markunderökningar ----- Ett föreläggande om efterbehandling, bestående i uppgrävning av tidigare använd oljecistern och rörledningar, med stöd av 26 kap. 9 § och 2 kap. 8 § miljöbalken förutsätter att det finns en konstaterad skada eller olägenhet för miljön. Ett föreläggande om markunder¬sökningar i anslutning till oljecistern och rörledningar, med stöd av 26 kap. 22 § miljöbalken, förutsätter inte att en verksamhet konstaterats vara miljöskadlig utan det är tillräckligt att miljöskada kan befaras. Ett sådant föreläggande kan riktas även mot den som avslutat en verksamhet.
  • MÖD 2009:36:Undersökning av förorenat område ----- Ett bolag hade under perioden 1914 till februari 1966 bedrivit sulfitmassatillverkning på platsen. Efter att sulfitmassatillverkningen hade upphört bedrev bolaget, i nya lokaler på platsen, spånskivetillverkning under perioden juni 1966 till 1984. De föroreningar som omfattades av föreläggandet om undersökningar kunde härledas till sulfitmassatillverkningen. Miljööverdomstolen konstaterade att sulfitmassatillverkning och spånskivetillverkning är två helt skilda tekniska processer och som medför skilda typer av föroreningar. Miljööverdomstolen ansåg mot denna bakgrund att den faktiska driften av den miljöfarliga verksamheten som bidragit till föroreningsskada inte kunde anses ha pågått efter den 30 juni 1969. Bolaget kunde därför inte bli adressat för krav på åtgärder med stöd av 10 kap. 2 § miljöbalken.
  • MÖD 2014:14:Fastighetsägares efterbehandlingsansvar ----- Fråga om fastighetsägares efterbehandlingsansvar enligt 10 kap. miljöbalken i ett fall där det inte funnits någon verksamhetsutövare som kunnat göras ansvarig för avhjälpande av föroreningsskada. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det saknades förutsättningar att ålägga fastighetsägaren sådant ansvar.
  • MÖD 2002:16:Föreläggande mot konkursbo om efterbehandling av förorenad mark-----En lastbil tillhörande en enskild firma hade genom läckage av diesel förorenat mark. Efter att firman gått i konkurs stod fordonet kvar på platsen i ytterligare en månad. Lastbilen återtogs därefter av försäljaren då konkursboet förklarade att det inte hade några anspråk på fordonet. Den kommunala nämnden förelade konkursboet att efterbehandla marken. Miljööverdomstolen fann att konkursboet hade haft rådighet över lastbilen och alltså var adressat enligt 10 kap. 2 § miljöbalken. Vidare fann domstolen det skäligt att konkursboet fick stå för efterbehandlingen, bl.a. med hänvisning till att det inte var visat att den föroreningen som skett efter konkursutbrottet varit av begränsad omfattning. De begärda åtgärderna ansågs inte heller vara oförenliga med konkursen som likvidationsförfarande, då de var relativt begränsade till omfång och kostnad.
  • MÖD 2005:30:Vitesföreläggande enligt miljöbalken-----En verksamhetsutövare (bolaget) hade bedrivit miljöfarlig verksamhet på en fastighet sedan början av 1900-talet och fram till 1974, då en ny verksamhetsutövare tog över och bedrev verksamheter där fram till 1990. Vid avslutandet av verksamheten utförde den nye verksamhetsutövaren markundersökningar och efterbehandlingsåtgärder vilka godkändes av länsstyrelsen. Fastigheten såldes 1999 till ett fastighetsbolag. Därefter visade nya utredningar att fastigheten alltjämt var förorenad och att föroreningarna hänförde sig till en del av den verksamhet som bedrivits på fastigheten under en tid före 1961. Länsstyrelsen förelade därför den ursprunglige verksamhetsutövaren att vidta markundersökningar. Verksamhetsutövaren överklagade föreläggandet till miljödomstolen, som visserligen ansåg att denne var att anse som ansvarig verksamhetsutövare enligt 10 kap. 2 § miljöbalken, men att det fick anses som oskäligt att i detta fall utkräva ansvar. Miljööverdomstolen (MÖD) fann lika med underinstanserna att bolaget var ansvarig adressat för föreläggandet då det faktiskt bedrivit verksamhet på fastigheten efter den 30 juni 1969. Majoriteten i MÖD fann det dessutom skäligt att bolaget skulle utföra de aktuella utredningarna. En ledamot var skiljaktig i denna bedömning.
  • MÖD 2010:17:Miljöteknisk undersökning på Forsbacka bruk, Gävle kommun ----Inom ett område hade järnbruksverksamhet av olika slag bedrivits sedan 1500-talet. Frågor i målet var dels om det var visat att området var så förorenat att reglerna i 10 kap. var tillämpliga, dels vilken verksamhet som ska ha bedrivits efter den 30 juni 1969 för att verksamhetsutövaren ska kunna bli ansvarig - järnbruksverksamheten som helhet eller varje delverksamhet för sig. Miljööverdomstolen fann att en studie enligt MIFO fas 1, stödd av ett fåtal jordanalyser, tillräckligt tydligt klarlagt att 10 kap. var tillämpligt. Domstolen fann också att järnbruksverksamheten ska ses som en integrerad helhet som har bedrivits efter den 30 juni 1969. Hela området kan därför omfattas av utredningskrav.
  • MÖD 2010:10:Föreläggande att utföra markundersökning ----- Fråga om reglerna i 10 kap. om förorenade områden var tillämpliga på ett utfyllnadsområde, eller om förekomsten av avfallsmassor inom området kunde utgöra ett s.k. förvaringsfall (en pågående miljöfarlig verksamhet) för vilken 10 kap. inte är tillämpligt. Miljööverdomstolen fann att det inte finns stöd i praxis för att betrakta utfyllnadsområden som förvaringsfall på vilka reglerna i 10 kap. miljöbalken inte skulle vara tillämpliga. Om syftet när avfallet påfördes området var att bli kvitt avfall, att fylla ut marken eller bådadera spelar inte någon roll för bedömningen av att det nu är fråga om ett förorenat område.
  • MÖD 2008:11:Föreläggande om utredning av föroreningar ----- Ett bolag hade under åren 1966-1967 lämnat avfall från sin produktion på två fastigheter som bolaget själv inte ägde eller disponerade. Eftersom ägaren/arrendatorn av dessa fastigheter inte drev någon verksamhet för avfallsdeponering fann Miljööverdomstolen (MÖD) att bolaget därigenom inte kunde anses ha avhänt sig ansvaret för avfallet. Bolagets faktiska drift hade pågått efter den 30 juni 1969 och pågick fortfarande. Verkningarna av avfallet kvarstod. Med hänsyn härtill fann MÖD att bestämmelserna i 2 kap. 8 § och 10 kap. 2 § miljöbalken skulle tillämpas på verksamheten enligt 8 § lagen om införande av miljöbalken. MÖD fastställde länsstyrelsens föreläggande om utredning av föroreningssituationen. En ledamot var skiljaktig.
  • MÖD 2022:10:Ansvar för kostnader att sanera ett förorenat område ----- Förslutna tunnor med cyanidslam har under främst 1950- och 1960-talet grävts ner i en mosse. Cyanidslammet har uppkommit som en restprodukt i en verksamhet som pågick 1948–1973. Cyanidslammet har över tid läckt ut och förorenat mossen. Det har inte gått att med säkerhet fastställa när föroreningen uppkom men övervägande skäl talar för att en väsentlig del uppkom först efter 1969 och det framstår som osannolikt att skadan till någon beaktansvärd del uppkom före 1960-talet. Aktiebolaget som bedrev verksamheten har genom fusion upptagits i ett annat aktiebolag, vilket därigenom övertagit ansvaret för att avhjälpa miljöskadan. MÖD har vid en samlad skälighetsbedömning enligt 10 kap. 4 § miljöbalken bestämt ansvarets omfattning till 75 procent av kostnaderna för avhjälpandeåtgärderna.

Slutavvägning

[K2]9 §  Kan en verksamhet eller åtgärd befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön, även om sådana skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått vidtas som kan krävas enligt denna balk, får verksamheten bedrivas eller åtgärden vidtas endast om regeringen finner att det finns särskilda skäl.

[S2]En verksamhet eller åtgärd får inte bedrivas eller vidtas om den medför risk för att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller miljön försämras avsevärt.

[S3]Vad som sägs i första och andra stycket gäller inte, om regeringen har tilllåtit verksamheten enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 §. Lag (2002:175).

Prop. 2001/02:65: Ett förtydligande föreslås i paragrafens första stycke. Därigenom klarläggs att det är regeringen som prövar frågan om undantag från stoppregeln skall göras vid särskilda skäl. Överlämnande sker normalt av den myndighet som prövar om tillstånd kan ges till en verksamhet eller åtgärd. En bestämmelse om att förvaltningsmyndigheter och kommuner skall lämna över frågor om undantag från stoppregeln till regeringen finns i 19 kap. 2 § ...

  • MÖD 2003:59:Tillstånd till anläggning för ytjordvärme-----En anläggning för ytjordvärme skulle lokaliseras 200 meter från en kommunal grundvattentäkt. Risk för läckage av köldbärarvätska bedömdes kunna skada vattentäkten, bl.a. då grundvattenströmmarna gick från fastigheten till täkten. Risken ansågs inte försumbar ens om det vidtogs försiktighetsåtgärder. Värmeförsörjning antogs kunna lösas på annat sätt. Tillstånd gavs inte och miljönämndens och länsstyrelsens beslut fastställdes.
  • MÖD 2003:100:Tillfälligt bortledande av grundvatten samt utsläppande av det bortledda grundvattnet m.m. vid utförande av järnvägstunnel-----Ett antal fastighetsägarna hade överklagat miljödomstolens dom och bl.a. krävt att Banverket inte skulle få det sökta tillståndet. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade dock inte det av miljödomstolen lämnade tillståndet som innebar att Banverket fick leda bort i medeltal 100 l/s inläckande grundvatten. MÖD gjorde dock vissa kompletteringar och ändringar av villkoren. MÖD konstaterade att det var nödvändigt att berget tätades i varierande omfattning innan borrning skedde för att inte överskrida tillståndets 100 l/s bortlett grundvatten. Eftersom grundvattenbortledningen riskerade att skada hotade livsmiljöer inom vissa Natura 2000-områden på Hallandsåsen fann MÖD att Banverket vid vissa tillfällen måste återföra vatten till områden som var känsliga för torka. Slutligen fann MÖD att det fanns tekniska förutsättningar att klara de miljömässiga kraven men att en förutsättning var att tunnelprojektet organiserades så att Banverket hade full kontroll och insyn i alla de arbetsmoment som kunde påverka miljön.
  • MÖD 2002:83:Tillstånd att anlägga en järnvägsbro-----Byggandet av en järnvägsbro över en älv hade fastställts av regeringen genom en s.k. järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg. Miljödomstolen meddelade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för de behövliga arbetena i vatten. Ett antal enskilda och föreningar överklagade tillståndet och fråga uppkom om deras talerätt. Miljööverdomstolen uttalade att eftersom prövningen tar sikte på 2 kap. 9 § miljöbalken skall inte bara skador och olägenheter som kan uppstå vid byggandet av järnvägsbron med tillfartsbankar beaktas utan även de som kan uppstå vid driften av järnvägen på platsen. Flertalet av de klagande ansågs därmed ha talerätt eftersom de ägde fastigheter som var belägna vid eller i nära anslutning till den planerade bron och dess tillfartsbankar och att de därmed riskerade att utsättas för olägenheter av den sökta verksamheten. Föreningarnas överklaganden avvisades då de inte uppfyllde de förutsättningar som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken bl.a. att medlemsantalet skall vara minst 2 000.
  • NJA 2004 s. 88:Arbetsplan som fastställts med stöd av väglagen har inte ansetts utgöra hinder mot enskild talan om förbud enligt MB mot anläggande av vägen. (Jfr NJA 1993 s. 645.)
  • MÖD 2002:92:Tillstånd att anlägga en järnvägsbro; nu fråga om talerätt-----Byggandet av en järnvägsbro över en älv hade fastställts av regeringen genom en s.k. järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg. Miljödomstolen meddelade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för de behövliga arbetena i vatten. Ett antal enskilda och föreningar överklagade tillståndet och fråga uppkom om deras talerätt. Miljööverdomstolen uttalade att eftersom prövningen tar sikte på 2 kap. 9 § miljöbalken skall inte bara skador och olägenheter som kan uppstå vid byggandet av järnvägsbron med tillfartsbankar beaktas utan även de som kan uppstå vid driften av järnvägen på platsen. Flertalet av de klagande ansågs därmed ha talerätt eftersom de ägde fastigheter som var belägna vid eller i nära anslutning till den planerade bron och dess tillfartsbankar och att de därmed riskerade att utsättas för olägenheter av den sökta verksamheten. Föreningarnas överklaganden avvisades då de inte uppfyllde de förutsättningar som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken bl.a. att medlemsantalet skall vara minst 2 000.
  • MÖD 2005:42:Tillstånd till utökad fiskodling-----Miljööverdomstolen fann att utsläppen av fosfor och kväve från en fiskodling skulle bli förhållandevis stora i jämförelse med andra punktutsläpp i länet. Möjligheterna att minska belastningen var emellertid begränsade och de krav som kan ställas med stöd av 2 kap. 3 § miljöbalken var uttömda. Utsläppen var inte av den storleksordning att det fanns hinder mot ansökan enligt 2 kap. 9 § miljöbalken. Inte heller i övrigt fanns något hinder mot bifall till ansökan. Tillståndstiden begränsades dock.
  • MÖD 2005:54:Tillstånd till djurhållning och fodertillverkning-----Minkuppfödning hade bedrivits på platsen sedan 1940-talet. År 1997 lämnade Koncessionsnämnden för miljöskydd (KN) ett tidsbegränsat tillstånd till verksamheten då oklarhet rådde om den kunde fortsätta att bedrivas på platsen p g a förekomsten av flugor och lukt. Strax innan tillståndstiden gick ut sökte bolaget om ett nytt tidsobegränsat tillstånd hos länsstyrelsen, som avslog ansökan. Miljödomstolen bedömde att tillstånd kunde lämnas och återförvisade målet till länsstyrelsen. Miljööverdomstolen (MÖD) fann efter överklagande från länsstyrelsen och närboende att bolaget, trots att det gått åtta år efter KN:s beslut, inte hade lyckats visa att det gick att nedbringa störningarna på ett godtagbart sett. MÖD bedömde att verksamheten innebar en olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa och miljön och fann därför och med hänsyn till övriga i domen redovisade omständigheter att det inte fanns förutsättningar att lämna tillstånd.
  • MÖD 2006:44:Tillstånd till anläggande av en järnvägsbro m.m.-----Efter att regeringen vid prövning av en ansökan enligt 17 kap. miljöbalken tillåtit Banverket att bygga en järnväg (del av Botniabanan) ansökte Banverket hos miljödomstolen om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § (avseende Natura 2000-områden) och 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet). Miljödomstolen meddelade tillstånd som överklagades. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att en tillståndsmyndighet vid sin prövning av en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, måste anses vara bunden av regeringens föregående tillåtlighetsbedömning (17 kap. MB) som i detta fall inkluderade påverkan på Natura 2000-områdena. På grund av att prövningens omfattning bara kom att gälla villkor för tillståndet avslog MÖD begäran om att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen angående alternativa järnvägssträckningar. I sak hade regeringen inte tagit slutlig ställning till frågan om vilka kompensationsåtgärder som krävdes för att meddela tillstånd. MÖD uttalade att en åtgärd, för att fylla sin funktion som kompensation, i huvudsak skall vara genomförd redan när intrånget i Natura 2000-området sker. Därför var det inte möjligt att sätta en av Banverket föreslagen kompensationsåtgärd, en våtmark som eventuellt skulle kunna komma i konflikt med flygsäkerhetsintressen, på prövotid. De kompensationsåtgärder som Banverket i övrigt hade presenterat befanns inte vara tillräckliga. MÖD upphävde miljödomstolens domar och visade målen åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2003:112:Tillstånd att anlägga järnvägsbroar-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till två järnvägsbroar. Ett antal närboende överklagade och ansåg bl.a. att verksamheten borde tillståndsprövas enligt Natura 2000-reglerna (7 kap. 28-29 b §§ miljöbalken). Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade inledningsvis att anläggandet av broarna skedde i enlighet med fastställd järnvägsplan och att prövningen enligt miljöbalken därför endast gällde frågan om det kunde uppstå skador och olägenheter av väsentlig betydelse vid anläggandet och driften. Vidare skulle villkor för verksamheten fastställas. I den första delen instämde MÖD i miljödomstolens bedömning att verksamheten inte hindrades av stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken. Ett villkor till fredande av öringens lek i Ljusnan skärptes. Därefter konstaterade MÖD att de båda järnvägsbroarna skulle beröra ett Natura 2000-område och att reglerna om sådana områden i 7 kap. miljöbalken var tillämpliga. Domstolen pekade på att miljökonsekvensbeskrivningen hade kompletterats med avseende på verksamheternas påverkan på arterna i området och att det av utredningen i målet fick anses framgå att anläggandet av järnvägsbroarna med de villkor som meddelats för byggandet inte kunde påverka miljön inom Natura 2000-området på ett betydande sätt. Då detsamma gällde för driften av järnvägen krävdes inte något tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
  • MÖD 2003:69:Anmälan om nybyggnad av svinstall-----Vid lokalisering av ett svinstall uppstod fråga om verksamheten var tillståndspliktig. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att vid prövning enligt miljöbalken vad gällde antalet djurenheter skulle den viktgräns för slaktsvin som angetts i IPPC- direktivet tillämpas. MÖD undanröjde vidare miljödomstolens avvisningsbeslut avseende yrkande om förbud enligt 2 kap. 9 § miljöbalken, då den bestämmelsen skall iakttas ex officio.
  • MÖD 2010:7:Förbud att använda gummiklipp som dräneringsmaterial vid sluttäckning av Munkebo avfallsanläggning i Trollhättans kommun ----- Användning av gummiklipp från kasserade bildäck i dräneringsskikt i deponitäckning har ansetts vara ett återvinningsförfarande då materialet ersätter naturliga material med bibehållen funktion och utan ökade störningar för människors hälsa eller miljön.

[K2]10 §  Om en verksamhet eller åtgärd är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt kan regeringen tillåta denna, även om förutsättningarna är sådana som anges i 9 § andra stycket. Detta gäller dock inte om verksamheten eller åtgärden kan befaras försämra det allmänna hälsotillståndet.

[S2]Beslut enligt första stycket får förenas med villkor för att tillgodose allmänna intressen.

3 kap. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden

  • MÖD 2009:48:Tillstånd till anläggande och drift av gruppstation för vindkraftverk i Kattegatt utanför Falkenberg ----- Miljödomstolen avslog ansökan om tillstånd eftersom sökandebolaget inte visat att den sökta platsen är den där ändamålet med verksamheten kan uppnås med minsta intrång och olägenhet med hänsyn till människors hälsa och miljön.
  • MÖD 2005:42:Tillstånd till utökad fiskodling-----Miljööverdomstolen fann att utsläppen av fosfor och kväve från en fiskodling skulle bli förhållandevis stora i jämförelse med andra punktutsläpp i länet. Möjligheterna att minska belastningen var emellertid begränsade och de krav som kan ställas med stöd av 2 kap. 3 § miljöbalken var uttömda. Utsläppen var inte av den storleksordning att det fanns hinder mot ansökan enligt 2 kap. 9 § miljöbalken. Inte heller i övrigt fanns något hinder mot bifall till ansökan. Tillståndstiden begränsades dock.
  • MÖD 2005:54:Tillstånd till djurhållning och fodertillverkning-----Minkuppfödning hade bedrivits på platsen sedan 1940-talet. År 1997 lämnade Koncessionsnämnden för miljöskydd (KN) ett tidsbegränsat tillstånd till verksamheten då oklarhet rådde om den kunde fortsätta att bedrivas på platsen p g a förekomsten av flugor och lukt. Strax innan tillståndstiden gick ut sökte bolaget om ett nytt tidsobegränsat tillstånd hos länsstyrelsen, som avslog ansökan. Miljödomstolen bedömde att tillstånd kunde lämnas och återförvisade målet till länsstyrelsen. Miljööverdomstolen (MÖD) fann efter överklagande från länsstyrelsen och närboende att bolaget, trots att det gått åtta år efter KN:s beslut, inte hade lyckats visa att det gick att nedbringa störningarna på ett godtagbart sett. MÖD bedömde att verksamheten innebar en olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa och miljön och fann därför och med hänsyn till övriga i domen redovisade omständigheter att det inte fanns förutsättningar att lämna tillstånd.
  • MÖD 2004:19:Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva lakningsverk för kemisk rening av grafit-----Länsstyrelsen överklagade provisoriska begränsningsvärden för utsläpp till vatten av klorid och nitrat och framhöll risken för irreversibla skador med de värden miljödomstolen tillåtit. Miljööverdomstolen (MÖD) – som sänkte värdena till de av länsstyrelsen yrkade – ifrågasatte om ens dessa värden skulle leda till acceptabla förhållanden i Älman. Dessa nivåer var dock de enda som var föremål för MÖD:s bedömning. Efter att ha påpekat att underlaget var bristfälligt uttalade MÖD att det var svårt att göra några säkra bedömningar om bolagets möjligheter att tekniskt och ekonomiskt klara de begräsningsvärden som nu fastställts eller de strängare villkor som skulle kunna komma att fastställas efter prövotidens utgång. MÖD underströk vikten av att bolaget innan man tar tillståndet i anspråk bedömer förutsättningarna att klara villkor som kan komma att fastställas.
  • MÖD 2012:54:Förhandsbesked för bostadshus ----- Efter återförvisning från länsrätt i mål rörande förhandsbesked har länsstyrelsen, efter överklagande av kommunens beslut, fattat ett beslut som innebar att förhandsbesked nekades med hänvisning till att det berörda området utgjorde brukningsvärd jordbruksmark enligt 3 kap. 4 § miljöbalken och dessutom var utpekat som riksintresse med hänsyn till natur- och kulturvärden. Mark- och miljööverdomstolen har gjort bedömningen att länsrätten gjort en fullständig sakprövning, att länsstyrelsen varit bunden av länsrättens bedömning att positivt förhandsbesked kunde lämnas och att det ligger i instansordningens natur att en underinstans normalt har att godta en överinstans bedömning i ett återförvisningsbeslut. Det har därför inte funnits grund för att i sak pröva lämpligheten av att bebyggelse tillåts på fastigheten. Kommunens positiva förhandsbesked har fastställts.
  • MÖD 2003:108:Tillstånd till bergtäkt-----Med ändring av underinstansernas avgörande meddelade Miljööverdomstolen (MÖD) tillstånd till en bergtäkt. Efter att ha inhämtat yttrande från bl.a. Konkurrensverket konstaterade MÖD att materialet i berget var särskilt lämpat för vägbeläggning och att detta behov inte kunde tillgodoses genom befintliga täkter i regionen. Även med hänsyn till nyttan av konkurrens när det gäller ballastmaterial fanns behov av den sökta täkten. Då täkten bedömdes medföra endast begränsade skador på miljön och det inte fanns någon bebyggelse i närheten, ansågs verksamheten tillåtlig.

God hushållning

[K3]1 §  Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning.

  • MÖD 2019:5:Tillstånd till vindkraftpark ----- I ett mål om tillstånd till uppförande av vindkraftverk ansökte ett bolag om att få sätta upp totalt högst 48 vindkraftverk i fyra olika delområden. Miljöprövningsdelegationen gav tillstånd till 25 vindkraftverk i två av områdena men mark- och miljödomstolen, som delade bedömningen att dessa två områden i och för sig var lämpliga för vindkraft, avslog hela ansökan med hänsyn till de kumulativa effekter som en etablering av ytterligare vindkraftverk skulle innebära för rennäringen. Mark- och miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning att riksintresset för naturvård och för rennäring ska ges företräde i de två områden som fått avslag i båda underinstanserna, även efter att yrkandet i MÖD minskats till 19 verk i dessa områden, men fastställde miljöprövningsdelegationens beslut att ge tillstånd till högst 25 verk i de två andra områdena med vissa villkorsändringar. Dessa två områden är till största delen utpekade som riksintresse för vindkraft vilket gavs företräde.
  • MÖD 2015:15:Bygglov för uppförande av vindkraftverk ----- Område som i kommunens översiktsplan har avsatts som strövområde (friluftsområde) har inte ansetts lämpligt för vindkraft trots att området i ett tidigare skede av Energimyndigheten bedömts vara av riksintresse för vindkraft.
  • MÖD 2007:10:Strandskyddsdispens-----Eftersom det markområde som önskade bebyggas var det enda område som var allemansrättsligt tillgängligt både från land och från sjösidan var det uppenbart att en byggnad där skulle avhålla allmänheten från att beträda området. Skäl att meddela dispens från strandskyddet förelåg därför inte.
  • MÖD 2009:32:Tillstånd till vindkraftsanläggning ----- Frågor om betydelsen av a) ett under handläggningen hos tillståndsmyndigheterna ändrat politiskt ställningstagande i en översiktsplan, b) att verksamheten omfattande 24 vindkraftverk gör intrång i ett naturskönt och orört markområde, c) att alternativredovisningen bara omfattade en kommun och d) åberopade störningar för kringboende. Miljööverdomstolen ansåg att en företagare måste ha en rimlig möjlighet att förutsäga vilka risker han tar vid inledandet av ett nytt tillståndspliktigt projekt varför ett ändrat politiskt ställningstagande normalt inte medför ett undanröjande av ett givet tillstånd, att området inte hade något formaliserat skydd, att redovisningen av motsatta intressen ledde till att föreliggande alternativredovisning kan godtas och att störningar måste begränsas till vad som enligt praxis anses vara godtagbara förhållanden. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens domslut som innebar att verksamheten gavs tillstånd.
  • MÖD 2010:38:Etablering av 30 vindkraftverk ----- Ett bolag ansökte om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftanläggning om 30 vindkraftverk på ett lågfjällsområde som utpekats som riksintresse för rennäringen och för energiproduktion. Enligt kommunens ej lagakraftvunna översiktsplan var området lämpligt för vindkraftsetablering. Miljööverdomstolen fann att intresset av att etablera vindkraftsparken gick att förena med intressena för rennäringen och det rörliga friluftslivet och bevarandet av landskapsbilden. Avseende de höga naturvärdena på platsen i form av geologiska formationer ansåg Miljööverdomstolen att det fanns ett starkt bevarandeintresse. De höga naturvärdena hade emellertid inte lett till att området utpekats som riksintresse eller erhållit något annat formellt skydd enligt miljöbalken. Genom de försiktighetsåtgärder som föreskrivits och då hela etableringen endast tog i anspråk en liten del av Glötesvålens yta ansåg Miljööverdomstolen att intresset av att bevara områdets geovetenskapliga värden gick att förena med intresset av att utvinna energi på ett sätt som bäst motsvarade en god hushållning och främjande av en hållbar utveckling.

Särskilda markanvändningsintressen

[K3]2 §  Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär.

  • MÖD 2009:32:Tillstånd till vindkraftsanläggning ----- Frågor om betydelsen av a) ett under handläggningen hos tillståndsmyndigheterna ändrat politiskt ställningstagande i en översiktsplan, b) att verksamheten omfattande 24 vindkraftverk gör intrång i ett naturskönt och orört markområde, c) att alternativredovisningen bara omfattade en kommun och d) åberopade störningar för kringboende. Miljööverdomstolen ansåg att en företagare måste ha en rimlig möjlighet att förutsäga vilka risker han tar vid inledandet av ett nytt tillståndspliktigt projekt varför ett ändrat politiskt ställningstagande normalt inte medför ett undanröjande av ett givet tillstånd, att området inte hade något formaliserat skydd, att redovisningen av motsatta intressen ledde till att föreliggande alternativredovisning kan godtas och att störningar måste begränsas till vad som enligt praxis anses vara godtagbara förhållanden. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens domslut som innebar att verksamheten gavs tillstånd.
  • MÖD 2010:38:Etablering av 30 vindkraftverk ----- Ett bolag ansökte om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftanläggning om 30 vindkraftverk på ett lågfjällsområde som utpekats som riksintresse för rennäringen och för energiproduktion. Enligt kommunens ej lagakraftvunna översiktsplan var området lämpligt för vindkraftsetablering. Miljööverdomstolen fann att intresset av att etablera vindkraftsparken gick att förena med intressena för rennäringen och det rörliga friluftslivet och bevarandet av landskapsbilden. Avseende de höga naturvärdena på platsen i form av geologiska formationer ansåg Miljööverdomstolen att det fanns ett starkt bevarandeintresse. De höga naturvärdena hade emellertid inte lett till att området utpekats som riksintresse eller erhållit något annat formellt skydd enligt miljöbalken. Genom de försiktighetsåtgärder som föreskrivits och då hela etableringen endast tog i anspråk en liten del av Glötesvålens yta ansåg Miljööverdomstolen att intresset av att bevara områdets geovetenskapliga värden gick att förena med intresset av att utvinna energi på ett sätt som bäst motsvarade en god hushållning och främjande av en hållbar utveckling.
  • MÖD 2013:33:Bygglov för utbyte av vindkraftverk ----- Fråga om den utredning som låg till grund för ansökan om bygglov varit tillräcklig för den avvägning mellan olika intressen som ska göras vid bedömningen av markens lämplighet enligt 2 kap. 1 § ÄPBL. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att så ej var fallet då vindkraftverket skulle placeras i nära anslutning till skyddsvärda områden för bl.a. fåglar och sökanden inte gjort någon egen inventering av förhållandena på den aktuella platsen.

[K3]3 §  Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön.

[K3]4 §  Jord- och skogsbruk är av nationell betydelse.

[S2]Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.

[S3]Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk.

  • MÖD 2017:17:Förhandsbesked ----- Ett beslut om att viss mark fick tas ur jordbruksproduktion har inte ansetts påverka bedömningen av om marken var brukningsvärd jordbruksmark enligt 3 kap. 4 § miljöbalken.
  • MÖD 2020:10:Förhandsbesked ----- III (P 10437-19): På en fastighet som är taxerad som bebyggd småhusenhet, och inte som lantbruksfastighet, ansöktes om förhandsbesked för nybyggnad av enbostadshus. Mark- och miljööverdomstolen gör bedömningen att det förhållande att fastigheten taxerats som bebyggd småhusenhet, och inte som lantbruksfastighet, inte ensamt är avgörande för om 3 kap. 4 § miljöbalken är tillämplig. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att marken utgör brukningsvärd jordbruksmark och upphäver därför beslutet om positivt förhandsbesked.
  • MÖD 2020:10:Förhandsbesked ----- I (P 7885-19): En fastighet, som taxerats som lantbruksenhet, har styckats av och två nya fastigheter har bildats. Fastighetsbildningsbeslutet har syftat till en ny markanvändning, nämligen bostadsändamål i kombination med djurhållning. I målet har ansökts om förhandsbesked för nybyggnad av två hästgårdar på fastigheterna. Vid prövningstillfället är de nybildade fastigheterna ännu inte taxerade. Mark- och miljööverdomstolen gör bedömningen att det förhållande att fastigheterna ännu inte är taxerade inte är ensamt avgörande för om 3 kap. 4 § miljöbalken är tillämplig. Inte heller har vad som angetts i fastighetsbildningsbeslutet någon bindande verkan vid prövningen om förhandsbesked. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att marken utgör brukningsvärd jordbruksmark och upphäver därför det positiva förhandsbeskedet.
  • MÖD 2017:31:Förhandsbesked för enbostadshus ----- Enligt ansökan skulle ett enbostadshus uppföras på ett idag obebyggt skifte i tätorten Vinäs vid Siljan. Platsen omfattades inte av vare sig detaljplan eller områdesbestämmelser. Däremot gällde strandskydd för en del av skiftet, men den föreslagna tomtplatsen låg utanför strandskyddat område. MÖD har funnit att utredningen i målet inte ger tillräckligt stöd för att konstatera att marken på den aktuella platsen utgör brukningsvärd jordbruksmark. Inte heller i övrigt har det framkommit några skäl för att inte tillåta byggnationen på den aktuella platsen.
  • MÖD 2019:7:Bygglov för enbostadshus ----- Länsstyrelsen upphävde kommunens beslut om bygglov med motiveringen att god jordbruksmark får tas i anspråk för exploatering bara i undantagsfall. Mark- och miljödomstolen gjorde annan bedömning och ändrade beslutet. Mark- och miljööverdomstolen kunde vid syn på platsen konstatera att den mark där byggnaden skulle placeras i detta fall inte utgjorde brukningsvärd jordbruksmark och fastställde byggnadsnämndens beslut att ge bygglov. Bestämmelsen i 3 kap. 4 § andra stycket miljöbalken har därmed inte varit tillämplig. Det förhållandet att fastigheten, som var taxerad som lantbruksenhet, vid fastighetsbildningsbeslut om avstyckning ansetts lämplig för bostadsändamål har dock inte ansetts ha bindande verkan vid bygglovsprövning.
  • MÖD 2006:71:Ansökan om tillstånd till matjordstäkt-----Länsstyrelsen och miljödomstolen hade avslagit en ansökan om matjordstäkt. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att behovet av matjord i första hand bör täckas genom sådan jord som blir tillgänglig vid anläggningsarbeten samt genom tillverkad jord. Om det skulle visa sig att efterfrågan på matjord inte kan tillgodoses skall behovet av matjord vägas mot intresset av att bibehålla jordbruksmarken. Då någon behovsutredning inte förelåg fann MÖD det inte visat att ingreppen i miljön skulle stå i rimlig proportion till nyttan av täkten.
  • MÖD 2022:20:Förhandsbesked för nybyggnad av enbostadshus och garage ----- Förhandsbesked har sökts för ett enbostadshus och garage avsedda att placeras på ett cirka 0,5 hektar stort obebyggt skifte, vilket i norr och söder omgetts av bostadsfastigheter, i öster av ett skogsområde och i väster av en enskild väg. Mark- och miljööverdomstolen har, efter att ha gått igenom äldre lagstiftning och förarbeten, uttalat att utgångspunkten i senare lagstiftning varit att begreppet brukningsvärd jordbruksmark i bestämmelsen i 3 kap. 4 § miljöbalken ska ha samma innebörd som enligt den upphävda lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark. Med hänsyn till markområdets ringa storlek och dåliga arrondering samt att det inte har brukats aktivt på lång tid har Mark- och miljööverdomstolen funnit att det inte varit fråga om brukningsvärd jordbruksmark. Något annat hinder mot att ge positivt förhandsbesked har inte heller bedömts föreligga.
  • MÖD 2022:24:Förhandsbesked för enbostadshus ----- Nybyggnad av ett enbostadshus på brukningsvärd jordbruksmark. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att det tillgängliga underlaget, särskilt kommunens överväganden i översiktsplanen och den fördjupade översiktsplanen, ger stöd för slutsatsen att behovet av mark för nybyggnation inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Mark- och miljööverdomstolen har fastställt nämndens beslut om positivt förhandsbesked.

[K3]5 §  Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande.

[S2]Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

  • MÖD 2019:5:Tillstånd till vindkraftpark ----- I ett mål om tillstånd till uppförande av vindkraftverk ansökte ett bolag om att få sätta upp totalt högst 48 vindkraftverk i fyra olika delområden. Miljöprövningsdelegationen gav tillstånd till 25 vindkraftverk i två av områdena men mark- och miljödomstolen, som delade bedömningen att dessa två områden i och för sig var lämpliga för vindkraft, avslog hela ansökan med hänsyn till de kumulativa effekter som en etablering av ytterligare vindkraftverk skulle innebära för rennäringen. Mark- och miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning att riksintresset för naturvård och för rennäring ska ges företräde i de två områden som fått avslag i båda underinstanserna, även efter att yrkandet i MÖD minskats till 19 verk i dessa områden, men fastställde miljöprövningsdelegationens beslut att ge tillstånd till högst 25 verk i de två andra områdena med vissa villkorsändringar. Dessa två områden är till största delen utpekade som riksintresse för vindkraft vilket gavs företräde.
  • RÅ 2010 not 35:Upplåtelse för tillfällig vindmätningsmast på statens mark ovanför odlingsgränsen ansågs kunna ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln (avslag) / Upplåtelse för tillfällig vindmätningsmast på statens mark ovanför odlingsgränsen ansågs kunna ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln (rättsprövning, avslag)
  • MÖD 2010:38:Etablering av 30 vindkraftverk ----- Ett bolag ansökte om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftanläggning om 30 vindkraftverk på ett lågfjällsområde som utpekats som riksintresse för rennäringen och för energiproduktion. Enligt kommunens ej lagakraftvunna översiktsplan var området lämpligt för vindkraftsetablering. Miljööverdomstolen fann att intresset av att etablera vindkraftsparken gick att förena med intressena för rennäringen och det rörliga friluftslivet och bevarandet av landskapsbilden. Avseende de höga naturvärdena på platsen i form av geologiska formationer ansåg Miljööverdomstolen att det fanns ett starkt bevarandeintresse. De höga naturvärdena hade emellertid inte lett till att området utpekats som riksintresse eller erhållit något annat formellt skydd enligt miljöbalken. Genom de försiktighetsåtgärder som föreskrivits och då hela etableringen endast tog i anspråk en liten del av Glötesvålens yta ansåg Miljööverdomstolen att intresset av att bevara områdets geovetenskapliga värden gick att förena med intresset av att utvinna energi på ett sätt som bäst motsvarade en god hushållning och främjande av en hållbar utveckling.
  • RÅ 2010 not 62:Beslut att anta detaljplan för fritidsbebyggelse inom område av riksintresse för rennäringen (avslag) / Att beviset om justering av kommunfullmäktiges protokoll med beslut om detaljplan tagits ned från kommunens anslagstavla innan klagotiden gått ut påverkade inte lagligheten av det fattade beslutet (avslag)
  • RÅ 2010 not 31:Beslut om bearbetningskoncession enligt minerallagen i område av riksintresse för rennäringen (avslag) / Fråga om sakägare i tillräcklig utsträckning fått komma till tals i detaljplaneärende (rättsprövning, avslag) / Ersättning medgavs inte för kostnader i samband med inställelse vid muntlig förhandling i mål om rättsprövning / Beslut om bearbetningskoncession enligt minerallagen i område av riksintresse för rennäringen (rättsprövning, avslag)
  • RÅ 2010 not 6:Uppförande av mindre byggnader för turistnäringen i område av riksintresse för rennäringen krävde inte detaljplaneläggning / Uppförande av mindre byggnader för turistnäringen i område av riksintresse för rennäringen bedömdes varken direkt eller indirekt försvåra rennäringens bedrivande

[K3]6 §  Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.

[S2]Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

  • MÖD 2007:55:Tillstånd till hamnverksamhet ----- Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) kan som huvudregel inte krav uppställas på fartyg som anlöper en allmän svensk hamn. En verksamhetsutövare av hamnverksamhet är dock, enligt vad som gäller om prövningens omfattning, ansvarig för samtliga olägenheter inom sitt verksamhetsområde som utgörs av hamnområdet inklusive dithörande vattenområde, vilket inkluderar olägenheter av fartygsdrift. MÖD bedömde därför att verksamhetsutövaren i detta fall torde ha möjligheter att avtalsvägen förmå de aktuella rederierna att vidta åtgärder på de trafikerande fartygen, för att minska olägenheter för de närboende t.ex. genom åtgärder på fartygen omfattande ljuddämpning av fartygsfläktar, ramper och anordningar för el-anslutning på land. Förutsättningarna att genom sådana avtal med trafikerande rederier minska bulleremissionerna skulle redovisas inom ramen för ett förlängt prövotidsförordnande.
  • HFD 2011:4:En detaljplan medger att ett nytt bostadsområde med sex- och sjuvåningsbyggnader byggs intill nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. De åtgärder som planen medger har ansetts inte påtagligt skada nationalstadsparkens natur- och kulturvärden. Tillika fråga om nationalstadsparkens gränser. Rättsprövning.
  • MÖD 2006:33:Strandskyddsdispens-----En ansökan om strandskyddsdispens för en stuga i ett fjällområde medgavs inte eftersom hinder förelåg enligt 4 kap. 5 § miljöbalken. Oavsett detta, saknades särskilda skäl för dispens.
  • MÖD 2008:41:Tillstånd till vindkraftverk ----- En kommunal översiktsplan har ansetts utgöra en av flera omständigheter som en domstol har att beakta vid tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD) har tidigare slagit fast att en aktuell och välunderbyggd översiktsplan har stor betydelse när det gäller bedömningen av vad som kan anses vara en lämplig plats för en tillståndspliktig verksamhet (MÖD 2005:66). Om det framkommer nya omständigheter som förändrar de faktiska förutsättningarna för ett givet tillstånd kan detta utgöra grund för ändring i högre instans. Ett under ärendets handläggning ändrat politiskt ställningstagande i en översiktsplan bör dock inte i sig medföra att en högre instans ska undanröja ett i underinstansen givet tillstånd. En företagare måste ha en rimlig möjlighet att förutsäga vilka risker han tar när han inleder ett nytt tillståndspliktigt projekt. Kommunen hade inte själv överklagat tillståndsdomen eller redovisat några konkreta planer för det aktuella områdets användning under överskådlig tid. Miljödomstolens dom fastställdes.
  • MÖD 2017:20:Uppförande och drift av vindkraftanläggning ----- Frågan om ett antal vindkraftverk på ett visst område innebar påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljövård med hänsyn till vindkraftverkens placering i förhållande till äldre gårdar som av Unesco utpekats som världsarv. Även fråga om placeringen är olämplig med hänsyn till negativ påverkan på kungsörn. MÖD fann att lokaliseringen på den aktuella platsen skulle förändra det öppna landskapets orördhet och således påverka de karaktärsdrag som bidrar till gårdens värde ur kulturmiljösynpunkt. Placeringen innebar därför påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljövård. När det gäller påverkan på kungsörnen fann MÖD, bl.a. mot bakgrund av att verksamhetsområdet inte bedömdes som ett kärnområde för fåglarna, att vindkraftverken inte kom i konflikt med artskyddsbestämmelserna.
  • MÖD 2007:54:Tillstånd till vattenkraftverk ----- Rensningar, som skulle utföras nedströms en befintlig damm för att möjliggöra anläggande av en ny damm och ett vattenkraftverk, ansågs komma att medföra påtaglig skada på riksintresset genom att det rika harrbeståndet nedströms dammen därigenom skulle skadas. Företaget ansågs därför inte tillåtligt enligt 4 kap. 1 § miljöbalken.
  • RÅ 2006:88:Regeringens beslut i ett ärende om antagande av detaljplan har upphävts då en miljökonsekvensbeskrivning skulle ha upprättats i fråga om planens påverkan på ett angränsande Natura 2000-område. Rättsprövning.
  • MÖD 2014:40:Förhandsbesked ----- Förhandsbesked för nybyggnad av stuga inom strandsskyddsområde och inom riksintresseområde för kustzon och naturvård samt inom närområdet av större tätort. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det saknas skäl att ifrågasätta nämndens bedömning att det förelegat högt bebyggelsetryck inom området och att prövningen av ny bebyggelse bör ske genom detaljplan. Mark- och miljööverdomstolen har därför bedömt att nämnden haft tillräckliga skäl att neka positivt förhandsbesked med hänsyn till detaljplanekravet.
  • MÖD 2017:22:Tillstånd till odling av fisk ----- Mot bakgrund av att det är frågan om ett betydande punktutsläpp av näringsämnen, den teknik som valts (öppna kassar), osäkerheterna i bedömningen av vilken miljöpåverkan som kan förväntas samt lokaliseringen av verksamheten till områden med ogynnsamma recipientförutsättningar, har Mark- och miljööverdomstolen funnit att fiskodlingen inte kan tillåtas på den aktuella platsen. Bolaget har därför endast beviljats tillstånd till fortsatt verksamhet under en avvecklingstid om 3 år.
  • MÖD 2007:10:Strandskyddsdispens-----Eftersom det markområde som önskade bebyggas var det enda område som var allemansrättsligt tillgängligt både från land och från sjösidan var det uppenbart att en byggnad där skulle avhålla allmänheten från att beträda området. Skäl att meddela dispens från strandskyddet förelåg därför inte.
  • MÖD 2009:32:Tillstånd till vindkraftsanläggning ----- Frågor om betydelsen av a) ett under handläggningen hos tillståndsmyndigheterna ändrat politiskt ställningstagande i en översiktsplan, b) att verksamheten omfattande 24 vindkraftverk gör intrång i ett naturskönt och orört markområde, c) att alternativredovisningen bara omfattade en kommun och d) åberopade störningar för kringboende. Miljööverdomstolen ansåg att en företagare måste ha en rimlig möjlighet att förutsäga vilka risker han tar vid inledandet av ett nytt tillståndspliktigt projekt varför ett ändrat politiskt ställningstagande normalt inte medför ett undanröjande av ett givet tillstånd, att området inte hade något formaliserat skydd, att redovisningen av motsatta intressen ledde till att föreliggande alternativredovisning kan godtas och att störningar måste begränsas till vad som enligt praxis anses vara godtagbara förhållanden. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens domslut som innebar att verksamheten gavs tillstånd.
  • MÖD 2006:52:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen gav inte dispens från strandskydd och förordnandet om landskapsbildsskydd för att uppföra två bostadshus. Dessa skulle placeras på en idag obebyggd åker och därmed väsentligt skada landskapsbilden samt avhålla allmänheten att beträda delar av det område som i dag var allemansrättsligt tillgängligt. En befintlig lägre stengärdsgård i åkerns gräns mot själva strandområdet ansågs inte ha någon avskärande effekt. Den befintliga bebyggelsen närmast stranden saknade hemfridszon och inskränkte inte allemansrätten. Att uppföra de två bostadshusen kunde heller inte ses som naturliga komplement till befintlig bebyggelse. Även med beaktande av proportionalitetsprincipen saknades skäl för dispens. Länsstyrelsens avslagsbeslut fastställdes.
  • MÖD 2004:17:Tillstånd enligt miljöbalken till Ljungå kraftverk i Ljungån, Bräcke kommun; nu fråga om undanröjande och återförvisning----- Miljööverdomstolen (MÖD) har i ett mål om tillstånd till ett vattenkraftverk funnit att kraftverket skulle komma att byggas inom ett område som av Naturvårdsverket utpekats vara riksintresse för naturvården samt att detta förhållande kan anses utgöra presumtion för att området vid tillståndsprövningen kommer att bedömas som riksintressant för naturvården enligt 3 kap. 6 § andra stycket miljöbalken. Eftersom frågan om områdets naturvärden och kraftverkets påverkan på dessa inte behandlats i miljökonsekvensbeskrivningen har det saknats utredning för att bedöma om ett riksintresse skulle komma att påtagligt skadas av en utbyggnad. MÖD som funnit att miljökonsekvensbeskrivningen behöver kompletteras i nämnda hänseende och ifråga om nollalternativet, har undanröjt miljödomstolens dom och återförvisat målet.
  • MÖD 2002:68:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att miljödomstolen hade haft fel sammansättning men att detta inte hade inverkat på målets utgång då domstolen varit enig. Därför fanns inte skäl att återförvisa målet till miljödomstolen. I sak gällde målet byggande av bostadshus i ett område som omfattades av förordnande om landskapsbildsskydd och utökat strandskydd (300 m) samt var utpekat som riksintresse. Enligt MÖD skall dispens från strandskyddet i ett sådant område ske med särskild restriktivitet. Att på platsen bygga ett bostadshus, om än för att möjliggöra djurhållning, bedömdes därför inte utgöra särskilda skäl för sådan dispens.
  • MÖD 2010:38:Etablering av 30 vindkraftverk ----- Ett bolag ansökte om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftanläggning om 30 vindkraftverk på ett lågfjällsområde som utpekats som riksintresse för rennäringen och för energiproduktion. Enligt kommunens ej lagakraftvunna översiktsplan var området lämpligt för vindkraftsetablering. Miljööverdomstolen fann att intresset av att etablera vindkraftsparken gick att förena med intressena för rennäringen och det rörliga friluftslivet och bevarandet av landskapsbilden. Avseende de höga naturvärdena på platsen i form av geologiska formationer ansåg Miljööverdomstolen att det fanns ett starkt bevarandeintresse. De höga naturvärdena hade emellertid inte lett till att området utpekats som riksintresse eller erhållit något annat formellt skydd enligt miljöbalken. Genom de försiktighetsåtgärder som föreskrivits och då hela etableringen endast tog i anspråk en liten del av Glötesvålens yta ansåg Miljööverdomstolen att intresset av att bevara områdets geovetenskapliga värden gick att förena med intresset av att utvinna energi på ett sätt som bäst motsvarade en god hushållning och främjande av en hållbar utveckling.
  • MÖD 2011:29:Strandskyddsdispens ----- Miljööverdomstolen fastställde länsstyrelsens beslut att avslå ansökan om strandskyddsdispens för brygga inom område i Värmdö kommun som är utpekat som riksintresse för det rörliga friluftslivet och för sina natur- och kulturvärden. Det bedömdes att bryggan kunde hindra eller avhålla allmänheten från att beträda allemansrättsligt tillgängligt område samt dessutom väsentligt försämra livsvillkoren för djur och växter genom att bidra till fragmentisering av ekosystemet i den hårt exploaterade miljön i Stockholms skärgård. Platsen bedömdes inte ha tagits i anspråk på ett sådant sätt att den saknade betydelse för strandskyddets syften och bryggans funktion bedömdes kunna tillgodoses på annat sätt, varför särskilda skäl att bevilja dispens inte förelåg.
  • MÖD 2017:32:Bygglov för ändrad användning från café till bostad ----- Ändrad användning av en fastighet från café till fritidshus i ett område som omfattas av riksintresse för rörligt friluftsliv och riksintresse kustzon enligt 4 kap. 2 och 4 §§ samt riksintresse för naturvård, kulturmiljö och friluftsliv enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Den ändrade användningen ansågs medföra att såväl byggnaden som ett område runt byggnaden skulle komma att uppfattas som privat. Åtgärden bedömdes kunna inverka negativt på allmänhetens tillgång till den allmänna badplatsen och naturområdet kring byggnaden. Den ändrade användningen ansågs därför inte vara en från allmän synpunkt lämplig användning av marken.
  • MÖD 2006:43:Tillstånd att uppföra en 3Gmast inom ett Natura 2000-område tillika naturvårdsområde-----Uppförande och drift av en 3Gmast ansågs inte strida mot syftet med ett naturvårdsområdes föreskrifter eller mot gällande riksintressen. Inte heller krävdes det tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken då varken miljön i de närliggande habitaten eller Natura 2000-området i dess helhet skulle påverkas på ett betydande sätt. Därmed förelåg inte hinder mot att meddela tillstånd enligt områdesföreskriften.
  • MÖD 2014:12:Antagande av detaljplan ----- Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att detaljplanen avviker från översiktsplanen. Kommunen har därmed haft skyldighet att under planprocessen vidta de åtgärder som följer av 5 kap. 24 och 26 §§ äldre plan- och bygglagen. Mark- och miljööverdomstolen har även bedömt att detaljplanen innebär påtaglig skada på område av riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Beslutet att anta detaljplanen har därför upphävts. - Även fråga om prövningens omfattning i överklagade mål om antagande av detaljplan.
  • HFD 2011 not 60:Beviljande av nätkoncession (rättsprövning, avslag) / Beviljande av nätkoncession enligt ellagen (avslag)
  • MÖD 2013:44:Antagande av detaljplan ----- Fråga om detaljplan innebar avvikelse från gällande översiktsplan. Eftersom översiktsplanen endast innehöll en redovisning av riksintresset, dess avgränsning och innebörd och inte utvecklade hur kommunen avsåg att tillgodose riksintresset eller angav kommunens planeringsinriktning, kunde den detaljplan som utarbetats för Slussen inte anses innebära en avvikelse från översiktsplanen. Kommunen hade därmed inte haft skyldighet att vidta de åtgärder som följer av 5 kap. 24 och 26 §§ äldre plan- och bygglagen. Även fråga om miljökonsekvensbeskrivningens avgränsning, redovisning av rimliga alternativ samt om detaljplanen innebar påtaglig skada på riksintressen.
  • MÖD 2018:23:Strandskyddsdispens Anläggandet av en 450 meter lång mindre grusväg genom ett skogsområde som omfattas av strandskydd har inte ansetts hindra eller avhålla allmänheten från att beträda området. Inte heller har åtgärden ansetts väsentligen förändra livsvillkoren för djur- eller växtarter. Anläggandet av vägen har inte ansetts otillåten och någon dispens har därför inte erfordrats.
  • MÖD 2006:49:Tillstånd till täktverksamhet-----Underinstanserna hade avslagit en ansökan om tillstånd till utvidgning av en täkt inom ett område som är av riksintresse för såväl naturvård och friluftsliv, 3 kap. 6 § miljöbalken (MB) som materialutvinning, 3 kap. 7 § MB. Enligt 4 kap. 2 § MB skulle dessutom turismens och friluftslivets intressen särskilt beaktas i det aktuella åslandskapet. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att brytningen inte skulle medföra påtaglig skada på riksintresset för naturvård och friluftsliv då bolaget erbjudit sig att kompensera förlusten av viss skyddsvärd fäladsmark genom att bevara och restaurera andra närliggande områden på sådant sätt att denna typ av mark skulle komma att öka. På grund härav bedömdes det inte aktuellt att göra en avvägning mellan 3 kap. 6 § och 3 kap. 7 § enligt 3 kap.10 § miljöbalken. Vad gällde åslandskapet enligt 4 kap. 2 § MB hade täkten redan gett upphov till negativ påverkan varför den begränsade ytterligare påverkan inte utgjorde en påtaglig skada på detta intresse. MÖD gav tillstånd till den utvidgade täkten.
  • MÖD 2017:49:Upphävande av detaljplan ----- Mark- och miljööverdomstolen har upphävt Vadstena kommuns beslut att anta en detaljplan eftersom ett genomförande av planen, nybyggnation av tre flerfamiljshus i slottsparken i Vadstena, kan medföra påtaglig skada på ett riksintresse för kulturmiljövården och då kommunens beslutsunderlag är bristfälligt eftersom det saknas en analys av vilka konsekvenser ett genomförande av planen kan få för fladdermöss som förekommer i planområdet.
  • MÖD 2006:59:Strandskyddsdispens-----Miljödomstolen hade medgett dispens från strandskyddet för uppförande av en brygga på en obebodd fastighet. Miljödomstolen hade grundat dispensen på en förmodad sedvana i Bohusläns kustområde innebärande att även andra än fastighetsägaren hade rätt att utnyttja bryggor som inte ligger i omedelbar anslutning till tomtmark. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att även om allemansrätten under vissa förutsättningar kunde ge allmänheten tillträde till privata bryggor krävdes särskilda skäl för att dispens skulle ges för bryggor på oexploaterade och/eller otillgängliga platser. MÖD fann att särskilda skäl saknades för dispens och upphävde miljödomstolens dom och fastställde länsstyrelsens beslut.
  • MÖD 2013:33:Bygglov för utbyte av vindkraftverk ----- Fråga om den utredning som låg till grund för ansökan om bygglov varit tillräcklig för den avvägning mellan olika intressen som ska göras vid bedömningen av markens lämplighet enligt 2 kap. 1 § ÄPBL. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att så ej var fallet då vindkraftverket skulle placeras i nära anslutning till skyddsvärda områden för bl.a. fåglar och sökanden inte gjort någon egen inventering av förhållandena på den aktuella platsen.
  • HFD 2014 not 35:Ansökan av Bjönsabergs samfällighetsförening (föreningen) om rättsprövning av ett beslut om nätkoncession för kraftledning
  • MÖD 2005:66:Tillstånd till vindkraftverk-----Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) har en aktuell och väl underbyggd översiktsplan stor betydelse när de gäller att bedöma vad som är en lämplig lokalisering av tillståndspliktig verksamhet. Under målets handläggning i MÖD hade kommunen antagit en ny översiktsplan i vilken redovisades ett område som lämpligt för vindkraft. I planen angavs också att stor restriktivitet skulle gälla för vindkraftsutbyggnad i övrigt. MÖD fann att eftersom det aktuella området var det enda som kommunen pekat ut som en lämplig plats för vindkraft var bolagets utredning tillräcklig för att kunna bedöma lokaliseringen. Sammantaget fann MÖD att det allmänna intresset att bygga ut vindkraft för att främja en hållbar utveckling (se 1 kap. 1 § miljöbalken) talade för att bifalla bolagets ansökan vid prövning enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Eftersom de motstående intressena inte var av sådan styrka att de utgjorde hinder för en etablering bifölls bolagets ansökan om tillstånd.
  • MÖD 2006:48:Ansökan om tillstånd till provtäkt av kalksten-----En miljödomstol hade lämnat ett bolag tillstånd till täkt av kalksten ur två provbrott på Gotland. Efter överklagande uttalade Miljööverdomstolen (MÖD) vad gällde tillåtligheten att täkterna hade lokaliserats till platser som både var av riksintresse för naturvård och för materialförsörjning och att det av 3 kap 10 § miljöbalken (MB) framgår att om ett område omfattas av riksintressen för oförenliga ändamål en avvägning skall ske mellan riksintressena. En sådan avvägning skall dock endast göras om den sökta åtgärden befaras medföra påtaglig skada på ett riksintresse. I det aktuella fallet då områdets naturmiljö som helhet inte bedömdes komma att äventyras eller skadas påtagligt, ansåg MÖD att en avvägning enligt 3 kap. 10 § MB inte skulle göras. MÖD biföll att tillstånd lämnades med lämpliga villkor.
  • MÖD 2022:9:Detaljplans förenlighet med riksintresse för kulturmiljövården ----- MÖD har bedömt att de rivningar och de högre byggnadshöjder som detaljplanen (kvarteret Sperlingens Backe vid Stureplan) medger varken var för sig, sedda tillsammans eller sammantaget med övriga åtgärder kan påtagligt skada riksintresset Stockholms innerstad med Djurgården. MÖD har därför fastställt planen. Även fråga om utrymmet för domstol att, i stället för att fastställa eller upphäva detaljplanen i sin helhet, ändra planen med anledning av medgivande från kommunen.
  • HFD 2011 not 50:För att möjliggöra uppförande av nya bostäder och lokaler för offentlig och kommersiell service i anslutning till Kungliga nationalstadsparken (avslag)

[K3]7 §  Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra utvinningen av dessa.

[S2]Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

  • MÖD 2006:49:Tillstånd till täktverksamhet-----Underinstanserna hade avslagit en ansökan om tillstånd till utvidgning av en täkt inom ett område som är av riksintresse för såväl naturvård och friluftsliv, 3 kap. 6 § miljöbalken (MB) som materialutvinning, 3 kap. 7 § MB. Enligt 4 kap. 2 § MB skulle dessutom turismens och friluftslivets intressen särskilt beaktas i det aktuella åslandskapet. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att brytningen inte skulle medföra påtaglig skada på riksintresset för naturvård och friluftsliv då bolaget erbjudit sig att kompensera förlusten av viss skyddsvärd fäladsmark genom att bevara och restaurera andra närliggande områden på sådant sätt att denna typ av mark skulle komma att öka. På grund härav bedömdes det inte aktuellt att göra en avvägning mellan 3 kap. 6 § och 3 kap. 7 § enligt 3 kap.10 § miljöbalken. Vad gällde åslandskapet enligt 4 kap. 2 § MB hade täkten redan gett upphov till negativ påverkan varför den begränsade ytterligare påverkan inte utgjorde en påtaglig skada på detta intresse. MÖD gav tillstånd till den utvidgade täkten.
  • MÖD 2006:48:Ansökan om tillstånd till provtäkt av kalksten-----En miljödomstol hade lämnat ett bolag tillstånd till täkt av kalksten ur två provbrott på Gotland. Efter överklagande uttalade Miljööverdomstolen (MÖD) vad gällde tillåtligheten att täkterna hade lokaliserats till platser som både var av riksintresse för naturvård och för materialförsörjning och att det av 3 kap 10 § miljöbalken (MB) framgår att om ett område omfattas av riksintressen för oförenliga ändamål en avvägning skall ske mellan riksintressena. En sådan avvägning skall dock endast göras om den sökta åtgärden befaras medföra påtaglig skada på ett riksintresse. I det aktuella fallet då områdets naturmiljö som helhet inte bedömdes komma att äventyras eller skadas påtagligt, ansåg MÖD att en avvägning enligt 3 kap. 10 § MB inte skulle göras. MÖD biföll att tillstånd lämnades med lämpliga villkor.

[K3]8 §  Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för industriell produktion, energiproduktion, energidistribution, kommunikationer, vattenförsörjning eller avfallshantering skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar.

[S2]Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i första stycket skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.

  • MÖD 2015:15:Bygglov för uppförande av vindkraftverk ----- Område som i kommunens översiktsplan har avsatts som strövområde (friluftsområde) har inte ansetts lämpligt för vindkraft trots att området i ett tidigare skede av Energimyndigheten bedömts vara av riksintresse för vindkraft.
  • MÖD 2003:3:Talerätt vid överklagande av täkttillstånd -----En kommun och ett kommunalförbund överklagade ett länsstyrelsebeslut om förlängt täkttillstånd med hänvisning till att fortsatt grustäkt skulle spoliera ett interkommunalt projekt att nyttja grustillgångarna för vattentäkt. Miljödomstolen avvisade överklagandena p.g.a. bristande talerätt. Miljööverdomstolen (MÖD) pekade på att kommunen vidtagit en rad åtgärder för att skydda området från fortsatt grustäktsverksamhet samt att den tilltänkta infiltreringsanläggningen skulle tillgodose innevånarna med dricksvatten. Domstolen ansåg därför att beslutet angick kommunen på ett så pass konkret sätt att den hade rätt att överklaga beslutet. När det gällde kommunalförbundet konstaterade MÖD att ett sådant förbund enligt kommunallagen skall tillvarata medlemmarnas gemensamma angelägenheter, bl.a. rörande teknisk försörjning. Förbundet hade också behörighet att företräda kommuner i sådana frågor. Eftersom kommunernas samverkan kring det tilltänkta dricksvattenprojektet skedde genom kommunalförbundets försorg tillerkändes även förbundet talerätt mot länsstyrelsens beslut.
  • MÖD 2010:38:Etablering av 30 vindkraftverk ----- Ett bolag ansökte om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftanläggning om 30 vindkraftverk på ett lågfjällsområde som utpekats som riksintresse för rennäringen och för energiproduktion. Enligt kommunens ej lagakraftvunna översiktsplan var området lämpligt för vindkraftsetablering. Miljööverdomstolen fann att intresset av att etablera vindkraftsparken gick att förena med intressena för rennäringen och det rörliga friluftslivet och bevarandet av landskapsbilden. Avseende de höga naturvärdena på platsen i form av geologiska formationer ansåg Miljööverdomstolen att det fanns ett starkt bevarandeintresse. De höga naturvärdena hade emellertid inte lett till att området utpekats som riksintresse eller erhållit något annat formellt skydd enligt miljöbalken. Genom de försiktighetsåtgärder som föreskrivits och då hela etableringen endast tog i anspråk en liten del av Glötesvålens yta ansåg Miljööverdomstolen att intresset av att bevara områdets geovetenskapliga värden gick att förena med intresset av att utvinna energi på ett sätt som bäst motsvarade en god hushållning och främjande av en hållbar utveckling.
  • MÖD 2013:44:Antagande av detaljplan ----- Fråga om detaljplan innebar avvikelse från gällande översiktsplan. Eftersom översiktsplanen endast innehöll en redovisning av riksintresset, dess avgränsning och innebörd och inte utvecklade hur kommunen avsåg att tillgodose riksintresset eller angav kommunens planeringsinriktning, kunde den detaljplan som utarbetats för Slussen inte anses innebära en avvikelse från översiktsplanen. Kommunen hade därmed inte haft skyldighet att vidta de åtgärder som följer av 5 kap. 24 och 26 §§ äldre plan- och bygglagen. Även fråga om miljökonsekvensbeskrivningens avgränsning, redovisning av rimliga alternativ samt om detaljplanen innebar påtaglig skada på riksintressen.

[K3]9 §  Mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt motverka totalförsvarets intressen.

[S2]Områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.

  • HFD 2014 not 23:Tillåtlighetsprövning av gruppstation för vindkraft (avslag)
  • HFD 2011 not 34:Beslut om upphävande av förhandsbesked om bygglov för fritidshus med hänsyn till försvarets behov av att använda ett övnings- och skjutfält (avslag)
  • HFD 2014 not 27:Ansökan av Eolus Vind AB (bolaget) om rättsprövning av ett beslut ang. bygglov för uppförande av vindkraftverk
  • HFD 2014 not 30:Beslut att inte meddela positivt förhandsbesked om uppförande av ett bostadshus med hänsyn till försvarets behov av att använda ett närliggande skjutfält (avslag) / Beslut att inte meddela positivt förhandsbesked om uppförande av ett bostadshus med hänsyn till försvarets behov av att använda ett närliggande skjutfält (rättsprövning, avslag)
  • HFD 2014 not 42:Ansökan av Kvänum Badene Vind AB om rättsprövning av ett beslut ang. bygglov för vindkraftverk
  • HFD 2014 not 43:Ansökan av PWP Produktion AB (bolaget) om rättsprövning av ett beslut ang. bygglov för vindkraftverk
  • HFD 2015 not 42:Förhandsbesked avseende nybyggnad av fritidshus (avslag)

Avvägning mellan oförenliga riksintressen

[K3]10 §  Om ett område enligt 5-8 §§ är av riksintresse för flera oförenliga ändamål, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Behövs området eller del av detta för en anläggning för totalförsvaret skall försvarsintresset ges företräde.

[S2]Beslut med stöd av första stycket får inte strida mot bestämmelserna i 4 kap.

  • MÖD 2010:38:Etablering av 30 vindkraftverk ----- Ett bolag ansökte om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftanläggning om 30 vindkraftverk på ett lågfjällsområde som utpekats som riksintresse för rennäringen och för energiproduktion. Enligt kommunens ej lagakraftvunna översiktsplan var området lämpligt för vindkraftsetablering. Miljööverdomstolen fann att intresset av att etablera vindkraftsparken gick att förena med intressena för rennäringen och det rörliga friluftslivet och bevarandet av landskapsbilden. Avseende de höga naturvärdena på platsen i form av geologiska formationer ansåg Miljööverdomstolen att det fanns ett starkt bevarandeintresse. De höga naturvärdena hade emellertid inte lett till att området utpekats som riksintresse eller erhållit något annat formellt skydd enligt miljöbalken. Genom de försiktighetsåtgärder som föreskrivits och då hela etableringen endast tog i anspråk en liten del av Glötesvålens yta ansåg Miljööverdomstolen att intresset av att bevara områdets geovetenskapliga värden gick att förena med intresset av att utvinna energi på ett sätt som bäst motsvarade en god hushållning och främjande av en hållbar utveckling.
  • HFD 2014 not 27:Ansökan av Eolus Vind AB (bolaget) om rättsprövning av ett beslut ang. bygglov för uppförande av vindkraftverk
  • MÖD 2006:49:Tillstånd till täktverksamhet-----Underinstanserna hade avslagit en ansökan om tillstånd till utvidgning av en täkt inom ett område som är av riksintresse för såväl naturvård och friluftsliv, 3 kap. 6 § miljöbalken (MB) som materialutvinning, 3 kap. 7 § MB. Enligt 4 kap. 2 § MB skulle dessutom turismens och friluftslivets intressen särskilt beaktas i det aktuella åslandskapet. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att brytningen inte skulle medföra påtaglig skada på riksintresset för naturvård och friluftsliv då bolaget erbjudit sig att kompensera förlusten av viss skyddsvärd fäladsmark genom att bevara och restaurera andra närliggande områden på sådant sätt att denna typ av mark skulle komma att öka. På grund härav bedömdes det inte aktuellt att göra en avvägning mellan 3 kap. 6 § och 3 kap. 7 § enligt 3 kap.10 § miljöbalken. Vad gällde åslandskapet enligt 4 kap. 2 § MB hade täkten redan gett upphov till negativ påverkan varför den begränsade ytterligare påverkan inte utgjorde en påtaglig skada på detta intresse. MÖD gav tillstånd till den utvidgade täkten.
  • MÖD 2006:48:Ansökan om tillstånd till provtäkt av kalksten-----En miljödomstol hade lämnat ett bolag tillstånd till täkt av kalksten ur två provbrott på Gotland. Efter överklagande uttalade Miljööverdomstolen (MÖD) vad gällde tillåtligheten att täkterna hade lokaliserats till platser som både var av riksintresse för naturvård och för materialförsörjning och att det av 3 kap 10 § miljöbalken (MB) framgår att om ett område omfattas av riksintressen för oförenliga ändamål en avvägning skall ske mellan riksintressena. En sådan avvägning skall dock endast göras om den sökta åtgärden befaras medföra påtaglig skada på ett riksintresse. I det aktuella fallet då områdets naturmiljö som helhet inte bedömdes komma att äventyras eller skadas påtagligt, ansåg MÖD att en avvägning enligt 3 kap. 10 § MB inte skulle göras. MÖD biföll att tillstånd lämnades med lämpliga villkor.
  • HFD 2014 not 42:Ansökan av Kvänum Badene Vind AB om rättsprövning av ett beslut ang. bygglov för vindkraftverk
  • HFD 2014 not 43:Ansökan av PWP Produktion AB (bolaget) om rättsprövning av ett beslut ang. bygglov för vindkraftverk

Planer och planeringsunderlag

[K3]11 §  Den myndighet som handlägger ett mål eller ärende enligt denna balk ska se till att sådana planer enligt plan- och bygglagen (2010:900) och sådant planeringsunderlag som behövs för att belysa frågor om hushållning med mark och vatten finns tillgängliga i målet eller ärendet. Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla planer enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till dessa. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om underlag som ska finnas tillgängligt i mål och ärenden där miljöbalken tillämpas och en bestämmelse om skyldighet för en kommun att tillhandahålla sådant underlag.

Innehållet i paragrafen överensstämmer med nuvarande 6 kap. 19 § miljöbalken i de delar som den bestämmelsen avser planer enligt <a ...

[K3]12 §  Länsstyrelsen ska ställa samman utredningar, program och annat planeringsunderlag som har betydelse för hushållningen med mark och vatten i länet och som finns hos statliga myndigheter. Länsstyrelsen ska på begäran tillhandahålla planeringsunderlaget åt de kommuner och myndigheter som ska tillämpa denna balk och åt den som är skyldig att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap.Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om länsstyrelsens samordnande roll i fråga om kunskapsförsörjningen för hushållningen med naturresurser.

Innehållet i paragrafen överensstämmer med nuvarande 6 kap. 20 § miljöbalken med språkliga ändringar. Relevanta förarbeten till den paragrafen finns i prop. 1997/98:45 (författningskommentaren ...

[K3]13 §  Regeringen får i ett enskilt fall besluta att en eller flera kommuner ska redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur kommunen eller kommunerna i sin planering enligt plan- och bygglagen (2010:900) avser att tillgodose ett intresse som rör hushållningen med mark och vatten enligt detta kapitel och 4 kap.Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om att regeringen genom ett förvaltningsbeslut kan ålägga en eller flera kommuner att redovisa hur de i sin planering enligt plan- och bygglagen avser att tillgodose ett intresse som rör hushållningen med naturresurser.

Innehållet i paragrafen överensstämmer med vissa språkliga ändringar med nuvarande 6 ...

[K3]14 §  Statliga myndigheter ska anmäla till regeringen om det uppkommer behov av en sådan redovisning som avses i 13 §. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om statliga myndigheters skyldighet att anmäla till regeringen om det uppkommer behov av att en eller flera kommuner lämnar en redovisning av hur de avser att behandla en viss fråga i sin planering enligt plan- och bygglagen.

Innehållet i paragrafen överensstämmer med nuvarande 6 kap. 21 § andra stycket ...

4 kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden

  • MÖD 2017:22:Tillstånd till odling av fisk ----- Mot bakgrund av att det är frågan om ett betydande punktutsläpp av näringsämnen, den teknik som valts (öppna kassar), osäkerheterna i bedömningen av vilken miljöpåverkan som kan förväntas samt lokaliseringen av verksamheten till områden med ogynnsamma recipientförutsättningar, har Mark- och miljööverdomstolen funnit att fiskodlingen inte kan tillåtas på den aktuella platsen. Bolaget har därför endast beviljats tillstånd till fortsatt verksamhet under en avvecklingstid om 3 år.
  • MÖD 2005:54:Tillstånd till djurhållning och fodertillverkning-----Minkuppfödning hade bedrivits på platsen sedan 1940-talet. År 1997 lämnade Koncessionsnämnden för miljöskydd (KN) ett tidsbegränsat tillstånd till verksamheten då oklarhet rådde om den kunde fortsätta att bedrivas på platsen p g a förekomsten av flugor och lukt. Strax innan tillståndstiden gick ut sökte bolaget om ett nytt tidsobegränsat tillstånd hos länsstyrelsen, som avslog ansökan. Miljödomstolen bedömde att tillstånd kunde lämnas och återförvisade målet till länsstyrelsen. Miljööverdomstolen (MÖD) fann efter överklagande från länsstyrelsen och närboende att bolaget, trots att det gått åtta år efter KN:s beslut, inte hade lyckats visa att det gick att nedbringa störningarna på ett godtagbart sett. MÖD bedömde att verksamheten innebar en olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa och miljön och fann därför och med hänsyn till övriga i domen redovisade omständigheter att det inte fanns förutsättningar att lämna tillstånd.
  • MÖD 2004:19:Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva lakningsverk för kemisk rening av grafit-----Länsstyrelsen överklagade provisoriska begränsningsvärden för utsläpp till vatten av klorid och nitrat och framhöll risken för irreversibla skador med de värden miljödomstolen tillåtit. Miljööverdomstolen (MÖD) – som sänkte värdena till de av länsstyrelsen yrkade – ifrågasatte om ens dessa värden skulle leda till acceptabla förhållanden i Älman. Dessa nivåer var dock de enda som var föremål för MÖD:s bedömning. Efter att ha påpekat att underlaget var bristfälligt uttalade MÖD att det var svårt att göra några säkra bedömningar om bolagets möjligheter att tekniskt och ekonomiskt klara de begräsningsvärden som nu fastställts eller de strängare villkor som skulle kunna komma att fastställas efter prövotidens utgång. MÖD underströk vikten av att bolaget innan man tar tillståndet i anspråk bedömer förutsättningarna att klara villkor som kan komma att fastställas.
  • MÖD 2011:29:Strandskyddsdispens ----- Miljööverdomstolen fastställde länsstyrelsens beslut att avslå ansökan om strandskyddsdispens för brygga inom område i Värmdö kommun som är utpekat som riksintresse för det rörliga friluftslivet och för sina natur- och kulturvärden. Det bedömdes att bryggan kunde hindra eller avhålla allmänheten från att beträda allemansrättsligt tillgängligt område samt dessutom väsentligt försämra livsvillkoren för djur och växter genom att bidra till fragmentisering av ekosystemet i den hårt exploaterade miljön i Stockholms skärgård. Platsen bedömdes inte ha tagits i anspråk på ett sådant sätt att den saknade betydelse för strandskyddets syften och bryggans funktion bedömdes kunna tillgodoses på annat sätt, varför särskilda skäl att bevilja dispens inte förelåg.
  • MÖD 2012:54:Förhandsbesked för bostadshus ----- Efter återförvisning från länsrätt i mål rörande förhandsbesked har länsstyrelsen, efter överklagande av kommunens beslut, fattat ett beslut som innebar att förhandsbesked nekades med hänvisning till att det berörda området utgjorde brukningsvärd jordbruksmark enligt 3 kap. 4 § miljöbalken och dessutom var utpekat som riksintresse med hänsyn till natur- och kulturvärden. Mark- och miljööverdomstolen har gjort bedömningen att länsrätten gjort en fullständig sakprövning, att länsstyrelsen varit bunden av länsrättens bedömning att positivt förhandsbesked kunde lämnas och att det ligger i instansordningens natur att en underinstans normalt har att godta en överinstans bedömning i ett återförvisningsbeslut. Det har därför inte funnits grund för att i sak pröva lämpligheten av att bebyggelse tillåts på fastigheten. Kommunens positiva förhandsbesked har fastställts.
  • MÖD 2003:108:Tillstånd till bergtäkt-----Med ändring av underinstansernas avgörande meddelade Miljööverdomstolen (MÖD) tillstånd till en bergtäkt. Efter att ha inhämtat yttrande från bl.a. Konkurrensverket konstaterade MÖD att materialet i berget var särskilt lämpat för vägbeläggning och att detta behov inte kunde tillgodoses genom befintliga täkter i regionen. Även med hänsyn till nyttan av konkurrens när det gäller ballastmaterial fanns behov av den sökta täkten. Då täkten bedömdes medföra endast begränsade skador på miljön och det inte fanns någon bebyggelse i närheten, ansågs verksamheten tillåtlig.

Områden som i sin helhet är av riksintresse

[K4]1 §  De områden som anges i 2-8 §§ är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riks- intresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om

  1. det inte möter något hinder enligt 2-8 §§ och
  2. det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

[S2]Bestämmelserna i första stycket 2 och i 2-6 §§ utgör inte hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utförandet av anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det finns särskilda skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning av sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 3 kap. 7 § andra stycket. Lag (2001:437).

Prop. 2000/01:111: Ändringarna i första stycket är följdändringar till införandet av den nya 8 §. Eftersom den nya 8 § inte är avgränsad till verksamheter och åtgärder som vidtas inom de särskilda områdena, bör 1 § inte heller innebära en sådan begränsning. Den tidigare lydelsen ”i dessa områden” utgår eftersom nya 8 § inte innehåller en sådan avgränsning. Dessutom skulle en sådan avgränsning strida mot art- och habitatdirektivet. Uttrycket ”inom dessa områden” kan tas bort utan att det påverkar tillämpningen av ...

  • HFD 2011:4:En detaljplan medger att ett nytt bostadsområde med sex- och sjuvåningsbyggnader byggs intill nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. De åtgärder som planen medger har ansetts inte påtagligt skada nationalstadsparkens natur- och kulturvärden. Tillika fråga om nationalstadsparkens gränser. Rättsprövning.
  • MÖD 2007:54:Tillstånd till vattenkraftverk ----- Rensningar, som skulle utföras nedströms en befintlig damm för att möjliggöra anläggande av en ny damm och ett vattenkraftverk, ansågs komma att medföra påtaglig skada på riksintresset genom att det rika harrbeståndet nedströms dammen därigenom skulle skadas. Företaget ansågs därför inte tillåtligt enligt 4 kap. 1 § miljöbalken.
  • RÅ 2006:88:Regeringens beslut i ett ärende om antagande av detaljplan har upphävts då en miljökonsekvensbeskrivning skulle ha upprättats i fråga om planens påverkan på ett angränsande Natura 2000-område. Rättsprövning.
  • MÖD 2014:40:Förhandsbesked ----- Förhandsbesked för nybyggnad av stuga inom strandsskyddsområde och inom riksintresseområde för kustzon och naturvård samt inom närområdet av större tätort. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det saknas skäl att ifrågasätta nämndens bedömning att det förelegat högt bebyggelsetryck inom området och att prövningen av ny bebyggelse bör ske genom detaljplan. Mark- och miljööverdomstolen har därför bedömt att nämnden haft tillräckliga skäl att neka positivt förhandsbesked med hänsyn till detaljplanekravet.
  • MÖD 2007:10:Strandskyddsdispens-----Eftersom det markområde som önskade bebyggas var det enda område som var allemansrättsligt tillgängligt både från land och från sjösidan var det uppenbart att en byggnad där skulle avhålla allmänheten från att beträda området. Skäl att meddela dispens från strandskyddet förelåg därför inte.
  • MÖD 2006:52:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen gav inte dispens från strandskydd och förordnandet om landskapsbildsskydd för att uppföra två bostadshus. Dessa skulle placeras på en idag obebyggd åker och därmed väsentligt skada landskapsbilden samt avhålla allmänheten att beträda delar av det område som i dag var allemansrättsligt tillgängligt. En befintlig lägre stengärdsgård i åkerns gräns mot själva strandområdet ansågs inte ha någon avskärande effekt. Den befintliga bebyggelsen närmast stranden saknade hemfridszon och inskränkte inte allemansrätten. Att uppföra de två bostadshusen kunde heller inte ses som naturliga komplement till befintlig bebyggelse. Även med beaktande av proportionalitetsprincipen saknades skäl för dispens. Länsstyrelsens avslagsbeslut fastställdes.
  • MÖD 2007:55:Tillstånd till hamnverksamhet ----- Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) kan som huvudregel inte krav uppställas på fartyg som anlöper en allmän svensk hamn. En verksamhetsutövare av hamnverksamhet är dock, enligt vad som gäller om prövningens omfattning, ansvarig för samtliga olägenheter inom sitt verksamhetsområde som utgörs av hamnområdet inklusive dithörande vattenområde, vilket inkluderar olägenheter av fartygsdrift. MÖD bedömde därför att verksamhetsutövaren i detta fall torde ha möjligheter att avtalsvägen förmå de aktuella rederierna att vidta åtgärder på de trafikerande fartygen, för att minska olägenheter för de närboende t.ex. genom åtgärder på fartygen omfattande ljuddämpning av fartygsfläktar, ramper och anordningar för el-anslutning på land. Förutsättningarna att genom sådana avtal med trafikerande rederier minska bulleremissionerna skulle redovisas inom ramen för ett förlängt prövotidsförordnande.
  • MÖD 2018:23:Strandskyddsdispens Anläggandet av en 450 meter lång mindre grusväg genom ett skogsområde som omfattas av strandskydd har inte ansetts hindra eller avhålla allmänheten från att beträda området. Inte heller har åtgärden ansetts väsentligen förändra livsvillkoren för djur- eller växtarter. Anläggandet av vägen har inte ansetts otillåten och någon dispens har därför inte erfordrats.
  • MÖD 2006:49:Tillstånd till täktverksamhet-----Underinstanserna hade avslagit en ansökan om tillstånd till utvidgning av en täkt inom ett område som är av riksintresse för såväl naturvård och friluftsliv, 3 kap. 6 § miljöbalken (MB) som materialutvinning, 3 kap. 7 § MB. Enligt 4 kap. 2 § MB skulle dessutom turismens och friluftslivets intressen särskilt beaktas i det aktuella åslandskapet. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att brytningen inte skulle medföra påtaglig skada på riksintresset för naturvård och friluftsliv då bolaget erbjudit sig att kompensera förlusten av viss skyddsvärd fäladsmark genom att bevara och restaurera andra närliggande områden på sådant sätt att denna typ av mark skulle komma att öka. På grund härav bedömdes det inte aktuellt att göra en avvägning mellan 3 kap. 6 § och 3 kap. 7 § enligt 3 kap.10 § miljöbalken. Vad gällde åslandskapet enligt 4 kap. 2 § MB hade täkten redan gett upphov till negativ påverkan varför den begränsade ytterligare påverkan inte utgjorde en påtaglig skada på detta intresse. MÖD gav tillstånd till den utvidgade täkten.
  • MÖD 2006:59:Strandskyddsdispens-----Miljödomstolen hade medgett dispens från strandskyddet för uppförande av en brygga på en obebodd fastighet. Miljödomstolen hade grundat dispensen på en förmodad sedvana i Bohusläns kustområde innebärande att även andra än fastighetsägaren hade rätt att utnyttja bryggor som inte ligger i omedelbar anslutning till tomtmark. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att även om allemansrätten under vissa förutsättningar kunde ge allmänheten tillträde till privata bryggor krävdes särskilda skäl för att dispens skulle ges för bryggor på oexploaterade och/eller otillgängliga platser. MÖD fann att särskilda skäl saknades för dispens och upphävde miljödomstolens dom och fastställde länsstyrelsens beslut.

[K4]2 §  Inom följande områden skall turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön:

[S2]Kustområdet och skärgården i Bohuslän från riksgränsen mot Norge till Lysekil,

[S3]Kustområdet i Halland,

[S4]Kullaberg och Hallandsåsen med angränsande kustområden,

[S5]Kustområdet i Skåne från Örnahusen söder om Skillinge till Åhus,

[S6]Kustområdena och skärgårdarna i Småland och Östergötland från

[S7]Oskarshamn till Arkösund,

[S8]Kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från Oxelösund till Herräng och Singö,

[S9]Kustområdet och skärgården i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde,

[S10]Kustområdet och skärgården i Norrbotten från Bondöfjärden till riksgränsen mot Finland,

[S11]Öland,

[S12]Gotland,

[S13]Sjö- och åslandskapet vid Romeleåsen i Skåne,

[S14]Åsnen med öar och strandområden och områdena söder därom utmed Mörrumsån och vid sjön Mien till Pukaviksbukten och Listerlandet,

[S15]Vänern med öar och strandområden,

[S16]Vättern med öar och strandområden,

[S17]Tiveden med områdena vid sjön Unden och sjön Viken samt området utmed Göta kanal mellan Karlsborg och Sjötorp,

[S18]Området Dalsland-Nordmarken från Mellerud och sjön Ånimmen vid Vänern till sjösystemet från Dals-Ed i söder till Årjäng och Östervallskog i norr,

[S19]Fryksdalen från Kil till Torsby samt området utmed övre delen av Klarälven inom Torsby kommun,

[S20]Mälaren med öar och strandområden,

[S21]Området Malingsbo-Kloten mellan Storå, Kopparberg, Smedjebacken och Skinnskatteberg,

[S22]Området utmed Dalälven från Avesta till Skutskär,

[S23]Siljan och Orsasjön med öar och strandområden samt området utmed Oreälven, sjön Skattungen och Oresjön med området söder därom över Gulleråsen och Boda till Rättvik,

[S24]Området utmed Ljusnan från Färila till Bergvik,

[S25]Vindelådalen,

[S26]Fjällvärlden från Transtrandsfjällen i söder till Treriksröset med undantag för de fjällområden som anges i 5 §.

  • MÖD 2007:54:Tillstånd till vattenkraftverk ----- Rensningar, som skulle utföras nedströms en befintlig damm för att möjliggöra anläggande av en ny damm och ett vattenkraftverk, ansågs komma att medföra påtaglig skada på riksintresset genom att det rika harrbeståndet nedströms dammen därigenom skulle skadas. Företaget ansågs därför inte tillåtligt enligt 4 kap. 1 § miljöbalken.
  • RÅ 2006:88:Regeringens beslut i ett ärende om antagande av detaljplan har upphävts då en miljökonsekvensbeskrivning skulle ha upprättats i fråga om planens påverkan på ett angränsande Natura 2000-område. Rättsprövning.
  • MÖD 2007:10:Strandskyddsdispens-----Eftersom det markområde som önskade bebyggas var det enda område som var allemansrättsligt tillgängligt både från land och från sjösidan var det uppenbart att en byggnad där skulle avhålla allmänheten från att beträda området. Skäl att meddela dispens från strandskyddet förelåg därför inte.
  • MÖD 2009:48:Tillstånd till anläggande och drift av gruppstation för vindkraftverk i Kattegatt utanför Falkenberg ----- Miljödomstolen avslog ansökan om tillstånd eftersom sökandebolaget inte visat att den sökta platsen är den där ändamålet med verksamheten kan uppnås med minsta intrång och olägenhet med hänsyn till människors hälsa och miljön.
  • MÖD 2010:53:Tillstånd till anläggande och drift av hamn vid Norvikudden, i Nynäshamn ----- Miljödomstolen hade avslagit en ansökan om anläggande och drift av en hamn. Miljööverdomstolen bedömde att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och fann att vid en samlad bedömning kunde verksamheterna tillåtas enligt de allmänna lokaliserings- och hushållningsbestämmelserna i miljöbalken. Vid den samhällsekonomiska bedömningen enligt 11 kap. 6 § miljöbalken framstod det enligt Miljööverdomstolen som uppenbart att mervärdet av den sökta hamnanläggningen väl uppfyllde det i bestämmelsen föreskrivna kravet. Miljööverdomstolen förklarade verksamheterna tillåtliga och föreskrev att miljödomstolen ska meddela tillstånd och föreskriva villkor avseende de ansökta verksamheterna.
  • MÖD 2017:32:Bygglov för ändrad användning från café till bostad ----- Ändrad användning av en fastighet från café till fritidshus i ett område som omfattas av riksintresse för rörligt friluftsliv och riksintresse kustzon enligt 4 kap. 2 och 4 §§ samt riksintresse för naturvård, kulturmiljö och friluftsliv enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Den ändrade användningen ansågs medföra att såväl byggnaden som ett område runt byggnaden skulle komma att uppfattas som privat. Åtgärden bedömdes kunna inverka negativt på allmänhetens tillgång till den allmänna badplatsen och naturområdet kring byggnaden. Den ändrade användningen ansågs därför inte vara en från allmän synpunkt lämplig användning av marken.
  • MÖD 2006:67:Strandskyddsdispens-----Strandskydd ansågs gälla även inom ett område som omfattades av gällande avstyckningsplan. I sak fann Miljööverdomstolen att särskilda skäl saknades för strandskyddsdispens varvid miljödomstolens dom fastställdes.
  • MÖD 2007:55:Tillstånd till hamnverksamhet ----- Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) kan som huvudregel inte krav uppställas på fartyg som anlöper en allmän svensk hamn. En verksamhetsutövare av hamnverksamhet är dock, enligt vad som gäller om prövningens omfattning, ansvarig för samtliga olägenheter inom sitt verksamhetsområde som utgörs av hamnområdet inklusive dithörande vattenområde, vilket inkluderar olägenheter av fartygsdrift. MÖD bedömde därför att verksamhetsutövaren i detta fall torde ha möjligheter att avtalsvägen förmå de aktuella rederierna att vidta åtgärder på de trafikerande fartygen, för att minska olägenheter för de närboende t.ex. genom åtgärder på fartygen omfattande ljuddämpning av fartygsfläktar, ramper och anordningar för el-anslutning på land. Förutsättningarna att genom sådana avtal med trafikerande rederier minska bulleremissionerna skulle redovisas inom ramen för ett förlängt prövotidsförordnande.
  • MÖD 2018:23:Strandskyddsdispens Anläggandet av en 450 meter lång mindre grusväg genom ett skogsområde som omfattas av strandskydd har inte ansetts hindra eller avhålla allmänheten från att beträda området. Inte heller har åtgärden ansetts väsentligen förändra livsvillkoren för djur- eller växtarter. Anläggandet av vägen har inte ansetts otillåten och någon dispens har därför inte erfordrats.
  • MÖD 2006:49:Tillstånd till täktverksamhet-----Underinstanserna hade avslagit en ansökan om tillstånd till utvidgning av en täkt inom ett område som är av riksintresse för såväl naturvård och friluftsliv, 3 kap. 6 § miljöbalken (MB) som materialutvinning, 3 kap. 7 § MB. Enligt 4 kap. 2 § MB skulle dessutom turismens och friluftslivets intressen särskilt beaktas i det aktuella åslandskapet. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att brytningen inte skulle medföra påtaglig skada på riksintresset för naturvård och friluftsliv då bolaget erbjudit sig att kompensera förlusten av viss skyddsvärd fäladsmark genom att bevara och restaurera andra närliggande områden på sådant sätt att denna typ av mark skulle komma att öka. På grund härav bedömdes det inte aktuellt att göra en avvägning mellan 3 kap. 6 § och 3 kap. 7 § enligt 3 kap.10 § miljöbalken. Vad gällde åslandskapet enligt 4 kap. 2 § MB hade täkten redan gett upphov till negativ påverkan varför den begränsade ytterligare påverkan inte utgjorde en påtaglig skada på detta intresse. MÖD gav tillstånd till den utvidgade täkten.
  • MÖD 2013:33:Bygglov för utbyte av vindkraftverk ----- Fråga om den utredning som låg till grund för ansökan om bygglov varit tillräcklig för den avvägning mellan olika intressen som ska göras vid bedömningen av markens lämplighet enligt 2 kap. 1 § ÄPBL. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att så ej var fallet då vindkraftverket skulle placeras i nära anslutning till skyddsvärda områden för bl.a. fåglar och sökanden inte gjort någon egen inventering av förhållandena på den aktuella platsen.

[K4]3 §  Inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till Arkösund och i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde får anläggningar som avses i 17 kap. 1 § 1 och 4 a § 1–11 inte komma till stånd.

[S2]På Öland får anläggningar som avses i 17 kap. 1 § 1 och 4 a § 1–6 och 8–11 inte komma till stånd. Lag (2009:652).

  • MÖD 2014:40:Förhandsbesked ----- Förhandsbesked för nybyggnad av stuga inom strandsskyddsområde och inom riksintresseområde för kustzon och naturvård samt inom närområdet av större tätort. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det saknas skäl att ifrågasätta nämndens bedömning att det förelegat högt bebyggelsetryck inom området och att prövningen av ny bebyggelse bör ske genom detaljplan. Mark- och miljööverdomstolen har därför bedömt att nämnden haft tillräckliga skäl att neka positivt förhandsbesked med hänsyn till detaljplanekravet.

[K4]4 §  Inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, på Östergarn och Storsudret på Gotland samt på Fårö får fritidsbebyggelse komma till stånd endast i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse. Om det finns särskilda skäl får dock annan fritidsbebyggelse komma till stånd, företrädesvis sådan som tillgodoser det rörliga friluftslivets behov eller avser enkla fritidshus i närheten av de stora tätortsregionerna.

[S2]Inom områden som avses i första stycket får anläggningar som avses i 17 kap. 1 § 1 samt 4 a § 1-6, 9 och 10 komma till stånd endast på platser där det redan finns anläggningar som omfattas av bestämmelserna i 17 kap.1 och 4 a §§. Lag (2005:571).

  • RÅ 2006:88:Regeringens beslut i ett ärende om antagande av detaljplan har upphävts då en miljökonsekvensbeskrivning skulle ha upprättats i fråga om planens påverkan på ett angränsande Natura 2000-område. Rättsprövning.
  • MÖD 2017:1:Bygglov ----- Ansökan om bygglov för fritidshus inom ett område där fritidsbebyggelse får komma till stånd endast som komplettering till befintlig bebyggelse (4 kap. 4 § miljöbalken). Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att ansökan inte avser en sådan komplettering till befintlig bebyggelse med hänsyn till bl.a. att byggnaden kommer att öka det för bebyggelse ianspråktagna området. Eftersom det funnits hinder mot att ge bygglov har Mark- och miljööverdomstolen upphävt bygglovsbeslutet.
  • MÖD 2006:52:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen gav inte dispens från strandskydd och förordnandet om landskapsbildsskydd för att uppföra två bostadshus. Dessa skulle placeras på en idag obebyggd åker och därmed väsentligt skada landskapsbilden samt avhålla allmänheten att beträda delar av det område som i dag var allemansrättsligt tillgängligt. En befintlig lägre stengärdsgård i åkerns gräns mot själva strandområdet ansågs inte ha någon avskärande effekt. Den befintliga bebyggelsen närmast stranden saknade hemfridszon och inskränkte inte allemansrätten. Att uppföra de två bostadshusen kunde heller inte ses som naturliga komplement till befintlig bebyggelse. Även med beaktande av proportionalitetsprincipen saknades skäl för dispens. Länsstyrelsens avslagsbeslut fastställdes.
  • MÖD 2017:32:Bygglov för ändrad användning från café till bostad ----- Ändrad användning av en fastighet från café till fritidshus i ett område som omfattas av riksintresse för rörligt friluftsliv och riksintresse kustzon enligt 4 kap. 2 och 4 §§ samt riksintresse för naturvård, kulturmiljö och friluftsliv enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Den ändrade användningen ansågs medföra att såväl byggnaden som ett område runt byggnaden skulle komma att uppfattas som privat. Åtgärden bedömdes kunna inverka negativt på allmänhetens tillgång till den allmänna badplatsen och naturområdet kring byggnaden. Den ändrade användningen ansågs därför inte vara en från allmän synpunkt lämplig användning av marken.
  • MÖD 2006:59:Strandskyddsdispens-----Miljödomstolen hade medgett dispens från strandskyddet för uppförande av en brygga på en obebodd fastighet. Miljödomstolen hade grundat dispensen på en förmodad sedvana i Bohusläns kustområde innebärande att även andra än fastighetsägaren hade rätt att utnyttja bryggor som inte ligger i omedelbar anslutning till tomtmark. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att även om allemansrätten under vissa förutsättningar kunde ge allmänheten tillträde till privata bryggor krävdes särskilda skäl för att dispens skulle ges för bryggor på oexploaterade och/eller otillgängliga platser. MÖD fann att särskilda skäl saknades för dispens och upphävde miljödomstolens dom och fastställde länsstyrelsens beslut.

[K4]5 §  Inom fjällområdena Långfjället-Rogen, Sylarna-Helags, Skäcker-fjällen, Burvattnet, Hotagsfjällen, Frostviken- Borgafjällen, Marsfjällen-Vardofjällen, Artfjället, Tärna- Vindelfjällen, Sarek-Mavas, Kebnekaise-Sjaunja, Rostu och Pessinki får bebyggelse och anläggningar komma till stånd endast om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske utan att områdenas karaktär påverkas.

  • MÖD 2009:38:Tillstånd till gruppstation för vindkraft ----- Fråga om omfattningen av regeringens tillåtlighetsprövning av en gruppstation för vindkraft. Vidare fråga om tillstånd enligt förordnande till skydd för landskapsbilden krävdes och förutsättningar för att erhålla sådant tillstånd.
  • MÖD 2006:33:Strandskyddsdispens-----En ansökan om strandskyddsdispens för en stuga i ett fjällområde medgavs inte eftersom hinder förelåg enligt 4 kap. 5 § miljöbalken. Oavsett detta, saknades särskilda skäl för dispens.

[K4]6 §  Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål får inte utföras i

  1. nationalälvarna Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden, källflöden och biflöden,
  2. Dalälven i
    1. vattenområdena Västerdalälven uppströms Hummelforsen och Österdalälven uppströms Trängslet med tillhörande käll- och biflöden, och
    2. älvsträckorna Västerdalälven nedströms Skiffsforsen och Dalälven nedströms Näs bruk,
  3. Ljusnan i
    1. vattenområdena Voxnan uppströms Vallhaga med tillhörande käll- och biflöden, och
    2. älvsträckorna mellan Hede och Svegsjön och mellan Laforsen och Arbråsjöarna,
  4. Ljungan i
    1. vattenområdena Ljungan uppströms Storsjön och Gimån uppströms Holmsjön med tillhörande käll- och biflöden, och
    2. älvsträckorna mellan Havern och Holmsjön och nedströms Viforsen,
  5. Indalsälven i
    1. vattenområdena Åreälven, Ammerån, Storån–Dammån och Hårkan med tillhörande käll- och biflöden, och
    2. älvsträckan Långan nedströms Landösjön,
  6. Ångermanälven i
    1. vattenområdena Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet, Långselån–Rörströmsälven, Saxån, Ransarån uppströms Ransarn och Vojmån uppströms Vojmsjön med tillhörande käll- och biflöden, och
    2. älvsträckan Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön,
  7. Vapstälven med tillhörande käll- och biflöden,
  8. Moälven med tillhörande käll- och biflöden,
  9. Lögdeälven med tillhörande käll- och biflöden,
  10. Öreälven med tillhörande käll- och biflöden,
  11. Umeälven i
    1. vattenområdena Tärnaån, Girjesån och Juktån uppströms Fjosoken med tillhörande käll- och biflöden, och
    2. älvsträckan Tärnaforsen mellan Stor-Laisan och Gäuta,
  12. Sävarån med tillhörande käll- och biflöden,
  13. Skellefteälven i de delar som utgörs av källflödena uppströms Sädvajaure respektive Riebnes och Malån med tillhörande käll- och biflöden,
  14. Byskeälven med tillhörande käll- och biflöden,
  15. Åbyälven med tillhörande käll- och biflöden,
  16. Luleälven i vattenområdena Stora Luleälven uppströms Akkajaure, Lilla Luleälven uppströms Skalka och Tjaktjajaure och Pärlälven med tillhörande käll- och biflöden,
  17. Råneälven med tillhörande käll- och biflöden,
  18. Emån med tillhörande käll- och biflöden,
  19. Bräkneån med tillhörande käll- och biflöden,
  20. Mörrumsån med tillhörande käll- och biflöden,
  21. Fylleån med tillhörande käll- och biflöden,
  22. Enningdalsälven uppströms riksgränsen till Norge med tillhörande käll- och biflöden, och
  23. Klarälven mellan Höljes och Edebäck.

[S2]Trots första stycket får åtgärder som behövs för att upprätthålla, underhålla eller ändra en anläggning eller verksamhet vidtas, om åtgärderna inte medför någon ökad negativ miljöpåverkan eller endast en tillfällig sådan ökad påverkan. Lag (2018:1407).

  • MÖD 2015:52:Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till att vidta åtgärder för att bedriva fortsatt verksamhet vid Långforsens kraftverk ----- Ansökan avsåg vattenanläggning i form av äldre kraftverk med dämningsrätt, som hade anlagts, och där vattenverksamhet bedrevs, med stöd av tillstånd från 1918 enligt äldre vattenlagstiftning (1880 års vattenrättsförordning). Syftet med ansökan var att åtgärda vattenanläggningen så att verksamheten kunde fortsätta i enlighet med 1918 års tillstånd och att samtidigt vidta skyddsåtgärder för miljön i form av faunapassage, fiskgaller, fiskavledare och minimitappning. Mark- och miljödomstolen meddelade tillstånd enligt miljöbalken till åtgärderna med föreskrift om villkor samt beslutade att sökanden skulle betala rättegångskostnaderna. Tillståndsdomen överklagades varvid det anfördes att det fanns hinder för den ansökta verksamheten bl.a. med hänsyn till bestämmelserna om utbyggnadsförbud, Natura 2000-områden och miljökvalitetsnormer. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att anläggningen bibehållits och verksamheten bedrivits i sådan omfattning att utgångspunkten för prövningen skulle vara den tillståndsgivna verksamheten (nollalternativet). Domstolen bedömde vidare att de ansökta åtgärderna inte kunde förväntas medföra mer än en obetydlig påverkan på de skyddade intressena i området med hänsyn till de skyddsåtgärder som verksamhetsutövaren skulle vidta. Mark- och miljööverdomstolen fann därför att tillstånd kunde ges och ändrade mark- och miljödomstolens dom i sak endast vad avsåg lydelsen av villkoret om faunapassage och fiskavledare. Vid prövningen av beslutet om ersättning för rättegångskostnaderna i mark- och miljödomstolen fann Mark- och miljööverdomstolen att det saknades underlag som visade den verkliga kostnaden för Kammarkollegiets arbete med målet. Mark- och miljööverdomstolen fann därför inte skäl att vid bestämmandet av ersättningen utgå från högre timtaxa än den övriga myndigheter utgått ifrån.
  • MÖD 2013:40:Tillstånd till uppförande av ny kraftstation ----- Fråga om tillstånd till uppförande av en ny kraftstation med en ny turbin i anslutning till, och som ersättning för, ett befintligt kraftverk i nedre Dalälven på en älvsträcka som är skyddad mot vattenkraftsutbyggnad. Mark- och miljööverdomstolen fann att verkningarna av de planerade byggnadsåtgärderna, bl.a. ny intags- och utloppskanal, skulle medföra mer än obetydlig miljöpåverkan. Förbudet i 4 kap. 6 § miljöbalken mot vattenkraftsutbyggnad ansågs därför lägga hinder i vägen för att tillåta den ansökta verksamheten. - Även fråga om betydelsen i målet av att Regeringen funnit att det saknades förutsättningar för att ge tillåtelse enligt 7 kap. 29 § miljöbalken till att tillstånd lämnas till verksamheten.

[K4]7 §  Området Ulriksdal–Haga–Brunnsviken–Djurgården är en nationalstadspark.

[S2]Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.

[S3]Trots bestämmelsen i andra stycket får en åtgärd som innebär ett tillfälligt intrång eller en tillfällig skada i en nationalstadspark vidtas, om

  1. åtgärden höjer parkens natur- och kulturvärden eller tillgodoser ett annat angeläget allmänt intresse, och
  2. parken återställs så att det inte kvarstår mer än ett obetydligt intrång eller en obetydlig skada. Lag (2009:293).

  • HFD 2011:4:En detaljplan medger att ett nytt bostadsområde med sex- och sjuvåningsbyggnader byggs intill nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. De åtgärder som planen medger har ansetts inte påtagligt skada nationalstadsparkens natur- och kulturvärden. Tillika fråga om nationalstadsparkens gränser. Rättsprövning.
  • HFD 2011 not 50:För att möjliggöra uppförande av nya bostäder och lokaler för offentlig och kommersiell service i anslutning till Kungliga nationalstadsparken (avslag)

[K4]8 §  En användning av mark och vatten som kan påverka ett naturområde som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2 och som omfattar verksamheter eller åtgärder som kräver tillstånd enligt 7 kap. 28 a § får komma till stånd endast om sådant tillstånd har lämnats. Lag (2001:437).

Prop. 2000/01:111: Beträffande bakgrunden till bestämmelsen, se avsnitt 7.1.3. Skyddskraven i artikel 6.3 och 6.4 art- och habitatdirektivet omfattar även sådana planer för användning av mark eller vatten som är föremål för myndighetsbeslut men som inte i sig utgör en aktiv verksamhet eller åtgärd i miljön. De föreslagna bestämmelserna i 7 kap. 28 a–29 §§ omfattar inte ...

  • HFD 2016:21:Ett tillstånd till bearbetningskoncession enligt minerallagen har inte omfattat för driften nödvändiga anläggningar. Denna begränsning har medfört att en samlad bedömning av verksamhetens påverkan på angränsande Natura 2000-områden inte har gjorts. Rättsprövning.
  • MÖD 2006:44:Tillstånd till anläggande av en järnvägsbro m.m.-----Efter att regeringen vid prövning av en ansökan enligt 17 kap. miljöbalken tillåtit Banverket att bygga en järnväg (del av Botniabanan) ansökte Banverket hos miljödomstolen om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § (avseende Natura 2000-områden) och 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet). Miljödomstolen meddelade tillstånd som överklagades. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att en tillståndsmyndighet vid sin prövning av en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, måste anses vara bunden av regeringens föregående tillåtlighetsbedömning (17 kap. MB) som i detta fall inkluderade påverkan på Natura 2000-områdena. På grund av att prövningens omfattning bara kom att gälla villkor för tillståndet avslog MÖD begäran om att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen angående alternativa järnvägssträckningar. I sak hade regeringen inte tagit slutlig ställning till frågan om vilka kompensationsåtgärder som krävdes för att meddela tillstånd. MÖD uttalade att en åtgärd, för att fylla sin funktion som kompensation, i huvudsak skall vara genomförd redan när intrånget i Natura 2000-området sker. Därför var det inte möjligt att sätta en av Banverket föreslagen kompensationsåtgärd, en våtmark som eventuellt skulle kunna komma i konflikt med flygsäkerhetsintressen, på prövotid. De kompensationsåtgärder som Banverket i övrigt hade presenterat befanns inte vara tillräckliga. MÖD upphävde miljödomstolens domar och visade målen åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2003:112:Tillstånd att anlägga järnvägsbroar-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till två järnvägsbroar. Ett antal närboende överklagade och ansåg bl.a. att verksamheten borde tillståndsprövas enligt Natura 2000-reglerna (7 kap. 28-29 b §§ miljöbalken). Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade inledningsvis att anläggandet av broarna skedde i enlighet med fastställd järnvägsplan och att prövningen enligt miljöbalken därför endast gällde frågan om det kunde uppstå skador och olägenheter av väsentlig betydelse vid anläggandet och driften. Vidare skulle villkor för verksamheten fastställas. I den första delen instämde MÖD i miljödomstolens bedömning att verksamheten inte hindrades av stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken. Ett villkor till fredande av öringens lek i Ljusnan skärptes. Därefter konstaterade MÖD att de båda järnvägsbroarna skulle beröra ett Natura 2000-område och att reglerna om sådana områden i 7 kap. miljöbalken var tillämpliga. Domstolen pekade på att miljökonsekvensbeskrivningen hade kompletterats med avseende på verksamheternas påverkan på arterna i området och att det av utredningen i målet fick anses framgå att anläggandet av järnvägsbroarna med de villkor som meddelats för byggandet inte kunde påverka miljön inom Natura 2000-området på ett betydande sätt. Då detsamma gällde för driften av järnvägen krävdes inte något tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
  • MÖD 2006:43:Tillstånd att uppföra en 3Gmast inom ett Natura 2000-område tillika naturvårdsområde-----Uppförande och drift av en 3Gmast ansågs inte strida mot syftet med ett naturvårdsområdes föreskrifter eller mot gällande riksintressen. Inte heller krävdes det tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken då varken miljön i de närliggande habitaten eller Natura 2000-området i dess helhet skulle påverkas på ett betydande sätt. Därmed förelåg inte hinder mot att meddela tillstånd enligt områdesföreskriften.
  • MÖD 2003:105:Ansökan om tillstånd att utföra en småbåtshamn-----Miljödomstolen hade meddelat tillstånd till byggandet av en småbåtshamn i en grund havsvik. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade efter överklagande av länsstyrelsen och närboende att havsviken låg inom ett Natura 2000-område och att den utgjorde en sådan livsmiljö (”ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten”) som är listad som särskilt skyddsvärd i EU:s habitatdirektiv. I Naturvårdsverkets förteckningen över naturtyper i Natura 2000-området fanns emellertid inte biotopen angiven, vilket föreföll bero på ett förbiseende från länsstyrelsens sida. MÖD menade emellertid att detta inte var avgörande för frågan om tillståndsplikt förelåg enligt Natura 2000-reglerna. Av avgörande betydelse bedömdes istället vara att den planerade vattenverksamheten skulle innebära att ett orört grundområde med hög artdiversitet och varierande bottnar skulle komma att omvandlas till en småbåtshamn, vilket skulle leda till att den skyddsvärda naturtypen helt försvann. Mot denna bakgrund fann MÖD att den ansökta vattenverksamheten var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a §. Eftersom sådan prövning inte skett förelåg hinder enligt 4 kap. 8 § miljöbalken att lämna tillstånd till den ansökta vattenverksamheten. Tillståndsdomen undanröjdes därför och målet återförvisas till miljödomstolen.

Områden för geologisk lagring av koldioxid

[K4]9 §  Regeringen får meddela föreskrifter om var geologisk lagring av koldioxid får ske med hänsyn till lagringsplatsernas avgränsning mot land och vatten, mot allmänt och enskilt vatten samt mot Sveriges och andra staters territorier och ekonomiska zoner. Lag (2012:430).

Prop. 2011/12:125: Paragrafen är ny. Enligt artikel 4 i CCS-direktivet får medlemsstaterna själva bestämma vilka områden som kan komma i fråga för val av lagringsplatser. Detta innefattar en rätt för medlemsstaterna att inte tillåta

geologisk lagring av koldioxid i vissa delar av eller inom hela sitt jurisdiktionsområde.

Enligt artikel 2.1 och 2.3 ...

Havsområden

[K4]10 §  För vart och ett av havsområdena Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet ska det finnas en havsplan som ger vägledning till myndigheter och kommuner vid planläggning och prövning av anspråk på användning av området. Havsplanerna ska omfatta Sveriges ekonomiska zon och de områden som inte ingår i fastigheter i svenskt territorialhav utanför de särskilda avgränsningslinjer, en nautisk mil räknat från baslinjerna, som framgår av bilaga 6 till lagen (2017:1272) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. Syftet med havsplanerna ska vara att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling. Havsplanerna ska beslutas av regeringen.

[S2]Regeringen får meddela föreskrifter om sådana förbud eller begränsningar som i fråga om verksamheter och åtgärder inom ett havsplanerat område behövs för att uppnå syftet med planen. Lag (2017:1274).

5 kap. Miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsförvaltning

Prop. 2023/24:30: Risker för kvaliteten på dricksvatten 6 b § Den myndighet som regeringen bestämmer ska bevaka risker i

Föreskrifter om miljökvalitet

[K5]1 §  Regeringen får för vissa geografiska områden eller för hela landet meddela föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön i övrigt, om det behövs för att varaktigt skydda människors hälsa eller miljön eller för att avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön (miljökvalitetsnormer).

[S2]Regeringen får överlåta till en myndighet att meddela miljökvalitetsnormer som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

  • MÖD 2005:10:Tillstånd till hamnverksamhet i Sydhamnen i Södertälje kommun----- Underinstanserna hade beviljat tillstånd till hamnverksamheten och bolaget hade överklagat vissa villkorsfrågor till Miljööverdomstolen. I målet var bl.a. fråga om det var motiverat att ålägga hamnen att bekosta anordningar för elanslutning av fartyg, om kontrollprogrammet skulle omfatta fartygstrafikens påverkan på farleden samt om prövotidsförfarande skulle inledas rörande utsläpp från fartyg i hamn.
  • MÖD 2012:19:Ansökan om tillstånd till anläggande av Ladvattenåns kraftverk m.m. i Kramfors kommun ----- När tillstånd till ett nytt vattenkraftverk söks krävs det att miljökonsekvensbeskrivningen belyser vattenverksamhetens påverkan på den ekologiska statusen i vattendraget. En miljökonsekvensbeskrivning, som inte innehållit dessa uppgifter har underkänts, och ansökan om tillstånd har avvisats.

[K5]2 §  Miljökvalitetsnormer skall ange

  1. föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter och som inte får överskridas eller underskridas efter en viss angiven tidpunkt eller under en eller flera angivna tidsperioder,
  2. föroreningsnivåer eller störningsnivåer som skall eftersträvas eller som inte bör överskridas eller underskridas efter en viss angiven tidpunkt eller under en eller flera angivna tidsperioder,
  3. högsta eller lägsta förekomst i yt- och grundvatten av organismer som kan tjäna till ledning för bedömning av tillståndet i miljön, eller
  4. de krav i övrigt på kvaliteten på miljön som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

[S2]Miljökvalitetsnormer skall vid behov omprövas. Lag (2003:890).

Prop. 2003/04:2: Paragrafen formuleras om för att möjliggöra en mer flexibel användning av de miljökvalitetsnormer som regeringen i 1 § har bemyndigats att föreskriva om. Den nuvarande lydelsen är i huvudsak inriktad på normer om gränsvärden, dvs. normer om att vissa värden inte får överskridas eller underskridas efter en viss tidpunkt och som kan vara kopplade till bestämmelser om påföljd. Denna form av miljökvalitetsnormer finns kvar och beskrivs i den nya lydelsen på ett mera översiktligt sätt i första stycket ...

  • MÖD 2012:19:Ansökan om tillstånd till anläggande av Ladvattenåns kraftverk m.m. i Kramfors kommun ----- När tillstånd till ett nytt vattenkraftverk söks krävs det att miljökonsekvensbeskrivningen belyser vattenverksamhetens påverkan på den ekologiska statusen i vattendraget. En miljökonsekvensbeskrivning, som inte innehållit dessa uppgifter har underkänts, och ansökan om tillstånd har avvisats.
  • MÖD 2017:63:Tillstånd till ökad avledning av vatten genom turbinerna i ett vattenkraftverk ----- Lasele kraftstation ligger i Ångermanälven, som är ett av Sveriges mest utbyggda älvsystem. Fallhöjden är 54 meter och en minimitappning är föreskriven med 100-200 liter/sekund. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det inte finns någon reell risk för negativ påverkan på vattenförekomsternas status med en ökad avledning av vatten från 275 till 340 kubikmeter/sekund. Åtgärden äventyrar inte heller möjligheten att nå gällande miljökvalitetsnorm God ekologisk potential. Ett tillstånd till ökad avledning av vatten har också bedömts förenlig med miljöbalkens regler i övrigt. Några skadeförebyggande åtgärder har med hänsyn till nuvarande reglering inte bedömts motiverade. Mark- och miljööverdomstolen har också samma dag meddelat dom i mål nr M 2650-16 rörande avledning av vatten genom turbinerna i Långbjörn, som är den kraftstation som ligger närmast uppströms i förhållande till Lasele kraftstation.
  • MÖD 2013:12:Tillstånd till fortsatt drift vid Gamleby avloppsreningsverk i Västerviks kommun ----- Vid tillståndprövning av ett befintligt avloppsreningsverk lämnade miljöprövningsdelegationen ett tidbegränsat tillstånd och mark- och miljödomstolen avslog bolagets överklagande. Som skäl för tidsbegränsningen anförde underinstanserna att verket var dåligt lokaliserat i förhållande till närboende samt att det medförde utsläpp till en recipient med otillfredsställande ekologisk status. I målet var även fråga om miljökonsekvensbeskrivningens kvalitet samt regeringens bemyndigande att till vattenmyndigheterna överlåta befogenhet att meddela föreskrifter om miljökvalitetsnormer. Bolaget överklagade till Mark- och miljööverdomstolen och yrkade att tillstånd skulle lämnas utan tidbegräsning. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade inledningsvis att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och att regeringen har ett bemyndigande att överlåta till vattenmyndigheterna att meddela miljökvalitetsnormer avseende ytvattenstatus. Vad gällde reningsverkets lokalisering fann Mark- och miljööverdomstolen att det med hänsyn både till utsläpp av näringsämnen samt uppkomsten av luktolägenheter skulle vara positivt om avloppsvattnet omhändertogs på en annan plats. Vid en avvägning enligt 2 kap. 7 § miljöbalken fann dock domstolen att, med hänsyn till de skyddsåtgärder som bolaget åtagit sig, den kvarvarande risken för olägenheter inte kunde anses vara så betydande att den övervägde kostnaderna för att omhänderta avloppsvattnet på annan plats. Bolagets överklagande bifölls.
  • MÖD 2018:28:Tillstånd till åtgärder som riskerar att leda till försämrad ytvattenstatus ----- Tillstånd har getts för bl.a. grävningsarbeten i en vattenförekomst i Mölndalsån trots att åtgärderna riskerar att leda till en försämring av vattenförekomstens status. Vid bedömningen har MÖD funnit att rimlighetsavvägningen enligt 2 kap. 7 § miljöbalken ska ske med beaktande av de krav som följer av art. 4.7 i ramdirektivet för vatten och att omständigheterna i fallet - där syftet med åtgärderna var att förebygga samhällsskadliga översvämningar - var sådana att det fanns förutsättningar för tillstånd trots att åtgärderna kunde leda till försämrad ytvattenstatus.

[K5]3 §  Myndigheter och kommuner ska ansvara för att miljökvalitetsnormer följs. Lag (2010:882).

Prop. 2009/10:184: Paragrafen anger vilka som har det direkta ansvaret för att miljökvalitetsnormer följs, dvs. myndigheter och kommuner. Ansvaret omfattar inte myndigheter och kommuner i egenskap av verksamhetsutövare. Att man

ska ta hänsyn till miljökvalitetsnormerna i sådana situationer följer av andra bestämmelser, främst 2 ...

  • MÖD 2005:10:Tillstånd till hamnverksamhet i Sydhamnen i Södertälje kommun----- Underinstanserna hade beviljat tillstånd till hamnverksamheten och bolaget hade överklagat vissa villkorsfrågor till Miljööverdomstolen. I målet var bl.a. fråga om det var motiverat att ålägga hamnen att bekosta anordningar för elanslutning av fartyg, om kontrollprogrammet skulle omfatta fartygstrafikens påverkan på farleden samt om prövotidsförfarande skulle inledas rörande utsläpp från fartyg i hamn.
  • MÖD 2012:19:Ansökan om tillstånd till anläggande av Ladvattenåns kraftverk m.m. i Kramfors kommun ----- När tillstånd till ett nytt vattenkraftverk söks krävs det att miljökonsekvensbeskrivningen belyser vattenverksamhetens påverkan på den ekologiska statusen i vattendraget. En miljökonsekvensbeskrivning, som inte innehållit dessa uppgifter har underkänts, och ansökan om tillstånd har avvisats.
  • HFD 2011 not 16:Miljöskyddsförening ansågs ha talerätt i mål om antagande av detaljplan för utvidgad trafikplats

[K5]4 §  En myndighet eller en kommun får inte tillåta att en verksamhet eller en åtgärd påbörjas eller ändras om detta, trots åtgärder för att minska föroreningar eller störningar från andra verksamheter, ger upphov till en sådan ökad förorening eller störning som innebär att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller som har sådan betydelse att det äventyrar möjligheten att uppnå den status eller potential som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm.

[S2]Vid prövning för ett nytt tillstånd och vid omprövning av tillstånd ska de bestämmelser och villkor beslutas som behövs för att verksamheten inte ska medföra en sådan försämring eller ett sådant äventyr. Lag (2018:1407).

Prop. 2001/02:65: Den föreslagna ändringen innebär en precisering av hänvisningen.

Prop. 2009/10:184: Ändringarna i fråga om att ”följa” en miljökvalitetsnorm är en konsekvens av ändringen i 5 kap. 3 §. I övrigt görs några redaktionella och språkliga ändringar.

Prop. 2003/04:2: Paragrafen får nytt innehåll. I paragrafen anges när ett åtgärdsprogram skall tas fram och hur det skall göras.

Ett förslag till åtgärdsprogram skall alltid upprättas av regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen utser. Förslaget skall innehålla allt som enligt 6 § skall ingå i åtgärdsprogrammet, inklusive en konsekvensanalys. Bestämmelserna om samordning då en verksamhet påverkar ett större område flyttas från nuvarande 5 §. Samordning skall föregå upprättandet ...

  • HFD 2011 not 16:Miljöskyddsförening ansågs ha talerätt i mål om antagande av detaljplan för utvidgad trafikplats
  • HFD 2022:50:Regeringens beslut om undantag från krav på miljöbedömning och om tillfälligt tillstånd till täkt av kalksten har inte ansetts strida mot någon rättsregel.

[K5]5 §  I fråga om miljökvalitetsnormer som avses i 2 § första stycket 1 för annat än vatten ska myndigheter och kommuner vid prövning och tillsyn ställa de krav som behövs för att följa en sådan norm. Om det finns ett åtgärdsprogram som har fastställts för att följa normen, ska det vara vägledande för bedömningen av behovet.

[S2]Vid prövning av tillåtlighet, tillstånd, godkännande eller dispens för en verksamhet eller åtgärd som ger en ökad förorening eller störning och kan antas på ett inte obetydligt sätt bidra till att en miljökvalitetsnorm som avses i 2 § första stycket 1 för annat än vatten inte följs, får verksamheten eller åtgärden tillåtas om den

  1. är förenlig med ett åtgärdsprogram som har fastställts för att följa normen,
  2. förenas med villkor om att vidta eller bekosta kompenserande åtgärder som ökar möjligheterna att följa normen i en utsträckning som inte är obetydlig, eller
  3. trots att den försvårar möjligheterna att följa miljökvalitetsnormen på kort sikt eller i ett litet geografiskt område, kan antas ge väsentligt ökade förutsättningar att följa normen på längre sikt eller i ett större geografiskt område. Lag (2018:1407).

[K5]6 §  Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från förbuden i 4 § första stycket. Sådana föreskrifter får endast avse undantag för att tillgodose allmänna intressen av större vikt eller som det annars finns särskilda skäl för. Lag (2018:1407).

Prop. 2009/10:184: Paragrafen innehåller de krav som ska ställas på åtgärdsprogram.

I andra stycket punkten 1 tydliggörs det att ett åtgärdsprogram kan omfatta mer än en miljökvalitetsnorm. Det kan exempelvis vara fråga om gränsvärdesnormer enligt 5 kap. 2 § första stycket 1, målsättningsnormer enligt 5 kap. 2 § första stycket 2 eller övriga normer som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen enligt 5 kap. 2 § första stycket 4 miljöbalken. ...

Prop. 2003/04:2: De ändringar som görs är en följd av att beskrivningen av termen miljökvalitetsnorm kompletteras. Genom en ny bestämmelse i andra stycket föreskrivs det att ett åtgärdsprograms konsekvenser från allmän och enskild synpunkt skall analyseras. Omfattningen och inriktningen av sådana konsekvensanalyser får anpassas efter omständigheterna i de konkreta fallen, men de skall vara så uttömmande som krävs för dess syfte samt innefatta ekonomiska konsekvenser och miljökonsekvenser. Kostnader och nytta skall ...

/Träder i kraft I: 2024-04-01/

6 a §  Regeringen får meddela föreskrifter om

  1. skyldighet för en kommun att upprätta en förebyggande luftkvalitetsstrategi,
  2. vad en förebyggande luftkvalitetsstrategi ska innehålla,
  3. hur en förebyggande luftkvalitetsstrategi ska tillgängliggöras, och
  4. hur en förebyggande luftkvalitetsstrategi ska följas upp. Lag (2023:629).

/Träder i kraft I: 2024-03-01/

Risker för kvaliteten på dricksvatten

/Träder i kraft I: 2024-03-01/

[K5]6 b §  Den myndighet som regeringen bestämmer ska bevaka risker i tillrinningsområdena för dricksvattenuttag för sådant som kan påverka kvaliteten på dricksvatten. Lag (2024:22).

/Träder i kraft I: 2024-03-01/

[K5]6 c §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en kommun ska lämna de uppgifter som behövs för att bedöma sådana risker som avses i 6 b §. Lag (2024:22).

Prop. 2023/24:30: Paragrafen är ny. Bestämmelsen är en del i genomförandet av artikel 8 i det nya dricksvattendirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Åtgärdsprogram

/Upphör att gälla U: 2024-03-01/

7 §  Om det behövs för att följa en miljökvalitetsnorm, ska regeringen eller den eller de myndigheter eller kommuner som regeringen bestämmer upprätta ett förslag till åtgärdsprogram.

Om en miljökvalitetsnorm för ett geografiskt område inte kan följas på grund av att miljön påverkas av en verksamhet som ligger utanför området, ska ett förslag till åtgärdsprogram upprättas för hela det område där störningar som påverkar möjligheten att följa normen förekommer.

Den som upprättar förslaget ska

  1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat sätt ge de myndigheter, kommuner, organisationer, verksamhetsutövare, allmänheten och övriga som berörs av åtgärdsprogrammet tillfälle under minst två månader att lämna synpunkter på förslaget, och
  2. i en särskild sammanställning redovisa synpunkterna och hur hänsyn tas till dem samt foga sammanställningen till de övriga handlingarna i ärendet. Lag (2018:1407).

/Träder i kraft I: 2024-03-01/

[K5]7 §  Om det behövs för att följa en miljökvalitetsnorm eller för att skydda kvaliteten på dricksvatten, ska regeringen eller den eller de myndigheter eller kommuner som regeringen bestämmer upprätta ett förslag till åtgärdsprogram.

[S2]Om en miljökvalitetsnorm för ett geografiskt område inte kan följas på grund av att miljön påverkas av en verksamhet som ligger utanför området, ska ett förslag till åtgärdsprogram upprättas för hela det område där störningar som påverkar möjligheten att följa normen förekommer.

[S3]Den som upprättar ett förslag till åtgärdsprogram ska

  1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat sätt ge de myndigheter, kommuner, organisationer, verksamhetsutövare, allmänheten och övriga som berörs av åtgärdsprogrammet tillfälle under minst två månader att lämna synpunkter på förslaget, och
  2. i en särskild sammanställning redovisa synpunkterna och hur hänsyn tas till dem samt se till att sammanställningen finns tillsammans med de övriga handlingarna i ärendet. Lag (2024:22).

Prop. 2003/04:2: Andra stycket är nytt och innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela kompletterande föreskrifter om åtgärdsprogram. Sådana föreskrifter torde främst vara av formell natur och kan exempelvis behövas för att uppfylla krav på åtgärdsprograms utformning som följer av olika direktiv. Ett annat exempel på föreskrifter som kan behövas är sådana

som följer ...

[K5]8 §  Ett åtgärdsprogram som avses i 7 § ska fastställas av regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen bestämmer. Om det behövs får regeringen bestämma att ett åtgärdsprogram ska fastställas av flera myndigheter eller kommuner.

[S2]Ett åtgärdsprogram som ska fastställas av en kommun ska beslutas av kommunfullmäktige.

[S3]Åtgärdsprogrammet ska skickas till de myndigheter som regeringen bestämmer.

[S4]Med kommun avses i denna paragraf även kommunalförbund. Lag (2018:1407).

Prop. 2003/04:2: Den nuvarande bestämmelsen i 4 § utgår och ersätts av denna nya bestämmelse som tydliggör myndigheters och kommuners ansvar i fråga om genomförandet av åtgärdsprogram.

Innebörden av den nya bestämmelsen är i hög grad beroende av hur åtgärdsprogrammet utformas i enskilda delar. Bestämmelsen som sådan innebär att myndigheter och kommuner, inom sina respektive kompetensområden, skall vidta de åtgärder som behövs enligt programmet. Det kan vara fråga om vitt skilda åtgärder, t.ex. ...

/Upphör att gälla U: 2024-03-01/

9 §  Ett åtgärdsprogram får omfatta all verksamhet och alla åtgärder som kan påverka möjligheten att följa miljökvalitetsnormer.

Programmet ska innehålla

  1. uppgifter om den eller de miljökvalitetsnormer som ska följas,
  2. uppgifter om de åtgärder som myndigheter eller kommuner behöver vidta för att miljökvalitetsnormerna ska följas, vilka myndigheter eller kommuner som behöver vidta åtgärderna och när åtgärderna behöver vara genomförda,
  3. uppgifter om hur krav på förbättringar ska fördelas mellan olika typer av källor som påverkar möjligheterna att följa miljökvalitetsnormerna och mellan olika åtgärder som avses i 2,
  4. i fråga om åtgärder för att följa en miljökvalitetsnorm som avses i 2 § första stycket 1, uppgifter om den förbättring som var och en av åtgärderna bedöms medföra och hur åtgärderna tillsammans bedöms bidra till att normen följs,
  5. de uppgifter som i övrigt behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, och
  6. en analys av programmets konsekvenser från allmän och enskild synpunkt och hur åtgärderna enligt 2 är avsedda att finansieras.

Ett åtgärdsprogram ska omprövas vid behov, dock minst vart sjätte år. Lag (2018:1407).

/Träder i kraft I: 2024-03-01/

[K5]9 §  Ett åtgärdsprogram får omfatta all verksamhet och alla åtgärder som kan påverka möjligheten att följa miljökvalitetsnormer eller påverka kvaliteten på dricksvatten.

[S2]Programmet ska innehålla

  1. uppgifter om den eller de miljökvalitetsnormer som ska följas eller den eller de risker för dricksvatten som har identifierats,
  2. uppgifter om de åtgärder som myndigheter eller kommuner behöver vidta för att miljökvalitetsnormerna ska följas eller för att skydda kvaliteten på dricksvatten, vilka myndigheter eller kommuner som behöver vidta åtgärderna och när åtgärderna behöver vara genomförda,
  3. uppgifter om hur krav på förbättringar ska fördelas mellan olika typer av källor som påverkar möjligheterna att följa miljökvalitetsnormerna eller skydda kvaliteten på dricksvatten och mellan olika åtgärder som avses i 2,
  4. i fråga om åtgärder för att följa en miljökvalitetsnorm som avses i 2 § första stycket 1, uppgifter om den förbättring som var och en av åtgärderna bedöms medföra och hur åtgärderna tillsammans bedöms bidra till att normen följs,
  5. de uppgifter som i övrigt behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, och
  6. en analys av programmets konsekvenser från allmän och enskild synpunkt och hur åtgärderna enligt 2 är avsedda att finansieras.

[S3]Ett åtgärdsprogram ska omprövas vid behov, dock minst vart sjätte år. Lag (2024:22).

Prop. 2001/02:65: De föreslagna ändringarna i paragrafen görs framförallt i förtydligande syfte. Ändringen i första stycket innebär att regeringen får besluta om vilka som är skyldiga att kontrollera att miljökvalitetsnormerna uppfylls, inte bara vilka som är skyldiga att utföra mätningar. Kontroll av luftföroreningar kan ske genom bl.a. mätning men även på andra sätt.

Ändringen i andra stycket innebär att bemyndigandet till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ändras så att ...

Prop. 2009/10:184: I paragrafens andra stycke införs ett nytt bemyndigande, som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om godkännande av mätmetoder och mätutrustningar för kontrollen av att en miljökvalitetsnorm följs. Närmare föreskrifter om förutsättningarna för sådana godkännanden regleras i den förordning som är styrande för miljökvalitetsnormer för utomhusluft. ...

Prop. 2023/24:30: Paragrafen innehåller bestämmelser om innehållet i åtgärdsprogram. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

/Upphör att gälla U: 2024-04-01/

[K5]10 §  Regeringen får föreskriva att vissa åtgärdsprogram skall prövas av regeringen.

[S2]Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om hur åtgärdsprogram skall upprättas, vad sådana program skall innehålla och hur samråd skall ske. Lag (2018:1407).

Prop. 2003/04:2: Genom paragrafen, och i rubriken som föregår den, introduceras uttrycket förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Med detta avses framför allt alla de åtgärder som vidtas för att de krav som ramdirektivet för vatten ställer skall uppfyllas, men även andra åtgärder inriktade på vattenmiljökvalitet som behövs av de skäl som anges i 1 §. Kvaliteten på vattenmiljön skall i detta sammanhang ges en vid innebörd och även innefatta exempelvis kvantitativa förhållanden.

I paragrafen ...

Prop. 2003/04:57: Genom paragrafen, och i rubriken som föregår den, introduceras uttrycket förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Med detta avses framför allt alla de åtgärder som vidtas för att de krav som ramdirektivet för vatten ställer skall uppfyllas, men även andra åtgärder inriktade på vattenmiljökvalitet som behövs av de skäl som anges i 1 §. Kvaliteten på vattenmiljön skall i detta sammanhang ges en vid innebörd och kan även innefatta exempelvis kvantitativa förhållanden.

I paragrafen ...

/Träder i kraft I: 2024-04-01/

10 §  Regeringen får föreskriva att vissa åtgärdsprogram ska prövas av regeringen.

Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om hur åtgärdsprogram ska upprättas, vad sådana program ska innehålla och hur samråd ska ske.

Regeringen får meddela föreskrifter om hur åtgärdsprogram ska tillgängliggöras och följas upp. Lag (2023:629).

[K5]11 §  Myndigheter och kommuner ska inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt ett åtgärdsprogram som fastställts enligt 8 §. Lag (2022:1248).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen klargörs att en länsstyrelse i varje vattendistrikt ska vara vattenmyndighet och att regeringen kan precisera t.ex. vilka arbetsuppgifter som myndigheterna ska ha och hur beslut ska fattas.

Paragrafen ändras på så vis att det som återfinns i tredje stycket flyttas till föreslagna 5 kap 12 §. I övrigt överensstämmer innehållet i paragrafen med nuvarande 5 kap. 11 § med språkliga ändringar. Relevanta förarbeten till den paragrafen finns i <a href="https://lagen.nu/prop/2003/04:57" ...

Prop. 2003/04:2: Av paragrafen framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön. Exemplen anknyter till de uppgifter som följer av ramdirektivet för vatten, men bestämmelsen innebär en generell möjlighet att anpassa regelverket även till det som i övrigt behövs för förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön. Med stöd av bestämmelsen kan exempelvis förordnas om rapporteringsskyldighet, register över skyddade områden eller ...

Prop. 2003/04:57: I paragrafen klargörs att en länsstyrelse i varje vattendistrikt skall utses till vattenmyndighet. Dessa myndigheter skall framförallt ansvara för den vattenmiljöförvaltning som följer av ramdirektivet för vatten, men även andra uppgifter som anknyter till denna kan komma i fråga. Av andra stycket framgår att det är regeringen som preciserar t.ex. vilka arbetsuppgifter som myndigheterna skall ha, hur beslut skall fattas och var de skall ligga.

Av paragrafens tredje stycke framgår ...

Prop. 2021/22:208: Paragrafen, som tydliggör myndigheters och kommuners ansvar i fråga om genomförandet av åtgärdsprogram, ändras så att hänvisning rätteligen avser 8 § i stället för 5 §. Vidare görs en språklig ändring.

Övervägandena finns i avsnitt 8.

Kontroll

[K5]12 §  Regeringen ska, i samband med att föreskrifter enligt 1 § meddelas, även besluta vilka som ska kontrollera att en miljökvalitetsnorm följs.

[S2]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om provtagning och andra metoder för att kontrollera att en miljökvalitetsnorm följs samt om godkännande av mätmetoder och mätutrustning. Lag (2018:1407).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen, som är ny, finns ett normgivningsbemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön.

Paragrafen överensstämmer med nuvarande 5 kap. 11 § tredje stycket med redaktionella och språkliga ändringar. Relevanta förarbeten till den paragrafen finns i prop. 2003/04:57 (författningskommentaren till nuvarande ...

Förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön

[K5]13 §  För förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön ska Sveriges landområden och kustvattenområden delas in i

  1. Bottenvikens vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i Bottenviken,
  2. Bottenhavets vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i Bottenhavet,
  3. Norra Östersjöns vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i södra Ålands hav eller norra Gotlandshavet,
  4. Södra Östersjöns vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i västra Gotlandshavet, östra Gotlandshavet, Bornholmshavet, Arkonahavet eller Öresund, och
  5. Västerhavets vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i Västerhavet.

[S2]I varje vattendistrikt ingår anslutande grundvatten och anslutande kustvatten ut till de särskilda avgränsningslinjer, en nautisk mil räknat från baslinjerna, som framgår av bilaga 6 till lagen (2017:1272) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.

[S3]Med avrinningsområde avses ett landområde från vilket all ytvattenavrinning strömmar till havet genom ett enda utlopp eller delta.

[S4]Ytvatten, grundvatten, kustvatten och landområden vid kusten som inte kan hänföras till ett visst avrinningsområde ska hänföras till det vattendistrikt som är närmast eller lämpligast.

[S5]Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om gränsdragningen mellan vattendistrikten. Vid gränsdragningen får ett enskilt avrinningsområde hänföras till annat vattendistrikt än vad som följer av första stycket, om det är lämpligt med hänsyn till förvaltningsarbetet. Lag (2019:494).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om att regeringen genom ett förvaltningsbeslut kan ålägga en eller flera kommuner att redovisa hur de i sin planering enligt plan- och bygglagen avser att genomföra ett åtgärdsprogram eller på annat sätt skapa förutsättningar för att miljökvalitetsnormer följs.

Innehållet i paragrafen överensstämmer med vissa språkliga ändringar med den nuvarande 6 kap. 21 § första ...

Prop. 2018/19:95: 1. Bottenvikens vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i Bottenviken,

2. Bottenhavets vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i Bottenhavet,

3. Norra Östersjöns vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar ...

[K5]14 §  En länsstyrelse i varje vattendistrikt ska vara vattenmyndighet med ansvar för förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön i distriktet.

[S2]Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vattenmyndigheterna Lag (2018:1407).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om statliga myndigheters skyldighet att anmäla till regeringen om det uppkommer behov av att en eller flera kommuner lämnar en redovisning om hur de i sin planering enligt plan- och bygglagen avser att genomföra ett åtgärdsprogram eller på annat sätt skapa förutsättningar för att miljökvalitetsnormer följs.

Innehållet i paragrafen överensstämmer med nuvarande <a href="https://lagen.nu/1998:808#K6P21S2" ...

[K5]15 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

  1. föreskrifter om karakterisering av vattenområden, förvaltningsplaner för vattendistrikt och övervakning av vattenmiljön, och
  2. ytterligare föreskrifter om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Lag (2018:1407).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om underlag som ska finnas tillgängligt i mål och ärenden där miljöbalken tillämpas.

Innehållet i paragrafen överensstämmer med nuvarande 6 kap. 19 § första stycket miljöbalken i de delar som innehållet i den bestämmelsen ...

Redovisning från kommunerna

[K5]16 §  Regeringen får i ett enskilt fall besluta att en eller flera kommuner ska redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur kommunen eller kommunerna i sin planering enligt plan- och bygglagen (2010:900) avser att genomföra ett åtgärdsprogram eller på annat sätt skapa förutsättningar för att miljökvalitetsnormer enligt detta kapitel följs. Lag (2018:1407).

[K5]17 §  Statliga myndigheter ska anmäla till regeringen om det uppkommer behov av en redovisning enligt 16 §. Lag (2018:1407).

Åtgärdsprogram och förvaltningsplaner som beslutsunderlag vid prövning

6 kap. Miljöbedömningar

Prop. 2016/17:200: Det nuvarande 6 kap. miljöbalken upphävs och ersätts med ett nytt 6 kap. Ordet miljöbedömning används i rubriken som ett samlingsnamn för förfaranden vid miljöbedömning för dels planer och program (strategisk miljöbedömning), dels verksamheter och åtgärder (specifik miljöbedömning).

Bestämmelserna är disponerade på ett sätt som återspeglar den kronologiska ordningen i arbetet med att ta fram och besluta om planer ...

Prop. 2003/04:116: Paragraferna, tidigare 11–13 §§, har fått ny numrering.

  • MÖD 2004:9:Avvisad ansökan om tillstånd enligt 9 kap. och 11 kap. miljöbalken----- Miljödomstolen har avvisat en ansökan om tillstånd till dels utpumpning av vatten från Isätragruvan i Österåkers kommun, dels förläggning av uppgrävda massor i densamma, med motiveringen att ansökan – trots kompletteringar - varit så bristfällig att den inte kunde läggas till grund för prövning av målet. Vidare noterade miljödomstolen att miljökonsekvensförfarandet inte genomförts på det sätt som föreskrivs i 6 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD), som fastställde miljödomstolens avvisningsbeslut, konstaterade att varken verksamhetens omfattning eller miljökonsekvenser kunde bestämmas med ledning av ansökan, inte ens efter de nya kompletteringar som gjorts i MÖD.
  • MÖD 2010:30:Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken, dels enligt 9 kap. att bedriva befintlig och utökad hamnverksamhet i Verköhamnen, dels enligt 11 kap. avseende muddring och utbyggnad av ny kaj samt dispens från förbudet i 15 kap. 31 § miljöbalken avseende dumpning av schaktmassor vid ny deponiplats, Karlskrona kommun, Blekinge län ----- Miljööverdomstolen har lämnat tillstånd till hamnverksamhet samt dispens från förbudet i 15 kap. 31 § att få dumpa muddermassor till havs som vid provtagning före muddringen innehåller lägre halt tributyltenn (TBT) än gränsvärdet 200 mikrogram/kg TS. Dumpningsplatsen ansågs vara tillräckligt utredd och det framstod som osannolikt att dumpningen med de föreskrivna villkoren kunde medföra olägenhet för människors hälsa och miljön. Miljööverdomstolen har även behandlat frågor om buller från hamnverksamheten och föreskrivit utredningsvillkor härom samt villkor om elanslutning på land och upprättande av en efterbehandlingsplan.

[K6]1 §  I detta kapitel finns bestämmelser om identifiering, beskrivning och bedömning av miljöeffekter vid planering av och beslut om planer och program (strategiska miljöbedömningar) och verksamheter och åtgärder (specifika miljöbedömningar).

[S2]Syftet med en miljöbedömning är att integrera miljöaspekter i planering och beslutsfattande så att en hållbar utveckling främjas. Lag (2017:955).

Prop. 2001/02:65: Genom den föreslagna ändringen i första stycket knyts kravet på miljökonsekvensbeskrivning och miljökonsekvensbedömning enbart till ansökningar som gäller anläggande, drift eller ändring av verksamheter enligt 9, 11 och 12 kap eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa kapitel. För ansökningar om återkallelse av tillstånd, omprövningar av villkor eller tillstånd eller om förlängning av genomförandetider krävs det alltså inte någon obligatorisk miljökonsekvensbeskrivning. Ändringarna ...

Prop. 2000/01:111: Med hänvisningen till 7 kap. 28 a § införs kravet att en miljökonsekvensbeskrivning också behövs när frågor om tillstånd enligt bestämmelserna om särskilda skydds- och bevarandeområden skall prövas.

Prop. 2016/17:200: I paragrafen beskrivs det huvudsakliga innehållet i kapitlet och vad som är syftet med en miljöbedömning.

Bestämmelsen i första stycket är ny och beskriver kapitlets huvudsakliga innehåll som består av bestämmelser om miljöbedömningar. En miljöbedömning innebär att miljöeffekter ska identifieras, beskrivas och bedömas vid planering av och beslut om planer och program eller verksamheter och åtgärder. Denna process kallas strategiska miljöbedömningar i fråga om planer och ...

  • NJA 2008 s. 748:Det har inte funnits utrymme för Miljööverdomstolen att avvisa en ansökan i ett ansökningsmål enligt miljöbalken med hänvisning till bestämmelsen i 22 kap. 2 § andra stycket miljöbalken. Eftersom en godtagbar miljökonsekvensbeskrivning är en processförutsättning har det emellertid enligt 34 kap. 1 § rättegångsbalken varit möjligt att avvisa en sådan ansökan när bristerna i den miljökonsekvensbeskrivning som ingått i ansökan bedömts vara så väsentliga att ansökningen inte kunnat läggas till grund för prövningen.
  • MÖD 2002:78:Tillstånd till minikraftverk-----Miljödomstolen lämnade tillstånd till ett minikraftverk. Domen överklagades. Under handläggningen i Miljööverdomstolen (MÖD) förtecknades ån där kraftverket skulle ligga som särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 27 § miljöbalken (Natura 2000). MÖD fann att miljökonsekvensbeskrivningen var bristfällig i två avseenden. 0-alternativet skulle beskriva rådande förhållanden vid kvarnen med allt vatten rinnande i den naturliga huvudfåran så att konsekvenserna framgick av att verksamheten inte skulle komma till stånd. Vidare saknades uppgifter för prövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, nämligen en redovisning av den livsmiljö och de vilda djur och växter som skulle skyddas i området samt konsekvenserna av verksamheten för det syfte som området avsåg. Domstolen återförvisade målet i denna del.
  • MÖD 2017:27:Tillstånd till uppförande och drift av gruppstation för vindkraft ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en ansökan om tillstånd enligt den s.k. boxmodellen till att uppföra och driva en vindkraftspark ska avslås. Med hänsyn till omfattningen av vindkraftparken och omgivningens naturvärden har ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen inte ansetts ge tillräckligt underlag för att kunna bedöma alla de konsekvenser som verksamheten vid olika alternativutformningar kommer att ge upphov till. Det har därför inte gått att avgöra om verksamhetens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken.
  • MÖD 2003:95:Tillåtlighet enligt 22 kap. 26 § 1 st. miljöbalken till verksamhet för tillverkning av s.k. EU-anpassade drivmedel-----Miljödomstolen hade bedömt utökningen av verksamheten vid ett raffinaderi som tillåtlig enligt 22 kap. 26 § miljöbalken och meddelat deldom om s.k. byggnadstillstånd. Miljööverdomstolen undanröjde deldomen med hänvisning till brister i miljökonsekvensbeskrivningen. Domstolen uttalade att en tillåtlighetsprövning enligt 22 kap. 26 § miljöbalken inte kan göras mindre omfattande i fråga om verksamhetens miljöpåverkan än när tillståndsprövning sker. Ett fullständigt underlag är således en förutsättning för att en förprövning av de samlade miljöeffekterna av verksamheten skall kunna genomföras. Domstolen berörde även frågan om vad som menas med ” de arbeten som behöver utföras” i den aktuella paragrafen. För att inte påverka den slutliga prövningen skall de anläggnings- och byggnadsåtgärder som bör få vidtas preciseras i avgörandet. Arbetena får inte omfatta renings- och processteknik.
  • MÖD 2002:18:Tillstånd till verksamheten vid ett värmeverk-----Efter att miljödomstolen meddelat tillstånd överklagade länsstyrelsen och yrkade att målet skulle återförvisas därför att miljökonsekvensbeskrivningen inte tillräckligt redovisade konsekvenserna av att byta ut fossil olja mot tallbecksolja i en panna. Miljööverdomstolen avslog denna begäran med hänvisning till att dessa uppgifter inte hade någon avgörande betydelse för prövningen i målet samt att kostnaden för en sådan utredning inte stod i rimlig proportion till nyttan. Även frågor om utsläpp till luft av stoft, svavel och kväveoxider.
  • MÖD 2004:1:Avvisad ansökan om omprövning av villkor för säkerhetshöjande åtgärder i Torphammars kraftverk, Gimån.----- Bolaget hade ansökt om ändring av villkor i gällande tillstånd för öppnandet av ett tidigare igengjutet bottenutskov i kraftverket. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att ändringen inte avsåg något befintligt villkor eller någon annan bestämmelse i gällande tillstånd. MÖD delade miljödomstolens uppfattning att åtgärden var en sådan ändring av damm som kräver tillstånd varför det till ansökan skall bifogas en miljökonsekvensbeskrivning. Då bolaget förklarat sig inte ha för avsikt att följa ett föreläggande med denna innebörd var det rätt av miljödomstolen att avvisa ansökan.
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.
  • MÖD 2003:27:Avvisad ansökan om laglighetsförklaring-----Miljödomstolen ansåg att miljökonsekvensbeskrivningen i målet inte var tillfredsställande och förelade sökanden att komplettera. När detta inte efterföljdes avvisades ansökan. Efter överklagande fastställde Miljööverdomstolen underrättens beslut och uttalade att de uppgifter som lämnats inte räckte för att uppfylla ens mycket lågt ställda krav på en miljökonsekvensbeskrivning.
  • MÖD 2004:71:Tillstånd till hållande av häst inom detaljplanelagt område----- Miljööverdomstolen har avslagit ansökan om tillstånd till hållande av häst inom detaljplanelagt område med hänvisning till att valet av plats för hästhållningen inte överensstämmer med kraven i 2 kap. 4 § miljöbalken. Även fråga om tillstånds förenlighet med planbestämmelser samt skyldigheten att upprätta miljökonsekvensbeskrivning.

Ordförklaring

[K6]2 §  Med miljöeffekter avses i detta kapitel direkta eller indirekta effekter som är positiva eller negativa, som är tillfälliga eller bestående, som är kumulativa eller inte kumulativa och som uppstår på kort, medellång eller lång sikt på

  1. befolkning och människors hälsa,
  2. djur- eller växtarter som är skyddade enligt 8 kap., och biologisk mångfald i övrigt,
  3. mark, jord, vatten, luft, klimat, landskap, bebyggelse och kulturmiljö,
  4. hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt,
  5. annan hushållning med material, råvaror och energi, eller
  6. andra delar av miljön. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen förklaras vad som i kapitlet avses med miljöeffekter. Förklaringen överensstämmer delvis med nuvarande beskrivning av vilka effekter eller vilken påverkan på miljön och människors hälsa som kan komma i fråga enligt 6 kap. 3 § första stycket och 12 § andra stycket 6 miljöbalken. Det tydliggörs vilka typer av direkta och indirekta effekter som kan komma i fråga (t.ex. kumulativa effekter).

Av paragrafen ...

  • HFD 2011 not 27:Ansökan av E.D. m.fl. om rättsprövning av beslut att fastställa järnvägsplan och anta detaljplan

Planer och program

Strategiska miljöbedömningar för planer och program

[K6]3 §  En myndighet eller kommun som upprättar eller ändrar en plan eller ett program som krävs i lag eller annan författning ska göra en strategisk miljöbedömning, om genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

[S2]Skyldigheten gäller inte

  1. planer och program som endast syftar till att tjäna totalförsvaret eller räddningstjänsten, och
  2. finansiella eller budgetära planer och program. Lag (2017:955).

Prop. 1998/99:64: Avsikten med tillägget till denna bestämmelse om syftet med miljökonsekvensbeskrivningar är att identifiera och bedöma faktorer i en planerad verksamhets omgivning som kan ge upphov till en allvarlig kemikalieolycka eller förvärra följderna av en sådan olycka. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Tillägget möjliggör en samordning av miljökonsekvensbeskrivningar enligt miljöbalken med Seveso IIdirektivets ...

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges när en strategisk miljöbedömning ska göras. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

Av första stycket framgår att tillämpningsområdet är avgränsat till sådana planer och program som krävs i lag eller annan författning och som upprättas eller ändras av en myndighet eller en kommun. Det bör noteras att en myndighet som prövar ett överklagande av ett beslut att anta eller ändra en plan eller ett program inte träffas av bestämmelserna. ...

  • HFD 2011 not 76:Beslut om nätkoncession för kraftledning (fråga bl.a. om miljökonsekvensbeskrivning, avslag)
  • MÖD 2003:139:Tillstånd till uppförande av och förbränning vid ett avfallskraftvärmeverk-----I mål om tillstånd till förbränningsanläggning i närheten av Vättern har miljökonsekvensbeskrivningen efter komplettering ansetts uppfylla kraven i 6 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken. Den kunde därför läggas till grund för bedömningen att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § genom sin påverkan på Natura 2000-området Vättern. Verksamheten bedömdes även i övrigt med erforderliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vara tillåtlig. I samband med tillståndsmålet hade även en begäran handlagts om strandskyddsdispens för att gräva en fjärrvärmekulvert. Miljööverdomstolen ansåg emellertid att det område som bolaget hade angivit var alltför opreciserat och dispensansökan alltför generell, varför den avslogs.
  • MÖD 2003:100:Tillfälligt bortledande av grundvatten samt utsläppande av det bortledda grundvattnet m.m. vid utförande av järnvägstunnel-----Ett antal fastighetsägarna hade överklagat miljödomstolens dom och bl.a. krävt att Banverket inte skulle få det sökta tillståndet. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade dock inte det av miljödomstolen lämnade tillståndet som innebar att Banverket fick leda bort i medeltal 100 l/s inläckande grundvatten. MÖD gjorde dock vissa kompletteringar och ändringar av villkoren. MÖD konstaterade att det var nödvändigt att berget tätades i varierande omfattning innan borrning skedde för att inte överskrida tillståndets 100 l/s bortlett grundvatten. Eftersom grundvattenbortledningen riskerade att skada hotade livsmiljöer inom vissa Natura 2000-områden på Hallandsåsen fann MÖD att Banverket vid vissa tillfällen måste återföra vatten till områden som var känsliga för torka. Slutligen fann MÖD att det fanns tekniska förutsättningar att klara de miljömässiga kraven men att en förutsättning var att tunnelprojektet organiserades så att Banverket hade full kontroll och insyn i alla de arbetsmoment som kunde påverka miljön.
  • HFD 2014 not 64:Tillstånd till befintlig och utökad flygplatsverksamhet (avslag)
  • NJA 2008 s. 748:Det har inte funnits utrymme för Miljööverdomstolen att avvisa en ansökan i ett ansökningsmål enligt miljöbalken med hänvisning till bestämmelsen i 22 kap. 2 § andra stycket miljöbalken. Eftersom en godtagbar miljökonsekvensbeskrivning är en processförutsättning har det emellertid enligt 34 kap. 1 § rättegångsbalken varit möjligt att avvisa en sådan ansökan när bristerna i den miljökonsekvensbeskrivning som ingått i ansökan bedömts vara så väsentliga att ansökningen inte kunnat läggas till grund för prövningen.
  • MÖD 2017:27:Tillstånd till uppförande och drift av gruppstation för vindkraft ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en ansökan om tillstånd enligt den s.k. boxmodellen till att uppföra och driva en vindkraftspark ska avslås. Med hänsyn till omfattningen av vindkraftparken och omgivningens naturvärden har ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen inte ansetts ge tillräckligt underlag för att kunna bedöma alla de konsekvenser som verksamheten vid olika alternativutformningar kommer att ge upphov till. Det har därför inte gått att avgöra om verksamhetens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken.
  • MÖD 2003:112:Tillstånd att anlägga järnvägsbroar-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till två järnvägsbroar. Ett antal närboende överklagade och ansåg bl.a. att verksamheten borde tillståndsprövas enligt Natura 2000-reglerna (7 kap. 28-29 b §§ miljöbalken). Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade inledningsvis att anläggandet av broarna skedde i enlighet med fastställd järnvägsplan och att prövningen enligt miljöbalken därför endast gällde frågan om det kunde uppstå skador och olägenheter av väsentlig betydelse vid anläggandet och driften. Vidare skulle villkor för verksamheten fastställas. I den första delen instämde MÖD i miljödomstolens bedömning att verksamheten inte hindrades av stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken. Ett villkor till fredande av öringens lek i Ljusnan skärptes. Därefter konstaterade MÖD att de båda järnvägsbroarna skulle beröra ett Natura 2000-område och att reglerna om sådana områden i 7 kap. miljöbalken var tillämpliga. Domstolen pekade på att miljökonsekvensbeskrivningen hade kompletterats med avseende på verksamheternas påverkan på arterna i området och att det av utredningen i målet fick anses framgå att anläggandet av järnvägsbroarna med de villkor som meddelats för byggandet inte kunde påverka miljön inom Natura 2000-området på ett betydande sätt. Då detsamma gällde för driften av järnvägen krävdes inte något tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
  • MÖD 2003:95:Tillåtlighet enligt 22 kap. 26 § 1 st. miljöbalken till verksamhet för tillverkning av s.k. EU-anpassade drivmedel-----Miljödomstolen hade bedömt utökningen av verksamheten vid ett raffinaderi som tillåtlig enligt 22 kap. 26 § miljöbalken och meddelat deldom om s.k. byggnadstillstånd. Miljööverdomstolen undanröjde deldomen med hänvisning till brister i miljökonsekvensbeskrivningen. Domstolen uttalade att en tillåtlighetsprövning enligt 22 kap. 26 § miljöbalken inte kan göras mindre omfattande i fråga om verksamhetens miljöpåverkan än när tillståndsprövning sker. Ett fullständigt underlag är således en förutsättning för att en förprövning av de samlade miljöeffekterna av verksamheten skall kunna genomföras. Domstolen berörde även frågan om vad som menas med ” de arbeten som behöver utföras” i den aktuella paragrafen. För att inte påverka den slutliga prövningen skall de anläggnings- och byggnadsåtgärder som bör få vidtas preciseras i avgörandet. Arbetena får inte omfatta renings- och processteknik.
  • MÖD 2002:18:Tillstånd till verksamheten vid ett värmeverk-----Efter att miljödomstolen meddelat tillstånd överklagade länsstyrelsen och yrkade att målet skulle återförvisas därför att miljökonsekvensbeskrivningen inte tillräckligt redovisade konsekvenserna av att byta ut fossil olja mot tallbecksolja i en panna. Miljööverdomstolen avslog denna begäran med hänvisning till att dessa uppgifter inte hade någon avgörande betydelse för prövningen i målet samt att kostnaden för en sådan utredning inte stod i rimlig proportion till nyttan. Även frågor om utsläpp till luft av stoft, svavel och kväveoxider.
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.

[K6]4 §  Regeringen får meddela föreskrifter om att vissa slag av planer och program ska eller inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om att vissa slag av planer och program ska eller inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Bemyndigandet är nytt i den del det avser en möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om att vissa slag av planer och program inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Den del bemyndigandet avser en möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om att vissa slag av planer och program ska antas medföra ...

Prop. 2012/13:161: I första stycket 2 b görs en följdändring med anledning av antagandet av prop. 2012/13:35 Nya regler för industriutsläpp (bet. 2012/13:MJU, rskr. 2012/13:101). Då möjligheten för tillsynsmyndigheten att förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd flyttats från 9 kap. 6 § andra stycket till 9 kap. 6 a § bör hänvisningen i 6 kap. 4 § avse ...

Prop. 2015/16:35: I paragrafen ändras hänvisningen till 6 kap. 4 a § så att hänvisning i stället görs till 6 kap. 4 b §. Ändringen görs eftersom den avsedda bestämmelsen i 6 kap. 4 a § ändrade beteckning till 6 kap. 4 b § i samband med ett tidigare lagstiftningsärende (prop. 2014/15:60, bet. 2014/15:FöU8, rskr. ...

  • MÖD 2003:139:Tillstånd till uppförande av och förbränning vid ett avfallskraftvärmeverk-----I mål om tillstånd till förbränningsanläggning i närheten av Vättern har miljökonsekvensbeskrivningen efter komplettering ansetts uppfylla kraven i 6 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken. Den kunde därför läggas till grund för bedömningen att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § genom sin påverkan på Natura 2000-området Vättern. Verksamheten bedömdes även i övrigt med erforderliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vara tillåtlig. I samband med tillståndsmålet hade även en begäran handlagts om strandskyddsdispens för att gräva en fjärrvärmekulvert. Miljööverdomstolen ansåg emellertid att det område som bolaget hade angivit var alltför opreciserat och dispensansökan alltför generell, varför den avslogs.
  • MÖD 2015:35:Avvisad ansökan om nätkoncession ----- Ansökan om nätkoncession för linje avseende markförlagd starkströmskabel. Sökanden har samrått med enskilda fastighetsägare, men inte andra närboende, inom särskilt avstånd från föreslagen ledningsdragning genom direktutskick och därutöver annonserat i lokaltidning. Med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och verkningar har samrådets omfattning och form bedömts tillräckligt.
  • MÖD 2003:88:Tillstånd till grus- och bergtäkt-----Sökanden hade inte genomfört tidigt samråd på det sätt som miljöbalken föreskriver. Bland annat hade inte alla särskilt berörda kontaktats innan ansökan gavs in. Det var oklart vilken information som lämnats och några möjligheter att komma med synpunkter hade inte getts. Inte heller hade kontakterna på något sätt dokumenterats. Miljööverdomstolen konstaterade att verksamhetens omfattning visserligen var begränsad men att täktverksamhet typiskt sett är av ingripande natur. Mot den bakgrunden ansågs bristerna så allvarliga att de inte kunde läkas i efterhand utan tillståndsansökan avvisades.
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.

Att undersöka om en betydande miljöpåverkan kan antas

[K6]5 §  En myndighet eller kommun som upprättar eller ändrar en plan eller ett program som krävs i lag eller annan författning ska undersöka om genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, om

  1. frågan om betydande miljöpåverkan inte är avgjord i föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 4 §, eller
  2. planen, programmet eller ändringen inte omfattas av undantaget i 3 § andra stycket. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges när en myndighet eller kommun ska undersöka om en plan eller ett program kan antas medföra en betydande miljöpåverkan och därmed om en strategisk miljöbedömning ska göras eller inte göras. Innehållet i paragrafen är nytt på så sätt att det uttryckligen anges att en undersökning ska göras i den frågan. Med nuvarande regelverk är en sådan undersökning dock en nödvändig konsekvens av det som anges i 6 kap. 11 § ...

  • MÖD 2003:139:Tillstånd till uppförande av och förbränning vid ett avfallskraftvärmeverk-----I mål om tillstånd till förbränningsanläggning i närheten av Vättern har miljökonsekvensbeskrivningen efter komplettering ansetts uppfylla kraven i 6 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken. Den kunde därför läggas till grund för bedömningen att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § genom sin påverkan på Natura 2000-området Vättern. Verksamheten bedömdes även i övrigt med erforderliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vara tillåtlig. I samband med tillståndsmålet hade även en begäran handlagts om strandskyddsdispens för att gräva en fjärrvärmekulvert. Miljööverdomstolen ansåg emellertid att det område som bolaget hade angivit var alltför opreciserat och dispensansökan alltför generell, varför den avslogs.
  • MÖD 2002:15:Avvisad ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk----- Miljödomstolen hade avvisat bolagets ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk utan att förelägga bolaget att avhjälpa bristerna i ansökan genom ett kompletteringsföreläggande. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att ansökan pga. avsaknaden av samråd var ofullständig. Inte heller var det möjligt för sökanden att avhjälpa bristen genom att genomföra samrådet i efterhand eftersom samrådsförfarandet skall vara en integrerad del av arbetet med att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). MÖD fann att miljödomstolens beslut att avvisa ansökan var riktigt då en godtagbar MKB är en nödvändig processförutsättning. MÖD framhöll dock att det bara är i undantagsfall som en domstol eller myndighet skall avvisa en ansökan utan att först ha förelagt sökanden att avhjälpa eventuella brister.

[K6]6 §  Undersökningen ska innebära att myndigheten eller kommunen

  1. identifierar omständigheter som talar för eller emot en betydande miljöpåverkan, och
  2. samråder i frågan om betydande miljöpåverkan med de kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av planen eller programmet, om myndigheten eller kommunen inte redan i identifieringen kommer fram till att en strategisk miljöbedömning ska göras.

[S2]Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om sådana omständigheter som avses i första stycket 1.Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen anger vad undersökningen enligt 6 kap. 5 § ska innebära. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

Första stycket första punkten innehåller en bestämmelse som tydliggör att myndigheten eller kommunen ska identifiera omständigheter som talar för eller emot att genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Relevanta omständigheter är sådana som följer av artikel 3.2–3.5 och bilaga II till ...

  • MÖD 2002:15:Avvisad ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk----- Miljödomstolen hade avvisat bolagets ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk utan att förelägga bolaget att avhjälpa bristerna i ansökan genom ett kompletteringsföreläggande. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att ansökan pga. avsaknaden av samråd var ofullständig. Inte heller var det möjligt för sökanden att avhjälpa bristen genom att genomföra samrådet i efterhand eftersom samrådsförfarandet skall vara en integrerad del av arbetet med att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). MÖD fann att miljödomstolens beslut att avvisa ansökan var riktigt då en godtagbar MKB är en nödvändig processförutsättning. MÖD framhöll dock att det bara är i undantagsfall som en domstol eller myndighet skall avvisa en ansökan utan att först ha förelagt sökanden att avhjälpa eventuella brister.

Beslut i frågan om miljöpåverkan

[K6]7 §  Myndigheten eller kommunen ska efter undersökningen i ett särskilt beslut avgöra om genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

[S2]Beslutet ska redovisa de omständigheter som talar för eller emot en betydande miljöpåverkan.

[S3]Beslutet ska göras tillgängligt för allmänheten. Lag (2017:955).

Prop. 2001/02:65: Sista stycket, som innehåller en erinran om att en ansökan i ett ansökningsmål skall innehålla en säkerhetsrapport enligt 22 kap. 1 första stycket 6, är ändrat som en följd av den föreslagna ändringen i sistnämnda lagrum. Liksom när det gäller kravet på miljökonsekvensbeskrivning, knyts kravet på säkerhetsrapport enbart till ansökningar som gäller anläggande, drift eller ändring av verksamheter. Alla verksamheter som omfattas av lagen (1999:381) ...

Prop. 1998/99:64: I fjärde stycket införs en hänvisning till 22 kap. 1 § vari anges att en säkerhetsrapport skall ingå i de fall verksamheten omfattas av lagen (1999:000) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Bestämmelsen skall även tillämpas analogt med vad som sägs i 19 kap. 5 §. Bestämmelser om säkerhetsrapport ges i 10 § nämnda lag....

Prop. 2000/01:111: Ett nytt fjärde stycke införs för att undvika oklarhet och för att bestämmelserna inte skall kunna anses strida mot art- och habitatdirektivets krav om konsekvensbedömningar avseende påverkan på miljön i de särskilda skydds- och bevarandeområdena. Tillägget innebär att en miljökonsekvensbeskrivning aldrig får sakna de uppgifter som behövs för att göra den prövning som avses i 7 kap. 28 b och 29 §§. Tillägget innebär vidare att en miljökonsekvensbeskrivning som upprättats enbart för prövningen enligt ...

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller bestämmelser om det beslut i frågan om en betydande miljöpåverkan som en myndighet eller kommun ska fatta efter undersökningen enligt 6 kap. 6 § miljöbalken. Paragrafen är utformad i linje med Lagrådets förslag. I paragrafen genomförs artikel 3.7 i SMBdirektivet. Bestämmelsen är ny i lag men motsvaras delvis av nuvarande 6 § andra stycket förordningen (1998:905) ...

Prop. 2009/10:184: Ändringarna i fråga om att ”följa” en miljökvalitetsnorm är en konsekvens av ändringen i 5 kap. 3 §.

  • MÖD 2003:139:Tillstånd till uppförande av och förbränning vid ett avfallskraftvärmeverk-----I mål om tillstånd till förbränningsanläggning i närheten av Vättern har miljökonsekvensbeskrivningen efter komplettering ansetts uppfylla kraven i 6 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken. Den kunde därför läggas till grund för bedömningen att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § genom sin påverkan på Natura 2000-området Vättern. Verksamheten bedömdes även i övrigt med erforderliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vara tillåtlig. I samband med tillståndsmålet hade även en begäran handlagts om strandskyddsdispens för att gräva en fjärrvärmekulvert. Miljööverdomstolen ansåg emellertid att det område som bolaget hade angivit var alltför opreciserat och dispensansökan alltför generell, varför den avslogs.
  • MÖD 2003:100:Tillfälligt bortledande av grundvatten samt utsläppande av det bortledda grundvattnet m.m. vid utförande av järnvägstunnel-----Ett antal fastighetsägarna hade överklagat miljödomstolens dom och bl.a. krävt att Banverket inte skulle få det sökta tillståndet. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade dock inte det av miljödomstolen lämnade tillståndet som innebar att Banverket fick leda bort i medeltal 100 l/s inläckande grundvatten. MÖD gjorde dock vissa kompletteringar och ändringar av villkoren. MÖD konstaterade att det var nödvändigt att berget tätades i varierande omfattning innan borrning skedde för att inte överskrida tillståndets 100 l/s bortlett grundvatten. Eftersom grundvattenbortledningen riskerade att skada hotade livsmiljöer inom vissa Natura 2000-områden på Hallandsåsen fann MÖD att Banverket vid vissa tillfällen måste återföra vatten till områden som var känsliga för torka. Slutligen fann MÖD att det fanns tekniska förutsättningar att klara de miljömässiga kraven men att en förutsättning var att tunnelprojektet organiserades så att Banverket hade full kontroll och insyn i alla de arbetsmoment som kunde påverka miljön.
  • MÖD 2005:47:Tillstånd till ökad produktion vid en kartongfabrik-----Miljödomstolen hade vid tillståndsgivning funnit att bolagets uppgifter om transporter till och från anläggningarna var tillräckliga och inte behövde utredas ytterligare. Naturvårdsverket överklagade och yrkade prövotidsvillkor ang transportfrågan. Miljööverdomstolen (MÖD) avslog överklagandet och fann att förhållandena i målet i allt väsentligt var jämförbara med dem som rådde i ett annat mål prövat av Högsta domstolen där det inte framkommit att det fanns ett verkligt behov av prövotidsförordnande för transporter. MÖD fann vidare att det inte heller hade framkommit något som talade för att verkningarna av transporterna i anläggningens närområde påkallade ett prövotidsförordnande. Två ledamöter var skiljaktiga.
  • HFD 2014 not 64:Tillstånd till befintlig och utökad flygplatsverksamhet (avslag)
  • MÖD 2003:42:Tillstånd enligt vattenlagen till utförande av hamnanläggning-----Ett båtvarv erhöll tillstånd enligt vattenlagen att på en fastighet anlägga en småbåtshamn. Arbetena innebar schaktning på ett större markområde samt viss muddring. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att den miljökonsekvensbeskrivning som var upprättad i målet inte uttryckligen tog sikte på en prövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken (MB), men att den ändå var tillräcklig för att det skulle vara möjligt att bedöma vattenföretagets inverkan på de skyddsvärda marina livsmiljöerna i Natura 2000-området. Med de villkor som föreskrivits av miljödomstolen kunde inte anläggandet av hamnen antas medföra någon betydande negativ inverkan på dessa. MÖD ansåg därför att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § MB och avslog överklagandena. Även fråga om rättegångskostnader.
  • MÖD 2002:78:Tillstånd till minikraftverk-----Miljödomstolen lämnade tillstånd till ett minikraftverk. Domen överklagades. Under handläggningen i Miljööverdomstolen (MÖD) förtecknades ån där kraftverket skulle ligga som särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 27 § miljöbalken (Natura 2000). MÖD fann att miljökonsekvensbeskrivningen var bristfällig i två avseenden. 0-alternativet skulle beskriva rådande förhållanden vid kvarnen med allt vatten rinnande i den naturliga huvudfåran så att konsekvenserna framgick av att verksamheten inte skulle komma till stånd. Vidare saknades uppgifter för prövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, nämligen en redovisning av den livsmiljö och de vilda djur och växter som skulle skyddas i området samt konsekvenserna av verksamheten för det syfte som området avsåg. Domstolen återförvisade målet i denna del.
  • MÖD 2017:27:Tillstånd till uppförande och drift av gruppstation för vindkraft ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en ansökan om tillstånd enligt den s.k. boxmodellen till att uppföra och driva en vindkraftspark ska avslås. Med hänsyn till omfattningen av vindkraftparken och omgivningens naturvärden har ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen inte ansetts ge tillräckligt underlag för att kunna bedöma alla de konsekvenser som verksamheten vid olika alternativutformningar kommer att ge upphov till. Det har därför inte gått att avgöra om verksamhetens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken.
  • MÖD 2004:29:Tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken m.m. att på ön Böckern i Tanums kommun anlägga en småbåtsbrygga och nedfartsramp för småbåtar.----- Ansökan om att anlägga småbåtshamn m.m. avslogs då den valda lokaliseringen innebar en beaktansvärd risk för skada på naturskyddsintressen samt då sökanden inte visat att det saknades alternativ som innebar ett mindre intrång på miljön. Även fråga om komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen.
  • MÖD 2010:53:Tillstånd till anläggande och drift av hamn vid Norvikudden, i Nynäshamn ----- Miljödomstolen hade avslagit en ansökan om anläggande och drift av en hamn. Miljööverdomstolen bedömde att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och fann att vid en samlad bedömning kunde verksamheterna tillåtas enligt de allmänna lokaliserings- och hushållningsbestämmelserna i miljöbalken. Vid den samhällsekonomiska bedömningen enligt 11 kap. 6 § miljöbalken framstod det enligt Miljööverdomstolen som uppenbart att mervärdet av den sökta hamnanläggningen väl uppfyllde det i bestämmelsen föreskrivna kravet. Miljööverdomstolen förklarade verksamheterna tillåtliga och föreskrev att miljödomstolen ska meddela tillstånd och föreskriva villkor avseende de ansökta verksamheterna.
  • MÖD 2009:14:Klagan över domvilla ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att de omständigheter som sökanden åberopade till stöd för klagan över domvilla hade kunnat prövas inom ramen för ett överklagande av domen. Då sökanden inte hade varit förhindrad att överklaga domen eller haft giltig ursäkt för att inte göra detta, avslog MÖD klagan över domvilla. I målet var även fråga om innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen.
  • MÖD 2003:112:Tillstånd att anlägga järnvägsbroar-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till två järnvägsbroar. Ett antal närboende överklagade och ansåg bl.a. att verksamheten borde tillståndsprövas enligt Natura 2000-reglerna (7 kap. 28-29 b §§ miljöbalken). Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade inledningsvis att anläggandet av broarna skedde i enlighet med fastställd järnvägsplan och att prövningen enligt miljöbalken därför endast gällde frågan om det kunde uppstå skador och olägenheter av väsentlig betydelse vid anläggandet och driften. Vidare skulle villkor för verksamheten fastställas. I den första delen instämde MÖD i miljödomstolens bedömning att verksamheten inte hindrades av stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken. Ett villkor till fredande av öringens lek i Ljusnan skärptes. Därefter konstaterade MÖD att de båda järnvägsbroarna skulle beröra ett Natura 2000-område och att reglerna om sådana områden i 7 kap. miljöbalken var tillämpliga. Domstolen pekade på att miljökonsekvensbeskrivningen hade kompletterats med avseende på verksamheternas påverkan på arterna i området och att det av utredningen i målet fick anses framgå att anläggandet av järnvägsbroarna med de villkor som meddelats för byggandet inte kunde påverka miljön inom Natura 2000-området på ett betydande sätt. Då detsamma gällde för driften av järnvägen krävdes inte något tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
  • MÖD 2010:9:Bortledande av grundvatten för byggande av den s.k. Citybanan (norra delen) ----- Miljööverdomstolen har i ansökningsmål om vattenverksamhet ansett att det har varit rättsligt möjligt och motiverat att, mot verksamhetsutövarens bestridande, i domen även villkorsreglera buller, vibrationer och utsläpp till vatten, dvs. störningar som utgör följdverksamhet till den sökta verksamheten, men som inte omfattas av ansökan.
  • MÖD 2014:46:Natura 2000-tillstånd ----- Fråga om anläggande av erosionsskydd inom Natura 2000-området Klarälven, övre delen. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att verksamheten kräver tillstånd enligt miljöbalkens bestämmelser om Natura 2000. Eftersom miljökonsekvensbeskrivningen och det kompletterande underlaget bl.a. inte gjort det möjligt att göra en bedömning av den samlade påverkan som tidigare, nu ansökta och planerade erosionsskydd har på den skyddade miljön kan inte ansökan ligga till grund för ett ställningstagande av åtgärdens inverkan på Natura 2000-området. Tillståndsansökan har därför avvisats.
  • MÖD 2009:37:Dammsäkerhetshöjande åtgärder på regleringsdamm ----- Då ansökan även avsåg en höjning av dämningsgränsen fann Miljööverdomstolen att det kunde bli aktuellt att föreskriva ökad minimitappning. Målet återförvisades till miljödomstolen för komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen i detta avseende och föreskrivande av eventuella villkor.
  • MÖD 2003:105:Ansökan om tillstånd att utföra en småbåtshamn-----Miljödomstolen hade meddelat tillstånd till byggandet av en småbåtshamn i en grund havsvik. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade efter överklagande av länsstyrelsen och närboende att havsviken låg inom ett Natura 2000-område och att den utgjorde en sådan livsmiljö (”ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten”) som är listad som särskilt skyddsvärd i EU:s habitatdirektiv. I Naturvårdsverkets förteckningen över naturtyper i Natura 2000-området fanns emellertid inte biotopen angiven, vilket föreföll bero på ett förbiseende från länsstyrelsens sida. MÖD menade emellertid att detta inte var avgörande för frågan om tillståndsplikt förelåg enligt Natura 2000-reglerna. Av avgörande betydelse bedömdes istället vara att den planerade vattenverksamheten skulle innebära att ett orört grundområde med hög artdiversitet och varierande bottnar skulle komma att omvandlas till en småbåtshamn, vilket skulle leda till att den skyddsvärda naturtypen helt försvann. Mot denna bakgrund fann MÖD att den ansökta vattenverksamheten var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a §. Eftersom sådan prövning inte skett förelåg hinder enligt 4 kap. 8 § miljöbalken att lämna tillstånd till den ansökta vattenverksamheten. Tillståndsdomen undanröjdes därför och målet återförvisas till miljödomstolen.
  • MÖD 2003:95:Tillåtlighet enligt 22 kap. 26 § 1 st. miljöbalken till verksamhet för tillverkning av s.k. EU-anpassade drivmedel-----Miljödomstolen hade bedömt utökningen av verksamheten vid ett raffinaderi som tillåtlig enligt 22 kap. 26 § miljöbalken och meddelat deldom om s.k. byggnadstillstånd. Miljööverdomstolen undanröjde deldomen med hänvisning till brister i miljökonsekvensbeskrivningen. Domstolen uttalade att en tillåtlighetsprövning enligt 22 kap. 26 § miljöbalken inte kan göras mindre omfattande i fråga om verksamhetens miljöpåverkan än när tillståndsprövning sker. Ett fullständigt underlag är således en förutsättning för att en förprövning av de samlade miljöeffekterna av verksamheten skall kunna genomföras. Domstolen berörde även frågan om vad som menas med ” de arbeten som behöver utföras” i den aktuella paragrafen. För att inte påverka den slutliga prövningen skall de anläggnings- och byggnadsåtgärder som bör få vidtas preciseras i avgörandet. Arbetena får inte omfatta renings- och processteknik.
  • MÖD 2012:5:Tillstånd till mellanlagring av farligt avfall m.m.; fråga om avvisning av ansökan ----- Miljöprövningsdelegationen ansåg, trots att förelägganden om kompletteringar inte följts, att miljökonsekvensbeskrivningen var tillräcklig och meddelade tillstånd till den sökta verksamheten. Mark- och miljödomstolen fann beskrivningen bristfällig och avvisade ansökan, utan att lämna sökanden ytterligare tillfälle till komplettering. Mark- och miljööverdomstolen instämde i att processhinder förelåg och fann att mark- och miljödomstolen varit oförhindrad att avvisa ansökan utan att först förelägga om komplettering.
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.
  • MÖD 2008:44:Lokalisering av kraftvärmeverk ----- De alternativa lokaliseringar som sökanden hade redovisat var från en över tio år gammal lokaliseringsutredning som ursprungligen tagits fram för ett annat ändamål. Sedan dess hade förhållandena ändrats väsentligt. Miljööverdomstolen fann att det saknades faktaunderlag för att bedöma om den sökta platsen var bättre än någon annan plats i anslutning till det gemensamma fjärrvärmesystemet för Lund och Eslöv. Ansökan avslogs.
  • MÖD 2012:19:Ansökan om tillstånd till anläggande av Ladvattenåns kraftverk m.m. i Kramfors kommun ----- När tillstånd till ett nytt vattenkraftverk söks krävs det att miljökonsekvensbeskrivningen belyser vattenverksamhetens påverkan på den ekologiska statusen i vattendraget. En miljökonsekvensbeskrivning, som inte innehållit dessa uppgifter har underkänts, och ansökan om tillstånd har avvisats.
  • MÖD 2004:47:Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) att uppföra bank- och nätstängsel vid Stripavan i Laisälven-----Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) har lämnats till en s.k. put and take-anläggning inom ett området av Laisälven som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § miljöbalken (dvs. ett Natura 2000-område). Det har ansetts inte erforderligt att komplettera miljökonsekvensbeskrivningen – som saknat de uppgifter som behövs för en prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§ – med hänsyn till att det planerade företaget bedömts inte komma att påverka de marina livsmiljöer som är avsedda att skyddas i det föreslagna Natura 2000-området.
  • MÖD 2004:17:Tillstånd enligt miljöbalken till Ljungå kraftverk i Ljungån, Bräcke kommun; nu fråga om undanröjande och återförvisning----- Miljööverdomstolen (MÖD) har i ett mål om tillstånd till ett vattenkraftverk funnit att kraftverket skulle komma att byggas inom ett område som av Naturvårdsverket utpekats vara riksintresse för naturvården samt att detta förhållande kan anses utgöra presumtion för att området vid tillståndsprövningen kommer att bedömas som riksintressant för naturvården enligt 3 kap. 6 § andra stycket miljöbalken. Eftersom frågan om områdets naturvärden och kraftverkets påverkan på dessa inte behandlats i miljökonsekvensbeskrivningen har det saknats utredning för att bedöma om ett riksintresse skulle komma att påtagligt skadas av en utbyggnad. MÖD som funnit att miljökonsekvensbeskrivningen behöver kompletteras i nämnda hänseende och ifråga om nollalternativet, har undanröjt miljödomstolens dom och återförvisat målet.

[K6]8 §  Beslutet om huruvida genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan får inte överklagas särskilt. Lag (2017:955).

Prop. 2000/01:111: Ett nytt tredje stycke införs. I ärenden som enbart avser en prövning enligt de nya bestämmelserna i 7 kap. 27 b och 29 §§ behöver kungörelseförfarandet tillämpas endast i den utsträckning som det behövs för prövningen eller för att allmänheten på lämpligt sätt skall få information om innehållet i beskrivningen eller beslutet.

Prop. 2016/17:200: Bestämmelsen är ny. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

På samma sätt som gäller för verksamheter och åtgärder enligt den nuvarande 6 kap. 5 § andra stycket sista meningen, får beslutet i fråga om miljöpåverkan inte överklagas särskilt. Den som är missnöjd kan överklaga det slutliga beslutet i ärendet.

Övervägandena finns i avsnitt 9.3.

  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.

Att göra en strategisk miljöbedömning

[K6]9 §  Om en strategisk miljöbedömning ska göras, ska myndigheten eller kommunen

  1. samråda om hur omfattningen av och detaljeringsgraden i en miljökonsekvensbeskrivning ska avgränsas (avgränsningssamråd),
  2. ta fram en miljökonsekvensbeskrivning,
  3. ge tillfälle till synpunkter på miljökonsekvensbeskrivningen och förslaget till plan eller program, och
  4. ta hänsyn till miljökonsekvensbeskrivningen och inkomna synpunkter innan planen eller programmet antas eller läggs till grund för reglering. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges uttryckligen vad en strategisk miljöbedömning ska innebära. Bestämmelsen är ny på så sätt att det uttryckligen anges vad som ska ingå i miljöbedömningen. Bestämmelsen riktar sig till den myndighet eller kommun som ska upprätta eller ändra en plan eller ett program som krävs i lag eller annan författning och som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Bestämmelser om krav på undersökning och beslut i frågan om betydande miljöpåverkan finns i 6 kap. 5–8 §§. Paragrafen är ...

  • NJA 2008 s. 748:Det har inte funnits utrymme för Miljööverdomstolen att avvisa en ansökan i ett ansökningsmål enligt miljöbalken med hänvisning till bestämmelsen i 22 kap. 2 § andra stycket miljöbalken. Eftersom en godtagbar miljökonsekvensbeskrivning är en processförutsättning har det emellertid enligt 34 kap. 1 § rättegångsbalken varit möjligt att avvisa en sådan ansökan när bristerna i den miljökonsekvensbeskrivning som ingått i ansökan bedömts vara så väsentliga att ansökningen inte kunnat läggas till grund för prövningen.
  • MÖD 2010:53:Tillstånd till anläggande och drift av hamn vid Norvikudden, i Nynäshamn ----- Miljödomstolen hade avslagit en ansökan om anläggande och drift av en hamn. Miljööverdomstolen bedömde att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och fann att vid en samlad bedömning kunde verksamheterna tillåtas enligt de allmänna lokaliserings- och hushållningsbestämmelserna i miljöbalken. Vid den samhällsekonomiska bedömningen enligt 11 kap. 6 § miljöbalken framstod det enligt Miljööverdomstolen som uppenbart att mervärdet av den sökta hamnanläggningen väl uppfyllde det i bestämmelsen föreskrivna kravet. Miljööverdomstolen förklarade verksamheterna tillåtliga och föreskrev att miljödomstolen ska meddela tillstånd och föreskriva villkor avseende de ansökta verksamheterna.
  • MÖD 2001:9:Ideell förenings talerätt enligt miljöbalken-----Inledningsvis framhöll Miljööverdomstolen (MÖD) att talerätten inte var begränsad till det geografiska område som en föreningens stadgar i förekommande fall anger. I aktuellt mål handlade det om en förenings rätt att överklaga ett beslut i ett samrådsärende enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. MÖD fann att då klagorätten var begränsad till beslut om tillstånd, godkännande och dispens enligt miljöbalken innefattade detta inte en rätt för en förening att överklaga ett beslut i en tillsynsfråga. Föreningens överklagande avslogs.
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.
  • MÖD 2022:27:Samråd med särskilt berörda ----- Mark- och miljööverdomstolen har fastställt mark- och miljödomstolens beslut att avvisa en ansökan om tillstånd för fortsatt och utökad gruvverksamhet i Kiruna eftersom sökanden inte uppfyllt miljöbalkens krav på samråd med de som kan bli särskilt berörda av verksamheten och då det bedömts att denna brist inte kan läkas under domstolsprövningen

Avgränsningssamrådet i den strategiska miljöbedömningen

[K6]10 §  Avgränsningssamrådet ska ske med de kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av planen eller programmet. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen regleras samrådskretsen i avgränsningssamrådet. Bestämmelsen överensstämmer delvis med nuvarande 6 kap. 13 § andra stycket. Nytt i bestämmelsen är att samrådet ska ske även med andra berörda myndigheter än kommuner och länsstyrelser. Nytt är även att samråd ska ske med de kommuner och myndigheter som kan antas bli berörda och inte enbart med dem som berörs. Det tydliggörs vidare att det endast är på grund av sitt särskilda miljöansvar som en kommun eller myndighet kan antas bli berörd. ...

Miljökonsekvensbeskrivningen i den strategiska miljöbedömningen

[K6]11 §  Miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla

  1. en sammanfattning av planens eller programmets innehåll, dess huvudsakliga syfte och förhållande till andra relevanta planer och program,
  2. en identifiering, beskrivning och bedömning av rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd,
  3. uppgifter om
    1. miljöförhållandena och miljöns sannolika utveckling om planen eller programmet inte genomförs,
    2. miljöförhållandena i de områden som kan antas komma att påverkas betydligt,
    3. befintliga miljöproblem som är relevanta för planen eller programmet, särskilt miljöproblem som rör ett sådant område som avses i 7 kap. eller ett annat område av särskild betydelse för miljön, och
    4. hur hänsyn tas till relevanta miljökvalitetsmål och andra miljöhänsyn,
  4. en identifiering, beskrivning och bedömning av de betydande miljöeffekter som genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra,
  5. uppgifter om de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa betydande negativa miljöeffekter,
  6. en sammanfattning av de överväganden som har gjorts, vilka skäl som ligger bakom gjorda val av olika alternativ och eventuella problem i samband med att uppgifterna sammanställdes,
  7. en redogörelse för de åtgärder som planeras för uppföljning och övervakning av den betydande miljöpåverkan som genomförandet av planen eller programmet medför, och
  8. en icke-teknisk sammanfattning av 1–7. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen anger vad en miljökonsekvensbeskrivning för en plan eller ett program ska innehålla och ska läsas tillsammans med bestämmelsen i

6 kap. 12 § som anger att en rimlighetsbedömning ska göras i fråga om den information som ska ingå i en miljökonsekvensbeskrivning. Bestämmelsen är tillämplig för de planer och program som omfattas av kraven på ...

Prop. 2003/04:2: I första stycket görs ett tillägg som innebär att myndigheter som tillämpar balken i olika sammanhang skall, när det behövs, hämta in sådana beslutade åtgärdsprogram och förvaltningsplaner som avses i 5 kap. Om exempelvis uppfyllandet av miljömål för vattendistrikt kan äventyras genom att en ändring av en befintlig verksamhet tillåts, bör den tillståndsprövande myndigheten hämta in dessa handlingar för att få ett bättre beslutsunderlag. Eftersom dessa handlingar är offentliga fordras inget tillägg ...

  • RÅ 2010 not 36:Jäv vid handläggning av detaljplaneärende (avslag) / Jäv vid handläggning av detaljplaneärende (rättsprövning, avslag) / Rättsprövning enligt lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut, plan- och bygglagen / För att underlätta omvandling från fritidsboende till permanentboende (fråga bl.a. om behov av miljökonsekvensbeskrivning och underlåtenhet att inför förnyad utställning av planförslag underrätta sakägare vars mark skulle kunna komma att tas i anspråk, avslag)
  • MÖD 2013:44:Antagande av detaljplan ----- Fråga om detaljplan innebar avvikelse från gällande översiktsplan. Eftersom översiktsplanen endast innehöll en redovisning av riksintresset, dess avgränsning och innebörd och inte utvecklade hur kommunen avsåg att tillgodose riksintresset eller angav kommunens planeringsinriktning, kunde den detaljplan som utarbetats för Slussen inte anses innebära en avvikelse från översiktsplanen. Kommunen hade därmed inte haft skyldighet att vidta de åtgärder som följer av 5 kap. 24 och 26 §§ äldre plan- och bygglagen. Även fråga om miljökonsekvensbeskrivningens avgränsning, redovisning av rimliga alternativ samt om detaljplanen innebar påtaglig skada på riksintressen.
  • MÖD 2014:4:Antagande av detaljplan ----- I avsaknad av en miljökonsekvensbeskrivning har kommunens beslut att anta en detaljplan upphävts då det funnits en beaktansvärd risk för att den av Artdatabanken rödlistade grönfläckiga paddans livsmiljö kan komma att skadas eller förstöras.

[K6]12 §  Miljökonsekvensbeskrivningens omfattning och detaljeringsgrad ska vara rimlig med hänsyn till

  1. bedömningsmetoder och aktuell kunskap,
  2. planens eller programmets innehåll och detaljeringsgrad,
  3. var i en beslutsprocess som planen eller programmet befinner sig,
  4. att vissa frågor kan bedömas bättre i samband med prövningen av andra planer och program eller i tillståndsprövningen av verksamheter eller åtgärder, och
  5. allmänhetens intresse. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen, som anger att en rimlighetsbedömning ska göras i fråga om den information som ska ingå i en miljökonsekvensbeskrivning överensstämmer med nuvarande 6 kap. 13 § första stycket med språkliga ändringar.

Relevanta förarbeten till nuvarande 6 kap. 13 § första stycket miljöbalken finns i prop. 2003/04:116 (författningskommentaren ...

  • HFD 2011:4:En detaljplan medger att ett nytt bostadsområde med sex- och sjuvåningsbyggnader byggs intill nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. De åtgärder som planen medger har ansetts inte påtagligt skada nationalstadsparkens natur- och kulturvärden. Tillika fråga om nationalstadsparkens gränser. Rättsprövning.
  • MÖD 2013:44:Antagande av detaljplan ----- Fråga om detaljplan innebar avvikelse från gällande översiktsplan. Eftersom översiktsplanen endast innehöll en redovisning av riksintresset, dess avgränsning och innebörd och inte utvecklade hur kommunen avsåg att tillgodose riksintresset eller angav kommunens planeringsinriktning, kunde den detaljplan som utarbetats för Slussen inte anses innebära en avvikelse från översiktsplanen. Kommunen hade därmed inte haft skyldighet att vidta de åtgärder som följer av 5 kap. 24 och 26 §§ äldre plan- och bygglagen. Även fråga om miljökonsekvensbeskrivningens avgränsning, redovisning av rimliga alternativ samt om detaljplanen innebar påtaglig skada på riksintressen.
  • MÖD 2013:9:Antagande av detaljplan ----- Beslut att anta en detaljplan har upphävts eftersom kraven på redovisning av rimliga alternativ enligt 6 kap. 12 § miljöbalken inte har ansetts uppfyllda.
  • MÖD 2017:49:Upphävande av detaljplan ----- Mark- och miljööverdomstolen har upphävt Vadstena kommuns beslut att anta en detaljplan eftersom ett genomförande av planen, nybyggnation av tre flerfamiljshus i slottsparken i Vadstena, kan medföra påtaglig skada på ett riksintresse för kulturmiljövården och då kommunens beslutsunderlag är bristfälligt eftersom det saknas en analys av vilka konsekvenser ett genomförande av planen kan få för fladdermöss som förekommer i planområdet.

Samråd med andra länder i den strategiska miljöbedömningen

[K6]13 §  Om planens eller programmets genomförande kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land eller om ett land som kan komma att påverkas betydligt av genomförandet begär det, ska den myndighet som regeringen bestämmer

  1. överlämna miljökonsekvensbeskrivningen och förslaget till plan eller program till det andra landets ansvariga myndighet,
  2. om det andra landet vill delta i miljöbedömningen, samråda med det landet i fråga om den gränsöverskridande miljöpåverkan som genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra och de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa betydande negativa miljöeffekter, och
  3. ge det andra landet den information som behövs för samrådet och möjlighet att lämna synpunkter. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen reglerar när samråd ska ske med annat land. Av bestämmelsen framgår att regeringen bestämmer vilken myndighet som ska fullgöra de skyldigheter som följer av paragrafen.

I första punkten finns en bestämmelse om överlämnande av miljökonsekvensbeskrivning och förslag till plan eller program till ett annat lands ansvariga myndighet. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med nuvarande 6 kap. 15 ...

Prop. 2012/13:17: Första stycket, som anger att en rimlighetsbedömning ska göras i fråga om den information som ska ingå i en miljökonsekvensbeskrivning, genomför artikel 5.2 i direktivet om planer och program. Tidigare förarbetsuttalanden finns i propositionen Miljöbedömningar av planer och program (prop. 2003/04:116 s. 65 f.).

Första stycket tredje punkten är ny. Genom denna punkt återges tydligare ...

  • MÖD 2017:49:Upphävande av detaljplan ----- Mark- och miljööverdomstolen har upphävt Vadstena kommuns beslut att anta en detaljplan eftersom ett genomförande av planen, nybyggnation av tre flerfamiljshus i slottsparken i Vadstena, kan medföra påtaglig skada på ett riksintresse för kulturmiljövården och då kommunens beslutsunderlag är bristfälligt eftersom det saknas en analys av vilka konsekvenser ett genomförande av planen kan få för fladdermöss som förekommer i planområdet.

[K6]14 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om samråd enligt 13 §. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om hur ett gränsöverskridande samråd ska genomföras. Regeringen har i dag i 6 kap. 17 § ett mer generellt bemyndigande att meddela föreskrifter om samråd. Det nu föreslagna bemyndigandet är begränsat till det samråd som ska ske med ett annat land vid gränsöverskridande miljöpåverkan.

Förarbeten till nuvarande 6 kap. 17 § miljöbalken ...

Synpunkter på beslutsunderlaget för en plan eller ett program

[K6]15 §  Myndigheten eller kommunen ska så tidigt som möjligt i arbetet med förslaget till plan eller program ta fram miljökonsekvensbeskrivningen och göra den och förslaget tillgängliga för allmänheten och de kommuner och myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda. De ska ges information om hur de kan ta del av förslaget och miljökonsekvensbeskrivningen samt hur och inom vilken tid synpunkter kan lämnas. Tiden för att lämna synpunkter ska vara skälig. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen reglerar det samråd som ska ske med allmänhet, myndigheter och kommuner i fråga om den framtagna miljökonsekvensbeskrivningen och förslaget till plan eller program. Innehållet i paragrafen överensstämmer i huvudsak med nuvarande 6 kap. 14 § miljöbalken och 8 § första

stycket ...

Beslut att anta en plan eller ett program

[K6]16 §  I ett beslut att anta en plan eller ett program som omfattas av kravet på strategisk miljöbedömning eller i en särskild handling i anslutning till beslutet ska det finnas en redovisning av

  1. hur miljöaspekterna har integrerats i planen eller programmet,
  2. hur hänsyn har tagits till miljökonsekvensbeskrivningen och inkomna synpunkter,
  3. skälen för att planen eller programmet har antagits i stället för de alternativ som övervägts, och
  4. vilka åtgärder som planeras för att övervaka och följa upp den betydande miljöpåverkan som genomförandet av planen eller programmet medför. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen regleras bl.a. myndighetens eller kommunens skyldighet att redovisa hur hänsyn har tagits till miljökonsekvensbeskrivningen och synpunkter som lämnats vid samråd. Innehållet i paragrafen motsvaras av nuvarande 6 kap. 16 § andra stycket. De ändringar som föreslås i bestämmelsen är endast av språklig karaktär.

Relevanta förarbeten till nuvarande 6 kap. 16 § andra stycket miljöbalken finns i <a ...

Prop. 2012/13:17: Paragrafen reglerar skyldigheten att lämna information om utarbetande eller beslut att anta en plan eller ett program. Paragrafen genomför artiklarna 8 och 9 i direktivet om planer och program. Tidigare förarbetsuttalanden finns i propositionen Miljöbedömningar av planer och program (prop. 2003/04:116 s. 67 f.).

Tredje stycket har omformulerats för att förtydliga att det är hela den krets av ...

[K6]17 §  Den som har antagit en plan eller ett program som omfattas av kravet på strategisk miljöbedömning ska informera allmänheten och de myndigheter och kommuner som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda om antagandet och göra planen eller programmet, beslutet och den redovisning som avses i 16 § tillgängliga för dem. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen reglerar hur och till vem information om beslutet att anta en plan eller ett program ska lämnas. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med delar av nuvarande 6 kap. 16 § tredje stycket miljöbalken. Det tydliggörs i bestämmelsen att det endast är på grund av sitt särskilda miljöansvar som en kommun eller myndighet kan antas bli berörd.

Förarbeten till nuvarande <a href="https://lagen.nu/1998:808#K6P16S3" ...

[K6]18 §  När samråd har skett med ett annat land enligt 13 §, ska den myndighet som regeringen bestämmer se till att den information som avses i 17 § lämnas till den ansvariga myndigheten i det andra landet. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen finns bestämmelser om den information som ska lämnas till annat land i de fall ett gränsöverskridande samråd skett. Bestämmelsen överensstämmer delvis med delar av nuvarande 6 kap. 16 § tredje stycket miljöbalken. Nytt är att den myndighet som regeringen har pekat ut som ansvarig för samrådet ska se till att informationen lämnas till den ansvariga myndigheten i det andra landet. I den nuvarande bestämmelsen är ...

[K6]19 §  När en plan eller ett program som omfattas av kravet på en strategisk miljöbedömning har antagits ska den beslutande myndigheten eller kommunen skaffa sig kunskap om den betydande miljöpåverkan som genomförandet av planen eller programmet faktiskt medför. Detta ska göras för att myndigheten eller kommunen tidigt ska få kännedom om sådan betydande miljöpåverkan som tidigare inte har identifierats så att lämpliga åtgärder för avhjälpande kan vidtas. Lag (2017:955).

Verksamheter och åtgärder

Specifika miljöbedömningar vid tillståndsprövning och i andra ärenden

[K6]20 §  En specifik miljöbedömning ska göras i fråga om en verksamhet eller åtgärd som ska prövas

  1. för ett tillstånd som avses i 7 kap. 28 a §, om det inte rör sig om brådskande åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till skyddet mot allvarliga olägenheter för människors hälsa, eller
  2. för ett tillstånd som avses i 9 eller 11 kap. eller för en tillåtlighet som avses i 17 kap., om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

[S2]En specifik miljöbedömning krävs inte för en sådan prövning som avses i 24 kap. 3, 5, 10, 13, 13 a eller 14 §. Lag (2023:632).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges tillämpningsområdet för de av kapitlets bestämmelser som avser specifika miljöbedömningar för verksamheter och åtgärder. Uttrycket specifik miljöbedömning införs som ett uttryck för att beskriva det förfarande som i MKB-direktivet kallas miljökonsekvensbedömning. Vad förfarandet närmare innebär framgår av 6 kap. 28 §. Innehållet i paragrafen överensstämmer delvis med nuvarande 6 kap. 1 § första stycket miljöbalken. ...

[K6]21 §  Regeringen får meddela föreskrifter om att vissa slag av verksamheter och åtgärder ska eller inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vilka verksamheter och åtgärder som ska eller inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Innehållet i paragrafen överensstämmer i huvudsak med 6 kap. 1 § andra stycket andra meningen och 6 kap. 4 b § miljöbalken. Konsekvensen av att en verksamhet kan eller inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan blir dock med den ...

Prop. 2009/10:184: Ändringarna i fråga om att ”följa” en miljökvalitetsnorm är en konsekvens av ändringen i 5 kap. 3 § och övriga ändringar är endast språkliga.

[K6]22 §  Regeringen får meddela föreskrifter om att 2346 §§ ska tillämpas helt eller delvis i dispensärenden eller andra ärenden enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller ett bemyndigande som ger regeringen rätt att meddela föreskrifter om att hela eller delar av den specifika miljöbedömningen ska tillämpas även för andra ärenden enligt balken än de som anges i 20 § eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Tillståndsärenden enligt 12 kap. kan komma i fråga för detta bemyndigande. Innehållet i paragrafen överensstämmer delvis med nuvarande 6 kap. 1 § andra stycket och 6 kap. 2 § första stycket 2 och 6 kap. 4 § fjärde stycket. ...

Att undersöka om en betydande miljöpåverkan kan antas

[K6]23 §  Den som avser att bedriva en sådan verksamhet eller vidta en sådan åtgärd som avses i 20 § första stycket 2 ska undersöka om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

[S2]En sådan undersökning behöver dock inte göras om

  1. den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden anser att en betydande miljöpåverkan kan antas,
  2. frågan om betydande miljöpåverkan har avgjorts i föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 21 §, eller
  3. den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden har förelagts att ansöka om ett tillstånd som avses i 9 kap. 6 a §. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges i vilka fall det ska undersökas om en verksamhet eller en åtgärd kan antas medföra en betydande miljöpåverkan och därmed om kapitlets bestämmelser om miljöbedömning ska tillämpas för de aktuella verksamheterna och åtgärderna. Med anledning av Lagrådets synpunkt om att undersökningen bör hållas isär från beslutet i frågan om miljöpåverkan har paragrafen justerats.

Innehållet i paragrafen överensstämmer delvis med nuvarande 6 kap. 5 § andra stycket. På ...

[K6]24 §  Undersökningen ska innebära att den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden

  1. tar fram ett samrådsunderlag, och
  2. samråder i frågan om betydande miljöpåverkan och i fråga om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning (undersökningssamråd) med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten eller åtgärden.

[S2]Undersökningssamrådet får genomföras så att det också uppfyller kraven på det avgränsningssamråd som ska göras inom ramen för en specifik miljöbedömning.

[S3]Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om undersökningen. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges vad som ska ingå i undersökningen av om en betydande miljöpåverkan kan antas. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag så att beslutet i fråga om miljöpåverkan hålls isär från undersökningen.

I första stycket första punkten anges att en del i undersökningen är att verksamhetsutövaren ska ta fram ett samrådsunderlag. Närmare krav i fråga om innehåll i samrådsunderlaget återfinns inte i lag. Regeringen har möjlighet att meddela ...

[K6]25 §  Den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden ska

  1. lämna samrådsunderlaget till dem som deltar i undersökningssamrådet i så god tid att synpunkter på underlaget och på frågan om betydande miljöpåverkan kan tas till vara när länsstyrelsen prövar den frågan, och
  2. när samrådet är avslutat redogöra för hur samrådet gått till, vilka som bjudits in och vad som framkommit och lämna samrådsredogörelsen till länsstyrelsen. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen finns bestämmelser om samrådsunderlag och samrådsredogörelse. Bestämmelserna i paragrafen är endast relevanta i de fall där frågan om verksamhetens eller åtgärdens betydande miljöpåverkan ska avgöras genom en undersökning.

I första punkten anges att samrådsunderlaget ska lämnas till samrådsparterna i så god tid att de får skälig tid att lämna synpunkter på underlaget och att synpunkter i frågan om betydande miljöpåverkan kan tas till vara vid länsstyrelsens ...

Beslut i frågan om miljöpåverkan

[K6]26 §  Länsstyrelsen ska efter undersökningen i ett särskilt beslut avgöra om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

[S2]Beslutet ska redovisa de omständigheter som talar för eller emot att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

[S3]I 47 § finns en bestämmelse om att en liten miljökonsekvensbeskrivning ska tas fram om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas. Lag (2017:955).

[K6]27 §  Länsstyrelsens beslut om huruvida verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan får inte överklagas särskilt. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen anger att länsstyrelsens beslut i frågan om miljöpåverkan inte får överklagas särskilt. Den som är missnöjd kan överklaga det slutliga beslutet i ärendet. Bestämmelsen överensstämmer med nuvarande 6 kap. 5 § andra stycket sista meningen.

I lagrådsremissen fanns bestämmelsen placerad i en annan paragraf tillsammans med bestämmelsen om vad som ska redovisas i beslutet. På

Lagrådets inrådan placeras bestämmelsen i stället i en egen paragraf. ...

Att göra en specifik miljöbedömning

[K6]28 §  Den specifika miljöbedömningen ska innebära att

  1. den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden
    1. samråder om hur en miljökonsekvensbeskrivning ska avgränsas (avgränsningssamråd),
    2. tar fram en miljökonsekvensbeskrivning, och
    3. ger in miljökonsekvensbeskrivningen till den som prövar tillståndsfrågan, och
  2. den som prövar tillståndsfrågan
    1. ger tillfälle till synpunkter på miljökonsekvensbeskrivningen, och
    2. slutför miljöbedömningen. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges vad en specifik miljöbedömning ska innebära. Bestämmelsen är ny på så sätt att det inte finns en motsvarande förklaring av innehållet i processen i nuvarande 6 kap. miljöbalken. Paragrafens bestämmelser ska endast tillämpas i de fall då en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra en betydande miljöpåverkan eller om det i övrigt följer av 20 § att kapitlets bestämmelser om specifik miljöbedömning är tillämpliga ...

  • MÖD 2022:27:Samråd med särskilt berörda ----- Mark- och miljööverdomstolen har fastställt mark- och miljödomstolens beslut att avvisa en ansökan om tillstånd för fortsatt och utökad gruvverksamhet i Kiruna eftersom sökanden inte uppfyllt miljöbalkens krav på samråd med de som kan bli särskilt berörda av verksamheten och då det bedömts att denna brist inte kan läkas under domstolsprövningen

Avgränsningssamrådet i den specifika miljöbedömningen

[K6]29 §  Avgränsningssamrådet ska genomföras inför arbetet med miljökonsekvensbeskrivningen och innebära att den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden samråder om verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning och utformning, de miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser samt om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning.

[S2]Om samrådet avser en verksamhet eller åtgärd som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor ska samrådet även avse hur allvarliga kemikalieolyckor till följd av verksamheten eller åtgärden ska kunna förebyggas och begränsas. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges vad avgränsningssamrådet inom ramen för den specifika miljöbedömningen ska handla om och när det ska genomföras.

Bestämmelserna i första stycket överensstämmer i huvudsak med nuvarande 6 kap. 4 § andra stycket. Det tydliggörs att de miljöeffekter som kan komma i fråga är sådana miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra antingen i sig eller till följd av yttre händelser.

Andra stycket överensstämmer med ...

  • MÖD 2022:27:Samråd med särskilt berörda ----- Mark- och miljööverdomstolen har fastställt mark- och miljödomstolens beslut att avvisa en ansökan om tillstånd för fortsatt och utökad gruvverksamhet i Kiruna eftersom sökanden inte uppfyllt miljöbalkens krav på samråd med de som kan bli särskilt berörda av verksamheten och då det bedömts att denna brist inte kan läkas under domstolsprövningen

[K6]30 §  Avgränsningssamrådet ska ske med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten eller åtgärden samt med de övriga statliga myndigheter, de kommuner och den allmänhet som kan antas bli berörda av verksamheten eller åtgärden.

[S2]Den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden ska se till att de som ingår i samrådskretsen enligt första stycket men som inte tidigare har fått ett samrådsunderlag kan ta del av ett samrådsunderlag.

[S3]Om ett undersökningssamråd enligt 24 § första stycket 2 inte har skett, ska samrådsunderlaget innehålla uppgift om det. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen finns ytterligare bestämmelser om avgränsningssamrådet.

Första stycket anger vilka som ingår i samrådskretsen för avgränsningssamrådet. Kretsen är på samma sätt som i dag utökad i jämförelse med samrådskretsen för undersökningssamrådet. Bestämmelsen överensstämmer med nuvarande 6 kap. 4 § första stycket 2 miljöbaken. Bestämmelserna om avgränsningssamråd syftar till att ge samrådsparterna möjlighet att i ett tidigt skede kunna delta i processen och påverka ...

[K6]31 §  Avgränsningssamrådet ska påbörjas och samrådsunderlaget lämnas i så god tid att det ger utrymme för ett meningsfullt samråd innan verksamhetsutövaren utformar miljökonsekvensbeskrivningen och den slutliga tillståndsansökan. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen regleras när avgränsningssamrådet ska påbörjas och samrådsunderlaget lämnas till samrådskretsen. Paragrafen överensstämmer delvis med delar av nuvarande 6 kap. 4 § andra och tredje stycket. Skillnaden är att det nu anges att även ett samrådsunderlag ska lämnas i god tid. En bedömning av hur lång tid innan avgränsningssamrådet som underlaget ska lämnas måste avgöras från fall till fall. Vid bedömningen bör hänsyn bl.a. tas till underlagets omfattning och komplexitet.

Syftet ...

  • MÖD 2022:27:Samråd med särskilt berörda ----- Mark- och miljööverdomstolen har fastställt mark- och miljödomstolens beslut att avvisa en ansökan om tillstånd för fortsatt och utökad gruvverksamhet i Kiruna eftersom sökanden inte uppfyllt miljöbalkens krav på samråd med de som kan bli särskilt berörda av verksamheten och då det bedömts att denna brist inte kan läkas under domstolsprövningen

[K6]32 §  Länsstyrelsen ska under avgränsningssamrådet verka för att innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen får den omfattning och detaljeringsgrad som behövs för tillståndsprövningen.

[S2]Om den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden begär det, ska länsstyrelsen redovisa sin bedömning i frågan. Länsstyrelsens redovisning är inte bindande. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen regleras länsstyrelsens roll vid avgränsningen av miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning.

Första stycket anger att länsstyrelsen är skyldig att verka för att innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen får den omfattning och detaljeringsgrad som är nödvändig för prövningen. Bestämmelsen överensstämmer delvis med innehållet i nuvarande 6 kap. 5 § första stycket. Länsstyrelsen har enligt bestämmelsen en aktiv roll under samrådet. Det är dock verksamhetsutövaren ...

Samråd med andra länder i den specifika miljöbedömningen

[K6]33 §  Om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land eller om ett land som kan komma att påverkas betydligt av verksamheten eller åtgärden begär det, ska den myndighet som regeringen bestämmer

  1. informera det andra landet om verksamheten eller åtgärden, dess möjliga gränsöverskridande konsekvenser och vilken typ av beslut som kan komma att fattas, och
  2. ge det andra landet skälig tid att yttra sig över om det vill delta i miljöbedömningen.

[S2]Om det andra landet vill delta i miljöbedömningen, ska myndigheten ge det andra landet möjlighet att delta i ett samrådsförfarande om miljökonsekvensbeskrivningen och den slutliga tillståndsansökan. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen regleras samråd med annat land i de fall en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra en betydande gränsöverskridande miljöpåverkan. Innehållet i paragrafen överensstämmer i huvudsak med nuvarande 6 kap. 6 § miljöbalken. Bestämmelsen har förtydligats för att bättre stämma överens med MKB-direktivets krav.

Första stycket första punkten anger, i enlighet med artikel 7.1 a och b i

MKB-direktivet, ...

[K6]34 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om samråd enligt 33 §. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Bestämmelsen är ny och ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter om hur det gränsöverskridande samrådet enligt 33 § ska gå till. Ett motsvarande normgivningsbemyndigande i fråga om gränsöverskridande samråd som rör planer och program återfinns i föreslagna 6 kap. 14 §. Med stöd av bemyndigandet kan regeringen meddela föreskrifter om hur den myndighet som regeringen bestämmer ska samråda med den andra statens myndigheter och exempelvis tillsammans ...

Miljökonsekvensbeskrivningen i den specifika miljöbedömningen

[K6]35 §  Miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla

  1. uppgifter om verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, utformning, omfattning och andra egenskaper som kan ha betydelse för miljöbedömningen,
  2. uppgifter om alternativa lösningar för verksamheten eller åtgärden,
  3. uppgifter om rådande miljöförhållanden innan verksamheten påbörjas eller åtgärden vidtas och hur de förhållandena förväntas utveckla sig om verksamheten eller åtgärden inte påbörjas eller vidtas,
  4. en identifiering, beskrivning och bedömning av de miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser,
  5. uppgifter om de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa de negativa miljöeffekterna,
  6. uppgifter om de åtgärder som planeras för att undvika att verksamheten eller åtgärden bidrar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. inte följs, om sådana uppgifter är relevanta med hänsyn till verksamhetens art och omfattning,
  7. en icke-teknisk sammanfattning av 1–6, och
  8. en redogörelse för de samråd som har skett och vad som kommit fram i samråden. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges vilka uppgifter som ska ingå i en miljökonsekvensbeskrivning för verksamheter och åtgärder. Innehållet i paragrafen överensstämmer i huvudsak med delar av nuvarande 6 kap. 3 och 7 §§.

Första punkten överensstämmer i huvudsak med nuvarande 6 kap. 7 § andra stycket 1 men öppnar upp för fler egenskaper som kan ha betydelse för miljöbedömningen. Ändringen tillkommer till följd av de ändrade kraven i artikel 5.1 i och bilaga 4 till MKB-direktivet i dess ...

[K6]36 §  Om verksamheten eller åtgärden kan antas påverka miljön i ett naturområde som är förtecknat enligt 7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2, ska miljökonsekvensbeskrivningen innehålla en beskrivning av verksamhetens eller åtgärdens konsekvenser för syftet med att bevara området, en redogörelse för de alternativ som har övervägts med en motivering till varför ett visst alternativ valts samt de uppgifter som i övrigt behövs för prövningen enligt 7 kap.28 b och 29 §§.

[S2]Om miljökonsekvensbeskrivningen har upprättats enbart för en prövning enligt 7 kap.28 b och 29 §§, kan innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen begränsas till de uppgifter som behövs för den prövningen. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges de särskilda krav på innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning som avser verksamheter eller åtgärder i ett Natura 2000-område. Innehållet i paragrafen överensstämmer med nuvarande 6 kap. 7 § fjärde stycket.

Relevanta förarbeten till nuvarande 6 kap. 7 § fjärde stycket finns i prop. 2000/01:111 (författningskommentaren till den paragrafen och <a href="https://lagen.nu/prop/2016/17:200#S7-3-1" ...

[K6]37 §  De uppgifter som ska finnas med i miljökonsekvensbeskrivningen enligt 35 och 36 §§ ska ha den omfattning och detaljeringsgrad som

  1. är rimlig med hänsyn till rådande kunskaper och bedömningsmetoder, och
  2. behövs för att en samlad bedömning ska kunna göras av de väsentliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller en bestämmelse som möjliggör en anpassning av omfattningen och detaljeringsgraden av uppgifterna i en miljökonsekvensbeskrivning utifrån vissa närmare angivna förutsättningar. Bestämmelsen överensstämmer delvis med nuvarande 6 kap. 7 § första stycket miljöbalken. Bestämmelsen är ny i den del den reglerar möjlighet till anpassning av innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning utifrån rådande kunskaper och ...

[K6]38 §  Regeringen får meddela

  1. ytterligare föreskrifter om vad miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla, och
  2. föreskrifter om hur miljökonsekvensbeskrivningen ska tas fram. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller normgivningsbemyndiganden som möjliggör för regeringen att meddela föreskrifter om framtagandet av och innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning för verksamheter och åtgärder. Innehållet i paragrafen är nytt.

Bemyndigandena möjliggör för regeringen att meddela de föreskrifter som krävs för ett korrekt genomförande av MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet, bl.a. i fråga om verksamhetsutövarens skyldighet att tillse att miljökonsekvensbeskrivningen ...

Miljöbedömningen hos den som prövar tillståndsfrågan

[K6]39 §  Den som prövar tillståndsfrågan ska, om miljökonsekvensbeskrivningen kan läggas till grund för den fortsatta miljöbedömningen, kungöra att miljökonsekvensbeskrivningen finns, göra den tillgänglig för allmänheten och ge allmänheten skälig tid och minst 30 dagar att yttra sig.

[S2]Om tillståndsfrågan enbart avser en prövning enligt 7 kap.28 b eller 29 § ska första stycket tillämpas endast i den utsträckning som behövs för prövningen eller som är lämplig för att ge allmänheten information. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller krav på kungörelse.

Första stycket anger att prövningsmyndigheten ska kungöra att en miljökonsekvensbeskrivning finns. Bestämmelsen överensstämmer delvis med nuvarande 6 kap. 8 § första stycket. I de fall en ansökan om tillstånd också ska kungöras ska det ske gemensamt, vilket framgår av 6 kap. 41 §. Sedan kungörelse skett måste prövningsmyndigheten hålla miljökonsekvensbeskrivningen tillgänglig för allmänheten. Nytt i bestämmelsen är att allmänheten ...

[K6]40 §  Kungörelsen ska innehålla upplysningar om

  1. att verksamheten eller åtgärden omfattas av kraven på specifik miljöbedömning enligt detta kapitel,
  2. vem som prövar tillståndsfrågan,
  3. var miljökonsekvensbeskrivningen och andra handlingar i målet eller ärendet finns tillgängliga,
  4. till vem och inom vilken tid synpunkter kan lämnas, och
  5. hur ny information i målet eller ärendet kommer att kungöras eller hållas tillgänglig.

[S2]Om samråd med ett annat land ska ske enligt detta kapitel, ska kungörelsen innehålla en upplysning om detta. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen anger vad en kungörelse ska innehålla. Innehållet i paragrafen överensstämmer delvis med nuvarande 6 kap. 8 § första stycket miljöbalken och delvis med nuvarande 12 § förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar, med språkliga ändringar och förtydliganden. Bestämmelsen genomför ...

[K6]41 §  Kungörelsen om miljökonsekvensbeskrivningen ska göras

  1. på en lämplig webbplats,
  2. i en ortstidning eller på den plats som är särskilt föreskriven, och
  3. tillsammans med kungörelsen om ansökan, om ansökan ska kungöras. Lag (2017:955).

[K6]42 §  Den som prövar tillståndsfrågan ska i ett särskilt beslut eller i samband med att tillståndsfrågan avgörs ta ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i detta kapitel så att den specifika miljöbedömningen kan slutföras. Ett sådant ställningstagande får inte överklagas särskilt. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen regleras prövningsmyndighetens skyldighet att ta ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken. Innehållet i paragrafen överensstämmer med nuvarande 6 kap. 9 § första stycket miljöbalken. ...

[K6]43 §  Den som prövar tillståndsfrågan ska, när tillståndsfrågan avgörs, slutföra miljöbedömningen genom att med hänsyn till innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen och det som kommit fram under handläggningen av målet eller ärendet identifiera, beskriva och göra en slutlig och samlad bedömning av miljöeffekterna. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller ett krav på att prövningsmyndigheten ska integrera en motiverad slutsats i fråga om miljöeffekterna i bedömningen. Bestämmelsen är ny på så sätt att den uttryckligen anger att prövningsmyndigheten ska slutföra miljöbedömningen genom att identifiera, beskriva och göra en slutlig och samlad bedömning av miljöeffekterna. Bestämmelsen innebär således en skyldighet för prövningsmyndigheten att identifiera miljöeffekterna och motivera sin bedömning av verksamheten eller åtgärdens ...

Information om avgörandet i tillståndsfrågan

[K6]44 §  Den som prövar en tillståndsfråga som kräver en specifik miljöbedömning ska när frågan är avgjord snarast kungöra detta. Av kungörelsen ska det framgå hur allmänheten kan få tillgång till innehållet i avgörandet.

[S2]Om avgörandet enbart avser en prövning enligt 7 kap.28 b eller 29 §, behöver det dock kungöras endast om det är lämpligt för att ge allmänheten information. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen finns bestämmelser om kungörelse av dom och beslut.

Första stycket anger att när en dom eller ett beslut har meddelats ska detta kungöras snarast. Bestämmelsen överensstämmer med delar av nuvarande 6 kap. 8 § andra stycket. Kungörelsen måste innehålla uppgifter om hur allmänheten kan få tillgång till information om innehållet i domen eller beslutet. I 19 kap. 5 § första stycket 9 och 22 kap. 25– 25 g §§ anges närmare krav på vad ett tillståndsbeslut eller ...

[K6]45 §  Om samråd har skett med ett annat land enligt 33 §, ska den myndighet som regeringen bestämmer se till att den information som avses i 44 § lämnas till den ansvariga myndigheten i det andra landet. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen reglerar information till annat land i de fall ett gränsöverskridande samråd skett. Bestämmelsen överensstämmer med nuvarande 6 kap. 8 § andra stycket tredje meningen. Informationen ska lämnas av den myndighet som regeringen i enlighet med 6 kap. 33 § har pekat ut som ansvarig för samrådet.

Relevanta förarbeten till nuvarande 6 kap. 8 § andra stycket finns i prop. 1997/98:45 (författningskommentaren ...

Samordning

[K6]46 §  Den som gör en strategisk eller specifik miljöbedömning ska sträva efter att samordna arbetet med andra miljöbedömningar som görs enligt detta kapitel eller med liknande arbete som görs enligt andra författningar. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen regleras samordning av arbetet med strategiska och specifika miljöbedömningar samt med liknande arbete som görs enligt andra författningar. Innehållet i paragrafen överensstämmer delvis med nuvarande 6 kap. 22 § och med nuvarande 8 § andra stycket förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar. Skillnaden mot nuvarande bestämmelser är att bestämmelsen om samordning är vidare på så sätt att den öppnar upp för ...

Liten miljökonsekvensbeskrivning när en specifik miljöbedömning inte ska göras

[K6]47 §  Om länsstyrelsen enligt 26 § beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas, ska den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden i en liten miljökonsekvensbeskrivning lämna de upplysningar som behövs för en bedömning av de väsentliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan förväntas ge. Beskrivningen ska innehålla den samrådsredogörelse som har tagits fram enligt 25 § 2.

[S2]För verksamheter eller åtgärder som kan antas påverka miljön i ett naturområde som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2 ska beskrivningen innehålla de uppgifter som behövs för prövningen enligt 7 kap.28 b och 29 §§. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen anges konsekvenserna av att länsstyrelsen beslutar att en verksamhet eller åtgärd inte ska anses medföra en betydande miljöpåverkan. En liten miljökonsekvensbeskrivning ska då tas fram. Paragrafen har placerats sist i kapitlet och fått sin utformning i enlighet med Lagrådets förslag.

Första stycket anger att verksamhetsutövaren ska ta fram ett underlag som kallas liten miljökonsekvensbeskrivning om länsstyrelsen beslutar att en specifik miljöbedömning ...

ANDRA AVDELNINGEN

SKYDD AV NATUREN

7 kap. Skydd av områden

  • MÖD 2020:2:Strandskyddsdispens ----- Med hänsyn till den utveckling som skett i praxis ifråga om egendomsskyddet har MÖD, till skillnad från vad som ansetts möjligt i tidigare avgöranden, vid en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken beaktat även andra omständigheter än de som enligt 7 kap. 18 c–d §§ kan utgöra särskilda skäl för dispens. Vid den intresseavvägning som gjorts i det enskilda fallet har det dock inte ansetts oproportionerligt att avslå ansökan om dispens. I – mål nr M 4793-19, II – mål nr M 4244-19
  • MÖD 2009:1:Dispensansökan avseende myggbekämpning i ett naturreservat ----- Enligt huvudregeln kan ett överklagande inte prövas när tiden för den aktuella åtgärden löpt ut. Miljööverdomstolen (MÖD) fann dock att så kan ske när man, som i detta fall, kan förvänta sig ytterligare ansökningar om dispens och tillstånd för besprutning nästkommande år med sakomständigheter som i allt väsentligt skulle vara oförändrade. Klaganden ansågs därför ha ett befogat intresse av att få förutsättningarna för tillämpningen av de ifrågavarande bestämmelserna prövade (RÅ 1997 ref. 24). Enligt naturreservatsbestämmelserna var det förbjudet att använda biologiska bekämpningsmedel i området. Dispens kunde ges om det förelåg särskilda skäl. MÖD fann att det myggproblem som årligen drabbade området var så pass besvärande för lokalbefolkningen och de som besökte området att det fick anses vara ett angeläget allmänt intresse att komma till rätta med det. Den osedvanligt besvärande myggförekomsten var därmed ett särskilt skäl för dispens. Området hade även utpekats som ett Natura 2000-område. Då störningen inte riskerade att bli betydande ansågs myggbekämpningen inte heller tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken.
  • MÖD 2012:39:Strandskyddsdispens med tillämpning av 7 kap. 18 d-e §§ miljöbalken ----- Fråga om strandskyddsdispens för nybyggnad av fritidshus med tillämpning av bestämmelserna i 7 kap. 18 d-e §§ miljöbalken om områden för landsbygdsutveckling i strandnära läge (s.k. LIS-områden). En kommunal översiktsplan har inte ansetts ge någon tydlig vägledning i fråga om platsen för den avsedda dispensen ligger inom ett LIS-område när länsstyrelsen i granskningsyttrande framfört invändningar mot det utpekande LIS-området. Mark- och miljööverdomstolen fann det inte i övrigt utrett att platsen låg inom ett LIS-område.
  • MÖD 2007:22:Föreläggande att ta bort inredning ur sjöbod-----En sjöbod hade fått strandskyddsdispens såsom en förrådsbyggnad. Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) hade sjöboden utformats på ett sådant sätt att den kunde tillgodose ett väsentligt annat ändamål - fritidsboende - än vad dispensen avsåg. För att inte strida mot strandskyddets syfte förordnade MÖD att isolering, invändig väggpanel samt glasade dörrpartier skulle avlägsnas från sjöboden.
  • MÖD 2005:56:Strandskyddsdispens för nyetablering av golfbana ----- Särskilda skäl för strandskyddsdispens har ansetts föreligga för nyetablering av golfbana samlokaliserad med befintligt flygfält.
  • HFD 2018:45:I mål om rättsprövning har regeringens beslut om utvidgat strandskydd undanröjts eftersom reglerna om kungörelsedelgivning inte iakttagits.

Allemansrätt m.m.

[K7]1 §  Var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den.

  • HFD 2012:70:En kommuns insatser och kostnader för att ställa i ordning och underhålla skidspår har ansetts vara av sådan omfattning att avgiftsbeläggning av spåren inte står i strid med allemansrätten. Laglighetsprövning enligt kommunallagen.

Nationalpark

[K7]2 §  Ett mark- eller vattenområde som tillhör staten får efter riksdagens medgivande av regeringen förklaras som nationalpark i syfte att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick.

[K7]3 §  Föreskrifter om vård och förvaltning av nationalparker och om inskränkningar i rätten att använda mark eller vatten inom nationalparker får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Naturreservat

[K7]4 §  Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftslivet.

[S2]Ett område som behövs för att skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter får också förklaras som naturreservat.

  • MÖD 2001:13:Dispens från föreskrift för ett naturvårdsområde-----De boende i ett bostadsområde nära en motorväg stördes mycket av bullret. Området låg inom ett naturvårdsområde och omfattades av ett förordnande enligt 19 § naturvårdslagen. Miljööverdomstolen meddelade dispens för byggande av en bullervall med hänsyn till vallens obetydliga påverkan på landskapsbilden. Åtgärden ansågs förenligt med syftet med förordnandet.
  • MÖD 2001:16:Dispens för anläggande av golfbana inom naturreservat-----För byggande av korthålsbana inom ett naturreservat har dispens ansetts kunna meddelas, dels eftersom banan inte i nämnvärd utsträckning kommer att medföra förändringar i områdets naturmiljö, dels därför att området har begränsad betydelse för friluftslivet. Vid en avvägning mellan de enskilda och de allmänna intressena har betydelsen av den minskade tillgängligheten till platsen ansetts väga lättare än intresset att bygga ut golfanläggningen.
  • NJA 2000 s. 302:Fråga om ansvarsbefrielse på grund av nöd, när enskilda personer sökt hindra skogsavverkning på ett område för vilket länsstyrelsen två dagar senare utfärdat ett avverkningsförbud.
  • HFD 2014 not 31:Ansökan av S.H. om rättsprövning av ett beslut att bilda naturreservat
  • RÅ 2010 not 109:Ansökan om rättsprövning av A.C. av beslut att bilda ett naturreservat

[K7]5 §  I ett beslut om att bilda naturreservat skall skälen för beslutet anges.

[S2]I beslutet skall också anges de inskränkningar i rätten att använda mark- och vattenområden som behövs för att uppnå syftet med reservatet, såsom förbud mot bebyggelse, uppförande av stängsel, upplag, schaktning, täkt, uppodling, dikning, plantering, avverkning, jakt, fiske och användning av bekämpningsmedel. En inskränkning får innebära att tillträde till området förbjuds under hela eller delar av året.

[S3]Om det senare visar sig finnas nya skäl eller behövas ytterligare inskränkningar för att uppnå syftet med skyddet, får länsstyrelsen eller kommunen meddela beslut om detta.

  • MÖD 2001:13:Dispens från föreskrift för ett naturvårdsområde-----De boende i ett bostadsområde nära en motorväg stördes mycket av bullret. Området låg inom ett naturvårdsområde och omfattades av ett förordnande enligt 19 § naturvårdslagen. Miljööverdomstolen meddelade dispens för byggande av en bullervall med hänsyn till vallens obetydliga påverkan på landskapsbilden. Åtgärden ansågs förenligt med syftet med förordnandet.
  • MÖD 2004:43:Tillstånd enligt föreskrifter för naturvårdsområde samt strandskyddsdispens för uppförande av torrklosett-----Fråga om tillstånd enligt föreskrifter för naturvårdsområde och strandskyddsdispens för uppförande av torrklosett m.m. i anslutning till befintlig strandbod i Grundårdes fiskeläge på Gotland. Miljööverdomstolen fann att det inte kunde anses att den begärda kompletteringen av strandboden förändrade karaktären på området på ett sådant sätt att det stred mot syftet med naturvårdsområdet. Inte heller kunde det antas att kompletteringen skulle leda till en väsentligt ändrad användning av strandboden. Tillstånd enligt naturvårdsföreskrifterna kunde därför ges. Slutligen bedömdes förutsättningarna för strandskyddsdispens föreligga då byggnationen utgjorde en komplementbyggnad till befintlig byggnad som använts sedan 1960-talet och kompletteringen inte i nämnvärd grad kunde anses inskränka allmänhetens friluftsliv eller försämra livsvillkoren för djur- och växtliv.

[K7]6 §  Om det behövs för att tillgodose syftet med ett naturreservat, får länsstyrelsen eller kommunen förplikta ägare och innehavare av särskild rätt till fastighet att tåla sådana intrång som att det inom området

  1. anläggs vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tältplatser, badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar,
  2. bereds tillträde till mark för allmänheten där allmänheten annars inte har rätt att vistas,
  3. utförs gallring, röjning, slåtter, plantering, betesdrift, avspärrning eller liknande åtgärder, eller
  4. genomförs undersökningar av djur- och växtarter samt av mark- och vattenförhållanden.

  • MÖD 2001:13:Dispens från föreskrift för ett naturvårdsområde-----De boende i ett bostadsområde nära en motorväg stördes mycket av bullret. Området låg inom ett naturvårdsområde och omfattades av ett förordnande enligt 19 § naturvårdslagen. Miljööverdomstolen meddelade dispens för byggande av en bullervall med hänsyn till vallens obetydliga påverkan på landskapsbilden. Åtgärden ansågs förenligt med syftet med förordnandet.

[K7]7 §  Länsstyrelsen eller kommunen får helt eller delvis upphäva beslut som den har meddelat enligt 4-6 §§, om det finns synnerliga skäl.

[S2]Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från föreskrifter som den har meddelat för ett naturreservat, om det finns särskilda skäl. Ett beslut om dispens upphör att gälla, om den åtgärd som avses med dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet vann laga kraft.

[S3]Att regeringens tillåtelse behövs i vissa fall innan det beslutas om upphävande eller dispens för ett sådant särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde som anges i 28 § följer av 29 §.

[S4]Beslut om upphävande eller dispens får meddelas endast om intrånget i naturvärdet kompenseras i skälig utsträckning på naturreservatet eller på något annat område.

  • MÖD 2009:1:Dispensansökan avseende myggbekämpning i ett naturreservat ----- Enligt huvudregeln kan ett överklagande inte prövas när tiden för den aktuella åtgärden löpt ut. Miljööverdomstolen (MÖD) fann dock att så kan ske när man, som i detta fall, kan förvänta sig ytterligare ansökningar om dispens och tillstånd för besprutning nästkommande år med sakomständigheter som i allt väsentligt skulle vara oförändrade. Klaganden ansågs därför ha ett befogat intresse av att få förutsättningarna för tillämpningen av de ifrågavarande bestämmelserna prövade (RÅ 1997 ref. 24). Enligt naturreservatsbestämmelserna var det förbjudet att använda biologiska bekämpningsmedel i området. Dispens kunde ges om det förelåg särskilda skäl. MÖD fann att det myggproblem som årligen drabbade området var så pass besvärande för lokalbefolkningen och de som besökte området att det fick anses vara ett angeläget allmänt intresse att komma till rätta med det. Den osedvanligt besvärande myggförekomsten var därmed ett särskilt skäl för dispens. Området hade även utpekats som ett Natura 2000-område. Då störningen inte riskerade att bli betydande ansågs myggbekämpningen inte heller tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken.
  • MÖD 2009:20:Dispens för kapning av grenar på en naturminnesskyddad ek ----- Särskilda skäl att till skydd för kraftledning få beskära en naturminnesskyddad ek har inte ansetts föreligga. Av utredningen i målet framgick att beskärning i enlighet med begärd dispens skulle innebära en mycket allvarlig skada på eken. Med hänsyn till detta och eftersom sökanden inte i tillräcklig utsträckning ansågs ha utrett vilka alternativ som stod till buds i fråga om ledningens dragning, fann Miljööverdomstolen att dispens inte kunde meddelas.
  • MÖD 2009:38:Tillstånd till gruppstation för vindkraft ----- Fråga om omfattningen av regeringens tillåtlighetsprövning av en gruppstation för vindkraft. Vidare fråga om tillstånd enligt förordnande till skydd för landskapsbilden krävdes och förutsättningar för att erhålla sådant tillstånd.
  • MÖD 2001:13:Dispens från föreskrift för ett naturvårdsområde-----De boende i ett bostadsområde nära en motorväg stördes mycket av bullret. Området låg inom ett naturvårdsområde och omfattades av ett förordnande enligt 19 § naturvårdslagen. Miljööverdomstolen meddelade dispens för byggande av en bullervall med hänsyn till vallens obetydliga påverkan på landskapsbilden. Åtgärden ansågs förenligt med syftet med förordnandet.
  • NJA 2008 s. 55:Tillämpning av reglerna om strandskydd vid prövning av en ansökan om vattenverksamhet.
  • MÖD 2004:3:Dispens från föreskrifter för naturreservat och område med skydd för landskapsbilden samt dispens från strandskyddsbestämmelser för anläggande av en gång- och cykelväg-----Kommunen ville anlägga en gång- och cykelväg i ett område som dels är av riksintresse för friluftsliv och naturvård, dels naturreservat och dels är ett område med skydd för landskapsbilden. Reservatsföreskrifterna avser att skydda området pga. dess betydelse för kännedomen om landets natur, för landskapsbilden och för allmänhetens friluftsliv. En gång- och cykelväg skulle främja friluftslivet men vara till nackdel för naturskyddet, bl.a. för de två häckande paren av fältpiplärka. Denna är en art som är upptagen i EU:s fågeldirektiv, vilket innebär att den skall ges en gynnsam bevarandestatus. Miljööverdomstolen (MÖD) har ansett att ytterligare åtgärder för att öka tillgängligheten till området inte är påkallade och att vägen därför inte är erforderlig för reservatets utnyttjande. Kommunen har heller inte redovisat någon alternativ sträckning för vägen utanför reservatet. När det gäller möjligheterna att göra en avvägning mellan de olika intressen som reservatsföreskrifterna skall skydda konstaterade MÖD att en sådan prövning måste ha gjorts i samband med att reservatet bildades och att den inte får ändras genom att det ena intresset gynnas på bekostnad av det andra vid en dispensprövning. MÖD tillät därför inte att vägen anlades.

[K7]8 §  Beslut i frågor om bildande eller ändring av naturreservat får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (2010:900). Små avvikelser får dock göras, om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas. Lag (2010:902).

  • MÖD 2001:13:Dispens från föreskrift för ett naturvårdsområde-----De boende i ett bostadsområde nära en motorväg stördes mycket av bullret. Området låg inom ett naturvårdsområde och omfattades av ett förordnande enligt 19 § naturvårdslagen. Miljööverdomstolen meddelade dispens för byggande av en bullervall med hänsyn till vallens obetydliga påverkan på landskapsbilden. Åtgärden ansågs förenligt med syftet med förordnandet.

Kulturreservat

[K7]9 §  Ett mark- eller vattenområde får förklaras som kulturreservat i syfte att bevara värdefulla kulturpräglade landskap. På ett sådant område ska bestämmelserna i 46 §§ tillämpas. Att det inom ett område finns en byggnad eller anläggning som är skyddad som byggnadsminne, kyrkligt kulturminne eller fornlämning enligt kulturmiljölagen (1988:950) hindrar inte att området förklaras som kulturreservat.

[S2]I fråga om beslut enligt denna paragraf gäller också 7 och 8 §§. Lag (2013:549).

Naturminne

[K7]10 §  Ett särpräglat naturföremål får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som naturminne, om det behöver skyddas eller vårdas särskilt. Förklaringen får omfatta även det område på marken som krävs för att bevara naturföremålet och ge det behövligt utrymme.

[S2]Vad som i 5-8 §§ föreskrivs om naturreservat skall gälla även för naturminnen.

Biotopskyddsområde

[K7]11 §  Regeringen får i fråga om små mark- eller vattenområden som på grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda meddela föreskrifter om

  1. att samtliga lätt igenkännbara områden av ett visst slag i landet eller i en del av landet ska utgöra biotopskyddsområden, och
  2. att en myndighet eller kommun i det enskilda fallet får besluta att ett område ska utgöra ett biotopskyddsområde.

[S2]Inom ett biotopskyddsområde får man inte bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön. Om det finns särskilda skäl, får dispens från förbudet ges i det enskilda fallet. En fråga om dispens ska prövas av den myndighet som regeringen bestämmer, om dispensen avser ett område enligt första stycket 1, och i andra fall av den myndighet eller kommun som har bildat biotopskyddsområdet.

[S3]De åtgärder som behövs för att vårda ett biotopskyddsområde får vidtas av kommunen, om den har bildat området, och i fråga om andra områden av den myndighet som regeringen bestämmer. Innan en åtgärd vidtas ska den som äger eller har särskild rätt till området underrättas särskilt.

[S4]Ett beslut som avses i första stycket 2 ska gälla omedelbart även om det överklagas. Lag (2009:1322).

  • MÖD 2006:16:Dispens från biotopskydd-----En jordbrukare ville lägga igen tre öppna diken för att skapa ett rationellare jordbruk och sökte dispens från biotopskyddet. Miljööverdomstolen fann att syftet med bestämmelsen var att för framtiden bevara växt- och djurliv i biotopen genom att förhindra igenläggning eller andra åtgärder som kunde skada denna miljö. Det var vidare uppenbart att biotopskyddet inte var till sådan nackdel att det enligt proportionalitetsprincipen skulle kunna motivera dispens med hänsyn till den rätt att få ersättning som fanns i 31 kap. miljöbalken. Enbart möjligheten till mer rationell jordbruksdrift kunde inte anses utgöra särskilda skäl för dispens.
  • MÖD 2005:49:Dispens från biotopskyddsbestämmelser-----Fråga om en stenmur omfattas av biotopskyddsbestämmelserna eller inte, främst med hänsyn till om marken den är belägen på är att anse som jordbruksmark eller som skogsmark.
  • MÖD 2006:47:Grannes talerätt mot beslut om återställningsåtgärder inom biotopskyddsområde-----En stenmur utgjorde gräns mellan två fastigheter och ansågs tillhöra båda fastigheterna varför talerätt förelåg för den fastighetsägare som inte var nöjd med den andre grannens återställningsåtgärder på muren.
  • MÖD 2017:7:Dispens enligt artskyddsförordningen ----- En fastighetsägare ansökte om dispens enligt 15 § artskyddsförordningen för att slutavverka 1,5 ha skog inom ett område av sin fastighet där inventering hade visat förekomst av svampen bombmurkla. Arten omfattas av de nationella fridlysningsbestämmelserna i 8 § artskyddsförordningen. Länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen avslog ansökan eftersom förutsättningar för dispens inte ansetts föreligga. MÖD upphävde länsstyrelsens beslut att inte ge dispens enligt artskyddsförordningen och återförvisade målet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning. Domstolen fann att övervägande skäl talar för att det inte varit lagstiftarens avsikt att fridlysningsbestämmelserna ska ges en sådan tillämpning att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten. En bedömning av proportionaliteten måste därför ske inom ramen för dispensförfarandet. Om en tillämpning av de nationella fridlysningsbestämmelserna skulle innebära att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten ska åtgärden bedömas som tillåten och dispens ges. Frågan om pågående markanvändning avsevärt försvåras ska prövas av länsstyrelsen som första instans.
  • MÖD 2012:12:Ansökan om biotopskyddsdispens ----- Mark- och miljööverdomstolen har fastställt en länsstyrelses beslut att inte bevilja dispens från biotopskyddsbestämmelserna för nedtagning av en ekallé. Allén har varit placerad på sådant sätt att den inte ligger i omedelbar anslutning till bebyggelse och har därigenom omfattats av områdesskydd för biotoper. Något sådant särskilt skäl som medger dispens från biotopskyddsbestämmelserna för att få ta ner träden, eller i varje fall stamma upp eller glesa ur träden, har inte förelegat.
  • MÖD 2015:28:Dispens från biotopskydd för avverkning av alléträd ----- En kommun hade ansökt om dispens från biotopskyddet för att ta ner 12 av 13 träd i en allé. Länsstyrelsen gav dispens för elva träd med villkor om återplantering. Kommunen överklagade och yrkade att dispens skulle ges även för det tolfte trädet, en alm. Mark- och miljödomstolen biföll kommunens talan. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att de alléträd som nyplanterats omfattas av samma biotopskydd som de träd de ersätter och att almen ingår i en allé för vilken biotopskydd gäller även efter nedtagning av de elva träd för vilka dispens lämnats. Vidare ansåg domstolen inte att det fanns skärskilda skäl för dispens. Länsstyrelsens beslut fastställdes.
  • MÖD 2005:73:Dispens från biotopskydd ----- Att alléer omfattas av ett generellt biotopskydd har inte ansetts innebära att varje specifik allé därmed har utpekats som värdefull. Det är biotoptypen som sådan som är det skyddsvärda. För att åstadkomma ökad trafiksäkerhet fann Miljööverdomstolen att det förelåg särskilda skäl att bevilja väghållaren dispens att beskära och hugga ner ett stort antal träd i en allé. Som villkor för dispensen föreskrev länsstyrelsen bl.a. att vissa träd skulle återplanteras i avsnitt av allén som bedömts värdefulla.
  • MÖD 2017:65:Dispens från biotopskyddsbestämmelserna för borttagande av stenmur ----- Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att det finns särskilda skäl enligt 7 kap. 11 b § miljöbalken för dispens att ta bort stenmur från åkermark. Jordbruksverket har utvecklat ett beräkningsverktyg för dispensprövningen som ska bidra till att standardisera tillämpningen. Enligt Mark- och miljööverdomstolen finns det ofta skäl att vara försiktig med att ensamt lägga beräkningsverktygets resultat till grund för bedömningen. Beräkningsverktyget ger en indikation på om förutsättningarna för dispens är uppfyllda men den slutliga prövningen måste alltid ske genom en saklig bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. När det gäller bedömningen av den företagsekonomiska nyttan av åtgärden kan beräkningsverktyget ofta ge god ledning men det finns anledning att vara försiktig då resultaten i beräkningsmodellen är beroende av vilka ingångsvärden som används och dessa kan i vissa fall vara baserade på skönsmässiga uppskattningar. Detta gäller särskilt när resultaten ligger i närheten för om dispens ska medges. Det finns i regel inte anledning att ifrågasätta sökandens bedömning att åtgärden kommer att bidra till att göra verksamheten mer ekonomiskt hållbar om det endast är frågan om mindre avvikelser mot resultatet i beräkningsmodellen. Då det gäller bedömningen om biotopskyddets syften fortfarande kan tillgodoses finns det större anledning att vara försiktig med vilken betydelse resultaten ges eftersom det är svårt att med någon närmare precision göra denna bedömning utifrån en samhällsekonomisk kalkyl. I det aktuella fallet har Mark- och miljööverdomstolen funnit att åtgärden behövs för att utveckla eller bibehålla ett aktivt brukande av jordbruksmark samt att biotopskyddets syften fortfarande kan tillgodoses även om stenmuren tas bort. Dispensen har förenats med skyldighet att utföra kompensationsåtgärder.

[K7]11 a §  Inom ett biotopskyddsområde enligt 11 § första stycket 1 gäller förbuden i 11 § andra stycket inte byggande av allmän väg eller järnväg enligt en fastställd vägplan enligt väglagen (1971:948) eller en fastställd järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Lag (2012:441).

Prop. 2011/12:118: Paragrafen är ny och innehåller undantag från förbudet att inom ett område med biotopskydd enligt 7 kap. 11 § första stycket punkt 1 miljöbalken (generellt biotopskydd) bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön. Undantagen gäller för byggande av allmän väg och byggande av järnväg enligt en fastställd väg- eller järnvägsplan. Redan i nuvarande reglering finns motsvarande undantag för byggande av väg och ...

Prop. 2023/24:88: 1. byggande av allmän väg eller järnväg enligt en fastställd vägplan enligt väglagen (1971:948) eller en fastställd järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg, eller

[K7]11 b §  När en fråga om dispens enligt 11 § andra stycket avser att inom ett biotopskyddsområde enligt 11 § första stycket 1 vidta en åtgärd som underlättar för jordbruket, ska det anses finnas särskilda skäl för dispens om

  1. åtgärden behövs för att utveckla eller bibehålla ett aktivt brukande av jordbruksmark, och
  2. biotopskyddets syften fortfarande kan tillgodoses med hänsyn till förekomsten av samma typ av biotopskyddsområde eller med hänsyn till naturvärdena hos det biotopskyddsområde som dispensen avser och de naturvärden som biotopskyddsområdet bidrar till i landskapet. Lag (2014:889).

Prop. 2013/14:141: Paragrafen är ny. Bestämmelsen anger att när en fråga om dispens från biotopskyddet avser att inom ett generellt skyddat biotopskyddsområde vidta en åtgärd som underlättar för jordbruket ska det anses finnas särskilda skäl för dispens, om vissa förutsättningar är uppfyllda.

I första punkten ställs krav på att åtgärden behövs för att utveckla eller bibehålla ett aktivt brukande av jordbruksmark. Aktivt brukande av jordbruksmarken innebär att jordbrukaren använder jordbruksmarken ...

Djur- och växtskyddsområde

[K7]12 §  Om det utöver förbud enligt 8 kap.1 och 2 §§ eller förbud och begränsningar enligt jakt- och fiskelagstiftningen behövs särskilt skydd för en djur- eller växtart inom ett visst område, får länsstyrelsen eller kommunen meddela föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller fiske eller allmänhetens eller markägarens rätt att uppehålla sig inom området.

Strandskyddsområde

[K7]13 §  Strandskydd gäller vid havet och vid insjöar och vattendrag.

[S2]Strandskyddet syftar till att långsiktigt

  1. trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och
  2. bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Lag (2009:532).

Prop. 2008/09:119: Genom ändringen i andra stycket förtydligas att strandskyddets syften är långsiktiga.

Den tidigare bestämmelsen har delats upp i två punkter. Enligt första punkten är ett av syftena med strandskyddet att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden. Därmed förtydligas att

syftet är att ...

  • MÖD 2004:44:Strandskyddsdispens-----En ansökan om strandskyddsdispens för en brygga, som utformats med ett 100 kvm stort bryggdäck, har avslagits eftersom den ansågs få en avhållande effekt på det rörliga friluftslivet i dess närhet.
  • MÖD 2001:29:Grannes talerätt mot beslut om strandskyddsdispens enligt miljöbalken -----Eftersom reglerna om strandskydd syftar till att tillvarata allmänna intressen får en granne inte överklaga beslut om strandskyddsdispens.
  • MÖD 2011:3:Strandskyddsdispens samt föreläggande att riva ut brygga ----- En brygga hade uppförts inom strandskyddsområde efter fastighetsbildningsbeslut år 1994 om officialservitut för bl.a. brygga. När fastighetsägarna lång tid därefter ansökte om strandskyddsdispens i efterhand avslog länsstyrelsen dispensansökan och meddelade föreläggande om borttagande av bryggan. Miljööverdomstolen beaktade att det hade gått mer än 15 år sedan officialservitutet beslutades. Vidare konstaterade Miljööverdomstolen att länsstyrelsen inte hade markerat sin inställning till bryggans förenlighet med strandskyddsbestämmelserna genom att överklaga detta beslut eller ett liknande fastighetsbildnings¬beslut år 2009 för grannfastigheten. Under den långa tidsperioden hade fastighetsägarna kunnat förmoda att bryggan hade tillkommit i laga ordning. Deras intresse att få behålla bryggan ansågs väga tyngre än de allmänna strandskyddsintressena. Särskilda skäl för att bevilja strandskyddsdispens ansågs därför föreligga och föreläggandet om rivning upphävdes.
  • MÖD 2016:21:Strandskyddsdispens för nybyggnad av tre enbostadshus ----- Mark- och miljööverdomstolen har i likhet med underinstanserna funnit att dispens från strandskyddet inte ska beviljas för uppförande av tre enbostadshus inom ett mindre lövskogsområde med bl.a. ek som omfattas av utvidgat strandskydd. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att aktuellt område visserligen genom järnväg (Västra stambanan) är avskilt på sådant sätt att särskilda skäl föreligger trots att passage i form av gångtunnel finns. Av beslutet om utvidgat strandskydd framgår att avsikten bl.a. är att skydda mindre skogsområden. Med hänsyn till avsikten med det utvidgade strandskyddet och att aktuellt område har höga naturvärden har det inte visats att uppförandet av husen är förenligt med strandskyddets syfte att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land (se 7 kap. 13 § andra stycket miljöbalken).
  • MÖD 2020:5:Strandskydd inom detaljplan ----- Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att en konstgjord badsjö, anlagd 1933, som inte ingår i något naturligt system för tillförsel av vatten inte kan anses vara en insjö eller ett vattendrag i den mening som avses i 7 kap. 13 § första stycket miljöbalken och därmed inte omfattas av strandskydd. Mark- och miljödomstolens dom, varigenom en detaljplan upphävdes med hänvisning till strandskyddet, har därför ändrats.
  • MÖD 2008:43:Omprövning av villkor rörande minimivattenföring ----- I målet förelåg en vattendom från år 1930 varvid ett vattenkraftverk var berättigat till viss vattenmängd. Två kommuner hade ansökt om att domens villkor för vattenföring i bäcken skulle ändras. Kommunerna uppgav att de avsåg att vidta vissa åtgärder med dammbyggnaden i en ovanliggande sjö. Dessa åtgärder skulle medföra att regleringen av sjön skulle upphöra för att i stället permanenta en generellt hög vattennivå i syfte att bevara vissa naturvärden. Miljööverdomstolen fann att villkoret i 1930 års dom rörande minimivattenföringen i bäcken förbi kraftverket hade ett så nära samband med regleringen av ovanliggande sjöar, att villkoret inte kunde upphävas utan att även tillståndet i 1930 års dom omprövades. Kommunernas ansökan om omprövning av villkor avvisades och miljödomstolens dom undanröjdes.
  • MÖD 2007:10:Strandskyddsdispens-----Eftersom det markområde som önskade bebyggas var det enda område som var allemansrättsligt tillgängligt både från land och från sjösidan var det uppenbart att en byggnad där skulle avhålla allmänheten från att beträda området. Skäl att meddela dispens från strandskyddet förelåg därför inte.
  • MÖD 2003:125:Strandskyddsdispens för radiomast-----Särskilda skäl har inte ansetts föreligga för strandskyddsdispens då ett pumphus, som enligt bolaget redan inskränkt allmänhetens tillträde, uppförts utan behövliga tillstånd (strandskyddsdispens och tillstånd till vattenverksamhet). Sammanfattningsvis ansåg domstolen att de allmänna intressena vägde tyngre än bolagets intresse av att bygga masten på den valda platsen, särskilt mot bakgrund av att bolaget inte visat att det saknades någon alternativ lokalisering.
  • MÖD 2003:47:Strandskyddsdispens-----En miljönämnd och en länsstyrelse hade avslagit en ansökan om strandskyddsdispens för muddringsarbeten. Miljödomstolen meddelade emellertid dispens bl.a. med hänvisning till den s.k. proportionalitetsprincipen. Avgörandet överklagades av bl.a. kommunen. Miljööverdomstolen delade underinstansens uppfattning att djur- och växtlivet på platsen inte nämnvärt skulle försämras av muddringsarbetena. Domstolen menade emellertid att denna slutsats inte medförde att dispens skulle meddelas, utan att strandskyddsdispens inte behövdes för muddringen som således inte omfattades av förbudet i 7 kap. 16 § miljöbalken. Ansökan avslogs därför.
  • MÖD 2003:119:Strandskyddsdispens-----En fastighetsägare ansökte om dispens från strandskyddet på en ö i samma område som varit föremål för Regeringsrättens prövning i det s.k. Mättinge-målet (RÅ 1996 ref. 44). Såväl länsstyrelsen, miljödomstolen som Miljööverdomstolen (MÖD) avslog ansökan. MÖD uttalade att vid avvägningen mellan de enskilda och allmänna intressena i ett mål om strandskydd ska den s.k. proportionalitetsprincipen tillämpas. Vid tillämpningen av den principen bör man ta hänsyn till den samlade effekten av en omfattande dispensgivning, vilket särskilt får betydelse i tätortsnära områden (jfr. RÅ 1997 ref. 59). MÖD pekade därefter på att den aktuella ön ligger i ett område som har stor betydelse för såväl naturvården som det rörliga friluftslivet. Då fastighetsägaren inte hade angivit några särskilda skäl och en dispens skulle vara oförenlig med strandskyddets syfte avslogs överklagandet.
  • MÖD 2002:68:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att miljödomstolen hade haft fel sammansättning men att detta inte hade inverkat på målets utgång då domstolen varit enig. Därför fanns inte skäl att återförvisa målet till miljödomstolen. I sak gällde målet byggande av bostadshus i ett område som omfattades av förordnande om landskapsbildsskydd och utökat strandskydd (300 m) samt var utpekat som riksintresse. Enligt MÖD skall dispens från strandskyddet i ett sådant område ske med särskild restriktivitet. Att på platsen bygga ett bostadshus, om än för att möjliggöra djurhållning, bedömdes därför inte utgöra särskilda skäl för sådan dispens.
  • MÖD 2011:29:Strandskyddsdispens ----- Miljööverdomstolen fastställde länsstyrelsens beslut att avslå ansökan om strandskyddsdispens för brygga inom område i Värmdö kommun som är utpekat som riksintresse för det rörliga friluftslivet och för sina natur- och kulturvärden. Det bedömdes att bryggan kunde hindra eller avhålla allmänheten från att beträda allemansrättsligt tillgängligt område samt dessutom väsentligt försämra livsvillkoren för djur och växter genom att bidra till fragmentisering av ekosystemet i den hårt exploaterade miljön i Stockholms skärgård. Platsen bedömdes inte ha tagits i anspråk på ett sådant sätt att den saknade betydelse för strandskyddets syften och bryggans funktion bedömdes kunna tillgodoses på annat sätt, varför särskilda skäl att bevilja dispens inte förelåg.
  • MÖD 2008:36:Strandskyddsdispens ----- En bäck i en ravin hade periodvis ett mycket litet vattenflöde och klaganden ifrågasatte att bäcken skulle omfattas av strandskydd på samma sätt som sjöar och större vattendrag. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att bäcken var vattenförande och utgjorde ett vattendrag. Bäcken omfattades därmed av det generella strandskyddet. MÖD medgav strandskyddsdispens för uppförande av ett bostadshus på åkermark intill ravinen. Husets placering och tomtplatsens avgränsning innebar inte något hinder för allmänhetens tillträde till ravinen och skulle inte påverka livsvillkoren för växter och djur. MÖD fann att de allmänna intressen som strandskyddet avser att skydda i detta fall inte alls eller endast obetydligt skulle skadas genom den åtgärd som ansökan avsåg. En inskränkning av rätten att använda marken för uppförande av ett hus skulle gå längre än vad som krävs för att skyddet skall tillgodoses. Den kommunala nämndens beslut fastställdes.
  • NJA 2008 s. 55:Tillämpning av reglerna om strandskydd vid prövning av en ansökan om vattenverksamhet.
  • MÖD 2002:76:Strandskyddsdispens-----En tio meter lång träbrygga hade förlängts med en 30-35 meter lång flytbrygga. Länsstyrelsen förelade ägaren att riva flytbryggan med hänvisning till strandskyddsreglerna och att landskapsskyddsförordnande rådde på platsen, ett beslut som fastställdes av miljödomstolen. Miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning och motiverade detta med att flytbryggan i dess aktuella storlek skulle ha en avhållande effekt på det rörliga friluftslivet och att det inte hade framkommit någon omständighet i målet som vid en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen utgjorde särskilda skäl för dispens. Även fråga om rättegångskostnader.
  • MÖD 2007:46:Strandskyddsdispens ----- Strandskyddsdispens söktes för uppförande av ett mindre bostadshus för permanentboende. Avsikten var att skapa förutsättningar för att vidmakthålla det enda kvarvarande jordbruket med djurhållning i byn samt att få till stånd ett fungerande generationsboende. Huset skulle ligga mellan en havsvik och en insjö och omfattades därmed av strandskydd från båda dessa strandlinjer. Det ansågs svårt, om inte omöjligt, att hitta en plats för bostadsbebyggelse som inte låg inom strandskyddat område. Mellan det tänkta huset och havsviken fanns vidare ett flertal bostadshus. Med hänsyn till bl.a. detta och då det var fråga om ett starkt enskilt intresse som i detta fall vägde tyngre än de allmänna intressena fann Miljööverdomstolen att det förelåg särskilda skäl att bevilja den ansökta strandskyddsdispensen.
  • MÖD 2012:4:Strandskydd ----- Frågan om ett visst område omfattas av reglerna om strandskydd har besvarats jakande. En bäck, nedskuren i en mindre ravin, har bedömts som ett vattendrag i miljöbalkens mening, även med beaktande av att där tidvis kan vara ont om vatten. Den avsedda byggnationen av ett fritidshus har därmed varit inom ett strandskyddsområde.
  • MÖD 2001:12:Strandskyddsdispens för utfyllnad av bäckravin-----Allmänintresset ansågs inte behöva hävdas på samma sätt som vanligt eftersom den berörda delen av ravinen låg inklämd mellan olika störande verksamheter, en bergtäkt och en motorstadion, något som inte gällde för resten av ravinen som var i huvudsak opåverkad. Miljööverdomstolen fann därför att särskilda skäl förelåg för att meddela dispens och avslog Naturvårdsverkets överklagande.
  • MÖD 2004:53:Strandskydd----- En golfklubb ansökte om dispens från strandskyddsbestämmelserna för byggnation inom ett område på Visingsö som under 1930-talet togs i anspråk som militär och civil flygplats och ända sedan dess använts för olika ändamål, senast som golfbana och för civilt flyg. Miljödomstolen fann att platsen inte var allemansrättsligt tillgänglig vid tiden för strandskyddslagstiftningens tillkomst och att området således inte omfattades av strandskydd och därmed inte heller av bestämmelsen om dispensprövning. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att det på Visingsö råder ett generellt strandskydd intill 300 meter från strandlinjen och att golfbanan ligger inom det området. Det finns inte stöd i författning för att miljöbalkens regler om strandskydd trots detta skulle sakna tillämpning. Att golfbanan är förlagd till en plats som tidigare inte var allemansrättsligt tillgänglig inskränker enligt MÖD inte reglernas tillämpbarhet i och för sig. Betydelsen av detta får i stället bedömas vid en materiell prövning av klubbens ansökan. Eftersom miljödomstolen inte prövat dispensfrågan återförvisade MÖD målet till miljödomstolen för prövning av den frågan.
  • MÖD 2010:4:Klagorätt vid beslut om dispens från strandskydd ----- Frågan i målet rörde om en vägförening hade rätt att överklaga ett beslut att medge en granne strandskyddsdispens för en brygga och en sjöbod. Både vägföreningen och den sökande hävdade äganderätt till marken som uppstått genom strandförskjutning. Eftersom nämndens beslut att medge strandskyddsdispens inte gav sökanden någon formell rätt att vidta åtgärder på området påverkade beslutet, varken direkt eller indirekt, vägföreningens rättsliga ställning. Enligt Miljööverdomstolen hade vägföreningen inte heller visat att den beviljade dispensen på annat sätt inskränkte föreningens rätt att utnyttja sin fastighet eller de rättigheter som är knutna till fastigheten på det sätt som har krävts i praxis. Vägföreningens överklagande borde därför ha avvisats av miljödomstolen.
  • HFD 2016:76:De inskränkningar i en fastighetsägares förfoganderätt som ett beslut om utvidgat strandskydd medför har inte ansetts innebära en oproportionerlig begränsning av dennes möjligheter att fortsatt bedriva skogsbruk eller annars nyttja fastigheterna.
  • NJA 2022 s. 133:Avstyckning inom ett strandskyddsområde för att bilda en bostadsfastighet med möjlighet till mindre djurhållning (kombinationsfastighet) har inte tillåtits.
  • MÖD 2009:10:Strandskyddsdispens ----- Det har saknats fog att förena en strandskyddsdispens för en komplementbyggnad/gäststuga med ett villkor att byggnaden inte får inredas med kök då strandskyddets syfte inte motverkas av ett sådant villkor.

[K7]14 §  Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde).

[S2]Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att utvidga strandskyddsområdet till högst 300 meter från strandlinjen, om det behövs för att säkerställa något av strandskyddets syften.

[S3]Ett beslut om att utvidga strandskyddsområdet ska gälla omedelbart även om det överklagas. Lag (2009:532).

Prop. 2008/09:119: Ändringen i det nya andra stycket innebär en skärpning av kravet för att få utvidga det område som omfattas av strandskydd. En utvidgning får ske om det behövs för att säkerställa något av strandskyddets syften. Bestämmelsen innebär att ett beslut om utvidgat strandskyddsområde behöver grundas på hänsyn till berörda områdens värden samt till nuvarande och förväntade behov av tillgängliga strandområden.

  • MÖD 2004:44:Strandskyddsdispens-----En ansökan om strandskyddsdispens för en brygga, som utformats med ett 100 kvm stort bryggdäck, har avslagits eftersom den ansågs få en avhållande effekt på det rörliga friluftslivet i dess närhet.
  • MÖD 2016:21:Strandskyddsdispens för nybyggnad av tre enbostadshus ----- Mark- och miljööverdomstolen har i likhet med underinstanserna funnit att dispens från strandskyddet inte ska beviljas för uppförande av tre enbostadshus inom ett mindre lövskogsområde med bl.a. ek som omfattas av utvidgat strandskydd. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att aktuellt område visserligen genom järnväg (Västra stambanan) är avskilt på sådant sätt att särskilda skäl föreligger trots att passage i form av gångtunnel finns. Av beslutet om utvidgat strandskydd framgår att avsikten bl.a. är att skydda mindre skogsområden. Med hänsyn till avsikten med det utvidgade strandskyddet och att aktuellt område har höga naturvärden har det inte visats att uppförandet av husen är förenligt med strandskyddets syfte att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land (se 7 kap. 13 § andra stycket miljöbalken).
  • MÖD 2007:10:Strandskyddsdispens-----Eftersom det markområde som önskade bebyggas var det enda område som var allemansrättsligt tillgängligt både från land och från sjösidan var det uppenbart att en byggnad där skulle avhålla allmänheten från att beträda området. Skäl att meddela dispens från strandskyddet förelåg därför inte.
  • MÖD 2002:68:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att miljödomstolen hade haft fel sammansättning men att detta inte hade inverkat på målets utgång då domstolen varit enig. Därför fanns inte skäl att återförvisa målet till miljödomstolen. I sak gällde målet byggande av bostadshus i ett område som omfattades av förordnande om landskapsbildsskydd och utökat strandskydd (300 m) samt var utpekat som riksintresse. Enligt MÖD skall dispens från strandskyddet i ett sådant område ske med särskild restriktivitet. Att på platsen bygga ett bostadshus, om än för att möjliggöra djurhållning, bedömdes därför inte utgöra särskilda skäl för sådan dispens.
  • MÖD 2002:76:Strandskyddsdispens-----En tio meter lång träbrygga hade förlängts med en 30-35 meter lång flytbrygga. Länsstyrelsen förelade ägaren att riva flytbryggan med hänvisning till strandskyddsreglerna och att landskapsskyddsförordnande rådde på platsen, ett beslut som fastställdes av miljödomstolen. Miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning och motiverade detta med att flytbryggan i dess aktuella storlek skulle ha en avhållande effekt på det rörliga friluftslivet och att det inte hade framkommit någon omständighet i målet som vid en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen utgjorde särskilda skäl för dispens. Även fråga om rättegångskostnader.
  • MÖD 2006:67:Strandskyddsdispens-----Strandskydd ansågs gälla även inom ett område som omfattades av gällande avstyckningsplan. I sak fann Miljööverdomstolen att särskilda skäl saknades för strandskyddsdispens varvid miljödomstolens dom fastställdes.
  • MÖD 2015:31:Strandskyddsdispens ----- Mål om strandskyddsdispens. En mätning från en markerad strandlinje på Lantmäteriets kartmaterial har normalt ansetts uppfylla de krav på noggrannhet som behövs för att avgöra om en planerad byggnad ligger inom strandskyddsområde eller inte. Den ansökta tillbyggnaden har bedömts ligga inom strandskyddsområdet och skäl för att meddela strandskyddsdispens har inte ansetts föreligga.
  • MÖD 2007:46:Strandskyddsdispens ----- Strandskyddsdispens söktes för uppförande av ett mindre bostadshus för permanentboende. Avsikten var att skapa förutsättningar för att vidmakthålla det enda kvarvarande jordbruket med djurhållning i byn samt att få till stånd ett fungerande generationsboende. Huset skulle ligga mellan en havsvik och en insjö och omfattades därmed av strandskydd från båda dessa strandlinjer. Det ansågs svårt, om inte omöjligt, att hitta en plats för bostadsbebyggelse som inte låg inom strandskyddat område. Mellan det tänkta huset och havsviken fanns vidare ett flertal bostadshus. Med hänsyn till bl.a. detta och då det var fråga om ett starkt enskilt intresse som i detta fall vägde tyngre än de allmänna intressena fann Miljööverdomstolen att det förelåg särskilda skäl att bevilja den ansökta strandskyddsdispensen.
  • MÖD 2001:12:Strandskyddsdispens för utfyllnad av bäckravin-----Allmänintresset ansågs inte behöva hävdas på samma sätt som vanligt eftersom den berörda delen av ravinen låg inklämd mellan olika störande verksamheter, en bergtäkt och en motorstadion, något som inte gällde för resten av ravinen som var i huvudsak opåverkad. Miljööverdomstolen fann därför att särskilda skäl förelåg för att meddela dispens och avslog Naturvårdsverkets överklagande.
  • MÖD 2004:53:Strandskydd----- En golfklubb ansökte om dispens från strandskyddsbestämmelserna för byggnation inom ett område på Visingsö som under 1930-talet togs i anspråk som militär och civil flygplats och ända sedan dess använts för olika ändamål, senast som golfbana och för civilt flyg. Miljödomstolen fann att platsen inte var allemansrättsligt tillgänglig vid tiden för strandskyddslagstiftningens tillkomst och att området således inte omfattades av strandskydd och därmed inte heller av bestämmelsen om dispensprövning. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att det på Visingsö råder ett generellt strandskydd intill 300 meter från strandlinjen och att golfbanan ligger inom det området. Det finns inte stöd i författning för att miljöbalkens regler om strandskydd trots detta skulle sakna tillämpning. Att golfbanan är förlagd till en plats som tidigare inte var allemansrättsligt tillgänglig inskränker enligt MÖD inte reglernas tillämpbarhet i och för sig. Betydelsen av detta får i stället bedömas vid en materiell prövning av klubbens ansökan. Eftersom miljödomstolen inte prövat dispensfrågan återförvisade MÖD målet till miljödomstolen för prövning av den frågan.
  • HFD 2016:76:De inskränkningar i en fastighetsägares förfoganderätt som ett beslut om utvidgat strandskydd medför har inte ansetts innebära en oproportionerlig begränsning av dennes möjligheter att fortsatt bedriva skogsbruk eller annars nyttja fastigheterna.

[K7]15 §  Inom ett strandskyddsområde får inte

  1. nya byggnader uppföras,
  2. byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt,
  3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för byggnader, anläggningar eller anordningar som avses i 1 och 2, eller
  4. åtgärder vidtas som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter. Lag (2009:532).

Prop. 2001/02:65: Ett förtydligande har gjorts i paragrafens första stycke, genom att ordet strandområde har ersatts av strandskyddsområde. Ändringen kommenteras kortfattat i avsnitt 7.1.

Prop. 2008/09:119: Paragrafen motsvarar den tidigare 7 kap. 16 § och anger de förbud som gäller inom ett strandskyddsområde.

I andra punkten samlas det som enligt tidigare andra och fjärde punkterna gällde till förmån för allmänhetens tillgång till strandområden. Ändringen innebär en skärpning i förhållande till de tidigare bestämmelserna. Avsikten är att på ett tydligare sätt reglera sådana ändringar av byggnader och deras användningssätt som påverkar strandskyddets syfte om att trygga ...

  • MÖD 2011:38:Strandskyddsdispens ----- Dispens från strandskyddsbestämmelserna krävs enligt MÖD även om den mark som behöver tas i anspråk som tomt runt byggnaden ligger inom strandskyddsområde.
  • MÖD 2008:32:Strandskyddsdispens ----- De klagande åberopade bl.a. att marken längs en strandlinje i en översiktsplan angetts vara avsedd för fritidsbebyggelse. Detta har inte ansetts utgöra grund för strandskyddsdispens. MÖD framhåller att inte heller en bindande detaljplan eller områdesbestämmelse utgör tillräckligt skäl för att bevilja dispens eftersom en verksamhet eller en åtgärd måste vara tillåtlig inte bara enligt 2 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken utan även enligt övriga regler i balken.
  • RÅ 2010 not 119:Beslut att inte upphäva strandskyddet inom område som avsågs ingå i en detaljplan (avslag)
  • MÖD 2016:21:Strandskyddsdispens för nybyggnad av tre enbostadshus ----- Mark- och miljööverdomstolen har i likhet med underinstanserna funnit att dispens från strandskyddet inte ska beviljas för uppförande av tre enbostadshus inom ett mindre lövskogsområde med bl.a. ek som omfattas av utvidgat strandskydd. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att aktuellt område visserligen genom järnväg (Västra stambanan) är avskilt på sådant sätt att särskilda skäl föreligger trots att passage i form av gångtunnel finns. Av beslutet om utvidgat strandskydd framgår att avsikten bl.a. är att skydda mindre skogsområden. Med hänsyn till avsikten med det utvidgade strandskyddet och att aktuellt område har höga naturvärden har det inte visats att uppförandet av husen är förenligt med strandskyddets syfte att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land (se 7 kap. 13 § andra stycket miljöbalken).
  • RÅ 2010 not 120:Beslut att inte upphäva strandskyddet inom område som avsågs ingå i en detaljplan (avslag)
  • MÖD 2020:4:Fråga om strandskyddsdispens för bastubåt ----- Mark- och miljööverdomstolen har ansett att bastubåten, en konstruktion med väggar och tak som uppförts på en flotte, är att betrakta som en byggnad och att den är så stadigvarande förtöjd att den kräver dispens från strandskyddsbestämmelserna. Mark- och miljööverdomstolen har vidare ansett att det inte finns förutsättningar att ge strandskyddsdispens för bastubåten och att det inte är oproportionerligt att neka dispens.
  • MÖD 2011:36:Föreläggande enligt miljöbalken att vidta åtgärder för att återställa strandpromenad på fastigheten Haga-Kumla 1:5 i Sigtuna kommun ----- Mark- och miljööverdomstolen fastställde miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut att förelägga en fastighetsägare att återställa en strandpromenad. Fastighetsägaren hade utan strandskyddsdispens schaktat bort ett jordlager så att en svacka med kala stenhällar och en brant bildats samt lagt upp en sten. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att dessa åtgärder är jämförbara med sådana anordningar och anläggningar som exemplifierats i förarbeten till strandskyddsbestämmelserna och att de därmed omfattas av bestämmelsen i 7 kap 15 § miljöbalken.
  • MÖD 2014:27:Fråga om krav på återställningsarbete enligt miljöbalken är föremål för preskription då tio år förflutit sedan byggnad inom strandskyddat område uppförts ----- Två byggnader har utan strandskyddsdispens uppförts för mer än tio år sedan inom strandskyddat område. Då byggnadsnämnden vid vite förelagt fastighetsägaren att ta bort byggnaderna invände denne att byggnaderna hade uppförts för mer än tio år sedan och att föreläggandet var underkastat en allmän tioårig preskriptionstid och att preskription därför inträtt. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att miljöbalken, i motsatts till plan- och bygglagen, inte innehåller bestämmelser om preskription av krav på återställningsåtgärder. Då det var fråga om ett permanent intrång som alltjämt pågick fann domstolen att krav på återställandeåtgärder vid otillåten byggnation inom strandskyddsområde inte är föremål för preskription.
  • MÖD 2015:31:Strandskyddsdispens ----- Mål om strandskyddsdispens. En mätning från en markerad strandlinje på Lantmäteriets kartmaterial har normalt ansetts uppfylla de krav på noggrannhet som behövs för att avgöra om en planerad byggnad ligger inom strandskyddsområde eller inte. Den ansökta tillbyggnaden har bedömts ligga inom strandskyddsområdet och skäl för att meddela strandskyddsdispens har inte ansetts föreligga.
  • MÖD 2001:12:Strandskyddsdispens för utfyllnad av bäckravin-----Allmänintresset ansågs inte behöva hävdas på samma sätt som vanligt eftersom den berörda delen av ravinen låg inklämd mellan olika störande verksamheter, en bergtäkt och en motorstadion, något som inte gällde för resten av ravinen som var i huvudsak opåverkad. Miljööverdomstolen fann därför att särskilda skäl förelåg för att meddela dispens och avslog Naturvårdsverkets överklagande.
  • MÖD 2015:7:Strandskyddsdispens för ändrad användning av byggnad ----- Strandskyddsdispens söktes för ändrad användning (fritidshus) av en byggnad som använts som personalbyggnad. Vid den aktuella byggnaden fanns ett antal andra byggnader för verksamhet (skogsindustri), vilka bedömts sakna egna hemfridszoner, samt en delvis grusad gårdsplan. Ändringen har ansetts medföra en ökad privatisering av området och därför varit dispenspliktig. Om en åtgärd innebär ökad privatisering, och därmed minskning av allemansrättsligt tillgängligt område, innebär det att området inte kan anses vara ianspråktaget innan åtgärden vidtas. Området har inte ansetts ha tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften. Det har därför inte funnits särskilda skäl för dispens enligt 7 kap. 18 c § 1 miljöbalken.
  • MÖD 2014:45:Strandskyddsdispens ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att det inte förelåg särskilda skäl för dispens från strandskyddsförbudet för att bygga en 11 meter lång skärmvägg vid en badplats.
  • MÖD 2012:36:Fastighetsreglering ----- Syftet med en fastighetsreglering var i huvudsak att få till stånd en skyddszon mot avverkning och en bättre boendemiljö genom överföring av 7 400 m² skogsmark inom strandskyddsområde till en bostadsfastighet om 1 860 m². Detta behov har ansetts inte vara lämpligt att tillgodose genom fastighetsbildning. De allmänna villkoren i 3 kap. 1 § FBL om bl.a. lämplighet var därmed inte uppfyllda såvitt fastighetsregleringen berörde områden utanför den s.k. indikativa tomtplatsen.
  • MÖD 2020:33:Föreläggande att ta bort bojar inom strandskyddsområde ----- Sju bojar har ansetts utgöra en anläggning eller anordning som avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt. Bojarna har därför ansetts förbjudna inom strandskyddsområde.
  • MÖD 2023:1:Strandskyddsdispens och tomtplatsbestämning ----- II (M 4425-22): Ansökan om dispens för uppförande av en gäststuga på en arrendetomt med ett befintligt bostadshus. I samband med en tidigare dispensgivning har tomtplats omfattande hela arrendetomten bestämts. Den sökta åtgärden är en sådan kompletterande åtgärd som kan vidtas med stöd av det befintliga bostadshusets tomtplats. Gäststugan har dock bedömts medföra en privatiserande effekt mot vattenområdet utanför tomtplatsen och ansökan har därför avslagits. II (M 4425-22): Ansökan om dispens för uppförande av en gäststuga på en arrendetomt med ett befintligt bostadshus. I samband med en tidigare dispensgivning har tomtplats omfattande hela arrendetomten bestämts. Den sökta åtgärden är en sådan kompletterande åtgärd som kan vidtas med stöd av det befintliga bostadshusets tomtplats. Gäststugan har dock bedömts medföra en privatiserande effekt mot vattenområdet utanför tomtplatsen och ansökan har därför avslagits.

[K7]16 §  Förbuden i 15 § gäller inte

  1. byggnader, anläggningar, anordningar eller åtgärder som inte avser att tillgodose bostadsändamål, om de behövs för jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln och de för sin funktion måste finnas eller vidtas inom strandskyddsområdet,
  2. verksamheter eller åtgärder som har tillåtits av regeringen enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § eller som omfattas av ett tillstånd enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, eller
  3. byggande av allmän väg eller järnväg enligt en fastställd vägplan enligt väglagen (1971:948) eller en fastställd järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Lag (2012:441).

Prop. 2008/09:119: I paragrafen, som tidigare betecknades 7 kap. 17 §, anges undantag från förbuden i 15 §. De generella undantagen i första stycket avser ekonomibyggnader inom areella näringar, verksamheter och åtgärder som har tillåtits av regeringen enligt 17 kap., verksamheter och åtgärder som omfattas av ett tillstånd enligt balken eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken samt byggande av vissa allmänna vägar och järnvägar.

Ändringen i första punkten, som ...

Prop. 2023/24:88: 1. byggnader, anläggningar, anordningar eller åtgärder som inte avser att tillgodose bostadsändamål, om de behövs för jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln och de för sin funktion måste finnas eller vidtas inom strandskyddsområdet,

2. verksamheter eller åtgärder som har tillåtits av regeringen enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § eller som omfattas av ett tillstånd enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken,

3. byggande ...

  • MÖD 2003:139:Tillstånd till uppförande av och förbränning vid ett avfallskraftvärmeverk-----I mål om tillstånd till förbränningsanläggning i närheten av Vättern har miljökonsekvensbeskrivningen efter komplettering ansetts uppfylla kraven i 6 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken. Den kunde därför läggas till grund för bedömningen att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § genom sin påverkan på Natura 2000-området Vättern. Verksamheten bedömdes även i övrigt med erforderliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vara tillåtlig. I samband med tillståndsmålet hade även en begäran handlagts om strandskyddsdispens för att gräva en fjärrvärmekulvert. Miljööverdomstolen ansåg emellertid att det område som bolaget hade angivit var alltför opreciserat och dispensansökan alltför generell, varför den avslogs.
  • MÖD 2000:40:Landskapsskyddsförordnande enligt naturvårdslagen-----Vid tolkningen av undantag från tillståndsplikten inom områden med landskapsskyddsförordnande enligt naturvårdslagen för byggnader som behövs bl.a. för skogsbruket kan ledning hämtas ur miljöbalkens förarbetesuttalanden om strandskyddsreglerna. Av detta följer att byggnaden måste vara omedelbart avsedd och behövlig för skogsbruket samt att det är nödvändigt att den ligger inom det skyddade området. Miljööverdomstolen fann att den aktuella byggnaden inte var att betrakta som en sjöbod, båthus eller liknande och därför var undantagen från tillståndsplikt enligt förordnandet om skydd för landskapsbilden.
  • MÖD 2004:44:Strandskyddsdispens-----En ansökan om strandskyddsdispens för en brygga, som utformats med ett 100 kvm stort bryggdäck, har avslagits eftersom den ansågs få en avhållande effekt på det rörliga friluftslivet i dess närhet.
  • MÖD 2008:32:Strandskyddsdispens ----- De klagande åberopade bl.a. att marken längs en strandlinje i en översiktsplan angetts vara avsedd för fritidsbebyggelse. Detta har inte ansetts utgöra grund för strandskyddsdispens. MÖD framhåller att inte heller en bindande detaljplan eller områdesbestämmelse utgör tillräckligt skäl för att bevilja dispens eftersom en verksamhet eller en åtgärd måste vara tillåtlig inte bara enligt 2 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken utan även enligt övriga regler i balken.
  • MÖD 2002:60:Rätt för en kommun att överklaga beslut rörande dispens från strandskyddsreglerna-----En kommun överklagade ett beslut av länsstyrelsen att medge strandskyddsdispens för uppförande av bostadshus. Miljödomstolen avvisade överklagandet. Miljööverdomstolen uttalade emellertid att kommuner tillerkänts klagorätt i praxis enligt naturvårdslagen med hänvisning till att naturvården är en statlig såväl som en kommunal angelägenhet (jfr. RÅ 1996 ref. 39). Eftersom någon ändring inte var avsedd genom införandet av miljöbalken medgavs kommunen klagorätt.
  • MÖD 2004:39:Strandskyddsdispens och skydd för landskapsbilden avseende utfyllnad, uppförande av nybyggnad för bastu och omklädning (ersättningsbyggnad) samt ny brygga-----Miljödomstolen har, med ändring av länsstyrelsens beslut, meddelat strandskyddsdispens och tillstånd enligt ett förordnande om landskapsbildsskydd avseende vissa utfyllnads- och schaktarbeten, uppförande av ny byggnad för bastu och omklädning samt ny brygga. Miljööverdomstolen har bedömt att utfyllnads- och schaktarbeten inte väsentligen försämrat livsvillkoren för djur- och växtarter på ett sådant sätt att strandskyddsdispens erfordrats och att åtgärderna varit förenliga med förordnandet om landskapsbildsskydd. Särskilda skäl enligt strandskyddsbestämmelserna för uppförande av ny byggnad och brygga har inte ansetts föreligga.
  • MÖD 2007:10:Strandskyddsdispens-----Eftersom det markområde som önskade bebyggas var det enda område som var allemansrättsligt tillgängligt både från land och från sjösidan var det uppenbart att en byggnad där skulle avhålla allmänheten från att beträda området. Skäl att meddela dispens från strandskyddet förelåg därför inte.
  • MÖD 2003:47:Strandskyddsdispens-----En miljönämnd och en länsstyrelse hade avslagit en ansökan om strandskyddsdispens för muddringsarbeten. Miljödomstolen meddelade emellertid dispens bl.a. med hänvisning till den s.k. proportionalitetsprincipen. Avgörandet överklagades av bl.a. kommunen. Miljööverdomstolen delade underinstansens uppfattning att djur- och växtlivet på platsen inte nämnvärt skulle försämras av muddringsarbetena. Domstolen menade emellertid att denna slutsats inte medförde att dispens skulle meddelas, utan att strandskyddsdispens inte behövdes för muddringen som således inte omfattades av förbudet i 7 kap. 16 § miljöbalken. Ansökan avslogs därför.
  • MÖD 2003:119:Strandskyddsdispens-----En fastighetsägare ansökte om dispens från strandskyddet på en ö i samma område som varit föremål för Regeringsrättens prövning i det s.k. Mättinge-målet (RÅ 1996 ref. 44). Såväl länsstyrelsen, miljödomstolen som Miljööverdomstolen (MÖD) avslog ansökan. MÖD uttalade att vid avvägningen mellan de enskilda och allmänna intressena i ett mål om strandskydd ska den s.k. proportionalitetsprincipen tillämpas. Vid tillämpningen av den principen bör man ta hänsyn till den samlade effekten av en omfattande dispensgivning, vilket särskilt får betydelse i tätortsnära områden (jfr. RÅ 1997 ref. 59). MÖD pekade därefter på att den aktuella ön ligger i ett område som har stor betydelse för såväl naturvården som det rörliga friluftslivet. Då fastighetsägaren inte hade angivit några särskilda skäl och en dispens skulle vara oförenlig med strandskyddets syfte avslogs överklagandet.
  • MÖD 2006:52:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen gav inte dispens från strandskydd och förordnandet om landskapsbildsskydd för att uppföra två bostadshus. Dessa skulle placeras på en idag obebyggd åker och därmed väsentligt skada landskapsbilden samt avhålla allmänheten att beträda delar av det område som i dag var allemansrättsligt tillgängligt. En befintlig lägre stengärdsgård i åkerns gräns mot själva strandområdet ansågs inte ha någon avskärande effekt. Den befintliga bebyggelsen närmast stranden saknade hemfridszon och inskränkte inte allemansrätten. Att uppföra de två bostadshusen kunde heller inte ses som naturliga komplement till befintlig bebyggelse. Även med beaktande av proportionalitetsprincipen saknades skäl för dispens. Länsstyrelsens avslagsbeslut fastställdes.
  • MÖD 2005:34:Strandskyddsdispens för ett flygplatsbolag avseende avverkning av träd inom strandskyddsområde.-----Bolaget hade ålagts av Luftfartsinspektionen att avverka träd för att uppnå hindersfrihet vid start och landning. Länsstyrelsen beviljade bolaget dispens från strandskyddsbestämmelserna enligt 7 kap. 18 § miljöbalken för nödvändiga trädfällningar. Miljödomstolen fann, efter överklagande av Naturvårdsverket och Svenska Naturskyddsföreningen, med beaktande av bl.a. 7 kap. 25 och 26 §§ miljöbalken att de omständigheter som bolaget åberopat till stöd för sin begäran om dispens inte hade sådan tyngd att de kunde utgöra särskilda skäl enligt 7 kap. 18 § miljöbalken. Miljödomstolen upphävde därför länsstyrelsens beslut och avslog dispensansökningen. Miljööverdomstolen fann att strandskyddsdispens inte krävdes eftersom bolaget hade ett tillstånd från år 1997 beviljat av Koncessionsnämnden för miljöskydd att bedriva verksamhet vid flygplatsen. Vid denna prövning bedömdes platsen vara lämplig för verksamheten, även när det gällde flygvägar, start- och landningsförfarande. Förbudet i 7 kap. 16 § 5 miljöbalken gäller inte verksamheter till vilka tillstånd har lämnats enligt balken. Hindersfrihet är en säkerhetsfråga och en förutsättning för att verksamheten skall kunna bedrivas i enlighet med givet tillstånd. När Koncessionsnämnden prövade verksamheten fanns det inte heller någon förbudsbestämmelse som kunde tillämpas avseende avverkning inom strandskyddsområde.
  • MÖD 2002:68:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att miljödomstolen hade haft fel sammansättning men att detta inte hade inverkat på målets utgång då domstolen varit enig. Därför fanns inte skäl att återförvisa målet till miljödomstolen. I sak gällde målet byggande av bostadshus i ett område som omfattades av förordnande om landskapsbildsskydd och utökat strandskydd (300 m) samt var utpekat som riksintresse. Enligt MÖD skall dispens från strandskyddet i ett sådant område ske med särskild restriktivitet. Att på platsen bygga ett bostadshus, om än för att möjliggöra djurhållning, bedömdes därför inte utgöra särskilda skäl för sådan dispens.
  • MÖD 2005:35:Strandskyddsdispens-----Länsstyrelsen avslog en ansökan om strandskyddsdispens som sökts för en redan uppförd timmerstuga men beviljade dispens för brygga, grillplats, väg och vändplan. Stugan som användes i skogsbruket behövde enligt länsstyrelsen inte ligga inom strandskyddat område för att uppnå sitt syfte. Länsstyrelsen fann inte heller att särskilda skäl för att bevilja dispens förelåg. Miljödomstolen instämde i bedömningen att stugan inte behövde ligga inom strandskyddsområdet och att dispens därmed krävdes. Miljödomstolen fann vid en samlad bedömning att särskilda skäl att bevilja dispens förelåg. Motiveringen var bl.a. att byggnaden var enkel och smälte väl in i vegetationen, att byggnaden inte skulle få någon mer avhållande verkan för allmänheten, att länsstyrelsen godtagit vägen och vändplanen, likaså nödvändiga för skogsbruket, inom strandskyddsområde, samt att en rivning av byggnaden skulle framstå som en alltför långtgående åtgärd med beaktande av 7 kap. 25 § miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD) fann liksom underinstanserna att byggnaden var avsedd och nödvändig för skogsbruket men inte nödvändigtvis behövde ligga inom strandskyddsområde. MÖD fann vidare att regeln om strandskyddsdispens skall tillämpas restriktivt och att sådana särskilda skäl som skulle kunna motivera en dispens inte förelåg. En tillämpning av proportionalitetsprincipen motiverade inte heller att dispens lämnades. MÖD upphävde därför den beviljade dispensen samt fastställde den kommunala nämndens föreläggande om rivning alt. bortforsling av byggnaden.
  • MÖD 2011:29:Strandskyddsdispens ----- Miljööverdomstolen fastställde länsstyrelsens beslut att avslå ansökan om strandskyddsdispens för brygga inom område i Värmdö kommun som är utpekat som riksintresse för det rörliga friluftslivet och för sina natur- och kulturvärden. Det bedömdes att bryggan kunde hindra eller avhålla allmänheten från att beträda allemansrättsligt tillgängligt område samt dessutom väsentligt försämra livsvillkoren för djur och växter genom att bidra till fragmentisering av ekosystemet i den hårt exploaterade miljön i Stockholms skärgård. Platsen bedömdes inte ha tagits i anspråk på ett sådant sätt att den saknade betydelse för strandskyddets syften och bryggans funktion bedömdes kunna tillgodoses på annat sätt, varför särskilda skäl att bevilja dispens inte förelåg.
  • NJA 2008 s. 55:Tillämpning av reglerna om strandskydd vid prövning av en ansökan om vattenverksamhet.
  • MÖD 2002:76:Strandskyddsdispens-----En tio meter lång träbrygga hade förlängts med en 30-35 meter lång flytbrygga. Länsstyrelsen förelade ägaren att riva flytbryggan med hänvisning till strandskyddsreglerna och att landskapsskyddsförordnande rådde på platsen, ett beslut som fastställdes av miljödomstolen. Miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning och motiverade detta med att flytbryggan i dess aktuella storlek skulle ha en avhållande effekt på det rörliga friluftslivet och att det inte hade framkommit någon omständighet i målet som vid en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen utgjorde särskilda skäl för dispens. Även fråga om rättegångskostnader.
  • MÖD 2005:3:Strandskyddsdispens m.m.-----Särskilda skäl för strandskyddsdispens har ansetts föreligga för uppförande av en sjöbod, vilken har bedömts utgöra ersättningsbyggnad. För att inte strida mot strandskyddets syfte har dispensen lämnats under villkor av att boden inte förses med mer än ett litet fönster på en av byggnadens gavlar.
  • MÖD 2006:67:Strandskyddsdispens-----Strandskydd ansågs gälla även inom ett område som omfattades av gällande avstyckningsplan. I sak fann Miljööverdomstolen att särskilda skäl saknades för strandskyddsdispens varvid miljödomstolens dom fastställdes.
  • MÖD 2006:45:Strandskyddsdispens-----Del av en byggnad som var en redskapsbod för fisket hade sen början av 1970-talet använts som bostad. När dispens söktes för att bygga om resten av byggnaden till bostad fann länsstyrelsen att dispens från strandskyddsbestämmelserna inte krävdes. Den kommunala nämnden överklagade till miljödomstolen och till Miljööverdomstolen. Den senare domstolen konstaterade att bostadsanvändningen av redskapsboden redan tidigt hade utsläckt allemansrätten och att ombyggnaden av resten av byggnaden inte skulle innebära någon nämnvärd ytterligare inskränkning av allemansrätten varför åtgärden saknade betydelse från strandskyddssynpunkt. MÖD fann lika med underinstanserna att ombyggnaden inte krävde dispens från strandskyddsbestämmelserna.
  • MÖD 2005:38:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen fann att särskilda skäl förelåg att bevilja strandskyddsdispens för uppförande av ett fritidshus på en fastighet i Österåkers kommun.
  • MÖD 2007:46:Strandskyddsdispens ----- Strandskyddsdispens söktes för uppförande av ett mindre bostadshus för permanentboende. Avsikten var att skapa förutsättningar för att vidmakthålla det enda kvarvarande jordbruket med djurhållning i byn samt att få till stånd ett fungerande generationsboende. Huset skulle ligga mellan en havsvik och en insjö och omfattades därmed av strandskydd från båda dessa strandlinjer. Det ansågs svårt, om inte omöjligt, att hitta en plats för bostadsbebyggelse som inte låg inom strandskyddat område. Mellan det tänkta huset och havsviken fanns vidare ett flertal bostadshus. Med hänsyn till bl.a. detta och då det var fråga om ett starkt enskilt intresse som i detta fall vägde tyngre än de allmänna intressena fann Miljööverdomstolen att det förelåg särskilda skäl att bevilja den ansökta strandskyddsdispensen.
  • MÖD 2001:12:Strandskyddsdispens för utfyllnad av bäckravin-----Allmänintresset ansågs inte behöva hävdas på samma sätt som vanligt eftersom den berörda delen av ravinen låg inklämd mellan olika störande verksamheter, en bergtäkt och en motorstadion, något som inte gällde för resten av ravinen som var i huvudsak opåverkad. Miljööverdomstolen fann därför att särskilda skäl förelåg för att meddela dispens och avslog Naturvårdsverkets överklagande.
  • MÖD 2009:35:Strandskyddsdispens ----- Länsstyrelsen hade med stöd av 7 kap. 17 § andra stycket miljöbalken beslutat att kravet på strandskyddsdispens inte gällde inom ett område för byggnader som utgör komplement till befintlig bebyggelse på en tomtplats och som förläggs längre ifrån strandlinjen än huvudbyggnaden. Miljööverdomstolen fann att undantaget inte var tillämpligt i målet eftersom någon tomtplatsbestämning inte gjorts för huvudbyggnaden. Miljööverdomstolen fann även att hemfridszonen inte obetydligt skulle komma att utvidgas med hänsyn till den nya byggnadens karaktär och storlek. Det förelåg därför inte särskilda skäl för dispens på den grunden att fastigheten redan skulle anses vara ianspråktagen av fastighetsägaren och allemansrätten därmed utsläckt.
  • MÖD 2006:59:Strandskyddsdispens-----Miljödomstolen hade medgett dispens från strandskyddet för uppförande av en brygga på en obebodd fastighet. Miljödomstolen hade grundat dispensen på en förmodad sedvana i Bohusläns kustområde innebärande att även andra än fastighetsägaren hade rätt att utnyttja bryggor som inte ligger i omedelbar anslutning till tomtmark. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att även om allemansrätten under vissa förutsättningar kunde ge allmänheten tillträde till privata bryggor krävdes särskilda skäl för att dispens skulle ges för bryggor på oexploaterade och/eller otillgängliga platser. MÖD fann att särskilda skäl saknades för dispens och upphävde miljödomstolens dom och fastställde länsstyrelsens beslut.
  • MÖD 2006:35:Strandskyddsdispens-----På en fastighet fanns förutom ett åretrunthus ett mindre hus 20 m från stranden, vilket sedan 1957 använts som sommarstuga. Till följd härav och även med hänsyn till förekommande trädgårdsanläggningar bedömde Miljööverdomstolen att fastigheten som helhet var en etablerad hemfridszon. Eftersom fastigheten redan var ianspråktagen och inte tillgänglig för allmänheten förelåg särskilda skäl att bevilja strandskyddsdispens för en friggebod. Vidare bestämdes att hela fastigheten fick tas i anspråk som tomtmark.
  • MÖD 2004:43:Tillstånd enligt föreskrifter för naturvårdsområde samt strandskyddsdispens för uppförande av torrklosett-----Fråga om tillstånd enligt föreskrifter för naturvårdsområde och strandskyddsdispens för uppförande av torrklosett m.m. i anslutning till befintlig strandbod i Grundårdes fiskeläge på Gotland. Miljööverdomstolen fann att det inte kunde anses att den begärda kompletteringen av strandboden förändrade karaktären på området på ett sådant sätt att det stred mot syftet med naturvårdsområdet. Inte heller kunde det antas att kompletteringen skulle leda till en väsentligt ändrad användning av strandboden. Tillstånd enligt naturvårdsföreskrifterna kunde därför ges. Slutligen bedömdes förutsättningarna för strandskyddsdispens föreligga då byggnationen utgjorde en komplementbyggnad till befintlig byggnad som använts sedan 1960-talet och kompletteringen inte i nämnvärd grad kunde anses inskränka allmänhetens friluftsliv eller försämra livsvillkoren för djur- och växtliv.
  • MÖD 2005:25:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen fann att förutsättningar förelåg att bevilja strandskyddsdispens för byggande av ett fritidshus på en fastighet i Tanums kommun, Västra Götalands län.
  • MÖD 2004:53:Strandskydd----- En golfklubb ansökte om dispens från strandskyddsbestämmelserna för byggnation inom ett område på Visingsö som under 1930-talet togs i anspråk som militär och civil flygplats och ända sedan dess använts för olika ändamål, senast som golfbana och för civilt flyg. Miljödomstolen fann att platsen inte var allemansrättsligt tillgänglig vid tiden för strandskyddslagstiftningens tillkomst och att området således inte omfattades av strandskydd och därmed inte heller av bestämmelsen om dispensprövning. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att det på Visingsö råder ett generellt strandskydd intill 300 meter från strandlinjen och att golfbanan ligger inom det området. Det finns inte stöd i författning för att miljöbalkens regler om strandskydd trots detta skulle sakna tillämpning. Att golfbanan är förlagd till en plats som tidigare inte var allemansrättsligt tillgänglig inskränker enligt MÖD inte reglernas tillämpbarhet i och för sig. Betydelsen av detta får i stället bedömas vid en materiell prövning av klubbens ansökan. Eftersom miljödomstolen inte prövat dispensfrågan återförvisade MÖD målet till miljödomstolen för prövning av den frågan.
  • MÖD 2006:38:Föreläggande att återställa strandområde-----Grävd kanal inom strandskyddsområde ansågs behövas för jordbruket, bland annat för djurs åtkomst till vatten. Anläggningen omfattades därmed inte av förbudet i 7 kap. 16 § miljöbalken och strandområdet behövde inte återställas.
  • MÖD 2017:57:Strandskyddsdispens för hästhagar ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att utnyttjandet av mark till bete för hästar utgör jordbruksverksamhet och att hagar som har en koppling till beteshållningen omfattas av undantagsregeln för jordbruket enligt 7 kap. 16 § 1 miljöbalken. Strandskyddsdispens har därför inte krävts.
  • MÖD 2007:19:Strandskyddsdispens för en musselodling-----En länsstyrelse hade medgett strandskyddsdispens för en musselodling. Klaganden yrkade att dispens inte skulle medges och angav som grund att musselodlingen stred mot EG- direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Miljööverdomstolen fann att musselodlingen redan omfattades av ett tillstånd till rening av avloppsvatten och att frågan därigenom redan var rättskraftigt avgjord. Underinstansernas avgöranden undanröjdes.

[K7]17 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att förbuden i 15 § inte ska gälla kompletteringsåtgärder till en huvudbyggnad som vidtas

  1. inom 15 meter från huvudbyggnaden men inte närmare strandlinjen än 25 meter, och
  2. inom en tomtplats som har angetts i ett beslut om dispens. Lag (2009:532).

Prop. 2008/09:119: I paragrafen, som motsvarar den tidigare bestämmelsen i 17 § andra stycket, bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att förbuden i 15 § inte ska gälla för kompletteringsåtgärder under vissa förutsättningar. Enligt 11 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken ...

  • MÖD 2000:40:Landskapsskyddsförordnande enligt naturvårdslagen-----Vid tolkningen av undantag från tillståndsplikten inom områden med landskapsskyddsförordnande enligt naturvårdslagen för byggnader som behövs bl.a. för skogsbruket kan ledning hämtas ur miljöbalkens förarbetesuttalanden om strandskyddsreglerna. Av detta följer att byggnaden måste vara omedelbart avsedd och behövlig för skogsbruket samt att det är nödvändigt att den ligger inom det skyddade området. Miljööverdomstolen fann att den aktuella byggnaden inte var att betrakta som en sjöbod, båthus eller liknande och därför var undantagen från tillståndsplikt enligt förordnandet om skydd för landskapsbilden.
  • MÖD 2006:52:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen gav inte dispens från strandskydd och förordnandet om landskapsbildsskydd för att uppföra två bostadshus. Dessa skulle placeras på en idag obebyggd åker och därmed väsentligt skada landskapsbilden samt avhålla allmänheten att beträda delar av det område som i dag var allemansrättsligt tillgängligt. En befintlig lägre stengärdsgård i åkerns gräns mot själva strandområdet ansågs inte ha någon avskärande effekt. Den befintliga bebyggelsen närmast stranden saknade hemfridszon och inskränkte inte allemansrätten. Att uppföra de två bostadshusen kunde heller inte ses som naturliga komplement till befintlig bebyggelse. Även med beaktande av proportionalitetsprincipen saknades skäl för dispens. Länsstyrelsens avslagsbeslut fastställdes.
  • MÖD 2005:34:Strandskyddsdispens för ett flygplatsbolag avseende avverkning av träd inom strandskyddsområde.-----Bolaget hade ålagts av Luftfartsinspektionen att avverka träd för att uppnå hindersfrihet vid start och landning. Länsstyrelsen beviljade bolaget dispens från strandskyddsbestämmelserna enligt 7 kap. 18 § miljöbalken för nödvändiga trädfällningar. Miljödomstolen fann, efter överklagande av Naturvårdsverket och Svenska Naturskyddsföreningen, med beaktande av bl.a. 7 kap. 25 och 26 §§ miljöbalken att de omständigheter som bolaget åberopat till stöd för sin begäran om dispens inte hade sådan tyngd att de kunde utgöra särskilda skäl enligt 7 kap. 18 § miljöbalken. Miljödomstolen upphävde därför länsstyrelsens beslut och avslog dispensansökningen. Miljööverdomstolen fann att strandskyddsdispens inte krävdes eftersom bolaget hade ett tillstånd från år 1997 beviljat av Koncessionsnämnden för miljöskydd att bedriva verksamhet vid flygplatsen. Vid denna prövning bedömdes platsen vara lämplig för verksamheten, även när det gällde flygvägar, start- och landningsförfarande. Förbudet i 7 kap. 16 § 5 miljöbalken gäller inte verksamheter till vilka tillstånd har lämnats enligt balken. Hindersfrihet är en säkerhetsfråga och en förutsättning för att verksamheten skall kunna bedrivas i enlighet med givet tillstånd. När Koncessionsnämnden prövade verksamheten fanns det inte heller någon förbudsbestämmelse som kunde tillämpas avseende avverkning inom strandskyddsområde.
  • MÖD 2003:61:Föreläggande vid vite att avbryta byggnadsarbeten på ett förråd avsett för fiske-----Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att länsstyrelsen haft fog för sitt föreläggande. Det hade nämligen inte visats att det fiske som hittills bedrivits varit av sådan omfattning eller varaktighet att det kunde betecknas som en bisyssla. Undantaget i 7 kap. 17 § miljöbalken var därmed inte tillämpligt. Byggnaden ansågs inte heller krävas för fisket vid tillämpning av förordnandet till skydd för landskapsbilden. Sålunda krävdes både dispens från strandskyddsbestämmelserna och tillstånd enligt nämnda förordnande. Vitesbeloppet sattes dock ned.
  • MÖD 2005:35:Strandskyddsdispens-----Länsstyrelsen avslog en ansökan om strandskyddsdispens som sökts för en redan uppförd timmerstuga men beviljade dispens för brygga, grillplats, väg och vändplan. Stugan som användes i skogsbruket behövde enligt länsstyrelsen inte ligga inom strandskyddat område för att uppnå sitt syfte. Länsstyrelsen fann inte heller att särskilda skäl för att bevilja dispens förelåg. Miljödomstolen instämde i bedömningen att stugan inte behövde ligga inom strandskyddsområdet och att dispens därmed krävdes. Miljödomstolen fann vid en samlad bedömning att särskilda skäl att bevilja dispens förelåg. Motiveringen var bl.a. att byggnaden var enkel och smälte väl in i vegetationen, att byggnaden inte skulle få någon mer avhållande verkan för allmänheten, att länsstyrelsen godtagit vägen och vändplanen, likaså nödvändiga för skogsbruket, inom strandskyddsområde, samt att en rivning av byggnaden skulle framstå som en alltför långtgående åtgärd med beaktande av 7 kap. 25 § miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD) fann liksom underinstanserna att byggnaden var avsedd och nödvändig för skogsbruket men inte nödvändigtvis behövde ligga inom strandskyddsområde. MÖD fann vidare att regeln om strandskyddsdispens skall tillämpas restriktivt och att sådana särskilda skäl som skulle kunna motivera en dispens inte förelåg. En tillämpning av proportionalitetsprincipen motiverade inte heller att dispens lämnades. MÖD upphävde därför den beviljade dispensen samt fastställde den kommunala nämndens föreläggande om rivning alt. bortforsling av byggnaden.
  • MÖD 2001:12:Strandskyddsdispens för utfyllnad av bäckravin-----Allmänintresset ansågs inte behöva hävdas på samma sätt som vanligt eftersom den berörda delen av ravinen låg inklämd mellan olika störande verksamheter, en bergtäkt och en motorstadion, något som inte gällde för resten av ravinen som var i huvudsak opåverkad. Miljööverdomstolen fann därför att särskilda skäl förelåg för att meddela dispens och avslog Naturvårdsverkets överklagande.
  • MÖD 2006:35:Strandskyddsdispens-----På en fastighet fanns förutom ett åretrunthus ett mindre hus 20 m från stranden, vilket sedan 1957 använts som sommarstuga. Till följd härav och även med hänsyn till förekommande trädgårdsanläggningar bedömde Miljööverdomstolen att fastigheten som helhet var en etablerad hemfridszon. Eftersom fastigheten redan var ianspråktagen och inte tillgänglig för allmänheten förelåg särskilda skäl att bevilja strandskyddsdispens för en friggebod. Vidare bestämdes att hela fastigheten fick tas i anspråk som tomtmark.
  • MÖD 2006:38:Föreläggande att återställa strandområde-----Grävd kanal inom strandskyddsområde ansågs behövas för jordbruket, bland annat för djurs åtkomst till vatten. Anläggningen omfattades därmed inte av förbudet i 7 kap. 16 § miljöbalken och strandområdet behövde inte återställas.

[K7]18 §  Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att upphäva strandskyddet i ett område, om

  1. det är uppenbart att området saknar betydelse för att tillgodose strandskyddets syften,
  2. strandskyddet gäller vid en liten sjö eller ett litet vattendrag och områdets betydelse för att tillgodose strandskyddets syften är liten, eller
  3. området enligt plan- och bygglagen (2010:900) avses att omfattas av en detaljplan och
    1. behövs för byggande av en försvarsanläggning, allmän väg eller järnväg, eller
    2. skyddas enligt andra bestämmelser i detta kapitel än bestämmelserna om miljöskyddsområde eller vattenskyddsområde och skyddet har beslutats av någon annan än en kommun.

[S2]Ett upphävande enligt första stycket 2 får göras endast om sjöns vattenyta har en storlek som uppgår till omkring en hektar eller mindre eller om vattendragets bredd är omkring två meter eller smalare. Ett upphävande enligt första stycket 3 får göras endast om det finns särskilda skäl och intresset av att ta området i anspråk på det sätt som avses med planen väger tyngre än strandskyddsintresset.

[S3]Bestämmelser om kommunens möjligheter att upphäva strandskyddet genom en bestämmelse i en detaljplan finns i 4 kap. 17 § plan- och bygglagen. Lag (2014:892).

Prop. 2008/09:119: I paragrafen finns bestämmelser om att länsstyrelsen i det enskilda fallet får besluta att upphäva strandskyddet i ett område under vissa förutsättningar. Paragrafen motsvarar delvis de tidigare bestämmelserna i 15 §. Det är inte möjligt att upphäva strandskydd genom generella föreskrifter.

Bestämmelserna i första stycket 2 och andra stycket är tillämpliga endast när planeringen avser ett område som behövs för byggande av en försvarsanläggning, allmän väg eller ...

Prop. 2013/14:214: I paragrafen anges förutsättningarna för när länsstyrelsen i det enskilda fallet får upphäva strandskyddet i ett område.

Ändringen innebär att det i paragrafen tillkommer en ny andra punkt och att den nuvarande andra punkten får en ny numrering. Som en följd av detta ersätts hänvisningen till andra punkten i andra stycket med en hänvisning till den tredje punkten i andra stycket.

I sak innebär ändringen att det införs en ny möjlighet för länsstyrelserna att ...

  • MÖD 2003:139:Tillstånd till uppförande av och förbränning vid ett avfallskraftvärmeverk-----I mål om tillstånd till förbränningsanläggning i närheten av Vättern har miljökonsekvensbeskrivningen efter komplettering ansetts uppfylla kraven i 6 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken. Den kunde därför läggas till grund för bedömningen att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § genom sin påverkan på Natura 2000-området Vättern. Verksamheten bedömdes även i övrigt med erforderliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vara tillåtlig. I samband med tillståndsmålet hade även en begäran handlagts om strandskyddsdispens för att gräva en fjärrvärmekulvert. Miljööverdomstolen ansåg emellertid att det område som bolaget hade angivit var alltför opreciserat och dispensansökan alltför generell, varför den avslogs.
  • MÖD 2004:44:Strandskyddsdispens-----En ansökan om strandskyddsdispens för en brygga, som utformats med ett 100 kvm stort bryggdäck, har avslagits eftersom den ansågs få en avhållande effekt på det rörliga friluftslivet i dess närhet.
  • MÖD 2004:38:Strandskyddsdispens för uppförande av bastu och ändrad användning av ekonomibyggnad-----Klaganden hade begärt strandskyddsdispens för att bygga en bastu och ändra användningen av en byggnad så att den kunde användas för konferens- och serveringsändamål för den hotellverksamhet som klaganden drev. De skäl som angavs, att den ändrade användningen skulle gynna utvecklingen av det lokala näringslivet och turismen, har inte ansetts väga tyngre än den inskränkning i fråga om allemansrättslig tillgänglighet som åtgärderna skulle medföra.
  • MÖD 2006:33:Strandskyddsdispens-----En ansökan om strandskyddsdispens för en stuga i ett fjällområde medgavs inte eftersom hinder förelåg enligt 4 kap. 5 § miljöbalken. Oavsett detta, saknades särskilda skäl för dispens.
  • MÖD 2008:32:Strandskyddsdispens ----- De klagande åberopade bl.a. att marken längs en strandlinje i en översiktsplan angetts vara avsedd för fritidsbebyggelse. Detta har inte ansetts utgöra grund för strandskyddsdispens. MÖD framhåller att inte heller en bindande detaljplan eller områdesbestämmelse utgör tillräckligt skäl för att bevilja dispens eftersom en verksamhet eller en åtgärd måste vara tillåtlig inte bara enligt 2 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken utan även enligt övriga regler i balken.
  • MÖD 2001:29:Grannes talerätt mot beslut om strandskyddsdispens enligt miljöbalken -----Eftersom reglerna om strandskydd syftar till att tillvarata allmänna intressen får en granne inte överklaga beslut om strandskyddsdispens.
  • MÖD 2002:60:Rätt för en kommun att överklaga beslut rörande dispens från strandskyddsreglerna-----En kommun överklagade ett beslut av länsstyrelsen att medge strandskyddsdispens för uppförande av bostadshus. Miljödomstolen avvisade överklagandet. Miljööverdomstolen uttalade emellertid att kommuner tillerkänts klagorätt i praxis enligt naturvårdslagen med hänvisning till att naturvården är en statlig såväl som en kommunal angelägenhet (jfr. RÅ 1996 ref. 39). Eftersom någon ändring inte var avsedd genom införandet av miljöbalken medgavs kommunen klagorätt.
  • MÖD 2011:3:Strandskyddsdispens samt föreläggande att riva ut brygga ----- En brygga hade uppförts inom strandskyddsområde efter fastighetsbildningsbeslut år 1994 om officialservitut för bl.a. brygga. När fastighetsägarna lång tid därefter ansökte om strandskyddsdispens i efterhand avslog länsstyrelsen dispensansökan och meddelade föreläggande om borttagande av bryggan. Miljööverdomstolen beaktade att det hade gått mer än 15 år sedan officialservitutet beslutades. Vidare konstaterade Miljööverdomstolen att länsstyrelsen inte hade markerat sin inställning till bryggans förenlighet med strandskyddsbestämmelserna genom att överklaga detta beslut eller ett liknande fastighetsbildnings¬beslut år 2009 för grannfastigheten. Under den långa tidsperioden hade fastighetsägarna kunnat förmoda att bryggan hade tillkommit i laga ordning. Deras intresse att få behålla bryggan ansågs väga tyngre än de allmänna strandskyddsintressena. Särskilda skäl för att bevilja strandskyddsdispens ansågs därför föreligga och föreläggandet om rivning upphävdes.
  • MÖD 2004:39:Strandskyddsdispens och skydd för landskapsbilden avseende utfyllnad, uppförande av nybyggnad för bastu och omklädning (ersättningsbyggnad) samt ny brygga-----Miljödomstolen har, med ändring av länsstyrelsens beslut, meddelat strandskyddsdispens och tillstånd enligt ett förordnande om landskapsbildsskydd avseende vissa utfyllnads- och schaktarbeten, uppförande av ny byggnad för bastu och omklädning samt ny brygga. Miljööverdomstolen har bedömt att utfyllnads- och schaktarbeten inte väsentligen försämrat livsvillkoren för djur- och växtarter på ett sådant sätt att strandskyddsdispens erfordrats och att åtgärderna varit förenliga med förordnandet om landskapsbildsskydd. Särskilda skäl enligt strandskyddsbestämmelserna för uppförande av ny byggnad och brygga har inte ansetts föreligga.
  • MÖD 2011:19:Strandskyddsdispens ----- Strandskyddsdispens har inte beviljats för en brygga samt byggnad avsedd för övernattning och förvaring. På grannfastigheten fanns en sjöbod och brygganläggning i direkt anslutning till den planerade bryggan och byggnaden. För grannfastighetens sjöbod kunde emellertid inte hävdas någon hemfridszon eftersom tomplatsen för sjöboden var begränsad till byggnadens yta på marken samt grannfastighetens brygganläggning uppförts utan strandskyddsdispens. Mark- och miljööverdomstolen ansåg att även strandområdet på den i målet aktuella fastigheten var tillgängligt för allmänheten samt att uppförande av en komplementbyggnad för fritidsboende med tillhörande brygga skulle utvidga det privatiserade området i en inte obetydlig omfattning.
  • MÖD 2007:10:Strandskyddsdispens-----Eftersom det markområde som önskade bebyggas var det enda område som var allemansrättsligt tillgängligt både från land och från sjösidan var det uppenbart att en byggnad där skulle avhålla allmänheten från att beträda området. Skäl att meddela dispens från strandskyddet förelåg därför inte.
  • MÖD 2003:119:Strandskyddsdispens-----En fastighetsägare ansökte om dispens från strandskyddet på en ö i samma område som varit föremål för Regeringsrättens prövning i det s.k. Mättinge-målet (RÅ 1996 ref. 44). Såväl länsstyrelsen, miljödomstolen som Miljööverdomstolen (MÖD) avslog ansökan. MÖD uttalade att vid avvägningen mellan de enskilda och allmänna intressena i ett mål om strandskydd ska den s.k. proportionalitetsprincipen tillämpas. Vid tillämpningen av den principen bör man ta hänsyn till den samlade effekten av en omfattande dispensgivning, vilket särskilt får betydelse i tätortsnära områden (jfr. RÅ 1997 ref. 59). MÖD pekade därefter på att den aktuella ön ligger i ett område som har stor betydelse för såväl naturvården som det rörliga friluftslivet. Då fastighetsägaren inte hade angivit några särskilda skäl och en dispens skulle vara oförenlig med strandskyddets syfte avslogs överklagandet.
  • MÖD 2001:36:Hamnförenings klagorätt vid beslut om dispens från strandskydd-----En hamnförening överklagade ett beslut av en länsstyrelse att medge dispens från strandskyddet för ett bolag som avsåg att bygga ett vindkraftverk på samma fastighet som föreningen arrenderade en del av. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att föreningen saknade talerätt eftersom vindkraftverket dels inte skulle ligga på den delen av fastigheten som föreningen arrenderade, dels inte skulle inskränka hamnföreningens möjlighet att nyttja den arrenderade marken. Då föreningen inte heller på annan grund var behörig att överklaga beslutet undanröjde MÖD miljödomstolens dom.
  • MÖD 2005:34:Strandskyddsdispens för ett flygplatsbolag avseende avverkning av träd inom strandskyddsområde.-----Bolaget hade ålagts av Luftfartsinspektionen att avverka träd för att uppnå hindersfrihet vid start och landning. Länsstyrelsen beviljade bolaget dispens från strandskyddsbestämmelserna enligt 7 kap. 18 § miljöbalken för nödvändiga trädfällningar. Miljödomstolen fann, efter överklagande av Naturvårdsverket och Svenska Naturskyddsföreningen, med beaktande av bl.a. 7 kap. 25 och 26 §§ miljöbalken att de omständigheter som bolaget åberopat till stöd för sin begäran om dispens inte hade sådan tyngd att de kunde utgöra särskilda skäl enligt 7 kap. 18 § miljöbalken. Miljödomstolen upphävde därför länsstyrelsens beslut och avslog dispensansökningen. Miljööverdomstolen fann att strandskyddsdispens inte krävdes eftersom bolaget hade ett tillstånd från år 1997 beviljat av Koncessionsnämnden för miljöskydd att bedriva verksamhet vid flygplatsen. Vid denna prövning bedömdes platsen vara lämplig för verksamheten, även när det gällde flygvägar, start- och landningsförfarande. Förbudet i 7 kap. 16 § 5 miljöbalken gäller inte verksamheter till vilka tillstånd har lämnats enligt balken. Hindersfrihet är en säkerhetsfråga och en förutsättning för att verksamheten skall kunna bedrivas i enlighet med givet tillstånd. När Koncessionsnämnden prövade verksamheten fanns det inte heller någon förbudsbestämmelse som kunde tillämpas avseende avverkning inom strandskyddsområde.
  • MÖD 2002:68:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att miljödomstolen hade haft fel sammansättning men att detta inte hade inverkat på målets utgång då domstolen varit enig. Därför fanns inte skäl att återförvisa målet till miljödomstolen. I sak gällde målet byggande av bostadshus i ett område som omfattades av förordnande om landskapsbildsskydd och utökat strandskydd (300 m) samt var utpekat som riksintresse. Enligt MÖD skall dispens från strandskyddet i ett sådant område ske med särskild restriktivitet. Att på platsen bygga ett bostadshus, om än för att möjliggöra djurhållning, bedömdes därför inte utgöra särskilda skäl för sådan dispens.
  • MÖD 2005:35:Strandskyddsdispens-----Länsstyrelsen avslog en ansökan om strandskyddsdispens som sökts för en redan uppförd timmerstuga men beviljade dispens för brygga, grillplats, väg och vändplan. Stugan som användes i skogsbruket behövde enligt länsstyrelsen inte ligga inom strandskyddat område för att uppnå sitt syfte. Länsstyrelsen fann inte heller att särskilda skäl för att bevilja dispens förelåg. Miljödomstolen instämde i bedömningen att stugan inte behövde ligga inom strandskyddsområdet och att dispens därmed krävdes. Miljödomstolen fann vid en samlad bedömning att särskilda skäl att bevilja dispens förelåg. Motiveringen var bl.a. att byggnaden var enkel och smälte väl in i vegetationen, att byggnaden inte skulle få någon mer avhållande verkan för allmänheten, att länsstyrelsen godtagit vägen och vändplanen, likaså nödvändiga för skogsbruket, inom strandskyddsområde, samt att en rivning av byggnaden skulle framstå som en alltför långtgående åtgärd med beaktande av 7 kap. 25 § miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD) fann liksom underinstanserna att byggnaden var avsedd och nödvändig för skogsbruket men inte nödvändigtvis behövde ligga inom strandskyddsområde. MÖD fann vidare att regeln om strandskyddsdispens skall tillämpas restriktivt och att sådana särskilda skäl som skulle kunna motivera en dispens inte förelåg. En tillämpning av proportionalitetsprincipen motiverade inte heller att dispens lämnades. MÖD upphävde därför den beviljade dispensen samt fastställde den kommunala nämndens föreläggande om rivning alt. bortforsling av byggnaden.
  • MÖD 2011:29:Strandskyddsdispens ----- Miljööverdomstolen fastställde länsstyrelsens beslut att avslå ansökan om strandskyddsdispens för brygga inom område i Värmdö kommun som är utpekat som riksintresse för det rörliga friluftslivet och för sina natur- och kulturvärden. Det bedömdes att bryggan kunde hindra eller avhålla allmänheten från att beträda allemansrättsligt tillgängligt område samt dessutom väsentligt försämra livsvillkoren för djur och växter genom att bidra till fragmentisering av ekosystemet i den hårt exploaterade miljön i Stockholms skärgård. Platsen bedömdes inte ha tagits i anspråk på ett sådant sätt att den saknade betydelse för strandskyddets syften och bryggans funktion bedömdes kunna tillgodoses på annat sätt, varför särskilda skäl att bevilja dispens inte förelåg.
  • MÖD 2008:20:Strandskyddsdispens ----- Staten medgav som kompensation för en naturreservatsbildning rätt för fastighetsägare att uppföra fyra sjöbodar med tillhörande bryggdäck. Miljööverdomstolen fann inte att detta i sig utgjorde grund för dispens från strandskyddsbestämmelserna.
  • NJA 2008 s. 55:Tillämpning av reglerna om strandskydd vid prövning av en ansökan om vattenverksamhet.
  • MÖD 2002:76:Strandskyddsdispens-----En tio meter lång träbrygga hade förlängts med en 30-35 meter lång flytbrygga. Länsstyrelsen förelade ägaren att riva flytbryggan med hänvisning till strandskyddsreglerna och att landskapsskyddsförordnande rådde på platsen, ett beslut som fastställdes av miljödomstolen. Miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning och motiverade detta med att flytbryggan i dess aktuella storlek skulle ha en avhållande effekt på det rörliga friluftslivet och att det inte hade framkommit någon omständighet i målet som vid en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen utgjorde särskilda skäl för dispens. Även fråga om rättegångskostnader.
  • MÖD 2005:3:Strandskyddsdispens m.m.-----Särskilda skäl för strandskyddsdispens har ansetts föreligga för uppförande av en sjöbod, vilken har bedömts utgöra ersättningsbyggnad. För att inte strida mot strandskyddets syfte har dispensen lämnats under villkor av att boden inte förses med mer än ett litet fönster på en av byggnadens gavlar.
  • MÖD 2002:19:Strandskyddsdispens-----År 1990 bildades en ny fastighet inom ett strandskyddsområde genom avstyckning. Fastighetsägaren ville senare inte utnyttja byggrätten på den avstyckade tomten utan önskade flytta den till en angränsande tomt som skulle tillskapas genom en ny fastighetsbildning. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att skäl till undantag från strandskyddsbestämmelserna fick anses ha förelegat vid tidpunkten för avstyckningen samt att markens allemansrättsliga tillgänglighet i princip skulle förbli oförändrad om ett byte skedde av platsen för byggnation inom strandskyddsområdet. Den nya platsen skiljde sig endast marginellt från den ursprungliga ur strandskyddssynpunkt. MÖD fann därför att det förelåg särskilda skäl och beviljade dispens. Som villkor angavs att fastigheten genom fastighetsbildning skulle flyttas från sitt nuvarande läge till det av sökanden anvisade läget i överensstämmelse med den tomtplatsavgränsning som angavs på en bifogad karta.
  • MÖD 2008:10:Golfbana på strandskyddsområde ----- Jordbruksmark inom ett strandskyddsområde ansågs inte som ianspråktagen mark i förhållande till allmänhetens friluftsliv i den bemärkelse som förarbetena till bestämmelserna om särskilda skäl för strandskyddsdispens i 7 kap. 18 § miljöbalken anger. Jordbruksmark anses därför i princip allemansrättsligt tillgänglig även om den kan vara inskränkt under växtsäsongen.
  • MÖD 2006:67:Strandskyddsdispens-----Strandskydd ansågs gälla även inom ett område som omfattades av gällande avstyckningsplan. I sak fann Miljööverdomstolen att särskilda skäl saknades för strandskyddsdispens varvid miljödomstolens dom fastställdes.
  • MÖD 2010:14:Tomtplatsavgränsning för strandskyddsdispens ----- Miljödomstolen hade utvidgat en tomtplatsavgränsning till att sammanfalla med fastighetsgränsen på en fastighet. Miljööverdomstolen fann att den del av fastigheten som utgörs av vattenområde inte bör avgränsas som tomtplats och föreskrev därför att tomtplatsavgränsningen ska sammanfalla med landområdet på fastigheten.
  • MÖD 2005:38:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen fann att särskilda skäl förelåg att bevilja strandskyddsdispens för uppförande av ett fritidshus på en fastighet i Österåkers kommun.
  • MÖD 2007:46:Strandskyddsdispens ----- Strandskyddsdispens söktes för uppförande av ett mindre bostadshus för permanentboende. Avsikten var att skapa förutsättningar för att vidmakthålla det enda kvarvarande jordbruket med djurhållning i byn samt att få till stånd ett fungerande generationsboende. Huset skulle ligga mellan en havsvik och en insjö och omfattades därmed av strandskydd från båda dessa strandlinjer. Det ansågs svårt, om inte omöjligt, att hitta en plats för bostadsbebyggelse som inte låg inom strandskyddat område. Mellan det tänkta huset och havsviken fanns vidare ett flertal bostadshus. Med hänsyn till bl.a. detta och då det var fråga om ett starkt enskilt intresse som i detta fall vägde tyngre än de allmänna intressena fann Miljööverdomstolen att det förelåg särskilda skäl att bevilja den ansökta strandskyddsdispensen.
  • MÖD 2001:12:Strandskyddsdispens för utfyllnad av bäckravin-----Allmänintresset ansågs inte behöva hävdas på samma sätt som vanligt eftersom den berörda delen av ravinen låg inklämd mellan olika störande verksamheter, en bergtäkt och en motorstadion, något som inte gällde för resten av ravinen som var i huvudsak opåverkad. Miljööverdomstolen fann därför att särskilda skäl förelåg för att meddela dispens och avslog Naturvårdsverkets överklagande.
  • MÖD 2004:3:Dispens från föreskrifter för naturreservat och område med skydd för landskapsbilden samt dispens från strandskyddsbestämmelser för anläggande av en gång- och cykelväg-----Kommunen ville anlägga en gång- och cykelväg i ett område som dels är av riksintresse för friluftsliv och naturvård, dels naturreservat och dels är ett område med skydd för landskapsbilden. Reservatsföreskrifterna avser att skydda området pga. dess betydelse för kännedomen om landets natur, för landskapsbilden och för allmänhetens friluftsliv. En gång- och cykelväg skulle främja friluftslivet men vara till nackdel för naturskyddet, bl.a. för de två häckande paren av fältpiplärka. Denna är en art som är upptagen i EU:s fågeldirektiv, vilket innebär att den skall ges en gynnsam bevarandestatus. Miljööverdomstolen (MÖD) har ansett att ytterligare åtgärder för att öka tillgängligheten till området inte är påkallade och att vägen därför inte är erforderlig för reservatets utnyttjande. Kommunen har heller inte redovisat någon alternativ sträckning för vägen utanför reservatet. När det gäller möjligheterna att göra en avvägning mellan de olika intressen som reservatsföreskrifterna skall skydda konstaterade MÖD att en sådan prövning måste ha gjorts i samband med att reservatet bildades och att den inte får ändras genom att det ena intresset gynnas på bekostnad av det andra vid en dispensprövning. MÖD tillät därför inte att vägen anlades.
  • MÖD 2006:35:Strandskyddsdispens-----På en fastighet fanns förutom ett åretrunthus ett mindre hus 20 m från stranden, vilket sedan 1957 använts som sommarstuga. Till följd härav och även med hänsyn till förekommande trädgårdsanläggningar bedömde Miljööverdomstolen att fastigheten som helhet var en etablerad hemfridszon. Eftersom fastigheten redan var ianspråktagen och inte tillgänglig för allmänheten förelåg särskilda skäl att bevilja strandskyddsdispens för en friggebod. Vidare bestämdes att hela fastigheten fick tas i anspråk som tomtmark.
  • MÖD 2005:25:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen fann att förutsättningar förelåg att bevilja strandskyddsdispens för byggande av ett fritidshus på en fastighet i Tanums kommun, Västra Götalands län.
  • MÖD 2004:53:Strandskydd----- En golfklubb ansökte om dispens från strandskyddsbestämmelserna för byggnation inom ett område på Visingsö som under 1930-talet togs i anspråk som militär och civil flygplats och ända sedan dess använts för olika ändamål, senast som golfbana och för civilt flyg. Miljödomstolen fann att platsen inte var allemansrättsligt tillgänglig vid tiden för strandskyddslagstiftningens tillkomst och att området således inte omfattades av strandskydd och därmed inte heller av bestämmelsen om dispensprövning. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att det på Visingsö råder ett generellt strandskydd intill 300 meter från strandlinjen och att golfbanan ligger inom det området. Det finns inte stöd i författning för att miljöbalkens regler om strandskydd trots detta skulle sakna tillämpning. Att golfbanan är förlagd till en plats som tidigare inte var allemansrättsligt tillgänglig inskränker enligt MÖD inte reglernas tillämpbarhet i och för sig. Betydelsen av detta får i stället bedömas vid en materiell prövning av klubbens ansökan. Eftersom miljödomstolen inte prövat dispensfrågan återförvisade MÖD målet till miljödomstolen för prövning av den frågan.
  • MÖD 2010:4:Klagorätt vid beslut om dispens från strandskydd ----- Frågan i målet rörde om en vägförening hade rätt att överklaga ett beslut att medge en granne strandskyddsdispens för en brygga och en sjöbod. Både vägföreningen och den sökande hävdade äganderätt till marken som uppstått genom strandförskjutning. Eftersom nämndens beslut att medge strandskyddsdispens inte gav sökanden någon formell rätt att vidta åtgärder på området påverkade beslutet, varken direkt eller indirekt, vägföreningens rättsliga ställning. Enligt Miljööverdomstolen hade vägföreningen inte heller visat att den beviljade dispensen på annat sätt inskränkte föreningens rätt att utnyttja sin fastighet eller de rättigheter som är knutna till fastigheten på det sätt som har krävts i praxis. Vägföreningens överklagande borde därför ha avvisats av miljödomstolen.

[K7]18 a §  Länsstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 15 §, om det finns särskilda skäl och dispensen avser

  1. byggande av en försvarsanläggning, allmän väg eller järnväg, eller
  2. ett område som skyddas enligt andra bestämmelser i detta kapitel än bestämmelserna om miljöskyddsområde eller vattenskyddsområde och skyddet har beslutats av någon annan än en kommun. Lag (2011:392).

Prop. 2008/09:119: Paragrafen betecknades tidigare 7 kap. 18 §. Den innehåller bestämmelser om när länsstyrelsen får ge dispens från strandskyddet i det enskilda fallet. Bestämmelsen i andra punkten har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Det krävs som tidigare särskilda skäl för att ge en dispens. I 18 c–18 d §§ finns nya bestämmelser om vad man får beakta som särskilda skäl vid prövningen av en dispensfråga.

I 18 b § finns en ny bestämmelse som innebär att kommunen får ge dispens ...

[K7]18 b §  Kommunen får i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 15 §, om det finns särskilda skäl och dispensen avser något annat än det som anges i 18 a §1 och 2.Lag (2009:532).

Prop. 2008/09:119: Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om när kommunen får ge dispens från strandskyddet i det enskilda fallet och att det krävs särskilda skäl för en sådan dispens. Kommunen har beslutanderätten utom i de fall då länsstyrelsen får ge dispens enligt 18 a § 1 och 2.

  • MÖD 2011:38:Strandskyddsdispens ----- Dispens från strandskyddsbestämmelserna krävs enligt MÖD även om den mark som behöver tas i anspråk som tomt runt byggnaden ligger inom strandskyddsområde.

[K7]18 c §  Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om upphävande av eller dispens från strandskyddet får man beakta endast om det område som upphävandet eller dispensen avser

  1. redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften,
  2. genom en väg, järnväg, bebyggelse, verksamhet eller annan exploatering är väl avskilt från området närmast strandlinjen,
  3. behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området,
  4. behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området,
  5. behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området, eller
  6. behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.

[S2]I 18 d § finns bestämmelser om vad man får beakta som särskilda skäl utöver det som anges i första stycket, om prövningen gäller ett sådant område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen som avses i 18 e §. Lag (2009:532).

Prop. 2008/09:119: Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser som förtydligar vilka krav som ska vara uppfyllda för att upphäva strandskyddet eller för att ge en dispens enligt 18, 18 a eller 18 b §. Ett beslut om upphävande eller dispens förutsätter som tidigare att det finns särskilda skäl. Vid prövningen ska en intresseavvägning göras enligt 25 §, vilket innebär att hänsyn ska tas även till enskilda intressen. En dispens ska därutöver enligt 26 § vara förenlig med strandskyddets syften. Det innebär på samma ...

  • MÖD 2013:37:Strandskyddsdispens för ändrad användning av receptionsbyggnad ----- Proportionalitetsprincipen enligt 7 kap. 25 § miljöbalken medför inte en möjlighet att meddela strandskyddsdispens med beaktande av andra omständigheter än de som anges i 7 kap. 18 c-d §§ miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen fann att det saknades särskilda skäl att bevilja strandskyddsdispens i målet.
  • MÖD 2011:35:Strandskyddsdispens ----- Fråga om en fastighetsreglering genomförd 1993 utgör särskilda skäl vid bedömningen av om dispens från bestämmelserna om strandskydd ska ges.
  • MÖD 2011:38:Strandskyddsdispens ----- Dispens från strandskyddsbestämmelserna krävs enligt MÖD även om den mark som behöver tas i anspråk som tomt runt byggnaden ligger inom strandskyddsområde.
  • MÖD 2016:21:Strandskyddsdispens för nybyggnad av tre enbostadshus ----- Mark- och miljööverdomstolen har i likhet med underinstanserna funnit att dispens från strandskyddet inte ska beviljas för uppförande av tre enbostadshus inom ett mindre lövskogsområde med bl.a. ek som omfattas av utvidgat strandskydd. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att aktuellt område visserligen genom järnväg (Västra stambanan) är avskilt på sådant sätt att särskilda skäl föreligger trots att passage i form av gångtunnel finns. Av beslutet om utvidgat strandskydd framgår att avsikten bl.a. är att skydda mindre skogsområden. Med hänsyn till avsikten med det utvidgade strandskyddet och att aktuellt område har höga naturvärden har det inte visats att uppförandet av husen är förenligt med strandskyddets syfte att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land (se 7 kap. 13 § andra stycket miljöbalken).
  • MÖD 2015:32:Detaljplan ----- Strandskyddet har upphävts inom vissa delar av ett planområde. Området hade pekats ut som ett LIS-område enligt kommunens översiktsplan. Med hänsyn till det stora avståndet mellan det utpekade LIS-området och dess serviceorter fanns det skäl att ifrågasätta om det utpekade området verkligen skulle bidra till bibehållen och utökad service på dessa orter. Det fanns inget underlag i målet som visade att bebyggelsen i det utpekade området skulle ge positiva effekter för servicen på dessa orter. Mark- och miljööverdomstolen har därför funnit att området inte är ett LIS-område och att det inte förelegat särskilda skäl att upphäva strandskyddet. Eftersom upphävande av strandskyddet är en förutsättning för att kunna genomföra detaljplanen har planen upphävts.
  • MÖD 2020:4:Fråga om strandskyddsdispens för bastubåt ----- Mark- och miljööverdomstolen har ansett att bastubåten, en konstruktion med väggar och tak som uppförts på en flotte, är att betrakta som en byggnad och att den är så stadigvarande förtöjd att den kräver dispens från strandskyddsbestämmelserna. Mark- och miljööverdomstolen har vidare ansett att det inte finns förutsättningar att ge strandskyddsdispens för bastubåten och att det inte är oproportionerligt att neka dispens.
  • MÖD 2013:22:Strandskyddsdispens för musselodling ----- Fråga om dispens kunde meddelas för en odling av musslor i en havsvik i trakten av Lysekil. Mark- och miljööverdomstolen fann att musselodlingen har en viss positiv effekt för att motverka övergödning och inte bedömdes påverka växt- och djurlivet. Vidare ansågs att påverkan på det rörliga friluftslivet är begränsad och att det är svårt att lokalisera odlingen till annan plats. Vid en sammantagen bedömning fann Mark- och miljööverdomstolen att det förelåg särskilda skäl att bevilja strandskyddsdispens.
  • MÖD 2015:31:Strandskyddsdispens ----- Mål om strandskyddsdispens. En mätning från en markerad strandlinje på Lantmäteriets kartmaterial har normalt ansetts uppfylla de krav på noggrannhet som behövs för att avgöra om en planerad byggnad ligger inom strandskyddsområde eller inte. Den ansökta tillbyggnaden har bedömts ligga inom strandskyddsområdet och skäl för att meddela strandskyddsdispens har inte ansetts föreligga.
  • MÖD 2015:7:Strandskyddsdispens för ändrad användning av byggnad ----- Strandskyddsdispens söktes för ändrad användning (fritidshus) av en byggnad som använts som personalbyggnad. Vid den aktuella byggnaden fanns ett antal andra byggnader för verksamhet (skogsindustri), vilka bedömts sakna egna hemfridszoner, samt en delvis grusad gårdsplan. Ändringen har ansetts medföra en ökad privatisering av området och därför varit dispenspliktig. Om en åtgärd innebär ökad privatisering, och därmed minskning av allemansrättsligt tillgängligt område, innebär det att området inte kan anses vara ianspråktaget innan åtgärden vidtas. Området har inte ansetts ha tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften. Det har därför inte funnits särskilda skäl för dispens enligt 7 kap. 18 c § 1 miljöbalken.
  • MÖD 2014:45:Strandskyddsdispens ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att det inte förelåg särskilda skäl för dispens från strandskyddsförbudet för att bygga en 11 meter lång skärmvägg vid en badplats.
  • MÖD 2021:2:Strandskyddsdispens ----- Mark- och miljööverdomstolen har meddelat strandskyddsdispens för en flytbrygga som ersatte en pålad konstruktion. Vid bedömningen har särskilt beaktats att en ansökan om dispens för ersättningsbryggan hade getts in under en tid då strandskyddet främst syftade till att skydda den allemansrättsliga tillgången till stränderna.
  • NJA 2022 s. 133:Avstyckning inom ett strandskyddsområde för att bilda en bostadsfastighet med möjlighet till mindre djurhållning (kombinationsfastighet) har inte tillåtits.
  • MÖD 2023:1:Strandskyddsdispens och tomtplatsbestämning ----- II (M 4425-22): Ansökan om dispens för uppförande av en gäststuga på en arrendetomt med ett befintligt bostadshus. I samband med en tidigare dispensgivning har tomtplats omfattande hela arrendetomten bestämts. Den sökta åtgärden är en sådan kompletterande åtgärd som kan vidtas med stöd av det befintliga bostadshusets tomtplats. Gäststugan har dock bedömts medföra en privatiserande effekt mot vattenområdet utanför tomtplatsen och ansökan har därför avslagits. II (M 4425-22): Ansökan om dispens för uppförande av en gäststuga på en arrendetomt med ett befintligt bostadshus. I samband med en tidigare dispensgivning har tomtplats omfattande hela arrendetomten bestämts. Den sökta åtgärden är en sådan kompletterande åtgärd som kan vidtas med stöd av det befintliga bostadshusets tomtplats. Gäststugan har dock bedömts medföra en privatiserande effekt mot vattenområdet utanför tomtplatsen och ansökan har därför avslagits.
  • MÖD 2011:40:Strandskyddsdispens ----- På en större jordbruksfastighet hade ansökts om dispens för avstyckning av fyra tomter för enbostadshus ca 250 meter från en sjö inom strandskyddsområde som var utökat till 300 meter. En förhållandevis smal asfalterad övrig länsväg utan markerad mittlinje där viss vaksamhet krävs vid möte har inte ansetts ha en sådan väl avskiljande verkan som avses i 7 kap. 18 c § första stycket 2 miljöbalken. Inte heller befintlig bebyggelse var att betrakta som avskiljande exploatering. Vid proportionalitetsbedömningen beaktades att fastigheten var mycket stor och att fastighetsägarna hade möjlighet att förlägga byggnader och tomtplatser utanför strandskyddsområdet.
  • MÖD 2016:11:Strandskyddsdispens ----- En kommun hade upplåtit lokaler och mark till ett bolag för restaurang-, café- och konferensverksamhet. I nyttjanderätten ingick en möjlighet för bolaget att inom nyttjanderättsområdet ställa upp bolagets kåtor för verksamhetens bedrivande. Kommunen ansökte mot denna bakgrund om strandskyddsdispens för en sådan kåta. Länsstyrelsen ansåg att kåtan genom sin placering, utformning samt användande samtaget hade sådan privatiserande effekt som begränsade allmänhetens möjlighet att vistas i området. Länsstyrelsen avslog därför ansökan om strandskyddsdispens och förelade kommunen att ta bort kåtan. Efter överklagande upphävde MÖD föreläggandet att ta bort byggnaden eftersom kommunen inte har rådighet över byggnaden. MÖD fann emellertid, liksom underinstanserna, att det inte fanns skäl att meddela strandskyddsdispens. Enligt MÖD hade kommunen inte visat att byggnaden inte kunde placeras på mark som redan fick anses ianspråktagen så att den därigenom skulle få mindre påverkan på strandskyddets syften.
  • MÖD 2016:10:Strandskyddsdispens ----- En kommun hade på område som omfattades av strandskydd uppfört en gärdsgård som inhägnade ett område. Bakgrunden till detta var att området blivit igenväxt och otillgängligt. För att restaurera området valde kommunen fårbete. Genom fårhägnet hölls, enligt kommunen, markerna öppna och tillgängliga och bilden av det traditionella landskapet återskapades och bevarades långsiktigt. MÖD biföll ansökan om strandskyddsdispens och uttalade. Syftet med gärdsgården är att tillgodose allmänna intressen som naturvård och vård av kulturhistoriska miljöer på den tilltänkta platsen. Eftersom hägnets storlek anpassats till att det råder strandskydd på platsen och gärdsgården utformats med stättor placerade för att underlätta för allmänheten att beträda området finns det särskilda skäl att meddela strandskyddsdispens för åtgärden.
  • MÖD 2021:35:Detaljplan för bostadsbebyggelse m.m. ----- Mark- och miljööverdomstolen har, till skillnad från mark- och miljödomstolen, bedömt att det har funnits skäl att upphäva strandskyddet i del av planområdet som planläggs för bl.a. bostadsbebyggelse. Det samhälleliga intresset av att bygga ett större antal bostadslägenheter i ett kollektivtrafiknära område i Stockholmsregionen har i det aktuella fallet ansetts överväga intresset av att bibehålla strandskyddet, detta bl.a. med hänsyn till innehållet i tidigare detaljplan för området, att området tidigare inte omfattats av strandskydd och att strandskydd kommer att gälla i del av planområdet i form av allmänt tillgänglig parkmark närmast vattnet. Detaljplanen medför inte heller sådana betydande olägenheter att planen ska upphävas och skälig hänsyn har tagits till de befintliga bebyggelseförhållandena. Då det inte har funnits skäl att upphäva planen på dessa grunder har målet visats åter till mark- och miljödomstolen för prövning av övriga invändningar.

[K7]18 d §  Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om upphävande av eller dispens från strandskyddet inom ett område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen får man också beakta om ett strandnära läge för en byggnad, verksamhet, anläggning eller åtgärd bidrar till utvecklingen av landsbygden. Om prövningen gäller en dispens för att uppföra enstaka en- eller tvåbostadshus med tillhörande komplementbyggnader och andra åtgärder får man i stället beakta om huset eller husen avses att uppföras i anslutning till ett befintligt bostadshus. Lag (2009:532).

Prop. 2008/09:119: Paragrafen är ny och innehåller särskilda bestämmelser om vad man, utöver det som sägs i 18 c §, får beakta som särskilda skäl vid prövningen av upphävande av och dispens från strandskyddet inom ett område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Vad som avses med ett område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen framgår av 18 e §. Bestämmelserna innebär lättnader i strandskyddet för byggnader och verksamheter m.m. inom sådana områden, som enligt <a href="https://lagen.nu/1987:10#K4P1" ...

  • MÖD 2015:32:Detaljplan ----- Strandskyddet har upphävts inom vissa delar av ett planområde. Området hade pekats ut som ett LIS-område enligt kommunens översiktsplan. Med hänsyn till det stora avståndet mellan det utpekade LIS-området och dess serviceorter fanns det skäl att ifrågasätta om det utpekade området verkligen skulle bidra till bibehållen och utökad service på dessa orter. Det fanns inget underlag i målet som visade att bebyggelsen i det utpekade området skulle ge positiva effekter för servicen på dessa orter. Mark- och miljööverdomstolen har därför funnit att området inte är ett LIS-område och att det inte förelegat särskilda skäl att upphäva strandskyddet. Eftersom upphävande av strandskyddet är en förutsättning för att kunna genomföra detaljplanen har planen upphävts.
  • MÖD 2016:39:Strandskyddsdispens för uppförande av ett enbostadshus ----- Fråga om strandskyddsdispens för nybyggnad av ett enbostadshus med tillämpning av 7 kap. 18 d-e §§ miljöbalken avseende områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen (s.k. LIS-områden). Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att utredningen i målet varit tillräcklig för att betrakta platsen som ett LIS-område och att de särskilda dispensskälen för sådana områden därför varit tillämpliga. Strandskyddsdispens har beviljats.
  • MÖD 2015:31:Strandskyddsdispens ----- Mål om strandskyddsdispens. En mätning från en markerad strandlinje på Lantmäteriets kartmaterial har normalt ansetts uppfylla de krav på noggrannhet som behövs för att avgöra om en planerad byggnad ligger inom strandskyddsområde eller inte. Den ansökta tillbyggnaden har bedömts ligga inom strandskyddsområdet och skäl för att meddela strandskyddsdispens har inte ansetts föreligga.
  • MÖD 2021:24:LIS-område i detaljplan ----- MÖD har ansett att det inte är möjligt att ange generella riktlinjer för vilka avstånd, mellan bostadsbebyggelse och service m.m. som bebyggelsen avser att stärka, som kan godtas vid utpekande av ett planområde som ett LIS-område. MÖD har i målet, som avser Årjängs kommun, godtagit avstånd som innebär att det med bil tar mellan 10 och 25 minuter från planområdet till berörda områden med service m.m.
  • NJA 2022 s. 133:Avstyckning inom ett strandskyddsområde för att bilda en bostadsfastighet med möjlighet till mindre djurhållning (kombinationsfastighet) har inte tillåtits.

/Upphör att gälla U: 2024-09-11/

[K7]18 e §  Med område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen avses vid tillämpningen av 18 d § ett område som

  1. är lämpligt för utvecklingen av landsbygden,
  2. är av ett sådant slag och har en så begränsad omfattning att strandskyddets syften fortfarande tillgodoses långsiktigt,
  3. endast har en liten betydelse för att tillgodose strandskyddets syften,
    1. i eller i närheten av tätorter,
    2. i ett kust- eller kustskärgårdsområde från Forsmark till Klockestrand vid Ångermanälven eller från Skataudden vid Näskefjärden till gränsen mot Finland,
    3. på Gotland, eller
    4. vid Vänern, Vättern, Mälaren, Siljan, Orsasjön, Skattungen, Oresjön eller Oreälven mellan Orsasjön och Skattungen, om det råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse i området, och
  4. inte är ett kust- eller kustskärgårdsområde från gränsen mot Norge till Forsmark, utmed Ölands kust eller i Ångermanland från Klockestrand vid Ångermanälven till Skataudden vid Näskefjärden.

[S2]En översiktsplan enligt 3 kap. 1 § plan- och bygglagen (2010:900) ska ge vägledning vid bedömningen av om en plats ligger inom ett sådant område som avses i första stycket. Översiktsplanen är inte bindande. Lag (2011:393).

Prop. 2019/20:52: Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som avses med område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen.

Prop. 2008/09:119: Paragrafen är ny och har ingen motsvarighet i tidigare lagstiftning.

I första stycket definieras, i form av ett antal kriterier, begreppet område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Av inledningen till paragrafen framgår att definitionen gäller vid tillämpningen av de särskilda grunder för upphävande och dispens som anges i 18 d §. Enligt 5 kap. 7 a § plan- och bygglagen ska bestämmelserna i <a href="https://lagen.nu/1998:808#K7" ...

  • MÖD 2015:32:Detaljplan ----- Strandskyddet har upphävts inom vissa delar av ett planområde. Området hade pekats ut som ett LIS-område enligt kommunens översiktsplan. Med hänsyn till det stora avståndet mellan det utpekade LIS-området och dess serviceorter fanns det skäl att ifrågasätta om det utpekade området verkligen skulle bidra till bibehållen och utökad service på dessa orter. Det fanns inget underlag i målet som visade att bebyggelsen i det utpekade området skulle ge positiva effekter för servicen på dessa orter. Mark- och miljööverdomstolen har därför funnit att området inte är ett LIS-område och att det inte förelegat särskilda skäl att upphäva strandskyddet. Eftersom upphävande av strandskyddet är en förutsättning för att kunna genomföra detaljplanen har planen upphävts.
  • MÖD 2016:39:Strandskyddsdispens för uppförande av ett enbostadshus ----- Fråga om strandskyddsdispens för nybyggnad av ett enbostadshus med tillämpning av 7 kap. 18 d-e §§ miljöbalken avseende områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen (s.k. LIS-områden). Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att utredningen i målet varit tillräcklig för att betrakta platsen som ett LIS-område och att de särskilda dispensskälen för sådana områden därför varit tillämpliga. Strandskyddsdispens har beviljats.

/Träder i kraft I: 2024-09-11/

18 e §  Med område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen avses vid tillämpningen av 18 d § ett område som

  1. är lämpligt för utvecklingen av landsbygden,
  2. är av ett sådant slag och har en så begränsad omfattning att strandskyddets syften fortfarande tillgodoses långsiktigt,
  3. endast har en liten betydelse för att tillgodose strandskyddets syften,
    1. i eller i närheten av tätorter,
    2. i ett kust- eller kustskärgårdsområde från Forsmark till Klockestrand vid Ångermanälven eller från Skataudden vid Näskefjärden till gränsen mot Finland,
    3. på Gotland, eller
    4. vid Vänern, Vättern, Mälaren, Siljan, Orsasjön, Skattungen, Oresjön eller Oreälven mellan Orsasjön och Skattungen, om det råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse i området, och
  4. inte är ett kust- eller kustskärgårdsområde från gränsen mot Norge till Forsmark, utmed Ölands kust eller i Ångermanland från Klockestrand vid Ångermanälven till Skataudden vid Näskefjärden.

En aktuell översiktsplan enligt 3 kap.1 och 25 §§plan- och bygglagen (2010:900) ska ge vägledning vid bedömningen av om en plats ligger inom ett sådant område som avses i första stycket. Översiktsplanen är inte bindande. Lag (2020:75).

[K7]18 f §  Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Detta gäller inte om en sådan användning av området närmast strandlinjen är omöjlig med hänsyn till de planerade byggnadernas eller anläggningarnas funktion.

[S2]I ett dispensbeslut ska det anges i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller annars användas för det avsedda ändamålet. Lag (2009:532).

Prop. 2008/09:119: Bestämmelsen i första stycket är ny. Enligt första meningen ska ett beslut om ett upphävande av eller en dispens från strandskyddet inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Enligt andra meningen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, gäller inte detta om en sådan användning av området närmast strandlinjen ...

  • MÖD 2012:24:Tomtplatsbestämning i samband med strandskyddsdispens ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en tomtplatsbestämning som sker i samband med en meddelad strandskyddsdispens för en tillkommande komplementbyggnad även kan omfatta andra byggnader och markområden som inte direkt berörs av den sökta dispensen och som inte tidigare varit föremål för tomtplatsbestämning. Även fråga om innebörden av en sådan bestämning.
  • MÖD 2023:1:Strandskyddsdispens och tomtplatsbestämning ----- II (M 4425-22): Ansökan om dispens för uppförande av en gäststuga på en arrendetomt med ett befintligt bostadshus. I samband med en tidigare dispensgivning har tomtplats omfattande hela arrendetomten bestämts. Den sökta åtgärden är en sådan kompletterande åtgärd som kan vidtas med stöd av det befintliga bostadshusets tomtplats. Gäststugan har dock bedömts medföra en privatiserande effekt mot vattenområdet utanför tomtplatsen och ansökan har därför avslagits. II (M 4425-22): Ansökan om dispens för uppförande av en gäststuga på en arrendetomt med ett befintligt bostadshus. I samband med en tidigare dispensgivning har tomtplats omfattande hela arrendetomten bestämts. Den sökta åtgärden är en sådan kompletterande åtgärd som kan vidtas med stöd av det befintliga bostadshusets tomtplats. Gäststugan har dock bedömts medföra en privatiserande effekt mot vattenområdet utanför tomtplatsen och ansökan har därför avslagits.

[K7]18 g §  I fråga om strandskydd som har upphävts för ett område genom en bestämmelse i en detaljplan enligt plan- och bygglagen (2010:900) eller för ett område som har avsetts att omfattas av en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt samma lag gäller strandskyddet åter, om

  1. området upphör att omfattas av detaljplanen eller områdesbestämmelserna, eller
  2. detaljplanen eller områdesbestämmelserna ersätts med en ny detaljplan. Lag (2010:902).

Prop. 2008/09:119: Paragrafen ersätter 15 § andra stycket andra meningen och innebär att strandskydd som tidigare har upphävts åter kommer att gälla under vissa förutsättningar. Bestämmelsen har utvidgats till att omfatta fler situationer.

Av bestämmelsen framgår att i fråga om strandskydd som har upphävts för ett område med en bestämmelse i en detaljplan enligt plan- och bygglagen (1987:10) eller för ett område som har avsetts att ...

[K7]18 h §  En dispens från strandskyddet upphör att gälla om den åtgärd som dispensen avser inte har påbörjats inom två år eller inte har avslutats inom fem år från den dag då dispensbeslutet vann laga kraft. Lag (2009:532).

Prop. 2008/09:119: Bestämmelsen motsvarar innehållet i tidigare 18 § andra stycket. Bestämmelsen innebär att en dispens upphör att gälla antingen om åtgärden inte har påbörjats inom två år från den dag då dispensbeslutet vann laga kraft eller om åtgärden inte har avslutats inom fem år från samma tidpunkt. Även om åtgärden har påbörjats inom tvåårsfristen upphör alltså dispensen att gälla om åtgärden inte har avslutats inom femårsfristen.

Miljöskyddsområde

[K7]19 §  Ett större mark- eller vattenområde får av regeringen förklaras som miljöskyddsområde, om det krävs särskilda föreskrifter på grund av att området eller en del av området är utsatt för föroreningar eller på annat sätt innebär att en miljökvalitetsnorm inte följs. Lag (2010:882).

Prop. 2009/10:184: Ändringarna i fråga om att ”följa” en miljökvalitetsnorm är en konsekvens av ändringen i 5 kap. 3 § och övriga ändringar är endast språkliga.

[K7]20 §  För miljöskyddsområde skall regeringen eller efter regeringens bemyndigande länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått för verksamheter inom området som behövs för att tillgodose syftet med området. Länsstyrelsen får meddela dispens från föreskrifter som har meddelats för ett miljöskyddsområde, om det finns särskilda skäl.

[S2]I 10 kap. finns särskilda bestämmelser om miljöriskområden.

Vattenskyddsområde

[K7]21 §  Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt.

  • MÖD 2003:75:Ersättning enligt 19 kap. 7 § vattenlagen-----Kommunen hade fastställt föreskrifter för ett vattenskyddsområde. Föreskrifterna omfattade bl.a. kemikalieförvaring. Tre fastighetsägare yrkade ersättning för avsevärt försvårande av pågående markanvändning genom att vara tvungna att bygga en ny maskinhall för förvaring av bl.a. fulltankade skotrar för uthyrning. Miljööverdomstolen ogillade talan med hänvisning dels till att viss kemikaliehantering var tillåten, dels till att kraven inte gick utöver vad som skäligen måste tålas utan ersättning (19 kap. 1 § vattenlagen). Med ändring av miljödomstolens domslut, bedömdes fastighetsägarna dock ha haft tillräckliga skäl för att inleda rättegången mot kommunen, varför kommunen enligt 20 kap. 3 § vattenlagen ålades att stå för deras rättegångskostnader i underinstansen. Skiljaktig mening i frågan om rättegångskostnaderna.
  • MÖD 2011:4:Villkor och prövningsavgift i mål om lagligförklaring av grundvattentäkt och tillstånd

[K7]22 §  För ett vattenskyddsområde skall länsstyrelsen eller kommunen meddela sådana föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter inom området som behövs för att tillgodose syftet med området. Om det behövs, får länsstyrelsen eller kommunen föreskriva att skyltar eller stängsel skall sättas upp och att annans mark får tas i anspråk för detta. Föreskrifterna skall gälla omedelbart, även om de överklagas.

[S2]Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från föreskrifter som den har meddelat för ett vattenskyddsområde, om det finns särskilda skäl.

[S3]En länsstyrelse får överlåta åt den eller de kommunala nämnder som skall fullgöra kommunens uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet att på ansökan av den som berörs av ett beslut enligt första stycket medge undantag från beslutet. Vidare får bestämmas att anmälningar om en verksamhet eller åtgärd inom ett vattenskyddsområde skall göras hos den kommunala nämnden. Lag (2002:175).

Prop. 2001/02:65: Det tredje stycket är nytt och har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Därigenom klargörs att länsstyrelsen i föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter, kan besluta att den eller de kommunala nämnder som skall fullgöra kommunens uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet skall pröva frågor om undantag från beslutet resp. motta anmälningar om verksamheter inom ett vattenskyddsområde. Den föreslagna ändringen kommenteras utförligare i <a href="https://lagen.nu/prop/2001/02:65#S7-2" ...

  • MÖD 2003:75:Ersättning enligt 19 kap. 7 § vattenlagen-----Kommunen hade fastställt föreskrifter för ett vattenskyddsområde. Föreskrifterna omfattade bl.a. kemikalieförvaring. Tre fastighetsägare yrkade ersättning för avsevärt försvårande av pågående markanvändning genom att vara tvungna att bygga en ny maskinhall för förvaring av bl.a. fulltankade skotrar för uthyrning. Miljööverdomstolen ogillade talan med hänvisning dels till att viss kemikaliehantering var tillåten, dels till att kraven inte gick utöver vad som skäligen måste tålas utan ersättning (19 kap. 1 § vattenlagen). Med ändring av miljödomstolens domslut, bedömdes fastighetsägarna dock ha haft tillräckliga skäl för att inleda rättegången mot kommunen, varför kommunen enligt 20 kap. 3 § vattenlagen ålades att stå för deras rättegångskostnader i underinstansen. Skiljaktig mening i frågan om rättegångskostnaderna.
  • HFD 2011 not 61:Beslut om skyddsföreskrifter inom vattenskyddsområde (avslag)
  • MÖD 2006:40:Ansökan om tillstånd till grustäkt-----Miljödomstolen avslog en ansökan om tillstånd till fortsatt grustäktsverksamhet inom ett vattenskyddsområde eftersom verksamheten stred mot vattenskyddsföreskrifterna. Bolaget överklagade. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att ansökan avsåg ny verksamhet och inte som bolaget framhöll befintlig verksamhet. MÖD fann att vid tillämpning av miljöbalken oavsett om ansökan avsåg tidigare tillståndsgivet men inte utbrutet material, fördjupning eller utvidgning av tidigare täktområde eller brytning i helt nytt område så var det att anse som ny verksamhet/nyetablering. Därav följde enligt MÖD att verksamheten skulle strida mot vattenskyddsföreskrifterna. I övrigt framhöll MÖD att behovet att säkra dricksvattenutvinning var betydligt större än bolagets behov av naturgrus. Bolagets överklagande avslogs.
  • MÖD 2007:51:Ersättning enligt 2 kap.18 § regeringsformen ----- En jordbrukare yrkade ersättning av kommunen för försvårande av pågående markanvändning. Denne hade flera år i rad fått avslag alt. restriktioner på ansökan om tillstånd att få sprida bekämpningsmedel inom den inre skyddszonen för ett vattenskyddsområde. Miljööverdomstolen fann att möjligheten att få ersättning från det allmänna enligt 2 kap.18 § regeringsformen var liten när en tillståndsansökan avslagits av starka miljöskäl. I vart fall torde det krävas att möjligheten att överklaga det kommunala avslagsbeslutet utnyttjats. Miljödomstolens ogillande av käromålet fastställdes.

Marinvetenskaplig forskning

[K7]23 §  För att skydda den marina miljön får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att marinvetenskaplig forskning inom svenskt sjöterritorium inte får bedrivas från forskningsfartyg som är registrerade i eller tillhör en annan stat utan att det finns tillstånd för forskningen eller utan att den har anmälts.

[S2]Tillstånd får begränsas till viss tid och förenas med villkor.

Interimistiska förbud

[K7]24 §  När en fråga har väckts om att ett område eller ett föremål skall skyddas som naturreservat, kulturreservat, naturminne eller vattenskyddsområde eller om att ett redan skyddat sådant område eller föremål skall få utökat skydd, får länsstyrelsen eller kommunen för viss tid dock högst tre år meddela förbud mot att sådana åtgärder vidtas utan tillstånd som berör området eller föremålet och som strider mot syftet med det tilltänkta skyddet. Om det finns särskilda skäl, får förbudet förlängas att gälla i ytterligare högst ett år. Om det finns synnerliga skäl, får förbudet därefter förlängas att gälla i ytterligare högst ett år.

[S2]Ett förbud enligt första stycket skall gälla omedelbart även om det överklagas.

  • MÖD 2008:4:Ersättning enligt 31 kap. miljöbalken ----- Länsstyrelsen vägrade tillstånd till skogsavverkning inom ett tilltänkt naturreservatsområde. Skogsägarna yrkade skadestånd. Staten godtog talan men ansåg att skadan skulle jämkas då avverkning kunde ske på andra områden inom brukningsenheten. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det förhållandet att brukningsenheten eventuellt innehöll ytterligare avverkningsmogen skog inte utgjorde tillräckligt skäl för jämkning av skadeståndet. Statens yrkande om avdrag för skadebegränsande avverkningar avslogs. MÖD bestämde vidare toleransavdraget till 67 500 kr vilket motsvarade 4,3 procent av marknadsvärdeminskningen. (Jfr MÖD 2008:3 som avgjordes samma dag.)

Intresseprövning

[K7]25 §  Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.

  • MÖD 2013:37:Strandskyddsdispens för ändrad användning av receptionsbyggnad ----- Proportionalitetsprincipen enligt 7 kap. 25 § miljöbalken medför inte en möjlighet att meddela strandskyddsdispens med beaktande av andra omständigheter än de som anges i 7 kap. 18 c-d §§ miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen fann att det saknades särskilda skäl att bevilja strandskyddsdispens i målet.
  • HFD 2015 not 25:Beslut om fastställande av vattenskyddsområde (avslag)
  • MÖD 2001:29:Grannes talerätt mot beslut om strandskyddsdispens enligt miljöbalken -----Eftersom reglerna om strandskydd syftar till att tillvarata allmänna intressen får en granne inte överklaga beslut om strandskyddsdispens.
  • MÖD 2011:3:Strandskyddsdispens samt föreläggande att riva ut brygga ----- En brygga hade uppförts inom strandskyddsområde efter fastighetsbildningsbeslut år 1994 om officialservitut för bl.a. brygga. När fastighetsägarna lång tid därefter ansökte om strandskyddsdispens i efterhand avslog länsstyrelsen dispensansökan och meddelade föreläggande om borttagande av bryggan. Miljööverdomstolen beaktade att det hade gått mer än 15 år sedan officialservitutet beslutades. Vidare konstaterade Miljööverdomstolen att länsstyrelsen inte hade markerat sin inställning till bryggans förenlighet med strandskyddsbestämmelserna genom att överklaga detta beslut eller ett liknande fastighetsbildnings¬beslut år 2009 för grannfastigheten. Under den långa tidsperioden hade fastighetsägarna kunnat förmoda att bryggan hade tillkommit i laga ordning. Deras intresse att få behålla bryggan ansågs väga tyngre än de allmänna strandskyddsintressena. Särskilda skäl för att bevilja strandskyddsdispens ansågs därför föreligga och föreläggandet om rivning upphävdes.
  • MÖD 2016:21:Strandskyddsdispens för nybyggnad av tre enbostadshus ----- Mark- och miljööverdomstolen har i likhet med underinstanserna funnit att dispens från strandskyddet inte ska beviljas för uppförande av tre enbostadshus inom ett mindre lövskogsområde med bl.a. ek som omfattas av utvidgat strandskydd. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att aktuellt område visserligen genom järnväg (Västra stambanan) är avskilt på sådant sätt att särskilda skäl föreligger trots att passage i form av gångtunnel finns. Av beslutet om utvidgat strandskydd framgår att avsikten bl.a. är att skydda mindre skogsområden. Med hänsyn till avsikten med det utvidgade strandskyddet och att aktuellt område har höga naturvärden har det inte visats att uppförandet av husen är förenligt med strandskyddets syfte att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land (se 7 kap. 13 § andra stycket miljöbalken).
  • MÖD 2007:10:Strandskyddsdispens-----Eftersom det markområde som önskade bebyggas var det enda område som var allemansrättsligt tillgängligt både från land och från sjösidan var det uppenbart att en byggnad där skulle avhålla allmänheten från att beträda området. Skäl att meddela dispens från strandskyddet förelåg därför inte.
  • MÖD 2003:119:Strandskyddsdispens-----En fastighetsägare ansökte om dispens från strandskyddet på en ö i samma område som varit föremål för Regeringsrättens prövning i det s.k. Mättinge-målet (RÅ 1996 ref. 44). Såväl länsstyrelsen, miljödomstolen som Miljööverdomstolen (MÖD) avslog ansökan. MÖD uttalade att vid avvägningen mellan de enskilda och allmänna intressena i ett mål om strandskydd ska den s.k. proportionalitetsprincipen tillämpas. Vid tillämpningen av den principen bör man ta hänsyn till den samlade effekten av en omfattande dispensgivning, vilket särskilt får betydelse i tätortsnära områden (jfr. RÅ 1997 ref. 59). MÖD pekade därefter på att den aktuella ön ligger i ett område som har stor betydelse för såväl naturvården som det rörliga friluftslivet. Då fastighetsägaren inte hade angivit några särskilda skäl och en dispens skulle vara oförenlig med strandskyddets syfte avslogs överklagandet.
  • MÖD 2006:52:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen gav inte dispens från strandskydd och förordnandet om landskapsbildsskydd för att uppföra två bostadshus. Dessa skulle placeras på en idag obebyggd åker och därmed väsentligt skada landskapsbilden samt avhålla allmänheten att beträda delar av det område som i dag var allemansrättsligt tillgängligt. En befintlig lägre stengärdsgård i åkerns gräns mot själva strandområdet ansågs inte ha någon avskärande effekt. Den befintliga bebyggelsen närmast stranden saknade hemfridszon och inskränkte inte allemansrätten. Att uppföra de två bostadshusen kunde heller inte ses som naturliga komplement till befintlig bebyggelse. Även med beaktande av proportionalitetsprincipen saknades skäl för dispens. Länsstyrelsens avslagsbeslut fastställdes.
  • MÖD 2006:16:Dispens från biotopskydd-----En jordbrukare ville lägga igen tre öppna diken för att skapa ett rationellare jordbruk och sökte dispens från biotopskyddet. Miljööverdomstolen fann att syftet med bestämmelsen var att för framtiden bevara växt- och djurliv i biotopen genom att förhindra igenläggning eller andra åtgärder som kunde skada denna miljö. Det var vidare uppenbart att biotopskyddet inte var till sådan nackdel att det enligt proportionalitetsprincipen skulle kunna motivera dispens med hänsyn till den rätt att få ersättning som fanns i 31 kap. miljöbalken. Enbart möjligheten till mer rationell jordbruksdrift kunde inte anses utgöra särskilda skäl för dispens.
  • MÖD 2020:4:Fråga om strandskyddsdispens för bastubåt ----- Mark- och miljööverdomstolen har ansett att bastubåten, en konstruktion med väggar och tak som uppförts på en flotte, är att betrakta som en byggnad och att den är så stadigvarande förtöjd att den kräver dispens från strandskyddsbestämmelserna. Mark- och miljööverdomstolen har vidare ansett att det inte finns förutsättningar att ge strandskyddsdispens för bastubåten och att det inte är oproportionerligt att neka dispens.
  • MÖD 2005:34:Strandskyddsdispens för ett flygplatsbolag avseende avverkning av träd inom strandskyddsområde.-----Bolaget hade ålagts av Luftfartsinspektionen att avverka träd för att uppnå hindersfrihet vid start och landning. Länsstyrelsen beviljade bolaget dispens från strandskyddsbestämmelserna enligt 7 kap. 18 § miljöbalken för nödvändiga trädfällningar. Miljödomstolen fann, efter överklagande av Naturvårdsverket och Svenska Naturskyddsföreningen, med beaktande av bl.a. 7 kap. 25 och 26 §§ miljöbalken att de omständigheter som bolaget åberopat till stöd för sin begäran om dispens inte hade sådan tyngd att de kunde utgöra särskilda skäl enligt 7 kap. 18 § miljöbalken. Miljödomstolen upphävde därför länsstyrelsens beslut och avslog dispensansökningen. Miljööverdomstolen fann att strandskyddsdispens inte krävdes eftersom bolaget hade ett tillstånd från år 1997 beviljat av Koncessionsnämnden för miljöskydd att bedriva verksamhet vid flygplatsen. Vid denna prövning bedömdes platsen vara lämplig för verksamheten, även när det gällde flygvägar, start- och landningsförfarande. Förbudet i 7 kap. 16 § 5 miljöbalken gäller inte verksamheter till vilka tillstånd har lämnats enligt balken. Hindersfrihet är en säkerhetsfråga och en förutsättning för att verksamheten skall kunna bedrivas i enlighet med givet tillstånd. När Koncessionsnämnden prövade verksamheten fanns det inte heller någon förbudsbestämmelse som kunde tillämpas avseende avverkning inom strandskyddsområde.
  • MÖD 2005:35:Strandskyddsdispens-----Länsstyrelsen avslog en ansökan om strandskyddsdispens som sökts för en redan uppförd timmerstuga men beviljade dispens för brygga, grillplats, väg och vändplan. Stugan som användes i skogsbruket behövde enligt länsstyrelsen inte ligga inom strandskyddat område för att uppnå sitt syfte. Länsstyrelsen fann inte heller att särskilda skäl för att bevilja dispens förelåg. Miljödomstolen instämde i bedömningen att stugan inte behövde ligga inom strandskyddsområdet och att dispens därmed krävdes. Miljödomstolen fann vid en samlad bedömning att särskilda skäl att bevilja dispens förelåg. Motiveringen var bl.a. att byggnaden var enkel och smälte väl in i vegetationen, att byggnaden inte skulle få någon mer avhållande verkan för allmänheten, att länsstyrelsen godtagit vägen och vändplanen, likaså nödvändiga för skogsbruket, inom strandskyddsområde, samt att en rivning av byggnaden skulle framstå som en alltför långtgående åtgärd med beaktande av 7 kap. 25 § miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD) fann liksom underinstanserna att byggnaden var avsedd och nödvändig för skogsbruket men inte nödvändigtvis behövde ligga inom strandskyddsområde. MÖD fann vidare att regeln om strandskyddsdispens skall tillämpas restriktivt och att sådana särskilda skäl som skulle kunna motivera en dispens inte förelåg. En tillämpning av proportionalitetsprincipen motiverade inte heller att dispens lämnades. MÖD upphävde därför den beviljade dispensen samt fastställde den kommunala nämndens föreläggande om rivning alt. bortforsling av byggnaden.
  • NJA 2008 s. 55:Tillämpning av reglerna om strandskydd vid prövning av en ansökan om vattenverksamhet.
  • MÖD 2006:45:Strandskyddsdispens-----Del av en byggnad som var en redskapsbod för fisket hade sen början av 1970-talet använts som bostad. När dispens söktes för att bygga om resten av byggnaden till bostad fann länsstyrelsen att dispens från strandskyddsbestämmelserna inte krävdes. Den kommunala nämnden överklagade till miljödomstolen och till Miljööverdomstolen. Den senare domstolen konstaterade att bostadsanvändningen av redskapsboden redan tidigt hade utsläckt allemansrätten och att ombyggnaden av resten av byggnaden inte skulle innebära någon nämnvärd ytterligare inskränkning av allemansrätten varför åtgärden saknade betydelse från strandskyddssynpunkt. MÖD fann lika med underinstanserna att ombyggnaden inte krävde dispens från strandskyddsbestämmelserna.
  • HFD 2011 not 61:Beslut om skyddsföreskrifter inom vattenskyddsområde (avslag)
  • MÖD 2005:38:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen fann att särskilda skäl förelåg att bevilja strandskyddsdispens för uppförande av ett fritidshus på en fastighet i Österåkers kommun.
  • MÖD 2015:31:Strandskyddsdispens ----- Mål om strandskyddsdispens. En mätning från en markerad strandlinje på Lantmäteriets kartmaterial har normalt ansetts uppfylla de krav på noggrannhet som behövs för att avgöra om en planerad byggnad ligger inom strandskyddsområde eller inte. Den ansökta tillbyggnaden har bedömts ligga inom strandskyddsområdet och skäl för att meddela strandskyddsdispens har inte ansetts föreligga.
  • MÖD 2007:46:Strandskyddsdispens ----- Strandskyddsdispens söktes för uppförande av ett mindre bostadshus för permanentboende. Avsikten var att skapa förutsättningar för att vidmakthålla det enda kvarvarande jordbruket med djurhållning i byn samt att få till stånd ett fungerande generationsboende. Huset skulle ligga mellan en havsvik och en insjö och omfattades därmed av strandskydd från båda dessa strandlinjer. Det ansågs svårt, om inte omöjligt, att hitta en plats för bostadsbebyggelse som inte låg inom strandskyddat område. Mellan det tänkta huset och havsviken fanns vidare ett flertal bostadshus. Med hänsyn till bl.a. detta och då det var fråga om ett starkt enskilt intresse som i detta fall vägde tyngre än de allmänna intressena fann Miljööverdomstolen att det förelåg särskilda skäl att bevilja den ansökta strandskyddsdispensen.
  • MÖD 2015:7:Strandskyddsdispens för ändrad användning av byggnad ----- Strandskyddsdispens söktes för ändrad användning (fritidshus) av en byggnad som använts som personalbyggnad. Vid den aktuella byggnaden fanns ett antal andra byggnader för verksamhet (skogsindustri), vilka bedömts sakna egna hemfridszoner, samt en delvis grusad gårdsplan. Ändringen har ansetts medföra en ökad privatisering av området och därför varit dispenspliktig. Om en åtgärd innebär ökad privatisering, och därmed minskning av allemansrättsligt tillgängligt område, innebär det att området inte kan anses vara ianspråktaget innan åtgärden vidtas. Området har inte ansetts ha tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften. Det har därför inte funnits särskilda skäl för dispens enligt 7 kap. 18 c § 1 miljöbalken.
  • MÖD 2006:59:Strandskyddsdispens-----Miljödomstolen hade medgett dispens från strandskyddet för uppförande av en brygga på en obebodd fastighet. Miljödomstolen hade grundat dispensen på en förmodad sedvana i Bohusläns kustområde innebärande att även andra än fastighetsägaren hade rätt att utnyttja bryggor som inte ligger i omedelbar anslutning till tomtmark. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att även om allemansrätten under vissa förutsättningar kunde ge allmänheten tillträde till privata bryggor krävdes särskilda skäl för att dispens skulle ges för bryggor på oexploaterade och/eller otillgängliga platser. MÖD fann att särskilda skäl saknades för dispens och upphävde miljödomstolens dom och fastställde länsstyrelsens beslut.
  • MÖD 2005:25:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen fann att förutsättningar förelåg att bevilja strandskyddsdispens för byggande av ett fritidshus på en fastighet i Tanums kommun, Västra Götalands län.
  • HFD 2016:76:De inskränkningar i en fastighetsägares förfoganderätt som ett beslut om utvidgat strandskydd medför har inte ansetts innebära en oproportionerlig begränsning av dennes möjligheter att fortsatt bedriva skogsbruk eller annars nyttja fastigheterna.
  • MÖD 2021:2:Strandskyddsdispens ----- Mark- och miljööverdomstolen har meddelat strandskyddsdispens för en flytbrygga som ersatte en pålad konstruktion. Vid bedömningen har särskilt beaktats att en ansökan om dispens för ersättningsbryggan hade getts in under en tid då strandskyddet främst syftade till att skydda den allemansrättsliga tillgången till stränderna.
  • NJA 2022 s. 133:Avstyckning inom ett strandskyddsområde för att bilda en bostadsfastighet med möjlighet till mindre djurhållning (kombinationsfastighet) har inte tillåtits.

[K7]26 §  Dispens enligt någon av bestämmelserna i 7, 911, 18 a18 e, 20 och 22 §§ från förbud eller andra föreskrifter som meddelats med stöd av detta kapitel får ges endast om det är förenligt med förbudets eller föreskriftens syfte. Lag (2009:532).

Prop. 2008/09:119: Paragrafen ändras med anledning av de föreslagna ändringarna i 7 kap.

Ändringen innebär att det i paragrafen hänvisas även till bestämmelsen i 18 c § om vad man vid prövningen av upphävande- och dispensfrågor får beakta som särskilda skäl och till bestämmelserna i 18 d och 18 e §§ som gäller om prövningen avser ett område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen. De särskilda grunderna i 18 d § är avsedda att innebära en lättnad vid bedömningen av om det finns särskilda skäl ...

  • MÖD 2013:37:Strandskyddsdispens för ändrad användning av receptionsbyggnad ----- Proportionalitetsprincipen enligt 7 kap. 25 § miljöbalken medför inte en möjlighet att meddela strandskyddsdispens med beaktande av andra omständigheter än de som anges i 7 kap. 18 c-d §§ miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen fann att det saknades särskilda skäl att bevilja strandskyddsdispens i målet.
  • MÖD 2009:38:Tillstånd till gruppstation för vindkraft ----- Fråga om omfattningen av regeringens tillåtlighetsprövning av en gruppstation för vindkraft. Vidare fråga om tillstånd enligt förordnande till skydd för landskapsbilden krävdes och förutsättningar för att erhålla sådant tillstånd.
  • MÖD 2001:29:Grannes talerätt mot beslut om strandskyddsdispens enligt miljöbalken -----Eftersom reglerna om strandskydd syftar till att tillvarata allmänna intressen får en granne inte överklaga beslut om strandskyddsdispens.
  • MÖD 2011:3:Strandskyddsdispens samt föreläggande att riva ut brygga ----- En brygga hade uppförts inom strandskyddsområde efter fastighetsbildningsbeslut år 1994 om officialservitut för bl.a. brygga. När fastighetsägarna lång tid därefter ansökte om strandskyddsdispens i efterhand avslog länsstyrelsen dispensansökan och meddelade föreläggande om borttagande av bryggan. Miljööverdomstolen beaktade att det hade gått mer än 15 år sedan officialservitutet beslutades. Vidare konstaterade Miljööverdomstolen att länsstyrelsen inte hade markerat sin inställning till bryggans förenlighet med strandskyddsbestämmelserna genom att överklaga detta beslut eller ett liknande fastighetsbildnings¬beslut år 2009 för grannfastigheten. Under den långa tidsperioden hade fastighetsägarna kunnat förmoda att bryggan hade tillkommit i laga ordning. Deras intresse att få behålla bryggan ansågs väga tyngre än de allmänna strandskyddsintressena. Särskilda skäl för att bevilja strandskyddsdispens ansågs därför föreligga och föreläggandet om rivning upphävdes.
  • MÖD 2016:21:Strandskyddsdispens för nybyggnad av tre enbostadshus ----- Mark- och miljööverdomstolen har i likhet med underinstanserna funnit att dispens från strandskyddet inte ska beviljas för uppförande av tre enbostadshus inom ett mindre lövskogsområde med bl.a. ek som omfattas av utvidgat strandskydd. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att aktuellt område visserligen genom järnväg (Västra stambanan) är avskilt på sådant sätt att särskilda skäl föreligger trots att passage i form av gångtunnel finns. Av beslutet om utvidgat strandskydd framgår att avsikten bl.a. är att skydda mindre skogsområden. Med hänsyn till avsikten med det utvidgade strandskyddet och att aktuellt område har höga naturvärden har det inte visats att uppförandet av husen är förenligt med strandskyddets syfte att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land (se 7 kap. 13 § andra stycket miljöbalken).
  • MÖD 2003:119:Strandskyddsdispens-----En fastighetsägare ansökte om dispens från strandskyddet på en ö i samma område som varit föremål för Regeringsrättens prövning i det s.k. Mättinge-målet (RÅ 1996 ref. 44). Såväl länsstyrelsen, miljödomstolen som Miljööverdomstolen (MÖD) avslog ansökan. MÖD uttalade att vid avvägningen mellan de enskilda och allmänna intressena i ett mål om strandskydd ska den s.k. proportionalitetsprincipen tillämpas. Vid tillämpningen av den principen bör man ta hänsyn till den samlade effekten av en omfattande dispensgivning, vilket särskilt får betydelse i tätortsnära områden (jfr. RÅ 1997 ref. 59). MÖD pekade därefter på att den aktuella ön ligger i ett område som har stor betydelse för såväl naturvården som det rörliga friluftslivet. Då fastighetsägaren inte hade angivit några särskilda skäl och en dispens skulle vara oförenlig med strandskyddets syfte avslogs överklagandet.
  • MÖD 2006:16:Dispens från biotopskydd-----En jordbrukare ville lägga igen tre öppna diken för att skapa ett rationellare jordbruk och sökte dispens från biotopskyddet. Miljööverdomstolen fann att syftet med bestämmelsen var att för framtiden bevara växt- och djurliv i biotopen genom att förhindra igenläggning eller andra åtgärder som kunde skada denna miljö. Det var vidare uppenbart att biotopskyddet inte var till sådan nackdel att det enligt proportionalitetsprincipen skulle kunna motivera dispens med hänsyn till den rätt att få ersättning som fanns i 31 kap. miljöbalken. Enbart möjligheten till mer rationell jordbruksdrift kunde inte anses utgöra särskilda skäl för dispens.
  • MÖD 2005:34:Strandskyddsdispens för ett flygplatsbolag avseende avverkning av träd inom strandskyddsområde.-----Bolaget hade ålagts av Luftfartsinspektionen att avverka träd för att uppnå hindersfrihet vid start och landning. Länsstyrelsen beviljade bolaget dispens från strandskyddsbestämmelserna enligt 7 kap. 18 § miljöbalken för nödvändiga trädfällningar. Miljödomstolen fann, efter överklagande av Naturvårdsverket och Svenska Naturskyddsföreningen, med beaktande av bl.a. 7 kap. 25 och 26 §§ miljöbalken att de omständigheter som bolaget åberopat till stöd för sin begäran om dispens inte hade sådan tyngd att de kunde utgöra särskilda skäl enligt 7 kap. 18 § miljöbalken. Miljödomstolen upphävde därför länsstyrelsens beslut och avslog dispensansökningen. Miljööverdomstolen fann att strandskyddsdispens inte krävdes eftersom bolaget hade ett tillstånd från år 1997 beviljat av Koncessionsnämnden för miljöskydd att bedriva verksamhet vid flygplatsen. Vid denna prövning bedömdes platsen vara lämplig för verksamheten, även när det gällde flygvägar, start- och landningsförfarande. Förbudet i 7 kap. 16 § 5 miljöbalken gäller inte verksamheter till vilka tillstånd har lämnats enligt balken. Hindersfrihet är en säkerhetsfråga och en förutsättning för att verksamheten skall kunna bedrivas i enlighet med givet tillstånd. När Koncessionsnämnden prövade verksamheten fanns det inte heller någon förbudsbestämmelse som kunde tillämpas avseende avverkning inom strandskyddsområde.
  • MÖD 2005:35:Strandskyddsdispens-----Länsstyrelsen avslog en ansökan om strandskyddsdispens som sökts för en redan uppförd timmerstuga men beviljade dispens för brygga, grillplats, väg och vändplan. Stugan som användes i skogsbruket behövde enligt länsstyrelsen inte ligga inom strandskyddat område för att uppnå sitt syfte. Länsstyrelsen fann inte heller att särskilda skäl för att bevilja dispens förelåg. Miljödomstolen instämde i bedömningen att stugan inte behövde ligga inom strandskyddsområdet och att dispens därmed krävdes. Miljödomstolen fann vid en samlad bedömning att särskilda skäl att bevilja dispens förelåg. Motiveringen var bl.a. att byggnaden var enkel och smälte väl in i vegetationen, att byggnaden inte skulle få någon mer avhållande verkan för allmänheten, att länsstyrelsen godtagit vägen och vändplanen, likaså nödvändiga för skogsbruket, inom strandskyddsområde, samt att en rivning av byggnaden skulle framstå som en alltför långtgående åtgärd med beaktande av 7 kap. 25 § miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD) fann liksom underinstanserna att byggnaden var avsedd och nödvändig för skogsbruket men inte nödvändigtvis behövde ligga inom strandskyddsområde. MÖD fann vidare att regeln om strandskyddsdispens skall tillämpas restriktivt och att sådana särskilda skäl som skulle kunna motivera en dispens inte förelåg. En tillämpning av proportionalitetsprincipen motiverade inte heller att dispens lämnades. MÖD upphävde därför den beviljade dispensen samt fastställde den kommunala nämndens föreläggande om rivning alt. bortforsling av byggnaden.
  • NJA 2008 s. 55:Tillämpning av reglerna om strandskydd vid prövning av en ansökan om vattenverksamhet.
  • MÖD 2002:76:Strandskyddsdispens-----En tio meter lång träbrygga hade förlängts med en 30-35 meter lång flytbrygga. Länsstyrelsen förelade ägaren att riva flytbryggan med hänvisning till strandskyddsreglerna och att landskapsskyddsförordnande rådde på platsen, ett beslut som fastställdes av miljödomstolen. Miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning och motiverade detta med att flytbryggan i dess aktuella storlek skulle ha en avhållande effekt på det rörliga friluftslivet och att det inte hade framkommit någon omständighet i målet som vid en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen utgjorde särskilda skäl för dispens. Även fråga om rättegångskostnader.
  • MÖD 2005:3:Strandskyddsdispens m.m.-----Särskilda skäl för strandskyddsdispens har ansetts föreligga för uppförande av en sjöbod, vilken har bedömts utgöra ersättningsbyggnad. För att inte strida mot strandskyddets syfte har dispensen lämnats under villkor av att boden inte förses med mer än ett litet fönster på en av byggnadens gavlar.
  • MÖD 2005:38:Strandskyddsdispens-----Miljööverdomstolen fann att särskilda skäl förelåg att bevilja strandskyddsdispens för uppförande av ett fritidshus på en fastighet i Österåkers kommun.
  • MÖD 2007:46:Strandskyddsdispens ----- Strandskyddsdispens söktes för uppförande av ett mindre bostadshus för permanentboende. Avsikten var att skapa förutsättningar för att vidmakthålla det enda kvarvarande jordbruket med djurhållning i byn samt att få till stånd ett fungerande generationsboende. Huset skulle ligga mellan en havsvik och en insjö och omfattades därmed av strandskydd från båda dessa strandlinjer. Det ansågs svårt, om inte omöjligt, att hitta en plats för bostadsbebyggelse som inte låg inom strandskyddat område. Mellan det tänkta huset och havsviken fanns vidare ett flertal bostadshus. Med hänsyn till bl.a. detta och då det var fråga om ett starkt enskilt intresse som i detta fall vägde tyngre än de allmänna intressena fann Miljööverdomstolen att det förelåg särskilda skäl att bevilja den ansökta strandskyddsdispensen.
  • MÖD 2001:12:Strandskyddsdispens för utfyllnad av bäckravin-----Allmänintresset ansågs inte behöva hävdas på samma sätt som vanligt eftersom den berörda delen av ravinen låg inklämd mellan olika störande verksamheter, en bergtäkt och en motorstadion, något som inte gällde för resten av ravinen som var i huvudsak opåverkad. Miljööverdomstolen fann därför att särskilda skäl förelåg för att meddela dispens och avslog Naturvårdsverkets överklagande.
  • MÖD 2015:7:Strandskyddsdispens för ändrad användning av byggnad ----- Strandskyddsdispens söktes för ändrad användning (fritidshus) av en byggnad som använts som personalbyggnad. Vid den aktuella byggnaden fanns ett antal andra byggnader för verksamhet (skogsindustri), vilka bedömts sakna egna hemfridszoner, samt en delvis grusad gårdsplan. Ändringen har ansetts medföra en ökad privatisering av området och därför varit dispenspliktig. Om en åtgärd innebär ökad privatisering, och därmed minskning av allemansrättsligt tillgängligt område, innebär det att området inte kan anses vara ianspråktaget innan åtgärden vidtas. Området har inte ansetts ha tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften. Det har därför inte funnits särskilda skäl för dispens enligt 7 kap. 18 c § 1 miljöbalken.
  • MÖD 2015:28:Dispens från biotopskydd för avverkning av alléträd ----- En kommun hade ansökt om dispens från biotopskyddet för att ta ner 12 av 13 träd i en allé. Länsstyrelsen gav dispens för elva träd med villkor om återplantering. Kommunen överklagade och yrkade att dispens skulle ges även för det tolfte trädet, en alm. Mark- och miljödomstolen biföll kommunens talan. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att de alléträd som nyplanterats omfattas av samma biotopskydd som de träd de ersätter och att almen ingår i en allé för vilken biotopskydd gäller även efter nedtagning av de elva träd för vilka dispens lämnats. Vidare ansåg domstolen inte att det fanns skärskilda skäl för dispens. Länsstyrelsens beslut fastställdes.

Särskilda skyddade områden

[K7]27 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fortlöpande föra en förteckning över naturområden som bör skyddas eller är skyddade

  1. som särskilda skyddsområden enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar,
  2. som särskilda bevarandeområden enligt rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, senast ändrat genom direktiv 2006/105/EG, eller
  3. enligt internationella åtaganden eller nationella mål om skydd för naturområden.

[S2]Av förteckningen ska det framgå vad som motiverat att ett område har tagits upp i förteckningen och enligt vilket direktiv, internationellt åtagande eller nationellt mål som förtecknandet har skett.

[S3]Ett område som tagits upp i förteckningen ska prioriteras i det fortsatta skyddsarbetet. Lag (2012:748).

Prop. 2000/01:111: De områden som enligt art- och habitatdirektivet eller fågeldirektivet bör ingå i det europeiska Natura 2000-nätverket, skall framgå av förteckningen. Samma gäller områden som har beretts skydd enligt 28 §. Av förteckningen skall framgå vad som föranlett förtecknandet. I övrigt är ändringarna redaktionella följdändringar. Skydd för de områden som förtecknats med anledning av fågeldirektivet eller art- och habitatdirektivet följer av 28 a och 28 b §§. Med bestämmelserna genomförs kraven i artikel ...

Prop. 2011/12:158: I första stycket ersätts hänvisningen i punkten 1 till rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar med en hänvisning till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar. I punkten 2 uppdateras hänvisningen till direktivet 92/43/EEG med en upplysning om senaste ändring.

Ändringarna i andra och tredje styckena är endast språkliga.

  • MÖD 2002:78:Tillstånd till minikraftverk-----Miljödomstolen lämnade tillstånd till ett minikraftverk. Domen överklagades. Under handläggningen i Miljööverdomstolen (MÖD) förtecknades ån där kraftverket skulle ligga som särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 27 § miljöbalken (Natura 2000). MÖD fann att miljökonsekvensbeskrivningen var bristfällig i två avseenden. 0-alternativet skulle beskriva rådande förhållanden vid kvarnen med allt vatten rinnande i den naturliga huvudfåran så att konsekvenserna framgick av att verksamheten inte skulle komma till stånd. Vidare saknades uppgifter för prövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, nämligen en redovisning av den livsmiljö och de vilda djur och växter som skulle skyddas i området samt konsekvenserna av verksamheten för det syfte som området avsåg. Domstolen återförvisade målet i denna del.
  • MÖD 2004:29:Tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken m.m. att på ön Böckern i Tanums kommun anlägga en småbåtsbrygga och nedfartsramp för småbåtar.----- Ansökan om att anlägga småbåtshamn m.m. avslogs då den valda lokaliseringen innebar en beaktansvärd risk för skada på naturskyddsintressen samt då sökanden inte visat att det saknades alternativ som innebar ett mindre intrång på miljön. Även fråga om komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen.
  • MÖD 2006:44:Tillstånd till anläggande av en järnvägsbro m.m.-----Efter att regeringen vid prövning av en ansökan enligt 17 kap. miljöbalken tillåtit Banverket att bygga en järnväg (del av Botniabanan) ansökte Banverket hos miljödomstolen om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § (avseende Natura 2000-områden) och 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet). Miljödomstolen meddelade tillstånd som överklagades. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att en tillståndsmyndighet vid sin prövning av en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, måste anses vara bunden av regeringens föregående tillåtlighetsbedömning (17 kap. MB) som i detta fall inkluderade påverkan på Natura 2000-områdena. På grund av att prövningens omfattning bara kom att gälla villkor för tillståndet avslog MÖD begäran om att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen angående alternativa järnvägssträckningar. I sak hade regeringen inte tagit slutlig ställning till frågan om vilka kompensationsåtgärder som krävdes för att meddela tillstånd. MÖD uttalade att en åtgärd, för att fylla sin funktion som kompensation, i huvudsak skall vara genomförd redan när intrånget i Natura 2000-området sker. Därför var det inte möjligt att sätta en av Banverket föreslagen kompensationsåtgärd, en våtmark som eventuellt skulle kunna komma i konflikt med flygsäkerhetsintressen, på prövotid. De kompensationsåtgärder som Banverket i övrigt hade presenterat befanns inte vara tillräckliga. MÖD upphävde miljödomstolens domar och visade målen åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2003:112:Tillstånd att anlägga järnvägsbroar-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till två järnvägsbroar. Ett antal närboende överklagade och ansåg bl.a. att verksamheten borde tillståndsprövas enligt Natura 2000-reglerna (7 kap. 28-29 b §§ miljöbalken). Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade inledningsvis att anläggandet av broarna skedde i enlighet med fastställd järnvägsplan och att prövningen enligt miljöbalken därför endast gällde frågan om det kunde uppstå skador och olägenheter av väsentlig betydelse vid anläggandet och driften. Vidare skulle villkor för verksamheten fastställas. I den första delen instämde MÖD i miljödomstolens bedömning att verksamheten inte hindrades av stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken. Ett villkor till fredande av öringens lek i Ljusnan skärptes. Därefter konstaterade MÖD att de båda järnvägsbroarna skulle beröra ett Natura 2000-område och att reglerna om sådana områden i 7 kap. miljöbalken var tillämpliga. Domstolen pekade på att miljökonsekvensbeskrivningen hade kompletterats med avseende på verksamheternas påverkan på arterna i området och att det av utredningen i målet fick anses framgå att anläggandet av järnvägsbroarna med de villkor som meddelats för byggandet inte kunde påverka miljön inom Natura 2000-området på ett betydande sätt. Då detsamma gällde för driften av järnvägen krävdes inte något tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
  • MÖD 2007:57:Tillstånd att anlägga en båtbrygga m.m. ----- Ansökan om att inom ett Natura 2000-område få bygga en ny 40 m lång båtbrygga avsedd för 22 båtplatser har av Miljööverdomstolen (MÖD) inte ansetts kunna ske utan att den redan påverkade vattengenomströmningen på platsen ytterligare skulle komma att försämras och utan att negativt inverka på djur- och växtliv. Det kan inte heller uteslutas att bryggan ensam eller tillsammans med befintlig brygga kan skada de livsmiljöer som Natura 2000-området är inrättat för att skydda. Lokaliseringen skulle dessutom komma att menligt inverka på det rörliga friluftslivet. MÖD fastställde miljödomstolens domslut att avslå ansökan i denna del. MÖD fastställde miljökonsekvensbeskrivningen.
  • MÖD 2004:47:Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) att uppföra bank- och nätstängsel vid Stripavan i Laisälven-----Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) har lämnats till en s.k. put and take-anläggning inom ett området av Laisälven som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § miljöbalken (dvs. ett Natura 2000-område). Det har ansetts inte erforderligt att komplettera miljökonsekvensbeskrivningen – som saknat de uppgifter som behövs för en prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§ – med hänsyn till att det planerade företaget bedömts inte komma att påverka de marina livsmiljöer som är avsedda att skyddas i det föreslagna Natura 2000-området.

[K7]28 §  Regeringen får förklara ett naturområde som särskilt skyddsområde, om området enligt direktiv 2009/147/EG är särskilt betydelsefullt för skyddet av vilda fåglar.

[S2]Ett område som enligt artikel 4.4 i direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, senast ändrat genom rådets direktiv 2006/105/EG, har valts ut som ett område av intresse för unionen ska av regeringen förklaras som särskilt bevarandeområde.

[S3]Regeringen får efter samråd med kommissionen upphäva en förklaring enligt första eller andra stycket, om områdets naturvärden inte längre motiverar en sådan förklaring. Lag (2012:748).

Prop. 2000/01:111: Ändringarna är följdändringar med anledning dels av att direktivens fullständiga beteckningar har tagits in i 27 §, dels av att områden inte pekas ut ensidigt av kommissionen utan väljs ut enligt ett särskilt förfarande enligt vad som anges i artikel 4.4 jämförd med 4.2 art- och habitatdirektivet.

Prop. 2011/12:158: I första stycket ersätts hänvisningen till direktiv 79/409/EEG med en hänvisning till direktiv 2009/147/EG.

  • MÖD 2003:112:Tillstånd att anlägga järnvägsbroar-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till två järnvägsbroar. Ett antal närboende överklagade och ansåg bl.a. att verksamheten borde tillståndsprövas enligt Natura 2000-reglerna (7 kap. 28-29 b §§ miljöbalken). Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade inledningsvis att anläggandet av broarna skedde i enlighet med fastställd järnvägsplan och att prövningen enligt miljöbalken därför endast gällde frågan om det kunde uppstå skador och olägenheter av väsentlig betydelse vid anläggandet och driften. Vidare skulle villkor för verksamheten fastställas. I den första delen instämde MÖD i miljödomstolens bedömning att verksamheten inte hindrades av stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken. Ett villkor till fredande av öringens lek i Ljusnan skärptes. Därefter konstaterade MÖD att de båda järnvägsbroarna skulle beröra ett Natura 2000-område och att reglerna om sådana områden i 7 kap. miljöbalken var tillämpliga. Domstolen pekade på att miljökonsekvensbeskrivningen hade kompletterats med avseende på verksamheternas påverkan på arterna i området och att det av utredningen i målet fick anses framgå att anläggandet av järnvägsbroarna med de villkor som meddelats för byggandet inte kunde påverka miljön inom Natura 2000-området på ett betydande sätt. Då detsamma gällde för driften av järnvägen krävdes inte något tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.

[K7]28 a §  Tillstånd krävs för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett naturområde som har förtecknats enligt 27 § första stycket 1 eller 2.

[S2]Tillstånd enligt första stycket krävs inte för verksamheter och åtgärder som direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av det berörda området. Lag (2001:437).

Prop. 2000/01:111: Bestämmelsen innebär ett förbud mot att utan tillstånd bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett område som har förtecknats enligt 27 §. Om det finns en sannolikhet för att en verksamhet eller åtgärd kan få betydande konsekvenser för ett sådant område, skall alltså den som avser att utöva verksamheten eller vidta åtgärden se till att den nödvändiga bedömningen görs och få den prövad.

Av andra stycket framgår att tillstånd inte ...

  • MÖD 2003:139:Tillstånd till uppförande av och förbränning vid ett avfallskraftvärmeverk-----I mål om tillstånd till förbränningsanläggning i närheten av Vättern har miljökonsekvensbeskrivningen efter komplettering ansetts uppfylla kraven i 6 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken. Den kunde därför läggas till grund för bedömningen att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § genom sin påverkan på Natura 2000-området Vättern. Verksamheten bedömdes även i övrigt med erforderliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vara tillåtlig. I samband med tillståndsmålet hade även en begäran handlagts om strandskyddsdispens för att gräva en fjärrvärmekulvert. Miljööverdomstolen ansåg emellertid att det område som bolaget hade angivit var alltför opreciserat och dispensansökan alltför generell, varför den avslogs.
  • MÖD 2009:38:Tillstånd till gruppstation för vindkraft ----- Fråga om omfattningen av regeringens tillåtlighetsprövning av en gruppstation för vindkraft. Vidare fråga om tillstånd enligt förordnande till skydd för landskapsbilden krävdes och förutsättningar för att erhålla sådant tillstånd.
  • MÖD 2003:100:Tillfälligt bortledande av grundvatten samt utsläppande av det bortledda grundvattnet m.m. vid utförande av järnvägstunnel-----Ett antal fastighetsägarna hade överklagat miljödomstolens dom och bl.a. krävt att Banverket inte skulle få det sökta tillståndet. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade dock inte det av miljödomstolen lämnade tillståndet som innebar att Banverket fick leda bort i medeltal 100 l/s inläckande grundvatten. MÖD gjorde dock vissa kompletteringar och ändringar av villkoren. MÖD konstaterade att det var nödvändigt att berget tätades i varierande omfattning innan borrning skedde för att inte överskrida tillståndets 100 l/s bortlett grundvatten. Eftersom grundvattenbortledningen riskerade att skada hotade livsmiljöer inom vissa Natura 2000-områden på Hallandsåsen fann MÖD att Banverket vid vissa tillfällen måste återföra vatten till områden som var känsliga för torka. Slutligen fann MÖD att det fanns tekniska förutsättningar att klara de miljömässiga kraven men att en förutsättning var att tunnelprojektet organiserades så att Banverket hade full kontroll och insyn i alla de arbetsmoment som kunde påverka miljön.
  • MÖD 2011:50:Ansökan om tillstånd till hamnverksamhet m.m. ----- Miljödomstolen hade bland annat lämnat hamnbolaget tillstånd och dispens till dumpning av muddermassor i Natura 2000-området Pukaviksbukten. Miljööverdomstolen upphävde miljödomstolens dom vad avser tillstånd till dumpning och avvisade ansökan i denna del eftersom den bedömde att frågan endast ska prövas enligt miljöbalkens bestämmelser om dumpning. Miljööverdomstolen upphävde också meddelad dumpningsdispens och avslog ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken då Miljööverdomstolen fann att dumpningen kan skada de livsmiljöer som Natura 2000-området avser att skydda.
  • MÖD 2003:42:Tillstånd enligt vattenlagen till utförande av hamnanläggning-----Ett båtvarv erhöll tillstånd enligt vattenlagen att på en fastighet anlägga en småbåtshamn. Arbetena innebar schaktning på ett större markområde samt viss muddring. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att den miljökonsekvensbeskrivning som var upprättad i målet inte uttryckligen tog sikte på en prövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken (MB), men att den ändå var tillräcklig för att det skulle vara möjligt att bedöma vattenföretagets inverkan på de skyddsvärda marina livsmiljöerna i Natura 2000-området. Med de villkor som föreskrivits av miljödomstolen kunde inte anläggandet av hamnen antas medföra någon betydande negativ inverkan på dessa. MÖD ansåg därför att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § MB och avslog överklagandena. Även fråga om rättegångskostnader.
  • MÖD 2002:78:Tillstånd till minikraftverk-----Miljödomstolen lämnade tillstånd till ett minikraftverk. Domen överklagades. Under handläggningen i Miljööverdomstolen (MÖD) förtecknades ån där kraftverket skulle ligga som särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 27 § miljöbalken (Natura 2000). MÖD fann att miljökonsekvensbeskrivningen var bristfällig i två avseenden. 0-alternativet skulle beskriva rådande förhållanden vid kvarnen med allt vatten rinnande i den naturliga huvudfåran så att konsekvenserna framgick av att verksamheten inte skulle komma till stånd. Vidare saknades uppgifter för prövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, nämligen en redovisning av den livsmiljö och de vilda djur och växter som skulle skyddas i området samt konsekvenserna av verksamheten för det syfte som området avsåg. Domstolen återförvisade målet i denna del.
  • MÖD 2004:17:Tillstånd enligt miljöbalken till Ljungå kraftverk i Ljungån, Bräcke kommun; nu fråga om undanröjande och återförvisning----- Miljööverdomstolen (MÖD) har i ett mål om tillstånd till ett vattenkraftverk funnit att kraftverket skulle komma att byggas inom ett område som av Naturvårdsverket utpekats vara riksintresse för naturvården samt att detta förhållande kan anses utgöra presumtion för att området vid tillståndsprövningen kommer att bedömas som riksintressant för naturvården enligt 3 kap. 6 § andra stycket miljöbalken. Eftersom frågan om områdets naturvärden och kraftverkets påverkan på dessa inte behandlats i miljökonsekvensbeskrivningen har det saknats utredning för att bedöma om ett riksintresse skulle komma att påtagligt skadas av en utbyggnad. MÖD som funnit att miljökonsekvensbeskrivningen behöver kompletteras i nämnda hänseende och ifråga om nollalternativet, har undanröjt miljödomstolens dom och återförvisat målet.
  • MÖD 2006:44:Tillstånd till anläggande av en järnvägsbro m.m.-----Efter att regeringen vid prövning av en ansökan enligt 17 kap. miljöbalken tillåtit Banverket att bygga en järnväg (del av Botniabanan) ansökte Banverket hos miljödomstolen om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § (avseende Natura 2000-områden) och 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet). Miljödomstolen meddelade tillstånd som överklagades. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att en tillståndsmyndighet vid sin prövning av en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, måste anses vara bunden av regeringens föregående tillåtlighetsbedömning (17 kap. MB) som i detta fall inkluderade påverkan på Natura 2000-områdena. På grund av att prövningens omfattning bara kom att gälla villkor för tillståndet avslog MÖD begäran om att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen angående alternativa järnvägssträckningar. I sak hade regeringen inte tagit slutlig ställning till frågan om vilka kompensationsåtgärder som krävdes för att meddela tillstånd. MÖD uttalade att en åtgärd, för att fylla sin funktion som kompensation, i huvudsak skall vara genomförd redan när intrånget i Natura 2000-området sker. Därför var det inte möjligt att sätta en av Banverket föreslagen kompensationsåtgärd, en våtmark som eventuellt skulle kunna komma i konflikt med flygsäkerhetsintressen, på prövotid. De kompensationsåtgärder som Banverket i övrigt hade presenterat befanns inte vara tillräckliga. MÖD upphävde miljödomstolens domar och visade målen åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2003:112:Tillstånd att anlägga järnvägsbroar-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till två järnvägsbroar. Ett antal närboende överklagade och ansåg bl.a. att verksamheten borde tillståndsprövas enligt Natura 2000-reglerna (7 kap. 28-29 b §§ miljöbalken). Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade inledningsvis att anläggandet av broarna skedde i enlighet med fastställd järnvägsplan och att prövningen enligt miljöbalken därför endast gällde frågan om det kunde uppstå skador och olägenheter av väsentlig betydelse vid anläggandet och driften. Vidare skulle villkor för verksamheten fastställas. I den första delen instämde MÖD i miljödomstolens bedömning att verksamheten inte hindrades av stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken. Ett villkor till fredande av öringens lek i Ljusnan skärptes. Därefter konstaterade MÖD att de båda järnvägsbroarna skulle beröra ett Natura 2000-område och att reglerna om sådana områden i 7 kap. miljöbalken var tillämpliga. Domstolen pekade på att miljökonsekvensbeskrivningen hade kompletterats med avseende på verksamheternas påverkan på arterna i området och att det av utredningen i målet fick anses framgå att anläggandet av järnvägsbroarna med de villkor som meddelats för byggandet inte kunde påverka miljön inom Natura 2000-området på ett betydande sätt. Då detsamma gällde för driften av järnvägen krävdes inte något tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
  • MÖD 2014:46:Natura 2000-tillstånd ----- Fråga om anläggande av erosionsskydd inom Natura 2000-området Klarälven, övre delen. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att verksamheten kräver tillstånd enligt miljöbalkens bestämmelser om Natura 2000. Eftersom miljökonsekvensbeskrivningen och det kompletterande underlaget bl.a. inte gjort det möjligt att göra en bedömning av den samlade påverkan som tidigare, nu ansökta och planerade erosionsskydd har på den skyddade miljön kan inte ansökan ligga till grund för ett ställningstagande av åtgärdens inverkan på Natura 2000-området. Tillståndsansökan har därför avvisats.
  • NJA 2013 s. 613:Om en sökande begär tillstånd till en verksamhet som kan påverka ett Natura 2000-område, ska domstolen göra en samlad bedömning som uppfyller unionsrättens krav på fullständighet, exakthet och slutlighet. Detta har ansetts gälla också när tillåtligheten har prövats i en särskild dom som har vunnit laga kraft. Den samlade bedömningen ska i sådana fall ske vid den efterföljande tillståndsprövningen utan hinder av tillåtlighetsdomen.
  • MÖD 2006:43:Tillstånd att uppföra en 3Gmast inom ett Natura 2000-område tillika naturvårdsområde-----Uppförande och drift av en 3Gmast ansågs inte strida mot syftet med ett naturvårdsområdes föreskrifter eller mot gällande riksintressen. Inte heller krävdes det tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken då varken miljön i de närliggande habitaten eller Natura 2000-området i dess helhet skulle påverkas på ett betydande sätt. Därmed förelåg inte hinder mot att meddela tillstånd enligt områdesföreskriften.
  • MÖD 2003:105:Ansökan om tillstånd att utföra en småbåtshamn-----Miljödomstolen hade meddelat tillstånd till byggandet av en småbåtshamn i en grund havsvik. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade efter överklagande av länsstyrelsen och närboende att havsviken låg inom ett Natura 2000-område och att den utgjorde en sådan livsmiljö (”ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten”) som är listad som särskilt skyddsvärd i EU:s habitatdirektiv. I Naturvårdsverkets förteckningen över naturtyper i Natura 2000-området fanns emellertid inte biotopen angiven, vilket föreföll bero på ett förbiseende från länsstyrelsens sida. MÖD menade emellertid att detta inte var avgörande för frågan om tillståndsplikt förelåg enligt Natura 2000-reglerna. Av avgörande betydelse bedömdes istället vara att den planerade vattenverksamheten skulle innebära att ett orört grundområde med hög artdiversitet och varierande bottnar skulle komma att omvandlas till en småbåtshamn, vilket skulle leda till att den skyddsvärda naturtypen helt försvann. Mot denna bakgrund fann MÖD att den ansökta vattenverksamheten var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a §. Eftersom sådan prövning inte skett förelåg hinder enligt 4 kap. 8 § miljöbalken att lämna tillstånd till den ansökta vattenverksamheten. Tillståndsdomen undanröjdes därför och målet återförvisas till miljödomstolen.
  • MÖD 2007:57:Tillstånd att anlägga en båtbrygga m.m. ----- Ansökan om att inom ett Natura 2000-område få bygga en ny 40 m lång båtbrygga avsedd för 22 båtplatser har av Miljööverdomstolen (MÖD) inte ansetts kunna ske utan att den redan påverkade vattengenomströmningen på platsen ytterligare skulle komma att försämras och utan att negativt inverka på djur- och växtliv. Det kan inte heller uteslutas att bryggan ensam eller tillsammans med befintlig brygga kan skada de livsmiljöer som Natura 2000-området är inrättat för att skydda. Lokaliseringen skulle dessutom komma att menligt inverka på det rörliga friluftslivet. MÖD fastställde miljödomstolens domslut att avslå ansökan i denna del. MÖD fastställde miljökonsekvensbeskrivningen.
  • MÖD 2016:1:Tillstånd till befintlig och utökad täktverksamhet m.m. ----- I mål om tillstånd till fortsatt och utökad täktverksamhet har Mark- och miljööverdomstolen funnit att verksamheten inte kommer att skada ett närliggande Natura 2000-område och att det av mark- och miljödomstolen lämnade Natura 2000-tillståndet därmed ska kvarstå. Mark- och miljööverdomstolen har vidare konstaterat att täktverksamheten inte innebär någon sådan risk för påverkan på fridlysta växter att förbuden i 8 och 9 § artskyddsförordningen aktualiseras samt att införandet av ett nytt villkor om skyddsåtgärder för skyddade fjärilsarter innebär att verksamheten inte heller kommer i konflikt med 4 § artskyddsförordningen. Då domstolen sammantaget funnit att ingen artskyddsdispens krävs, har den av mark- och miljödomstolen lämnade dispensen upphävts.
  • MÖD 2012:34:Tillstånd enligt 7 kap. 28a § miljöbalken ----- Tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken har inte meddelats för bostadsbyggande i områden utanför ett Natura 2000- område när försämrade spridningsvägar riskerar att medföra stora konsekvenser för en gynnsam bevarandestatus av trädlevande skalbaggsarter inom Natura 2000-området.
  • MÖD 2007:55:Tillstånd till hamnverksamhet ----- Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) kan som huvudregel inte krav uppställas på fartyg som anlöper en allmän svensk hamn. En verksamhetsutövare av hamnverksamhet är dock, enligt vad som gäller om prövningens omfattning, ansvarig för samtliga olägenheter inom sitt verksamhetsområde som utgörs av hamnområdet inklusive dithörande vattenområde, vilket inkluderar olägenheter av fartygsdrift. MÖD bedömde därför att verksamhetsutövaren i detta fall torde ha möjligheter att avtalsvägen förmå de aktuella rederierna att vidta åtgärder på de trafikerande fartygen, för att minska olägenheter för de närboende t.ex. genom åtgärder på fartygen omfattande ljuddämpning av fartygsfläktar, ramper och anordningar för el-anslutning på land. Förutsättningarna att genom sådana avtal med trafikerande rederier minska bulleremissionerna skulle redovisas inom ramen för ett förlängt prövotidsförordnande.
  • MÖD 2013:40:Tillstånd till uppförande av ny kraftstation ----- Fråga om tillstånd till uppförande av en ny kraftstation med en ny turbin i anslutning till, och som ersättning för, ett befintligt kraftverk i nedre Dalälven på en älvsträcka som är skyddad mot vattenkraftsutbyggnad. Mark- och miljööverdomstolen fann att verkningarna av de planerade byggnadsåtgärderna, bl.a. ny intags- och utloppskanal, skulle medföra mer än obetydlig miljöpåverkan. Förbudet i 4 kap. 6 § miljöbalken mot vattenkraftsutbyggnad ansågs därför lägga hinder i vägen för att tillåta den ansökta verksamheten. - Även fråga om betydelsen i målet av att Regeringen funnit att det saknades förutsättningar för att ge tillåtelse enligt 7 kap. 29 § miljöbalken till att tillstånd lämnas till verksamheten.
  • MÖD 2013:32:Klagorätt i mål om tillstånd enligt 7 kap. 28 b § miljöbalken ----- Enskilda sakägare har inte ansetts ha rätt att överklaga länsstyrelsens beslut att ge tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken (Natura 2000-tillstånd).
  • MÖD 2004:68:Tillstånd enligt miljöbalken till verksamhet vid Hägerums kraftverk i Virån-----Ett av miljödomstolen beviljat tillstånd att bedriva ett minikraftverk i nära anslutning till ett Natura 2000-område hade överklagats bl.a. med påståenden om att miljökonsekvensbeskrivningen (MKB:n) i målet inte var tillräckligt omfattande samt att det i vart fall inte förelåg förutsättningar för att bevilja tillstånd eftersom verksamheten skulle komma att medföra alltför omfattande störningar på de livsmiljöer och arter som området avsåg att skydda. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att MKB:n, efter kompletteringar, var tillräcklig som underlag för prövningen samt att, även om kraftverket i huvudsak skulle anläggas utanför Natura 2000-området, verksamheten skulle få sådana inverkningar på detsamma att den var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken. MÖD utvecklade skälen för under vilka förutsättningar ett tillstånd enligt 7 kap. 28 b § miljöbalken kan ges. Efter att ha ändrat vissa villkor rörande bl.a. minimivattenflödet i den gamla huvudfåran i ån fann MÖD att tillstånd kunde ges till verksamheten.

[K7]28 b §  Tillstånd enligt 28 a § får lämnas endast om verksamheten eller åtgärden ensam eller tillsammans med andra pågående eller planerade verksamheter eller åtgärder inte

  1. kan skada den livsmiljö eller de livsmiljöer i området som avses att skyddas,
  2. medför att den art eller de arter som avses att skyddas utsätts för en störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet i området av arten eller arterna. Lag (2001:437).

Prop. 2000/01:111: Prövningsmyndigheten får tillåta verksamheten eller åtgärden först efter att ha förvissat sig om att den är förenlig med direktivet.

Det betyder att myndigheten skall förvissa sig om att verksamheten eller åtgärden, ensam eller tillsammans med andra pågående eller planerade verksamheter eller åtgärder, inte kan skada livsmiljön i området för den art eller de arter som avses att skyddas. Om området utsetts för bevarande av en viss livsmiljö och bedömningen visar att livsmiljön ...

  • MÖD 2009:38:Tillstånd till gruppstation för vindkraft ----- Fråga om omfattningen av regeringens tillåtlighetsprövning av en gruppstation för vindkraft. Vidare fråga om tillstånd enligt förordnande till skydd för landskapsbilden krävdes och förutsättningar för att erhålla sådant tillstånd.
  • MÖD 2003:100:Tillfälligt bortledande av grundvatten samt utsläppande av det bortledda grundvattnet m.m. vid utförande av järnvägstunnel-----Ett antal fastighetsägarna hade överklagat miljödomstolens dom och bl.a. krävt att Banverket inte skulle få det sökta tillståndet. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade dock inte det av miljödomstolen lämnade tillståndet som innebar att Banverket fick leda bort i medeltal 100 l/s inläckande grundvatten. MÖD gjorde dock vissa kompletteringar och ändringar av villkoren. MÖD konstaterade att det var nödvändigt att berget tätades i varierande omfattning innan borrning skedde för att inte överskrida tillståndets 100 l/s bortlett grundvatten. Eftersom grundvattenbortledningen riskerade att skada hotade livsmiljöer inom vissa Natura 2000-områden på Hallandsåsen fann MÖD att Banverket vid vissa tillfällen måste återföra vatten till områden som var känsliga för torka. Slutligen fann MÖD att det fanns tekniska förutsättningar att klara de miljömässiga kraven men att en förutsättning var att tunnelprojektet organiserades så att Banverket hade full kontroll och insyn i alla de arbetsmoment som kunde påverka miljön.
  • MÖD 2011:50:Ansökan om tillstånd till hamnverksamhet m.m. ----- Miljödomstolen hade bland annat lämnat hamnbolaget tillstånd och dispens till dumpning av muddermassor i Natura 2000-området Pukaviksbukten. Miljööverdomstolen upphävde miljödomstolens dom vad avser tillstånd till dumpning och avvisade ansökan i denna del eftersom den bedömde att frågan endast ska prövas enligt miljöbalkens bestämmelser om dumpning. Miljööverdomstolen upphävde också meddelad dumpningsdispens och avslog ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken då Miljööverdomstolen fann att dumpningen kan skada de livsmiljöer som Natura 2000-området avser att skydda.
  • MÖD 2002:78:Tillstånd till minikraftverk-----Miljödomstolen lämnade tillstånd till ett minikraftverk. Domen överklagades. Under handläggningen i Miljööverdomstolen (MÖD) förtecknades ån där kraftverket skulle ligga som särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 27 § miljöbalken (Natura 2000). MÖD fann att miljökonsekvensbeskrivningen var bristfällig i två avseenden. 0-alternativet skulle beskriva rådande förhållanden vid kvarnen med allt vatten rinnande i den naturliga huvudfåran så att konsekvenserna framgick av att verksamheten inte skulle komma till stånd. Vidare saknades uppgifter för prövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, nämligen en redovisning av den livsmiljö och de vilda djur och växter som skulle skyddas i området samt konsekvenserna av verksamheten för det syfte som området avsåg. Domstolen återförvisade målet i denna del.
  • MÖD 2004:17:Tillstånd enligt miljöbalken till Ljungå kraftverk i Ljungån, Bräcke kommun; nu fråga om undanröjande och återförvisning----- Miljööverdomstolen (MÖD) har i ett mål om tillstånd till ett vattenkraftverk funnit att kraftverket skulle komma att byggas inom ett område som av Naturvårdsverket utpekats vara riksintresse för naturvården samt att detta förhållande kan anses utgöra presumtion för att området vid tillståndsprövningen kommer att bedömas som riksintressant för naturvården enligt 3 kap. 6 § andra stycket miljöbalken. Eftersom frågan om områdets naturvärden och kraftverkets påverkan på dessa inte behandlats i miljökonsekvensbeskrivningen har det saknats utredning för att bedöma om ett riksintresse skulle komma att påtagligt skadas av en utbyggnad. MÖD som funnit att miljökonsekvensbeskrivningen behöver kompletteras i nämnda hänseende och ifråga om nollalternativet, har undanröjt miljödomstolens dom och återförvisat målet.
  • MÖD 2004:29:Tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken m.m. att på ön Böckern i Tanums kommun anlägga en småbåtsbrygga och nedfartsramp för småbåtar.----- Ansökan om att anlägga småbåtshamn m.m. avslogs då den valda lokaliseringen innebar en beaktansvärd risk för skada på naturskyddsintressen samt då sökanden inte visat att det saknades alternativ som innebar ett mindre intrång på miljön. Även fråga om komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen.
  • MÖD 2006:44:Tillstånd till anläggande av en järnvägsbro m.m.-----Efter att regeringen vid prövning av en ansökan enligt 17 kap. miljöbalken tillåtit Banverket att bygga en järnväg (del av Botniabanan) ansökte Banverket hos miljödomstolen om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § (avseende Natura 2000-områden) och 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet). Miljödomstolen meddelade tillstånd som överklagades. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att en tillståndsmyndighet vid sin prövning av en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, måste anses vara bunden av regeringens föregående tillåtlighetsbedömning (17 kap. MB) som i detta fall inkluderade påverkan på Natura 2000-områdena. På grund av att prövningens omfattning bara kom att gälla villkor för tillståndet avslog MÖD begäran om att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen angående alternativa järnvägssträckningar. I sak hade regeringen inte tagit slutlig ställning till frågan om vilka kompensationsåtgärder som krävdes för att meddela tillstånd. MÖD uttalade att en åtgärd, för att fylla sin funktion som kompensation, i huvudsak skall vara genomförd redan när intrånget i Natura 2000-området sker. Därför var det inte möjligt att sätta en av Banverket föreslagen kompensationsåtgärd, en våtmark som eventuellt skulle kunna komma i konflikt med flygsäkerhetsintressen, på prövotid. De kompensationsåtgärder som Banverket i övrigt hade presenterat befanns inte vara tillräckliga. MÖD upphävde miljödomstolens domar och visade målen åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2014:46:Natura 2000-tillstånd ----- Fråga om anläggande av erosionsskydd inom Natura 2000-området Klarälven, övre delen. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att verksamheten kräver tillstånd enligt miljöbalkens bestämmelser om Natura 2000. Eftersom miljökonsekvensbeskrivningen och det kompletterande underlaget bl.a. inte gjort det möjligt att göra en bedömning av den samlade påverkan som tidigare, nu ansökta och planerade erosionsskydd har på den skyddade miljön kan inte ansökan ligga till grund för ett ställningstagande av åtgärdens inverkan på Natura 2000-området. Tillståndsansökan har därför avvisats.
  • NJA 2013 s. 613:Om en sökande begär tillstånd till en verksamhet som kan påverka ett Natura 2000-område, ska domstolen göra en samlad bedömning som uppfyller unionsrättens krav på fullständighet, exakthet och slutlighet. Detta har ansetts gälla också när tillåtligheten har prövats i en särskild dom som har vunnit laga kraft. Den samlade bedömningen ska i sådana fall ske vid den efterföljande tillståndsprövningen utan hinder av tillåtlighetsdomen.
  • MÖD 2003:105:Ansökan om tillstånd att utföra en småbåtshamn-----Miljödomstolen hade meddelat tillstånd till byggandet av en småbåtshamn i en grund havsvik. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade efter överklagande av länsstyrelsen och närboende att havsviken låg inom ett Natura 2000-område och att den utgjorde en sådan livsmiljö (”ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten”) som är listad som särskilt skyddsvärd i EU:s habitatdirektiv. I Naturvårdsverkets förteckningen över naturtyper i Natura 2000-området fanns emellertid inte biotopen angiven, vilket föreföll bero på ett förbiseende från länsstyrelsens sida. MÖD menade emellertid att detta inte var avgörande för frågan om tillståndsplikt förelåg enligt Natura 2000-reglerna. Av avgörande betydelse bedömdes istället vara att den planerade vattenverksamheten skulle innebära att ett orört grundområde med hög artdiversitet och varierande bottnar skulle komma att omvandlas till en småbåtshamn, vilket skulle leda till att den skyddsvärda naturtypen helt försvann. Mot denna bakgrund fann MÖD att den ansökta vattenverksamheten var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a §. Eftersom sådan prövning inte skett förelåg hinder enligt 4 kap. 8 § miljöbalken att lämna tillstånd till den ansökta vattenverksamheten. Tillståndsdomen undanröjdes därför och målet återförvisas till miljödomstolen.
  • MÖD 2012:34:Tillstånd enligt 7 kap. 28a § miljöbalken ----- Tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken har inte meddelats för bostadsbyggande i områden utanför ett Natura 2000- område när försämrade spridningsvägar riskerar att medföra stora konsekvenser för en gynnsam bevarandestatus av trädlevande skalbaggsarter inom Natura 2000-området.
  • MÖD 2004:47:Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) att uppföra bank- och nätstängsel vid Stripavan i Laisälven-----Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) har lämnats till en s.k. put and take-anläggning inom ett området av Laisälven som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § miljöbalken (dvs. ett Natura 2000-område). Det har ansetts inte erforderligt att komplettera miljökonsekvensbeskrivningen – som saknat de uppgifter som behövs för en prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§ – med hänsyn till att det planerade företaget bedömts inte komma att påverka de marina livsmiljöer som är avsedda att skyddas i det föreslagna Natura 2000-området.
  • MÖD 2007:55:Tillstånd till hamnverksamhet ----- Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) kan som huvudregel inte krav uppställas på fartyg som anlöper en allmän svensk hamn. En verksamhetsutövare av hamnverksamhet är dock, enligt vad som gäller om prövningens omfattning, ansvarig för samtliga olägenheter inom sitt verksamhetsområde som utgörs av hamnområdet inklusive dithörande vattenområde, vilket inkluderar olägenheter av fartygsdrift. MÖD bedömde därför att verksamhetsutövaren i detta fall torde ha möjligheter att avtalsvägen förmå de aktuella rederierna att vidta åtgärder på de trafikerande fartygen, för att minska olägenheter för de närboende t.ex. genom åtgärder på fartygen omfattande ljuddämpning av fartygsfläktar, ramper och anordningar för el-anslutning på land. Förutsättningarna att genom sådana avtal med trafikerande rederier minska bulleremissionerna skulle redovisas inom ramen för ett förlängt prövotidsförordnande.
  • MÖD 2013:40:Tillstånd till uppförande av ny kraftstation ----- Fråga om tillstånd till uppförande av en ny kraftstation med en ny turbin i anslutning till, och som ersättning för, ett befintligt kraftverk i nedre Dalälven på en älvsträcka som är skyddad mot vattenkraftsutbyggnad. Mark- och miljööverdomstolen fann att verkningarna av de planerade byggnadsåtgärderna, bl.a. ny intags- och utloppskanal, skulle medföra mer än obetydlig miljöpåverkan. Förbudet i 4 kap. 6 § miljöbalken mot vattenkraftsutbyggnad ansågs därför lägga hinder i vägen för att tillåta den ansökta verksamheten. - Även fråga om betydelsen i målet av att Regeringen funnit att det saknades förutsättningar för att ge tillåtelse enligt 7 kap. 29 § miljöbalken till att tillstånd lämnas till verksamheten.
  • MÖD 2013:32:Klagorätt i mål om tillstånd enligt 7 kap. 28 b § miljöbalken ----- Enskilda sakägare har inte ansetts ha rätt att överklaga länsstyrelsens beslut att ge tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken (Natura 2000-tillstånd).
  • MÖD 2004:3:Dispens från föreskrifter för naturreservat och område med skydd för landskapsbilden samt dispens från strandskyddsbestämmelser för anläggande av en gång- och cykelväg-----Kommunen ville anlägga en gång- och cykelväg i ett område som dels är av riksintresse för friluftsliv och naturvård, dels naturreservat och dels är ett område med skydd för landskapsbilden. Reservatsföreskrifterna avser att skydda området pga. dess betydelse för kännedomen om landets natur, för landskapsbilden och för allmänhetens friluftsliv. En gång- och cykelväg skulle främja friluftslivet men vara till nackdel för naturskyddet, bl.a. för de två häckande paren av fältpiplärka. Denna är en art som är upptagen i EU:s fågeldirektiv, vilket innebär att den skall ges en gynnsam bevarandestatus. Miljööverdomstolen (MÖD) har ansett att ytterligare åtgärder för att öka tillgängligheten till området inte är påkallade och att vägen därför inte är erforderlig för reservatets utnyttjande. Kommunen har heller inte redovisat någon alternativ sträckning för vägen utanför reservatet. När det gäller möjligheterna att göra en avvägning mellan de olika intressen som reservatsföreskrifterna skall skydda konstaterade MÖD att en sådan prövning måste ha gjorts i samband med att reservatet bildades och att den inte får ändras genom att det ena intresset gynnas på bekostnad av det andra vid en dispensprövning. MÖD tillät därför inte att vägen anlades.
  • MÖD 2004:68:Tillstånd enligt miljöbalken till verksamhet vid Hägerums kraftverk i Virån-----Ett av miljödomstolen beviljat tillstånd att bedriva ett minikraftverk i nära anslutning till ett Natura 2000-område hade överklagats bl.a. med påståenden om att miljökonsekvensbeskrivningen (MKB:n) i målet inte var tillräckligt omfattande samt att det i vart fall inte förelåg förutsättningar för att bevilja tillstånd eftersom verksamheten skulle komma att medföra alltför omfattande störningar på de livsmiljöer och arter som området avsåg att skydda. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att MKB:n, efter kompletteringar, var tillräcklig som underlag för prövningen samt att, även om kraftverket i huvudsak skulle anläggas utanför Natura 2000-området, verksamheten skulle få sådana inverkningar på detsamma att den var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken. MÖD utvecklade skälen för under vilka förutsättningar ett tillstånd enligt 7 kap. 28 b § miljöbalken kan ges. Efter att ha ändrat vissa villkor rörande bl.a. minimivattenflödet i den gamla huvudfåran i ån fann MÖD att tillstånd kunde ges till verksamheten.
  • HFD 2022:50:Regeringens beslut om undantag från krav på miljöbedömning och om tillfälligt tillstånd till täkt av kalksten har inte ansetts strida mot någon rättsregel.

[K7]29 §  Trots bestämmelserna i 28 b § får tillstånd enligt 28 a § lämnas, om

  1. det saknas alternativa lösningar,
  2. verksamheten eller åtgärden måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse och
  3. de åtgärder vidtas som behövs för att kompensera för förlorade miljövärden så att syftet med att skydda det berörda området ändå kan tillgodoses.

[S2]Ett beslut om tillstånd med stöd av första stycket får lämnas endast efter regeringens tillåtelse. Lag (2001:437).

Prop. 2000/01:111: Om en prövning enligt 28 b § leder till en slutsats som är negativ för intresset att i området bevara den livsmiljö eller den art som avses att skyddas, anges i 29 § att verksamheten eller åtgärden ändå kan komma att tillåtas. För tillstånd krävs då att de förutsättningar som anges i paragrafen uppfylls. Paragrafen motsvarar innehållet i artikel 6.4 art- och habitatdirektivet.

I fråga om tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse kan följande sägas. Det skall vara ...

  • MÖD 2002:78:Tillstånd till minikraftverk-----Miljödomstolen lämnade tillstånd till ett minikraftverk. Domen överklagades. Under handläggningen i Miljööverdomstolen (MÖD) förtecknades ån där kraftverket skulle ligga som särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 27 § miljöbalken (Natura 2000). MÖD fann att miljökonsekvensbeskrivningen var bristfällig i två avseenden. 0-alternativet skulle beskriva rådande förhållanden vid kvarnen med allt vatten rinnande i den naturliga huvudfåran så att konsekvenserna framgick av att verksamheten inte skulle komma till stånd. Vidare saknades uppgifter för prövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, nämligen en redovisning av den livsmiljö och de vilda djur och växter som skulle skyddas i området samt konsekvenserna av verksamheten för det syfte som området avsåg. Domstolen återförvisade målet i denna del.
  • MÖD 2004:17:Tillstånd enligt miljöbalken till Ljungå kraftverk i Ljungån, Bräcke kommun; nu fråga om undanröjande och återförvisning----- Miljööverdomstolen (MÖD) har i ett mål om tillstånd till ett vattenkraftverk funnit att kraftverket skulle komma att byggas inom ett område som av Naturvårdsverket utpekats vara riksintresse för naturvården samt att detta förhållande kan anses utgöra presumtion för att området vid tillståndsprövningen kommer att bedömas som riksintressant för naturvården enligt 3 kap. 6 § andra stycket miljöbalken. Eftersom frågan om områdets naturvärden och kraftverkets påverkan på dessa inte behandlats i miljökonsekvensbeskrivningen har det saknats utredning för att bedöma om ett riksintresse skulle komma att påtagligt skadas av en utbyggnad. MÖD som funnit att miljökonsekvensbeskrivningen behöver kompletteras i nämnda hänseende och ifråga om nollalternativet, har undanröjt miljödomstolens dom och återförvisat målet.
  • MÖD 2004:29:Tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken m.m. att på ön Böckern i Tanums kommun anlägga en småbåtsbrygga och nedfartsramp för småbåtar.----- Ansökan om att anlägga småbåtshamn m.m. avslogs då den valda lokaliseringen innebar en beaktansvärd risk för skada på naturskyddsintressen samt då sökanden inte visat att det saknades alternativ som innebar ett mindre intrång på miljön. Även fråga om komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen.
  • MÖD 2006:44:Tillstånd till anläggande av en järnvägsbro m.m.-----Efter att regeringen vid prövning av en ansökan enligt 17 kap. miljöbalken tillåtit Banverket att bygga en järnväg (del av Botniabanan) ansökte Banverket hos miljödomstolen om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § (avseende Natura 2000-områden) och 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet). Miljödomstolen meddelade tillstånd som överklagades. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att en tillståndsmyndighet vid sin prövning av en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, måste anses vara bunden av regeringens föregående tillåtlighetsbedömning (17 kap. MB) som i detta fall inkluderade påverkan på Natura 2000-områdena. På grund av att prövningens omfattning bara kom att gälla villkor för tillståndet avslog MÖD begäran om att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen angående alternativa järnvägssträckningar. I sak hade regeringen inte tagit slutlig ställning till frågan om vilka kompensationsåtgärder som krävdes för att meddela tillstånd. MÖD uttalade att en åtgärd, för att fylla sin funktion som kompensation, i huvudsak skall vara genomförd redan när intrånget i Natura 2000-området sker. Därför var det inte möjligt att sätta en av Banverket föreslagen kompensationsåtgärd, en våtmark som eventuellt skulle kunna komma i konflikt med flygsäkerhetsintressen, på prövotid. De kompensationsåtgärder som Banverket i övrigt hade presenterat befanns inte vara tillräckliga. MÖD upphävde miljödomstolens domar och visade målen åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2004:47:Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) att uppföra bank- och nätstängsel vid Stripavan i Laisälven-----Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) har lämnats till en s.k. put and take-anläggning inom ett området av Laisälven som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § miljöbalken (dvs. ett Natura 2000-område). Det har ansetts inte erforderligt att komplettera miljökonsekvensbeskrivningen – som saknat de uppgifter som behövs för en prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§ – med hänsyn till att det planerade företaget bedömts inte komma att påverka de marina livsmiljöer som är avsedda att skyddas i det föreslagna Natura 2000-området.
  • MÖD 2013:40:Tillstånd till uppförande av ny kraftstation ----- Fråga om tillstånd till uppförande av en ny kraftstation med en ny turbin i anslutning till, och som ersättning för, ett befintligt kraftverk i nedre Dalälven på en älvsträcka som är skyddad mot vattenkraftsutbyggnad. Mark- och miljööverdomstolen fann att verkningarna av de planerade byggnadsåtgärderna, bl.a. ny intags- och utloppskanal, skulle medföra mer än obetydlig miljöpåverkan. Förbudet i 4 kap. 6 § miljöbalken mot vattenkraftsutbyggnad ansågs därför lägga hinder i vägen för att tillåta den ansökta verksamheten. - Även fråga om betydelsen i målet av att Regeringen funnit att det saknades förutsättningar för att ge tillåtelse enligt 7 kap. 29 § miljöbalken till att tillstånd lämnas till verksamheten.

[K7]29 a §  Om ett tillstånd lämnas efter regeringens tillåtelse enligt 29 §, är den som ansökt om tillståndet skyldig att bekosta de kompensationsåtgärder som anges i beslutet om tillstånd.

[S2]Första stycket gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att kräva att sökanden skall stå för kostnaderna. Vid avvägningen skall särskilt beaktas det allmänintresse som avses i 29 § första stycket 2.Lag (2001:437).

Prop. 2000/01:111: Den som ansöker om och får tillstånd beviljat med stöd av bestämmelserna i 29 § är skyldig att bekosta de nödvändiga kompensationsåtgärderna. Det får förutsättas att eventuella krav på kompensationsåtgärder i det konkreta fallet kommer att anges som villkor för tillståndet och att de åtgärder som det är fråga om preciseras där. Skyldigheten att bekosta åtgärderna bör avgränsas till de preciserade åtgärderna. På Lagrådets rekommendation återspeglas detta i paragrafen. Andra stycket gör det möjligt ...

[K7]29 b §  Frågor om tillstånd enligt 28 a § prövas av länsstyrelsen i det län där det berörda området finns.

[S2]För en verksamhet eller åtgärd som omfattas av tillståndsplikt eller dispensprövning till följd av bestämmelserna i 9 kap. eller 11-15 kap. skall dock frågan om tillstånd enligt 28 a § prövas av den myndighet som prövar den andra tillståndsfrågan eller dispensen. Innan myndigheten meddelar sitt beslut, skall den länsstyrelse som avses i första stycket beredas tillfälle att yttra sig. Lag (2001:437).

Prop. 2000/01:111: I paragrafen anges som huvudregel att frågor om tillstånd enligt 28 a § skall prövas av länsstyrelsen i det län där det berörda naturområdet finns.

För att så långt som möjligt undvika dubbla tillståndsförfaranden anges i andra stycket att en myndighet som tillståndsprövar en åtgärd eller en verksamhet i ett annat sammanhang till följd av miljöbalkens bestämmelser i 9 eller 11–15 kap. samtidigt skall pröva tillståndsfrågan ...

Ordningsföreskrifter

[K7]30 §  Föreskrifter om rätten att färdas och vistas inom ett område som skyddas enligt detta kapitel och om ordningen i övrigt inom området får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, om det behövs för att tillgodose syftet med skyddet. I de fall kommunen beslutar om skydd av ett område får den meddela sådana föreskrifter.

[S2]Föreskrifterna skall gälla omedelbart, även om de överklagas.

31 § Har upphävts genom lag (2009:532).

Skydd av områden i Sveriges ekonomiska zon

[K7]32 §  Bestämmelserna i denna balk om sådana särskilda skyddade områden som avses i 27 § första stycket 1 och 2 ska tillämpas även i Sveriges ekonomiska zon. Om ett sådant område finns i den ekonomiska zonen, ska det som i 29 b § första stycket sägs om länsstyrelsen gälla länsstyrelsen i det län där Sveriges sjöterritorium är närmast det berörda området.

[S2]Bestämmelser om hänsyn till folkrättsliga grundsatser finns i 10 § lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon. Lag (2008:831).

8 kap. Bestämmelser om skydd för biologisk mångfald

  • MÖD 2016:1:Tillstånd till befintlig och utökad täktverksamhet m.m. ----- I mål om tillstånd till fortsatt och utökad täktverksamhet har Mark- och miljööverdomstolen funnit att verksamheten inte kommer att skada ett närliggande Natura 2000-område och att det av mark- och miljödomstolen lämnade Natura 2000-tillståndet därmed ska kvarstå. Mark- och miljööverdomstolen har vidare konstaterat att täktverksamheten inte innebär någon sådan risk för påverkan på fridlysta växter att förbuden i 8 och 9 § artskyddsförordningen aktualiseras samt att införandet av ett nytt villkor om skyddsåtgärder för skyddade fjärilsarter innebär att verksamheten inte heller kommer i konflikt med 4 § artskyddsförordningen. Då domstolen sammantaget funnit att ingen artskyddsdispens krävs, har den av mark- och miljödomstolen lämnade dispensen upphävts.

[K8]1 §  Föreskrifter om förbud att inom landet eller del av landet döda, skada, fånga eller störa vilt levande djur eller att ta bort eller skada sådana djurs ägg, rom eller bon eller att skada eller förstöra sådana djurs fortplantningsområden och viloplatser får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter får meddelas, om det finns risk för att en vilt levande djurart kan komma att försvinna eller utsättas för plundring eller om det krävs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om skydd av en sådan art. Förbudet får dock inte gälla fall då ett sådant djur måste dödas, skadas, fångas eller störas till försvar mot angrepp på person eller värdefull egendom.

[S2]Särskilda bestämmelser gäller om att döda eller fånga vilt levande djur av viss art, när åtgärden är att hänföra till jakt eller fiske. Lag (2001:437).

Prop. 2000/01:111: Bemyndigandet kompletteras så att föreskrifter om förbud kan meddelas i alla de avseenden som krävs enligt artiklarna 12 och 16 art- och habitatdirektivet samt artiklarna 5 och 9 fågeldirektivet. På Lagrådets rekommendation konsekvensändras sista meningen i första stycket.

  • MÖD 2018:18:Avverkningsförbud ----- Skogsstyrelsen förbjöd en skogsägare att genomföra avverkning i ett område där det förekommer lavskrikor eftersom det enligt artskyddsförordningen är förbjudet att skada lavskrikans fortplantningsområden eller viloplatser. Mark- och miljödomstolen undanröjde beslutet på den grunden att Skogsstyrelsen inte är dispens- eller tillsynsmyndighet i artskyddsfrågan och inte har möjlighet att göra en sådan proportionalitetsbedömning som krävs enligt MÖD:s uttalanden i det s.k. bombmurklemålet. MÖD konstaterar att Skogsstyrelsen, vid sidan om länsstyrelsen, har ett tillsynsansvar när det gäller artskyddsfrågor. Eftersom frågan om artskyddsdispens och därmed sammanhängande frågor om proportionalitet kan prövas efter ansökan om dispens hos länsstyrelsen eller, under vissa förutsättningar, direkt i domstol har det inte funnits anledning att undanröja Skogsstyrelsens beslut av de skäl som mark- och miljödomstolen anfört. MÖD har därför återförvisat målet till mark- och miljödomstolen. Återförvisningen har skett till den domstol inom vars domsaga Skogsstyrelsens lokala enhet fattade beslut och inte till den domstol inom vars domsaga Skogsstyrelsen har sitt säte.
  • MÖD 2013:13:Tillstånd enligt miljöbalken till uppförande och drift av vindkraftverk ----- Miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen hade meddelat tillstånd enligt miljöbalken till uppförande och drift av 12 vindkraftverk. Mark- och miljööverdomstolen fann att utredningen i målet var tillräcklig för att bedöma om det fanns risk för sådan skada på kungsörn och fladdermöss som avses i artskyddsförordningen och att den visade att det inte förelåg någon beaktansvärd risk. Mark- och miljööverdomstolen fastställde tillståndsbeslutet.

[K8]2 §  Föreskrifter om förbud att inom landet eller del av landet ta bort, skada eller ta frö eller andra delar från vilt levande växter får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter får meddelas, om det finns risk för att en vilt levande växtart kan komma att försvinna eller utsättas för plundring eller om det krävs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om skydd av en sådan art.

  • MÖD 2017:7:Dispens enligt artskyddsförordningen ----- En fastighetsägare ansökte om dispens enligt 15 § artskyddsförordningen för att slutavverka 1,5 ha skog inom ett område av sin fastighet där inventering hade visat förekomst av svampen bombmurkla. Arten omfattas av de nationella fridlysningsbestämmelserna i 8 § artskyddsförordningen. Länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen avslog ansökan eftersom förutsättningar för dispens inte ansetts föreligga. MÖD upphävde länsstyrelsens beslut att inte ge dispens enligt artskyddsförordningen och återförvisade målet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning. Domstolen fann att övervägande skäl talar för att det inte varit lagstiftarens avsikt att fridlysningsbestämmelserna ska ges en sådan tillämpning att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten. En bedömning av proportionaliteten måste därför ske inom ramen för dispensförfarandet. Om en tillämpning av de nationella fridlysningsbestämmelserna skulle innebära att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten ska åtgärden bedömas som tillåten och dispens ges. Frågan om pågående markanvändning avsevärt försvåras ska prövas av länsstyrelsen som första instans.

[K8]3 §  Bestämmelser om invasiva främmande arter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter.

[S2]Den myndighet som regeringen bestämmer ska besluta om och vidta sådana åtgärder som avses i artiklarna 17–20 i förordning (EU) nr 1143/2014 och som behövs för att förebygga introduktion och spridning av invasiva främmande arter och för att minimera, mildra och avhjälpa sådana arters negativa effekter på den biologiska mångfalden. Lag (2018:1427).

Prop. 2017/18:211: Paragrafen innehåller en upplysning om att bestämmelser om invasiva främmande arter finns i EU-förordningen och en bestämmelse om att den myndighet som regeringen bestämmer i fråga om invasiva främmande arter ska besluta om och vidta sådana åtgärder som avses i artiklarna 17– 20 i EU-förordningen. Paragrafen behandlas i avsnitt 5.1 och 5.2. ...

[K8]4 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. förbud mot eller särskilda villkor för att sätta ut exemplar av djur- eller växtarter i naturmiljön,
  2. införsel, utförsel, transport, förvaring, preparering och förevisning av eller handel med djur, växter eller ägg, rom, bon eller andra produkter som har utvunnits av djur eller växter, och
  3. åtgärder för att förebygga introduktion och spridning av invasiva främmande arter och för att minimera, mildra och avhjälpa sådana arters negativa effekter på den biologiska mångfalden.

[S2]Föreskrifterna får endast avse förbud, villkor och åtgärder för att skydda vilt levande djur- eller växtarter eller den biologiska mångfalden eller för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden. Föreskrifterna får avse undantag enligt förordning (EU) nr 1143/2014. Lag (2018:1427).

Prop. 2017/18:211: Paragrafen, som till sin lydelse i stora delar är ny, behandlas i avsnitt 5.1. I paragrafen samlas kapitlets bemyndiganden om att meddela föreskrifter för hantering av djur- och växtarter till skydd för vilt levande djur- och växtarter eller naturmiljön samt biologisk mångfald i stort. Samtliga föreskrifter om åtgärder som behövs för att förebygga introduktion och spridning av invasiva främmande arter och för att minimera, ...

  • MÖD 2012:32:Avvisning av överklagande av beslut om CITES-intyg ----- Fråga om överklagande av Jordbruksverkets beslut i enlighet med 68 § artskyddsförordningen (2007:845) om CITES-intyg enligt art. 8.3 i rådets förordning (EG) nr 338/97 ska prövas av mark- och miljödomstol eller av allmän förvaltningsdomstol. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att Jordbruksverkets beslut är ett beslut enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av miljöbalken, varför ett överklagande av beslutet ska prövas av mark- och miljödomstol.
  • RH 2001:18:Annonsering som är förbjuden enligt artskyddsförordningen har ansetts inte vara straffbar enligt miljöbalken.

[K8]5 §  I artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 av den 16 april 2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen finns bestämmelser om skyldigheter för den som använder en genetisk resurs eller en traditionell kunskap som rör en sådan resurs.

[S2]Skyldigheterna i artikel 4 gäller även den som använder en traditionell kunskap som avses i artikel 3.7 men är beskriven i villkor för användning av kunskapen, i stället för att vara beskriven i villkor för användningen av en genetisk resurs. Lag (2016:783).

Prop. 2015/16:161: Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 8.1.

Första stycket är en upplysningsbestämmelse som redogör för de skyldigheter som en användare av genetiska resurser eller traditionell kunskap har. Innebörden av artikel 4 redogörs för i avsnitt 6.2. I korthet följer av artikel 4 att användare av genetiska resurser och traditionell ...

[K8]6 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att lämna deklaration och annan information om efterlevnaden av 5 § andra stycket. Lag (2016:783).

Prop. 2015/16:161: Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 8.1.

Bestämmelsen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för användare av sådan traditionell kunskap som avses i 8 kap. 5 § andra stycket att lämna deklaration och annan information och därigenom visa att tillbörlig aktsamhet iakttas vid användningen av kunskapen. De användare ...

[K8]7 §  Föreskrifter eller beslut i enskilda fall enligt detta kapitel skall gälla omedelbart, även om de överklagas. Lag (2016:783).

TREDJE AVDELNINGEN

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM VISSA VERKSAMHETER

9 kap. Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

  • MÖD 2004:9:Avvisad ansökan om tillstånd enligt 9 kap. och 11 kap. miljöbalken----- Miljödomstolen har avvisat en ansökan om tillstånd till dels utpumpning av vatten från Isätragruvan i Österåkers kommun, dels förläggning av uppgrävda massor i densamma, med motiveringen att ansökan – trots kompletteringar - varit så bristfällig att den inte kunde läggas till grund för prövning av målet. Vidare noterade miljödomstolen att miljökonsekvensförfarandet inte genomförts på det sätt som föreskrivs i 6 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD), som fastställde miljödomstolens avvisningsbeslut, konstaterade att varken verksamhetens omfattning eller miljökonsekvenser kunde bestämmas med ledning av ansökan, inte ens efter de nya kompletteringar som gjorts i MÖD.
  • MÖD 2009:42:Tillstånd till anläggande och drift av ny hamnanläggning ----- Föreslagen placering av hamnen låg inom riksintresse för hamnverksamhet och området hade sedan länge utgjort industriområde. För att minska de störningar som kommande transporter kunde medföra för de boende i området ålades bolaget att anlägga en ny väg. Frågan om stabiliseringsmetod för omhändertagande av förorenade muddermassor samt villkor.
  • MÖD 2007:52:Tillstånd till hamnverksamhet ----- Att dela upp en tillståndsprövning av hamnverksamhet i olika etapper så att vattenverksamhet prövas för sig och prövningen av den därmed sammanhängande miljöfarliga verksamheten skjuts upp till ett senare tillfälle ansågs av Miljööverdomstolen (MÖD) vara ett rättegångsfel. Ett sådant förfarande skulle strida mot ett av miljöbalkens grundläggande syften, nämligen att det ska göras en samordnad prövning av samtliga störningar från en verksamhet. MÖD återförvisade målet till miljödomstolen.
  • MÖD 2006:6:Tillstånd att anlägga dammar-----Ett bolag hade ansökt om och fått tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken till en vattenverksamhet (dammar m.m.) som samtidigt utgjorde en förutsättning för driften av bolagets miljöfarliga verksamhet - ett anrikningsverk. Miljööverdomstolen konstaterade att oavsett om prövningsplikten följer av 9 kap. eller 11 kap. miljöbalken eller av båda, skall prövningen resultera i de villkor eller föreskrifter som fordras enligt miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Prövningens avgränsning är av central betydelse för en ändamålsenlig prövning i enlighet med miljöbalken syfte. Det är sökanden som genom sin ansökan anger ramarna för prövningen, men ytterst åligger det tillståndsmyndigheten att ta ställning till om den kan ligga till grund för prövningen.
  • MÖD 2016:1:Tillstånd till befintlig och utökad täktverksamhet m.m. ----- I mål om tillstånd till fortsatt och utökad täktverksamhet har Mark- och miljööverdomstolen funnit att verksamheten inte kommer att skada ett närliggande Natura 2000-område och att det av mark- och miljödomstolen lämnade Natura 2000-tillståndet därmed ska kvarstå. Mark- och miljööverdomstolen har vidare konstaterat att täktverksamheten inte innebär någon sådan risk för påverkan på fridlysta växter att förbuden i 8 och 9 § artskyddsförordningen aktualiseras samt att införandet av ett nytt villkor om skyddsåtgärder för skyddade fjärilsarter innebär att verksamheten inte heller kommer i konflikt med 4 § artskyddsförordningen. Då domstolen sammantaget funnit att ingen artskyddsdispens krävs, har den av mark- och miljödomstolen lämnade dispensen upphävts.
  • MÖD 2011:18:Villkor för tillstånd enligt miljöbalken till fortsatt och förändrad verksamhet vid Åbyverket (kraftvärmeverk) ----- Miljödomstolen hade på förslag av bolaget som komplement till villkor som angav högsta utsläpp av föroreningar räknade som årsmedelvärden, även föreskrivit begränsningsvärden som avsåg månadsmedelvärden. I villkoret angavs under vilka förutsättningar begränsningsvärdet skulle anses uppfyllt. Bolaget yrkade en ändring av villkoret i denna del. Miljööverdomstolen biföll bolagets yrkande och uttalade att begränsningsvärden formulerade på det sätt bolaget yrkat kompletterar övrig reglering av utsläppen på ett lämpligt sätt.
  • MÖD 2007:4:Tillstånd till nytt anriknings- och pelletsverk m.m.-----Miljödomstolen gav i deldom bolaget tillstånd att uppföra nytt anriknings- och pelletsverk. Naturvårdsverket överklagade domen och yrkade bl.a. att energifrågan skulle sättas på prövotid med föreskrift att under prövotiden utreda möjligheter till energieffektivisering. I likhet med Naturvårdsverket ansåg Miljööverdomstolen att hushållningsprincipen i 2 kap. 5 § miljöbalken ställer längre gående krav på energihushållning än vad som motsvaras av bolagets arbete enligt PFE (Programmet För Energieffektivisering), som är inriktat på åtgärder av företagsekonomiskt intresse. Miljööverdomstolen biföll därför Naturvårdsverkets yrkande.
  • MÖD 2002:80:Tillstånd till anläggning för avloppsrening-----I ett tillstånd för ett reningsverk hade länsstyrelsen föreskrivit att kommunen som kompensationsåtgärd skulle komplettera reningsverket med anläggande av en våtmark, ett krav som miljödomstolen godtog. Miljööverdomstolen upphävde villkoret med hänvisning till att en våtmarks fosforreducerande effekt skulle vara mycket begränsad och fördelarna för miljön därigenom små, särskilt med beaktande av de utsläppsnivåer som fastställts för anläggningen (10 mg/l BOD7 och 0,3 mg/l totalfosfor). Mot denna bakgrund och de driftkostnader som skulle uppkomma ansåg domstolen att kravet på våtmark var orimligt.
  • MÖD 2010:30:Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken, dels enligt 9 kap. att bedriva befintlig och utökad hamnverksamhet i Verköhamnen, dels enligt 11 kap. avseende muddring och utbyggnad av ny kaj samt dispens från förbudet i 15 kap. 31 § miljöbalken avseende dumpning av schaktmassor vid ny deponiplats, Karlskrona kommun, Blekinge län ----- Miljööverdomstolen har lämnat tillstånd till hamnverksamhet samt dispens från förbudet i 15 kap. 31 § att få dumpa muddermassor till havs som vid provtagning före muddringen innehåller lägre halt tributyltenn (TBT) än gränsvärdet 200 mikrogram/kg TS. Dumpningsplatsen ansågs vara tillräckligt utredd och det framstod som osannolikt att dumpningen med de föreskrivna villkoren kunde medföra olägenhet för människors hälsa och miljön. Miljööverdomstolen har även behandlat frågor om buller från hamnverksamheten och föreskrivit utredningsvillkor härom samt villkor om elanslutning på land och upprättande av en efterbehandlingsplan.
  • MÖD 2006:71:Ansökan om tillstånd till matjordstäkt-----Länsstyrelsen och miljödomstolen hade avslagit en ansökan om matjordstäkt. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att behovet av matjord i första hand bör täckas genom sådan jord som blir tillgänglig vid anläggningsarbeten samt genom tillverkad jord. Om det skulle visa sig att efterfrågan på matjord inte kan tillgodoses skall behovet av matjord vägas mot intresset av att bibehålla jordbruksmarken. Då någon behovsutredning inte förelåg fann MÖD det inte visat att ingreppen i miljön skulle stå i rimlig proportion till nyttan av täkten.
  • MÖD 2009:49:Ansökan om tillstånd att producera en årlig mängd om 85 000 ton kartong ----- Frågan i målet gällde ett begränsningsvärde för utsläppet av organisk substans till vatten. Vid bedömningen hade Miljööverdomstolen anledning att kommentera påföljder i samband med överskridanden av riktvärden respektive gränsvärden.
  • MÖD 2005:37:Tillsynsavgift-----En person använde inerta massor från en av honom bedriven entreprenadrörelse till att fylla ut ett område för att där anlägga en betesvall inom sin jordbruksrörelse. Länsstyrelsen beslutade att för detta förfarande ta ut en tillsynsavgift för bedrivandet av en anläggning för deponering av inert avfall. Miljödomstolen instämde i länsstyrelsens bedömning. Miljööverdomstolen anförde att det, för att verksamheten skulle vara att beteckna som en anläggning för deponering av avfall, typiskt sett måste krävas att någon åtgärd av teknisk natur vidtagits för att möjliggöra verksamheten. Då det i målet inte framkommit att några åtgärder överhuvudtaget utförts för att åstadkomma en anläggning för verksamheten upphävdes länsstyrelsens beslut.
  • MÖD 2020:27:Ändringstillstånd för vindkraftpark ----- Ansökan om ändring har huvudsakligen avsett tillstånd för att uppföra färre vindkraftverk men med en högre totalhöjd. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att en ändring kan prövas inom ramen för en ansökan om ändringstillstånd i de fall där det är möjligt att på grundval av ansökan på ett godtagbart sätt bedöma de miljöeffekter som ändringen av verksamheten medför, under förutsättning att det med hänsyn till övriga omständigheter kan anses lämpligt. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att det har varit möjligt att pröva aktuell ansökan med hänsyn till vad bolaget redovisat i fråga om miljöeffekter, att det befintliga tillståndet meddelades inom en relativ närtid, att den tekniska utvecklingen avseende vindkraftverk är snabb, att höjningen av vindkraftverken innebär en produktionsökning och att det i målet inte hade framkommit att det skett några väsentliga förändringar i omgivningen sedan det befintliga tillståndet meddelades.

Definitioner

[K9]1 §  Med miljöfarlig verksamhet avses

  1. utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten,
  2. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten, eller
  3. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande strålning eller annat liknande.

  • MÖD 2004:10:Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken; nu fråga om återförvisning på grund av rättegångsfel-----Efter att det s.k. Citytunnelprojektet i Malmö hade bedömts tillåtligt av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken (MB) ansökte Banverket om tillstånd enligt 9 kap. MB (frivillig prövning) och 11 kap. MB (obligatorisk prövning) för skilda banetapper. Miljödomstolen beslutade att dela upp prövningen av målet i fem delar och att meddela särskilda domar för var och en. Etapp 1-3 skulle först prövas med avseende på vattenverksamheten och en viss del av den miljöfarliga verksamheten (sättningar i byggnader på grund av grundvattensänkning och byggvibrationer m.m.). I en fjärde dom skulle sedan resterande frågor om störningar från den miljöfarliga verksamheten prövas. När det slutligen gällde etapp 4 skulle prövningen avse samtliga frågor kring såväl vattenverksamheten som den miljöfarliga verksamheten. Det aktuella målet avsåg etapp 1 (Malmö C) och domen överklagades av ett enskilt fastighetsbolag som yrkade ändrade villkor rörande sättningar m.m. Miljööverdomstolen (MÖD) prövade ex officio om den uppdelning av prövningen av ansökan som miljödomstolen gjort utgjorde rättegångsfel. MÖD ansåg att domen visade att det förelåg svårigheter att skilja ut prövningen av de olika typerna av verksamheter. Därmed uppstod det oklarheter om vilka frågor som vunnit rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB samt risk för att vissa frågor skulle falla utanför prövningen. MÖD menade att redan detta innebar att 17 kap. 4 § rättegångsbalken lade hinder för en sådan uppdelning av prövningen som gjorts. En sådan skulle dessutom strida mot ett av miljöbalkens grundläggande syften, nämligen att det ska göras en samordnad prövning av samtliga störningar från en verksamhet. MÖD fann att den uppdelning som miljödomstolen hade gjort utgjorde rättegångsfel och då felet inte kunde avhjälpas i MÖD återförvisades målet till miljödomstolen.
  • MÖD 2002:67:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken-----Miljödomstolen fastställde länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift som innebar att avgift påfördes dels för ett bolags huvudverksamhet, dels för dess hantering av farligt avfall (det senare med 25 % av föreskriven avgift). Domen innebar ett ställningstagande till att det var fråga om två verksamheter och att den senare, återvinning av förbrukade betbad från verksamheten, bestod i hantering av farligt avfall. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens dom.
  • MÖD 2006:28:Föreläggande att förse fartygsmotorer med katalytisk avgasrening-----En miljönämnd hade förelagt några rederier att se till att samtliga huvud- och hjälpmotorer på fartyg som respektive rederi utnyttjade i sin färjetrafik inom ett hamnområde skulle vara utrustade med selektiv katalytisk avgasrening. Vissa fartyg förde svensk och andra utländsk flagg. Miljööverdomstolen (MÖD) fann till skillnad mot underinstanserna inte något hinder för ett tillsynsingripande av miljönämnden och förelade rederierna att installera rening i enlighet med miljönämndens yrkande. MÖD fann bland annat följande. Färjetrafiken utgör inte miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalkens definition. Miljönämnden har dock ett ansvar för tillsyn av hälsoskyddet inom kommunen som inte enbart gäller miljöfarliga verksamheter. Internationell rätt innebär i detta fall inte hinder för en kuststat att med rättsliga medel ingripa mot ett utländskt fartyg som anlöper svensk hamn om det är nödvändigt för att säkerställa efterlevnaden av kuststatens miljölagstiftning. Föreskrifter enligt lagen om åtgärder mot förorening från fartyg hindrar inte att det ställs stängare krav på grund av miljöbalkens regler när det gäller begränsning av utsläpp av kväveoxider från fartygsmotorer. Sjöfartsverkets befogenhet som tillsynsmyndighet enligt lagen om föroreningar från fartyg begränsar inte den kommunala nämndens befogenhet som tillsynsmyndighet enligt miljöbalken. Enligt MÖD var ett tillsynsingripande i detta fall befogat eftersom miljökvalitetsnormen för kvävedioxid riskerade att överskridas i kommunen samtidigt som färjetrafikens utsläpp inte var obetydliga och deras bidrag till kvävedioxidhalterna inte försumbara.
  • MÖD 2002:23:Tillstånd att leda bort inläckande grundvatten från tunnel-----Banverket hade ansökt om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för avledning och bortledning av grundvatten i samband med tunneldrivning. Miljödomstolen meddelade villkor dels för avledandet, dels för utsläppet av blandat process- och grundvatten i recipienten. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg däremot att tillståndsprövningen endast kunde omfatta själva vattenverksamheten, dvs. bortledandet av grundvatten. Domstolen fann nämligen att förutsättningar saknades att utan ansökan från Banverket pröva den miljöfarliga verksamheten som tunneldrivningen utgjorde eller de utsläpp och olägenheter som tunneldrivningen skulle kunna förorsaka. Den miljöfarliga verksamheten fick i istället regleras med stöd av bestämmelserna om tillsyn i 26 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen upphävde därför utsläppsvillkoren för avloppsvatten.
  • MÖD 2003:54:Förbud mot högljudda fåglar-----En miljönämnd hade meddelat en fysisk person och hans enskilda firma ett föreläggande om förbud mot att hålla högljudda fåglar av olika slag (tuppar, påfåglar och aror) utomhus. Miljööverdomstolen instämde i bedömningen att de skrikande fåglarna kunde utgöra en olägenhet för människors hälsa, men ändrade föreläggandet till att avse enbart aror och påfåglar. Vidare konstaterade domstolen att enligt 2 § viteslagen kan ett vitesföreläggande inte vara adresserat till en enskild firma.
  • MÖD 2006:63:Föreläggande att ta hand om avfall-----Ett markägande bolag anmälde till en kommunal nämnd att okända personer olovligen tippat avfall på bolagets mark. Kommunen svarade med att förelägga anmälaren att själv ta bort avfallet. Länsstyrelsen och miljödomstolen som åberopade en fastighetsägares ansvar för förvaring av miljöfarligt avfall ändrade inte föreläggandet. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg däremot att förvaring av avfall på en fastighet inte automatiskt medför ansvar för en fastighetsägare om denne inte accepterat verksamheten. Tvärtom hade bolaget i detta fall agerat när man fick reda på uppläggningen genom att kontakta kommunen. Därmed ansåg MÖD att bolaget inte kunde betraktas som verksamhetsutövare och åläggas vidta åtgärder med avfallet. Underinstansernas avgöranden upphävdes.
  • MÖD 2002:90:Tillstånd till verksamheten vid en avfallsanläggning-----I tillståndet hade miljödomstolen föreskrivit en säkerhet på 150 miljoner kronor för fullgörandet av efterbehandlingsåtgärder. Miljööverdomstolen fann att utredningen i målet visade att kostnaderna för dessa åtgärder inte skulle överstiga 40 miljoner kronor. Säkerheten fastställdes därför till detta lägre belopp, varav 15 miljoner kronor fick avräknas efter att efterbehandling skett av en del av deponin. När det gäller handläggningen uttalade domstolen att säkerheten måste prövas av miljödomstolen innan tillståndet i någon del fick tas i anspråk.
  • MÖD 2004:25:Föreläggande att ansöka om tillstånd för tågtransport av flygbränsle -----Bygg- och miljönämnden i Tierps kommun hade förelagt Banverket att söka tillstånd för tågtransporter av flygbränsle på vissa tågsträckor. Miljödomstolen upphävde föreläggandet med hänvisning till att det vid en tillståndsprövning skall göras en samlad bedömning av de olägenheter som järnvägen ger upphov till, inte enbart dem som härrör från tåg som transporterar flygbränsle. Den avgränsning som nämnden gjort i föreläggandet är därför inte lämplig från prövningssynpunkt. Miljööverdomstolen instämde i denna bedömning. Även fråga om förenings rätt att föra talan samt om den som företräder föreningen kan anses vara sakägare.
  • MÖD 2004:4:Tillstånd att uppföra och driva en ny fastbränslepanna vid SCA Hygiene Products AB:s anläggning i Lilla Edets kommun m.m.-----Ansökan avsåg tillstånd till en ny panncentral inom Lilla Edets pappersbruk. Miljödomstolen meddelade villkor om kemikaliehantering och om utredning av de närmare förutsättningarna för att öka självförsörjningsgraden med avseende på energin i processerna. Det senare villkoret motiverades med att anläggningar som omfattas av IPPC-direktivet ska utformas så att energianvändningen är effektiv (art. 9 punkt 1 i direktivet). SCA överklagade båda villkoren. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att det var miljömässigt motiverat med högt ställda krav på kemikalieförvaringen i området och att detta även gällde för sådana kemikalier som förvaras i dubbelmantlade cisterner. Vid förvaring utomhus innebär detta att cisternerna ska vara placerade i en invallning med tak eller annan anordning (”kjol”) till skydd mot nederbörd. Som alternativ till sådana skyddsåtgärder var det enligt domstolen också möjligt att utforma invallningen så att den istället gav utrymme för en större mängd nederbörd. Villkoret omformulerades för att ge bolaget utrymme att välja mellan dessa alternativ. När det gällde utredningsvillkoret uttalade MÖD att kravet närmast avsåg energianvändningen i processerna i massa- och pappersfabriken, inte i fastbränsleanläggningen. Då prövningen i målet emellertid endast omfattade själva pannanläggningen, ansåg domstolen att det inte tjänade något syfte att utreda frågor som rörde energianvändningen i pappersbruket i sin helhet. MÖD upphävde därför villkoret.
  • MÖD 2002:91:Interimistiskt förordnande i beslut om täkttillstånd enligt 12 kap. miljöbalken-----Frågan i målet gällde om ett täkttillstånd fick tas i anspråk innan det vunnit laga kraft under förutsättning att detta skedde på tillståndshavarens egen risk så som varit praxis enligt naturvårdslagen. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att när det gäller miljöfarlig verksamhet är utgångspunkten att ianspråktagande får ske först när tillståndsbeslutet vunnit laga kraft. Miljöbalkens bestämmelser om miljöfarlig verksamhet gäller i tillämpliga delar även täkter. Ett täkttillstånd får således inte tas i anspråk på tillståndshavarens egen risk. Bestämmelsen om verkställighetsförordnande i 22 kap. 28 § miljöbalken gäller inte täkter. 28 § förvaltningsprocesslagen bör i stället tillämpas. Härigenom kan miljödomstolen förordna att länsstyrelsens tillståndsbeslut skall gälla omedelbart utan hinder av att det inte vunnit laga kraft. MÖD fann slutligen att miljödomstolen inte tagit ställning till bolagets yrkande om interimistiskt beslut och återförvisade målet för prövning i denna del.
  • MÖD 2002:89:Tillstånd till utökad verksamhet vid ett pappersbruk-----Bolaget ansökte om ett påbyggnadstillstånd, alternativt tidsbegränsat tillstånd till utgången av år 2006, för en ökning av produktionen från 105 000 ton till 135 000 ton papper/år. Ansökan ogillades av Miljööverdomstolen med hänvisning till tidigare praxis nämligen att huvudprincipen är att en samlad bedömning skall göras av hela verksamheten, inte bara av ökningen (se 2002-01-21 mål nr M 2221-01 och 2002-01-21 mål nr M 8118-01). Bolaget medgavs dock ett tidsbegränsat tillstånd till utgången av år 2002 med hänsyn till att tillståndet troligen redan delvis utnyttjats för ökad produktion.
  • MÖD 2002:21:Tillstånd till enskilt avlopp-----En fastighetsägare hade fått tillstånd av miljönämnden till en avloppsanläggning som bestod av ett s.k. minireningsverk kompletterat med en infiltrationsbädd. Efter överklagande av grannarna som fruktade att deras brunnar skulle bli förorenade upphävde miljödomstolen tillståndet. Fastighetsägaren och miljönämnden klagade till Miljööverdomstolen (MÖD). Domstolen uttalade att vid bedömningen av tillåtligheten av en miljöfarlig verksamhet skall redan risken för olägenheter beaktas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Verksamhetsutövarens utredningsskyldighet är långtgående. När det sedan gällde den konkreta bedömningen i målet delade MÖD miljödomstolens uppfattning att det inte kunde uteslutas att avloppsvatten från anläggningen kunde påverka brunnarna på de angränsande fastigheterna. Domstolen pekade på att det, trots omfattande utredning av parterna, kvarstod osäkerhet i fråga om markförhållandena på platsen.
  • MÖD 2004:30:Skyddsåtgärder avseende flytgödselbrunn-----En lantbrukare förbjöds att lagra gödsel och urin i en flytgödselbrunn då den placerats för nära kringboende (29-45 m mellan brunn och husen). Vidtagna skyddsåtgärder ansågs inte tillräckliga för att minska olägenheterna i sådan utsträckning att den nuvarande lokaliseringen kunde godtas och verksamhetsutövaren hade inte presenterat utredning som visade att det fanns ytterligare skyddsåtgärder att tillgå. Vidare befanns nyttan med förbudet för de närboende motivera kostnaden för att flytta brunnen.
  • MÖD 2003:13:Tillstånd till utsläpp av avloppsvatten från ett reningsverk; uppskjuten fråga ----- Miljööverdomstolen ansåg att det saknades anledning att göra skillnad mellan kommunala reningsverk och andra verksamheter när det gäller krav på försiktighetsåtgärder. Här var det fråga om villkor för utsläpp till vatten.
  • MÖD 2002:70:Avgift för prövning och tillsyn av hamnverksamhet-----Länsstyrelsen ålade bolaget att erlägga avgift för sju miljöfarliga verksamheter/hamnar. Bolaget överklagade och yrkade att avgift endast skulle tas ut för en verksamhet eftersom bolagets samtliga hamnar var att betrakta som en enda miljöfarlig verksamhet. Miljödomstolen biföll överklagandet. Miljööverdomstolen fann att bolagets hamnverksamhet geografiskt sett var fyra från varandra skilda miljöfarliga verksamheter. Därför skulle bolaget erlägga fyra avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
  • MÖD 2003:41:Buller och andra störningar från en badplats-----En fastighetsägare stördes av buller och ordningsstörningar från en närbelägen kommunal park där en badplats hade etablerats spontant. Fastighetsägaren ville att kommunen skulle ingripa mot störningarna, vilket avvisades av miljönämnden. Miljödomstolen ansåg att fastighetsägaren drabbades av störningar som inte behövde tålas samt att kommunen var ansvarig för förhållandena på platsen. Miljööverdomstolen fann att kommunen inte kunde anses som verksamhetsutövare enligt miljöbalken eftersom man inte hade främjat badandet eller iordningställt parken som badplats. Enbart det förhållande att badandet skedde på kommunens mark var inte tillräckligt för att kommunen skulle hållas ansvarig.
  • MÖD 2003:38:Ändring av villkor om bullerisolering-----I tillståndet till tredje banan på Arlanda flygplats föreskrevs i villkor att en mängd fastigheter som stördes av buller över en viss nivå skulle bullerisoleras före starten av verksamheten. Med hänvisning till att tvist hade uppkommit om innebörden av detta krav, ansökte Luftfartsverket om ändring av villkoret så att ytterligare anstånd skulle erhållas för sådana fastigheter som man först inte hade trott omfattades av isoleringsskyldigheten. Anståndet skulle utformas så att verket fick ytterligare ett år på sig att genomföra åtgärderna efter det att tvisten hade slitits genom rättskraftigt avgörande av domstol. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) avslog Luftfartsverkets begäran. Därvid uttalade MÖD att en ansökan enligt 24 kap. 8 § miljöbalken om att upphäva eller mildra villkor skulle bedömas restriktivt och att det Luftfartsverket hade anfört inte utgjorde tillräckliga skäl för detta. Inte heller ansågs en sådan ändring vara påkallad av omständigheter som inte hade förutsetts när tillståndet meddelades.
  • MÖD 2010:43:Beslut om föreläggande att vidta åtgärder vid pumpstation ----- Ett bolag lät i samband med uppförandet av ett småhusområde installera en pumpstation för avloppsvattnet från området. Bolaget förelades att vidta försiktighetsmått vid stationen. Hos Miljööverdomstolen var frågan om bolaget efter utförd exploatering utövar verksamheten vid pumpstationen och alltså är rätt adressat för föreläggandet.
  • MÖD 2000:41:Tillstånd till enskilt avlopp-----Miljööverdomstolen ansåg att tillstånd till avloppsanläggning belägen uppströms en dricksvattentäkt inte borde ha meddelats eftersom utredningen om markförhållandena på platsen var otillräcklig för att bedöma omgivningspåverkan.
  • MÖD 2010:10:Föreläggande att utföra markundersökning ----- Fråga om reglerna i 10 kap. om förorenade områden var tillämpliga på ett utfyllnadsområde, eller om förekomsten av avfallsmassor inom området kunde utgöra ett s.k. förvaringsfall (en pågående miljöfarlig verksamhet) för vilken 10 kap. inte är tillämpligt. Miljööverdomstolen fann att det inte finns stöd i praxis för att betrakta utfyllnadsområden som förvaringsfall på vilka reglerna i 10 kap. miljöbalken inte skulle vara tillämpliga. Om syftet när avfallet påfördes området var att bli kvitt avfall, att fylla ut marken eller bådadera spelar inte någon roll för bedömningen av att det nu är fråga om ett förorenat område.
  • MÖD 2003:7:Tillstånd till täkt av berg; nu fråga om återförvisning----- Länsstyrelsen meddelade täkttillstånd och i detta reglerades även vissa kringverksamheter (återvinning av asfalt och betong samt tillverkning av anläggningsjord). Miljödomstolen upphävde beslutet beträffande kringverksamheterna och återförvisade målet till länsstyrelsen för prövning i länsstyrelsens miljöprövningsdelegation (MPD). Miljööverdomstolen ansåg att i den del ansökan avsåg kringverksamheter skulle den betraktas som en frivillig ansökan om tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken. Enligt förordningen (1997:1228) med länsstyrelseinstruktion skall en sådan ansökan prövas av MPD, varför återförvisningsbeslutet fastställdes.
  • MÖD 2004:46:Föreläggande för fastighetsägare att ansluta fastighet till kommunalt va-nät m.m.----- Bedömningar vid bestämmande av vitesbelopps storlek.
  • MÖD 2010:15:Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till utökad verksamhet vid deponianläggning ----- Miljööverdomstolen prövade tillåtligheten av en utökad verksamhet vid en anläggning för behandling, mellanlagring och deponering av icke-farligt avfall samt om det deponerade avfallet (främst grönlutsslam) även skulle få användas som konstruktionsmaterial i deponin (tätskiktet). Miljööverdomstolen ansåg att verksamheten var tillåtlig. Vad avser frågan om användning av avfall som konstruktionsmaterial i en deponi anförde Miljööverdomstolen att det är att anse som ett återvinningsförfarande, om avfallet ersätter ett naturmaterial som annars skulle ha använts. Vidare uttalade Miljööverdomstolen att en absolut förutsättning för detta är att avfallet har samma eller bättre funktion och att användningen inte medför ökade störningar för människors hälsa eller miljön jämfört med naturliga material. Miljööverdomstolen fann att bolaget visat att avfallets permeabilitet uppfyllde kraven i 31 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall och att användningen av avfallet i tätskiktet inte skulle medföra ökade störningar för människors hälsa eller miljön. Med stöd av detta ansåg Miljööverdomstolen att de förutsättningar som krävs för användningen av avfall som konstruktionsmaterial i deponin var uppfyllda och godtog användningen av avfall i tätskiktet.
  • MÖD 2003:45:Tillstånd till verksamheten vid en monoklorättiksyrafabrik----- Miljödomstolen hade vid tillståndsgivningen för en industri med stöd av 22 kap. 27 § miljöbalken uppskjutit avgörandet av slutliga villkor för miljöpåverkan av externa transporter. Bolaget skulle utreda möjligheterna att övergå till järnvägstransporter och ställa krav vid upphandling av transporter m.m. Bolaget överklagade och menade att det inte var möjligt att föreskriva villkor som rör transporter till och från en anläggning när transporterna inte utförs av bolaget i egen regi. Miljööverdomstolen (MÖD) var av motsatt mening och fann att stöd för att föreskriva sådana villkor fanns i regeln om s.k. följdverksamheter i 16 kap. 7 § miljöbalken. MÖD ansåg att det fanns utrymme för att ålägga bolaget att vidta åtgärder för att minska påverkan av transporter och således även skäl att föreskriva prövotid för att utreda frågan och fastställde därmed miljödomstolens dom. (Jfr MÖD:s dom samma dag i mål nr M 602-02, 2003-05-06, med i princip samma domskäl)
  • MÖD 2003:86:Skuggbild från vindkraftverk-----Miljööverdomstolen uttalade att som riktlinje bör gälla att åtgärder för att begränsa skugga skall vidtas när den förväntade faktiska skuggtiden på en störningskänslig plats överstiger åtta timmar per år. Med störningskänslig plats avsågs i detta fall en hel fastighet. Yrkandet att verksamhetsutövaren skulle föreläggas att begränsa skuggbilder avslogs.
  • MÖD 2004:77:Avgift för prövning och tillsyn-----Målet gällde om en tillståndspliktig deponi för farligt avfall var skyldig att erlägga avgift för prövning och tillsyn till länsstyrelsen enligt reglerna för tillståndspliktiga deponier, trots att deponin sluttäckts och inget avfall längre tillfördes. Miljööverdomstolen fann främst med hänsyn till det efterbehandlingsansvar som verksamhetsutövaren har enligt deponeringsförordningen att deponin fortfarande var att anse som en fortgående miljöfarlig verksamhet och att aktuell avgiftsskyldighet således förelåg. I målet var även fråga om avgiftens storlek. En ledamot var skiljaktig i frågan om avgiftens storlek.
  • MÖD 2015:1:Förbud mot utsläpp av orenat avloppsvatten ----- Mark- och miljööverdomstolen fastställde nämndens beslut att förbjuda utsläpp av avloppsvatten (BDT-vatten) från befintlig avloppsanordning (stenkista). Domstolen fann att en stenkista inte kan anses uppfylla dagens krav på rening och omhändertagande av avloppsvatten. Anläggningen kunde inte anses uppfylla de miljö- och hälsoskyddskrav som bör ställas på en avloppsanordning för BDT-vatten.
  • MÖD 2004:84:Tillstånd till enskild avloppsanläggning-----En sluten tank hade installerats för allt avloppsvatten (WC, bad, disk och tvätt) utan tillstånd. Efter ansökan om tillstånd medgav miljö- och hälsoskyddsnämnden ett temporärt tillstånd att under ett år bruka det befintliga avloppet samt förelades sökanden att inom samma tid ha installerat en avloppsanläggning som kunde godkännas av nämnden. Föreläggandet i den senare delen upphävdes av länsstyrelsen. Sökanden överklagade och yrkade permanent tillstånd till sluten tank. Miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning att ett permanent tillstånd till sluten tank inte borde meddelas. Det tidsbegränsade tillståndet förlängdes för att ge sökanden en möjlighet att finna en ny lösning på avloppsfrågan.
  • MÖD 2003:14:Tillstånd till ändrad och utökad produktion av fjärrvärme----- Miljööverdomstolen (MÖD) undanröjde underinstansernas tidsbegränsning av ett tillstånd för befintligt värmeverk. Med hänvisning till 16 kap. 2 § miljöbalken, fann domstolen att en sådan för sökanden osäker ordning endast kunde komma i fråga om det av hänsyn till miljön förelåg starka skäl för omlokalisering i det enskilda fallet. Vid en samlad bedömning av flera faktorer med påverkan på miljön fann MÖD att tillståndet inte skulle tidsbegränsas.
  • MÖD 2003:78:Föreläggande om begränsning av vedeldning-----Av hänsyn till grannarna förelade en miljönämnd en fastighetsägare att begränsa eldningen i en kakelugn till vissa tider och vissa väderleksförhållanden. Miljööverdomstolen (MÖD) delade underinstansernas uppfattning om att småskalig vedeldning i tätbebyggda områden endast får ske i mycket begränsad uppfattning. Det faktum att bidrag har erhållits för att installera en s.k. miljögodkänd eldstad ansåg MÖD inte begränsar möjligheten att ställa ytterligare krav på eldningen med stöd av miljöbalkens hänsynsregler. Viss hänsyn borde enligt domstolen emellertid tas till att fastighetsägaren hade gjort en betydande ekonomisk investering när han införskaffade kakelugnen. Vidare borde eldningen i möjligaste mån ske i ett sammanhang med ett begränsat antal uppstarter från kall ugn för att undvika höga utsläpp av kolväten. MÖD ändrade därför föreläggandet på så vis att eldning tilläts under vinterhalvåret (1/10 - 30/4) högst två dygn per vecka och med högst åtta timmar åt gången.
  • MÖD 2003:79:Tillstånd till tillverkning av läkemedelssubstanser genom kemisk syntes m.m.-----Miljödomstolens tillstånd till verksamheten tidsbegränsades till utgången av 2012. Miljööverdomstolen upphävde tidsbegränsningen med hänvisning till att verksamheten var förenlig med nuvarande och förväntad markanvändning i området. Även ett villkor om att kemikalieanvändningen vid verksamheten skulle begränsas utifrån Kemikalieinspektionens OBS- och Begränsningslista ansågs olämpligt. Det ersattes med prövotidsvillkor och ett krav på utredning av begränsningsvärden m.m. för utsläpp av avloppsvatten i syfte att minska störningarna i avloppsreningsverket och i miljön.
  • MÖD 2010:23:Miljöteknisk undersökning på Ryssbergsbacken, Nyköpings kommun ----- Avfallsmassor har lagts upp i syfte att skapa en skidbacke. Ett bolag som administrerade en vägbom och utjämnade massor vid deponin har enligt Miljööverdomstolen inte haft en sådan ställning att det har haft faktiska och rättsliga möjligheter att vidta åtgärder mot störningar och olägenheter på ett sådant sätt att bolaget kunde betraktas som verksamhetsutövare enligt miljöbalken.
  • MÖD 2013:28:Saneringsansvar för förorenad damm ----- Ett moderbolag har i ett visst fall ansetts ansvarigt för att sanera en damm som förorenats av ett dotterbolag.
  • MÖD 2020:20:Förbud mot användning av en enskild avloppsanläggning ----- MÖD har fastställt förbudet eftersom de brister i anläggningen som nämnden påtalat bedömdes medföra en hög risk för förorening av grundvattnet i området. Att kommunen förelagts att inrätta en allmän va-anläggning i området föranledde inte någon annan bedömning eftersom en sådan lösning låg långt fram (ca tio år) i tiden.
  • MÖD 2007:28:Tillsyn över golfbaneverksamhet-----Utövande av golfspel i anslutning till gång- och cykelväg ansågs vara miljöfarlig verksamhet. Kommunen hade således tillsynsansvar enligt miljöbalken.
  • MÖD 2005:55:Föreläggande att inkomma med uppgifter om master och antenner för mobiltelefoni ----- En miljönämnd hade förelagt ett mobilnätföretag att inge en karta över var master och antenner som sänder/tar emot elektromagnetisk strålning för tredje generationens mobiltelefoni var placerade i kommunen. Föreläggandet motiverades med att kommunen behövde uppgifterna för sin tillsyn över miljöfarlig verksamhet. Miljödomstolen upphävde föreläggandet efter att ha funnit att strålningen var så svag att den enligt nuvarande vetenskapliga rön inte kunde medföra olägenhet för omgivningen varför verksamheten inte kunde omfattas av miljöbalkens definition av miljöfarlig verksamhet. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade först att även om en verksamhet inte är farlig för miljön men omfattas av några av punkterna i 9 kap. 1 § miljöbalken är en sådan verksamhet att beteckna som miljöfarlig. Det räcker med att det finns en risk för påverkan. MÖD framhöll även att masterna kan ge upphov till psykisk oro hos närboende vilket är tillräckligt för att masterna skall kunna anses medföra olägenhet för omgivningen enligt 9 kap. 1 § 3 miljöbalken. Slutligen fann MÖD att uppgifterna som miljönämnden begärt ansågs behövliga för den övergripande tillsynen varför miljödomstolens dom upphävdes och länsstyrelsens beslut fastställdes.
  • MÖD 2005:30:Vitesföreläggande enligt miljöbalken-----En verksamhetsutövare (bolaget) hade bedrivit miljöfarlig verksamhet på en fastighet sedan början av 1900-talet och fram till 1974, då en ny verksamhetsutövare tog över och bedrev verksamheter där fram till 1990. Vid avslutandet av verksamheten utförde den nye verksamhetsutövaren markundersökningar och efterbehandlingsåtgärder vilka godkändes av länsstyrelsen. Fastigheten såldes 1999 till ett fastighetsbolag. Därefter visade nya utredningar att fastigheten alltjämt var förorenad och att föroreningarna hänförde sig till en del av den verksamhet som bedrivits på fastigheten under en tid före 1961. Länsstyrelsen förelade därför den ursprunglige verksamhetsutövaren att vidta markundersökningar. Verksamhetsutövaren överklagade föreläggandet till miljödomstolen, som visserligen ansåg att denne var att anse som ansvarig verksamhetsutövare enligt 10 kap. 2 § miljöbalken, men att det fick anses som oskäligt att i detta fall utkräva ansvar. Miljööverdomstolen (MÖD) fann lika med underinstanserna att bolaget var ansvarig adressat för föreläggandet då det faktiskt bedrivit verksamhet på fastigheten efter den 30 juni 1969. Majoriteten i MÖD fann det dessutom skäligt att bolaget skulle utföra de aktuella utredningarna. En ledamot var skiljaktig i denna bedömning.

[K9]2 §  Med avloppsvatten avses

  1. spillvatten eller annan flytande orenlighet,
  2. vatten som använts för kylning,
  3. vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom detaljplan som inte görs för en viss eller vissa fastigheters räkning, eller
  4. vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats.

  • MÖD 2014:5:Tillsyn över vattenverksamhet ----- Bortledande av dagvatten som uppstår på ett antal fastigheter utanför detaljplanelagt område har inte ansetts utgöra avledande av avloppsvatten och inte heller markavvattning i den mening som avses i 11 kap. miljöbalken. De åtgärder i form av uppförande av enstaka bostadshus som vidtagits på fastigheterna har inte heller i övrigt ansetts ha en sådan inverkan på mark- och vattenförhållandena på en intilliggande fastighet att tillsynsmyndigheten borde ha vidtagit tillsynsåtgärder. Det har således inte funnits anledning för länsstyrelsen att ingripa.
  • MÖD 2015:1:Förbud mot utsläpp av orenat avloppsvatten ----- Mark- och miljööverdomstolen fastställde nämndens beslut att förbjuda utsläpp av avloppsvatten (BDT-vatten) från befintlig avloppsanordning (stenkista). Domstolen fann att en stenkista inte kan anses uppfylla dagens krav på rening och omhändertagande av avloppsvatten. Anläggningen kunde inte anses uppfylla de miljö- och hälsoskyddskrav som bör ställas på en avloppsanordning för BDT-vatten.
  • MÖD 2017:70:Föreläggande att bestämma verksamhetsområde för dagvatten ----- Utredningen har inte ansetts ge stöd för att det föreligger sådana hälso- eller miljöskäl som förutsätts för att en kommun ska vara skyldig att omhänderta dagvatten i ett område med samlad bebyggelse genom en allmän va-anläggning.

[K9]3 §  Med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.

  • MÖD 2003:54:Förbud mot högljudda fåglar-----En miljönämnd hade meddelat en fysisk person och hans enskilda firma ett föreläggande om förbud mot att hålla högljudda fåglar av olika slag (tuppar, påfåglar och aror) utomhus. Miljööverdomstolen instämde i bedömningen att de skrikande fåglarna kunde utgöra en olägenhet för människors hälsa, men ändrade föreläggandet till att avse enbart aror och påfåglar. Vidare konstaterade domstolen att enligt 2 § viteslagen kan ett vitesföreläggande inte vara adresserat till en enskild firma.
  • MÖD 2011:26:Förbud mot bedrivande av öppen förskola ----- Hälsoskyddsbestämmelsen i 9 kap. 9 § miljöbalken har ansetts tillämplig även på utomhusmiljön vid en öppen förskola. Vidare har fastslagits att vid lokaliseringsbedömningen enligt 2 kap. 6 § miljöbalken måste beaktas de olägenheter som sedan tidigare förekommer på platsen.
  • MÖD 2007:1:Olägenhet av buller från flaggstång-----Miljööverdomstolen har bedömt att störningar från flagglinor generellt är små och får tålas. Miljödomstolens föreläggande till en ägare av en flaggstång att binda upp flagglinan så att grannarna inte stördes av dess smatter har därmed upphävts.
  • MÖD 2005:12:Vitesföreläggande enligt miljöbalken avseende bullerbegränsande åtgärder -----Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens dom i vilken Banverket vid vite förelades att vidta bullerbegränsande åtgärder. MÖD uttalade i domen att det inte finns några rättsliga hinder mot att förelägga Banverket att vid vite vidta vissa bullerbegränsande åtgärder, att Banverket i förevarande sammanhang närmast får betraktas som affärsdrivande samt att det principiellt inte finns anledning att göra skillnad mellan Banverket och andra verksamhetsutövare och av det skälet låta bli att sätta ut vite mot Banverket. Även fråga om det var skäligt att ålägga Banverket att vidta bullerskyddsåtgärder.
  • MÖD 2003:41:Buller och andra störningar från en badplats-----En fastighetsägare stördes av buller och ordningsstörningar från en närbelägen kommunal park där en badplats hade etablerats spontant. Fastighetsägaren ville att kommunen skulle ingripa mot störningarna, vilket avvisades av miljönämnden. Miljödomstolen ansåg att fastighetsägaren drabbades av störningar som inte behövde tålas samt att kommunen var ansvarig för förhållandena på platsen. Miljööverdomstolen fann att kommunen inte kunde anses som verksamhetsutövare enligt miljöbalken eftersom man inte hade främjat badandet eller iordningställt parken som badplats. Enbart det förhållande att badandet skedde på kommunens mark var inte tillräckligt för att kommunen skulle hållas ansvarig.
  • MÖD 2006:32:Hästhållning utanför detaljplanelagt område-----Nyetablering av hästhållning utanför detaljplanelagt område, med stallet 37 m från grannens uteplats, förbjöds bl.a. med hänsyn till att fastighetsägarna hade ordnat sin hästhållning på en närbelägen fastighet och att de vid förvärvet av fastigheten kände till att det fanns hästallergi hos grannfamiljen.
  • MÖD 2017:34:Tillsynsärende avseende hundskall ----- I ett tätbebyggt område har man inte att förvänta sig att hundskall förekommer på nätterna i större omfattning än sporadiskt. En granne har därför förelagts att hålla sina hundar inomhus på nätterna, trots att omfattningen av störningen inte var fullt utredd.
  • RH 2014:1:Fråga om sångövningar i en grannes lägenhet har inneburit ett hinder eller men i en bostadsrättsinnehavares nyttjande av sin bostadsrätt och i sådant fall om bostadsrättsinnehavaren har rätt till nedsättning av årsavgiften.
  • MÖD 2008:17:Anmälan om skytteanläggning ----- En anmälan om nyetablering av skytteverksamhet avsåg både utomhus- och inomhusskytte. Miljödomstolen fann efter överklagande att den anmälda verksamheten i sin helhet inte var tillåtlig då närområdet redan var utsatt för en ansenlig mängd buller från andra verksamheter. Förbud meddelades mot att anlägga den anmälda skytteanläggningen. Enligt Miljööverdomstolen kunde anläggandet av en inomhusskyttehall inte medföra sådana olägenheter för människors hälsa och miljön att ett förbud kunde meddelas. Detta gällde även om skytteföreningen skulle anses ha gått med på ett förbud. Förbudet var således inte lagligen grundat. Den delen av miljödomstolens dom som avsåg förbud att anlägga och driva en inomhuskyttehall undanröjdes och målet återförvisades till den kommunala nämnden för fortsatt handläggning av anmälan såvitt avsåg inomhuskyttehallen.
  • NJA 2016 s. 303:Att halten radon i en hyreslägenhet översteg ett av Socialstyrelsen angivet riktvärde har ansetts ägnat att medföra ett allvarligt och befogat obehag för de boende. Förhållandet har bedömts som ett men i nyttjanderätten. - Normalt har hyresgästen inte rätt till hyresnedsättning innan han eller hon påtalar bristen. - Även fråga om nedsättningens storlek.
  • MÖD 2011:12:Tillsynsavgift för radonmätning ----- En fastighetsägare till ett flerfamiljshus hade låtit utföra en radonmätning vars resultat inte var invändningsfritt. Eftersom det är verksamhetsutövaren som har bevisbördan för att det inte föreligger någon olägenhet för människors hälsa var det befogat av miljönämnden att förelägga fastighetsägaren att utföra en kompletterande mätning. Miljönämnden har haft rätt att ta ut en avgift för sin tillsynsinsats.
  • MÖD 2017:51:Förbud mot doftsättning i galleria ----- En miljönämnd har förbjudit ett bolag att doftsätta entréer och toaletter i en centrumgalleria. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att gallerian är en lokal för allmänt ändamål enligt 9 kap. 9 § miljöbalken. Domstolen har vidare funnit att vid bedömningen av om doftsättning är en olägenhet för människors hälsa ska hänsyn tas till personer som lider av sensorisk hyperreaktivitet, s.k. doftöverkänslighet. Utredningen i målet har ansetts ge stöd för att doftsättning kan medföra olägenhet för doftöverkänsliga personer. Även om utredningen inte med säkerhet har visat att komponenterna i den doftsättning som bolaget använt var sådana att de orsakade besvär, har domstolen funnit att redan risken för olägenhet medför att bolaget varit skyldigt att vidta åtgärder. Doftsättningen har inte heller ansetts som ringa eller tillfällig. Ett åtagande från bolaget att hålla vissa entréer och toaletter doftfria har inte ansetts som en tillräcklig försiktighetsåtgärd. Ett föreläggande att upphöra med doftsättning har av domstolen inte ansetts vara mer ingripande än vad som krävts eller orimligt i förhållande till de kostnader som det medfört för bolaget. Nämndens föreläggande har därmed fastställts.
  • MÖD 2002:3:Olägenhet på grund av klockringning-----Klockringning nattetid har ansetts som en olägenhet för människors hälsa. Kyrklig samfällighet har förelagts att som skälig åtgärd begränsa klockringningen eller vidta bullerbegränsande åtgärder vid klockorna eller i bostäder i kyrkans omgivning så att den maximala ljudnivån från den tidsangivande klockringningen inte överstiger den maximala bullernivån 35 dB(A) nattetid (kl. 22.00 t.o.m. kl. 07.00) i sovrum i bostäder för permanentboende.
  • MÖD 2006:50:Buller i bostad-----Bullret nattetid i en lägenhet uppmättes till 2 dB(A) ekvivalent under riktvärdet som Socialstyrelsen rekommenderar i sina allmänna råd. För att i sådana fall kunna förelägga en fastighetsägare att vidta åtgärder krävs enligt Miljööverdomstolen (MÖD) att det är utrett eller åtminstone gjorts sannolikt att sådana särskilda omständigheter föreligger att det aktuella bullret kan anses utgöra olägenhet för människors hälsa. Eftersom inga sådana omständigheter förebragts i målet var det rätt att lämna klagomålet utan åtgärd på det sätt som miljö- och hälsoskyddsnämnden gjort. MÖD upphävde miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut
  • MÖD 2005:50:Hästhållning-----Miljööverdomstolen (MÖD) fann att en fastighet som sådan inte var olämplig för hästhållning i aktuell omfattning samt att de råd som miljö- och byggnadsnämnden meddelat var väl avvägda och tillräckliga för att reglera verksamheten så att skada eller olägenheter för människors hälsa eller miljön inte uppstår. MÖD ändrade därmed miljödomstolens dom så att hästhållning i paddock i närheten av klagandens bostad tilläts.
  • MÖD 2003:86:Skuggbild från vindkraftverk-----Miljööverdomstolen uttalade att som riktlinje bör gälla att åtgärder för att begränsa skugga skall vidtas när den förväntade faktiska skuggtiden på en störningskänslig plats överstiger åtta timmar per år. Med störningskänslig plats avsågs i detta fall en hel fastighet. Yrkandet att verksamhetsutövaren skulle föreläggas att begränsa skuggbilder avslogs.
  • MÖD 2003:78:Föreläggande om begränsning av vedeldning-----Av hänsyn till grannarna förelade en miljönämnd en fastighetsägare att begränsa eldningen i en kakelugn till vissa tider och vissa väderleksförhållanden. Miljööverdomstolen (MÖD) delade underinstansernas uppfattning om att småskalig vedeldning i tätbebyggda områden endast får ske i mycket begränsad uppfattning. Det faktum att bidrag har erhållits för att installera en s.k. miljögodkänd eldstad ansåg MÖD inte begränsar möjligheten att ställa ytterligare krav på eldningen med stöd av miljöbalkens hänsynsregler. Viss hänsyn borde enligt domstolen emellertid tas till att fastighetsägaren hade gjort en betydande ekonomisk investering när han införskaffade kakelugnen. Vidare borde eldningen i möjligaste mån ske i ett sammanhang med ett begränsat antal uppstarter från kall ugn för att undvika höga utsläpp av kolväten. MÖD ändrade därför föreläggandet på så vis att eldning tilläts under vinterhalvåret (1/10 - 30/4) högst två dygn per vecka och med högst åtta timmar åt gången.
  • MÖD 2013:25:Föreläggande att vidta försiktighetsåtgärder med anledning av lågfrekvent buller från stillastående tåg. ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att bedömning av om buller vid vissa nivåer är en olägenhet för människors hälsa ska ske utifrån den typ av ljud som det är frågan om i det enskilda fallet. När det gäller buller som innehåller en stor del lågfrekvent ljud bör denna bedömning enligt Mark- och miljööverdomstolen ske utifrån Socialstyrelsens allmänna råd om buller inomhus (SOSFS 2005:6).
  • MÖD 2003:94:Tillstånd till anläggning för tillverkning av plastprodukter----- Störningar orsakade av utsläpp till luft av styren och aceton bedömdes inte vara av sådan omfattning att de innebar en hälsorisk. Ett skyddsavstånd på 300 meter kunde därför accepteras. Utredningen gav emellertid inte stöd för antagandet att störningar i form av lukt helt kunde uteslutas. Mot bakgrund av att det enligt villkor ålåg bolaget att vidta åtgärder för att begränsa eventuella luktstörningar, ansågs risken för olägenhet för de närboende som så begränsad att tillstånd kunde lämnas.
  • MÖD 2019:31:Utdömande av vite ----- En miljönämnd förbjöd med stöd av miljöbalken en förening att använda en samlingslokal för rökning av tobak. MÖD har ansett att ett sådant ingripande till skydd för människors hälsa kan ske såväl enligt miljöbalken som enligt tobakslagen, att de båda regelverkens bestämmelser i fråga om skyddet för människors hälsa gäller parallellt och inte strider mot varandra samt att det därmed stått nämnden fritt att välja om ett ingripande ska göras med stöd av miljöbalken eller tobakslagen. Förbudet har bedömts vara lagligen grundat.
  • MÖD 2020:26:Tillsyn avseende buller på rättspsykiatrisk slutenvårdsavdelning ----- MÖD har bedömt att en anmälan om buller från en larmanordning på en avdelning för rättspsykiatrisk vård omfattas av en miljönämnds tillsynsansvar enligt miljöbalken. Nämndens beslut att avsluta tillsynsärendet utan egen utredning och överlämna anmälan till Inspektionen för vård och omsorg har därför upphävts.
  • MÖD 2020:49:Föreläggande om försiktighetsmått mot buller ----- Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att buller från den mycket omfattande verksamhet som bedrivs på en relativt stor idrottsanläggning, Boovallen, belägen intill ett bostadsområde, ger upphov till sådan olägenhet för människors hälsa som avses i 9 kap. 3 § miljöbalken. Domstolen har ansett att bullerstörningarna inte är så stora att den organiserade idrottsverksamheten behöver förbjudas. Däremot måste kommunen genomföra vissa åtgärder för att begränsa bullerpåverkan. Detta med hänsyn till verksamhetens storlek, närheten till bostäder och de ljudnivåer som verksamheten orsakar. Enligt det överklagade beslutet skulle kommunen även bygga bullerskydd för att begränsa olägenheterna. Kostnaderna för bullerskydden har uppgetts vara mellan 4,5 och 12 miljoner kronor. Bullerskydd ger dessutom en begränsad effekt på denna plats. Domstolen har därför ansett att bullerskydd inte är en miljömässigt motiverad och rimlig åtgärd i detta fall. Däremot har domstolen ansett att det är rimligt att föreskriva vissa tidsbegränsningar för när idrottsverksamheten får pågå.

Allmänna bestämmelser om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

[K9]4 §  Om det finns särskilda skäl med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön, får regeringen för en viss del av landet meddela föreskrifter eller beslut om förbud mot att

  1. släppa ut avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar, eller
  2. lägga upp fasta ämnen.

[S2]Detta gäller om sådan verksamhet kan leda till att vattenområden, marken eller grundvattnet kan förorenas eller på annat sätt påverkas menligt.

  • MÖD 2001:14:Miljösanktionsavgift för avsaknad av svämtäcke över flytgödselbehållare vid jordbruksföretag-----Med uttrycket ”verksamhet” i 30 kap. miljöbalken avses inte ett företags eller en koncerns hela verksamhet (som kan vara spridd på många olika platser), utan varje separat verksamhet eller anläggning på vilken en näringsidkare bedriver verksamhet. Miljööverdomstolen ansåg därför att ett jordbruksföretag kunde ådömas miljösanktionsavgift för var och en av fyra anläggningar för djurhållning som låg på fyra olika, geografiskt åtskilda jordbruksfastigheter. Däremot kunde inte flera avgifter tas ut för var och en av flera anläggningsdelar med samma funktion (flytgödselbehållare) inom en och samma anläggning.

[K9]5 §  För att skydda människors hälsa eller miljön får regeringen, om det framstår som mer ändamålsenligt än beslut i enskilda fall, också i andra fall än som avses i 4 § i fråga om miljöfarlig verksamhet meddela föreskrifter om förbud, skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått. Sådana föreskrifter får också meddelas för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden. Om det finns särskilda skäl, får regeringen bemyndiga en myndighet att meddela sådana föreskrifter.

[S2]Om det behövs, får regeringen meddela föreskrifter om sådana försiktighetsmått som går utöver vad som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen eller andra internationella åtaganden.

  • MÖD 2001:14:Miljösanktionsavgift för avsaknad av svämtäcke över flytgödselbehållare vid jordbruksföretag-----Med uttrycket ”verksamhet” i 30 kap. miljöbalken avses inte ett företags eller en koncerns hela verksamhet (som kan vara spridd på många olika platser), utan varje separat verksamhet eller anläggning på vilken en näringsidkare bedriver verksamhet. Miljööverdomstolen ansåg därför att ett jordbruksföretag kunde ådömas miljösanktionsavgift för var och en av fyra anläggningar för djurhållning som låg på fyra olika, geografiskt åtskilda jordbruksfastigheter. Däremot kunde inte flera avgifter tas ut för var och en av flera anläggningsdelar med samma funktion (flytgödselbehållare) inom en och samma anläggning.

Tillstånds- och anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet

[K9]6 §  Regeringen får meddela föreskrifter om att det ska vara förbjudet att utan tillstånd eller innan anmälan har gjorts

  1. anlägga eller driva vissa slag av fabriker, andra inrättningar eller annan miljöfarlig verksamhet,
  2. släppa ut avloppsvatten i mark, vattenområde eller grundvatten,
  3. släppa ut eller lägga upp fast avfall eller andra fasta ämnen, om detta kan leda till att mark, vattenområde eller grundvatten kan förorenas, eller
  4. bedriva sådan miljöfarlig verksamhet som avses i 1–3, om den ändras med avseende på tillverkningsprocess, reningsförfarande eller på något annat sätt. Lag (2012:907).

Prop. 2001/02:65: Första stycket fjärde punkten ändras så att regeringen bemyndigas att föreskriva om tillstånds- eller anmälningsplikt även vid mindre ändringar av miljöfarlig verksamhet. Förslaget behandlas i avsnitt 8.

Prop. 2012/13:35: Den nuvarande paragrafen delas upp i flera paragrafer.

Nuvarande första stycket är ett bemyndigande för regeringen och kvarstår som paragrafens enda stycke.

Nuvarande andra stycket första meningen riktar sig till tillsynsmyndigheten och läggs i en separat ny paragraf, 9 kap. 6 a §. Nuvarande andra stycket andra meningen är ett bemyndigande för regeringen och läggs i den nya 9 kap. 6 d § första punkten.

Nuvarande tredje stycket riktar sig till ...

  • MÖD 2014:33:Anmälan för uppodling av annan mark än jordbruksmark ----- En kommunal nämnd har i egenskap av tillsynsmyndighet i samband med en anmälan om uppodling av annan mark än jordbruksmark beslutat att förbjuda viss avverkning. Mark- och miljödomstolen konstaterade att nämnden förbjudit verksamheten med stöd av bl.a. föreskrifter som Jordbruksverket utfärdat. Eftersom föreskrifterna omfattades av länsstyrelsens tillsynsansvar ansåg domstolen att nämnden inte varit behörig att besluta om de aktuella förbuden. Mark- och miljööverdomstolen har dock framhållit att bedömningen av prövningsramen bör göras mot bakgrund av miljöbalkens syfte att skapa förutsättningar för en integrerad tillämpning av miljölagstiftningen. Domstolen har vidare funnit att nämnden vid sin prövning bl.a. har att tillämpa de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken och att förbuden hade kunnat meddelas med stöd av dessa regler. Nämnden var därför inte förhindrad att inom ramen för prövningen av anmälan meddela de aktuella förbuden och mark- och miljödomstolen borde inte ha undanröjt nämndens beslut.
  • MÖD 2004:69:Tillstånd till fiskodling-----Kassodling av regnbåge har ansetts tillåtlig med hänsyn till att tillståndets giltighetstid och odlingsvolymen har begränsats.
  • MÖD 2003:139:Tillstånd till uppförande av och förbränning vid ett avfallskraftvärmeverk-----I mål om tillstånd till förbränningsanläggning i närheten av Vättern har miljökonsekvensbeskrivningen efter komplettering ansetts uppfylla kraven i 6 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken. Den kunde därför läggas till grund för bedömningen att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § genom sin påverkan på Natura 2000-området Vättern. Verksamheten bedömdes även i övrigt med erforderliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vara tillåtlig. I samband med tillståndsmålet hade även en begäran handlagts om strandskyddsdispens för att gräva en fjärrvärmekulvert. Miljööverdomstolen ansåg emellertid att det område som bolaget hade angivit var alltför opreciserat och dispensansökan alltför generell, varför den avslogs.
  • MÖD 2002:48:Tillstånd enligt miljöskyddslagen till verksamheten vid ett pappersbruk -----Återföring av vedaska till skogsmark är angeläget att åstadkomma men kravet kan inte ensidigt ställas på virkeskonsumenterna. Även skogsägarna har ett betydande ansvar, vilket bör komma till uttryck i den skogliga lagstiftningen. Däremot bör virkeskonsumenterna svara för förutsättningarna för att återföra askan, dvs. frågor om askans renhet och hållbarhet. Bolaget ålades därför att genom prövotidsutredning belysa möjligheten att åstadkomma en aska vars kemiska och fysikaliska egenskaper gjorde den lämplig för spridning i skogsmark. I villkoret föreskrevs även att försök med spridning med sådan aska skulle genomföras.
  • MÖD 2004:10:Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken; nu fråga om återförvisning på grund av rättegångsfel-----Efter att det s.k. Citytunnelprojektet i Malmö hade bedömts tillåtligt av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken (MB) ansökte Banverket om tillstånd enligt 9 kap. MB (frivillig prövning) och 11 kap. MB (obligatorisk prövning) för skilda banetapper. Miljödomstolen beslutade att dela upp prövningen av målet i fem delar och att meddela särskilda domar för var och en. Etapp 1-3 skulle först prövas med avseende på vattenverksamheten och en viss del av den miljöfarliga verksamheten (sättningar i byggnader på grund av grundvattensänkning och byggvibrationer m.m.). I en fjärde dom skulle sedan resterande frågor om störningar från den miljöfarliga verksamheten prövas. När det slutligen gällde etapp 4 skulle prövningen avse samtliga frågor kring såväl vattenverksamheten som den miljöfarliga verksamheten. Det aktuella målet avsåg etapp 1 (Malmö C) och domen överklagades av ett enskilt fastighetsbolag som yrkade ändrade villkor rörande sättningar m.m. Miljööverdomstolen (MÖD) prövade ex officio om den uppdelning av prövningen av ansökan som miljödomstolen gjort utgjorde rättegångsfel. MÖD ansåg att domen visade att det förelåg svårigheter att skilja ut prövningen av de olika typerna av verksamheter. Därmed uppstod det oklarheter om vilka frågor som vunnit rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB samt risk för att vissa frågor skulle falla utanför prövningen. MÖD menade att redan detta innebar att 17 kap. 4 § rättegångsbalken lade hinder för en sådan uppdelning av prövningen som gjorts. En sådan skulle dessutom strida mot ett av miljöbalkens grundläggande syften, nämligen att det ska göras en samordnad prövning av samtliga störningar från en verksamhet. MÖD fann att den uppdelning som miljödomstolen hade gjort utgjorde rättegångsfel och då felet inte kunde avhjälpas i MÖD återförvisades målet till miljödomstolen.
  • MÖD 2003:130:Tillstånd till verksamheten vid en massa- och pappersfabrik----- Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten innebärande att de gällande tillstånden enligt miljöskyddslagen upphävdes genom domen. Bolaget överklagade och yrkade bl.a. att Miljööverdomstolen (MÖD) skulle undanröja miljödomstolens förordnande. MÖD fann att prövning av om återkallelse kan ske enligt 24 kap. 3 § 1 st. 6 miljöbalken endast kan göras efter ansökan av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet eller en länsstyrelse (24 kap. 7 §). Då någon sådan ansökan inte fanns i målet, upphävdes miljödomstolens förordnande. Även Naturvårdsverket hade överklagat och ville ha skärpta villkor för utsläpp till vatten. Inledningsvis pekade MÖD på att utsläppen från verksamheten till vissa delar var akut toxiska och att de hade orsakat fortplantningsstörningar hos abborre, vilket motiverade såväl processinterna skyddsåtgärder som extern rening. Sammantaget fann MÖD det skäligt att ålägga bolaget utsläppsbegräsningar till en betydande kostnad. Detta förutsatte att man uppförde en biologisk reningsanläggning.
  • MÖD 2005:10:Tillstånd till hamnverksamhet i Sydhamnen i Södertälje kommun----- Underinstanserna hade beviljat tillstånd till hamnverksamheten och bolaget hade överklagat vissa villkorsfrågor till Miljööverdomstolen. I målet var bl.a. fråga om det var motiverat att ålägga hamnen att bekosta anordningar för elanslutning av fartyg, om kontrollprogrammet skulle omfatta fartygstrafikens påverkan på farleden samt om prövotidsförfarande skulle inledas rörande utsläpp från fartyg i hamn.
  • MÖD 2002:34:Föreläggande enligt miljöbalken-----Länsstyrelsen förbjöd ett bolag att ta en mottagningsstation för perättiksyra i drift innan bolaget erhållit tillstånd för stationen. Miljööverdomstolen fann att mottagningsstationen var så konkret beskriven i bolagets ansökan till Koncessionsnämnden att den fick anses ha prövats genom nämndens beslut och således omfattades av gällande tillstånd. Det var således fel av tillsynsmyndigheten att förelägga bolaget att ansöka om tillstånd och förbjuda bolaget att ta stationen i bruk. Vidare förelåg det inte heller skyldighet för bolaget att ansöka om ett nytt tillstånd enligt Sevesolagen då bolagets verksamhet utgjorde tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och inte omfattades av Sevesolagens särskilda tillståndsplikt. Uppförandet av mottagningsstationen krävde således inte tillstånd enligt vare sig Sevesolagen eller miljöbalken varför underinstansernas avgöranden upphävdes.
  • MÖD 2002:23:Tillstånd att leda bort inläckande grundvatten från tunnel-----Banverket hade ansökt om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för avledning och bortledning av grundvatten i samband med tunneldrivning. Miljödomstolen meddelade villkor dels för avledandet, dels för utsläppet av blandat process- och grundvatten i recipienten. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg däremot att tillståndsprövningen endast kunde omfatta själva vattenverksamheten, dvs. bortledandet av grundvatten. Domstolen fann nämligen att förutsättningar saknades att utan ansökan från Banverket pröva den miljöfarliga verksamheten som tunneldrivningen utgjorde eller de utsläpp och olägenheter som tunneldrivningen skulle kunna förorsaka. Den miljöfarliga verksamheten fick i istället regleras med stöd av bestämmelserna om tillsyn i 26 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen upphävde därför utsläppsvillkoren för avloppsvatten.
  • MÖD 2016:20:Miljöfarlig verksamhet; avvisad ansökan ----- Med undanröjande av mark- och miljödomstolens avvisningsbeslut har Mark- och miljööverdomstolen ansett att ett bolags ansökan om etanolproduktion samt återvinning och bortskaffning av avfall ska prövas som A-verksamhet. Mark- och miljööverdomstolen har beaktat att bolaget inte helt råder över hur de produkter som tas emot ska klassificeras och att utredningen i målet inte visar att den beskrivna verksamheten tydligt framstår som en B-verksamhet. Vidare har det beaktats att en prövning av anläggningen som A-verksamhet medför en mer omfattande prövning än som B-verksamhet.
  • MÖD 2003:134:Förbud mot utsläpp av avloppsvatten från enskild avloppsanläggning----- Frågan i målet gällde om rättskraftregeln 24 kap. 1 § miljöbalken utgjorde hinder för tillståndsmyndigheten att meddela förbud mot utsläpp från en enskild avloppsanordning som år 1984 fått tillstånd enligt hälsoskyddslagen. Miljööverdomstolen fann att rättskraftregeln inte utgjorde hinder och delade också underinstansernas bedömning att det var motiverat att meddela förbud mot utsläpp.
  • MÖD 2007:3:Buller från en motorsportbana-----Det räcker inte att bara pröva de bullerolägenheter som härrör från motorcykelkörning på själva banan. Prövningen måste enligt Miljööverdomstolen utvidgas och kompletteras till att omfatta också de bullerstörningar som alstras av motorcyklister som kör till och från banan.
  • MÖD 2002:90:Tillstånd till verksamheten vid en avfallsanläggning-----I tillståndet hade miljödomstolen föreskrivit en säkerhet på 150 miljoner kronor för fullgörandet av efterbehandlingsåtgärder. Miljööverdomstolen fann att utredningen i målet visade att kostnaderna för dessa åtgärder inte skulle överstiga 40 miljoner kronor. Säkerheten fastställdes därför till detta lägre belopp, varav 15 miljoner kronor fick avräknas efter att efterbehandling skett av en del av deponin. När det gäller handläggningen uttalade domstolen att säkerheten måste prövas av miljödomstolen innan tillståndet i någon del fick tas i anspråk.
  • MÖD 2009:12:Tillstånd att driva anläggning för framställning av kalkprodukter ----- Regleringen av samförbränningsanläggningar har ansetts utformad så att de enskilda bestämmelserna i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 202:28) om avfallsförbränning även är tillämpliga i driftssituationer då avfall tillfälligtvis inte utnyttjas som bränsle. Detta gäller oavsett om det är samförbränningsformeln i föreskrifternas bilaga 2 eller föreskrifternas bilaga 2.1 (som gäller cementugnar) som ska tillämpas.
  • MÖD 2003:132:Tillstånd till verksamheten vid i en deponi-----En deponi för deponering av förbränningsrester bedömdes uppfylla deponeringsförordningens krav på geologisk barriär och skydd mot att lakvatten förorenar omgivningen. Miljödomstolen meddelade villkor om att endast askor från vissa namngivna värmeverk fick tas emot. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg emellertid att det inte mötte något hinder att ta emot förbränningsrester som utgjorde icke-farligt avfall från andra liknande anläggningar i regionen efter godkännande från tillsynsmyndigheten. Slutligen bedömde MÖD att dispens kunde medges från kravet på bottentätning enligt 24 § deponeringsförordningen på grund av berggrundens mäktighet och permeabilitet, askornas låga lakvattenproduktion och genomsläpplighet samt systemet för omhändertagandet av lakvatten.
  • MÖD 2004:4:Tillstånd att uppföra och driva en ny fastbränslepanna vid SCA Hygiene Products AB:s anläggning i Lilla Edets kommun m.m.-----Ansökan avsåg tillstånd till en ny panncentral inom Lilla Edets pappersbruk. Miljödomstolen meddelade villkor om kemikaliehantering och om utredning av de närmare förutsättningarna för att öka självförsörjningsgraden med avseende på energin i processerna. Det senare villkoret motiverades med att anläggningar som omfattas av IPPC-direktivet ska utformas så att energianvändningen är effektiv (art. 9 punkt 1 i direktivet). SCA överklagade båda villkoren. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att det var miljömässigt motiverat med högt ställda krav på kemikalieförvaringen i området och att detta även gällde för sådana kemikalier som förvaras i dubbelmantlade cisterner. Vid förvaring utomhus innebär detta att cisternerna ska vara placerade i en invallning med tak eller annan anordning (”kjol”) till skydd mot nederbörd. Som alternativ till sådana skyddsåtgärder var det enligt domstolen också möjligt att utforma invallningen så att den istället gav utrymme för en större mängd nederbörd. Villkoret omformulerades för att ge bolaget utrymme att välja mellan dessa alternativ. När det gällde utredningsvillkoret uttalade MÖD att kravet närmast avsåg energianvändningen i processerna i massa- och pappersfabriken, inte i fastbränsleanläggningen. Då prövningen i målet emellertid endast omfattade själva pannanläggningen, ansåg domstolen att det inte tjänade något syfte att utreda frågor som rörde energianvändningen i pappersbruket i sin helhet. MÖD upphävde därför villkoret.
  • MÖD 2002:89:Tillstånd till utökad verksamhet vid ett pappersbruk-----Bolaget ansökte om ett påbyggnadstillstånd, alternativt tidsbegränsat tillstånd till utgången av år 2006, för en ökning av produktionen från 105 000 ton till 135 000 ton papper/år. Ansökan ogillades av Miljööverdomstolen med hänvisning till tidigare praxis nämligen att huvudprincipen är att en samlad bedömning skall göras av hela verksamheten, inte bara av ökningen (se 2002-01-21 mål nr M 2221-01 och 2002-01-21 mål nr M 8118-01). Bolaget medgavs dock ett tidsbegränsat tillstånd till utgången av år 2002 med hänsyn till att tillståndet troligen redan delvis utnyttjats för ökad produktion.
  • MÖD 2008:21:Föreläggande att inge ansökan om godkännande av vidtagna åtgärder ----- En länsstyrelse har, såsom tillsynsmyndighet, ansetts ha rättsligt stöd enligt 26 kap. 1 och 9 §§ miljöbalken (MB) att förelägga en verksamhetsutövare, som enligt 11 kap. 16 § MB utan föregående tillstånd vidtagit åtgärder i ett vattenområde, att i efterhand ansöka om godkännande avseende vidtagna åtgärder.
  • MÖD 2008:18:Lagring av kvicksilver ----- Flytande kvicksilver förvarades i täta behållare. Miljödomstolen, som hade tagit fasta på att flytande avfall inte får deponeras, avslog bolagets ansökan om att få lagra avfallet i avvaktan på slutligt omhändertagande. Miljööverdomstolen fann att lagring av flytande kvicksilver i behållare av rostfritt stål inte utgjorde lagring innan bortskaffande (5 § 2 st. 3 avfallsförordningen) utan mellanlagring i avvaktan på behandling (5 § 2 st. 2 avfallsförordningen) eftersom flytande kvicksilver enligt en statlig utredning troligtvis måste ges en stabiliserande behandling för att kunna deponeras. Därmed fanns det formella möjligheter att medge en treårig mellanlagringstid. En längre lagringstid kunde däremot inte medges eftersom lagret då skulle betraktats som en deponi, och flytande avfall inte får deponeras.
  • MÖD 2005:46:Närboendes talerätt mot tillsynsbeslut gällande motorsportbana----- Tillsynsmyndigheten hade godkänt anläggande och drift av en knattecrossbana. Ett antal närboende ansågs inte ha rätt att överklaga beslutet. Miljööverdomstolen fann däremot att boende på ett avstånd om 800-1000 meter från banan, vars fastigheter även låg nära en tillfartsväg till området, var sakägare.
  • MÖD 2008:35:Tillstånd till tillverkning av polyester- och epoxiprodukter ----- En verksamhet, som bedrevs inom ett område avsatt för småindustri och i enlighet med en stadsplan gav upphov till utsläpp av bl.a. styren. Närmaste bostadshus låg knappt 50 meter från utsläppskällan. Då utsläppet av styren efter rening inte skulle överstiga 2,3 ton per år fann Miljööverdomstolen att verksamheten med krav på reningsutrustning inte kunde anses strida mot detaljplanen varvid tillstånd lämnades.
  • MÖD 2005:5:Tillstånd enligt miljöbalken till kassodling av regnbågslax----- Kassodling av regnbåge i två odlingslägen har ansetts tillåtlig med hänsyn till att tillståndets giltighetstid och odlingsvolymen har begränsats. Som villkor för tillståndet har s.k. foderkoefficienter föreskrivits som begränsningsvärden. Tillståndet har även förenats med skyldighet att utföra kompensationsåtgärder genom anläggande av våtmarker.
  • MÖD 2014:1:Föreläggande om att ansöka om tillstånd att anlägga en deponi alternativt att anlita en befintlig deponi för uppläggning av sulfidjordmassor ----- Tillsynsmyndigheten har ansetts ha haft fog för att förelägga Trafikverket att ansöka om tillstånd för deponi alternativt att anlita en befintlig deponi för uppläggning av sulfidhaltiga jordmassor. Jordmassorna har grävts upp i samband med anläggandet av en väg och varit avsedda att användas för terrängmodulering. Jordmassorna har betraktats som avfall och inte undantagits från avfallsbegreppet med stöd av undantagsbestämmelsen i 11 § 3 förordningen (2011:927) om avfall. Massorna har heller inte ansetts utgöra en biprodukt. Vidare har terrängmoduleringen inte bedömts utgöra användning för anläggningsändamål utan betraktats som en anläggning för deponi.
  • MÖD 2003:73:Tillstånd till fortsatt och utökad produktion vid en kemisk fabrik----- Ett bolag ansåg att förbränning av flytande klorerade biprodukter som uppkommit i en process utgjorde återanvändning och därigenom inte var att betrakta som avfall. Miljööverdomstolen fann att förbränningen utgjorde intern behandling av farligt avfall och att prövningen av förbränningen måste ske mot de krav som ställs i avfallsförbränningsförordningen.
  • MÖD 2007:55:Tillstånd till hamnverksamhet ----- Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) kan som huvudregel inte krav uppställas på fartyg som anlöper en allmän svensk hamn. En verksamhetsutövare av hamnverksamhet är dock, enligt vad som gäller om prövningens omfattning, ansvarig för samtliga olägenheter inom sitt verksamhetsområde som utgörs av hamnområdet inklusive dithörande vattenområde, vilket inkluderar olägenheter av fartygsdrift. MÖD bedömde därför att verksamhetsutövaren i detta fall torde ha möjligheter att avtalsvägen förmå de aktuella rederierna att vidta åtgärder på de trafikerande fartygen, för att minska olägenheter för de närboende t.ex. genom åtgärder på fartygen omfattande ljuddämpning av fartygsfläktar, ramper och anordningar för el-anslutning på land. Förutsättningarna att genom sådana avtal med trafikerande rederier minska bulleremissionerna skulle redovisas inom ramen för ett förlängt prövotidsförordnande.
  • MÖD 2003:7:Tillstånd till täkt av berg; nu fråga om återförvisning----- Länsstyrelsen meddelade täkttillstånd och i detta reglerades även vissa kringverksamheter (återvinning av asfalt och betong samt tillverkning av anläggningsjord). Miljödomstolen upphävde beslutet beträffande kringverksamheterna och återförvisade målet till länsstyrelsen för prövning i länsstyrelsens miljöprövningsdelegation (MPD). Miljööverdomstolen ansåg att i den del ansökan avsåg kringverksamheter skulle den betraktas som en frivillig ansökan om tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken. Enligt förordningen (1997:1228) med länsstyrelseinstruktion skall en sådan ansökan prövas av MPD, varför återförvisningsbeslutet fastställdes.
  • MÖD 2003:133:Tillstånd till anläggande och drift av en biobränslepanna-----Mot bakgrund av att bullersituationen vid pappersbruket var allvarlig, fastställde Miljööverdomstolen ett separat bullervärde som villkor för driften av en nyuppförd biobränslepanna. Värdet sattes till 40 dB (A) nattetid för att inte försvåra det långsiktiga arbetet med att begränsa bullernivåerna från bruket i sin helhet till de som gäller vid nyetablering enligt Naturvårdsverkets allmänna råd om externt industribuller (RR 1978:5).
  • MÖD 2003:131:Tillstånd till tillverkning av stadsgas-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten. Miljönämnden överklagade och yrkade att samtliga kvantitativa utsläppsvillkor skulle kompletteras med villkor om kontroll med angivande av lägsta sammantagen noggrannhet för mätning, analys och beräkning. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att dessa frågor hittills reglerats i ett kontrollprogram, och att så borde ske även i fortsättningen. Kontrollprogrammet skall ge information som gör det möjligt att bedöma om villkoren följts eller inte. Således bör det i villkoret anges dels att det skall finnas ett kontrollprogram, dels att det i programmet skall anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. MÖD tillade slutligen att kontrollprogrammet skall vara klart vid den tidpunkt då tillståndet tas i anspråk och att det skall revideras fortlöpande. --- Ett särskilt yttrande finns om villkor i tillstånd och förhållandet mellan den förvaltningsrättsliga och den straffrättsliga regleringen.
  • MÖD 2019:23:Åtgärder med anledning av motorfordonstrafik på strandmark ----- Sedan lång tid har motortrafik och parkering i mycket stor omfattning skett sommartid på en privatägd sandstrand. Kommunen har underhållit nedfarter till stranden samt skyltat till parkeringen och informerat om den på sin hemsida. Mark- och miljödomstolen har med stöd av tillsynsbestämmelserna i miljöbalken förbjudit kommunen att fortsätta med underhåll, skyltning och information mm. MÖD fann att det är fråga om miljöfarlig verksamheten och att kommunen är att anse som verksamhetsutövare eftersom den genom sina åtgärder bidragit till verksamheten och fastställde MMD:s dom.
  • MÖD 2013:32:Klagorätt i mål om tillstånd enligt 7 kap. 28 b § miljöbalken ----- Enskilda sakägare har inte ansetts ha rätt att överklaga länsstyrelsens beslut att ge tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken (Natura 2000-tillstånd).
  • MÖD 2018:24:Anmälan om ändring av tillståndspliktig verksamhet ----- Länsstyrelsen ansåg att en anmäld ändring av en miljöfarlig verksamhet var tillståndspliktig och förbjöd bolaget att genomföra den anmälda ändringen innan tillstånd hade erhållits. Mark- och miljödomstolen ansåg att den anmälda verksamheten kunde anses inrymmas i företagets grundtillstånd som hade lämnats 1979 enligt miljöskyddslagen och upphävde beslutet. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att den ändrade verksamheten inom denna industripark, som gällde transport av stora mängder avfall och farligt avfall från ett annat företag inom industriområdet fram till hamnen och utlastning till fartyg, inte kunde rymmas inom tillståndet från 1979 och att verksamheten kunde medföra olägenhet av betydelse för människors hälsa eller miljön. Ändringen var därmed tillståndspliktig enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 miljöprövningsförordningen. MÖD fastställde länsstyrelsens beslut.
  • MÖD 2003:79:Tillstånd till tillverkning av läkemedelssubstanser genom kemisk syntes m.m.-----Miljödomstolens tillstånd till verksamheten tidsbegränsades till utgången av 2012. Miljööverdomstolen upphävde tidsbegränsningen med hänvisning till att verksamheten var förenlig med nuvarande och förväntad markanvändning i området. Även ett villkor om att kemikalieanvändningen vid verksamheten skulle begränsas utifrån Kemikalieinspektionens OBS- och Begränsningslista ansågs olämpligt. Det ersattes med prövotidsvillkor och ett krav på utredning av begränsningsvärden m.m. för utsläpp av avloppsvatten i syfte att minska störningarna i avloppsreningsverket och i miljön.
  • MÖD 2005:48:Närboendes talerätt mot tillsynsbeslut gällande motorsportbana----- Tillsynsmyndigheten hade godkänt anläggande och drift av en endurobana. Ett antal närboende ansågs inte ha rätt att överklaga beslutet. Miljööverdomstolen fann däremot att boende på ett avstånd om 800-1000 meter från banan, vars fastigheter även låg nära en tillfartsväg till området, var sakägare.
  • MÖD 2014:34:Tillstånd till vindkraftverksamhet ----- Mark- och miljödomstolen har i ett mål om vindkraft beslutat att som ett villkor avseende buller föreskriva att vindkraftverken inte får placeras närmare något av de befintliga bostadshusen än 1 000 meter. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det ur bullersynpunkt inte är miljömässigt motiverat med ett preciserat krav på visst avstånd utan att det är tillräckligt att placeringen av vindkraftverken regleras genom ett villkor om maximalt tillåtet buller vid bostäder. Mark- och miljödomstolens dom har därför ändrats och Miljöprövningsdelegationens villkor fastställts.
  • MÖD 2008:25:Föreläggande att ansöka om tillstånd till miljöfarlig verksamhet ----- Ett återvinningsföretag, vars pågående verksamhet inte var tillståndspliktig, förelades i ett tillsynsärende att vid vite ansöka om tillstånd. Miljödomstolen, dit grannar klagat med yrkande om förbud mot verksamheten, fann att lokaliseringen var olämplig och förbjöd verksamheten. Miljööverdomstolen ansåg att det inte var lämpligt att grunda ett förbud på osäkerhet om verkningarna av viss miljöfarlig verksamhet, när det fanns möjlighet att i en tillståndsprövning utreda förhållandena. Miljödomstolens domslut upphävdes och föreläggandet om att ansöka om tillstånd fastställdes.
  • MÖD 2002:9:Ansökan om tillstånd till ökad produktion vid ett pappersbruk----- Ansökan om tillstånd till utökad produktion - även en sådan som är begränsad till 5 % (från 780 000 till 820 000 ton papper) - har ansetts kräva fullständig prövning av hela verksamheten. Miljööverdomstolen uttalade att huvudprincipen vid prövning av en ökning av en tidigare tillståndsgiven produktion bör vara att en samlad prövning ska göras av hela verksamheten. Detta bör inte utesluta att en mindre produktionsökning under en begränsad tid kan prövas för sig även om miljöbalken inte innehåller några särskilda bestämmelser om hur en begränsad prövning skall gå till.
  • MÖD 2002:8:Avvisad ansökan om tillstånd till ökad produktion vid ett pappersbruk -----Ansökan om tillstånd till utökad produktion - även begränsad sådan (från 160 000 ton papper till 175 000 ton) - har ansetts kräva fullständig prövning av hela verksamheten.

[K9]6 a §  Även om tillståndsplikt inte följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 §, får tillsynsmyndigheten besluta att förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd, om verksamheten medför risk för betydande föroreningar eller andra betydande olägenheter för människors hälsa eller miljön. Lag (2012:907).

Prop. 2012/13:35: Bestämmelsen motsvarar nuvarande 9 kap. 6 § andra stycket första meningen. En språklig ändring görs för att förtydliga att det rör sig om beslut att förelägga.

Nuvarande 9 kap. 6 a § byter beteckning till 9 kap. 6 e §.

  • MÖD 2010:5:Ekonomisk säkerhet ----- För ett täkttillstånd har en ekonomisk säkerhet som gäller i två år efter tillståndstidens utgång ansetts betryggande.
  • MÖD 2009:18:Tillstånd till grustäktsverksamhet ----- Förekomst av två sorters bin, som båda klassats som sårbara, har inte ansetts medföra att en grustäktsverksamhet inte kan tillåtas även om det finns risk att enskilda individer påverkas negativt. Miljööverdomstolen förenade tillståndet med ett nytt villkor om kartläggning av de två bisorterna, om att täktverksamheten inte fick påbörjas innan en sådan inventering utförts samt att resultatet av denna skulle ligga till grund för en översyn och eventuell revidering och anpassning av täkt- och efterbehandlingsplanerna.
  • MÖD 2010:27:Säkerhet för tillstånd till täktverksamhet ----- Länsstyrelsen gav tillstånd till täkt av 120 000 ton grus, sand och morän samt krossning av högst 9 999 ton berg och sten. Bolaget ålades ställa säkerhet med 600 000 kr för efterbehandling. Bolaget överklagade och yrkade att få bryta en större mängd samt att säkerheten skulle sänkas till 350 000 kr. Miljödomstolen gav tillstånd till täkt av 180 000 ton grus, sand och morän och sänkte beloppet för säkerhet till 500 000 kr. Länsstyrelsen överklagade och yrkade att säkerheten skulle bestämmas till 600 000 kr. Miljööverdomstolens majoritet delade länsstyrelsens uppfattning att en indexuppräkning skulle göras av säkerhetsbeloppet och att det inte var tillräckligt att göra en indexuppräkning endast fram till tidpunkten då tillstånd meddelas. Tillståndstidens hela längd bör vara utgångspunkten för den indexuppräkning som ska göras, vilket innebär att tillståndstidens längd påverkar säkerhetens storlek och medför att ju längre tillståndstid som en verksamhetsutövare begär och beviljas, desto högre säkerhet krävs. I detta fall hade tillståndstiden bestämts till ca 20 år vilket innebar att säkerhetsbeloppet bestämdes till det av länsstyrelsen yrkade, 600 000 kr.
  • MÖD 2008:2:Anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken ----- Efter att ha anlagt en biltestbana uppstod grusmassor som verksamhetsutövaren önskade använda för egen del eller sälja. En anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken (MB) ingavs till länsstyrelsen, som dock fann att bestämmelserna om samråd inte var tillämpbara då det var frågan om täktverksamhet som fordrade tillstånd. Länsstyrelsen avvisade anmälan, vilket beslut stod fast efter miljödomstolens prövning. Miljööverdomstolen fann att materialet inte uppkommit vid täktverksamhet och att ett utnyttjande av materialet inte är en åtgärd som innebär en ändring av naturmiljön och som skall bli föremål för samråd enligt 12 kap. 6 § MB. Länsstyrelsen borde inte ha avvisat anmälan utan bedömt om uppgifterna i den skulle föranleda någon åtgärd. Målet återförvisades till lst.
  • MÖD 2006:49:Tillstånd till täktverksamhet-----Underinstanserna hade avslagit en ansökan om tillstånd till utvidgning av en täkt inom ett område som är av riksintresse för såväl naturvård och friluftsliv, 3 kap. 6 § miljöbalken (MB) som materialutvinning, 3 kap. 7 § MB. Enligt 4 kap. 2 § MB skulle dessutom turismens och friluftslivets intressen särskilt beaktas i det aktuella åslandskapet. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att brytningen inte skulle medföra påtaglig skada på riksintresset för naturvård och friluftsliv då bolaget erbjudit sig att kompensera förlusten av viss skyddsvärd fäladsmark genom att bevara och restaurera andra närliggande områden på sådant sätt att denna typ av mark skulle komma att öka. På grund härav bedömdes det inte aktuellt att göra en avvägning mellan 3 kap. 6 § och 3 kap. 7 § enligt 3 kap.10 § miljöbalken. Vad gällde åslandskapet enligt 4 kap. 2 § MB hade täkten redan gett upphov till negativ påverkan varför den begränsade ytterligare påverkan inte utgjorde en påtaglig skada på detta intresse. MÖD gav tillstånd till den utvidgade täkten.
  • MÖD 2008:37:Tillstånd till torvtäkt ----- En ansökan om torvtäkt avslogs med hänsyn till att livsbetingelserna för vissa fågelarter var hotade inom det planerade täktområdet. Enligt Miljööverdomstolen förutsätter tillämpningen av stoppregeln i 9 kap. 6 a § första stycket andra meningen miljöbalken att en djur- eller växtart är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande i hela landet eller inom den del av landet där täktverksamheten skall bedrivas. Utredningen i målet visade att det fanns livskraftiga bestånd av de åberopade fågelarterna inom det aktuella området samt att bara den omständigheten att dessa arter var medtagna på en lista i EG:s fågeldirektiv eller att enstaka individer av dessa arter skulle skadas av planerad verksamhet inte kunde föranleda tillämpning av stoppregeln. Målet återförvisades för ny handläggning.
  • MÖD 2006:71:Ansökan om tillstånd till matjordstäkt-----Länsstyrelsen och miljödomstolen hade avslagit en ansökan om matjordstäkt. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att behovet av matjord i första hand bör täckas genom sådan jord som blir tillgänglig vid anläggningsarbeten samt genom tillverkad jord. Om det skulle visa sig att efterfrågan på matjord inte kan tillgodoses skall behovet av matjord vägas mot intresset av att bibehålla jordbruksmarken. Då någon behovsutredning inte förelåg fann MÖD det inte visat att ingreppen i miljön skulle stå i rimlig proportion till nyttan av täkten.

[K9]6 b §  Den som bedriver eller avser att bedriva en miljöfarlig verksamhet får ansöka om tillstånd till verksamheten enligt denna balk även om det inte krävs tillstånd. Lag (2012:907).

Prop. 2012/13:35: Bestämmelsen motsvarar nuvarande 9 kap. 6 § tredje stycket.

Nuvarande 9 kap. 6 b § byter beteckning till 9 kap. 6 f §.

  • MÖD 2010:6:Tillstånd till täktverksamhet avseende naturgrus ----- Miljödomstolen hade fastställt länsstyrelsens beslut att ge tillstånd till brytning av högst 70 000 ton naturgrus på en plats där det tidigare hade bedrivits täktverksamhet. Gruset skulle huvudsakligen användas för betongtillverkning. Miljööverdomstolen ansåg det visat att det är tekniskt möjligt att använda krossat berg istället för naturgrus som ballast i betong och konstaterade att en avsikt med den nya bestämmelsen i 9 kap. 6 b § miljöbalken är enligt propositionen att krossat berg i ökad utsträckning bör kunna ersätta naturgrus som ballast i betong. Miljööverdomstolen fann inte att bolaget hade visat att detta förfaringssätt skulle vara ekonomiskt orimligt. Ett skyddsavstånd till verksamheten på endast 100 meter till närmaste bostadshus gjorde också att verksamhetens lokalisering inte ansågs lämplig. Miljööverdomstolen avslog ansökan.
  • MÖD 2010:22:Täktverksamhet ----- Tillstånd söktes för naturgrustäkt belägen inom vattenskyddsområde för kommunens råvattentäkt. Länsstyrelsen respektive miljödomstolen lämnade, med hänsyn till intresset av framtida vattenförsörjning, tillstånd till verksamheten endast under en kortare period för avveckling alternativt omställning av produktionen. Miljööverdomstolen fann emellertid att det för närvarande inte var möjligt att ersätta den ur täkten utvunna specialsanden med annat material. Miljööverdomstolen fann det vidare utrett att fortsatt täktverksamhet kunde bedrivas utan risk för påverkan på grundvattenförsörjningen, och förlängde därför tillståndet i tio år.

[K9]6 c §  En anmälningspliktig verksamhet får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte tillsynsmyndigheten bestämmer något annat. Lag (2012:907).

Prop. 2012/13:35: Bestämmelsen motsvarar nuvarande 9 kap. 6 § fjärde stycket.

Nuvarande 9 kap. 6 c § byter beteckning till 9 kap. 6 g §.

[K9]6 d §  Regeringen får meddela föreskrifter om

  1. skyldighet för tillsynsmyndigheten att meddela sådana förelägganden som avses i 6 a §, och
  2. vad som ska gälla vid ändring av en verksamhet som omfattas av ett tillstånd som avses i 6 b § eller som har upphört att vara tillståndspliktig men bedrivs med stöd av ett tillstånd enligt detta kapitel. Lag (2012:907).

Prop. 2012/13:35: Bestämmelsen i första punkten motsvarar nuvarande 9 kap. 6 § andra stycket andra meningen.

Bestämmelsen i andra punkten är ny. Den ger regeringen ett bemyndigande att meddela föreskrifter om vad som gäller vid ändring av dels verksamheter som bedrivs med stöd av tillstånd som har sökts frivilligt enligt den bestämmelse som nu tas in 9 kap. 6 b §, dels verksamheter som bedrivs med stöd av tillstånd men där tillståndsplikten har upphört att gälla t.ex. till följd av ...

[K9]6 e §  Tillstånd till täkt får ges endast om tillståndet förenas med en skyldighet att ställa säkerhet enligt 16 kap. 3 § för uppfyllandet av de villkor som ska gälla för tillståndet. Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver dock inte ställa säkerhet.

[S2]Kravet på säkerhet gäller inte de delar av verksamheten som omfattas av kravet i 15 kap. 36 a § på säkerhet vid utvinningsverksamhet. Lag (2022:1100).

Prop. 2021/22:219: Paragrafen, som utformas efter synpunkter från Lagrådet, innehåller bestämmelser om krav på ställande av säkerhet enligt 16 kap. 3 § vid tillstånd till täkt.

I första stycket görs en ändring som förtydligar att tillståndet får ges endast om det förenas med en skyldighet att ställa säkerhet.

I andra stycket, som är nytt, införs en bestämmelse om att kravet på säkerhet inte gäller de delar av verksamheten som omfattas av krav i 15 kap. ...

[K9]6 f §  Om en täkt av naturgrus kräver tillstånd eller anmälan enligt detta kapitel eller föreskrifter som har meddelats med stöd av kapitlet, får täkten inte komma till stånd om

  1. det med hänsyn till det avsedda användningsområdet är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt att använda ett annat material,
  2. naturgrusförekomsten är betydelsefull för nuvarande eller framtida dricksvattenförsörjning och täkten kan medföra en försämrad vattenförsörjning, eller
  3. naturgrusförekomsten utgör en värdefull natur- eller kulturmiljö. Lag (2012:907).

[K9]6 g §  Om en täkt av torv kräver tillstånd eller anmälan enligt detta kapitel eller föreskrifter som har meddelats med stöd av kapitlet, får täkten inte komma till stånd i en våtmark som utgör en värdefull natur- eller kulturmiljö. Lag (2012:907).

  • MÖD 2015:40:Ansökan om tillstånd till torvtäkt ----- Mark- och miljööverdomstolen har avslagit en ansökan om tillstånd till torvtäkt inom en del av en mosse som är starkt påverkad av tidigare torvtäktsverksamhet. Mossen har som helhet förts till naturvärdeklass 1 vid den nationella våtmarksinventeringen. Mark- och miljööverdomstolen har sammanfattningsvis funnit att mossen som helhet är en sådan värdefull naturmiljö där torvtäkt inte får komma till stånd enligt bestämmelsen i 9 kap. 6 g § miljöbalken.

[K9]6 h §  Vid prövning av en ansökan om tillstånd till täkt av matjord ska behovet av brukningsbar jordbruksmark beaktas. Lag (2012:907).

[K9]6 i §  Tillstånd får inte ges till gruvdrift eller gruvanläggning för brytning, provbrytning, bearbetning eller fysikalisk eller kemisk anrikning av uranhaltigt material om gruvdriften eller gruvanläggningen utgör en kärnteknisk anläggning som kräver tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Lag (2018:641).

Prop. 2017/18:212: I paragrafen, som är ny, anges i vilka fall tillstånd till gruvdrift eller gruvanläggning som avser uranhaltigt material inte får ges.

Förbudet är begränsat till sådana kärntekniska anläggningar som kräver tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen). Det innebär att verksamheter som är undantagna tillståndsplikt enligt 4–<a ...

[K9]6 j §  Tillstånd får inte ges till gruvdrift eller gruvanläggning för brytning, provbrytning, bearbetning eller anrikning av stenkol, brunkol eller skifferolja.

[S2]Trots första stycket får tillstånd ges till gruvdrift eller gruvanläggning för andra mineral som innefattar sådan brytning, provbrytning, bearbetning eller anrikning av stenkol, brunkol eller skifferolja som är nödvändig för att gruvdriften eller gruvanläggningen för dessa andra mineral ska kunna bedrivas. Lag (2022:727).

Prop. 2021/22:150: Trots första stycket får tillstånd ges till gruvdrift eller gruvanläggning för andra mineral som innefattar sådan brytning, provbrytning, bearbetning eller anrikning av stenkol, brunkol eller skifferolja som är nödvändig för att gruvdriften eller gruvanläggningen för dessa andra mineral ska kunna bedrivas.

Paragrafen, som är ny, innehåller ett förbud mot att ge tillstånd till gruvdrift eller gruvanläggning beträffande stenkol, brunkol eller ...

[K9]6 k §  Tillstånd får inte ges till utvinning eller med utvinning sammanhängande bearbetning av råolja, skifferolja eller naturgas.

[S2]Trots första stycket får tillstånd ges till utvinning av andra mineral som innefattar sådan utvinning eller med utvinning sammanhängande bearbetning av råolja, skifferolja eller naturgas som är nödvändig för utvinningen av dessa andra mineral.

[S3]Trots första stycket får tillstånd ges till sådan utvinning på land av råolja eller naturgas som är nödvändig för en planerad geologisk lagring av mindre än 100 000 ton koldioxid för forskningsändamål. Lag (2022:727).

Prop. 2021/22:150: Trots första stycket får tillstånd ges till utvinning av andra mineral som innefattar sådan utvinning eller med utvinning sammanhängande bearbetning av råolja, skifferolja eller naturgas som är nödvändig för utvinningen av dessa andra mineral.

Trots första stycket får tillstånd ges till sådan utvinning på land av råolja eller naturgas som är nödvändig för en planerad geologisk lagring av mindre än 100 000 ton koldioxid för ...

[K9]7 §  Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras.

[S2]Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att utan tillstånd eller innan anmälan har gjorts inrätta eller ändra sådana avloppsanordningar eller andra inrättningar.

[S3]Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela föreskrifter enligt andra stycket.

  • MÖD 2002:23:Tillstånd att leda bort inläckande grundvatten från tunnel-----Banverket hade ansökt om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för avledning och bortledning av grundvatten i samband med tunneldrivning. Miljödomstolen meddelade villkor dels för avledandet, dels för utsläppet av blandat process- och grundvatten i recipienten. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg däremot att tillståndsprövningen endast kunde omfatta själva vattenverksamheten, dvs. bortledandet av grundvatten. Domstolen fann nämligen att förutsättningar saknades att utan ansökan från Banverket pröva den miljöfarliga verksamheten som tunneldrivningen utgjorde eller de utsläpp och olägenheter som tunneldrivningen skulle kunna förorsaka. Den miljöfarliga verksamheten fick i istället regleras med stöd av bestämmelserna om tillsyn i 26 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen upphävde därför utsläppsvillkoren för avloppsvatten.
  • MÖD 2004:23:Föreläggande om åtgärder avseende avloppsanläggning för fastigheterna i en samfällighetsförening i Lerums kommun-----Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade en samfällighetsförening vid vite att komma in med förslag på hur föreningens avloppsanläggning skulle förbättras så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. Föreningen överklagade till länsstyrelsen som upphävde föreläggandet. Länsstyrelsen ansåg att möjligheten enligt 26 kap. 19 § miljöbalken (MB) att förelägga en verksamhetsutövare att lämna förslag på förbättrande åtgärder avsåg förbättringar av egenkontrollen, inte av verksamheten som sådan. Enligt länsstyrelsen kunde en tillsynsmyndighet inte heller med stöd av 26 kap. 22 § MB kräva att verksamhetsutövaren skulle redovisa förslag till lösningar. Länsstyrelsen ansåg att det är myndighetens sak att föreskriva vilka åtgärder som behövs för att tillåtlighetsreglerna skall vara uppfyllda. Miljödomstolen delade länsstyrelsens bedömning. Även Miljööverdomstolen (MÖD) delade bedömningen att 26 kap. 19 § tredje stycket och 22 § första stycket MB inte gav stöd för föreläggandet. MÖD ansåg inte heller att det med stöd av kunskapskravet i 2 kap. 2 § MB kunde krävas att föreningen enligt 26 kap. 9 § samma lag skulle redovisa förslag på åtgärder för att förbättra reningseffekten. Kunskapskravet är nämligen så allmänt att det inte tar över de krav från rättssäkerhetssynpunkt som måste ställas på utformningen av ett tillsynsföreläggande. Av ett sådant föreläggande bör klart framgå vad adressaten har att iaktta och det är tillsynsmyndighetens sak att precisera detta. MÖD avslog därför överklagandet.
  • MÖD 2002:21:Tillstånd till enskilt avlopp-----En fastighetsägare hade fått tillstånd av miljönämnden till en avloppsanläggning som bestod av ett s.k. minireningsverk kompletterat med en infiltrationsbädd. Efter överklagande av grannarna som fruktade att deras brunnar skulle bli förorenade upphävde miljödomstolen tillståndet. Fastighetsägaren och miljönämnden klagade till Miljööverdomstolen (MÖD). Domstolen uttalade att vid bedömningen av tillåtligheten av en miljöfarlig verksamhet skall redan risken för olägenheter beaktas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Verksamhetsutövarens utredningsskyldighet är långtgående. När det sedan gällde den konkreta bedömningen i målet delade MÖD miljödomstolens uppfattning att det inte kunde uteslutas att avloppsvatten från anläggningen kunde påverka brunnarna på de angränsande fastigheterna. Domstolen pekade på att det, trots omfattande utredning av parterna, kvarstod osäkerhet i fråga om markförhållandena på platsen.
  • MÖD 2017:52:Tillstånd till enskilt avlopp ----- Med ändring av underinstansernas avgöranden har MÖD förklarat en CE-märkt enskild avloppsanläggning för BDT- och WC-vatten som uppfyller kraven på hög skyddsnivå tillåtlig. MÖD har vid avgörandet beaktat följderna av generell tillståndsgivning och ansett att om villkor på gällande serviceavtal ställs upp är anläggningen tillräckligt robust för att erbjuda tillräcklig rening (biokemisk syreförbrukning, fosfor och kväve) och därför anses tillåtlig i den aktuella recipienten.
  • MÖD 2006:11:Tillstånd till avloppsanläggning-----En kommunal nämnd hade avslagit en ansökan om tillstånd till installation av toalett med vattenspolning av fekalier. Lokaliseringen av infiltrationsanläggningen ansågs mindre lämplig med hänsyn till risken för förorening av en närbelägen (55 - 66 m) dricksvattentäkt. Nämnden ansåg att en geohydrologisk undersökning borde ha utförts för att klarlägga eventuella sprickor i berggrunden. Miljödomstolen lämnade sökanden tillstånd varvid den kommunala nämnden överklagade. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att kunskapskravet i 2 kap. 2 § miljöbalken (MB) och de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. 3 § MB inte fick tillämpas så att orimliga krav enligt 2 kap. 7 § MB ställs på verksamhetsutövaren. Eftersom vattentäkten låg uppströms infiltrationsanläggningen och nämnden inte pekat på några faktiska förhållanden som gav anledning att befara att vattentäkten skulle kunna komma att förorenas fann MÖD att risken för att infiltrationsanläggningen skulle komma att påverka vattentäkten var så liten att det inte var rimligt att kräva en kostsam utredning om eventuell sprickbildning i berggrunden. En av ledamöterna var av skiljaktig mening.
  • MÖD 2011:28:Förbud mot utsläpp av avloppsvatten ----- Ägare till fritidshus på ofri grund förbjöds släppa ut avloppsvatten från bristfällig enskild avloppsanläggning. Han ansågs ansvarig oavsett äganderätt eller annan rättighet till den mark där anläggningen är placerad.
  • MÖD 2003:65:Tillstånd att utföra en enskild avloppsanläggning-----Miljönämnden hade vägrat tillstånd till uppförandet av en enskild avloppsanläggning med hänvisning till att avståndet till den skyddsvärda sjön Sommen var mindre än de 50 meter som kommunen normalt tillämpade som riktlinje. Beslutet upphävdes av länsstyrelsen. Miljööverdomstolen uttalade att den riktlinje som kommunen tillämpade skulle ställas mot övriga beaktansvärda faktorer i målet bl.a. att det var fråga om nyanläggning av en avloppsanläggning för toalettvatten och att det fanns en beaktansvärd risk för förorening av Sommen. Eftersom de kostnader som var förenade med en alternativ lösning på avloppsfrågan inte ansågs vara orimliga fastställdes miljönämndens förbud.
  • MÖD 2005:20:Enskild avloppsanläggning-----Miljönämnden förelade en fastighetsägare att vid vite om 40 000 kr senast visst datum ha kopplat allt spillvatten från BDT (bad, disk och tvätt) till det kommunala spillvattennätet. I samma beslut förbjöd nämnden fastighetsägaren att installera sluten tank. Länsstyrelsen upphävde beslutet då det inte ansågs varken miljömässigt eller kostnadsmässigt motiverat. Miljööverdomstolen fann att då fastigheten låg inom verksamhetsområdet för den kommunala va- anläggningen och en förbindelsepunkt till denna fanns upprättad var en anslutning till denna i regel den miljömässigt mest lämpade lösningen för att komma tillrätta med olägenheterna från utsläpp av avloppsvatten från den befintliga stenkistan. Det ansågs inte orimligt att kräva anslutning vid en bedömning av nyttan i jämförelse med merkostnaden för anslutningsalternativet i förhållande till kostnaderna för en installation av sluten tank.
  • MÖD 2006:27:Tillstånd till enskild avloppsanläggning-----Kommunen hade avslagit en ansökan om att få installera en avloppsanläggning med avledande av avloppet inklusive WC till en sluten tank. Efter överklagande lämnade miljödomstolen tillstånd. Miljööverdomstolen (MÖD) upphävde domen och fastställde kommunens beslut. MÖD uttalade att vid prövning av installation av vattentoalett bör förhållandena inom det större område i vilket fastigheten ingår läggas till grund för prövningen och inte de specifika förhållandena på fastigheten och anläggningens tekniska utformning. Följden av en generell tillståndsgivning inom det givna området måste beaktas. Att transportera avloppsvatten i slutna tankar sju mil till en behandlingsanläggning är inte en miljömässigt långsiktigt hållbar avloppslösning. Fastighetsägarna inom fritidshusområdet bör i avvaktan på en gemensam avloppsanläggning använda mer miljöanpassade avloppslösningar än vattentoalett med sluten tank.
  • MÖD 2006:53:Tillstånd till enskild avloppsanläggning-----Tillstånd till utsläpp från en avloppsanläggning med en installerad vattentoalett var inte förenligt med miljöbalkens krav på en hållbar utveckling och det nationella miljömålet ”Ingen övergödning”. Därvid beaktades vad som skulle bli följden av en generell tillståndsgivning till liknande vattentoaletter på fastigheter belägna i skärgårdsområden med utsläpp till Östersjön. Miljööverdomstolen (MÖD) bedömde med hänsyn till alla svenska skärgårdsområden i Östersjön att det på några decenniers sikt kunde röra sig om ett mycket stort antal fastigheter. De sammanlagda utsläppen från dessa tänkta fastigheter låg till grund för bedömningen. MÖD ansåg att den valda lösningen inte var tillräckligt robust för att långsiktigt garantera en tillfredställande reduktion av närsalter. Toalettfrågan borde lösas med någon form av torrtoalett. MÖD fastställde den lokala nämndens beslut, varigenom ansökan om installation av vattenspolande toalett avslagits. En ledamot var skiljaktig.
  • MÖD 2008:39:Tillstånd till enskild avloppsanordning ----- En fastighetsägare ansökte om tillstånd till enskild avloppsanläggning med sluten tank inom ett bostadsområde som planerades att i framtiden anslutas till kommunal va- anläggning. Miljööverdomstolen (MÖD) noterade att det ibland kan finnas skäl att i avvaktan på anslutning till det kommunala avloppsnätet ge ett tidsbegränsat tillstånd till en sluten tank. Att den tilltänkta anläggningen skulle användas för en planerad nybyggnation talade mot att ge ett tidsbegränsat tillstånd. Dessutom skulle en nybyggnation med vattentoalett komma att kräva ett uttag ur redan den hårt belastade grundvattentillgången. MÖD fann att det inte kunde anses oskäligt att klagandena fick invänta den planerade va-anläggningen.
  • MÖD 2000:41:Tillstånd till enskilt avlopp-----Miljööverdomstolen ansåg att tillstånd till avloppsanläggning belägen uppströms en dricksvattentäkt inte borde ha meddelats eftersom utredningen om markförhållandena på platsen var otillräcklig för att bedöma omgivningspåverkan.
  • MÖD 2004:58:Föreläggande vid vite-----Ett vitesföreläggande om anläggande av trekammarbrunn och markbädd har omformulerats till att avse förbud mot utsläpp av allt avloppsvatten med hänsyn till att det inte kan uteslutas att en godtagbar rening av avloppsvattnet kan uppnås med andra metoder än de förelagda.
  • MÖD 2002:3:Olägenhet på grund av klockringning-----Klockringning nattetid har ansetts som en olägenhet för människors hälsa. Kyrklig samfällighet har förelagts att som skälig åtgärd begränsa klockringningen eller vidta bullerbegränsande åtgärder vid klockorna eller i bostäder i kyrkans omgivning så att den maximala ljudnivån från den tidsangivande klockringningen inte överstiger den maximala bullernivån 35 dB(A) nattetid (kl. 22.00 t.o.m. kl. 07.00) i sovrum i bostäder för permanentboende.
  • MÖD 2004:46:Föreläggande för fastighetsägare att ansluta fastighet till kommunalt va-nät m.m.----- Bedömningar vid bestämmande av vitesbelopps storlek.
  • MÖD 2010:26:Tidsbegränsning av tillstånd till enskild avloppsanläggning ----- Miljö- och Byggnämnden beviljade tillstånd till BDT-avlopp kopplat till slamavskiljare och markinfiltration på en fritidsfastighet. Miljööverdomstolen upphävde tidsbegränsningen av tillståndet och konstaterade att anläggningen var avsedd för ett enfamiljshushåll och att tillståndet var villkorat med att en ur miljöskyddssynpunkt lämplig anordning skulle installeras. Därmed fanns inga starka miljöskäl som talade för en tidsbegränsning. Sammantaget saknades behov av att tidsbegränsa tillståndet.
  • MÖD 2015:1:Förbud mot utsläpp av orenat avloppsvatten ----- Mark- och miljööverdomstolen fastställde nämndens beslut att förbjuda utsläpp av avloppsvatten (BDT-vatten) från befintlig avloppsanordning (stenkista). Domstolen fann att en stenkista inte kan anses uppfylla dagens krav på rening och omhändertagande av avloppsvatten. Anläggningen kunde inte anses uppfylla de miljö- och hälsoskyddskrav som bör ställas på en avloppsanordning för BDT-vatten.
  • MÖD 2004:84:Tillstånd till enskild avloppsanläggning-----En sluten tank hade installerats för allt avloppsvatten (WC, bad, disk och tvätt) utan tillstånd. Efter ansökan om tillstånd medgav miljö- och hälsoskyddsnämnden ett temporärt tillstånd att under ett år bruka det befintliga avloppet samt förelades sökanden att inom samma tid ha installerat en avloppsanläggning som kunde godkännas av nämnden. Föreläggandet i den senare delen upphävdes av länsstyrelsen. Sökanden överklagade och yrkade permanent tillstånd till sluten tank. Miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning att ett permanent tillstånd till sluten tank inte borde meddelas. Det tidsbegränsade tillståndet förlängdes för att ge sökanden en möjlighet att finna en ny lösning på avloppsfrågan.
  • MÖD 2005:41:Tillstånd till inrättande av en avloppsanläggning-----Lokalisering av en avloppsanläggning för infiltration av WC-vatten har inte godtagits då jordlagret som mest bestod av lera och mjäla, var ytterst tunt samt att det saknades utredning om sprickbildning i berggrunden.
  • MÖD 2020:20:Förbud mot användning av en enskild avloppsanläggning ----- MÖD har fastställt förbudet eftersom de brister i anläggningen som nämnden påtalat bedömdes medföra en hög risk för förorening av grundvattnet i området. Att kommunen förelagts att inrätta en allmän va-anläggning i området föranledde inte någon annan bedömning eftersom en sådan lösning låg långt fram (ca tio år) i tiden.

[K9]7 a §  En verksamhet för behandling av avfall som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt detta kapitel eller föreskrifter som har meddelats med stöd av kapitlet får tillåtas endast om det finns skäl att anta att den planerade behandlingen kommer att uppfylla kraven i 15 kap. 11 §. Lag (2019:1263).

[K9]8 §  Ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet prövas av mark- och miljödomstolen.

[S2]Regeringen får meddela föreskrifter om att ansökan om tillstånd för vissa slag av verksamheter ska prövas av länsstyrelsen. Regeringen får meddela föreskrifter om att en kommunal nämnd ska pröva frågor om tillstånd om den miljöfarliga verksamheten kan antas ha en liten miljöpåverkan. Tillstånd som rör Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt ska alltid prövas av länsstyrelsen.

[S3]Anmälan om miljöfarlig verksamhet ska, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, göras till försvarsinspektören för hälsa och miljö, länsstyrelsen eller kommunen. Lag (2017:782).

Prop. 2016/17:144: I tredje stycket föreslås en ändring som en konsekvens av förslaget om att tillsynsfunktionen ska byta benämning från generalläkaren till försvarsinspektören för hälsa och miljö. Det innebär ingen ändring i sak.

Skälen för ändringen redogörs närmare för i avsnitt 6. Därutöver görs språkliga ändringar i samtliga stycken.

  • MÖD 2002:23:Tillstånd att leda bort inläckande grundvatten från tunnel-----Banverket hade ansökt om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för avledning och bortledning av grundvatten i samband med tunneldrivning. Miljödomstolen meddelade villkor dels för avledandet, dels för utsläppet av blandat process- och grundvatten i recipienten. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg däremot att tillståndsprövningen endast kunde omfatta själva vattenverksamheten, dvs. bortledandet av grundvatten. Domstolen fann nämligen att förutsättningar saknades att utan ansökan från Banverket pröva den miljöfarliga verksamheten som tunneldrivningen utgjorde eller de utsläpp och olägenheter som tunneldrivningen skulle kunna förorsaka. Den miljöfarliga verksamheten fick i istället regleras med stöd av bestämmelserna om tillsyn i 26 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen upphävde därför utsläppsvillkoren för avloppsvatten.
  • MÖD 2003:7:Tillstånd till täkt av berg; nu fråga om återförvisning----- Länsstyrelsen meddelade täkttillstånd och i detta reglerades även vissa kringverksamheter (återvinning av asfalt och betong samt tillverkning av anläggningsjord). Miljödomstolen upphävde beslutet beträffande kringverksamheterna och återförvisade målet till länsstyrelsen för prövning i länsstyrelsens miljöprövningsdelegation (MPD). Miljööverdomstolen ansåg att i den del ansökan avsåg kringverksamheter skulle den betraktas som en frivillig ansökan om tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken. Enligt förordningen (1997:1228) med länsstyrelseinstruktion skall en sådan ansökan prövas av MPD, varför återförvisningsbeslutet fastställdes.
  • MÖD 2000:31:Forum för prövning av miljöfarlig verksamhet som bedrivs av Försvaret -----Ansökningar från Försvaret om att bedriva miljöfarlig verksamhet ska enligt grunderna för 21 kap. 7 § miljöbalken alltid överlämnas till regeringen för prövning i sak, oavsett om tillståndsansökan ingivits före eller efter miljöbalkens ikraftträdande.

Särskilda bestämmelser om hälsoskydd

[K9]9 §  Bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer och hållas fria från ohyra och andra skadedjur.

[S2]Ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom skall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa.

  • MÖD 2011:26:Förbud mot bedrivande av öppen förskola ----- Hälsoskyddsbestämmelsen i 9 kap. 9 § miljöbalken har ansetts tillämplig även på utomhusmiljön vid en öppen förskola. Vidare har fastslagits att vid lokaliseringsbedömningen enligt 2 kap. 6 § miljöbalken måste beaktas de olägenheter som sedan tidigare förekommer på platsen.
  • MÖD 2005:45:Föreläggande att upphöra med dubbelbeläggning-----Fråga dels om dubbelbeläggning i häktesceller utgjorde olägenhet för människors hälsa, dels om det skäligen kunde krävas av Kriminalvårdsstyrelsen att upphöra med dubbelbeläggning.
  • MÖD 2017:51:Förbud mot doftsättning i galleria ----- En miljönämnd har förbjudit ett bolag att doftsätta entréer och toaletter i en centrumgalleria. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att gallerian är en lokal för allmänt ändamål enligt 9 kap. 9 § miljöbalken. Domstolen har vidare funnit att vid bedömningen av om doftsättning är en olägenhet för människors hälsa ska hänsyn tas till personer som lider av sensorisk hyperreaktivitet, s.k. doftöverkänslighet. Utredningen i målet har ansetts ge stöd för att doftsättning kan medföra olägenhet för doftöverkänsliga personer. Även om utredningen inte med säkerhet har visat att komponenterna i den doftsättning som bolaget använt var sådana att de orsakade besvär, har domstolen funnit att redan risken för olägenhet medför att bolaget varit skyldigt att vidta åtgärder. Doftsättningen har inte heller ansetts som ringa eller tillfällig. Ett åtagande från bolaget att hålla vissa entréer och toaletter doftfria har inte ansetts som en tillräcklig försiktighetsåtgärd. Ett föreläggande att upphöra med doftsättning har av domstolen inte ansetts vara mer ingripande än vad som krävts eller orimligt i förhållande till de kostnader som det medfört för bolaget. Nämndens föreläggande har därmed fastställts.
  • MÖD 2012:20:Föreläggande att mäta radonhalt i bostad ----- En fastighetsägare kan vara adressat för ett föreläggande om att mäta radon i den egna bostaden. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att ägaren av en byggnad, oavsett om byggnaden nyttjas som bostad av ägaren och dennes familj, är att anse som verksamhetsutövare när det gäller byggnadens effekter på människors hälsa. Föreläggandet har ansetts motiverat då det funnits skäl att misstänka att radon kan finnas i marken samt i byggnadens konstruktion.
  • MÖD 2020:26:Tillsyn avseende buller på rättspsykiatrisk slutenvårdsavdelning ----- MÖD har bedömt att en anmälan om buller från en larmanordning på en avdelning för rättspsykiatrisk vård omfattas av en miljönämnds tillsynsansvar enligt miljöbalken. Nämndens beslut att avsluta tillsynsärendet utan egen utredning och överlämna anmälan till Inspektionen för vård och omsorg har därför upphävts.

[K9]10 §  Anläggningar för grundvattentäkter skall inrättas och användas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer.

[S2]Om det inte krävs tillstånd enligt 11 kap., får en kommun föreskriva att det ändå skall krävas tillstånd av kommunen eller anmälan till denna för att inrätta och använda en ny anläggning för grundvattentäkt i områden där knapphet på sött grundvatten råder eller kan befaras uppkomma. Detta gäller om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa skall uppkomma. Kommunen får också föreskriva anmälningsplikt för sådana anläggningar som redan finns inom angivna områden.

[K9]11 §  Regeringen får föreskriva att vissa djur inte utan särskilt tillstånd av kommunen får hållas inom områden med detaljplan eller områdesbestämmelser, om sådana föreskrifter behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppstår.

[S2]Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana föreskrifter.

  • MÖD 2004:71:Tillstånd till hållande av häst inom detaljplanelagt område----- Miljööverdomstolen har avslagit ansökan om tillstånd till hållande av häst inom detaljplanelagt område med hänvisning till att valet av plats för hästhållningen inte överensstämmer med kraven i 2 kap. 4 § miljöbalken. Även fråga om tillstånds förenlighet med planbestämmelser samt skyldigheten att upprätta miljökonsekvensbeskrivning.

[K9]12 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även i andra fall än som avses i 10 och 11 §§ meddela de föreskrifter som behövs till skydd mot olägenheter för människors hälsa. Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana föreskrifter.

[S2]I föreskrifter enligt första stycket får anges att verksamheter som kan medföra olägenheter för människors hälsa inte får bedrivas eller att vissa anläggningar inte får inrättas utan att kommunen har lämnat tillstånd eller en anmälan har gjorts till kommunen.

[K9]13 §  Kommunala föreskrifter som meddelas till skydd mot olägenheter för människors hälsa får inte medföra onödigt tvång för allmänheten eller annan obefogad inskränkning i den enskildes frihet.

[K9]14 §  Kommunen skall utan dröjsmål underrätta smittskyddsläkaren om iakttagelser som kan vara av betydelse för smittskyddet för människor. Lag (2004:169).

Prop. 2003/04:30: Paragrafen är ny men motsvarar till viss del 12 § första stycket andra meningen i gällande smittskyddslag.

[K9]15 §  Vid misstanke om att ett sällskapsdjur som innehas av privatperson eller ett objekt bär på en allvarlig smittsam sjukdom som kan föras över till människor, skall kommunen omedelbart vidta de åtgärder som behövs för att spåra smittan och undanröja risken för smittspridning. Om det är nödvändigt för att förhindra spridning av sjukdomen får kommunen låta förstöra föremål av personlig natur och låta avliva sällskapsdjur som innehas av privatpersoner.

[S2]Den som har drabbats av ett beslut enligt första stycket andra meningen har rätt till skälig ersättning av kommunen.

[S3]Första och andra styckena gäller inte om åtgärder vidtas enligt livsmedelslagen (2006:804), lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m., epizootilagen (1999:657) eller zoonoslagen (1999:658). Lag (2006:828).

Prop. 2005/06:128: Med anledning av de nuvarande lagarna om livsmedel (1971:511) och provtagning på djur, m.m. (1992:1683) upphävs och ersätts av nya lagar

byts hänvisningarna till de nuvarande lagarna i tredje stycket ut mot hänvisningar ...

Prop. 2003/04:30: Paragrafen är ny. Den klarlägger för kommunen när ett ansvar för smittskyddsåtgärder senast inträder.

/Träder i kraft I: 2024-03-01/

[K9]16 §  Den myndighet som regeringen bestämmer ska bevaka risker som uppkommer i ledningar, installationer och anordningar på fastigheter eller i byggnader som används för att distribuera dricksvatten. Lag (2024:22).

Prop. 2023/24:30: Paragrafen är ny. Bestämmelsen är en del i genomförandet av artikel 10 i det nya dricksvattendirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.

/Träder i kraft I: 2024-03-01/

[K9]17 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en kommun, fastighetsägare eller nyttjanderättshavare ska lämna de uppgifter som behövs för att bedöma sådana risker som avses i 16 §. Lag (2024:22).

10 kap. Verksamheter som orsakar miljöskador

Prop. 2018/19:95: Det ska även fortsättningsvis vara möjligt för länsstyrelsen att besluta om tillträde för den som har en skyldighet enligt 10 kap. att avhjälpa en miljöskada.

Innebörden av ordet avhjälpande förklaras i 10 kap. 1 § tredje stycket. Där framgår att åtgärder som ska vidtas innefattar såväl undersökning som efterbehandling.

Bestämmelsen moderniseras också språkligt. Övervägandena finns i avsnitt ...

  • MÖD 2011:25:Föreläggande enligt miljöbalken att gräva upp cistern m.m. samt utföra markunderökningar ----- Ett föreläggande om efterbehandling, bestående i uppgrävning av tidigare använd oljecistern och rörledningar, med stöd av 26 kap. 9 § och 2 kap. 8 § miljöbalken förutsätter att det finns en konstaterad skada eller olägenhet för miljön. Ett föreläggande om markunder¬sökningar i anslutning till oljecistern och rörledningar, med stöd av 26 kap. 22 § miljöbalken, förutsätter inte att en verksamhet konstaterats vara miljöskadlig utan det är tillräckligt att miljöskada kan befaras. Ett sådant föreläggande kan riktas även mot den som avslutat en verksamhet.
  • MÖD 2008:22:Tillstånd till utökad verksamhet med gjutning och tillverkning av motorer ----- Det fanns inget formellt hinder eller ansågs olämpligt eller oskäligt att i samband med en tillståndsprövning ålägga ett bolag i ett villkor för tillståndet att utreda vilka historiska föroreningar som kunde finnas på verksamhetsområdet eftersom likartad verksamhet länge bedrivits på platsen och samband därför fanns med nu tillståndsgiven verksamhet. Upplystes också om att länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet också kan rikta samma krav mot bolaget med stöd av bestämmelserna i 10 kap. miljöbalken.
  • MÖD 2010:18:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga om omfattningen av verksamhetsutövarens ansvar enligt 10 kap. 4 § Miljööverdomstolen uttalade att skälighetsavvägningen ska ske i två steg. För det första ska det utredas vilka efterbehandlingsåtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga ut kostnadssynpunkt. Därefter ska det ske en bedömning av ansvarets omfattning. Miljööverdomstolen fann att de förelagda åtgärderna var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga. Vid bedömningen av ansvarets omfattning beaktade Miljööverdomstolen tidsaspekten och begränsade bolagets ansvar för avhjälpandeåtgärder till 25 % av kostnaderna. Miljööverdomstolen fann även att när ett föreläggande har utformats på så sätt att en verksamhetsutövares kostnadsansvar har begränsats i förhållande till de åtgärder som ska vidtas bör det inte sanktioneras med ett vite. Även fråga om föreläggandet var riktat till rätt adressat.
  • MÖD 2012:59:Regresstalan om ersättning för efterbehandlingskostnader m.m. ----- Efter köp av en fastighet på vilken bedrivits industriell verksamhet sedan början av 1900-talet har en större petroleumförekomst upptäckts i marken. En byggnad (f.d. textilfabrik) har rivits av köparen i syfte att exploatera marken för bostadsändamål. Efter sanering av fastigheten har köparen väckt talan och regressvis yrkat ersättning för dessa kostnader av säljaren. Säljaren har i genstämning yrkat fastställelse av att bolaget på grund av en friskrivningsklausul inte är skyldigt att betala ersättning för efterbehandlingskostnaderna. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att mark- och miljödomstol är behörig att pröva de köprättsliga invändningarna. I målet har bevisning åberopats om oljeförekomstens ålder och frågor om bevisbörda m.m. har aktualiserats. Båda parter har betraktats som verksamhetsutövare som bidragit till föroreningen. Vid fördelningen av det solidariska ansvaret har bolaget som utfört saneringen bedömts skyldig att stå för den andel av kostnaden som belöper på bolagets verksamhetstid (3 år jämfört med 15 år).
  • MÖD 2003:29:Tillstånd till produktion av träkol m.m.; nu fråga om utredningsvillkor -----Ett av Koncessionsnämnden år 1996 meddelat tillstånd till träkolsproduktion innehöll ett prövotidsförordnande med utredningsvillkor. Efter prövotidsredovisningen år 2001 meddelade miljödomstolen ytterligare utredningsvillkor, varav ett avsåg recipientundersökningar i en vik i anslutning till den damm som användes av bl.a. bolaget. Miljööverdomstolen underkände emellertid villkoret eftersom frågan om efterbehandling av vattenområdet ansågs ligga utanför vad som skjutits upp i det ursprungliga Koncessionsnämndsbeslutet. Domstolen uttalade att denna fråga istället fick hanteras med stöd av bestämmelserna i miljöbalken.
  • MÖD 2014:14:Fastighetsägares efterbehandlingsansvar ----- Fråga om fastighetsägares efterbehandlingsansvar enligt 10 kap. miljöbalken i ett fall där det inte funnits någon verksamhetsutövare som kunnat göras ansvarig för avhjälpande av föroreningsskada. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det saknades förutsättningar att ålägga fastighetsägaren sådant ansvar.

Definitioner

[K10]1 §  Med föroreningsskada avses i detta kapitel en miljöskada som genom förorening av ett mark- eller vattenområde, grundvatten, en byggnad eller en anläggning kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

[S2]Med allvarlig miljöskada avses i detta kapitel en miljöskada som är så allvarlig att den

  1. genom förorening av mark utgör en betydande risk för människors hälsa,
  2. genom påverkan på ett vattenområde eller grundvatten har en betydande negativ effekt på kvaliteten på vattenmiljön, eller
  3. i en betydande omfattning skadar eller försvårar bevarandet av en djur- eller växtart eller livsmiljön för en sådan art, om skadan avser
    1. ett naturområde som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2,
    2. ett djurs fortplantningsområde eller viloplats som skyddas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 §, eller
    3. en art som skyddas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap.1 eller 2 §.

[S3]Med avhjälpande avses i detta kapitel utredning, efterbehandling och andra åtgärder för att avhjälpa en föroreningsskada eller en allvarlig miljöskada. Lag (2007:660).

  • MÖD 2005:32:Rättelse på den felandes bekostnad-----En läckande oljetunna har påträffats under markytan på en fastighet där ett antal andra oljetunnor grävts ned senast den 30 juni 1969. Eftersom det inte blivit utrett vare sig att den läckande oljetunnan grävts ned efter nämnda datum eller att det förekommit någon aktivitet med tunnorna därefter har ansvar för förorening av marken inte kunnat utkrävas. En ledamot var skiljaktig.
  • MÖD 2014:2:Föreläggande att vidta sedimentundersökningar enligt 10 kap. miljöbalken ----- Mark- och miljööverdomstolen fann till skillnad från underinstanserna att bolaget inte kunde åläggas ansvar för att analysera ämnen som bolagets verksamhet enligt utredningen i målet inte kunde ha gett upphov till. Med stöd av 10 kap. 4 § miljöbalken jämkades omfattningen av bolagets efterbehandlingsansvar på så sätt att kravet att analysera vissa ämnen togs bort. Domstolen fann också att det saknas rättsligt stöd för att bolaget enligt 10 kap. 6 § miljöbalken skulle kunna göras solidariskt ansvarig för efterbehandlingsåtgärder utöver det ansvar som bestämts enligt 4 § samma kapitel.
  • MÖD 2006:26:Fordran för efterbehandling av förorenad fastighet; nu fråga om forum -----Efter föreläggande av en länsstyrelse sanerade ett bolag (A) tillika fastighetsägare sin förorenade mark. Därefter yrkade bolaget att miljödomstolen skulle förplikta det bolag (B) som bedrivit verksamhet på platsen och som givit upphov till miljöskadan att ersätta bolaget för saneringskostnaden. Bolaget (B) yrkade att miljödomstolen skulle avvisa käromålet då miljödomstolen inte var behörig att ta upp talan till prövning. Miljööverdomstolen fann att miljödomstolen gjort rätt som ogillat avvisningsyrkandet eftersom fastigheten var ett sådant förorenat område som avses i 10 kap. 1 § miljöbalken (MB). Båda bolagen var verksamhetsutövare enligt 10 kap. 2 § MB och ansvariga för efterbehandling av fastigheten. Eftersom ansvaret var solidariskt skulle det som någon av dem betalat fördelas mellan dem efter vad som ansågs skäligt. Bolaget ( A) hade således haft rätt att enligt 20 kap. 2 § 7 MB väcka talan vid miljödomstol om fördelning av det solidariska ansvaret.
  • MÖD 2010:19:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Inom ett område har A bedrivit järnvägs- och bussverksamhet. Kommunen B avsåg att exploatera området för bl.a. bostäder. Fråga om omfattningen av A:s ansvar för efterbehandlingsåtgärder enligt 10 kap 4 § miljöbalken. Miljönämnden hade förelagt två verksamhetsutövare, A och B, i skilda beslut att vidta samma åtgärder för efterbehandling. A överklagade. Beslutet mot B vann laga kraft. Miljööverdomstolen uttalade att det inte fanns något stöd i miljöbalken för att det ska ske en samordnad prövning av samtliga verksamhetsutövare när tillsynsmyndigheten riktar ett föreläggande om åtgärder för efterbehandling. Vid prövningen av vilka efterbehandlingsåtgärder som var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga fann Miljööverdomstolen att det inte var skäligt att ålägga A att vidta åtgärder till den del som dessa avsåg att åstadkomma en förädling av området till nivån för känslig markanvändning. Eftersom B redan vidtagit åtgärder till denna nivå var det inte möjligt att förelägga A att vidta åtgärder till en lägre ambitionsnivå. Det var i målet inte heller möjligt att begränsa A:s kostnadsansvar. Miljööverdomstolen upphävde föreläggandet. Även fråga om föreläggandet var riktat mot rätt adressat.
  • MÖD 2002:16:Föreläggande mot konkursbo om efterbehandling av förorenad mark-----En lastbil tillhörande en enskild firma hade genom läckage av diesel förorenat mark. Efter att firman gått i konkurs stod fordonet kvar på platsen i ytterligare en månad. Lastbilen återtogs därefter av försäljaren då konkursboet förklarade att det inte hade några anspråk på fordonet. Den kommunala nämnden förelade konkursboet att efterbehandla marken. Miljööverdomstolen fann att konkursboet hade haft rådighet över lastbilen och alltså var adressat enligt 10 kap. 2 § miljöbalken. Vidare fann domstolen det skäligt att konkursboet fick stå för efterbehandlingen, bl.a. med hänvisning till att det inte var visat att den föroreningen som skett efter konkursutbrottet varit av begränsad omfattning. De begärda åtgärderna ansågs inte heller vara oförenliga med konkursen som likvidationsförfarande, då de var relativt begränsade till omfång och kostnad.
  • MÖD 2010:17:Miljöteknisk undersökning på Forsbacka bruk, Gävle kommun ----Inom ett område hade järnbruksverksamhet av olika slag bedrivits sedan 1500-talet. Frågor i målet var dels om det var visat att området var så förorenat att reglerna i 10 kap. var tillämpliga, dels vilken verksamhet som ska ha bedrivits efter den 30 juni 1969 för att verksamhetsutövaren ska kunna bli ansvarig - järnbruksverksamheten som helhet eller varje delverksamhet för sig. Miljööverdomstolen fann att en studie enligt MIFO fas 1, stödd av ett fåtal jordanalyser, tillräckligt tydligt klarlagt att 10 kap. var tillämpligt. Domstolen fann också att järnbruksverksamheten ska ses som en integrerad helhet som har bedrivits efter den 30 juni 1969. Hela området kan därför omfattas av utredningskrav.
  • MÖD 2010:10:Föreläggande att utföra markundersökning ----- Fråga om reglerna i 10 kap. om förorenade områden var tillämpliga på ett utfyllnadsområde, eller om förekomsten av avfallsmassor inom området kunde utgöra ett s.k. förvaringsfall (en pågående miljöfarlig verksamhet) för vilken 10 kap. inte är tillämpligt. Miljööverdomstolen fann att det inte finns stöd i praxis för att betrakta utfyllnadsområden som förvaringsfall på vilka reglerna i 10 kap. miljöbalken inte skulle vara tillämpliga. Om syftet när avfallet påfördes området var att bli kvitt avfall, att fylla ut marken eller bådadera spelar inte någon roll för bedömningen av att det nu är fråga om ett förorenat område.
  • MÖD 2013:36:Föreläggande att vidta åtgärder enligt 10 kap. miljöbalken ----- Mark- och miljööverdomstolen fann i likhet med underinstanserna att två konkursbon bedrivit gruvverksamhet och därmed var att anse som verksamhetsutövare enligt 10 kap. miljöbalken. Domstolen framhöll att begreppet gruvverksamhet ska ses som en integrerad helhet bestående av flera delar. Med hänsyn till att föreläggandet var begränsat till vissa åtgärder avseende rening och egenkontroll har skäl för jämkning inte ansetts föreligga trots att konkursbona bedrev verksamheten under endast ett halvår.
  • MÖD 2008:11:Föreläggande om utredning av föroreningar ----- Ett bolag hade under åren 1966-1967 lämnat avfall från sin produktion på två fastigheter som bolaget själv inte ägde eller disponerade. Eftersom ägaren/arrendatorn av dessa fastigheter inte drev någon verksamhet för avfallsdeponering fann Miljööverdomstolen (MÖD) att bolaget därigenom inte kunde anses ha avhänt sig ansvaret för avfallet. Bolagets faktiska drift hade pågått efter den 30 juni 1969 och pågick fortfarande. Verkningarna av avfallet kvarstod. Med hänsyn härtill fann MÖD att bestämmelserna i 2 kap. 8 § och 10 kap. 2 § miljöbalken skulle tillämpas på verksamheten enligt 8 § lagen om införande av miljöbalken. MÖD fastställde länsstyrelsens föreläggande om utredning av föroreningssituationen. En ledamot var skiljaktig.

Verksamhetsutövares ansvar för avhjälpande

[K10]2 §  Den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till en föroreningsskada eller allvarlig miljöskada (verksamhetsutövaren) är ansvarig för det avhjälpande som skall ske enligt bestämmelserna i detta kapitel. Lag (2007:660).

  • MÖD 2008:14:Föreläggande om undersökning av förorenat område ----- Ett konkursbo förelades utföra undersökningar på ett antal fastigheter som var förorenade sedan lång tid tillbaka. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att konkursboet som endast bedrivit arkning av redan tillverkat papper inte kunde anses ha bidragit till förorening av sediment i damm och å. Därför kunde inte krav på provtagning och undersökning av sediment riktas mot boet. I fråga om undersökning av deponier visade utredningen att konkursboet varken hade bedrivit deponiverksamhet eller disponerat fastigheterna under den tid boet förvaltat bruket. Därför ansågs konkursboets anknytning till deponin inte vara av den karaktären att boet skulle anses vara verksamhetsutövare. Jfr MÖD 2008:13 (M 8370-06) som avgjordes samma dag.
  • MÖD 2014:2:Föreläggande att vidta sedimentundersökningar enligt 10 kap. miljöbalken ----- Mark- och miljööverdomstolen fann till skillnad från underinstanserna att bolaget inte kunde åläggas ansvar för att analysera ämnen som bolagets verksamhet enligt utredningen i målet inte kunde ha gett upphov till. Med stöd av 10 kap. 4 § miljöbalken jämkades omfattningen av bolagets efterbehandlingsansvar på så sätt att kravet att analysera vissa ämnen togs bort. Domstolen fann också att det saknas rättsligt stöd för att bolaget enligt 10 kap. 6 § miljöbalken skulle kunna göras solidariskt ansvarig för efterbehandlingsåtgärder utöver det ansvar som bestämts enligt 4 § samma kapitel.
  • NJA 2009 s. 41:Ett konkursbo har ansetts ställa en lokal som hyrts av konkursgäldenären till hyresvärdens förfogande genom en förklaring att boet inte gjorde anspråk på lokalen, oavsett att i lokalen fanns lösöre som konkursboet avstod från, att lokalen var delvis uthyrd i andra hand och att det i lokalen fanns miljöfarligt avfall som konkursboet lät föra bort efter den dag som lokalen enligt boets meddelande ställts till hyresvärdens förfogande (12 kap. 31 § femte stycket jordabalken).
  • MÖD 2011:24:Föreläggande om åtgärdsförberedande undersökning ----- Ett bolag hade förelagts att inkomma med resultatet av en åtgärdsförberedande undersökning av klorerande lösningsmedel (trikloretylen) på den fastighet där bolaget bedrev sin verksamhet. Bolaget överklagade föreläggandet och åberopade att det inte hade använt trikloretylen i sin verksamhet och att det inte heller hade tagit över verksamheten från tidigare bolag på platsen. Eftersom bolaget och nämnden syntes vara överens om att trikloretylen inte hade förbrukats i bolagets verksamhet och det inte förelåg något organisatoriskt samband mellan bolaget och tidigare verksamhetsutövare på platsen fann Mark- och miljööver-domstolen att föreläggandet skulle upphävas.
  • MÖD 2009:36:Undersökning av förorenat område ----- Ett bolag hade under perioden 1914 till februari 1966 bedrivit sulfitmassatillverkning på platsen. Efter att sulfitmassatillverkningen hade upphört bedrev bolaget, i nya lokaler på platsen, spånskivetillverkning under perioden juni 1966 till 1984. De föroreningar som omfattades av föreläggandet om undersökningar kunde härledas till sulfitmassatillverkningen. Miljööverdomstolen konstaterade att sulfitmassatillverkning och spånskivetillverkning är två helt skilda tekniska processer och som medför skilda typer av föroreningar. Miljööverdomstolen ansåg mot denna bakgrund att den faktiska driften av den miljöfarliga verksamheten som bidragit till föroreningsskada inte kunde anses ha pågått efter den 30 juni 1969. Bolaget kunde därför inte bli adressat för krav på åtgärder med stöd av 10 kap. 2 § miljöbalken.
  • MÖD 2006:26:Fordran för efterbehandling av förorenad fastighet; nu fråga om forum -----Efter föreläggande av en länsstyrelse sanerade ett bolag (A) tillika fastighetsägare sin förorenade mark. Därefter yrkade bolaget att miljödomstolen skulle förplikta det bolag (B) som bedrivit verksamhet på platsen och som givit upphov till miljöskadan att ersätta bolaget för saneringskostnaden. Bolaget (B) yrkade att miljödomstolen skulle avvisa käromålet då miljödomstolen inte var behörig att ta upp talan till prövning. Miljööverdomstolen fann att miljödomstolen gjort rätt som ogillat avvisningsyrkandet eftersom fastigheten var ett sådant förorenat område som avses i 10 kap. 1 § miljöbalken (MB). Båda bolagen var verksamhetsutövare enligt 10 kap. 2 § MB och ansvariga för efterbehandling av fastigheten. Eftersom ansvaret var solidariskt skulle det som någon av dem betalat fördelas mellan dem efter vad som ansågs skäligt. Bolaget ( A) hade således haft rätt att enligt 20 kap. 2 § 7 MB väcka talan vid miljödomstol om fördelning av det solidariska ansvaret.
  • MÖD 2007:34:Tillstånd till produktion av träkol ----- Ett bolag hade under lång tid släppt ut kondensatvatten till en s.k. naturdamm. Vid tillståndsprövningen ansåg miljödomstolen att efterbehandling av dammen inte skulle omfattas av prövningen utan skulle tas upp av tillsynsmyndigheten med stöd av bestämmelserna i 10 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen fann däremot att frågan om efterbehandling av dammen borde avgöras inom ramen för den aktuella tillståndprövningen. Varken det faktum att utsläppen till dammen skulle komma att upphöra eller att dammen förorenats även av andra verksamhetsutövare gav anledning till annan bedömning. Efterbehandlingsfrågan sköts upp under en prövotid.
  • MÖD 2015:49:Ansvar för efterbehandling enligt miljöbalken ----- En fastställelsetalan i mål om ansvar för efterbehandling enligt 10 kap. miljöbalken framstår enligt Mark- och miljööverdomstolen som mindre lämplig. Eftersom det inte på förhand går att bestämma fördelningen mellan verksamhetsutövarna utan att det lagts fram utredning om tekniken för och omfattningen av avhjälpandet samt andra ansvarsbegränsade faktorer borde mark- och miljödomstolen ha avvisat en sådan talan.
  • MÖD 2010:19:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Inom ett område har A bedrivit järnvägs- och bussverksamhet. Kommunen B avsåg att exploatera området för bl.a. bostäder. Fråga om omfattningen av A:s ansvar för efterbehandlingsåtgärder enligt 10 kap 4 § miljöbalken. Miljönämnden hade förelagt två verksamhetsutövare, A och B, i skilda beslut att vidta samma åtgärder för efterbehandling. A överklagade. Beslutet mot B vann laga kraft. Miljööverdomstolen uttalade att det inte fanns något stöd i miljöbalken för att det ska ske en samordnad prövning av samtliga verksamhetsutövare när tillsynsmyndigheten riktar ett föreläggande om åtgärder för efterbehandling. Vid prövningen av vilka efterbehandlingsåtgärder som var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga fann Miljööverdomstolen att det inte var skäligt att ålägga A att vidta åtgärder till den del som dessa avsåg att åstadkomma en förädling av området till nivån för känslig markanvändning. Eftersom B redan vidtagit åtgärder till denna nivå var det inte möjligt att förelägga A att vidta åtgärder till en lägre ambitionsnivå. Det var i målet inte heller möjligt att begränsa A:s kostnadsansvar. Miljööverdomstolen upphävde föreläggandet. Även fråga om föreläggandet var riktat mot rätt adressat.
  • MÖD 2002:16:Föreläggande mot konkursbo om efterbehandling av förorenad mark-----En lastbil tillhörande en enskild firma hade genom läckage av diesel förorenat mark. Efter att firman gått i konkurs stod fordonet kvar på platsen i ytterligare en månad. Lastbilen återtogs därefter av försäljaren då konkursboet förklarade att det inte hade några anspråk på fordonet. Den kommunala nämnden förelade konkursboet att efterbehandla marken. Miljööverdomstolen fann att konkursboet hade haft rådighet över lastbilen och alltså var adressat enligt 10 kap. 2 § miljöbalken. Vidare fann domstolen det skäligt att konkursboet fick stå för efterbehandlingen, bl.a. med hänvisning till att det inte var visat att den föroreningen som skett efter konkursutbrottet varit av begränsad omfattning. De begärda åtgärderna ansågs inte heller vara oförenliga med konkursen som likvidationsförfarande, då de var relativt begränsade till omfång och kostnad.
  • MÖD 2005:30:Vitesföreläggande enligt miljöbalken-----En verksamhetsutövare (bolaget) hade bedrivit miljöfarlig verksamhet på en fastighet sedan början av 1900-talet och fram till 1974, då en ny verksamhetsutövare tog över och bedrev verksamheter där fram till 1990. Vid avslutandet av verksamheten utförde den nye verksamhetsutövaren markundersökningar och efterbehandlingsåtgärder vilka godkändes av länsstyrelsen. Fastigheten såldes 1999 till ett fastighetsbolag. Därefter visade nya utredningar att fastigheten alltjämt var förorenad och att föroreningarna hänförde sig till en del av den verksamhet som bedrivits på fastigheten under en tid före 1961. Länsstyrelsen förelade därför den ursprunglige verksamhetsutövaren att vidta markundersökningar. Verksamhetsutövaren överklagade föreläggandet till miljödomstolen, som visserligen ansåg att denne var att anse som ansvarig verksamhetsutövare enligt 10 kap. 2 § miljöbalken, men att det fick anses som oskäligt att i detta fall utkräva ansvar. Miljööverdomstolen (MÖD) fann lika med underinstanserna att bolaget var ansvarig adressat för föreläggandet då det faktiskt bedrivit verksamhet på fastigheten efter den 30 juni 1969. Majoriteten i MÖD fann det dessutom skäligt att bolaget skulle utföra de aktuella utredningarna. En ledamot var skiljaktig i denna bedömning.
  • MÖD 2008:13:Föreläggande om åtgärdsutredning ----- Ett konkursbo förelades att utföra en åtgärdsutredning för efterbehandling av en deponi. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att konkursboet varken hade bedrivit deponiverksamhet eller annan verksamhet på de två fastigheter där deponin låg. Dessutom hade konkursboet varken ägt eller disponerat fastigheterna. Därför ansågs konkursboets anknytning till deponin inte vara av den karaktären att boet skulle anses vara verksamhetsutövare. MÖD fastställde miljödomstolens beslut att upphävda länsstyrelsens beslut. Jfr MÖD 2008:14 (M 4537-07) som avgjordes samma dag.
  • MÖD 2010:17:Miljöteknisk undersökning på Forsbacka bruk, Gävle kommun ----Inom ett område hade järnbruksverksamhet av olika slag bedrivits sedan 1500-talet. Frågor i målet var dels om det var visat att området var så förorenat att reglerna i 10 kap. var tillämpliga, dels vilken verksamhet som ska ha bedrivits efter den 30 juni 1969 för att verksamhetsutövaren ska kunna bli ansvarig - järnbruksverksamheten som helhet eller varje delverksamhet för sig. Miljööverdomstolen fann att en studie enligt MIFO fas 1, stödd av ett fåtal jordanalyser, tillräckligt tydligt klarlagt att 10 kap. var tillämpligt. Domstolen fann också att järnbruksverksamheten ska ses som en integrerad helhet som har bedrivits efter den 30 juni 1969. Hela området kan därför omfattas av utredningskrav.
  • MÖD 2010:10:Föreläggande att utföra markundersökning ----- Fråga om reglerna i 10 kap. om förorenade områden var tillämpliga på ett utfyllnadsområde, eller om förekomsten av avfallsmassor inom området kunde utgöra ett s.k. förvaringsfall (en pågående miljöfarlig verksamhet) för vilken 10 kap. inte är tillämpligt. Miljööverdomstolen fann att det inte finns stöd i praxis för att betrakta utfyllnadsområden som förvaringsfall på vilka reglerna i 10 kap. miljöbalken inte skulle vara tillämpliga. Om syftet när avfallet påfördes området var att bli kvitt avfall, att fylla ut marken eller bådadera spelar inte någon roll för bedömningen av att det nu är fråga om ett förorenat område.
  • MÖD 2013:36:Föreläggande att vidta åtgärder enligt 10 kap. miljöbalken ----- Mark- och miljööverdomstolen fann i likhet med underinstanserna att två konkursbon bedrivit gruvverksamhet och därmed var att anse som verksamhetsutövare enligt 10 kap. miljöbalken. Domstolen framhöll att begreppet gruvverksamhet ska ses som en integrerad helhet bestående av flera delar. Med hänsyn till att föreläggandet var begränsat till vissa åtgärder avseende rening och egenkontroll har skäl för jämkning inte ansetts föreligga trots att konkursbona bedrev verksamheten under endast ett halvår.
  • MÖD 2003:127:Föreläggande att inkomma med redovisning av plan för undersökning av förorenat område-----En skrotningsverksamhet hade förorenat en älv med PCB genom spill av transformatorolja. Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade den nuvarande verksamhetsutövaren att upprätta en s.k. efterbehandlingsplan för undersökningar i älvens vatten och sediment. Verksamhetsutövaren överklagade och anförde att den aktivitet som orsakat föroreningarna hade avslutats före bolagets övertagande av verksamheten i november 1999 och att bolaget därför inte kunde vara adressat för kraven. Underinstanserna och Miljööverdomstolen (MÖD) avslog överklagandet. MÖD uttalade att både tidigare och nuvarande verksamhetsutövare är adressater för kraven enligt 10 kap. miljöbalken. Att kraven kan riktas mot nuvarande utövare av verksamheten har stöd i förarbetena till miljöbalken och överensstämmer även med praxis under miljöskyddslagen som innebar att den som övertar en verksamhet i princip övertar såväl rättigheter som skyldigheter. Domstolen menade vidare att i efterbehandlingsansvaret får anses ingå också det inledande ansvaret för utredningar om och kartläggning av föroreningarna. När det sedan gällde bedömningen enligt 10 kap. 4 § miljöbalken uttalade MÖD att, trots att företaget bidragit till föroreningen endast i begränsad omfattning, kravet var skäligt mot bakgrund av att det finns ett miljömässigt behov av utredning och att en viss förorening fortfarande sker från den aktuella fastigheten.
  • MÖD 2008:11:Föreläggande om utredning av föroreningar ----- Ett bolag hade under åren 1966-1967 lämnat avfall från sin produktion på två fastigheter som bolaget själv inte ägde eller disponerade. Eftersom ägaren/arrendatorn av dessa fastigheter inte drev någon verksamhet för avfallsdeponering fann Miljööverdomstolen (MÖD) att bolaget därigenom inte kunde anses ha avhänt sig ansvaret för avfallet. Bolagets faktiska drift hade pågått efter den 30 juni 1969 och pågick fortfarande. Verkningarna av avfallet kvarstod. Med hänsyn härtill fann MÖD att bestämmelserna i 2 kap. 8 § och 10 kap. 2 § miljöbalken skulle tillämpas på verksamheten enligt 8 § lagen om införande av miljöbalken. MÖD fastställde länsstyrelsens föreläggande om utredning av föroreningssituationen. En ledamot var skiljaktig.
  • NJA 2012 s. 125:Den som bidrar till en föroreningsskada eller allvarlig miljöskada har tillsammans med andra som har bidragit till skadan ett solidariskt ansvar för avhjälpande enligt miljöbalken. Detta har ansetts gälla också när åtgärderna vidtas för att den samlade belastningen på miljön ska minska.
  • MÖD 2013:28:Saneringsansvar för förorenad damm ----- Ett moderbolag har i ett visst fall ansetts ansvarigt för att sanera en damm som förorenats av ett dotterbolag.
  • MÖD 2021:28:Regresstalan avseende miljöskada ----- Fördelning av kostnad för frivilligt avhjälpande av miljöskada i samband med exploatering av en tidigare industrifastighet för bostadsändamål. Ett fastighetsbolag gjorde gällande att en kommun och ett länstrafikbolag skulle betala hela eller delar av kostnaden för avhjälpande av miljöskada som uppkommit genom bussverksamhet som bedrivits på en fastighet som bolaget äger. Det bussbolag som bedrev bussverksamheten på fastigheten under huvuddelen av åren som denna förorenats (och som också ägde fastigheten) hade genom fusion uppgått i fastighetsbolaget. Fastighetsbolaget hade därmed övertagit bussbolagets roll som verksamhetsutövare och primärt ansvarig för föroreningen. Kommunen, men inte länstrafikbolaget, har på grund av sitt rättsliga och faktiska inflytande över bussbolaget under en viss period, ansetts ansvara som verksamhetsutövare vid sidan av bussbolaget. Eftersom bussbolaget i väsentligt större utsträckning än kommunen hade orsakat miljöskadan skulle kostnaden för saneringen i sin helhet bäras av fastighetsbolaget.
  • MÖD 2022:10:Ansvar för kostnader att sanera ett förorenat område ----- Förslutna tunnor med cyanidslam har under främst 1950- och 1960-talet grävts ner i en mosse. Cyanidslammet har uppkommit som en restprodukt i en verksamhet som pågick 1948–1973. Cyanidslammet har över tid läckt ut och förorenat mossen. Det har inte gått att med säkerhet fastställa när föroreningen uppkom men övervägande skäl talar för att en väsentlig del uppkom först efter 1969 och det framstår som osannolikt att skadan till någon beaktansvärd del uppkom före 1960-talet. Aktiebolaget som bedrev verksamheten har genom fusion upptagits i ett annat aktiebolag, vilket därigenom övertagit ansvaret för att avhjälpa miljöskadan. MÖD har vid en samlad skälighetsbedömning enligt 10 kap. 4 § miljöbalken bestämt ansvarets omfattning till 75 procent av kostnaderna för avhjälpandeåtgärderna.

Fastighetsägares ansvar för avhjälpande

[K10]3 §  Om det inte finns någon verksamhetsutövare som kan utföra eller bekosta det avhjälpande av en föroreningsskada som skall ske enligt bestämmelserna i detta kapitel, är var och en som förvärvat den förorenade fastigheten ansvarig, om förvärvaren vid förvärvet kände till föroreningen eller då borde ha upptäckt den. I fråga om en förorenad byggnad eller anläggning gäller detsamma den som förvärvat den fastighet där byggnaden eller anläggningen är belägen. Med förvärv av fastighet likställs förvärv av tomträtt.

[S2]Om förvärvet avsåg en privatbostadsfastighet enligt 2 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229) ansvarar endast den förvärvare som vid förvärvet kände till föroreningen.

[S3]Första och andra styckena gäller inte förvärv som en bank eller ett kreditmarknadsföretag gör för att skydda en fordran enligt 7 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

[S4]Vid tillämpningen av denna paragraf skall med förvärv avses

  1. köp, byte eller gåva,
  2. tillskott till ett bolag eller en förening, eller
  3. utdelning eller skifte från ett bolag eller en förening. Lag (2007:660).

Prop. 2002/03:139: Ändringen i andra stycket är en följd av att bankrörelselagen upphävs och ersätts av lagen om bank- och finansieringsrörelse. Ändringen innebär inte några förändringar i sak.

  • MÖD 2018:3:Fastighetsägares ansvar för undersökningar avseende markföroreningar ----- Fråga om fastighetsägares subsidiära ansvar för föroreningsskador som denne vid köpet inte kände till. Fastigheten var en näringsfastighet på vilken säljaren tidigare bedrivit plantskola men som vid köpet bestod av åkermark. Miljönämnden förelade fastighetsägaren att vidta vissa undersökningar avseende markföroreningar på fastigheten efter en bildemonteringsverksamhet som annan person bedrivit där fram till 1970-talet. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att omständigheterna vid köpet var sådana att klaganden inte kan anses ha bort upptäcka eventuella föroreningar från bildemonteringsanläggningen och att det därför inte kan krävas att klaganden i egenskap av fastighetsägare ska vidta undersökningar i enlighet med nämndens föreläggande. Föreläggandet har upphävts.
  • MÖD 2016:22:Föreläggande att redovisa provtagningsprogram ----- I mål om tillsyn enligt miljöbalken har den kommunala miljönämnden riktat ett föreläggande mot fastighetsägaren med krav på att redovisa ett provtagningsprogram avseende förekomst av trikloretylen. Nämnden har bedömt att det inte funnits någon verksamhetsutövare att utkräva ansvar av och att fastighetsägaren därför är ansvarig enligt 10 kap. 3 § miljöbalken. Föreläggandet har överklagats av fastighetsägaren. Mark- och miljööverdomstolen har i likhet med underinstanserna funnit att det inte finns någon verksamhetsutövare att rikta ansvaret mot och att det därför funnits skäl att rikta ansvaret mot fastighetsägaren. Domstolen har funnit att även övriga förutsättningar för att tillämpa 10 kap. 3 § miljöbalken varit uppfyllda.
  • MÖD 2011:1:Föreläggande att genomföra fördjupade markundersökningar ----- Länsstyrelsen, med instämmande av miljödomstolen, hade med stöd av 10 kap. 3 § miljöbalken förelagt en fastighetsägare att genomföra fördjupade markundersökningar. Miljööverdomstolen konstaterade att fastighetsägarens ansvar för avhjälpande av föroreningsskador är subsidiärt i förhållande till verksamhetsutövarens ansvar. Verksamhetsutövarens ekonomiska ställning saknar betydelse för frågan om ansvarets placering. Vid tiden för handläggningen vid länsstyrelsen var ett bolag i likvidation verksamhetsutövare. Under handläggningen i miljödomstolen avslutades likvidationen, vilket innebar att bolaget var upplöst. Detta hindrar dock inte att likvidationen kan fortsätta, om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl uppkommer behov av en likvidationsåtgärd. Det fanns alltså också fortsättningsvis möjlighet att rikta krav mot bolaget som verksamhetsutövare. Miljööverdomstolen tillade att det av den ansvarsutredning som länsstyrelsen genomfört framgick att det utöver den egentliga verksamheten även hade förekommit viss exploateringsverksamhet på platsen. Det kunde därför inte uteslutas att det kunde finnas andra än bolaget som var att anse som verksamhetsutövare. Eftersom det således saknades grund för att rikta föreläggandet mot fastighetsägaren upphävdes det.

Statens ansvar i fråga om vissa kärntekniska verksamheter

[K10]3 a §  Staten är ensam ansvarig för det avhjälpande som ska ske enligt bestämmelserna i detta kapitel i fråga om sådana slutligt förslutna geologiska slutförvar som avses i 5 j § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Lag (2020:684).

Prop. 2019/20:157: I paragrafen, som är ny, anges att staten ensam ansvarar för avhjälpande av föroreningsskador och allvarliga miljöskador orsakade av slutligt förslutna geologiska slutförvar för använt kärnbränsle och kärnavfall. En förutsättning för det statliga ansvaret i 10 kap. miljöbalken är att staten övertagit ansvaret för verksamheten enligt i kärntekniklagen. Tidpunkten för övertagandet av ansvaret kommer att framgå av regeringens beslut ...

[K10]3 b §  Den myndighet som regeringen bestämmer ska vidta de åtgärder som behövs för att fullgöra statens skyldigheter enligt 3 a §. Lag (2020:684).

Prop. 2019/20:157: Paragrafen är ny. Statens ansvar enligt 10 kap. ska fullgöras av den myndighet som regeringen bestämmer. Formuleringen innebär inte att endast en myndighet ska fullgöra skyldigheterna. Beroende på vilken typ av åtgärd som krävs kan ansvaret behöva delas mellan olika myndigheter.

Övervägandena finns i avsnitt 9.

Avhjälpandeansvarets innebörd

[K10]4 §  Den som är ansvarig för att avhjälpa en föroreningsskada skall i skälig omfattning utföra eller bekosta det avhjälpande som på grund av föroreningen behövs för att förebygga, hindra eller motverka att skada eller olägenhet uppstår för människors hälsa eller miljön.

[S2]När ansvarets omfattning bestäms skall det beaktas hur lång tid som har förflutit sedan föroreningen ägde rum, vilken skyldighet den ansvarige hade att förhindra framtida skadeverkningar och omständigheterna i övrigt. Om en verksamhetsutövare visar att den har bidragit till föroreningen endast i begränsad mån, skall även detta beaktas vid bedömningen av ansvarets omfattning.

[S3]Om föroreningsskadan är en allvarlig miljöskada, får första och andra styckena inte tillämpas på ett sätt som gör att ansvarets omfattning blir mindre än vad som följer av 5 §. Lag (2007:660).

  • MÖD 2009:43:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga om val av åtgärder för att efterbehandla mark som förorenats genom impregneringsverksamhet, främst av arsenik. Enligt Miljööverdomstolen var det inte visat att en med stabilisering och solidifiering av den förorenade jorden var den bästa från vare sig miljömässiga eller ekonomiska utgångspunkter.
  • MÖD 2014:2:Föreläggande att vidta sedimentundersökningar enligt 10 kap. miljöbalken ----- Mark- och miljööverdomstolen fann till skillnad från underinstanserna att bolaget inte kunde åläggas ansvar för att analysera ämnen som bolagets verksamhet enligt utredningen i målet inte kunde ha gett upphov till. Med stöd av 10 kap. 4 § miljöbalken jämkades omfattningen av bolagets efterbehandlingsansvar på så sätt att kravet att analysera vissa ämnen togs bort. Domstolen fann också att det saknas rättsligt stöd för att bolaget enligt 10 kap. 6 § miljöbalken skulle kunna göras solidariskt ansvarig för efterbehandlingsåtgärder utöver det ansvar som bestämts enligt 4 § samma kapitel.
  • MÖD 2010:31:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga bl.a. om ett bolags bristfälliga ekonomiska ställning utgjorde skäl för att jämka bolagets efterbehandlingsansvar i visst fall, har besvarats nekande.
  • MÖD 2010:45:Föreläggande om efterbehandling vid tidigare impregneringsanläggning i Nässjö ----- Frågan i målet gällde vilka efterbehandlingsåtgärder som var motiverade och skäliga att vidta i ett område förorenat av kreosot och arsenik från tidigare impregneringsverksamhet. Frågan om ansvarets omfattning behandlades också. (En skiljaktig mening.)
  • MÖD 2009:36:Undersökning av förorenat område ----- Ett bolag hade under perioden 1914 till februari 1966 bedrivit sulfitmassatillverkning på platsen. Efter att sulfitmassatillverkningen hade upphört bedrev bolaget, i nya lokaler på platsen, spånskivetillverkning under perioden juni 1966 till 1984. De föroreningar som omfattades av föreläggandet om undersökningar kunde härledas till sulfitmassatillverkningen. Miljööverdomstolen konstaterade att sulfitmassatillverkning och spånskivetillverkning är två helt skilda tekniska processer och som medför skilda typer av föroreningar. Miljööverdomstolen ansåg mot denna bakgrund att den faktiska driften av den miljöfarliga verksamheten som bidragit till föroreningsskada inte kunde anses ha pågått efter den 30 juni 1969. Bolaget kunde därför inte bli adressat för krav på åtgärder med stöd av 10 kap. 2 § miljöbalken.
  • MÖD 2015:49:Ansvar för efterbehandling enligt miljöbalken ----- En fastställelsetalan i mål om ansvar för efterbehandling enligt 10 kap. miljöbalken framstår enligt Mark- och miljööverdomstolen som mindre lämplig. Eftersom det inte på förhand går att bestämma fördelningen mellan verksamhetsutövarna utan att det lagts fram utredning om tekniken för och omfattningen av avhjälpandet samt andra ansvarsbegränsade faktorer borde mark- och miljödomstolen ha avvisat en sådan talan.
  • MÖD 2010:19:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Inom ett område har A bedrivit järnvägs- och bussverksamhet. Kommunen B avsåg att exploatera området för bl.a. bostäder. Fråga om omfattningen av A:s ansvar för efterbehandlingsåtgärder enligt 10 kap 4 § miljöbalken. Miljönämnden hade förelagt två verksamhetsutövare, A och B, i skilda beslut att vidta samma åtgärder för efterbehandling. A överklagade. Beslutet mot B vann laga kraft. Miljööverdomstolen uttalade att det inte fanns något stöd i miljöbalken för att det ska ske en samordnad prövning av samtliga verksamhetsutövare när tillsynsmyndigheten riktar ett föreläggande om åtgärder för efterbehandling. Vid prövningen av vilka efterbehandlingsåtgärder som var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga fann Miljööverdomstolen att det inte var skäligt att ålägga A att vidta åtgärder till den del som dessa avsåg att åstadkomma en förädling av området till nivån för känslig markanvändning. Eftersom B redan vidtagit åtgärder till denna nivå var det inte möjligt att förelägga A att vidta åtgärder till en lägre ambitionsnivå. Det var i målet inte heller möjligt att begränsa A:s kostnadsansvar. Miljööverdomstolen upphävde föreläggandet. Även fråga om föreläggandet var riktat mot rätt adressat.
  • MÖD 2006:4:Föreläggande om efterbehandling-----Ett föreläggande om efterbehandling av byggnad med två olika långt gående åtgärder (tekniskt och kostnadsmässigt) riktade sig till en verksamhetsutövare som fick välja åtgärd. Den minst långt gående åtgärden förutsatte fastighetsägarens medgivande. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att det visserligen kan vara av intresse att känna till fastighetsägarens inställning till olika behandlingsåtgärder men att det är fel att ge fastighetsägaren ett bestämmande inflytande över vilka åtgärder som behövs eller bestämma den skäliga omfattningen av efterbehandlingsansvaret. MÖD ändrade föreläggandet så att kravet på fastighetsägarens medgivande togs bort.
  • MÖD 2019:3:Regresstalan avseende efterbehandlingsansvar enligt 10 kap. 6 § miljöbalken ----- Förvärvaren av en förorenad fastighet har i ett för en tidigare ägare gynnande tredjemansavtal åtagit sig att hålla den tidigare ägaren skadeslös med avseende på vissa kostnader för sanering av fastigheten. Sedan den nya ägaren utfört vissa markarbeten som föranlett kostnader för sanering har tvist uppstått om vem som slutligen ska bära dessa kostnader. Vid en skälighetsbedömning enligt 10 kap. 6 § andra stycket miljöbalken har MÖD bedömt att den tidigare fastighetsägaren inte ska bära någon del av saneringskostnaderna.
  • MÖD 2002:16:Föreläggande mot konkursbo om efterbehandling av förorenad mark-----En lastbil tillhörande en enskild firma hade genom läckage av diesel förorenat mark. Efter att firman gått i konkurs stod fordonet kvar på platsen i ytterligare en månad. Lastbilen återtogs därefter av försäljaren då konkursboet förklarade att det inte hade några anspråk på fordonet. Den kommunala nämnden förelade konkursboet att efterbehandla marken. Miljööverdomstolen fann att konkursboet hade haft rådighet över lastbilen och alltså var adressat enligt 10 kap. 2 § miljöbalken. Vidare fann domstolen det skäligt att konkursboet fick stå för efterbehandlingen, bl.a. med hänvisning till att det inte var visat att den föroreningen som skett efter konkursutbrottet varit av begränsad omfattning. De begärda åtgärderna ansågs inte heller vara oförenliga med konkursen som likvidationsförfarande, då de var relativt begränsade till omfång och kostnad.
  • MÖD 2005:30:Vitesföreläggande enligt miljöbalken-----En verksamhetsutövare (bolaget) hade bedrivit miljöfarlig verksamhet på en fastighet sedan början av 1900-talet och fram till 1974, då en ny verksamhetsutövare tog över och bedrev verksamheter där fram till 1990. Vid avslutandet av verksamheten utförde den nye verksamhetsutövaren markundersökningar och efterbehandlingsåtgärder vilka godkändes av länsstyrelsen. Fastigheten såldes 1999 till ett fastighetsbolag. Därefter visade nya utredningar att fastigheten alltjämt var förorenad och att föroreningarna hänförde sig till en del av den verksamhet som bedrivits på fastigheten under en tid före 1961. Länsstyrelsen förelade därför den ursprunglige verksamhetsutövaren att vidta markundersökningar. Verksamhetsutövaren överklagade föreläggandet till miljödomstolen, som visserligen ansåg att denne var att anse som ansvarig verksamhetsutövare enligt 10 kap. 2 § miljöbalken, men att det fick anses som oskäligt att i detta fall utkräva ansvar. Miljööverdomstolen (MÖD) fann lika med underinstanserna att bolaget var ansvarig adressat för föreläggandet då det faktiskt bedrivit verksamhet på fastigheten efter den 30 juni 1969. Majoriteten i MÖD fann det dessutom skäligt att bolaget skulle utföra de aktuella utredningarna. En ledamot var skiljaktig i denna bedömning.
  • MÖD 2013:36:Föreläggande att vidta åtgärder enligt 10 kap. miljöbalken ----- Mark- och miljööverdomstolen fann i likhet med underinstanserna att två konkursbon bedrivit gruvverksamhet och därmed var att anse som verksamhetsutövare enligt 10 kap. miljöbalken. Domstolen framhöll att begreppet gruvverksamhet ska ses som en integrerad helhet bestående av flera delar. Med hänsyn till att föreläggandet var begränsat till vissa åtgärder avseende rening och egenkontroll har skäl för jämkning inte ansetts föreligga trots att konkursbona bedrev verksamheten under endast ett halvår.
  • MÖD 2003:127:Föreläggande att inkomma med redovisning av plan för undersökning av förorenat område-----En skrotningsverksamhet hade förorenat en älv med PCB genom spill av transformatorolja. Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade den nuvarande verksamhetsutövaren att upprätta en s.k. efterbehandlingsplan för undersökningar i älvens vatten och sediment. Verksamhetsutövaren överklagade och anförde att den aktivitet som orsakat föroreningarna hade avslutats före bolagets övertagande av verksamheten i november 1999 och att bolaget därför inte kunde vara adressat för kraven. Underinstanserna och Miljööverdomstolen (MÖD) avslog överklagandet. MÖD uttalade att både tidigare och nuvarande verksamhetsutövare är adressater för kraven enligt 10 kap. miljöbalken. Att kraven kan riktas mot nuvarande utövare av verksamheten har stöd i förarbetena till miljöbalken och överensstämmer även med praxis under miljöskyddslagen som innebar att den som övertar en verksamhet i princip övertar såväl rättigheter som skyldigheter. Domstolen menade vidare att i efterbehandlingsansvaret får anses ingå också det inledande ansvaret för utredningar om och kartläggning av föroreningarna. När det sedan gällde bedömningen enligt 10 kap. 4 § miljöbalken uttalade MÖD att, trots att företaget bidragit till föroreningen endast i begränsad omfattning, kravet var skäligt mot bakgrund av att det finns ett miljömässigt behov av utredning och att en viss förorening fortfarande sker från den aktuella fastigheten.
  • MÖD 2008:11:Föreläggande om utredning av föroreningar ----- Ett bolag hade under åren 1966-1967 lämnat avfall från sin produktion på två fastigheter som bolaget själv inte ägde eller disponerade. Eftersom ägaren/arrendatorn av dessa fastigheter inte drev någon verksamhet för avfallsdeponering fann Miljööverdomstolen (MÖD) att bolaget därigenom inte kunde anses ha avhänt sig ansvaret för avfallet. Bolagets faktiska drift hade pågått efter den 30 juni 1969 och pågick fortfarande. Verkningarna av avfallet kvarstod. Med hänsyn härtill fann MÖD att bestämmelserna i 2 kap. 8 § och 10 kap. 2 § miljöbalken skulle tillämpas på verksamheten enligt 8 § lagen om införande av miljöbalken. MÖD fastställde länsstyrelsens föreläggande om utredning av föroreningssituationen. En ledamot var skiljaktig.
  • MÖD 2010:24:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Miljööverdomstolen har begränsat ett bolags ansvar för saneringsåtgärder på grund av den tid som förflutit sedan delar av föroreningar uppkommit.
  • MÖD 2013:28:Saneringsansvar för förorenad damm ----- Ett moderbolag har i ett visst fall ansetts ansvarigt för att sanera en damm som förorenats av ett dotterbolag.
  • MÖD 2022:10:Ansvar för kostnader att sanera ett förorenat område ----- Förslutna tunnor med cyanidslam har under främst 1950- och 1960-talet grävts ner i en mosse. Cyanidslammet har uppkommit som en restprodukt i en verksamhet som pågick 1948–1973. Cyanidslammet har över tid läckt ut och förorenat mossen. Det har inte gått att med säkerhet fastställa när föroreningen uppkom men övervägande skäl talar för att en väsentlig del uppkom först efter 1969 och det framstår som osannolikt att skadan till någon beaktansvärd del uppkom före 1960-talet. Aktiebolaget som bedrev verksamheten har genom fusion upptagits i ett annat aktiebolag, vilket därigenom övertagit ansvaret för att avhjälpa miljöskadan. MÖD har vid en samlad skälighetsbedömning enligt 10 kap. 4 § miljöbalken bestämt ansvarets omfattning till 75 procent av kostnaderna för avhjälpandeåtgärderna.

[K10]5 §  Den som är ansvarig för att avhjälpa en allvarlig miljöskada skall utföra eller bekosta det avhjälpande som behövs för att

  1. omedelbart förebygga ytterligare skada på miljön och risk för människors hälsa,
  2. om skadan är en sådan skada som avses i 1 § andra stycket 1, den förorenade marken inte längre skall utgöra någon betydande risk för människors hälsa, och
  3. om skadan är en sådan skada som avses i 1 § andra stycket 2 eller 3,
    1. återställa miljön till det skick som den skulle ha varit i om skadan inte hade uppstått,
    2. kompensera för förlorade miljövärden i avvaktan på återställande, och
    3. kompensera för förlorade miljövärden på annat sätt, om ett återställande inte är möjligt.

[S2]När omfattningen av ansvaret enligt första stycket bestäms skall det beaktas om skadan har orsakats av utsläpp eller andra åtgärder som, när de ägde rum, var uttryckligen tillåtna enligt föreskrifter i lag eller annan författning eller enligt en myndighets beslut, eller inte ansågs skadliga enligt den vetenskapliga och tekniska kunskap som fanns då. Lag (2007:660).

Återställande när en verksamhet upphör

[K10]5 a §  Den som senast har bedrivit en verksamhet som omfattas av en statusrapport enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 21 § första stycket 5 ska, när verksamheten har upphört, återställa området där verksamheten har bedrivits till det skick området hade enligt statusrapporten, om

  1. verksamheten har orsakat en betydande förorening i mark eller grundvatten i området, och
  2. åtgärder för återställande är tekniskt genomförbara.

[S2]Första stycket innebär inte någon inskränkning av de skyldigheter som i övrigt följer av detta kapitel. Lag (2012:907).

Prop. 2012/13:35: Bestämmelsen är ny och är ett komplement till de övriga reglerna om ansvar för avhjälpande av miljöskador.

I första stycket anges vilka åtgärder som ska vidtas vid nedläggning av verksamheter för vilka en statusrapport har upprättats. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak artikel 22.3 i industriutsläppsdirektivet. När verksamheten upphör ska det område där verksamheten har bedrivits återställas till det skick som området hade enligt statusrapporten. Det är när den verksamhet ...

Ansvarsfördelning när flera är ansvariga

[K10]6 §  Om flera verksamhetsutövare är ansvariga enligt 2 §, skall de svara solidariskt i den utsträckning inte annat följer av att ansvaret är begränsat enligt 4 eller 5 §. En verksamhetsutövare som visar att verksamhetsutövarens bidrag till miljöskadan är så obetydligt att det inte ensamt motiverar något avhjälpande skall dock ansvara endast för den del som motsvarar bidraget.

[S2]Vad de solidariskt ansvariga har betalat skall fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till den omfattning i vilken var och en har medverkat till miljöskadan och till omständigheterna i övrigt. Lag (2007:660).

  • MÖD 2014:2:Föreläggande att vidta sedimentundersökningar enligt 10 kap. miljöbalken ----- Mark- och miljööverdomstolen fann till skillnad från underinstanserna att bolaget inte kunde åläggas ansvar för att analysera ämnen som bolagets verksamhet enligt utredningen i målet inte kunde ha gett upphov till. Med stöd av 10 kap. 4 § miljöbalken jämkades omfattningen av bolagets efterbehandlingsansvar på så sätt att kravet att analysera vissa ämnen togs bort. Domstolen fann också att det saknas rättsligt stöd för att bolaget enligt 10 kap. 6 § miljöbalken skulle kunna göras solidariskt ansvarig för efterbehandlingsåtgärder utöver det ansvar som bestämts enligt 4 § samma kapitel.
  • MÖD 2006:26:Fordran för efterbehandling av förorenad fastighet; nu fråga om forum -----Efter föreläggande av en länsstyrelse sanerade ett bolag (A) tillika fastighetsägare sin förorenade mark. Därefter yrkade bolaget att miljödomstolen skulle förplikta det bolag (B) som bedrivit verksamhet på platsen och som givit upphov till miljöskadan att ersätta bolaget för saneringskostnaden. Bolaget (B) yrkade att miljödomstolen skulle avvisa käromålet då miljödomstolen inte var behörig att ta upp talan till prövning. Miljööverdomstolen fann att miljödomstolen gjort rätt som ogillat avvisningsyrkandet eftersom fastigheten var ett sådant förorenat område som avses i 10 kap. 1 § miljöbalken (MB). Båda bolagen var verksamhetsutövare enligt 10 kap. 2 § MB och ansvariga för efterbehandling av fastigheten. Eftersom ansvaret var solidariskt skulle det som någon av dem betalat fördelas mellan dem efter vad som ansågs skäligt. Bolaget ( A) hade således haft rätt att enligt 20 kap. 2 § 7 MB väcka talan vid miljödomstol om fördelning av det solidariska ansvaret.
  • MÖD 2015:49:Ansvar för efterbehandling enligt miljöbalken ----- En fastställelsetalan i mål om ansvar för efterbehandling enligt 10 kap. miljöbalken framstår enligt Mark- och miljööverdomstolen som mindre lämplig. Eftersom det inte på förhand går att bestämma fördelningen mellan verksamhetsutövarna utan att det lagts fram utredning om tekniken för och omfattningen av avhjälpandet samt andra ansvarsbegränsade faktorer borde mark- och miljödomstolen ha avvisat en sådan talan.
  • MÖD 2010:19:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Inom ett område har A bedrivit järnvägs- och bussverksamhet. Kommunen B avsåg att exploatera området för bl.a. bostäder. Fråga om omfattningen av A:s ansvar för efterbehandlingsåtgärder enligt 10 kap 4 § miljöbalken. Miljönämnden hade förelagt två verksamhetsutövare, A och B, i skilda beslut att vidta samma åtgärder för efterbehandling. A överklagade. Beslutet mot B vann laga kraft. Miljööverdomstolen uttalade att det inte fanns något stöd i miljöbalken för att det ska ske en samordnad prövning av samtliga verksamhetsutövare när tillsynsmyndigheten riktar ett föreläggande om åtgärder för efterbehandling. Vid prövningen av vilka efterbehandlingsåtgärder som var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga fann Miljööverdomstolen att det inte var skäligt att ålägga A att vidta åtgärder till den del som dessa avsåg att åstadkomma en förädling av området till nivån för känslig markanvändning. Eftersom B redan vidtagit åtgärder till denna nivå var det inte möjligt att förelägga A att vidta åtgärder till en lägre ambitionsnivå. Det var i målet inte heller möjligt att begränsa A:s kostnadsansvar. Miljööverdomstolen upphävde föreläggandet. Även fråga om föreläggandet var riktat mot rätt adressat.
  • MÖD 2019:3:Regresstalan avseende efterbehandlingsansvar enligt 10 kap. 6 § miljöbalken ----- Förvärvaren av en förorenad fastighet har i ett för en tidigare ägare gynnande tredjemansavtal åtagit sig att hålla den tidigare ägaren skadeslös med avseende på vissa kostnader för sanering av fastigheten. Sedan den nya ägaren utfört vissa markarbeten som föranlett kostnader för sanering har tvist uppstått om vem som slutligen ska bära dessa kostnader. Vid en skälighetsbedömning enligt 10 kap. 6 § andra stycket miljöbalken har MÖD bedömt att den tidigare fastighetsägaren inte ska bära någon del av saneringskostnaderna.
  • MÖD 2009:31:Fråga om fördelning av kostnadsansvar vid markundersökning enligt 10 kap. 6 § miljöbalken ----- I ett tidigare mål hade en kommun med stöd av 2 kap. 2 § miljöbalken förelagt en fastighetsägare att utföra markundersökningar i anslutning till avfall som förvaras på fastigheten i tunnor i ett gruvhål. I det aktuella målet yrkade fastighetsägaren att kostnaderna för undersökningen med tillämpning av bestämmelsen om ansvarsfördelning i 10 kap. 6 § skulle fördelas mellan honom och tidigare fastighetsägare. Miljööverdomstolen fann att bestämmelsen inte var tillämplig i målet.
  • MÖD 2003:127:Föreläggande att inkomma med redovisning av plan för undersökning av förorenat område-----En skrotningsverksamhet hade förorenat en älv med PCB genom spill av transformatorolja. Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade den nuvarande verksamhetsutövaren att upprätta en s.k. efterbehandlingsplan för undersökningar i älvens vatten och sediment. Verksamhetsutövaren överklagade och anförde att den aktivitet som orsakat föroreningarna hade avslutats före bolagets övertagande av verksamheten i november 1999 och att bolaget därför inte kunde vara adressat för kraven. Underinstanserna och Miljööverdomstolen (MÖD) avslog överklagandet. MÖD uttalade att både tidigare och nuvarande verksamhetsutövare är adressater för kraven enligt 10 kap. miljöbalken. Att kraven kan riktas mot nuvarande utövare av verksamheten har stöd i förarbetena till miljöbalken och överensstämmer även med praxis under miljöskyddslagen som innebar att den som övertar en verksamhet i princip övertar såväl rättigheter som skyldigheter. Domstolen menade vidare att i efterbehandlingsansvaret får anses ingå också det inledande ansvaret för utredningar om och kartläggning av föroreningarna. När det sedan gällde bedömningen enligt 10 kap. 4 § miljöbalken uttalade MÖD att, trots att företaget bidragit till föroreningen endast i begränsad omfattning, kravet var skäligt mot bakgrund av att det finns ett miljömässigt behov av utredning och att en viss förorening fortfarande sker från den aktuella fastigheten.
  • NJA 2012 s. 125:Den som bidrar till en föroreningsskada eller allvarlig miljöskada har tillsammans med andra som har bidragit till skadan ett solidariskt ansvar för avhjälpande enligt miljöbalken. Detta har ansetts gälla också när åtgärderna vidtas för att den samlade belastningen på miljön ska minska.
  • MÖD 2021:28:Regresstalan avseende miljöskada ----- Fördelning av kostnad för frivilligt avhjälpande av miljöskada i samband med exploatering av en tidigare industrifastighet för bostadsändamål. Ett fastighetsbolag gjorde gällande att en kommun och ett länstrafikbolag skulle betala hela eller delar av kostnaden för avhjälpande av miljöskada som uppkommit genom bussverksamhet som bedrivits på en fastighet som bolaget äger. Det bussbolag som bedrev bussverksamheten på fastigheten under huvuddelen av åren som denna förorenats (och som också ägde fastigheten) hade genom fusion uppgått i fastighetsbolaget. Fastighetsbolaget hade därmed övertagit bussbolagets roll som verksamhetsutövare och primärt ansvarig för föroreningen. Kommunen, men inte länstrafikbolaget, har på grund av sitt rättsliga och faktiska inflytande över bussbolaget under en viss period, ansetts ansvara som verksamhetsutövare vid sidan av bussbolaget. Eftersom bussbolaget i väsentligt större utsträckning än kommunen hade orsakat miljöskadan skulle kostnaden för saneringen i sin helhet bäras av fastighetsbolaget.

[K10]7 §  Om flera fastighetsägare eller tomträttshavare är ansvariga enligt 3 §, skall de svara solidariskt i den utsträckning inte annat följer av att ansvaret är begränsat enligt 4 eller 5 §.

[S2]Vad de solidariskt ansvariga har betalat skall fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till vad de insett vid förvärvet och omständigheterna i övrigt. Lag (2007:660).

Preskription

[K10]8 §  Preskriptionslagen (1981:130) är inte tillämplig på ansvar enligt 2-7 §§. Lag (2007:660).

  • MÖD 2008:14:Föreläggande om undersökning av förorenat område ----- Ett konkursbo förelades utföra undersökningar på ett antal fastigheter som var förorenade sedan lång tid tillbaka. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att konkursboet som endast bedrivit arkning av redan tillverkat papper inte kunde anses ha bidragit till förorening av sediment i damm och å. Därför kunde inte krav på provtagning och undersökning av sediment riktas mot boet. I fråga om undersökning av deponier visade utredningen att konkursboet varken hade bedrivit deponiverksamhet eller disponerat fastigheterna under den tid boet förvaltat bruket. Därför ansågs konkursboets anknytning till deponin inte vara av den karaktären att boet skulle anses vara verksamhetsutövare. Jfr MÖD 2008:13 (M 8370-06) som avgjordes samma dag.
  • MÖD 2008:13:Föreläggande om åtgärdsutredning ----- Ett konkursbo förelades att utföra en åtgärdsutredning för efterbehandling av en deponi. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att konkursboet varken hade bedrivit deponiverksamhet eller annan verksamhet på de två fastigheter där deponin låg. Dessutom hade konkursboet varken ägt eller disponerat fastigheterna. Därför ansågs konkursboets anknytning till deponin inte vara av den karaktären att boet skulle anses vara verksamhetsutövare. MÖD fastställde miljödomstolens beslut att upphävda länsstyrelsens beslut. Jfr MÖD 2008:14 (M 4537-07) som avgjordes samma dag.
  • MÖD 2010:17:Miljöteknisk undersökning på Forsbacka bruk, Gävle kommun ----Inom ett område hade järnbruksverksamhet av olika slag bedrivits sedan 1500-talet. Frågor i målet var dels om det var visat att området var så förorenat att reglerna i 10 kap. var tillämpliga, dels vilken verksamhet som ska ha bedrivits efter den 30 juni 1969 för att verksamhetsutövaren ska kunna bli ansvarig - järnbruksverksamheten som helhet eller varje delverksamhet för sig. Miljööverdomstolen fann att en studie enligt MIFO fas 1, stödd av ett fåtal jordanalyser, tillräckligt tydligt klarlagt att 10 kap. var tillämpligt. Domstolen fann också att järnbruksverksamheten ska ses som en integrerad helhet som har bedrivits efter den 30 juni 1969. Hela området kan därför omfattas av utredningskrav.
  • MÖD 2010:10:Föreläggande att utföra markundersökning ----- Fråga om reglerna i 10 kap. om förorenade områden var tillämpliga på ett utfyllnadsområde, eller om förekomsten av avfallsmassor inom området kunde utgöra ett s.k. förvaringsfall (en pågående miljöfarlig verksamhet) för vilken 10 kap. inte är tillämpligt. Miljööverdomstolen fann att det inte finns stöd i praxis för att betrakta utfyllnadsområden som förvaringsfall på vilka reglerna i 10 kap. miljöbalken inte skulle vara tillämpliga. Om syftet när avfallet påfördes området var att bli kvitt avfall, att fylla ut marken eller bådadera spelar inte någon roll för bedömningen av att det nu är fråga om ett förorenat område.

Kostnadsansvar när åtgärder medför värdeökning eller annan nytta

[K10]9 §  Den som äger en fastighet där avhjälpande åtgärder vidtas kan trots frihet från ansvar enligt 2 eller 3 § förpliktas att i skälig utsträckning svara för kostnader som motsvaras av den värdeökning på fastigheten som åtgärderna medför. Lag (2007:660).

[K10]10 §  Ägaren till en fastighet, byggnad eller anläggning kan trots frihet från ansvar enligt 2 eller 3 § förpliktas att svara för utredningskostnader som rör fastigheten, byggnaden eller anläggningen i den utsträckning det är skäligt med hänsyn till den nytta ägaren kan antas få av utredningen, de personliga ekonomiska förhållandena och omständigheterna i övrigt. Lag (2007:660).

Skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten

[K10]11 §  Den som äger eller brukar en fastighet skall oavsett om området tidigare ansetts förorenat genast underrätta tillsynsmyndigheten om det upptäcks en förorening på fastigheten och föroreningen kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Lag (2007:660).

[K10]12 §  Om det upptäcks en överhängande fara för att en verksamhet eller åtgärd medför en allvarlig miljöskada, skall verksamhetsutövaren genast underrätta tillsynsmyndigheten om detta.

[S2]Om de åtgärder som verksamhetsutövaren vidtar med anledning av den upptäckta faran inte innebär att faran avvärjs, skall verksamhetsutövaren så snart som möjligt underrätta tillsynsmyndigheten om detta och redogöra för de åtgärder som verksamhetsutövaren har vidtagit och kommer att vidta samt de ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas för att avvärja faran. Lag (2007:660).

[K10]13 §  Om det upptäcks att en allvarlig miljöskada har uppstått, skall verksamhetsutövaren genast underrätta tillsynsmyndigheten om detta och redogöra för de åtgärder som verksamhetsutövaren har vidtagit och kommer att vidta samt de ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas för avhjälpande. Lag (2007:660).

Föreläggande om avhjälpande vid allvarliga miljöskador

[K10]14 §  Tillsynsmyndigheten skall pröva om de åtgärder som verksamhetsutövaren har redogjort för enligt 12 eller 13 § är lämpliga och tillräckliga. Tillsynsmyndigheten skall sedan förelägga verksamhetsutövaren att vidta de åtgärder för avhjälpande som behövs enligt 5 §. Lag (2007:660).

Miljöriskområden

[K10]15 §  Om ett mark- eller vattenområde är så allvarligt förorenat att det med hänsyn till riskerna för människors hälsa och miljön är nödvändigt att besluta om begränsningar i markanvändningen eller andra försiktighetsmått, skall länsstyrelsen förklara området som miljöriskområde. Vid förklaringen skall föroreningarnas hälso- och miljöfarlighet, föroreningsgraden, förutsättningarna för spridning och den omgivande miljöns känslighet beaktas. Lag (2007:660).

[K10]16 §  Länsstyrelsen får vid vite förelägga den som enligt 2 eller 3 § eller med stöd av 10 § är skyldig att svara för utredningskostnader att ge in den utredning som behövs för prövningen. I föreläggandet får länsstyrelsen besluta om tillträde för avhjälpande enligt 28 kap. 5 §. Länsstyrelsen får också låta utföra nödvändig utredning på den ansvariges bekostnad. Lag (2007:660).

[K10]17 §  När ett område förklaras som miljöriskområde skall länsstyrelsen besluta om inskränkningar i markanvändningen eller om att vissa åtgärder som den eller de fastighetsägare eller andra som omfattas av förklaringen vill vidta skall vara förenade med villkor eller skall föregås av en anmälan till tillsynsmyndigheten.

[S2]Sådana inskränkningar och sådan anmälningsplikt får avse grävning, schaktning och andra markarbeten, bebyggelseåtgärder, ändrad markanvändning samt andra åtgärder som kan innebära

  1. att belastningen av föroreningar i och omkring området kan komma att öka,
  2. att den miljömässiga situationen annars försämras, eller
  3. att framtida avhjälpandeåtgärder försvåras.

[S3]Länsstyrelsen får även besluta att sådana åtgärder inte får vidtas eller att en fastighet inte får överlåtas förrän nödvändiga markundersökningar har utförts. Lag (2007:660).

[K10]18 §  Länsstyrelsen skall ändra eller meddela nya villkor eller upphäva beslutet om miljöriskområde när föroreningarna är avhjälpta eller har minskat så att beslutade inskränkningar i markanvändningen eller andra försiktighetsmått inte längre är nödvändiga. Lag (2007:660).

Allvarliga miljöskador i Sveriges ekonomiska zon

[K10]18 a §  I fråga om sådana allvarliga miljöskador som avses i 1 § andra stycket 2 ska bestämmelserna i denna balk tillämpas även i Sveriges ekonomiska zon. Lag (2019:494).

Prop. 2018/19:95: Paragrafen är ny och innebär att miljöbalken ska tillämpas även i Sveriges ekonomiska zon i fråga om allvarliga miljöskador på ett vattenområde eller grundvatten i zonen. För sådana miljöskador ska alltså de bestämmelser i 10 kap. som handlar om allvarliga miljöskador, men även till exempel den bevisbörderegel som finns i 2 kap. 1 § tillämpas även i Sveriges ekonomiska zon. Den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit ...

Undantag och ansvarsbegränsningar

/Upphör att gälla U: den dag som regeringen bestämmer/

[K10]19 §  Detta kapitel gäller inte miljöskador som

  1. omfattas av 10 eller 10 a kap.sjölagen (1994:1009),
  2. omfattas av lagen (2005:253) om ersättning från de internationella oljeskadefonderna,
  3. omfattas av lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor,
  4. orsakats av en väpnad konflikt, en fientlighet, ett inbördeskrig, ett uppror eller en exceptionell och oundviklig naturhändelse som det inte varit möjligt att skydda sig mot, eller
  5. orsakats av en verksamhet eller åtgärd vars enda syfte varit att skydda mot en naturkatastrof. Lag (2013:325).

Prop. 2009/10:173: I den nya punkten 3 undantas miljöskador som omfattas av lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor från bestämmelserna om miljöskador i 10 kap. Undantaget innebär att, i händelse av en radiologisk olycka, en konflikt undviks mellan reglerna om anläggningshavares ansvar för miljöskador i 10 kap. och lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor. Sedan tidigare gäller enligt 32 kap. 2 § miljöbalken ...

Prop. 2012/13:81: 3. orsakats av en väpnad konflikt, en fientlighet, ett inbördeskrig, ett uppror eller en exceptionell och oundviklig naturhändelse som det inte varit möjligt att skydda sig mot, eller

4. orsakats av en verksamhet eller åtgärd vars enda syfte varit att skydda mot en naturkatastrof.

Genom ändringen i paragrafen undantas sådana bunkeroljeskador som omfattas av 10 a kap. sjölagen från tillämpningen ...

/Träder i kraft I: den dag som regeringen bestämmer/

19 §  Detta kapitel gäller inte miljöskador som

  1. omfattas av 10, 10 a eller 11 kap.sjölagen (1994:1009),
  2. omfattas av lagen (2005:253) om ersättning från de internationella oljeskadefonderna eller lagen (2018:1854) om den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen,
  3. omfattas av lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor,
  4. orsakats av en väpnad konflikt, en fientlighet, ett inbördeskrig, ett uppror eller en exceptionell och oundviklig naturhändelse som inte varit möjlig att skydda sig mot, eller
  5. orsakats av en verksamhet eller åtgärd vars enda syfte varit att skydda mot en naturkatastrof. Lag (2022:605).

[K10]20 §  Om en miljöskada omfattas av en ansvarsbegränsning enligt 9 kap.sjölagen (1994:1009) skall bestämmelserna i detta kapitel inte tillämpas i strid med den ansvarsbegränsningen. Lag (2007:660).

Bemyndiganden

[K10]21 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. vilka omständigheter som det ska tas särskild hänsyn till vid bedömningen av vad som är en allvarlig miljöskada,
  2. vilka åtgärder för avhjälpande som ska vidtas i händelse av en allvarlig miljöskada,
  3. undantag från 5 och 1214 §§ om allvarliga miljöskador,
  4. utredningen i ärenden om miljöriskområden samt tillfälliga inskränkningar och andra villkor enligt 17 § i samband med prövning av sådana ärenden, och
  5. skyldighet att upprätta en statusrapport som redovisar föroreningar som förekommer i mark och grundvatten inom det område där en verksamhet bedrivs eller ska bedrivas. Föreskrifter om undantag enligt första stycket 3 får meddelas endast
  6. i fråga om verksamheter eller åtgärder som med hänsyn till sin art eller omfattning typiskt sett
    1. inte anses kunna orsaka en allvarlig miljöskada, eller
    2. syftar till en godtagbar påverkan på miljön, om undantaget inte omfattar skador som orsakas av fel eller försummelse, eller
  7. i den mån som behövs för att kunna göra avvägningar mellan olika väsentliga allmänna intressen. Lag (2012:907).

Prop. 2012/13:35: I första stycket görs språkliga moderniseringar i första–tredje punkterna.

Genom tillägget av en ny femte punkt i första stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att upprätta en statusrapport som redovisar föroreningar i mark och grundvatten inom det område där en verksamhet bedrivs eller ska bedrivas. Med stöd av bemyndigandet kan de föreskrifter meddelas som behövs för att genomföra ...

11 kap. Vattenverksamhet

  • MÖD 2004:9:Avvisad ansökan om tillstånd enligt 9 kap. och 11 kap. miljöbalken----- Miljödomstolen har avvisat en ansökan om tillstånd till dels utpumpning av vatten från Isätragruvan i Österåkers kommun, dels förläggning av uppgrävda massor i densamma, med motiveringen att ansökan – trots kompletteringar - varit så bristfällig att den inte kunde läggas till grund för prövning av målet. Vidare noterade miljödomstolen att miljökonsekvensförfarandet inte genomförts på det sätt som föreskrivs i 6 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD), som fastställde miljödomstolens avvisningsbeslut, konstaterade att varken verksamhetens omfattning eller miljökonsekvenser kunde bestämmas med ledning av ansökan, inte ens efter de nya kompletteringar som gjorts i MÖD.
  • MÖD 2009:42:Tillstånd till anläggande och drift av ny hamnanläggning ----- Föreslagen placering av hamnen låg inom riksintresse för hamnverksamhet och området hade sedan länge utgjort industriområde. För att minska de störningar som kommande transporter kunde medföra för de boende i området ålades bolaget att anlägga en ny väg. Frågan om stabiliseringsmetod för omhändertagande av förorenade muddermassor samt villkor.
  • MÖD 2007:52:Tillstånd till hamnverksamhet ----- Att dela upp en tillståndsprövning av hamnverksamhet i olika etapper så att vattenverksamhet prövas för sig och prövningen av den därmed sammanhängande miljöfarliga verksamheten skjuts upp till ett senare tillfälle ansågs av Miljööverdomstolen (MÖD) vara ett rättegångsfel. Ett sådant förfarande skulle strida mot ett av miljöbalkens grundläggande syften, nämligen att det ska göras en samordnad prövning av samtliga störningar från en verksamhet. MÖD återförvisade målet till miljödomstolen.
  • MÖD 2002:78:Tillstånd till minikraftverk-----Miljödomstolen lämnade tillstånd till ett minikraftverk. Domen överklagades. Under handläggningen i Miljööverdomstolen (MÖD) förtecknades ån där kraftverket skulle ligga som särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 27 § miljöbalken (Natura 2000). MÖD fann att miljökonsekvensbeskrivningen var bristfällig i två avseenden. 0-alternativet skulle beskriva rådande förhållanden vid kvarnen med allt vatten rinnande i den naturliga huvudfåran så att konsekvenserna framgick av att verksamheten inte skulle komma till stånd. Vidare saknades uppgifter för prövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, nämligen en redovisning av den livsmiljö och de vilda djur och växter som skulle skyddas i området samt konsekvenserna av verksamheten för det syfte som området avsåg. Domstolen återförvisade målet i denna del.
  • MÖD 2005:43:Omprövning av villkor för tillstånd till byggande av kraftverk----- Kammarkollegiet yrkade hos miljödomstolen (MD) nya villkor om säkerhetshöjande åtgärder avseende kraftverkets damm. MD föreskrev att åtgärderna skulle genomföras, men anmärkte att dess dom inte innebar tillstånd att genomföra åtgärderna och att omedelbar verkställighet därför inte kunde medges. Miljööverdomstolen biföll inte Kammarkollegiets yrkande om omedelbar verkställighet, men fastslog att eftersom de föreskrivna åtgärderna utgör villkor för det gällande tillståndet och tillståndshavaren därför är skyldig följa villkoret, erfordras ingen särskild tillståndsansökan för att villkoret skall bli gällande mot denne.
  • MÖD 2004:29:Tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken m.m. att på ön Böckern i Tanums kommun anlägga en småbåtsbrygga och nedfartsramp för småbåtar.----- Ansökan om att anlägga småbåtshamn m.m. avslogs då den valda lokaliseringen innebar en beaktansvärd risk för skada på naturskyddsintressen samt då sökanden inte visat att det saknades alternativ som innebar ett mindre intrång på miljön. Även fråga om komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen.
  • MÖD 2006:6:Tillstånd att anlägga dammar-----Ett bolag hade ansökt om och fått tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken till en vattenverksamhet (dammar m.m.) som samtidigt utgjorde en förutsättning för driften av bolagets miljöfarliga verksamhet - ett anrikningsverk. Miljööverdomstolen konstaterade att oavsett om prövningsplikten följer av 9 kap. eller 11 kap. miljöbalken eller av båda, skall prövningen resultera i de villkor eller föreskrifter som fordras enligt miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Prövningens avgränsning är av central betydelse för en ändamålsenlig prövning i enlighet med miljöbalken syfte. Det är sökanden som genom sin ansökan anger ramarna för prövningen, men ytterst åligger det tillståndsmyndigheten att ta ställning till om den kan ligga till grund för prövningen.
  • MÖD 2016:1:Tillstånd till befintlig och utökad täktverksamhet m.m. ----- I mål om tillstånd till fortsatt och utökad täktverksamhet har Mark- och miljööverdomstolen funnit att verksamheten inte kommer att skada ett närliggande Natura 2000-område och att det av mark- och miljödomstolen lämnade Natura 2000-tillståndet därmed ska kvarstå. Mark- och miljööverdomstolen har vidare konstaterat att täktverksamheten inte innebär någon sådan risk för påverkan på fridlysta växter att förbuden i 8 och 9 § artskyddsförordningen aktualiseras samt att införandet av ett nytt villkor om skyddsåtgärder för skyddade fjärilsarter innebär att verksamheten inte heller kommer i konflikt med 4 § artskyddsförordningen. Då domstolen sammantaget funnit att ingen artskyddsdispens krävs, har den av mark- och miljödomstolen lämnade dispensen upphävts.
  • MÖD 2011:42:Ansökan om anläggande av ny brygga och muddring ----- Tillämpning av reglerna om strandskydd vid prövning av en ansökan om vattenverksamhet. Till följd av redan tillståndsgivna och uppförda anläggningar var stranden där en brygga var tänkt att uppföras inte längre tillgänglig för allmänheten. Däremot var vattenområdet, dit hemfridszonen inte ansågs kunna sträcka sig, alltjämt allemansrättsligt tillgängligt. Den aktuella bryggan tog ett större vattenområde i anspråk än tidigare dispensgiven brygga. Den sökta vattenverksamheten ansågs strida mot strandskyddets syften och avslogs redan på denna grund.
  • MÖD 2007:55:Tillstånd till hamnverksamhet ----- Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) kan som huvudregel inte krav uppställas på fartyg som anlöper en allmän svensk hamn. En verksamhetsutövare av hamnverksamhet är dock, enligt vad som gäller om prövningens omfattning, ansvarig för samtliga olägenheter inom sitt verksamhetsområde som utgörs av hamnområdet inklusive dithörande vattenområde, vilket inkluderar olägenheter av fartygsdrift. MÖD bedömde därför att verksamhetsutövaren i detta fall torde ha möjligheter att avtalsvägen förmå de aktuella rederierna att vidta åtgärder på de trafikerande fartygen, för att minska olägenheter för de närboende t.ex. genom åtgärder på fartygen omfattande ljuddämpning av fartygsfläktar, ramper och anordningar för el-anslutning på land. Förutsättningarna att genom sådana avtal med trafikerande rederier minska bulleremissionerna skulle redovisas inom ramen för ett förlängt prövotidsförordnande.
  • MÖD 2003:60:Begäran om ersättning för oförutsedda skador till följd av dämning vid en kraftstation-----En kraftstation fick dämningsrätt år 1935 men togs ur drift redan år 1943. När miljödomstolen år 1992 meddelade bolaget tillstånd att återuppta dämningen uttalade domstolen att den dämningsrätt som meddelats år 1935 fortfarande gällde och att skadorna var slutreglerade. Sakägare har därefter anmält oförutsedd skada p g a den återupptagna dämningen vid kraftstationen. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att ett övergivande av ett vattenföretag i sig innebär att ett tillstånd automatiskt förfaller. För kringboende och andra utomstående måste det i detta fall ha framstått som om verksamheten sedan lång tid var avslutad och inte skulle återupptas igen. Mot den bakgrunden fann MÖD att vattenföretaget fick anses ha varit övergivet och det gamla dämningstillståndet förfallet. Skadereglering borde således ha skett i samband med den nya tillståndsgivningen år 1992. MÖD fann att sakägarna kunde ha rätt till ersättning för oförutsedda skador. Utgångspunkten för tiden för oförutsedd skada skall således vara 1992 års dom.
  • MÖD 2010:30:Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken, dels enligt 9 kap. att bedriva befintlig och utökad hamnverksamhet i Verköhamnen, dels enligt 11 kap. avseende muddring och utbyggnad av ny kaj samt dispens från förbudet i 15 kap. 31 § miljöbalken avseende dumpning av schaktmassor vid ny deponiplats, Karlskrona kommun, Blekinge län ----- Miljööverdomstolen har lämnat tillstånd till hamnverksamhet samt dispens från förbudet i 15 kap. 31 § att få dumpa muddermassor till havs som vid provtagning före muddringen innehåller lägre halt tributyltenn (TBT) än gränsvärdet 200 mikrogram/kg TS. Dumpningsplatsen ansågs vara tillräckligt utredd och det framstod som osannolikt att dumpningen med de föreskrivna villkoren kunde medföra olägenhet för människors hälsa och miljön. Miljööverdomstolen har även behandlat frågor om buller från hamnverksamheten och föreskrivit utredningsvillkor härom samt villkor om elanslutning på land och upprättande av en efterbehandlingsplan.

Kapitlets innehåll

[K11]1 §  I detta kapitel finns bestämmelser om vattenverksamhet och vattenanläggningar. Bestämmelser om vattenverksamhet och vattenanläggningar finns också i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

  • MÖD 2003:36:Föreläggande om återställande av bottennivå-----Länsstyrelsen hade förelagt en markägare att återställa en dikesrensning med hänvisning till tillståndet för dikningen från 1906 hade förfallit och att ett nytt naturtillstånd hade inträtt. Efter överklagande från markägaren upphävde miljödomstolen föreläggandet och domen fastställdes av Miljööverdomstolen (MÖD), som uttalade att frågan om ett vattenföretag är övergivet får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet (jfr NJA 1984 s. 790). Eftersom länsstyrelsen inte kunde vederlägga uppgifterna från markägaren att rensningar hade genomförts regelbundet och en större rensning hade skett så sent som år 1992, kunde vattenföretaget inte anses övergivet och tillstånd till de underhållsåtgärder i utloppskanalen som bolaget genomförde år 1999 krävdes inte. MÖD fann följaktligen att det saknades laglig grund för föreläggandet.

Definitioner

[K11]2 §  I detta kapitel avses med

[S2]vattenområde: ett område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd, och

[S3]markavvattning: en åtgärd som utförs för att avvattna mark, när det inte är fråga om avledande av avloppsvatten, eller som utförs för att sänka eller tappa ur ett vattenområde eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål. Lag (2014:114).

  • MÖD 2004:27:Tillstånd att anlägga järnvägsbro m.m.-----Huvudfrågan i målet var om byggandet av en järnvägsbro i sin helhet skulle betraktas som tillståndspliktig vattenverksamhet eller om det kan lämnas tillstånd särskilt för uppförandet av de två fundament och stöd för bron som direkt berör vattenområdet. Brokonstruktionen var totalt sett närmare en kilometer lång och passerade vattenområdet endast på en sträcka av ca 60 meter drygt 30 meter över vattenytan. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det framstod som mest naturligt att betrakta bron i sin helhet som en och samma anläggning för vilken det krävs tillstånd enligt 11 kap. 9 § miljöbalken (1998:808). När det gällde storleken av prövningsavgiften anmärkte MÖD att en miljödomstols arbete med rent rättsliga överväganden normalt inte bör ingå i det som avses med uttrycket ”prövningens omfattning” i 9 kap. 3 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken, men att det måste beaktas att fastställandet av den slutliga avgiften med nödvändighet sker efter en tämligen skönsmässig bedömning.
  • MÖD 2004:10:Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken; nu fråga om återförvisning på grund av rättegångsfel-----Efter att det s.k. Citytunnelprojektet i Malmö hade bedömts tillåtligt av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken (MB) ansökte Banverket om tillstånd enligt 9 kap. MB (frivillig prövning) och 11 kap. MB (obligatorisk prövning) för skilda banetapper. Miljödomstolen beslutade att dela upp prövningen av målet i fem delar och att meddela särskilda domar för var och en. Etapp 1-3 skulle först prövas med avseende på vattenverksamheten och en viss del av den miljöfarliga verksamheten (sättningar i byggnader på grund av grundvattensänkning och byggvibrationer m.m.). I en fjärde dom skulle sedan resterande frågor om störningar från den miljöfarliga verksamheten prövas. När det slutligen gällde etapp 4 skulle prövningen avse samtliga frågor kring såväl vattenverksamheten som den miljöfarliga verksamheten. Det aktuella målet avsåg etapp 1 (Malmö C) och domen överklagades av ett enskilt fastighetsbolag som yrkade ändrade villkor rörande sättningar m.m. Miljööverdomstolen (MÖD) prövade ex officio om den uppdelning av prövningen av ansökan som miljödomstolen gjort utgjorde rättegångsfel. MÖD ansåg att domen visade att det förelåg svårigheter att skilja ut prövningen av de olika typerna av verksamheter. Därmed uppstod det oklarheter om vilka frågor som vunnit rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB samt risk för att vissa frågor skulle falla utanför prövningen. MÖD menade att redan detta innebar att 17 kap. 4 § rättegångsbalken lade hinder för en sådan uppdelning av prövningen som gjorts. En sådan skulle dessutom strida mot ett av miljöbalkens grundläggande syften, nämligen att det ska göras en samordnad prövning av samtliga störningar från en verksamhet. MÖD fann att den uppdelning som miljödomstolen hade gjort utgjorde rättegångsfel och då felet inte kunde avhjälpas i MÖD återförvisades målet till miljödomstolen.
  • MÖD 2003:100:Tillfälligt bortledande av grundvatten samt utsläppande av det bortledda grundvattnet m.m. vid utförande av järnvägstunnel-----Ett antal fastighetsägarna hade överklagat miljödomstolens dom och bl.a. krävt att Banverket inte skulle få det sökta tillståndet. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade dock inte det av miljödomstolen lämnade tillståndet som innebar att Banverket fick leda bort i medeltal 100 l/s inläckande grundvatten. MÖD gjorde dock vissa kompletteringar och ändringar av villkoren. MÖD konstaterade att det var nödvändigt att berget tätades i varierande omfattning innan borrning skedde för att inte överskrida tillståndets 100 l/s bortlett grundvatten. Eftersom grundvattenbortledningen riskerade att skada hotade livsmiljöer inom vissa Natura 2000-områden på Hallandsåsen fann MÖD att Banverket vid vissa tillfällen måste återföra vatten till områden som var känsliga för torka. Slutligen fann MÖD att det fanns tekniska förutsättningar att klara de miljömässiga kraven men att en förutsättning var att tunnelprojektet organiserades så att Banverket hade full kontroll och insyn i alla de arbetsmoment som kunde påverka miljön.
  • MÖD 2010:52:Tillstånd till upprustning och effektivisering av vattenkraftverk ----- Ett kraftbolag hade tillstånd enligt äldre lag till verksamheten vid ett vattenkraftverk. Verksamheten medförde tidvis att allt vatten kunde ledas genom kraftverkets turbiner varvid vattendragets naturliga fåra nedströms den närbelägna regleringsdammen inte försågs med något vatten alls. Miljödomstolen lämnade bolaget tillstånd, mot myndigheters och kommunens erinringar, att ersätta en av turbinerna och installera en ny med större slukförmåga samt att genom kraftverket leda den större vattenmängd som därmed kunde tillgodogöras för elproduktion. Myndigheterna och kommunen hade invänt att den naturliga fåran skulle förbli torr under en ännu längre tid av året samt att miljökonsekvensbeskrivningen och prövningen borde omfatta all verksamhet vid vattenkraftverket för att bl.a. meddela villkor om minimitappning. Miljööverdomstolen, som konstaterade att målet inte gällde ett s.k. ändringstillstånd eller ett omprövningsförfarande, godtog miljökonsekvensbeskrivningen och prövningens omfattning. Miljööverdomstolen övervägde härefter förutsättningarna för minimitappning hänförlig till den ökade vattenmängd som skulle ledas genom kraftverket efter turbinbytet, men fann att minimitappningsmängden inte skulle ge tillräcklig miljömässig nytta och att skäl därmed inte fanns att ändra miljödomstolens domslut.
  • MÖD 2002:23:Tillstånd att leda bort inläckande grundvatten från tunnel-----Banverket hade ansökt om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för avledning och bortledning av grundvatten i samband med tunneldrivning. Miljödomstolen meddelade villkor dels för avledandet, dels för utsläppet av blandat process- och grundvatten i recipienten. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg däremot att tillståndsprövningen endast kunde omfatta själva vattenverksamheten, dvs. bortledandet av grundvatten. Domstolen fann nämligen att förutsättningar saknades att utan ansökan från Banverket pröva den miljöfarliga verksamheten som tunneldrivningen utgjorde eller de utsläpp och olägenheter som tunneldrivningen skulle kunna förorsaka. Den miljöfarliga verksamheten fick i istället regleras med stöd av bestämmelserna om tillsyn i 26 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen upphävde därför utsläppsvillkoren för avloppsvatten.
  • MÖD 2002:32:Tillstånd att leda bort grundvatten från ett nedlagt bergrumslager för olja-----Miljödomstolen hade förenat tillståndet med villkor angående tillåtna halter av petroleumkolväten i utsläppsvattnet. Länsstyrelsen hade yrkat att bergrummet först skulle saneras från oljerester av stelnat flytslam. Miljödomstolen ansåg att det inte var skäligt att kräva en sådan sanering mot bakgrund av de villkor som skulle gälla för oljehalterna i utsläppen samt att en manuell sanering var synnerligen kostsam (3 Mkr) och att vattenbortledningen inte försvårade en framtida sanering. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens dom.
  • MÖD 2003:56:Tillstånd till muddring m.m. för farleder till hamn; nu fråga om talerätt-----Ett tillstånd till muddringar m.m. i infarten till en hamn överklagades av tre lokalföreningar till Sveriges Ornitologiska Förening (SOF), en lokal naturskyddsförening och en granne som bodde mellan 1 och 2 km från arbetsområdet. Sökanden yrkade i Miljööverdomstolen (MÖD) att överklagandena från dessa skulle avvisas. I MÖD övertogs emellertid den lokala föreningens talan av SOF, vilket godtogs. Däremot avvisades den lokala naturskyddsföreningen eftersom den inte fyllde kraven i 16 kap. 13 § miljöbalken. Likaså avvisades grannens överklagande eftersom denne inte ansågs bo i så nära anslutning till verksamhetsområdet (1-2 km) att det förelåg risk för att utsättas för olägenheter på sätt som medförde rätt att föra talan i målet. Skiljaktig mening om grannens talerätt.
  • MÖD 2008:43:Omprövning av villkor rörande minimivattenföring ----- I målet förelåg en vattendom från år 1930 varvid ett vattenkraftverk var berättigat till viss vattenmängd. Två kommuner hade ansökt om att domens villkor för vattenföring i bäcken skulle ändras. Kommunerna uppgav att de avsåg att vidta vissa åtgärder med dammbyggnaden i en ovanliggande sjö. Dessa åtgärder skulle medföra att regleringen av sjön skulle upphöra för att i stället permanenta en generellt hög vattennivå i syfte att bevara vissa naturvärden. Miljööverdomstolen fann att villkoret i 1930 års dom rörande minimivattenföringen i bäcken förbi kraftverket hade ett så nära samband med regleringen av ovanliggande sjöar, att villkoret inte kunde upphävas utan att även tillståndet i 1930 års dom omprövades. Kommunernas ansökan om omprövning av villkor avvisades och miljödomstolens dom undanröjdes.
  • MÖD 2014:5:Tillsyn över vattenverksamhet ----- Bortledande av dagvatten som uppstår på ett antal fastigheter utanför detaljplanelagt område har inte ansetts utgöra avledande av avloppsvatten och inte heller markavvattning i den mening som avses i 11 kap. miljöbalken. De åtgärder i form av uppförande av enstaka bostadshus som vidtagits på fastigheterna har inte heller i övrigt ansetts ha en sådan inverkan på mark- och vattenförhållandena på en intilliggande fastighet att tillsynsmyndigheten borde ha vidtagit tillsynsåtgärder. Det har således inte funnits anledning för länsstyrelsen att ingripa.
  • MÖD 2003:32:Tillstånd till vattenverksamhet; nu fråga om provverksamhet----- Miljödomstolen meddelade tillstånd till vattenuttag ur en å för infiltration i en ås samt vattenuttag ur denna. Yrkandet om att få anlägga fyra bassänger inom infiltrationsområdet bifölls medan yrkandet om ytterligare fyra bassänger på annan fastighet ogillades. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade tillståndet till att även avse de senare bassängerna. Domstolen uttalade däremot vad gäller tvångsrätt att en av sökanden vid miljödomstolen gjord framställan om rätt att få ta områdena i anspråk för bassängerna hade utgjort en begäran om särskild tvångsrätt enligt 28 kap. 10 § miljöbalken. Eftersom miljödomstolen inte hade prövat detta yrkande ansåg MÖD att det förekommit grovt rättegångsfel och återförvisade frågan till miljödomstolen för fortsatt behandling.
  • MÖD 2003:35:Tillstånd till bortledning av vatten för bevattning-----I mål om uttag av vatten från ett vattendrag för bevattning begärde ägare till ett antal nedströms belägna kraftverk ersättning för de kraftförluster som skulle uppkomma av uttaget. Kraftverksägarna ville ha ersättning motsvarande den totala mängd vatten som årligen kunde avledas med stöd av tillståndet. Bevattnarna menade däremot att denna totala mängd skulle divideras med faktorn 3 eller 4 för att därmed ersätta den faktiska förlusten i enlighet med en utredning som gjorts av Jordbruksverket. Miljödomstolen gick på den senare linjen vilket i allt väsentligt också godtogs av Miljööverdomstolen. Därvid uttalade domstolen att utgångspunkten vid beräkningen av ersättningen är att den faktiska skadan ska ersättas, vilket i detta fall motsvarade kraftverksägarnas faktiska förlust av vatten för kraftverksproduktion.
  • MÖD 2011:52:Tillstånd till utrivning av Emsfors kraftstation i Emån i Oskarshamns kommun m.m. ----- En kraftverksanläggning i Emån var belägen på två olika fastigheter varav staten ägde den ena och ett bolag ägde den andra. I syfte att möjliggöra fiskvandring i Emån ansökte staten om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken att bl.a. riva ut den del av kraftverksanläggningen som var belägen på statens fastighet. Bolaget motsatte sig utrivningen eftersom den del av kraftverksanläggningen som var belägen på bolagets fastighet skulle lämnas orörd. Miljödomstolen gav tillstånd till utrivningen. Mark- och miljööverdomstolen - som inte gjorde någon ändring i miljödomstolens dom såvitt den avsåg beviljat tillstånd - konstaterade att det var fråga om en partiell utrivning. Eftersom det inte fanns något rättsligt förbud mot partiell utrivning kunde en sådan godtas efter prövning av de särskilda omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Underhållsansvaret för kvarvarande delar åvilade alltjämt staten i egenskap av rättighetshavare. Även fråga om intrång i rätten till servitut, ersättning för kraftförlust samt rättegångskostnad.
  • MÖD 2002:25:Tillstånd att bortleda inläckande yt- och grundvatten från tunnel och schakt-----Miljööverdomstolen (MÖD) fann att då något tekniskt hinder inte förelåg för att meddela mängdbegränsning för bortledning av grundvatten från tunneln fastställdes en sådan begränsningen. Vidare skulle denna begränsning utgöra en del av tillståndet och inte regleras i villkor på det sätt som miljödomstolen gjort. Miljödomstolens villkor i denna del upphävdes därför. MÖD framhöll att ett villkor för ett tillstånd endast anger hur en verksamhet ska utföras.
  • MÖD 2004:1:Avvisad ansökan om omprövning av villkor för säkerhetshöjande åtgärder i Torphammars kraftverk, Gimån.----- Bolaget hade ansökt om ändring av villkor i gällande tillstånd för öppnandet av ett tidigare igengjutet bottenutskov i kraftverket. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att ändringen inte avsåg något befintligt villkor eller någon annan bestämmelse i gällande tillstånd. MÖD delade miljödomstolens uppfattning att åtgärden var en sådan ändring av damm som kräver tillstånd varför det till ansökan skall bifogas en miljökonsekvensbeskrivning. Då bolaget förklarat sig inte ha för avsikt att följa ett föreläggande med denna innebörd var det rätt av miljödomstolen att avvisa ansökan.
  • MÖD 2003:67:Ersättning för vattenkraft-----Ersättning för ianspråktagen vattenkraft kan inte utgå med mer än vad som faktiskt får tas i anspråk. I detta fall understeg utbyggnadsvattenföringen medelvattenföringen väsentligt och skulle därmed läggas till grund för beräkning av ersättningen. Med hänsyn till de höjda elpriserna under senare år kunde värdet på vattenkraften inte bestämmas till ett lägre belopp per kW natureffekt än vad miljödomstolen funnit. I målet uppkom också fråga om ränta på fallhöjdsersättning.
  • MÖD 2008:16:Tillsynsavgift ----- Ett oljeutsläpp från en turbin i ett vattenkraftverk föranledde en kommunal nämnd att debitera verksamhetsutövaren en tillsynsavgift för kommunens tillsyn i samband med räddningsinsatserna. Nämnden ansåg att maskineriet i kraftverket och hanteringen av turbinoljan utgjorde miljöfarlig verksamhet och därmed s.k. u-verksamhet till skillnad mot vattenkraftverket i övrigt som var en tillståndsprövad vattenverksamhet. Miljööverdomstolen uttalade att turbiner i ett vattenkraftverk är en så väsentlig del av kraftverket att de måste anses ingå i vattenanläggningen. Hanteringen av olja som används i turbinerna omfattas därför av verksamheten i kraftverksanläggningen enligt den definition som ges i 11 kap. 3 § miljöbalken. Därmed är länsstyrelsen tillsynsmyndighet för verksamheten i sin helhet men med möjlighet att överlåta tillsynen enligt 10 § förordningen om tillsyn enligt miljöbalken. Den kommunala nämndens överklagande avslogs.
  • MÖD 2009:44:Ansökan om dammsäkerhetshöjande åtgärder ----- Regleringsföretaget har ett rättskraftigt tillstånd att under vissa villkor reglera vattenståndet vid och driva kraftstationen. En ansökan om att få bygga om regleringsdammen med enda syfte att underhålla och förbättra säkerheten vid denna kan inte föranleda en omprövning av hela verksamheten vid kraftstationen eller av villkor som inte har ett direkt samband med ombyggnaden. De frågor Kammarkollegiet hade väckt i målet om ändrad vattenhushållning m.m. ansåg Miljööverdomstolen kunna prövas endast efter särskild talan därom enligt 24 kap. 5 och 7 §§ miljöbalken. Att ett delvis nytt naturtillstånd inträtt p.g.a. att dammen med åren blivit otät ansågs sakna betydelse för frågan om tillåtligheten att återställa dammen i tillståndsgivet och dammsäkerhetsmässigt förbättrat skick.
  • MÖD 2007:50:Tillstånd till bortledande av grundvatten från en tillfartstunnel för den s.k. Citybanan ----- Fråga om vilka miljöeffekter som omfattas av tillståndsprövningen och som ska redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen. (I detta mål har Högsta domstolen prövat frågan som gällt med stöd av vilket lagrum Miljööverdomstolen borde ha avvisat miljökonsekvensbeskrivningen, se NJA 2008 s. 748.)
  • MÖD 2012:7:Uppläggning av fyllnadsmassor i ett vattenområde ansågs inte vara markavvattning ----- En tomtägarförening lade fyllnadsmassor i ett område som delvis utgjorde ett vattenområde utan att först inhämta tillstånd till åtgärden. Länsstyrelsen ansåg att åtgärden var att betrakta som markavvattning och förelade föreningen att vidta rättelse genom att ta bort massorna. Mark- och miljööverdomstolen fann att utfyllnaden inte utförts för att sänka vattennivån i området eller för att förbättra avvattningen av marken och att syftet inte heller varit invallning till skydd mot vatten. Ett väsentligt syfte med utfyllnaden får istället anses vara att tillskapa en markyta som man med större lätthet kunde vistas på. Mark- och miljööverdomstolen instämde därvid i mark- och miljödomstolens bedömning att den utfyllnad som föreningen vidtagit inte var att betrakta som markavvattning enligt definitionen i 11 kap. 2 § 4 miljöbalken och att utfyllnaden inte på den grunden kunde anses vara tillståndspliktig markavvattning.
  • RH 2003:44:Lantbrukare har bedrivit vattenverksamhet genom att utföra åtgärder för att avvattna mark i syfte att öka sin fastighets lämplighet för skogsbruk, varvid han – på myrar som är upptagna i en särskild myrskyddsplan – utvidgat och förstorat befintliga diken och bäckar. Fråga dels om åtgärderna utgjort tillståndspliktig markavvattning, dels om gärningen är att anse som ringa och därför inte skall föranleda ansvar.

[K11]3 §  Med vattenverksamhet avses i detta kapitel

  1. uppförande, ändring, lagning eller utrivning av en anläggning i ett vattenområde,
  2. fyllning eller pålning i ett vattenområde,
  3. bortledande av vatten från ett vattenområde,
  4. grävning, sprängning eller rensning i ett vattenområde,
  5. en annan åtgärd i ett vattenområde som syftar till att förändra vattnets djup eller läge,
  6. bortledande av grundvatten eller utförande av en anläggning för detta,
  7. tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden eller utförande av en anläggning eller en annan åtgärd för detta, eller
  8. markavvattning. Lag (2014:114).

  • MÖD 2010:52:Tillstånd till upprustning och effektivisering av vattenkraftverk ----- Ett kraftbolag hade tillstånd enligt äldre lag till verksamheten vid ett vattenkraftverk. Verksamheten medförde tidvis att allt vatten kunde ledas genom kraftverkets turbiner varvid vattendragets naturliga fåra nedströms den närbelägna regleringsdammen inte försågs med något vatten alls. Miljödomstolen lämnade bolaget tillstånd, mot myndigheters och kommunens erinringar, att ersätta en av turbinerna och installera en ny med större slukförmåga samt att genom kraftverket leda den större vattenmängd som därmed kunde tillgodogöras för elproduktion. Myndigheterna och kommunen hade invänt att den naturliga fåran skulle förbli torr under en ännu längre tid av året samt att miljökonsekvensbeskrivningen och prövningen borde omfatta all verksamhet vid vattenkraftverket för att bl.a. meddela villkor om minimitappning. Miljööverdomstolen, som konstaterade att målet inte gällde ett s.k. ändringstillstånd eller ett omprövningsförfarande, godtog miljökonsekvensbeskrivningen och prövningens omfattning. Miljööverdomstolen övervägde härefter förutsättningarna för minimitappning hänförlig till den ökade vattenmängd som skulle ledas genom kraftverket efter turbinbytet, men fann att minimitappningsmängden inte skulle ge tillräcklig miljömässig nytta och att skäl därmed inte fanns att ändra miljödomstolens domslut.
  • MÖD 2016:41:Anmälan om vattenverksamhet ----- Mark- och miljödomstolen förbjöd en anmäld vattenverksamhet gällande byte av del av brygga och angav att vattenverksamheten borde tillståndsprövas eftersom det fanns enskilda motstående intressen bl.a. avseende rådighet. Mark- och miljööverdomstolen gjorde samma bedömning att verksamheten inte kunde prövas i ett anmälningsärende och avslog överklagandet.
  • MÖD 2007:15:Tillsynsavgift för ett vattenkraftverk-----I ett mål om uttag av tillsynsavgift för ett vattenkraftverk uttalade Miljööverdomstolen följande. Hantering av olja som används i turbiner, generatorer och transformatorer är en del av vattenverksamheten enligt definitionen av en vattenanläggning i 11 kap. 3 § miljöbalken. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet med möjlighet att delegera tillsynen åt en kommunal nämnd med stöd av 10 § förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken vilket inte hade skett i det aktuella fallet.
  • MÖD 2017:45:Lagligförklaring ----- En person hade ansökt om lagligförklaring av en damm som inte användes för vattenkraft eller liknande verksamhet. MÖD fann att dammen var en anläggning som syftade till att förändra vattnets djup och läge. Redan på denna grund ansåg MÖD att vattenanläggningen medförde att vattenverksamhet bedrevs. Prövningen borde därför gjorts på sådant sätt att det kunde föreskrivas ändamålsenliga villkor för både verksamheten och anläggningen. Frågan om lagligheten av vattenanläggningen borde enligt MÖD ha prövats tillsammans med en ansökan om tillstånd för vattenverksamheten. Någon tillståndsansökan fanns inte i målet och MÖD undanröjde därför beslutet om lagligförklaring och återförvisade målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt handläggning.

[K11]4 §  I detta kapitel avses med

[S2]vattenanläggning: en anläggning, som har kommit till genom en vattenverksamhet, tillsammans med manöveranordningar som hör till en sådan anläggning,

[S3]damm: en vattenanläggning vars syfte är att dämma upp eller utestänga vatten eller blandningar av vatten och annat material,

[S4]dammhaveri: ett okontrollerat utströmmande av det vatten eller den blandning av vatten och annat material som dammen är avsedd att dämma upp eller utestänga. Lag (2014:114).

[K11]5 §  I detta kapitel avses med

[S2]vattentäkt: bortledande av ytvatten eller grundvatten för vattenförsörjning, värmeutvinning eller bevattning,

[S3]vattenreglering: ändring av vattenföringen i ett vattendrag till förmån för annan vattenverksamhet, och

[S4]vattenöverledning: vattenreglering genom överföring av ytvatten från ett vattenområde till ett annat. Lag (2014:114).

  • MÖD 2022:21:Vattenrättslig rådighet ----- Ett bolag har ansökt om tillstånd enligt 11 kap. 19 § miljöbalken för att riva ut en damm och för att i samband med detta iordningställa ett naturlikt sjöutlopp. Fastigheten som dammen är belägen på ägs av annan, varför bolaget samtidigt yrkat tvångsrätt enligt 28 kap. 10 § första stycket 4 miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen har, till skillnad från mark- och miljödomstolen, bedömt att regelverket kan ge utrymme för att bevilja tvångsrätt och funnit att bolaget därmed har erforderlig rådighet. Mark- och miljööverdomstolen har därför undanröjt mark- och miljödomstolens avvisningsbeslut samt återförvisat målet dit för fortsatt behandling.

[K11]6 §  Med vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel avses i detta kapitel en vattenverksamhet som innebär vattenreglering, vattenbortledning, vattenöverledning eller annan påverkan på vattnets flöde och

  1. är avsedd för produktion av el genom omvandling av energin i strömmande vatten, eller
  2. när verksamheten påbörjades, var avsedd för sådan produktion.

[S2]Verksamheter enligt första stycket ska anses utgöra en och samma verksamhet om de bedrivs med vattenanläggningar som direkt eller genom andra vattenanläggningar är tekniskt sammankopplade med varandra och har ett miljö- och verksamhetsmässigt samband. Lag (2018:1407).

  • MÖD 2003:100:Tillfälligt bortledande av grundvatten samt utsläppande av det bortledda grundvattnet m.m. vid utförande av järnvägstunnel-----Ett antal fastighetsägarna hade överklagat miljödomstolens dom och bl.a. krävt att Banverket inte skulle få det sökta tillståndet. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade dock inte det av miljödomstolen lämnade tillståndet som innebar att Banverket fick leda bort i medeltal 100 l/s inläckande grundvatten. MÖD gjorde dock vissa kompletteringar och ändringar av villkoren. MÖD konstaterade att det var nödvändigt att berget tätades i varierande omfattning innan borrning skedde för att inte överskrida tillståndets 100 l/s bortlett grundvatten. Eftersom grundvattenbortledningen riskerade att skada hotade livsmiljöer inom vissa Natura 2000-områden på Hallandsåsen fann MÖD att Banverket vid vissa tillfällen måste återföra vatten till områden som var känsliga för torka. Slutligen fann MÖD att det fanns tekniska förutsättningar att klara de miljömässiga kraven men att en förutsättning var att tunnelprojektet organiserades så att Banverket hade full kontroll och insyn i alla de arbetsmoment som kunde påverka miljön.
  • MÖD 2019:24:Utdömande av vite ----- Mark- och miljööverdomstolen har med hänsyn till de nya reglerna om vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel upphävt mark- och miljödomstolens dom och avslagit länsstyrelsens ansökan om utdömande av vite eftersom verksamhetsutövaren i tid anmält sig till den nationella planen för moderna miljövillkor för sin verksamhet. Ändamålet med vitet har därför förlorat sin betydelse. Mark- och miljödomstolen har även uttalat att det i 41 § förordningen om vattenverksamheter inte kan ställas ytterligare krav än vad som framgår av 11 kap. 27 § miljöbalken för att verksamhetsutövaren ska få fortsätta bedriva verksamheten till dess en prövning enligt den nationella planen är klar.
  • NJA 2008 s. 3:Fråga om tillstånd för minikraftverk. Vid prövning av den samhällsekonomiska tillåtligheten har intäkter av elcertifikat tillgodoräknats kraftproduktionen.
  • NJA 2012 s. 362:För att någon ska få bedriva vattenverksamhet krävs rådighet över vattnet där verksamheten ska bedrivas. Sådan rådighet är en förutsättning för att en ansökan om tillstånd till vattenverksamheten ska kunna prövas (processförutsättning). Fråga i ett mål hur sökandens rådighet ska prövas när omständigheter som sökanden åberopar till stöd för sin rådighet även har betydelse för bedömningen av ansökan i sak. 2 kap. 5 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.
  • MÖD 2010:53:Tillstånd till anläggande och drift av hamn vid Norvikudden, i Nynäshamn ----- Miljödomstolen hade avslagit en ansökan om anläggande och drift av en hamn. Miljööverdomstolen bedömde att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och fann att vid en samlad bedömning kunde verksamheterna tillåtas enligt de allmänna lokaliserings- och hushållningsbestämmelserna i miljöbalken. Vid den samhällsekonomiska bedömningen enligt 11 kap. 6 § miljöbalken framstod det enligt Miljööverdomstolen som uppenbart att mervärdet av den sökta hamnanläggningen väl uppfyllde det i bestämmelsen föreskrivna kravet. Miljööverdomstolen förklarade verksamheterna tillåtliga och föreskrev att miljödomstolen ska meddela tillstånd och föreskriva villkor avseende de ansökta verksamheterna.
  • MÖD 2006:54:Tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin och deponera anrikningssand m.m.-----Ett bolag hade ansökt om tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin som var nödvändigt som process- och reningssteg för verksamheten vid ett anrikningsverk, som man sedan tidigare hade tillstånd till. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att prövningen måste samordnas och avse utsläpp av vatten från båda verksamheterna. MÖD förklarade det tillåtligt att anlägga ett nytt sandmagasin samt att där deponera anrikningssand från gruvverksamhet under förutsättning att bolaget enligt åtagande inkom med ansökan om omprövning av villkoren för utsläpp till vatten från anrikningsverket. Själva tillståndsprövningen av det nya sandmagasinet återförvisades av MÖD till miljödomstolen. I målet gjorde MÖD en ingående granskning av aktuella dammsäkerhetsfrågor. MÖD fann också att det förelåg skäl att meddela tillstånd ( 22 kap. 26 § 2 st. miljöbalken) till de arbeten som behövde utföras för att färdigställa sandmagasinet. Villkor för detta tillstånd meddelades också. MÖD avslog däremot yrkandet om att detta tillstånd skulle få tas i anspråk även om domen inte vunnit laga kraft, s.k. verkställighetsförordnande.
  • NJA 2008 s. 55:Tillämpning av reglerna om strandskydd vid prövning av en ansökan om vattenverksamhet.
  • MÖD 2017:63:Tillstånd till ökad avledning av vatten genom turbinerna i ett vattenkraftverk ----- Lasele kraftstation ligger i Ångermanälven, som är ett av Sveriges mest utbyggda älvsystem. Fallhöjden är 54 meter och en minimitappning är föreskriven med 100-200 liter/sekund. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det inte finns någon reell risk för negativ påverkan på vattenförekomsternas status med en ökad avledning av vatten från 275 till 340 kubikmeter/sekund. Åtgärden äventyrar inte heller möjligheten att nå gällande miljökvalitetsnorm God ekologisk potential. Ett tillstånd till ökad avledning av vatten har också bedömts förenlig med miljöbalkens regler i övrigt. Några skadeförebyggande åtgärder har med hänsyn till nuvarande reglering inte bedömts motiverade. Mark- och miljööverdomstolen har också samma dag meddelat dom i mål nr M 2650-16 rörande avledning av vatten genom turbinerna i Långbjörn, som är den kraftstation som ligger närmast uppströms i förhållande till Lasele kraftstation.
  • MÖD 2004:68:Tillstånd enligt miljöbalken till verksamhet vid Hägerums kraftverk i Virån-----Ett av miljödomstolen beviljat tillstånd att bedriva ett minikraftverk i nära anslutning till ett Natura 2000-område hade överklagats bl.a. med påståenden om att miljökonsekvensbeskrivningen (MKB:n) i målet inte var tillräckligt omfattande samt att det i vart fall inte förelåg förutsättningar för att bevilja tillstånd eftersom verksamheten skulle komma att medföra alltför omfattande störningar på de livsmiljöer och arter som området avsåg att skydda. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att MKB:n, efter kompletteringar, var tillräcklig som underlag för prövningen samt att, även om kraftverket i huvudsak skulle anläggas utanför Natura 2000-området, verksamheten skulle få sådana inverkningar på detsamma att den var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken. MÖD utvecklade skälen för under vilka förutsättningar ett tillstånd enligt 7 kap. 28 b § miljöbalken kan ges. Efter att ha ändrat vissa villkor rörande bl.a. minimivattenflödet i den gamla huvudfåran i ån fann MÖD att tillstånd kunde ges till verksamheten.
  • MÖD 2010:13:Lagligförklaring och ombyggnad av Torps kraftstation m.m. ----- I samband med lagligförklaring av de gamla anläggningsdelarna för ett mindre vattenkraftverk lämnade miljödomstolen kraftverksägaren tillstånd enligt miljöbalken att bygga om dammen, kraftverket och utloppskanalen samt genom kraftverket avleda Lillälvens vatten intill en viss angiven mängd. Tillståndet förenades med vattenhushållningsbestämmelser och andra villkor. Kraftverksägaren överklagade bl.a. ett vilande villkor om skyldighet att, då tillsynsmyndigheten påkallade det med hänsyn till fiskeintresset, anordna en fiskväg förbi dammen. Enligt kraftverksägaren kunde frågan om fiskväg och därmed förenad minimitappning endast prövas i samband med omprövning av två nedströms liggande kraftverk eftersom en isolerad åtgärd vid Torps kraftstation inte skulle få någon effekt på fiskvandring och fiskförekomst. Vidare anförde kraftverksägaren att den obligatoriska kostnads-/nyttoavvägningen inte kunde företas med ett sådant vilande villkor. Miljööverdomstolen fann, efter hänvisning till miljöbalkens portalparagraf och aktuella miljökvalitetsmål, att undantag från huvudregeln i 11 kap. 8 § miljöbalken inte kunde ges. Med hänsyn till rådande fiskvandringsförutsättningar i Lillälven kunde skyldigheten att inrätta fiskväg i detta fall förskrivas som ett vilande villkor.
  • MÖD 2018:28:Tillstånd till åtgärder som riskerar att leda till försämrad ytvattenstatus ----- Tillstånd har getts för bl.a. grävningsarbeten i en vattenförekomst i Mölndalsån trots att åtgärderna riskerar att leda till en försämring av vattenförekomstens status. Vid bedömningen har MÖD funnit att rimlighetsavvägningen enligt 2 kap. 7 § miljöbalken ska ske med beaktande av de krav som följer av art. 4.7 i ramdirektivet för vatten och att omständigheterna i fallet - där syftet med åtgärderna var att förebygga samhällsskadliga översvämningar - var sådana att det fanns förutsättningar för tillstånd trots att åtgärderna kunde leda till försämrad ytvattenstatus.

Särskilda förutsättningar för vattenverksamhet

[K11]7 §  En vattenverksamhet skall utföras så att den inte försvårar annan verksamhet som i framtiden kan antas beröra samma vattentillgång och som främjar allmänna eller enskilda ändamål av vikt. Detta krav gäller om vattenverksamheten kan utföras på detta sätt utan oskälig kostnad.

  • MÖD 2013:39:Tidsbegränsat tillstånd för uttag av grundvatten för jordbruksbevattning ----- Mark- och miljööverdomstolen har i två fall begränsat tillstånd till uttag av grundvatten för jordbruksbevattning att gälla i 25 år. Omständigheterna i de bägge tillståndsansökningarna som enligt 16 kap 2 § första stycket miljöbalken påkallade tidsbegränsning fann domstolen vara osäkerhet om kunskapsläget beträffande grundvattenbildning, effekten av klimatförändringar och konkurrerande verksamheter om samma grundvattenuttag samt att användningen av jordbruksmark kan förändras över tiden.

[K11]8 §  Den som vill bedriva en vattenverksamhet som kan skada fisket är skyldig att utan ersättning vidta och för framtiden underhålla behövliga anordningar för fiskens framkomst eller fiskets bestånd, släppa fram vatten för ändamålet samt iaktta de villkor eller förelägganden i övrigt som på grund av verksamheten kan behövas till skydd för fisket i det vatten som berörs av vattenverksamheten eller i angränsande vattenområde. Om nyttan av en ifrågasatt anordning eller ett villkor eller ett föreläggande inte skäligen kan anses motsvara den kostnad som verksamhetsutövaren därigenom skulle förorsakas, kan verksamhetsutövaren befrias från en sådan skyldighet.

[S2]Vad som i denna paragraf sägs om fisk skall gälla även vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräftdjur.

[S3]Bestämmelser om särskilda fiskeavgifter som får bestämmas i stället för att det meddelas villkor eller förelägganden enligt första stycket finns i 6 kap. 5 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Lag (2005:571).

  • MÖD 2017:63:Tillstånd till ökad avledning av vatten genom turbinerna i ett vattenkraftverk ----- Lasele kraftstation ligger i Ångermanälven, som är ett av Sveriges mest utbyggda älvsystem. Fallhöjden är 54 meter och en minimitappning är föreskriven med 100-200 liter/sekund. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det inte finns någon reell risk för negativ påverkan på vattenförekomsternas status med en ökad avledning av vatten från 275 till 340 kubikmeter/sekund. Åtgärden äventyrar inte heller möjligheten att nå gällande miljökvalitetsnorm God ekologisk potential. Ett tillstånd till ökad avledning av vatten har också bedömts förenlig med miljöbalkens regler i övrigt. Några skadeförebyggande åtgärder har med hänsyn till nuvarande reglering inte bedömts motiverade. Mark- och miljööverdomstolen har också samma dag meddelat dom i mål nr M 2650-16 rörande avledning av vatten genom turbinerna i Långbjörn, som är den kraftstation som ligger närmast uppströms i förhållande till Lasele kraftstation.
  • MÖD 2010:13:Lagligförklaring och ombyggnad av Torps kraftstation m.m. ----- I samband med lagligförklaring av de gamla anläggningsdelarna för ett mindre vattenkraftverk lämnade miljödomstolen kraftverksägaren tillstånd enligt miljöbalken att bygga om dammen, kraftverket och utloppskanalen samt genom kraftverket avleda Lillälvens vatten intill en viss angiven mängd. Tillståndet förenades med vattenhushållningsbestämmelser och andra villkor. Kraftverksägaren överklagade bl.a. ett vilande villkor om skyldighet att, då tillsynsmyndigheten påkallade det med hänsyn till fiskeintresset, anordna en fiskväg förbi dammen. Enligt kraftverksägaren kunde frågan om fiskväg och därmed förenad minimitappning endast prövas i samband med omprövning av två nedströms liggande kraftverk eftersom en isolerad åtgärd vid Torps kraftstation inte skulle få någon effekt på fiskvandring och fiskförekomst. Vidare anförde kraftverksägaren att den obligatoriska kostnads-/nyttoavvägningen inte kunde företas med ett sådant vilande villkor. Miljööverdomstolen fann, efter hänvisning till miljöbalkens portalparagraf och aktuella miljökvalitetsmål, att undantag från huvudregeln i 11 kap. 8 § miljöbalken inte kunde ges. Med hänsyn till rådande fiskvandringsförutsättningar i Lillälven kunde skyldigheten att inrätta fiskväg i detta fall förskrivas som ett vilande villkor.

Tillstånds- och anmälningsplikt för vattenverksamhet

[K11]9 §  För vattenverksamhet krävs det tillstånd enligt denna balk, om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel. Den som vill bedriva vattenverksamhet får ansöka om tillstånd även om det inte krävs tillstånd för verksamheten. Oavsett vad som följer av 11-15, 19 och 23 §§, kan det för en viss verksamhet eller åtgärd krävas tillstånd enligt 7 kap. 28 a §. Lag (2005:571).

Prop. 2001/02:65: Den föreslagna ändringen innebär enbart en rättelse av hänvisningen.

Prop. 2000/01:111: Innebörden av det nya fjärde stycket är att även om tillstånd för en vattenverksamhet inte krävs enligt bestämmelserna i 11 kap., så kan en viss verksamhet eller åtgärd vara sådan att den ändå kräver tillstånd enligt bestämmelserna i 7 kap. 28 a–29 b §§. Det blir då fråga om en vattenverksamhet som inte är tillståndspliktig enligt 11 kap. Tillståndsprövningen enligt 7 kap. kommer då alltså inte att göras av miljödomstolen utan av länsstyrelsen i det län där det berörda naturområdet finns (jfr 7 ...

  • MÖD 2004:27:Tillstånd att anlägga järnvägsbro m.m.-----Huvudfrågan i målet var om byggandet av en järnvägsbro i sin helhet skulle betraktas som tillståndspliktig vattenverksamhet eller om det kan lämnas tillstånd särskilt för uppförandet av de två fundament och stöd för bron som direkt berör vattenområdet. Brokonstruktionen var totalt sett närmare en kilometer lång och passerade vattenområdet endast på en sträcka av ca 60 meter drygt 30 meter över vattenytan. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det framstod som mest naturligt att betrakta bron i sin helhet som en och samma anläggning för vilken det krävs tillstånd enligt 11 kap. 9 § miljöbalken (1998:808). När det gällde storleken av prövningsavgiften anmärkte MÖD att en miljödomstols arbete med rent rättsliga överväganden normalt inte bör ingå i det som avses med uttrycket ”prövningens omfattning” i 9 kap. 3 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken, men att det måste beaktas att fastställandet av den slutliga avgiften med nödvändighet sker efter en tämligen skönsmässig bedömning.
  • MÖD 2012:28:Tillsynsbeslut om förbud mot fortsatt vattenverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att länsstyrelsens beslut att förbjuda utövare av vattenverksamhet avseende vattenkraftproduktion, som saknade tillstånd men som hade visat att de bl.a. hade rätt enligt privilegiebrev att förfoga över vattnet vid anläggningen, att bedriva verksamheten var alltför ingripande. Länsstyrelsen bör dock, för att kunna fullgöra sin skyldighet att utöva tillsyn, kunna förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd till bedrivande av vattenverksamheten för fastställande av villkor för densamma. Målet återförvisades därför till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2017:66:Föreläggande att söka tillstånd för vattenverksamhet ----- I ett tillsynsärende förelade länsstyrelsen ett bolag vid vite att inom viss tid ansöka om tillstånd för vattenverksamhet vid vattenkraftverk. Om bolaget inte följde föreläggandet förbjöds fortsatt verksamhet. Bolagets inställning var att det inte hade rådighet över vattnet där verksamheten bedrevs. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att det inte fanns skäl att förelägga bolaget ansöka om tillstånd. Eftersom bolaget med en sådan inställning i fråga om rådigheten inte kunde få en tillståndsprövning till stånd, var föreläggandet om att söka tillstånd inte meningsfullt. I en sådan situation kunde det inte heller krävas att ett förbud mot fortsatt verksamhet föregåtts av ett sådant föreläggande. Mark- och miljööverdomstolen har inte ändrat mark- och miljödomstolens beslut att upphäva föreläggande.
  • MÖD 2004:10:Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken; nu fråga om återförvisning på grund av rättegångsfel-----Efter att det s.k. Citytunnelprojektet i Malmö hade bedömts tillåtligt av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken (MB) ansökte Banverket om tillstånd enligt 9 kap. MB (frivillig prövning) och 11 kap. MB (obligatorisk prövning) för skilda banetapper. Miljödomstolen beslutade att dela upp prövningen av målet i fem delar och att meddela särskilda domar för var och en. Etapp 1-3 skulle först prövas med avseende på vattenverksamheten och en viss del av den miljöfarliga verksamheten (sättningar i byggnader på grund av grundvattensänkning och byggvibrationer m.m.). I en fjärde dom skulle sedan resterande frågor om störningar från den miljöfarliga verksamheten prövas. När det slutligen gällde etapp 4 skulle prövningen avse samtliga frågor kring såväl vattenverksamheten som den miljöfarliga verksamheten. Det aktuella målet avsåg etapp 1 (Malmö C) och domen överklagades av ett enskilt fastighetsbolag som yrkade ändrade villkor rörande sättningar m.m. Miljööverdomstolen (MÖD) prövade ex officio om den uppdelning av prövningen av ansökan som miljödomstolen gjort utgjorde rättegångsfel. MÖD ansåg att domen visade att det förelåg svårigheter att skilja ut prövningen av de olika typerna av verksamheter. Därmed uppstod det oklarheter om vilka frågor som vunnit rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB samt risk för att vissa frågor skulle falla utanför prövningen. MÖD menade att redan detta innebar att 17 kap. 4 § rättegångsbalken lade hinder för en sådan uppdelning av prövningen som gjorts. En sådan skulle dessutom strida mot ett av miljöbalkens grundläggande syften, nämligen att det ska göras en samordnad prövning av samtliga störningar från en verksamhet. MÖD fann att den uppdelning som miljödomstolen hade gjort utgjorde rättegångsfel och då felet inte kunde avhjälpas i MÖD återförvisades målet till miljödomstolen.
  • MÖD 2002:23:Tillstånd att leda bort inläckande grundvatten från tunnel-----Banverket hade ansökt om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för avledning och bortledning av grundvatten i samband med tunneldrivning. Miljödomstolen meddelade villkor dels för avledandet, dels för utsläppet av blandat process- och grundvatten i recipienten. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg däremot att tillståndsprövningen endast kunde omfatta själva vattenverksamheten, dvs. bortledandet av grundvatten. Domstolen fann nämligen att förutsättningar saknades att utan ansökan från Banverket pröva den miljöfarliga verksamheten som tunneldrivningen utgjorde eller de utsläpp och olägenheter som tunneldrivningen skulle kunna förorsaka. Den miljöfarliga verksamheten fick i istället regleras med stöd av bestämmelserna om tillsyn i 26 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen upphävde därför utsläppsvillkoren för avloppsvatten.
  • MÖD 2002:28:Utrivningsföreläggande avseende brygga-----Länsstyrelsen hade förelagt en person som stått som entreprenör och sökande i ett anknutet bygglovsärende att riva ut en brygga, ett beslut som fastställdes av miljödomstolen. Miljööverdomstolen (MÖD) delade miljödomstolens bedömning att bryggan var tillståndspliktig eftersom det inte kunde uteslutas att bryggan påverkade andras rättigheter genom att utgöra hinder för båtfart m.m. och att det även kunde antas att allmänna intressen berördes av verksamheten. Däremot ansåg MÖD att rivningsföreläggandet var riktad till fel adressat, då utredningen inte gav stöd för annat än att han enbart hade agerat som ombud för ett antal fastighetsägare i området och därför saknade faktisk och rättslig möjlighet att uppfylla kravet.
  • MÖD 2012:27:Tillsynsbeslut om förbud mot fortsatt vattenverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att länsstyrelsens beslut att förbjuda utövare av vattenverksamhet avseende vattenkraftproduktion, som saknade tillstånd men som hade visat att de hade rätt enligt privilegiebrev att förfoga över vattnet vid anläggningen, att bedriva verksamheten var alltför ingripande. Länsstyrelsen bör dock, för att kunna fullgöra sin skyldighet att utöva tillsyn, kunna förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd till bedrivande av vattenverksamheten för fastställande av villkor för densamma. Målet återförvisades därför till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2003:56:Tillstånd till muddring m.m. för farleder till hamn; nu fråga om talerätt-----Ett tillstånd till muddringar m.m. i infarten till en hamn överklagades av tre lokalföreningar till Sveriges Ornitologiska Förening (SOF), en lokal naturskyddsförening och en granne som bodde mellan 1 och 2 km från arbetsområdet. Sökanden yrkade i Miljööverdomstolen (MÖD) att överklagandena från dessa skulle avvisas. I MÖD övertogs emellertid den lokala föreningens talan av SOF, vilket godtogs. Däremot avvisades den lokala naturskyddsföreningen eftersom den inte fyllde kraven i 16 kap. 13 § miljöbalken. Likaså avvisades grannens överklagande eftersom denne inte ansågs bo i så nära anslutning till verksamhetsområdet (1-2 km) att det förelåg risk för att utsättas för olägenheter på sätt som medförde rätt att föra talan i målet. Skiljaktig mening om grannens talerätt.
  • MÖD 2005:18:Tillståndsplikt för minikraftverk-----Ett minikraftverk med märkeffekten 15 kilowatt byggdes utan tillståndsprövning då verksamhetsutövaren efter att hört med myndigheter och grannar inte mött några invändningar mot byggandet och då funnit det uppenbart att varken enskilda eller allmänna intressen skulle komma att skadas av verksamheten. Efter att verksamheten varit i drift en tid framfördes klagomål på kraftverket från enskilda sakägare. Länsstyrelsen beslutade att förbjuda driften till dess tillståndsprövning skett. Miljödomstolen fann efter överklagande att varken enskilda eller allmänna intressen förnärmades och upphävde förbudet. Miljööverdomstolen, som inte fann att verksamhetsutövaren styrkt rekvisitet uppenbart, fastställde länsstyrelsens förbud efter överklagande från sakägare. Minikraftverket kunde då inte undantas från tillståndsplikten. Även fråga om rätt att föra talan.
  • MÖD 2008:43:Omprövning av villkor rörande minimivattenföring ----- I målet förelåg en vattendom från år 1930 varvid ett vattenkraftverk var berättigat till viss vattenmängd. Två kommuner hade ansökt om att domens villkor för vattenföring i bäcken skulle ändras. Kommunerna uppgav att de avsåg att vidta vissa åtgärder med dammbyggnaden i en ovanliggande sjö. Dessa åtgärder skulle medföra att regleringen av sjön skulle upphöra för att i stället permanenta en generellt hög vattennivå i syfte att bevara vissa naturvärden. Miljööverdomstolen fann att villkoret i 1930 års dom rörande minimivattenföringen i bäcken förbi kraftverket hade ett så nära samband med regleringen av ovanliggande sjöar, att villkoret inte kunde upphävas utan att även tillståndet i 1930 års dom omprövades. Kommunernas ansökan om omprövning av villkor avvisades och miljödomstolens dom undanröjdes.
  • MÖD 2003:32:Tillstånd till vattenverksamhet; nu fråga om provverksamhet----- Miljödomstolen meddelade tillstånd till vattenuttag ur en å för infiltration i en ås samt vattenuttag ur denna. Yrkandet om att få anlägga fyra bassänger inom infiltrationsområdet bifölls medan yrkandet om ytterligare fyra bassänger på annan fastighet ogillades. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade tillståndet till att även avse de senare bassängerna. Domstolen uttalade däremot vad gäller tvångsrätt att en av sökanden vid miljödomstolen gjord framställan om rätt att få ta områdena i anspråk för bassängerna hade utgjort en begäran om särskild tvångsrätt enligt 28 kap. 10 § miljöbalken. Eftersom miljödomstolen inte hade prövat detta yrkande ansåg MÖD att det förekommit grovt rättegångsfel och återförvisade frågan till miljödomstolen för fortsatt behandling.
  • MÖD 2003:35:Tillstånd till bortledning av vatten för bevattning-----I mål om uttag av vatten från ett vattendrag för bevattning begärde ägare till ett antal nedströms belägna kraftverk ersättning för de kraftförluster som skulle uppkomma av uttaget. Kraftverksägarna ville ha ersättning motsvarande den totala mängd vatten som årligen kunde avledas med stöd av tillståndet. Bevattnarna menade däremot att denna totala mängd skulle divideras med faktorn 3 eller 4 för att därmed ersätta den faktiska förlusten i enlighet med en utredning som gjorts av Jordbruksverket. Miljödomstolen gick på den senare linjen vilket i allt väsentligt också godtogs av Miljööverdomstolen. Därvid uttalade domstolen att utgångspunkten vid beräkningen av ersättningen är att den faktiska skadan ska ersättas, vilket i detta fall motsvarade kraftverksägarnas faktiska förlust av vatten för kraftverksproduktion.
  • MÖD 2016:7:Föreläggande att söka tillstånd för bedrivande av vattenverksamhet m.m. ----- Tillståndsresolution från 1850-talet, privilegiebrev och urminnes hävd har inte utgjort hinder för länsstyrelsen att förelägga ägare av äldre kraftverk att ansöka om tillstånd enligt miljöbalken för framtida drift av kraftverket. Jfr samma dag meddelade domar i mål nr M 7539-15 och M 7542-15.
  • MÖD 2015:22:Avvisning av anmälan avseende reparation och ändring av dammluckor ----- Ett bolag har till länsstyrelsen anmält att bolaget avser att renovera två utskov i ett kraftverks betongdamm. Renoveringen avsåg bl.a. byte av luckor i utskoven. Åtgärden skulle innebära att anläggningens avbördningsförmåga ökar med 10 procent. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att verksamheten, i och med den ökade avbördningsförmågan, är tillståndspliktig och därför fastställt länsstyrelsens beslut att avvisa anmälan.
  • MÖD 2003:112:Tillstånd att anlägga järnvägsbroar-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till två järnvägsbroar. Ett antal närboende överklagade och ansåg bl.a. att verksamheten borde tillståndsprövas enligt Natura 2000-reglerna (7 kap. 28-29 b §§ miljöbalken). Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade inledningsvis att anläggandet av broarna skedde i enlighet med fastställd järnvägsplan och att prövningen enligt miljöbalken därför endast gällde frågan om det kunde uppstå skador och olägenheter av väsentlig betydelse vid anläggandet och driften. Vidare skulle villkor för verksamheten fastställas. I den första delen instämde MÖD i miljödomstolens bedömning att verksamheten inte hindrades av stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken. Ett villkor till fredande av öringens lek i Ljusnan skärptes. Därefter konstaterade MÖD att de båda järnvägsbroarna skulle beröra ett Natura 2000-område och att reglerna om sådana områden i 7 kap. miljöbalken var tillämpliga. Domstolen pekade på att miljökonsekvensbeskrivningen hade kompletterats med avseende på verksamheternas påverkan på arterna i området och att det av utredningen i målet fick anses framgå att anläggandet av järnvägsbroarna med de villkor som meddelats för byggandet inte kunde påverka miljön inom Natura 2000-området på ett betydande sätt. Då detsamma gällde för driften av järnvägen krävdes inte något tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
  • NJA 2008 s. 55:Tillämpning av reglerna om strandskydd vid prövning av en ansökan om vattenverksamhet.
  • MÖD 2003:105:Ansökan om tillstånd att utföra en småbåtshamn-----Miljödomstolen hade meddelat tillstånd till byggandet av en småbåtshamn i en grund havsvik. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade efter överklagande av länsstyrelsen och närboende att havsviken låg inom ett Natura 2000-område och att den utgjorde en sådan livsmiljö (”ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten”) som är listad som särskilt skyddsvärd i EU:s habitatdirektiv. I Naturvårdsverkets förteckningen över naturtyper i Natura 2000-området fanns emellertid inte biotopen angiven, vilket föreföll bero på ett förbiseende från länsstyrelsens sida. MÖD menade emellertid att detta inte var avgörande för frågan om tillståndsplikt förelåg enligt Natura 2000-reglerna. Av avgörande betydelse bedömdes istället vara att den planerade vattenverksamheten skulle innebära att ett orört grundområde med hög artdiversitet och varierande bottnar skulle komma att omvandlas till en småbåtshamn, vilket skulle leda till att den skyddsvärda naturtypen helt försvann. Mot denna bakgrund fann MÖD att den ansökta vattenverksamheten var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a §. Eftersom sådan prövning inte skett förelåg hinder enligt 4 kap. 8 § miljöbalken att lämna tillstånd till den ansökta vattenverksamheten. Tillståndsdomen undanröjdes därför och målet återförvisas till miljödomstolen.
  • MÖD 2004:13:Tillstånd till brygga och pir-----Ansökan om tillstånd att anlägga brygga m.m. på en fastighet i Bohuslän avslogs då ett bifall skulle strida mot gällande detaljplan/byggnadsplan och det inte var fråga om en mindre avvikelse. Även fråga om rådighet och om yrkad ersättning för rättegångskostnader var skälig.
  • MÖD 2002:25:Tillstånd att bortleda inläckande yt- och grundvatten från tunnel och schakt-----Miljööverdomstolen (MÖD) fann att då något tekniskt hinder inte förelåg för att meddela mängdbegränsning för bortledning av grundvatten från tunneln fastställdes en sådan begränsningen. Vidare skulle denna begränsning utgöra en del av tillståndet och inte regleras i villkor på det sätt som miljödomstolen gjort. Miljödomstolens villkor i denna del upphävdes därför. MÖD framhöll att ett villkor för ett tillstånd endast anger hur en verksamhet ska utföras.
  • MÖD 2018:14:Föreläggande att ansöka om lagligförklaring alternativt tillstånd för kraftverk och damm samt tillstånd att bedriva vattenverksamheten ----- Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att det genom ett domstolsutslag från 1911 finns ett gällande tillstånd omfattande damm och kraftstation samt tillhörande vattenverksamhet. Med hänsyn härtill har Mark- och miljööverdomstolen upphävt ett av länsstyrelsen utfärdat föreläggande riktat till kraftverksägaren om att ansöka om lagligförklaring och tillstånd att bedriva verksamheten.
  • MÖD 2003:12:Förlängning av arbetstiden för om- och utbyggnad av ett kraftverk----- Tillstånd meddelades år 1992. Arbetet påbörjades men kunde inte slutföras inom den stipulerade tioårsfristen, varför tillståndshavaren ansökte om förlängd arbetstid. De skäl som angavs, en längre konvalescens och befarade olägenheter med att inte slutföra arbetena, godtogs inte av vare sig miljödomstolen eller Miljööverdomstolen.
  • MÖD 2004:1:Avvisad ansökan om omprövning av villkor för säkerhetshöjande åtgärder i Torphammars kraftverk, Gimån.----- Bolaget hade ansökt om ändring av villkor i gällande tillstånd för öppnandet av ett tidigare igengjutet bottenutskov i kraftverket. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att ändringen inte avsåg något befintligt villkor eller någon annan bestämmelse i gällande tillstånd. MÖD delade miljödomstolens uppfattning att åtgärden var en sådan ändring av damm som kräver tillstånd varför det till ansökan skall bifogas en miljökonsekvensbeskrivning. Då bolaget förklarat sig inte ha för avsikt att följa ett föreläggande med denna innebörd var det rätt av miljödomstolen att avvisa ansökan.
  • MÖD 2003:67:Ersättning för vattenkraft-----Ersättning för ianspråktagen vattenkraft kan inte utgå med mer än vad som faktiskt får tas i anspråk. I detta fall understeg utbyggnadsvattenföringen medelvattenföringen väsentligt och skulle därmed läggas till grund för beräkning av ersättningen. Med hänsyn till de höjda elpriserna under senare år kunde värdet på vattenkraften inte bestämmas till ett lägre belopp per kW natureffekt än vad miljödomstolen funnit. I målet uppkom också fråga om ränta på fallhöjdsersättning.
  • MÖD 2012:26:Tillsynsbeslut om förbud mot fortsatt vattenverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att länsstyrelsens beslut att förbjuda utövare av vattenverksamhet avseende vattenkraftproduktion, som saknade tillstånd men som hade visat att de hade rätt enligt privilegiebrev att förfoga över vattnet vid anläggningen, att bedriva verksamheten var alltför ingripande. Länsstyrelsen bör dock, för att kunna fullgöra sin skyldighet att utöva tillsyn, kunna förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd till bedrivande av vattenverksamheten för fastställande av villkor för densamma. Målet återförvisades därför till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
  • NJA 2020 s. 359:Tillstånd till vattenverksamhet. Anläggandet av en ersättningsbrunn inom 30 meter från en bef intlig brunn har ansetts kräva tillstånd.
  • MÖD 2021:23:Godkännande i efterhand av tillståndspliktiga lagnings- och ändringsarbeten ----- Klaganden har ansökt om godkännande i efterhand av åtgärder som vidtagits med anledning av att en rörbro riskerat att falla ihop. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att det kan finnas utrymme för ett sådant godkännande även för åtgärder som innebär att en anläggning delvis får ett nytt utförande. Eftersom bedömningen av åtgärderna i detta fall måste ske i ett sammanhang och Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att vissa av delmomenten inte har varit nödvändiga att vidta genast, har dock förutsättningar saknats för ett godkännande.

[K11]9 a §  Regeringen får meddela föreskrifter om att det för vissa vattenverksamheter i stället för tillstånd ska krävas att verksamheterna har anmälts.

[S2]Även om anmälningsplikt har föreskrivits får tillsynsmyndigheten, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, i det enskilda fallet förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd. Lag (2018:1407).

  • MÖD 2011:22:Föreläggande att söka tillstånd till vattenverksamhet ----- En villaägareförening gjorde anmälan till länsstyrelsen om vattenverksamhet innebärande att en befintlig kaj skulle förlängas med ca 30 m och en befintlig brygga flyttas samt en ny ca 60 m lång brygga byggas. För detta skulle en yta om 1 300 m² muddras i vattnet och i strandlinjen. Länsstyrelsen konstaterade att brygganläggningen skulle beröra en bottenyta överstigande 3 000 m² och förelade föreningen att söka tillstånd. Föreningen överklagade och miljödomstolen konstaterade att muddringsarbetena omfattade 1 300 m² och beräknade att brygganläggningen skulle beröra en bottenyta på 2 300 m². Miljödomstolen fann att båda verksamheterna var inom gränsen för anmälningsplikt och återförvisade målet till länsstyrelsen. Mark- och miljööverdomstolen delade bedömningen av storleken på den bottenyta som skulle beröras men anförde att avsikten med anmälningsreglerna inte kan ha varit att man genom att dela upp verksamheten i delverksamheter skulle uppnå att få tillämpa det förenklade förfarandet med anmälan. Eftersom muddringen utgjorde en förutsättning för att den planerade brygganläggningen skulle kunna nyttjas var det uppförandet av brygganläggningen som utgjorde den huvudsakliga verksamheten. Eftersom det inte var klarlagt att den totala bottenytan som verksamheten skulle omfatta uppgick till högst 3 000 m² var undantaget om anmälningsplikt inte tillämpligt. Därför krävdes tillstånd för verksamheten. Länsstyrelsens beslut fastställdes.
  • MÖD 2015:22:Avvisning av anmälan avseende reparation och ändring av dammluckor ----- Ett bolag har till länsstyrelsen anmält att bolaget avser att renovera två utskov i ett kraftverks betongdamm. Renoveringen avsåg bl.a. byte av luckor i utskoven. Åtgärden skulle innebära att anläggningens avbördningsförmåga ökar med 10 procent. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att verksamheten, i och med den ökade avbördningsförmågan, är tillståndspliktig och därför fastställt länsstyrelsens beslut att avvisa anmälan.
  • MÖD 2014:38:Föreläggande att ge in en anmälan i efterhand ----- Efter det att en anmälan om olovlig vattenverksamhet inkommit till länsstyrelsen har länsstyrelsen förelagt en person att i efterhand ge in en anmälan om vattenverksamhet. Mark- och miljödomstolen undanröjde föreläggandet med motiveringen att föreläggandet inte var lagligen grundat. Länsstyrelsen överklagade mark- och miljödomstolens dom och Mark-och miljööverdomstolen gjorde följande bedömning. Det saknas i bestämmelserna stöd för att en verksamhetsutövare ska kunna ge in en anmälan efter det att verksamheten påbörjats. Tvärtom talar lydelsen av bestämmelsen i 11 kap. 9 b § tredje stycket miljöbalken, där det anges att anmälningspliktig vattenverksamhet får påbörjas tidigast åtta veckor efter det att anmälan har gjorts om inte tillsynsmyndigheten bestämmer något annat, för att någon anmälan inte ska kunna göras i efterhand. Mark- och miljööverdomstolen har i ett par avgöranden på senare tid uttalat att anmälningsplikten inte kan uppfyllas i efterhand. Eftersom anmälningsplikten inte kan uppfyllas i efterhand borde föreläggandet inte ha varit utformat som ett åläggande att ge in en anmälan om vattenverksamhet enligt 11 kap. 9 a § miljöbalken. Länsstyrelsen hade dock haft möjlighet att inom ramen för sin tillsyn förelägga personen att ge in de uppgifter som en anmälan om vattenverksamhet ska innehålla. Mark- och miljödomstolens undanröjande av föreläggandet fastställdes mot denna bakgrund.

[K11]9 b §  Ansökan om tillstånd till vattenverksamhet prövas av mark- och miljödomstolen. Ansökan om tillstånd till markavvattning prövas dock av länsstyrelsen, om den inte ska prövas av mark- och miljödomstolen enligt 7 kap.19 eller 20 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

[S2]Anmälan om vattenverksamhet ska, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, göras till försvarsinspektören för hälsa och miljö, länsstyrelsen eller kommunen.

[S3]En anmälningspliktig vattenverksamhet får påbörjas tidigast åtta veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte tillsynsmyndigheten bestämmer något annat. Lag (2017:782).

Prop. 2016/17:144: Ändring med anledning av namnbytet görs i andra stycket. Se vidare under 9 kap. 8 §.

Därutöver görs språkliga ändringar i första och andra styckena.

  • MÖD 2014:38:Föreläggande att ge in en anmälan i efterhand ----- Efter det att en anmälan om olovlig vattenverksamhet inkommit till länsstyrelsen har länsstyrelsen förelagt en person att i efterhand ge in en anmälan om vattenverksamhet. Mark- och miljödomstolen undanröjde föreläggandet med motiveringen att föreläggandet inte var lagligen grundat. Länsstyrelsen överklagade mark- och miljödomstolens dom och Mark-och miljööverdomstolen gjorde följande bedömning. Det saknas i bestämmelserna stöd för att en verksamhetsutövare ska kunna ge in en anmälan efter det att verksamheten påbörjats. Tvärtom talar lydelsen av bestämmelsen i 11 kap. 9 b § tredje stycket miljöbalken, där det anges att anmälningspliktig vattenverksamhet får påbörjas tidigast åtta veckor efter det att anmälan har gjorts om inte tillsynsmyndigheten bestämmer något annat, för att någon anmälan inte ska kunna göras i efterhand. Mark- och miljööverdomstolen har i ett par avgöranden på senare tid uttalat att anmälningsplikten inte kan uppfyllas i efterhand. Eftersom anmälningsplikten inte kan uppfyllas i efterhand borde föreläggandet inte ha varit utformat som ett åläggande att ge in en anmälan om vattenverksamhet enligt 11 kap. 9 a § miljöbalken. Länsstyrelsen hade dock haft möjlighet att inom ramen för sin tillsyn förelägga personen att ge in de uppgifter som en anmälan om vattenverksamhet ska innehålla. Mark- och miljödomstolens undanröjande av föreläggandet fastställdes mot denna bakgrund.
  • MÖD 2017:67:Anmälan om vattenverksamhet ----- En anmälningspliktig vattenverksamhet får påbörjas tidigast åtta veckor efter det att anmälan gjorts, om inte tillsynsmyndigheten bestämmer något annat. I aktuellt fall har länsstyrelsen inte bestämt annat inom de åtta veckor som följde på anmälan. Länsstyrelsen har efter det att åttaveckorsfristen löpt ut och inom ramen för anmälningsärendet förbjudit verksamhetsutövaren att påbörja vattenverksamheten i enlighet med anmälan. Att de åtta veckorna passerat utan beslut från länsstyrelsen om att ändra tidsfristen innebär enligt Mark- och miljööverdomstolens mening att länsstyrelsen inte längre haft möjlighet att inom ramen för anmälningsärendet förbjuda verksamheten. Länsstyrelsens beslut har därför upphävts.

[K11]9 c §  Regeringen får meddela föreskrifter om förbud, skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått för vattenverksamheter och för vattenanläggningar som vattenverksamheter bedrivs med och som

  1. behövs för att skydda människors hälsa eller miljön och är mer ändamålsenliga än beslut i enskilda fall, eller
  2. behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Lag (2018:1407).

[K11]10 §  Om det krävs tillstånd till en vattenverksamhet, får arbeten av större omfattning i anslutning till verksamheten inte påbörjas innan tillstånd har meddelats.

[K11]11 §  Tillstånd enligt detta kapitel behövs inte för

  1. vattentäkt för en en- eller tvåfamiljsfastighets eller jordbruksfastighets husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning,
  2. utförande av anläggningar för odling av fisk, musslor eller kräftdjur, eller
  3. utförande av anläggningar för utvinning av värme, om åtgärden inte avser vattentäkt.

[K11]12 §  Tillstånd enligt denna balk eller anmälan enligt 9 a § behövs inte, om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena.

[S2]Av 13 § följer att första stycket inte gäller markavvattning eller, i den utsträckning regeringen föreskriver det, andra åtgärder för avvattning av mark. Lag (2005:571).

  • MÖD 2002:28:Utrivningsföreläggande avseende brygga-----Länsstyrelsen hade förelagt en person som stått som entreprenör och sökande i ett anknutet bygglovsärende att riva ut en brygga, ett beslut som fastställdes av miljödomstolen. Miljööverdomstolen (MÖD) delade miljödomstolens bedömning att bryggan var tillståndspliktig eftersom det inte kunde uteslutas att bryggan påverkade andras rättigheter genom att utgöra hinder för båtfart m.m. och att det även kunde antas att allmänna intressen berördes av verksamheten. Däremot ansåg MÖD att rivningsföreläggandet var riktad till fel adressat, då utredningen inte gav stöd för annat än att han enbart hade agerat som ombud för ett antal fastighetsägare i området och därför saknade faktisk och rättslig möjlighet att uppfylla kravet.
  • MÖD 2005:18:Tillståndsplikt för minikraftverk-----Ett minikraftverk med märkeffekten 15 kilowatt byggdes utan tillståndsprövning då verksamhetsutövaren efter att hört med myndigheter och grannar inte mött några invändningar mot byggandet och då funnit det uppenbart att varken enskilda eller allmänna intressen skulle komma att skadas av verksamheten. Efter att verksamheten varit i drift en tid framfördes klagomål på kraftverket från enskilda sakägare. Länsstyrelsen beslutade att förbjuda driften till dess tillståndsprövning skett. Miljödomstolen fann efter överklagande att varken enskilda eller allmänna intressen förnärmades och upphävde förbudet. Miljööverdomstolen, som inte fann att verksamhetsutövaren styrkt rekvisitet uppenbart, fastställde länsstyrelsens förbud efter överklagande från sakägare. Minikraftverket kunde då inte undantas från tillståndsplikten. Även fråga om rätt att föra talan.
  • MÖD 2015:22:Avvisning av anmälan avseende reparation och ändring av dammluckor ----- Ett bolag har till länsstyrelsen anmält att bolaget avser att renovera två utskov i ett kraftverks betongdamm. Renoveringen avsåg bl.a. byte av luckor i utskoven. Åtgärden skulle innebära att anläggningens avbördningsförmåga ökar med 10 procent. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att verksamheten, i och med den ökade avbördningsförmågan, är tillståndspliktig och därför fastställt länsstyrelsens beslut att avvisa anmälan.
  • MÖD 2014:38:Föreläggande att ge in en anmälan i efterhand ----- Efter det att en anmälan om olovlig vattenverksamhet inkommit till länsstyrelsen har länsstyrelsen förelagt en person att i efterhand ge in en anmälan om vattenverksamhet. Mark- och miljödomstolen undanröjde föreläggandet med motiveringen att föreläggandet inte var lagligen grundat. Länsstyrelsen överklagade mark- och miljödomstolens dom och Mark-och miljööverdomstolen gjorde följande bedömning. Det saknas i bestämmelserna stöd för att en verksamhetsutövare ska kunna ge in en anmälan efter det att verksamheten påbörjats. Tvärtom talar lydelsen av bestämmelsen i 11 kap. 9 b § tredje stycket miljöbalken, där det anges att anmälningspliktig vattenverksamhet får påbörjas tidigast åtta veckor efter det att anmälan har gjorts om inte tillsynsmyndigheten bestämmer något annat, för att någon anmälan inte ska kunna göras i efterhand. Mark- och miljööverdomstolen har i ett par avgöranden på senare tid uttalat att anmälningsplikten inte kan uppfyllas i efterhand. Eftersom anmälningsplikten inte kan uppfyllas i efterhand borde föreläggandet inte ha varit utformat som ett åläggande att ge in en anmälan om vattenverksamhet enligt 11 kap. 9 a § miljöbalken. Länsstyrelsen hade dock haft möjlighet att inom ramen för sin tillsyn förelägga personen att ge in de uppgifter som en anmälan om vattenverksamhet ska innehålla. Mark- och miljödomstolens undanröjande av föreläggandet fastställdes mot denna bakgrund.
  • MÖD 2007:39:Tillsyn över vattenverksamhet ----- Länsstyrelsen förelade med stöd av 26 kap. 9 och 14 §§ ägaren till ett kraftverk att vid vite ta bort en 16 cm bred planka som monterats på skibordet vid dammen till kraftverket för att höja dämningsnivån. Miljödomstolen ansåg att den urminnes hävd som tillkom kraftverksanläggningen också innefattade rätt att reglera vattennivån i dammen. Då länsstyrelsens föreläggande enligt miljödomstolen stod i strid med förbudet i 26 kap. 9 § tredje stycket miljöbalken undanröjdes föreläggandet. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att, även om rätten att vidmakthålla dammanläggningen kunde grundas på urminnes hävd, så kunde åtgärden att genom plankan höja dämningsnivån inte stödjas på urminnes hävd. Då åtgärden inte prövats efter ansökan om tillstånd eller anmälan enligt miljöbalken hade länsstyrelsen enligt MÖD haft fog för föreläggandet och MÖD undanröjde därför miljödomstolens dom och fastställde länsstyrelsens föreläggande.

[K11]13 §  Markavvattning får inte utföras utan tillstånd. Vidare krävs tillstånd, i den utsträckning regeringen föreskriver det, för andra åtgärder som utförs för att avvattna mark i de fall åtgärden kan förväntas få en bestående negativ effekt på växt- och djurlivet.

[S2]För dränering av jordbruksmark genom täckdikning med dräneringsrör som har en största diameter av 300 millimeter krävs det dock tillstånd endast om det är sannolikt att allmänna eller enskilda intressen skadas genom verksamheten.

[S3]Ett tillstånd till markavvattning eller annan åtgärd för att avvattna mark ska förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka skada på allmänna eller enskilda intressen. I tillståndet ska det anges inom vilken tid åtgärderna ska vara utförda. Lag (2016:991).

Prop. 2015/16:178: Ändringen i paragrafen innebär att fjärde stycket tas bort.

I paragrafen regleras tillståndsplikt för markavvattning, och om regeringen föreskriver det, andra åtgärder för avvattning av mark. Tillstånd krävs enligt första stycket i princip för varje åtgärd som utgör markavvattning enligt definitionen i 11 kap. 2 §. Enligt fjärde stycket krävs dock inte tillstånd för markavvattning i samband med torvtäkt, om koncession har getts enligt lagen (<a href="https://lagen.nu/1985:620" ...

  • MÖD 2014:5:Tillsyn över vattenverksamhet ----- Bortledande av dagvatten som uppstår på ett antal fastigheter utanför detaljplanelagt område har inte ansetts utgöra avledande av avloppsvatten och inte heller markavvattning i den mening som avses i 11 kap. miljöbalken. De åtgärder i form av uppförande av enstaka bostadshus som vidtagits på fastigheterna har inte heller i övrigt ansetts ha en sådan inverkan på mark- och vattenförhållandena på en intilliggande fastighet att tillsynsmyndigheten borde ha vidtagit tillsynsåtgärder. Det har således inte funnits anledning för länsstyrelsen att ingripa.
  • MÖD 2008:26:Föreläggande att återställa ett vattenavledningsföretag av år 1926 i ursprungligt skick ----- Rensningar utfördes i företaget dels under 1970-talet dels år 1999. Då rensningarna under 1970-talet inte stod i strid med den äldre vattenlagen var åtgärderna inte prövningspliktiga. Härigenom tillskapades däremot en ny och laglig vattenanläggning vars djupnivåer, och inte 1926 års djupnivåer, skulle vara utgångspunkt för bedömningen av om 1999 års rensningar förändrat vattnets djup så att tillståndsplikt förelegat. Miljööverdomstolen fann att så inte var fallet. Föreläggande om återställningsåtgärder kunde därmed inte lagligen riktas mot företaget. Föreläggandet undanröjdes.

[K11]14 §  Regeringen får förbjuda markavvattning som skulle kräva tillstånd enligt detta kapitel i områden där det är särskilt angeläget att våtmarkerna bevaras.

[S2]Länsstyrelsen får meddela dispens från ett förbud som meddelats enligt första stycket om det finns särskilda skäl.

[S3]Om dispens meddelas enligt andra stycket fordras för utförandet av markavvattningen att tillstånd söks enligt 9 §. Beslutet om dispens upphör att gälla om tillstånd till markavvattningen meddelas.

[K11]15 §  Tillstånd enligt detta kapitel behövs inte för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge eller för att omedelbart återställa ett vattendrag som har vikit från sitt förra läge eller som på något annat sätt har förändrat sitt lopp.

[S2]Om arbetena berör en fastighet som tillhör någon annan, skall fastighetsägaren alltid underrättas innan arbetena påbörjas.

[S3]Om fisket kan skadas, skall anmälan om de planerade arbetena göras till länsstyrelsen innan arbetena påbörjas.

  • MÖD 2010:47:Beslut att lämna klagomål avseende rensning av dike utan åtgärd ----- Länsstyrelsen lämnade utan åtgärd fastighetsägares klagomål avseende att arbeten utförda i ett dike på fastigheten skulle ha varit en dikesfördjupning i stället för en rensning. Miljödomstolen avslog överklagandet. Miljööverdomstolen ansåg det visat att diket vid grävningen inte bara hade rensats och breddats utan även hade fördjupats. Därmed hade en tillståndspliktig markavvattning utförts. Miljööverdomstolen upphävde miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut och återförvisade målet till länsstyrelsen.

[K11]16 §  Arbeten får utföras utan föregående tillstånd, om det till följd av en skada eller för att förebygga en skada är nödvändigt att tillståndspliktiga ändrings- eller lagningsarbeten utförs genast. Ansökan om godkännande av arbetena skall dock göras snarast möjligt.

[S2]Åtgärder som strider mot bestämmelser om innehållande och tappning av vatten får vidtas utan föregående tillstånd, om det är nödvändigt för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom eller av någon annan sådan orsak. Ansökan om godkännande av åtgärderna skall dock göras snarast möjligt.

  • MÖD 2008:21:Föreläggande att inge ansökan om godkännande av vidtagna åtgärder ----- En länsstyrelse har, såsom tillsynsmyndighet, ansetts ha rättsligt stöd enligt 26 kap. 1 och 9 §§ miljöbalken (MB) att förelägga en verksamhetsutövare, som enligt 11 kap. 16 § MB utan föregående tillstånd vidtagit åtgärder i ett vattenområde, att i efterhand ansöka om godkännande avseende vidtagna åtgärder.
  • MÖD 2008:42:Lagligförklaring av en bro ----- En kommun hade överklagat en av miljödomstolen bifallen lagligförklaring av en bro byggd 1926 eftersom domstolen krävt att bron skulle vara möjlig att öppna. Enligt för bron gällande stadsplan var den segelfria höjden 12,5 m. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att när bron byggdes var öppningsbarheten en förutsättning för tillstånd om bron hade tillståndsprövats vid tidpunkten för färdigställandet. Möjligheten att öppna bron måste därför anses vara en grundläggande funktion för bron. MÖD fann att minskningen av den segelfria höjden till 6,3 m från 12,5 m inte var en mindre avvikelse från gällande stadsplan. MÖD kunde därför inte medge tillstånd till ändringen inom ramen för laglighetsförklaringen. Miljödomstolens dom fastställdes.
  • MÖD 2021:23:Godkännande i efterhand av tillståndspliktiga lagnings- och ändringsarbeten ----- Klaganden har ansökt om godkännande i efterhand av åtgärder som vidtagits med anledning av att en rörbro riskerat att falla ihop. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att det kan finnas utrymme för ett sådant godkännande även för åtgärder som innebär att en anläggning delvis får ett nytt utförande. Eftersom bedömningen av åtgärderna i detta fall måste ske i ett sammanhang och Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att vissa av delmomenten inte har varit nödvändiga att vidta genast, har dock förutsättningar saknats för ett godkännande.

Underhållsansvar

[K11]17 §  Den som äger en vattenanläggning är skyldig att underhålla den så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i vattenförhållandena. Om vattenanläggningen med stöd av en särskild rättighet utförts på någon annans mark och äganderätten till anläggningen övergått till markägaren till följd av att rättigheten upphört, kvarstår underhållsskyldigheten för den som var rättighetshavare.

[S2]Den som enligt 28 kap. 12 § har fått rätt att använda någon annans vattenanläggning är tillsammans med ägaren skyldig att underhålla anläggningen, om inte mark- och miljödomstolen bestämt något annat.

[S3]I 20 och 21 §§ samt i 24 kap. 4 § andra stycket finns bestämmelser om överflyttning av underhållsskyldigheten. Lag (2010:923).

  • MÖD 2016:36:Föreläggande om underhållsåtgärder på damm ----- Länsstyrelsens föreläggande mot en fastighetsägare med en vattenanläggning på fastigheten att vidta åtgärder för att uppfylla vattenhushållningsbestämmelserna i tillståndet och dammanläggningens funktion har fastställts. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att vattenanläggningen utgör fastighetstillbehör. Därmed är ägaren till fastigheten underhållsansvarig enligt 11 kap. 17 § miljöbalken. Det servitutsavtal som fastighetsägaren åberopat innebär inte att det offentligrättsligt reglerade underhållsansvaret kan åsidosättas. Eftersom fastigheten hade överlåtits till ny ägare under processen har domstolen angett att föreläggandet gäller mot den nye fastighetsägaren och tiden för fullgörande av föreläggandet har flyttats fram eftersom tidpunkten hade passerat.
  • MÖD 2007:45:Skadeersättning för vattenverksamhet ----- En bro uppfördes över en älv som kompensation för att vinterväg och färja inte kunde användas till följd av vattenreglering. Vägbana och räcken kom så småningom att ingå i en gemensamhetsanläggning som förvaltades av en samfällighetsförening. När ersättning för uppskjutna skadefrågor med anledning av anläggandet av kraftstationen skulle avgöras i miljödomstolen ansåg Vattenfall att anläggningsbeslutet medförde att underhållsansvaret helt åvilade samfällighetsföreningen. Miljödomstolen ansåg sig å sin sida inte vara behörig att ompröva ett fastighetsbildningsbeslut. Miljööverdomstolen uttalade följande: För att kompensationsåtgärden skall anses vara tillräcklig måste bron vidmakthållas i gott skick. I det ligger att bron ska vara farbar och säker. Underhåll av vägbanan och räcken bör därför skäligen omfattas av Vattenfalls underhållsskyldighet. Denna skyldighet gäller även om dessa delar förvaltas av samfällighetsföreningen. Vattenfall förpliktades att för all framtid svara för underhållet i sin helhet.

[K11]18 §  Den som är skyldig att underhålla en damm för vattenreglering ska ersätta skada som orsakas av att anläggningen inte ger avsett skydd mot dammhaveri. Detta gäller även om varken den underhållsskyldige eller någon som den underhållsskyldige svarar för har vållat skadan.

[S2]En underhållsskyldig som visar att dammhaveriet orsakats av en krigshandling eller liknande handling under väpnad konflikt, inbördeskrig eller uppror är dock fri från ansvar. Lag (2014:114).

Prop. 2013/14:38: I första stycket har ordet dammanläggning bytts ut mot damm. Dessutom har orden ”utströmmande vatten (dammhaveri)” bytts ut mot ordet ”dammhaveri”. Därmed inkluderas även utströmmande blandning av vatten och annat material, som ingår i definitionen av dammhaveri enligt den nya 4 §.

Utrivning m.m.

[K11]19 §  Tillstånd enligt denna balk skall alltid lämnas till utrivning av en vattenanläggning i ytvatten, om inte förordnande meddelas enligt 20 §.

  • MÖD 2008:46:Ansökan om tillstånd till utrivning av dammanläggningar ----- Rätten till utrivning av en vattenanläggning enligt 11 kap. 19 § miljöbalken har i visst fall inte ansetts ovillkorlig.
  • MÖD 2022:21:Vattenrättslig rådighet ----- Ett bolag har ansökt om tillstånd enligt 11 kap. 19 § miljöbalken för att riva ut en damm och för att i samband med detta iordningställa ett naturlikt sjöutlopp. Fastigheten som dammen är belägen på ägs av annan, varför bolaget samtidigt yrkat tvångsrätt enligt 28 kap. 10 § första stycket 4 miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen har, till skillnad från mark- och miljödomstolen, bedömt att regelverket kan ge utrymme för att bevilja tvångsrätt och funnit att bolaget därmed har erforderlig rådighet. Mark- och miljööverdomstolen har därför undanröjt mark- och miljödomstolens avvisningsbeslut samt återförvisat målet dit för fortsatt behandling.

[K11]20 §  I stället för att lämna tillstånd att riva ut en vattenanläggning i ytvatten får mark- och miljödomstolen på begäran av ägaren av en fastighet som skulle skadas av utrivningen förordna att skyldigheten att underhålla anläggningen och fullgöra övriga skyldigheter som ligger på anläggningens ägare skall övergå på fastighetsägaren till dess något annat bestäms.

[S2]Till skydd för allmänna intressen får efter åtagande ett sådant förordnande också meddelas för staten, en kommun eller ett vattenförbund.

[S3]Förordnande får inte meddelas, om det kan antas att fastighetsägaren inte kan fullgöra skyldigheterna eller om det med hänsyn till den sökande eller till allmänna intressen anses mera angeläget att anläggningen rivs ut.

[S4]Om ägaren av en vattenanläggning vållas skada av att anläggningen bibehålls, skall den som övertar ansvaret för anläggningen betala skälig ersättning för skadan. Lag (2011:923).

[K11]21 §  Om en fastighet övergår till en ny ägare och den tidigare ägaren är underhållsskyldig efter övertagande enligt 20 § första stycket, svarar den nya ägaren för de skyldigheter som följer av övertagandet.

[S2]Övertagandet enligt 20 § första stycket skall antecknas i fastighetsregistrets allmänna del. Lag (2000:228).

[K11]22 §  Om det kan uppkomma fara för allmänna eller enskilda intressen genom att en anläggning för bortledande av grundvatten helt eller delvis tas ur bruk, skall anläggningens ägare hämta in mark- och miljödomstolens tillstånd.

[S2]Skälig ersättning skall betalas, om en sådan åtgärd medför skada på någon annans egendom genom bestående ändring i vattenförhållandena. Lag (2010:923).

Viss vattenverksamhet som har prövats i annan ordning

[K11]23 §  Tillstånd ska lämnas till följande vattenverksamheter, om inte något annat följer av 2 kap. 9 §:

  1. vattenverksamhet som vid prövning av annan verksamhet enligt 17 kap.1 eller 3 § har angetts som ett villkor för verksamhetens utövande,
  2. anläggande av broar och annan vattenverksamhet för väg, järnväg, tunnelbana eller spårväg vars anläggande har prövats i särskild ordning,
  3. anläggande av rörledningar i vatten som koncession har meddelats för enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, och
  4. anläggande av naturgasledningar i vatten som koncession har meddelats för enligt naturgaslagen (2005:403). Lag (2016:991).

Prop. 2015/16:178: Ändringen i paragrafen innebär att fjärde punkten tas bort.

I paragrafen regleras att en tillåtlighetsprövning enligt 11 och 16 kap. av de uppräknade vattenverksamheterna inte ska ske och att den såvitt gäller prövningen enligt 2 kap. ska begränsas till en bedömning enligt 2 kap. 9 §. I fjärde punkten undantas på sådant sätt vattenverksamhet för vilken en bearbetningskoncession har meddelats enligt lagen om vissa torvfyndigheter. I och med att undantaget för energitorv ...

  • MÖD 2002:83:Tillstånd att anlägga en järnvägsbro-----Byggandet av en järnvägsbro över en älv hade fastställts av regeringen genom en s.k. järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg. Miljödomstolen meddelade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för de behövliga arbetena i vatten. Ett antal enskilda och föreningar överklagade tillståndet och fråga uppkom om deras talerätt. Miljööverdomstolen uttalade att eftersom prövningen tar sikte på 2 kap. 9 § miljöbalken skall inte bara skador och olägenheter som kan uppstå vid byggandet av järnvägsbron med tillfartsbankar beaktas utan även de som kan uppstå vid driften av järnvägen på platsen. Flertalet av de klagande ansågs därmed ha talerätt eftersom de ägde fastigheter som var belägna vid eller i nära anslutning till den planerade bron och dess tillfartsbankar och att de därmed riskerade att utsättas för olägenheter av den sökta verksamheten. Föreningarnas överklaganden avvisades då de inte uppfyllde de förutsättningar som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken bl.a. att medlemsantalet skall vara minst 2 000.
  • MÖD 2002:92:Tillstånd att anlägga en järnvägsbro; nu fråga om talerätt-----Byggandet av en järnvägsbro över en älv hade fastställts av regeringen genom en s.k. järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg. Miljödomstolen meddelade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för de behövliga arbetena i vatten. Ett antal enskilda och föreningar överklagade tillståndet och fråga uppkom om deras talerätt. Miljööverdomstolen uttalade att eftersom prövningen tar sikte på 2 kap. 9 § miljöbalken skall inte bara skador och olägenheter som kan uppstå vid byggandet av järnvägsbron med tillfartsbankar beaktas utan även de som kan uppstå vid driften av järnvägen på platsen. Flertalet av de klagande ansågs därmed ha talerätt eftersom de ägde fastigheter som var belägna vid eller i nära anslutning till den planerade bron och dess tillfartsbankar och att de därmed riskerade att utsättas för olägenheter av den sökta verksamheten. Föreningarnas överklaganden avvisades då de inte uppfyllde de förutsättningar som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken bl.a. att medlemsantalet skall vara minst 2 000.
  • MÖD 2006:44:Tillstånd till anläggande av en järnvägsbro m.m.-----Efter att regeringen vid prövning av en ansökan enligt 17 kap. miljöbalken tillåtit Banverket att bygga en järnväg (del av Botniabanan) ansökte Banverket hos miljödomstolen om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § (avseende Natura 2000-områden) och 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet). Miljödomstolen meddelade tillstånd som överklagades. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att en tillståndsmyndighet vid sin prövning av en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, måste anses vara bunden av regeringens föregående tillåtlighetsbedömning (17 kap. MB) som i detta fall inkluderade påverkan på Natura 2000-områdena. På grund av att prövningens omfattning bara kom att gälla villkor för tillståndet avslog MÖD begäran om att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen angående alternativa järnvägssträckningar. I sak hade regeringen inte tagit slutlig ställning till frågan om vilka kompensationsåtgärder som krävdes för att meddela tillstånd. MÖD uttalade att en åtgärd, för att fylla sin funktion som kompensation, i huvudsak skall vara genomförd redan när intrånget i Natura 2000-området sker. Därför var det inte möjligt att sätta en av Banverket föreslagen kompensationsåtgärd, en våtmark som eventuellt skulle kunna komma i konflikt med flygsäkerhetsintressen, på prövotid. De kompensationsåtgärder som Banverket i övrigt hade presenterat befanns inte vara tillräckliga. MÖD upphävde miljödomstolens domar och visade målen åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2003:112:Tillstånd att anlägga järnvägsbroar-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till två järnvägsbroar. Ett antal närboende överklagade och ansåg bl.a. att verksamheten borde tillståndsprövas enligt Natura 2000-reglerna (7 kap. 28-29 b §§ miljöbalken). Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade inledningsvis att anläggandet av broarna skedde i enlighet med fastställd järnvägsplan och att prövningen enligt miljöbalken därför endast gällde frågan om det kunde uppstå skador och olägenheter av väsentlig betydelse vid anläggandet och driften. Vidare skulle villkor för verksamheten fastställas. I den första delen instämde MÖD i miljödomstolens bedömning att verksamheten inte hindrades av stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken. Ett villkor till fredande av öringens lek i Ljusnan skärptes. Därefter konstaterade MÖD att de båda järnvägsbroarna skulle beröra ett Natura 2000-område och att reglerna om sådana områden i 7 kap. miljöbalken var tillämpliga. Domstolen pekade på att miljökonsekvensbeskrivningen hade kompletterats med avseende på verksamheternas påverkan på arterna i området och att det av utredningen i målet fick anses framgå att anläggandet av järnvägsbroarna med de villkor som meddelats för byggandet inte kunde påverka miljön inom Natura 2000-området på ett betydande sätt. Då detsamma gällde för driften av järnvägen krävdes inte något tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
  • MÖD 2013:8:Ansökan enligt 11 kap. MB till anläggande av järnvägsbro ----- I mål om ansökan om tillstånd till vattenverksamhet för uppförande av järnvägsbro har mark- och miljödomstolen med tillämpning av 11 kap. 23 § MB underlåtit att göra en fullständig tillåtlighetsprövning och i stället villkorat ianspråktagandet av tillståndet med att järnvägsplan för en viss sträcka fastställs med den placering av järnvägsbron som angetts i ansökan. En fiskevårdsförening överklagade domen. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att en tillämpning av 11 kap. 23 § MB förutsätter att tillåtligheten har prövats i annan ordning, i aktuellt mål genom fastställande av järnvägsplanen, samt att det inte är förenligt med bestämmelsens ordalydelse eller dess syfte att villkora tillståndet på det sätt som mark- och miljödomstolens gjort. Målet återförvisades till mark- och miljödomstolen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2000:17:Tillstånd för tunneldrivning ----- Tunneldrivning vid järnvägsbygge har inte ansetts vara tillståndspliktig verksamhet enligt miljöbalken, och inte heller följdföretag till vattenverksamhet för vilken tillstånd har sökts. Miljödomstolens tillståndsprövning av sådan verksamhet vars anläggande har prövats i särskild ordning enligt 11 kap. 23 § 2 är begränsad till att avse villkor för verksamheten. Vid denna prövning kan dock alla slags villkor meddelas som avser det tillståndssökta projektet i sin helhet och som i detta fall kan påverka grund- och processvattnet.

Säkerhetsklassificering av dammar

[K11]24 §  En damm ska vara klassificerad i en dammsäkerhetsklass, om dammen vid ett dammhaveri kan medföra

  1. förlust av människoliv,
  2. förstörelse av områden som är av riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § andra stycket,
  3. störning i elförsörjningen,
  4. förstörelse av infrastruktur,
  5. förstörelse av eller störning i samhällsviktig verksamhet,
  6. miljöskada, eller
  7. ekonomisk skada.

[S2]Första stycket gäller inte dammar som har uppförts för att tillfälligt torrlägga ett område i samband med ett bygg- eller anläggningsarbete.

[S3]Första stycket 1 gäller inte om risken för förlust av människoliv är försumbar. Första stycket 2–7 gäller inte konsekvenser som har liten betydelse från samhällelig synpunkt. Lag (2014:114).

Prop. 2013/14:38: Paragrafen är ny. Syftet med bestämmelsen om klassificering är att identifiera de dammar som skulle kunna orsaka konsekvenser för samhället om de havererar. Bestämmelsen avser såväl befintliga som nya dammar.

  • MÖD 2018:15:Dammsäkerhetsklassificering ----- MÖD har vid klassificering av regleringsdammen Knon i Hagfors kommun funnit att risken för förlust av människoliv i samband med ett dammhaveri, även vid ett värsta fall- scenario, är försumbar och den aktuella dammen har därför klassificerats i dammsäkerhetsklass C. (MÖD har samma datum meddelat domar i målen M 1995-17 och M 1997-17 rörande samma fråga).

[K11]25 §  Vid klassificering enligt 24 § ska dammen vara klassificerad i

  1. dammsäkerhetsklass A, om ett dammhaveri kan leda till en kris som drabbar många människor och stora delar av samhället samt hotar grundläggande värden och funktioner,
  2. dammsäkerhetsklass B, om ett dammhaveri kan leda till stora regionala och lokala konsekvenser eller störningar och dammen inte ska vara klassificerad i dammsäkerhetsklass A, och
  3. dammsäkerhetsklass C, om dammen inte ska vara klassificerad i dammsäkerhetsklass A eller B.

[S2]Om ett dammhaveri kan medföra förlust av människoliv och risken för detta inte är försumbar, ska dammen klassificeras i dammsäkerhetsklass A eller B. Lag (2014:114).

  • MÖD 2018:15:Dammsäkerhetsklassificering ----- MÖD har vid klassificering av regleringsdammen Knon i Hagfors kommun funnit att risken för förlust av människoliv i samband med ett dammhaveri, även vid ett värsta fall- scenario, är försumbar och den aktuella dammen har därför klassificerats i dammsäkerhetsklass C. (MÖD har samma datum meddelat domar i målen M 1995-17 och M 1997-17 rörande samma fråga).

[K11]26 §  Klassificeringen enligt 24 och 25 §§ ska göras av den myndighet som utövar tillsyn över dammens säkerhet. Lag (2014:114).

Moderna miljövillkor

[K11]27 §  Den som bedriver en tillståndspliktig vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel ska se till att verksamheten har moderna miljövillkor. Med detta avses att tillståndets villkor eller bestämmelser till skydd för människors hälsa och miljön har bestämts enligt denna balk genom en dom eller i ett beslut som inte är äldre än fyrtio år. Om det i tillståndet för verksamheten har bestämts en annan tid för översyn av miljövillkoren, ska dock den tiden gälla.

[S2]Trots första stycket får en verksamhet bedrivas till dess en prövning är klar, om

  1. verksamhetsutövaren har ansökt om tillstånd eller omprövning för att förse verksamheten med moderna miljövillkor, eller
  2. verksamheten omfattas av en nationell plan för moderna miljövillkor enligt föreskrifter som regeringen meddelar och verksamhetsutövaren inte är försenad med att ansöka om prövning enligt planen. Lag (2018:1407).

  • MÖD 2019:24:Utdömande av vite ----- Mark- och miljööverdomstolen har med hänsyn till de nya reglerna om vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel upphävt mark- och miljödomstolens dom och avslagit länsstyrelsens ansökan om utdömande av vite eftersom verksamhetsutövaren i tid anmält sig till den nationella planen för moderna miljövillkor för sin verksamhet. Ändamålet med vitet har därför förlorat sin betydelse. Mark- och miljödomstolen har även uttalat att det i 41 § förordningen om vattenverksamheter inte kan ställas ytterligare krav än vad som framgår av 11 kap. 27 § miljöbalken för att verksamhetsutövaren ska få fortsätta bedriva verksamheten till dess en prövning enligt den nationella planen är klar.

[K11]28 §  Det ska finnas en nationell plan för de prövningar som avses i 27 §. Planen ska ange en nationell helhetssyn i fråga om att verksamheterna ska förses med moderna miljövillkor på ett samordnat sätt med största möjliga nytta för vattenmiljön och för nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel. Planen ska beslutas av regeringen. Lag (2018:1407).

12 kap. Jordbruk och annan verksamhet

  • MÖD 2008:34:Tillstånd till djurhållning ----- I överensstämmelse med fast praxis vid utformningen av villkor vid tillståndpliktiga anläggningar för miljöfarliga verksamheter fann Miljööverdomstolen att en gödselbrunns lagringskapacitet ska dimensioneras efter det antal djurenheter som tillståndet omfattar och inte till det antal djurenheter som faktiskt finns vid varje tillfälle.
1 § Har upphävts genom lag (2005:571).
2 § Har upphävts genom lag (2005:571).
3 § Har upphävts genom lag (2005:571).
4 § Har upphävts genom lag (2005:571).
5 § Har upphävts genom lag (2005:571).

Anmälan för samråd

[K12]6 §  Kan en verksamhet eller en åtgärd som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i denna balk komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall anmälan för samråd göras hos den myndighet som utövar tillsynen enligt bestämmelser i 26 kap. eller bestämmelser som har meddelats med stöd av samma kapitel.

[S2]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att det inom landet eller en del av landet alltid skall göras en anmälan för samråd i fråga om särskilda slag av verksamheter eller åtgärder som kan medföra skada på naturmiljön. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om vilka uppgifter en anmälan skall innehålla.

[S3]Verksamhet eller åtgärd som skall anmälas för samråd får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte tillsynsmyndigheten medger något annat.

[S4]Den myndighet som avses i första stycket får förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, får myndigheten förbjuda verksamheten. Bestämmelser om rätt till ersättning vid ett sådant föreläggande eller förbud finns i 31 kap.

  • MÖD 2004:14:Tillstånd enligt miljöbalken till täkt av berg på en fastighet i Orust kommun-----En kommun hade ansökt om tillstånd till täkt. Miljööverdomstolen fann att det primära syftet med det planerade uttaget var att bereda plats för ett industriområde och att verksamheten således inte utgjorde tillståndspliktig täktverksamhet. Förutsättningar saknades därmed att bifalla ansökan om tillstånd.
  • MÖD 2017:64:Förlängd nätkoncession för linje enligt ellagen ----- Mark- och miljööverdomstolen har upphävt ett villkor i koncessionsbeslutet om framförande av maskiner på våtmarker, då sådan verksamhet omfattas av miljöbalkens regler om bl.a. samråd i 12 kap. 6 §. Det är i detta fall inte miljömässigt motiverat att föreskriva ett sådant villkor i koncessionsbeslutet och det är även mer lämpligt att de tillsynsmyndigheter som har lokalkännedom beslutar om försiktighetsmått och utövar den operativa tillsynen. Mark- och miljööverdomstolen har samma dag meddelat domar i flera mål rörande denna fråga, se även mål nr M 9393-16, M 9395-16 och M 9397-16.
  • MÖD 2007:35:Samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken ----- En sameby hade inte rätt att föra talan mot ett beslut om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken då beslutet i sig inte innebar någon rätt att förfoga över marken för att uppföra en vindmätningsmast.
  • MÖD 2008:5:Uttag av berg ----- Ett planerat uttag av berg ansågs inte vara tillståndspliktig täktverksamhet eftersom det huvudsakliga syftet var att anlägga en vändplan. Underrätternas avgöranden undanröjdes och målet återförvisades till tillsynsmyndigheten för prövning av den av verksamhetsutövaren ingivna anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.
  • MÖD 2014:32:Tillsynsärende; förbud mot utfyllnad av åkermark ----- Målet rör förhållandet mellan anmälan för samråd enligt 12 kap. och tillsyn enligt 26 kap. miljöbalken. En verksamhet bestående i att åkermark fyllts ut med jordmassor har bedömts utgöra en åtgärd som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Verksamhetsutövaren har därför varit skyldig att göra en anmälan för samråd till tillsynsmyndigheten enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Anmälningsskyldigheten har inte fullgjorts. Tillsynsmyndigheten har ansetts oförhindrad att med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken meddela förbud mot ytterligare utfyllnad utan att först genomföra en samrådsprocess.
  • MÖD 2015:8:Enskilds rätt att överklaga ----- Mark- och miljööverdomstolen har vid en prövning av enskilds rätt att överklaga ett beslut med anledning av en anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 miljöbalken och om tillstånd enligt ett förordande om landskapsbildsskydd tolkat 16 kap. 12 § miljöbalken på ett sätt som innebär att ägaren av den fastighet som berörs av beslutet har haft rätt att överklaga detta. Bedömningen av klagorätten har bl.a. gjorts mot bakgrund av Århuskonventionens krav på en effektiv tillgång till rättslig prövning.
  • MÖD 2005:8:Anmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken för uppförande av en radiomast; nu fråga om avvisning av överklagande-----Efter anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken förbjöd länsstyrelsen uppförandet av en radiomast, varefter miljödomstolen upphävde förbudet. Miljödomstolens dom överklagades av en enskild person. Miljööverdomstolen avvisade överklagandet eftersom prövningen enligt 12 kap. 6 § miljöbalken tar sikte på skyddet av naturmiljön, som är ett allmänt intresse, och rätt att föra talan mot en dom med åberopande av ett allmänt intresse normalt sett inte tillkommer en enskild klagande.
  • MÖD 2006:23:Avvisat överklagande-----Efter anmälan om samråd för utbyggnad av en småbåtshamn beslutade länsstyrelsen att vattenföretaget kunde utföras utan föregående tillståndsprövning enligt 11 kap. miljöbalken. Miljödomstolen avvisade överklaganden från ett antal innehavare av båtplatsservitut som ansåg att deras enskilda intressen påverkades och att tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken borde sökas. Miljööverdomstolen fann att båtplatsservituten skulle påverkas av vattenföretaget. Länsstyrelsens beslut ansågs därför ha sådana faktiska rättsverkningar att det var överklagbart och klagandena därigenom berörda av beslutet på ett sådant sätt att de hade talerätt. Målet återförvisades till miljödomstolen för prövning i sak.
  • MÖD 2001:9:Ideell förenings talerätt enligt miljöbalken-----Inledningsvis framhöll Miljööverdomstolen (MÖD) att talerätten inte var begränsad till det geografiska område som en föreningens stadgar i förekommande fall anger. I aktuellt mål handlade det om en förenings rätt att överklaga ett beslut i ett samrådsärende enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. MÖD fann att då klagorätten var begränsad till beslut om tillstånd, godkännande och dispens enligt miljöbalken innefattade detta inte en rätt för en förening att överklaga ett beslut i en tillsynsfråga. Föreningens överklagande avslogs.
  • MÖD 2019:17:Samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken med anledning av anmälan att ta jordbruksmark ur produktion ----- Efter anmälan enligt 12 kap 6 § miljöbalken om plantering av skog på åkermark beslöt länsstyrelsen att förbjuda åtgärden med hänvisning bl.a. till att landskapet med värdefull kulturmiljö, fornlämningar och en särpräglad uppfartsväg till en gård, skulle skadas. MÖD ansåg att länsstyrelsens prövning kunde innefatta kulturmiljöfrågor och gjorde samma bedömning i sak som myndigheten.
  • MÖD 2007:6:Avvisat överklagande-----Efter anmälan om samråd beträffande en skidanläggning beslutade länsstyrelsen att godta utförandet. Miljödomstolen avvisade överklaganden från ett antal närboende, som ville att skidanläggningen inte skulle få byggas. Miljööverdomstolen uppmärksammade att fyra av klagandena ägde fastigheter som enligt antagen och laga kraftvunnen detaljplan skulle komma att ingå i den planerade skidanläggningen och meddelade prövningstillstånd för dessa. Miljööverdomstolen konstaterade sedan att ett beslut efter en anmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken inte i sig skapar några rättigheter för anmälaren och därmed inte har någon faktisk effekt gentemot klagandena. Miljööverdomstolen avslog därför överklagandena.
  • MÖD 2019:20:Föreläggande om försiktighetsåtgärder vid ombyggnad av trafikplats ----- Trafikverket anmälde enligt 12:6 MB att man i samband med byggande av en trafikplats avsåg att flytta två exemplar av den fridlysta arten grön sköldmossa. MÖD ansåg att utredningen om växtens bevarandestatus lokalt var bristfällig och att det därför inte var visat att bevarandestatusen är gynnsam. Flytten av växterna måste i det läget bedömas efter ansökan om dispens enligt artskyddsförordningen.
  • MÖD 2018:18:Avverkningsförbud ----- Skogsstyrelsen förbjöd en skogsägare att genomföra avverkning i ett område där det förekommer lavskrikor eftersom det enligt artskyddsförordningen är förbjudet att skada lavskrikans fortplantningsområden eller viloplatser. Mark- och miljödomstolen undanröjde beslutet på den grunden att Skogsstyrelsen inte är dispens- eller tillsynsmyndighet i artskyddsfrågan och inte har möjlighet att göra en sådan proportionalitetsbedömning som krävs enligt MÖD:s uttalanden i det s.k. bombmurklemålet. MÖD konstaterar att Skogsstyrelsen, vid sidan om länsstyrelsen, har ett tillsynsansvar när det gäller artskyddsfrågor. Eftersom frågan om artskyddsdispens och därmed sammanhängande frågor om proportionalitet kan prövas efter ansökan om dispens hos länsstyrelsen eller, under vissa förutsättningar, direkt i domstol har det inte funnits anledning att undanröja Skogsstyrelsens beslut av de skäl som mark- och miljödomstolen anfört. MÖD har därför återförvisat målet till mark- och miljödomstolen. Återförvisningen har skett till den domstol inom vars domsaga Skogsstyrelsens lokala enhet fattade beslut och inte till den domstol inom vars domsaga Skogsstyrelsen har sitt säte.
  • MÖD 2008:2:Anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken ----- Efter att ha anlagt en biltestbana uppstod grusmassor som verksamhetsutövaren önskade använda för egen del eller sälja. En anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken (MB) ingavs till länsstyrelsen, som dock fann att bestämmelserna om samråd inte var tillämpbara då det var frågan om täktverksamhet som fordrade tillstånd. Länsstyrelsen avvisade anmälan, vilket beslut stod fast efter miljödomstolens prövning. Miljööverdomstolen fann att materialet inte uppkommit vid täktverksamhet och att ett utnyttjande av materialet inte är en åtgärd som innebär en ändring av naturmiljön och som skall bli föremål för samråd enligt 12 kap. 6 § MB. Länsstyrelsen borde inte ha avvisat anmälan utan bedömt om uppgifterna i den skulle föranleda någon åtgärd. Målet återförvisades till lst.
  • MÖD 2010:12:Förbud att bygga väg över havsstrandäng ----- Länsstyrelsen förbjöd en sommarstugeägare att vidta vägförbättrande åtgärder för att underlätta transporter över en havsstrandäng till hans fastighet. Miljödomstolen ansåg att det var tillräckligt att föreskriva försiktighetsmått och upphävde förbudet. Miljööverdomstolen fann att de anmälda åtgärderna riskerade att påverka havsstrandängen negativt och att denna påverkan inte kunde förhindras eller tillräckligt mildras av några försiktighetsmått. Det starka allmänna intresset av att bevara havsstrandängen ansågs överväga sommarstugeägarens intresse av åtgärderna. Miljööverdomstolen undanröjde därför miljödomstolens dom och fastställde länsstyrelsens beslut.
  • MÖD 2019:34:Förbud att ta ned en ek ------ Förbud enligt 12 kap. 6 § miljöbalken att ta ned en ek. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att nedtagning av enstaka träd kan utlösa en samrådsplikt enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Domstolen har ansett att länsstyrelsen haft fog för sitt beslut att förbjuda nedtagningen av en ek på en villafastighet.
  • MÖD 2021:11:Interimistiskt förbud i fråga om skogsavverkning ----- Skogsstyrelsen har efter anmälan om skogsavverkning fattat beslut enligt bestämmelser i skogsvårdslagen att förbjuda vissa åtgärder inom en fastighet. Beslutet har även ansetts innefatta att Skogsstyrelsen tagit ställning till att något ingripande inte behövs med stöd av 12 kap. 6 § miljöbalken. En miljöorganisation har enligt artikel 9.3 i Århuskonventionen haft rätt att överklaga beslutet enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.
  • MÖD 2003:121:Förbud mot uppförande av radiomast-----Länsstyrelsen i Dalarna hade förbjudit uppförandet av en radiomast på Sollerön med hänvisning till att masten skulle skada riksintressena i området (kulturmiljön och naturmiljön). Förbudet upphävdes av miljödomstolen. Efter överklagande av länsstyrelsen fastställde Miljööverdomstolen det ursprungliga förbudet och uttalade att det som framkommit i målet talade för att mastanläggningen skulle komma att skada riksintressena i området för i första hand kulturmiljövård men även naturvård. Det kunde även hållas för troligt att andra möjligheter än den valda placeringen stod till buds för nätbolaget för etablerandet av ett telenät på Sollerön, men någon utredning om möjliga alternativ hade inte presenterats. Vid en sammantagen bedömning fann därför domstolen att intresset av att värna om det kulturhistoriskt intressanta området vägde tyngre än nätbolagets intresse av att få uppföra mastanläggningen på platsen.
  • MÖD 2008:38:Anmälan om tagande av jordbruksmark ur produktion ----- En markägare anmälde till länsstyrelsen enligt 12 kap. 6 § 1 st. miljöbalken att han avsåg att ta jordbruksmark ur produktion och istället plantera gran på den aktuella marken. Länsstyrelsen föreskrev att han endast fick plantera lövskog. Miljööverdomstolen fann att det i målet inte hade framkommit att någon skada på naturmiljön var förknippad med att plantera gran på den aktuella marken och upphävde länsstyrelsens beslut.

[K12]6 a §  Skyldigheten att göra en anmälan för samråd enligt 6 § gäller inte byggande av allmän väg eller byggande av järnväg om verksamheten eller åtgärden anges i en fastställd vägplan enligt väglagen (1971:948) eller i en fastställd järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Lag (2012:441).

Miljöhänsyn i jordbruket

[K12]7 §  Med jordbruksmark avses i 8 och 9 §§ sådan åkermark och betesmark som ingår i fastighet som är taxerad som lantbruksenhet. Bestämmelserna i samma paragrafer ska dock inte tillämpas på jordbruksmark

  1. som ingår i en fastighet, som har bildats för ett annat ändamål än jordbruk och som därefter inte har taxerats, eller
  2. som i en detaljplan eller i områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (2010:900) är avsedd för ett annat ändamål än jordbruk. Lag (2010:902).

  • MÖD 2020:10:Förhandsbesked ----- III (P 10437-19): På en fastighet som är taxerad som bebyggd småhusenhet, och inte som lantbruksfastighet, ansöktes om förhandsbesked för nybyggnad av enbostadshus. Mark- och miljööverdomstolen gör bedömningen att det förhållande att fastigheten taxerats som bebyggd småhusenhet, och inte som lantbruksfastighet, inte ensamt är avgörande för om 3 kap. 4 § miljöbalken är tillämplig. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att marken utgör brukningsvärd jordbruksmark och upphäver därför beslutet om positivt förhandsbesked.
  • MÖD 2020:10:Förhandsbesked ----- I (P 7885-19): En fastighet, som taxerats som lantbruksenhet, har styckats av och två nya fastigheter har bildats. Fastighetsbildningsbeslutet har syftat till en ny markanvändning, nämligen bostadsändamål i kombination med djurhållning. I målet har ansökts om förhandsbesked för nybyggnad av två hästgårdar på fastigheterna. Vid prövningstillfället är de nybildade fastigheterna ännu inte taxerade. Mark- och miljööverdomstolen gör bedömningen att det förhållande att fastigheterna ännu inte är taxerade inte är ensamt avgörande för om 3 kap. 4 § miljöbalken är tillämplig. Inte heller har vad som angetts i fastighetsbildningsbeslutet någon bindande verkan vid prövningen om förhandsbesked. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att marken utgör brukningsvärd jordbruksmark och upphäver därför det positiva förhandsbeskedet.

[K12]8 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn till natur- och kulturvärden som skall tas vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket, såsom i fråga om skyddet av odlings- och kulturlandskapet samt djur- och växtlivet. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning inom den berörda delen av fastigheten avsevärt försvåras.

[K12]9 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att jordbruksmark får tas ur jordbruksproduktion först efter anmälan till länsstyrelsen, om inte åtgärden är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten eller för natur- och kulturmiljön.

[S2]Första stycket gäller inte om marken tas i anspråk för verksamhet vars tilllåtlighet har prövats i särskild ordning.

  • MÖD 2017:17:Förhandsbesked ----- Ett beslut om att viss mark fick tas ur jordbruksproduktion har inte ansetts påverka bedömningen av om marken var brukningsvärd jordbruksmark enligt 3 kap. 4 § miljöbalken.

[K12]10 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter som skäligen kan behövas från miljöskyddssynpunkt i fråga om

  1. begränsningar av antalet djur i ett jordbruk,
  2. försiktighetsmått för gödselhanteringen, och
  3. växtodlingen.

Vilthägn

[K12]11 §  Vilthägn får inte uppföras utan tillstånd av länsstyrelsen på områden där allmänheten får färdas fritt.

[S2]Vid tillståndsprövningen skall behovet av skydd för friluftslivet och naturmiljön beaktas.

[S3]Tillstånd till vilthägn inom ett strandskyddsområde får meddelas endast om det finns särskilda skäl.

  • MÖD 2009:15:Tillstånd att uppföra ett vilthägn ----- Ett tillstånd att uppföra ett vilthägn enligt 12 kap. 11 § miljöbalken har inte ansetts kunna förenas med villkor för att minska buller från den verksamhet som planeras inom vilthägnet - kronhjortsuppfödning, då syftet med tillståndsplikten enligt lagens förarbeten är begränsat till att bevara möjligheten för allmänheten att färdas fritt i naturen och att skydda naturmiljön. De närboende som jämte tillståndshavaren överklagat länsstyrelsens beslut borde därtill inte ha getts rätt att föra talan i målet.

Föreskrifter om tillståndsplikt

[K12]12 §  Regeringen får föreskriva om sådan tillståndsplikt för verksamheter eller åtgärder som kan krävas till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Tillämpningsområde

[K13]1 §  Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas vid innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer. Bestämmelserna skall också tillämpas när produkter som innehåller eller består av sådana organismer släpps ut på marknaden.

[S2]Syftet med bestämmelserna är, utöver vad som sägs i 1 kap. 1 § första stycket, att säkerställa att särskilda etiska hänsyn tas vid sådan verksamhet som avses i första stycket.

[K13]2 §  Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kapitlets tilllämpning i fråga om organismer som har tagits fram med sådana beprövade metoder för genetisk modifiering som har visat sig inte medföra några risker från hälso- och miljösynpunkt.

Definitioner

[K13]3 §  Med organism avses en biologisk enhet som kan föröka sig eller föra över genetiskt material.

[K13]4 §  Med genetiskt modifierad organism avses en organism där det genetiska materialet har ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt genom parning eller naturlig rekombination.

[K13]5 §  Med innesluten användning avses en verksamhet där någon

  1. modifierar organismer genetiskt eller odlar, förvarar, transporterar, destruerar, gör sig kvitt eller på annat sätt hanterar sådana genetiskt modifierade organismer och
  2. använder specifika inneslutningsåtgärder för att begränsa dessa organismers kontakt med allmänheten och miljön och åstadkomma en hög grad av säkerhet för allmänheten och miljön. Lag (2003:232).

[K13]6 §  Med avsiktlig utsättning avses ett avsiktligt införande av genetiskt modifierade organismer i miljön utan användning av sådana inneslutningsåtgärder som avses i 5 §. Lag (2003:232).

[K13]7 §  Med uttrycket släppa ut på marknaden avses att tillhandahålla eller göra en produkt tillgänglig för någon annan.

Krav på utredning för bedömning av skaderisker

[K13]8 §  Innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer skall föregås av en utredning. Den skall kunna läggas till grund för en tillfredsställande bedömning av vilka hälso- och miljöskador som organismerna kan orsaka. Utredningen skall vara gjord i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. En sådan utredning skall också göras innan en produkt som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer släpps ut på marknaden.

[K13]9 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om sådan utredning som avses i 8 §.

Etiska hänsyn och försiktighetsmått

[K13]10 §  Särskilda etiska hänsyn skall tas vid innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer liksom när en produkt som innehåller eller består av sådana organismer släpps ut på marknaden.

[K13]11 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått.

Tillståndskrav och anmälningsskyldighet

[K13]13 §  Ett tillstånd får lämnas endast om verksamheten är etiskt försvarbar.

[K13]14 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som krävs till skydd för människors hälsa och miljön för att få tillstånd enligt 12 §.

[K13]15 §  Regeringen eller tillståndsmyndigheten får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet enligt 12 §.

[K13]16 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav på tillstånd till eller anmälan av innesluten användning av genetiskt modifierade organismer, om det behövs av hälso- eller miljöskäl.

[K13]17 §  En ansökan om tillstånd och en anmälan görs hos den myndighet som regeringen föreskriver.

[S2]Frågor om tillstånd skall prövas inom den tid som regeringen föreskriver.

[S3]Ett tillstånd gäller i fem år, om inte något annat sägs i tillståndsbeslutet.

Märkning

[K13]18 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att den som släpper ut en produkt som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer på marknaden skall märka produkten.

Gentekniknämnden

[K13]19 §  En särskild nämnd, Gentekniknämnden, skall följa utvecklingen på genteknikområdet, bevaka de etiska frågorna och ge råd om användningen av gentekniken.

[S2]Regeringen meddelar föreskrifter om Gentekniknämndens uppgifter samt bestämmelser om nämndens sammansättning och arbetsformer.

14 kap. Kemiska produkter och biotekniska organismer

  • MÖD 2012:11:Ömsesidigt erkännande av ett godkännande av bekämpningsmedel ----- Fråga om ett i Nederländerna godkänt växtskyddsmedel enligt reglerna om ömsesidigt erkännande kunde godkännas även i Sverige. Fråga även i vad mån Kemikalieinspektionen ägt infordra modellberäkningar för att styrka jämförbarhet. Mark- och miljööverdomstolen, som inte hade invändningar mot de modellberäkningar som hade begärts, konstaterade att sökanden inte förmått styrka jämförbara miljömässiga förhållanden i Sverige och Nederländerna med avseende på spridning av medlet till yt- och grundvatten. Kemikalieinspektionen hade därför skäl att avslå ansökan. Inspektionens beslut fastställdes och begäran om förhandsavgörande från EU-domstolen avslogs.

Kapitlets innehåll

[K14]1 §  I detta kapitel finns bestämmelser om

  1. kemiska produkter och biotekniska organismer,
  2. varor som behöver en särskild reglering på grund av sitt innehåll av kemiska produkter eller biotekniska organismer eller på grund av att de har behandlats med sådana produkter eller organismer, och
  3. utrustning för hantering av kemiska produkter eller biotekniska organismer.

[S2]Bestämmelserna kompletterar EU-förordningar och genomför EU-direktiv inom kapitlets tillämpningsområde. Därutöver regleras frågor som inte omfattas av EU-förordningarna och EU-direktiven. Lag (2016:781).

Prop. 2010/11:125: Paragrafen anger vad kapitlet innehåller. Till följd av det nya bemyndigandet i 8 § första stycket 9 kompletteras 1 § med en upplysning om att kapitlet även innehåller bestämmelser om utrustning för hantering av kemiska produkter och biotekniska organismer. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Ordförklaringar

[K14]2 §  I detta kapitel avses med

[S2]kemisk produkt: ett kemiskt ämne eller en blandning av kemiska ämnen som inte är en vara,

[S3]blandning: en blandning eller lösning som består av två eller flera kemiska ämnen,

[S4]vara: ett föremål som under produktionen får en särskild form, yta eller design, vilken i större utsträckning än dess kemiska sammansättning bestämmer dess funktion,

[S5]bioteknisk organism: en produkt som har framställts särskilt i bekämpningssyfte eller något annat tekniskt syfte och som helt eller delvis består av eller innehåller levande mikroorganismer, nematoder, insekter eller spindeldjur,

[S6]hantering: en verksamhet eller åtgärd som innebär att en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara tillverkas, bearbetas, behandlas, förpackas, förvaras, transporteras, används, omhändertas, destrueras, konverteras, saluförs, överlåts eller är föremål för något annat jämförbart förfarande,

[S7]införsel: att föra in en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara till Sverige, och

[S8]utförsel: att föra ut en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara från Sverige. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: I paragrafen förklaras vad som avses med ord och uttryck som används i 14 kap.

Förklaringen till termen hantering ändras på så sätt att ordet ”vara” läggs till. Med hantering avses således en verksamhet eller en åtgärd som innebär olika befattningar med en kemisk produkt, bioteknisk organism eller en vara. Vad som avses med en vara anges i 2 §. Förklaringen har betydelse vid tillämpningen av normgivningsbemyndigandena i 8 § 1, 2, 3, 4 och 8.

Övervägandena ...

[K14]3 §  Med bekämpningssyfte avses i detta kapitel

  1. syfte att påverka växters livsprocesser, skydda växter eller växtprodukter mot djur, växter eller mikroorganismer eller bevara växtprodukters hållbarhet, eller
  2. syfte att förstöra, stöta bort, oskadliggöra, förhindra verkningarna av eller på något annat sätt utöva kontroll över organismer som är skadliga eller oönskade för människor, djur, egendom eller miljön. Lag (2016:781).

[K14]4 §  Med bekämpningsmedel avses i detta kapitel

  1. ett växtskyddsmedel enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG,
  2. en biocidprodukt enligt definitionen i artikel 3.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter, eller
  3. en bioteknisk organism som har framställts särskilt i bekämpningssyfte och som helt eller delvis består av eller innehåller nematoder, insekter eller spindeldjur. Lag (2016:781).

Hantering, införsel och utförsel m.m.

[K14]5 §  En kemisk produkt eller bioteknisk organism som inte är ett bekämpningsmedel får användas i bekämpningssyfte endast om det är uppenbart att användningen inte medför risker för människors hälsa eller miljön. Lag (2016:781).

[K14]6 §  Den som sprider ett bekämpningsmedel ska

  1. göra det på ett sådant sätt att människors hälsa inte skadas eller människor vållas annan olägenhet och så att miljöpåverkan blir så liten som möjligt, och
  2. vidta åtgärder för att motverka att medlet sprids utanför det avsedda spridningsområdet. Lag (2016:781).

[K14]7 §  Bekämpningsmedel får inte spridas från luftfartyg.

[S2]Bekämpningsmedel som är avsedda för att bekämpa lövsly får inte spridas över skogsmark eller användas för att behandla enskilda trädstammar. Lag (2016:781).

[K14]8 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

  1. föreskrifter om hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter, biotekniska organismer och varor i frågor som avses i 2 kap.2-4 §§,
  2. föreskrifter som behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt om krav på tillstånd eller godkännande för hantering, införsel och utförsel av en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara,
  3. föreskrifter om särskilda villkor som behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt för hantering, införsel och utförsel av en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara,
  4. föreskrifter om förbud som är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt mot hantering, införsel och utförsel av en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara,
  5. föreskrifter om krav på anmälan innan ett bekämpningsmedel saluhålls eller används,
  6. föreskrifter om sådana undantag från förbudet i 7 § första stycket att sprida bekämpningsmedel från luftfartyg som det finns synnerliga skäl för,
  7. föreskrifter om hantering, införsel, överlåtelse och förbränning av bränsle, handel med bränsle samt bränsles egenskaper och kvalitet som behövs för att motverka utsläpp i luften av ämnen som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön,
  8. föreskrifter som behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen om hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter, biotekniska organismer och varor,
  9. föreskrifter som behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen om att på marknaden släppa ut, tillhandahålla eller ta i drift utrustning som är avsedd för hantering av kemiska produkter eller biotekniska organismer, och
  10. föreskrifter som behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen om kontroll av utrustning som är avsedd för spridning av bekämpningsmedel.

[S2]Föreskrifter om varor enligt första stycket 1, 2, 3, 4 eller 8 får meddelas endast i fråga om varor som på grund av sitt innehåll av en kemisk produkt eller på grund av att de har behandlats med en kemisk produkt kan befaras medföra skada på människor eller miljön eller andra intressen som skyddas genom denna balk.

[S3]Regeringen får överlåta åt en kommun att meddela sådana föreskrifter som avses i första stycket 7.Lag (2021:881).

Prop. 2012/13:161: Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter och biotekniska organismer.

I paragrafens första stycke införs en ny sjunde punkt och en ny elfte punkt.

Genom den nya sjunde punkten bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om sådana undantag från förbudet i ...

Prop. 2010/11:125: Paragrafen innehåller ett antal bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter avseende olika aspekter av kemiska produkter, biotekniska organismer och varor.

Paragrafen utökas med en ny punkt 9 enligt vilken regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter om utrustning avsedd för hantering av kemiska produkter och biotekniska organismer som behövs på grund av Sveriges medlemskap ...

Prop. 2020/21:198: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela vissa föreskrifter om kemiska produkter, biotekniska organismer, bekämpningsmedel, bränsle och andra varor.

Tillägget i första stycket sjunde punkten innebär att bemyndigandet att meddela föreskrifter om införsel, överlåtelse och förbränning av bränsle, handel med bränsle samt bränsles egenskaper och kvalitet som behövs för att motverka utsläpp i luften av ämnen ...

  • MÖD 2005:23:Tillstånd till nuvarande och utökad pappersproduktion-----Tillstånd till pappersproduktion har förenats med villkor om skyldighet för verksamhetsutövaren att i god tid före en nedläggning av hela eller delar av verksamheten till tillsynsmyndigheten ge in en avvecklingsplan. Ställningstagandet innebär en ändring i förhållande till vad Miljööverdomstolen bestämt i ett tidigare mål. Vidare har verksamhetsutövaren dels ålagts att informera tillsynsmyndigheten om nya kemiska produkters miljöegenskaper innan produkterna tas i bruk och dels förbjudits att använda sådana kemikalier om vilka dokumenterad kunskap om risken för olägenheter saknas.

[K14]9 §  Den myndighet som regeringen bestämmer får i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 7 § andra stycket, om det

  1. behövs för vetenskaplig prövning, eller
  2. med hänsyn till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets sammansättning, spridningens inverkan på livsbetingelserna för växt- och djurlivet och andra allmänna intressen inte rimligen går att genom röjning med mekaniska metoder tillgodose kravet om återväxt av skog i 6 § skogsvårdslagen (1979:429).

[S2]En dispens enligt första stycket 2 får inte ges i fråga om spridning i ett område som har betydelse för friluftslivet, naturvården, den lokala befolkningens trivsel eller något annat kommunalt intresse, om kommunen motsätter sig en dispens. Innan dispensfrågan avgörs, ska kommunen ges tillfälle att yttra sig. Lag (2013:758).

Prop. 2012/13:161: Paragrafen ändras genom att nuvarande första stycket punkterna 1 och 2 tas bort.

De nuvarande bemyndigandena i punkterna 1 och 2 är obehövliga eftersom bemyndigandena i 8 § första stycket 5 och 7 omfattar rätt att meddela föreskrifter om dispens.

I övrigt görs i paragrafen följdändringar till den nu beskriva ändringen. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.1.

  • MÖD 2002:53:Miljösanktionsavgift-----Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens dom gällande miljösanktionsavgift för underlåtenhet att uppfylla rapporteringsskyldighet när det gällde resultatet av årlig kontroll av köldmedier. I målet inhämtades yttrande av Naturvårdsverket om lagstödet för rapporteringsskyldigheten. Verket uttalade att det fanns i vart fall tre argumentationslinjer som talade för att föreskriften hade stöd i miljöbalken och dess bemyndiganden. För det första kunde föreskriften betraktas som en föreskrift om försiktighetsmått enligt 14 kap. 24 § miljöbalken och 6 och 26 §§ förordningen om kemiska produkter och biotekniska organismer (FKB). För det andra kunde föreskriften ses som ett särskilt villkor för den som hanterar köldmedier, 14 kap. 24 § 2 stycket miljöbalken och 21 och 26 §§ FKB. För det tredje kunde föreskriften ses som en föreskrift om uppgiftsskyldighet för den som hanterar köldmedier, 14 kap. 9 § miljöbalken samt 9 och 26 §§ FKB. MÖD fann att rapporteringsskyldigheten hade stöd i nämnda bemyndiganden.

Produktregister

[K14]10 §  Kemiska produkter som yrkesmässigt tillverkas i eller förs in till Sverige ska registreras i ett produktregister enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Registret ska föras av den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (2016:781).

[K14]11 §  Regeringen får meddela föreskrifter om att biotekniska organismer och varor ska registreras i produktregistret eller i ett annat motsvarande register.

[S2]Föreskrifter om registrering av varor får meddelas endast i fråga om varor som på grund av sitt innehåll av en kemisk produkt eller på grund av att de har behandlats med en kemisk produkt kan befaras medföra skada på människor eller miljön eller andra intressen som skyddas genom denna balk. Lag (2016:781).

[K14]12 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får om det finns särskilda skäl

  1. meddela föreskrifter om undantag från registreringsskyldigheten enligt 10 §, eller
  2. i det enskilda fallet ge dispens från registreringsskyldigheten enligt 10 §. Lag (2017:419).

Prop. 2016/17:147: Paragrafen innehåller en hänvisning till en bestämmelse om skyldighet att registrera kemiska produkter. Registreringsbestämmelsen har i ett tidigare lagstiftningsärende fått beteckningen 14 kap. 10 § miljöbalken (prop. 2015/16:160, bet. 2015/16:MJU18, <a href="https://lagen.nu/rskr/2015/16:298" ...

  • NJA 2002 s. 607:Fråga om otillåten miljöverksamhet varit att anse som ringa.
  • NJA 2016 s. 1093:Skyldigheten att anmäla införsel av kemiska produkter till Kemikalieinspektionens produktregister har ansetts förenlig med EU:s Reachförordning och bestämmelserna om förbud mot kvantitativa importrestriktioner i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Produktinformation och uppgiftsskyldighet

[K14]13 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för

  1. den som tillverkar, för in till Sverige eller på marknaden släpper ut en kemisk produkt eller bioteknisk organism att genom märkning eller på annat sätt tillhandahålla den information om produkten eller organismen som behövs till skydd för människors hälsa eller miljön, och
  2. den som yrkesmässigt hanterar, för in till eller för ut från Sverige en kemisk produkt eller bioteknisk organism att till den myndighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter som behövs för att bedöma de hälso- eller miljörisker som är förknippade med produkten eller organismen och dess hantering, införsel eller utförsel. Lag (2016:781).

14 § Ny beteckning 12 § genom lag (2016:781).
15 § Har upphävts genom lag (2016:781).
16 § Har upphävts genom lag (2016:781).
17 § Har upphävts genom lag (2016:781).
18 § Har upphävts genom lag (2016:781).
19 § Ny beteckning 13 § genom lag (2016:781).
20 § Har upphävts genom lag (2016:781).

15 kap. Avfall

  • MÖD 2006:60:Föreläggande om undersökning av massor-----Miljööverdomstolen (MÖD) fann att den som lagt upp inerta massor för återställning av en täkt bedrev egen verksamhet skild från den som hade tillstånd för täktverksamheten. Med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken hade verksamhetsutövaren förelagts att inkomma med förslag till undersökning av massorna. Då föreläggandet förutsatte experthjälp och kunde antas medföra relativt stora kostnader fann MÖD att föreläggandet var mer ingripande än vad som behövdes i det enskilda fallet. Föreläggandet upphävdes och målet återförvisade till miljödomstolen.

Ordförklaringar

[K15]1 §  Med avfall avses i denna balk varje ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med.

[S2]Ett ämne eller föremål som uppkommit i en produktionsprocess där huvudsyftet inte är att producera ämnet eller föremålet ska anses vara en biprodukt i stället för avfall, om

  1. det är säkerställt att ämnet eller föremålet kommer att fortsätta användas,
  2. ämnet eller föremålet kan användas direkt utan någon annan bearbetning än den bearbetning som är normal i industriell praxis,
  3. ämnet eller föremålet har producerats som en integrerad del av produktionsprocessen, och
  4. den användning som avses i 1 inte strider mot lag eller annan författning och inte leder till allmänt negativa följder för miljön eller människors hälsa. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: Paragrafen innehåller bestämmelser om när ett ämne eller föremål ska anses utgöra avfall. Den genomför artiklarna 3.1 och 5.1 i avfallsdirektivet.

Ändringen i första stycket innebär att termen avfall har samma innebörd i hela miljöbalken. Ordet avfall finns t.ex. i 2 kap. 5 §, 9 kap. 6 §, 17 kap. ...

Prop. 2015/16:166: Lagrådet har anfört att ordet biprodukt inte behövs i lagtexten. I avfallssammanhang är dock ordet biprodukt så inarbetat att det, enligt

Prop. 2010/11:125: Paragrafen innehåller definitionen av ”avfall”. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Första stycket har utformats i överensstämmelse med det nya ramdirektivet och har delvis fått en ny utformning. Någon hänvisning till avfallskategori görs inte och ordet substans har utgått.

I det andra stycket regleras när ett ämne eller ett föremål ska anses vara en biprodukt i stället ...

  • MÖD 2002:67:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken-----Miljödomstolen fastställde länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift som innebar att avgift påfördes dels för ett bolags huvudverksamhet, dels för dess hantering av farligt avfall (det senare med 25 % av föreskriven avgift). Domen innebar ett ställningstagande till att det var fråga om två verksamheter och att den senare, återvinning av förbrukade betbad från verksamheten, bestod i hantering av farligt avfall. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens dom.
  • MÖD 2016:20:Miljöfarlig verksamhet; avvisad ansökan ----- Med undanröjande av mark- och miljödomstolens avvisningsbeslut har Mark- och miljööverdomstolen ansett att ett bolags ansökan om etanolproduktion samt återvinning och bortskaffning av avfall ska prövas som A-verksamhet. Mark- och miljööverdomstolen har beaktat att bolaget inte helt råder över hur de produkter som tas emot ska klassificeras och att utredningen i målet inte visar att den beskrivna verksamheten tydligt framstår som en B-verksamhet. Vidare har det beaktats att en prövning av anläggningen som A-verksamhet medför en mer omfattande prövning än som B-verksamhet.
  • MÖD 2002:69:Föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken-----Länsstyrelsen förelade bolaget att upphöra med transport av förbrukade betbad. Som skäl angavs att betbaden var farligt avfall och transporterna var tillståndspliktiga. Efter överklagande fann miljödomstolen att transporterna rymdes inom ramen för bolagets tillstånd enligt miljöskyddslagen. Miljööverdomstolen (MÖD) delade underinstansernas uppfattning att det var fråga om avfall och även farligt avfall. Domstolen konstaterade vidare att tillståndsplikt enligt avfallsförordningen förelåg oavsett att transportfrågan var reglerad i tillståndet. MÖD upphävde därför miljödomstolen dom och fastställde länsstyrelsens föreläggande.
  • MÖD 2011:39:Tillstånd till fortsatt och utökad verksamhet vid bolagets anläggningar i Luleå ----- Tillstånd att producera biprodukter har upphävts då klassificeringen av ett material som biprodukt eller avfall inte har bort göras vid tillståndsprövningen. Även fråga om reglering av s.k. galtgjutning.
  • MÖD 2010:1:Förbränning av förbrukat spånfilter ----- I ett värmeverk förbrändes träspån som fuktats med rökgaskondensat, som därigenom renades. Länsstyrelsen och miljödomstolen hade förbjudit förbränningen eftersom tillstånd till avfallsförbränning saknades. Bolaget hävdade att det förbrukade spånfiltret inte utgjorde avfall utan bränsle i processen. Miljööverdomstolen fann dels att spånfiltret utgjorde avfall, dels att materialet inte kunde betraktas som sådant träavfall som undantas från förordningen om avfallsförbränning.
  • MÖD 2009:33:Fråga om en viss restprodukt utgör avfall ----- Ett material innehållande rester av papper och plast och som uppkommit vid återvinning av returwellpapp har ansetts utgöra avfall trots särskild bearbetning för att kunna användas som bränsle.
  • NJA 2016 s. 746:Otillåten avfallstransport. Tillika fråga om försök till oaktsamhetsbrott.
  • MÖD 2014:1:Föreläggande om att ansöka om tillstånd att anlägga en deponi alternativt att anlita en befintlig deponi för uppläggning av sulfidjordmassor ----- Tillsynsmyndigheten har ansetts ha haft fog för att förelägga Trafikverket att ansöka om tillstånd för deponi alternativt att anlita en befintlig deponi för uppläggning av sulfidhaltiga jordmassor. Jordmassorna har grävts upp i samband med anläggandet av en väg och varit avsedda att användas för terrängmodulering. Jordmassorna har betraktats som avfall och inte undantagits från avfallsbegreppet med stöd av undantagsbestämmelsen i 11 § 3 förordningen (2011:927) om avfall. Massorna har heller inte ansetts utgöra en biprodukt. Vidare har terrängmoduleringen inte bedömts utgöra användning för anläggningsändamål utan betraktats som en anläggning för deponi.
  • MÖD 2007:24:Förbud mot eldning av trädgårdsavfall-----En kommun har i sin renhållningsordning förbjudit eldning av trädgårdsavfall inom detaljplanelagt område. Bestämmelserna i 15 kap. miljöbalken har ansetts ge en kommun lagligt stöd för att i sin renhållningsordning föreskriva ett sådant förbud.
  • MÖD 2003:73:Tillstånd till fortsatt och utökad produktion vid en kemisk fabrik----- Ett bolag ansåg att förbränning av flytande klorerade biprodukter som uppkommit i en process utgjorde återanvändning och därigenom inte var att betrakta som avfall. Miljööverdomstolen fann att förbränningen utgjorde intern behandling av farligt avfall och att prövningen av förbränningen måste ske mot de krav som ställs i avfallsförbränningsförordningen.
  • MÖD 2006:65:Avfallshantering på ett sjukhus-----Fråga om visst avfall uppkommet vid sjukhus skulle hanteras som sjukvårdsrelaterat verksamhetsavfall eller som hushållsavfall. I målet uppkom även fråga om en kommuns bortforslingsskyldighet.
  • MÖD 2003:135:Ställande av säkerhet vid gruvdrift-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten vid en zinkgruva och föreskrev som villkor att en ekonomisk säkerhet på 150 Mkr skulle ställas för efterbehandling av ett sandmagasin. Bolaget överklagade och ville att frågan om säkerhet skulle sättas på prövotid. I målet inhämtades yttranden från Naturvårdsverket och Svenska Bankföreningen. Miljööverdomstolen (MÖD) anförde att det i lagstiftningen (15 kap. 34 § och 16 kap. 3 § miljöbalken) inte fanns något krav på att den ekonomiska säkerheten vid avfallsdeponier skulle täcka det totala efterbehandlingsbehovet redan när verksamheten startades. Säkerheten borde alltså kunna ställas successivt allteftersom efterbehandlingsbehov uppkommer. Bolaget ålades därför att under en prövotid utreda behovet av och sättet för säkerhetens ställande. Som provisoriskt villkor angavs att en ekonomisk säkerhet om 65 Mkr skulle ställas för att täcka nuvarande återställningsbehov för sandmagasin och klarningssjö m.m. Domstolen ansåg emellertid att denna säkerhet inte kunde uppnås genom fortlöpande avsättningar i bokslutet, utan måste ställas som pant eller borgen. När det gällde tidpunkten för säkerhetens ställande angavs att säkerheten måste föreligga när tillståndet tas i anspråk samt att den skall underställas miljödomstolen för prövning.
  • MÖD 2019:36:Tillstånd för bergtäkt m.m. ----- Tillstånd till bergtäkt med sammanhängande vattenverksamhet. Mark- och miljödomstolen gav tillstånd till täktverksamhet mm. Mark- och miljööverdomstolen har endast ändrat vissa villkor och avslagit överklaganden från kommunen och ett antal grannar. Mark- och miljööverdomstolen har avslagit bolagets yrkande om att öka mängden massor som får föras in för i huvudsak efterbehandlingsändamål till maximalt 3 750 000 ton. Bolaget har inte visat att det huvudsakliga syftet med införseln av massorna är att ersätta ett annat material som annars hade använts. Mark- och miljööverdomstolen har därför bedömt att det inte är frågan om ett återvinningsförfarande.

[K15]2 §  I denna balk avses med

[S2]avfallsförebyggande åtgärder: åtgärder som vidtas innan ett ämne eller föremål har blivit avfall och som syftar till en minskning av mängden avfall, en minskning av innehållet av farliga ämnen i material och produkter eller en minskning av de negativa effekter på människors hälsa och miljön som avfall kan ge upphov till, och

[S3]återanvändning: att en produkt eller en komponent som inte är avfall används igen för att fylla samma funktion som den ursprungligen var avsedd för. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: I paragrafen anges vad som avses med avfallsförebyggande åtgärder och återanvändning. Den genomför artikel 3.12 och 3.13 i avfallsdirektivet.

Förklaringen av uttrycket avfallsförebyggande åtgärder ändras genom att uttrycket innehållet av farliga ämnen ersätter mängden skadliga ämnen. En avfallsförebyggande åtgärd kan således vara en åtgärd som syftar till en minskning av innehållet av farliga ämnen i material eller produkter.

Med farliga ämnen avses ämnen ...

Prop. 2015/16:166: Paragrafen är ny. Den förklarar vad som i kapitlet avses med uttrycket ”avfallsförebyggande åtgärder”. Avfallsförebyggande åtgärder vidtas innan ett ämne eller föremål har blivit avfall. Sådana åtgärder är avsedda att leda till en minskning av mängden avfall som uppkommer, en minskning av mängden skadliga ämnen i material och produkter eller en minskning av de negativa effekter på människors hälsa och miljön som avfallet kan orsaka. Avfallsförebyggande åtgärder kan vidtas såväl innan, under som ...

  • MÖD 2007:24:Förbud mot eldning av trädgårdsavfall-----En kommun har i sin renhållningsordning förbjudit eldning av trädgårdsavfall inom detaljplanelagt område. Bestämmelserna i 15 kap. miljöbalken har ansetts ge en kommun lagligt stöd för att i sin renhållningsordning föreskriva ett sådant förbud.
  • MÖD 2006:65:Avfallshantering på ett sjukhus-----Fråga om visst avfall uppkommet vid sjukhus skulle hanteras som sjukvårdsrelaterat verksamhetsavfall eller som hushållsavfall. I målet uppkom även fråga om en kommuns bortforslingsskyldighet.
  • MÖD 2012:49:Fråga om avfall i form av frukt och grönsaker från en livsmedelsaffär är jämförligt med hushållsavfall ----- En livsmedelsaffär önskade att själv transportera bort avfall i form av utrensad frukt och grönsaker. Kommunen ansåg att avfallet var att jämställa med hushållsavfall vilket innebar att endast kommunen hade rätt att transportera avfallet. Kommunen ansåg vidare att det inte fanns skäl för dispens. Samtliga instanser ansåg att även om avfallet till sin karaktär påminde om hushållsavfall uppstod det som en följd av verksamheten och inte som en följd av att människor vistas i lokalerna. Avfallet var därmed inte jämförligt med hushållsavfall. Kommunens överklagande avslogs.

[K15]3 §  Med kommunalt avfall avses i denna balk avfall från hushåll och sådant avfall från andra källor som till sin art och sammansättning liknar avfall från hushåll, dock inte

  1. avfall från tillverkning,
  2. avfall från jord- och skogsbruk,
  3. avfall från fiske,
  4. avfall från septiktankar, avloppsnät och avloppsrening,
  5. bygg- och rivningsavfall, och
  6. uttjänta bilar. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: I paragrafen anges vad som avses med kommunalt avfall. Den genomför artikel 3.2b i avfallsdirektivet.

Uttrycket kommunalt avfall ersätter termen hushållsavfall. Uttrycket har samma betydelse i hela balken. Uttrycket finns t.ex. i 15 kap. 20 § om kommunens ansvar.

Kommunalt avfall omfattar t.ex. blandat avfall och separat insamlat avfall från hushåll, inklusive papper och kartong, glas, metall, plast, biologiskt avfall, trä, textilier, förpackningar, avfall ...

Prop. 2010/11:125: I paragrafen, som delvis har utformats enligt Lagrådets förslag, definieras uttrycket ”hantering av avfall”. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Definitionen innebär en ändring i förhållande till den nuvarande definitionen av ”hantering av avfall” på så sätt att den omfattar all ...

  • MÖD 2004:1:Avvisad ansökan om omprövning av villkor för säkerhetshöjande åtgärder i Torphammars kraftverk, Gimån.----- Bolaget hade ansökt om ändring av villkor i gällande tillstånd för öppnandet av ett tidigare igengjutet bottenutskov i kraftverket. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att ändringen inte avsåg något befintligt villkor eller någon annan bestämmelse i gällande tillstånd. MÖD delade miljödomstolens uppfattning att åtgärden var en sådan ändring av damm som kräver tillstånd varför det till ansökan skall bifogas en miljökonsekvensbeskrivning. Då bolaget förklarat sig inte ha för avsikt att följa ett föreläggande med denna innebörd var det rätt av miljödomstolen att avvisa ansökan.

[K15]4 §  Med avfallsproducent avses i denna balk den som ger upphov till avfall (ursprunglig avfallsproducent) och den som genom förbehandling, blandning eller andra förfaranden ändrar avfallets art eller sammansättning. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: I paragrafen införs en ny förklaring som anger vad som avses med avfallsproducent. Den genomför artikel 3.5 i avfallsdirektivet.

Förklaringen har samma betydelse i hela balken. Avfallsproducenter kan vara ursprungliga avfallsproducenter eller sådana som genom förbehandling, blandning eller andra förfaranden ändrar avfallets art eller sammansättning. En ursprunglig avfallsproducent kan vara en verksamhetsutövare som tillverkar stål och genom tillverkningen ger upphov till avfall ...

[K15]5 §  Med hantera avfall avses i denna balk att

  1. samla in, transportera, sortera, återvinna, bortskaffa eller ta annan fysisk befattning med avfall, eller
  2. vidta åtgärder som inte innebär fysisk befattning med avfall men som syftar till att avfall samlas in, transporteras, sorteras, återvinns, bortskaffas eller byter ägare eller innehavare. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: I paragrafen regleras vad som avses med att hantera avfall. Den genomför artikel 3.9 i avfallsdirektivet.

En ändring görs som innebär att förklaringen har samma betydelse i hela balken. Uttrycket finns t.ex. i 3 kap. 8 §, 22 kap. 25 § 8, 26 kap. 3 § och 27 kap. 5 §.

I punkt 1 görs en ändring som innebär att sortering av avfall uttryckligen omfattas av uttrycket hantera avfall. Avfallet kan t.ex. sorteras i kärl avsedda för olika avfallsfraktioner för ...

[K15]5 a §  Med deponi avses i denna balk en upplagsplats för avfall som finns på eller i jorden.

[S2]Som deponi räknas inte en plats där avfall

  1. lastas om för att förbereda det för vidare transport till en annan plats där det ska behandlas,
  2. lagras innan det återvinns, om lagringen sker under en kortare period än tre år, eller
  3. lagras innan det bortskaffas, om lagringen sker under en kortare period än ett år. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: I paragrafen, som är ny, anges vad som avses med deponi i miljöbalken. Den genomför artikel 2 g i deponidirektivet.

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 4 § avfallsförordningen. I första stycket anges att med deponi avses en upplagsplats för avfall som finns på eller i jorden. Med upplagsplats i jorden avses en upplagsplats under mark. En deponi ...

Prop. 2002/03:117: Paragrafen innebär ett förtydligande av det ansvar som åligger var och en som innehar avfall att se till att avfallet hanteras på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt. Bestämmelsen är inte begränsad till en särskild krets av avfallsinnehavare utan tar sikte på alla som innehar avfall.

Vad ansvaret närmare innebär framgår när den föreslagna bestämmelsen läses tillsammans med andra bestämmelser om avfallshantering. För många avfallsinnehavare underlättas ansvaret av att ...

  • MÖD 2006:65:Avfallshantering på ett sjukhus-----Fråga om visst avfall uppkommet vid sjukhus skulle hanteras som sjukvårdsrelaterat verksamhetsavfall eller som hushållsavfall. I målet uppkom även fråga om en kommuns bortforslingsskyldighet.

[K15]6 §  I denna balk avses med

[S2]behandla avfall: återvinna eller bortskaffa avfall,

[S3]återvinna avfall: att vidta en åtgärd som innebär att avfall kommer till nytta som ersättning för något annat material eller förbereder det för en sådan nytta eller en åtgärd som innebär att avfall förbereds för återanvändning,

[S4]förbereda avfall för återanvändning: kontrollera, rengöra eller reparera något som är avfall så att det kan återanvändas utan ytterligare behandling,

[S5]materialåtervinna avfall: upparbeta avfall till nya ämnen eller föremål som inte ska användas som bränsle eller fyllnadsmaterial,

[S6]bortskaffa avfall: göra sig av med eller förbereda för att göra sig av med något som är avfall utan att återvinna det eller utan att lämna det till någon som samlar in eller transporterar bort det, och

[S7]deponera avfall: bortskaffa avfall genom att lägga det på en deponi. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: I paragrafen anges vad som avses med uttrycken behandla avfall, återvinna avfall, förbereda avfall för återanvändning, materialåtervinna avfall, bortskaffa avfall och deponera avfall. Den genomför artikel 3.14, 3.15, 3.16, 3.17 och 3.19 i avfallsdirektivet och artikel 2 g i deponidirektivet.

En ändring görs som innebär att förklaringarna har samma betydelse i hela balken. Uttrycket återvinna avfall finns t.ex. i 2 kap. 5 §, 17 kap. 4 a §, 22 kap. 1 och 25 a § och 29 kap. 3 och ...

  • MÖD 2019:36:Tillstånd för bergtäkt m.m. ----- Tillstånd till bergtäkt med sammanhängande vattenverksamhet. Mark- och miljödomstolen gav tillstånd till täktverksamhet mm. Mark- och miljööverdomstolen har endast ändrat vissa villkor och avslagit överklaganden från kommunen och ett antal grannar. Mark- och miljööverdomstolen har avslagit bolagets yrkande om att öka mängden massor som får föras in för i huvudsak efterbehandlingsändamål till maximalt 3 750 000 ton. Bolaget har inte visat att det huvudsakliga syftet med införseln av massorna är att ersätta ett annat material som annars hade använts. Mark- och miljööverdomstolen har därför bedömt att det inte är frågan om ett återvinningsförfarande.

[K15]7 §  Med samla in avfall avses i detta kapitel att

  1. hämta eller ta emot avfall, om detta inte utgör en del av behandlingen av avfallet, eller
  2. sortera, lagra eller på annat sätt ta befattning med avfall innan det transporteras vidare till den plats där behandlingen ska påbörjas, om åtgärden inte utförs av avfallsproducenten på den plats där avfallet uppkom. Lag (2016:782).

Prop. 2002/03:117: I paragrafen har inledningen omformulerats så att det nu klart framgår att föreskriftsrätten är begränsad till de fall där föreskrifterna behövs för att främja en minskad uppkomst av avfall eller ett hälso- och miljömässigt godtagbar hantering av avfall, se avsnitt 8.1.

Vidare har föreskriftsrätten vidgats på så sätt att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer med stöd av bemyndigandet ...

[K15]8 §  I denna balk avses med

[S2]fastighetsinnehavare: den som äger fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska anses som fastighetsägare,

[S3]uttjänt bil: en personbil, buss eller lastbil vars totalvikt inte överstiger 3 500 kilogram och som är avfall,

[S4]bilskrotare: den som bedriver yrkesmässig verksamhet som syftar till att behandla uttjänta bilar, och

[S5]bygg- och rivningsavfall: avfall från bygg- och rivningsarbeten. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: I paragrafen anges vad som avses med termer och uttryck som används i balken.

I paragrafen införs en ny förklaring som anger vad som avses med bygg- och rivningsavfall. Ändringen genomför artikel 3.2c i avfallsdirektivet.

En ändring görs som innebär att förklaringarna har samma betydelse i hela balken. Uttrycket bygg- och rivningsavfall ...

  • MÖD 2011:13:Uppehåll i hämtning av hushållsavfall ----- En fastighetsägare hade ansökt om uppehåll i hämtning av hushållsavfall enligt 31 § i kommunens föreskrifter, vilket ska beviljas om fastigheten inte nyttjas under en sammanhängande period om minst sex månader. Enligt 32 § kommunens föreskrifter, vilken i huvudsak överensstämmer med 15 kap. 18 § tredje stycket miljöbalken, finns även möjlighet att ansöka om befrielse för fastighetsinnehavare som själv kan ta hand om sitt hushållsavfall på ett betryggande sätt. Fastigheten skulle inte bebos under cirka ett års tid p.g.a. omfattande renoveringar. Miljööverdomstolen ansåg att renoveringsverksamheten i förening med fastighetsägarens tillsynsbesök innebar att fastigheten nyttjas på ett sådant sätt att uppehåll i hämtning inte kunde beviljas. Eftersom fastighetsägaren i målet endast ansökt om uppehåll saknades det, enligt Miljööverdomstolen, förutsättningar att pröva om befrielse kunde beviljas.
  • MÖD 2003:117:Renhållningsavgift-----En fastighetsägare ägde en fritidsfastighet som utnyttjades i begränsad omfattning. Dispens lämnades från sophämtning, dvs. befrielse gavs från skyldigheten att till kommunen lämna avfall för bortforsling och slutlig behandling. När det gällde s.k. utsorterat avfall (bl.a. farligt avfall och restmetall) skulle detta lämnas till den kommunala återvinningsgården eller hämtas vid fastigheten minst en gång per år. Frågan i målet gällde om dispensen medförde att inte heller grundavgift, som tas ut för att bekosta återvinningsstationer, transporter och behandling av sådant avfall, skulle erläggas. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att utrymmet enligt 27 kap. 4 § miljöbalken för en kommun att ta ut renhållningsavgift vidgats något jämfört med vad som gällde enligt praxis under renhållningslagen (jmf RÅ 1995 ref. 62). MÖD konstaterade att det vid nyttjandet av fastigheten uppkom avfall som inte omfattades av dispensen och som fastighetsägaren inte själv kunde omhänderta på ett godtagbart sätt. Kommunen hade därför rätt att ta ut grundavgift. Jfr MÖD 2003:115 (M 8540-02)
  • MÖD 2003:37:Renhållningsavgift-----En enskild person debiterades renhållningsavgift av en kommun. Miljööverdomstolen fann att laga grund för detta saknades då han enligt de kommunala bestämmelserna varken var lagfaren ägare till fastigheten under den tid som beslutet avsåg eller medgett att betalningsskyldigheten fördes över på honom.
  • MÖD 2002:33:Ansökan om befrielse från hämtning av hushållsavfall från en fritidsfastighet-----Klaganden uppgav att hon sällan vistades på sin fritidsfastighet och att det inte uppstod några sopor där. Hon tog med sig den mat som hon åt där och hon övernattade inte. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att klagandens vistelse på fastigheten kunde antas generera endast en sådan ringa mängd hushållsavfall att hon själv kunde ta hand om det på ett för miljön och människors hälsa betryggande sätt i enlighet med 2 kap. miljöbalken. Den lilla mängd hushållsavfall som det kunde bli fråga om ansåg MÖD inte heller svarade mot det behov av borttransport som normalt uppkommer vid användningen av en fritidsfastighet. Med hänsyn till detta ansågs särskilda skäl enligt 15 kap. 8 § 3 st. miljöbalken föreligga och dispens meddelades.
  • MÖD 2002:64:Befrielse från sophämtning-----En fritidsfastighet ägdes av en äldre man. Miljööverdomstolen befriade mannen från kommunal sophämtning med hänvisning till att fastigheten nyttjades så sparsamt att det kunde liknas vid tillsynsbesök (20 endagsbesök per år). Särskilda skäl förelåg för dispens enligt 15 kap.18 § tredje stycket miljöbalken. Skiljaktig mening.
  • MÖD 2010:36:Ansökan om gemensam avfallsbehållare ----- Två personer som var boende nära varandra men som inte hade gemensam tomtgräns ansökte om få använda en gemensam avfallsbehållare. Kommunen avslog deras ansökan med hänvisning till att kommunens föreskrifter om avfallshantering för bifall förutsatte att fastighetsinnehavarna hade gemensam tomtgräns. Länsstyrelsen och miljödomstolen fann, i huvudsak på grund av att miljömässiga skäl talade för det, att ansökan skulle bifallas. Miljööverdomstolen upphävde dessa avgöranden och påpekade att kommunfullmäktige genom miljöbalken och avfallsförordningen hade bemyndigats att meddela närmare föreskrifter om hanteringen av hushållsavfall. Enligt kommunens föreskrifter kunde endast fastighetsinnehavare med gemensam tomtgräns medges rätt att använda gemensam avfallsbehållare. Det fanns därför inte lagliga förutsättningar att bifalla ansökan.
  • MÖD 2007:24:Förbud mot eldning av trädgårdsavfall-----En kommun har i sin renhållningsordning förbjudit eldning av trädgårdsavfall inom detaljplanelagt område. Bestämmelserna i 15 kap. miljöbalken har ansetts ge en kommun lagligt stöd för att i sin renhållningsordning föreskriva ett sådant förbud.
  • MÖD 2003:115:Renhållningsavgift-----En fastighetsägaren hade medgetts uppehåll med sophämtning pga. att fritidsfastigheten inte skulle nyttjas under en sammanhängande period av tolv månader. Frågan i målet gällde om detta medförde att inte heller grundavgift, som tas ut för att bekosta återvinningsstationer m.m., skulle erläggas. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att utrymmet enligt 27 kap. 4 § miljöbalken för en kommun att ta ut renhållningsavgift vidgats något jämfört med vad som gällde enligt praxis under renhållningslagen (jfr RÅ 1995 ref. 62). För att en avgift ska kunna debiteras krävs att kommunen fullgör eller tillhandahåller en renhållningstjänst i förhållande till den enskilde. Om så är fallet, måste fastighetsägaren för att undvika avgiftsskyldighet visa att tjänsten inte tas i anspråk eller att han på objektiva grunder saknar behov av den. Fastighetsägaren bedömdes i detta fall sakna sådant behov, då han hade medgetts uppehåll med sophämtning p.g.a. att fritidsfastigheten inte skulle nyttjas under en sammanhängande period av tolv månader. Kommunens krav på grundavgift ogillades därför. Jfr MÖD 2003:117 (M 8542-02)
  • MÖD 2006:65:Avfallshantering på ett sjukhus-----Fråga om visst avfall uppkommet vid sjukhus skulle hanteras som sjukvårdsrelaterat verksamhetsavfall eller som hushållsavfall. I målet uppkom även fråga om en kommuns bortforslingsskyldighet.
  • MÖD 2001:35:Undantag (dispens) från kommunal sophämtning-----Ett par ansökte om undantag från kommunal sophämtning under hänvisning till sin miljömedvetna livsstil som innebar att endast en ringa mängd avfall genererades vid nyttjandet av fastigheten. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det i målet saknades närmare utredning till stöd för påståendet att endast en s.k. restfraktion uppstod på fastigheten. Så saknades en redovisning av hur förbränning och kompostering gick till och den påverkan på omgivningen som avfallshanteringen kunde medföra. Därmed ansåg MÖD att makarna inte hade visat att avfallshanteringen kunde ske på ett sätt som var godtagbart från hälsoskydds- och miljövårdssynpunkt. Deras begäran om undantag avslogs.
  • MÖD 2013:2:Placering av avfallsbehållare ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att ett beslut om att en fastighets avfallsbehållare skulle placeras på lämpligt sätt i samråd med renhållningsverket inte var förenligt med den kommunala renhållningsskyldigheten eftersom beslutet i praktiken innebar att någon plats för avhämtning av avfall inte hade anvisats. Renhållningsstyrelsens beslut undanröjdes därför och målet visades åter för förnyad prövning.

[K15]8 a §  Med producent avses i detta kapitel den som yrkesmässigt

  1. utvecklar, tillverkar, bearbetar, behandlar eller överlåter produkter, eller
  2. för in produkter till Sverige. Lag (2021:881).

Prop. 2005/06:176: Förslaget behandlas i avsnitt 6 och 7. Denna bestämmelse införs för att inga tvivel skall råda om att det faller inom den kommunala kompetensen att hantera annat avfall än hushållsavfall. För sådan verksamhet görs även undantag från lokaliseringsprincipen i 2 kap. 1 § kommunallagen ...

Prop. 2020/21:198: I paragrafen anges vad som avses med producent i kapitlet. Den genomför delvis artikel 8.1 i avfallsdirektivet. Den motsvarar delvis den nuvarande bestämmelsen i 9 §.

Förklaringen av ordet producent ändras genom att även den som yrkesmässigt utvecklar, bearbetar eller behandlar en produkt är producent. Dessa ord kan delvis överlappa varandra. Utveckling av en produkt kan innebära framtagande av en produkt där produktens form och egenskaper bestäms. Att bearbeta en produkt kan ...

[K15]9 §  I denna balk avses med

[S2]system för utökat producentansvar för avfallshantering: ett system som innebär att producenter ansvarar ekonomiskt eller organisatoriskt för hanteringen av avfallsledet i en produkts livscykel, och

[S3]producentansvarsorganisation: en juridisk person som förebygger eller hanterar avfall från producenters produkter. Lag (2021:881).

Prop. 2010/11:125: I paragrafen finns bemyndiganden för regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, dels att meddela föreskrifter om hanteringen av avfall, dels att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att lämna viss information. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Bemyndigandet i första stycket innebär ingen ändring, medan bemyndigandet i andra stycket innebär att föreskriftsrätten ...

Prop. 2020/21:198: I paragrafen, som är ny, anges vad som vid tillämpning av miljöbalken avses med system för utökat producentansvar för avfallshantering och producentansvarsorganisation. Paragrafen genomför artikel 3.21 i avfallsdirektivet.

Uttrycket system för utökat producentansvar för avfallshantering används i bemyndigandena i 12 och 16 a §§. I många fall ansvarar producenterna både ekonomiskt och organisatoriskt för avfallshanteringen. ...

  • MÖD 2010:36:Ansökan om gemensam avfallsbehållare ----- Två personer som var boende nära varandra men som inte hade gemensam tomtgräns ansökte om få använda en gemensam avfallsbehållare. Kommunen avslog deras ansökan med hänvisning till att kommunens föreskrifter om avfallshantering för bifall förutsatte att fastighetsinnehavarna hade gemensam tomtgräns. Länsstyrelsen och miljödomstolen fann, i huvudsak på grund av att miljömässiga skäl talade för det, att ansökan skulle bifallas. Miljööverdomstolen upphävde dessa avgöranden och påpekade att kommunfullmäktige genom miljöbalken och avfallsförordningen hade bemyndigats att meddela närmare föreskrifter om hanteringen av hushållsavfall. Enligt kommunens föreskrifter kunde endast fastighetsinnehavare med gemensam tomtgräns medges rätt att använda gemensam avfallsbehållare. Det fanns därför inte lagliga förutsättningar att bifalla ansökan.
  • MÖD 2007:24:Förbud mot eldning av trädgårdsavfall-----En kommun har i sin renhållningsordning förbjudit eldning av trädgårdsavfall inom detaljplanelagt område. Bestämmelserna i 15 kap. miljöbalken har ansetts ge en kommun lagligt stöd för att i sin renhållningsordning föreskriva ett sådant förbud.

När avfall upphör att vara avfall

[K15]9 a §  Avfall som har genomgått ett återvinningsförfarande upphör att vara avfall om

  1. ämnet eller föremålet ska användas för ett visst ändamål,
  2. det finns en marknad för eller efterfrågan på sådana ämnen eller föremål,
  3. ämnet eller föremålet uppfyller tillämpliga krav i lag och annan författning, och
  4. användningen av ämnet eller föremålet inte leder till allmänt negativa följder för människors hälsa eller miljön. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: I paragrafen, som är ny, anges vilka villkor som ska vara uppfyllda för att avfall som har genomgått ett återvinningsförfarande ska upphöra att vara avfall. Paragrafen genomför artikel 6.1 i avfallsdirektivet.

Ett återvinningsförfarande är ett förfarande vars främsta resultat är avfall som har ett nyttigt ändamål, genom att det antingen vid anläggningen eller i samhället i stort ersätter annat material som i annat fall skulle ha använts för ett visst syfte eller förbereds för ...

[K15]9 b §  Den som för första gången släpper ut ett ämne eller föremål som har upphört att vara avfall på marknaden ska se till att ämnet eller föremålet uppfyller tillämpliga krav i lag och annan författning.

[S2]Om ett sådant ämne eller föremål används utan att ha släppts ut på marknaden, ska i stället den som för första gången använder ämnet eller föremålet se till att det uppfyller kraven. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om vem som ska se till att ett ämne eller föremål som har upphört att vara avfall uppfyller tillämpliga krav i lag och annan författning. Paragrafen genomför artikel 6.5 i avfallsdirektivet.

I första stycket anges att den som för första gången släpper ut ett ämne eller föremål som har upphört att vara avfall på marknaden ska se till att ämnet eller föremålet uppfyller tillämpliga krav i lag och annan författning. Som framgår ...

[K15]9 c §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om när avfall upphör att vara avfall enligt 9 a §. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om när avfall upphör att vara avfall enligt 9 a §.

Enligt artikel 6.3 i avfallsdirektivet får nationella kriterier för när avfall upphör att vara avfall (s.k. end-of-waste kriterier) tas fram. Bemyndigandet syftar till att ge möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att ta fram nationella end-of-waste ...

Avfallshierarkin

[K15]10 §  En bestämmelse om skyldighet att vidta avfallsförebyggande åtgärder finns i 2 kap. 5 §.

[S2]Den som är ansvarig för att avfall blir behandlat ska se till att det

  1. återvinns genom att det förbereds för återanvändning,
  2. materialåtervinns, om det är lämpligare än 1,
  3. återvinns på annat sätt, om det är lämpligare än 1 och 2, eller
  4. bortskaffas, om det är lämpligare än 1-3.

[S3]Den behandling av avfallet som bäst skyddar människors hälsa och miljön som helhet ska anses som lämpligast, om behandlingen inte är orimlig. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: Paragrafen innehåller bestämmelser om den s.k. avfallshierarkin. Den genomför artikel 4.1 och 4.2 i avfallsdirektivet (se prop. 2015/16:166 s. 3335).

En ändring görs genom att det anges att skyldigheten i paragrafen ska uppfyllas av den som är ansvarig för att avfall blir behandlat. Enligt nuvarande bestämmelse ska ”den ...

Prop. 2005/06:176: Sista stycket utgår. Regeringen skall inte längre ha möjlighet att överlåta åt kommunerna att meddela sådana föreskrifter som avses i första stycket.

Hantering av avfall

[K15]11 §  Den som hanterar avfall ska se till att hanteringen inte skadar eller orsakar risk för skada på människors hälsa eller miljön. Särskild hänsyn ska tas till

  1. den risk som hanteringen kan innebära för skada på vatten, luft, mark, växter eller djur,
  2. de olägenheter som hanteringen kan innebära genom buller eller lukt, och
  3. den negativa påverkan som hanteringen kan ha på sådana särskilt skyddade områden som avses i 7 kap., på andra områden av särskild betydelse för miljön eller på landskapet i övrigt.

[S2]En bestämmelse om att producenter kan ges skyldighet att hantera avfall finns i 12 §. Bestämmelser om att kommuner har och kan ges skyldighet att hantera avfall finns i 20 och 22 §§. Lag (2019:1263).

Prop. 2015/16:166: I andra stycket finns en upplysning att producenter och kommuner kan ges skyldigheter att hantera avfall enligt 12, 20 och 22 §§.

  • MÖD 2011:13:Uppehåll i hämtning av hushållsavfall ----- En fastighetsägare hade ansökt om uppehåll i hämtning av hushållsavfall enligt 31 § i kommunens föreskrifter, vilket ska beviljas om fastigheten inte nyttjas under en sammanhängande period om minst sex månader. Enligt 32 § kommunens föreskrifter, vilken i huvudsak överensstämmer med 15 kap. 18 § tredje stycket miljöbalken, finns även möjlighet att ansöka om befrielse för fastighetsinnehavare som själv kan ta hand om sitt hushållsavfall på ett betryggande sätt. Fastigheten skulle inte bebos under cirka ett års tid p.g.a. omfattande renoveringar. Miljööverdomstolen ansåg att renoveringsverksamheten i förening med fastighetsägarens tillsynsbesök innebar att fastigheten nyttjas på ett sådant sätt att uppehåll i hämtning inte kunde beviljas. Eftersom fastighetsägaren i målet endast ansökt om uppehåll saknades det, enligt Miljööverdomstolen, förutsättningar att pröva om befrielse kunde beviljas.
  • MÖD 2003:37:Renhållningsavgift-----En enskild person debiterades renhållningsavgift av en kommun. Miljööverdomstolen fann att laga grund för detta saknades då han enligt de kommunala bestämmelserna varken var lagfaren ägare till fastigheten under den tid som beslutet avsåg eller medgett att betalningsskyldigheten fördes över på honom.
  • MÖD 2002:33:Ansökan om befrielse från hämtning av hushållsavfall från en fritidsfastighet-----Klaganden uppgav att hon sällan vistades på sin fritidsfastighet och att det inte uppstod några sopor där. Hon tog med sig den mat som hon åt där och hon övernattade inte. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att klagandens vistelse på fastigheten kunde antas generera endast en sådan ringa mängd hushållsavfall att hon själv kunde ta hand om det på ett för miljön och människors hälsa betryggande sätt i enlighet med 2 kap. miljöbalken. Den lilla mängd hushållsavfall som det kunde bli fråga om ansåg MÖD inte heller svarade mot det behov av borttransport som normalt uppkommer vid användningen av en fritidsfastighet. Med hänsyn till detta ansågs särskilda skäl enligt 15 kap. 8 § 3 st. miljöbalken föreligga och dispens meddelades.
  • MÖD 2002:64:Befrielse från sophämtning-----En fritidsfastighet ägdes av en äldre man. Miljööverdomstolen befriade mannen från kommunal sophämtning med hänvisning till att fastigheten nyttjades så sparsamt att det kunde liknas vid tillsynsbesök (20 endagsbesök per år). Särskilda skäl förelåg för dispens enligt 15 kap.18 § tredje stycket miljöbalken. Skiljaktig mening.
  • MÖD 2007:24:Förbud mot eldning av trädgårdsavfall-----En kommun har i sin renhållningsordning förbjudit eldning av trädgårdsavfall inom detaljplanelagt område. Bestämmelserna i 15 kap. miljöbalken har ansetts ge en kommun lagligt stöd för att i sin renhållningsordning föreskriva ett sådant förbud.
  • MÖD 2003:115:Renhållningsavgift-----En fastighetsägaren hade medgetts uppehåll med sophämtning pga. att fritidsfastigheten inte skulle nyttjas under en sammanhängande period av tolv månader. Frågan i målet gällde om detta medförde att inte heller grundavgift, som tas ut för att bekosta återvinningsstationer m.m., skulle erläggas. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att utrymmet enligt 27 kap. 4 § miljöbalken för en kommun att ta ut renhållningsavgift vidgats något jämfört med vad som gällde enligt praxis under renhållningslagen (jfr RÅ 1995 ref. 62). För att en avgift ska kunna debiteras krävs att kommunen fullgör eller tillhandahåller en renhållningstjänst i förhållande till den enskilde. Om så är fallet, måste fastighetsägaren för att undvika avgiftsskyldighet visa att tjänsten inte tas i anspråk eller att han på objektiva grunder saknar behov av den. Fastighetsägaren bedömdes i detta fall sakna sådant behov, då han hade medgetts uppehåll med sophämtning p.g.a. att fritidsfastigheten inte skulle nyttjas under en sammanhängande period av tolv månader. Kommunens krav på grundavgift ogillades därför. Jfr MÖD 2003:117 (M 8542-02)
  • MÖD 2006:65:Avfallshantering på ett sjukhus-----Fråga om visst avfall uppkommet vid sjukhus skulle hanteras som sjukvårdsrelaterat verksamhetsavfall eller som hushållsavfall. I målet uppkom även fråga om en kommuns bortforslingsskyldighet.
  • MÖD 2002:50:Dispens från kommunal renhållningsordnings bestämmelse om intervall för tömning av slamavskiljare-----Särskilda skäl enligt kommunal renhållningsordning har ansetts föreligga för att godta tömning vartannat år av slamavskiljare på fritidsfastighet med hänsyn till det ringa nyttjandet av fastigheten och slamavskiljarens dimensionering.
  • MÖD 2001:35:Undantag (dispens) från kommunal sophämtning-----Ett par ansökte om undantag från kommunal sophämtning under hänvisning till sin miljömedvetna livsstil som innebar att endast en ringa mängd avfall genererades vid nyttjandet av fastigheten. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det i målet saknades närmare utredning till stöd för påståendet att endast en s.k. restfraktion uppstod på fastigheten. Så saknades en redovisning av hur förbränning och kompostering gick till och den påverkan på omgivningen som avfallshanteringen kunde medföra. Därmed ansåg MÖD att makarna inte hade visat att avfallshanteringen kunde ske på ett sätt som var godtagbart från hälsoskydds- och miljövårdssynpunkt. Deras begäran om undantag avslogs.

Den ursprungliga avfallsproducentens ansvar

[K15]11 a §  Om inte annat har avtalats eller är föreskrivet i lag eller annan författning, ansvarar den ursprungliga avfallsproducenten för

  1. att avfallet genomgår en fullständig behandling i enlighet med 10 §, och
  2. kostnaderna för att hantera det avfall som har producerats. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: Paragrafen, som är ny, klargör den ursprungliga avfallsproducentens och andra aktörers ansvar för val av behandlingsmetod och för kostnader för hantering av det avfall som denna har producerat. Den genomför artiklarna 14.1 och 15.2 i avfallsdirektivet.

I miljöbalken avses med ursprunglig avfallsproducent den som ger upphov till avfall (15 kap. 4 §).

Av paragrafen framgår att den ursprungliga ...

Producentens och producentansvarsorganisationens ansvar

[K15]12 §  För att införa system för utökat producentansvar för avfallshantering får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet för producenter att

  1. se till att avfall hanteras i enlighet med 11 § och på ett sätt som möjliggör en lämplig behandling enligt 10 §,
  2. betala avgifter för att täcka det allmännas kostnader för hantering av avfall som skräpats ned och information om nedskräpning, eller på annat sätt ansvara ekonomiskt för avfallshantering och information om hanteringen,
  3. inrätta ett system för egenkontroll för att säkerställa att skyldigheter enligt denna balk, föreskrifter som är meddelade med stöd av balken och skyldigheter som följer av EU- förordningar inom balkens tillämpningsområde följs, och
  4. vidta åtgärder som möjliggör en effektiv insamling av avfall.

[S2]Föreskrifter enligt första stycket får endast avse avfall som utgörs av den typ av produkter som producenterna utvecklar, tillverkar, bearbetar, behandlar, överlåter eller för in till Sverige. Föreskrifter som avser sådant avfall, och som utgörs även av produkter som producenten inte utvecklat, tillverkat, bearbetat, behandlat, överlåtit eller fört in till Sverige får endast avse den del av avfallet som motsvarar producentens andel av marknaden för nya produkter av sådan typ eller som på annat sätt står i rimlig proportion till producentens verksamhet. Lag (2021:881).

Prop. 2020/21:198: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vissa skyldigheter för producenter att införa system för utökat producentansvar för avfallshantering.

En ändring görs som innebär att det anges att föreskrifter får meddelas för att införa system för utökat producentansvar för avfallshantering. Detta uttryck är nytt och förklaras i 9 §. I förhållande till den nuvarande lydelsen ersätts syftet att behandling ...

[K15]13 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, för att främja avfallsförebyggande åtgärder eller en hälso- och miljömässigt godtagbar avfallshantering, meddela föreskrifter om skyldighet för producenterna att

  1. se till att produkter är märkta,
  2. lämna information och uppgifter om vilka ämnen och material som en produkt innehåller samt om insamling, återanvändningsgrad, återvinningsgrad eller andra förhållanden,
  3. se till att produkter har en viss sammansättning, återanvändbarhet och återvinningsbarhet,
  4. vidta åtgärder som möjliggör en effektiv insamling av använda produkter, och
  5. vidta andra avfallsförebyggande åtgärder.

[S2]Föreskrifterna om skyldigheter för en producent att vidta åtgärder som möjliggör en effektiv insamling av använda produkter som producenten inte utvecklat, tillverkat, bearbetat, behandlat, överlåtit eller fört in till Sverige får dock enbart avse den del av marknaden som motsvarar producentens andel av marknaden för sådana produkter eller som på annat sätt står i rimlig proportion till producentens verksamhet. Lag (2021:881).

Prop. 2004/05:65: Ett nytt tredje stycke kompletterar nuvarande bestämmelse om samråd. Det nya stycket anger ett krav på att synpunkter som kommit fram vid genomfört samråd och granskning skall beaktas. Med bestämmelsen genomförs krav i direktivet om allmänhetens deltagande, artikel 2.

Prop. 2020/21:198: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vissa skyldigheter för producenter för att främja avfallsförebyggande åtgärder eller en hälso- och miljömässigt godtagbar avfallshantering.

Vad som avses med avfallsförebyggande åtgärder anges i 2 § och vad som avses med att hantera ...

[K15]15 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. skyldighet för producenter att tillhandahålla eller anlita en producentansvarsorganisation,
  2. förbud att yrkesmässigt överlåta eller saluföra produkter om produktens producent inte tillhandahåller eller har anlitat en producentansvarsorganisation,
  3. tillstånd, godkännande eller anmälan för yrkesmässig drift av en producentansvarsorganisation,
  4. kriterier för hur ersättning som en producentansvarsorganisation tar ut från producenterna ska bestämmas,
  5. att de intäkter som en producentansvarsorganisation för förpackningar har får användas endast för verksamhet som har samband med organisationens skyldigheter enligt 6 och 7 eller för att göra en utbetalning till de producenter som har anlitat organisationen,
  6. skyldighet för en producentansvarsorganisation att fullgöra sådana skyldigheter som kan föreskrivas för producenter enligt 12 och 13 §§, och
  7. skyldighet för en producentansvarsorganisation att hantera mer avfall än vad som motsvarar organisationens marknadsandel, under förutsättning att hanteringen avser avfall som producentansvarsorganisationen har rätt att få ersättning för. Lag (2022:1100).

Prop. 2019/20:156: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som rör producentansvar och insamlingssystem. Ändringarna genomför delvis artiklarna 4.1 och 5.1 i förpackningsdirektivet.

I punkt 1 ändras bemyndigandet från att gälla föreskrifter om skyldighet för producenter att se till att produkter omfattas av ett insamlingssystem för återvinning till en skyldighet att omfattas av ett insamlingssystem för behandling. ...

Prop. 2020/21:198: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om producentansvarsorganisationer.

Ordet producentansvarsorganisation ersätter insamlingssystem i paragrafen. Vad som avses med producentansvarsorganisation anges i 9 §.

I första punkten ändras bemyndigandet genom att begränsningen som innebär att bemyndigandet endast kan användas för vissa produkter tas bort. Det görs även en ändring ...

Prop. 2021/22:219: Paragrafen, som utformas i huvudsak enligt Lagrådets förslag, innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldigheter för producenter att anlita eller tillhandahålla en producentansvarsorganisation och om på vilket sätt en producentansvarsorganisation ska bedrivas.

En producentansvarsorganisation är en juridisk person som förebygger eller hanterar avfall från producenters produkter (9 §).

I ...

[K15]16 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den som driver eller avser att driva ett yrkesmässigt system för återanvändning av förpackningar ska anmäla det. Lag (2021:881).

Prop. 2020/21:198: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att den som driver eller avser att driva ett yrkesmässigt system för återanvändning av förpackningar ska anmäla det.

Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 15 § 4. I förhållande till den bestämmelsen görs ändringar som innebär dels att bemyndigandet begränsas till yrkesmässiga system, dels att föreskrifter även kan meddelas för den som avser att driva ett ...

[K15]16 a §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den som är etablerad i Sverige och yrkesmässigt förmedlar distansförsäljning av produkter som omfattas av ett system för utökat producentansvar till slutanvändare i Sverige

  1. ska vara skyldig att registrera sig, och
  2. endast får förmedla distansförsäljning från säljare som har uppfyllt skyldigheter enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 § 1.Lag (2021:881).

Prop. 2020/21:198: Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vissa skyldigheter för den som är etablerad i Sverige och yrkesmässigt förmedlar distansförsäljning av produkter som omfattas av ett system för utökat producentansvar till slutanvändare i Sverige.

En förmedlare bör anses etablerad i Sverige om förmedlaren i skattesammanhang anses etablerad här, genom att förmedlaren t.ex. har säte eller ett ...

[K15]16 b §  Om flera producentansvarsorganisationer för förpackningar har godkänts, men endast en av organisationerna ska ansvara för insamling av förpackningsavfall från verksamheter och för information om avfallshanteringen, ska de övriga producentansvarsorganisationerna betala skälig ersättning till den ansvariga organisationen för dess kostnader. Ersättningens storlek ska beräknas utifrån den ersättningsskyldiga organisationens marknadsandel.

[S2]Den myndighet som regeringen bestämmer får besluta hur stor en producentansvarsorganisations marknadsandel ska anses vara. Lag (2022:1100).

Prop. 2021/22:219: I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om skyldighet för godkända producentansvarsorganisationer för förpackningar att ersätta en annan sådan producentansvarsorganisation för viss insamling och för information. Paragrafen genomför delvis artikel 8a.4 i avfallsdirektivet.

Av första stycket framgår att övriga producentansvarsorganisationer ska ersätta den producentansvarsorganisation som ansvarar för insamling av förpackningsavfall från verksamheter och för information ...

Tillstånds- och anmälningsplikt för viss avfallshantering

[K15]17 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att det krävs tillstånd, anmälan eller registrering för att yrkesmässigt hantera avfall. Lag (2021:881).

Prop. 2020/21:198: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att det krävs tillstånd, anmälan eller registrering för att yrkesmässigt hantera avfall.

En ändring görs som innebär att bemyndigandet utökas till att omfatta all yrkesmässig avfallshantering. Genom ändringen ersätter denna paragraf även det nuvarande bemyndigandet i 18 § att meddela föreskrifter om att det krävs en anmälan till den myndighet som regeringen ...

18 § Har upphävts genom lag (2021:881).

[K15]19 §  Regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att det krävs en anmälan till den myndighet som regeringen bestämmer eller till kommunen för att hantera avfall med stöd av 24 § andra stycket. Lag (2016:782).

Kommunens ansvar

[K15]20 §  Varje kommun ansvarar för att följande avfall inom kommunen behandlas:

  1. kommunalt avfall,
  2. avloppsfraktioner och filtermaterial från enskilda avloppsanläggningar, som är dimensionerade för högst 25 personekvivalenter, om anläggningen endast används för
    1. hushållsspillvatten, eller
    2. spillvatten som till sin art och sammansättning liknar hushållsspillvatten,
  3. latrin från torrtoaletter och jämförliga lösningar, och
  4. bygg- och rivningsavfall som inte producerats i en yrkesmässig verksamhet. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: Paragrafen innehåller bestämmelser om kommunens ansvar för att behandla avfall.

Det görs en ändring som innebär att termen behandlas ersätter återvinns eller bortskaffas. Denna ändring är endast språklig. Vad som avses med uttrycket behandla avfall anges i 6 §. Det görs även en följdändring till ändringen i 3 §.

I punkt 1 anges att kommunen ska ansvara för att kommunalt avfall behandlas. Vad som avses med kommunalt avfall anges i 3 §. Kommunen ansvarar ...

Prop. 2015/16:166: Enligt andra stycket ska kommunen transportera bort avfallet från den fastighet där avfallet finns, om borttransport behövs för att tillgodose

  • MÖD 2021:27:Förbud att förmedla transport av avfall via mobilapp ----- Fråga om det funnits stöd för att förbjuda förmedling av transport av avfall från enskilda hushåll till återvinningscentraler. Mark- och miljööverdomstolen har bl.a. funnit att verksamheten inte strider mot kommunens ensamrätt vad gäller viss avfallshantering. Kommunen har i sina föreskrifter medgett enskilda att själva transportera avfall till återvinningscentraler. Av föreskrifterna framgår inte hur själva transporten ska gå till. Det finns inget hinder för det enskilda hushållet att anlita någon annan för att utföra transporten eller för en professionell aktör att skapa en digital mötesplats för flera enskilda hushåll att hitta varandra och erbjuda varandra sådana tjänster. Det har inte heller i övrigt funnits stöd för förbudet.

[K15]20 a §  Kommunen ska transportera bort det avfall som avses i 20 § från den fastighet där avfallet finns, om

  1. borttransport behövs för att tillgodose såväl skyddet för människors hälsa och miljön som enskilda intressen, eller
  2. fastighetsinnehavaren begär att kommunen ska transportera bort avfallet och det inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: Paragrafen, som är ny, innehåller en skyldighet för kommunen att under vissa förutsättningar transportera bort avfall från den fastighet där avfallet finns.

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 20 § andra stycket (se prop. 2015/16:166 s. 71 f.).

  • MÖD 2021:27:Förbud att förmedla transport av avfall via mobilapp ----- Fråga om det funnits stöd för att förbjuda förmedling av transport av avfall från enskilda hushåll till återvinningscentraler. Mark- och miljööverdomstolen har bl.a. funnit att verksamheten inte strider mot kommunens ensamrätt vad gäller viss avfallshantering. Kommunen har i sina föreskrifter medgett enskilda att själva transportera avfall till återvinningscentraler. Av föreskrifterna framgår inte hur själva transporten ska gå till. Det finns inget hinder för det enskilda hushållet att anlita någon annan för att utföra transporten eller för en professionell aktör att skapa en digital mötesplats för flera enskilda hushåll att hitta varandra och erbjuda varandra sådana tjänster. Det har inte heller i övrigt funnits stöd för förbudet.

[K15]21 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. undantag från kommunens ansvar enligt 20 och 20 a §§ i fråga om avfall som ska samlas in eller behandlas av en producent eller en producentansvarsorganisation enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 eller 15 §, och
  2. skyldigheter för kommuner att vidta de åtgärder som krävs för att avfallshanteringen ska fungera när ansvaret för hanteringen är uppdelat mellan kommunen och producenter eller producentansvarsorganisationer. Lag (2022:1100).

Prop. 2019/20:156: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från kommunens ansvar enligt 20 och 20 a §§.

En ändring görs som innebär att paragrafen även gäller undantag från kommunens ansvar enligt 20 a §. Ändringen är en följdändring till den ändring som innebär att bestämmelsen i nuvarande 20 § andra stycket placeras i 20 a §.

Prop. 2005/06:176: Paragrafen ändras av samma anledning som 18 §.

Prop. 2020/21:198: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från kommunens ansvar enligt 20 och 20 a §§.

En ändring görs som innebär att föreskrifter om undantag från kommunens ansvar får meddelas i fråga om avfall som ska samlas in eller behandlas av en producent eller en producentansvarsorganisation i stället för avfall som omfattas av producentansvar. Det avfall som undantas från kommunens ansvar är ...

Prop. 2021/22:219: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om kommunens insamling och behandling enligt 20 och 20 a §§. Paragrafen genomför delvis artikel 8a.1 a i avfallsdirektivet.

Det införs en punktuppställning i paragrafen. Första punkten motsvarar det bemyndigande som finns i paragrafen i dag.

I andra punkten införs ett bemyndigande att meddela föreskrifter om skyldigheter ...

  • MÖD 2006:65:Avfallshantering på ett sjukhus-----Fråga om visst avfall uppkommet vid sjukhus skulle hanteras som sjukvårdsrelaterat verksamhetsavfall eller som hushållsavfall. I målet uppkom även fråga om en kommuns bortforslingsskyldighet.
  • MÖD 2012:49:Fråga om avfall i form av frukt och grönsaker från en livsmedelsaffär är jämförligt med hushållsavfall ----- En livsmedelsaffär önskade att själv transportera bort avfall i form av utrensad frukt och grönsaker. Kommunen ansåg att avfallet var att jämställa med hushållsavfall vilket innebar att endast kommunen hade rätt att transportera avfallet. Kommunen ansåg vidare att det inte fanns skäl för dispens. Samtliga instanser ansåg att även om avfallet till sin karaktär påminde om hushållsavfall uppstod det som en följd av verksamheten och inte som en följd av att människor vistas i lokalerna. Avfallet var därmed inte jämförligt med hushållsavfall. Kommunens överklagande avslogs.

[K15]22 §  Regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att kommunen ska ansvara för att annat avfall än sådant som avses i 20 § behandlas och transporteras från den fastighet där avfallet finns.

[S2]Föreskrifterna får avse endast

  1. avfall som av hälso- eller miljöskäl behöver hanteras av kommunen, eller
  2. avfall som omfattas av producentansvar och som av samordningsskäl bör hanteras tillsammans med sådant avfall som kommunen ansvarar för enligt 20 § eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 1. Lag (2022:1100).

Prop. 2019/20:156: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att kommunen ska ansvara för annat avfall än sådant som avses i 20 §.

Ändringar görs som innebär att bemyndigandet avser ansvar för annat avfall än sådant som kommunen ansvarar för enligt 20 § i stället för annat avfall än hushållsavfall. Ändringarna är följdändringar till de ändringar som görs i 3 och 20 §§. ...

Prop. 2010/11:80: 1. yrkesmässig förbehandling av avfall, såsom demontering och sortering, som utgörs av elektriska och elektroniska produkter, och

2. att den som yrkesmässigt bedriver verksamhet som syftar till att förbehandla avfall, såsom demontering och sortering, som utgörs av elektriska och elektroniska produkter ska ha personal eller kvalitetssystem som certifierats av ett organ som ackrediterats enligt

Europaparlamentets och rådets förordning ...

Prop. 2021/22:219: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att kommunen ska ansvara för annat avfall än sådant som kommunen ansvarar för enligt 20 §.

Bestämmelsen i andra stycket 1 motsvarar den begränsning av bemyndigandet som finns i paragrafen i dag.

Den nya bestämmelsen i andra stycket 2 möjliggör föreskrifter som innebär att kommunen kan åläggas att även ta hand om visst ...

[K15]23 §  När kommunen planerar och beslutar hur den ska ta sitt ansvar enligt 20 och 20 a §§ eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 22 §, ska kommunen ta hänsyn till fastighetsinnehavarnas förmåga att själva hantera avfall på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön och de behov som finns för olika slag av bebyggelse. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: Paragrafen innehåller bestämmelser om vad kommunen ska ta hänsyn till när den planerar och beslutar om hur den ska ta ansvar för avfall.

En ändring görs som innebär att det även görs en hänvisning till 20 a §. Ändringen är en följdändring till den ändring som innebär att bestämmelsen i nuvarande 20 § andra stycket placeras i 20 a §.

[K15]24 §  Om kommunen enligt 20 och 20 a §§ eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 22 § ska ansvara för en viss hantering av avfall, får den hanteringen inte utföras av någon annan än kommunen eller den som kommunen anlitar.

[S2]Första stycket gäller inte en fastighetsinnehavare som på fastigheten återvinner eller bortskaffar avfallet, om det görs utan risk för olägenhet för människors hälsa eller miljön.

[S3]En åtgärd som avses i andra stycket kan kräva anmälan enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 19 §. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: Paragrafen innehåller bestämmelser om att viss avfallshantering inte får utföras av någon annan än kommunen eller den som kommunen anlitar.

En ändring görs som innebär att det även görs en hänvisning till 20 a §. Ändringen är en följdändring till den ändring som innebär att bestämmelsen i nuvarande 20 § andra stycket placeras i 20 a §.

Prop. 2006/07:40: Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna behandlas i avsnitt 11.

Prop. 2015/16:166: Skillnaderna i övrigt jämfört med den nuvarande lydelsen är endast redaktionella och språkliga. Se prop. 1997/98:45 del 2 s. 193 f. och s. 196.

  • MÖD 2021:27:Förbud att förmedla transport av avfall via mobilapp ----- Fråga om det funnits stöd för att förbjuda förmedling av transport av avfall från enskilda hushåll till återvinningscentraler. Mark- och miljööverdomstolen har bl.a. funnit att verksamheten inte strider mot kommunens ensamrätt vad gäller viss avfallshantering. Kommunen har i sina föreskrifter medgett enskilda att själva transportera avfall till återvinningscentraler. Av föreskrifterna framgår inte hur själva transporten ska gå till. Det finns inget hinder för det enskilda hushållet att anlita någon annan för att utföra transporten eller för en professionell aktör att skapa en digital mötesplats för flera enskilda hushåll att hitta varandra och erbjuda varandra sådana tjänster. Det har inte heller i övrigt funnits stöd för förbudet.

[K15]25 §  Kommunen får i det enskilda fallet

  1. ge dispens från förbudet i 24 § första stycket, om det finns särskilda skäl och den som ska hantera avfallet med stöd av dispensen kan göra det på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt, och
  2. ge tillstånd till avfallshantering som avses i 24 § andra stycket, trots att tillstånd inte krävs. Lag (2016:782).

Förbud mot nedskräpning

Förbud mot dumpning och förbränning

[K15]27 §  Avfall får inte dumpas eller förbrännas inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon. På och över det fria havet får avfall inte heller dumpas från eller förbrännas på svenska fartyg eller luftfartyg. Avfall som är avsett att dumpas i eller förbrännas på det fria havet får inte föras ut ur landet eller ur den ekonomiska zonen.

[S2]Det som sägs i första stycket om dumpning gäller inte sådana utsläpp av skadliga ämnen från fartyg som regleras i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg eller sådana utsläpp av sediment från fartyg som regleras genom barlastvattenlagen (2009:1165) eller föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen. Lag (2016:784).

[K15]28 §  Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från förbudet mot dumpning i 27 § första stycket för geologisk lagring av koldioxid. Lag (2016:782).

[K15]29 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i det enskilda fallet ge dispens från förbudet mot dumpning i 27 § första stycket, om avfallet kan dumpas utan olägenhet för människors hälsa eller miljön.

[S2]Den som har gett en dispens enligt första stycket får

  1. förelägga den som har fått dispensen att avhjälpa en olägenhet som uppkommer genom dumpningen, om olägenheten inte förutsågs när dispensen gavs, och
  2. återkalla dispensen, om ett villkor eller en föreskrift som gäller för dumpningen inte följs eller om en olägenhet som avses med ett föreläggande enligt 1 inte avhjälps. Lag (2016:782).

Uppgifter om och hantering av avfall

[K15]30 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den som i yrkesmässig verksamhet producerar eller hanterar avfall ska lämna det till någon som har det tillstånd eller har gjort den anmälan som krävs för hanteringen av avfallet. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att den som i yrkesmässig verksamhet producerar eller hanterar avfall ska lämna det till någon som har det tillstånd eller har gjort den anmälan som krävs för hanteringen.

En ändring görs som innebär att bemyndigandet utökas till att omfatta även den som hanterar avfall. Det görs även en ändring som innebär att bemyndigandet gäller allt avfall. Detta ...

  • MÖD 2004:2:Ansökan om utdömande av vite-----Undanröjande av miljödomstolens dom pga. rättegångsfel bestående i icke domför sammansättning i mål rörande utdömande av vite har inte ansetts nödvändigt eftersom felet inte kunde antas ha påverkat målets utgång och utan väsentlig olägenhet kunde avhjälpas i Miljööverdomstolen. I sak har Miljö- och byggnadsnämndens yrkande om utdömande av vite när en person inte hade följt ett föreläggande att antingen iståndsätta eller också riva en byggnad ogillats. Ett sådant föreläggande, grundat på 15 kap. 30 § miljöbalken, har inte ansetts lagligt. Även om det kan ifrågasättas om den kvarvarande konstruktionen längre skall anses som en byggnad i rättslig mening, är inte förfallet så långtgående att det är fråga om ett objekt på vilket nedskräpningsbestämmelsen är tillämplig.
  • MÖD 2006:63:Föreläggande att ta hand om avfall-----Ett markägande bolag anmälde till en kommunal nämnd att okända personer olovligen tippat avfall på bolagets mark. Kommunen svarade med att förelägga anmälaren att själv ta bort avfallet. Länsstyrelsen och miljödomstolen som åberopade en fastighetsägares ansvar för förvaring av miljöfarligt avfall ändrade inte föreläggandet. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg däremot att förvaring av avfall på en fastighet inte automatiskt medför ansvar för en fastighetsägare om denne inte accepterat verksamheten. Tvärtom hade bolaget i detta fall agerat när man fick reda på uppläggningen genom att kontakta kommunen. Därmed ansåg MÖD att bolaget inte kunde betraktas som verksamhetsutövare och åläggas vidta åtgärder med avfallet. Underinstansernas avgöranden upphävdes.
  • MÖD 2014:41:Utdömande av vite ----- Sedan ett skepp körts på grund i havet förelade miljönämnden skeppets ägare att vid äventyr av vite inom viss tid avlägsna skeppet från platsen och omhänderta det som avfall eller bärga det. Sedan tid för fullgörande gått ut ansökte nämnden hos mark- och miljödomstolen om utdömande av vitet. Mark- och miljödomstolen avslog ansökan på den grunden att skeppets ägare inte gjort sig skyldig till nedskräpning och att föreläggandet därför inte var lagligen grundat. Nämnden överklagade domen till Mark- och miljööverdomstolen som anförde följande. Av utredningen i målet framgår att skeppet efter grundstötningen har legat kvar på platsen, synlig för allmänheten, under flera års tid. Skeppet har vidare kommit att förfalla till en sådan grad att det får anses obrukbart och sakna värde. Mot bakgrund av detta och utifrån skeppsägarens egna uppgifter står det klart att skeppet är övergivet och kvarlämnat. Enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning är det således fråga om en sådan nedskräpningssituation som avses i 15 kap. 30 § miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen fann mot denna bakgrund att vitesföreläggandet var lagligen grundat och undanröjde därför mark- och miljödomstolens dom och återförvisade målet till mark- och miljödomstolen för prövning av om förutsättningar i övrigt föreligger för att döma ut vitet.

[K15]31 §  Regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att dokumentera och lämna uppgifter om avfall, avfallshantering och avfallsförebyggande åtgärder. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att dokumentera och lämna uppgifter.

En ändring görs som innebär att föreskrifter får meddelas om skyldighet att dokumentera och lämna uppgifter om avfall, hantering av avfall och avfallsförebyggande åtgärder. Bemyndigandet begränsas inte längre till yrkesmässiga verksamheter som ger upphov till avfall. Vad som avses med avfallsförebyggande ...

  • MÖD 2011:50:Ansökan om tillstånd till hamnverksamhet m.m. ----- Miljödomstolen hade bland annat lämnat hamnbolaget tillstånd och dispens till dumpning av muddermassor i Natura 2000-området Pukaviksbukten. Miljööverdomstolen upphävde miljödomstolens dom vad avser tillstånd till dumpning och avvisade ansökan i denna del eftersom den bedömde att frågan endast ska prövas enligt miljöbalkens bestämmelser om dumpning. Miljööverdomstolen upphävde också meddelad dumpningsdispens och avslog ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken då Miljööverdomstolen fann att dumpningen kan skada de livsmiljöer som Natura 2000-området avser att skydda.
  • MÖD 2007:12:Tillstånd till underhållsmuddring m.m.-----Miljödomstolen gav sökanden tillstånd att underhållsmuddra i en hamn, men lämnade yrkandet om dispens från förbudet i 15 kap. 31 § miljöbalken att få dumpa muddermassorna i havet utan bifall med hänvisning till att sedimenten från den inre hamnen hade en hög föroreningshalt och att uppgifter om halten av organiska tennföreningar (TBT) saknades. I Miljööverdomstolen (MÖD) utförde sökanden kompletterande undersökningar av sedimenten. Naturvårdsverket yttrade sig hos MÖD och förordade att de av TBT förorenade massorna skulle avskiljas och tas upp på land, men ansåg att övriga massor borde kunna dumpas till havs på den av sökanden föreslagna platsen. Miljööverdomstolen lämnade sökanden begärd dispens för dumpning av massor med lägre halt av TBT än gränsvärdet 200 µg/kg TS. Dispensen förenades med ett antal villkor.
  • MÖD 2010:30:Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken, dels enligt 9 kap. att bedriva befintlig och utökad hamnverksamhet i Verköhamnen, dels enligt 11 kap. avseende muddring och utbyggnad av ny kaj samt dispens från förbudet i 15 kap. 31 § miljöbalken avseende dumpning av schaktmassor vid ny deponiplats, Karlskrona kommun, Blekinge län ----- Miljööverdomstolen har lämnat tillstånd till hamnverksamhet samt dispens från förbudet i 15 kap. 31 § att få dumpa muddermassor till havs som vid provtagning före muddringen innehåller lägre halt tributyltenn (TBT) än gränsvärdet 200 mikrogram/kg TS. Dumpningsplatsen ansågs vara tillräckligt utredd och det framstod som osannolikt att dumpningen med de föreskrivna villkoren kunde medföra olägenhet för människors hälsa och miljön. Miljööverdomstolen har även behandlat frågor om buller från hamnverksamheten och föreskrivit utredningsvillkor härom samt villkor om elanslutning på land och upprättande av en efterbehandlingsplan.
  • MÖD 2009:30:Tillstånd till utsläpp av mudder ----- Tillstånd till utsläpp av mudder hade lämnats av en miljöprövningsdelegation efter en frivillig ansökan. Miljööverdomstolen fann att verksamheten utgjorde dumpning som kräver dispens enligt 15 kap. 31 och 33 §§ miljöbalken och att miljöprövningsdelegation inte bör kunna lämna tillstånd till en sådan verksamhet innan dumpningsdispens lämnats i vederbörlig ordning. Då dispens hade lämnats med i stort sett identiska villkor om försiktighetsmått i en separat prövning ansågs frågorna om tillåtlighet och försiktighetsmått för verksamheten vara slutligt avgjorda och hinder förelåg därför mot att pröva ansökan om tillstånd till verksamheten.

Uttjänta bilar

[K15]32 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att bilskrotare ska vara auktoriserade och om villkoren för auktorisation av bilskrotare. Lag (2016:782).

Prop. 2008/09:229: Genom ändringen undantas utsläpp av sediment från fartyg från förbudet mot dumpning. Regleringen av sådant utsläpp sker i stället genom bestämmelserna i barlastvattenlagen eller i föreskrifter meddelade i anslutning till den lagen.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 6.11.1. ...

  • MÖD 2011:50:Ansökan om tillstånd till hamnverksamhet m.m. ----- Miljödomstolen hade bland annat lämnat hamnbolaget tillstånd och dispens till dumpning av muddermassor i Natura 2000-området Pukaviksbukten. Miljööverdomstolen upphävde miljödomstolens dom vad avser tillstånd till dumpning och avvisade ansökan i denna del eftersom den bedömde att frågan endast ska prövas enligt miljöbalkens bestämmelser om dumpning. Miljööverdomstolen upphävde också meddelad dumpningsdispens och avslog ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken då Miljööverdomstolen fann att dumpningen kan skada de livsmiljöer som Natura 2000-området avser att skydda.

[K15]33 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. skyldighet för den som har förvärvat en uttjänt bil för skrotning att utfärda ett bevis om att bilen har mottagits för detta syfte (mottagningsbevis) och se till att bilen blir omhändertagen av en auktoriserad bilskrotare,
  2. skyldighet för bilskrotare att lämna uppgifter om återanvändningsgrad, återvinningsgrad eller andra förhållanden som rör de uttjänta bilar som bilskrotaren har hanterat,
  3. skyldighet för auktoriserade bilskrotare att utfärda ett intyg om att åtgärder har vidtagits för en hälso- och miljömässigt godtagbar hantering av en uttjänt bil (skrotningsintyg), och
  4. utfärdandet av sådana bevis och intyg som avses i 1 och 3. Lag (2016:782).

  • MÖD 2011:50:Ansökan om tillstånd till hamnverksamhet m.m. ----- Miljödomstolen hade bland annat lämnat hamnbolaget tillstånd och dispens till dumpning av muddermassor i Natura 2000-området Pukaviksbukten. Miljööverdomstolen upphävde miljödomstolens dom vad avser tillstånd till dumpning och avvisade ansökan i denna del eftersom den bedömde att frågan endast ska prövas enligt miljöbalkens bestämmelser om dumpning. Miljööverdomstolen upphävde också meddelad dumpningsdispens och avslog ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken då Miljööverdomstolen fann att dumpningen kan skada de livsmiljöer som Natura 2000-området avser att skydda.
  • MÖD 2007:12:Tillstånd till underhållsmuddring m.m.-----Miljödomstolen gav sökanden tillstånd att underhållsmuddra i en hamn, men lämnade yrkandet om dispens från förbudet i 15 kap. 31 § miljöbalken att få dumpa muddermassorna i havet utan bifall med hänvisning till att sedimenten från den inre hamnen hade en hög föroreningshalt och att uppgifter om halten av organiska tennföreningar (TBT) saknades. I Miljööverdomstolen (MÖD) utförde sökanden kompletterande undersökningar av sedimenten. Naturvårdsverket yttrade sig hos MÖD och förordade att de av TBT förorenade massorna skulle avskiljas och tas upp på land, men ansåg att övriga massor borde kunna dumpas till havs på den av sökanden föreslagna platsen. Miljööverdomstolen lämnade sökanden begärd dispens för dumpning av massor med lägre halt av TBT än gränsvärdet 200 µg/kg TS. Dispensen förenades med ett antal villkor.
  • MÖD 2010:30:Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken, dels enligt 9 kap. att bedriva befintlig och utökad hamnverksamhet i Verköhamnen, dels enligt 11 kap. avseende muddring och utbyggnad av ny kaj samt dispens från förbudet i 15 kap. 31 § miljöbalken avseende dumpning av schaktmassor vid ny deponiplats, Karlskrona kommun, Blekinge län ----- Miljööverdomstolen har lämnat tillstånd till hamnverksamhet samt dispens från förbudet i 15 kap. 31 § att få dumpa muddermassor till havs som vid provtagning före muddringen innehåller lägre halt tributyltenn (TBT) än gränsvärdet 200 mikrogram/kg TS. Dumpningsplatsen ansågs vara tillräckligt utredd och det framstod som osannolikt att dumpningen med de föreskrivna villkoren kunde medföra olägenhet för människors hälsa och miljön. Miljööverdomstolen har även behandlat frågor om buller från hamnverksamheten och föreskrivit utredningsvillkor härom samt villkor om elanslutning på land och upprättande av en efterbehandlingsplan.
  • MÖD 2009:30:Tillstånd till utsläpp av mudder ----- Tillstånd till utsläpp av mudder hade lämnats av en miljöprövningsdelegation efter en frivillig ansökan. Miljööverdomstolen fann att verksamheten utgjorde dumpning som kräver dispens enligt 15 kap. 31 och 33 §§ miljöbalken och att miljöprövningsdelegation inte bör kunna lämna tillstånd till en sådan verksamhet innan dumpningsdispens lämnats i vederbörlig ordning. Då dispens hade lämnats med i stort sett identiska villkor om försiktighetsmått i en separat prövning ansågs frågorna om tillåtlighet och försiktighetsmått för verksamheten vara slutligt avgjorda och hinder förelåg därför mot att pröva ansökan om tillstånd till verksamheten.

Avfall som utgörs av elektriska eller elektroniska produkter

[K15]34 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den som yrkesmässigt bedriver en verksamhet som syftar till att genom demontering, sortering eller på annat sätt förbehandla avfall som utgörs av elektriska eller elektroniska produkter ska ha personal eller kvalitetssystem som certifierats av ett organ som ackrediterats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

[S2]Föreskrifter enligt första stycket får endast avse åtgärder som krävs av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller andra hälso- eller miljöskäl. Lag (2022:1108).

Prop. 2001/02:65: Med paragrafen genomförs kravet i artikel 8 a iv i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall. Där anges som villkor för tillstånd att medlemsstaterna ”skall vidta åtgärder för att … iv) Sökanden skall, på grundval av de metoder som medlemsstaterna skall besluta om innan driften påbörjas, ha vidtagit eller komma att vidta lämpliga åtgärder i form av en ekonomisk säkerhet eller någon motsvarighet för att säkerställa iakttagande av de skyldigheter (inbegripet efterbehandlingsåtgärder) ...

  • MÖD 2009:45:Ställande av säkerhet ..... Verksamhetsutövares status som kommunalförbund ansågs inte utgöra tillräcklig säkerhet för deponi.
  • MÖD 2012:3:Godkännande av ekonomisk säkerhet ----- Mark- och miljööverdomstolen bedömde att moderbolagsborgen inte i sig är betryggande när det gäller ett mycket stort åtagande på mycket lång sikt och fann mot bakgrund också av att moderbolagets tillgångar utgjordes huvudsakligen av aktier i dotterbolaget att moderbolagsborgen inte kunde godtas som säkerhet. Inte heller moderbolagsborgen kompletterad med bankgaranti eller spärrmedel vid viss skuldsättningsgrad utgjorde en betryggande säkerhet.
  • NJA 2009 s. 667:Fråga om Miljööverdomstolen varit skyldig att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen i ett mål om tillstånd till deponering av avfall.Tillika fråga om avsättning av ett belopp i en kommuns bokslut kan anses utgöra ekonomisk säkerhet eller ha motsvarande verkan.
  • MÖD 2010:20:Ansökan om tillstånd till fortsatt drift vid avfallsanläggningen Storskogen, Oskarshamns kommun ----- Miljööverdomstolen fann att kommunen som verksamhetsutövare är skyldig ställa säkerhet för kostnaderna för avhjälpande av miljöskada eller andra återställningsåtgärder. En avsättning i räkenskaperna utgör inte en ekonomisk säkerhet och har inte motsvarande verkan.
  • MÖD 2010:51:Ekonomisk säkerhet i samband med tillstånd för avfallsdeponi ----- Ett bolag ansökte om tillstånd till deponi för processavfall från bolagets massafabrik. Deponin skulle lokaliseras ovanpå en befintlig deponi, vilken inte omfattades av tillståndsprövningen. Miljödomstolen lämnade tillstånd till anläggandet av deponin med villkoret att bolaget skulle ställa 19,3 miljoner kr i ekonomisk säkerhet genom bankgaranti eller insättning på spärrat konto. Miljööverdomstolen lämnade bolagets yrkande om ställande av successiv ekonomisk säkerhet utan bifall mot bakgrund av den valda lokaliseringen och de bristfälliga uppgifter som bolaget lämnat rörande vad som deponerats i den befintliga deponin och vilken påverkan detta kan få på efterbehandlingskostnaderna för den nya deponin. Miljööverdomstolen avslog även bolagets yrkanden om ställande av ekonomisk säkerhet i form av moderbolagsborgen och företagsinteckning.
  • MÖD 2006:6:Tillstånd att anlägga dammar-----Ett bolag hade ansökt om och fått tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken till en vattenverksamhet (dammar m.m.) som samtidigt utgjorde en förutsättning för driften av bolagets miljöfarliga verksamhet - ett anrikningsverk. Miljööverdomstolen konstaterade att oavsett om prövningsplikten följer av 9 kap. eller 11 kap. miljöbalken eller av båda, skall prövningen resultera i de villkor eller föreskrifter som fordras enligt miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Prövningens avgränsning är av central betydelse för en ändamålsenlig prövning i enlighet med miljöbalken syfte. Det är sökanden som genom sin ansökan anger ramarna för prövningen, men ytterst åligger det tillståndsmyndigheten att ta ställning till om den kan ligga till grund för prövningen.
  • MÖD 2006:58:Tillstånd till gruvverksamhet-----Bolaget fick tillstånd till befintlig och utökad verksamhet vid gruva. Verksamheten innefattade såväl utförd som kommande deponering av gruvavfall. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att en förutsättning för att meddela tillstånd till verksamhet som omfattar deponering är att säkerhet ställs för efterbehandlingsåtgärder. Detta gäller även för avfall som redan deponerats med stöd av äldre tillstånd. Dock bedömde MÖD att bestämmelsen i 15 kap. 34 § miljöbalken inte kräver att säkerheten skall omfatta hela kostnaden för det redan uppkomna efterbehandlingsbehovet för att tillstånd skall kunna utfärdas. Bestämmelsen tolkades i ljuset av utvinningsavfallsdirektivet som accepterar en övergångstid för ställande av säkerhet för befintliga anläggningar. MÖD sköt upp frågan om säkerhetens storlek. Som provisoriskt villkor under prövotiden bestämdes dock att bolaget skulle ställa en säkerhet om 10 miljoner kronor till dess annat bestämts.
  • MÖD 2003:135:Ställande av säkerhet vid gruvdrift-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten vid en zinkgruva och föreskrev som villkor att en ekonomisk säkerhet på 150 Mkr skulle ställas för efterbehandling av ett sandmagasin. Bolaget överklagade och ville att frågan om säkerhet skulle sättas på prövotid. I målet inhämtades yttranden från Naturvårdsverket och Svenska Bankföreningen. Miljööverdomstolen (MÖD) anförde att det i lagstiftningen (15 kap. 34 § och 16 kap. 3 § miljöbalken) inte fanns något krav på att den ekonomiska säkerheten vid avfallsdeponier skulle täcka det totala efterbehandlingsbehovet redan när verksamheten startades. Säkerheten borde alltså kunna ställas successivt allteftersom efterbehandlingsbehov uppkommer. Bolaget ålades därför att under en prövotid utreda behovet av och sättet för säkerhetens ställande. Som provisoriskt villkor angavs att en ekonomisk säkerhet om 65 Mkr skulle ställas för att täcka nuvarande återställningsbehov för sandmagasin och klarningssjö m.m. Domstolen ansåg emellertid att denna säkerhet inte kunde uppnås genom fortlöpande avsättningar i bokslutet, utan måste ställas som pant eller borgen. När det gällde tidpunkten för säkerhetens ställande angavs att säkerheten måste föreligga när tillståndet tas i anspråk samt att den skall underställas miljödomstolen för prövning.
  • MÖD 2016:9:Godkännande av ekonomisk säkerhet ----- Den ställda bankgarantin hade utformats på ett sådant sätt att det fanns en risk att verksamheten skulle stå utan säkerhet för kostnader för efterbehandling m.m. Den säkerhet som ställts kunde därför inte anses vara betryggande för sitt ändamål.
  • MÖD 2004:77:Avgift för prövning och tillsyn-----Målet gällde om en tillståndspliktig deponi för farligt avfall var skyldig att erlägga avgift för prövning och tillsyn till länsstyrelsen enligt reglerna för tillståndspliktiga deponier, trots att deponin sluttäckts och inget avfall längre tillfördes. Miljööverdomstolen fann främst med hänsyn till det efterbehandlingsansvar som verksamhetsutövaren har enligt deponeringsförordningen att deponin fortfarande var att anse som en fortgående miljöfarlig verksamhet och att aktuell avgiftsskyldighet således förelåg. I målet var även fråga om avgiftens storlek. En ledamot var skiljaktig i frågan om avgiftens storlek.
  • MÖD 2006:12:Säkerhet enligt 15 kap. 34 § miljöbalken-----En kommun yrkade att bli befriad från att ställa ekonomisk säkerhet för att säkerställa sina skyldigheter för deponeringsverksamheten. Miljööverdomstolen fann att 15 kap. 34 § miljöbalken, till skillnad från 16 kap. 3 § miljöbalken, inte medger något undantag för kommuner från kravet på att ställa säkerhet. Det ansågs inte heller tillräckligt att kommunen fonderade medel genom fortlöpande avsättningar i bokslutet. Medlen måste nämligen för att fylla sitt syfte alltid vara tillgängliga för tillsynsmyndigheten att ta i anspråk vid behov.

Deponering av avfall

[K15]35 §  Ett tillstånd till en verksamhet som omfattar deponering av avfall får ges endast om tillståndet förenas med en skyldighet att ställa säkerhet enligt 16 kap. 3 § för fullgörandet av de skyldigheter som gäller för verksamheten eller om verksamhetsutövaren vidtar någon annan lämplig åtgärd för sådant säkerställande.

[S2]Kravet på säkerhet gäller inte de delar av verksamheten som omfattas av kravet i 36 a § på säkerhet vid utvinningsverksamhet. Lag (2022:1100).

Prop. 2001/02:65: Med paragrafen genomförs kravet i artikel 10 i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall. Där anges att ”Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att se till att alla kostnader för att inrätta och driva en deponeringsanläggning, så långt möjligt inbegripet kostnaden för den ekonomiska säkerheten eller dess motsvarighet som avses i artikel 8.a iv och de beräknade kostnaderna för avslutning och efterbehandling av platsen under minst trettio år, skall omfattas av det ...

Prop. 2021/22:219: Paragrafen, som utformas efter synpunkter från Lagrådet, innehåller bestämmelser om krav på ställande av säkerhet enligt 16 kap. 3 § vid tillstånd till en verksamhet som omfattar deponering av avfall.

I första stycket görs en ändring som förtydligar att tillståndet får ges endast om det förenas med en skyldighet att ställa säkerhet enligt 16 kap. 3 § för fullgörandet av de skyldigheter som gäller för verksamheten eller om verksamhetsutövaren vidtar någon annan ...

[K15]36 §  Den som bedriver en verksamhet med deponering av avfall ska ta betalt för samtliga kostnader som rör avfallsdeponin. I kostnadsberäkningen ska alla kostnader för att inrätta och driva deponin ingå samt, så långt det är möjligt, alla kostnader som är nödvändiga för att fullgöra de skyldigheter som gäller för deponeringsverksamheten. Lag (2016:782).

Prop. 2011/12:125: Paragrafen är ny. Med paragrafen genomförs kravet på finansiell säkerhet i artikel 19 i CCS-direktivet. Säkerheten ska täcka fullgörandet av de skyldigheter som gäller för verksamheten, inte bara enligt vad som följer av miljöbalken och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken utan även enligt vad som följer av verksamhetsutövarens tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken. ...

Säkerhet vid utvinningsverksamhet

[K15]36 a §  Tillstånd enligt balken eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken till en verksamhet som omfattas av krav på en avfallshanteringsplan för utvinningsavfall får ges endast om tillståndet förenas med en skyldighet att ställa säkerhet för fullgörandet av de skyldigheter som gäller för verksamheten.

[S2]Tillståndsmyndigheten får medge att säkerheten ställs efter hand enligt en plan som innebär att säkerheten vid varje tidpunkt tillgodoser det aktuella behovet. Lag (2022:1100).

Prop. 2021/22:219: Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att tillstånd till en verksamhet som omfattas av krav på en avfallshanteringsplan för utvinningsavfall får ges endast om tillståndet förenas med en skyldighet att ställa säkerhet. Paragrafen genomför delvis artikel 14 i utvinningsavfallsdirektivet. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

Processen att ställa säkerhet involverar flera moment och avgörs i två steg enligt vad som närmare beskrivs i rättsfallet ...

[K15]36 b §  En säkerhet enligt 36 a § ska godtas av tillståndsmyndigheten om den, ensam eller tillsammans med andra säkerheter, visas vara betryggande för sitt ändamål. Lag (2022:1100).

Prop. 2021/22:219: I paragrafen, som är ny, regleras tillståndsmyndighetens prövning av om en sådan säkerhet som avses i 36 a § ska godtas. Paragrafen genomför delvis artikel 14 i utvinningsavfallsdirektivet. Paragrafen utformas enligt

Lagrådets förslag.

Processen att ställa säkerhet involverar flera moment och avgörs i två steg enligt vad som närmare beskrivs i rättsfallet NJA 2011 s. 296. I det ...

[K15]36 c §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om säkerhet enligt 36 a och 36 b §§. Sådana föreskrifter får avse

  1. hur säkerhetens storlek ska beräknas och vad underlaget för beräkningen av säkerhetens storlek ska innehålla, och
  2. när och hur en säkerhet får tas i anspråk.

[S2]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela ytterligare föreskrifter om vad som krävs för att en säkerhet ska kunna godtas enligt 36 b §. Lag (2022:1100).

Prop. 2021/22:219: Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande att meddela föreskrifter om säkerheter enligt 36 a och 36 b §§.

Med stöd av bemyndigandet kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer enligt första stycket 1 föreskriva preciserade

bestämmelser om beräkningen av storleken på den säkerhet som ska ställas enligt ...

Geologisk lagring av koldioxid

[K15]37 §  Tillstånd till geologisk lagring av koldioxid ska för sin giltighet göras beroende av att verksamhetsutövaren ställer säkerhet eller vidtar någon annan lämplig åtgärd för att säkerställa fullgörandet av de skyldigheter som gäller för verksamheten enligt denna balk, lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser samt de föreskrifter och tillståndsvillkor som har meddelats med stöd av dessa lagar. En säkerhet får ställas efter hand enligt en plan som vid varje tid tillgodoser det aktuella behovet av säkerhet.

[S2]När en säkerhet ställs ska den prövas av tillståndsmyndigheten. Säkerheten ska godtas om den visas vara betryggande för sitt ändamål.

[S3]Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet. Lag (2020:1174).

Prop. 2015/16:166: Paragrafen reglerar krav för tillstånd vid geologisk lagring av koldioxid. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 36 §. Se prop. 2011/12:125 s. 106.

Prop. 2018/19:64: I paragrafen genomförs kravet i artikel 19 i CCS-direktivet på säkerhet vid geologisk lagring av koldioxid. Första stycket ändras genom att hänvisningen till 16 kap. 3 § tas bort. Ändringen innebär att den begränsning som finns i 16 kap. 3 § till att säkerheten ska avse kostnader för avhjälpande av miljöskada och andra återställningsåtgärder inte gäller för ställande av säkerhet vid geologisk lagring av koldioxid. Det betyder att säkerhet vid geologisk lagring av koldioxid ska kunna användas ...

[K15]37 a §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om vad som krävs för att en säkerhet ska kunna godtas. Lag (2019:295).

Prop. 2018/19:64: Paragrafen är ny och innehåller ett normgivningsbemyndigande. Bemyndigandet kan till exempel användas av regeringen för att på förordningsnivå införa bestämmelser som innebär att en tillsynsmyndighet ska kunna ta säkerheten i anspråk vid ett tillfälligt övertagande av en lagringsplats för geologisk lagring av koldioxid.

Övervägandena finns i avsnitt 4.

Anordningar för hantering av avfall

Ytterligare föreskrifter om avfall och avfallsförebyggande åtgärder

[K15]39 §  Regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avfall ska hanteras som behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön. Lag (2016:782).

  • MÖD 2021:27:Förbud att förmedla transport av avfall via mobilapp ----- Fråga om det funnits stöd för att förbjuda förmedling av transport av avfall från enskilda hushåll till återvinningscentraler. Mark- och miljööverdomstolen har bl.a. funnit att verksamheten inte strider mot kommunens ensamrätt vad gäller viss avfallshantering. Kommunen har i sina föreskrifter medgett enskilda att själva transportera avfall till återvinningscentraler. Av föreskrifterna framgår inte hur själva transporten ska gå till. Det finns inget hinder för det enskilda hushållet att anlita någon annan för att utföra transporten eller för en professionell aktör att skapa en digital mötesplats för flera enskilda hushåll att hitta varandra och erbjuda varandra sådana tjänster. Det har inte heller i övrigt funnits stöd för förbudet.

[K15]40 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om

  1. avfall som behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, och
  2. avfallsförebyggande åtgärder som har särskild betydelse för skyddet för människors hälsa eller miljön. Lag (2017:419).

Kommunal renhållningsordning

[K15]41 §  För varje kommun ska det finnas en renhållningsordning som ska antas av kommunfullmäktige. Renhållningsordningen ska innehålla en avfallsplan och de föreskrifter som kommunen har meddelat med stöd av regeringens bemyndiganden enligt detta kapitel. Avfallsplanen ska innehålla uppgifter om avfall inom kommunen och om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet. Lag (2016:782).

[K15]42 §  Innan kommunen antar en renhållningsordning ska kommunen

  1. på lämpligt sätt och i skälig omfattning samråda med de fastighetsinnehavare och myndigheter som kan ha ett väsentligt intresse av renhållningsordningen, och
  2. ställa ut ett förslag till renhållningsordning för granskning under minst fyra veckor.

[S2]Kommunen ska informera om utställningen på sin webbplats före utställningstidens början. Informationen ska innehålla uppgift om förslagets huvudsakliga innebörd, var det ställs ut samt inom vilken tid och till vem som synpunkter ska lämnas. Lag (2016:782).

[K15]43 §  När kommunen antar renhållningsordningen ska kommunen ta hänsyn till de synpunkter som har kommit fram i samrådet och granskningen enligt 42 §. Lag (2016:782).

[K15]44 §  Bestämmelserna i 42 och 43 §§ gäller även förslag till ändringar i en renhållningsordning.

[S2]En kommun behöver inte ställa ut ett förslag till en ändring i renhållningsordningen som endast

  1. gäller föreskrifter som kommunen får meddela med stöd av detta kapitel, och
  2. berör ett fåtal fastighetsinnehavare eller annars är liten. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen ändras på så sätt att det nuvarande undantaget från krav på utställning av ändring i en renhållningsordning begränsas till att endast avse ändringar i en renhållningsordning som avser den del av renhållningsordningen som inte är en avfallsplan enligt föreskrifter som kommunen har meddelat. Detta innebär att det inte längre finns någon möjlighet att låta bli att ställa ut ett förslag till ändring i en renhållningsordning ...

Prop. 2015/16:166: Paragrafen innehåller bestämmelser om ändringar i renhållningsordningen. Paragrafen motsvarar nuvarande 15 §. Skillnaderna är endast redaktionella och språkliga. Se prop. 1997/98:45 del 2 s. 192 f.

Skyldighet för kommunerna att informera

[K15]45 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. skyldighet för kommunerna att lämna information om avfallsförebyggande åtgärder och hantering av avfall, och
  2. innehållet i avfallsplanerna. Lag (2020:601).

Prop. 2019/20:156: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att lämna information om avfallsförebyggande åtgärder och hantering av avfall och föreskrifter om innehållet i avfallsplanerna.

En ändring görs som innebär att föreskrifter även får meddelas om skyldighet för kommunerna att lämna information om avfallsförebyggande åtgärder. Ändringen genomför delvis artiklarna 9.1 och 29 i avfallsdirektivet. ...

Prop. 2015/16:166: Under rubriken placeras en bestämmelse avseende avvikande föreskrifter för försvaret.

Föreskrifter för försvaret

[K15]46 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter för Försvarsmaktens, Fortifikationsverkets, Försvarets materielverks och Försvarets radioanstalts verksamhet som avviker från det som annars sägs i detta kapitel. Lag (2016:782).

Prop. 2015/16:166: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela särskilda föreskrifter om avfallshantering som avviker från detta kapitel och som berör Försvarsmaktens, Fortifikationsverkets, Försvarets materielverks eller Försvarets radioanstalts verksamhet. Paragrafen motsvarar nuvarande 29 §. Skillnaden innebär att bemyndigandet görs neutralt i förhållande till vilken myndighet som regeringen kan vidaredelegera föreskriftsrätten till.

Bestämmelsen ...

FJÄRDE AVDELNINGEN

PRÖVNINGEN AV MÅL OCH ÄRENDEN

16 kap. Allmänt om prövningen

  • MÖD 2016:9:Godkännande av ekonomisk säkerhet ----- Den ställda bankgarantin hade utformats på ett sådant sätt att det fanns en risk att verksamheten skulle stå utan säkerhet för kostnader för efterbehandling m.m. Den säkerhet som ställts kunde därför inte anses vara betryggande för sitt ändamål.
  • MÖD 2004:31:Avvisat överklagande-----Enligt förvaltningsrättslig praxis på miljöskyddsområdet har närboende ansetts ha rätt att överklaga ett beslut genom vilket deras anmälan till tillsynsmyndigheten inte har föranlett något ingripande mot störande verksamhet.

Prövningsmyndigheter

[K16]1 §  Regeringen, länsstyrelserna och andra förvaltningsmyndigheter, kommunerna, mark- och miljödomstolarna, Mark- och miljööverdomstolen och Högsta domstolen prövar mål och ärenden enligt denna balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken. I fråga om prövningen av mål om straff eller förverkande enligt 29 kap. gäller dock vad som är föreskrivet om brottmål i allmänhet.

[S2]Närmare bestämmelser om vilka mål och ärenden som prövas av respektive prövningsmyndighet finns i 17 kap.14 §§, 18 kap.12 §§, 19 kap.12 §§, 21 kap. 1 § och i lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar.

[S3]Beslut eller dom om återkallelse av tillstånd, dispens, godkännande och förbud mot fortsatt verksamhet samt omprövning av tillstånd eller villkor meddelas av tillståndsmyndigheten. Lag (2010:923).

  • MÖD 2006:44:Tillstånd till anläggande av en järnvägsbro m.m.-----Efter att regeringen vid prövning av en ansökan enligt 17 kap. miljöbalken tillåtit Banverket att bygga en järnväg (del av Botniabanan) ansökte Banverket hos miljödomstolen om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § (avseende Natura 2000-områden) och 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet). Miljödomstolen meddelade tillstånd som överklagades. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att en tillståndsmyndighet vid sin prövning av en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, måste anses vara bunden av regeringens föregående tillåtlighetsbedömning (17 kap. MB) som i detta fall inkluderade påverkan på Natura 2000-områdena. På grund av att prövningens omfattning bara kom att gälla villkor för tillståndet avslog MÖD begäran om att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen angående alternativa järnvägssträckningar. I sak hade regeringen inte tagit slutlig ställning till frågan om vilka kompensationsåtgärder som krävdes för att meddela tillstånd. MÖD uttalade att en åtgärd, för att fylla sin funktion som kompensation, i huvudsak skall vara genomförd redan när intrånget i Natura 2000-området sker. Därför var det inte möjligt att sätta en av Banverket föreslagen kompensationsåtgärd, en våtmark som eventuellt skulle kunna komma i konflikt med flygsäkerhetsintressen, på prövotid. De kompensationsåtgärder som Banverket i övrigt hade presenterat befanns inte vara tillräckliga. MÖD upphävde miljödomstolens domar och visade målen åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.

Tillstånd, godkännande och dispens

[K16]2 §  Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, får ges för begränsad tid och får förenas med villkor. Lag (2018:1407).

Prop. 2011/12:125: Paragrafen har under senare tid varit föremål för ändringar vid flera tillfällen och här görs ändringar i förhållande till den lydelse som paragrafen enligt den senast beslutade ändringen, SFS 2011:1101, kommer att ha den 1 januari 2013.

Första stycket innebär en sammanslagning av de tidigare första, andra och tredje styckena. Normgivningsbemyndigandet i tidigare första stycket andra meningen utgår ur paragrafen och tas i stället in i en ny paragraf, 2 a §. I övrigt har ...

  • NJA 2010 s. 516:Utformning av tillståndsvillkor enligt miljöbalken, särskilt när det gäller krav på verksamhetsutövarens kunskaper om de kemikalier som används i verksamheten.
  • MÖD 2003:77:Villkor för tillstånd till anläggning för förbränning av avfall----- Frågan i målet gällde krav på tillvaratagande av näringsämnen, främst fosfor, i slam från kommunala reningsverk i samband med förbränning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det för närvarande råder alltför stor osäkerhet i fråga om teknik, ekonomi och miljökonsekvenser för att det ska vara möjligt att föreskriva att slam från kommunala avloppsreningsverk får förbrännas endast under förutsättning att slammets eller askans fosforinnehåll tillvaratas. MÖD fann mot bakgrund av kvarstående osäkerhet om teknik och ekonomi att frågan borde skjutas upp under en prövotid. I enlighet härmed ålades sökanden att dels verka för utvecklandet av lämpliga processer, dels utreda mer i detalj om förutsättningarna för och konsekvenserna av en anläggning för omhändertagande av fosfor, antingen före eller efter förbränningen av slam.
  • MÖD 2002:89:Tillstånd till utökad verksamhet vid ett pappersbruk-----Bolaget ansökte om ett påbyggnadstillstånd, alternativt tidsbegränsat tillstånd till utgången av år 2006, för en ökning av produktionen från 105 000 ton till 135 000 ton papper/år. Ansökan ogillades av Miljööverdomstolen med hänvisning till tidigare praxis nämligen att huvudprincipen är att en samlad bedömning skall göras av hela verksamheten, inte bara av ökningen (se 2002-01-21 mål nr M 2221-01 och 2002-01-21 mål nr M 8118-01). Bolaget medgavs dock ett tidsbegränsat tillstånd till utgången av år 2002 med hänsyn till att tillståndet troligen redan delvis utnyttjats för ökad produktion.
  • MÖD 2013:39:Tidsbegränsat tillstånd för uttag av grundvatten för jordbruksbevattning ----- Mark- och miljööverdomstolen har i två fall begränsat tillstånd till uttag av grundvatten för jordbruksbevattning att gälla i 25 år. Omständigheterna i de bägge tillståndsansökningarna som enligt 16 kap 2 § första stycket miljöbalken påkallade tidsbegränsning fann domstolen vara osäkerhet om kunskapsläget beträffande grundvattenbildning, effekten av klimatförändringar och konkurrerande verksamheter om samma grundvattenuttag samt att användningen av jordbruksmark kan förändras över tiden.
  • NJA 2004 s. 421:Fråga huruvida transporter till och från en miljöfarlig verksamhets anläggningar är att anse som s.k. följdföretag enligt MB. Tillika fråga huruvida den som har ansökt om tillstånd enligt balken till utökad produktion av massa och papper bör åläggas att utreda och lämna förslag på villkor för sådana transporter med stöd av ett s.k. prövotidsförordnande.
  • MÖD 2008:9:Tillstånd till djurhållning avseende minkar ----- För att motverka uppkomst av flugor från marken under minkburar krävdes antingen en hårdgjord tät yta som regelbundet kunde rengöras på ett effektivt sätt eller hängrännor i vilka gödsel och urin kunde transporteras bort. Valet mellan dessa två försiktighetsmått skulle utredas under en prövotid. Även fråga om tidsbegränsning av tillståndet.
  • MÖD 2005:61:Tillstånd till behandling och deponering av farligt avfall----- Miljödomstolen hade tidsbegränsat tillståndet till fyra år. Motiveringen var att grundvattendirektivet kräver omprövning av tillstånd vart fjärde år. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att grundvattendirektivet inte kunde tillämpas direkt på det sätt som miljödomstolen gjort, utan att en direktivkonform tolkning av den nationella rätten skulle göras. MÖD fann att deponering av farligt avfall som uppfyller deponeringsförordningens krav på bottentätning och geologisk barriär inte kan anses utgöra risk för att grundvatten skall förorenas. Därför fanns det enligt domstolen inte något miljöskäl för tidsbegränsning av tillståndet. Även om miljöbalken saknar regler om obligatorisk omprövning av tillstånd vart fjärde år kan inte den svenska lagstiftningen anses strida mot grundvattendirektivets syfte. MÖD upphävde tidsbegränsningen.
  • MÖD 2009:40:Tidsbegränsning av tillstånd ----- Om inte någon tidsbegränsning följer av en s.k. byggnadsdom om tillåtlighet, ska efterföljande tillstånd meddelas utan tidsbegränsning för alla väsentliga delar av verksamheten. Om underlaget för tillåtlighetsprövningen är otillräckligt eller om det är oklart ifall det tillstånd som senare ska utfärdas bör tidsbegränsas, bör tillåtlighetsfrågan inte avgöras genom särskild dom.
  • MÖD 2010:26:Tidsbegränsning av tillstånd till enskild avloppsanläggning ----- Miljö- och Byggnämnden beviljade tillstånd till BDT-avlopp kopplat till slamavskiljare och markinfiltration på en fritidsfastighet. Miljööverdomstolen upphävde tidsbegränsningen av tillståndet och konstaterade att anläggningen var avsedd för ett enfamiljshushåll och att tillståndet var villkorat med att en ur miljöskyddssynpunkt lämplig anordning skulle installeras. Därmed fanns inga starka miljöskäl som talade för en tidsbegränsning. Sammantaget saknades behov av att tidsbegränsa tillståndet.
  • MÖD 2007:56:Villkor för energihushållning ----- Det har som villkor föreskrivits att förbrukningen av energi (elektricitet respektive värme) per ton produkt inte får överskrida vissa värden. Miljööverdomstolen konstaterade att energihushållning har ett egenvärde och att villkoret inte i första hand syftar till att begränsa utsläpp av koldioxid, samt att det i vissa fall kan finnas behov av en reglering av energianvändningen utöver den som uppnås med generella styrmedel.
  • MÖD 2003:14:Tillstånd till ändrad och utökad produktion av fjärrvärme----- Miljööverdomstolen (MÖD) undanröjde underinstansernas tidsbegränsning av ett tillstånd för befintligt värmeverk. Med hänvisning till 16 kap. 2 § miljöbalken, fann domstolen att en sådan för sökanden osäker ordning endast kunde komma i fråga om det av hänsyn till miljön förelåg starka skäl för omlokalisering i det enskilda fallet. Vid en samlad bedömning av flera faktorer med påverkan på miljön fann MÖD att tillståndet inte skulle tidsbegränsas.
  • MÖD 2009:30:Tillstånd till utsläpp av mudder ----- Tillstånd till utsläpp av mudder hade lämnats av en miljöprövningsdelegation efter en frivillig ansökan. Miljööverdomstolen fann att verksamheten utgjorde dumpning som kräver dispens enligt 15 kap. 31 och 33 §§ miljöbalken och att miljöprövningsdelegation inte bör kunna lämna tillstånd till en sådan verksamhet innan dumpningsdispens lämnats i vederbörlig ordning. Då dispens hade lämnats med i stort sett identiska villkor om försiktighetsmått i en separat prövning ansågs frågorna om tillåtlighet och försiktighetsmått för verksamheten vara slutligt avgjorda och hinder förelåg därför mot att pröva ansökan om tillstånd till verksamheten.
  • MÖD 2014:34:Tillstånd till vindkraftverksamhet ----- Mark- och miljödomstolen har i ett mål om vindkraft beslutat att som ett villkor avseende buller föreskriva att vindkraftverken inte får placeras närmare något av de befintliga bostadshusen än 1 000 meter. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det ur bullersynpunkt inte är miljömässigt motiverat med ett preciserat krav på visst avstånd utan att det är tillräckligt att placeringen av vindkraftverken regleras genom ett villkor om maximalt tillåtet buller vid bostäder. Mark- och miljödomstolens dom har därför ändrats och Miljöprövningsdelegationens villkor fastställts.
  • MÖD 2010:52:Tillstånd till upprustning och effektivisering av vattenkraftverk ----- Ett kraftbolag hade tillstånd enligt äldre lag till verksamheten vid ett vattenkraftverk. Verksamheten medförde tidvis att allt vatten kunde ledas genom kraftverkets turbiner varvid vattendragets naturliga fåra nedströms den närbelägna regleringsdammen inte försågs med något vatten alls. Miljödomstolen lämnade bolaget tillstånd, mot myndigheters och kommunens erinringar, att ersätta en av turbinerna och installera en ny med större slukförmåga samt att genom kraftverket leda den större vattenmängd som därmed kunde tillgodogöras för elproduktion. Myndigheterna och kommunen hade invänt att den naturliga fåran skulle förbli torr under en ännu längre tid av året samt att miljökonsekvensbeskrivningen och prövningen borde omfatta all verksamhet vid vattenkraftverket för att bl.a. meddela villkor om minimitappning. Miljööverdomstolen, som konstaterade att målet inte gällde ett s.k. ändringstillstånd eller ett omprövningsförfarande, godtog miljökonsekvensbeskrivningen och prövningens omfattning. Miljööverdomstolen övervägde härefter förutsättningarna för minimitappning hänförlig till den ökade vattenmängd som skulle ledas genom kraftverket efter turbinbytet, men fann att minimitappningsmängden inte skulle ge tillräcklig miljömässig nytta och att skäl därmed inte fanns att ändra miljödomstolens domslut.
  • MÖD 2007:20:Säkerhetsrapport för Sevesoanläggningar ----- Inom ett bolags industriområde fanns flera fabriker. En av dem hade beviljats ett separat tillstånd och prövats individuellt, fristående från övrig verksamhet. Räddningsverket överklagade tillståndet och framhöll att prövningens avgränsning till en individuell fabrik inte var förenlig med säkerhetsrapportens avgränsning, som i enlighet med Sevesolagen omfattade samtliga fabriker på verksamhetsområdet. Därmed hade det inte skett någon integrerad miljö- och säkerhetsprövning av hela verksamheten enligt Sevesolagen. Räddningsverket yrkade att tillståndet skulle upphävas och målet återförvisas till miljödomstol för samordnad ny prövning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det är prövningsmyndigheten som slutligt avgör om avgränsningen är lämplig och att säkerhetsfrågan har betydelse för denna avgränsning. Vidare framhöll MÖD att det inte enbart är säkerhetsprövningen vid tillståndsprövningen som säkerställer syftet med Sevesolagstiftningen utan att detta också sker genom att säkerhetsrapporten regelbundet ges in till tillsynsmyndigheten, som har befogenhet att meddela de förelägganden och förbud som behövs. MÖD uttalade slutligen att rättskraften endast omfattar de säkerhetsfrågor som villkorsreglerats i tillståndet eller på annat sätt prövats i tillståndet. Miljööverdomstolen avslog Räddningsverkets överklagande.(Samtidigt med detta avgörande meddelade MÖD följande domar där Räddningsverket överklagat andra avgöranden avseende frågan om säkerhetsrapportens inverkan på prövningen: M 6210-06, M 1877-07, M 7106-06, M 9898-06, M 8161-06).
  • MÖD 2009:10:Strandskyddsdispens ----- Det har saknats fog att förena en strandskyddsdispens för en komplementbyggnad/gäststuga med ett villkor att byggnaden inte får inredas med kök då strandskyddets syfte inte motverkas av ett sådant villkor.
  • MÖD 2018:6:Ändringstillstånd avseende ändrad höjd av vindkraftpark ----- Ett bolag ansökte om ändringstillstånd för höjning av vindkraftverk i en vindkraftpark från 172,5 meter till 220 meter. Kommunen, inom vars område verken låg, motsatte sig ändringstillståndet. Miljöprövningsdelegationen gjorde bedömningen att någon kommunal tillstyrkan enligt 16 kap. 4 § miljöbalken inte krävdes och biföll ansökan trots kommunens inställning. Mark- och miljödomstolen gjorde samma bedömning när det gäller kravet på kommunal tillstyrkan. Målet överklagades till Mark- och miljööverdomstolen som konstaterade att det enligt 1 kap. 4 § miljöprövningsförordningen (2013:251) krävs tillstånd för varje ändring av tillståndspliktig verksamhet som innebär att det kan uppkomma olägenhet av betydelse för människors hälsa eller miljön. Redan det förhållandet att en ändring bedöms vara tillståndspliktig får enligt Mark- och miljööverdomstolens uppfattning anses utgöra tillräckliga skäl för att ändringstillstånd som gäller vindkraft inte ska kunna ges utan kommunal tillstyrkan. Mark- och miljööverdomstolen upphävde därför delegationens beslut och avslog ansökan om ändringstillstånd.

[K16]2 a §  Vid ändring av en miljöfarlig verksamhet får tillståndet begränsas till att enbart avse ändringen (ändringstillstånd). Lag (2018:1407).

Prop. 2011/12:125: Paragrafen är ny men motsvarar normgivningsbemyndigandet i tidigare 16 kap. 2 § första stycket andra meningen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 11.5.

  • MÖD 2020:27:Ändringstillstånd för vindkraftpark ----- Ansökan om ändring har huvudsakligen avsett tillstånd för att uppföra färre vindkraftverk men med en högre totalhöjd. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att en ändring kan prövas inom ramen för en ansökan om ändringstillstånd i de fall där det är möjligt att på grundval av ansökan på ett godtagbart sätt bedöma de miljöeffekter som ändringen av verksamheten medför, under förutsättning att det med hänsyn till övriga omständigheter kan anses lämpligt. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att det har varit möjligt att pröva aktuell ansökan med hänsyn till vad bolaget redovisat i fråga om miljöeffekter, att det befintliga tillståndet meddelades inom en relativ närtid, att den tekniska utvecklingen avseende vindkraftverk är snabb, att höjningen av vindkraftverken innebär en produktionsökning och att det i målet inte hade framkommit att det skett några väsentliga förändringar i omgivningen sedan det befintliga tillståndet meddelades.

[K16]2 b §  Vid ändring av en sådan vattenverksamhet som avses i 11 kap. 6 § får tillståndet begränsas till att enbart avse ändringen (ändringstillstånd), om

  1. verksamheten omfattas av en sådan nationell plan som avses i 11 kap. 28 § och den prövning av verksamheten som ska ske enligt planen inte har påbörjats, eller
  2. det annars är lämpligt. Lag (2018:1407).

Prop. 2014/15:122: 1. bostadsbyggnaden ingår i ett område med detaljplan eller omfattas av ett bygglov enligt plan- och bygglagen (2010:900) och det i planbeskrivningen till planen eller i lovet har angetts beräknade bullervärden, och

2. villkoren skulle innebära strängare krav avseende omgivningsbuller än vad som följer av dessa värden. ...

[K16]2 c §  I fråga om utsläpp av koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkolväten som innebär att en verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser, får det med stöd av 2 § inte beslutas villkor om begränsning av utsläppen eller villkor som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av koldioxidutsläpp.

[S2]Första stycket gäller inte villkor som i fråga om

  1. koldioxid behövs för att hindra utsläpp från en verksamhet med geologisk lagring av koldioxid eller verksamhet med avskiljning, komprimering eller transport av koldioxid för sådan lagring, eller
  2. dikväveoxid eller perfluorkolväten behövs för att hindra betydande lokala föroreningar. Lag (2020:1174).

[K16]2 d §  Tillståndsmyndigheten får inte med stöd av 2 § besluta villkor i fråga om omgivningsbuller enbart på grund av en bostadsbyggnad i omgivningen, om

  1. bostadsbyggnaden ingår i ett område med detaljplan eller omfattas av ett bygglov enligt plan- och bygglagen (2010:900) och det i planbeskrivningen till planen eller i lovet har angetts beräknade bullervärden, och
  2. villkoren skulle innebära strängare krav avseende omgivningsbuller än vad som följer av dessa värden.

[S2]Trots första stycket får villkor som innebär strängare krav beslutas om det med hänsyn till de boendes hälsa finns synnerliga skäl för det.

[S3]Sådana komplementbostadshus som avses i 9 kap. 4 a § plan- och bygglagen får aldrig föranleda villkor i fråga om omgivningsbuller. Lag (2018:1407).

[K16]2 e §  Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sådan tidsbegränsning som avses i 2 §. Lag (2018:1407).

[K16]3 §  Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för det avhjälpande av en miljöskada och de andra återställningsåtgärder som kan komma att behövas med anledning av verksamheten.

[S2]Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver dock inte ställa säkerhet. Den som är skyldig att betala avgift eller ställa säkerhet enligt lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet behöver inte ställa säkerhet för åtgärder som omfattas av sådana avgifter och säkerheter.

[S3]En säkerhet ska godtas av prövningsmyndigheten om den, ensam eller tillsammans med andra säkerheter, visas vara betryggande för sitt ändamål. Säkerheten kan ställas efter hand enligt en plan som innebär att säkerheten vid varje tidpunkt tillgodoser det aktuella behovet. Lag (2022:1100).

Prop. 2005/06:183: För sådana åtgärder som omfattas av finansieringssystemet i lagen om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet skall inte krävas några säkerheter enligt miljöbalken. Detta gäller oavsett i vilken omfattning som skyldigheterna enligt den lagen har uppfyllts. Övriga återställningsåtgärder vad gäller såväl den kärntekniska verksamheten som annan verksamhet som den avgiftsskyldige bedriver är inte ...

Prop. 2021/22:219: Paragrafen, som utformas efter synpunkter från Lagrådet, innehåller regler om ställande av säkerhet för kostnader för att avhjälpa en miljöskada och andra återställningsåtgärder som kan komma att behövas med anledning av verksamheten.

I första stycket görs en ändring som innebär att säkerhet ska ställas för kostnaderna för det avhjälpande av en miljöskada och de andra återställningsåtgärder som kan komma att behövas med anledning av verksamheten. Någon ändring ...

  • MÖD 2009:45:Ställande av säkerhet ..... Verksamhetsutövares status som kommunalförbund ansågs inte utgöra tillräcklig säkerhet för deponi.
  • MÖD 2012:3:Godkännande av ekonomisk säkerhet ----- Mark- och miljööverdomstolen bedömde att moderbolagsborgen inte i sig är betryggande när det gäller ett mycket stort åtagande på mycket lång sikt och fann mot bakgrund också av att moderbolagets tillgångar utgjordes huvudsakligen av aktier i dotterbolaget att moderbolagsborgen inte kunde godtas som säkerhet. Inte heller moderbolagsborgen kompletterad med bankgaranti eller spärrmedel vid viss skuldsättningsgrad utgjorde en betryggande säkerhet.
  • MÖD 2010:5:Ekonomisk säkerhet ----- För ett täkttillstånd har en ekonomisk säkerhet som gäller i två år efter tillståndstidens utgång ansetts betryggande.
  • MÖD 2010:20:Ansökan om tillstånd till fortsatt drift vid avfallsanläggningen Storskogen, Oskarshamns kommun ----- Miljööverdomstolen fann att kommunen som verksamhetsutövare är skyldig ställa säkerhet för kostnaderna för avhjälpande av miljöskada eller andra återställningsåtgärder. En avsättning i räkenskaperna utgör inte en ekonomisk säkerhet och har inte motsvarande verkan.
  • MÖD 2010:51:Ekonomisk säkerhet i samband med tillstånd för avfallsdeponi ----- Ett bolag ansökte om tillstånd till deponi för processavfall från bolagets massafabrik. Deponin skulle lokaliseras ovanpå en befintlig deponi, vilken inte omfattades av tillståndsprövningen. Miljödomstolen lämnade tillstånd till anläggandet av deponin med villkoret att bolaget skulle ställa 19,3 miljoner kr i ekonomisk säkerhet genom bankgaranti eller insättning på spärrat konto. Miljööverdomstolen lämnade bolagets yrkande om ställande av successiv ekonomisk säkerhet utan bifall mot bakgrund av den valda lokaliseringen och de bristfälliga uppgifter som bolaget lämnat rörande vad som deponerats i den befintliga deponin och vilken påverkan detta kan få på efterbehandlingskostnaderna för den nya deponin. Miljööverdomstolen avslog även bolagets yrkanden om ställande av ekonomisk säkerhet i form av moderbolagsborgen och företagsinteckning.
  • MÖD 2016:14:Godkännande av ekonomisk säkerhet ----- Moderbolagsborgen utställd av Vattenfall AB har godkänts som säkerhet för ett dotterbolags förpliktelser avseende ett tillstånd för nio vindkraftverk. Mark- och miljööverdomstolen anser inte att moderbolagsborgen är en form av säkerhet som generellt kan godtas. I detta fall är det belopp som borgensåtagandet gäller mycket lågt i förhållande till moderbolagets tillgångar som är betydande. Moderbolaget är ett publikt bolag som helt ägs av staten. Trots svårigheter att bedöma ett bolags betalningsförmåga på lång sikt har moderbolagsborgen i detta fall ansetts vara betryggande för sitt ändamål.
  • MÖD 2006:58:Tillstånd till gruvverksamhet-----Bolaget fick tillstånd till befintlig och utökad verksamhet vid gruva. Verksamheten innefattade såväl utförd som kommande deponering av gruvavfall. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att en förutsättning för att meddela tillstånd till verksamhet som omfattar deponering är att säkerhet ställs för efterbehandlingsåtgärder. Detta gäller även för avfall som redan deponerats med stöd av äldre tillstånd. Dock bedömde MÖD att bestämmelsen i 15 kap. 34 § miljöbalken inte kräver att säkerheten skall omfatta hela kostnaden för det redan uppkomna efterbehandlingsbehovet för att tillstånd skall kunna utfärdas. Bestämmelsen tolkades i ljuset av utvinningsavfallsdirektivet som accepterar en övergångstid för ställande av säkerhet för befintliga anläggningar. MÖD sköt upp frågan om säkerhetens storlek. Som provisoriskt villkor under prövotiden bestämdes dock att bolaget skulle ställa en säkerhet om 10 miljoner kronor till dess annat bestämts.
  • MÖD 2010:27:Säkerhet för tillstånd till täktverksamhet ----- Länsstyrelsen gav tillstånd till täkt av 120 000 ton grus, sand och morän samt krossning av högst 9 999 ton berg och sten. Bolaget ålades ställa säkerhet med 600 000 kr för efterbehandling. Bolaget överklagade och yrkade att få bryta en större mängd samt att säkerheten skulle sänkas till 350 000 kr. Miljödomstolen gav tillstånd till täkt av 180 000 ton grus, sand och morän och sänkte beloppet för säkerhet till 500 000 kr. Länsstyrelsen överklagade och yrkade att säkerheten skulle bestämmas till 600 000 kr. Miljööverdomstolens majoritet delade länsstyrelsens uppfattning att en indexuppräkning skulle göras av säkerhetsbeloppet och att det inte var tillräckligt att göra en indexuppräkning endast fram till tidpunkten då tillstånd meddelas. Tillståndstidens hela längd bör vara utgångspunkten för den indexuppräkning som ska göras, vilket innebär att tillståndstidens längd påverkar säkerhetens storlek och medför att ju längre tillståndstid som en verksamhetsutövare begär och beviljas, desto högre säkerhet krävs. I detta fall hade tillståndstiden bestämts till ca 20 år vilket innebar att säkerhetsbeloppet bestämdes till det av länsstyrelsen yrkade, 600 000 kr.
  • MÖD 2003:135:Ställande av säkerhet vid gruvdrift-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten vid en zinkgruva och föreskrev som villkor att en ekonomisk säkerhet på 150 Mkr skulle ställas för efterbehandling av ett sandmagasin. Bolaget överklagade och ville att frågan om säkerhet skulle sättas på prövotid. I målet inhämtades yttranden från Naturvårdsverket och Svenska Bankföreningen. Miljööverdomstolen (MÖD) anförde att det i lagstiftningen (15 kap. 34 § och 16 kap. 3 § miljöbalken) inte fanns något krav på att den ekonomiska säkerheten vid avfallsdeponier skulle täcka det totala efterbehandlingsbehovet redan när verksamheten startades. Säkerheten borde alltså kunna ställas successivt allteftersom efterbehandlingsbehov uppkommer. Bolaget ålades därför att under en prövotid utreda behovet av och sättet för säkerhetens ställande. Som provisoriskt villkor angavs att en ekonomisk säkerhet om 65 Mkr skulle ställas för att täcka nuvarande återställningsbehov för sandmagasin och klarningssjö m.m. Domstolen ansåg emellertid att denna säkerhet inte kunde uppnås genom fortlöpande avsättningar i bokslutet, utan måste ställas som pant eller borgen. När det gällde tidpunkten för säkerhetens ställande angavs att säkerheten måste föreligga när tillståndet tas i anspråk samt att den skall underställas miljödomstolen för prövning.
  • MÖD 2006:12:Säkerhet enligt 15 kap. 34 § miljöbalken-----En kommun yrkade att bli befriad från att ställa ekonomisk säkerhet för att säkerställa sina skyldigheter för deponeringsverksamheten. Miljööverdomstolen fann att 15 kap. 34 § miljöbalken, till skillnad från 16 kap. 3 § miljöbalken, inte medger något undantag för kommuner från kravet på att ställa säkerhet. Det ansågs inte heller tillräckligt att kommunen fonderade medel genom fortlöpande avsättningar i bokslutet. Medlen måste nämligen för att fylla sitt syfte alltid vara tillgängliga för tillsynsmyndigheten att ta i anspråk vid behov.
  • NJA 2011 s. 296:När tillstånd enligt MB ges till viss verksamhet och tillståndet förenas med villkor om att säkerhet ska ställas för kostnader för återställningsåtgärder ska frågan om säkerhetens form - här moderbolagsborgen - i allmänhet inte avgöras vid tillståndsprövningen utan först sedan säkerheten har ställts.
  • MÖD 2002:90:Tillstånd till verksamheten vid en avfallsanläggning-----I tillståndet hade miljödomstolen föreskrivit en säkerhet på 150 miljoner kronor för fullgörandet av efterbehandlingsåtgärder. Miljööverdomstolen fann att utredningen i målet visade att kostnaderna för dessa åtgärder inte skulle överstiga 40 miljoner kronor. Säkerheten fastställdes därför till detta lägre belopp, varav 15 miljoner kronor fick avräknas efter att efterbehandling skett av en del av deponin. När det gäller handläggningen uttalade domstolen att säkerheten måste prövas av miljödomstolen innan tillståndet i någon del fick tas i anspråk.

[K16]4 §  Tillstånd till en anläggning för vindkraft får endast ges om den kommun där anläggningen avses att uppföras har tillstyrkt det.

[S2]Första stycket gäller inte om regeringen har tillåtit verksamheten enligt 17 kap.Lag (2009:652).

Prop. 2021/22:210: Paragrafen innehåller en bestämmelse om att tillstånd till en anläggning för vindkraft endast får ges om den berörda kommunen har tillstyrkt det.

Bestämmelsen ändras på så sätt att tillstånd får ges endast om kommunen har lämnat den sökande ett medgivande enligt 4 kap. 8 a § till att platsen tas i anspråk för en sådan anläggning med vindkraft som tillståndet avser. Ett kommunalt ställningstagande till vindkraft meddelas på begäran, i ett särskilt beslut, och kan bara åberopas ...

  • MÖD 2005:19:Tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken att anlägga vågbrytare m.m.-----De sökta åtgärderna syftade till att skydda befintliga bryggor med en vågbrytare samt att utöka antalet båtplatser. Fråga uppkom om åtgärderna var förenliga med de rättsligt bindande planbestämmelser som gällde för området. Miljödomstolen hade uttalat att det av planen klart framgick att det aktuella området inte var avsett för hamnändamål men att såväl länsstyrelsen som kommunen hade uttalat som sin uppfattning att ansökan inte stred mot planen. Främst med hänsyn till dessa myndigheters inställning samt till att området länge använts som hamn kunde enligt miljödomstolen tillstånd meddelas för bryggorna. Vidare bedömde miljödomstolen att planen inte utgjorde hinder att anlägga vågbrytare. Miljööverdomstolen fann dock, bl.a. med hänsyn till att området i planen var utlagt som allmän plats samt att ett annat område i planen särskilt avsatts som småbåtshamn, att hinder förelåg mot att bifalla ansökan. En ledamot var skiljaktig och bedömde att tillstånd kunde lämnas för vågbrytaren.
  • MÖD 2014:36:Bullervillkor för vindkraftverk ----- Den omständigheten att kommunen efter mark- och miljödomstolens dom återtagit sin tillstyrkan till en vindkraftetablering har inte ansetts kunna beaktas i Mark- och miljööverdomstolen då prövningen varit begränsad till ett bullervillkor som endast bolaget överklagat. I fråga om bullervillkoret har Mark- och miljööverdomstolen delat mark- och miljödomstolens bedömning att det varit motiverat med ett krav på 35 dB(A) i en del av ett naturreservat som också utpekats som tyst område.
  • MÖD 2004:71:Tillstånd till hållande av häst inom detaljplanelagt område----- Miljööverdomstolen har avslagit ansökan om tillstånd till hållande av häst inom detaljplanelagt område med hänvisning till att valet av plats för hästhållningen inte överensstämmer med kraven i 2 kap. 4 § miljöbalken. Även fråga om tillstånds förenlighet med planbestämmelser samt skyldigheten att upprätta miljökonsekvensbeskrivning.
  • MÖD 2010:38:Etablering av 30 vindkraftverk ----- Ett bolag ansökte om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftanläggning om 30 vindkraftverk på ett lågfjällsområde som utpekats som riksintresse för rennäringen och för energiproduktion. Enligt kommunens ej lagakraftvunna översiktsplan var området lämpligt för vindkraftsetablering. Miljööverdomstolen fann att intresset av att etablera vindkraftsparken gick att förena med intressena för rennäringen och det rörliga friluftslivet och bevarandet av landskapsbilden. Avseende de höga naturvärdena på platsen i form av geologiska formationer ansåg Miljööverdomstolen att det fanns ett starkt bevarandeintresse. De höga naturvärdena hade emellertid inte lett till att området utpekats som riksintresse eller erhållit något annat formellt skydd enligt miljöbalken. Genom de försiktighetsåtgärder som föreskrivits och då hela etableringen endast tog i anspråk en liten del av Glötesvålens yta ansåg Miljööverdomstolen att intresset av att bevara områdets geovetenskapliga värden gick att förena med intresset av att utvinna energi på ett sätt som bäst motsvarade en god hushållning och främjande av en hållbar utveckling.
  • MÖD 2016:19:Kommunal tillstyrkan avseende ansökan om tillstånd till anläggning för vindkraft ----- Mark- och miljööverdomstolen har i målet prövat om en kommuns tillstyrkande enligt 16 kap. 4 § miljöbalken har lämnats avseende en ansökan om tillstånd till anläggning för vindkraft. Mark- och miljööverdomstolen har vid prövningen konstaterat följande. Det får anses ändamålsenligt att mellandom och deldom får användas i mål som överklagas till mark- och miljödomstol och frågan om korrekt tillstyrkande har skett kan således prövas separat. Med hänvisning till praxis (NJA 1998 s. 656 II) har Mark- och miljööverdomstolen vidare funnit att vad parterna har anfört om bristande kommunal delegation i samband med beslutet om tillstyrkande inte kan prövas då frågan redan har prövats av förvaltningsdomstol inom ramen för en laglighetsprövning enligt kommunallagen. Slutligen har Mark- och miljööverdomstolen i likhet med underinstansen funnit att det tillstyrkande som lämnats inte var villkorat utan korrekt utformat och att det därmed inte på prövad grund föreligger skäl att förklara miljöprövningsdelegationens beslut om tillstånd till anläggningen som ogiltigt.
  • MÖD 2010:32:Tillstånd till gruppstation för vindkraft ----- Den nya bestämmelsen om kommuns vetorätt i 16 kap. 4 § första stycket miljöbalken har, i avsaknad av särskilda övergångsbestämmelser, bedömts tillämplig även i mål som anhängiggjorts före lagändringen.
  • NJA 2012 s. 559:Resning. I avsaknad av övergångsbestämmelser skulle en bestämmelse i miljöbalken om kommunal vetorätt tillämpas även på ärenden som hade inletts före ikraftträdandet.
  • MÖD 2004:13:Tillstånd till brygga och pir-----Ansökan om tillstånd att anlägga brygga m.m. på en fastighet i Bohuslän avslogs då ett bifall skulle strida mot gällande detaljplan/byggnadsplan och det inte var fråga om en mindre avvikelse. Även fråga om rådighet och om yrkad ersättning för rättegångskostnader var skälig.
  • MÖD 2010:21:Tillstånd till gruppstation för vindkraft ----- Den nya bestämmelsen om kommuns vetorätt i 16 kap. 4 § första stycket miljöbalken har, i avsaknad av särskilda övergångsbestämmelser, bedömts tillämplig även i mål som anhängiggjorts före lagändringen.
  • MÖD 2010:34:Tillstånd till vindkraftverk ----- Länsstyrelsen gav tillstånd till uppförande och drift av två vindkraftverk
5 § Har upphävts genom lag (2010:882).

[K16]6 §  Tillstånd, godkännande eller dispens kan vägras den som inte har fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, godkännande eller dispens. Detsamma gäller när någon tidigare har underlåtit att ansöka om nödvändigt tillstånd, godkännande eller dispens. Har sådan underlåtelse förekommit kan tillstånd, godkännande eller dispens vägras också om sökanden eller någon som på grund av ägar- eller ansvarsförhållanden har väsentlig anknytning till sökandens verksamhet, har eller har haft sådan anknytning till den verksamhet där underlåtelsen har förekommit.

  • MÖD 2003:100:Tillfälligt bortledande av grundvatten samt utsläppande av det bortledda grundvattnet m.m. vid utförande av järnvägstunnel-----Ett antal fastighetsägarna hade överklagat miljödomstolens dom och bl.a. krävt att Banverket inte skulle få det sökta tillståndet. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade dock inte det av miljödomstolen lämnade tillståndet som innebar att Banverket fick leda bort i medeltal 100 l/s inläckande grundvatten. MÖD gjorde dock vissa kompletteringar och ändringar av villkoren. MÖD konstaterade att det var nödvändigt att berget tätades i varierande omfattning innan borrning skedde för att inte överskrida tillståndets 100 l/s bortlett grundvatten. Eftersom grundvattenbortledningen riskerade att skada hotade livsmiljöer inom vissa Natura 2000-områden på Hallandsåsen fann MÖD att Banverket vid vissa tillfällen måste återföra vatten till områden som var känsliga för torka. Slutligen fann MÖD att det fanns tekniska förutsättningar att klara de miljömässiga kraven men att en förutsättning var att tunnelprojektet organiserades så att Banverket hade full kontroll och insyn i alla de arbetsmoment som kunde påverka miljön.
  • MÖD 2013:26:Tillstånd till anläggande och drift av biogasanläggning ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att olägenheter och brister vid anläggningar som sökanden bedriver på andra platser i landet inte varit sådana att tillstånd ska vägras för den i målet aktuella ansökan med hänvisning till bristande vandel. Vid en prövning av lokaliseringen av den planerade anläggningen har domstolen bedömt att riskerna för att luktolägenheter skulle kunna drabba ett tätbefolkat område i omedelbar anslutning till anläggningen är sådana att det inte kan anses visat att den valda platsen uppfyller miljöbalkens krav på lokalisering.

[K16]7 §  Vid prövningen enligt denna balk ska hänsyn tas till andra verksamheter eller särskilda anläggningar som kan komma att behövas för att verksamheten ska kunna komma till stånd eller bedrivas på ett ändamålsenligt sätt. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: I paragrafen görs språkliga redigeringar för att bättre stämma överens med de ord och uttryck som i övrigt används i miljöbalken. Ingen ändring i sak är avsedd.

Övervägandena finns i avsnitt 13.2.

  • MÖD 2005:10:Tillstånd till hamnverksamhet i Sydhamnen i Södertälje kommun----- Underinstanserna hade beviljat tillstånd till hamnverksamheten och bolaget hade överklagat vissa villkorsfrågor till Miljööverdomstolen. I målet var bl.a. fråga om det var motiverat att ålägga hamnen att bekosta anordningar för elanslutning av fartyg, om kontrollprogrammet skulle omfatta fartygstrafikens påverkan på farleden samt om prövotidsförfarande skulle inledas rörande utsläpp från fartyg i hamn.
  • MÖD 2005:47:Tillstånd till ökad produktion vid en kartongfabrik-----Miljödomstolen hade vid tillståndsgivning funnit att bolagets uppgifter om transporter till och från anläggningarna var tillräckliga och inte behövde utredas ytterligare. Naturvårdsverket överklagade och yrkade prövotidsvillkor ang transportfrågan. Miljööverdomstolen (MÖD) avslog överklagandet och fann att förhållandena i målet i allt väsentligt var jämförbara med dem som rådde i ett annat mål prövat av Högsta domstolen där det inte framkommit att det fanns ett verkligt behov av prövotidsförordnande för transporter. MÖD fann vidare att det inte heller hade framkommit något som talade för att verkningarna av transporterna i anläggningens närområde påkallade ett prövotidsförordnande. Två ledamöter var skiljaktiga.
  • HFD 2011 not 26:Skäl att inhämta förhandsavgörande av EU-domstolen förelåg inte / I mål om rättsprövning avseende ifrågasatt överskridande av miljökvalitetsnormer / Tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken av vägprojektet Förbifart Stockholm (avslag) / Sökandenas civila rättigheter eller skyldigheter ansågs berörda av tillåtlighetsbeslut enligt 17 kap. miljöbalken eftersom någon senare domstolsprövning av lokaliseringsfrågan inte kunde ske
  • MÖD 2002:23:Tillstånd att leda bort inläckande grundvatten från tunnel-----Banverket hade ansökt om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för avledning och bortledning av grundvatten i samband med tunneldrivning. Miljödomstolen meddelade villkor dels för avledandet, dels för utsläppet av blandat process- och grundvatten i recipienten. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg däremot att tillståndsprövningen endast kunde omfatta själva vattenverksamheten, dvs. bortledandet av grundvatten. Domstolen fann nämligen att förutsättningar saknades att utan ansökan från Banverket pröva den miljöfarliga verksamheten som tunneldrivningen utgjorde eller de utsläpp och olägenheter som tunneldrivningen skulle kunna förorsaka. Den miljöfarliga verksamheten fick i istället regleras med stöd av bestämmelserna om tillsyn i 26 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen upphävde därför utsläppsvillkoren för avloppsvatten.
  • MÖD 2007:50:Tillstånd till bortledande av grundvatten från en tillfartstunnel för den s.k. Citybanan ----- Fråga om vilka miljöeffekter som omfattas av tillståndsprövningen och som ska redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen. (I detta mål har Högsta domstolen prövat frågan som gällt med stöd av vilket lagrum Miljööverdomstolen borde ha avvisat miljökonsekvensbeskrivningen, se NJA 2008 s. 748.)
  • MÖD 2005:7:Tillstånd till ändring av verksamheten vid Bravikens pappersbruk i Norrköpings kommun-----Bolaget hade överklagat vissa villkorsfrågor, bl.a. rörande en skyldighet att årligen till tillsynsmyndigheten redovisa åtgärder avseende val av transporter till och från anläggningen. Miljööverdomstolen (MÖD) upphävde villkoret då det inte var lämpligt utformat. Vidare talade processuella skäl mot att i detta fall inleda ett prövotidsförfarande. Därutöver hade bolaget ålagts att från visst datum i mobila bränsledrivna maskiner som användes i verksamheten använda bränsle som uppfyllde kraven för diesel Miljöklass 1 i lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen. MÖD fann att bolaget fick acceptera att den aktuella definitionen kunde komma att ändras, varför den inte skulle låsas fast till viss tidpunkt.
  • NJA 2004 s. 421:Fråga huruvida transporter till och från en miljöfarlig verksamhets anläggningar är att anse som s.k. följdföretag enligt MB. Tillika fråga huruvida den som har ansökt om tillstånd enligt balken till utökad produktion av massa och papper bör åläggas att utreda och lämna förslag på villkor för sådana transporter med stöd av ett s.k. prövotidsförordnande.
  • MÖD 2000:17:Tillstånd för tunneldrivning ----- Tunneldrivning vid järnvägsbygge har inte ansetts vara tillståndspliktig verksamhet enligt miljöbalken, och inte heller följdföretag till vattenverksamhet för vilken tillstånd har sökts. Miljödomstolens tillståndsprövning av sådan verksamhet vars anläggande har prövats i särskild ordning enligt 11 kap. 23 § 2 är begränsad till att avse villkor för verksamheten. Vid denna prövning kan dock alla slags villkor meddelas som avser det tillståndssökta projektet i sin helhet och som i detta fall kan påverka grund- och processvattnet.
  • MÖD 2003:45:Tillstånd till verksamheten vid en monoklorättiksyrafabrik----- Miljödomstolen hade vid tillståndsgivningen för en industri med stöd av 22 kap. 27 § miljöbalken uppskjutit avgörandet av slutliga villkor för miljöpåverkan av externa transporter. Bolaget skulle utreda möjligheterna att övergå till järnvägstransporter och ställa krav vid upphandling av transporter m.m. Bolaget överklagade och menade att det inte var möjligt att föreskriva villkor som rör transporter till och från en anläggning när transporterna inte utförs av bolaget i egen regi. Miljööverdomstolen (MÖD) var av motsatt mening och fann att stöd för att föreskriva sådana villkor fanns i regeln om s.k. följdverksamheter i 16 kap. 7 § miljöbalken. MÖD ansåg att det fanns utrymme för att ålägga bolaget att vidta åtgärder för att minska påverkan av transporter och således även skäl att föreskriva prövotid för att utreda frågan och fastställde därmed miljödomstolens dom. (Jfr MÖD:s dom samma dag i mål nr M 602-02, 2003-05-06, med i princip samma domskäl)

[K16]8 §  Om två eller flera som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet kommer överens om att vidta åtgärder för att förebygga eller motverka olägenheter för människors hälsa och miljön, får villkor som avses i 2 § första stycket omfatta två eller flera verksamheter. Som förutsättning för detta gäller att möjligheterna att följa miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. ökar eller att fördelar från hälso- och miljösynpunkt uppnås på något annat sätt.

[S2]Frågor enligt första stycket får avgöras genom gemensamt beslut om tillstånd som innehåller villkor för verksamheterna eller genom skilda beslut med gemensamma villkor. Lag (2016:341).

Prop. 2015/16:35: I paragrafen ändras hänvisningen till 16 kap. 2 § andra stycket så att hänvisning i stället görs till 16 kap. 2 § första stycket. Ändringen görs eftersom den avsedda bestämmelsen i 16 kap. 2 § andra stycket bytte placering till 16 kap. 2 § första stycket i samband med ett tidigare lagstiftningsärende (prop. 2011/12:125, bet. 2011/12:MJU25, <a href="https://lagen.nu/rskr/2011/12:254" ...

Prop. 2009/10:184: Ändringen i fråga om att ”följa” en miljökvalitetsnorm är en konsekvens av ändringen i 5 kap. 3 §.

  • MÖD 2016:4:Reglering av kumulativt ljud vid etablering av flera vindkraftparker inom samma påverkansområde ----- När störningar från flera vindkraftparker kan påverka samma platser i omgivningen måste villkorsregleringen säkerställa att boende inte riskerar att utsättas för högre bullernivåer än vad som kan godtas från hälso- och miljösynpunkt, och vad som följer av uppställda begränsningsvärden i givna tillstånd. Utgångspunkten är att tillståndshavaren ska ha egna begränsningsvärden att förhålla sig till. Om tillstånd till skilda verksamheter prövas samtidigt ska en samordnad prövning ske av den gemensamma miljöpåverkan som verksamheterna orsakar. Vid villkorsregleringen bör hänsyn även tas åtminstone till andra lagakraftvunna tillstånd till vindkraftparker som finns inom samma påverkansområde.
  • MÖD 2016:32:Tillstånd till gruppstation för vindkraftverk ----- Mark- och miljööverdomstolen har föreskrivit bullervillkor med hänsyn tagen till närliggande gruppstation där dom meddelas samma dag. De båda verksamheterna får dela på bullerutrymmet. Domstolen har tagit bort föreskrifter om samråd med tillsynsmyndigheten eftersom dessa inte följts upp med motsvarande delegation till tillsynsmyndigheten att besluta villkor.
  • MÖD 2016:31:Reglering av kumulativt ljud vid etablering av vindkraftpark inom samma påverkansområde som flera andra tillståndsgivna vindkraftparker ----- Mark- och miljööverdomstolen har föreskrivit villkor för tillståndshavaren som är självständiga i förhållande till de villkor som gäller för närliggande parker. Vid villkorsskrivningen har hänsyn tagits till redan tillståndsgivna parker inom samma område. Det har även bedömts rimligt att föreskriva villkor som innebär att vindkraftparken får dela på bullerutrymmet tillsammans med en annan närliggande park där dom meddelas samma dag. Mark- och miljööverdomstolen har även ändrat villkor avseende skuggning och lågfrekvent buller.
  • MÖD 2011:41:Tillståndsprövning av ansökningar om uppförande av gruppstation för vindkraft ----- Då två olika verksamhetsutövare var för sig ansökt om tillstånd för uppförande av vindkraftverk inom samma vindkraftpark kan prövningarna inte ske i en och samma rättegång. En samordnad prövning ska dock ske av den gemensamma miljöpåverkan som verksamheterna orsakar.

[K16]9 §  Tillstånd eller dispens och upphävande av tillstånd eller dispens får förenas med skyldighet att utföra eller bekosta

  1. särskild undersökning av berört område,
  2. särskilda åtgärder för att bevara berört område, och
  3. särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför.

[S2]Denna paragraf innebär inte någon inskränkning av en avhjälpandeansvarigs skyldigheter enligt 10 kap.Lag (2007:660).

  • MÖD 2020:2:Strandskyddsdispens ----- Med hänsyn till den utveckling som skett i praxis ifråga om egendomsskyddet har MÖD, till skillnad från vad som ansetts möjligt i tidigare avgöranden, vid en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken beaktat även andra omständigheter än de som enligt 7 kap. 18 c–d §§ kan utgöra särskilda skäl för dispens. Vid den intresseavvägning som gjorts i det enskilda fallet har det dock inte ansetts oproportionerligt att avslå ansökan om dispens. I – mål nr M 4793-19, II – mål nr M 4244-19
  • MÖD 2005:5:Tillstånd enligt miljöbalken till kassodling av regnbågslax----- Kassodling av regnbåge i två odlingslägen har ansetts tillåtlig med hänsyn till att tillståndets giltighetstid och odlingsvolymen har begränsats. Som villkor för tillståndet har s.k. foderkoefficienter föreskrivits som begränsningsvärden. Tillståndet har även förenats med skyldighet att utföra kompensationsåtgärder genom anläggande av våtmarker.
  • MÖD 2002:80:Tillstånd till anläggning för avloppsrening-----I ett tillstånd för ett reningsverk hade länsstyrelsen föreskrivit att kommunen som kompensationsåtgärd skulle komplettera reningsverket med anläggande av en våtmark, ett krav som miljödomstolen godtog. Miljööverdomstolen upphävde villkoret med hänvisning till att en våtmarks fosforreducerande effekt skulle vara mycket begränsad och fördelarna för miljön därigenom små, särskilt med beaktande av de utsläppsnivåer som fastställts för anläggningen (10 mg/l BOD7 och 0,3 mg/l totalfosfor). Mot denna bakgrund och de driftkostnader som skulle uppkomma ansåg domstolen att kravet på våtmark var orimligt.
  • MÖD 2015:28:Dispens från biotopskydd för avverkning av alléträd ----- En kommun hade ansökt om dispens från biotopskyddet för att ta ner 12 av 13 träd i en allé. Länsstyrelsen gav dispens för elva träd med villkor om återplantering. Kommunen överklagade och yrkade att dispens skulle ges även för det tolfte trädet, en alm. Mark- och miljödomstolen biföll kommunens talan. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att de alléträd som nyplanterats omfattas av samma biotopskydd som de träd de ersätter och att almen ingår i en allé för vilken biotopskydd gäller även efter nedtagning av de elva träd för vilka dispens lämnats. Vidare ansåg domstolen inte att det fanns skärskilda skäl för dispens. Länsstyrelsens beslut fastställdes.

[K16]10 §  Om en vattenverksamhet har bedrivits utan tillstånd, är verksamhetsutövaren bevisskyldig i fråga om de förhållanden som rådde i vattnet innan verksamheten sattes i gång.

  • MÖD 2010:47:Beslut att lämna klagomål avseende rensning av dike utan åtgärd ----- Länsstyrelsen lämnade utan åtgärd fastighetsägares klagomål avseende att arbeten utförda i ett dike på fastigheten skulle ha varit en dikesfördjupning i stället för en rensning. Miljödomstolen avslog överklagandet. Miljööverdomstolen ansåg det visat att diket vid grävningen inte bara hade rensats och breddats utan även hade fördjupats. Därmed hade en tillståndspliktig markavvattning utförts. Miljööverdomstolen upphävde miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut och återförvisade målet till länsstyrelsen.
  • MÖD 2008:26:Föreläggande att återställa ett vattenavledningsföretag av år 1926 i ursprungligt skick ----- Rensningar utfördes i företaget dels under 1970-talet dels år 1999. Då rensningarna under 1970-talet inte stod i strid med den äldre vattenlagen var åtgärderna inte prövningspliktiga. Härigenom tillskapades däremot en ny och laglig vattenanläggning vars djupnivåer, och inte 1926 års djupnivåer, skulle vara utgångspunkt för bedömningen av om 1999 års rensningar förändrat vattnets djup så att tillståndsplikt förelegat. Miljööverdomstolen fann att så inte var fallet. Föreläggande om återställningsåtgärder kunde därmed inte lagligen riktas mot företaget. Föreläggandet undanröjdes.

[K16]11 §  Om mål eller ärenden enligt denna balk om tillstånd eller dispens till skilda verksamheter prövas samtidigt och verksamheterna på grund av att de berör samma naturresurs eller av någon annan orsak inte kan utövas vid sidan av varandra i enlighet med ansökningarna, skall verksamheterna om möjligt jämkas så att de kan komma till stånd utan väsentlig nackdel för någon av dem. Om en sådan jämkning inte kan göras, skall företräde ges åt den verksamhet som bäst stämmer överens med 3 kap.

[S2]Första stycket gäller inte om en samfällighet för de särskilda verksamheterna bildas enligt lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

  • MÖD 2016:4:Reglering av kumulativt ljud vid etablering av flera vindkraftparker inom samma påverkansområde ----- När störningar från flera vindkraftparker kan påverka samma platser i omgivningen måste villkorsregleringen säkerställa att boende inte riskerar att utsättas för högre bullernivåer än vad som kan godtas från hälso- och miljösynpunkt, och vad som följer av uppställda begränsningsvärden i givna tillstånd. Utgångspunkten är att tillståndshavaren ska ha egna begränsningsvärden att förhålla sig till. Om tillstånd till skilda verksamheter prövas samtidigt ska en samordnad prövning ske av den gemensamma miljöpåverkan som verksamheterna orsakar. Vid villkorsregleringen bör hänsyn även tas åtminstone till andra lagakraftvunna tillstånd till vindkraftparker som finns inom samma påverkansområde.
  • MÖD 2016:32:Tillstånd till gruppstation för vindkraftverk ----- Mark- och miljööverdomstolen har föreskrivit bullervillkor med hänsyn tagen till närliggande gruppstation där dom meddelas samma dag. De båda verksamheterna får dela på bullerutrymmet. Domstolen har tagit bort föreskrifter om samråd med tillsynsmyndigheten eftersom dessa inte följts upp med motsvarande delegation till tillsynsmyndigheten att besluta villkor.
  • MÖD 2016:31:Reglering av kumulativt ljud vid etablering av vindkraftpark inom samma påverkansområde som flera andra tillståndsgivna vindkraftparker ----- Mark- och miljööverdomstolen har föreskrivit villkor för tillståndshavaren som är självständiga i förhållande till de villkor som gäller för närliggande parker. Vid villkorsskrivningen har hänsyn tagits till redan tillståndsgivna parker inom samma område. Det har även bedömts rimligt att föreskriva villkor som innebär att vindkraftparken får dela på bullerutrymmet tillsammans med en annan närliggande park där dom meddelas samma dag. Mark- och miljööverdomstolen har även ändrat villkor avseende skuggning och lågfrekvent buller.

Rätt att överklaga

[K16]12 §  Överklagbara domar eller beslut får överklagas av

  1. den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot,
  2. en lokal arbetstagarorganisation som organiserar arbetstagare i den verksamhet som avses med beslutet, såvitt avser domar och beslut i frågor om tillstånd till miljöfarlig verksamhet,
  3. en central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, motsvarande organisation på arbetsgivarsidan samt en sammanslutning av konsumenter, såvitt avser beslut som en länsstyrelse eller en central förvaltningsmyndighet har meddelat med stöd av bemyndigande enligt 14 kap., förutsatt att beslutet inte avser ett särskilt fall, och
  4. den myndighet, kommunala nämnd eller annan som enligt vad som är särskilt föreskrivet i balken, i föreskrifter meddelade med stöd av balken eller i lagen (2010:897) om gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland har rätt att överklaga.

[S2]Denna paragraf innebär inte någon inskränkning av rätten att överklaga enligt bestämmelser i rättegångsbalken. Lag (2010:898).

  • MÖD 2000:44:Grannes talerätt mot tillsynsmyndighets beslut att inte ingripa enligt vattenlagen-----Sakägare (granne) har rätt att överklaga beslut från tillsynsmyndighet om att inte ingripa mot vattenföretag som berör honom ("0-beslut").
  • MÖD 2005:46:Närboendes talerätt mot tillsynsbeslut gällande motorsportbana----- Tillsynsmyndigheten hade godkänt anläggande och drift av en knattecrossbana. Ett antal närboende ansågs inte ha rätt att överklaga beslutet. Miljööverdomstolen fann däremot att boende på ett avstånd om 800-1000 meter från banan, vars fastigheter även låg nära en tillfartsväg till området, var sakägare.
  • MÖD 2006:3:Klagorätt mot beslut om dispens från strandskydd-----En samfällighet hade fått dispens för att anlägga en brygga. En granne överklagade beslutet. Vägen till grannens fastighet passerade dispensfastigheten på en kort sträcka. Dessutom var grannens fastighet belastad med ett vägservitut till förmån för den fastighet som fått dispens. Anläggandet och brukandet av den tilltänkta bryggan skulle kunna innebära en ökad användning av vägen och därmed inskränka klagandens möjlighet att utnyttja vägen. MÖD fann att grannen hade talerätt.
  • MÖD 2014:13:Villkor avseende buller i tillstånd till hamnverksamhet ----- I mål om slutligt villkor avseende begränsning av buller upphävde Mark- och miljööverdomstolen villkoret om bullerbegränsning som omfattade kolonistugeområde då kolonistugorna inte kunde jämställas med bostäder vid en bedömning av behovet av villkor rörande buller. Mark- och miljööverdomstolen avvisade även kommunens talan då den inte kunde sägas beröra miljöintressen eller andra allmänna intressen på sätt som grundade klagorätt.
  • MÖD 2005:48:Närboendes talerätt mot tillsynsbeslut gällande motorsportbana----- Tillsynsmyndigheten hade godkänt anläggande och drift av en endurobana. Ett antal närboende ansågs inte ha rätt att överklaga beslutet. Miljööverdomstolen fann däremot att boende på ett avstånd om 800-1000 meter från banan, vars fastigheter även låg nära en tillfartsväg till området, var sakägare.
  • MÖD 2015:5:Klagorätt ----- Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) fann att organisationen med miljöprövningsdelegationer inom vissa länsstyrelser inte utgör något hinder för en länsstyrelse att i syfte att tillvarata allmänna intressen överklaga ett beslut meddelat av
  • MÖD 2013:7:Avvisad ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk m.m. inom område med förordnande om landskapsbildsskydd ---- Ett vindkraftverk skulle uppföras i ett område som omfattas av ett förordnande om landskapsbildsskydd meddelat enligt naturvårdslagen. Enligt naturvårdslagen krävdes inte ett tillstånd enligt förordnandet om en tillåtlighetsprövning istället skedde enligt miljöskyddslagen. Mark- och miljööverdomstolen fann, i likhet med mark- och miljödomstolen, att tillåtligheten av ett vindkraftverk som är anmälningspliktigt enligt 9 kap. miljöbalken prövas inom ramen för anmälningsärendet och att prövningen motsvarar en tillåtlighetsprövning enligt miljöskyddslagen. Mark- och miljööverdomstolen, som konstaterade att något särskilt tillstånd enligt förordnandet om landskapsbildsskydd därmed inte krävs, fastställde mark- och miljödomstolens dom.
  • MÖD 2002:83:Tillstånd att anlägga en järnvägsbro-----Byggandet av en järnvägsbro över en älv hade fastställts av regeringen genom en s.k. järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg. Miljödomstolen meddelade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för de behövliga arbetena i vatten. Ett antal enskilda och föreningar överklagade tillståndet och fråga uppkom om deras talerätt. Miljööverdomstolen uttalade att eftersom prövningen tar sikte på 2 kap. 9 § miljöbalken skall inte bara skador och olägenheter som kan uppstå vid byggandet av järnvägsbron med tillfartsbankar beaktas utan även de som kan uppstå vid driften av järnvägen på platsen. Flertalet av de klagande ansågs därmed ha talerätt eftersom de ägde fastigheter som var belägna vid eller i nära anslutning till den planerade bron och dess tillfartsbankar och att de därmed riskerade att utsättas för olägenheter av den sökta verksamheten. Föreningarnas överklaganden avvisades då de inte uppfyllde de förutsättningar som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken bl.a. att medlemsantalet skall vara minst 2 000.
  • MÖD 2001:29:Grannes talerätt mot beslut om strandskyddsdispens enligt miljöbalken -----Eftersom reglerna om strandskydd syftar till att tillvarata allmänna intressen får en granne inte överklaga beslut om strandskyddsdispens.
  • MÖD 2002:60:Rätt för en kommun att överklaga beslut rörande dispens från strandskyddsreglerna-----En kommun överklagade ett beslut av länsstyrelsen att medge strandskyddsdispens för uppförande av bostadshus. Miljödomstolen avvisade överklagandet. Miljööverdomstolen uttalade emellertid att kommuner tillerkänts klagorätt i praxis enligt naturvårdslagen med hänvisning till att naturvården är en statlig såväl som en kommunal angelägenhet (jfr. RÅ 1996 ref. 39). Eftersom någon ändring inte var avsedd genom införandet av miljöbalken medgavs kommunen klagorätt.
  • MÖD 2000:4:Närboendes talerätt enligt miljöskyddslagen-----Miljööverdomstolen fann att sakägare kan överklaga beslut eller dom om tillstånd trots att denne inte fört talan i underinstans. I mål som avgörs i Miljööverdomstolen enligt förfarandereglerna i rättegångsbalken kan en juridisk person (ideell förening) inte vara ombud för sakägare.
  • MÖD 2003:56:Tillstånd till muddring m.m. för farleder till hamn; nu fråga om talerätt-----Ett tillstånd till muddringar m.m. i infarten till en hamn överklagades av tre lokalföreningar till Sveriges Ornitologiska Förening (SOF), en lokal naturskyddsförening och en granne som bodde mellan 1 och 2 km från arbetsområdet. Sökanden yrkade i Miljööverdomstolen (MÖD) att överklagandena från dessa skulle avvisas. I MÖD övertogs emellertid den lokala föreningens talan av SOF, vilket godtogs. Däremot avvisades den lokala naturskyddsföreningen eftersom den inte fyllde kraven i 16 kap. 13 § miljöbalken. Likaså avvisades grannens överklagande eftersom denne inte ansågs bo i så nära anslutning till verksamhetsområdet (1-2 km) att det förelåg risk för att utsättas för olägenheter på sätt som medförde rätt att föra talan i målet. Skiljaktig mening om grannens talerätt.
  • MÖD 2004:25:Föreläggande att ansöka om tillstånd för tågtransport av flygbränsle -----Bygg- och miljönämnden i Tierps kommun hade förelagt Banverket att söka tillstånd för tågtransporter av flygbränsle på vissa tågsträckor. Miljödomstolen upphävde föreläggandet med hänvisning till att det vid en tillståndsprövning skall göras en samlad bedömning av de olägenheter som järnvägen ger upphov till, inte enbart dem som härrör från tåg som transporterar flygbränsle. Den avgränsning som nämnden gjort i föreläggandet är därför inte lämplig från prövningssynpunkt. Miljööverdomstolen instämde i denna bedömning. Även fråga om förenings rätt att föra talan samt om den som företräder föreningen kan anses vara sakägare.
  • MÖD 2014:51:Klagorätt ----- Mark- och miljödomstolen lämnade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för uppförande av en ny bro över Göta älv. Tillståndet överklagades av Sjöfartsverket, två föreningar, flera verksamhetsutövare tillika ägare av fastigheter belägna längs Göta älv och Vänern samt flera kommuner belägna längs Vänern. Mark- och miljööverdomstolen avvisade Sjöfartsverkets överklagande då myndigheten inte är en sådan myndighet som får föra talan enlig 22 kap. 6 § miljöbalken. Även föreningarnas överklaganden avvisades då de inte ansågs uppfylla kraven 16 kap. 13 § miljöbalken. Beträffande verksamhetsutövarna fann domstolen att även om den tillståndssökta bron kan ha inverkan på det framtida nyttjandet av Göta älv för sjöfart och i förlängningen på de verksamheter som verksamhetsutövarna bedriver, är denna inverkan inte av den beskaffenhet att den ska ses som en skada eller ett intrång i de fastigheter som verksamhetsutövarna äger. Verksamhetsutövarnas överklaganden avvisades därmed. Däremot ansågs kommunerna har rätt att överklaga då tillgången till farleden Göta älv är att se som ett sådant allmänt intresse som kommunerna får tillvarata enligt 16 kap. 12 § och 22 kap. 6 § miljöbalken.
  • MÖD 2006:66:Talerätt avseende överklagande av en vindkraftpark-----En klagande hade som grund för sin talerätt i ett överklagande åberopat att landskapsbilden skulle störas om vindkraftparken kom till stånd. Den klagandes bostad låg minst två kilometer från vindkraftverken. Miljööverdomstolen ansåg inte att den klagande var berörd av verksamheten på ett sådant sätt att hon hade rätt att överklaga domen trots att verken kunde ses från fastigheten. Överklagandet avvisades.
  • MÖD 2003:98:Tillstånd enligt miljöskyddslagen att anlägga och driva fabrik för tillverkning av dentritiska polymerer-----En fastighetsägare som bodde vid en å 11-12 km nedströms verksamhetsområdet fick överklaga ett tillstånd till verksamheten som medförde utsläpp i vattnet av inte lätt nedbrytbara, bioackumulerbara och toxiska ämnen. [Se dock dom samma dag, MÖD 2003:99 (M 714-03)].
  • MÖD 2001:36:Hamnförenings klagorätt vid beslut om dispens från strandskydd-----En hamnförening överklagade ett beslut av en länsstyrelse att medge dispens från strandskyddet för ett bolag som avsåg att bygga ett vindkraftverk på samma fastighet som föreningen arrenderade en del av. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att föreningen saknade talerätt eftersom vindkraftverket dels inte skulle ligga på den delen av fastigheten som föreningen arrenderade, dels inte skulle inskränka hamnföreningens möjlighet att nyttja den arrenderade marken. Då föreningen inte heller på annan grund var behörig att överklaga beslutet undanröjde MÖD miljödomstolens dom.
  • MÖD 2002:92:Tillstånd att anlägga en järnvägsbro; nu fråga om talerätt-----Byggandet av en järnvägsbro över en älv hade fastställts av regeringen genom en s.k. järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg. Miljödomstolen meddelade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för de behövliga arbetena i vatten. Ett antal enskilda och föreningar överklagade tillståndet och fråga uppkom om deras talerätt. Miljööverdomstolen uttalade att eftersom prövningen tar sikte på 2 kap. 9 § miljöbalken skall inte bara skador och olägenheter som kan uppstå vid byggandet av järnvägsbron med tillfartsbankar beaktas utan även de som kan uppstå vid driften av järnvägen på platsen. Flertalet av de klagande ansågs därmed ha talerätt eftersom de ägde fastigheter som var belägna vid eller i nära anslutning till den planerade bron och dess tillfartsbankar och att de därmed riskerade att utsättas för olägenheter av den sökta verksamheten. Föreningarnas överklaganden avvisades då de inte uppfyllde de förutsättningar som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken bl.a. att medlemsantalet skall vara minst 2 000.
  • MÖD 2012:17:Klagorätt ----- Ett av producenter bildat materialbolag för insamling av returpapper begärde att kommunen skulle ingripa mot ett konkurrerande bolag. Kommunen beslutade att inte vidta någon åtgärd. Materialbolaget överklagade men ansågs inte ha klagorätt med hänsyn till att materialbolag inte har tillerkänts några rättigheter eller skyldigheter enligt förordningen om producentansvar för returpapper och därmed inte har ett sådant av rättsordningen erkänt intresse som kunde grunda talerätt i det aktuella tillsynsärendet.
  • MÖD 2003:24:Omprövning av villkor avseende verksamhet vid en flygplats; nu fråga om rätt att överklaga-----Miljödomstolens dom överklagades av en flygföreningen och ett oljebolag som ansåg att avgörandet gått dem emot genom införandet av ett villkor om återföringssystem för flygbränsle. Miljööverdomstolen fann att en förutsättning för att få klaga var att man utsattes för en skada eller en olägenhet som skulle vara en följd av den miljöfarliga verksamhet som avsågs i tillståndet. Den skada som föreningen och oljebolaget skulle drabbas av ansågs inte vara av den arten och deras överklaganden avvisades därför.
  • MÖD 2015:8:Enskilds rätt att överklaga ----- Mark- och miljööverdomstolen har vid en prövning av enskilds rätt att överklaga ett beslut med anledning av en anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 miljöbalken och om tillstånd enligt ett förordande om landskapsbildsskydd tolkat 16 kap. 12 § miljöbalken på ett sätt som innebär att ägaren av den fastighet som berörs av beslutet har haft rätt att överklaga detta. Bedömningen av klagorätten har bl.a. gjorts mot bakgrund av Århuskonventionens krav på en effektiv tillgång till rättslig prövning.
  • MÖD 2006:23:Avvisat överklagande-----Efter anmälan om samråd för utbyggnad av en småbåtshamn beslutade länsstyrelsen att vattenföretaget kunde utföras utan föregående tillståndsprövning enligt 11 kap. miljöbalken. Miljödomstolen avvisade överklaganden från ett antal innehavare av båtplatsservitut som ansåg att deras enskilda intressen påverkades och att tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken borde sökas. Miljööverdomstolen fann att båtplatsservituten skulle påverkas av vattenföretaget. Länsstyrelsens beslut ansågs därför ha sådana faktiska rättsverkningar att det var överklagbart och klagandena därigenom berörda av beslutet på ett sådant sätt att de hade talerätt. Målet återförvisades till miljödomstolen för prövning i sak.
  • MÖD 2003:3:Talerätt vid överklagande av täkttillstånd -----En kommun och ett kommunalförbund överklagade ett länsstyrelsebeslut om förlängt täkttillstånd med hänvisning till att fortsatt grustäkt skulle spoliera ett interkommunalt projekt att nyttja grustillgångarna för vattentäkt. Miljödomstolen avvisade överklagandena p.g.a. bristande talerätt. Miljööverdomstolen (MÖD) pekade på att kommunen vidtagit en rad åtgärder för att skydda området från fortsatt grustäktsverksamhet samt att den tilltänkta infiltreringsanläggningen skulle tillgodose innevånarna med dricksvatten. Domstolen ansåg därför att beslutet angick kommunen på ett så pass konkret sätt att den hade rätt att överklaga beslutet. När det gällde kommunalförbundet konstaterade MÖD att ett sådant förbund enligt kommunallagen skall tillvarata medlemmarnas gemensamma angelägenheter, bl.a. rörande teknisk försörjning. Förbundet hade också behörighet att företräda kommuner i sådana frågor. Eftersom kommunernas samverkan kring det tilltänkta dricksvattenprojektet skedde genom kommunalförbundets försorg tillerkändes även förbundet talerätt mot länsstyrelsens beslut.
  • MÖD 2002:82:Tillstånd till utökad verksamhet vid ett avfallsvärmeverk; nu fråga om talerätt-----Tre personer, boende 2,6, 3,1 resp. 4,8 km från värmeverket, fick överklaga ett tillstånd till verksamheten då Miljööverdomstolen bedömde att de i vart fall berördes av luftföroreningarna från anläggningen.
  • MÖD 2003:18:En kommuns rätt att överklaga-----Ett länsstyrelsebeslut i ett samrådsärende enligt 12 kap. 6 § miljöbalken överklagades av en kommun. Överklagandet avvisades av miljödomstolen. Miljööverdomstolen fann dock att kommuner tillerkänts klagorätt i praxis enligt naturvårdslagen med hänvisning till att naturvården är såväl en statlig som en kommunal angelägenhet. Eftersom någon ändring därvidlag inte varit avsedd genom införandet av miljöbalken medgavs kommunen klagorätt. Särskilt yttrande.
  • MÖD 2006:47:Grannes talerätt mot beslut om återställningsåtgärder inom biotopskyddsområde-----En stenmur utgjorde gräns mellan två fastigheter och ansågs tillhöra båda fastigheterna varför talerätt förelåg för den fastighetsägare som inte var nöjd med den andre grannens återställningsåtgärder på muren.
  • MÖD 2004:55:Rätt att överklaga beslut om tillstånd enligt landskapsskyddsförordnande -----Miljööverdomstolen har avvisat ett överklagande från en enskild (granne) i ett mål rörande strandskydd och landskapsbildsförordnande.
  • MÖD 2007:53:Talerätt för granne med obebyggd tomt ----- En person som ägde en fastighet 1 km från ett bolags anläggningar överklagade bolagets tillstånd till förbränningsanläggning. Hans fastighet var obebyggd men taxerad som småhusmark och omfattades enligt hans uppgift av en stadsplan enligt vilken det fanns en byggrätt. Miljödomstolens dom ansågs mot denna bakgrund angå honom på ett sådant sätt att han hade rätt att överklaga domen. Miljööverdomstolen avslog yrkandet om avvisning.
  • MÖD 2004:54:Länsstyrelses talerätt vid beslut om dispens från strandskydd-----En länsstyrelse hade beviljat en privatperson dispens från strandskyddsbestämmelserna. Naturvårdsverket överklagade till miljödomstolen, som ändrade beslutet. Privatpersonen och länsstyrelsen överklagade miljödomstolens dom med yrkande om att dispensen skulle beviljas. Miljööverdomstolen avvisade länsstyrelsens överklagande då myndigheten inte kunde anses ha rätt att överklaga domen i den aktuella situationen.
  • MÖD 2000:43:Närboendes talerätt mot tillsynsmyndighets beslut att inte ingripa enligt miljöskyddslagen och miljöbalken-----Sakägare (närboende) har rätt att överklaga beslut från tillsynsmyndighet om att inte ingripa mot miljöfarlig verksamhet som berör honom (”0-beslut”).
  • MÖD 2009:15:Tillstånd att uppföra ett vilthägn ----- Ett tillstånd att uppföra ett vilthägn enligt 12 kap. 11 § miljöbalken har inte ansetts kunna förenas med villkor för att minska buller från den verksamhet som planeras inom vilthägnet - kronhjortsuppfödning, då syftet med tillståndsplikten enligt lagens förarbeten är begränsat till att bevara möjligheten för allmänheten att färdas fritt i naturen och att skydda naturmiljön. De närboende som jämte tillståndshavaren överklagat länsstyrelsens beslut borde därtill inte ha getts rätt att föra talan i målet.
  • MÖD 2017:5:Klagorätt ----- En länsstyrelse överklagade en annan länsstyrelses beslut att godkänna ett ingivet kontrollprogram. Mark- och miljödomstolen avvisade överklagandet. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att beslutet, varigenom det ingivna kontrollprogrammet godkändes, inte kan anses utgöra ett led i tillståndsprövningen och att det därför inte omfattas av bestämmelsen om talerätt i 22 kap. 6 § miljöbalken. Någon annan bestämmelse som uttryckligen ger länsstyrelsen rätt att överklaga beslutet finns inte och länsstyrelsen kan därför inte tillerkännas klagorätt enligt 16 kap. 12 § första stycket 4 miljöbalken. Det har inte heller framkommit att beslutet angår länsstyrelsen i den mening som avses i 16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken. Det var därför rätt av mark- och miljödomstolen att avvisa överklagandet.
  • MÖD 2001:7:Grannes talerätt mot beslut om strandskyddsdispens enligt naturvårdslagen-----Beslut om strandskyddsdispens får endast överklagas av den som äger den direkt berörda marken och av den som har nyttjanderätt eller annan särskild rätt till denna. Däremot är en granne inte behörig att överklaga beslutet. De allmänna intressen som bestämmelserna skyddar bevakas av Naturvårdsverket. Miljööverdomstolen avvisade grannens överklagande.
  • MÖD 2000:55:Talerätt vid tillstånd till vattenverksamhet enligt vattenlagen-----Vid tillstånd till vattenverksamhet enligt vattenlagen ska den lagens sakägarbegrepp tillämpas med avseende på enskild klaganden. Ideella organisationers klagorätt ska däremot bedömas utifrån 16 kap. 13 § miljöbalken. Domen innebär en förändring i förhållande till tidigare beslut av Miljööverdomstolen, (1999-12-07 mål nr M 6735-00). En ledamot var skiljaktig.
  • MÖD 2003:99:Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva en anläggning för produktion av myrsyra m.m.-----En fastighetsägare som bodde vid en å 11-12 km nedströms verksamhetsområdet fick inte överklaga ett tillstånd till verksamheten som medförde utsläpp i vattnet som bedömdes vara lätt nedbrytbara. [Se dock dom samma dag, MÖD 2003:98 ( M 454-02).]
  • MÖD 2009:11:Ideell förenings rätt att överklaga ----- En förening hade 277 privatpersoner och 20 föreningar som medlemmar. Flera av de anslutna föreningarna hade ensamma över 2000 medlemmar. Av föreningens stadga framgick att en privatperson som är medlem i en ansluten förening tillika är medlem i föreningen. Kravet i 16 kap. 13 § miljöbalken avseende att antalet medlemmarna skall vara lägst 2000 för att få överklaga, har föreningen inte ansetts uppfylla. Då föreningen inte heller hade rätt att överklaga som sakägare avvisade Miljööverdomstolen överklagandet.
  • MÖD 2009:23:Kommunal nämnds klagorätt ----- En kommunal nämnd beslutade att inte ingripa mot en enskild avloppsanläggning (ett s.k. 0-beslut). Efter att grannar överklagat upphävde länsstyrelsen nämndens beslut och förbjöd viss användning av avloppsanläggningen. Nämnden överklagade till miljödomstolen. I Miljööverdomstolen (MÖD) uppkom fråga om nämndens rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. MÖD konstaterade att länsstyrelsens beslut inte hade gått emot de allmänna intressen som nämnden har att företräda och att nämnden därför inte hade rätt att överklaga länsstyrelsens beslut.
  • MÖD 2004:79:Tillstånd enligt miljöbalken till befintlig och utökad produktion av formalin vid bolagets anläggningar i Perstorps kommun.-----Sökande av tillstånd till miljöfarlig produktion har i sin ansökan redovisat bl.a. på vilket sätt och i vilken omfattning transporter av råvaror till produktionsanläggningen kommer att utföras. Miljööverdomstolen har funnit att det sålunda skett en tydlig redovisning och att det valda transportsättet får antas ge lägsta utsläpp till luft i anläggningens närområde. Ett villkor avseende transportplan skulle därför inte fylla någon funktion. Även fråga om talerätt.
  • MÖD 2009:28:Klagorätt ----- Fråga om klagorätt för flygbolag i mål om omprövning av villkor för flygplatsverksamhet. Miljööverdomstolen fann att det inte var tillräckligt för rätt att överklaga som sakägare att denne tillfogas skada endast genom ett meddelat avgörande i sig. Då flygbolagen inte utsattes för skada eller olägenhet till följd av den aktuella miljöfarliga verksamheten ansågs de inte ha klagorätt.
  • MÖD 2003:19:Förbud att utan tillstånd uppföra vindkraftverk; nu fråga om talerätt -----En anmälan om uppförande av vindkraftverk föranledde ingen åtgärd från miljönämnden (ett s.k. 0-beslut). En granne klagade till länsstyrelsen och miljödomstolen, varav den sistnämnda undanröjde nämndens beslut och förbjöd uppförandet av vindkraftverket. Nämnden överklagade och fråga uppkom om dess talerätt. Miljööverdomstolen fann att enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen blev miljönämnden part i samband med att målet överklagades till miljödomstolen och genom domen har nämndens beslut upphävts. Miljödomstolens avgörande ansågs därmed ha gått nämnden emot i den mening som avses i 16 kap. 12 § 1 st. 1 miljöbalken (jfr RÅ 1999 not. 17) och nämnden hade därför rätt att överklaga miljödomstolens dom.
  • NJA 2012 s. 921:Mark- och miljödomstolen har gett tillstånd till en gruppstation med vindkraftverk till havs, cirka 11-12 km från kusten. Boende på kusten har med hänsyn till det stora avståndet inte ansetts vara berörda av tillståndet och har därför inte haft rätt att överklaga tillståndsdomen. En ideell förening har inte heller haft rätt att överklaga, eftersom föreningen ansetts inte bedriva sin verksamhet på ett sådant sätt att den representerar allmänheten för att bevaka allmänna naturskydds- och miljöskyddsintressen.
  • MÖD 2010:4:Klagorätt vid beslut om dispens från strandskydd ----- Frågan i målet rörde om en vägförening hade rätt att överklaga ett beslut att medge en granne strandskyddsdispens för en brygga och en sjöbod. Både vägföreningen och den sökande hävdade äganderätt till marken som uppstått genom strandförskjutning. Eftersom nämndens beslut att medge strandskyddsdispens inte gav sökanden någon formell rätt att vidta åtgärder på området påverkade beslutet, varken direkt eller indirekt, vägföreningens rättsliga ställning. Enligt Miljööverdomstolen hade vägföreningen inte heller visat att den beviljade dispensen på annat sätt inskränkte föreningens rätt att utnyttja sin fastighet eller de rättigheter som är knutna till fastigheten på det sätt som har krävts i praxis. Vägföreningens överklagande borde därför ha avvisats av miljödomstolen.
  • MÖD 2022:26:Klagorätt ----- Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att ägarna till en enbostadsfastighet för vilken en kommun fått dispens att fånga mindre vattensalamandrar på borde ha behandlats som parter vid länsstyrelsens handläggning av ärendet. Målet har därför återförvisats till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2000:35:Myndigheters talerätt enligt miljöbalken-----När det gäller enskilda sakägares klagorätt i mål som anhängiggjorts före miljöbalkens ikraftträdande har Miljööverdomstolen ansett att äldre bestämmelser ska tillämpas. Detta gäller inte med avseende på myndigheternas talerätt, som istället ska bedömas utifrån talerättsreglerna i 16 kap. 12 § miljöbalken.
  • MÖD 2005:33:Talerätt i mål om tillstånd till vindkraftsanläggning-----Länsstyrelsen lämnade ett bolag tillstånd enligt miljöbalken att driva en gruppstation med 3-5 vindkraftverk med en sammanlagd uteffekt av mindre än 10 MW. Beslutet överklagades av en grupp närboende som avvisades av miljödomstolen som ansåg att ingen av de klagande var berörd på ett sådant sätt att klagorätt förelåg. Samtliga klagande bodde på ett avstånd av cirka 1,6 km till 3 km från vindkraftverket och var enligt miljödomstolen därmed bosatta utanför störningsområdet. Miljööverdomstolen (MÖD) hänvisade till praxis från Högsta domstolen (t.ex. NJA 2004 s. 590 I och II), som fastslagit att rätten att vara part och överklaga skall tillkomma varje person som kan tillfogas skada eller utsättas för annan olägenhet genom den verksamhet för vilken tillstånd söks, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig. De klagande uttryckte oro för buller och solblink / skuggning. MÖD fann mot bakgrund av vad de klagande anfört i målet att de olägenheter de gjort gällande inte var endast teoretiska eller helt obetydliga och att de därmed hade rätt att klaga på länsstyrelsens beslut.
  • MÖD 2008:29:Rätt att överklaga ett tillstånd till en gruppstation för vindkraft i Kattegatt ----- Det kortaste avståndet mellan vindkraftverken och av klagandena bebodda fastigheter var 8-9 kilometer. Miljööverdomstolen fann att risken för att klagandena skulle drabbas av olägenheter till följd av buller och ljus enbart var teoretisk eller helt obetydlig samt att den påverkan på landskapsbilden som uppkommer till följd av den sökta gruppstationen inte utgör en sådan olägenhet att den ger klagandena rätt att överklaga domen. De ansågs därför inte berörda av den sökta verksamheten på ett sådant sätt att de hade rätt att överklaga miljödomstolens dom varför överklagandena avvisades.
  • MÖD 2008:30:Rätt att överklaga ett tillstånd till gruppstation för vindkraft i Kalmarsund ----- En klagande som bodde 7,5 km från den närmaste delen av den sökta gruppstationen anförde negativ påverkan på kulturmiljön samt reducerat fastighetsvärde som grund för sitt överklagande. Miljööverdomstolen fann att dessa störningar inte utgjorde sådana olägenheter att de gav honom rätt att överklaga miljödomstolens dom varför överklagandet avvisades.
  • MÖD 2017:11:Avvisning av överklagande ----- En kommunal nämnd beslutade att lämna klagomål på buller utan ytterligare åtgärd. Sedan mark- och miljödomstolen upphävt nämndens beslut och återförvisat ärendet till nämnden för fortsatt handläggning, överklagade nämnden domstolens avgörande. Mark- och miljööverdomstolen har inte ansett att nämnden haft rätt att överklaga avgörandet. Mark- och miljödomstolens avgörande angick nämnden, men det gick inte nämnden emot på ett sätt som gav nämnden rätt att överklaga. Överklagandet har därför avvisats.
  • MÖD 2008:33:Talerätt för att överklaga strandskyddsdispens ----- En kommunal nämnd beviljade en sökande strandskyddsdispens. En arrendator på samma fastighet överklagade beslutet varvid länsstyrelsen upphävde dispensen. Sökanden och den kommunala nämnden överklagade beslutet till miljödomstolen som avslog överklagandena. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att arrendatorn inte gjort gällande att den beviljade dispensen skulle medföra att han skulle hindras att nyttja de rättigheter som tillkom honom genom arrende eller fiskerätt och att han inte heller visat att han på något annat sätt var berörd av beslutet om strandskyddsdispens. MÖD fann därför att arrendatorn inte hade rätt att överklaga nämndens beslut till länsstyrelsen. Vidare fann MÖD att nämnden inte hade rätt att överklaga länsstyrelsens beslut till miljödomstolen eftersom det inte gick emot de allmänna intressen som kommunen har att företräda. MÖD upphävde underinstansernas avgöranden och fastställde nämndens beslut.

[K16]13 §  Överklagbara domar och beslut om tillstånd, godkännande eller dispens enligt denna balk, om upphävande av skydd av områden enligt 7 kap. eller om tillsyn enligt 10 kap. eller i sådana frågor enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, får överklagas av en ideell förening eller en annan juridisk person som

  1. har till huvudsakligt ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen,
  2. inte är vinstdrivande,
  3. har bedrivit verksamhet i Sverige under minst tre år, och
  4. har minst 100 medlemmar eller på annat sätt visar att verksamheten har allmänhetens stöd.

[S2]Rätten att överklaga enligt första stycket gäller även om överklagandet enbart avser ett villkor eller en annan bestämmelse i domen eller beslutet och även om domen eller beslutet är resultatet av en prövning enligt 22 kap. 26 §, 24 kap. 2, 3, 5, 7, 10, 13 eller 13 a § denna balk eller en prövning enligt 7 kap. 13, 14 eller 16 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Rätten att överklaga enligt första stycket gäller dock inte domar och beslut som rör Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt.

[S3]Den som vill överklaga med stöd av första eller andra stycket ska göra det innan tiden för överklagande har gått ut för parterna och sakägarna. Lag (2023:632).

Prop. 2008/09:119: Paragrafen innehåller bestämmelser om att en ideell förening som har till ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen har rätt att överklaga vissa avgöranden enligt miljöbalken. En ny bestämmelse om att vissa friluftsorganisationer har rätt att överklaga vissa ärenden enligt miljöbalken har tagits in i den nya 14 §.

Lagrådet ...

Prop. 2009/10:184: Ändringarna i paragrafen innebär att de nuvarande kraven på organisationsform och på antal medlemmar avskaffas. För att ha rätt att överklaga de domar och beslut som anges i bestämmelsen ska den som överklagar vara en ideell förening eller annan juridisk person som inte är vinstdrivande, som har bedrivit verksamhet i Sverige i minst tre år och som har minst 100 medlemmar eller på något annat sätt visar att verksamheten har allmänhetens stöd. Att organisationen inte får vara vinstdrivande innebär ...

Prop. 2022/23:61: Paragrafen innehåller bestämmelser om i vilka fall en miljöorganisation har rätt att överklaga domar och beslut enligt miljöbalken.

  • HFD 2011 not 90:I ett ärende om antagande av detaljplan för en organisation enligt sina stadgar inte hade som huvudsakligt ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen och inte heller för en person vars civila rättigheter eller skyldigheter inte berördes av planen
  • HFD 2012 not 22:För fiskeklubb i fråga om beslut att anta detaljplan / För att möjliggöra uppförande av en biogasanläggning (avslag) / Rättsprövning enligt lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut fråga om talerätt / Föreningen Rädda Ältasjön ansågs ha talerätt i mål om antagande av detaljplan för att möjliggöra uppförande av en biogasanläggning
  • MÖD 2002:83:Tillstånd att anlägga en järnvägsbro-----Byggandet av en järnvägsbro över en älv hade fastställts av regeringen genom en s.k. järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg. Miljödomstolen meddelade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för de behövliga arbetena i vatten. Ett antal enskilda och föreningar överklagade tillståndet och fråga uppkom om deras talerätt. Miljööverdomstolen uttalade att eftersom prövningen tar sikte på 2 kap. 9 § miljöbalken skall inte bara skador och olägenheter som kan uppstå vid byggandet av järnvägsbron med tillfartsbankar beaktas utan även de som kan uppstå vid driften av järnvägen på platsen. Flertalet av de klagande ansågs därmed ha talerätt eftersom de ägde fastigheter som var belägna vid eller i nära anslutning till den planerade bron och dess tillfartsbankar och att de därmed riskerade att utsättas för olägenheter av den sökta verksamheten. Föreningarnas överklaganden avvisades då de inte uppfyllde de förutsättningar som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken bl.a. att medlemsantalet skall vara minst 2 000.
  • HFD 2014 not 25:För vägförening och orienteringsklubb avseende beslut om naturreservat
  • MÖD 2000:4:Närboendes talerätt enligt miljöskyddslagen-----Miljööverdomstolen fann att sakägare kan överklaga beslut eller dom om tillstånd trots att denne inte fört talan i underinstans. I mål som avgörs i Miljööverdomstolen enligt förfarandereglerna i rättegångsbalken kan en juridisk person (ideell förening) inte vara ombud för sakägare.
  • MÖD 2003:56:Tillstånd till muddring m.m. för farleder till hamn; nu fråga om talerätt-----Ett tillstånd till muddringar m.m. i infarten till en hamn överklagades av tre lokalföreningar till Sveriges Ornitologiska Förening (SOF), en lokal naturskyddsförening och en granne som bodde mellan 1 och 2 km från arbetsområdet. Sökanden yrkade i Miljööverdomstolen (MÖD) att överklagandena från dessa skulle avvisas. I MÖD övertogs emellertid den lokala föreningens talan av SOF, vilket godtogs. Däremot avvisades den lokala naturskyddsföreningen eftersom den inte fyllde kraven i 16 kap. 13 § miljöbalken. Likaså avvisades grannens överklagande eftersom denne inte ansågs bo i så nära anslutning till verksamhetsområdet (1-2 km) att det förelåg risk för att utsättas för olägenheter på sätt som medförde rätt att föra talan i målet. Skiljaktig mening om grannens talerätt.
  • MÖD 2012:48:Miljöorganisationers rätt att överklaga ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att ett beslut i ett anmälningsärende enligt miljöbalken är ett sådant beslut som omfattas av artikel 9.3 i den s.k. Århuskonventionen och som därmed ska kunna bli föremål för prövning. Domstolen har med stöd av EU-domstolens dom i mål nr C-240/09 ansett att en tolkning av 16 kap. 13 § miljöbalken som stämmer överens med både artikel 9.3 och unionsrätten ska göras. Eftersom målet även innefattat en fråga om tillstånd enligt Natura 2000-reglerna har det vid en sådan tolkning varit möjligt att se det överklagade beslutet som ett beslut som omfattas av 16 kap. 13 §. Naturskyddsföreningen har därmed konstaterats ha rätt att överklaga det aktuella beslutet.
  • MÖD 2013:6:Överklagbarhet av länsstyrelsens beslut om strandskyddsdispens enligt 19 kap. 3 b § miljöbalken ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en länsstyrelses beslut efter överprövning av en kommunal nämnds beslut om strandskyddsdispens är överklagbart. En miljöorganisation som uppfyller de kriterier för klagorätt som ställs upp i 16 kap. 13 § miljöbalken har därför haft rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. Mark- och miljödomstolens avvisningsbeslut har upphävts och målet återförvisats dit för prövning i sak.
  • MÖD 2014:51:Klagorätt ----- Mark- och miljödomstolen lämnade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för uppförande av en ny bro över Göta älv. Tillståndet överklagades av Sjöfartsverket, två föreningar, flera verksamhetsutövare tillika ägare av fastigheter belägna längs Göta älv och Vänern samt flera kommuner belägna längs Vänern. Mark- och miljööverdomstolen avvisade Sjöfartsverkets överklagande då myndigheten inte är en sådan myndighet som får föra talan enlig 22 kap. 6 § miljöbalken. Även föreningarnas överklaganden avvisades då de inte ansågs uppfylla kraven 16 kap. 13 § miljöbalken. Beträffande verksamhetsutövarna fann domstolen att även om den tillståndssökta bron kan ha inverkan på det framtida nyttjandet av Göta älv för sjöfart och i förlängningen på de verksamheter som verksamhetsutövarna bedriver, är denna inverkan inte av den beskaffenhet att den ska ses som en skada eller ett intrång i de fastigheter som verksamhetsutövarna äger. Verksamhetsutövarnas överklaganden avvisades därmed. Däremot ansågs kommunerna har rätt att överklaga då tillgången till farleden Göta älv är att se som ett sådant allmänt intresse som kommunerna får tillvarata enligt 16 kap. 12 § och 22 kap. 6 § miljöbalken.
  • NJA 2018 s. 631:En miljöorganisation har inte rätt att ansöka om resning eller att klaga över domvilla när den inte varit part i det ärende som ansökan gäller.
  • MÖD 2015:17:Fråga om miljöorganisationers klagorätt ----- En miljönämnd beslutade att godta en anmälan om anläggande och drift av tre vindkraftverk och förelade verksamhetsutövaren att vidta vissa försiktighetsåtgärder. Mark- och miljööverdomstolen har funnit dels att Ornitologiska Klubben Örebro, som överklagat nämndens beslut, är en sådan miljöorganisation som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken, dels att nämndens beslut omfattas av artikel 9.3 i Århuskonventionen och att 16 kap. 13 § miljöbalken, i likhet med domstolens tidigare praxis, därmed ska tolkas konventionsenligt. Då det vid prövningen uppkommit frågor som aktualiserat en tillämpning av bestämmelserna i artskyddsförordningen och därmed också en bedömning av frågan om artskyddsdispens har nämndens beslut ansetts omfattas av 16 kap. 13 § miljöbalken. Ornitologiska Klubben Örebro har därmed tillerkänts rätt att överklaga nämndens beslut.
  • MÖD 2014:30:Miljöorganisationers rätt att överklaga ----- Länsstyrelsen har i egenskap av tillsynsmyndighet beslutat att inte vidta några åtgärder med anledning av en begäran från Älvräddarnas Samorganisation. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att beslutet att inte ingripa är ett sådant beslut som omfattas av artikel 9.3 i den s.k. Århuskonventionen och som därmed ska kunna bli föremål för rättslig prövning. Domstolen har i enlighet med i domen redovisad praxis ansett att 16 kap. 13 § miljöbalken ska tolkas på ett sätt som stämmer överens med både artikel 9.3 i konventionen och unionsrätten. Eftersom målet även innefattat en fråga om tillstånd till vattenverksamhet har det vid en sådan tolkning varit möjligt att se det överklagade beslutet som ett beslut som omfattas av 16 kap. 13 §. Älvräddarnas samorganisation har därmed konstaterats ha rätt att överklaga det aktuella beslutet.
  • NJA 2010 s. 419:Ideella organisationers rätt att överklaga enligt 16 kap. 13 § miljöbalken förutsätter bl.a. att organisationen har lägst 2 000 medlemmar. Sedan förhandsavgörande hämtats in från EG-domstolen har denna förutsättning inte beaktats vid överklagande av ett tillstånd till vattenverksamhet.
  • MÖD 2002:92:Tillstånd att anlägga en järnvägsbro; nu fråga om talerätt-----Byggandet av en järnvägsbro över en älv hade fastställts av regeringen genom en s.k. järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg. Miljödomstolen meddelade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för de behövliga arbetena i vatten. Ett antal enskilda och föreningar överklagade tillståndet och fråga uppkom om deras talerätt. Miljööverdomstolen uttalade att eftersom prövningen tar sikte på 2 kap. 9 § miljöbalken skall inte bara skador och olägenheter som kan uppstå vid byggandet av järnvägsbron med tillfartsbankar beaktas utan även de som kan uppstå vid driften av järnvägen på platsen. Flertalet av de klagande ansågs därmed ha talerätt eftersom de ägde fastigheter som var belägna vid eller i nära anslutning till den planerade bron och dess tillfartsbankar och att de därmed riskerade att utsättas för olägenheter av den sökta verksamheten. Föreningarnas överklaganden avvisades då de inte uppfyllde de förutsättningar som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken bl.a. att medlemsantalet skall vara minst 2 000.
  • MÖD 2007:17:Tillsyn enligt 11 kap. miljöbalken; nu fråga om rättegångsfel----- Miljöorganisationers rätt att överklaga domar och beslut med stöd av 16 kap. 13 § miljöbalken har inte ansetts omfatta tillsynsbeslut.
  • MÖD 2009:6:Ideell förenings rätt att överklaga ----- En krets av Svenska Naturskyddsföreningen hade överklagat ett tillstånd till verksamheten vid ett avloppsreningsverk. Kretsen saknade det antal medlemmar som erfordras enligt 16 kap.13 § miljöbalken. Efter överklagandetiden utgång ingav Naturskyddsföreningen i samma län (länsförbundet) en fullmakt för ordföranden i kretsen att som medlem i länsförbundet föra dess talan i målet. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att länsförbundet inte hade överklagat miljödomstolens dom. Kretsens undertecknande av överklagandet var inte heller så utformat att det kunde uppfattas som ett överklagande för länsförbundets räkning. I stadgarna angavs tydligt att krets, länsförbund och riksförening var för sig var juridiska personer med eget ansvar. MÖD fann att Naturskyddsföreningens krets var ensam klagande i målet och avvisade kretsens överklagande.
  • HFD 2011 not 51:Talerätt förelåg inte i fråga om beslut att anta detaljplan / Då sökanden var en villaägarförening som inte uppfyllde kraven på en miljöorganisation enligt Århuskonventionen
  • MÖD 2001:9:Ideell förenings talerätt enligt miljöbalken-----Inledningsvis framhöll Miljööverdomstolen (MÖD) att talerätten inte var begränsad till det geografiska område som en föreningens stadgar i förekommande fall anger. I aktuellt mål handlade det om en förenings rätt att överklaga ett beslut i ett samrådsärende enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. MÖD fann att då klagorätten var begränsad till beslut om tillstånd, godkännande och dispens enligt miljöbalken innefattade detta inte en rätt för en förening att överklaga ett beslut i en tillsynsfråga. Föreningens överklagande avslogs.
  • HFD 2011 not 17:För miljöorganisation i fråga om beslut att anta detaljplan som inte hade betydande påverkan på miljön
  • RÅ 2004:108:I ett ärende enligt lagen om byggande av järnväg har Banverket överlämnat frågan om byggandet av järnvägen till regeringen för tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. 1 § miljöbalken. Enskilda som inte behandlats som parter i regeringsärendet har inte ansetts behöriga att ansöka om rättsprövning av tillåtlighetsbeslutet, eftersom det först vid fastställandet av järnvägsplanen säkert går att uttala sig om vilka som är saklegitimerade och de som berörs av den kommande järnvägen på ett sådant sätt att de skall anses som sakägare har möjlighet att få en domstolsprövning till stånd av beslutet om fastställelse av järnvägsplanen.
  • MÖD 2000:55:Talerätt vid tillstånd till vattenverksamhet enligt vattenlagen-----Vid tillstånd till vattenverksamhet enligt vattenlagen ska den lagens sakägarbegrepp tillämpas med avseende på enskild klaganden. Ideella organisationers klagorätt ska däremot bedömas utifrån 16 kap. 13 § miljöbalken. Domen innebär en förändring i förhållande till tidigare beslut av Miljööverdomstolen, (1999-12-07 mål nr M 6735-00). En ledamot var skiljaktig.
  • NJA 2011 s. 884:En sådan förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken har, oavsett att den inte har varit part i Miljööverdomstolen, ansetts ha rätt att ansöka om resning och klaga över domvilla avseende domstolens dom i frågan om viss miljöfarlig verksamhets samt viss vattenverksamhets tillåtlighet. Tillika fråga om ansvar för rättegångskostnader.
  • MÖD 2016:5:Miljöorganisations klagorätt enligt 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900). ----- Ett beslut att upphäva en detaljplan för vindkraftverk inom ett vattenområde i Kattegatt har inte ansetts medföra betydande miljöpåverkan eftersom konsekvensen av upphävandet var att området blev oreglerat. En miljöorganisation har därför saknat klagorätt.
  • MÖD 2009:11:Ideell förenings rätt att överklaga ----- En förening hade 277 privatpersoner och 20 föreningar som medlemmar. Flera av de anslutna föreningarna hade ensamma över 2000 medlemmar. Av föreningens stadga framgick att en privatperson som är medlem i en ansluten förening tillika är medlem i föreningen. Kravet i 16 kap. 13 § miljöbalken avseende att antalet medlemmarna skall vara lägst 2000 för att få överklaga, har föreningen inte ansetts uppfylla. Då föreningen inte heller hade rätt att överklaga som sakägare avvisade Miljööverdomstolen överklagandet.
  • MÖD 2003:74:Omprövning enligt 24 kap. 5 § miljöbalken av vattenregimen i en sjö----- Kammarkollegiet begärde omprövning av villkoren för sjön Östens sänkningsföretag i syfte att säkerställa vissa lägsta vattenstånd under tider av året till förmån för den allmänna naturvården. Miljööverdomstolen ogillade talan med hänvisning till att sänkningsföretagsverksamheten avsevärt skulle försvåras genom de nya villkoren (24 kap. 5 § 4 st. miljöbalken). Det skulle bli fråga om att bedriva en helt ny verksamhet med andra syften (upprätthållandet av en dammanläggning) än den nuvarande verksamheten och med högre ställda krav på verksamhetsutövaren. Miljödomstolens dom hade även överklagats av Sveriges Ornitologiska Förening. Överklagandet avvisades med hänvisning till att föreningen saknade rätt enligt 24 kap. 7 § miljöbalken att initiera en omprövning och därför inte fick klaga på en dom i ett sådant mål. Även fråga om rättegångskostnader vid omprövning.
  • HFD 2011 not 16:Miljöskyddsförening ansågs ha talerätt i mål om antagande av detaljplan för utvidgad trafikplats
  • HFD 2014 not 24:För ideell förening som verkade för att ett planerat dubbelspår skulle ges viss sträckning
  • NJA 2004 s. 885:Miljödomstols dom om förlängning av tiden för att ta i anspråk ett tillstånd att uppföra och driva ett naturgaseldat kraftvärmeverk har inte ansetts vara en sådan dom om tillstånd, godkännande eller dispens som enligt 16 kap. 13 § MB får överklagas av vissa ideella organisationer.
  • NJA 2012 s. 921:Mark- och miljödomstolen har gett tillstånd till en gruppstation med vindkraftverk till havs, cirka 11-12 km från kusten. Boende på kusten har med hänsyn till det stora avståndet inte ansetts vara berörda av tillståndet och har därför inte haft rätt att överklaga tillståndsdomen. En ideell förening har inte heller haft rätt att överklaga, eftersom föreningen ansetts inte bedriva sin verksamhet på ett sådant sätt att den representerar allmänheten för att bevaka allmänna naturskydds- och miljöskyddsintressen.
  • MÖD 2020:46:Klagorätt för en organisation som har till ändamål att tillvarata kulturmiljöintressen ----- MÖD har bedömt att en kulturmiljöorganisation har rätt att klaga på beslut om bygglov inom detaljplanelagt område under samma förutsättningar som en sådan organisation kan överklaga beslut om detaljplaner. Klagorätt i det konkreta fallet saknades dock enligt 13 kap. 2 § 8 PBL eftersom bygglovsbeslutet inte aktualiserade någon fråga relaterad till kulturmiljön som inte redan hade avgjorts i detaljplanen.
  • MÖD 2020:53:Talerätt ----- En förening, som vid tidpunkten för överklagandet av ett beslut om att anta en detaljplan hade varit verksam under cirka åtta månader och som bildats med enda syfte att driva en viss uppkommen fråga i ett enskilt exploateringsföretag, har inte bedömts bedriva sin verksamhet på ett sådant sätt att den kan anses representera allmänheten för att bevaka allmänna naturskydds- eller miljöintressen. Föreningens överklagande har avvisats.
  • MÖD 2008:45:Ideell förenings talerätt enligt miljöbalken ----- En förening kunde enligt sina stadgar anta riks- och lokalorganisationer som medlemmar. Organisationerna skulle vara juridiska personer. Föreningen hade två medlemmar, som båda var föreningar och juridiska personer. Därigenom uppfyllde inte föreningen kravet för talerätt som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken om lägst 2000 medlemmar. Av förarbetena framgår att föreningen ska vara en personsammanslutning och inte en föreningssammanslutning.
  • MÖD 2006:22:Ideell förenings talerätt enligt miljöbalken-----Miljööverdomstolen fann att en villaägarförening inte omfattades av 16 kap. 13 § miljöbalken. Föreningen hade visserligen inskrivet i sina stadgar att tillvarata naturskydds- och miljöintressen men då föreningen inte kunde visa att den i sin kontinuerliga verksamhet ägnat sig åt detta ändamål avslogs överklagandet.

[K16]14 §  Bestämmelserna i 13 § om vissa ideella föreningars rätt att överklaga gäller i fråga om strandskydd också för en ideell förening som enligt sina stadgar har till ändamål att tillvarata friluftsintressen. Lag (2009:532).

Prop. 2008/09:119: Paragrafen är ny och innebär att en ideell förening som har till ändamål att tillvarata friluftsintressen får överklaga vissa avgöranden som rör frågor om strandskydd enligt 7 kap. Det kan vara fråga om ett beslut om upphävande av eller dispens från strandskyddet, men också ett avgörande av bl.a. ett tillståndsärende där man har prövat om t.ex. en anläggning är förenlig med bestämmelserna om strandskydd.

Vad som avses med att tillvarata friluftsintressen får avgöras med utgångspunkt ...

17 kap. Regeringens tillåtlighetsprövning

Prop. 2016/17:200: I 6 kap. 23–27 §§ finns bestämmelser om hur frågan om betydande miljöpåverkan ska undersökas och avgöras. Att en miljöbedömning endast ska göras för verksamheter och åtgärder som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan är en skillnad från dagens system som anger att en miljökonsekvensbeskrivning ska tas fram för samtliga tillståndspliktiga verksamheter som omfattas av nuvarande 6 kap. 1 § första stycket miljöbalken. Det ...

Obligatorisk tillåtlighetsprövning

[K17]1 §  Regeringen ska pröva tillåtligheten av nya verksamheter av följande slag:

  1. anläggningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt anläggningar för att bryta ämnen som kan användas för framställning av kärnbränsle,
  2. allmänna farleder, och
  3. geologisk lagring av koldioxid, om verksamheten inte avser lagring för forskningsändamål av mindre än 100 000 ton koldioxid.

[S2]Trots första stycket 1 ska regeringen inte pröva tillåtligheten av verksamheter som är förbjudna enligt 9 kap. 6 i §. Lag (2018:641).

Prop. 2017/18:212: I första stycket punkt 1 tas anläggningar för att bryta uranhaltigt material bort från den obligatoriska tillåtlighetsprövningen eftersom sådana verksamheter är förbjudna enligt 9 kap. 6 i §.

Andra stycket är nytt och innebär att den obligatoriska tillåtlighetsprövningen inte heller ska omfatta sådana andra verksamheter som är förbjudna enligt 9 kap. 6 i §.

Övervägandena finns i avsnitt ...

Prop. 2011/12:125: I paragrafen införs en ny femte punkt med innebörden att geologisk lagring av koldioxid ska tillåtlighetsprövas av regeringen. Detta gäller dock inte lagring för forskningsändamål, om lagringen avser mindre än 100 000 ton koldioxid. Med lagring för forskningsändamål avses lagring som görs för forskning, utveckling eller provning av nya produkter och processer.

Av artikel 10 i CCS-direktivet framgår bl.a. att Europeiska kommissionen ska informeras om alla utkast till lagringstillstånd ...

  • MÖD 2004:10:Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken; nu fråga om återförvisning på grund av rättegångsfel-----Efter att det s.k. Citytunnelprojektet i Malmö hade bedömts tillåtligt av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken (MB) ansökte Banverket om tillstånd enligt 9 kap. MB (frivillig prövning) och 11 kap. MB (obligatorisk prövning) för skilda banetapper. Miljödomstolen beslutade att dela upp prövningen av målet i fem delar och att meddela särskilda domar för var och en. Etapp 1-3 skulle först prövas med avseende på vattenverksamheten och en viss del av den miljöfarliga verksamheten (sättningar i byggnader på grund av grundvattensänkning och byggvibrationer m.m.). I en fjärde dom skulle sedan resterande frågor om störningar från den miljöfarliga verksamheten prövas. När det slutligen gällde etapp 4 skulle prövningen avse samtliga frågor kring såväl vattenverksamheten som den miljöfarliga verksamheten. Det aktuella målet avsåg etapp 1 (Malmö C) och domen överklagades av ett enskilt fastighetsbolag som yrkade ändrade villkor rörande sättningar m.m. Miljööverdomstolen (MÖD) prövade ex officio om den uppdelning av prövningen av ansökan som miljödomstolen gjort utgjorde rättegångsfel. MÖD ansåg att domen visade att det förelåg svårigheter att skilja ut prövningen av de olika typerna av verksamheter. Därmed uppstod det oklarheter om vilka frågor som vunnit rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB samt risk för att vissa frågor skulle falla utanför prövningen. MÖD menade att redan detta innebar att 17 kap. 4 § rättegångsbalken lade hinder för en sådan uppdelning av prövningen som gjorts. En sådan skulle dessutom strida mot ett av miljöbalkens grundläggande syften, nämligen att det ska göras en samordnad prövning av samtliga störningar från en verksamhet. MÖD fann att den uppdelning som miljödomstolen hade gjort utgjorde rättegångsfel och då felet inte kunde avhjälpas i MÖD återförvisades målet till miljödomstolen.
  • HFD 2011 not 26:Skäl att inhämta förhandsavgörande av EU-domstolen förelåg inte / I mål om rättsprövning avseende ifrågasatt överskridande av miljökvalitetsnormer / Tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken av vägprojektet Förbifart Stockholm (avslag) / Sökandenas civila rättigheter eller skyldigheter ansågs berörda av tillåtlighetsbeslut enligt 17 kap. miljöbalken eftersom någon senare domstolsprövning av lokaliseringsfrågan inte kunde ske
  • MÖD 2006:44:Tillstånd till anläggande av en järnvägsbro m.m.-----Efter att regeringen vid prövning av en ansökan enligt 17 kap. miljöbalken tillåtit Banverket att bygga en järnväg (del av Botniabanan) ansökte Banverket hos miljödomstolen om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § (avseende Natura 2000-områden) och 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet). Miljödomstolen meddelade tillstånd som överklagades. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att en tillståndsmyndighet vid sin prövning av en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, måste anses vara bunden av regeringens föregående tillåtlighetsbedömning (17 kap. MB) som i detta fall inkluderade påverkan på Natura 2000-områdena. På grund av att prövningens omfattning bara kom att gälla villkor för tillståndet avslog MÖD begäran om att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen angående alternativa järnvägssträckningar. I sak hade regeringen inte tagit slutlig ställning till frågan om vilka kompensationsåtgärder som krävdes för att meddela tillstånd. MÖD uttalade att en åtgärd, för att fylla sin funktion som kompensation, i huvudsak skall vara genomförd redan när intrånget i Natura 2000-området sker. Därför var det inte möjligt att sätta en av Banverket föreslagen kompensationsåtgärd, en våtmark som eventuellt skulle kunna komma i konflikt med flygsäkerhetsintressen, på prövotid. De kompensationsåtgärder som Banverket i övrigt hade presenterat befanns inte vara tillräckliga. MÖD upphävde miljödomstolens domar och visade målen åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.
  • RÅ 2004:108:I ett ärende enligt lagen om byggande av järnväg har Banverket överlämnat frågan om byggandet av järnvägen till regeringen för tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. 1 § miljöbalken. Enskilda som inte behandlats som parter i regeringsärendet har inte ansetts behöriga att ansöka om rättsprövning av tillåtlighetsbeslutet, eftersom det först vid fastställandet av järnvägsplanen säkert går att uttala sig om vilka som är saklegitimerade och de som berörs av den kommande järnvägen på ett sådant sätt att de skall anses som sakägare har möjlighet att få en domstolsprövning till stånd av beslutet om fastställelse av järnvägsplanen.
  • MÖD 2005:59:Tillstånd till havsbaserad vindkraftanläggning-----Som villkor för tillståndet har bestämts att det buller som genereras av vindkraftanläggningen inte får överstiga 40 dB(A) vid bostadshus.

[K17]2 §  Om det finns särskilda skäl, får regeringen i ett visst fall avstå från att pröva en verksamhet som sägs i 1 §.

Tillåtlighetsprövning efter förbehåll

[K17]3 §  Regeringen får för ett visst fall förbehålla sig att pröva tillåtligheten av en verksamhet som inte omfattas av kravet på prövning enligt 1 §, om

  1. verksamheten i betraktande av de intressen som denna balk enligt 1 kap. 1 § ska främja kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande slag,
  2. verksamheten utanför ett område som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § kan antas mer än obetydligt skada naturvärdet inom området, eller
  3. verksamheten omfattas av 4 kap. 6 § andra stycket.

[S2]Rätten till förbehåll enligt första stycket 2 gäller enbart verksamhet som är tillståndspliktig enligt balken eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.

[S3]Om ett mål eller ärende enligt denna balk pågår om tillståndsprövning av verksamheten, ska regeringen omedelbart lämna besked om förbehållet till den tillståndsprövande mark- och miljödomstolen eller myndigheten. Lag (2022:1799).

Prop. 2000/01:111: Eftersom skyddet föreslås bli lika för områden som bör beredas skydd som för områden som har beretts skydd, bör en följdändring göras i 17 kap. 3 §. Regeringen bör få förbehålla sig att pröva tillåtligheten av verksamheter som kan antas mer än obetydligt skada naturvärdet i områden som har förtecknats enligt 7 kap. 27 §.

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller ett antal redaktionella ändringar i syfte att göra bestämmelsen och språket i densamma mer logiskt och tydligt. Ingen ändring i sak är avsedd.

Övervägandena finns i avsnitt 13.2.

Prop. 2021/22:210: Paragrafen innehåller bestämmelser om regeringens rätt att i det enskilda fallet förbehålla sig prövningen av tillåtligheten av andra verksamheter än de som ska prövas obligatoriskt enligt 17 kap. 1 §.

Första stycket tredje punkten rättas på så sätt att hänvisning görs till 4 kap. 6 § andra stycket.

Övervägandena finns i avsnitt 8.

  • MÖD 2009:38:Tillstånd till gruppstation för vindkraft ----- Fråga om omfattningen av regeringens tillåtlighetsprövning av en gruppstation för vindkraft. Vidare fråga om tillstånd enligt förordnande till skydd för landskapsbilden krävdes och förutsättningar för att erhålla sådant tillstånd.
  • RÅ 2010 not 52:Beslut att tillåta gruppstation för vindkraft på lågfjället (avslag)
  • MÖD 2010:9:Bortledande av grundvatten för byggande av den s.k. Citybanan (norra delen) ----- Miljööverdomstolen har i ansökningsmål om vattenverksamhet ansett att det har varit rättsligt möjligt och motiverat att, mot verksamhetsutövarens bestridande, i domen även villkorsreglera buller, vibrationer och utsläpp till vatten, dvs. störningar som utgör följdverksamhet till den sökta verksamheten, men som inte omfattas av ansökan.

[K17]4 §  I samband med prövningen av en verksamhet enligt 1 eller 3 § får regeringen förbehålla sig prövningen av tillåtligheten av en annan verksamhet, om ansökan avser tillstånd till båda verksamheterna och dessa hänger samman med varandra eller om det är fråga om jämkning eller företräde mellan verksamheterna enligt 16 kap. 11 §. För ett sådant förbehåll gäller 3 § tredje stycket.

[K17]4 a §  På kommunfullmäktiges begäran ska regeringen förbehålla sig tillåtlighetsprövningen av en ny verksamhet av något av följande slag, om ett sådant förbehåll är möjligt enligt 3 § och det inte finns särskilda skäl för att avstå från prövningen:

  1. järn-, stål- och andra metallverk samt ferrolegeringsverk,
  2. massafabriker och pappersbruk,
  3. fabriker för raffinering av råolja eller för tung petrokemisk produktion,
  4. fabriker för framställning av baskemikalier eller gödselmedel,
  5. cementfabriker,
  6. förbränningsanläggningar som har en tillförd effekt om minst 200 megawatt,
  7. anläggningar för vindkraft som är tillståndspliktiga enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 9 kap. 6 §,
  8. anläggningar för lagring av minst 50 miljoner normalkubikmeter naturgas,
  9. anläggningar för behandling av farligt avfall där huvuddelen av det avfall som avses bli behandlat kommer från andra inrättningar och där mer än 10 000 ton farligt avfall årligen förbränns eller på annat sätt återvinns eller bortskaffas,
  10. anläggningar för att utvinna ämnen eller material inom de områden som anges i 4 kap. 5 §,
  11. byggande av plattformar som är avsedda att användas vid utvinning av olja eller gas inom havsområden samt annan än helt tillfällig ankring eller förtöjning av sådana plattformar för reparation, ombyggnad eller av någon annan anledning,
  12. vattenkraftverk som är avsedda för en installerad generatoreffekt av minst 20 megawatt,
  13. vattenregleringar varigenom ett vattenmagasin av minst 100 miljoner kubikmeter under året eller tio miljoner kubikmeter under veckan ska utnyttjas,
  14. vattenöverledningar eller andra vattenbortledningar från vattendrag eller sjöar med en normal oreglerad lågvattenföring av minst tio kubikmeter i sekunden i bortledningspunkten eller utloppet, om därigenom en sådan mängd vatten tas i anspråk att vattenföringen understiger fyra femtedelar av den normala oreglerade lågvattenföringen,
  15. grundvattentäkter för tillgodogörande av en större vattenmängd än 10 000 kubikmeter om dygnet, om inte minst nio tiondelar av det uttagna vattnet återförs till grundvattenmagasinet,
  16. andra vattenregleringar, vattenöverledningar och vattenbortledningar än som har angetts förut, om verksamheten avser någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan och företaget kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande slag, och
  17. flygplatser med en banlängd av minst 2 100 meter. Lag (2009:652).

Underrättelse

[K17]5 §  En myndighet eller kommun som inom sitt verksamhetsområde får kännedom om en verksamhet som avses i 3 § ska underrätta regeringen om verksamheten.

[S2]Trafikverket ska årligen underrätta regeringen om byggande av vägar och järnvägar som omfattas av första stycket. Lag (2012:441).

Förutsättningar för tillåtlighet

[K17]6 §  Kommunfullmäktiges tillstyrkande krävs för att regeringen ska få tillåta en verksamhet som

  1. avses i 1 § 1, eller
  2. avses i 3 § första stycket 1 eller 4 § och inte är en vattenverksamhet eller trafikanläggning.

[S2]Regeringen får trots första stycket tillåta mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall eller en verksamhet som anges i 4 a § 6, 7, 8 eller 9, om det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att verksamheten kommer till stånd och det inte finns någon annan plats som bedöms vara lämpligare för verksamheten eller som är lämplig och har anvisats för verksamheten inom en annan kommun som kan antas godta en placering där. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen innehåller ett antal redaktionella ändringar i syfte att göra bestämmelsen och språket i densamma mer logiskt och tydligt. Ingen ändring i sak är avsedd.

Övervägandena finns i avsnitt 13.2.

6 a § Har upphävts genom lag (2023:866).

Särskilda villkor

[K17]7 §  Om regeringen finner att en verksamhet får komma till stånd enligt detta kapitel, får regeringen besluta om särskilda villkor för att tillgodose allmänna intressen.

[S2]Om verksamheten avser geologisk lagring av koldioxid, får regeringen även besluta om villkor som behövs med hänsyn till synpunkter som Europeiska kommissionen har lämnat i samband med tillåtlighetsprövningen. Lag (2012:430).

Prop. 2011/12:125: Regeringen kan ibland vid sin tillåtlighetsprövning komma till resultatet att verksamheten endast kan tillåtas om särskilda villkor för att tillgodose allmänna intressen beslutas. Detta regleras redan i paragrafens första stycke. En exemplifiering av vad villkor för allmänna intressen kan vara finns i prop. 1997/98:45, Del 2, s. 222.

Vid en tillåtlighetsprövning av en anläggning för geologisk lagring av ...

Mindre avvikelse

[K17]8 §  Om det finns särskilda skäl får länsstyrelsen tillåta en mindre avvikelse från ett tillåtlighetsbeslut som gäller en väg eller järnväg. Lag (2012:441).

17 a kap. Har upphävts genom lag (2021:876).

18 kap. Regeringens prövning av överklagade avgöranden m.m.

[K18]1 §  Regeringen prövar efter överklagande

  1. beslut av statliga myndigheter i frågor som rör bildande, ändring eller upphävande av nationalparker, naturreservat, kulturreservat, naturminnen, strandskyddsområden, miljöskyddsområden eller vattenskyddsområden, utom frågor om ersättning,
  2. beslut av försvarsinspektören för hälsa och miljö enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken,
  3. beslut av länsstyrelsen enligt 17 kap. 8 § att tillåta en mindre avvikelse, och
  4. andra beslut för vilka det är föreskrivet att de ska överklagas till regeringen. Lag (2017:782).

Prop. 2016/17:144: Ändringen avser punkten 2 och är en konsekvens av förslaget om namnbyte. Se vidare under 9 kap. 8 §.

  • MÖD 2011:2:Avvisat överklagande av beslut om bildande av naturreservat ----- Fråga uppkom om miljödomstolen var behörig att pröva ett överklagande av länsstyrelsens avvisningsbeslut i ärende som gällde överklagande av en kommuns beslut i fråga om bildande av naturreservat. Länsstyrelsen hade lämnat fullföljdshänvisning om att dess beslut skulle överklagas till miljödomstolen. Miljööverdomstolen fann, med hänvisning till 19 kap. 1 § miljöbalken och lagrummets specialmotivering (prop. 1997/98:45. del 2, s. 223) att miljödomstolen inte hade varit behörig att pröva överklagandet och borde ha avvisat detta oavsett länsstyrelsens fullföljdshänvisning. Av lagstadgandet framgår att länsstyrelsen skulle ha överlämnat överklagandet av avvisningsbeslutet till regeringen för prövning. Miljööverdomstolen, som har att självmant beakta sådana förfarandefel, undanröjde miljödomstolens dom och avvisade överklagandet.

[K18]2 §  Regeringens prövning av frågor som avses i 17 kap. 1 § sker efter överlämnande, om tillståndsplikt gäller för verksamheten.

Allmänt om prövningen

[K19]1 §  Förvaltningsmyndigheterna och kommunerna prövar ärenden enligt vad som är föreskrivet i balken eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.

[S2]Kommuners beslut i frågor som rör bildande, ändring eller upphävande av naturreservat, kulturreservat, naturminnen, biotopskyddsområden, djur- och växtskyddsområden, strandskyddsområden eller vattenskyddsområden, utom frågor om ersättning, får överklagas hos länsstyrelsen om inte annat är särskilt föreskrivet. Kommunala nämnders beslut i särskilda fall får överklagas hos länsstyrelsen, om inte annat är särskilt föreskrivet.

[S3]Länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut i särskilda fall får överklagas hos mark- och miljödomstol enligt 21 kap. 1 § andra stycket. Detsamma gäller beslut av en annan myndighet än regeringen om att bilda, ändra eller upphäva ett biotopskyddsområde. Lag (2010:923).

Prop. 2001/02:65: I uppräkningen i paragrafens andra stycke av beslut om bildande, ändring eller upphävande av olika former av områdesskydd har lagts till djur- och växtskyddsområden för att tydliggöra att även sådan beslut skall överklagas till länsstyrelse oavsett om det är den kommunala nämnden eller kommunfullmäktige som fattat beslutet. I tredje stycket har lagts till en uttrycklig bestämmelse som innebär att beslut av annan myndighet än regeringen om biotopskyddsområde skall överklagas till miljödomstol. Ändringen ...

  • MÖD 2012:32:Avvisning av överklagande av beslut om CITES-intyg ----- Fråga om överklagande av Jordbruksverkets beslut i enlighet med 68 § artskyddsförordningen (2007:845) om CITES-intyg enligt art. 8.3 i rådets förordning (EG) nr 338/97 ska prövas av mark- och miljödomstol eller av allmän förvaltningsdomstol. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att Jordbruksverkets beslut är ett beslut enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av miljöbalken, varför ett överklagande av beslutet ska prövas av mark- och miljödomstol.
  • MÖD 2002:38:Ersättning enligt 19 kap. 7 § vattenlagen-----Skyddsföreskrifter för grundvattentäkt som medförde inskränkningar i fastighetsägares möjlighet att bryta grus till husbehov har inte ansetts utgöra ersättningsgill skada, då föreskrifterna inte gick längre än vad som följde av den allmänna aktsamhetsregeln i 19 kap. 1 § vattenlagen och Naturvårdsverkets allmänna råd (AR 90:15). Även fråga om rättegångskostnader enligt 20 kap. 3 § vattenlagen.
  • MÖD 2011:2:Avvisat överklagande av beslut om bildande av naturreservat ----- Fråga uppkom om miljödomstolen var behörig att pröva ett överklagande av länsstyrelsens avvisningsbeslut i ärende som gällde överklagande av en kommuns beslut i fråga om bildande av naturreservat. Länsstyrelsen hade lämnat fullföljdshänvisning om att dess beslut skulle överklagas till miljödomstolen. Miljööverdomstolen fann, med hänvisning till 19 kap. 1 § miljöbalken och lagrummets specialmotivering (prop. 1997/98:45. del 2, s. 223) att miljödomstolen inte hade varit behörig att pröva överklagandet och borde ha avvisat detta oavsett länsstyrelsens fullföljdshänvisning. Av lagstadgandet framgår att länsstyrelsen skulle ha överlämnat överklagandet av avvisningsbeslutet till regeringen för prövning. Miljööverdomstolen, som har att självmant beakta sådana förfarandefel, undanröjde miljödomstolens dom och avvisade överklagandet.
  • HFD 2012:70:En kommuns insatser och kostnader för att ställa i ordning och underhålla skidspår har ansetts vara av sådan omfattning att avgiftsbeläggning av spåren inte står i strid med allemansrätten. Laglighetsprövning enligt kommunallagen.

[K19]2 §  Om en förvaltningsmyndighet eller kommun finner att en verksamhet eller åtgärd endast kan tillåtas enligt 2 kap. 9 § första stycket eller 10 § eller enligt 7 kap. 29 §, skall förvaltningsmyndigheten eller kommunen med eget yttrande överlämna frågan till regeringens avgörande. Detsamma gäller om regeringen skall pröva tillåtligheten enligt 17 kap. 1 § eller om regeringen har förbehållit sig prövningen av tillåtligheten enligt 17 kap. 3 §.

[S2]Att det finns en skyldighet att underrätta regeringen om verksamhet enligt 17 kap. 3 § framgår av 17 kap. 5 §. Lag (2001:437).

Prop. 2000/01:111: Tillägget i första stycket är en följdändring med anledning av de nya bestämmelserna i 7 kap. 29 och 29 b §§.

  • MÖD 2006:44:Tillstånd till anläggande av en järnvägsbro m.m.-----Efter att regeringen vid prövning av en ansökan enligt 17 kap. miljöbalken tillåtit Banverket att bygga en järnväg (del av Botniabanan) ansökte Banverket hos miljödomstolen om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § (avseende Natura 2000-områden) och 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet). Miljödomstolen meddelade tillstånd som överklagades. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att en tillståndsmyndighet vid sin prövning av en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, måste anses vara bunden av regeringens föregående tillåtlighetsbedömning (17 kap. MB) som i detta fall inkluderade påverkan på Natura 2000-områdena. På grund av att prövningens omfattning bara kom att gälla villkor för tillståndet avslog MÖD begäran om att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen angående alternativa järnvägssträckningar. I sak hade regeringen inte tagit slutlig ställning till frågan om vilka kompensationsåtgärder som krävdes för att meddela tillstånd. MÖD uttalade att en åtgärd, för att fylla sin funktion som kompensation, i huvudsak skall vara genomförd redan när intrånget i Natura 2000-området sker. Därför var det inte möjligt att sätta en av Banverket föreslagen kompensationsåtgärd, en våtmark som eventuellt skulle kunna komma i konflikt med flygsäkerhetsintressen, på prövotid. De kompensationsåtgärder som Banverket i övrigt hade presenterat befanns inte vara tillräckliga. MÖD upphävde miljödomstolens domar och visade målen åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2002:38:Ersättning enligt 19 kap. 7 § vattenlagen-----Skyddsföreskrifter för grundvattentäkt som medförde inskränkningar i fastighetsägares möjlighet att bryta grus till husbehov har inte ansetts utgöra ersättningsgill skada, då föreskrifterna inte gick längre än vad som följde av den allmänna aktsamhetsregeln i 19 kap. 1 § vattenlagen och Naturvårdsverkets allmänna råd (AR 90:15). Även fråga om rättegångskostnader enligt 20 kap. 3 § vattenlagen.

[K19]3 §  Vad som sägs i 21 kap. 3 § om handläggningen vid mark- och miljödomstol gäller även för en länsstyrelse som handlägger ett tillståndsärende eller handlägger ett anmälningsärende enligt 11 kap. 9 a § första stycket, om ärendet annars skulle ha prövats av en kommun. Lag (2010:923).

  • MÖD 2002:38:Ersättning enligt 19 kap. 7 § vattenlagen-----Skyddsföreskrifter för grundvattentäkt som medförde inskränkningar i fastighetsägares möjlighet att bryta grus till husbehov har inte ansetts utgöra ersättningsgill skada, då föreskrifterna inte gick längre än vad som följde av den allmänna aktsamhetsregeln i 19 kap. 1 § vattenlagen och Naturvårdsverkets allmänna råd (AR 90:15). Även fråga om rättegångskostnader enligt 20 kap. 3 § vattenlagen.

Statlig kontroll av vissa kommunala beslut

[K19]3 a §  Om en kommun tillåter en verksamhet eller åtgärd enligt en bestämmelse om undantag som avses i 5 kap. 6 § eller ger dispens från bestämmelserna i 7 kap. 15 §, ska kommunen skicka beslutet till länsstyrelsen.

[S2]Beslut enligt en bestämmelse om undantag som avses i 5 kap. 6 § ska skickas till den länsstyrelse som är vattenmyndighet. Lag (2018:1407).

Prop. 2008/09:119: Paragrafen är ny och har införts med anledning av Lagrådets synpunkter. Bestämmelsen innebär att kommunen är skyldig att till länsstyrelsen sända alla beslut som innebär att kommunen har gett dispens från strandskyddet. Kommunen är inte skyldig att till länsstyrelsen sända beslut om att avslå en ansökan om dispens. Kommunens beslut om att ge dispens bör sändas så snart som möjligt till länsstyrelsen. Den tidsfrist om tre veckor som gäller för länsstyrelsens överprövning enligt 3 b § börjar ...

[K19]3 b §  Länsstyrelsen ska pröva en kommuns beslut som avses i 3 a §, om det finns skäl att anta att

  1. det inte finns förutsättningar för tillåtandet eller dispensen, eller
  2. en brist i ärendets handläggning kan ha haft betydelse för utgången i frågan om tillåtande eller dispens.

[S2]Länsstyrelsen ska inom tre veckor från den dag då kommunens beslut kom in till länsstyrelsen ta ställning till om det finns något sådant prövningsskäl som anges i första stycket och besluta i frågan om en prövning ska ske eller inte. Länsstyrelsens beslut får inte överklagas.

[S3]Länsstyrelsen ska upphäva kommunens beslut, om det inte finns förutsättningar för tillåtandet eller dispensen. Lag (2018:1407).

Prop. 2008/09:119: Paragrafen är ny och innebär att länsstyrelsen är skyldig att på eget initiativ överpröva vissa kommunala beslut om dispens från strandskyddet. Denna skyldighet gäller enligt första stycket om det finns skäl att anta att det inte finns förutsättningar för dispens eller en brist i ärendets handläggning kan ha haft betydelse för utgången i ärendet. Länsstyrelsen är alltså skyldig att i varje enskilt fall som en kommun har gett dispens från strandskyddet pröva om de materiella förutsättningarna ...

  • MÖD 2013:6:Överklagbarhet av länsstyrelsens beslut om strandskyddsdispens enligt 19 kap. 3 b § miljöbalken ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en länsstyrelses beslut efter överprövning av en kommunal nämnds beslut om strandskyddsdispens är överklagbart. En miljöorganisation som uppfyller de kriterier för klagorätt som ställs upp i 16 kap. 13 § miljöbalken har därför haft rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. Mark- och miljödomstolens avvisningsbeslut har upphävts och målet återförvisats dit för prövning i sak.

[K19]3 c §  Länsstyrelsens prövning enligt 3 b § i frågor om undantag som avses i 5 kap. 6 § ska göras av den länsstyrelse som är vattenmyndighet. Lag (2018:1407).

Särskilt om prövningen av miljöfarlig verksamhet

[K19]4 §  Länsstyrelser eller kommunala nämnder ska

  1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt ge den som kan beröras av verksamheten tillfälle att yttra sig,
  2. samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsentliga intressen att bevaka i saken,
  3. hålla sammanträde med den som saken angår och besiktning på platsen om det behövs för utredningen i ärendet, och
  4. underrätta den som har gjort en ansökan eller kommit med synpunkter genom någon annan än honom eller henne själv och ge honom eller henne tillfälle att yttra sig om inte annat följer av 25 § förvaltningslagen (2017:900). Lag (2018:779).

[K19]5 §  I ett ärende som prövas av länsstyrelsen eller en kommunal nämnd ska styrelsen eller nämnden tillämpa bestämmelserna

  1. i 22 kap.1 och 1 d-1 f §§ om ansökans form och innehåll,
  2. i 22 kap. 2 § om en ansökans ingivande och brister i den,
  3. i 22 kap. 2 a § om prövningar som avses i 24 kap.3, 5, 8, 9 och 13 §§,
  4. i 22 kap. 3 § om kungörelses innehåll,
  5. i 22 kap. 6 § om talerätt,
  6. i 22 kap. 9 § om rätt att företräda fastighet,
  7. i 22 kap.12 och 13 §§ om sakkunniga och om att inhämta yttrande,
  8. i 3 kap. 4 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar om undersökning på platsen,
  9. i 22 kap. 25 § första stycket 1-3 och 5-11, andra stycket sista meningen och tredje stycket samt 25 a-25 c och 25 f- 25 h §§ om en tillståndsdoms innehåll,
  10. i 22 kap. 26 § om särskild dom,
  11. i 22 kap. 27 § första stycket, andra stycket andra meningen samt tredje stycket första meningen om uppskjutna frågor och provisoriska föreskrifter,
  12. i 22 kap. 28 § första stycket första meningen om verkställighetsförordnande, och
  13. i 23 kap. 3 § när det gäller särskilt överklagande i frågor om sakkunniga som avses i 22 kap. 12 §. Lag (2022:1100).

Prop. 2001/02:65: I lagrummet anges vilka bestämmelser om miljödomstolarnas handläggning i ansökningsmål som skall tillämpas i ärenden som avgörs av länsstyrelsen resp. den kommunala nämnden. I den förslagna 22 kap. 2 a § nedan föreslås att en tillståndshavare i mål om återkallelse eller omprövning av tillstånd eller villkor skall vara skyldig att ge in den utredning som behövs vid prövningen. Genom den föreslagna hänvisningen till 22 kap. 2 a § kommer dessa bestämmelser att gälla även för länsstyrelsens eller den ...

Prop. 1998/99:64: Ändringen är en följdändring med anledning av ändringen i 22 kap. 25 § miljöbalken.

Prop. 2010/11:125: Paragrafen innehåller följdändringar till ändringar i 22 kap. samt redaktionella ändringar. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Numreringen av punkterna i första stycket justeras med anledning av den tidigare införda punkten 2 a som bör få beteckningen 3.

I andra stycket införs följdändringar med anledning av ...

Prop. 2021/22:210: Paragrafen reglerar vilka bestämmelser i miljöbalken som länsstyrelser och kommunala nämnder som prövar ärenden ska tillämpa.

I första punkten ändras uppräkningen av vilka bestämmelser om ansökans form och innehåll som ska tillämpas, genom att bestämmelsen i 22 kap. 1 g § läggs till. Bestämmelsen i 22 kap. 1 g § reglerar vad en ansökan om tillstånd till en anläggning för vindkraft särskilt ska innehålla. ...

Prop. 2021/22:219: Paragrafen reglerar vilka bestämmelser om förfarandet som ska tillämpas i ett ärende som prövas av länsstyrelsen eller av en kommunal nämnd.

I bestämmelsen införs nya hänvisningar i punkterna 1 och 9. Av den nya hänvisningen i första punkten följer att den nya bestämmelsen i 22 kap. 1 f §, om beräkning av vilket belopp säkerheten ska uppgå ...

  • MÖD 2015:5:Klagorätt ----- Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) fann att organisationen med miljöprövningsdelegationer inom vissa länsstyrelser inte utgör något hinder för en länsstyrelse att i syfte att tillvarata allmänna intressen överklaga ett beslut meddelat av
  • MÖD 2007:14:Tillstånd till nuvarande och utökad återvinningsverksamhet-----I samband med prövning av en ansökan till befintlig och utökad miljöfarlig verksamhet bedömdes förutsättningarna vara sådana att det var både lämpligt och skäligt att som villkor för det nya tillståndet reglera frågan om undersökning av eventuella markföroreningar.
  • MÖD 2002:91:Interimistiskt förordnande i beslut om täkttillstånd enligt 12 kap. miljöbalken-----Frågan i målet gällde om ett täkttillstånd fick tas i anspråk innan det vunnit laga kraft under förutsättning att detta skedde på tillståndshavarens egen risk så som varit praxis enligt naturvårdslagen. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att när det gäller miljöfarlig verksamhet är utgångspunkten att ianspråktagande får ske först när tillståndsbeslutet vunnit laga kraft. Miljöbalkens bestämmelser om miljöfarlig verksamhet gäller i tillämpliga delar även täkter. Ett täkttillstånd får således inte tas i anspråk på tillståndshavarens egen risk. Bestämmelsen om verkställighetsförordnande i 22 kap. 28 § miljöbalken gäller inte täkter. 28 § förvaltningsprocesslagen bör i stället tillämpas. Härigenom kan miljödomstolen förordna att länsstyrelsens tillståndsbeslut skall gälla omedelbart utan hinder av att det inte vunnit laga kraft. MÖD fann slutligen att miljödomstolen inte tagit ställning till bolagets yrkande om interimistiskt beslut och återförvisade målet för prövning i denna del.
  • MÖD 2003:21:Interimistiskt förordnande-----Miljööverdomstolen meddelade verkställighetsförordnande för tillstånd till täktverksamhet med hänvisning till att täkten bedrivits på platsen under ansenlig tid, att de enskilda motstående intressena inte hade sådan tyngd att de i sig talade emot samt att det saknades skäl att anta att det skulle uppkomma beaktansvärda, irreversibla verkningar pga. förordnandet.
  • MÖD 2014:13:Villkor avseende buller i tillstånd till hamnverksamhet ----- I mål om slutligt villkor avseende begränsning av buller upphävde Mark- och miljööverdomstolen villkoret om bullerbegränsning som omfattade kolonistugeområde då kolonistugorna inte kunde jämställas med bostäder vid en bedömning av behovet av villkor rörande buller. Mark- och miljööverdomstolen avvisade även kommunens talan då den inte kunde sägas beröra miljöintressen eller andra allmänna intressen på sätt som grundade klagorätt.
  • MÖD 2022:12:klagorätt ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en länsstyrelse i egenskap av miljöprövningsdelegation inte är att anse som en förvaltningsmyndighet enligt 5 kap. 2 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar. Länsstyrelsen i den egenskapen blir då inte heller motpart till en enskild som överklagar miljöprövningsdelegationens beslut till mark- och miljödomstolen och har därmed inte rätt att överklaga mark- och miljödomstolens dom.
  • MÖD 2005:27:Avvisning av överklagande-----Miljödomstolen fann att miljökonsekvensbeskrivningen inte kunde godtas i förevarande skick och beslutade därför att återförvisa målet till länsstyrelsen för komplettering. I beslutet angavs att beslutet enligt 34 § andra stycket förvaltningsprocesslagen inte kunde överklagas. Bolaget överklagade emellertid beslutet och anförde bl.a. att beslutet var överklagbart. Miljööverdomstolen fann att återförvisningsbeslutet inte innefattade avgörande av fråga som inverkade på målets utgång och avvisade därför överklagandet.
  • MÖD 2016:32:Tillstånd till gruppstation för vindkraftverk ----- Mark- och miljööverdomstolen har föreskrivit bullervillkor med hänsyn tagen till närliggande gruppstation där dom meddelas samma dag. De båda verksamheterna får dela på bullerutrymmet. Domstolen har tagit bort föreskrifter om samråd med tillsynsmyndigheten eftersom dessa inte följts upp med motsvarande delegation till tillsynsmyndigheten att besluta villkor.

[K19]6 §  En ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § ska innehålla en beskrivning av verksamhetens eller åtgärdens konsekvenser för syftet med att bevara området och en redogörelse för de alternativ som övervägts med en motivering till varför ett visst alternativ valts. Om det enligt 6 kap. krävs en specifik miljöbedömning, ska ansökan innehålla en miljökonsekvensbeskrivning enligt det kapitlet. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen är ny. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att det till en ansökan om tillstånd alltid ska finnas ett underlag som uppfyller kraven i artikel 6.3 i art- och habitatdirektivet på att alla projekt som kan påverka ett Natura 2000-område ska bedömas med avseende på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området. Verksamheter och åtgärder som omfattas av bestämmelsen omfattas som huvudregel av kraven på specifik miljöbedömning i 6 kap. Av 6 kap. 20 § första stycket ...

20 kap. Har upphävts genom lag (2010:923).

[K21]1 §  Mark- och miljödomstol prövar som första instans mål om

  1. miljöfarlig verksamhet som är ansökningsmål enligt 1 a § första stycket,
  2. vattenverksamhet och vattenanläggningar enligt 11 kap. samt lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, utom verksamheter som avser markavvattning vilka ska prövas av länsstyrelsen och säkerhetsklassificering av dammar,
  3. markavvattningar som enligt lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet har överlämnats från länsstyrelsen eller anmälts av en lantmäterimyndighet,
  4. ersättning för skada och intrång enligt 28 kap.2-5 §§,
  5. ersättning och inlösen vid ingripande av det allmänna enligt denna balk och vid vattenverksamhet, om inte annat har särskilt föreskrivits,
  6. ersättning för miljöskador och inlösen enligt 32 kap., talan om förbud eller försiktighetsmått enligt 32 kap. 12 § samt grupptalan enligt 32 kap. 13 §,
  7. fördelning av solidariskt ansvar mellan flera enligt 10 kap.6 och 7 §§ på talan av någon av de solidariskt ansvariga,
  8. utdömande av vite enligt ett föreläggande som har förenats med vite med stöd av balken, efter särskild ansökan av den myndighet som har beslutat vitesföreläggandet eller, om vitesföreläggandet har beslutats i förfarandet, med tillämpning av 6 § andra stycket lagen (1985:206) om viten,
  9. kostnadsansvar för fastighetsägare enligt 10 kap. 9 §,
  10. fördelning av kostnader för gemensamt utnyttjande av information enligt det som följer av artiklarna 27.6 och 30.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG,
  11. fördelning av kostnader för utbyte av information enligt det som följer av artikel 62.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG,
  12. fördelning av kostnader för gemensamt utnyttjande av information enligt det som följer av artikel 63.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter, och
  13. ersättningsansvar enligt 15 kap. 16 b § första stycket för godkända producentansvarsorganisationer för förpackningar.

[S2]Mark- och miljödomstol prövar, om inte annat är föreskrivet, efter överklagande enligt 19 kap. 1 § tredje stycket, länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut enligt denna balk eller föreskrifter som har meddelats med stöd av balken samt enligt lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Att mark- och miljödomstol efter överklagande prövar Kronofogdemyndighetens beslut om handräckning framgår av 26 kap. 17 § andra stycket. Lag (2022:1100).

Prop. 2012/13:35: Eftersom paragrafen är i 21 kap. tas hänvisningen till 21 kap. bort i första stycket första punkten. En språklig modernisering görs i åttonde punkten.

En ny tionde punkt tas in i första stycket. Den innebär att mål om krav på kostnadsansvar för fastighetsägare när avhjälpandeåtgärder har medfört värdeökning eller annan nytta enligt 10 kap. 9 § är stämningsmål enligt miljöbalken. Detta får till ...

Prop. 2021/22:219: Paragrafen innehåller en uppräkning av vilka mål som mark- och miljödomstolen prövar som första instans.

I bestämmelsen i första stycket 13, som är ny, anges att mark- och miljödomstolen som första instans prövar mål om ersättningsansvar enligt 15 kap. 16 b § första stycket för godkända producentansvarsorganisationer för förpackningar. Vad som avses med en producentansvarsorganisation anges i 15 kap. 9 §. Övriga ändringar i paragrafen är endast redaktionella.

Övervägandena ...

  • MÖD 2012:59:Regresstalan om ersättning för efterbehandlingskostnader m.m. ----- Efter köp av en fastighet på vilken bedrivits industriell verksamhet sedan början av 1900-talet har en större petroleumförekomst upptäckts i marken. En byggnad (f.d. textilfabrik) har rivits av köparen i syfte att exploatera marken för bostadsändamål. Efter sanering av fastigheten har köparen väckt talan och regressvis yrkat ersättning för dessa kostnader av säljaren. Säljaren har i genstämning yrkat fastställelse av att bolaget på grund av en friskrivningsklausul inte är skyldigt att betala ersättning för efterbehandlingskostnaderna. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att mark- och miljödomstol är behörig att pröva de köprättsliga invändningarna. I målet har bevisning åberopats om oljeförekomstens ålder och frågor om bevisbörda m.m. har aktualiserats. Båda parter har betraktats som verksamhetsutövare som bidragit till föroreningen. Vid fördelningen av det solidariska ansvaret har bolaget som utfört saneringen bedömts skyldig att stå för den andel av kostnaden som belöper på bolagets verksamhetstid (3 år jämfört med 15 år).
  • MÖD 2006:54:Tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin och deponera anrikningssand m.m.-----Ett bolag hade ansökt om tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin som var nödvändigt som process- och reningssteg för verksamheten vid ett anrikningsverk, som man sedan tidigare hade tillstånd till. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att prövningen måste samordnas och avse utsläpp av vatten från båda verksamheterna. MÖD förklarade det tillåtligt att anlägga ett nytt sandmagasin samt att där deponera anrikningssand från gruvverksamhet under förutsättning att bolaget enligt åtagande inkom med ansökan om omprövning av villkoren för utsläpp till vatten från anrikningsverket. Själva tillståndsprövningen av det nya sandmagasinet återförvisades av MÖD till miljödomstolen. I målet gjorde MÖD en ingående granskning av aktuella dammsäkerhetsfrågor. MÖD fann också att det förelåg skäl att meddela tillstånd ( 22 kap. 26 § 2 st. miljöbalken) till de arbeten som behövde utföras för att färdigställa sandmagasinet. Villkor för detta tillstånd meddelades också. MÖD avslog däremot yrkandet om att detta tillstånd skulle få tas i anspråk även om domen inte vunnit laga kraft, s.k. verkställighetsförordnande.
  • MÖD 2012:32:Avvisning av överklagande av beslut om CITES-intyg ----- Fråga om överklagande av Jordbruksverkets beslut i enlighet med 68 § artskyddsförordningen (2007:845) om CITES-intyg enligt art. 8.3 i rådets förordning (EG) nr 338/97 ska prövas av mark- och miljödomstol eller av allmän förvaltningsdomstol. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att Jordbruksverkets beslut är ett beslut enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av miljöbalken, varför ett överklagande av beslutet ska prövas av mark- och miljödomstol.
  • MÖD 2004:1:Avvisad ansökan om omprövning av villkor för säkerhetshöjande åtgärder i Torphammars kraftverk, Gimån.----- Bolaget hade ansökt om ändring av villkor i gällande tillstånd för öppnandet av ett tidigare igengjutet bottenutskov i kraftverket. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att ändringen inte avsåg något befintligt villkor eller någon annan bestämmelse i gällande tillstånd. MÖD delade miljödomstolens uppfattning att åtgärden var en sådan ändring av damm som kräver tillstånd varför det till ansökan skall bifogas en miljökonsekvensbeskrivning. Då bolaget förklarat sig inte ha för avsikt att följa ett föreläggande med denna innebörd var det rätt av miljödomstolen att avvisa ansökan.
  • MÖD 2021:11:Interimistiskt förbud i fråga om skogsavverkning ----- Skogsstyrelsen har efter anmälan om skogsavverkning fattat beslut enligt bestämmelser i skogsvårdslagen att förbjuda vissa åtgärder inom en fastighet. Beslutet har även ansetts innefatta att Skogsstyrelsen tagit ställning till att något ingripande inte behövs med stöd av 12 kap. 6 § miljöbalken. En miljöorganisation har enligt artikel 9.3 i Århuskonventionen haft rätt att överklaga beslutet enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.

[K21]1 a §  Ansökningsmål är mål

  1. om tillstånd till miljöfarlig verksamhet som avses i 9 kap. 6 § som inte ska prövas av en länsstyrelse eller en kommun enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 9 kap. 8 §,
  2. om tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap. 9 § som inte ska prövas av en länsstyrelse,
  3. om godkännande enligt 11 kap. 16 § av ett utfört ändrings- eller lagningsarbete eller av åtgärder som strider mot meddelade bestämmelser om innehållande och tappning av vatten, om arbetet eller åtgärderna inte avser en markavvattning som ska prövas av en länsstyrelse,
  4. om tillstånd enligt 11 kap. till utrivning av en vattenanläggning eller tillståndsprövning enligt 11 kap. 22 §,
  5. om förlängning enligt 24 kap. 2 § andra stycket av genomförandetiden eller den tid inom vilken verksamheten ska ha satts igång,
  6. om återkallelse eller förbud mot fortsatt verksamhet enligt 24 kap. 3 §,
  7. om omprövning enligt 24 kap.514 §§ som inte ska prövas av en länsstyrelse eller en kommun enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 9 kap. 8 §,
  8. enligt 7 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, eller
  9. om omprövning enligt 7 kap.1315 §§ lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

[S2]Mark- och miljödomstol får besluta att ett ansökningsmål som gäller uteslutande en viss eller vissa sakägare ska behandlas enligt det som gäller för stämningsmål enligt 7 kap. lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, om sökanden medger det och målet kan avgöras med bindande verkan endast mot dessa sakägare. Lag (2018:1407).

Prop. 2012/13:35: En språklig modernisering görs i första stycket första punkten.

Första stycket sjunde punkten ändras för att återspegla att vissa omprövningar görs av länsstyrelsen eller kommunen. Sådana mål är inte ansökningsmål hos mark- och miljödomstolarna. Hänvisningen till prövning enligt bl.a. 24 kap. 8 § innebär att omprövningsreglerna omfattar även prövning av en verksamhetsutövares begäran om att ett tillstånd ska upphävas. Den nuvarande hänvisningen i fråga om omprövning ...

Prop. 2010/11:125: Ändringen innebär att en hänvisning till miljödomstol ändrats till att i stället gälla mark- och miljödomstol. I övrigt görs rent språkliga och redaktionella justeringar.

  • MÖD 2014:19:Inhibition ----- Efter det att en anmälan gjorts om uppförande av en brygganläggning har sökande förelagts att ansöka om tillstånd till vattenverksamhet och dessutom förelagts att ta bort den redan uppförda anläggningen. Föreläggandena fastställdes av Mark- och miljööverdomstolen i dom. I det senare tillståndsmålet yrkade sökanden vid mark- och miljödomstolen inhibition av domen såvitt gällde borttagande av brygganläggningen. Den åberopade bestämmelsen i 7 kap. 12 § restvattenlagen har inte ansetts tillämplig. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att det inte heller finns annan grund för att förordna att det lagakraftvunna föreläggandet tills vidare inte ska gälla.

[K21]2 §  Talan i mål som inte enligt 1 a § är ansökningsmål väcks genom ansökan om stämning, om inte annat är särskilt föreskrivet. Beträffande vissa stämningsmål finns föreskrifter i 7 kap. lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Mål som har överklagats till en mark- och miljödomstol handläggs enligt bestämmelserna i 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar. Lag (2010:923).

Prop. 2001/02:65: Hänvisningen till nuvarande 20 kap. 3 § tredje stycket har ändrats som en följd av förslaget att slopa nuvarande andra stycke.

[K21]3 §  Även i annat fall än som avses i 14 kap.17 §§rättegångsbalken får mål eller ärende enligt denna balk handläggas i en och samma rättegång, om de har samma sökande och avser samma verksamhet eller verksamheter som har samband med varandra. Om en mark- och miljödomstol prövar ett sådant mål eller ärende, får en ansökan i ett annat sådant ärende göras hos domstolen, även om ärendet annars skulle ha prövats av en förvaltningsmyndighet eller kommun. Om ett ärende som prövats av en förvaltningsmyndighet eller kommun handläggs gemensamt med ansökningsmål, gäller inte vad som sägs i 5 kap.14 §§ lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar.

[S2]En mark- och miljödomstol får vid handläggningen av ett mål eller ärende som sägs i första stycket förbehålla sig prövningen av ett annat sådant ärende som handläggs vid en förvaltningsmyndighet eller en kommun.

[S3]Vad som sägs i första och andra styckena om ärenden gäller enbart sådana ärenden där myndighetens avgörande inte slutligen kan överklagas till regeringen. Lag (2010:923).

Prop. 2001/02:65: Den föreslagna ändringen ökar domstolarnas möjligheter till gemensam handläggning genom att möjligheten till sammanläggning kommer att gälla för ärenden som handläggs vid i princip alla förvaltningsmyndigheter. Effektiviteten kommer därmed att öka. Det föreslagna ordvalet, ”förvaltningsmyndighet”, överensstämmer med vad som sägs i rubriken till 19 kap. Ändringen skall endast tillämpas på sådana mål där domstolsprövning ingår i prövningsordningen. I det nya tredje stycket klargörs därför att enbart ...

  • MÖD 2002:23:Tillstånd att leda bort inläckande grundvatten från tunnel-----Banverket hade ansökt om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för avledning och bortledning av grundvatten i samband med tunneldrivning. Miljödomstolen meddelade villkor dels för avledandet, dels för utsläppet av blandat process- och grundvatten i recipienten. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg däremot att tillståndsprövningen endast kunde omfatta själva vattenverksamheten, dvs. bortledandet av grundvatten. Domstolen fann nämligen att förutsättningar saknades att utan ansökan från Banverket pröva den miljöfarliga verksamheten som tunneldrivningen utgjorde eller de utsläpp och olägenheter som tunneldrivningen skulle kunna förorsaka. Den miljöfarliga verksamheten fick i istället regleras med stöd av bestämmelserna om tillsyn i 26 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen upphävde därför utsläppsvillkoren för avloppsvatten.
  • MÖD 2007:12:Tillstånd till underhållsmuddring m.m.-----Miljödomstolen gav sökanden tillstånd att underhållsmuddra i en hamn, men lämnade yrkandet om dispens från förbudet i 15 kap. 31 § miljöbalken att få dumpa muddermassorna i havet utan bifall med hänvisning till att sedimenten från den inre hamnen hade en hög föroreningshalt och att uppgifter om halten av organiska tennföreningar (TBT) saknades. I Miljööverdomstolen (MÖD) utförde sökanden kompletterande undersökningar av sedimenten. Naturvårdsverket yttrade sig hos MÖD och förordade att de av TBT förorenade massorna skulle avskiljas och tas upp på land, men ansåg att övriga massor borde kunna dumpas till havs på den av sökanden föreslagna platsen. Miljööverdomstolen lämnade sökanden begärd dispens för dumpning av massor med lägre halt av TBT än gränsvärdet 200 µg/kg TS. Dispensen förenades med ett antal villkor.
  • MÖD 2007:21:Fråga om förutsättningar att medge generell dispens från gränsvärden i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall-----En miljödomstol meddelade tillstånd att deponera avfall med lakningsvärden som var tre gånger högre än de gränsvärden som angavs i Naturvårdsverkets föreskrifter. Miljööverdomstolen ansåg att domstolen visserligen hade haft behörighet att pröva frågan om dispens från föreskrivna gränsvärden, däremot inte att medge en generell dispens för alla gränsvärden i Naturvårdsverkets föreskrifter. Villkoret upphävdes.
  • MÖD 2018:18:Avverkningsförbud ----- Skogsstyrelsen förbjöd en skogsägare att genomföra avverkning i ett område där det förekommer lavskrikor eftersom det enligt artskyddsförordningen är förbjudet att skada lavskrikans fortplantningsområden eller viloplatser. Mark- och miljödomstolen undanröjde beslutet på den grunden att Skogsstyrelsen inte är dispens- eller tillsynsmyndighet i artskyddsfrågan och inte har möjlighet att göra en sådan proportionalitetsbedömning som krävs enligt MÖD:s uttalanden i det s.k. bombmurklemålet. MÖD konstaterar att Skogsstyrelsen, vid sidan om länsstyrelsen, har ett tillsynsansvar när det gäller artskyddsfrågor. Eftersom frågan om artskyddsdispens och därmed sammanhängande frågor om proportionalitet kan prövas efter ansökan om dispens hos länsstyrelsen eller, under vissa förutsättningar, direkt i domstol har det inte funnits anledning att undanröja Skogsstyrelsens beslut av de skäl som mark- och miljödomstolen anfört. MÖD har därför återförvisat målet till mark- och miljödomstolen. Återförvisningen har skett till den domstol inom vars domsaga Skogsstyrelsens lokala enhet fattade beslut och inte till den domstol inom vars domsaga Skogsstyrelsen har sitt säte.
  • MÖD 2011:41:Tillståndsprövning av ansökningar om uppförande av gruppstation för vindkraft ----- Då två olika verksamhetsutövare var för sig ansökt om tillstånd för uppförande av vindkraftverk inom samma vindkraftpark kan prövningarna inte ske i en och samma rättegång. En samordnad prövning ska dock ske av den gemensamma miljöpåverkan som verksamheterna orsakar.
  • MÖD 2007:11:Gemensam handläggning av mål-----Miljödomstolen har med stöd av 21 kap. 3 § miljöbalken handlagt och avgjort ett överklagande angående dispens från markavvattningsförbud gemensamt med en ansökan om tillstånd till markavvattning. Miljööverdomstolen (MÖD) särskiljde målen på grund av att motsvarande bestämmelse om gemensam handläggning saknas för MÖD:s prövning. I dispensmålet meddelades inte prövningstillstånd (M 393-07), ett beslut som inte får överklagas enligt 23 kap. 8 § miljöbalken, medan tillståndsmålet (M 580-06) avgjordes genom dom.

[K21]4 §  Väcker någon talan vid mark- och miljödomstolen om förbud mot miljöfarlig verksamhet eller om skyldighet för den som utövar eller ämnar utöva sådan verksamhet att vidta försiktighetsmått och är frågan om tillstånd till verksamheten enligt denna balk under prövning eller kommer den under prövning innan mark- och miljödomstolen har avgjort målet, får mark- och miljödomstolen inte avgöra målet förrän tillståndsfrågan har prövats. Lag (2010:923).

  • MÖD 2008:25:Föreläggande att ansöka om tillstånd till miljöfarlig verksamhet ----- Ett återvinningsföretag, vars pågående verksamhet inte var tillståndspliktig, förelades i ett tillsynsärende att vid vite ansöka om tillstånd. Miljödomstolen, dit grannar klagat med yrkande om förbud mot verksamheten, fann att lokaliseringen var olämplig och förbjöd verksamheten. Miljööverdomstolen ansåg att det inte var lämpligt att grunda ett förbud på osäkerhet om verkningarna av viss miljöfarlig verksamhet, när det fanns möjlighet att i en tillståndsprövning utreda förhållandena. Miljödomstolens domslut upphävdes och föreläggandet om att ansöka om tillstånd fastställdes.

[K21]5 §  Har en tillsynsmyndighet med stöd av 26 kap. 9 § första stycket förbjudit miljöfarlig verksamhet eller beslutat att den som bedriver eller avser att bedriva sådan verksamhet skall vidta försiktighetsmått och begärs tillstånd enligt denna balk, kan mark- och miljödomstolen, om sökanden ställer säkerhet för kostnad och skada, bestämma att tillsynsmyndighetens beslut inte får verkställas förrän tillståndsfrågan har avgjorts eller domstolen föreskriver något annat.

[S2]I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen och förvaras av länsstyrelsen. Lag (2010:923).

6 § Har upphävts genom lag (2010:923).

[K21]7 §  Om mark- och miljödomstolen finner att en verksamhet eller åtgärd endast kan tillåtas enligt 2 kap. 9 § första stycket eller 10 § eller enligt 7 kap. 29 §, ska mark- och miljödomstolen med eget yttrande överlämna frågan till regeringen för prövning. Detsamma gäller om regeringen ska pröva tillåtligheten enligt 17 kap. 1 § eller om regeringen har förbehållit sig prövningen av tillåtligheten enligt 17 kap. 3 §.

[S2]Om mark- och miljödomstolen finner att ett mål hos domstolen rör även ett annat allmänt intresse av synnerlig vikt än sådant som avses i 1 kap. 1 §, ska domstolen med eget yttrande överlämna målet till regeringen för prövning. Detsamma gäller om Naturvårdsverket eller Havs- och vattenmyndigheten begär att målet av sådan anledning ska överlämnas till regeringen. Är det fråga om en statlig myndighets beslut som rör Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt, ska domstolen alltid med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för prövning. Lag (2011:608).

Prop. 2000/01:111: Tillägget i första stycket är en följdändring med anledning av de nya bestämmelserna i 7 kap. 29 och 29 b §§.

  • MÖD 2005:13:Inhibition m.m.-----Försvarsmakten hade ansökt om tillstånd till militär verksamhet vid Malmens flygplats i Linköpings kommun. Miljödomstolen hade genom det överklagade beslutet prövat ett inhibitionsyrkande, framställt av Försvarsmakten, trots att ärendet enligt 21 kap. 7 § miljöbalken skulle överlämnas till regeringen för avgörande. Miljööverdomstolen (MÖD) undanröjde beslutet och återförvisade frågan om inhibition till miljödomstolen för fortsatt handläggning. I skälen anförde MÖD att miljödomstolen inte var behörig att slutligt avgöra målet och då inte heller kunde anses behörig att meddela inhibition eller i övrigt förordna rörande saken.
  • MÖD 2006:44:Tillstånd till anläggande av en järnvägsbro m.m.-----Efter att regeringen vid prövning av en ansökan enligt 17 kap. miljöbalken tillåtit Banverket att bygga en järnväg (del av Botniabanan) ansökte Banverket hos miljödomstolen om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § (avseende Natura 2000-områden) och 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet). Miljödomstolen meddelade tillstånd som överklagades. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att en tillståndsmyndighet vid sin prövning av en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, måste anses vara bunden av regeringens föregående tillåtlighetsbedömning (17 kap. MB) som i detta fall inkluderade påverkan på Natura 2000-områdena. På grund av att prövningens omfattning bara kom att gälla villkor för tillståndet avslog MÖD begäran om att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen angående alternativa järnvägssträckningar. I sak hade regeringen inte tagit slutlig ställning till frågan om vilka kompensationsåtgärder som krävdes för att meddela tillstånd. MÖD uttalade att en åtgärd, för att fylla sin funktion som kompensation, i huvudsak skall vara genomförd redan när intrånget i Natura 2000-området sker. Därför var det inte möjligt att sätta en av Banverket föreslagen kompensationsåtgärd, en våtmark som eventuellt skulle kunna komma i konflikt med flygsäkerhetsintressen, på prövotid. De kompensationsåtgärder som Banverket i övrigt hade presenterat befanns inte vara tillräckliga. MÖD upphävde miljödomstolens domar och visade målen åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.
  • HFD 2018:47:Ett yrkande om ersättning för rättegångskostnader vid mark- och miljödomstol i ett av domstolen till regeringen överlämnat mål om tillstånd att bedriva viss verksamhet ska inte prövas av regeringen utan av domstolen.
  • MÖD 2000:31:Forum för prövning av miljöfarlig verksamhet som bedrivs av Försvaret -----Ansökningar från Försvaret om att bedriva miljöfarlig verksamhet ska enligt grunderna för 21 kap. 7 § miljöbalken alltid överlämnas till regeringen för prövning i sak, oavsett om tillståndsansökan ingivits före eller efter miljöbalkens ikraftträdande.

22 kap. Förfarandet vid mark- och miljödomstolarna i ansökningsmål

Prop. 1998/99:64: I 22 kap 6 § ges Statens räddningsverk rätt att föra talan i mål för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen avseende säkerhetsfrågor. I anledning härav görs även en följdändring i 22 kap. 4 §.

  • MÖD 2006:54:Tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin och deponera anrikningssand m.m.-----Ett bolag hade ansökt om tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin som var nödvändigt som process- och reningssteg för verksamheten vid ett anrikningsverk, som man sedan tidigare hade tillstånd till. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att prövningen måste samordnas och avse utsläpp av vatten från båda verksamheterna. MÖD förklarade det tillåtligt att anlägga ett nytt sandmagasin samt att där deponera anrikningssand från gruvverksamhet under förutsättning att bolaget enligt åtagande inkom med ansökan om omprövning av villkoren för utsläpp till vatten från anrikningsverket. Själva tillståndsprövningen av det nya sandmagasinet återförvisades av MÖD till miljödomstolen. I målet gjorde MÖD en ingående granskning av aktuella dammsäkerhetsfrågor. MÖD fann också att det förelåg skäl att meddela tillstånd ( 22 kap. 26 § 2 st. miljöbalken) till de arbeten som behövde utföras för att färdigställa sandmagasinet. Villkor för detta tillstånd meddelades också. MÖD avslog däremot yrkandet om att detta tillstånd skulle få tas i anspråk även om domen inte vunnit laga kraft, s.k. verkställighetsförordnande.
  • MÖD 2017:5:Klagorätt ----- En länsstyrelse överklagade en annan länsstyrelses beslut att godkänna ett ingivet kontrollprogram. Mark- och miljödomstolen avvisade överklagandet. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att beslutet, varigenom det ingivna kontrollprogrammet godkändes, inte kan anses utgöra ett led i tillståndsprövningen och att det därför inte omfattas av bestämmelsen om talerätt i 22 kap. 6 § miljöbalken. Någon annan bestämmelse som uttryckligen ger länsstyrelsen rätt att överklaga beslutet finns inte och länsstyrelsen kan därför inte tillerkännas klagorätt enligt 16 kap. 12 § första stycket 4 miljöbalken. Det har inte heller framkommit att beslutet angår länsstyrelsen i den mening som avses i 16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken. Det var därför rätt av mark- och miljödomstolen att avvisa överklagandet.

[K22]1 §  En ansökan i ett ansökningsmål ska vara skriftlig. Den ska innehålla

  1. ritningar och tekniska beskrivningar med uppgifter om förhållandena på platsen, om produktionsmängd eller liknande, om användningen av råvaror, andra insatsvaror och ämnen och om energianvändning,
  2. uppgifter om utsläppskällor, om arten och mängden av alla förutsebara utsläpp och om förslag till de åtgärder som kan behövas dels för att förebygga uppkomsten av avfall, dels för att förbereda för återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning av det avfall som anläggningen ger upphov till,
  3. en miljökonsekvensbeskrivning när det krävs enligt 6 kap.,
  4. förslag till skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått samt de övriga uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. följs,
  5. förslag till övervakning och kontroll av verksamheten,
  6. det handlingsprogram och den säkerhetsrapport som krävs enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, om den verksamhet eller åtgärd som målet avser omfattas av den lagen,
  7. en statusrapport när det krävs enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 10 kap. 21 § första stycket 5,
  8. en avfallshanteringsplan för utvinningsavfall när en sådan krävs enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 kap. 40 §, och
  9. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1-8. Lag (2022:1100).

Prop. 2001/02:65: Av rådets direktiv (96/61/EG) av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar stadgas i artikel 6 att medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att en tillståndsansökan som lämnas till den behöriga myndigheten innehåller i artikeln närmare angivna uppgifter. EG-kommissionen menar att det svenska genomförandet brister därför att det i svensk författning saknas bestämmelser om att en ansökan om tillstånd skall innehåll uppgifter ...

Prop. 1998/99:64: Ändringen i första stycket 6 innebär att en säkerhetsrapport skall inges i de fall verksamheten omfattas av lagen (1999:000) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Den särskilda kopplingen mellan nämnda lag avseende de verksamheter som omfattas av kravet på säkerhetsrapport och miljöbalkens tillståndsregler framgår ...

Prop. 2016/17:200: Paragrafen reglerar kraven på vad en ansökan i ansökningsmål ska innehålla.

Första stycket innehåller ett antal redaktionella ändringar i syfte att göra bestämmelsen och språket i densamma mer logiskt och tydligt. Utöver de redaktionella ändringarna föreslås en ändring i första stycket tredje punkten med anledning av det nya 6 kap. miljöbalken. Den ändringen innebär att det uttryckliga kravet på ...

Prop. 2012/13:35: Paragrafen innehåller bestämmelser om vad en ansökan i ett ansökningsmål ska innehålla.

I första stycket görs ett tillägg i andra punkten. Tillägget gör det obligatoriskt att även ange de åtgärder för förberedelse för återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning av det avfall som anläggningen ger upphov till. Med ändringen genomförs industriutsläppsdirektivets artikel 12.1 h.

En ny sjunde punkt införs i första stycket. Den innebär ...

Prop. 2021/22:219: Paragrafen reglerar vad en ansökan i ett ansökningsmål ska innehålla.

En ny åttonde punkt införs. Den innebär att om verksamheten omfattas av krav på att det ska finnas en avfallshanteringsplan för utvinningsavfall ska en sådan plan finnas med i ansökan. Bestämmelser om avfallshanteringsplan för utvinningsavfall finns i utvinningsavfallsförordningen.

Av 19 kap. 5 § 1 framgår att bestämmelsen ska tillämpas även i ett ärende som prövas av länsstyrelsens ...

  • MÖD 2004:9:Avvisad ansökan om tillstånd enligt 9 kap. och 11 kap. miljöbalken----- Miljödomstolen har avvisat en ansökan om tillstånd till dels utpumpning av vatten från Isätragruvan i Österåkers kommun, dels förläggning av uppgrävda massor i densamma, med motiveringen att ansökan – trots kompletteringar - varit så bristfällig att den inte kunde läggas till grund för prövning av målet. Vidare noterade miljödomstolen att miljökonsekvensförfarandet inte genomförts på det sätt som föreskrivs i 6 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD), som fastställde miljödomstolens avvisningsbeslut, konstaterade att varken verksamhetens omfattning eller miljökonsekvenser kunde bestämmas med ledning av ansökan, inte ens efter de nya kompletteringar som gjorts i MÖD.
  • MÖD 2005:47:Tillstånd till ökad produktion vid en kartongfabrik-----Miljödomstolen hade vid tillståndsgivning funnit att bolagets uppgifter om transporter till och från anläggningarna var tillräckliga och inte behövde utredas ytterligare. Naturvårdsverket överklagade och yrkade prövotidsvillkor ang transportfrågan. Miljööverdomstolen (MÖD) avslog överklagandet och fann att förhållandena i målet i allt väsentligt var jämförbara med dem som rådde i ett annat mål prövat av Högsta domstolen där det inte framkommit att det fanns ett verkligt behov av prövotidsförordnande för transporter. MÖD fann vidare att det inte heller hade framkommit något som talade för att verkningarna av transporterna i anläggningens närområde påkallade ett prövotidsförordnande. Två ledamöter var skiljaktiga.
  • MÖD 2016:29:Avvisning av statusrapport ----- Något krav att inge en statusrapport för IED-verksamheten har inte förelegat, eftersom det varken skedde i samband med en tillståndsansökan eller efter det att verksamheten för första gången omfattas av huvudslutsatser. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att det saknas hinder mot att ge in en statusrapport till tillsynsmyndigheten vid andra tidpunkter än de där en sådan rapport krävs. Länsstyrelsen har därför inte haft rätt att avvisa statusrapporten.
  • MÖD 2006:57:Tillstånd att bygga om färjelägen ----- Vägverket hade i en ansökan om tillstånd att bygga om två färjelägen inte redovisat olägenheterna av färjetrafiken. Om olägenheterna av en följdverksamhet är allt för allvarliga kan en ansökan om tillstånd ytterst komma att avslås. (NJA 1977 s. 558 och NJA 2004 s. 421). Eftersom Vägverket hade rådighet över sina egna färjor hade verket rättslig möjlighet att efterkomma villkor om bl.a. vilka färjor som fick trafikera leden. Avsaknaden av uppgifter om färjetrafikens miljöpåverkan ansåg MÖD vara en brist i miljökonsekvensbeskrivningen (MKB). Vidare saknades i MKB:n och i ansökan alternativa lokaliseringar av färjeläget på Yxlan. Ansökan kunde därmed inte läggas till grund för en tillåtlighetsprövning. MÖD undanröjde och återförvisade målet till miljödomstolen.
  • MÖD 2002:91:Interimistiskt förordnande i beslut om täkttillstånd enligt 12 kap. miljöbalken-----Frågan i målet gällde om ett täkttillstånd fick tas i anspråk innan det vunnit laga kraft under förutsättning att detta skedde på tillståndshavarens egen risk så som varit praxis enligt naturvårdslagen. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att när det gäller miljöfarlig verksamhet är utgångspunkten att ianspråktagande får ske först när tillståndsbeslutet vunnit laga kraft. Miljöbalkens bestämmelser om miljöfarlig verksamhet gäller i tillämpliga delar även täkter. Ett täkttillstånd får således inte tas i anspråk på tillståndshavarens egen risk. Bestämmelsen om verkställighetsförordnande i 22 kap. 28 § miljöbalken gäller inte täkter. 28 § förvaltningsprocesslagen bör i stället tillämpas. Härigenom kan miljödomstolen förordna att länsstyrelsens tillståndsbeslut skall gälla omedelbart utan hinder av att det inte vunnit laga kraft. MÖD fann slutligen att miljödomstolen inte tagit ställning till bolagets yrkande om interimistiskt beslut och återförvisade målet för prövning i denna del.
  • MÖD 2003:21:Interimistiskt förordnande-----Miljööverdomstolen meddelade verkställighetsförordnande för tillstånd till täktverksamhet med hänvisning till att täkten bedrivits på platsen under ansenlig tid, att de enskilda motstående intressena inte hade sådan tyngd att de i sig talade emot samt att det saknades skäl att anta att det skulle uppkomma beaktansvärda, irreversibla verkningar pga. förordnandet.
  • MÖD 2002:15:Avvisad ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk----- Miljödomstolen hade avvisat bolagets ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk utan att förelägga bolaget att avhjälpa bristerna i ansökan genom ett kompletteringsföreläggande. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att ansökan pga. avsaknaden av samråd var ofullständig. Inte heller var det möjligt för sökanden att avhjälpa bristen genom att genomföra samrådet i efterhand eftersom samrådsförfarandet skall vara en integrerad del av arbetet med att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). MÖD fann att miljödomstolens beslut att avvisa ansökan var riktigt då en godtagbar MKB är en nödvändig processförutsättning. MÖD framhöll dock att det bara är i undantagsfall som en domstol eller myndighet skall avvisa en ansökan utan att först ha förelagt sökanden att avhjälpa eventuella brister.
  • MÖD 2002:18:Tillstånd till verksamheten vid ett värmeverk-----Efter att miljödomstolen meddelat tillstånd överklagade länsstyrelsen och yrkade att målet skulle återförvisas därför att miljökonsekvensbeskrivningen inte tillräckligt redovisade konsekvenserna av att byta ut fossil olja mot tallbecksolja i en panna. Miljööverdomstolen avslog denna begäran med hänvisning till att dessa uppgifter inte hade någon avgörande betydelse för prövningen i målet samt att kostnaden för en sådan utredning inte stod i rimlig proportion till nyttan. Även frågor om utsläpp till luft av stoft, svavel och kväveoxider.
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.
  • MÖD 2002:34:Föreläggande enligt miljöbalken-----Länsstyrelsen förbjöd ett bolag att ta en mottagningsstation för perättiksyra i drift innan bolaget erhållit tillstånd för stationen. Miljööverdomstolen fann att mottagningsstationen var så konkret beskriven i bolagets ansökan till Koncessionsnämnden att den fick anses ha prövats genom nämndens beslut och således omfattades av gällande tillstånd. Det var således fel av tillsynsmyndigheten att förelägga bolaget att ansöka om tillstånd och förbjuda bolaget att ta stationen i bruk. Vidare förelåg det inte heller skyldighet för bolaget att ansöka om ett nytt tillstånd enligt Sevesolagen då bolagets verksamhet utgjorde tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och inte omfattades av Sevesolagens särskilda tillståndsplikt. Uppförandet av mottagningsstationen krävde således inte tillstånd enligt vare sig Sevesolagen eller miljöbalken varför underinstansernas avgöranden upphävdes.
  • MÖD 2003:6:Tillstånd till uppförande och drift av anläggning för hantering av ammoniak och ammoniumhydroxid-----Miljödomstolen ogillade ansökan om tillstånd med hänvisning till att säkerhetsrapporten enligt den s.k. Sevesolagen var otillräcklig. Miljööverdomstolen fastställde domen och uttalade att ansökan saknade ett handlingsprogram. Avsaknaden av de uppgifter som ett sådant program skall innehålla bedömdes vara en allvarlig brist som inte kunde läkas genom kompletterande utredning, varför verksamheten inte tilläts.
  • MÖD 2002:74:Tillstånd till verksamheten vid en läkemedelsfabrik-----Länsstyrelsen överklagade miljödomstolens dom med avseende på brister i säkerhetsrapporten. Miljööverdomstolen fann inledningsvis att kravet på en sådan rapport är detsamma i tillståndsprövningar som i det fortlöpande säkerhetsarbetet som Sevesolagen föreskriver för vissa verksamheter. Arbetet med att identifiera och förebygga risker kan inte enligt lagens intentioner göras en gång för alla utan måste pågå kontinuerligt. Slutligen bedömde domstolen att den rapport som bolaget givit in i målet med kompletteringar var godtagbar, bl.a. mot bakgrund av att identifieringen av värsta tänkbara skadehändelse var baserad på vedertagna metoder. Överklagandet avslogs.
  • MÖD 2007:20:Säkerhetsrapport för Sevesoanläggningar ----- Inom ett bolags industriområde fanns flera fabriker. En av dem hade beviljats ett separat tillstånd och prövats individuellt, fristående från övrig verksamhet. Räddningsverket överklagade tillståndet och framhöll att prövningens avgränsning till en individuell fabrik inte var förenlig med säkerhetsrapportens avgränsning, som i enlighet med Sevesolagen omfattade samtliga fabriker på verksamhetsområdet. Därmed hade det inte skett någon integrerad miljö- och säkerhetsprövning av hela verksamheten enligt Sevesolagen. Räddningsverket yrkade att tillståndet skulle upphävas och målet återförvisas till miljödomstol för samordnad ny prövning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det är prövningsmyndigheten som slutligt avgör om avgränsningen är lämplig och att säkerhetsfrågan har betydelse för denna avgränsning. Vidare framhöll MÖD att det inte enbart är säkerhetsprövningen vid tillståndsprövningen som säkerställer syftet med Sevesolagstiftningen utan att detta också sker genom att säkerhetsrapporten regelbundet ges in till tillsynsmyndigheten, som har befogenhet att meddela de förelägganden och förbud som behövs. MÖD uttalade slutligen att rättskraften endast omfattar de säkerhetsfrågor som villkorsreglerats i tillståndet eller på annat sätt prövats i tillståndet. Miljööverdomstolen avslog Räddningsverkets överklagande.(Samtidigt med detta avgörande meddelade MÖD följande domar där Räddningsverket överklagat andra avgöranden avseende frågan om säkerhetsrapportens inverkan på prövningen: M 6210-06, M 1877-07, M 7106-06, M 9898-06, M 8161-06).
  • MÖD 2006:20:Omprövning av villkor enligt 24 kap. 8 § miljöbalken-----Vid omprövning av villkor avseende utsättning av fisk som kompensation för skador på fiske har utsättningen ansetts ha betydelse även för det enskilda fisket även om utsättningen primärt skulle ha syftat till att kompensera för skador på allmänt fiske. Enskilda som genom ändrad utsättning kunde tillfogas skada eller annan olägenhet var därför att anse som sakägare. Sökanden hade inte lämnat någon uppgift om vilka fastigheter som berördes av omprövningen och hade inte förelagts att komplettera ansökan med sådan uppgift. Målet återförvisades därför för fortsatt behandling.
  • MÖD 2003:131:Tillstånd till tillverkning av stadsgas-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten. Miljönämnden överklagade och yrkade att samtliga kvantitativa utsläppsvillkor skulle kompletteras med villkor om kontroll med angivande av lägsta sammantagen noggrannhet för mätning, analys och beräkning. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att dessa frågor hittills reglerats i ett kontrollprogram, och att så borde ske även i fortsättningen. Kontrollprogrammet skall ge information som gör det möjligt att bedöma om villkoren följts eller inte. Således bör det i villkoret anges dels att det skall finnas ett kontrollprogram, dels att det i programmet skall anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. MÖD tillade slutligen att kontrollprogrammet skall vara klart vid den tidpunkt då tillståndet tas i anspråk och att det skall revideras fortlöpande. --- Ett särskilt yttrande finns om villkor i tillstånd och förhållandet mellan den förvaltningsrättsliga och den straffrättsliga regleringen.

[K22]1 a §  I mål om vattenverksamhet ska ansökan, utöver det som anges i 1 §, innehålla

  1. uppgift om huruvida det finns fastigheter som berörs av vattenverksamheten eller inte och i förekommande fall namn och adress på ägarna och berörda innehavare av särskild rätt till fastigheterna, och
  2. uppgifter om de ersättningsbelopp som sökanden erbjuder varje sakägare, om det inte på grund av verksamhetens omfattning bör anstå med sådana uppgifter.

[S2]I 7 kap. 4 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet finns det ytterligare bestämmelser om vad en ansökan i vissa fall ska innehålla i mål om vattenverksamhet. Lag (2017:955).

Prop. 2016/17:200: Paragrafen är ny men innehållet är detsamma som i nuvarande 22 kap. 1 § andra och tredje styckena med språkliga ändringar. Ingen ändring i sak är därför avsedd.

Övervägandena finns i avsnitt 13.2.

Prop. 2011/12:125: Paragrafen är ny. I CCS-direktivet finns i artikel 7 bestämmelser om vad en ansökan om tillstånd ska innehålla när det gäller geologisk lagring av koldioxid. I paragrafen tas därför in en bestämmelse om att en sådan ansökan, utöver det som anges i 22 kap. 1 §, ska innehålla uppgift om vem som är verksamhetsutövare (första punkten), en beskrivning av verksamhetsutövarens tekniska kompetens och handlingar som styrker kompetensen (andra punkten), en beskrivning av lagringsplatsen och ...

[K22]1 b §  En ansökan om tillstånd till geologisk lagring av koldioxid ska, utöver det som anges i 1 §, innehålla

  1. uppgift om vem som driver eller avser att driva lagringsverksamheten,
  2. en beskrivning av verksamhetsutövarens tekniska kompetens och handlingar som styrker kompetensen,
  3. en beskrivning av den geologiska formationens egenskaper, lagringsplatsen och det område runt lagringsplatsen som med hänsyn till de geologiska förhållandena har betydelse för lagringens integritet och säkerhet,
  4. uppgift om den totala mängd koldioxid som ska lagras,
  5. en beskrivning av varifrån den koldioxid som ska tillföras lagringsplatsen kommer och hur den ska transporteras till lagringsplatsen,
  6. uppgift om sammansättningen av den koldioxidström som ska tillföras lagringsplatsen (injekteras),
  7. uppgifter om injektionstakt och injektionstryck,
  8. en beskrivning av den anläggning som ska användas för att tillföra koldioxid till lagringsplatsen,
  9. en bedömning av den förväntade lagringssäkerheten,
  10. uppgifter som visar att den finansiella säkerhet som krävs enligt 15 kap. 37 § kommer att vara giltig och i kraft innan koldioxid tillförs lagringsplatsen,
  11. ett förslag till en plan för övervakning av lagringsplatsen,
  12. ett förslag till en plan för underhåll efter det att lagringsplatsen har stängts för ytterligare tillförsel av koldioxid, och
  13. ett förslag till en plan för åtgärder som behövs för att avhjälpa risker för koldioxidutsläpp. Lag (2017:955).

Prop. 2011/12:125: Paragrafen är ny. Genom artikel 33 i CCS-direktivet ändras direktivet om stora förbränningsanläggningar. Den nya bestämmelsen i direktivet om stora förbränningsanläggningar innehåller bl.a. krav på vad en ansökan om tillstånd till en ny förbränningsanläggning med en nominell elektrisk effekt på 300 megawatt eller mer ska innehålla. Med nominell elektrisk effekt avses den elektriska effekt som anläggningen är byggd för att maximalt kunna producera. ...

[K22]1 c §  En ansökan om tillstånd till en ny förbränningsanläggning med en nominell elektrisk effekt på 300 megawatt eller mer ska utöver det som anges i 1 § första stycket innehålla en redogörelse för

  1. om det finns tillgängliga och lämpliga geologiska lagringsplatser för koldioxid där koldioxid från anläggningen kan lagras,
  2. de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för transport av koldioxid till möjliga lagringsplatser, och
  3. de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att efter driftstarten installera den utrustning som behövs för avskiljning av koldioxid från anläggningen. Lag (2017:955).

Prop. 2012/13:35: Bestämmelsen är ny. Den återspeglar att innehållet i en ansökan om ändringstillstånd ska ta sin utgångspunkt i det gällande tillståndet. Ändringen prövas nämligen mot bakgrund av detta tillstånd. De uppgifter som anges i 1 § första stycket 1–8 behöver endast ingå i en ansökan om ändringstillstånd i den utsträckning som uppgifterna skiljer sig från vad som redovisats i samband med det gällande tillståndet.

Prop. 2012/13:161: Ändringen av paragrafen är redaktionell och innebär att hänvisningen till 16 kap. 2 § tredje stycket ändras till 16 kap. 2 §.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.

[K22]1 d §  En ansökan om omprövning eller om tillstånd att ändra en verksamhet ska innehålla en redogörelse för alla tillståndsbestämmelser och villkor som gäller för verksamheten enligt tidigare tillstånd.

[S2]Om ansökan avser ett ändringstillstånd enligt 16 kap. 2 a §, ska ansökan också innehålla

  1. de uppgifter som behövs för att bedöma om ett sådant ändringstillstånd är lämpligt, och
  2. en avfallshanteringsplan för utvinningsavfall när en sådan krävs enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 kap. 40 §.

[S3]Om ansökan avser en omprövning enligt 24 kap. 13 a § ska den också innehålla en redogörelse för de arbeten som återstår för den tillståndsgivna vattenverksamheten. Lag (2023:632).

Prop. 2021/22:219: Paragrafen innehåller bestämmelser om vad en ansökan om omprövning eller om tillstånd att ändra en verksamhet ska innehålla.

Andra stycket i paragrafen har delats in i en punktlista. Innehållet i andra punkten är nytt. Den nya bestämmelsen innebär att en ansökan om ändringstillstånd enligt 16 kap. 2 a § ska innehålla en avfallshanteringsplan om verksamheten omfattas av krav på att ha en avfallshanteringsplan för utvinningsavfall. Bestämmelser om krav på att ha ...

Prop. 2022/23:61: Paragrafen innehåller bestämmelser om vad en ansökan om omprövning eller om tillstånd att ändra en verksamhet ska innehålla.

[K22]1 e §  En ansökan om tillstånd till en anläggning där en kostnads-nyttoanalys ska utföras enligt 3 § lagen (2014:268) om vissa kostnads-nyttoanalyser på energiområdet, ska utöver det som anges i 1 § första stycket innehålla

  1. en redovisning av slutsatserna i en kostnads-nyttoanalys som godkänts enligt den lagen, och
  2. beslutet om godkännande av analysen enligt samma lag.

[S2]Första stycket gäller även då ansökan avser ändringstillstånd enligt 16 kap. 2 § första stycket. Lag (2017:955).

[K22]1 f §  En ansökan om tillstånd till en verksamhet som omfattas av krav på säkerhet enligt 9 kap. 6 e § eller 15 kap. 35, 36 a eller 37 § ska innehålla en beräkning av vilket belopp säkerheten bör uppgå till och ett underlag för denna beräkning. Lag (2022:1100).

Prop. 2021/22:219: Paragrafen, som är ny, reglerar vad en ansökan om tillstånd till en verksamhet som omfattas av krav på säkerhet ytterligare ska innehålla.

Verksamheterna i fråga ska i ansökan lämna en beräkning av vilket belopp säkerheten bör uppgå till och ett underlag för denna beräkning. De verksamheter som omfattas av kravet är täktverksamheter (9 kap. 6 e §), ...

[K22]2 §  Ansökningshandlingarna skall ges in i det antal exemplar som mark- och miljödomstolen finner behövligt.

[S2]Har ansökningshandlingarna inte getts in i tillräckligt antal exemplar eller finner mark- och miljödomstolen att ansökan är ofullständig skall domstolen förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Följer sökanden inte ett föreläggande, får domstolen besluta att bristen skall avhjälpas på sökandens bekostnad eller, om bristen är så väsentlig att ansökan inte kan ligga till grund för prövning av målet, avvisa ansökan. Lag (2010:923).

  • MÖD 2004:9:Avvisad ansökan om tillstånd enligt 9 kap. och 11 kap. miljöbalken----- Miljödomstolen har avvisat en ansökan om tillstånd till dels utpumpning av vatten från Isätragruvan i Österåkers kommun, dels förläggning av uppgrävda massor i densamma, med motiveringen att ansökan – trots kompletteringar - varit så bristfällig att den inte kunde läggas till grund för prövning av målet. Vidare noterade miljödomstolen att miljökonsekvensförfarandet inte genomförts på det sätt som föreskrivs i 6 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD), som fastställde miljödomstolens avvisningsbeslut, konstaterade att varken verksamhetens omfattning eller miljökonsekvenser kunde bestämmas med ledning av ansökan, inte ens efter de nya kompletteringar som gjorts i MÖD.
  • MÖD 2005:27:Avvisning av överklagande-----Miljödomstolen fann att miljökonsekvensbeskrivningen inte kunde godtas i förevarande skick och beslutade därför att återförvisa målet till länsstyrelsen för komplettering. I beslutet angavs att beslutet enligt 34 § andra stycket förvaltningsprocesslagen inte kunde överklagas. Bolaget överklagade emellertid beslutet och anförde bl.a. att beslutet var överklagbart. Miljööverdomstolen fann att återförvisningsbeslutet inte innefattade avgörande av fråga som inverkade på målets utgång och avvisade därför överklagandet.
  • NJA 2008 s. 748:Det har inte funnits utrymme för Miljööverdomstolen att avvisa en ansökan i ett ansökningsmål enligt miljöbalken med hänvisning till bestämmelsen i 22 kap. 2 § andra stycket miljöbalken. Eftersom en godtagbar miljökonsekvensbeskrivning är en processförutsättning har det emellertid enligt 34 kap. 1 § rättegångsbalken varit möjligt att avvisa en sådan ansökan när bristerna i den miljökonsekvensbeskrivning som ingått i ansökan bedömts vara så väsentliga att ansökningen inte kunnat läggas till grund för prövningen.
  • MÖD 2002:91:Interimistiskt förordnande i beslut om täkttillstånd enligt 12 kap. miljöbalken-----Frågan i målet gällde om ett täkttillstånd fick tas i anspråk innan det vunnit laga kraft under förutsättning att detta skedde på tillståndshavarens egen risk så som varit praxis enligt naturvårdslagen. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att när det gäller miljöfarlig verksamhet är utgångspunkten att ianspråktagande får ske först när tillståndsbeslutet vunnit laga kraft. Miljöbalkens bestämmelser om miljöfarlig verksamhet gäller i tillämpliga delar även täkter. Ett täkttillstånd får således inte tas i anspråk på tillståndshavarens egen risk. Bestämmelsen om verkställighetsförordnande i 22 kap. 28 § miljöbalken gäller inte täkter. 28 § förvaltningsprocesslagen bör i stället tillämpas. Härigenom kan miljödomstolen förordna att länsstyrelsens tillståndsbeslut skall gälla omedelbart utan hinder av att det inte vunnit laga kraft. MÖD fann slutligen att miljödomstolen inte tagit ställning till bolagets yrkande om interimistiskt beslut och återförvisade målet för prövning i denna del.
  • MÖD 2003:21:Interimistiskt förordnande-----Miljööverdomstolen meddelade verkställighetsförordnande för tillstånd till täktverksamhet med hänvisning till att täkten bedrivits på platsen under ansenlig tid, att de enskilda motstående intressena inte hade sådan tyngd att de i sig talade emot samt att det saknades skäl att anta att det skulle uppkomma beaktansvärda, irreversibla verkningar pga. förordnandet.
  • MÖD 2002:15:Avvisad ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk----- Miljödomstolen hade avvisat bolagets ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk utan att förelägga bolaget att avhjälpa bristerna i ansökan genom ett kompletteringsföreläggande. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att ansökan pga. avsaknaden av samråd var ofullständig. Inte heller var det möjligt för sökanden att avhjälpa bristen genom att genomföra samrådet i efterhand eftersom samrådsförfarandet skall vara en integrerad del av arbetet med att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). MÖD fann att miljödomstolens beslut att avvisa ansökan var riktigt då en godtagbar MKB är en nödvändig processförutsättning. MÖD framhöll dock att det bara är i undantagsfall som en domstol eller myndighet skall avvisa en ansökan utan att först ha förelagt sökanden att avhjälpa eventuella brister.
  • MÖD 2004:1:Avvisad ansökan om omprövning av villkor för säkerhetshöjande åtgärder i Torphammars kraftverk, Gimån.----- Bolaget hade ansökt om ändring av villkor i gällande tillstånd för öppnandet av ett tidigare igengjutet bottenutskov i kraftverket. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att ändringen inte avsåg något befintligt villkor eller någon annan bestämmelse i gällande tillstånd. MÖD delade miljödomstolens uppfattning att åtgärden var en sådan ändring av damm som kräver tillstånd varför det till ansökan skall bifogas en miljökonsekvensbeskrivning. Då bolaget förklarat sig inte ha för avsikt att följa ett föreläggande med denna innebörd var det rätt av miljödomstolen att avvisa ansökan.
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.
  • MÖD 2007:50:Tillstånd till bortledande av grundvatten från en tillfartstunnel för den s.k. Citybanan ----- Fråga om vilka miljöeffekter som omfattas av tillståndsprövningen och som ska redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen. (I detta mål har Högsta domstolen prövat frågan som gällt med stöd av vilket lagrum Miljööverdomstolen borde ha avvisat miljökonsekvensbeskrivningen, se NJA 2008 s. 748.)
  • MÖD 2006:6:Tillstånd att anlägga dammar-----Ett bolag hade ansökt om och fått tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken till en vattenverksamhet (dammar m.m.) som samtidigt utgjorde en förutsättning för driften av bolagets miljöfarliga verksamhet - ett anrikningsverk. Miljööverdomstolen konstaterade att oavsett om prövningsplikten följer av 9 kap. eller 11 kap. miljöbalken eller av båda, skall prövningen resultera i de villkor eller föreskrifter som fordras enligt miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Prövningens avgränsning är av central betydelse för en ändamålsenlig prövning i enlighet med miljöbalken syfte. Det är sökanden som genom sin ansökan anger ramarna för prövningen, men ytterst åligger det tillståndsmyndigheten att ta ställning till om den kan ligga till grund för prövningen.
  • MÖD 2011:51:Tillstånd till brytning och krossning/sovring av järnmalm från Gruvberget i Svappavaara ----- Bolaget fick av miljödomstolen tillstånd att anlägga en gruva och bryta och bearbeta 2 miljoner ton malm per år i anslutning till bolagets i Svappavaara befintliga malmförädlings-anläggningar. Naturvårdsverket överklagade och yrkade att ansökan skulle avvisas därför att ansökan borde ha avsett både den nya verksamheten och den befintliga verksamheten så att en gemensam prövning kunde göras. Miljööverdomstolen delade Naturvårdsverkets bedömning att den ansökta verksamheten har såväl ett geografiskt som ett tekniskt och miljömässigt samband med den befintliga verksamheten. Miljööverdomstolen fann därför att den tillståndssökta gruvverksamheten är så integrerad i den befintliga verksamheten på platsen att verksamheterna ska betraktas som en verksamhet som borde ha prövats och reglerats i ett sammanhang. Miljööverdomstolen konstaterade att den som ansöker om tillstånd ansvarar för att ansökan är lämpligt avgränsad och omfattar all den miljöpåverkan som verksamheten kan ge upphov till så att ansökan kan ligga till grund för prövningen och leda fram till den reglering som är nödvändig för att uppfylla miljölagstiftningens krav. Eftersom ansökan varit alltför begränsad kunde den inte ligga till grund för en ändamålsenlig prövning. Överklagandet bifölls och miljödomstolens dom undanröjdes och bolagets ansökan avvisades.

[K22]2 a §  Den som har tillstånd, dispens eller godkännande är vid prövning av frågor som avses i 24 kap.3, 5, 8, 9, 13 och 13 a §§ skyldig att tillhandahålla den utredning om verksamheten och övriga förhållanden som behövs för prövningen. Mark- och miljödomstolen får förelägga denne att tillhandahålla den utredning som behövs. Föreläggandet får förenas med vite. Lag (2023:632).

Prop. 2001/02:65: Den föreslagna nya bestämmelsen motsvarar vad som tidigare var föreskrivet i 13 a § och 14 §, sista stycket miljöskyddslagen (1969:387). Bestämmelsen som enbart är tillämplig i fråga om miljöfarlig verksamhet kommenteras i avsnitt 6.2.

Prop. 2022/23:61: Paragrafen innehåller bestämmelser om tillståndshavarens skyldighet att tillhandahålla utredning och underlag vid omprövning av verksamheten.

[K22]3 §  Om en ansökan tas upp till prövning, skall mark- och miljödomstolen utfärda kungörelse. Kungörelsen skall innehålla

  1. en kortfattad redogörelse för ansökan och i mål om vattenverksamhet uppgift om de fastigheter som kan beröras,
  2. en upplysning om innehållet i 7 §, om den inte kan lämnas på annat lämpligt sätt, samt en upplysning om innehållet i 10 och 19 §§,
  3. sista tidpunkt för synpunkter enligt 10 §,
  4. ett tillkännagivande om att kallelser och andra meddelanden i målet till parterna skall införas i alla, eller vissa namngivna ortstidningar och att de, om de inte särskilt skickas till en part, hålls tillgängliga hos den som förvarar akten, och
  5. namn och adress på aktförvararen.

[S2]Mark- och miljödomstolen skall förordna en eller flera personer att förvara ett exemplar av handlingarna i målet (aktförvarare).

[S3]Kungörelsen skall snarast införas i ortstidning. En utskrift av kungörelsen skall i mål om vattenverksamhet sändas till varje sakägare som har angetts i ansökningen eller som på annat sätt är känd för domstolen.

[S4]Om ansökan berör fast egendom som är samfälld för flera fastigheter, behöver någon utskrift av kungörelsen inte sändas till de särskilda delägarna i samfälligheten. Finns en känd styrelse för samfälligheten, skall en utskrift av kungörelsen sändas till styrelsen. Lag (2010:923).

Prop. 2001/02:65: Tillägget i andra punkten innebär att den information som skall lämnas om innehållet i 7 § kan lämnas på annat sätt än genom kungörelse. Förslaget innebär en återgång till vad som gällde enligt 13 kap. 26 § vattenlagen (1983:291). Förslaget kommenteras ytterligare i avsnitt 9.1.7.

  • MÖD 2001:42:Tillstånd till vattenuttag från en vik för bevattning av golfbana; nu fråga om återförvisning pga rättegångsfel-----Målet hade av miljödomstolen kungjorts i Uppsala Nya Tidning trots att det aktuella vattenområdet huvudsakligen var beläget i Stockholms län. Miljööverdomstolen fann att kungörelsen även borde ha införts i ortstidning i Stockholms län och att Länsstyrelsen i Stockholm borde ha fått kopia av kungörelsen. Sammantaget innebar detta att ett sådant rättegångsfel var begånget som kunde antas ha inverkat på målets utgång, varför miljödomstolens dom undanröjdes och målet återförvisades.

[K22]3 a §  Om en kungörelse enligt 3 § avser en verksamhet eller åtgärd som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, ska kungörelsen innehålla en upplysning om detta. Lag (2015:232).

[K22]4 §  Mark- och miljödomstolen ska skicka ett exemplar av ansökningshandlingarna och av kungörelsen till Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, länsstyrelsen och den eller de berörda kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Handlingarna behöver dock inte skickas över, om det kan antas att det allmänna fiskeintresset eller något annat allmänt intresse inte berörs av verksamheten.

[S2]Kungörelsen ska även skickas till berörda kommuner och andra myndigheter vars verksamhet kan beröras av ansökan.

[S3]Om målet avser geologisk lagring av koldioxid, ska domstolen alltid skicka ett exemplar av ansökningshandlingarna till Sveriges geologiska undersökning och Europeiska kommissionen och underrätta dem om hos vilken aktförvarare handlingarna i målet finns tillgängliga. Detta ska göras inom en månad från det att ansökan kom in till domstolen. Lag (2012:430).

Prop. 2001/02:65: Förslaget innebär att ansökningshandlingarna i ansökningsmål hos miljödomstolar alltid skall sändas till länsstyrelsen och till den eller de berörda kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet, förutom till de andra myndigheter som redan utpekats.

Prop. 2011/12:125: I första stycket tydliggörs att det är mark- och miljödomstolen som är adressat för bestämmelsen.

I ett nytt tredje stycke införs en skyldighet för domstolen att informera Sveriges geologiska undersökning och Europeiska kommissionen om en ansökan om tillstånd till geologisk lagring av koldioxid. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 11.8.2.

  • MÖD 2001:42:Tillstånd till vattenuttag från en vik för bevattning av golfbana; nu fråga om återförvisning pga rättegångsfel-----Målet hade av miljödomstolen kungjorts i Uppsala Nya Tidning trots att det aktuella vattenområdet huvudsakligen var beläget i Stockholms län. Miljööverdomstolen fann att kungörelsen även borde ha införts i ortstidning i Stockholms län och att Länsstyrelsen i Stockholm borde ha fått kopia av kungörelsen. Sammantaget innebar detta att ett sådant rättegångsfel var begånget som kunde antas ha inverkat på målets utgång, varför miljödomstolens dom undanröjdes och målet återförvisades.

[K22]5 §  Kungörelsen ska delges

  1. styrelsen eller någon annan som förvaltar en av ansökan berörd kanal- eller slussanläggning eller annan allmän farled eller en hamn eller flottled som är allmän,
  2. styrelsen för ett av ansökan berört vattenförbund samt styrelsen eller någon annan som förvaltar en berörd samfällighet enligt denna lag eller motsvarande äldre bestämmelser,
  3. ägaren av en anläggning för tillgodogörande av vattenkraft, om med ansökan avses ianspråktagande av den tillgodogjorda kraften,
  4. ägaren av den strömfallsfastighet från vilken andelskraft tillhandahålls, när det är fråga om en ansökan enligt 7 kap. 1 § andra stycket 3 lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, och
  5. innehavaren av det tillstånd som avses med en ansökan enligt 21 kap. 1 a § första stycket 6 eller 7 miljöbalken. Lag (2010:923).

[K22]6 §  Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och länsstyrelsen ska, när det behövs, föra talan i målet för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen.

[S2]En kommun får föra talan för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen inom kommunen. Lag (2011:608).

  • MÖD 2015:5:Klagorätt ----- Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) fann att organisationen med miljöprövningsdelegationer inom vissa länsstyrelser inte utgör något hinder för en länsstyrelse att i syfte att tillvarata allmänna intressen överklaga ett beslut meddelat av
  • MÖD 2014:51:Klagorätt ----- Mark- och miljödomstolen lämnade tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för uppförande av en ny bro över Göta älv. Tillståndet överklagades av Sjöfartsverket, två föreningar, flera verksamhetsutövare tillika ägare av fastigheter belägna längs Göta älv och Vänern samt flera kommuner belägna längs Vänern. Mark- och miljööverdomstolen avvisade Sjöfartsverkets överklagande då myndigheten inte är en sådan myndighet som får föra talan enlig 22 kap. 6 § miljöbalken. Även föreningarnas överklaganden avvisades då de inte ansågs uppfylla kraven 16 kap. 13 § miljöbalken. Beträffande verksamhetsutövarna fann domstolen att även om den tillståndssökta bron kan ha inverkan på det framtida nyttjandet av Göta älv för sjöfart och i förlängningen på de verksamheter som verksamhetsutövarna bedriver, är denna inverkan inte av den beskaffenhet att den ska ses som en skada eller ett intrång i de fastigheter som verksamhetsutövarna äger. Verksamhetsutövarnas överklaganden avvisades därmed. Däremot ansågs kommunerna har rätt att överklaga då tillgången till farleden Göta älv är att se som ett sådant allmänt intresse som kommunerna får tillvarata enligt 16 kap. 12 § och 22 kap. 6 § miljöbalken.
  • MÖD 2000:54:Naturvårdsverkets talerätt enligt miljöbalken-----En ändring av produktionen som lässtyrelsen och miljödomstolen bedömt vara icke tillståndspliktig fann Miljööverdomstolen inte kunna överklagas av Naturvårdsverket.
  • MÖD 2011:20:Talerätt för kommun vid överklagande av täkttillstånd ----- Länsstyrelsen hade lämnat tillstånd till en grustäkt med påverkansområde i två angränsande kommuner. Miljönämnderna i kommunerna överklagade beslutet och anförde invändningar mot främst störningar från transporter genom närbelägna samhällen. Miljödomstolen avvisade överklagandena med hänvisning till att målet inte gått emot de allmänna intressen kommunerna företräder och inte heller på annat sätt berör ett miljöskyddsintresse hos kommuninvånarna. Mark- och miljööverdomstolen ansåg att det kommunerna anfört som grund för talan berör sådana miljöintressen inom kommunerna som avses i 22 kap. 6 § andra stycket miljöbalken och att de därför haft rätt att föra talan i målet. Målet återförvisades till mark- och miljödomstolen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2000:35:Myndigheters talerätt enligt miljöbalken-----När det gäller enskilda sakägares klagorätt i mål som anhängiggjorts före miljöbalkens ikraftträdande har Miljööverdomstolen ansett att äldre bestämmelser ska tillämpas. Detta gäller inte med avseende på myndigheternas talerätt, som istället ska bedömas utifrån talerättsreglerna i 16 kap. 12 § miljöbalken.
  • MÖD 2022:12:klagorätt ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en länsstyrelse i egenskap av miljöprövningsdelegation inte är att anse som en förvaltningsmyndighet enligt 5 kap. 2 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar. Länsstyrelsen i den egenskapen blir då inte heller motpart till en enskild som överklagar miljöprövningsdelegationens beslut till mark- och miljödomstolen och har därmed inte rätt att överklaga mark- och miljödomstolens dom.
  • MÖD 2014:28:Rättegångskostnader ----- Länsstyrelsen har ansetts ha talerätt i mål som avgjorts med tillämpning av 1918 års vattenlag eftersom bestämmelser om rätten att föra talan ska tillämpas omedelbart efter ikraftträdandet när inte annat har föreskrivits i övergångsbestämmelser. Länsstyrelsen har därför tillerkänts ersättning för rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen.
  • MÖD 2014:13:Villkor avseende buller i tillstånd till hamnverksamhet ----- I mål om slutligt villkor avseende begränsning av buller upphävde Mark- och miljööverdomstolen villkoret om bullerbegränsning som omfattade kolonistugeområde då kolonistugorna inte kunde jämställas med bostäder vid en bedömning av behovet av villkor rörande buller. Mark- och miljööverdomstolen avvisade även kommunens talan då den inte kunde sägas beröra miljöintressen eller andra allmänna intressen på sätt som grundade klagorätt.

[K22]7 §  Ägare av fastigheter som berörs av en ansökan i ett mål om vattenverksamhet skall till mark- och miljödomstolen uppge innehavare av servitut, nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft som har upplåtits i fastigheten. Underlåts detta utan giltigt skäl och uppstår på grund av detta skada för sådana sakägare, skall fastighetsägaren ersätta skadan. Lag (2010:923).

[K22]8 §  Har en sakägare uppgetts eller på annat sätt blivit känd för mark- och miljödomstolen först efter det att kungörelsen har utfärdats och har sakägaren inte fört talan i målet, skall sakägaren på lämpligt sätt ges tillfälle att yttra sig. Handläggningen av målet får dock inte uppehållas. Lag (2010:923).

  • MÖD 2000:55:Talerätt vid tillstånd till vattenverksamhet enligt vattenlagen-----Vid tillstånd till vattenverksamhet enligt vattenlagen ska den lagens sakägarbegrepp tillämpas med avseende på enskild klaganden. Ideella organisationers klagorätt ska däremot bedömas utifrån 16 kap. 13 § miljöbalken. Domen innebär en förändring i förhållande till tidigare beslut av Miljööverdomstolen, (1999-12-07 mål nr M 6735-00). En ledamot var skiljaktig.

[K22]9 §  Om det råder tvist om en fastighet som påverkas av den i målet avsedda verksamheten, har den av de tvistande som innehar fastigheten med äganderättsanspråk rätt att företräda fastigheten i målet, till dess den lagligen vinns från innehavaren.

[S2]En ny ägare får inte rubba vare sig överenskommelser som den förre ägaren har ingått eller andra åtgärder som har vidtagits i målet och som är bindande för den förre ägaren. Om den förre ägaren har erhållit meddelanden och kallelser i målet, behövs inte några nya meddelanden eller kallelser till den nye ägaren.

[K22]10 §  Synpunkter på ansökan skall lämnas skriftligen och lämnas in till mark- och miljödomstolen i det antal exemplar som domstolen finner behövligt och inom den tid som domstolen har bestämt. Ett exemplar skall sändas till den sökande. Lag (2010:923).

Prop. 2001/02:65: Ändringen innebär att miljödomstolen i det enskilda fallet får bestämma vilket antal exemplar av skriftliga yttrande över ansökan som skall ges in till domstolen i stället för nuvarande bestämmelse som säger att skriftliga synpunkter skall ges in i tre exemplar.

[K22]11 §  Den fortsatta förberedelsen av målet kan vara skriftlig eller muntlig.

[S2]Mark- och miljödomstolen skall under förberedelsen se till att utredningen i målet får den inriktning och omfattning som krävs.

[S3]Mark- och miljödomstolen bestämmer vad en muntlig förberedelse skall avse och vilka parter som skall kallas till förberedelsen. Kallelsen skall delges parterna eller kungöras i ortstidning.

[S4]Vid den muntliga förberedelsen får tredskodom inte meddelas. Parterna får åberopa skrifter som de har gett in. En redogörelse bör lämnas för skrifternas innehåll. Lag (2010:923).

  • MÖD 2003:66:Rättshjälp enligt rättshjälpslagen-----En klagande i målet om Hallandsåsen ansökte hos Miljööverdomstolen om rättshjälp, vilket avslogs. Domstolen uttalade därvid att med hänsyn till att bevisbördan i ansökningsmål åligger sökanden och att domstolen i dessa mål har en långtgående utredningsskyldighet, får behovet av juridiskt biträde i denna typ av miljömål antas vara begränsat.
  • MÖD 2015:23:Ansökan om tillstånd till kalkstenstäkt ----- Mark- och miljödomstolen avslog ansökan bl.a. på den grunden att sökandens utredning rörande täktens effekter på ett närliggande Natura 2000-område var så ofullständig att en bedömning inte kunde göras. Ett omfattande nytt material i fråga om påverkan på Natura 2000-området presenterades i Mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljööverdomstolen fann att mark- och miljödomstolen borde ha gett sökanden möjlighet att komplettera utredningen och mark- och miljödomstolen hade därmed brustit i sin utredningsskyldighet. Den kompletterande utredning som sökanden gav in till Mark- och miljööverdomstolen borde i första hand prövas av mark- och miljödomstolen varför målet visades åter dit för en ny prövning.

[K22]12 §  Om det för bedömning av målet behövs någon särskild utredning eller värdering, kan mark- och miljödomstolen förordna en eller flera sakkunniga att efter förberedande undersökning avge utlåtande i målet. Sådan undersökning skall verkställas snarast möjligt. Om det behövs med hänsyn till målets beskaffenhet eller ändamålet med undersökningen, skall domstolen på ett lämpligt sätt underrätta parterna om tiden för undersökningen. Lag (2010:923).

[K22]13 §  I mål som avser en verksamhet eller åtgärd som påverkar vattenmiljön ska mark- och miljödomstolen hämta in ett yttrande från den länsstyrelse som är berörd vattenmyndighet, om

  1. utredningen i målet ger anledning att anta att
    1. något förhållande av betydelse för miljökvalitetsnormgivningen inte överensstämmer med det som lagts till grund för en sådan norm, och
    2. den bristande överensstämmelsen har betydelse för möjligheten att bestämma rimliga och ändamålsenliga miljövillkor, eller
  2. prövningen avser en fråga om att tillåta en verksamhet eller åtgärd med stöd av bestämmelser om undantag från 5 kap. 4 §.

[S2]I en begäran om yttrande enligt första stycket 1 ska domstolen redogöra för den bristande överensstämmelsen och de skäl som talar för att ändra miljökvalitetsnormerna så att bristen avhjälps. Lag (2018:1407).

[K22]13 a §  I mål om tillstånd till gruvdrift eller gruvanläggning för brytning, provbrytning, bearbetning eller anrikning där en säkerhet ska ställas enligt 15 kap. 36 a § ska mark- och miljödomstolen hämta in ett yttrande från Riksgäldskontoret i fråga om beräkningen av storleken på säkerheten.

[S2]Före prövningen av om säkerheten ska godtas enligt 15 kap. 36 b § ska ett yttrande i fråga om godtagandet hämtas in från Riksgäldskontoret. Lag (2022:1100).

Prop. 2021/22:219: Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att mark- och miljödomstolen ska hämta in yttranden från Riksgäldskontoret i mål om tillstånd till gruvdrift eller gruvanläggning för brytning, provbrytning, bearbetning eller anrikning, om verksamheten omfattas av kravet på en avfallshanteringsplan för utvinningsavfall. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

Mark- och miljödomstolen ska enligt första stycket hämta in yttrande i fråga om beräkningen ...

[K22]14 §  På begäran av sökanden får mark- och miljödomstolen utan huvudförhandling besluta att åtgärder får vidtas för att förebygga eller minska skador eller olägenheter, innan frågan om sådana åtgärder slutligen avgörs. Som villkor gäller att den sökande hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den ersättning som den sökande kan bli skyldig att betala på grund av åtgärderna. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Beslutet gäller omedelbart, men det kan ändras när förhållandena föranleder det. Lag (2010:923).

[K22]15 §  Framgår det av ett utlåtande enligt 12 § eller på annat sätt att den sökta verksamheten berör fastigheter som inte har angivits i kungörelsen enligt 3 §, skall mark- och miljödomstolen med tillämpning av den paragrafen ge ägare och innehavare av särskilda rättigheter till sådana fastigheter tillfälle att yttra sig.

[S2]Om det är lämpligare får mark- och miljödomstolen kalla sakägarna till huvudförhandlingen i målet. Kallelserna skall senast åtta dagar före huvudförhandlingen delges sakägarna i den ordning som gäller för delgivning av stämning i tvistemål. Lag (2010:923).

[K22]16 §  När målet är klart för huvudförhandling skall mark- och miljödomstolen bestämma tid och plats för den.

[S2]Om det är uppenbart onödigt med huvudförhandling, behöver sådan förhandling inte hållas. Om parterna begär det skall den dock hållas. Att målet eller ärendet kan komma att avgöras på handlingarna skall anges i kungörelsen. I frågor som avses i 26 § andra stycket behöver inte huvudförhandling hållas. Detsamma gäller i fall som avses i 42 kap. 18 § första stycket 1, 3 och 4 rättegångsbalken.

[S3]Besked om tid och plats för huvudförhandling skall i god tid lämnas parterna i den ordning som har bestämts för kallelser till dem. Om anledning till det finns, skall det i kallelsen lämnas uppgift om de frågor som avses behandlas vid huvudförhandlingen.

[S4]Om någon part bör infinna sig personligen vid huvudförhandlingen, skall mark- och miljödomstolen förelägga vite. Föreläggandet skall delges.

[S5]Huvudförhandling får hållas, även om en part uteblir från den. Tredskodom får dock inte meddelas. Lag (2010:923).

  • MÖD 2019:12:Omprövning av dikningsföretag ----- Mål om omprövning av en markavvattningssamfällighet (dikningsföretag). Trafikverket ansökte som väghållare av en väg, E4, som korsar dikningsföretagets anläggning om omprövning. Mark- och miljööverdomstolen har godtagit att Trafikverket får bl.a. betala ett engångsbelopp för att inte behöva vara deltagare i dikningsföretaget men ändrat den ersättning Trafikverket ska betala till dikningsföretaget. Även den underhållsskyldighet för Trafikverket som mark- och miljödomstolen hade bestämt har ändrats.

[K22]17 §  Om mark- och miljödomstolen finner att ett mål kan utredas utan förberedelse, får domstolen i kungörelse omedelbart kalla till huvudförhandling i målet. Då gäller 3-9 och 12-16 §§. Huvudförhandlingen får hållas tidigast tre veckor efter det att kungörandet skedde. Lag (2010:923).

  • MÖD 2001:42:Tillstånd till vattenuttag från en vik för bevattning av golfbana; nu fråga om återförvisning pga rättegångsfel-----Målet hade av miljödomstolen kungjorts i Uppsala Nya Tidning trots att det aktuella vattenområdet huvudsakligen var beläget i Stockholms län. Miljööverdomstolen fann att kungörelsen även borde ha införts i ortstidning i Stockholms län och att Länsstyrelsen i Stockholm borde ha fått kopia av kungörelsen. Sammantaget innebar detta att ett sådant rättegångsfel var begånget som kunde antas ha inverkat på målets utgång, varför miljödomstolens dom undanröjdes och målet återförvisades.
18 § Har upphävts genom lag (2010:923).

[K22]19 §  Yrkanden om ersättning till följd av vattenverksamhet eller en åtgärd enligt 11 kap. 22 § och synpunkter i anledning av ett utlåtande enligt 12 § eller i anledning av ett yttrande enligt 13 § ska framställas skriftligen eller muntligen senast vid huvudförhandlingen. Mark- och miljödomstolen får avvisa senare framställda yrkanden och synpunkter, om de inte har föranletts av iakttagelser vid syn eller av andra omständigheter som har förekommit under huvudförhandlingen. Lag (2018:1407).

[K22]20 §  Vid huvudförhandlingens början bör ordföranden eller någon annan ledamot kort redogöra för ansökan och de yrkanden som har framställts i målet. För utredning av frågor av teknisk art får parterna åberopa ingivna skrifter. En redogörelse skall lämnas för skrifternas innehåll.

[S2]Vid en uppskjuten huvudförhandling skall målet återupptas i samma skick som det hade vid den tidigare handläggningens slut. Har de ledamöter som vid det senare sammanträdet tjänstgör i domstolen inte deltagit i den tidigare handläggningen, skall dock målet tas upp till ny huvudförhandling. Bevis som har tagits upp vid tidigare handläggning behöver inte tas upp på nytt om det kan antas vara utan betydelse att det tas upp eller om det skulle medföra oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet.

[K22]21 §  Mark- och miljödomstolens dom skall grundas på vad som har förekommit vid syn och annan förhandling inför domstolen och på vad handlingarna innehåller.

[S2]Domen skall meddelas så snart som möjligt med hänsyn till målets art och omständigheterna i övrigt. Om det inte finns synnerliga skäl skall, om huvudförhandling hållits, domen meddelas inom två månader efter det att förhandlingen avslutades.

[S3]Skyldigheten enligt 17 kap. 9 § sjunde stycket rättegångsbalken att underrätta parterna om innehållet i domen skall anses fullgjord genom att ett exemplar av domen hålls tillgängligt hos den eller de aktförvarare som har förordnats. Lag (2010:923).

  • MÖD 2019:14:Återställande av försutten tid ----- I ett ansökningsmål har mark- och miljödomstolens dom kommit fram till en av parterna mindre än en vecka innan överklagandefristen gick ut. Trots att 22 kap. 21 § tredje stycket miljöbalken föreskriver att domstolens skyldighet att underrätta parterna om innehållet i domen ska anses fullgjord genom att domen hålls tillgänglig hos aktförvararen har MÖD funnit att parten haft laga förfall för sin underlåtenhet att överklaga domen i rätt tid.
  • NJA 2009 s. 321:I ett miljömål har det ansetts föreligga hinder mot prövning av en ansökan om tillstånd att anlägga bl.a. en skyddsdamm, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyllt kravet på en redovisning av alternativa utformningar av dammen.

[K22]21 a §  Om mark- och miljödomstolens dom avser tillstånd till geologisk lagring av koldioxid, ska domstolen underrätta Sveriges geologiska undersökning och Europeiska kommissionen om innehållet i domen och regeringens beslut i frågan om tillåtlighet. Detta ska göras när domen har vunnit laga kraft. Lag (2012:430).

Prop. 2011/12:125: Paragrafen är ny. Bestämmelsen innebär att mark- och miljödomstolen ska informera Sveriges geologiska undersökning och Europeiska kommissionen om den slutliga utgången i ett mål om tillstånd till geologisk lagring av koldioxid. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 11.9.2.

[K22]22 §  När det på yrkande av någon part i ett mål om vattenverksamhet anses att den ersättning som parten har rätt till bör sättas högre än vad den sökande har föreslagit, får mark- och miljödomstolen även för andra parter vidta sådana jämkningar i ersättningsbeloppen som kan behövas för att uppnå likformighet i uppskattningen. Ersättningen får inte sättas lägre än vad den sökande har erbjudit i målet.

[S2]Om särskild uppgörelse har träffats mellan parterna, får ersättning dock inte bestämmas annorlunda än som har avtalats. Lag (2010:923).

[K22]23 §  Om det behövs för tillämpningen av 6 kap. 18 § tredje stycket expropriationslagen (1972:719), skall mark- och miljödomstolen uppskatta det värde som en berörd fastighet har utan särskild rättighet som minskar fastighetens värde. Lag (2010:923).

[K22]24 §  Innan mark- och miljödomstolen meddelar en dom om inlösen av en fastighetsdel skall en karta med beskrivning ha upprättats över området samt dess gränser ha utmärkts i den ordning som gäller för fastighetsbildning. Lag (2010:923).

/Upphör att gälla U: 2029-01-01/

[K22]25 §  En dom som innebär att tillstånd ges till en verksamhet ska i förekommande fall innehålla bestämmelser om

  1. den tid som tillståndet ska gälla,
  2. verksamhetens ändamål, läge, omfattning, säkerhet och tekniska utformning i övrigt,
  3. tillsyn, besiktning och kontroll såsom utsläppskontroll med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod,
  4. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande åtgärder samt hur betalningen ska ske,
  5. skyldighet att betala avgifter,
  6. de villkor om utsläpp, begränsningsvärden och bästa möjliga teknik som
    1. behövs för att anpassa tillämpningen av sådana föreskrifter om försiktighetsmått som har meddelats med stöd av denna balk, om föreskrifterna medger eller förutsätter sådan anpassning, eller
    2. annars behövs för att hindra eller begränsa skadlig påverkan på grund av föroreningar,
  7. de villkor som behövs avseende hantering av kemiska produkter i verksamheten, om hanteringen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,
  8. de villkor som behövs om avfallshantering, återvinning och återanvändning, om hanteringen, återvinningen eller återanvändningen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,
  9. de villkor som behövs för att verksamheten inte ska medföra någon sådan försämring eller något sådant äventyr som avses i 5 kap. 4 § första stycket,
  10. de villkor som behövs med avseende på hushållningen med mark, vatten och andra naturresurser,
  11. de villkor som behövs med avseende på avhjälpande av miljöskada och ställande av säkerhet,
  12. de villkor som behövs för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna av dem för människors hälsa och miljön,
  13. de villkor som i övrigt behövs för att skydda värdefulla natur- och kulturmiljöer eller för att förhindra annan skada på eller olägenhet för omgivningen,
  14. den tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda skador får framställas,
  15. den förlust av vatten eller annat som en tillståndshavare enligt 31 kap.22 och 23 §§ är skyldig att underkasta sig utan ersättning, och
  16. rättegångskostnader.

[S2]Om tillståndet avser arbeten för vattenverksamhet, ska den tid som arbetena ska vara utförda inom (arbetstid) anges i domen. Denna tid får överstiga tio år endast om arbetena utgör ett led i en verksamhet som tillgodoser ett väsentligt samhällsintresse och av särskilda skäl inte kan slutföras inom tio år. I fråga om miljöfarlig verksamhet ska den tid som verksamheten ska ha satts igång inom (igångsättningstid) anges i domen.

[S3]Mark- och miljödomstolen får överlåta åt en tillsynsmyndighet att besluta villkor av mindre betydelse.

[S4]Ytterligare bestämmelser om vad en dom i ett mål om vattenverksamhet och vattenanläggningar ska innehålla finns i 7 kap. 6 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Lag (2023:632).

Prop. 2001/02:65: Av rådets direktiv (96/61/EG) av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar framgår av artikel 9.3-6 att tillståndet skall omfatta utsläppsgränsvärden för förorenande ämnen, bästa tillgängliga teknik och utsläppskontroll. I förevarande paragraf regleras vad en dom som innebär att tillstånd lämnas skall innehålla. I proposition om miljöbalk (prop. 1997/98:45, del 2, s. 246)...

Prop. 1998/99:64: I första stycket 11 införs en bestämmelse som anger att i förekommande fall skall de villkor som behövs för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna av dem för människor och miljön anges i domen.

Prop. 2012/13:35: Paragrafen innehåller bestämmelser om vad en dom som innebär att tillstånd ges till en miljöfarlig verksamhet ska innehålla.

Första stycket sjätte punktens nuvarande lydelse avser dels villkor om försiktighetsmått som rör utsläpp, begränsningsvärden och bästa möjliga teknik, dels övriga villkor som behövs för att förhindra skada eller olägenhet för omgivningen. Ett tillägg görs som medför att punkten delas upp på så sätt att krav på villkor som specifikt avser utsläpp, ...

  • MÖD 2002:48:Tillstånd enligt miljöskyddslagen till verksamheten vid ett pappersbruk -----Återföring av vedaska till skogsmark är angeläget att åstadkomma men kravet kan inte ensidigt ställas på virkeskonsumenterna. Även skogsägarna har ett betydande ansvar, vilket bör komma till uttryck i den skogliga lagstiftningen. Däremot bör virkeskonsumenterna svara för förutsättningarna för att återföra askan, dvs. frågor om askans renhet och hållbarhet. Bolaget ålades därför att genom prövotidsutredning belysa möjligheten att åstadkomma en aska vars kemiska och fysikaliska egenskaper gjorde den lämplig för spridning i skogsmark. I villkoret föreskrevs även att försök med spridning med sådan aska skulle genomföras.
  • MÖD 2003:130:Tillstånd till verksamheten vid en massa- och pappersfabrik----- Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten innebärande att de gällande tillstånden enligt miljöskyddslagen upphävdes genom domen. Bolaget överklagade och yrkade bl.a. att Miljööverdomstolen (MÖD) skulle undanröja miljödomstolens förordnande. MÖD fann att prövning av om återkallelse kan ske enligt 24 kap. 3 § 1 st. 6 miljöbalken endast kan göras efter ansökan av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet eller en länsstyrelse (24 kap. 7 §). Då någon sådan ansökan inte fanns i målet, upphävdes miljödomstolens förordnande. Även Naturvårdsverket hade överklagat och ville ha skärpta villkor för utsläpp till vatten. Inledningsvis pekade MÖD på att utsläppen från verksamheten till vissa delar var akut toxiska och att de hade orsakat fortplantningsstörningar hos abborre, vilket motiverade såväl processinterna skyddsåtgärder som extern rening. Sammantaget fann MÖD det skäligt att ålägga bolaget utsläppsbegräsningar till en betydande kostnad. Detta förutsatte att man uppförde en biologisk reningsanläggning.
  • MÖD 2009:42:Tillstånd till anläggande och drift av ny hamnanläggning ----- Föreslagen placering av hamnen låg inom riksintresse för hamnverksamhet och området hade sedan länge utgjort industriområde. För att minska de störningar som kommande transporter kunde medföra för de boende i området ålades bolaget att anlägga en ny väg. Frågan om stabiliseringsmetod för omhändertagande av förorenade muddermassor samt villkor.
  • MÖD 2014:44:Förordnande om när tillstånd blir gällande gentemot verksamhetsutövaren i mål om tillstånd till fortsatt och utökad gruvverksamhet ----- Mark- och miljödomstolen har meddelat förordnande med innebörd att tillståndet ska träda i kraft och villkoren börja gälla den dag tillståndet vunnit laga kraft, oberoende av om och när verksamhetsutövaren väljer att ta tillståndet i anspråk. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att förordnandet strider mot gällande praxis som innebär att det är verksamhetsutövaren som avgör om och när ett nytt tillstånd ska tas i anspråk. Däremot finns inget som hindrar att verksamhetsutövaren inom ramen för tillståndsprövningen medger att ett gammalt tillstånd upphävs och ersätts med ett nytt. Mark- och miljööverdomstolen har inte heller funnit skäl att tillämpa en särskild ordning för tillstånd till befintlig verksamhet. Mark- och miljödomstolens förordnande har därför upphävts.
  • NJA 2010 s. 516:Utformning av tillståndsvillkor enligt miljöbalken, särskilt när det gäller krav på verksamhetsutövarens kunskaper om de kemikalier som används i verksamheten.
  • MÖD 2014:52:Avloppsreningsverk inte ansvarigt för farliga kemikalier i verkets kunders produktion. ----- Villkor i tillstånd till avloppsreningsverk som betjänar kemisk industri. Utsläpp till vatten av TOC, tot-P, BOD och slam. Villkor om utmönstring av farliga kemikalier i verkets kunders produktion lämnades utan bifall.
  • MÖD 2017:27:Tillstånd till uppförande och drift av gruppstation för vindkraft ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en ansökan om tillstånd enligt den s.k. boxmodellen till att uppföra och driva en vindkraftspark ska avslås. Med hänsyn till omfattningen av vindkraftparken och omgivningens naturvärden har ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen inte ansetts ge tillräckligt underlag för att kunna bedöma alla de konsekvenser som verksamheten vid olika alternativutformningar kommer att ge upphov till. Det har därför inte gått att avgöra om verksamhetens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken.
  • NJA 2006 s. 310:Villkor i tillstånd enligt miljöbalken om att verksamhetsutövaren i produktionen inte får använda sådana råvaror eller insatskemikalier för vilka det saknas dokumenterad kunskap om risken för vissa olägenheter för hälsa och miljön har ansetts inte vara godtagbart bl.a. från rättssäkerhetssynpunkt med hänsyn till att det inte av villkoret framgår hur djupgående kunskaper som krävs eller hur de skall vara dokumenterade.
  • MÖD 2004:4:Tillstånd att uppföra och driva en ny fastbränslepanna vid SCA Hygiene Products AB:s anläggning i Lilla Edets kommun m.m.-----Ansökan avsåg tillstånd till en ny panncentral inom Lilla Edets pappersbruk. Miljödomstolen meddelade villkor om kemikaliehantering och om utredning av de närmare förutsättningarna för att öka självförsörjningsgraden med avseende på energin i processerna. Det senare villkoret motiverades med att anläggningar som omfattas av IPPC-direktivet ska utformas så att energianvändningen är effektiv (art. 9 punkt 1 i direktivet). SCA överklagade båda villkoren. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att det var miljömässigt motiverat med högt ställda krav på kemikalieförvaringen i området och att detta även gällde för sådana kemikalier som förvaras i dubbelmantlade cisterner. Vid förvaring utomhus innebär detta att cisternerna ska vara placerade i en invallning med tak eller annan anordning (”kjol”) till skydd mot nederbörd. Som alternativ till sådana skyddsåtgärder var det enligt domstolen också möjligt att utforma invallningen så att den istället gav utrymme för en större mängd nederbörd. Villkoret omformulerades för att ge bolaget utrymme att välja mellan dessa alternativ. När det gällde utredningsvillkoret uttalade MÖD att kravet närmast avsåg energianvändningen i processerna i massa- och pappersfabriken, inte i fastbränsleanläggningen. Då prövningen i målet emellertid endast omfattade själva pannanläggningen, ansåg domstolen att det inte tjänade något syfte att utreda frågor som rörde energianvändningen i pappersbruket i sin helhet. MÖD upphävde därför villkoret.
  • MÖD 2003:35:Tillstånd till bortledning av vatten för bevattning-----I mål om uttag av vatten från ett vattendrag för bevattning begärde ägare till ett antal nedströms belägna kraftverk ersättning för de kraftförluster som skulle uppkomma av uttaget. Kraftverksägarna ville ha ersättning motsvarande den totala mängd vatten som årligen kunde avledas med stöd av tillståndet. Bevattnarna menade däremot att denna totala mängd skulle divideras med faktorn 3 eller 4 för att därmed ersätta den faktiska förlusten i enlighet med en utredning som gjorts av Jordbruksverket. Miljödomstolen gick på den senare linjen vilket i allt väsentligt också godtogs av Miljööverdomstolen. Därvid uttalade domstolen att utgångspunkten vid beräkningen av ersättningen är att den faktiska skadan ska ersättas, vilket i detta fall motsvarade kraftverksägarnas faktiska förlust av vatten för kraftverksproduktion.
  • MÖD 2005:7:Tillstånd till ändring av verksamheten vid Bravikens pappersbruk i Norrköpings kommun-----Bolaget hade överklagat vissa villkorsfrågor, bl.a. rörande en skyldighet att årligen till tillsynsmyndigheten redovisa åtgärder avseende val av transporter till och från anläggningen. Miljööverdomstolen (MÖD) upphävde villkoret då det inte var lämpligt utformat. Vidare talade processuella skäl mot att i detta fall inleda ett prövotidsförfarande. Därutöver hade bolaget ålagts att från visst datum i mobila bränsledrivna maskiner som användes i verksamheten använda bränsle som uppfyllde kraven för diesel Miljöklass 1 i lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen. MÖD fann att bolaget fick acceptera att den aktuella definitionen kunde komma att ändras, varför den inte skulle låsas fast till viss tidpunkt.
  • MÖD 2011:4:Villkor och prövningsavgift i mål om lagligförklaring av grundvattentäkt och tillstånd
  • MÖD 2003:38:Ändring av villkor om bullerisolering-----I tillståndet till tredje banan på Arlanda flygplats föreskrevs i villkor att en mängd fastigheter som stördes av buller över en viss nivå skulle bullerisoleras före starten av verksamheten. Med hänvisning till att tvist hade uppkommit om innebörden av detta krav, ansökte Luftfartsverket om ändring av villkoret så att ytterligare anstånd skulle erhållas för sådana fastigheter som man först inte hade trott omfattades av isoleringsskyldigheten. Anståndet skulle utformas så att verket fick ytterligare ett år på sig att genomföra åtgärderna efter det att tvisten hade slitits genom rättskraftigt avgörande av domstol. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) avslog Luftfartsverkets begäran. Därvid uttalade MÖD att en ansökan enligt 24 kap. 8 § miljöbalken om att upphäva eller mildra villkor skulle bedömas restriktivt och att det Luftfartsverket hade anfört inte utgjorde tillräckliga skäl för detta. Inte heller ansågs en sådan ändring vara påkallad av omständigheter som inte hade förutsetts när tillståndet meddelades.
  • MÖD 2017:63:Tillstånd till ökad avledning av vatten genom turbinerna i ett vattenkraftverk ----- Lasele kraftstation ligger i Ångermanälven, som är ett av Sveriges mest utbyggda älvsystem. Fallhöjden är 54 meter och en minimitappning är föreskriven med 100-200 liter/sekund. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det inte finns någon reell risk för negativ påverkan på vattenförekomsternas status med en ökad avledning av vatten från 275 till 340 kubikmeter/sekund. Åtgärden äventyrar inte heller möjligheten att nå gällande miljökvalitetsnorm God ekologisk potential. Ett tillstånd till ökad avledning av vatten har också bedömts förenlig med miljöbalkens regler i övrigt. Några skadeförebyggande åtgärder har med hänsyn till nuvarande reglering inte bedömts motiverade. Mark- och miljööverdomstolen har också samma dag meddelat dom i mål nr M 2650-16 rörande avledning av vatten genom turbinerna i Långbjörn, som är den kraftstation som ligger närmast uppströms i förhållande till Lasele kraftstation.
  • MÖD 2009:39:Tillstånd till produktion av sulfatmassa och kartong, nu fråga om slutliga villkor för utsläpp till luft av processvavel ----- Bolaget hade av miljödomstolen ålagts utsläppsvillkor avseende processvavel till luft som i praktiken innebar ett krav på installation av ett s.k. svaggassystem. Miljööverdomstolen delade bolagets bedömning att installation av ett svaggassystem i befintlig anläggning till en beräknad kostnad på 150 miljoner kr inte var rimligt. Bolaget hade även ansökt om tillstånd för anläggande av en ny sodapanna som skulle ersätta de två befintliga sodapannorna och kostnaden för ett komplett svaggassystem i samband med denna nya panna uppgick till 75 miljoner kr. Miljööverdomstolen bedömde att denna kostnad inte var orimlig. Beträffande villkorets utformning bedömde Miljööverdomstolen att det p.g.a. mätningssvårigheter inte var lämpligt att utforma villkoret med angivande av ett begränsningsvärde. Villkoret uttrycktes i stället som ett krav på reningsutrustning samt årliga mätningar. Eftersom investeringarna krävde en lång genomförandetid fastställdes tidpunkten för villkorets ikraftträdande till fyra år framåt i tiden.
  • MÖD 2011:49:Tillstånd till vattenverksamhet ----- En förklaring i dom angående tillstånd till vattenkraftverk att därest framdeles lax och havslaxöring i ej ringa omfattning bereds möjlighet att vandra upp till kraftverket, ägaren av detsamma ska, efter därom vid vattendomstolen förd talan, kunna åläggas att genom ytterligare åtgärder eller avgifter kompensera den skada på de ursprungliga naturliga betingelserna för dessa fiskslag, som kraftverket orsakar vid då inträdda förhållanden, ansågs vara ett s.k. latent villkor trots att de fiskebefrämjande åtgärder som skulle kunna bli aktuella inte preciserats närmare. Kammarkollegiet och övriga tillsynsmyndigheter ansågs i en sådan situation inte behöva använda sig av reglerna om omprövning för att uppnå något som redan hade beslutats i samband med att tillstånd gavs till kraftverket utan kunna få sin talan om fiskebefrämjande åtgärder prövad inom ramen för det ursprungliga ansökningsmålet. I domskälen konstaterar Miljööverdomstolen dock att miljödomstolen, dit målet återförvisades, vid sin prövning torde ha att ta hänsyn till bestämmelsen i 24 kap. 5 § sista st. miljöbalken om att tillståndsmyndigheten vid omprövning inte får meddela så ingripande villkor eller andra bestämmelser att verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras.
  • MÖD 2006:29:Ansökan om tillstånd till täkt av sand och grus inom yttre vattenskyddsområde för kommunal grundvattentäkt-----Vid en avvägning mellan behovet av naturgrus huvudsakligen för betongtillverkning och behovet av att för framtiden säkerställa det aktuella området för dricksvattenutvinning ansågs det senare intresset ha betydligt större tyngd och gavs därför företräde. Bolaget nekades därmed sökt tillstånd.
  • NJA 2005 s. 709:Miljödomstol har ansetts kunna överlåta åt tillsynsmyndighet att fastställa provisoriska föreskrifter enligt 22 kap. 27 § miljöbalken i motsvarande utsträckning som miljödomstolen får överlåta åt tillsynsmyndigheten att fastställa villkor enligt 25 §.
  • MÖD 2009:17:Energihushållning ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att ett bolags energihushållning bäst bedrevs genom att kontinuerligt i driften av anläggningarna successivt förbättra hushållningen genom flera åtgärder som var för sig var mindre omfattande. Bolaget ålades att årligen till tillsynsmyndigheten redovisa en energihushållningsplan med uppgifter om planerade energihushållningsåtgärder och en redovisning av genomförda åtgärder. Tillsynsmyndigheten bemyndigades att föreskriva de villkor om energihushållning som kunde aktualiseras av planen. Sådana villkor kan vara mer långtgående än vad som är lönsamt från enbart företagsekonomiska utgångspunkter. Vidare fann MÖD att bolagets transporter inte gav upphov till sådana effekter i närområdet att det fanns anledning att reglera dem genom villkor i tillståndet.
  • MÖD 2003:67:Ersättning för vattenkraft-----Ersättning för ianspråktagen vattenkraft kan inte utgå med mer än vad som faktiskt får tas i anspråk. I detta fall understeg utbyggnadsvattenföringen medelvattenföringen väsentligt och skulle därmed läggas till grund för beräkning av ersättningen. Med hänsyn till de höjda elpriserna under senare år kunde värdet på vattenkraften inte bestämmas till ett lägre belopp per kW natureffekt än vad miljödomstolen funnit. I målet uppkom också fråga om ränta på fallhöjdsersättning.
  • MÖD 2018:19:Tillstånd till vindkraftpark ----- Mål om ansökan att få uppföra en vindkraftpark enligt den s.k. boxmodellen, som innebär att vindkraftverkens exakta antal, i detta fall maximalt 144 verk, och närmare placering inom ett större område inte har angetts i ansökan utan att beslut om detta ska delegeras till tillsynsmyndigheten. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att på det underlag som har presenterats i målet går det inte att avgöra om verkens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken. En sådan delegering är inte heller i enlighet med 22 kap. 25 § miljöbalken som anger att endast villkor av mindre betydelse får delegeras. Detsamma har ansetts gälla för alternativyrkandet att tillstånd ska ges för vindkraftverk enligt den s.k. exempellayout som har gjorts i målet. Ansökan om tillstånd har därför avslagits.
  • MÖD 2009:41:Tillstånd att producera högst 560 000 ton blekt sulfatmassa ----- Södra Cell fick av miljödomstolen tillstånd att utöka produktionen till 560 000 årston massa samt att börja utvinna lignin ur svartlut. Tillåtna totala utsläpp till Pukaviksbukten i Östersjön avseende TOC, total- fosfor och total-kväve hade bestämts genom en kombination av gränsvärden och riktvärden och bolaget hade ålagts krav på biologisk rening av avloppsvattnet. Miljööverdomstolen konstaterade att begreppen riktvärde och gränsvärde numera hade utmönstras till förmån för ett begränsningsvärde vars definition och materiella innehåll bestäms i det enskilda fallet. Bolaget hade anmodats att till Miljööverdomstolen ge in synpunkter på hur de av bolaget överklagade utsläppsvillkoren skulle kunna formuleras med beaktande av denna nya praxis, men inte ingivit några sådana synpunkter. Miljööverdomstolen konstaterade att det därför saknades underlag för att bestämma de slutliga villkoren i enlighet med hur de numera borde utformas och sköt därför upp frågan om hur kravnivån skulle uttryckas genom begränsningsvärden i villkor. Vidare ansåg Miljööverdomstolen att det inte fanns anledning att binda bolaget vid en viss teknik för att nå begränsningskraven genom krav på biologisk rening av avloppsvattnet varför detta villkor upphävdes. Miljööverdomstolen beslutade även att villkor beträffande kemikaliehanteringen skulle meddelas i enlighet med 22 kap. 25 § första stycket 7 miljöbalken eftersom bolaget hade en omfattande kemikaliehantering.
  • MÖD 2020:40:Energihushållningsvillkor ----- Vid tillståndsprövning av en anläggning för produktion av cellulosafibrer motsatte sig verksamhetsutövaren att tillsynsmyndigheten genom delegation skulle få meddela villkor om energihushållningsåtgärder med hänvisning till att det inte kan anses vara villkor av mindre betydelse. MÖD fann att endast åtgärder som är tekniskt möjliga och realistiska ska redovisas i energihushållningsplanen och att delegationens omfattning då begränsas. Förutsättning förelåg därför att delegera frågan till tillsynsmyndigheten.
  • MÖD 2021:5:Fråga om prövotidsförordnande för utsläpp av PFOS från en avfallsanläggning ----- En avfallsanläggning hade efter prövotid fått slutliga villkor för utsläpp till vatten. Begränsningsvärde för utsläpp av PFOS till recipient kunde inte fastställas pga. brister i underlaget utan frågan hänsköts till egenkontrollen. MÖD konstaterade att PFOS är ett prioriterat ämne enligt vattendirektivet och därmed ingår det i bedömningen av den kemiska ytvattenstatusen. Utsläppet kan äventyra uppnåendet av fastställd miljökvalitetsnorm. Utsläpp av PFOS kan därför inte lämnas oreglerat i detta fall. Sådana frågor kan inte heller skjutas upp under en prövotid utan att det är utrett att verksamheten kan klara dessa normer på sikt. MÖD fann att det i målet saknades tillräcklig utredning för att fastställa försiktighetsmått och ett slutligt begränsningsvärde. Det bedömdes därför motiverat att skjuta upp frågan om nödvändiga skyddsåtgärder mot utsläpp av PFOS under en prövotid. Domstolen ansåg att det kommer att finnas möjlighet att genom villkor begränsa utsläppen så långt att påverkan på vattenmiljön blir godtagbar och miljökvalitetsnormen kan uppfyllas. Prövotidsförordnandet bedömdes inte utgöra hinder mot tillåtligheten av verksamheten utan endast få betydelse för att bestämma försiktighetsmått m.m.
  • MÖD 2016:4:Reglering av kumulativt ljud vid etablering av flera vindkraftparker inom samma påverkansområde ----- När störningar från flera vindkraftparker kan påverka samma platser i omgivningen måste villkorsregleringen säkerställa att boende inte riskerar att utsättas för högre bullernivåer än vad som kan godtas från hälso- och miljösynpunkt, och vad som följer av uppställda begränsningsvärden i givna tillstånd. Utgångspunkten är att tillståndshavaren ska ha egna begränsningsvärden att förhålla sig till. Om tillstånd till skilda verksamheter prövas samtidigt ska en samordnad prövning ske av den gemensamma miljöpåverkan som verksamheterna orsakar. Vid villkorsregleringen bör hänsyn även tas åtminstone till andra lagakraftvunna tillstånd till vindkraftparker som finns inom samma påverkansområde.
  • MÖD 2016:32:Tillstånd till gruppstation för vindkraftverk ----- Mark- och miljööverdomstolen har föreskrivit bullervillkor med hänsyn tagen till närliggande gruppstation där dom meddelas samma dag. De båda verksamheterna får dela på bullerutrymmet. Domstolen har tagit bort föreskrifter om samråd med tillsynsmyndigheten eftersom dessa inte följts upp med motsvarande delegation till tillsynsmyndigheten att besluta villkor.
  • MÖD 2016:31:Reglering av kumulativt ljud vid etablering av vindkraftpark inom samma påverkansområde som flera andra tillståndsgivna vindkraftparker ----- Mark- och miljööverdomstolen har föreskrivit villkor för tillståndshavaren som är självständiga i förhållande till de villkor som gäller för närliggande parker. Vid villkorsskrivningen har hänsyn tagits till redan tillståndsgivna parker inom samma område. Det har även bedömts rimligt att föreskriva villkor som innebär att vindkraftparken får dela på bullerutrymmet tillsammans med en annan närliggande park där dom meddelas samma dag. Mark- och miljööverdomstolen har även ändrat villkor avseende skuggning och lågfrekvent buller.
  • MÖD 2007:19:Strandskyddsdispens för en musselodling-----En länsstyrelse hade medgett strandskyddsdispens för en musselodling. Klaganden yrkade att dispens inte skulle medges och angav som grund att musselodlingen stred mot EG- direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Miljööverdomstolen fann att musselodlingen redan omfattades av ett tillstånd till rening av avloppsvatten och att frågan därigenom redan var rättskraftigt avgjord. Underinstansernas avgöranden undanröjdes.
  • MÖD 2020:17:Villkor om svavelåtervinning m.m. ----- Efter överklagande från Naturvårdsverket bedömde Mark- och miljööverdomstolen att en delegation åt tillsynsmyndigheten, utan annan begränsning än att åtgärderna ska vara framtagna inom ramen för energihushållningsplanen och rimliga, kunde godtas.
  • MÖD 2020:48:Tillstånd till bergtäkt: lokalisering och efterbehandling ----- Sökanden har inte visat att den föreslagna lokaliseringen är lämplig (2 kap. 6 § miljöbalken). Inte heller har sökanden visat att efterbehandlingen - som innefattade införsel av stora mängder schaktmassor - kan genomföras utan att det leder till skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Mark- och miljööverdomstolen har därför avslagit ansökan.
  • MÖD 2019:10:Prövotidsfrågor m.m. avseende tillstånd till ståltillverkning ----- I mål avseende prövotidsfrågor m.m. för tillstånd till ståltillverkning har Mark- och miljööverdomstolen delvis bifallit länsstyrelsens överklagande bl.a. genom att upphäva mark- och miljödomstolens beslut att upphäva prövotidsförordnandena angående totala utsläpp till luft och till vatten. Målet har återförvisats i dessa delar och bolaget har förelagts att till mark- och miljödomstolen redovisa förslag till slutliga villkor för totala utsläpp till luft och till vatten.
  • MÖD 2009:50:Tillstånd till nuvarande och utökad tillverkning av sulfatmassa och papper m.m., nu fråga om slutliga villkor för utsläpp till luft av processvavel ----- Bolaget hade av miljödomstolen ålagts utsläppsvillkor avseende processvavel till luft som i praktiken innebar ett krav på installation av ett s.k. svaggassystem. Miljööverdomstolen delade miljödomstolens bedömning att ett sådant villkor inte var orimligt. Beträffande villkorets utformning bedömde Miljööverdomstolen att det p g a mätningssvårigheter inte var lämpligt att utforma villkoret med angivande av ett begränsningsvärde. Villkoret uttrycktes i stället som ett krav på reningsutrustning samt årliga mätningar. Med hänsyn till bolagets andra nära förestående miljöinvesteringar fastställdes tidpunkten för villkorets ikraftträdande till fyra år framåt i tiden.
  • MÖD 2009:19:Tillstånd till krematorieverksamhet ----- Det har inte ansetts lämpligt att reglera utsläpp av kvicksilver från ett krematorium med villkor som innehåller kvantitativa begränsningsvärden. I stället bör ett villkor uttryckas som krav på reningsutrustning och dess skötsel. (Samma dag meddelade Miljööverdomstolen två ytterligare avgöranden ang. villkor för krematorieverksamhet, M 264-08 och M 317-08.)
  • MÖD 2008:24:Tillstånd att anlägga och driva en gruva med processverk m.m. ----- Inför verksamhetens upphörande eller ett delområdes slutliga efterbehandling har krävts att en slutlig efterbehandlingsplan i god tid lämnas in till tillsynsmyndigheten samt att myndigheten då skall granska den utifrån det vid tiden gällande kunskapsläget. Tillsynsmyndigheten skall avgöra om efterbehandlingen är tillräcklig samt ha möjlighet att ställa kompletterande krav på bolaget och fastställa ytterligare villkor. Miljööverdomstolen fastställde vidare att det krävs en årlig redovisning av den efterbehandling som sker successivt för att det skall finnas ett fullgott underlag för prövningen av den ställda finansiella säkerheten. I målet var även fråga om verksamhetens påverkan på ett Natura 2000-område och dammsäkerhet. I den senare delen föreskrevs bl.a. utläggandet av en stödbank på sanddammens nedströmsslänt för att förbättra stabiliteten vid jordbävning.
  • MÖD 2007:14:Tillstånd till nuvarande och utökad återvinningsverksamhet-----I samband med prövning av en ansökan till befintlig och utökad miljöfarlig verksamhet bedömdes förutsättningarna vara sådana att det var både lämpligt och skäligt att som villkor för det nya tillståndet reglera frågan om undersökning av eventuella markföroreningar.
  • MÖD 2008:22:Tillstånd till utökad verksamhet med gjutning och tillverkning av motorer ----- Det fanns inget formellt hinder eller ansågs olämpligt eller oskäligt att i samband med en tillståndsprövning ålägga ett bolag i ett villkor för tillståndet att utreda vilka historiska föroreningar som kunde finnas på verksamhetsområdet eftersom likartad verksamhet länge bedrivits på platsen och samband därför fanns med nu tillståndsgiven verksamhet. Upplystes också om att länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet också kan rikta samma krav mot bolaget med stöd av bestämmelserna i 10 kap. miljöbalken.
  • MÖD 2007:34:Tillstånd till produktion av träkol ----- Ett bolag hade under lång tid släppt ut kondensatvatten till en s.k. naturdamm. Vid tillståndsprövningen ansåg miljödomstolen att efterbehandling av dammen inte skulle omfattas av prövningen utan skulle tas upp av tillsynsmyndigheten med stöd av bestämmelserna i 10 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen fann däremot att frågan om efterbehandling av dammen borde avgöras inom ramen för den aktuella tillståndprövningen. Varken det faktum att utsläppen till dammen skulle komma att upphöra eller att dammen förorenats även av andra verksamhetsutövare gav anledning till annan bedömning. Efterbehandlingsfrågan sköts upp under en prövotid.
  • MÖD 2005:23:Tillstånd till nuvarande och utökad pappersproduktion-----Tillstånd till pappersproduktion har förenats med villkor om skyldighet för verksamhetsutövaren att i god tid före en nedläggning av hela eller delar av verksamheten till tillsynsmyndigheten ge in en avvecklingsplan. Ställningstagandet innebär en ändring i förhållande till vad Miljööverdomstolen bestämt i ett tidigare mål. Vidare har verksamhetsutövaren dels ålagts att informera tillsynsmyndigheten om nya kemiska produkters miljöegenskaper innan produkterna tas i bruk och dels förbjudits att använda sådana kemikalier om vilka dokumenterad kunskap om risken för olägenheter saknas.

/Träder i kraft I: 2029-01-01/

25 §  En dom som innebär att tillstånd ges till en verksamhet ska i förekommande fall innehålla bestämmelser om

  1. den tid som tillståndet ska gälla,
  2. verksamhetens ändamål, läge, omfattning, säkerhet och tekniska utformning i övrigt,
  3. tillsyn, besiktning och kontroll såsom utsläppskontroll med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod,
  4. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande åtgärder samt hur betalning ska ske,
  5. skyldighet att betala avgifter,
  6. de villkor om utsläpp, begränsningsvärden och bästa möjliga teknik som
    1. behövs för att anpassa tillämpningen av sådana föreskrifter om försiktighetsmått som har meddelats med stöd av denna balk, om föreskrifterna medger eller förutsätter en sådan anpassning, eller
    2. annars behövs för att hindra eller begränsa skadlig påverkan på grund av föroreningar,
  7. de villkor som behövs avseende hantering av kemiska produkter i verksamheten, om hanteringen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,
  8. de villkor som behövs om avfallshantering, återvinning och återanvändning, om hanteringen, återvinningen eller återanvändningen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,
  9. de villkor som behövs för att verksamheten inte ska äventyra möjligheterna att följa en miljökvalitetsnorm som avser vattenmiljön eller försämra vattenmiljön i strid med ett försämringsförbud i en sådan norm,
  10. de villkor som behövs med avseende på hushållningen med mark, vatten och andra naturresurser,
  11. de villkor som behövs med avseende på avhjälpande av miljöskada och ställande av säkerhet,
  12. de villkor som behövs för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna av dem för människors hälsa och miljön,
  13. de villkor som i övrigt behövs för att skydda värdefulla natur- och kulturmiljöer eller för att förhindra annan skada på eller olägenhet för omgivningen,
  14. den tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda skador får framställas, och
  15. rättegångskostnader.

Om tillståndet avser arbeten för vattenverksamhet, ska den tid som arbetena ska vara utförda inom (arbetstid) anges i domen. Denna tid får överstiga tio år endast om arbetena utgör ett led i en verksamhet som tillgodoser ett väsentligt samhällsintresse och av särskilda skäl inte kan slutföras inom tio år. I fråga om miljöfarlig verksamhet ska den tid som verksamheten ska ha satts igång inom (igångsättningstid) anges i domen.

Mark- och miljödomstolen får överlåta åt en tillsynsmyndighet att besluta villkor av mindre betydelse.

Ytterligare bestämmelser om vad en dom i ett mål om vattenverksamhet och vattenanläggningar ska innehålla finns i 7 kap. 6 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Lag (2023:633).

[K22]25 a §  En dom som omfattar tillstånd att behandla avfall ska dessutom alltid innehålla

  1. uppgift om avfallstyper och mängder av avfall som får behandlas,
  2. uppgift om den behandlingsmetod som ska tillämpas på avfallet,
  3. de villkor som behövs i fråga om åtgärder för att övervaka och kontrollera att de skyldigheter som gäller för verksamheten uppfylls, och
  4. de villkor som behövs i fråga om åtgärder för avslutande av verksamheten och efterbehandling. Lag (2019:1263).

Prop. 2001/02:65: Bestämmelsen har i enlighet med Lagrådets uppfattning placerats efter bestämmelsen om tillståndsdoms innehåll. Med paragrafen genomförs kravet i artikel 9 i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall. Där anges att ”…tillståndet för deponeringsverksamheten” skall ”åtminstone innehålla följande: a) Uppgift om vilken deponiklass tillståndet avser. b) En förteckning över typer av avfall och den totala mängd avfall som får deponeras. c) Uppgift om de krav som ställs på ...

Prop. 2010/11:125: I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om vad en dom som omfattar tillstånd att lagra, återvinna eller bortskaffa avfall ska innehålla. Paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.4. I artikel 23.1 i det nya ramdirektivet finns de uppgifter angivna som ett tillstånd till en verksamhetsutövare som har för avsikt att behandla avfall ska innehålla. Krav i artikeln genomförs med ...

  • MÖD 2008:6:Tillstånd till fortsatt deponering vid avfallsanläggning ----- Fråga om med vilken grad av specifikation som typer av avfall skall anges i ett tillstånd till deponering.

[K22]25 b §  En dom som omfattar tillstånd att bedriva verksamhet med förbränning av avfall ska dessutom alltid innehålla

  1. uppgifter om förbränningsanläggningens totala kapacitet för förbränning av avfall,
  2. en förteckning över de mängder av olika kategorier av farligt avfall som får förbrännas,
  3. i fråga om det farliga avfall som får förbrännas, villkor om avfallets minsta och högsta flöde, lägsta och högsta värmevärde samt maximala innehåll av föroreningar,
  4. villkor om begränsningsvärden för utsläpp som ska beräknas enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 kap. 5 §,
  5. villkor om den längsta tid under vilken det i samband med tekniskt oundvikliga driftstopp, driftstörningar eller fel i renings- eller mätutrustning får ske sådana utsläpp av föroreningar till luft och vatten som överskrider fastställda värden, och
  6. i fråga om tillstånd som omfattar energiåtervinning, villkor om att energiåtervinningen ska ske med hög energieffektivitet. Lag (2012:907).

Prop. 2012/13:35: Paragrafen reglerar vad ett tillstånd till förbränning av avfall ska innehålla utöver det som följer av 22 kap. 25 §.

I paragrafen införs en ny fjärde punkt. För att genomföra industriutsläppsdirektivet behöver vissa begränsningsvärden för utsläpp beräknas enligt särskilda beräkningsmetoder. Vilka utsläpp och metoder som detta gäller kommer att framgå av föreskrifter om försiktighetsmått som meddelas med stöd av 9 kap. 5 §. Resultatet av beräkningsmetoderna, dvs. de begränsningsvärden ...

Prop. 2010/11:125: I paragrafen finns en bestämmelse om ytterligare krav på vad en dom som omfattar tillstånd till att bedriva verksamhet med förbränning av avfall ska innehålla, Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

En ändring är att punkten 2 i den nuvarande bestämmelsen tas bort eftersom detta krav följer av den nya 25 a §. Som en följd får de nuvarande punkterna 3–5 en ny numrering.

Vidare införs ...

[K22]25 c §  En dom som omfattar tillstånd att bedriva verksamhet med deponering av avfall ska dessutom alltid innehålla

  1. uppgift om vilken av deponiklasserna farligt avfall, icke- farligt avfall eller inert avfall som tillståndet avser,
  2. de villkor som behövs i fråga om åtgärder före och under driften av deponin, och
  3. de villkor som behövs i fråga om skyldighet att rapportera om avfallstyper och mängder av avfall som har deponerats. Lag (2019:1263).

Prop. 2010/11:125: Paragrafen är ny och motsvarar nuvarande 25 a § med de ändringarna att punkterna 2 och 5 i den nuvarande bestämmelsen tas bort då dessa krav redan följer av den nya 25 a §. De ändringar som i övrigt görs är endast språkliga och redaktionella.

[K22]25 d §  En dom som omfattar tillstånd till geologisk lagring av koldioxid ska, i stället för det som sägs i 25 a och 25 c §§, dessutom alltid innehålla

  1. en beskrivning av den geologiska formationens egenskaper,
  2. villkor om den exakta lokaliseringen och avgränsningen av
    1. lagringsplatsen och det område runt lagringsplatsen som med hänsyn till de geologiska förhållandena har betydelse för lagringens integritet och säkerhet, och
    2. den anläggning som ska användas för att tillföra koldioxid till lagringsplatsen,
  3. villkor om lagringsplatsens hydrauliska egenskaper,
  4. villkor om den totala mängd koldioxid som får lagras,
  5. villkor om gränser för reservoartrycket,
  6. en beskrivning av varifrån den koldioxid som ska tillföras lagringsplatsen kommer och hur den ska transporteras till lagringsplatsen,
  7. villkor om sammansättningen av den koldioxidström som får tillföras lagringsplatsen (injekteras) och om kontroll av koldioxidströmmen,
  8. villkor om högsta tillåtna injekteringstakt och injekteringstryck,
  9. villkor om övervakning enligt en särskild övervakningsplan och om åtgärder enligt en särskild plan för avhjälpande av risker för koldioxidutsläpp samt om att planerna ska följas,
  10. villkor om att verksamhetsutövaren ska förvissa sig om att den som är sysselsatt i verksamheten har den kompetens och utbildning som behövs,
  11. villkor om vad som ska gälla i samband med att lagringsplatsen stängs för fortsatt tillförsel av koldioxid och om underhåll efter stängningen enligt en särskild plan,
  12. villkor om att den säkerhet som krävs för verksamheten enligt 15 kap. 37 § fortlöpande ska vara giltig och i kraft,
  13. upplysningar om
    1. de krav på uppdatering av övervakningsplanen som kan följa av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna balk,
    2. kravet på miljörapport i 26 kap. 20 § och andra föreskrifter med krav på rapportering avseende geologisk lagring av koldioxid som har meddelats med stöd av denna balk,
    3. de bestämmelser om omprövning och återkallelse av tillstånd som finns i denna balk, och
    4. de krav på underrättelse till tillsynsmyndigheten i händelse av läckage av koldioxid eller betydande störningar som följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna balk, och
  14. skälen för avvikelse från synpunkter som Europeiska kommissionen har lämnat i samband med regeringens tillåtlighetsprövning. Lag (2016:782).

Prop. 2011/12:125: Paragrafen är ny. Av artikel 9 i CCS-direktivet framgår vad ett tillstånd till geologisk lagring av koldioxid åtminstone ska innehålla. Under Osparkonventionen, dvs. konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten (SÖ 1994:25), har det antagits ett beslut om geologisk lagring av koldioxid, beslut 2007/2, som Sverige är bundet av. Beslutet innehåller bestämmelser om vad ett tillstånd till geologisk lagring av koldioxid ska innehålla, bl.a. att det i tillståndet ska finnas uppgifter ...

[K22]25 e §  En dom som omfattar tillstånd till en ny förbränningsanläggning med en nominell elektrisk effekt på 300 megawatt eller mer ska dessutom innehålla villkor om att utrymme ska avsättas vid anläggningen för den utrustning som behövs för att avskilja och komprimera koldioxid, om

  1. det är lämpligt med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön att avsätta ett sådant utrymme,
  2. det är tekniskt och ekonomiskt möjligt att eftermontera utrustning för koldioxidavskiljning,
  3. en lämplig lagringsplats finns tillgänglig för koldioxid från anläggningen, och
  4. transport av koldioxid från anläggningen till en sådan lagringsplats är tekniskt och ekonomiskt genomförbar. Lag (2012:430).

Prop. 2011/12:125: Paragrafen är ny. CCS-direktivet ändrar genom artikel 33 direktivet om stora förbränningsanläggningar på så sätt att en ny artikel 9 a införs. Enligt den nya artikeln ska medlemsstaterna se till att driftsansvariga vid alla förbränningsanläggningar med en nominell elektrisk effekt på 300 megawatt eller mer, för vilka det ursprungliga tillståndet till uppförande eller, i avsaknad av sådant förfarande, det ursprungliga drifttillståndet har beviljats efter det att CCS-direktivet trätt i kraft, har ...

[K22]25 f §  En dom som omfattar tillstånd till en förbränningsanläggning med en tillförd installerad effekt på minst 50 megawatt ska innehålla uppgift om de förfaranden som ska följas vid driftstörning i reningsutrustningen. Lag (2012:907).

Prop. 2012/13:35: Bestämmelsen är ny. I industriutsläppsdirektivets kapitel III finns bestämmelser om förbränningsanläggningar. Bestämmelserna i kapitlet ska enligt artikel 28 endast tillämpas på förbränningsanläggningar med en sammanlagd installerad tillförd effekt på 50 megawatt eller mer, oavsett vilket bränsle som används. Av artikel 37 följer att medlemsstaterna ska

säkerställa ...

[K22]25 g §  En dom som omfattar tillstånd till en sådan anläggning som avses i 1 d § ska dessutom innehålla en redovisning av slutsatserna i den kostnads-nyttoanalys vars slutsatser ska redovisas i ansökan om tillstånd till anläggningen. Lag (2014:269).

[K22]25 h §  En dom som omfattar tillstånd att driva verksamhet som omfattas av krav på en avfallshanteringsplan för utvinningsavfall ska dessutom alltid innehålla

  1. villkor om det belopp som säkerheten enligt 15 kap. 36 a § ska uppgå till,
  2. villkor om att den säkerhet som ska ställas enligt 15 kap. 36 a § ska godtas innan den verksamhet som omfattas av krav på en avfallshanteringsplan för utvinningsavfall påbörjas och att säkerheten därefter fortlöpande ska vara betryggande, och
  3. de villkor som behövs för att minimera verksamhetens påverkan på omgivningen vid oförutsedda avbrott i verksamheten. Lag (2022:1100).

Prop. 2021/22:219: Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om vilka villkor som ska ingå i en dom som omfattar tillstånd att driva verksamhet där det finns krav på en avfallshanteringsplan för utvinningsavfall.

I 25 § finns allmänna bestämmelser om vad en dom som innebär att tillstånd ges till en verksamhet ska innehålla. I 25 a § finns krav på vad en dom som omfattar tillstånd att behandla avfall ska innehålla. Enligt 25 a § 4 ska en dom som omfattar tillstånd att behandla avfall alltid ...

[K22]26 §  På yrkande av sökanden får mark- och miljödomstolen i särskild dom avgöra frågan om verksamhetens tillåtlighet om frågan inte enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § skall prövas av regeringen.

[S2]Om domstolen funnit att verksamheten är tillåtlig och om verksamhetens snara genomförande är angeläget, får domstolen i särskild dom meddela tillstånd till de arbeten som behöver utföras. Att huvudförhandling inte behöver hållas framgår av 16 § andra stycket.

[S3]Meddelas särskild dom, får miljödomstolen förordna att målet i övrigt skall vila till dess domen fått laga kraft. Lag (2010:923).

  • MÖD 2010:46:Tillåtlighetsprövning m.m. av ny kraftstation vid befintlig vattenkraftanläggning ----- Ägaren till ett vattenkraftverk ansökte om tillstånd att bl.a. anlägga en ny kraftstation, i närheten av den gamla och uttjänta stationen, med större slukförmåga och viss ändring av vattenvägen. Miljödomstolen fann i särskild dom enligt 22 kap. 26 § miljöbalken vattenverksamheten tillåtlig och meddelade tillstånd till sådana arbeten som detta lagrum omfattar. Miljööverdomstolen bedömde att en tillåtlighetsprövning av vattenverksamheten såsom den var avgränsad här, jämte tillståndsprövning av därmed förknippade byggnadsarbeten, var möjlig utan att t.ex. åtgärder på vattenkraftverkets regleringsdamm samt eventuell ändring av vattenhushållningsbestämmelser omfattades av prövningen.
  • NJA 2013 s. 613:Om en sökande begär tillstånd till en verksamhet som kan påverka ett Natura 2000-område, ska domstolen göra en samlad bedömning som uppfyller unionsrättens krav på fullständighet, exakthet och slutlighet. Detta har ansetts gälla också när tillåtligheten har prövats i en särskild dom som har vunnit laga kraft. Den samlade bedömningen ska i sådana fall ske vid den efterföljande tillståndsprövningen utan hinder av tillåtlighetsdomen.
  • MÖD 2003:95:Tillåtlighet enligt 22 kap. 26 § 1 st. miljöbalken till verksamhet för tillverkning av s.k. EU-anpassade drivmedel-----Miljödomstolen hade bedömt utökningen av verksamheten vid ett raffinaderi som tillåtlig enligt 22 kap. 26 § miljöbalken och meddelat deldom om s.k. byggnadstillstånd. Miljööverdomstolen undanröjde deldomen med hänvisning till brister i miljökonsekvensbeskrivningen. Domstolen uttalade att en tillåtlighetsprövning enligt 22 kap. 26 § miljöbalken inte kan göras mindre omfattande i fråga om verksamhetens miljöpåverkan än när tillståndsprövning sker. Ett fullständigt underlag är således en förutsättning för att en förprövning av de samlade miljöeffekterna av verksamheten skall kunna genomföras. Domstolen berörde även frågan om vad som menas med ” de arbeten som behöver utföras” i den aktuella paragrafen. För att inte påverka den slutliga prövningen skall de anläggnings- och byggnadsåtgärder som bör få vidtas preciseras i avgörandet. Arbetena får inte omfatta renings- och processteknik.
  • MÖD 2008:40:Tillåtlighet för verksamheten vid ett raffinaderi samt tillstånd till byggnadsarbeten ----- Att en verksamhet beslutats vara tillåtlig har ansetts innebära att sökanden kommer att få tillstånd till den sökta verksamheten med den lokalisering och huvudsakliga processutformning och kapacitet som sökanden angivit. Men även om en sökt verksamheten förklaras tillåtlig, kan en kommande tillståndsdom med villkor begränsa verksamheten mer eller på annat sätt än enligt ansökan. Det kan således vid prövningen komma att ställas andra krav på den mer detaljerade processutformningen och användningen av produktionsutrustningen, och fler och strängare villkor än sökanden föreslagit. Vidare kan ett godkännande av en miljökonsekvensbeskrivning inte hindra att kompletteringar kan komma att krävas vid tillstånds- och villkorsprövningen.
  • MÖD 2009:40:Tidsbegränsning av tillstånd ----- Om inte någon tidsbegränsning följer av en s.k. byggnadsdom om tillåtlighet, ska efterföljande tillstånd meddelas utan tidsbegränsning för alla väsentliga delar av verksamheten. Om underlaget för tillåtlighetsprövningen är otillräckligt eller om det är oklart ifall det tillstånd som senare ska utfärdas bör tidsbegränsas, bör tillåtlighetsfrågan inte avgöras genom särskild dom.

[K22]27 §  När verkningarna av verksamheten inte kan förutses med tillräcklig säkerhet, får mark- och miljödomstolen vid meddelande av tillstånd till verksamheten skjuta upp frågan om ersättning eller andra villkor till dess erfarenhet har vunnits av verksamhetens inverkan.

[S2]I samband med uppskovsbeslutet skall mark- och miljödomstolen, i fråga om skada eller förlust som kan antas bli mera kännbar, meddela provisoriska föreskrifter om ersättning eller skadeförebyggande åtgärder. Om det är nödvändigt för att motverka olägenheter, skall provisoriska föreskrifter om skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått meddelas.

[S3]Den uppskjutna frågan skall avgöras så snart som möjligt. Ersättning får inte bestämmas till lägre belopp än vad som har bestämts provisoriskt.

[S4]Då målet har skjutits upp i en viss del, skall mark- och miljödomstolen som villkor för att tillståndet till verksamheten skall få tas i anspråk föreskriva att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den slutliga ersättningen samt för den ersättning som bestämts provisoriskt och som inte skall betalas innan tillståndet tas i anspråk. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.

[S5]Preskriptionslagen (1981:130) gäller inte ersättningsanspråk som omfattas av ett uppskovsbeslut. Lag (2010:923).

  • MÖD 2014:10:Ansökan enligt miljöbalken om tillstånd till ändrad och utökad verksamhet avseende hantering av avfall i Hässleholms kommun ----- I målet som gällde flera olika villkor för utsläpp av lakvatten från en avfallsanläggning, yrkade verksamhetsutövaren bl.a. att bräddning av otillräckligt renat lakvatten- som inte uppfyller fastlagda villkor om föroreningshalter- i extrema situationer skulle få släppas ut till recipienten efter tillsynsmyndighetens godkännande. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att det endast är den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot villkor som kan bli dömd för otillåten miljöverksamhet. Det kan därför inte anses straffbart om det i samband med extrema situationer skulle ske en bräddning, under förutsättning att gällande krav på dimensionering av lakvattenanläggningen är uppfyllda. Det fanns därmed inte något behov av en sådan föreskrift om bräddning som bolaget yrkat. Yrkandet avslogs.
  • MÖD 2003:104:Föreläggande enligt miljöskyddslagen angående flygplatsverksamhet-----En förening arrenderade och skötte driften vid en flygplats. För verksamheten fanns tillstånd enligt miljöskyddslagen. Miljönämnden förelade föreningen att vidta vissa försiktighetsåtgärder och begränsningar i verksamheten. Miljööverdomstolen (MÖD) instämde i underinstansernas bedömning att föreningen var verksamhetsutövare på flygplatsen och därför rätt adressat för kraven. Sedan uttalade domstolen att det faktum att föreningen var flygplatshållare och bedrev flygverksamhet på flygplatsen innebar att föreläggandet åtminstone skulle omfatta de flygplan som var stationerade där, vilket var den största delen av flygverksamheten. Redan detta skulle medföra påtaglig nytta för miljön. Vidare konstaterade MÖD att föreningen dels kan verka mot andra operatörer genom information, dels som flygplatshållare, med verkan mot alla operatörer, kan reglera vilka tider som starter och landningar får ske. Föreläggandet ändrades i vissa avseenden.
  • MÖD 2003:77:Villkor för tillstånd till anläggning för förbränning av avfall----- Frågan i målet gällde krav på tillvaratagande av näringsämnen, främst fosfor, i slam från kommunala reningsverk i samband med förbränning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det för närvarande råder alltför stor osäkerhet i fråga om teknik, ekonomi och miljökonsekvenser för att det ska vara möjligt att föreskriva att slam från kommunala avloppsreningsverk får förbrännas endast under förutsättning att slammets eller askans fosforinnehåll tillvaratas. MÖD fann mot bakgrund av kvarstående osäkerhet om teknik och ekonomi att frågan borde skjutas upp under en prövotid. I enlighet härmed ålades sökanden att dels verka för utvecklandet av lämpliga processer, dels utreda mer i detalj om förutsättningarna för och konsekvenserna av en anläggning för omhändertagande av fosfor, antingen före eller efter förbränningen av slam.
  • MÖD 2004:76:Ansökan om tillstånd till ökad produktion i varmbandverket och kallbandverket inom ett stålverk-----I den överklagade deldomen ålade miljödomstolen (MD) bolaget att genomföra sex olika prövotidsutredningar. MD bestämde att dessa utredningar inklusive förslag till slutliga villkor skulle redovisas till domstolen ett (utredning 1-4) resp. två (utredning 5-6) år efter det att det tillstånd som beviljades i domen tagits i anspråk av bolaget. Länsstyrelsen överklagade och yrkade att utredningarna skulle redovisas senast den 1 augusti 2006. Man menade att avsaknad av bestämt slutdatum för prövotidsutredningarna menligt skulle inverka på länsstyrelsens tillsynsuppgift. Miljööverdomstolen (MÖD) framhöll att föreskrifterna om prövotidsutredningarna utgör villkor för det tillstånd som lämnats samt att dessa gäller först om och när tillståndet tas i anspråk. Skulle tillståndet inte tas i anspråk är bolaget inte skyldigt att genomföra dessa. MD hade därför gjort rätt när den bestämt att redovisningen skulle ske viss tid efter det att tillståndet tagits i anspråk. Överklagandet avslogs.
  • NJA 2004 s. 421:Fråga huruvida transporter till och från en miljöfarlig verksamhets anläggningar är att anse som s.k. följdföretag enligt MB. Tillika fråga huruvida den som har ansökt om tillstånd enligt balken till utökad produktion av massa och papper bör åläggas att utreda och lämna förslag på villkor för sådana transporter med stöd av ett s.k. prövotidsförordnande.
  • MÖD 2010:9:Bortledande av grundvatten för byggande av den s.k. Citybanan (norra delen) ----- Miljööverdomstolen har i ansökningsmål om vattenverksamhet ansett att det har varit rättsligt möjligt och motiverat att, mot verksamhetsutövarens bestridande, i domen även villkorsreglera buller, vibrationer och utsläpp till vatten, dvs. störningar som utgör följdverksamhet till den sökta verksamheten, men som inte omfattas av ansökan.
  • MÖD 2009:25:Villkor för utsläpp till luft ----- Miljödomstolen hade i slutliga villkor för verksamheten bestämt utsläppsnivån genom en kombination av riktvärden och gränsvärden. Miljööverdomstolen konstaterade att riktvärden och gränsvärden utmönstrats genom tidigare avgöranden och att begränsningsvärden, vars definition och materiella innehåll bestäms i det enskilda fallet, i stället ska användas. I målet saknades underlag för att bestämma slutliga villkor varför Miljööverdomstolen förordnade om förlängd prövotid.
  • NJA 2005 s. 709:Miljödomstol har ansetts kunna överlåta åt tillsynsmyndighet att fastställa provisoriska föreskrifter enligt 22 kap. 27 § miljöbalken i motsvarande utsträckning som miljödomstolen får överlåta åt tillsynsmyndigheten att fastställa villkor enligt 25 §.
  • MÖD 2003:45:Tillstånd till verksamheten vid en monoklorättiksyrafabrik----- Miljödomstolen hade vid tillståndsgivningen för en industri med stöd av 22 kap. 27 § miljöbalken uppskjutit avgörandet av slutliga villkor för miljöpåverkan av externa transporter. Bolaget skulle utreda möjligheterna att övergå till järnvägstransporter och ställa krav vid upphandling av transporter m.m. Bolaget överklagade och menade att det inte var möjligt att föreskriva villkor som rör transporter till och från en anläggning när transporterna inte utförs av bolaget i egen regi. Miljööverdomstolen (MÖD) var av motsatt mening och fann att stöd för att föreskriva sådana villkor fanns i regeln om s.k. följdverksamheter i 16 kap. 7 § miljöbalken. MÖD ansåg att det fanns utrymme för att ålägga bolaget att vidta åtgärder för att minska påverkan av transporter och således även skäl att föreskriva prövotid för att utreda frågan och fastställde därmed miljödomstolens dom. (Jfr MÖD:s dom samma dag i mål nr M 602-02, 2003-05-06, med i princip samma domskäl)
  • MÖD 2006:39:Omprövning av provisorisk föreskrift-----En provisorisk föreskrift kan ändras i mildrande riktning under löpande prövotid utan att förutsättningarna för omprövning enligt 24 kap. 8 § miljöbalken behöver föreligga.
  • MÖD 2003:79:Tillstånd till tillverkning av läkemedelssubstanser genom kemisk syntes m.m.-----Miljödomstolens tillstånd till verksamheten tidsbegränsades till utgången av 2012. Miljööverdomstolen upphävde tidsbegränsningen med hänvisning till att verksamheten var förenlig med nuvarande och förväntad markanvändning i området. Även ett villkor om att kemikalieanvändningen vid verksamheten skulle begränsas utifrån Kemikalieinspektionens OBS- och Begränsningslista ansågs olämpligt. Det ersattes med prövotidsvillkor och ett krav på utredning av begränsningsvärden m.m. för utsläpp av avloppsvatten i syfte att minska störningarna i avloppsreningsverket och i miljön.
  • MÖD 2021:5:Fråga om prövotidsförordnande för utsläpp av PFOS från en avfallsanläggning ----- En avfallsanläggning hade efter prövotid fått slutliga villkor för utsläpp till vatten. Begränsningsvärde för utsläpp av PFOS till recipient kunde inte fastställas pga. brister i underlaget utan frågan hänsköts till egenkontrollen. MÖD konstaterade att PFOS är ett prioriterat ämne enligt vattendirektivet och därmed ingår det i bedömningen av den kemiska ytvattenstatusen. Utsläppet kan äventyra uppnåendet av fastställd miljökvalitetsnorm. Utsläpp av PFOS kan därför inte lämnas oreglerat i detta fall. Sådana frågor kan inte heller skjutas upp under en prövotid utan att det är utrett att verksamheten kan klara dessa normer på sikt. MÖD fann att det i målet saknades tillräcklig utredning för att fastställa försiktighetsmått och ett slutligt begränsningsvärde. Det bedömdes därför motiverat att skjuta upp frågan om nödvändiga skyddsåtgärder mot utsläpp av PFOS under en prövotid. Domstolen ansåg att det kommer att finnas möjlighet att genom villkor begränsa utsläppen så långt att påverkan på vattenmiljön blir godtagbar och miljökvalitetsnormen kan uppfyllas. Prövotidsförordnandet bedömdes inte utgöra hinder mot tillåtligheten av verksamheten utan endast få betydelse för att bestämma försiktighetsmått m.m.

[K22]28 §  När det finns skäl till det, får mark- och miljödomstolen förordna att tillståndet till en verksamhet får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft. Som villkor skall föreskrivas att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den ersättning som för en vattenverksamhet kan komma att utgå, om domstolens dom ändras. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.

[S2]Om sökanden, sedan tillstånd till en verksamhet enligt balken har meddelats, åläggs skyldighet att förebygga eller minska skador eller att betala ersättning, får mark- och miljödomstolen förordna att domen skall gå i verkställighet som om den hade fått laga kraft.

[S3]Överklagas en dom med ett förordnande enligt första eller andra stycket, får Mark- och miljööverdomstolen undanröja förordnandet, innan talan mot domen i övrigt prövas. Lag (2010:923).

  • MÖD 2011:47:Inhibition av villkor i tillstånd till invändig disk av tankar m.m. ----- En domstol har befogenhet att besluta att ett verkställighetsförordnande inte ska avse ett för tillståndet meddelat villkor. Miljööverdomstolen har tidigare uttalat att det dock endast i undantagsfall bör komma i fråga att inskränka ett verkställighetsförordnande på detta sätt. I detta
  • MÖD 2002:91:Interimistiskt förordnande i beslut om täkttillstånd enligt 12 kap. miljöbalken-----Frågan i målet gällde om ett täkttillstånd fick tas i anspråk innan det vunnit laga kraft under förutsättning att detta skedde på tillståndshavarens egen risk så som varit praxis enligt naturvårdslagen. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att när det gäller miljöfarlig verksamhet är utgångspunkten att ianspråktagande får ske först när tillståndsbeslutet vunnit laga kraft. Miljöbalkens bestämmelser om miljöfarlig verksamhet gäller i tillämpliga delar även täkter. Ett täkttillstånd får således inte tas i anspråk på tillståndshavarens egen risk. Bestämmelsen om verkställighetsförordnande i 22 kap. 28 § miljöbalken gäller inte täkter. 28 § förvaltningsprocesslagen bör i stället tillämpas. Härigenom kan miljödomstolen förordna att länsstyrelsens tillståndsbeslut skall gälla omedelbart utan hinder av att det inte vunnit laga kraft. MÖD fann slutligen att miljödomstolen inte tagit ställning till bolagets yrkande om interimistiskt beslut och återförvisade målet för prövning i denna del.
  • NJA 2012 s. 623:Inhibition. Fråga om ett tillstånd enligt miljöbalken bör få tas i anspråk trots att tillståndsdomen har överklagats.
  • MÖD 2003:95:Tillåtlighet enligt 22 kap. 26 § 1 st. miljöbalken till verksamhet för tillverkning av s.k. EU-anpassade drivmedel-----Miljödomstolen hade bedömt utökningen av verksamheten vid ett raffinaderi som tillåtlig enligt 22 kap. 26 § miljöbalken och meddelat deldom om s.k. byggnadstillstånd. Miljööverdomstolen undanröjde deldomen med hänvisning till brister i miljökonsekvensbeskrivningen. Domstolen uttalade att en tillåtlighetsprövning enligt 22 kap. 26 § miljöbalken inte kan göras mindre omfattande i fråga om verksamhetens miljöpåverkan än när tillståndsprövning sker. Ett fullständigt underlag är således en förutsättning för att en förprövning av de samlade miljöeffekterna av verksamheten skall kunna genomföras. Domstolen berörde även frågan om vad som menas med ” de arbeten som behöver utföras” i den aktuella paragrafen. För att inte påverka den slutliga prövningen skall de anläggnings- och byggnadsåtgärder som bör få vidtas preciseras i avgörandet. Arbetena får inte omfatta renings- och processteknik.
  • MÖD 2003:48:Tillstånd att leda bort grundvatten för att bygga en planskild spårkorsning m.m.-----Banverket hade av miljödomstolen fått tillstånd men lämnade inte verkställighetsförordande eftersom järnvägsplanen ännu inte fastställts. Vid Miljööverdomstolens (MÖDs) prövning förelåg dock en fastställd järnvägsplan men endast för en del av den aktuella sträckan. Eftersom miljödomstolen gett Banverket rätt att ta olika delar av tillståndet i anspråk oberoende av varandra och då tillåtligheten inte var ifrågasatt, fann MÖD att det numera fanns skäl att lämna verkställighetsförordnande.
  • MÖD 2021:1:Verkställighetsförordnande ----- En miljöprövningsdelegation gav ett bolag tillstånd till bergtäkt, men avslog bolagets ansökan om att tillståndet skulle få tas i anspråk trots att beslutet inte vunnit laga kraft (verkställighetsförordnande). I mark- och miljödomstolen framställde bolaget ett interimistiskt yrkande om verkställighetsförordnande. Mark- och miljödomstolen avslog yrkandet utan att pröva det i sak. Efter överklagande har MÖD funnit att det, med stöd av 26 § andra stycket ärendelagen, funnits en laglig möjlighet att pröva yrkandet. MÖD har därför återförvisat frågan om verkställighetsförordnande för prövning i sak till mark- och miljödomstolen.

[K22]29 §  En dom som omfattar tillstånd att bedriva en vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel ska ange när tillståndets villkor och andra bestämmelser till skydd för människors hälsa och miljön senast ska ses över för att hållas moderna.

[S2]Tiden ska bestämmas så att översynen av miljövillkoren blir ändamålsenlig med hänsyn till den förväntade utvecklingen och behovet av att verksamheten

  1. inte medför en sådan försämring eller ett sådant äventyr för vattenmiljön som avses i 5 kap. 4 §, och
  2. ges rimlig förutsebarhet i fråga om möjligheterna att nyttiggöra gjorda och kommande investeringar. Lag (2018:1407).

[K22]30 §  En omprövningsdom eller en dom som innebär tillstånd att ändra en verksamhet ska innehålla en samlad redovisning av de tillståndsbestämmelser som gäller för verksamheten enligt

  1. domen, och
  2. tidigare givna tillstånd i de delar som domen inte ändrar eller upphäver dem. Lag (2018:1407).

Rättegången i Mark- och miljööverdomstolen

1 § Har upphävts genom lag (2010:923).
2 § Har upphävts genom lag (2010:923).

[K23]3 §  Mark- och miljödomstolens beslut i frågor som avses i 22 kap. 14 § samt i 7 kap. 21 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet får överklagas särskilt. Beslut i fråga som avses i 7 kap. 12 § andra stycket lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet får överklagas endast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut i ansökningsmålet. Lag (2010:923).

4 § Har upphävts genom lag (2010:923).

[K23]5 §  Har i ett ansökningsmål, där kungörelse enligt 22 kap. 3 § har utfärdats, sökanden överklagat mark- och miljödomstolens dom eller beslut, får Mark- och miljööverdomstolen i stället för att förordna om delgivning med motparterna besluta att ett exemplar av överklagandet skall översändas till den eller de aktförvarare som har förordnats av mark- och miljödomstolen samt utfärda kungörelse om överklagandet.

[S2]I kungörelsen skall uppges

  1. att ett exemplar av handlingarna i målet hålls tillgängligt hos aktförvararen eller aktförvararna,
  2. att kallelser och andra meddelanden i målet till parterna skall, om de inte särskilt tillställs någon part, införas i viss eller vissa ortstidningar samt hållas tillgängliga hos aktförvararen eller aktförvararna,
  3. att en svarsskrivelse skall ha kommit in till Mark- och miljööverdomstolen inom den tid, minst tre veckor efter kungörandet, som Mark- och miljööverdomstolen bestämt.

[S3]Kungörelsen skall införas i den eller de ortstidningar som mark- och miljödomstolen har bestämt för meddelanden i målet.

[S4]Då föreskrifterna i denna paragraf har iakttagits, skall delgivning anses ha skett. Lag (2010:923).

[K23]6 §  Ett mål där en dom har överklagats får avgöras av Mark- och miljööverdomstolen utan huvudförhandling eller muntlig handläggning, om en sådan förhandling skulle sakna betydelse för prövningen. Om part och motpart har begärt huvudförhandling eller muntlig handläggning, skall dock sådan hållas, om den inte uppenbarligen skulle vara utan betydelse.

[S2]Vid huvudförhandling får utredningen läggas fram genom Mark- och miljööverdomstolens försorg i den omfattning som domstolen bestämmer.

[S3]Om Mark- och miljööverdomstolen i ett överklagat ansökningsmål finner att vite eller annan påföljd för utevaro bör föreläggas någon part, får föreläggandet inte tillkännages parten genom kungörelse som avses i 5 § utan skall delges med parten. Lag (2010:923).

[K23]7 §  I fråga om rättegången i Mark- och miljööverdomstolen gäller i ansökningsmål i övrigt lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar, 21 kap. 7 §, 22 kap.12, 21, 2328 §§ denna balk samt 7 kap.5 och 7 §§ lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Mark- och miljööverdomstolen får förordna att tillståndet till en verksamhet som meddelats av mark- och miljödomstolen får tas i anspråk trots att domen inte vunnit laga kraft. För sådant förordnande gäller 22 kap. 28 § första stycket. Lag (2010:923).

  • NJA 2008 s. 748:Det har inte funnits utrymme för Miljööverdomstolen att avvisa en ansökan i ett ansökningsmål enligt miljöbalken med hänvisning till bestämmelsen i 22 kap. 2 § andra stycket miljöbalken. Eftersom en godtagbar miljökonsekvensbeskrivning är en processförutsättning har det emellertid enligt 34 kap. 1 § rättegångsbalken varit möjligt att avvisa en sådan ansökan när bristerna i den miljökonsekvensbeskrivning som ingått i ansökan bedömts vara så väsentliga att ansökningen inte kunnat läggas till grund för prövningen.
  • NJA 2012 s. 623:Inhibition. Fråga om ett tillstånd enligt miljöbalken bör få tas i anspråk trots att tillståndsdomen har överklagats.

Rättegången i Högsta domstolen

8 § Har upphävts genom lag (2010:923).

[K23]9 §  I fråga om rättegången i Högsta domstolen gäller bestämmelserna om rättegången i Mark- och miljööverdomstolen i 5 och 6 §§ och 7 § första meningen. Lag (2010:923).

24 kap. Tillstånds giltighet, omprövning m.m.

  • MÖD 2005:36:Hävande av dispens från den kommunala sophämtningen-----Två fastighetsägare hade 1999 beviljats en icke tidsbegränsad dispens från den kommunala sophämtningen. Kommunen antog i mars 2003 en ny renhållningsordning i vilken det föreskrevs att icke tidsbegränsade dispenser som medgivits med stöd av tidigare renhållningsordningar upphörde att gälla sju månader efter det att den nya renhållningsordningen trädde i kraft. Frågan i miljööverdomstolen (MÖD) var om de dispenser som givits 1999 upphört att gälla i och med antagandet av den nya renhållningsordningen. MÖD konstaterade att upphäva en dispens utgör myndighetsutövning mot en enskild och att de förutsättningar som måste vara uppfyllda för att ett sådant beslut skall få rättsverkningar gentemot den enskilde inte var uppfyllda. Därmed hade dispenserna inte upphört att gälla.
  • NJA 2000 s. 57:Genom kungl brev 1810 och 1812 ålades Götha Canal Bolag att anlägga och för all framtid underhålla en vindbrygga över kanalen. Fråga om denna skyldighet utgör ett servitut och om den kan upphävas genom fastighetsreglering.
  • MÖD 2007:32:Anmälan av ett sänkningsföretag om rensning ----- Ett sänkningsföretag anmälde till länsstyrelsen att det ville utföra underhållsrensning av en å. Länsstyrelsen bedömde att ett nytt naturtillstånd hade etablerats och att sänkningsföretaget var övergivet, eftersom det inte hade skett några årensningar under 80 år. Länsstyrelsen ansåg att sänkningsföretagets tillstånd hade förfallit och förbjöd rensningen. Miljödomstolen delade, mot bakgrund av att inga rensningsarbeten utförts under de senaste 80 åren, länsstyrelsens bedömning att ett nytt naturtillstånd inträtt och att tillstånd därför krävdes för att utföra rensningen. Miljööverdomstolen uttalade, att den omständigheten att lång tid förflutit utan att rensningsarbeten förekommit inte ensamt är avgörande för frågan om företaget ska anses övergivet. Även behovet av rensning måste vägas in liksom hur lång tid som förflutit sedan sådant behov uppstått. Då miljödomstolen inte prövat frågan om sänkningsföretaget skulle betraktas som övergivet visades målet åter till miljödomstolen för fortsatt behandling.
  • MÖD 2003:131:Tillstånd till tillverkning av stadsgas-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten. Miljönämnden överklagade och yrkade att samtliga kvantitativa utsläppsvillkor skulle kompletteras med villkor om kontroll med angivande av lägsta sammantagen noggrannhet för mätning, analys och beräkning. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att dessa frågor hittills reglerats i ett kontrollprogram, och att så borde ske även i fortsättningen. Kontrollprogrammet skall ge information som gör det möjligt att bedöma om villkoren följts eller inte. Således bör det i villkoret anges dels att det skall finnas ett kontrollprogram, dels att det i programmet skall anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. MÖD tillade slutligen att kontrollprogrammet skall vara klart vid den tidpunkt då tillståndet tas i anspråk och att det skall revideras fortlöpande. --- Ett särskilt yttrande finns om villkor i tillstånd och förhållandet mellan den förvaltningsrättsliga och den straffrättsliga regleringen.

Verkan av domar och beslut enligt miljöbalken

[K24]1 §  Om en dom eller ett beslut som har meddelats i ett ansökningsmål enligt 21 kap. 1 a § första stycket denna balk eller 7 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet avser tillstånd till en verksamhet enligt balken och domen eller beslutet har fått laga kraft, gäller tillståndet mot alla, vad avser frågor som har prövats i domen eller beslutet. Detsamma gäller beslut om tillstånd till miljöfarlig verksamhet som har meddelats av en länsstyrelse eller kommun med stöd av 9 kap. 8 § samt beslut om tillstånd till markavvattning som har meddelats av en länsstyrelse enligt 11 kap. Om tillståndet avser utförandet av en vattenanläggning, innefattar det rätt att bibehålla anläggningen. Till följd av detta kapitel, till följd av 7 kap.20 eller 22 §, 9 kap. 5 §, 10 kap. 17 §, 11 kap. 9 c § eller 12 kap. 10 § denna balk eller till följd av 2 kap. 10 § eller 7 kap. 13, 14, 15, 16 eller 17 § lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, kan dock ett tillstånd begränsas eller förenas med ändrade eller nya villkor, eller återkallas och fortsatt verksamhet förbjudas. Ett sådant ingripande kan också ske genom förelägganden eller förbud enligt 10 kap. 14 § eller 26 kap. 9 § fjärde stycket.

[S2]Med tillstånd avses i detta kapitel även godkännande av arbeten eller åtgärder enligt 11 kap. 16 §.

[S3]En omprövningsdom eller ett omprövningsbeslut har samma verkan som en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut. Lag (2021:876).

Prop. 2012/13:35: Genom tillägg i första stycket för föreskrifter meddelade med stöd av 12 kap. 10 § kan föreskrifter på jordbrukets område bryta tillståndets rättskraft.

Enligt övergångsbestämmelsen till lagen gäller att i fråga om föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 kap. 10 § före den 7 januari 2013 gäller 24 kap. 1 § i sin äldre lydelse.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 8.

  • MÖD 2004:10:Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken; nu fråga om återförvisning på grund av rättegångsfel-----Efter att det s.k. Citytunnelprojektet i Malmö hade bedömts tillåtligt av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken (MB) ansökte Banverket om tillstånd enligt 9 kap. MB (frivillig prövning) och 11 kap. MB (obligatorisk prövning) för skilda banetapper. Miljödomstolen beslutade att dela upp prövningen av målet i fem delar och att meddela särskilda domar för var och en. Etapp 1-3 skulle först prövas med avseende på vattenverksamheten och en viss del av den miljöfarliga verksamheten (sättningar i byggnader på grund av grundvattensänkning och byggvibrationer m.m.). I en fjärde dom skulle sedan resterande frågor om störningar från den miljöfarliga verksamheten prövas. När det slutligen gällde etapp 4 skulle prövningen avse samtliga frågor kring såväl vattenverksamheten som den miljöfarliga verksamheten. Det aktuella målet avsåg etapp 1 (Malmö C) och domen överklagades av ett enskilt fastighetsbolag som yrkade ändrade villkor rörande sättningar m.m. Miljööverdomstolen (MÖD) prövade ex officio om den uppdelning av prövningen av ansökan som miljödomstolen gjort utgjorde rättegångsfel. MÖD ansåg att domen visade att det förelåg svårigheter att skilja ut prövningen av de olika typerna av verksamheter. Därmed uppstod det oklarheter om vilka frågor som vunnit rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB samt risk för att vissa frågor skulle falla utanför prövningen. MÖD menade att redan detta innebar att 17 kap. 4 § rättegångsbalken lade hinder för en sådan uppdelning av prövningen som gjorts. En sådan skulle dessutom strida mot ett av miljöbalkens grundläggande syften, nämligen att det ska göras en samordnad prövning av samtliga störningar från en verksamhet. MÖD fann att den uppdelning som miljödomstolen hade gjort utgjorde rättegångsfel och då felet inte kunde avhjälpas i MÖD återförvisades målet till miljödomstolen.
  • MÖD 2002:34:Föreläggande enligt miljöbalken-----Länsstyrelsen förbjöd ett bolag att ta en mottagningsstation för perättiksyra i drift innan bolaget erhållit tillstånd för stationen. Miljööverdomstolen fann att mottagningsstationen var så konkret beskriven i bolagets ansökan till Koncessionsnämnden att den fick anses ha prövats genom nämndens beslut och således omfattades av gällande tillstånd. Det var således fel av tillsynsmyndigheten att förelägga bolaget att ansöka om tillstånd och förbjuda bolaget att ta stationen i bruk. Vidare förelåg det inte heller skyldighet för bolaget att ansöka om ett nytt tillstånd enligt Sevesolagen då bolagets verksamhet utgjorde tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och inte omfattades av Sevesolagens särskilda tillståndsplikt. Uppförandet av mottagningsstationen krävde således inte tillstånd enligt vare sig Sevesolagen eller miljöbalken varför underinstansernas avgöranden upphävdes.
  • MÖD 2013:50:Tillstånd enligt miljöbalken till ombyggnad och drift av kraftverk ----- Mark- och miljödomstolen hade avslagit ansökan om tillstånd till ombyggnad och effektivisering av kraftverket med motiveringen att det samtidigt krävdes prövning av den befintliga anläggningens laglighet och att sökanden inte ansökt om lagligförklaring. Mark- och miljööverdomstolen fastställde domen med motiveringen att verksamhetsutövaren inte visat att en dom från år 1889, angående tillstånd att anlägga en damm, innefattade tillstånd att anlägga och driva kraftverket och att den nu aktuella ansökan därför borde omfatta ansökan om lagligförklaring av kraftverket och dess anordningar.
  • MÖD 2003:134:Förbud mot utsläpp av avloppsvatten från enskild avloppsanläggning----- Frågan i målet gällde om rättskraftregeln 24 kap. 1 § miljöbalken utgjorde hinder för tillståndsmyndigheten att meddela förbud mot utsläpp från en enskild avloppsanordning som år 1984 fått tillstånd enligt hälsoskyddslagen. Miljööverdomstolen fann att rättskraftregeln inte utgjorde hinder och delade också underinstansernas bedömning att det var motiverat att meddela förbud mot utsläpp.
  • MÖD 2007:20:Säkerhetsrapport för Sevesoanläggningar ----- Inom ett bolags industriområde fanns flera fabriker. En av dem hade beviljats ett separat tillstånd och prövats individuellt, fristående från övrig verksamhet. Räddningsverket överklagade tillståndet och framhöll att prövningens avgränsning till en individuell fabrik inte var förenlig med säkerhetsrapportens avgränsning, som i enlighet med Sevesolagen omfattade samtliga fabriker på verksamhetsområdet. Därmed hade det inte skett någon integrerad miljö- och säkerhetsprövning av hela verksamheten enligt Sevesolagen. Räddningsverket yrkade att tillståndet skulle upphävas och målet återförvisas till miljödomstol för samordnad ny prövning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det är prövningsmyndigheten som slutligt avgör om avgränsningen är lämplig och att säkerhetsfrågan har betydelse för denna avgränsning. Vidare framhöll MÖD att det inte enbart är säkerhetsprövningen vid tillståndsprövningen som säkerställer syftet med Sevesolagstiftningen utan att detta också sker genom att säkerhetsrapporten regelbundet ges in till tillsynsmyndigheten, som har befogenhet att meddela de förelägganden och förbud som behövs. MÖD uttalade slutligen att rättskraften endast omfattar de säkerhetsfrågor som villkorsreglerats i tillståndet eller på annat sätt prövats i tillståndet. Miljööverdomstolen avslog Räddningsverkets överklagande.(Samtidigt med detta avgörande meddelade MÖD följande domar där Räddningsverket överklagat andra avgöranden avseende frågan om säkerhetsrapportens inverkan på prövningen: M 6210-06, M 1877-07, M 7106-06, M 9898-06, M 8161-06).
  • MÖD 2007:58:Tillstånd att tillverka selektiva polymerer ----- Miljödomstolen hade genom en villkorspunkt 9 förbjudit bolaget att använda tre specificerade kemikalier. Miljööverdomstolen konstaterade att villkoret kunde uppfattas som en uttömmande tillämpning av utbytesbestämmelsen i 2 kap. 4 § miljöbalken och upphävde villkoret. Som skäl anförde Miljööverdomstolen att en bättre ordning i detta fall är att bolaget i sin verksamhet ständigt tillämpar utbytesprincipen och att tillsynsmyndigheten - om den finner att bolagets avvägningar inte överensstämmer med miljöbalkens krav - kan meddela de förelägganden som behövs.
  • MÖD 2010:35:Godkännande av anpassningsplan för deponi vid Mörkeskogs avfallsanläggning ----- Miljööverdomstolen fann att miljöprövningsdelegationens tillståndsbeslut avseende verksamheten vid avfallsdeponi inte hindrade länsstyrelsens beslut avseende anpassningplan för deponin som givits in för godkännande enligt deponeringsförordningen.
  • MÖD 2007:23:Föreläggande om upptagning av avloppstub-----En tubledning med tillstånd från år 1957 användes inte längre för sitt förutsatta ändamål. Föreläggande med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken (MB) att ta upp den uttjänta tuben ansågs inte lagligen kunna meddelas då tuben omfattades av rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB. Miljööverdomstolen hänvisade till bestämmelserna i 24 kap. 3 § MB med möjlighet för länsstyrelsen att ansöka om återkallelse av tillstånd.
  • MÖD 2016:7:Föreläggande att söka tillstånd för bedrivande av vattenverksamhet m.m. ----- Tillståndsresolution från 1850-talet, privilegiebrev och urminnes hävd har inte utgjort hinder för länsstyrelsen att förelägga ägare av äldre kraftverk att ansöka om tillstånd enligt miljöbalken för framtida drift av kraftverket. Jfr samma dag meddelade domar i mål nr M 7539-15 och M 7542-15.
  • MÖD 2005:44:Föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken att begränsa användningen av viss kemikalie-----I samband med ett omprövningsärende vid Koncessionsnämnden (KN) berördes frågan huruvida bolagets användning av kemikalien TDI omfattades av tillståndet till verksamheten. Bolaget uppgav att det förbrukade 100 ton TDI per år. KN angav i skälen till beslutet att gällande tillstånd fick anses omfatta TDI-användningen, att denna användning reglerades av det allmänna villkoret samt att nämnden inte fann skäl att meddela något särskilt villkor om TDI-användningen. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det av det allmänna villkoret i KN:s beslut i omprövningsärendet fick anses följa en rätt för bolaget att hantera i vart fall 100 ton TDI per år. MÖD fann vidare att det allmänna villkorets utformning på två sätt gav en viss marginal utöver angiven mängd. Dels skulle verksamheten bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgett, dels fanns utrymme för mindre ändringar, som inte bedömdes medföra ökade störningar till omgivningarna. MÖD fann att frågan om hur stora avvikelser som kunde godtas inte kunde anges generellt och beaktade å ena sidan ämnets farlighet och den oro hanteringen skapade hos närboende samt, å andra sidan, att bolaget borde tillåtas att ha en viss flexibilitet av sin produktion inom tillståndsgiven mängd. MÖD förelade bolaget att vid vite begränsa användningen av TDI till högst 120 ton per år.
  • MÖD 2007:19:Strandskyddsdispens för en musselodling-----En länsstyrelse hade medgett strandskyddsdispens för en musselodling. Klaganden yrkade att dispens inte skulle medges och angav som grund att musselodlingen stred mot EG- direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Miljööverdomstolen fann att musselodlingen redan omfattades av ett tillstånd till rening av avloppsvatten och att frågan därigenom redan var rättskraftigt avgjord. Underinstansernas avgöranden undanröjdes.
  • MÖD 2009:44:Ansökan om dammsäkerhetshöjande åtgärder ----- Regleringsföretaget har ett rättskraftigt tillstånd att under vissa villkor reglera vattenståndet vid och driva kraftstationen. En ansökan om att få bygga om regleringsdammen med enda syfte att underhålla och förbättra säkerheten vid denna kan inte föranleda en omprövning av hela verksamheten vid kraftstationen eller av villkor som inte har ett direkt samband med ombyggnaden. De frågor Kammarkollegiet hade väckt i målet om ändrad vattenhushållning m.m. ansåg Miljööverdomstolen kunna prövas endast efter särskild talan därom enligt 24 kap. 5 och 7 §§ miljöbalken. Att ett delvis nytt naturtillstånd inträtt p.g.a. att dammen med åren blivit otät ansågs sakna betydelse för frågan om tillåtligheten att återställa dammen i tillståndsgivet och dammsäkerhetsmässigt förbättrat skick.
  • MÖD 2021:30:Rättskraft för beslut om tillstånd till avloppsanläggning ----- Tillstånd att inrätta avloppsanläggning som är meddelat med stöd av miljöbalken omfattas av rättskraften i 24 kap. 1 § miljöbalken. Det har därför inte varit möjligt för tillsynsmyndigheten att meddela ett förbud om att släppa ut avloppsvatten på fastigheten

[K24]2 §  Tillståndet förfaller, om tillståndshavaren inte iakttar de bestämmelser som har meddelats i tillståndsdomen eller tillståndsbeslutet i fråga om tid inom vilken arbetena skall vara utförda eller den tid inom vilken igångsättning skall ha skett.

[S2]Om tillståndshavaren visar att denne har giltigt skäl för dröjsmålet eller att synnerliga olägenheter skulle uppstå om tillståndet förfaller, kan tillståndsmyndigheten förlänga tiden med högst tio år. Tillståndsmyndigheten får föreskriva nya eller strängare villkor efter vad som är skäligt. Ansökan om förlängning skall göras innan den föreskrivna tiden har gått ut.

  • MÖD 2019:26:Ansökan om förlängd igångsättningstid ----- En ansökan om förlängd igångsättningstid för miljöfarlig verksamhet bör, för att tillståndsmyndigheten ska kunna göra bedömningen om nya eller strängare villkor behövs, innehålla uppgifter om hur verksamheten uppfyller kravet på bästa möjliga teknik. Detta gäller särskilt när det har gått lång tid sedan tillståndet gavs. Mark- och miljööverdomstolen har därför bifallit Naturvårdsverkets talan på så sätt att målet har återförvisats till mark- och miljödomstolen för kompletterande utredning.
  • MÖD 2003:12:Förlängning av arbetstiden för om- och utbyggnad av ett kraftverk----- Tillstånd meddelades år 1992. Arbetet påbörjades men kunde inte slutföras inom den stipulerade tioårsfristen, varför tillståndshavaren ansökte om förlängd arbetstid. De skäl som angavs, en längre konvalescens och befarade olägenheter med att inte slutföra arbetena, godtogs inte av vare sig miljödomstolen eller Miljööverdomstolen.
  • NJA 2004 s. 885:Miljödomstols dom om förlängning av tiden för att ta i anspråk ett tillstånd att uppföra och driva ett naturgaseldat kraftvärmeverk har inte ansetts vara en sådan dom om tillstånd, godkännande eller dispens som enligt 16 kap. 13 § MB får överklagas av vissa ideella organisationer.
  • MÖD 2020:39:Förlängd igångsättningstid för verksamheten i vindkraftpark ----- I tillstånd till uppförande av vindkraftpark med 45 verk
  • MÖD 2015:12:Undanröjande av överklagat beslut om förlängd tid för ianspråktagande av tillstånd ----- Mark- och miljööverdomstolen har, till skillnad från mark- och miljödomstolen, funnit att miljöprövningsdelegationen i egenskap av tillståndsmyndighet varit behörig att pröva en ansökan om förlängd igångsättningstid.

[K24]3 §  Tillståndsmyndigheten får helt eller delvis återkalla tillstånd, dispens eller godkännande som meddelats enligt balken, eller enligt föreskrifter med stöd av balken, och förbjuda fortsatt verksamhet

  1. om den som har sökt tillståndet, dispensen eller godkännandet har vilselett tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter eller underlåta att lämna uppgifter av betydelse för tillståndet, dispensen, godkännandet eller villkoren,
  2. när tillståndet, dispensen, godkännandet eller villkor som gäller för verksamheten eller åtgärden inte har följts och avvikelsen inte är av ringa betydelse,
  3. om det till följd av verksamheten eller åtgärden har uppkommit någon olägenhet av väsentlig betydelse som inte förutsågs när verksamheten eller åtgärden tilläts,
  4. om det till följd av verksamheten eller åtgärden har uppkommit sådana förhållanden som enligt 2 kap. 9 § innebär att verksamheten inte får bedrivas,
  5. om verksamheten slutligt har upphört,
  6. om ett nytt tillstånd ersätter ett tidigare tillstånd,
  7. om det behövs för att uppfylla Sveriges förpliktelser till följd av EU-medlemskapet,
  8. om underhållet av en vattenanläggning allvarligt har försummats, eller
  9. om tillstånd att inverka på vattenförhållandena inte har utnyttjats under en längre tid och det kan antas att tillståndet inte heller kommer att utnyttjas.

[S2]Mark- och miljödomstolen får om tillståndet avser verksamhet vid en vattenanläggning eller i fall som avses i första stycket 8 eller 9 återkalla rätten att bibehålla en vattenanläggning.

[S3]Tillstånd till täkt får upphävas helt eller delvis när tio år förflutit från det att tillståndet vann laga kraft. Lag (2010:923).

  • MÖD 2003:130:Tillstånd till verksamheten vid en massa- och pappersfabrik----- Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten innebärande att de gällande tillstånden enligt miljöskyddslagen upphävdes genom domen. Bolaget överklagade och yrkade bl.a. att Miljööverdomstolen (MÖD) skulle undanröja miljödomstolens förordnande. MÖD fann att prövning av om återkallelse kan ske enligt 24 kap. 3 § 1 st. 6 miljöbalken endast kan göras efter ansökan av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet eller en länsstyrelse (24 kap. 7 §). Då någon sådan ansökan inte fanns i målet, upphävdes miljödomstolens förordnande. Även Naturvårdsverket hade överklagat och ville ha skärpta villkor för utsläpp till vatten. Inledningsvis pekade MÖD på att utsläppen från verksamheten till vissa delar var akut toxiska och att de hade orsakat fortplantningsstörningar hos abborre, vilket motiverade såväl processinterna skyddsåtgärder som extern rening. Sammantaget fann MÖD det skäligt att ålägga bolaget utsläppsbegräsningar till en betydande kostnad. Detta förutsatte att man uppförde en biologisk reningsanläggning.
  • MÖD 2014:44:Förordnande om när tillstånd blir gällande gentemot verksamhetsutövaren i mål om tillstånd till fortsatt och utökad gruvverksamhet ----- Mark- och miljödomstolen har meddelat förordnande med innebörd att tillståndet ska träda i kraft och villkoren börja gälla den dag tillståndet vunnit laga kraft, oberoende av om och när verksamhetsutövaren väljer att ta tillståndet i anspråk. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att förordnandet strider mot gällande praxis som innebär att det är verksamhetsutövaren som avgör om och när ett nytt tillstånd ska tas i anspråk. Däremot finns inget som hindrar att verksamhetsutövaren inom ramen för tillståndsprövningen medger att ett gammalt tillstånd upphävs och ersätts med ett nytt. Mark- och miljööverdomstolen har inte heller funnit skäl att tillämpa en särskild ordning för tillstånd till befintlig verksamhet. Mark- och miljödomstolens förordnande har därför upphävts.
  • MÖD 2003:134:Förbud mot utsläpp av avloppsvatten från enskild avloppsanläggning----- Frågan i målet gällde om rättskraftregeln 24 kap. 1 § miljöbalken utgjorde hinder för tillståndsmyndigheten att meddela förbud mot utsläpp från en enskild avloppsanordning som år 1984 fått tillstånd enligt hälsoskyddslagen. Miljööverdomstolen fann att rättskraftregeln inte utgjorde hinder och delade också underinstansernas bedömning att det var motiverat att meddela förbud mot utsläpp.
  • MÖD 2015:51:Ansökan om återkallelse av tillstånd enligt miljöbalken gällande Långforsens kraftverk ----- Ansökan avsåg återkallelse av tillstånd för vattenanläggning i form av äldre kraftverk med dämningsrätt. Kraftverket hade anlagts och vattenverksamhet bedrevs, med stöd av tillstånd från 1918 enligt äldre vattenlagstiftning (1880 års vattenrättsförordning). Anläggningarna var i behov av underhåll. Verksamhetsutövaren hade dock för avsikt att vidta sådana underhållsåtgärder att verksamheten kunde bedrivas enligt 1918 års tillstånd. Mark- och miljödomstolen avslog ansökan om återkallelse. Domen överklagades varvid det bl.a. anfördes att verksamheten inte bedrevs enligt tillståndet, att tillståndet förfallit p.g.a. av bristande underhåll, och att tillståndet innebar hinder för att uppfylla Sveriges åtagande gentemot EU vad avsåg Natura 2000-områden och miljökvalitetsnormer. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att kraftverket och dämningen i allt väsentligt överensstämde med tillståndet och att underhållit inte försummats i sådan omfattning att anläggningen utgjorde en fara. Domstolen fann vidare att efter tillståndet tillkomna krav på hänsyn till Natura 2000-områden och miljökvalitetsnormer inte innebar att verksamheten var förbjuden och att kraven kunde tillgodoses genom de skyddsåtgärder som verksamhetsutövaren skulle vidta. Mark- och miljööverdomstolen bedömde därför sammanfattningsvis att det inte fanns tillräckliga skäl för att återkalla tillståndet och avslog överklagandet av mark- och miljödomstolens dom. (jfr MÖD 2015:52)
  • MÖD 2007:23:Föreläggande om upptagning av avloppstub-----En tubledning med tillstånd från år 1957 användes inte längre för sitt förutsatta ändamål. Föreläggande med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken (MB) att ta upp den uttjänta tuben ansågs inte lagligen kunna meddelas då tuben omfattades av rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB. Miljööverdomstolen hänvisade till bestämmelserna i 24 kap. 3 § MB med möjlighet för länsstyrelsen att ansöka om återkallelse av tillstånd.
  • MÖD 2012:33:Återkallelse av beslut om strandskyddsdispens ----- En strandskyddsdispens som beviljats kan inte, även om underlaget i fråga om fastighetsgränsen varit felaktig, återkallas på grund av att enskilda intressen skadats.
  • MÖD 2011:46:Enskilds rätt att överklaga länsstyrelses beslut att inte begära återkallelse av tillstånd för miljöfarlig verksamhet ----- En länsstyrelse beslutade att inte vidta åtgärder med anledning av en enskild persons begäran om återkallelse av tillstånd för miljöfarlig verksamhet. Då den enskilde överklagade länsstyrelsens beslut, avvisades överklagandet av miljödomstolen. Mark- och miljööverdomstolen fann att om en enskild är berörd och beslutet har gått vederbörande emot, har han eller hon rätt att överklaga ett beslut av en myndighet att inte ansöka om återkallelse eller omprövning enligt 24 kap. miljöbalken. Avvisningsbeslutet undanröjdes därför och målet återförvisades till mark- och miljödomstolen för förnyad behandling.
  • MÖD 2000:49:Begäran om ingripande för omlokalisering av verksamhet-----Enskilda personer (grannar) kan inte ansöka om omprövning enligt 24 kap. miljöbalken utan är istället hänvisade till att påkalla de berörda myndigheternas uppmärksamhet (Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen). Ett beslut av en sådan myndighet att inte göra ansökan om omprövning kan inte överklagas av grannarna.
  • NJA 2006 s. 310:Villkor i tillstånd enligt miljöbalken om att verksamhetsutövaren i produktionen inte får använda sådana råvaror eller insatskemikalier för vilka det saknas dokumenterad kunskap om risken för vissa olägenheter för hälsa och miljön har ansetts inte vara godtagbart bl.a. från rättssäkerhetssynpunkt med hänsyn till att det inte av villkoret framgår hur djupgående kunskaper som krävs eller hur de skall vara dokumenterade.
  • MÖD 2009:9:Utformning av villkor med angivande av begränsningsvärde ----- Användningen av begreppen gränsvärde och riktvärde bör utmönstras i villkor som innehåller begränsningsvärden. Dessa villkor bör i stället preciseras genom att kontrollen av dem fastställs så att åtminstone kraven i 22 kap. 25 § miljöbalken uppfylls. Hur noggrant kontrollen i övrigt ska anges är en avvägningsfråga. Det kan av praktiska skäl vara lämpligt att överlämna detaljerna i kontrollen till kontrollprogrammet. I målet hade ett gränsvärde för ett utsläpp till vatten satts så lågt att verksamhetsutövaren inte haft varken faktisk eller rättslig möjlighet att följa villkoret. Frågan om vilket begränsningsvärde som borde gälla sköts upp under en prövotid. (Se även dom samma dag i mål MÖD 2009:2 (M 1303-07)).
  • MÖD 2009:2:Utformning av villkor med angivande av begränsningsvärde ----- Användningen av begreppen gränsvärde och riktvärde bör utmönstras i villkor som innehåller begränsningsvärden. Dessa villkor bör i stället preciseras genom att kontrollen av dem fastställs så att åtminstone kraven i 22 kap. 25 § miljöbalken uppfylls. Hur noggrant kontrollen i övrigt ska anges är en avvägningsfråga. Det kan av praktiska skäl vara lämpligt att överlämna detaljerna i kontrollen till kontrollprogrammet. (Se även dom samma dag i mål MÖD 2009:9 (M 3792-07).)
  • MÖD 2010:48:Begäran om återkallelse av tillstånd ----- En tidigare verksamhetsutövare som sökt och erhållit tillstånd till en viss verksamhet har inte ansetts ha rätt att begära att tillståndet ska återkallas enligt 24 kap. 3 § första stycket 5 miljöbalken, då det vid tidpunkten för återkallelsen fanns en ny verksamhetsutövare som bedrev verksamhet med stöd av tillståndet.

[K24]4 §  I samband med ett beslut om återkallelse enligt 3 § andra stycket som avser en vattenanläggning skall mark- och miljödomstolen ålägga den som är ansvarig för underhållet av anläggningen att riva ut den och att vidta de åtgärder som behövs för att förebygga eller minska skador genom utrivningen.

[S2]I stället för åläggande enligt första stycket får mark- och miljödomstolen medge någon annan vars rätt är beroende av utrivningen eller, till skydd för allmänna intressen, staten, en kommun eller ett vattenförbund att riva ut anläggningen på den underhållsskyldiges bekostnad. Domstolen får också meddela förordnande enligt 11 kap. 20 §. Då äger 11 kap. 20 § fjärde stycket och 21 § motsvarande tillämpning. Lag (2010:923).

  • MÖD 2011:46:Enskilds rätt att överklaga länsstyrelses beslut att inte begära återkallelse av tillstånd för miljöfarlig verksamhet ----- En länsstyrelse beslutade att inte vidta åtgärder med anledning av en enskild persons begäran om återkallelse av tillstånd för miljöfarlig verksamhet. Då den enskilde överklagade länsstyrelsens beslut, avvisades överklagandet av miljödomstolen. Mark- och miljööverdomstolen fann att om en enskild är berörd och beslutet har gått vederbörande emot, har han eller hon rätt att överklaga ett beslut av en myndighet att inte ansöka om återkallelse eller omprövning enligt 24 kap. miljöbalken. Avvisningsbeslutet undanröjdes därför och målet återförvisades till mark- och miljödomstolen för förnyad behandling.
  • MÖD 2002:15:Avvisad ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk----- Miljödomstolen hade avvisat bolagets ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk utan att förelägga bolaget att avhjälpa bristerna i ansökan genom ett kompletteringsföreläggande. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att ansökan pga. avsaknaden av samråd var ofullständig. Inte heller var det möjligt för sökanden att avhjälpa bristen genom att genomföra samrådet i efterhand eftersom samrådsförfarandet skall vara en integrerad del av arbetet med att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). MÖD fann att miljödomstolens beslut att avvisa ansökan var riktigt då en godtagbar MKB är en nödvändig processförutsättning. MÖD framhöll dock att det bara är i undantagsfall som en domstol eller myndighet skall avvisa en ansökan utan att först ha förelagt sökanden att avhjälpa eventuella brister.

[K24]5 §  I fråga om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet får tillståndsmyndigheten ompröva tillstånd när det gäller en bestämmelse om tillåten produktionsmängd eller annan liknande bestämmelse om verksamhetens omfattning, samt ändra eller upphäva villkor eller andra bestämmelser eller meddela nya sådana

  1. när, från det tillståndsbeslutet fick laga kraft, det förflutit tio år eller den kortare tid som, på grund av vad som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,
  2. om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm inte följs,
  3. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter eller låta bli att lämna uppgifter av betydelse för tillståndet eller villkoren,
  4. när tillståndet eller villkor som gäller för verksamheten inte har följts,
  5. om det genom verksamheten uppkommit en olägenhet av någon betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts,
  6. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,
  7. om en från hälso- eller miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med användning av någon ny process- eller reningsteknik,
  8. om användandet av någon ny teknik för mätning eller uppskattning av förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre förutsättningar för att kontrollera verksamheten,
  9. om verksamheten helt eller till väsentlig del är förlagd inom ett område där förbud råder enligt en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av 9 kap. 4 §,
  10. för att förbättra en anläggnings säkerhet,
  11. om det visar sig att anordningar som har vidtagits eller villkor som har meddelats till skydd för fisket med stöd av 11 kap. 8 § eller enligt 6 kap. 5 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet är mindre ändamålsenliga, eller
  12. om det kan antas att en säkerhet som ställts enligt 9 kap. 6 e §, 15 kap. 35, 36 a eller 37 § eller 16 kap. 3 § inte längre är tillräcklig eller är större än vad som behövs.

[S2]I fall som avses i första stycket 5 får tillståndsmyndigheten också besluta om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska olägenheter för framtiden. Lag (2022:1100).

Prop. 2015/16:35: I paragrafen ändras hänvisningen till 9 kap. 6 a § så att hänvisning i stället görs till 9 kap. 6 e §. Ändringen görs eftersom den avsedda bestämmelsen i 9 kap. 6 a § ändrade beteckning till 9 kap. 6 e § i samband med ett tidigare lagstiftningsärende (prop. 2012/13:35, bet. 2012/13:MJU5, rskr. ...

Prop. 2018/19:64: Paragrafen innehåller bestämmelser om i vilka fall tillstånd till miljöfarliga verksamheter eller vattenverksamheter får omprövas eller villkor i sådana tillstånd får ändras eller upphävas eller nya villkor meddelas. Enligt första stycket tolfte punkten får detta göras om det kan antas att en säkerhet som ställts enligt vissa angivna bestämmelser inte längre är tillräcklig eller större än vad som behövs (se prop. ...

Prop. 2009/10:184: Ändringen i fråga om att ”följa” en miljökvalitetsnorm är en konsekvens av ändringen i 5 kap. 3 § och övriga ändringar är endast språkliga.

Prop. 2021/22:219: Paragrafen innehåller bestämmelser om i vilka fall tillstånd till miljöfarliga verksamheter eller vattenverksamheter får omprövas eller villkor i sådana tillstånd får ändras eller upphävas eller nya villkor meddelas.

Enligt första stycket 12 får en omprövning eller ändring göras om det kan antas att en säkerhet som ställts enligt vissa angivna bestämmelser inte längre är tillräcklig eller större än vad som behövs (se prop. ...

  • MÖD 2009:46:Omprövning av villkor för tillstånd till flygplats ----- Huvudfrågorna i målet gällde förutsättningarna för att föreskriva villkor beträffande marktransporter och utsläpp från dessa, vid vilka bullernivåer skyddsåtgärder ska krävas i omgivande byggnader och lokaler, samt villkor om valet av flygväg.
  • MÖD 2006:25:Omprövning enligt 24 kap. 5 § miljöbalken-----Kammarkollegiet hade hos miljödomstolen i en ansökan yrkat förpliktande för ett kraftverksbolag att sköta och bibehålla en fiskväg som staten senare skulle komma att anlägga och bekosta. Miljödomstolen biföll yrkandet samt föreskrev villkor för vilken mängd vatten som skulle släppas fram i fiskvägen. Sedan bolaget överklagat konstaterade Miljööverdomstolen att prövningen inte omfattade utformningen av fisktrappan. Domstolen fann därefter att det var först vid en prövning av fisktrappans utformning som det var möjligt att ta ställning till hur ett villkor för kraftverksägaren att släppa vatten borde utformas. Kammarkollegiets ansökan avslogs.
  • MÖD 2014:44:Förordnande om när tillstånd blir gällande gentemot verksamhetsutövaren i mål om tillstånd till fortsatt och utökad gruvverksamhet ----- Mark- och miljödomstolen har meddelat förordnande med innebörd att tillståndet ska träda i kraft och villkoren börja gälla den dag tillståndet vunnit laga kraft, oberoende av om och när verksamhetsutövaren väljer att ta tillståndet i anspråk. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att förordnandet strider mot gällande praxis som innebär att det är verksamhetsutövaren som avgör om och när ett nytt tillstånd ska tas i anspråk. Däremot finns inget som hindrar att verksamhetsutövaren inom ramen för tillståndsprövningen medger att ett gammalt tillstånd upphävs och ersätts med ett nytt. Mark- och miljööverdomstolen har inte heller funnit skäl att tillämpa en särskild ordning för tillstånd till befintlig verksamhet. Mark- och miljödomstolens förordnande har därför upphävts.
  • MÖD 2003:134:Förbud mot utsläpp av avloppsvatten från enskild avloppsanläggning----- Frågan i målet gällde om rättskraftregeln 24 kap. 1 § miljöbalken utgjorde hinder för tillståndsmyndigheten att meddela förbud mot utsläpp från en enskild avloppsanordning som år 1984 fått tillstånd enligt hälsoskyddslagen. Miljööverdomstolen fann att rättskraftregeln inte utgjorde hinder och delade också underinstansernas bedömning att det var motiverat att meddela förbud mot utsläpp.
  • MÖD 2005:43:Omprövning av villkor för tillstånd till byggande av kraftverk----- Kammarkollegiet yrkade hos miljödomstolen (MD) nya villkor om säkerhetshöjande åtgärder avseende kraftverkets damm. MD föreskrev att åtgärderna skulle genomföras, men anmärkte att dess dom inte innebar tillstånd att genomföra åtgärderna och att omedelbar verkställighet därför inte kunde medges. Miljööverdomstolen biföll inte Kammarkollegiets yrkande om omedelbar verkställighet, men fastslog att eftersom de föreskrivna åtgärderna utgör villkor för det gällande tillståndet och tillståndshavaren därför är skyldig följa villkoret, erfordras ingen särskild tillståndsansökan för att villkoret skall bli gällande mot denne.
  • MÖD 2006:31:Omprövning av villkor för ett vattenkraftverk-----En kraftverksägare har ålagts att sköta befintlig fiskväg samt att släppa viss mängd vatten genom fiskvägen och i torrfåran, s.k. klunkning. Även fråga om hur produktionsförluster för kraftverket skall beräknas.
  • MÖD 2011:46:Enskilds rätt att överklaga länsstyrelses beslut att inte begära återkallelse av tillstånd för miljöfarlig verksamhet ----- En länsstyrelse beslutade att inte vidta åtgärder med anledning av en enskild persons begäran om återkallelse av tillstånd för miljöfarlig verksamhet. Då den enskilde överklagade länsstyrelsens beslut, avvisades överklagandet av miljödomstolen. Mark- och miljööverdomstolen fann att om en enskild är berörd och beslutet har gått vederbörande emot, har han eller hon rätt att överklaga ett beslut av en myndighet att inte ansöka om återkallelse eller omprövning enligt 24 kap. miljöbalken. Avvisningsbeslutet undanröjdes därför och målet återförvisades till mark- och miljödomstolen för förnyad behandling.
  • MÖD 2011:49:Tillstånd till vattenverksamhet ----- En förklaring i dom angående tillstånd till vattenkraftverk att därest framdeles lax och havslaxöring i ej ringa omfattning bereds möjlighet att vandra upp till kraftverket, ägaren av detsamma ska, efter därom vid vattendomstolen förd talan, kunna åläggas att genom ytterligare åtgärder eller avgifter kompensera den skada på de ursprungliga naturliga betingelserna för dessa fiskslag, som kraftverket orsakar vid då inträdda förhållanden, ansågs vara ett s.k. latent villkor trots att de fiskebefrämjande åtgärder som skulle kunna bli aktuella inte preciserats närmare. Kammarkollegiet och övriga tillsynsmyndigheter ansågs i en sådan situation inte behöva använda sig av reglerna om omprövning för att uppnå något som redan hade beslutats i samband med att tillstånd gavs till kraftverket utan kunna få sin talan om fiskebefrämjande åtgärder prövad inom ramen för det ursprungliga ansökningsmålet. I domskälen konstaterar Miljööverdomstolen dock att miljödomstolen, dit målet återförvisades, vid sin prövning torde ha att ta hänsyn till bestämmelsen i 24 kap. 5 § sista st. miljöbalken om att tillståndsmyndigheten vid omprövning inte får meddela så ingripande villkor eller andra bestämmelser att verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras.
  • MÖD 2003:74:Omprövning enligt 24 kap. 5 § miljöbalken av vattenregimen i en sjö----- Kammarkollegiet begärde omprövning av villkoren för sjön Östens sänkningsföretag i syfte att säkerställa vissa lägsta vattenstånd under tider av året till förmån för den allmänna naturvården. Miljööverdomstolen ogillade talan med hänvisning till att sänkningsföretagsverksamheten avsevärt skulle försvåras genom de nya villkoren (24 kap. 5 § 4 st. miljöbalken). Det skulle bli fråga om att bedriva en helt ny verksamhet med andra syften (upprätthållandet av en dammanläggning) än den nuvarande verksamheten och med högre ställda krav på verksamhetsutövaren. Miljödomstolens dom hade även överklagats av Sveriges Ornitologiska Förening. Överklagandet avvisades med hänvisning till att föreningen saknade rätt enligt 24 kap. 7 § miljöbalken att initiera en omprövning och därför inte fick klaga på en dom i ett sådant mål. Även fråga om rättegångskostnader vid omprövning.
  • MÖD 2009:44:Ansökan om dammsäkerhetshöjande åtgärder ----- Regleringsföretaget har ett rättskraftigt tillstånd att under vissa villkor reglera vattenståndet vid och driva kraftstationen. En ansökan om att få bygga om regleringsdammen med enda syfte att underhålla och förbättra säkerheten vid denna kan inte föranleda en omprövning av hela verksamheten vid kraftstationen eller av villkor som inte har ett direkt samband med ombyggnaden. De frågor Kammarkollegiet hade väckt i målet om ändrad vattenhushållning m.m. ansåg Miljööverdomstolen kunna prövas endast efter särskild talan därom enligt 24 kap. 5 och 7 §§ miljöbalken. Att ett delvis nytt naturtillstånd inträtt p.g.a. att dammen med åren blivit otät ansågs sakna betydelse för frågan om tillåtligheten att återställa dammen i tillståndsgivet och dammsäkerhetsmässigt förbättrat skick.
  • MÖD 2004:1:Avvisad ansökan om omprövning av villkor för säkerhetshöjande åtgärder i Torphammars kraftverk, Gimån.----- Bolaget hade ansökt om ändring av villkor i gällande tillstånd för öppnandet av ett tidigare igengjutet bottenutskov i kraftverket. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att ändringen inte avsåg något befintligt villkor eller någon annan bestämmelse i gällande tillstånd. MÖD delade miljödomstolens uppfattning att åtgärden var en sådan ändring av damm som kräver tillstånd varför det till ansökan skall bifogas en miljökonsekvensbeskrivning. Då bolaget förklarat sig inte ha för avsikt att följa ett föreläggande med denna innebörd var det rätt av miljödomstolen att avvisa ansökan.
  • MÖD 2000:49:Begäran om ingripande för omlokalisering av verksamhet-----Enskilda personer (grannar) kan inte ansöka om omprövning enligt 24 kap. miljöbalken utan är istället hänvisade till att påkalla de berörda myndigheternas uppmärksamhet (Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen). Ett beslut av en sådan myndighet att inte göra ansökan om omprövning kan inte överklagas av grannarna.
  • NJA 2011 s. 296:När tillstånd enligt MB ges till viss verksamhet och tillståndet förenas med villkor om att säkerhet ska ställas för kostnader för återställningsåtgärder ska frågan om säkerhetens form - här moderbolagsborgen - i allmänhet inte avgöras vid tillståndsprövningen utan först sedan säkerheten har ställts.
  • MÖD 2021:30:Rättskraft för beslut om tillstånd till avloppsanläggning ----- Tillstånd att inrätta avloppsanläggning som är meddelat med stöd av miljöbalken omfattas av rättskraften i 24 kap. 1 § miljöbalken. Det har därför inte varit möjligt för tillsynsmyndigheten att meddela ett förbud om att släppa ut avloppsvatten på fastigheten
  • MÖD 2016:14:Godkännande av ekonomisk säkerhet ----- Moderbolagsborgen utställd av Vattenfall AB har godkänts som säkerhet för ett dotterbolags förpliktelser avseende ett tillstånd för nio vindkraftverk. Mark- och miljööverdomstolen anser inte att moderbolagsborgen är en form av säkerhet som generellt kan godtas. I detta fall är det belopp som borgensåtagandet gäller mycket lågt i förhållande till moderbolagets tillgångar som är betydande. Moderbolaget är ett publikt bolag som helt ägs av staten. Trots svårigheter att bedöma ett bolags betalningsförmåga på lång sikt har moderbolagsborgen i detta fall ansetts vara betryggande för sitt ändamål.

[K24]5 a §  Har betecknats 24 kap. 6 § genom lag (2018:1407).

Prop. 2014/15:122: fråga om omgivningsbuller enbart på grund av att det sedan tillståndet gavs eller senast ändrades har tillkommit en ny bostad i omgivningen, om

1. bostaden ingår i ett område med detaljplan eller omfattas av ett bygglov enligt plan- och bygglagen (2010:900) och det i planbeskrivningen till planen eller i lovet har angetts ...

[K24]6 §  Tillståndsmyndigheten får inte med stöd av 5 § meddela skärpta villkor i fråga om omgivningsbuller enbart på grund av att det sedan tillståndet gavs eller senast ändrades har tillkommit en ny bostad i omgivningen, om

  1. bostaden ingår i ett område med detaljplan eller omfattas av ett bygglov enligt plan- och bygglagen (2010:900) och det i planbeskrivningen till planen eller i lovet har angetts beräknade bullervärden, och
  2. omgivningsbullret från verksamheten inte överskrider dessa värden.

[S2]Trots första stycket får skärpta villkor meddelas om det med hänsyn till de boendes hälsa finns synnerliga skäl för det.

[S3]Sådana komplementbostadshus som avses i 9 kap. 4 a § plan- och bygglagen får aldrig föranleda skärpta villkor i fråga om omgivningsbuller. Lag (2018:1407).

  • MÖD 2011:46:Enskilds rätt att överklaga länsstyrelses beslut att inte begära återkallelse av tillstånd för miljöfarlig verksamhet ----- En länsstyrelse beslutade att inte vidta åtgärder med anledning av en enskild persons begäran om återkallelse av tillstånd för miljöfarlig verksamhet. Då den enskilde överklagade länsstyrelsens beslut, avvisades överklagandet av miljödomstolen. Mark- och miljööverdomstolen fann att om en enskild är berörd och beslutet har gått vederbörande emot, har han eller hon rätt att överklaga ett beslut av en myndighet att inte ansöka om återkallelse eller omprövning enligt 24 kap. miljöbalken. Avvisningsbeslutet undanröjdes därför och målet återförvisades till mark- och miljödomstolen för förnyad behandling.

[K24]7 §  Om det har fastställts villkor för två eller flera miljöfarliga verksamheter enligt 16 kap. 8 § och tillståndet återkallas eller villkoren omprövas för en av verksamheterna, får villkoren för de övriga verksamheterna omprövas. Lag (2018:1407).

  • MÖD 2003:130:Tillstånd till verksamheten vid en massa- och pappersfabrik----- Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten innebärande att de gällande tillstånden enligt miljöskyddslagen upphävdes genom domen. Bolaget överklagade och yrkade bl.a. att Miljööverdomstolen (MÖD) skulle undanröja miljödomstolens förordnande. MÖD fann att prövning av om återkallelse kan ske enligt 24 kap. 3 § 1 st. 6 miljöbalken endast kan göras efter ansökan av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet eller en länsstyrelse (24 kap. 7 §). Då någon sådan ansökan inte fanns i målet, upphävdes miljödomstolens förordnande. Även Naturvårdsverket hade överklagat och ville ha skärpta villkor för utsläpp till vatten. Inledningsvis pekade MÖD på att utsläppen från verksamheten till vissa delar var akut toxiska och att de hade orsakat fortplantningsstörningar hos abborre, vilket motiverade såväl processinterna skyddsåtgärder som extern rening. Sammantaget fann MÖD det skäligt att ålägga bolaget utsläppsbegräsningar till en betydande kostnad. Detta förutsatte att man uppförde en biologisk reningsanläggning.
  • MÖD 2003:134:Förbud mot utsläpp av avloppsvatten från enskild avloppsanläggning----- Frågan i målet gällde om rättskraftregeln 24 kap. 1 § miljöbalken utgjorde hinder för tillståndsmyndigheten att meddela förbud mot utsläpp från en enskild avloppsanordning som år 1984 fått tillstånd enligt hälsoskyddslagen. Miljööverdomstolen fann att rättskraftregeln inte utgjorde hinder och delade också underinstansernas bedömning att det var motiverat att meddela förbud mot utsläpp.
  • MÖD 2011:46:Enskilds rätt att överklaga länsstyrelses beslut att inte begära återkallelse av tillstånd för miljöfarlig verksamhet ----- En länsstyrelse beslutade att inte vidta åtgärder med anledning av en enskild persons begäran om återkallelse av tillstånd för miljöfarlig verksamhet. Då den enskilde överklagade länsstyrelsens beslut, avvisades överklagandet av miljödomstolen. Mark- och miljööverdomstolen fann att om en enskild är berörd och beslutet har gått vederbörande emot, har han eller hon rätt att överklaga ett beslut av en myndighet att inte ansöka om återkallelse eller omprövning enligt 24 kap. miljöbalken. Avvisningsbeslutet undanröjdes därför och målet återförvisades till mark- och miljödomstolen för förnyad behandling.
  • MÖD 2003:74:Omprövning enligt 24 kap. 5 § miljöbalken av vattenregimen i en sjö----- Kammarkollegiet begärde omprövning av villkoren för sjön Östens sänkningsföretag i syfte att säkerställa vissa lägsta vattenstånd under tider av året till förmån för den allmänna naturvården. Miljööverdomstolen ogillade talan med hänvisning till att sänkningsföretagsverksamheten avsevärt skulle försvåras genom de nya villkoren (24 kap. 5 § 4 st. miljöbalken). Det skulle bli fråga om att bedriva en helt ny verksamhet med andra syften (upprätthållandet av en dammanläggning) än den nuvarande verksamheten och med högre ställda krav på verksamhetsutövaren. Miljödomstolens dom hade även överklagats av Sveriges Ornitologiska Förening. Överklagandet avvisades med hänvisning till att föreningen saknade rätt enligt 24 kap. 7 § miljöbalken att initiera en omprövning och därför inte fick klaga på en dom i ett sådant mål. Även fråga om rättegångskostnader vid omprövning.
  • MÖD 2009:44:Ansökan om dammsäkerhetshöjande åtgärder ----- Regleringsföretaget har ett rättskraftigt tillstånd att under vissa villkor reglera vattenståndet vid och driva kraftstationen. En ansökan om att få bygga om regleringsdammen med enda syfte att underhålla och förbättra säkerheten vid denna kan inte föranleda en omprövning av hela verksamheten vid kraftstationen eller av villkor som inte har ett direkt samband med ombyggnaden. De frågor Kammarkollegiet hade väckt i målet om ändrad vattenhushållning m.m. ansåg Miljööverdomstolen kunna prövas endast efter särskild talan därom enligt 24 kap. 5 och 7 §§ miljöbalken. Att ett delvis nytt naturtillstånd inträtt p.g.a. att dammen med åren blivit otät ansågs sakna betydelse för frågan om tillåtligheten att återställa dammen i tillståndsgivet och dammsäkerhetsmässigt förbättrat skick.
  • MÖD 2000:49:Begäran om ingripande för omlokalisering av verksamhet-----Enskilda personer (grannar) kan inte ansöka om omprövning enligt 24 kap. miljöbalken utan är istället hänvisade till att påkalla de berörda myndigheternas uppmärksamhet (Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen). Ett beslut av en sådan myndighet att inte göra ansökan om omprövning kan inte överklagas av grannarna.
  • NJA 2011 s. 296:När tillstånd enligt MB ges till viss verksamhet och tillståndet förenas med villkor om att säkerhet ska ställas för kostnader för återställningsåtgärder ska frågan om säkerhetens form - här moderbolagsborgen - i allmänhet inte avgöras vid tillståndsprövningen utan först sedan säkerheten har ställts.

[K24]8 §  Ett ändringstillstånd som avses i 16 kap.2 a eller 2 b § får

  1. förenas med bestämmelser om ändringar i villkor som tidigare har meddelats för de delar av verksamheten som inte omfattas av ändringen, om de tidigare villkoren har ett samband med ändringen, och
  2. omprövas i samband med att ett tillstånd som omfattar hela verksamheten omprövas. Lag (2018:1407).

Prop. 2012/13:35: Paragrafen ger under angivna förutsättningar möjlighet för tillståndsmyndigheten att efter ansökan av tillståndshavaren upphäva tillstånd eller upphäva och ändra villkor.

Bestämmelsen i första punkten är ny. Enligt den får tillståndsmyndigheten helt eller delvis upphäva ett tillstånd till en miljöfarlig verksamhet, om tillståndsplikten har upphört. Tillståndet får också upphävas efter ansökan av tillståndshavaren om verksamheten slutligt har upphört. För att kunna upphäva ...

  • MÖD 2014:10:Ansökan enligt miljöbalken om tillstånd till ändrad och utökad verksamhet avseende hantering av avfall i Hässleholms kommun ----- I målet som gällde flera olika villkor för utsläpp av lakvatten från en avfallsanläggning, yrkade verksamhetsutövaren bl.a. att bräddning av otillräckligt renat lakvatten- som inte uppfyller fastlagda villkor om föroreningshalter- i extrema situationer skulle få släppas ut till recipienten efter tillsynsmyndighetens godkännande. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att det endast är den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot villkor som kan bli dömd för otillåten miljöverksamhet. Det kan därför inte anses straffbart om det i samband med extrema situationer skulle ske en bräddning, under förutsättning att gällande krav på dimensionering av lakvattenanläggningen är uppfyllda. Det fanns därmed inte något behov av en sådan föreskrift om bräddning som bolaget yrkat. Yrkandet avslogs.
  • MÖD 2008:43:Omprövning av villkor rörande minimivattenföring ----- I målet förelåg en vattendom från år 1930 varvid ett vattenkraftverk var berättigat till viss vattenmängd. Två kommuner hade ansökt om att domens villkor för vattenföring i bäcken skulle ändras. Kommunerna uppgav att de avsåg att vidta vissa åtgärder med dammbyggnaden i en ovanliggande sjö. Dessa åtgärder skulle medföra att regleringen av sjön skulle upphöra för att i stället permanenta en generellt hög vattennivå i syfte att bevara vissa naturvärden. Miljööverdomstolen fann att villkoret i 1930 års dom rörande minimivattenföringen i bäcken förbi kraftverket hade ett så nära samband med regleringen av ovanliggande sjöar, att villkoret inte kunde upphävas utan att även tillståndet i 1930 års dom omprövades. Kommunernas ansökan om omprövning av villkor avvisades och miljödomstolens dom undanröjdes.
  • MÖD 2006:20:Omprövning av villkor enligt 24 kap. 8 § miljöbalken-----Vid omprövning av villkor avseende utsättning av fisk som kompensation för skador på fiske har utsättningen ansetts ha betydelse även för det enskilda fisket även om utsättningen primärt skulle ha syftat till att kompensera för skador på allmänt fiske. Enskilda som genom ändrad utsättning kunde tillfogas skada eller annan olägenhet var därför att anse som sakägare. Sökanden hade inte lämnat någon uppgift om vilka fastigheter som berördes av omprövningen och hade inte förelagts att komplettera ansökan med sådan uppgift. Målet återförvisades därför för fortsatt behandling.
  • NJA 2000 s. 57:Genom kungl brev 1810 och 1812 ålades Götha Canal Bolag att anlägga och för all framtid underhålla en vindbrygga över kanalen. Fråga om denna skyldighet utgör ett servitut och om den kan upphävas genom fastighetsreglering.
  • MÖD 2002:56:Ansökan om upphävande av villkor enligt 24 kap. 8 § miljöbalken----- Underinstanserna hade bifallit ett yrkande av en tillståndshavare att upphäva ett villkor. Miljööverdomstolen undanröjde underinstansernas avgöranden och avslog yrkandet. Domstolen uttalade att det är tillståndshavaren som ska visa att förutsättningarna för att ändra ett villkor föreligger. Därutöver ska en ansökan av en tillståndshavare att upphäva eller mildra ett villkor bedömas restriktivt. I målet ansågs inte visat att förutsättningar förelåg att upphäva villkoret.
  • MÖD 2006:54:Tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin och deponera anrikningssand m.m.-----Ett bolag hade ansökt om tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin som var nödvändigt som process- och reningssteg för verksamheten vid ett anrikningsverk, som man sedan tidigare hade tillstånd till. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att prövningen måste samordnas och avse utsläpp av vatten från båda verksamheterna. MÖD förklarade det tillåtligt att anlägga ett nytt sandmagasin samt att där deponera anrikningssand från gruvverksamhet under förutsättning att bolaget enligt åtagande inkom med ansökan om omprövning av villkoren för utsläpp till vatten från anrikningsverket. Själva tillståndsprövningen av det nya sandmagasinet återförvisades av MÖD till miljödomstolen. I målet gjorde MÖD en ingående granskning av aktuella dammsäkerhetsfrågor. MÖD fann också att det förelåg skäl att meddela tillstånd ( 22 kap. 26 § 2 st. miljöbalken) till de arbeten som behövde utföras för att färdigställa sandmagasinet. Villkor för detta tillstånd meddelades också. MÖD avslog däremot yrkandet om att detta tillstånd skulle få tas i anspråk även om domen inte vunnit laga kraft, s.k. verkställighetsförordnande.
  • MÖD 2003:38:Ändring av villkor om bullerisolering-----I tillståndet till tredje banan på Arlanda flygplats föreskrevs i villkor att en mängd fastigheter som stördes av buller över en viss nivå skulle bullerisoleras före starten av verksamheten. Med hänvisning till att tvist hade uppkommit om innebörden av detta krav, ansökte Luftfartsverket om ändring av villkoret så att ytterligare anstånd skulle erhållas för sådana fastigheter som man först inte hade trott omfattades av isoleringsskyldigheten. Anståndet skulle utformas så att verket fick ytterligare ett år på sig att genomföra åtgärderna efter det att tvisten hade slitits genom rättskraftigt avgörande av domstol. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) avslog Luftfartsverkets begäran. Därvid uttalade MÖD att en ansökan enligt 24 kap. 8 § miljöbalken om att upphäva eller mildra villkor skulle bedömas restriktivt och att det Luftfartsverket hade anfört inte utgjorde tillräckliga skäl för detta. Inte heller ansågs en sådan ändring vara påkallad av omständigheter som inte hade förutsetts när tillståndet meddelades.
  • MÖD 2002:6:Ansökan enligt 24 kap. 8 § miljöbalken om ändring av villkor i tillståndsbeslut-----Miljödomstolen meddelade nya och för verksamhetsutövaren lindrigare bullervillkor för motorkörningar utomhus för att möjliggöra en ökning av underhållsverksamheten vid bolagets anläggningar. Efter överklagande från en granne, upphävde Miljööverdomstolen domen. Domstolen fann att det redan av remissinstansernas tveksamma inställning framgick att det inte var uppenbart att det befintliga villkoret var obehövligt eller strängare än nödvändigt. Inte heller kunde den ändrade inriktningen på verksamheten anses vara en sådan oförutsedd omständighet som kunde motivera en lindring av villkoren.
  • NJA 2010 s. 77:Ett tillstånd till utvidgning av verksamheten vid Stockholm-Arlanda flygplats med en tredje rullbana förenades med villkor, bl.a. beträffande utsläpp av koldioxid. Fråga om förutsättningarna för att på talan av tillståndshavaren mildra ett sådant villkor. Tillika fråga om betydelsen av att sökanden åtagit sig att inge en ny tillståndsansökan.
  • MÖD 2004:73:Ändring av villkor avseende verksamhet vid skjutbana-----Vid en omprövning av verksamheten vid en skjutbana föreskrev Miljööverdomstolen (MÖD) att tidigare meddelade villkor om bl.a. blysanering skulle införas i det befintliga tillståndsbeslutet. Sedan tillståndshavaren därefter begärt omprövning av villkoren upphävde miljödomstolen dessa. Domstolen ansåg att det var uppenbart att villkoren var strängare än nödvändigt. Domstolen anförde bl.a. att det inte framgick av villkorstexten till vilken grad rening måste ske och att osäkerheten beträffande lämplig teknik, dess kostnad och effektivitet var alltför stor. Domstolen tillade att det dock fanns skäl för tillsynsmyndigheten att bevaka frågan och att en eventuell omprövning för att föreskriva villkor för ett omhändertagande av bly kan tas upp då det finns lämplig beprövad teknik. Sedan några närboende överklagat domen och yrkat att villkoren skulle kvarstå oförändrade, har MÖD avslagit överklagandena.
  • MÖD 2004:1:Avvisad ansökan om omprövning av villkor för säkerhetshöjande åtgärder i Torphammars kraftverk, Gimån.----- Bolaget hade ansökt om ändring av villkor i gällande tillstånd för öppnandet av ett tidigare igengjutet bottenutskov i kraftverket. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att ändringen inte avsåg något befintligt villkor eller någon annan bestämmelse i gällande tillstånd. MÖD delade miljödomstolens uppfattning att åtgärden var en sådan ändring av damm som kräver tillstånd varför det till ansökan skall bifogas en miljökonsekvensbeskrivning. Då bolaget förklarat sig inte ha för avsikt att följa ett föreläggande med denna innebörd var det rätt av miljödomstolen att avvisa ansökan.
  • MÖD 2006:39:Omprövning av provisorisk föreskrift-----En provisorisk föreskrift kan ändras i mildrande riktning under löpande prövotid utan att förutsättningarna för omprövning enligt 24 kap. 8 § miljöbalken behöver föreligga.
  • NJA 2011 s. 296:När tillstånd enligt MB ges till viss verksamhet och tillståndet förenas med villkor om att säkerhet ska ställas för kostnader för återställningsåtgärder ska frågan om säkerhetens form - här moderbolagsborgen - i allmänhet inte avgöras vid tillståndsprövningen utan först sedan säkerheten har ställts.

[K24]9 §  Tillståndsmyndigheten får inte med stöd av 5 eller 8 § meddela så ingripande villkor eller andra bestämmelser att verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras. Lag (2018:1407).

[K24]10 §  Efter en ansökan om omprövning av en vattenverksamhet för sådana miljövillkor som avses i 11 kap. 27 § ska tillståndsmyndigheten upphäva, ändra och besluta nya bestämmelser och villkor i den utsträckning som behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

[S2]Bestämmelser och villkor som innebär att verksamheten avsevärt försvåras får dock beslutas endast om det behövs för att följa en miljökvalitetsnorm eller någon annan bestämmelse som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

[S3]Trots första och andra styckena ska tillståndsmyndigheten återkalla tillståndet och bestämma om åtgärder som avses i 4 §, om

  1. en återkallelse är nödvändig för att tillgodose ett sådant behov som avses i andra stycket, eller
  2. verksamhetsutövaren medger att tillståndet återkallas. Lag (2018:1407).

  • NJA 2000 s. 57:Genom kungl brev 1810 och 1812 ålades Götha Canal Bolag att anlägga och för all framtid underhålla en vindbrygga över kanalen. Fråga om denna skyldighet utgör ett servitut och om den kan upphävas genom fastighetsreglering.

[K24]11 §  En ansökan om prövning som avses i 3, 4, 5, 6, 7, 8 eller 9 § får göras hos mark- och miljödomstol av Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och länsstyrelsen. Om frågan ska prövas av någon annan myndighet än en domstol eller av en kommun, får den tas upp utan någon särskild framställning. Frågor om omprövning enligt 8 § får tas upp utan särskild ansökan.

[S2]En ansökan om sådan prövning som avses i första stycket får även göras av en kommun i den utsträckning kommunen har övertagit tillsynen med stöd av 26 kap. 3 § fjärde stycket. Om tillståndet har getts av länsstyrelsen, görs ansökan hos länsstyrelsen.

[S3]I fråga om verksamheter som får bedrivas med stöd av 11 kap. 27 § andra stycket, får en ansökan om prövning som avses i 3 eller 5 § grundas på en omständighet som anges i de paragraferna endast om

  1. omständigheten är så allvarlig att den inte tål att vänta på att prövningen för moderna miljövillkor blir klar, och
  2. den olägenhet som omständigheten innebär inte kan avhjälpas genom ett föreläggande om försiktighetsmått eller förbud i väntan på att prövningen blir klar. Lag (2018:1407).

  • MÖD 2021:8:Enskilds klagorätt ----- Enskild sakägare har inte rätt att överklaga miljöprövningsdelegations beslut att inte återkalla tillstånd eller ompröva villkor för en verksamhet som bedrivs enligt ett lagakraftvunnet tillstånd, när ärendet inte har initierats hos miljöprövningsdelegationen av tillsynsmyndigheten med anledning av enskilds klagomål.

[K24]12 §  En ansökan om prövning som avses i 10 § får göras av

  1. tillståndshavaren, eller
  2. Kammarkollegiet, Havs- och vattenmyndigheten eller länsstyrelsen, om tillståndshavaren inte har gjort det som krävs enligt 11 kap. 27 § och inte följt ett föreläggande att ansöka om en sådan prövning. Lag (2018:1407).

[K24]13 §  Efter ansökan av tillståndshavaren får tillståndsmyndigheten besluta att

  1. upphäva ett tillstånd till en miljöfarlig verksamhet, om verksamheten har anmälts till tillsynsmyndigheten och
    1. tillståndsplikten för verksamheten har upphört, eller
    2. verksamheten slutligt har upphört, eller
  2. ändra eller upphäva andra bestämmelser och villkor i en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut än sådana som avser storleken av ersättningens belopp, dock att villkoret får upphävas eller mildras endast om det är uppenbart att villkoret inte längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen påkallas av omständigheter som inte förutsågs när tillståndet gavs. Lag (2018:1407).

[K24]13 a §  En tillståndshavare som har ett tillstånd till vattenverksamhet där arbetstiden enligt 22 kap. 25 § andra stycket har bestämts till en längre tid än tjugo år ska ansöka om omprövning av tillståndet i den del tillståndet avser återstående arbeten för vattenverksamhet.

[S2]Ansökan om omprövning ska första gången ha kommit in till tillståndsmyndigheten inom tjugo år från det att tillståndsdomen fått laga kraft. Därefter ska en ansökan om omprövning lämnas in vart tjugonde år till dess att arbetstiden löpt ut.

[S3]Vid omprövningen får tillståndsmyndigheten besluta om nya eller strängare villkor eller andra bestämmelser efter vad som är skäligt, så länge vattenverksamheten inte avsevärt försvåras. Lag (2023:632).

[K24]14 §  Ytterligare bestämmelser om omprövning av vattenverksamhet finns i 7 kap.13-16 §§ lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Lag (2018:1407).

Prop. 2010/11:125: Ändringen innebär att en hänvisning till miljödomstol ändrats till att i stället gälla mark- och miljödomstol.

[K24]15 §  Om regeringen i samband med prövningen av en verksamhet har beslutat att ett visst villkor ska gälla för ett tillstånd, får tillståndsmyndigheten vid omprövningen inte avvika väsentligt från villkoret utan att regeringen har medgett det. Lag (2018:1407).

Ändrade förhållanden i samfälligheter

[K24]16 §  Bestämmelser om ändrade förhållanden i samfälligheter finns i 7 kap.17 och 18 §§ lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Lag (2018:1407).

Oförutsedda olägenheter med vilthägn

[K24]17 §  Länsstyrelsen får besluta nya eller ändrade villkor, om det genom ett vilthägn uppkommer någon olägenhet som inte förutsågs när tillståndet gavs. Kan olägenheten inte avhjälpas och är den betydande, får tillståndet återkallas. Tillståndet får även återkallas, om vilthägn som avses med tillståndet inte längre behövs. Lag (2018:1407).

Oförutsedda skador

[K24]18 §  Om en vattenverksamhet eller en vattenanläggning, som har utförts i enlighet med ett tillstånd enligt denna balk, medför skador som inte förutsågs av mark- och miljödomstolen när tillståndet meddelades, får den skadelidande framställa anspråk på ersättning enligt 31 kap.

[S2]Om fråga är om betydande skador för enskild eller för något allmänt intresse, får begäras sådana ändringar på verksamhetsutövarens bekostnad av vattenverksamheten eller vattenanläggningen som, utan att medföra skador för tredje man eller väsentliga olägenheter för tillståndshavaren, är ägnade att förebygga eller minska framtida skador. I fråga om allmänna intressen förs talan av Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, länsstyrelse eller kommun.

[S3]Anspråk på grund av oförutsedda skador ska för att få tas upp till prövning framställas till mark- och miljödomstolen inom fem år eller den längre tid, högst tjugo år, som kan ha bestämts i samband med tillståndet. Tiden räknas från utgången av den av domstolen bestämda tiden inom vilken arbetena ska vara utförda.

[S4]Vid skada som avses i 7 kap. 7 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet utgår tiden för framställan dock aldrig tidigare än två år från det att skadan uppkom.

[S5]Bestämmelserna i preskriptionslagen (1981:130) gäller inte anspråk enligt denna paragraf. Lag (2021:876).

[K24]19 §  En framställan som avses i 18 § ska vara skriftlig och ges in till mark- och miljödomstolen i tre exemplar. Ett exemplar ska delges tillståndshavaren.

[S2]Anspråket prövas före eller efter utgången av den tid som gäller för framställan. För förfarandet gäller det som sägs om förfarandet i stämningsmål i 7 kap.812 §§ lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Dessutom tillämpas 22 kap. 23 § samt 28 § andra och tredje styckena. Lag (2018:1407).

Villkor om utsläpp av koldioxid

[K24]20 §  En verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser får släppa ut koldioxid, dikväveoxid och perfluorkolväten enligt vad som följer av de tillstånd till utsläpp som getts med stöd av den lagen även om det med stöd av miljöbalken eller äldre miljölagstiftning har beslutats villkor om begränsning av utsläpp av koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkolväten eller villkor som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av koldioxidutsläpp. Detta gäller inte villkor om begränsning av utsläpp av dikväveoxid eller perfluorkolväten som beslutats för att hindra betydande lokala föroreningar. Lag (2020:1174).

25 kap. Rättegångskostnader och liknande kostnader

  • MÖD 2017:68:Ersättning enligt naturvårdslagen ----- Ett av en kommun beslutat naturreservat från år 1998 innehåller bl.a. föreskrift om att det krävs tillstånd att uppföra helt ny byggnad. Efter det att kommunen nekat uppförande av två nya boningshus på en fastighet där det i dag finns några mindre enklare fritidshus har det gjorts en ansökan om ersättning från kommunen. I första hand åberopas 31 kap. miljöbalken alternativt naturvårdslagen och i andra hand 2 kap. 15 § regeringsformen (RF) alternativt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna EKMR). Ansökan om ersättning har inte gjorts av fastighetsägaren utan av ett bolag till vilket fastighetsägaren har överlåtit sin ersättningsfordran. Mark- och miljödomstolen har avslagit yrkandet om ersättning och funnit att vardera parten jämlikt 25 kap. 6 § miljöbalken ska stå sina egna rättegångskostnader. Efter överklagande har Mark- och miljööverdomstolen funnit följande: 1. Ramen för prövningen utgörs av den ansökan om att uppföra två boningshus som gjorts, 2. uppförandet av de nya husen är inte att anse som pågående markanvändning och rätt till ersättning enligt i denna del tillämpliga naturvårdslagen finns inte, 3. rätt till ersättning enligt RF och EKMR föreligger inte och 4. att fordran överlåtits hindrar inte att även bolaget omfattas av i denna del tillämpliga 25 kap. 6 § och bolaget har därmed rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i underinstansen.
  • NJA 2011 s. 884:En sådan förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken har, oavsett att den inte har varit part i Miljööverdomstolen, ansetts ha rätt att ansöka om resning och klaga över domvilla avseende domstolens dom i frågan om viss miljöfarlig verksamhets samt viss vattenverksamhets tillåtlighet. Tillika fråga om ansvar för rättegångskostnader.
  • MÖD 2002:22:Omprövning enligt vattenlagen av villkor för att förbättra säkerheten vid kraftverksanläggning inom Luleälvens vattensystem-----Ett bolag och Kammarkollegiet ansökte hos miljödomstolen om att få utföra vissa säkerhetsåtgärder vid ett kraftverk. Som sakägare angavs fiskerättinnehavare och ägare av strand och vatten nedströms. Miljödomstolen biföll ansökan och konstaterade att i målet kunde endast frågor tas upp som sammanhängde med tillståndsansökan. Eftersom någon ändring av vattenhushållningsbestämmelserna för kraftverket inte begärts, avvisade miljödomstolen yrkanden från sakägare rörande bl.a. uppskov med skadereglering av utskovstappning. Miljööverdomstolen delade denna bedömning. Även fråga om rättegångskostnader.

Rättegångskostnader vid domstol m.m.

[K25]1 §  I mål om utövande av miljöfarlig verksamhet och i ansökningsmål enligt 24 kap. 10 § gäller inte rättegångsbalken i fråga om rättegångskostnader. Lag (2018:1407).

  • MÖD 2010:39:Rättegångskostnader ----- Verksamhetsutövaren ansökte om tillstånd till vattenverksamhet bl.a. i form av muddring och till tillstånd till miljöfarlig verksamhet i form av landdeponering av muddermassorna. En sakägare har tillerkänts ersättning för rättegångskostnader endast i den del som avser vattenverksamhet.
  • MÖD 2001:5:Rättegångskostnader i mål om föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken -----Frågan om rättegångskostnader i ett mål om tillsyn ska bedömas enligt förvaltningsprocesslagen, varför adressaten för tillsynsmyndighetens föreläggande inte har rätt till ersättning för rättegångskostnader.

[K25]2 §  I andra ansökningsmål om vattenverksamhet än sådana som omfattas av 1 §, och i mål som avses i 21 kap. 1 a § andra stycket, ska sökanden svara för sina egna och motparternas kostnader vid mark- och miljödomstolen. Dock ska

  1. sökanden inte svara för kostnader i länsstyrelsen eller mark- och miljödomstolen som uppkommit för deltagare i en samfällighet för markavvattning, bevattning eller vattenreglering, om målet innefattar bildande av samfälligheten, och
  2. en organisation som avses i 16 kap. 13 § inte ha rätt att få ersättning för eller skyldighet att betala rättegångskostnader.

[S2]Efter ett överklagande ska sökanden i fråga om kostnader i högre rätt, i stället för det som sägs i första stycket, svara för sina egna kostnader och de kostnader som uppkommit för motparterna genom att sökanden har klagat. Lag (2018:1407).

  • NJA 2004 s. 590:Sakägarbegreppet enligt miljöbalken. Frågor i ansökningsmål rörande vattenverksamhet om sökandens skyldighet att betala ersättning för rättegångskostnad (I) och om rätt för andra än sökanden att överklaga domen (II).
  • MÖD 2003:101:Förlängning av arbetstiden för tillstånd till grundvattenbortledning samt ersättning för rättegångskostnader-----Miljödomstolen hade på ansökan av Banverket förlängt arbetstiden för tillstånd till grundvattenbortledning med motiveringen att två tredjedelar av kostnaderna för vattenföretaget redan lagts ned och att synnerliga olägenheter skulle uppstå om tillståndet förföll. Miljööverdomstolen (MÖD) instämde i denna bedömning. I målet var också fråga om vilka av sakägarnas rättegångskostnader i miljödomstolen som Banverket skulle ersätta. Banverket hade i överklagandet till MÖD anfört att ersättning för rättegångskostnader inte skulle utgå för andra kostnader än de som avsåg att bevaka sakägarens ställning som part. MÖD fann att sökanden skall ersätta motparternas rättegångskostnader även i den del arbete lagts ner på frågor som rör allmänna intressen. Med hänsyn till den skyldighet som åligger domstolen och vissa myndigheter att bevaka de allmänna intressena, finns det dock en gräns för hur stor del av sakägarnas arbete med dessa frågor som det är rimligt att sökanden skall ersätta. MÖD fann inte anledning att ändra de av miljödomstolen fastställda beloppen.
  • MÖD 2010:39:Rättegångskostnader ----- Verksamhetsutövaren ansökte om tillstånd till vattenverksamhet bl.a. i form av muddring och till tillstånd till miljöfarlig verksamhet i form av landdeponering av muddermassorna. En sakägare har tillerkänts ersättning för rättegångskostnader endast i den del som avser vattenverksamhet.
  • MÖD 2010:53:Tillstånd till anläggande och drift av hamn vid Norvikudden, i Nynäshamn ----- Miljödomstolen hade avslagit en ansökan om anläggande och drift av en hamn. Miljööverdomstolen bedömde att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och fann att vid en samlad bedömning kunde verksamheterna tillåtas enligt de allmänna lokaliserings- och hushållningsbestämmelserna i miljöbalken. Vid den samhällsekonomiska bedömningen enligt 11 kap. 6 § miljöbalken framstod det enligt Miljööverdomstolen som uppenbart att mervärdet av den sökta hamnanläggningen väl uppfyllde det i bestämmelsen föreskrivna kravet. Miljööverdomstolen förklarade verksamheterna tillåtliga och föreskrev att miljödomstolen ska meddela tillstånd och föreskriva villkor avseende de ansökta verksamheterna.
  • MÖD 2006:37:Tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för bortledning av grundvatten----- Två sakägare bekostade en teknisk granskning av en av sökanden utförd utredning. Då denna, för personer som inte var tekniskt kunniga, framstod som komplicerad fann Miljööverdomstolen att sakägarna för att kunna ta tillvara sina intressen i målet i skälig omfattning hade rätt att anlita konsult på sökandens bekostnad.
  • MÖD 2017:63:Tillstånd till ökad avledning av vatten genom turbinerna i ett vattenkraftverk ----- Lasele kraftstation ligger i Ångermanälven, som är ett av Sveriges mest utbyggda älvsystem. Fallhöjden är 54 meter och en minimitappning är föreskriven med 100-200 liter/sekund. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att det inte finns någon reell risk för negativ påverkan på vattenförekomsternas status med en ökad avledning av vatten från 275 till 340 kubikmeter/sekund. Åtgärden äventyrar inte heller möjligheten att nå gällande miljökvalitetsnorm God ekologisk potential. Ett tillstånd till ökad avledning av vatten har också bedömts förenlig med miljöbalkens regler i övrigt. Några skadeförebyggande åtgärder har med hänsyn till nuvarande reglering inte bedömts motiverade. Mark- och miljööverdomstolen har också samma dag meddelat dom i mål nr M 2650-16 rörande avledning av vatten genom turbinerna i Långbjörn, som är den kraftstation som ligger närmast uppströms i förhållande till Lasele kraftstation.
  • MÖD 2005:72:Ansökan om lagligförklaring av kraftverk och regleringsdamm m.m.-----Vid fastställande av ersättning för rättegångskostnader fann miljödomstolen att vissa fastighetsägare som yttrat sig över ansökan inte var sakägare, men tillerkände dem ändå ersättning för rättegångskostnader, eftersom de varit oförhindrade att i sakägarfrågan framlägga utredningar och synpunkter. Miljööverdomstolen konstaterade att fastighetsägarna inte var sakägare och att det därför saknades laga grund för att förplikta sökanden att ersätta deras rättegångskostnader i miljödomstolen liksom i Miljööverdomstolen.
  • MÖD 2014:28:Rättegångskostnader ----- Länsstyrelsen har ansetts ha talerätt i mål som avgjorts med tillämpning av 1918 års vattenlag eftersom bestämmelser om rätten att föra talan ska tillämpas omedelbart efter ikraftträdandet när inte annat har föreskrivits i övergångsbestämmelser. Länsstyrelsen har därför tillerkänts ersättning för rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen.

[K25]3 §  I mål som gäller återkallelse, förbud mot fortsatt verksamhet eller omprövning enligt någon av bestämmelserna i 24 kap.39 §§ eller 7 kap. 15 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet ska Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, länsstyrelsen och tillståndshavaren svara för sina kostnader vid mark- och miljödomstolen.

[S2]I mål enligt 24 kap. 5 § som avser omprövning för att tillgodose allmänna intressen ska den myndighet som ansökte om omprövning dessutom svara för kostnader vid mark- och miljödomstolen som uppkommer för andra motparter än tillståndshavaren. Detta gäller dock inte omprövning enligt 24 kap. 5 § första stycket 11.

[S3]Trots andra stycket första meningen ska tillståndshavaren i stället för den myndighet som ansökte om omprövningen svara för de andra motparternas kostnader, om målet gäller

  1. omprövning enligt 24 kap. 5 § första stycket 10 för att förbättra en anläggnings säkerhet, eller
  2. omprövning enligt 24 kap. 5 § av en sådan särskild rättighet att förfoga över vatten som avses i 2 kap. 41 § vattenlagen (1918:523). Lag (2018:1407).

  • MÖD 2003:74:Omprövning enligt 24 kap. 5 § miljöbalken av vattenregimen i en sjö----- Kammarkollegiet begärde omprövning av villkoren för sjön Östens sänkningsföretag i syfte att säkerställa vissa lägsta vattenstånd under tider av året till förmån för den allmänna naturvården. Miljööverdomstolen ogillade talan med hänvisning till att sänkningsföretagsverksamheten avsevärt skulle försvåras genom de nya villkoren (24 kap. 5 § 4 st. miljöbalken). Det skulle bli fråga om att bedriva en helt ny verksamhet med andra syften (upprätthållandet av en dammanläggning) än den nuvarande verksamheten och med högre ställda krav på verksamhetsutövaren. Miljödomstolens dom hade även överklagats av Sveriges Ornitologiska Förening. Överklagandet avvisades med hänvisning till att föreningen saknade rätt enligt 24 kap. 7 § miljöbalken att initiera en omprövning och därför inte fick klaga på en dom i ett sådant mål. Även fråga om rättegångskostnader vid omprövning.

[K25]4 §  I mål som gäller omprövning på grund av ändrade förhållanden i samfälligheter enligt 7 kap. 17 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet i fråga om kretsen av deltagare eller kostnadsfördelningen eller enligt 7 kap. 18 § samma lag skall varje part svara för sina kostnader.

  • MÖD 2019:12:Omprövning av dikningsföretag ----- Mål om omprövning av en markavvattningssamfällighet (dikningsföretag). Trafikverket ansökte som väghållare av en väg, E4, som korsar dikningsföretagets anläggning om omprövning. Mark- och miljööverdomstolen har godtagit att Trafikverket får bl.a. betala ett engångsbelopp för att inte behöva vara deltagare i dikningsföretaget men ändrat den ersättning Trafikverket ska betala till dikningsföretaget. Även den underhållsskyldighet för Trafikverket som mark- och miljödomstolen hade bestämt har ändrats.

[K25]5 §  Bestämmelserna i 2-4 §§ gäller inte, om annat följer av 18 kap.6 eller 8 §rättegångsbalken.

[S2]Beträffande särskilda frågor i ansökningsmål om vattenverksamhet får efter vad som är skäligt förordnas att vardera parten skall svara för sina kostnader eller att part som förlorar skall ersätta annan parts kostnader.

  • MÖD 2003:101:Förlängning av arbetstiden för tillstånd till grundvattenbortledning samt ersättning för rättegångskostnader-----Miljödomstolen hade på ansökan av Banverket förlängt arbetstiden för tillstånd till grundvattenbortledning med motiveringen att två tredjedelar av kostnaderna för vattenföretaget redan lagts ned och att synnerliga olägenheter skulle uppstå om tillståndet förföll. Miljööverdomstolen (MÖD) instämde i denna bedömning. I målet var också fråga om vilka av sakägarnas rättegångskostnader i miljödomstolen som Banverket skulle ersätta. Banverket hade i överklagandet till MÖD anfört att ersättning för rättegångskostnader inte skulle utgå för andra kostnader än de som avsåg att bevaka sakägarens ställning som part. MÖD fann att sökanden skall ersätta motparternas rättegångskostnader även i den del arbete lagts ner på frågor som rör allmänna intressen. Med hänsyn till den skyldighet som åligger domstolen och vissa myndigheter att bevaka de allmänna intressena, finns det dock en gräns för hur stor del av sakägarnas arbete med dessa frågor som det är rimligt att sökanden skall ersätta. MÖD fann inte anledning att ändra de av miljödomstolen fastställda beloppen.
  • MÖD 2011:52:Tillstånd till utrivning av Emsfors kraftstation i Emån i Oskarshamns kommun m.m. ----- En kraftverksanläggning i Emån var belägen på två olika fastigheter varav staten ägde den ena och ett bolag ägde den andra. I syfte att möjliggöra fiskvandring i Emån ansökte staten om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken att bl.a. riva ut den del av kraftverksanläggningen som var belägen på statens fastighet. Bolaget motsatte sig utrivningen eftersom den del av kraftverksanläggningen som var belägen på bolagets fastighet skulle lämnas orörd. Miljödomstolen gav tillstånd till utrivningen. Mark- och miljööverdomstolen - som inte gjorde någon ändring i miljödomstolens dom såvitt den avsåg beviljat tillstånd - konstaterade att det var fråga om en partiell utrivning. Eftersom det inte fanns något rättsligt förbud mot partiell utrivning kunde en sådan godtas efter prövning av de särskilda omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Underhållsansvaret för kvarvarande delar åvilade alltjämt staten i egenskap av rättighetshavare. Även fråga om intrång i rätten till servitut, ersättning för kraftförlust samt rättegångskostnad.

[K25]6 §  Ogillas i mål enligt 31 kap. 13 § talan som har väckts av fastighetsägaren eller innehavare av särskild rätt till fastigheten angående ersättning eller inlösen men har den som väckt talan haft skälig anledning att få sin talan prövad av mark- och miljödomstolen, kan mark- och miljödomstolen förordna att motparten skall ersätta fastighetsägaren eller innehavaren av särskild rätt för rättegångskostnader eller att vardera parten skall svara för sina kostnader vid mark- och miljödomstolen. Lag (2010:923).

[K25]7 §  I mål om vattenverksamhet får sökanden förpliktas att betala ersättning för motparters rättegångskostnader även om deras talan inte har blivit prövad slutligt vid domstolen. Ersättning skall även innefatta ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för beslutet till dess betalning sker.

[K25]8 §  I fråga om domstolens kostnader för kungörelser, aktförvarare, sakkunniga som har tillkallats av domstolen och lokaler för sammanträden ska

  1. mark- och miljödomstolens kostnader i
    1. ansökningsmål ersättas av sökanden, och
    2. sådana stämningsmål som avses i 7 kap. 2 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet ersättas av käranden, och
  2. högre rätts kostnader ersättas av den som fullföljt talan. Trots första stycket ska tillståndshavaren ersätta kostnaderna i mål om sådan prövning som avses i 24 kap. 10 §.

[S2]På begäran av domstolen ska förskott på ersättningen betalas. Lag (2018:1407).

[K25]9 §  I fråga om rättegångskostnader i mål som avses i 32 kap. 11 § och i mål enligt 31 kap. 10 § gäller bestämmelserna om kostnader i expropriationsmål. Om ett yrkande om inlösen ogillas, gäller dock bestämmelserna om rättegångskostnader i rättegångsbalken.

[S2]Ogillas talan om förbud mot miljöfarlig verksamhet eller åläggande för den som utövar sådan verksamhet att iaktta försiktighetsmått som avses i 21 kap. 4 § på den grund att svaranden efter talans väckande har sökt och fått tillstånd enligt denna balk, skall domstolen efter omständigheterna förordna att vardera parten själv skall bära sin rättegångskostnad eller att en av dem skall få full eller jämkad ersättning.

Övriga kostnader

[K25]10 §  Om tillstånd meddelas till en markavvattning i mål som avses i 7 kap. 19 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, skall sökandens kostnader fördelas mellan deltagarna i markavvattningen efter vad som är skäligt. Meddelas inte tillstånd till markavvattningen, skall sökanden betala de kostnader som har uppkommit, om inte särskilda omständigheter föranleder att betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem. Om tillstånd inte meddelas till en markavvattning i ett mål som enligt 7 kap. 20 § nämnda lag har inletts på grund av ett beslut vid en fastighetsreglering, skall kostnaderna anses som förrättningskostnader vid fastighetsregleringen.

[K25]11 §  I ärenden hos regeringen om ianspråktagande av strömfall enligt 2 kap. 9 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall sökanden svara för samtliga kostnader.

[S2]I ärenden hos länsstyrelsen om fördelning av ersättning skall den ersättningsskyldige svara för samtliga kostnader.

[S3]Första och andra stycket gäller inte om annat följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap.6 eller 8 §rättegångsbalken.

[S4]Frågor om ersättning enligt denna paragraf prövas av mark- och miljödomstolen. Lag (2010:923).

FEMTE AVDELNINGEN

TILLSYN M.M.

26 kap. Tillsyn

  • MÖD 2017:2:Beslut om rättelse på den felandes bekostnad utan föregående föreläggande eller förbud ----- Utsläpp av diesel skedde i ett hamnområde som arrenderades av en båtförening. Miljö- och samhällsnämnden beslutade om rättelse på föreningens bekostnad utan föregående föreläggande eller förbud. MÖD fann att föreningen, som arrenderar det aktuella området och upplåter platser till båtägare, måste anses ha ett bestämmande inflytande över den verksamhet som bedrivs där. Föreningen hade därmed faktiska och rättsliga möjligheter att vidta åtgärder vid störningar och olägenheter. Av arrendeavtalet med bilagor framgick tydligt vilket område som arrenderades och hur området var avgränsat. Förhållandena på platsen var sådana att det kunde uteslutas att utsläppet skulle ha skett utanför det av föreningen kontrollerade området. Föreningen ansågs vara verksamhetsutövare i aktuellt fall. MÖD fann även att det var fråga om sådana brådskande åtgärder att det fanns förutsättningar att fatta ett sådant beslut utan föregående föreläggande eller förbud. Nämndens beslut fastställdes därför.
  • MÖD 2007:23:Föreläggande om upptagning av avloppstub-----En tubledning med tillstånd från år 1957 användes inte längre för sitt förutsatta ändamål. Föreläggande med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken (MB) att ta upp den uttjänta tuben ansågs inte lagligen kunna meddelas då tuben omfattades av rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB. Miljööverdomstolen hänvisade till bestämmelserna i 24 kap. 3 § MB med möjlighet för länsstyrelsen att ansöka om återkallelse av tillstånd.
  • MÖD 2004:64:Föreläggande enligt 26 kap. miljöbalken rörande täkt-----Ett tillsynsföreläggande enligt miljöbalken strider normalt inte mot rätten att enligt Artikel 6 i Europakonventionen, som gäller som lag här i landet, förhålla sig passiv då misstanke om brott föreligger. Avsteg från skyldigheten att medverka i utredningar bör inskränka sig till en begränsning av tillsynsmyndigheternas möjligheter att under vissa förutsättningar använda sig av sanktionerade förelägganden.
  • MÖD 2013:34:Tillsynsavgift ----- Miljönämnden har rätt att ta ut en tillsynsavgift av Swedavia i egenskap av verksamhetsutövare till den civila flygverksamheten vid Luleå Airport. Detta trots att tillståndet för verksamheten vid flygplatsen har getts till Försvarsmakten. Generalläkaren är tillsynsmyndighet över den militära flygverksamheten vid flygplatsen.

Allmänt om tillsynen och tillsynsvägledningen

[K26]1 §  Tillsynen ska säkerställa syftet med denna balk och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.

[S2]Med tillsyn avses att tillsynsmyndigheten ska

  1. på eget initiativ eller efter anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera att miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken följs samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse,
  2. underlätta för en enskild att fullgöra sina skyldigheter enligt de handlingsregler som avses i 1 genom information och liknande verksamhet, och
  3. fortlöpande bedöma om villkor för miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet som omfattas av tillstånd är tillräckliga. Lag (2020:627).

Prop. 2001/02:65: Av artikel 13.1 i direktivet (96/61/EG) av den 24 september 1996 om samordnande åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC-direktivet) framgår att medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de behöriga myndigheterna regelbundet gör en förnyad bedömning av och, om nödvändigt, uppdaterar villkoren i tillståndet. I andra stycket i förevarande paragraf införs därför tillägget att i fråga om miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet som omfattas av tillstånd, ...

Prop. 2004/05:65: Genom ett tillägg i andra stycket tydliggörs att tillsynsmyndigheten skall agera både på eget initiativ och efter anmälan från t.ex. allmänheten.

Tillägget är menat att förtydliga den rätt allmänheten har att vända sig till tillsynsmyndigheter när de anser att det föreligger brister i efterlevnaden av miljörättsliga bestämmelser, i enlighet med kraven i Århuskonventionen artikel 9.3. Tillsynsmyndighetens skyldighet att agera är ett viktigt led i det svenska system som byggts ...

  • MÖD 2012:28:Tillsynsbeslut om förbud mot fortsatt vattenverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att länsstyrelsens beslut att förbjuda utövare av vattenverksamhet avseende vattenkraftproduktion, som saknade tillstånd men som hade visat att de bl.a. hade rätt enligt privilegiebrev att förfoga över vattnet vid anläggningen, att bedriva verksamheten var alltför ingripande. Länsstyrelsen bör dock, för att kunna fullgöra sin skyldighet att utöva tillsyn, kunna förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd till bedrivande av vattenverksamheten för fastställande av villkor för densamma. Målet återförvisades därför till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2017:66:Föreläggande att söka tillstånd för vattenverksamhet ----- I ett tillsynsärende förelade länsstyrelsen ett bolag vid vite att inom viss tid ansöka om tillstånd för vattenverksamhet vid vattenkraftverk. Om bolaget inte följde föreläggandet förbjöds fortsatt verksamhet. Bolagets inställning var att det inte hade rådighet över vattnet där verksamheten bedrevs. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att det inte fanns skäl att förelägga bolaget ansöka om tillstånd. Eftersom bolaget med en sådan inställning i fråga om rådigheten inte kunde få en tillståndsprövning till stånd, var föreläggandet om att söka tillstånd inte meningsfullt. I en sådan situation kunde det inte heller krävas att ett förbud mot fortsatt verksamhet föregåtts av ett sådant föreläggande. Mark- och miljööverdomstolen har inte ändrat mark- och miljödomstolens beslut att upphäva föreläggande.
  • MÖD 2009:16:Tillsynsavgift ----- Konstruktionen av en årlig fast tillsynsavgift enligt en kommunal taxa för en nämnds verksamhet har ansetts stå i rimlig proportion till de kostnader för tillsyn som verksamheten åsamkar kommunen. Tillsynsavgiften har därmed ansetts uppfylla de krav som statsrättligt ställs för att den ska vara en avgift och falla inom kommunens normgivningskompetens och inte anses som en skatt och därmed strida mot regeringsformen. Tillsynsavgiften har heller inte ansetts oförenlig med den kommunala likabehandlingsprincipen.
  • MÖD 2012:27:Tillsynsbeslut om förbud mot fortsatt vattenverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att länsstyrelsens beslut att förbjuda utövare av vattenverksamhet avseende vattenkraftproduktion, som saknade tillstånd men som hade visat att de hade rätt enligt privilegiebrev att förfoga över vattnet vid anläggningen, att bedriva verksamheten var alltför ingripande. Länsstyrelsen bör dock, för att kunna fullgöra sin skyldighet att utöva tillsyn, kunna förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd till bedrivande av vattenverksamheten för fastställande av villkor för densamma. Målet återförvisades därför till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2014:5:Tillsyn över vattenverksamhet ----- Bortledande av dagvatten som uppstår på ett antal fastigheter utanför detaljplanelagt område har inte ansetts utgöra avledande av avloppsvatten och inte heller markavvattning i den mening som avses i 11 kap. miljöbalken. De åtgärder i form av uppförande av enstaka bostadshus som vidtagits på fastigheterna har inte heller i övrigt ansetts ha en sådan inverkan på mark- och vattenförhållandena på en intilliggande fastighet att tillsynsmyndigheten borde ha vidtagit tillsynsåtgärder. Det har således inte funnits anledning för länsstyrelsen att ingripa.
  • MÖD 2011:45:Utdömande av vite ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att tillsynsmyndigheten, med stöd av 26 kap. 22 § första stycket första meningen miljöbalken, kan förelägga en verksamhetsutövare att tillse att undersökningar utförs av en oberoende ackrediterad provtagare.
  • MÖD 2008:21:Föreläggande att inge ansökan om godkännande av vidtagna åtgärder ----- En länsstyrelse har, såsom tillsynsmyndighet, ansetts ha rättsligt stöd enligt 26 kap. 1 och 9 §§ miljöbalken (MB) att förelägga en verksamhetsutövare, som enligt 11 kap. 16 § MB utan föregående tillstånd vidtagit åtgärder i ett vattenområde, att i efterhand ansöka om godkännande avseende vidtagna åtgärder.
  • MÖD 2009:9:Utformning av villkor med angivande av begränsningsvärde ----- Användningen av begreppen gränsvärde och riktvärde bör utmönstras i villkor som innehåller begränsningsvärden. Dessa villkor bör i stället preciseras genom att kontrollen av dem fastställs så att åtminstone kraven i 22 kap. 25 § miljöbalken uppfylls. Hur noggrant kontrollen i övrigt ska anges är en avvägningsfråga. Det kan av praktiska skäl vara lämpligt att överlämna detaljerna i kontrollen till kontrollprogrammet. I målet hade ett gränsvärde för ett utsläpp till vatten satts så lågt att verksamhetsutövaren inte haft varken faktisk eller rättslig möjlighet att följa villkoret. Frågan om vilket begränsningsvärde som borde gälla sköts upp under en prövotid. (Se även dom samma dag i mål MÖD 2009:2 (M 1303-07)).
  • MÖD 2004:74:Tillsynsavgift-----En miljönämnds arbete med utformandet av ett remissvar i ett tillståndsärende som prövades av en länsstyrelse bedömdes inte utgöra en del av nämndens tillsynsverksamhet, varför nämnden inte kunde ta ut tillsynsavgift för detta arbete. Att miljönämnden är tillsynsmyndighet för den aktuella verksamheten ändrade inte denna bedömning.
  • MÖD 2003:55:Förbud mot täktverksamhet-----Bolaget påbörjade efter ett samrådsbeslut anläggande av dammar för fiskodling. Delar av massorna som grävdes bort utgjordes av grus som såldes. Länsstyrelsen bedömde att försäljningen av gruset medförde att det var fråga om tillståndspliktig täktverksamhet och förbjöd bolaget att bedriva denna verksamhet. Miljödomstolen fann att det huvudsakliga syftet med det aktuella uttaget av material var att anlägga en damm för fiskodling varför verksamheten inte kunde anses som tillståndspliktig även om gruset såldes. Länsstyrelsens beslut upphävdes. Miljööverdomstolen delade denna bedömning och fastställde underrättsdomen.
  • MÖD 2005:31:Avvisning av överklagande-----En kommunal nämnd hade i ett beslut, rubricerat som råd, angivit att en viss person skulle förbättra befintlig avloppsanläggning före ett visst datum. Nämnden angav också att om åtgärden inte vidtagits innan angivet datum skulle nämnden kunna utfärda vitesföreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att nämndens beslut kunde uppfattas som bindande med följd att det kunde få verkan enligt sitt innehåll och att beslutet, även om det rubricerats som råd och angetts som inte överklagbart, därför borde vara överklagbart. MÖD upphävde länsstyrelsens och miljödomstolens beslut och förordnade att länsstyrelsen skulle ta upp överklagandet till prövning.
  • MÖD 2018:18:Avverkningsförbud ----- Skogsstyrelsen förbjöd en skogsägare att genomföra avverkning i ett område där det förekommer lavskrikor eftersom det enligt artskyddsförordningen är förbjudet att skada lavskrikans fortplantningsområden eller viloplatser. Mark- och miljödomstolen undanröjde beslutet på den grunden att Skogsstyrelsen inte är dispens- eller tillsynsmyndighet i artskyddsfrågan och inte har möjlighet att göra en sådan proportionalitetsbedömning som krävs enligt MÖD:s uttalanden i det s.k. bombmurklemålet. MÖD konstaterar att Skogsstyrelsen, vid sidan om länsstyrelsen, har ett tillsynsansvar när det gäller artskyddsfrågor. Eftersom frågan om artskyddsdispens och därmed sammanhängande frågor om proportionalitet kan prövas efter ansökan om dispens hos länsstyrelsen eller, under vissa förutsättningar, direkt i domstol har det inte funnits anledning att undanröja Skogsstyrelsens beslut av de skäl som mark- och miljödomstolen anfört. MÖD har därför återförvisat målet till mark- och miljödomstolen. Återförvisningen har skett till den domstol inom vars domsaga Skogsstyrelsens lokala enhet fattade beslut och inte till den domstol inom vars domsaga Skogsstyrelsen har sitt säte.
  • MÖD 2019:6:Tillsyn enligt miljöbalken ----- Klagomål på buller från vindkraftverk. Mark- och miljödomstolen bedömde att föreskrivet försiktighetsmått för buller riskerade att överskridas på fastigheter vars ägare inte hade framfört klagomål, och återförvisade ärendet till tillsynsmyndigheten. Mark- och miljööverdomstolen fann dock att eventuella störningar på andra fastigheter än klagandens, s.k. tredjemansintressen, inte bör beaktas av överprövande instans i tillsynsärenden.
  • MÖD 2013:46:Tillsynsavgift ----- Tillsynsmyndigheten har i enlighet med 26 kap. 1 § och 2 kap. 5 § miljöbalken ansetts ha rätt att utöva tillsyn över energianvändningen i en viss verksamhet. En tillsynsavgift baserad på att förnybar energi inte använts i verksamheten har, mot bakgrund av den motprestation som utförts i förhållande till avgiften, ansetts utgöra en avgift och inte varit att se som en skatt. Grund för avgiftsuttag har därför funnits.
  • MÖD 2009:2:Utformning av villkor med angivande av begränsningsvärde ----- Användningen av begreppen gränsvärde och riktvärde bör utmönstras i villkor som innehåller begränsningsvärden. Dessa villkor bör i stället preciseras genom att kontrollen av dem fastställs så att åtminstone kraven i 22 kap. 25 § miljöbalken uppfylls. Hur noggrant kontrollen i övrigt ska anges är en avvägningsfråga. Det kan av praktiska skäl vara lämpligt att överlämna detaljerna i kontrollen till kontrollprogrammet. (Se även dom samma dag i mål MÖD 2009:9 (M 3792-07).)
  • MÖD 2012:26:Tillsynsbeslut om förbud mot fortsatt vattenverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att länsstyrelsens beslut att förbjuda utövare av vattenverksamhet avseende vattenkraftproduktion, som saknade tillstånd men som hade visat att de hade rätt enligt privilegiebrev att förfoga över vattnet vid anläggningen, att bedriva verksamheten var alltför ingripande. Länsstyrelsen bör dock, för att kunna fullgöra sin skyldighet att utöva tillsyn, kunna förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd till bedrivande av vattenverksamheten för fastställande av villkor för densamma. Målet återförvisades därför till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.

[K26]1 a §  Med tillsynsvägledning avses att

  1. utvärdera, följa upp och samordna tillsynen, och
  2. ge råd och stöd till tillsynsmyndigheterna.

[S2]Tillsynsvägledningen syftar till att säkerställa att tillsynen bedrivs ändamålsenligt. Lag (2020:627).

[K26]2 §  Tillsynsmyndigheten ska skyndsamt anmäla överträdelser av bestämmelser i balken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av balken till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten, om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts.

[S2]Om tillsynsmyndigheten finner att villkoren i ett tillstånd till en miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet inte är tillräckliga och det finns förutsättningar enligt 24 kap. 5, 7, 8 eller 9 §, ska myndigheten ansöka om prövning eller ta upp frågan om att ändra eller upphäva villkor utan någon särskild framställning om detta enligt det som sägs i 24 kap. 11 §. Lag (2022:1100).

Prop. 2001/02:65: Som redovisats under författningskommentaren till 1 § stadgar IPPCdirektivet att medlemsstaterna skall säkerställa att villkoren i tillståndet uppdateras. I 24 kap. regleras de materiella förutsättningarna för omprövning av tillstånd till samt ändring eller upphävande av villkor för miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet liksom hur ett sådant prövningsförfarande inleds. I ett nytt andra stycke åläggs tillsynsmyndigheterna att ansöka om ändring eller upphävande av villkor – eller själva initiera ...

Prop. 2021/22:219: Paragrafen innehåller en bestämmelse om skyldighet för tillsynsmyndigheten att anmäla misstänkta brott till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten samt förutsättningarna för när tillsynsmyndigheten ska ansöka om prövning eller ta upp frågan om att ändra eller upphäva villkor.

I första stycket görs ett tillägg som innebär att misstänkta brott ska anmälas skyndsamt. Det görs vidare en ändring som förtydligar vid vilken grad av misstanke som anmälan ska ske. Bestämmelsen ...

  • MÖD 2005:67:Tillsynsavgift-----Då anmälningsskyldighet till polis- eller åklagarmyndighet är ett led i tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att ta ut tillsynsavgift för kostnaden för detta arbete. Miljööverdomstolen fann att debitering med fem timmar för två polisanmälningar var för mycket och sänkte tidsåtgången till en timme per polisanmälan. Endast faktiska förhållanden skall rapporteras och inte några bedömningar göras av om överträdelsen kan föranleda fällande dom eller om det är ett ringa brott och andra straffrättsliga bedömningar. Dessa skall göras i den följande brottsutredningen.
  • MÖD 2021:8:Enskilds klagorätt ----- Enskild sakägare har inte rätt att överklaga miljöprövningsdelegations beslut att inte återkalla tillstånd eller ompröva villkor för en verksamhet som bedrivs enligt ett lagakraftvunnet tillstånd, när ärendet inte har initierats hos miljöprövningsdelegationen av tillsynsmyndigheten med anledning av enskilds klagomål.

[K26]3 §  Tillsynen utövas av Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, försvarsinspektören för hälsa och miljö, länsstyrelsen, andra statliga myndigheter och kommunerna (tillsynsmyndigheter) enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

[S2]Bestämmelser om tillsyn finns också i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

[S3]Varje kommun utövar genom den eller de nämnder som fullmäktige bestämmer tillsyn inom kommunen över miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap., med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd, och över avfallshanteringen enligt 15 kap.

[S4]Regeringen får meddela föreskrifter om att en tillsynsmyndighet får överlåta åt en kommun som begär det att i ett visst avseende utöva sådan tillsyn som annars skulle skötas av en statlig tillsynsmyndighet. Detta gäller inte verksamheter som utövas av Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt. Lag (2017:782).

Prop. 1998/99:64: När det gäller tillsyn finns särbestämmelser i lagen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser. Dessa regler skall när det gäller säkerhetstillsynen enligt nämnda lag tillämpas framför miljöbalkens tillsynsregler. En erinran om detta tas in i miljöbalken.

Prop. 2016/17:144: I första stycket föreslås en ändring som en konsekvens av förslaget om namnbyte. Se vidare under 9 kap. 8 §.

Därutöver görs en språklig ändring i samma stycke.

  • MÖD 2005:55:Föreläggande att inkomma med uppgifter om master och antenner för mobiltelefoni ----- En miljönämnd hade förelagt ett mobilnätföretag att inge en karta över var master och antenner som sänder/tar emot elektromagnetisk strålning för tredje generationens mobiltelefoni var placerade i kommunen. Föreläggandet motiverades med att kommunen behövde uppgifterna för sin tillsyn över miljöfarlig verksamhet. Miljödomstolen upphävde föreläggandet efter att ha funnit att strålningen var så svag att den enligt nuvarande vetenskapliga rön inte kunde medföra olägenhet för omgivningen varför verksamheten inte kunde omfattas av miljöbalkens definition av miljöfarlig verksamhet. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade först att även om en verksamhet inte är farlig för miljön men omfattas av några av punkterna i 9 kap. 1 § miljöbalken är en sådan verksamhet att beteckna som miljöfarlig. Det räcker med att det finns en risk för påverkan. MÖD framhöll även att masterna kan ge upphov till psykisk oro hos närboende vilket är tillräckligt för att masterna skall kunna anses medföra olägenhet för omgivningen enligt 9 kap. 1 § 3 miljöbalken. Slutligen fann MÖD att uppgifterna som miljönämnden begärt ansågs behövliga för den övergripande tillsynen varför miljödomstolens dom upphävdes och länsstyrelsens beslut fastställdes.
  • MÖD 2014:33:Anmälan för uppodling av annan mark än jordbruksmark ----- En kommunal nämnd har i egenskap av tillsynsmyndighet i samband med en anmälan om uppodling av annan mark än jordbruksmark beslutat att förbjuda viss avverkning. Mark- och miljödomstolen konstaterade att nämnden förbjudit verksamheten med stöd av bl.a. föreskrifter som Jordbruksverket utfärdat. Eftersom föreskrifterna omfattades av länsstyrelsens tillsynsansvar ansåg domstolen att nämnden inte varit behörig att besluta om de aktuella förbuden. Mark- och miljööverdomstolen har dock framhållit att bedömningen av prövningsramen bör göras mot bakgrund av miljöbalkens syfte att skapa förutsättningar för en integrerad tillämpning av miljölagstiftningen. Domstolen har vidare funnit att nämnden vid sin prövning bl.a. har att tillämpa de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken och att förbuden hade kunnat meddelas med stöd av dessa regler. Nämnden var därför inte förhindrad att inom ramen för prövningen av anmälan meddela de aktuella förbuden och mark- och miljödomstolen borde inte ha undanröjt nämndens beslut.
  • MÖD 2006:28:Föreläggande att förse fartygsmotorer med katalytisk avgasrening-----En miljönämnd hade förelagt några rederier att se till att samtliga huvud- och hjälpmotorer på fartyg som respektive rederi utnyttjade i sin färjetrafik inom ett hamnområde skulle vara utrustade med selektiv katalytisk avgasrening. Vissa fartyg förde svensk och andra utländsk flagg. Miljööverdomstolen (MÖD) fann till skillnad mot underinstanserna inte något hinder för ett tillsynsingripande av miljönämnden och förelade rederierna att installera rening i enlighet med miljönämndens yrkande. MÖD fann bland annat följande. Färjetrafiken utgör inte miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalkens definition. Miljönämnden har dock ett ansvar för tillsyn av hälsoskyddet inom kommunen som inte enbart gäller miljöfarliga verksamheter. Internationell rätt innebär i detta fall inte hinder för en kuststat att med rättsliga medel ingripa mot ett utländskt fartyg som anlöper svensk hamn om det är nödvändigt för att säkerställa efterlevnaden av kuststatens miljölagstiftning. Föreskrifter enligt lagen om åtgärder mot förorening från fartyg hindrar inte att det ställs stängare krav på grund av miljöbalkens regler när det gäller begränsning av utsläpp av kväveoxider från fartygsmotorer. Sjöfartsverkets befogenhet som tillsynsmyndighet enligt lagen om föroreningar från fartyg begränsar inte den kommunala nämndens befogenhet som tillsynsmyndighet enligt miljöbalken. Enligt MÖD var ett tillsynsingripande i detta fall befogat eftersom miljökvalitetsnormen för kvävedioxid riskerade att överskridas i kommunen samtidigt som färjetrafikens utsläpp inte var obetydliga och deras bidrag till kvävedioxidhalterna inte försumbara.
  • MÖD 2014:20:Tillsyn ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att omställning av mark från skogsbruk till åkermark omfattas av anmälningsplikt enligt miljöprövningsförordningen. Det har därför inte funnits förutsättningar för länsstyrelsen att med utgångspunkt från bestämmelsen i 12 kap. 6 § miljöbalken utfärda förelägganden i egenskap av tillsynsmyndighet. Inte heller har det funnits förutsättningar för Skogsstyrelsen att agera som tillsynsmyndighet eftersom omställningsåtgärderna inte ansetts utgöra skogsbruksåtgärder. Behörig tillsynsmyndighet har i stället varit den kommunala nämnden. Mot denna bakgrund har underinstansernas avgöranden upphävts.
  • MÖD 2012:50:Tillsynsavgift för tillsyn av hygienisk behandling ----- Kommunen har med stöd av 38 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd utövat tillsyn över estetiska behandlingar, bl.a. injektioner med botox, och för tillsynen tagit ut en avgift. Kommunen har ansett att de i målet aktuella estetiska behandlingarna varit att anse som hygienisk behandling. Socialstyrelsen, som yttrade sig i målet hos Mark- och miljööverdomstolen, ansåg att verksamheten var att anse som hälso- och sjukvård och inte som hygienisk behandling. Mark- och miljööverdomstolen, som konstaterade att det för närvarande råder oklarhet om estetiska behandlingar är att anse som hälso- och sjukvård, fann att det i vart fall inte var fråga om sådan hygienisk behandling över vilken kommunen med stöd av miljöbalken kan utöva tillsyn.
  • MÖD 2018:18:Avverkningsförbud ----- Skogsstyrelsen förbjöd en skogsägare att genomföra avverkning i ett område där det förekommer lavskrikor eftersom det enligt artskyddsförordningen är förbjudet att skada lavskrikans fortplantningsområden eller viloplatser. Mark- och miljödomstolen undanröjde beslutet på den grunden att Skogsstyrelsen inte är dispens- eller tillsynsmyndighet i artskyddsfrågan och inte har möjlighet att göra en sådan proportionalitetsbedömning som krävs enligt MÖD:s uttalanden i det s.k. bombmurklemålet. MÖD konstaterar att Skogsstyrelsen, vid sidan om länsstyrelsen, har ett tillsynsansvar när det gäller artskyddsfrågor. Eftersom frågan om artskyddsdispens och därmed sammanhängande frågor om proportionalitet kan prövas efter ansökan om dispens hos länsstyrelsen eller, under vissa förutsättningar, direkt i domstol har det inte funnits anledning att undanröja Skogsstyrelsens beslut av de skäl som mark- och miljödomstolen anfört. MÖD har därför återförvisat målet till mark- och miljödomstolen. Återförvisningen har skett till den domstol inom vars domsaga Skogsstyrelsens lokala enhet fattade beslut och inte till den domstol inom vars domsaga Skogsstyrelsen har sitt säte.
  • MÖD 2020:26:Tillsyn avseende buller på rättspsykiatrisk slutenvårdsavdelning ----- MÖD har bedömt att en anmälan om buller från en larmanordning på en avdelning för rättspsykiatrisk vård omfattas av en miljönämnds tillsynsansvar enligt miljöbalken. Nämndens beslut att avsluta tillsynsärendet utan egen utredning och överlämna anmälan till Inspektionen för vård och omsorg har därför upphävts.
  • MÖD 2007:20:Säkerhetsrapport för Sevesoanläggningar ----- Inom ett bolags industriområde fanns flera fabriker. En av dem hade beviljats ett separat tillstånd och prövats individuellt, fristående från övrig verksamhet. Räddningsverket överklagade tillståndet och framhöll att prövningens avgränsning till en individuell fabrik inte var förenlig med säkerhetsrapportens avgränsning, som i enlighet med Sevesolagen omfattade samtliga fabriker på verksamhetsområdet. Därmed hade det inte skett någon integrerad miljö- och säkerhetsprövning av hela verksamheten enligt Sevesolagen. Räddningsverket yrkade att tillståndet skulle upphävas och målet återförvisas till miljödomstol för samordnad ny prövning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det är prövningsmyndigheten som slutligt avgör om avgränsningen är lämplig och att säkerhetsfrågan har betydelse för denna avgränsning. Vidare framhöll MÖD att det inte enbart är säkerhetsprövningen vid tillståndsprövningen som säkerställer syftet med Sevesolagstiftningen utan att detta också sker genom att säkerhetsrapporten regelbundet ges in till tillsynsmyndigheten, som har befogenhet att meddela de förelägganden och förbud som behövs. MÖD uttalade slutligen att rättskraften endast omfattar de säkerhetsfrågor som villkorsreglerats i tillståndet eller på annat sätt prövats i tillståndet. Miljööverdomstolen avslog Räddningsverkets överklagande.(Samtidigt med detta avgörande meddelade MÖD följande domar där Räddningsverket överklagat andra avgöranden avseende frågan om säkerhetsrapportens inverkan på prövningen: M 6210-06, M 1877-07, M 7106-06, M 9898-06, M 8161-06).

[K26]3 a §  Tillsynsvägledning utövas av centrala statliga myndigheter och länsstyrelser (tillsynsvägledande myndigheter) i enlighet med vad regeringen bestämmer. Lag (2020:627).

[K26]4 §  Har en kommun gjort framställning om överlåtelse av tillsynen enligt 3 § och finner den tillsynsmyndighet som avses där att tillsynen inte bör överlåtas i enlighet med framställningen, ska tillsynsmyndigheten med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för avgörande, om kommunen begär det.

[S2]Tillsynsmyndigheten får återkalla överlåtelsen av tillsyn till en kommun. Tillsynsmyndigheten ska återkalla överlåtelsen om kommunen ändrar sin nämndorganisation så att den strider mot 6 kap. 7 § andra stycket kommunallagen (2017:725). Har regeringen beslutat om överlåtelse, ska regeringen besluta om återkallelse Lag (2017:741).

  • MÖD 2004:16:Avvisat överklagande-----Länsstyrelsen hade överlåtit tillsyn över tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter av visst slag till miljö- och hälsoskyddsnämnden. I beslut med stöd av 26 kap. 4 § andra stycket miljöbalken återkallade länsstyrelsen en del av den överlåtna tillsynen. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att bestämmelsen uttömmande reglerar möjligheten att överklaga länsstyrelsens beslut i fråga om delegation av detta slag och att – i avsaknad av uttrycklig föreskrift om det – överprövning inte var möjlig. MÖD fastställde därför miljödomstolens avvisningsbeslut av kommunens överklagande.

[K26]5 §  Regeringen får meddela föreskrifter om att detta kapitel ska gälla även i fråga om tillsyn över att EU-förordningar inom denna balks tillämpningsområde följs. Lag (2010:1542).

[K26]6 §  Tillsynsmyndigheter och tillsynsvägledande myndigheter ska samarbeta med varandra och med sådana statliga och kommunala organ som ska utöva tillsyn i särskilda hänseenden eller som på annat sätt fullgör uppgifter av betydelse för tillsynsverksamheten.

[S2]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att tillsynsmyndigheterna ska lämna sådana uppgifter som behövs för att en tillsynsvägledande myndighet ska kunna fullgöra sitt ansvar. Lag (2020:627).

[K26]7 §  Den tillsynsmyndighet som har ansvar för tillsynen kan uppdra åt någon som inte är anställd vid en tillsynsmyndighet att utföra i tillståndsbeslut föreskriven besiktning av en anläggning. Lag (2020:627).

Prop. 2017/18:151: Paragrafen upphävs. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Möjligheten till avtalssamverkan och extern delegering på området regleras fortsättningsvis i 9 kap. 37 § KL, se kommentaren till den paragrafen.

[K26]8 §  Länsstyrelsen får förelägga en kommun som inte fullgör de skyldigheter som följer av kommunens tillsynsuppdrag att avhjälpa bristen. Lag (2020:627).

Förelägganden och förbud

[K26]9 §  En tillsynsmyndighet får i det enskilda fallet besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att denna balk samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas.

[S2]Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas.

[S3]Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap. 1 §.

[S4]Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana förelägganden eller förbud som

  1. är brådskande och nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig skada på miljön uppkommer, eller
  2. gäller säkerhetshöjande åtgärder vid en damm som klassificerats enligt 11 kap.24 och 25 §§.

[S5]I fråga om utsläpp av koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkolväten som innebär att en verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser, får det inte beslutas förelägganden om begränsning av utsläppen eller förelägganden som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av koldioxidutsläpp. Detta gäller inte förelägganden som i fråga om dikväveoxid eller perfluorkolväten behövs för att hindra betydande lokala föroreningar. Lag (2020:1174).

  • MÖD 2014:33:Anmälan för uppodling av annan mark än jordbruksmark ----- En kommunal nämnd har i egenskap av tillsynsmyndighet i samband med en anmälan om uppodling av annan mark än jordbruksmark beslutat att förbjuda viss avverkning. Mark- och miljödomstolen konstaterade att nämnden förbjudit verksamheten med stöd av bl.a. föreskrifter som Jordbruksverket utfärdat. Eftersom föreskrifterna omfattades av länsstyrelsens tillsynsansvar ansåg domstolen att nämnden inte varit behörig att besluta om de aktuella förbuden. Mark- och miljööverdomstolen har dock framhållit att bedömningen av prövningsramen bör göras mot bakgrund av miljöbalkens syfte att skapa förutsättningar för en integrerad tillämpning av miljölagstiftningen. Domstolen har vidare funnit att nämnden vid sin prövning bl.a. har att tillämpa de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken och att förbuden hade kunnat meddelas med stöd av dessa regler. Nämnden var därför inte förhindrad att inom ramen för prövningen av anmälan meddela de aktuella förbuden och mark- och miljödomstolen borde inte ha undanröjt nämndens beslut.
  • MÖD 2012:28:Tillsynsbeslut om förbud mot fortsatt vattenverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att länsstyrelsens beslut att förbjuda utövare av vattenverksamhet avseende vattenkraftproduktion, som saknade tillstånd men som hade visat att de bl.a. hade rätt enligt privilegiebrev att förfoga över vattnet vid anläggningen, att bedriva verksamheten var alltför ingripande. Länsstyrelsen bör dock, för att kunna fullgöra sin skyldighet att utöva tillsyn, kunna förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd till bedrivande av vattenverksamheten för fastställande av villkor för densamma. Målet återförvisades därför till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2017:66:Föreläggande att söka tillstånd för vattenverksamhet ----- I ett tillsynsärende förelade länsstyrelsen ett bolag vid vite att inom viss tid ansöka om tillstånd för vattenverksamhet vid vattenkraftverk. Om bolaget inte följde föreläggandet förbjöds fortsatt verksamhet. Bolagets inställning var att det inte hade rådighet över vattnet där verksamheten bedrevs. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att det inte fanns skäl att förelägga bolaget ansöka om tillstånd. Eftersom bolaget med en sådan inställning i fråga om rådigheten inte kunde få en tillståndsprövning till stånd, var föreläggandet om att söka tillstånd inte meningsfullt. I en sådan situation kunde det inte heller krävas att ett förbud mot fortsatt verksamhet föregåtts av ett sådant föreläggande. Mark- och miljööverdomstolen har inte ändrat mark- och miljödomstolens beslut att upphäva föreläggande.
  • MÖD 2009:22:Föreläggandes rättskraft ----- En länsstyrelse har tidigare meddelat ett föreläggande avseende höjning av ventilationstrummor på en svinstallsbyggnad. Föreläggandet har därefter vunnit laga kraft. Miljö- och byggnadsnämnden har sedan - efter uppföljningsbesök - beslutat om ett nytt föreläggande avseende samma åtgärder som omfattades av det tidigare lagakraftvunna föreläggandet. Miljödomstolen ansåg att det första föreläggandet var att se som ett gynnande beslut för den sakägare, granne, som initierade ärendet och att föreläggandet därmed vunnit negativ rättskraft. Att på nytt utfärda ett föreläggande har inte varit lagligen möjligt. Miljööverdomstolen, som inte delade miljödomstolens uppfattning, ansåg att föreläggandet var att anse som ett betungande beslut för verksamhetsutövaren och att Miljö- och byggnadsnämnden därför haft rätt att besluta om ett nytt föreläggande.
  • MÖD 2005:63:Föreläggande att vidta bullerdämpande åtgärder utmed järnväg----- Banverket hade förelagts av en miljö- och hälsoskyddsnämnd att vidta bullerdämpande åtgärder i ett antal fastigheter som hade ett maximalt buller överstigande 55 dB(A) inomhus. Åtgärderna skulle sänka bullret till 30 dB(A) ekvivalent och till 45 dB(A) maximalt inomhus i samtliga boningsrum, inte bara i sovrum. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att fastigheterna berördes av järnvägsbuller från en sträcka som byggdes i början av 1990-talet d v s före infrastrukturpropositionen som kom våren 1997. I propositionen fastlades vilka bullernivåer som bör gälla för ny- eller ombyggnad av järnväg samt angavs godtagbara bullervärden för befintliga miljöer. Då den aktuella sträckan byggts före år 1997 var den att anse som en befintlig miljö varvid MÖD fann att åtgärder skulle vidtas så att fastigheterna inte utsattes för bullernivåer från järnvägstrafiken som översteg 55 dB(A) maximalt inomhus nattetid fler än fem gånger per natt (kl. 22.00-06.00) i de rum som kunde användas som sovrum. Föreläggandet ändrades i enlighet härmed. (Samma dag meddelade MÖD fyra andra avgöranden med Banverket som part, M 6047-04, M 9590-04, M 8991-03 samt MÖD 2005:62 (M 1512-04)).
  • MÖD 2006:28:Föreläggande att förse fartygsmotorer med katalytisk avgasrening-----En miljönämnd hade förelagt några rederier att se till att samtliga huvud- och hjälpmotorer på fartyg som respektive rederi utnyttjade i sin färjetrafik inom ett hamnområde skulle vara utrustade med selektiv katalytisk avgasrening. Vissa fartyg förde svensk och andra utländsk flagg. Miljööverdomstolen (MÖD) fann till skillnad mot underinstanserna inte något hinder för ett tillsynsingripande av miljönämnden och förelade rederierna att installera rening i enlighet med miljönämndens yrkande. MÖD fann bland annat följande. Färjetrafiken utgör inte miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalkens definition. Miljönämnden har dock ett ansvar för tillsyn av hälsoskyddet inom kommunen som inte enbart gäller miljöfarliga verksamheter. Internationell rätt innebär i detta fall inte hinder för en kuststat att med rättsliga medel ingripa mot ett utländskt fartyg som anlöper svensk hamn om det är nödvändigt för att säkerställa efterlevnaden av kuststatens miljölagstiftning. Föreskrifter enligt lagen om åtgärder mot förorening från fartyg hindrar inte att det ställs stängare krav på grund av miljöbalkens regler när det gäller begränsning av utsläpp av kväveoxider från fartygsmotorer. Sjöfartsverkets befogenhet som tillsynsmyndighet enligt lagen om föroreningar från fartyg begränsar inte den kommunala nämndens befogenhet som tillsynsmyndighet enligt miljöbalken. Enligt MÖD var ett tillsynsingripande i detta fall befogat eftersom miljökvalitetsnormen för kvävedioxid riskerade att överskridas i kommunen samtidigt som färjetrafikens utsläpp inte var obetydliga och deras bidrag till kvävedioxidhalterna inte försumbara.
  • MÖD 2008:14:Föreläggande om undersökning av förorenat område ----- Ett konkursbo förelades utföra undersökningar på ett antal fastigheter som var förorenade sedan lång tid tillbaka. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att konkursboet som endast bedrivit arkning av redan tillverkat papper inte kunde anses ha bidragit till förorening av sediment i damm och å. Därför kunde inte krav på provtagning och undersökning av sediment riktas mot boet. I fråga om undersökning av deponier visade utredningen att konkursboet varken hade bedrivit deponiverksamhet eller disponerat fastigheterna under den tid boet förvaltat bruket. Därför ansågs konkursboets anknytning till deponin inte vara av den karaktären att boet skulle anses vara verksamhetsutövare. Jfr MÖD 2008:13 (M 8370-06) som avgjordes samma dag.
  • MÖD 2009:43:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga om val av åtgärder för att efterbehandla mark som förorenats genom impregneringsverksamhet, främst av arsenik. Enligt Miljööverdomstolen var det inte visat att en med stabilisering och solidifiering av den förorenade jorden var den bästa från vare sig miljömässiga eller ekonomiska utgångspunkter.
  • MÖD 2002:34:Föreläggande enligt miljöbalken-----Länsstyrelsen förbjöd ett bolag att ta en mottagningsstation för perättiksyra i drift innan bolaget erhållit tillstånd för stationen. Miljööverdomstolen fann att mottagningsstationen var så konkret beskriven i bolagets ansökan till Koncessionsnämnden att den fick anses ha prövats genom nämndens beslut och således omfattades av gällande tillstånd. Det var således fel av tillsynsmyndigheten att förelägga bolaget att ansöka om tillstånd och förbjuda bolaget att ta stationen i bruk. Vidare förelåg det inte heller skyldighet för bolaget att ansöka om ett nytt tillstånd enligt Sevesolagen då bolagets verksamhet utgjorde tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och inte omfattades av Sevesolagens särskilda tillståndsplikt. Uppförandet av mottagningsstationen krävde således inte tillstånd enligt vare sig Sevesolagen eller miljöbalken varför underinstansernas avgöranden upphävdes.
  • MÖD 2008:25:Föreläggande att ansöka om tillstånd till miljöfarlig verksamhet ----- Ett återvinningsföretag, vars pågående verksamhet inte var tillståndspliktig, förelades i ett tillsynsärende att vid vite ansöka om tillstånd. Miljödomstolen, dit grannar klagat med yrkande om förbud mot verksamheten, fann att lokaliseringen var olämplig och förbjöd verksamheten. Miljööverdomstolen ansåg att det inte var lämpligt att grunda ett förbud på osäkerhet om verkningarna av viss miljöfarlig verksamhet, när det fanns möjlighet att i en tillståndsprövning utreda förhållandena. Miljödomstolens domslut upphävdes och föreläggandet om att ansöka om tillstånd fastställdes.
  • MÖD 2002:23:Tillstånd att leda bort inläckande grundvatten från tunnel-----Banverket hade ansökt om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för avledning och bortledning av grundvatten i samband med tunneldrivning. Miljödomstolen meddelade villkor dels för avledandet, dels för utsläppet av blandat process- och grundvatten i recipienten. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg däremot att tillståndsprövningen endast kunde omfatta själva vattenverksamheten, dvs. bortledandet av grundvatten. Domstolen fann nämligen att förutsättningar saknades att utan ansökan från Banverket pröva den miljöfarliga verksamheten som tunneldrivningen utgjorde eller de utsläpp och olägenheter som tunneldrivningen skulle kunna förorsaka. Den miljöfarliga verksamheten fick i istället regleras med stöd av bestämmelserna om tillsyn i 26 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen upphävde därför utsläppsvillkoren för avloppsvatten.
  • MÖD 2002:28:Utrivningsföreläggande avseende brygga-----Länsstyrelsen hade förelagt en person som stått som entreprenör och sökande i ett anknutet bygglovsärende att riva ut en brygga, ett beslut som fastställdes av miljödomstolen. Miljööverdomstolen (MÖD) delade miljödomstolens bedömning att bryggan var tillståndspliktig eftersom det inte kunde uteslutas att bryggan påverkade andras rättigheter genom att utgöra hinder för båtfart m.m. och att det även kunde antas att allmänna intressen berördes av verksamheten. Däremot ansåg MÖD att rivningsföreläggandet var riktad till fel adressat, då utredningen inte gav stöd för annat än att han enbart hade agerat som ombud för ett antal fastighetsägare i området och därför saknade faktisk och rättslig möjlighet att uppfylla kravet.
  • MÖD 2003:54:Förbud mot högljudda fåglar-----En miljönämnd hade meddelat en fysisk person och hans enskilda firma ett föreläggande om förbud mot att hålla högljudda fåglar av olika slag (tuppar, påfåglar och aror) utomhus. Miljööverdomstolen instämde i bedömningen att de skrikande fåglarna kunde utgöra en olägenhet för människors hälsa, men ändrade föreläggandet till att avse enbart aror och påfåglar. Vidare konstaterade domstolen att enligt 2 § viteslagen kan ett vitesföreläggande inte vara adresserat till en enskild firma.
  • MÖD 2010:31:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga bl.a. om ett bolags bristfälliga ekonomiska ställning utgjorde skäl för att jämka bolagets efterbehandlingsansvar i visst fall, har besvarats nekande.
  • MÖD 2003:134:Förbud mot utsläpp av avloppsvatten från enskild avloppsanläggning----- Frågan i målet gällde om rättskraftregeln 24 kap. 1 § miljöbalken utgjorde hinder för tillståndsmyndigheten att meddela förbud mot utsläpp från en enskild avloppsanordning som år 1984 fått tillstånd enligt hälsoskyddslagen. Miljööverdomstolen fann att rättskraftregeln inte utgjorde hinder och delade också underinstansernas bedömning att det var motiverat att meddela förbud mot utsläpp.
  • MÖD 2002:69:Föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken-----Länsstyrelsen förelade bolaget att upphöra med transport av förbrukade betbad. Som skäl angavs att betbaden var farligt avfall och transporterna var tillståndspliktiga. Efter överklagande fann miljödomstolen att transporterna rymdes inom ramen för bolagets tillstånd enligt miljöskyddslagen. Miljööverdomstolen (MÖD) delade underinstansernas uppfattning att det var fråga om avfall och även farligt avfall. Domstolen konstaterade vidare att tillståndsplikt enligt avfallsförordningen förelåg oavsett att transportfrågan var reglerad i tillståndet. MÖD upphävde därför miljödomstolen dom och fastställde länsstyrelsens föreläggande.
  • MÖD 2012:27:Tillsynsbeslut om förbud mot fortsatt vattenverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att länsstyrelsens beslut att förbjuda utövare av vattenverksamhet avseende vattenkraftproduktion, som saknade tillstånd men som hade visat att de hade rätt enligt privilegiebrev att förfoga över vattnet vid anläggningen, att bedriva verksamheten var alltför ingripande. Länsstyrelsen bör dock, för att kunna fullgöra sin skyldighet att utöva tillsyn, kunna förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd till bedrivande av vattenverksamheten för fastställande av villkor för densamma. Målet återförvisades därför till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2011:11:Föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken med anledning av anmälan om torvfilter ----- Länsstyrelsen hade med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken förelagt ett bolag att rena lakvatten från en deponi så att en viss halt zink inte skulle överskridas. Bolaget, som hävdade att begränsningsvärdet inte alltid skulle kunna efterlevas, yrkade med hänvisning till rättssäkerheten att ett mindre strängt värde skulle fastställas. Miljööverdomstolen klargjorde skillnader i rättskraft och sanktioner när det gäller villkor för tillståndsavgöranden respektive tillsynsförelägganden.
  • MÖD 2017:64:Förlängd nätkoncession för linje enligt ellagen ----- Mark- och miljööverdomstolen har upphävt ett villkor i koncessionsbeslutet om framförande av maskiner på våtmarker, då sådan verksamhet omfattas av miljöbalkens regler om bl.a. samråd i 12 kap. 6 §. Det är i detta fall inte miljömässigt motiverat att föreskriva ett sådant villkor i koncessionsbeslutet och det är även mer lämpligt att de tillsynsmyndigheter som har lokalkännedom beslutar om försiktighetsmått och utövar den operativa tillsynen. Mark- och miljööverdomstolen har samma dag meddelat domar i flera mål rörande denna fråga, se även mål nr M 9393-16, M 9395-16 och M 9397-16.
  • MÖD 2004:65:Anmälan om nötköttsproduktion-----Nyetablering av djurhållning (tjurar) på en tidigare sågverksfastighet har förbjudits med hänsyn främst till befarade luktstörningar vid bostadshus på 70-100 meters avstånd från ett öppet stall.
  • MÖD 2005:18:Tillståndsplikt för minikraftverk-----Ett minikraftverk med märkeffekten 15 kilowatt byggdes utan tillståndsprövning då verksamhetsutövaren efter att hört med myndigheter och grannar inte mött några invändningar mot byggandet och då funnit det uppenbart att varken enskilda eller allmänna intressen skulle komma att skadas av verksamheten. Efter att verksamheten varit i drift en tid framfördes klagomål på kraftverket från enskilda sakägare. Länsstyrelsen beslutade att förbjuda driften till dess tillståndsprövning skett. Miljödomstolen fann efter överklagande att varken enskilda eller allmänna intressen förnärmades och upphävde förbudet. Miljööverdomstolen, som inte fann att verksamhetsutövaren styrkt rekvisitet uppenbart, fastställde länsstyrelsens förbud efter överklagande från sakägare. Minikraftverket kunde då inte undantas från tillståndsplikten. Även fråga om rätt att föra talan.
  • MÖD 2004:67:Föreläggande om åtgärder avseende avloppsanläggning på viss fastighet i Östhammars kommun-----Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade en fastighetsägare att inkomma med förslag till lösning avseende behandling av avloppsvatten från avloppsanläggning med vattentoalett och viss senare dag färdigställa avloppsanläggningen så att den uppfyller kraven 12 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Fastighetsägaren överklagade till länsstyrelsen och miljödomstolen, som inte gjorde annan ändring av föreläggandet än att skjuta fram tidpunkterna. Fastighetsägaren överklagade till Miljööverdomstolen (MÖD) och yrkade att föreläggandet skulle undanröjas. MÖD ansåg att den aktuella avloppsanläggningen behövde åtgärdas men hade synpunkter på utformningen av själva föreläggandet. I den delen ansåg MÖD att det i miljöbalken inte fanns några föreskrifter som gav uttryckligt stöd för att ålägga någon att till nämnden inkomma med ”förslag till lösning” av avlopppsvattenfrågan. MÖD ifrågasatte om ett sådant föreläggande är lämpligt och ändamålsenligt när det som i detta fall riktas mot en privatperson. Enligt MÖD borde ett föreläggande utformas så att adressaten får ett tydligare besked om vad han skall göra för att efterkomma förbudet att släppa ut avloppsvatten som inte genomgått längre gående rening än slamavskiljning. MÖD ansåg att föreläggandet inte motsvarade de krav som av rättssäkerhetsskäl måste ställas på en förpliktelse av det slag som i målet var aktuellt. Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut om föreläggandet undanröjdes och målet återförvisades till nämnden för förnyat övervägande rörande utformningen av ett nytt föreläggande.
  • MÖD 2007:58:Tillstånd att tillverka selektiva polymerer ----- Miljödomstolen hade genom en villkorspunkt 9 förbjudit bolaget att använda tre specificerade kemikalier. Miljööverdomstolen konstaterade att villkoret kunde uppfattas som en uttömmande tillämpning av utbytesbestämmelsen i 2 kap. 4 § miljöbalken och upphävde villkoret. Som skäl anförde Miljööverdomstolen att en bättre ordning i detta fall är att bolaget i sin verksamhet ständigt tillämpar utbytesprincipen och att tillsynsmyndigheten - om den finner att bolagets avvägningar inte överensstämmer med miljöbalkens krav - kan meddela de förelägganden som behövs.
  • MÖD 2010:35:Godkännande av anpassningsplan för deponi vid Mörkeskogs avfallsanläggning ----- Miljööverdomstolen fann att miljöprövningsdelegationens tillståndsbeslut avseende verksamheten vid avfallsdeponi inte hindrade länsstyrelsens beslut avseende anpassningplan för deponin som givits in för godkännande enligt deponeringsförordningen.
  • MÖD 2004:23:Föreläggande om åtgärder avseende avloppsanläggning för fastigheterna i en samfällighetsförening i Lerums kommun-----Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade en samfällighetsförening vid vite att komma in med förslag på hur föreningens avloppsanläggning skulle förbättras så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. Föreningen överklagade till länsstyrelsen som upphävde föreläggandet. Länsstyrelsen ansåg att möjligheten enligt 26 kap. 19 § miljöbalken (MB) att förelägga en verksamhetsutövare att lämna förslag på förbättrande åtgärder avsåg förbättringar av egenkontrollen, inte av verksamheten som sådan. Enligt länsstyrelsen kunde en tillsynsmyndighet inte heller med stöd av 26 kap. 22 § MB kräva att verksamhetsutövaren skulle redovisa förslag till lösningar. Länsstyrelsen ansåg att det är myndighetens sak att föreskriva vilka åtgärder som behövs för att tillåtlighetsreglerna skall vara uppfyllda. Miljödomstolen delade länsstyrelsens bedömning. Även Miljööverdomstolen (MÖD) delade bedömningen att 26 kap. 19 § tredje stycket och 22 § första stycket MB inte gav stöd för föreläggandet. MÖD ansåg inte heller att det med stöd av kunskapskravet i 2 kap. 2 § MB kunde krävas att föreningen enligt 26 kap. 9 § samma lag skulle redovisa förslag på åtgärder för att förbättra reningseffekten. Kunskapskravet är nämligen så allmänt att det inte tar över de krav från rättssäkerhetssynpunkt som måste ställas på utformningen av ett tillsynsföreläggande. Av ett sådant föreläggande bör klart framgå vad adressaten har att iaktta och det är tillsynsmyndighetens sak att precisera detta. MÖD avslog därför överklagandet.
  • MÖD 2004:24:Föreläggande vid vite-----Ett vitesföreläggande har undanröjts av Miljööverdomstolen på grund av att verksamhetsutövare efter att ha försatts i konkurs saknar möjlighet att efterkomma föreläggandet och därför inte längre kan vara adressat för beslutet. Även fråga om rättegångskostnad.
  • MÖD 2011:48:Föreläggande om försiktighetsmått rörande anmälan om betongfabrik och bergmaterialhantering ----- Mark- och miljööverdomstolen upphävde i ett anmälningsmål ett förbud att bedriva verksamheten efter viss tidpunkt och ändrade en föreskrift som gällde begränsningsvärden för buller.
  • MÖD 2004:28:Bullerbegränsande åtgärder utefter Roslagsbanan i Danderyds kommun----- Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade AB Storstockholms lokaltrafik (SL) att bl.a. uppföra bullerplank utmed två delsträckor av Roslagsbanan. Av utredningen framkom att maximalbullernivåerna utmed den ena sträckan utomhus vid tre bostadsfastigheter och en skola överskred 80 dB(A) samt att maximalbullernivåerna utmed den andra sträckan utomhus vid bostadsfastigheter uppgick till 75-82 dB(A). Länsstyrelsen och miljödomstolen fastställde föreläggandet i de delar som avsåg skyldighet att uppföra bullerplank. I Miljööverdomstolen (MÖD) argumenterade SL bl.a. för att hänsyn skall tas till behovet av och kostnaden för att vidta åtgärder utmed hela SL:s linjenät. MÖD konstaterade att bedömningen skall göras mot bakgrund av de faktiska förhållandena vid enbart de fastigheter som utsätts för störningen. Vid en bedömning av nyttan av att skyddsåtgärderna vidtas och kostnaden för att utföra dem kom MÖD fram till att det var skäligt att kräva av SL att vidta de förelagda åtgärderna.
  • MÖD 2006:30:Tillstånd enligt vattenskyddsområdesföreskrifter till förvaring och hantering av petroleumprodukter m. m. och föreläggande om försiktighetsmått för verksamheten i övrigt-----Som villkor för ett tillstånd enligt föreskrifter för ett vattenskyddsområde får endast försiktighetsmått föreskrivas som har med den tillståndsgivna åtgärden att göra. Om sådana ändå krävs även för den del av verksamheten som inte är tillståndspliktig skall dessa föreskrivas med stöd av tillsynsbestämmelserna i 26 kap. miljöbalken.
  • MÖD 2011:25:Föreläggande enligt miljöbalken att gräva upp cistern m.m. samt utföra markunderökningar ----- Ett föreläggande om efterbehandling, bestående i uppgrävning av tidigare använd oljecistern och rörledningar, med stöd av 26 kap. 9 § och 2 kap. 8 § miljöbalken förutsätter att det finns en konstaterad skada eller olägenhet för miljön. Ett föreläggande om markunder¬sökningar i anslutning till oljecistern och rörledningar, med stöd av 26 kap. 22 § miljöbalken, förutsätter inte att en verksamhet konstaterats vara miljöskadlig utan det är tillräckligt att miljöskada kan befaras. Ett sådant föreläggande kan riktas även mot den som avslutat en verksamhet.
  • MÖD 2008:21:Föreläggande att inge ansökan om godkännande av vidtagna åtgärder ----- En länsstyrelse har, såsom tillsynsmyndighet, ansetts ha rättsligt stöd enligt 26 kap. 1 och 9 §§ miljöbalken (MB) att förelägga en verksamhetsutövare, som enligt 11 kap. 16 § MB utan föregående tillstånd vidtagit åtgärder i ett vattenområde, att i efterhand ansöka om godkännande avseende vidtagna åtgärder.
  • MÖD 2005:71:Föreläggande om slipning av betong-----En kommunal nämnd hade utfärdat ett föreläggande i ett tillsynsärende. Sedan miljödomstolen ändrat föreläggandet överklagade nämnden och vidhöll sitt beslut. Under målets handläggning i Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade nämnden i ett beslut att slutredovisningen av förelagda åtgärder var komplett och förklarade ärendet avslutat. MÖD ansåg att det innebar att nämnden godkänt de åtgärder som vidtagits av föreläggandets adressat och att det inte längre fanns något tillsynsbehov som kunde utgöra skäl för att pröva nämndens överklagande i sak. Domstolen fann alltså att ändamålet med nämndens överklagande hade förfallit och avskrev detta från vidare handläggning.
  • MÖD 2011:17:Föreläggande om återställning av anlagda vägar m.m. ----- En arrendator hade vidtagit en rad åtgärder vid en insjö för att kunna bedriva kommersiell fågeljakt i området. MÖD delade länsstyrelsen bedömning att åtgärderna sammantagna enl. 7 kap. 16 och 18 §§ miljöbalken (i dess lydelse före den 1 juli 2009) omfattades av dispensplikt enligt reglerna om strandskyddsdispens och att länsstyrelsen sålunda haft rätt att förelägga om återställande. Tillika fråga om föreläggandets omfattning.
  • MÖD 2010:37:Avvisat överklagande ----- Ett bolag bedrev industriell verksamhet. Efter klagomål på störningar från verksamheten förelade bygg- och miljönämnden bolaget att redovisa utredningar över vibrationer och externbuller. Sedan förelagda utredningar redovisats beslutade nämnden dels att godta inlämnade utredningar över vibrationer och externbuller som framlagts till nämnden, dels att med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken förelägga bolaget att senast den 31 december 2008 till nämnden inkomma med en vibrations- och åtgärdsplan där det ska framgå hur Naturvårdsverkets riktlinjer för externt industribuller avseende befintlig verksamhet samt vibrationsstörningar kan klaras. Beslutet överklagades av en privatperson som stördes av verksamheten. Miljööverdomstolen fann att det överklagade nämndbeslutet, i och med att omfattningen av vibrations- och bullerutredningen slås fast genom detta, får anses ha sådana rättsverkningar gentemot klaganden att han bör få överklaga detsamma. Miljödomstolen hade således inte rätt att avvisa överklagandet på den grunden att beslutet endast är ett beslut under beredningsstadiet. Miljödomstolens beslut upphävdes och målet återförvisades dit för förnyad handläggning.
  • MÖD 2004:30:Skyddsåtgärder avseende flytgödselbrunn-----En lantbrukare förbjöds att lagra gödsel och urin i en flytgödselbrunn då den placerats för nära kringboende (29-45 m mellan brunn och husen). Vidtagna skyddsåtgärder ansågs inte tillräckliga för att minska olägenheterna i sådan utsträckning att den nuvarande lokaliseringen kunde godtas och verksamhetsutövaren hade inte presenterat utredning som visade att det fanns ytterligare skyddsåtgärder att tillgå. Vidare befanns nyttan med förbudet för de närboende motivera kostnaden för att flytta brunnen.
  • MÖD 2000:42:Ersättning för rättegångskostnader i mål om utdömande av vite enligt miljöbalken-----Om talan om utdömande av vite ogillas kan adressaten för kraven få ersättning av allmänna medel för skäliga ombudskostnader.
  • MÖD 2005:58:Utdömande av vite-----Miljööverdomstolen har efter överklagande ogillat en miljö- och hälsoskyddsnämnds yrkande om utdömande av vite då det av ett utmätningsbeslut framgått att den vitesförelagde saknade inkomster utöver vad han behövde för sitt underhåll samt att han i övrigt saknade tillgångar av beaktansvärt värde. Domstolen fann det heller inte sannolikt att han skulle kunna uppta lån eller på annat sätt ha möjlighet att efterkomma vitesföreläggandet.
  • MÖD 2005:12:Vitesföreläggande enligt miljöbalken avseende bullerbegränsande åtgärder -----Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens dom i vilken Banverket vid vite förelades att vidta bullerbegränsande åtgärder. MÖD uttalade i domen att det inte finns några rättsliga hinder mot att förelägga Banverket att vid vite vidta vissa bullerbegränsande åtgärder, att Banverket i förevarande sammanhang närmast får betraktas som affärsdrivande samt att det principiellt inte finns anledning att göra skillnad mellan Banverket och andra verksamhetsutövare och av det skälet låta bli att sätta ut vite mot Banverket. Även fråga om det var skäligt att ålägga Banverket att vidta bullerskyddsåtgärder.
  • MÖD 2014:32:Tillsynsärende; förbud mot utfyllnad av åkermark ----- Målet rör förhållandet mellan anmälan för samråd enligt 12 kap. och tillsyn enligt 26 kap. miljöbalken. En verksamhet bestående i att åkermark fyllts ut med jordmassor har bedömts utgöra en åtgärd som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Verksamhetsutövaren har därför varit skyldig att göra en anmälan för samråd till tillsynsmyndigheten enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Anmälningsskyldigheten har inte fullgjorts. Tillsynsmyndigheten har ansetts oförhindrad att med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken meddela förbud mot ytterligare utfyllnad utan att först genomföra en samrådsprocess.
  • MÖD 2001:31:Klagorätt vid tillsynsbeslut-----Efter anmälan från ett bolag om ändring i produktionen förelade tillsynsmyndigheten bolaget att ansöka om tillstånd för ändringen. Miljödomstolen biföll bolagets överklagande och upphävde föreläggandet eftersom det befintliga tillståndet redan täckte ändringen. Miljööverdomstolen avvisade överklagandet från några privatpersoner, som inte varit part i underinstanserna, och uttalade att det överklagade avgörandet inte inverkade på klagandenas möjligheter att agera gentemot bolaget i egenskap av sakägare.
  • MÖD 2001:5:Rättegångskostnader i mål om föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken -----Frågan om rättegångskostnader i ett mål om tillsyn ska bedömas enligt förvaltningsprocesslagen, varför adressaten för tillsynsmyndighetens föreläggande inte har rätt till ersättning för rättegångskostnader.
  • MÖD 2005:44:Föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken att begränsa användningen av viss kemikalie-----I samband med ett omprövningsärende vid Koncessionsnämnden (KN) berördes frågan huruvida bolagets användning av kemikalien TDI omfattades av tillståndet till verksamheten. Bolaget uppgav att det förbrukade 100 ton TDI per år. KN angav i skälen till beslutet att gällande tillstånd fick anses omfatta TDI-användningen, att denna användning reglerades av det allmänna villkoret samt att nämnden inte fann skäl att meddela något särskilt villkor om TDI-användningen. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det av det allmänna villkoret i KN:s beslut i omprövningsärendet fick anses följa en rätt för bolaget att hantera i vart fall 100 ton TDI per år. MÖD fann vidare att det allmänna villkorets utformning på två sätt gav en viss marginal utöver angiven mängd. Dels skulle verksamheten bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgett, dels fanns utrymme för mindre ändringar, som inte bedömdes medföra ökade störningar till omgivningarna. MÖD fann att frågan om hur stora avvikelser som kunde godtas inte kunde anges generellt och beaktade å ena sidan ämnets farlighet och den oro hanteringen skapade hos närboende samt, å andra sidan, att bolaget borde tillåtas att ha en viss flexibilitet av sin produktion inom tillståndsgiven mängd. MÖD förelade bolaget att vid vite begränsa användningen av TDI till högst 120 ton per år.
  • MÖD 2006:2:Föreläggande att ta bort delar av brygga-----Vitesföreläggande att bortskaffa delar av brygga, för vilka tillstånd enligt miljöbalken saknas, har ansetts kunna riktas mot den som har rådighet över vattenområdet, när det inte har gått att fastslå vem som äger delarna.
  • MÖD 2014:41:Utdömande av vite ----- Sedan ett skepp körts på grund i havet förelade miljönämnden skeppets ägare att vid äventyr av vite inom viss tid avlägsna skeppet från platsen och omhänderta det som avfall eller bärga det. Sedan tid för fullgörande gått ut ansökte nämnden hos mark- och miljödomstolen om utdömande av vitet. Mark- och miljödomstolen avslog ansökan på den grunden att skeppets ägare inte gjort sig skyldig till nedskräpning och att föreläggandet därför inte var lagligen grundat. Nämnden överklagade domen till Mark- och miljööverdomstolen som anförde följande. Av utredningen i målet framgår att skeppet efter grundstötningen har legat kvar på platsen, synlig för allmänheten, under flera års tid. Skeppet har vidare kommit att förfalla till en sådan grad att det får anses obrukbart och sakna värde. Mot bakgrund av detta och utifrån skeppsägarens egna uppgifter står det klart att skeppet är övergivet och kvarlämnat. Enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning är det således fråga om en sådan nedskräpningssituation som avses i 15 kap. 30 § miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen fann mot denna bakgrund att vitesföreläggandet var lagligen grundat och undanröjde därför mark- och miljödomstolens dom och återförvisade målet till mark- och miljödomstolen för prövning av om förutsättningar i övrigt föreligger för att döma ut vitet.
  • MÖD 2005:9:Förbud mot eldning i vedpanna-----Mot bakgrund av att vedeldning i det aktuella fallet kunde medföra olägenhet för närboendes hälsa fann Miljööverdomstolen (MÖD) i likhet med länsstyrelsen att användning av vedpanna som saknade ackumulatortank och som inte uppfyllde Boverkets byggregler för nyinstallation av vedpannor i tätort skulle förbjudas. MÖD ansåg att det fanns alternativ som inte var orimliga att genomföra.
  • MÖD 2011:28:Förbud mot utsläpp av avloppsvatten ----- Ägare till fritidshus på ofri grund förbjöds släppa ut avloppsvatten från bristfällig enskild avloppsanläggning. Han ansågs ansvarig oavsett äganderätt eller annan rättighet till den mark där anläggningen är placerad.
  • MÖD 2003:55:Förbud mot täktverksamhet-----Bolaget påbörjade efter ett samrådsbeslut anläggande av dammar för fiskodling. Delar av massorna som grävdes bort utgjordes av grus som såldes. Länsstyrelsen bedömde att försäljningen av gruset medförde att det var fråga om tillståndspliktig täktverksamhet och förbjöd bolaget att bedriva denna verksamhet. Miljödomstolen fann att det huvudsakliga syftet med det aktuella uttaget av material var att anlägga en damm för fiskodling varför verksamheten inte kunde anses som tillståndspliktig även om gruset såldes. Länsstyrelsens beslut upphävdes. Miljööverdomstolen delade denna bedömning och fastställde underrättsdomen.
  • MÖD 2006:62:Buller från en skjutbana-----Närboende hade yrkat att skjutverksamheten skulle förbjudas eller omlokaliseras. Miljööverdomstolen, lika med underinstanserna, godtog verksamheten eftersom den bedrivits länge på samma plats och var relativt begränsad (4 500 skott/år). Vidare bedömdes det vara praktiskt möjligt att med åtgärder på skjutbanan klara ett högsta impulsljud om 70 dB(A) vid närmaste bostad som låg 150 m från banan.
  • MÖD 2008:27:Klagomål på buller från trafiken på E4 ----- Av infrastrukturpropositionen framgår att när vägtrafikbullret överstiger 65 dB(A) utomhus vid fasad skall åtgärder vidtas, i första hand avseende inomhusmiljön. Om det är möjligt skall åtgärder vidtas även för utomhusmiljön. Vägverket hade, i enlighet med propositionen, prioriterat inomhusmiljön genom att vidta fönsteråtgärder redan på 1990-talet. Efter att trafiken ökat och den ekvivalenta bullernivån utomhus i vissa fall stigit till 70 dB(A) förelade den kommunala nämnden Vägverket att vidta åtgärder även avseende utomhusmiljön. Vägverket överklagade och ansåg att det inte var tekniskt eller ekonomiskt rimligt och åberopade att man uppfyllt vad som angetts i propositionen för etapp 1. Miljööverdomstolen fann att det var tekniskt möjligt att vidta åtgärder för utomhusmiljön i form av bullerplank eller liknande, hastighetsbegränsning och/eller bullerdämpande vägbeläggning för att nå den bullerdämpning utomhus som föreskrevs i föreläggandet. Kostnaden för åtgärderna vägdes mot samhällsnyttan och åtgärderna bedömdes inte som orimliga.
  • MÖD 2014:29:Föreläggande om vattenhushållning; tillsynsbeslut ----- En tillsynsmyndighet har i ett föreläggande föreskrivit ägaren av en dammanläggning att hålla vissa dämningsgränser. Dammägaren överklagade tillsynsmyndighetens beslut och menade att det saknades utredning i målet som visade att just de föreskrivna nivåerna var lämpliga eller att de av honom föreslagna nivåerna var olämpliga. Den vattenverksamhet som bedrivs vid den aktuella dammen har inte tillståndsprövats. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att föreläggandet innebar ett åläggande att utan föregående tillståndsprövning följa vissa bestämmelser om vattenhushållningen. Enligt Mark- och miljööverdomstolens mening bör en sådan reglering inte ske utan samband med en tillståndsprövning, där motstående intressen kan belysas och där det kan göras en allsidig bedömning av vilka regleringsnivåer som är lämpligast. Överklagandet bifölls på så sätt att föreläggandet upphävdes.
  • MÖD 2006:4:Föreläggande om efterbehandling-----Ett föreläggande om efterbehandling av byggnad med två olika långt gående åtgärder (tekniskt och kostnadsmässigt) riktade sig till en verksamhetsutövare som fick välja åtgärd. Den minst långt gående åtgärden förutsatte fastighetsägarens medgivande. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att det visserligen kan vara av intresse att känna till fastighetsägarens inställning till olika behandlingsåtgärder men att det är fel att ge fastighetsägaren ett bestämmande inflytande över vilka åtgärder som behövs eller bestämma den skäliga omfattningen av efterbehandlingsansvaret. MÖD ändrade föreläggandet så att kravet på fastighetsägarens medgivande togs bort.
  • MÖD 2017:34:Tillsynsärende avseende hundskall ----- I ett tätbebyggt område har man inte att förvänta sig att hundskall förekommer på nätterna i större omfattning än sporadiskt. En granne har därför förelagts att hålla sina hundar inomhus på nätterna, trots att omfattningen av störningen inte var fullt utredd.
  • MÖD 2004:22:Utdömande av vite-----Ansökan om utdömande av vite har ogillats när vitesföreläggandet inte delgivits adressaten enligt delgivningslagen (1970:428) utan endast tillkännagivits på kommunens anslagstavla.
  • MÖD 2013:30:Förbud mot viss vedeldning ----- Fråga om av länsstyrelsen förelagda försiktighetsmått och begränsningar beträffande vedeldning på fastigheter belägna på viss gata. Med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken hade länsstyrelsen förelagt om villkor för vedeldning på fastigheter belägna på viss gata. Någon individuell bedömning av eventuella bidrag till påtalade olägenheter från respektive fastighet hade inte skett och det fanns inte någon tydlig adressat i föreläggandet. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att föreläggandet var utformat som en generell föreskrift. En sådan generell föreskrift om tillfälligt förbud mot småskalig eldning med vissa fasta bränslen inom särskilt angivet område får kommunen meddela om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer i kommunen. Länsstyrelsen har således inte haft behörighet att meddela sådana föreskrifter. Föreläggandet har undanröjts och målet återförvisats till nämnden för vidare utredning.
  • MÖD 2010:11:Föreläggande att utföra markundersökning ----- Fråga om reglerna i 10 kap. miljöbalken, om förorenade områden, var tillämpliga på ett industriområde där avfall från stålverk hade deponerats, eller om förekomsten av avfallsmassor inom området kunde utgöra ett s.k. förvaringsfall (en pågående miljöfarlig verksamhet) för vilken 10 kap. inte är tillämpligt. Miljööverdomstolen fann att det inte finns stöd i praxis för att betrakta utfyllnadsområden som förvaringsfall på vilka reglerna i 10 kap. miljöbalken inte skulle vara tillämpliga. Om syftet när avfallet påfördes området var att bli kvitt avfall, att fylla ut marken eller bådadera spelar inte någon roll för bedömningen av att det nu är fråga om ett förorenat område.
  • MÖD 2006:60:Föreläggande om undersökning av massor-----Miljööverdomstolen (MÖD) fann att den som lagt upp inerta massor för återställning av en täkt bedrev egen verksamhet skild från den som hade tillstånd för täktverksamheten. Med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken hade verksamhetsutövaren förelagts att inkomma med förslag till undersökning av massorna. Då föreläggandet förutsatte experthjälp och kunde antas medföra relativt stora kostnader fann MÖD att föreläggandet var mer ingripande än vad som behövdes i det enskilda fallet. Föreläggandet upphävdes och målet återförvisade till miljödomstolen.
  • MÖD 2008:17:Anmälan om skytteanläggning ----- En anmälan om nyetablering av skytteverksamhet avsåg både utomhus- och inomhusskytte. Miljödomstolen fann efter överklagande att den anmälda verksamheten i sin helhet inte var tillåtlig då närområdet redan var utsatt för en ansenlig mängd buller från andra verksamheter. Förbud meddelades mot att anlägga den anmälda skytteanläggningen. Enligt Miljööverdomstolen kunde anläggandet av en inomhusskyttehall inte medföra sådana olägenheter för människors hälsa och miljön att ett förbud kunde meddelas. Detta gällde även om skytteföreningen skulle anses ha gått med på ett förbud. Förbudet var således inte lagligen grundat. Den delen av miljödomstolens dom som avsåg förbud att anlägga och driva en inomhuskyttehall undanröjdes och målet återförvisades till den kommunala nämnden för fortsatt handläggning av anmälan såvitt avsåg inomhuskyttehallen.
  • MÖD 2007:32:Anmälan av ett sänkningsföretag om rensning ----- Ett sänkningsföretag anmälde till länsstyrelsen att det ville utföra underhållsrensning av en å. Länsstyrelsen bedömde att ett nytt naturtillstånd hade etablerats och att sänkningsföretaget var övergivet, eftersom det inte hade skett några årensningar under 80 år. Länsstyrelsen ansåg att sänkningsföretagets tillstånd hade förfallit och förbjöd rensningen. Miljödomstolen delade, mot bakgrund av att inga rensningsarbeten utförts under de senaste 80 åren, länsstyrelsens bedömning att ett nytt naturtillstånd inträtt och att tillstånd därför krävdes för att utföra rensningen. Miljööverdomstolen uttalade, att den omständigheten att lång tid förflutit utan att rensningsarbeten förekommit inte ensamt är avgörande för frågan om företaget ska anses övergivet. Även behovet av rensning måste vägas in liksom hur lång tid som förflutit sedan sådant behov uppstått. Då miljödomstolen inte prövat frågan om sänkningsföretaget skulle betraktas som övergivet visades målet åter till miljödomstolen för fortsatt behandling.
  • MÖD 2004:63:Föreläggande om begränsning av vedeldning-----Med hänsyn till risken för olägenheter för människors hälsa har småskalig vedeldning förbjudits under perioden 1 maj - 30 september och övrig tid begränsats till två tillfällen per vecka och högst fyra timmar per tillfälle.
  • MÖD 2005:31:Avvisning av överklagande-----En kommunal nämnd hade i ett beslut, rubricerat som råd, angivit att en viss person skulle förbättra befintlig avloppsanläggning före ett visst datum. Nämnden angav också att om åtgärden inte vidtagits innan angivet datum skulle nämnden kunna utfärda vitesföreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att nämndens beslut kunde uppfattas som bindande med följd att det kunde få verkan enligt sitt innehåll och att beslutet, även om det rubricerats som råd och angetts som inte överklagbart, därför borde vara överklagbart. MÖD upphävde länsstyrelsens och miljödomstolens beslut och förordnade att länsstyrelsen skulle ta upp överklagandet till prövning.
  • MÖD 2008:13:Föreläggande om åtgärdsutredning ----- Ett konkursbo förelades att utföra en åtgärdsutredning för efterbehandling av en deponi. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att konkursboet varken hade bedrivit deponiverksamhet eller annan verksamhet på de två fastigheter där deponin låg. Dessutom hade konkursboet varken ägt eller disponerat fastigheterna. Därför ansågs konkursboets anknytning till deponin inte vara av den karaktären att boet skulle anses vara verksamhetsutövare. MÖD fastställde miljödomstolens beslut att upphävda länsstyrelsens beslut. Jfr MÖD 2008:14 (M 4537-07) som avgjordes samma dag.
  • MÖD 2010:17:Miljöteknisk undersökning på Forsbacka bruk, Gävle kommun ----Inom ett område hade järnbruksverksamhet av olika slag bedrivits sedan 1500-talet. Frågor i målet var dels om det var visat att området var så förorenat att reglerna i 10 kap. var tillämpliga, dels vilken verksamhet som ska ha bedrivits efter den 30 juni 1969 för att verksamhetsutövaren ska kunna bli ansvarig - järnbruksverksamheten som helhet eller varje delverksamhet för sig. Miljööverdomstolen fann att en studie enligt MIFO fas 1, stödd av ett fåtal jordanalyser, tillräckligt tydligt klarlagt att 10 kap. var tillämpligt. Domstolen fann också att järnbruksverksamheten ska ses som en integrerad helhet som har bedrivits efter den 30 juni 1969. Hela området kan därför omfattas av utredningskrav.
  • MÖD 2010:10:Föreläggande att utföra markundersökning ----- Fråga om reglerna i 10 kap. om förorenade områden var tillämpliga på ett utfyllnadsområde, eller om förekomsten av avfallsmassor inom området kunde utgöra ett s.k. förvaringsfall (en pågående miljöfarlig verksamhet) för vilken 10 kap. inte är tillämpligt. Miljööverdomstolen fann att det inte finns stöd i praxis för att betrakta utfyllnadsområden som förvaringsfall på vilka reglerna i 10 kap. miljöbalken inte skulle vara tillämpliga. Om syftet när avfallet påfördes området var att bli kvitt avfall, att fylla ut marken eller bådadera spelar inte någon roll för bedömningen av att det nu är fråga om ett förorenat område.
  • MÖD 2008:15:Förbud mot eldning i befintlig vedpanna ----- Trots att en vedpanna var typgodkänd och utrustad med två 500-liters ackumulatortankar samt elpatron klagade flera närboende under en längre tid på störningar från vedeldningen vilka också styrktes av tillsynsmyndighetens proveldning. Veden som proveldades förvarades inne och höll en fukthalt om 8 %. Tillsynsmyndigheten fann att förbränningen var ofullständig och att luktstörningar förekom i vindriktningen från pannan. Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde beslutet om eldningsförbud. Vad gällde vitet så var föreläggandets adressater två personer men endast ett vitesbelopp hade satts ut. S.k. solidariskt ansvar får inte förekomma enligt 3 § sista meningen viteslagen utan ett särskilt belopp skall fastställas för var och en. MÖD upphävde det utsatta vitet.
  • MÖD 2004:58:Föreläggande vid vite-----Ett vitesföreläggande om anläggande av trekammarbrunn och markbädd har omformulerats till att avse förbud mot utsläpp av allt avloppsvatten med hänsyn till att det inte kan uteslutas att en godtagbar rening av avloppsvattnet kan uppnås med andra metoder än de förelagda.
  • MÖD 2002:45:Borttagande av stödmur av kreosotimpregnerade sliprar-----En stödmur av kreosotbehandlade sliprar uppfördes på en fastighet. En granne begärde att miljönämnden skulle ingripa genom att vitesförelägga fastighetsägaren att ta bort muren och vidta nödvändig sanering av marken. Grannen fick inte gehör för sina krav. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade, mot bakgrund av Kemikalieinspektionens föreskrifter och den bakomliggande kunskapen angående urlakning av kreosot, att sliprarna typiskt sett inte utgjorde någon fara för omgivningen. Då utredningen i övrigt inte heller gav stöd för att det skulle förekomma någon giftspridning fann MÖD inte anledning anta att människors hälsa eller miljön var i fara på grund av muren, varför överklagandet ogillades.
  • MÖD 2004:46:Föreläggande för fastighetsägare att ansluta fastighet till kommunalt va-nät m.m.----- Bedömningar vid bestämmande av vitesbelopps storlek.
  • MÖD 2016:22:Föreläggande att redovisa provtagningsprogram ----- I mål om tillsyn enligt miljöbalken har den kommunala miljönämnden riktat ett föreläggande mot fastighetsägaren med krav på att redovisa ett provtagningsprogram avseende förekomst av trikloretylen. Nämnden har bedömt att det inte funnits någon verksamhetsutövare att utkräva ansvar av och att fastighetsägaren därför är ansvarig enligt 10 kap. 3 § miljöbalken. Föreläggandet har överklagats av fastighetsägaren. Mark- och miljööverdomstolen har i likhet med underinstanserna funnit att det inte finns någon verksamhetsutövare att rikta ansvaret mot och att det därför funnits skäl att rikta ansvaret mot fastighetsägaren. Domstolen har funnit att även övriga förutsättningar för att tillämpa 10 kap. 3 § miljöbalken varit uppfyllda.
  • MÖD 2005:62:Föreläggande att vidta bullerdämpande åtgärder utmed järnväg-----I målet var inte tvistigt att åtgärder för att innehålla 70 dB(A) vid uteplats i enlighet med föreläggandet skulle vidtas. Däremot hade Banverket klagat över tiden för fullgörande av föreläggandet och angett som grund att ekonomiska medel inte kunde garanteras före år 2010. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att bullernivåerna var så pass höga att det ur hälsosynpunkt var nödvändigt att åtgärderna vidtogs inom den tid som Miljö- och hälsoskyddsnämnden medgett. Att Banverkets verksamhet finansieras med anslag från riksdagen och att bullersituationen i kommunen enligt Banverkets planering inte kunde åtgärdas före år 2010, inverkade inte enligt MÖD:s bedömning på de skyldigheter Banverket hade som verksamhetsutövare enligt miljöbalken. (Samma dag meddelade MÖD fyra andra avgöranden med Banverket som part, M 6047-04, M 9590-04, M 8991-03 samt MÖD 2005:63 (M 3017-04)).
  • MÖD 2003:131:Tillstånd till tillverkning av stadsgas-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten. Miljönämnden överklagade och yrkade att samtliga kvantitativa utsläppsvillkor skulle kompletteras med villkor om kontroll med angivande av lägsta sammantagen noggrannhet för mätning, analys och beräkning. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att dessa frågor hittills reglerats i ett kontrollprogram, och att så borde ske även i fortsättningen. Kontrollprogrammet skall ge information som gör det möjligt att bedöma om villkoren följts eller inte. Således bör det i villkoret anges dels att det skall finnas ett kontrollprogram, dels att det i programmet skall anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. MÖD tillade slutligen att kontrollprogrammet skall vara klart vid den tidpunkt då tillståndet tas i anspråk och att det skall revideras fortlöpande. --- Ett särskilt yttrande finns om villkor i tillstånd och förhållandet mellan den förvaltningsrättsliga och den straffrättsliga regleringen.
  • MÖD 2019:23:Åtgärder med anledning av motorfordonstrafik på strandmark ----- Sedan lång tid har motortrafik och parkering i mycket stor omfattning skett sommartid på en privatägd sandstrand. Kommunen har underhållit nedfarter till stranden samt skyltat till parkeringen och informerat om den på sin hemsida. Mark- och miljödomstolen har med stöd av tillsynsbestämmelserna i miljöbalken förbjudit kommunen att fortsätta med underhåll, skyltning och information mm. MÖD fann att det är fråga om miljöfarlig verksamheten och att kommunen är att anse som verksamhetsutövare eftersom den genom sina åtgärder bidragit till verksamheten och fastställde MMD:s dom.
  • MÖD 2004:84:Tillstånd till enskild avloppsanläggning-----En sluten tank hade installerats för allt avloppsvatten (WC, bad, disk och tvätt) utan tillstånd. Efter ansökan om tillstånd medgav miljö- och hälsoskyddsnämnden ett temporärt tillstånd att under ett år bruka det befintliga avloppet samt förelades sökanden att inom samma tid ha installerat en avloppsanläggning som kunde godkännas av nämnden. Föreläggandet i den senare delen upphävdes av länsstyrelsen. Sökanden överklagade och yrkade permanent tillstånd till sluten tank. Miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning att ett permanent tillstånd till sluten tank inte borde meddelas. Det tidsbegränsade tillståndet förlängdes för att ge sökanden en möjlighet att finna en ny lösning på avloppsfrågan.
  • MÖD 2003:36:Föreläggande om återställande av bottennivå-----Länsstyrelsen hade förelagt en markägare att återställa en dikesrensning med hänvisning till tillståndet för dikningen från 1906 hade förfallit och att ett nytt naturtillstånd hade inträtt. Efter överklagande från markägaren upphävde miljödomstolen föreläggandet och domen fastställdes av Miljööverdomstolen (MÖD), som uttalade att frågan om ett vattenföretag är övergivet får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet (jfr NJA 1984 s. 790). Eftersom länsstyrelsen inte kunde vederlägga uppgifterna från markägaren att rensningar hade genomförts regelbundet och en större rensning hade skett så sent som år 1992, kunde vattenföretaget inte anses övergivet och tillstånd till de underhållsåtgärder i utloppskanalen som bolaget genomförde år 1999 krävdes inte. MÖD fann följaktligen att det saknades laglig grund för föreläggandet.
  • MÖD 2008:26:Föreläggande att återställa ett vattenavledningsföretag av år 1926 i ursprungligt skick ----- Rensningar utfördes i företaget dels under 1970-talet dels år 1999. Då rensningarna under 1970-talet inte stod i strid med den äldre vattenlagen var åtgärderna inte prövningspliktiga. Härigenom tillskapades däremot en ny och laglig vattenanläggning vars djupnivåer, och inte 1926 års djupnivåer, skulle vara utgångspunkt för bedömningen av om 1999 års rensningar förändrat vattnets djup så att tillståndsplikt förelegat. Miljööverdomstolen fann att så inte var fallet. Föreläggande om återställningsåtgärder kunde därmed inte lagligen riktas mot företaget. Föreläggandet undanröjdes.
  • MÖD 2003:78:Föreläggande om begränsning av vedeldning-----Av hänsyn till grannarna förelade en miljönämnd en fastighetsägare att begränsa eldningen i en kakelugn till vissa tider och vissa väderleksförhållanden. Miljööverdomstolen (MÖD) delade underinstansernas uppfattning om att småskalig vedeldning i tätbebyggda områden endast får ske i mycket begränsad uppfattning. Det faktum att bidrag har erhållits för att installera en s.k. miljögodkänd eldstad ansåg MÖD inte begränsar möjligheten att ställa ytterligare krav på eldningen med stöd av miljöbalkens hänsynsregler. Viss hänsyn borde enligt domstolen emellertid tas till att fastighetsägaren hade gjort en betydande ekonomisk investering när han införskaffade kakelugnen. Vidare borde eldningen i möjligaste mån ske i ett sammanhang med ett begränsat antal uppstarter från kall ugn för att undvika höga utsläpp av kolväten. MÖD ändrade därför föreläggandet på så vis att eldning tilläts under vinterhalvåret (1/10 - 30/4) högst två dygn per vecka och med högst åtta timmar åt gången.
  • MÖD 2008:11:Föreläggande om utredning av föroreningar ----- Ett bolag hade under åren 1966-1967 lämnat avfall från sin produktion på två fastigheter som bolaget själv inte ägde eller disponerade. Eftersom ägaren/arrendatorn av dessa fastigheter inte drev någon verksamhet för avfallsdeponering fann Miljööverdomstolen (MÖD) att bolaget därigenom inte kunde anses ha avhänt sig ansvaret för avfallet. Bolagets faktiska drift hade pågått efter den 30 juni 1969 och pågick fortfarande. Verkningarna av avfallet kvarstod. Med hänsyn härtill fann MÖD att bestämmelserna i 2 kap. 8 § och 10 kap. 2 § miljöbalken skulle tillämpas på verksamheten enligt 8 § lagen om införande av miljöbalken. MÖD fastställde länsstyrelsens föreläggande om utredning av föroreningssituationen. En ledamot var skiljaktig.
  • MÖD 2012:20:Föreläggande att mäta radonhalt i bostad ----- En fastighetsägare kan vara adressat för ett föreläggande om att mäta radon i den egna bostaden. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att ägaren av en byggnad, oavsett om byggnaden nyttjas som bostad av ägaren och dennes familj, är att anse som verksamhetsutövare när det gäller byggnadens effekter på människors hälsa. Föreläggandet har ansetts motiverat då det funnits skäl att misstänka att radon kan finnas i marken samt i byggnadens konstruktion.
  • MÖD 2010:24:Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Miljööverdomstolen har begränsat ett bolags ansvar för saneringsåtgärder på grund av den tid som förflutit sedan delar av föroreningar uppkommit.
  • MÖD 2006:38:Föreläggande att återställa strandområde-----Grävd kanal inom strandskyddsområde ansågs behövas för jordbruket, bland annat för djurs åtkomst till vatten. Anläggningen omfattades därmed inte av förbudet i 7 kap. 16 § miljöbalken och strandområdet behövde inte återställas.
  • MÖD 2007:39:Tillsyn över vattenverksamhet ----- Länsstyrelsen förelade med stöd av 26 kap. 9 och 14 §§ ägaren till ett kraftverk att vid vite ta bort en 16 cm bred planka som monterats på skibordet vid dammen till kraftverket för att höja dämningsnivån. Miljödomstolen ansåg att den urminnes hävd som tillkom kraftverksanläggningen också innefattade rätt att reglera vattennivån i dammen. Då länsstyrelsens föreläggande enligt miljödomstolen stod i strid med förbudet i 26 kap. 9 § tredje stycket miljöbalken undanröjdes föreläggandet. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att, även om rätten att vidmakthålla dammanläggningen kunde grundas på urminnes hävd, så kunde åtgärden att genom plankan höja dämningsnivån inte stödjas på urminnes hävd. Då åtgärden inte prövats efter ansökan om tillstånd eller anmälan enligt miljöbalken hade länsstyrelsen enligt MÖD haft fog för föreläggandet och MÖD undanröjde därför miljödomstolens dom och fastställde länsstyrelsens föreläggande.
  • MÖD 2012:26:Tillsynsbeslut om förbud mot fortsatt vattenverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att länsstyrelsens beslut att förbjuda utövare av vattenverksamhet avseende vattenkraftproduktion, som saknade tillstånd men som hade visat att de hade rätt enligt privilegiebrev att förfoga över vattnet vid anläggningen, att bedriva verksamheten var alltför ingripande. Länsstyrelsen bör dock, för att kunna fullgöra sin skyldighet att utöva tillsyn, kunna förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd till bedrivande av vattenverksamheten för fastställande av villkor för densamma. Målet återförvisades därför till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2003:83:Förbud mot utsläpp av avloppsvatten från vattentoalett; nu fråga om jäv -----En miljö- och hälsoskyddsnämnd hade förbjudit en fastighetsägare att använda en enskild avloppsanläggning för vissa utsläpp. I handläggningen av beslutet deltog en ledamot som ägde marken där anläggningens infiltrationsbädd låg. Fastighetsägaren överklagade och invände jäv i samtliga instanser. Länsstyrelsen upphävde beslutet men behandlade inte jävsfrågan. Miljödomstolen avlog nämndens överklagande på andra grunder och ansåg att det var onödigt att uttala sig i jävsfrågan. Miljööverdomstolen konstaterade att jäv förelegat enligt 6 kap. 24 och 25 §§ kommunallagen och att det saknade betydelse att ledamoten inte hade påverkat majoritetsförhållandena i nämnden, eftersom jävsreglerna syftar till att upprätthålla allmänhetens tilltro till myndigheternas objektivitet. Med ändring av länsstyrelsens och miljödomstolens avgöranden, upphävdes därför miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut.
  • MÖD 2020:37:Föreläggande att möjliggöra passage vid stängsel ----- Fastighetsägare har av länsstyrelsen förelagts att vidta åtgärder för att möjliggöra passage med bl.a. rullstol och barnvagn vid hinder på en del av fastigheten som tidigare utgjort banvall. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att anordningen, som består av ett antal stockar som lagts intill och ovanpå varandra, samt ett antal stora stenar, är att jämställa med ett stängsel. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att det i och för sig finns förutsättningar för att förelägga om stängselgenombrott enligt 26 kap. 11 § första stycket miljöbalken. Med hänsyn till att den omgivande terrängen ändå inte i nuläget är framkomlig med rullstol eller barnvagn och att anordningen bedöms kunna passeras av andra som kan omfattas av allemansrätten, har Mark- och miljööverdomstolen ansett att det skulle medföra en endast marginell fördel för det allmänna intresset. Föreläggandet har därmed inte ansetts vara proportionerligt och har upphävts.
  • MÖD 2020:36:Föreläggande att ta bort stängsel ----- Fastighetsägare har av länsstyrelsen med stöd av 26 kap. 11 § andra stycket miljöbalken förelagts att ta bort fyra hinder över en enskild skogsbilväg. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att hindren - anordningar med bommar, vajrar och delar av rullcontainrar - är att jämställa med stängsel. Mark- och miljööverdomstolen har vidare ansett att de uppenbart endast är avsedda att utestänga allmänheten från att använda skogsbilvägen i enlighet med allemansrätten. Det allmännas intresse av att upprätthålla den allemansrättsliga tillgången till området har i detta fall ansetts väl överväga fastighetsägarnas intresse av att minska risken för skada i området till följd av allmänhetens utnyttjande av allemansrätten eller olovliga framfart med motorfordon. Föreläggandet har i den delen ansetts vara proportionerligt och befogat.
  • MÖD 2021:10:Förbud mot självplockningsverksamhet ----- Ett bolag har i samband med en bilskrotningsverksamhet bedrivit en verksamhet som bestått i att kunder monterat bort och köpt bildelar. En nämnd förbjöd självplocknings-verksamheten. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att bildelarna utgjort avfall när kunderna monterat bort dem, eftersom bildelarna då inte genomgått något återvinningsförfarande enligt miljöbalken. Domstolen har mot bakgrund av det ansett att bolaget inte uppfyllt sitt egenkontrollansvar (26 kap. 19 § miljöbalken) och inte heller kravet på kontroll av att kunderna haft erforderliga tillstånd eller gjort erforderliga anmälningar (5 kap. 18 § avfallsförordningen). Enligt domstolen har det därför varit befogat att ingripa mot verksamheten. Domstolen har emellertid också bedömt att det kan vara möjligt för bolaget att uppfylla lagkraven genom att kontrollera, rengöra eller reparera bildelarna, dvs. förbereda dem för återanvändning, innan kunderna befattat sig med dem. Med hänsyn till detta har Mark- och miljööverdomstolen ansett att ett generellt förbud varit mer ingripande än vad som behövts. Nämndens beslut har därför upphävts.
  • MÖD 2021:30:Rättskraft för beslut om tillstånd till avloppsanläggning ----- Tillstånd att inrätta avloppsanläggning som är meddelat med stöd av miljöbalken omfattas av rättskraften i 24 kap. 1 § miljöbalken. Det har därför inte varit möjligt för tillsynsmyndigheten att meddela ett förbud om att släppa ut avloppsvatten på fastigheten
  • MÖD 2022:7:Utdömande av vite ----- I ett vitesföreläggande har angetts att adressaterna senast vid en viss tidpunkt ska ha vidtagit de åtgärder som behövs för att radonhalten inte ska överskrida riktvärdet på 200 becquerel per kubikmeter i en viss lägenhet i ett flerbostadshus. Föreläggandet angav därmed inte vilka konkreta åtgärder som adressaterna skulle vidta utan vilket resultat som skulle uppnås. Med beaktande av att målet som skulle uppnås var tydligt avgränsat, de åtgärder som kunde komma i fråga inte var särskilt avancerade eller kostsamma och det inte var fråga om åtgärder i en verksamhet som adressaterna vidtar privat, har Mark- och miljööverdomstolen funnit att föreläggandet varit tillräckligt precist utformat för att ligga till grund för utdömande av vite (jfr HFD 2020 ref. 28).
  • NJA 2022 s. 459:I ett mål om utdömande av vite har domstolen normalt att utgå från att den som ett lagakraftvunnet vitesföreläggande har riktats mot är rätt adressat och haft faktisk och rättslig möjlighet att följa föreläggandet.
  • MÖD 2022:16:Fråga om föreläggande att följa annan tillståndshavares tillstånd ----- Mark- och miljööverdomstolen har ansett att det saknas fog för att förelägga ett bolag som bedriver växtodlingsverksamhet, inklusive gödselhantering, att följa vissa villkor i ett annat bolags tillstånd avseende djurhållningsverksamhet. Att det andra bolaget tidigare bedrev delar av samma växtodlings-verksamhet och att tillståndet till djurhållning är villkorat av att gödselhanteringen sker på visst sätt inom de fastigheter där växtodlingen bedrivs föranleder inte någon annan bedömning. Det ankommer alltjämt på tillståndshavaren avseende djurhållningsverksamheten att tillse att villkoren för tillståndet följs, oavsett om det sker i tillståndshavarens egen regi eller inte.
  • MÖD 2007:23:Föreläggande om upptagning av avloppstub-----En tubledning med tillstånd från år 1957 användes inte längre för sitt förutsatta ändamål. Föreläggande med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken (MB) att ta upp den uttjänta tuben ansågs inte lagligen kunna meddelas då tuben omfattades av rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB. Miljööverdomstolen hänvisade till bestämmelserna i 24 kap. 3 § MB med möjlighet för länsstyrelsen att ansöka om återkallelse av tillstånd.
  • MÖD 2014:38:Föreläggande att ge in en anmälan i efterhand ----- Efter det att en anmälan om olovlig vattenverksamhet inkommit till länsstyrelsen har länsstyrelsen förelagt en person att i efterhand ge in en anmälan om vattenverksamhet. Mark- och miljödomstolen undanröjde föreläggandet med motiveringen att föreläggandet inte var lagligen grundat. Länsstyrelsen överklagade mark- och miljödomstolens dom och Mark-och miljööverdomstolen gjorde följande bedömning. Det saknas i bestämmelserna stöd för att en verksamhetsutövare ska kunna ge in en anmälan efter det att verksamheten påbörjats. Tvärtom talar lydelsen av bestämmelsen i 11 kap. 9 b § tredje stycket miljöbalken, där det anges att anmälningspliktig vattenverksamhet får påbörjas tidigast åtta veckor efter det att anmälan har gjorts om inte tillsynsmyndigheten bestämmer något annat, för att någon anmälan inte ska kunna göras i efterhand. Mark- och miljööverdomstolen har i ett par avgöranden på senare tid uttalat att anmälningsplikten inte kan uppfyllas i efterhand. Eftersom anmälningsplikten inte kan uppfyllas i efterhand borde föreläggandet inte ha varit utformat som ett åläggande att ge in en anmälan om vattenverksamhet enligt 11 kap. 9 a § miljöbalken. Länsstyrelsen hade dock haft möjlighet att inom ramen för sin tillsyn förelägga personen att ge in de uppgifter som en anmälan om vattenverksamhet ska innehålla. Mark- och miljödomstolens undanröjande av föreläggandet fastställdes mot denna bakgrund.
  • MÖD 2007:29:Sluttäckning av deponi ----- Kravet på jungfruliga massor för sluttäckning av en deponi (utanför tätskiktet) ansågs vara en mer ingripande åtgärd än vad som behövdes och inte förenlig med principen om resurshushållning. Kostnaden var heller inte rimlig i jämförelse med nyttan av åtgärden. I stället delade Miljööverdomstolen kommunens uppfattning att om föroreningshalten i de tillförda jordmassorna underskrider de nivåer som anges för mindre känslig markanvändning (MKM) i Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889, så får massorna nyttiggöras i sluttäckningen.

[K26]9 a §  I fråga om omgivningsbuller vid en bostadsbyggnad får tillsynsmyndigheten inte besluta om förelägganden eller förbud om det i planbeskrivningen till detaljplanen eller i bygglovet enligt plan- och bygglagen (2010:900) har angetts beräknade bullervärden och omgivningsbullret inte överskrider dessa värden.

[S2]Trots första stycket får förelägganden eller förbud beslutas om det med hänsyn till de boendes hälsa finns synnerliga skäl för det.

[S3]Förelägganden eller förbud får dock aldrig beslutas i fråga om omgivningsbuller vid ett sådant komplementbostadshus som avses i 9 kap. 4 a § plan- och bygglagen. Lag (2014:901).

Prop. 2013/14:128: Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om att vid tillsyn som gäller omgivningsbuller vid en bostadsbyggnad får tillsynsmyndigheten i

[K26]10 §  Om tillståndet till en vattenverksamhet har förfallit enligt 24 kap. 2 §, får tillsynsmyndigheten förelägga tillståndshavaren att riva ut en med stöd av tillståndet uppförd anläggning som kan skada allmänna eller enskilda intressen.

[K26]11 §  En tillsynsmyndighet får förelägga den som håller stängsel i ett område av betydelse för friluftslivet eller i närheten av ett sådant område att ordna grindar eller andra genomgångar som behövs för att allmänheten skall kunna komma till mark inom ett sådant område som omfattas av allemansrätten.

[S2]Är det uppenbart att ett stängsel endast är avsett att utestänga allmänheten från området, får föreläggande meddelas om att ta bort det. Vad som nu har sagts om stängsel skall tillämpas på motsvarande sätt när det gäller diken.

  • MÖD 2005:16:Föreläggande att ta bort stenmurar och stängsel samt förbud mot hästhållning-----Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade dels förelagt fastighetsägare att ta bort stenmurar och elstängsel, under åberopande av att dessa utgjorde hinder för allemansrätten, samt dels förbjudit dessa att hålla hästar med stöd av lokala hälsoskyddsföreskrifter. Länsstyrelsen undanröjde föreläggandena. Miljödomstolen ändrade inte länsstyrelsens beslut, men anförde som skäl bl.a. att stenmurar inte kan jämställas med stängsel och att föreläggande om borttagande därför inte kan ske med stöd av 26 kap. 11 § miljöbalken. Miljödomstolen prövade också om hästhållningen kunde förbjudas med stöd av bestämmelserna om hälsoskydd i miljöbalken, men fann att skäl till förbud inte fanns. Miljööverdomstolen (MÖD) delade Miljödomstolens bedömning vad avser elstängslen och hästhållningen. Vad gäller föreläggandet angående stenmurarna fann MÖD att bestämmelsen i 26 kap. 11 § miljöbalken också kan tillämpas på stenmurar som fungerar som stängsel, men att dessa här inte kunde anses utgöra hinder för allemansrätten.

[K26]12 §  Har tidigare ägare av en fastighet eller tidigare tomträttshavare i denna egenskap kunnat föreläggas att avhjälpa skada eller olägenhet som uppstått vid deras användning av en fastighet eller en byggnad, anläggning eller anordning på annans mark enligt 7, 8, 11 eller 12 kap., får en tillsynsmyndighet ge ett sådant föreläggande mot en ny ägare eller tomträttshavare, om det är skäligt.

  • MÖD 2017:16:Vitesföreläggande om borttagande av brygga m.m. ----- I - Den aktuella bryggan och komplementbyggnaden hade funnits inom strandskyddat område sedan i vart fall 1986. Ny ägare förvärvade fastigheten 2010. Det hade inte framkommit något som tydde på att överlåtelsen av fastigheten skett i syfte att kringgå strandskyddet eller att fastighetsägaren haft anledning att misstänka att strandskyddsdispens saknades. Vid sådana förhållanden fann Mark- och miljööverdomstolen att det inte var skäligt att förelägga fastighetsägaren att riva bryggan och komplementbyggnaden. II - Av utredningen i målet framgick att den aktuella bryggan funnits i vart fall sedan 1989 och att det varit möjligt att förelägga tidigare fastighetsägare att riva den. Fastigheten förvärvades av ny ägare 2012. Det hade inte framkommit något som tydde på att överlåtelsen av fastigheten skett i syfte att kringgå strandskyddet eller att fastighetsägaren haft anledning att misstänka att strandskyddsdispens saknades. Vid sådana förhållanden fann Mark- och miljööverdomstolen att det inte var skäligt att förelägga fastighetsägaren att riva bryggan.
  • MÖD 2021:6:Tillsyn avseende strandskydd ----- Mark- och miljööverdomstolen har fastställt länsstyrelsens föreläggande att ta bort vissa anläggningar som uppförts utan strandskyddsdispens av tidigare fastighetsägare med undantag för en brygga eftersom föreläggandet i den delen har bedömts inte uppfylla kravet på skälighet. Då fastigheten överlåtits under processen i Mark- och miljööverdomstolen har föreläggandet, med undantag för föreskrivna viten, ändrats till att gälla de nya ägarna.

[K26]13 §  Har ett föreläggande riktats mot någon i egenskap av ägare till en fastighet, i egenskap av nyttjanderättshavare till berörd egendom eller mot både ägaren och nyttjanderättshavaren, och övergår ägande- eller nyttjanderätten till någon annan, får tillsynsmyndigheten ålägga den tidigare ägaren eller nyttjanderättshavaren, att utan dröjsmål lämna uppgift om den nya ägarens eller nyttjanderättshavarens namn och adress.

[K26]13 a §  Regeringen får meddela föreskrifter om att den verksamhetsutövare som bedriver eller avser att bedriva en miljöfarlig verksamhet som omfattas av anmälningsplikt ska ställa säkerhet för kostnaderna för det avhjälpande av en miljöskada och de andra återställningsåtgärder som kan komma att behövas med anledning av verksamheten.

[S2]Föreskrifterna får inte avse staten, kommuner, regioner eller kommunalförbund. Lag (2022:1100).

Prop. 2018/19:79: Paragrafen är ny och innebär att tillsynsmyndigheten får besluta att hålla kvar eller omhänderta avfall, om det behövs för att säkerställa att ett förbud i avfallstransportförordningen följs eller att ett föreläggande som beslutats med anledning av förordningen följs. Paragrafen har utformats efter synpunkter från Lagrådet.

Med uttrycket ”hålla kvar” avses situationen att avfallet hålls kvar i närheten av platsen där transporten stoppats under en begränsad tid. Det kan ...

Prop. 2021/22:219: Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande att meddela föreskrifter om att den verksamhetsutövare som bedriver eller avser att bedriva en miljöfarlig verksamhet som omfattas av anmälningsplikt ska ställa säkerhet.

Av första stycket framgår att föreskrifter får meddelas för en miljöfarlig verksamhet som är anmälningspliktig. Bestämmelser om anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet finns bl.a. i miljöprövningsförordningen ...

Kvarhållande och omhändertagande av avfall

[K26]13 b §  Tillsynsmyndigheten får besluta att hålla kvar eller omhänderta avfall, om det behövs för att säkerställa att ett förbud i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall följs eller att ett föreläggande som beslutats med anledning av förordningen följs. Lag (2022:1100).

Vite

[K26]14 §  Beslut om förelägganden eller förbud får förenas med vite.

[S2]Första stycket gäller inte förelägganden som beslutas enligt 8 §. Lag (2020:627).

  • MÖD 2002:34:Föreläggande enligt miljöbalken-----Länsstyrelsen förbjöd ett bolag att ta en mottagningsstation för perättiksyra i drift innan bolaget erhållit tillstånd för stationen. Miljööverdomstolen fann att mottagningsstationen var så konkret beskriven i bolagets ansökan till Koncessionsnämnden att den fick anses ha prövats genom nämndens beslut och således omfattades av gällande tillstånd. Det var således fel av tillsynsmyndigheten att förelägga bolaget att ansöka om tillstånd och förbjuda bolaget att ta stationen i bruk. Vidare förelåg det inte heller skyldighet för bolaget att ansöka om ett nytt tillstånd enligt Sevesolagen då bolagets verksamhet utgjorde tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och inte omfattades av Sevesolagens särskilda tillståndsplikt. Uppförandet av mottagningsstationen krävde således inte tillstånd enligt vare sig Sevesolagen eller miljöbalken varför underinstansernas avgöranden upphävdes.
  • MÖD 2008:25:Föreläggande att ansöka om tillstånd till miljöfarlig verksamhet ----- Ett återvinningsföretag, vars pågående verksamhet inte var tillståndspliktig, förelades i ett tillsynsärende att vid vite ansöka om tillstånd. Miljödomstolen, dit grannar klagat med yrkande om förbud mot verksamheten, fann att lokaliseringen var olämplig och förbjöd verksamheten. Miljööverdomstolen ansåg att det inte var lämpligt att grunda ett förbud på osäkerhet om verkningarna av viss miljöfarlig verksamhet, när det fanns möjlighet att i en tillståndsprövning utreda förhållandena. Miljödomstolens domslut upphävdes och föreläggandet om att ansöka om tillstånd fastställdes.
  • MÖD 2003:54:Förbud mot högljudda fåglar-----En miljönämnd hade meddelat en fysisk person och hans enskilda firma ett föreläggande om förbud mot att hålla högljudda fåglar av olika slag (tuppar, påfåglar och aror) utomhus. Miljööverdomstolen instämde i bedömningen att de skrikande fåglarna kunde utgöra en olägenhet för människors hälsa, men ändrade föreläggandet till att avse enbart aror och påfåglar. Vidare konstaterade domstolen att enligt 2 § viteslagen kan ett vitesföreläggande inte vara adresserat till en enskild firma.
  • MÖD 2004:23:Föreläggande om åtgärder avseende avloppsanläggning för fastigheterna i en samfällighetsförening i Lerums kommun-----Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade en samfällighetsförening vid vite att komma in med förslag på hur föreningens avloppsanläggning skulle förbättras så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. Föreningen överklagade till länsstyrelsen som upphävde föreläggandet. Länsstyrelsen ansåg att möjligheten enligt 26 kap. 19 § miljöbalken (MB) att förelägga en verksamhetsutövare att lämna förslag på förbättrande åtgärder avsåg förbättringar av egenkontrollen, inte av verksamheten som sådan. Enligt länsstyrelsen kunde en tillsynsmyndighet inte heller med stöd av 26 kap. 22 § MB kräva att verksamhetsutövaren skulle redovisa förslag till lösningar. Länsstyrelsen ansåg att det är myndighetens sak att föreskriva vilka åtgärder som behövs för att tillåtlighetsreglerna skall vara uppfyllda. Miljödomstolen delade länsstyrelsens bedömning. Även Miljööverdomstolen (MÖD) delade bedömningen att 26 kap. 19 § tredje stycket och 22 § första stycket MB inte gav stöd för föreläggandet. MÖD ansåg inte heller att det med stöd av kunskapskravet i 2 kap. 2 § MB kunde krävas att föreningen enligt 26 kap. 9 § samma lag skulle redovisa förslag på åtgärder för att förbättra reningseffekten. Kunskapskravet är nämligen så allmänt att det inte tar över de krav från rättssäkerhetssynpunkt som måste ställas på utformningen av ett tillsynsföreläggande. Av ett sådant föreläggande bör klart framgå vad adressaten har att iaktta och det är tillsynsmyndighetens sak att precisera detta. MÖD avslog därför överklagandet.
  • MÖD 2004:24:Föreläggande vid vite-----Ett vitesföreläggande har undanröjts av Miljööverdomstolen på grund av att verksamhetsutövare efter att ha försatts i konkurs saknar möjlighet att efterkomma föreläggandet och därför inte längre kan vara adressat för beslutet. Även fråga om rättegångskostnad.
  • MÖD 2000:42:Ersättning för rättegångskostnader i mål om utdömande av vite enligt miljöbalken-----Om talan om utdömande av vite ogillas kan adressaten för kraven få ersättning av allmänna medel för skäliga ombudskostnader.
  • MÖD 2005:58:Utdömande av vite-----Miljööverdomstolen har efter överklagande ogillat en miljö- och hälsoskyddsnämnds yrkande om utdömande av vite då det av ett utmätningsbeslut framgått att den vitesförelagde saknade inkomster utöver vad han behövde för sitt underhåll samt att han i övrigt saknade tillgångar av beaktansvärt värde. Domstolen fann det heller inte sannolikt att han skulle kunna uppta lån eller på annat sätt ha möjlighet att efterkomma vitesföreläggandet.
  • MÖD 2006:2:Föreläggande att ta bort delar av brygga-----Vitesföreläggande att bortskaffa delar av brygga, för vilka tillstånd enligt miljöbalken saknas, har ansetts kunna riktas mot den som har rådighet över vattenområdet, när det inte har gått att fastslå vem som äger delarna.
  • MÖD 2014:41:Utdömande av vite ----- Sedan ett skepp körts på grund i havet förelade miljönämnden skeppets ägare att vid äventyr av vite inom viss tid avlägsna skeppet från platsen och omhänderta det som avfall eller bärga det. Sedan tid för fullgörande gått ut ansökte nämnden hos mark- och miljödomstolen om utdömande av vitet. Mark- och miljödomstolen avslog ansökan på den grunden att skeppets ägare inte gjort sig skyldig till nedskräpning och att föreläggandet därför inte var lagligen grundat. Nämnden överklagade domen till Mark- och miljööverdomstolen som anförde följande. Av utredningen i målet framgår att skeppet efter grundstötningen har legat kvar på platsen, synlig för allmänheten, under flera års tid. Skeppet har vidare kommit att förfalla till en sådan grad att det får anses obrukbart och sakna värde. Mot bakgrund av detta och utifrån skeppsägarens egna uppgifter står det klart att skeppet är övergivet och kvarlämnat. Enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning är det således fråga om en sådan nedskräpningssituation som avses i 15 kap. 30 § miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen fann mot denna bakgrund att vitesföreläggandet var lagligen grundat och undanröjde därför mark- och miljödomstolens dom och återförvisade målet till mark- och miljödomstolen för prövning av om förutsättningar i övrigt föreligger för att döma ut vitet.
  • MÖD 2003:55:Förbud mot täktverksamhet-----Bolaget påbörjade efter ett samrådsbeslut anläggande av dammar för fiskodling. Delar av massorna som grävdes bort utgjordes av grus som såldes. Länsstyrelsen bedömde att försäljningen av gruset medförde att det var fråga om tillståndspliktig täktverksamhet och förbjöd bolaget att bedriva denna verksamhet. Miljödomstolen fann att det huvudsakliga syftet med det aktuella uttaget av material var att anlägga en damm för fiskodling varför verksamheten inte kunde anses som tillståndspliktig även om gruset såldes. Länsstyrelsens beslut upphävdes. Miljööverdomstolen delade denna bedömning och fastställde underrättsdomen.
  • MÖD 2017:34:Tillsynsärende avseende hundskall ----- I ett tätbebyggt område har man inte att förvänta sig att hundskall förekommer på nätterna i större omfattning än sporadiskt. En granne har därför förelagts att hålla sina hundar inomhus på nätterna, trots att omfattningen av störningen inte var fullt utredd.
  • MÖD 2004:22:Utdömande av vite-----Ansökan om utdömande av vite har ogillats när vitesföreläggandet inte delgivits adressaten enligt delgivningslagen (1970:428) utan endast tillkännagivits på kommunens anslagstavla.
  • MÖD 2004:58:Föreläggande vid vite-----Ett vitesföreläggande om anläggande av trekammarbrunn och markbädd har omformulerats till att avse förbud mot utsläpp av allt avloppsvatten med hänsyn till att det inte kan uteslutas att en godtagbar rening av avloppsvattnet kan uppnås med andra metoder än de förelagda.
  • MÖD 2008:26:Föreläggande att återställa ett vattenavledningsföretag av år 1926 i ursprungligt skick ----- Rensningar utfördes i företaget dels under 1970-talet dels år 1999. Då rensningarna under 1970-talet inte stod i strid med den äldre vattenlagen var åtgärderna inte prövningspliktiga. Härigenom tillskapades däremot en ny och laglig vattenanläggning vars djupnivåer, och inte 1926 års djupnivåer, skulle vara utgångspunkt för bedömningen av om 1999 års rensningar förändrat vattnets djup så att tillståndsplikt förelegat. Miljööverdomstolen fann att så inte var fallet. Föreläggande om återställningsåtgärder kunde därmed inte lagligen riktas mot företaget. Föreläggandet undanröjdes.
  • MÖD 2006:38:Föreläggande att återställa strandområde-----Grävd kanal inom strandskyddsområde ansågs behövas för jordbruket, bland annat för djurs åtkomst till vatten. Anläggningen omfattades därmed inte av förbudet i 7 kap. 16 § miljöbalken och strandområdet behövde inte återställas.
  • NJA 2022 s. 459:I ett mål om utdömande av vite har domstolen normalt att utgå från att den som ett lagakraftvunnet vitesföreläggande har riktats mot är rätt adressat och haft faktisk och rättslig möjlighet att följa föreläggandet.

[K26]14 a §  Om det finns anledning att anta att den som omfattas av tillsynen eller, i förekommande fall dennes ställföreträdare, har begått brott, får denne inte föreläggas vid vite att medverka i en utredning av en fråga som har samband med det misstänkta brottet. Lag (2020:1174).

Underrättelse till inskrivningsmyndigheten och dess rättsverkningar

[K26]15 §  Om en tillsynsmyndighet har meddelat ett föreläggande eller förbud mot någon i egenskap av ägare till en fastighet, tomträttshavare eller ägare till en byggnad, anläggning eller anordning på mark som tillhör någon annan, får tillsynsmyndigheten sända beslutet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Är föreläggandet förenat med löpande vite, skall även detta antecknas. Den som senast sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt skall, om den sökande inte är föreläggandets eller förbudets adressat, av inskrivningsmyndigheten genast i rekommenderat brev underrättas om anteckningen.

[S2]Har anteckning gjorts, gäller föreläggandet eller förbudet mot ny ägare av egendomen. Har den nya ägaren förvärvat egendomen genom köp, byte eller gåva och utgör egendomen fastighet eller tomträtt, gäller även löpande vite mot den nya ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången. Annat vite gäller inte mot en ny ägare av egendomen, men tillsynsmyndigheten får sätta ut nytt vite för den ägaren. Löpande vite som avser en viss period får tas ut endast av den som var ägare vid periodens början.

[S3]Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet eller förbudet förlorat sin betydelse, skall tillsynsmyndigheten så snart den fått vetskap om förhållandet anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för borttagande av anteckningen. Lag (2000:228).

  • MÖD 2006:15:Besluts giltighet mot ny fastighetsägare-----En fastighet hade överlåtits efter det att länsstyrelsens förbud överklagats av de tidigare ägarna till fastigheten. Miljödomstolen avskrev målet eftersom länsstyrelsens beslut inte hade antecknats i fastighetsregistrets inskrivningsdel och därför inte kunde bli gällande mot de nya ägarna. Miljööverdomstolen konstaterade att tillämpningen av 26 kap. 16 § miljöbalken inte förutsatte anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel. De nya fastighetsägarna var därför, på yrkande av motparten, skyldiga att träda in som parter i rättegången hos miljödomstolen. Miljödomstolens beslut undanröjdes och målet återförvisades till miljödomstolen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2015:6:Ansökan om utdömande av löpande vite ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit 1) att ett föreläggande inte behöver ha delgetts en tidigare ägare eller tomträttsinnehavare av en fastighet för att föreläggandet enligt 26 kap. 15 § miljöbalken ska gälla mot en ny ägare, men 2) att anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel av dels föreläggandet, dels det löpande vitet måste ha skett för att vite ska kunna dömas ut.
  • MÖD 2021:6:Tillsyn avseende strandskydd ----- Mark- och miljööverdomstolen har fastställt länsstyrelsens föreläggande att ta bort vissa anläggningar som uppförts utan strandskyddsdispens av tidigare fastighetsägare med undantag för en brygga eftersom föreläggandet i den delen har bedömts inte uppfylla kravet på skälighet. Då fastigheten överlåtits under processen i Mark- och miljööverdomstolen har föreläggandet, med undantag för föreskrivna viten, ändrats till att gälla de nya ägarna.

[K26]16 §  Överlåts en fastighet eller en tomträtt eller en byggnad, anläggning eller anordning på annans mark sedan ett beslut som avses i 15 § har överklagats, skall rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.

  • MÖD 2006:15:Besluts giltighet mot ny fastighetsägare-----En fastighet hade överlåtits efter det att länsstyrelsens förbud överklagats av de tidigare ägarna till fastigheten. Miljödomstolen avskrev målet eftersom länsstyrelsens beslut inte hade antecknats i fastighetsregistrets inskrivningsdel och därför inte kunde bli gällande mot de nya ägarna. Miljööverdomstolen konstaterade att tillämpningen av 26 kap. 16 § miljöbalken inte förutsatte anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel. De nya fastighetsägarna var därför, på yrkande av motparten, skyldiga att träda in som parter i rättegången hos miljödomstolen. Miljödomstolens beslut undanröjdes och målet återförvisades till miljödomstolen för fortsatt handläggning.
  • MÖD 2021:6:Tillsyn avseende strandskydd ----- Mark- och miljööverdomstolen har fastställt länsstyrelsens föreläggande att ta bort vissa anläggningar som uppförts utan strandskyddsdispens av tidigare fastighetsägare med undantag för en brygga eftersom föreläggandet i den delen har bedömts inte uppfylla kravet på skälighet. Då fastigheten överlåtits under processen i Mark- och miljööverdomstolen har föreläggandet, med undantag för föreskrivna viten, ändrats till att gälla de nya ägarna.

Verkställighet och rättelse på den felandes bekostnad

[K26]17 §  Har tillsynsmyndigheten meddelat ett föreläggande eller ett förbud enligt 9-13 §§ och blir det inte åtlytt, skall kronofogdemyndigheten efter ansökan av tillsynsmyndigheten verkställa dess beslut. Därvid får beslutet verkställas enligt utsökningsbalken.

[S2]Har någon begått en gärning som avses i 29 kap. 1-4, 8, 9 eller 10 §, får kronofogdemyndigheten efter ansökan av tillsynsmyndigheten meddela särskild handräckning för att åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Avgörande i sådant mål överklagas hos mark- och miljödomstolen. Lag (2010:923).

[K26]18 §  I stället för att begära verkställighet enligt 17 § får tillsynsmyndigheten besluta att rättelse skall vidtas på den felandes bekostnad.

[S2]Beslut om rättelse på den felandes bekostnad får meddelas utan föregående föreläggande eller förbud, om tillsynsmyndigheten med hänsyn till risken för allvarliga skador finner att rättelse bör göras genast eller det finns andra särskilda skäl.

  • MÖD 2005:32:Rättelse på den felandes bekostnad-----En läckande oljetunna har påträffats under markytan på en fastighet där ett antal andra oljetunnor grävts ned senast den 30 juni 1969. Eftersom det inte blivit utrett vare sig att den läckande oljetunnan grävts ned efter nämnda datum eller att det förekommit någon aktivitet med tunnorna därefter har ansvar för förorening av marken inte kunnat utkrävas. En ledamot var skiljaktig.
  • MÖD 2013:36:Föreläggande att vidta åtgärder enligt 10 kap. miljöbalken ----- Mark- och miljööverdomstolen fann i likhet med underinstanserna att två konkursbon bedrivit gruvverksamhet och därmed var att anse som verksamhetsutövare enligt 10 kap. miljöbalken. Domstolen framhöll att begreppet gruvverksamhet ska ses som en integrerad helhet bestående av flera delar. Med hänsyn till att föreläggandet var begränsat till vissa åtgärder avseende rening och egenkontroll har skäl för jämkning inte ansetts föreligga trots att konkursbona bedrev verksamheten under endast ett halvår.

Kontroll och rapportering

[K26]19 §  Den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön skall fortlöpande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana verkningar.

[S2]Den som bedriver sådan verksamhet eller vidtar sådan åtgärd skall också genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön.

[S3]Den som bedriver sådan verksamhet skall lämna förslag till kontrollprogram eller förbättrande åtgärder till tillsynsmyndigheten, om tillsynsmyndigheten begär det.

[S4]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om kontrollen.

  • MÖD 2003:100:Tillfälligt bortledande av grundvatten samt utsläppande av det bortledda grundvattnet m.m. vid utförande av järnvägstunnel-----Ett antal fastighetsägarna hade överklagat miljödomstolens dom och bl.a. krävt att Banverket inte skulle få det sökta tillståndet. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade dock inte det av miljödomstolen lämnade tillståndet som innebar att Banverket fick leda bort i medeltal 100 l/s inläckande grundvatten. MÖD gjorde dock vissa kompletteringar och ändringar av villkoren. MÖD konstaterade att det var nödvändigt att berget tätades i varierande omfattning innan borrning skedde för att inte överskrida tillståndets 100 l/s bortlett grundvatten. Eftersom grundvattenbortledningen riskerade att skada hotade livsmiljöer inom vissa Natura 2000-områden på Hallandsåsen fann MÖD att Banverket vid vissa tillfällen måste återföra vatten till områden som var känsliga för torka. Slutligen fann MÖD att det fanns tekniska förutsättningar att klara de miljömässiga kraven men att en förutsättning var att tunnelprojektet organiserades så att Banverket hade full kontroll och insyn i alla de arbetsmoment som kunde påverka miljön.
  • NJA 2010 s. 516:Utformning av tillståndsvillkor enligt miljöbalken, särskilt när det gäller krav på verksamhetsutövarens kunskaper om de kemikalier som används i verksamheten.
  • MÖD 2004:67:Föreläggande om åtgärder avseende avloppsanläggning på viss fastighet i Östhammars kommun-----Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade en fastighetsägare att inkomma med förslag till lösning avseende behandling av avloppsvatten från avloppsanläggning med vattentoalett och viss senare dag färdigställa avloppsanläggningen så att den uppfyller kraven 12 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Fastighetsägaren överklagade till länsstyrelsen och miljödomstolen, som inte gjorde annan ändring av föreläggandet än att skjuta fram tidpunkterna. Fastighetsägaren överklagade till Miljööverdomstolen (MÖD) och yrkade att föreläggandet skulle undanröjas. MÖD ansåg att den aktuella avloppsanläggningen behövde åtgärdas men hade synpunkter på utformningen av själva föreläggandet. I den delen ansåg MÖD att det i miljöbalken inte fanns några föreskrifter som gav uttryckligt stöd för att ålägga någon att till nämnden inkomma med ”förslag till lösning” av avlopppsvattenfrågan. MÖD ifrågasatte om ett sådant föreläggande är lämpligt och ändamålsenligt när det som i detta fall riktas mot en privatperson. Enligt MÖD borde ett föreläggande utformas så att adressaten får ett tydligare besked om vad han skall göra för att efterkomma förbudet att släppa ut avloppsvatten som inte genomgått längre gående rening än slamavskiljning. MÖD ansåg att föreläggandet inte motsvarade de krav som av rättssäkerhetsskäl måste ställas på en förpliktelse av det slag som i målet var aktuellt. Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut om föreläggandet undanröjdes och målet återförvisades till nämnden för förnyat övervägande rörande utformningen av ett nytt föreläggande.
  • MÖD 2004:23:Föreläggande om åtgärder avseende avloppsanläggning för fastigheterna i en samfällighetsförening i Lerums kommun-----Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade en samfällighetsförening vid vite att komma in med förslag på hur föreningens avloppsanläggning skulle förbättras så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. Föreningen överklagade till länsstyrelsen som upphävde föreläggandet. Länsstyrelsen ansåg att möjligheten enligt 26 kap. 19 § miljöbalken (MB) att förelägga en verksamhetsutövare att lämna förslag på förbättrande åtgärder avsåg förbättringar av egenkontrollen, inte av verksamheten som sådan. Enligt länsstyrelsen kunde en tillsynsmyndighet inte heller med stöd av 26 kap. 22 § MB kräva att verksamhetsutövaren skulle redovisa förslag till lösningar. Länsstyrelsen ansåg att det är myndighetens sak att föreskriva vilka åtgärder som behövs för att tillåtlighetsreglerna skall vara uppfyllda. Miljödomstolen delade länsstyrelsens bedömning. Även Miljööverdomstolen (MÖD) delade bedömningen att 26 kap. 19 § tredje stycket och 22 § första stycket MB inte gav stöd för föreläggandet. MÖD ansåg inte heller att det med stöd av kunskapskravet i 2 kap. 2 § MB kunde krävas att föreningen enligt 26 kap. 9 § samma lag skulle redovisa förslag på åtgärder för att förbättra reningseffekten. Kunskapskravet är nämligen så allmänt att det inte tar över de krav från rättssäkerhetssynpunkt som måste ställas på utformningen av ett tillsynsföreläggande. Av ett sådant föreläggande bör klart framgå vad adressaten har att iaktta och det är tillsynsmyndighetens sak att precisera detta. MÖD avslog därför överklagandet.
  • MÖD 2003:33:Miljösanktionsavgift-----Miljööverdomstolen fastställde miljösanktionsavgift för åsidosättande av skyldighet enligt 6 § egenkontrollförordningen (1998:901) att underrätta tillsynsmyndigheten vid driftstörningar, vilka hade orsakat luktolägenheter i omgivningen.
  • MÖD 2003:131:Tillstånd till tillverkning av stadsgas-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten. Miljönämnden överklagade och yrkade att samtliga kvantitativa utsläppsvillkor skulle kompletteras med villkor om kontroll med angivande av lägsta sammantagen noggrannhet för mätning, analys och beräkning. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att dessa frågor hittills reglerats i ett kontrollprogram, och att så borde ske även i fortsättningen. Kontrollprogrammet skall ge information som gör det möjligt att bedöma om villkoren följts eller inte. Således bör det i villkoret anges dels att det skall finnas ett kontrollprogram, dels att det i programmet skall anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. MÖD tillade slutligen att kontrollprogrammet skall vara klart vid den tidpunkt då tillståndet tas i anspråk och att det skall revideras fortlöpande. --- Ett särskilt yttrande finns om villkor i tillstånd och förhållandet mellan den förvaltningsrättsliga och den straffrättsliga regleringen.
  • MÖD 2021:10:Förbud mot självplockningsverksamhet ----- Ett bolag har i samband med en bilskrotningsverksamhet bedrivit en verksamhet som bestått i att kunder monterat bort och köpt bildelar. En nämnd förbjöd självplocknings-verksamheten. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att bildelarna utgjort avfall när kunderna monterat bort dem, eftersom bildelarna då inte genomgått något återvinningsförfarande enligt miljöbalken. Domstolen har mot bakgrund av det ansett att bolaget inte uppfyllt sitt egenkontrollansvar (26 kap. 19 § miljöbalken) och inte heller kravet på kontroll av att kunderna haft erforderliga tillstånd eller gjort erforderliga anmälningar (5 kap. 18 § avfallsförordningen). Enligt domstolen har det därför varit befogat att ingripa mot verksamheten. Domstolen har emellertid också bedömt att det kan vara möjligt för bolaget att uppfylla lagkraven genom att kontrollera, rengöra eller reparera bildelarna, dvs. förbereda dem för återanvändning, innan kunderna befattat sig med dem. Med hänsyn till detta har Mark- och miljööverdomstolen ansett att ett generellt förbud varit mer ingripande än vad som behövts. Nämndens beslut har därför upphävts.
  • MÖD 2022:7:Utdömande av vite ----- I ett vitesföreläggande har angetts att adressaterna senast vid en viss tidpunkt ska ha vidtagit de åtgärder som behövs för att radonhalten inte ska överskrida riktvärdet på 200 becquerel per kubikmeter i en viss lägenhet i ett flerbostadshus. Föreläggandet angav därmed inte vilka konkreta åtgärder som adressaterna skulle vidta utan vilket resultat som skulle uppnås. Med beaktande av att målet som skulle uppnås var tydligt avgränsat, de åtgärder som kunde komma i fråga inte var särskilt avancerade eller kostsamma och det inte var fråga om åtgärder i en verksamhet som adressaterna vidtar privat, har Mark- och miljööverdomstolen funnit att föreläggandet varit tillräckligt precist utformat för att ligga till grund för utdömande av vite (jfr HFD 2020 ref. 28).

[K26]19 a §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om dammar som ska klassificeras enligt 11 kap.24 och 25 §§ meddela föreskrifter om

  1. skyldighet att se till att det finns dokumenterade och aktuella utredningar och bedömningar av dammarnas säkerhet och de konsekvenser enligt 11 kap. 24 § första stycket som ett dammhaveri kan medföra samt skyldighet att lämna förslag till klassificering,
  2. upprättande och dokumentation av övergripande mål och handlingsprinciper för dammsäkerheten,
  3. upprättande och dokumentation av säkerhetsledningssystem till säkerställande av att de övergripande målen om dammsäkerheten uppnås,
  4. rapportering avseende dammsäkerhet till den myndighet som utövar tillsyn över dammens säkerhet. Lag (2014:114).

[K26]20 §  Om en miljöfarlig verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 9 kap. 6 § eller enligt ett föreläggande som har beslutats enligt 9 kap. 6 a §, ska verksamhetsutövaren varje år lämna en miljörapport till den tillsynsmyndighet som utövar tillsynen över verksamheten. I miljörapporten ska redovisas de åtgärder som har vidtagits för att uppfylla villkoren i det tillstånd som gäller för verksamheten och resultaten av åtgärderna. Lag (2018:1407).

Prop. 2012/13:161: I första stycket görs en följdändring med anledning av antagandet av prop. 2012/13:35 Nya regler för industriutsläpp (bet. 2012/13:MJU, rskr. 2012/13:101). Första meningen ändras genom att orden ”första stycket” stryks efter 9 kap. 6 § eftersom det som tidigare var första stycket är det enda som kvarstår i paragrafen. Då möjligheten för tillsynsmyndigheten ...

  • MÖD 2005:6:Miljösanktionsavgift-----Genom en förordningsändring infördes tillståndsplikt för deponier för inert avfall med viss SNI-kod. Till förordningen finns särskilda övergångsbestämmelser. Miljööverdomstolen fann att deponin inte omfattades av den tillståndsplikt som införts eftersom det var fråga om en deponi, som inte skulle fortsätta verksamheten efter år 2008 utan istället avslutas enligt en avslutningsplan. Verksamhetsutövaren var därför inte skyldig att lämna miljörapport och grund för att ta ut en miljösanktionsavgift förelåg således inte.
  • NJA 2003 s. 599:Ett företag som utövade miljöfarlig verksamhet med tillstånd enligt MB har försatts i konkurs, varvid konkursboet övertagit driften av verksamheten. Fråga om konkursförvaltaren kan åläggas straffansvar för att miljörapport avseende kalenderåret före konkursutbrottet inte inlämnats i tid. 26 kap. 20 § samt 29 kap. 5 och 11 §§ MB. När tilltalad som begärt ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader i lägre rätt dömts till ansvar av den rätten men frikänns av högre rätt, har den högre rätten oberoende av ändringsyrkande ansetts kunna pröva yrkandet om ersättning för rättegångskostnader i den lägre rätten. (Jfr beträffande den senare frågan 1994 s. 515)
  • MÖD 2003:131:Tillstånd till tillverkning av stadsgas-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten. Miljönämnden överklagade och yrkade att samtliga kvantitativa utsläppsvillkor skulle kompletteras med villkor om kontroll med angivande av lägsta sammantagen noggrannhet för mätning, analys och beräkning. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att dessa frågor hittills reglerats i ett kontrollprogram, och att så borde ske även i fortsättningen. Kontrollprogrammet skall ge information som gör det möjligt att bedöma om villkoren följts eller inte. Således bör det i villkoret anges dels att det skall finnas ett kontrollprogram, dels att det i programmet skall anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. MÖD tillade slutligen att kontrollprogrammet skall vara klart vid den tidpunkt då tillståndet tas i anspråk och att det skall revideras fortlöpande. --- Ett särskilt yttrande finns om villkor i tillstånd och förhållandet mellan den förvaltningsrättsliga och den straffrättsliga regleringen.
  • MÖD 2003:76:Miljösanktionsavgift och tillsynsavgift-----Kajerna i två hamnar har använts för lastning utan anknytning till huvudverksamheten på fastigheterna. Då verksamheten visserligen har varit mycket ringa (ett fåtal anlöp per år) men inte helt obetydlig, har den bedömts utgöra sådan hamn som omfattas av tillståndsplikt. Med ändring av miljödomstolens dom fastställde därför Miljööverdomstolen länsstyrelsens beslut om miljösanktionsavgift för utebliven miljörapport för verksamheten. Länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift för den ena hamnen fastställdes, medan den för den andra hamnen jämkades med hänvisning till verksamhetens ringa omfattning.
  • NFS 2009:2: Naturvårdsverkets föreskrifter om ändring i föreskrifter om miljörapport (2006:9)
  • NFS 2006:9: Naturvårdsverkets föreskrifter om miljörapport
  • NFS 2006:12: Naturvårdsverkets föreskrifter om ändring i föreskrifter (NFS 2006:9) om miljörapport
  • NFS 2008:4: Naturvårdsverkets föreskrifter om ändring i föreskrifter om miljörapport (2006:9)

[K26]20 a §  Regeringen får meddela föreskrifter om att miljöfarlig verksamhet som inte är tillståndspliktig ska omfattas av kraven på miljörapportering enligt 20 §. Lag (2018:1407).

  • NFS 2019:7: Föreskrifter om ändring i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2016:8) om miljörapport

[K26]20 b §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en miljörapport ska innehålla

  1. en redovisning av verksamhetens miljöpåverkan även i andra avseenden än de som omfattas av tillståndsvillkoren, och
  2. andra uppgifter som är relaterade till balkens tillämpningsområde och mål. Lag (2018:1407).

  • NFS 2019:7: Föreskrifter om ändring i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2016:8) om miljörapport

Upplysningar och undersökningar

[K26]21 §  Tillsynsmyndigheten får förelägga den som bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd som det finns bestämmelser om i denna balk eller i föreskrifter som meddelats med stöd av balken, att till myndigheten lämna de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen. Detsamma gäller också för den som annars är skyldig att avhjälpa olägenheter från sådan verksamhet.

  • MÖD 2012:2:Föreläggande avseende genomförande av MIFO fas 1 inventering ----- Fråga om genomförandet av en inventering av potentiellt förorenade områden skulle ske enligt den metodik som tillsynsmyndigheten föreskrivit eller om den inventering bolaget redan utfört med annan metodik kunde godtas. Det ansågs rimligt att kräva att uppgifterna sammanställdes enligt den metodik som tillsynsmyndigheten bestämt.
  • MÖD 2004:67:Föreläggande om åtgärder avseende avloppsanläggning på viss fastighet i Östhammars kommun-----Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade en fastighetsägare att inkomma med förslag till lösning avseende behandling av avloppsvatten från avloppsanläggning med vattentoalett och viss senare dag färdigställa avloppsanläggningen så att den uppfyller kraven 12 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Fastighetsägaren överklagade till länsstyrelsen och miljödomstolen, som inte gjorde annan ändring av föreläggandet än att skjuta fram tidpunkterna. Fastighetsägaren överklagade till Miljööverdomstolen (MÖD) och yrkade att föreläggandet skulle undanröjas. MÖD ansåg att den aktuella avloppsanläggningen behövde åtgärdas men hade synpunkter på utformningen av själva föreläggandet. I den delen ansåg MÖD att det i miljöbalken inte fanns några föreskrifter som gav uttryckligt stöd för att ålägga någon att till nämnden inkomma med ”förslag till lösning” av avlopppsvattenfrågan. MÖD ifrågasatte om ett sådant föreläggande är lämpligt och ändamålsenligt när det som i detta fall riktas mot en privatperson. Enligt MÖD borde ett föreläggande utformas så att adressaten får ett tydligare besked om vad han skall göra för att efterkomma förbudet att släppa ut avloppsvatten som inte genomgått längre gående rening än slamavskiljning. MÖD ansåg att föreläggandet inte motsvarade de krav som av rättssäkerhetsskäl måste ställas på en förpliktelse av det slag som i målet var aktuellt. Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut om föreläggandet undanröjdes och målet återförvisades till nämnden för förnyat övervägande rörande utformningen av ett nytt föreläggande.
  • MÖD 2016:14:Godkännande av ekonomisk säkerhet ----- Moderbolagsborgen utställd av Vattenfall AB har godkänts som säkerhet för ett dotterbolags förpliktelser avseende ett tillstånd för nio vindkraftverk. Mark- och miljööverdomstolen anser inte att moderbolagsborgen är en form av säkerhet som generellt kan godtas. I detta fall är det belopp som borgensåtagandet gäller mycket lågt i förhållande till moderbolagets tillgångar som är betydande. Moderbolaget är ett publikt bolag som helt ägs av staten. Trots svårigheter att bedöma ett bolags betalningsförmåga på lång sikt har moderbolagsborgen i detta fall ansetts vara betryggande för sitt ändamål.
  • MÖD 2007:16:Vägtrafikbuller-----I mål om buller från vägtrafik har ekvivalentnivån beräknats med utgångspunkt från trafikbelastningen under sommarmånaderna. Vid bedömningen av behovet av ytterligare utredning har det haft betydelse bl.a. om vägen skall anses ha genomgått en väsentlig ombyggnad.
  • MÖD 2012:20:Föreläggande att mäta radonhalt i bostad ----- En fastighetsägare kan vara adressat för ett föreläggande om att mäta radon i den egna bostaden. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att ägaren av en byggnad, oavsett om byggnaden nyttjas som bostad av ägaren och dennes familj, är att anse som verksamhetsutövare när det gäller byggnadens effekter på människors hälsa. Föreläggandet har ansetts motiverat då det funnits skäl att misstänka att radon kan finnas i marken samt i byggnadens konstruktion.

[K26]21 a §  Regeringen får meddela föreskrifter om att den som har tillstånd till täkt enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken skall lämna uppgift till länsstyrelsen om vem som är exploatör av täkten.

[S2]När uppgift saknas om vem som är exploatör av en täkt för vilken tillstånd getts, skall vid tillämpningen av denna paragraf eller föreskrifter som meddelats med stöd av paragrafen tillståndshavaren anses som exploatör av täkten. Lag (2005:571).

[K26]22 §  Den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön eller den som annars är skyldig att avhjälpa en olägenhet från sådan verksamhet är skyldig att utföra sådana undersökningar av verksamheten och dess verkningar som behövs för tillsynen. Detsamma gäller den som upplåter en byggnad för bostäder eller för allmänna ändamål, om det finns skäl att anta att byggnadens skick medför olägenheter för människors hälsa. Om det är lämpligare, får tillsynsmyndigheten i stället besluta att en sådan undersökning ska utföras av någon annan och utse någon att göra undersökningen.

[S2]Om inte annat följer av 22 b § 2, ska den som är skyldig att utföra undersökningen ersätta kostnaderna för en undersökning som någon annan utsetts att göra med det belopp som tillsynsmyndigheten fastställer.

[S3]Beslut om undersökning får förenas med förbud att överlåta den berörda fastigheten eller annan egendom till dess undersökningen är slutförd. Lag (2010:1542).

  • MÖD 2018:3:Fastighetsägares ansvar för undersökningar avseende markföroreningar ----- Fråga om fastighetsägares subsidiära ansvar för föroreningsskador som denne vid köpet inte kände till. Fastigheten var en näringsfastighet på vilken säljaren tidigare bedrivit plantskola men som vid köpet bestod av åkermark. Miljönämnden förelade fastighetsägaren att vidta vissa undersökningar avseende markföroreningar på fastigheten efter en bildemonteringsverksamhet som annan person bedrivit där fram till 1970-talet. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att omständigheterna vid köpet var sådana att klaganden inte kan anses ha bort upptäcka eventuella föroreningar från bildemonteringsanläggningen och att det därför inte kan krävas att klaganden i egenskap av fastighetsägare ska vidta undersökningar i enlighet med nämndens föreläggande. Föreläggandet har upphävts.
  • MÖD 2004:23:Föreläggande om åtgärder avseende avloppsanläggning för fastigheterna i en samfällighetsförening i Lerums kommun-----Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade en samfällighetsförening vid vite att komma in med förslag på hur föreningens avloppsanläggning skulle förbättras så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. Föreningen överklagade till länsstyrelsen som upphävde föreläggandet. Länsstyrelsen ansåg att möjligheten enligt 26 kap. 19 § miljöbalken (MB) att förelägga en verksamhetsutövare att lämna förslag på förbättrande åtgärder avsåg förbättringar av egenkontrollen, inte av verksamheten som sådan. Enligt länsstyrelsen kunde en tillsynsmyndighet inte heller med stöd av 26 kap. 22 § MB kräva att verksamhetsutövaren skulle redovisa förslag till lösningar. Länsstyrelsen ansåg att det är myndighetens sak att föreskriva vilka åtgärder som behövs för att tillåtlighetsreglerna skall vara uppfyllda. Miljödomstolen delade länsstyrelsens bedömning. Även Miljööverdomstolen (MÖD) delade bedömningen att 26 kap. 19 § tredje stycket och 22 § första stycket MB inte gav stöd för föreläggandet. MÖD ansåg inte heller att det med stöd av kunskapskravet i 2 kap. 2 § MB kunde krävas att föreningen enligt 26 kap. 9 § samma lag skulle redovisa förslag på åtgärder för att förbättra reningseffekten. Kunskapskravet är nämligen så allmänt att det inte tar över de krav från rättssäkerhetssynpunkt som måste ställas på utformningen av ett tillsynsföreläggande. Av ett sådant föreläggande bör klart framgå vad adressaten har att iaktta och det är tillsynsmyndighetens sak att precisera detta. MÖD avslog därför överklagandet.
  • MÖD 2011:45:Utdömande av vite ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att tillsynsmyndigheten, med stöd av 26 kap. 22 § första stycket första meningen miljöbalken, kan förelägga en verksamhetsutövare att tillse att undersökningar utförs av en oberoende ackrediterad provtagare.
  • MÖD 2011:25:Föreläggande enligt miljöbalken att gräva upp cistern m.m. samt utföra markunderökningar ----- Ett föreläggande om efterbehandling, bestående i uppgrävning av tidigare använd oljecistern och rörledningar, med stöd av 26 kap. 9 § och 2 kap. 8 § miljöbalken förutsätter att det finns en konstaterad skada eller olägenhet för miljön. Ett föreläggande om markunder¬sökningar i anslutning till oljecistern och rörledningar, med stöd av 26 kap. 22 § miljöbalken, förutsätter inte att en verksamhet konstaterats vara miljöskadlig utan det är tillräckligt att miljöskada kan befaras. Ett sådant föreläggande kan riktas även mot den som avslutat en verksamhet.
  • MÖD 2010:37:Avvisat överklagande ----- Ett bolag bedrev industriell verksamhet. Efter klagomål på störningar från verksamheten förelade bygg- och miljönämnden bolaget att redovisa utredningar över vibrationer och externbuller. Sedan förelagda utredningar redovisats beslutade nämnden dels att godta inlämnade utredningar över vibrationer och externbuller som framlagts till nämnden, dels att med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken förelägga bolaget att senast den 31 december 2008 till nämnden inkomma med en vibrations- och åtgärdsplan där det ska framgå hur Naturvårdsverkets riktlinjer för externt industribuller avseende befintlig verksamhet samt vibrationsstörningar kan klaras. Beslutet överklagades av en privatperson som stördes av verksamheten. Miljööverdomstolen fann att det överklagade nämndbeslutet, i och med att omfattningen av vibrations- och bullerutredningen slås fast genom detta, får anses ha sådana rättsverkningar gentemot klaganden att han bör få överklaga detsamma. Miljödomstolen hade således inte rätt att avvisa överklagandet på den grunden att beslutet endast är ett beslut under beredningsstadiet. Miljödomstolens beslut upphävdes och målet återförvisades dit för förnyad handläggning.
  • MÖD 2007:16:Vägtrafikbuller-----I mål om buller från vägtrafik har ekvivalentnivån beräknats med utgångspunkt från trafikbelastningen under sommarmånaderna. Vid bedömningen av behovet av ytterligare utredning har det haft betydelse bl.a. om vägen skall anses ha genomgått en väsentlig ombyggnad.
  • MÖD 2009:29:Föreläggande att utföra ljudnivåmätning ----- Fråga om det funnits fog för tillsynsmyndighet att förelägga en fastighetsägare att genomföra ljudnivåmätning i lägenhet p.g.a. påstådda bullerstörningar från tvättstuga på vinden. Miljööverdomstolen fann att det fanns en risk för oacceptabla störningar i lägenheten, men att mot bakgrund mot den osäkerhet som fanns om störningarna framstod den ljudnivåmätning som fastighetsägaren förelagts att genomföra som alltför kostsam och ingripande. Tillsynsmyndigheten borde i stället som ett första steg besöka lägenheten och göra en egen bedömning av bullersituationen.
  • MÖD 2003:127:Föreläggande att inkomma med redovisning av plan för undersökning av förorenat område-----En skrotningsverksamhet hade förorenat en älv med PCB genom spill av transformatorolja. Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade den nuvarande verksamhetsutövaren att upprätta en s.k. efterbehandlingsplan för undersökningar i älvens vatten och sediment. Verksamhetsutövaren överklagade och anförde att den aktivitet som orsakat föroreningarna hade avslutats före bolagets övertagande av verksamheten i november 1999 och att bolaget därför inte kunde vara adressat för kraven. Underinstanserna och Miljööverdomstolen (MÖD) avslog överklagandet. MÖD uttalade att både tidigare och nuvarande verksamhetsutövare är adressater för kraven enligt 10 kap. miljöbalken. Att kraven kan riktas mot nuvarande utövare av verksamheten har stöd i förarbetena till miljöbalken och överensstämmer även med praxis under miljöskyddslagen som innebar att den som övertar en verksamhet i princip övertar såväl rättigheter som skyldigheter. Domstolen menade vidare att i efterbehandlingsansvaret får anses ingå också det inledande ansvaret för utredningar om och kartläggning av föroreningarna. När det sedan gällde bedömningen enligt 10 kap. 4 § miljöbalken uttalade MÖD att, trots att företaget bidragit till föroreningen endast i begränsad omfattning, kravet var skäligt mot bakgrund av att det finns ett miljömässigt behov av utredning och att en viss förorening fortfarande sker från den aktuella fastigheten.
  • MÖD 2012:20:Föreläggande att mäta radonhalt i bostad ----- En fastighetsägare kan vara adressat för ett föreläggande om att mäta radon i den egna bostaden. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att ägaren av en byggnad, oavsett om byggnaden nyttjas som bostad av ägaren och dennes familj, är att anse som verksamhetsutövare när det gäller byggnadens effekter på människors hälsa. Föreläggandet har ansetts motiverat då det funnits skäl att misstänka att radon kan finnas i marken samt i byggnadens konstruktion.
  • MÖD 2020:38:Föreläggande att vidta markundersökningar avseende en avslutad deponi ----- Föreläggande enligt 26 kap. 22 § miljöbalken att vidta markundersökningar i preventivt syfte avseende en avslutad deponi (hushållsavfall, grovsopor m.m. som av kringboende slängts i en grop till en bit in på 1970-talet). MÖD har funnit att tidigare markägare, som inte varit delaktig i den aktiva verksamheten och därmed endast skulle kunna ha ett begränsat avhjälpandeansvar för det fall en föroreningsskada skulle komma att konstateras, inte med stöd av 26 kap. 22 § miljöbalken kan föreläggas att vidta markundersökningar i syfte att utröna om någon föroreningsskada föreligger.
  • MÖD 2022:2:Föreläggande om markundersökningar för att utreda misstänkt miljöskada från kemtvättsverksamhet ----- MÖD har upphävt ett föreläggande om markundersökningar enligt 26 kap. 22 § miljöbalken som riktats mot ett aktiebolag som förvärvat inkråmet från det aktiebolag som bedrivit den kemtvättsverksamhet som ska ha orsakat miljö¬skadan. Det förvärvande aktiebolaget har inte bedrivit någon verksamhet på fastigheten i fråga och kan därför inte anses ansvara som verksamhetsutövare med avhjälpandeansvar för eventuell miljöskada som har uppkommit där. Att det finns personkopplingar mellan de båda bolagen och att det bolag som bedrivit kem-tvättsverksamheten på fastigheten, i nära anslutning till inkråmsöverlåtelsen, på egen begäran försatts i konkurs har ansetts inte medföra att det förvärvande bolaget har tagit över ansvaret för den eventuella miljöskadan.

[K26]22 a §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som saluför, överlåter eller till eller från Sverige för in eller ut en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara att lämna de prover som behövs för tillsynen. Lag (2010:1542).

[K26]22 b §  Den som har lämnat ett prov enligt föreskrifter meddelade med stöd av 22 a §

  1. ska ha rätt till ersättning för provet från den myndighet som provet lämnats till, om det finns särskilda skäl för det, och
  2. behöver inte ersätta kostnaderna för provtagning och undersökning av prover, om det finns särskilda skäl för det. Lag (2010:1542).

Naturvårdsvakter

[K26]23 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utse naturvårdsvakter för tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter för områden, naturföremål och djur- och växtarter som omfattas av förordnanden enligt 7 och 8 kap., 11 kap. 14 § eller 12 kap. 6 §.

[S2]En naturvårdsvakt får avvisa personer som uppehåller sig där de på grund av dessa föreskrifter inte har rätt att vistas.

[S3]En naturvårdsvakt får ta i beslag jakt- och fångstredskap, fortskaffningsmedel och andra föremål som kan antas ha betydelse för utredning av brottet, om vakten ertappar någon på bar gärning, som bryter mot förbud eller föreskrifter meddelade med stöd av 7 kap. 3, 5, 11, 12, 24 eller 28 §, 8 kap.1-3 §§, 11 kap. 14 § eller 12 kap. 6 §, om detta är straffbelagt enligt 29 kap.

[K26]24 §  Om en naturvårdsvakt har tagit ett föremål i beslag, ska vakten skyndsamt anmäla detta till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten. Den polisman eller åklagare som tar emot en sådan anmälan om beslag ska vidta samma åtgärder som om han eller hon själv hade gjort beslaget. Lag (2014:713).

[K26]25 §  Den som har fått dispens från en föreskrift för ett område eller naturföremål som omfattas av ett förordnande enligt 7 kap., dispens från en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. eller dispens enligt 11 kap. 14 § är skyldig att på begäran visa upp beslutet för en naturvårdsvakt eller en polisman vid vistelse inom det område där dispensen gäller. Lag (2014:713).

Omedelbar verkställighet

[K26]26 §  En tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut skall gälla omedelbart även om det överklagas.

  • MÖD 2016:3:Inhibition av omedelbart gällande tillsynsbeslut ----- Inhibition av ett omedelbart verkställbart tillsynsbeslut ----- Ett tillsynsbeslut som enligt 26 kap. 26 § miljöbalken gäller omedelbart har inhiberats. Tillsynsbeslutet grundas på de allmänna hänsynsreglerna och huvudregeln är att beslutet gäller först när det har vunnit laga kraft. Det har inte framkommit att risken för olägenhet i detta fall skulle vara så överhängande att det har funnits skäl att meddela ett verkställighetsförordnande.

Tystnadsplikt

[K26]27 §  De som har tagit befattning med ärenden enligt denna balk eller EU-förordningar inom balkens tillämpningsområde eller i ett sådant ärende har utfört sådana undersökningar som anges i 22 § första stycket tredje meningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad de då har fått veta om affärs- eller driftförhållanden eller förhållanden av betydelse för landets försvar.

[S2]I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2010:1542).

Testköp

[K26]28 §  Om det är nödvändigt för att skydda människors hälsa eller miljön får tillsynsmyndigheten köpa kemiska produkter, biotekniska organismer och varor under dold identitet (testköp).

[S2]Ett testköp får endast göras i syfte att kontrollera att föremålet för köpet uppfyller gällande krav för sådant skydd i

  1. denna balk,
  2. föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, eller
  3. EU-förordningar inom balkens tillämpningsområde.

[S3]Näringsidkaren ska underrättas om testköpet och resultatet av det så snart det kan ske utan att köpet förlorar sin betydelse. Lag (2020:627).

[K26]29 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur ett testköp ska göras. Lag (2020:627).

EU-förordningar om kontroll

[K26]30 §  I följande EU-förordningar finns bestämmelser om kontroll av att vissa EU-förordningar och vissa bestämmelser som genomför EU-direktiv inom balkens tillämpningsområde följs:

  1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG, och
  2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

[S2]I förordning (EU) 2017/625 finns även bestämmelser om annan offentlig verksamhet som syftar till att säkerställa att vissa EU-förordningar och vissa bestämmelser som genomför EU- direktiv inom balkens tillämpningsområde följs. Lag (2022:1108).

[K26]30 a §  Marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att enligt artikel 14.4 k i förordning (EU) 2019/1020 kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

[S2]Befogenheten enligt första stycket gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

[S3]När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket inte längre ska gälla. Lag (2022:1108).

[K26]31 §  Vid sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 30 § ska det som anges i 3, 3 a, 4, 6 och 8 §§ om tillsyn, tillsynsvägledning och tillsynsmyndigheter gälla i fråga om kontroll, annan offentlig verksamhet och kontrollmyndigheter enligt de EU-förordningar som anges i 30 §. Detta gäller dock inte om annat följer av förordningarna. Lag (2020:627).

[K26]31 a §  Kontrollmyndigheterna ska utföra kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 på eget initiativ eller, i nödvändig utsträckning, efter anmälan. Lag (2022:1108).

[K26]32 §  Vid sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 30 § ska det som anges

  1. i 9 § gälla förelägganden och förbud som behövs för att de EU-förordningar som anges i 30 § ska följas,
  2. i 14, 14 a, 17, 18 och 26 §§ gälla beslut som kontrollmyndigheterna meddelar enligt förordningarna,
  3. i 21 § gälla de uppgifter och handlingar som behövs för kontrollen,
  4. i 22 b § gälla ersättning och kostnader för prov som har lämnats enligt förordningarna, och
  5. i 28 § gälla testköp som kontrollmyndigheterna gör.

[S2]Första stycket gäller inte om annat följer av förordningarna. Lag (2022:1108).

[K26]32 a §  Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommunal myndighet som ska utföra kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 att lämna upplysningar om kontrollen till en marknadskontrollmyndighet. Lag (2022:1108).

[K26]33 §  Det som anges i 27 § om förbud mot att röja eller utnyttja uppgifter gäller även den som

  1. i enlighet med artikel 28 eller 31 i förordning (EU) 2017/625 utför delegerade uppgifter som ingår i sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i den förordningen, eller
  2. i enlighet med förordning (EU) 2019/1020 utför uppgifter som ingår i sådan kontroll som avses i den förordningen. Lag (2022:1108).

[K26]34 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för ett organ eller en fysisk person som, i enlighet med artikel 28 eller 31 i förordning (EU) 2017/625 utför delegerade uppgifter som ingår i sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 30 §, att lämna in information och handlingar till den myndighet som har anlitat organet eller personen. Lag (2020:627).

Rapporteringssystem för överträdelser

[K26]35 §  En myndighet som är behörig myndighet enligt förordning (EU) 2017/625 och som utför sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 30 § ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för att hantera anmälningar om misstänkta överträdelser av förordningen. Lag (2020:627).

[K26]36 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana rapporteringssystem som avses i 35 §. Lag (2020:627).

Förvaltningslagens tillämpning

[K26]37 §  När delegerade uppgifter, som ingår i sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 30 §, utförs av ett organ eller en fysisk person med stöd av artikel 28 eller 31 i förordning (EU) 2017/625 gäller det som anges i 5 § förvaltningslagen (2017:900). Lag (2020:627).

Avgift för myndigheters verksamhet

[K27]1 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för

  1. prövning och tillsyn enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken samt för prövning och tillsyn med anledning av EU-förordningar inom denna balks tillämpningsområde,
  2. sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 26 kap. 30 § första stycket 1, och
  3. utbildning som krävs enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 14 kap.

[S2]En kommun får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i första stycket 1 och 2 när det gäller en kommunal myndighets verksamhet.

[S3]Regeringen får meddela föreskrifter om att en myndighet får bestämma att dess beslut om påförande av avgift enligt balken eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken ska gälla omedelbart även om beslutet överklagas. Lag (2022:1108).

Prop. 2012/13:161: Paragrafen ändras genom att ett nytt bemyndigande införs i första stycket. För att underlätta läsningen delas bemyndigandena i första stycket upp i två punkter.

Det nya bemyndigandet i punkten 2 innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får rätt att meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för utbildning som krävs enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 14 kap. Krav på utbildning finns i dag för användare av ...

  • MÖD 2009:16:Tillsynsavgift ----- Konstruktionen av en årlig fast tillsynsavgift enligt en kommunal taxa för en nämnds verksamhet har ansetts stå i rimlig proportion till de kostnader för tillsyn som verksamheten åsamkar kommunen. Tillsynsavgiften har därmed ansetts uppfylla de krav som statsrättligt ställs för att den ska vara en avgift och falla inom kommunens normgivningskompetens och inte anses som en skatt och därmed strida mot regeringsformen. Tillsynsavgiften har heller inte ansetts oförenlig med den kommunala likabehandlingsprincipen.
  • MÖD 2011:8:Årlig avgift för miljötillsyn ----- Särskild skäl att nedsätta en taxereglerad årlig avgift för miljötillsyn för en delvis säsongsbunden verksamhet har i visst fall inte ansetts föreligga.
  • MÖD 2005:67:Tillsynsavgift-----Då anmälningsskyldighet till polis- eller åklagarmyndighet är ett led i tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att ta ut tillsynsavgift för kostnaden för detta arbete. Miljööverdomstolen fann att debitering med fem timmar för två polisanmälningar var för mycket och sänkte tidsåtgången till en timme per polisanmälan. Endast faktiska förhållanden skall rapporteras och inte några bedömningar göras av om överträdelsen kan föranleda fällande dom eller om det är ett ringa brott och andra straffrättsliga bedömningar. Dessa skall göras i den följande brottsutredningen.
  • MÖD 2007:15:Tillsynsavgift för ett vattenkraftverk-----I ett mål om uttag av tillsynsavgift för ett vattenkraftverk uttalade Miljööverdomstolen följande. Hantering av olja som används i turbiner, generatorer och transformatorer är en del av vattenverksamheten enligt definitionen av en vattenanläggning i 11 kap. 3 § miljöbalken. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet med möjlighet att delegera tillsynen åt en kommunal nämnd med stöd av 10 § förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken vilket inte hade skett i det aktuella fallet.
  • MÖD 2002:30:Täktavgift-----Länsstyrelsen hade debiterat ett företag täktavgift beräknad på total tillståndsgiven mängd grus. Efter överklagande ändrade miljödomstolen avgiften i enlighet med vad Naturvårdsverket hade yttrat i målet, nämligen utifrån den genomsnittliga uttagsmängden per år. Miljööverdomstolen uttalade att bestämmelsens lydelse inte ger utrymme för en annan tolkning än den som länsstyrelsen gjort och ändrade därmed miljödomstolens dom.
  • RH 2010:56:Allmän domstol har inte ansetts behörig att pröva tvist om betalningsskyldighet för en tillsynsavgift som beslutats av en kommunal miljö- och hälsoskyddsnämnd.
  • MÖD 2005:64:Tillsynsavgift och verksamhetsutövarbegreppet vid miljöfarlig verksamhet -----Efter att ha handlagt klagomål om nedskräpning och buller vid en återvinningsstation, påförde den kommunala nämnden ett bolag tillsynsavgift. Bolaget överklagade beslutet och anförde att bolaget endast var en av flera entreprenörer åt de fem materialbolag som på ett nationellt plan ansvarade för återvinning av förpackningar och att bolaget således inte var verksamhetsutövare. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att förhållandena i det enskilda fallet har stor betydelse för vem som skall ses som verksamhetsutövare. Här hade bolaget enligt avtal med materialbolagen ställt i ordning platsen och ansvarade för underhåll samt för att erforderliga lov och tillstånd fanns. Därför bedömde MÖD att bolaget hade den faktiska och rättsliga möjligheten att vidta åtgärder mot störningar och olägenheter, och att bolaget således var att betrakta som verksamhetsutövare. Kommunen handlade således riktigt när den debiterade bolaget en tillsynsavgift.
  • MÖD 2012:50:Tillsynsavgift för tillsyn av hygienisk behandling ----- Kommunen har med stöd av 38 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd utövat tillsyn över estetiska behandlingar, bl.a. injektioner med botox, och för tillsynen tagit ut en avgift. Kommunen har ansett att de i målet aktuella estetiska behandlingarna varit att anse som hygienisk behandling. Socialstyrelsen, som yttrade sig i målet hos Mark- och miljööverdomstolen, ansåg att verksamheten var att anse som hälso- och sjukvård och inte som hygienisk behandling. Mark- och miljööverdomstolen, som konstaterade att det för närvarande råder oklarhet om estetiska behandlingar är att anse som hälso- och sjukvård, fann att det i vart fall inte var fråga om sådan hygienisk behandling över vilken kommunen med stöd av miljöbalken kan utöva tillsyn.
  • MÖD 2004:74:Tillsynsavgift-----En miljönämnds arbete med utformandet av ett remissvar i ett tillståndsärende som prövades av en länsstyrelse bedömdes inte utgöra en del av nämndens tillsynsverksamhet, varför nämnden inte kunde ta ut tillsynsavgift för detta arbete. Att miljönämnden är tillsynsmyndighet för den aktuella verksamheten ändrade inte denna bedömning.
  • MÖD 2006:56:Avgift för prövning och tillsyn-----En kommunal nämnd hade tagit ut tillsynsavgift efter det att Vägverket inkommit med anmälan om uppläggning av inerta massor (SNI-kod 90.007-2) som uppkommit vid dikning. Vägverket överklagade tillsynsavgiften och åberopade att massorna vid provtagning visat sig vara utan förorening varför anmälan varit onödig och avgift inte bort tagits ut. Miljööverdomstolen fann att nämnden inte hade haft anledning att utgå från annat än att anmälan avsåg inert avfall för anläggningsändamål där föroreningsrisken var ringa. Vid sådant förhållande har nämnden rätt att ta ut avgift för sin tillsynsinsats även om det i efterhand skulle framkomma att inte ens ringa föroreningsrisk funnits.
  • MÖD 1999:4:Prövningsavgift vid tillståndsansökan-----Talan mot beslut om prövningsavgift får inte föras särskilt. Omprövning av avgiften kan däremot ske i samband med handläggningens avslutande.
  • MÖD 2003:40:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken-----Ett bolag som av länsstyrelsen blivit påförd en tillsynsavgift yrkade att den skulle sättas ned, dels med hänsyn till att bolagets verksamhet under det aktuella året varit begränsad i förhållande till vad tillståndet medgav, dels med hänsyn till att tillsynsbehovet varit ringa då bolagets verksamhet var registrerad enligt EMAS och certifierad enligt ISO 14001. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att avgiften skall bestämmas med utgångspunkt i vad som föreskrivs i tillståndsbeslutet om tillåten produktionsmängd eller motsvarande. Att bolaget inte utnyttjat hela den tillståndsgivna produktionsvolymen kan inte antas ha medfört att behovet av tillsyn över verksamheten minskat väsentligt. Bolaget hade inte heller visat att tillsynsbehovet på grund av bolagets interna miljöledningssystem väsentligen understigit vad som är normalt i branschen. MÖD fann att skäl saknades att sätta ned avgiften. (Se även dom samma dag i mål nr M 2426-01).
  • MÖD 2004:77:Avgift för prövning och tillsyn-----Målet gällde om en tillståndspliktig deponi för farligt avfall var skyldig att erlägga avgift för prövning och tillsyn till länsstyrelsen enligt reglerna för tillståndspliktiga deponier, trots att deponin sluttäckts och inget avfall längre tillfördes. Miljööverdomstolen fann främst med hänsyn till det efterbehandlingsansvar som verksamhetsutövaren har enligt deponeringsförordningen att deponin fortfarande var att anse som en fortgående miljöfarlig verksamhet och att aktuell avgiftsskyldighet således förelåg. I målet var även fråga om avgiftens storlek. En ledamot var skiljaktig i frågan om avgiftens storlek.
  • MÖD 2003:49:Avgift för prövning och tillsyn-----Miljönämnden hade tagit ut en avgift för tillsyn över djurhållning motsvarande fyra timmars arbete (1 850 kr), vilket fastställdes av länsstyrelsen och miljödomstolen. Verksamhetsutövarna överklagade och menade bl.a. att avgiften skulle upphävas därför att den i stor utsträckning var hänförlig till ett ärende om miljösanktionsavgift. Detta ärende hade slutat med att miljödomstolen (i ett annat mål) hade undanröjt miljösanktionsavgiften eftersom det saknades formella förutsättningar för sådan. Mot denna bakgrund ansåg Miljööverdomstolen att tillsynsavgiften skulle sättas ned till 1 000 kr med stöd av 9 kap. 3 § förordningen om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
  • MÖD 2013:46:Tillsynsavgift ----- Tillsynsmyndigheten har i enlighet med 26 kap. 1 § och 2 kap. 5 § miljöbalken ansetts ha rätt att utöva tillsyn över energianvändningen i en viss verksamhet. En tillsynsavgift baserad på att förnybar energi inte använts i verksamheten har, mot bakgrund av den motprestation som utförts i förhållande till avgiften, ansetts utgöra en avgift och inte varit att se som en skatt. Grund för avgiftsuttag har därför funnits.
  • MÖD 2003:76:Miljösanktionsavgift och tillsynsavgift-----Kajerna i två hamnar har använts för lastning utan anknytning till huvudverksamheten på fastigheterna. Då verksamheten visserligen har varit mycket ringa (ett fåtal anlöp per år) men inte helt obetydlig, har den bedömts utgöra sådan hamn som omfattas av tillståndsplikt. Med ändring av miljödomstolens dom fastställde därför Miljööverdomstolen länsstyrelsens beslut om miljösanktionsavgift för utebliven miljörapport för verksamheten. Länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift för den ena hamnen fastställdes, medan den för den andra hamnen jämkades med hänvisning till verksamhetens ringa omfattning.
  • MÖD 2017:36:Tillsynsavgift enligt miljöbalken ----- Mark- och miljööverdomstolen har, i likhet med mark- och miljödomstolen, ansett att en tillsynsmyndighet inte kan få kostnader för arbete med att upprätta en ansökan om utdömande av vite ersatt med stöd av 27 kap. 1 § miljöbalken.

[K27]1 a §  Av lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn framgår att föreskrifter om avgifter för kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 får meddelas. Lag (2022:1108).

Skyldighet att ersätta en myndighets kostnader

[K27]2 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att ersätta en myndighets kostnader.

[S2]Bestämmelser om skyldighet att ersätta en myndighets kostnader finns också i 10 kap. 16 §, 25 kap. 8 § samt 26 kap. 22 § andra stycket och 22 b § 2.Lag (2010:1542).

[K27]3 §  Alla som är skyldiga att betala avgift enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 1 § första stycket eller som är skyldiga att ersätta kostnader enligt 2 § första stycket eller 26 kap. 22 § andra stycket skall lämna de uppgifter som behövs för att avgiftens eller ersättningens storlek skall kunna bestämmas. Uppgifterna skall lämnas till den myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning regeringen eller efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver.

Renhållningsavgift

[K27]4 §  Kommunen får meddela föreskrifter om att avgift ska betalas för

  1. insamling, transport och behandling av avfall som enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken utförs av kommunen eller den som kommunen anlitar,
  2. åtgärder som kommunen vidtar i syfte att informera hushåll och verksamhetsutövare som producerar avfall som kommunen ansvarar för enligt 15 kap. 20 § om avfallshantering och avfallsförebyggande åtgärder, och
  3. åtgärder som kommunen vidtar för att underlätta insamling och sortering av återanvändbara produkter från hushåll och verksamhetsutövare som producerar avfall som kommunen ansvarar för enligt 15 kap. 20 §.

[S2]Avgiften ska efter beslut av kommunen betalas till kommunen eller till den som utför renhållningen.

[S3]Särskilda bestämmelser om avgift för hantering av avfall från fartyg finns i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg. Lag (2021:881).

Prop. 2019/20:156: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för kommunen att ta ut avgifter för den avfallshantering som kommunerna är skyldiga att utföra och för vissa avfallsförebyggande åtgärder.

I första stycket införs en punktuppställning. Uttrycket ”utförs av kommunen eller den som kommunen anlitar” ersätter uttrycket ”genom deras försorg”. Ändringen är endast språklig.

Punkt 1 motsvarar i sak det nuvarande första stycket. Det görs även en ändring som innebär ...

Prop. 2020/21:198: Paragrafen innehåller ett bemyndigande för kommunen att ta ut avgifter för den avfallshantering som kommunerna är skyldiga att utföra och för vissa avfallsförebyggande åtgärder.

I första stycket andra punkten görs ett tillägg som innebär att renhållningsavgiften även får avse information om avfallshantering när det gäller sådant avfall som kommunen ...

  • MÖD 2003:117:Renhållningsavgift-----En fastighetsägare ägde en fritidsfastighet som utnyttjades i begränsad omfattning. Dispens lämnades från sophämtning, dvs. befrielse gavs från skyldigheten att till kommunen lämna avfall för bortforsling och slutlig behandling. När det gällde s.k. utsorterat avfall (bl.a. farligt avfall och restmetall) skulle detta lämnas till den kommunala återvinningsgården eller hämtas vid fastigheten minst en gång per år. Frågan i målet gällde om dispensen medförde att inte heller grundavgift, som tas ut för att bekosta återvinningsstationer, transporter och behandling av sådant avfall, skulle erläggas. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att utrymmet enligt 27 kap. 4 § miljöbalken för en kommun att ta ut renhållningsavgift vidgats något jämfört med vad som gällde enligt praxis under renhållningslagen (jmf RÅ 1995 ref. 62). MÖD konstaterade att det vid nyttjandet av fastigheten uppkom avfall som inte omfattades av dispensen och som fastighetsägaren inte själv kunde omhänderta på ett godtagbart sätt. Kommunen hade därför rätt att ta ut grundavgift. Jfr MÖD 2003:115 (M 8540-02)
  • MÖD 2003:37:Renhållningsavgift-----En enskild person debiterades renhållningsavgift av en kommun. Miljööverdomstolen fann att laga grund för detta saknades då han enligt de kommunala bestämmelserna varken var lagfaren ägare till fastigheten under den tid som beslutet avsåg eller medgett att betalningsskyldigheten fördes över på honom.
  • MÖD 2003:115:Renhållningsavgift-----En fastighetsägaren hade medgetts uppehåll med sophämtning pga. att fritidsfastigheten inte skulle nyttjas under en sammanhängande period av tolv månader. Frågan i målet gällde om detta medförde att inte heller grundavgift, som tas ut för att bekosta återvinningsstationer m.m., skulle erläggas. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att utrymmet enligt 27 kap. 4 § miljöbalken för en kommun att ta ut renhållningsavgift vidgats något jämfört med vad som gällde enligt praxis under renhållningslagen (jfr RÅ 1995 ref. 62). För att en avgift ska kunna debiteras krävs att kommunen fullgör eller tillhandahåller en renhållningstjänst i förhållande till den enskilde. Om så är fallet, måste fastighetsägaren för att undvika avgiftsskyldighet visa att tjänsten inte tas i anspråk eller att han på objektiva grunder saknar behov av den. Fastighetsägaren bedömdes i detta fall sakna sådant behov, då han hade medgetts uppehåll med sophämtning p.g.a. att fritidsfastigheten inte skulle nyttjas under en sammanhängande period av tolv månader. Kommunens krav på grundavgift ogillades därför. Jfr MÖD 2003:117 (M 8542-02)

[K27]5 §  En avgift som avses i 4 § första stycket ska vara årlig eller på annat sätt periodisk. Om avgiften avser insamling, transport och behandling vid enstaka tillfällen, får kommunen besluta att avgiften ska betalas särskilt för varje tillfälle.

[S2]Den avgift som avses i 4 § första stycket 1 ska bestämmas till högst det belopp som behövs för att täcka nödvändiga kostnader för den infrastruktur som behövs för avfallshantering samt nödvändiga planerings-, kapital- och driftskostnader för renhållningen. Från dessa kostnader ska kostnaderna för användning av anläggningar eller utrustning för andra ändamål än renhållning räknas av. Även ersättning för avfallshantering som producenter eller producentansvarsorganisationer betalar enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna balk ska räknas av. Avgiften får tas ut på ett sådant sätt att återanvändning, återvinning eller annan miljöanpassad avfallshantering främjas.

[S3]Avtalar kommunen med någon annan att utföra renhållningen, får avtalet läggas till grund för beräkning av avgiften, om kostnaden därigenom inte blir väsentligt högre än om kommunen själv utför renhållningen. Lag (2022:1100).

Prop. 2019/20:156: Paragrafen innehåller närmare bestämmelser om grunderna för beräkningen av renhållningsavgiften.

Ändringen i första stycket innebär att en engångskostnad får tas ut om avgiften avser behandling, dvs. även när avfallet behandlas i syfte att återvinnas. Med behandling avses detsamma som behandla avfall i 15 kap. 6 §.

I andra stycket görs en följdändring till ändringen i 4 § som innebär att en hänvisning görs till 4 § första stycket 1. Det görs ...

Prop. 2021/22:219: Paragrafen innehåller bestämmelser om renhållningsavgiften.

I andra stycket görs ett tillägg när det gäller hur de kostnader som ligger till grund för avgiften ska beräknas. Tillägget innebär att ersättning för avfallshantering som producenter eller producentansvarsorganisationer betalar enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken ska räknas av. Vid tillämpningen av denna paragraf ska med producent avses detsamma som i 15 kap. 8 a §. Vad som avses med producentansvarsorganisation ...

  • MÖD 2003:37:Renhållningsavgift-----En enskild person debiterades renhållningsavgift av en kommun. Miljööverdomstolen fann att laga grund för detta saknades då han enligt de kommunala bestämmelserna varken var lagfaren ägare till fastigheten under den tid som beslutet avsåg eller medgett att betalningsskyldigheten fördes över på honom.
  • MÖD 2000:20:Ansökan om befrielse från hämtning av hushållsavfall; nu fråga om återförvisning på grund av rättegångsfel-----Miljööverdomstolen återförvisade mål om avgift och dispens från sophämtningsskyldighet eftersom länsstyrelsen och miljödomstolen inte fullgjort sin utredningsskyldighet enligt förvaltningsprocesslagen.

[K27]6 §  Avgift enligt 4 § första stycket skall betalas enligt den taxa som kommunfullmäktige antar.

[S2]I taxan skall anges hur avgiften skall bestämmas när taxan i övrigt saknar tillämplig bestämmelse om avgift. De grunder som anges i 5 § skall då beaktas.

[S3]Taxan skall innehålla bestämmelser om vem som är avgiftsskyldig och till vem avgiften skall betalas.

  • MÖD 2003:37:Renhållningsavgift-----En enskild person debiterades renhållningsavgift av en kommun. Miljööverdomstolen fann att laga grund för detta saknades då han enligt de kommunala bestämmelserna varken var lagfaren ägare till fastigheten under den tid som beslutet avsåg eller medgett att betalningsskyldigheten fördes över på honom.
7 § Har upphävts genom lag (2021:881).

Bygdeavgift och fiskeavgift

[K27]8 §  Bestämmelser om bygdeavgift och fiskeavgift finns i 6 kap. lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

Tillträde för att fullgöra en myndighets uppgifter

[K28]1 §  En myndighet och den som på myndighetens uppdrag utför ett arbete har rätt att få tillträde till fastigheter, byggnader, andra anläggningar och transportmedel och där utföra undersökningar och andra åtgärder för att fullgöra uppgifter

  1. enligt denna balk,
  2. enligt EU-förordningar inom balkens tillämpningsområde, eller
  3. som ingår i sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 26 kap. 30 §.

[S2]Bestämmelser om rätt till ersättning för skada och intrång finns i 31 kap. 10 §. Lag (2020:627).

Tillträde för att utföra kompensationsåtgärder m.m.

[K28]2 §  Om någon enligt 7 kap. 7 § fjärde stycket eller 16 kap. 9 § är skyldig att utföra undersökningar, kompensationsåtgärder eller andra åtgärder på annans fastighet, byggnad eller annan anläggning, får länsstyrelsen besluta att tillträde skall lämnas under viss tid.

[S2]Den som utför undersökningarna eller åtgärderna skall betala ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning skall väckas vid mark- och miljödomstol. Lag (2010:923).

Tillträde för att utreda en verksamhets verkningar

[K28]3 §  Länsstyrelsen får, om det finns skäl för det, besluta att tillträde till annans mark skall lämnas under viss tid, om någon som bedriver eller avser att bedriva verksamhet eller vidta en åtgärd vill utreda verkningarna av verksamheten eller åtgärden genom mätningar eller annat undersökningsarbete på fastigheten.

[S2]Den som bedriver eller avser att bedriva verksamheten eller åtgärden skall betala ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning skall väckas vid mark- och miljödomstol.

[S3]Länsstyrelsen får kräva att den som skall utföra undersökningen ställer säkerhet för framtida ersättningsanspråk innan arbetet påbörjas. Om säkerhet ställs får länsstyrelsen förordna att arbetena får påbörjas även om beslutet om tillträde överklagas. Lag (2010:923).

Tillträde för att utföra förebyggande och avhjälpande åtgärder

[K28]4 §  Om någon som bedriver eller avser att bedriva verksamhet eller vidta en åtgärd åläggs att vidta sådana försiktighetsmått och skyddsåtgärder på annans mark, byggnad eller annan anläggning, som behövs för att förebygga eller minska skada av verksamheten, får länsstyrelsen besluta att tillträde får ske under viss tid till en fastighet eller anläggning som ägs eller innehas av någon annan för att där utföra sådana åtgärder.

[S2]Den som vidtar försiktighetsmått eller skyddsåtgärder skall betala ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning skall väckas vid mark- och miljödomstol. Om beslut om tillträde meddelas i ett mål om tillstånd till en vattenverksamhet, skall frågan om ersättning prövas i målet. Lag (2010:923).

Tillträde för avhjälpande

[K28]5 §  Länsstyrelsen får besluta att den som på en fastighet, byggnad eller anläggning ska vidta en åtgärd för att enligt 10 kap. avhjälpa en miljöskada ska ha rätt till tillträde till fastigheten, byggnaden eller anläggningen under en viss tid.

[S2]Den som utför åtgärden ska betala ersättning för skada och intrång om inte fastighetsägaren eller innehavaren av särskild rätt själv har kostnadsansvar för åtgärden. Talan om ersättning ska väckas vid mark- och miljödomstolen. Lag (2019:494).

Prop. 2018/19:95: Den som utför åtgärden ska betala ersättning för skada och intrång om inte fastighetsägaren eller innehavaren av särskild rätt själv har kostnadsansvar för åtgärden. Talan om ersättning ska väckas vid mark- och miljödomstolen.

I paragrafen ges ett rättsligt stöd för att tvångsvis genomföra åtgärder för att avhjälpa en miljöskada.

Första stycket ändras så att kravet på att det ska finnas en skyldighet enligt 10 kap. att vidta en ...

  • NJA 2009 s. 41:Ett konkursbo har ansetts ställa en lokal som hyrts av konkursgäldenären till hyresvärdens förfogande genom en förklaring att boet inte gjorde anspråk på lokalen, oavsett att i lokalen fanns lösöre som konkursboet avstod från, att lokalen var delvis uthyrd i andra hand och att det i lokalen fanns miljöfarligt avfall som konkursboet lät föra bort efter den dag som lokalen enligt boets meddelande ställts till hyresvärdens förfogande (12 kap. 31 § femte stycket jordabalken).

Aktsamhetskrav

[K28]6 §  Åtgärder enligt 1-5 §§ skall utföras så att minsta skada och intrång orsakas.

[S2]Tillträde till bostäder får endast ske i den utsträckning det behövs för att förebygga eller undanröja olägenheter för människors hälsa.

Förbud mot att rubba utrustning

[K28]7 §  Om en mätapparat eller liknande utrustning behöver sättas ut vid undersökningar enligt 1-5 §§ får förbud vid vite meddelas att rubba eller skada utrustningen. Detsamma gäller om utrustning för pumpning eller liknande behöver sättas ut.

Hjälp av Polismyndigheten

[K28]8 §  Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för tillträde och åtgärder enligt 1-5 §§.

Tillträde till vattenståndsmätare m.m.

[K28]9 §  Den som är beroende av hur en vattenverksamhet bedrivs, allmän åklagare och tjänsteman vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut har rätt att få tillträde till platser för vattenståndsmätare, vattenmätare eller observationsrör samt att ta del av anteckningar som verksamhetsutövaren är skyldig att föra om vattenstånd, vattnets avrinning eller de vattenmängder som har tillgodogjorts.

[S2]Tjänstemän hos Havs- och vattenmyndigheten och fisketillsynsmän som har förordnats för detta ska ges tillfälle att utöva tillsyn över att ett villkor till skydd för fisket fullgörs. Lag (2011:608).

Särskild tvångsrätt för vattenverksamhet

[K28]10 §  Den som utför eller skall utföra en vattenverksamhet kan av mark- och miljödomstolen ges rätt att utföra anläggningar eller åtgärder inom fastigheter som tillhör någon annan och ta i anspråk mark eller annat utrymme för detta, när det är fråga om

  1. vattenverksamhet som utförs av staten, kommuner eller vattenförbund och som är önskvärda från hälso- eller miljösynpunkt eller som främjar fisket,
  2. vattenverksamhet för att motverka förorening genom avloppsvatten,
  3. vattenverksamhet som avser tillgodogörande av yt- eller grundvatten,
  4. vattenreglering,
  5. vattenverksamhet som avser allmän farled eller allmän hamn, eller
  6. markavvattning.

[S2]Ett område som tas i anspråk enligt första stycket får lösas in, om det skall ingå i en strömfallsfastighet.

[S3]Har rätten upphört enligt denna paragraf att med annat än äganderätt ta annans fastighet i anspråk, skall anläggningar som har uppförts eller placerats inom fastigheten tillfalla fastighetsägaren utan lösen, om de inte har förts bort inom ett år från upphörandet. Lag (2010:923).

  • MÖD 2003:32:Tillstånd till vattenverksamhet; nu fråga om provverksamhet----- Miljödomstolen meddelade tillstånd till vattenuttag ur en å för infiltration i en ås samt vattenuttag ur denna. Yrkandet om att få anlägga fyra bassänger inom infiltrationsområdet bifölls medan yrkandet om ytterligare fyra bassänger på annan fastighet ogillades. Miljööverdomstolen (MÖD) ändrade tillståndet till att även avse de senare bassängerna. Domstolen uttalade däremot vad gäller tvångsrätt att en av sökanden vid miljödomstolen gjord framställan om rätt att få ta områdena i anspråk för bassängerna hade utgjort en begäran om särskild tvångsrätt enligt 28 kap. 10 § miljöbalken. Eftersom miljödomstolen inte hade prövat detta yrkande ansåg MÖD att det förekommit grovt rättegångsfel och återförvisade frågan till miljödomstolen för fortsatt behandling.
  • NJA 2000 s. 57:Genom kungl brev 1810 och 1812 ålades Götha Canal Bolag att anlägga och för all framtid underhålla en vindbrygga över kanalen. Fråga om denna skyldighet utgör ett servitut och om den kan upphävas genom fastighetsreglering.
  • MÖD 2022:21:Vattenrättslig rådighet ----- Ett bolag har ansökt om tillstånd enligt 11 kap. 19 § miljöbalken för att riva ut en damm och för att i samband med detta iordningställa ett naturlikt sjöutlopp. Fastigheten som dammen är belägen på ägs av annan, varför bolaget samtidigt yrkat tvångsrätt enligt 28 kap. 10 § första stycket 4 miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen har, till skillnad från mark- och miljödomstolen, bedömt att regelverket kan ge utrymme för att bevilja tvångsrätt och funnit att bolaget därmed har erforderlig rådighet. Mark- och miljööverdomstolen har därför undanröjt mark- och miljödomstolens avvisningsbeslut samt återförvisat målet dit för fortsatt behandling.
  • NJA 2012 s. 362:För att någon ska få bedriva vattenverksamhet krävs rådighet över vattnet där verksamheten ska bedrivas. Sådan rådighet är en förutsättning för att en ansökan om tillstånd till vattenverksamheten ska kunna prövas (processförutsättning). Fråga i ett mål hur sökandens rådighet ska prövas när omständigheter som sökanden åberopar till stöd för sin rådighet även har betydelse för bedömningen av ansökan i sak. 2 kap. 5 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

Tillträde för att underhålla en vattenanläggning

[K28]11 §  Den som är skyldig att underhålla en vattenanläggning har rätt att nyttja annans mark eller annat utrymme för arbeten eller åtgärder som behövs för att underhållsskyldigheten skall kunna fullgöras.

[S2]Den underhållsskyldige skall betala ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning skall väckas vid mark- och miljödomstol. Lag (2010:932).

Rätt att använda annans vattenanläggning

[K28]12 §  Om det inte medför en väsentlig olägenhet för ägaren av en vattenanläggning, kan någon annan ges rätt att ändra anläggningen eller att använda den för en egen vattenverksamhet eller för att förebygga eller minska skador av en egen vattenverksamhet. Skall anläggningen ändras, har ägaren rätt att utföra ändringen och få ersättning för kostnaderna.

[S2]Den som ges rätt att använda en anläggning skall ge anläggningens ägare skälig ersättning för rätten att använda anläggningen.

Förbud mot fiske

[K28]13 §  Förbud mot fiske inom ett visst område får meddelas i samband med beslut om anordningar för att främja fisket eller för att förebygga skador på fisket.

Skyldighet att upplåta plats för lagring av koldioxid

[K28]14 §  Den som driver en verksamhet med geologisk lagring av koldioxid är skyldig att på skäliga villkor lagra koldioxid åt andra innehavare av koldioxid, om lagringsplatsen har kapacitet för det.

[S2]Vid bedömningen av om villkoren är skäliga ska hänsyn tas till

  1. den kapacitet som är eller rimligen kan göras tillgänglig i lagringsplatsen,
  2. behovet av att samordna olika tekniker,
  3. verksamhetsutövarens och andras behov av lagringskapacitet, och
  4. påverkan på andra som använder lagringsplatsen eller bedriver en verksamhet som har samband med lagringsplatsen. Lag (2012:430).

Prop. 2011/12:125: Paragrafen är ny. Med bestämmelserna genomförs CCS-direktivets artikel 21 punkterna 1, 2 a och 3 i fråga om lagringsplatser.

I paragrafen regleras verksamhetsutövarens skyldighet att på skäliga villkor lagra koldioxid åt annan. Frågan om när villkoren ska anses skäliga behandlas i avsnitt 11.10. Om det inte finns ledig kapacitet och inte heller sådan kapacitet rimligen kan göras tillgänglig i lagringsplatsen, ...

[K28]15 §  Om en verksamhetsutövare som avses i 14 § nekar att lagra koldioxid åt någon annan på grund av bristande kapacitet eller för att anslutning inte är möjlig, ska verksamhetsutövaren

  1. ange skälen för sitt nekande, och
  2. om det inte försämrar säkerheten vid transport eller lagring, mot skälig ersättning göra de förbättringar och vidta de åtgärder i övrigt som behövs för att möjliggöra lagring åt andra. Lag (2012:430).

Prop. 2011/12:125: Paragrafen är ny. Med bestämmelsen genomförs CCS-direktivets artikel 21 punkt 4 i fråga om lagringsplatser. När verksamhetsutövaren får en begäran om att lagra koldioxid åt annan måste verksamhetsutövaren pröva om det finns ledig kapacitet. Det kan också vara så att anslutning inte är möjligt, t.ex. på grund av de tekniska förutsättningarna. Det finns dock ingen ovillkorlig rätt att neka lagring på grund av att anslutning inte är möjligt. Vid ett nekande att lagra koldioxid på grund av bristande ...

[K28]16 §  Skyldigheterna enligt 14 och 15 §§ gäller inte geologisk lagring av koldioxid för forskningsändamål av mindre än 100 000 ton koldioxid. Lag (2012:430).

Prop. 2011/12:125: Paragrafen är ny. Enligt CCS-direktivets artikel 2 punkt 2 ska direktivet inte tillämpas på geologisk lagring av koldioxid med en sammanlagd planerad lagring på under 100 000 ton som görs för forskning, utveckling eller provning av nya produkter eller processer. Sådan lagring bör därför inte omfattas av skyldigheten att lagra koldioxid åt annan.

I ...

[K28]17 §  Frågor om skyldigheterna enligt 14 och 15 §§ prövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (2012:430).

Prop. 2011/12:125: Paragrafen är ny och innehåller en upplysning om att regeringen utser den myndighet som ska pröva tvister om skyldigheter för verksamhetsutövaren att lagra koldioxid åt andra. En sådan prövningsmyndighet behövs för ett genomförande av artikel 22 punkt 1 i CCS-direktivet.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 11.10.2.

[K28]18 §  I samband med en prövning enligt 17 § ska verksamhetsutövaren och den som vill lagra koldioxid i verksamhetsutövarens lagringsplats på prövningsmyndighetens begäran tillhandahålla de tekniska och ekonomiska uppgifter som behövs för prövningen. Lag (2012:430).

Prop. 2011/12:125: Paragrafen är ny. Vid en prövning av skyldigheten att lagra koldioxid åt annan och skyldigheten att vidta eventuella förbättringsåtgärder måste prövningsmyndigheten få tillgång till de tekniska och ekonomiska uppgifter som behövs för prövningen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 11.10.2.

[K28]19 §  Prövningsmyndigheten får förelägga verksamhetsutövaren att tillhandahålla de uppgifter som avses i 18 §. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. Lag (2012:430).

Prop. 2011/12:125: Paragrafen är ny. En begäran i samband med prövning enligt 17 § är inte att betrakta som tillsyn i enlighet med 26 kap. miljöbalken och bestämmelserna om vite i det kapitlet går därför inte att tillämpa. För att säkerställa att prövningsmyndigheten får det underlag som behövs för prövningen bör prövningsmyndighetens få förelägga verksamhetsutövaren att tillhandahålla de uppgifter som avses i 28 kap. 17 §. Ett sådant föreläggande ...

SJÄTTE AVDELNINGEN

PÅFÖLJDER

29 kap. Straffbestämmelser och förverkande

[K29]1 §  För miljöbrott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet

  1. orsakar att det i mark, vatten eller luft släpps ut ett ämne som typiskt sett eller i det enskilda fallet medför eller kan medföra
    1. en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse, eller
    2. någon annan betydande olägenhet i miljön,
  2. förvarar ett ämne eller hanterar avfall på ett sätt som kan medföra en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse eller som kan medföra någon annan betydande olägenhet i miljön,
  3. orsakar en betydande olägenhet i miljön genom buller, skakning eller strålning, eller
  4. bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd som ändrar yt- eller grundvattennivån på ett sätt som skadar eller kan skada människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse eller som medför eller kan medföra någon annan betydande olägenhet i miljön.

[S2]Är brottet grovt, döms för grovt miljöbrott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har medfört eller kunnat medföra varaktiga skador av stor omfattning, om gärningen annars varit av särskilt farlig art eller innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag eller om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet, har gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag.

[S3]För försök eller förberedelse till grovt miljöbrott döms till ansvar enligt 23 kap.brottsbalken.

[S4]Om en behörig myndighet har tillåtit förfarandet, eller om förfarandet är allmänt vedertaget eller med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt, döms inte till ansvar enligt denna paragraf. Lag (2016:341).

Prop. 2010/11:76: Paragrafen straffbelägger miljöbrott och ger därvid besked om bl.a. straffbara gärningsformer och tillämpningsområde samt anger vad som särskilt ska beaktas vid bedömande av brottets svårhetsgrad. Genom ett nytt, tredje stycke har försök och förberedelse till grovt miljöbrott straffbelagts. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.2.

Prop. 2015/16:35: Paragrafen innehåller bestämmelser om straff för miljöbrott. Ändringen i första stycket 2 innebär att det straffbara området utökas till att omfatta förvaring av ämnen och hantering av avfall som kan medföra en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse eller som kan medföra någon annan betydande olägenhet i miljön. I gällande rätt omfattas endast förvaring av ämnen samt sådan hantering av avfall som innebär förvaring och ...

  • NJA 2006 s. 188:Ett bolag som har tillstånd att till vatten släppa ut en viss mängd fosfatfosfor angivet dels som ett riktvärde per dygn avseende medelvärde per månad, dels som ett gränsvärde per dygn avseende medeltal för kalenderår, har till följd av olika omständigheter släppt ut omkring en tredjedel av tillåten årsmängd under loppet av något dygn. Eftersom meddelade villkor inte överträtts har ansvar för vållande till miljöstörning inte ansetts föreligga och ett yrkande om att bolaget skulle åläggas företagsbot har ogillats.
  • NJA 2011 s. 39:Oaktsamt miljöbrott.
  • RH 2011:54:En näringsidkares underlåtenhet att förebygga miljöbrott i verksamheten har föranlett företagsbot.
  • NJA 2003 s. 659:Fråga om ett utsläpp av dieselolja har kunnat medföra sådana hälsorisker för människor eller sådana skador på djur eller växter som inte är av ringa betydelse. 29 kap. 2 § MB.
  • NJA 2005 s. 263:Fråga om förorening av mark, vatten och luft var att anse som grovt miljöbrott samt om påföljd för brottet.
  • RH 2013:48:Två personer har dömts för upprepade utsläpp av bekämpningsmedel i ett grusområde. Gärningarna har i förhållande till en av de tilltalade bedömts som grovt miljöbrott. Det grova miljöbrottet har ansetts vara ett brott av sådan art att det föreligger en presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Även fråga om företagsbot.
  • NJA 2001 s. 579:Fråga om ansvar för miljöbrottslighet och åläggande av företagsbot på grund av damning i samband med tillverkning av torvbriketter.
  • NJA 2004 s. 552:Bolag förvärvar fastighet på vilken det finns miljöfarliga ämnen. Fråga om bolagets företrädare därefter skall anses förvara ämnena i den mening som avses i 29 kap. 1 § första stycket 2 MB. Tillika fråga om förvaringen av ämnena har skett på sådant sätt som anges i paragrafen.
  • NJA 2022 s. 341:Ne bis in idem. En ansökan om utdömande av vite grundat på ett föreläggande att frakta bort uttjänta fordon har inte hindrat ett åtal för miljöbrott avseende förvaringen av fordonen i tiden före föreläggandet.
  • RH 2009:17:En man som tidigare bedrev tvätteriverksamhet hade i verksamheten tillstånd att använda det hälsofarliga ämnet tetrakloreten. Ämnet påvisades senare i en kommunal vattentäkt intill mannens fastighet. I avsaknad av utredning som visar på vilket sätt det hälsofarliga ämnet kommit ner i grundvattnet har fråga uppkommit om det kunde anses klarlagt att mannen förorsakat föroreningen och om verkan av s.k. eliminationsbevisning.
  • RH 2012:25:I syfte att bortskaffa mer än 2 000 liter lösningsmedel har ett antal fat med sådant medel penetrerats, välts och stuckits i brand i en grustäkt. Gärningen har bedömts som grovt miljöbrott. Även fråga om straffmätning.

[K29]2 §  För brott mot områdesskydd döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet

  1. i ett biotopskyddsområde bedriver en verksamhet eller vidtar någon annan åtgärd som kan skada naturmiljön och som är förbjuden enligt 7 kap. 11 § andra stycket,
  2. i ett strandskyddsområde uppför en byggnad eller vidtar någon annan åtgärd som är förbjuden enligt 7 kap. 15 §, eller
  3. orsakar en skada eller en risk för skada på eller annan olägenhet för de miljövärden som avses att skyddas i en nationalpark, ett naturreservat, ett kulturreservat, ett djur- och växtskyddsområde, ett vattenskyddsområde eller ett område som omfattas av ett interimistiskt förbud enligt 7 kap. 24 § genom att olovligen uppehålla sig i området eller där olovligen uppföra bebyggelse, stängsel eller upplag, utföra schaktning, muddring, uppodling, markavvattning, täkt, plantering eller avverkning, utöva jakt eller fiske, eller använda bekämpningsmedel.

[S2]Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 § eller 2 b §. Lag (2009:532).

Prop. 2008/09:119: Paragrafen följdändras med anledning av att nuvarande 7 kap. 16 § betecknas 7 kap. 15 §.

  • NJA 2006 s. 188:Ett bolag som har tillstånd att till vatten släppa ut en viss mängd fosfatfosfor angivet dels som ett riktvärde per dygn avseende medelvärde per månad, dels som ett gränsvärde per dygn avseende medeltal för kalenderår, har till följd av olika omständigheter släppt ut omkring en tredjedel av tillåten årsmängd under loppet av något dygn. Eftersom meddelade villkor inte överträtts har ansvar för vållande till miljöstörning inte ansetts föreligga och ett yrkande om att bolaget skulle åläggas företagsbot har ogillats.
  • NJA 2003 s. 659:Fråga om ett utsläpp av dieselolja har kunnat medföra sådana hälsorisker för människor eller sådana skador på djur eller växter som inte är av ringa betydelse. 29 kap. 2 § MB.
  • NJA 2001 s. 579:Fråga om ansvar för miljöbrottslighet och åläggande av företagsbot på grund av damning i samband med tillverkning av torvbriketter.

[K29]2 a §  För förseelse mot områdesskydd döms till böter den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift eller bestämmelse som med stöd av 7 kap. har meddelats eller i det enskilda fallet beslutats för skyddet av en nationalpark, ett naturreservat, ett kulturreservat, ett biotopskyddsområde, ett djur- och växtskyddsområde, ett strandskyddsområde eller ett vattenskyddsområde. Detsamma skall gälla den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot ett interimistiskt förbud enligt 7 kap. 24 §.

[S2]Ansvar skall inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1, 2 eller 2 b §. Lag (2006:1014).

[K29]2 b §  För artskyddsbrott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet

  1. dödar, skadar, fångar eller stör djur, tar bort eller skadar ägg, rom eller bo, skadar eller förstör djurs fortplantningsområde eller viloplats i strid med en föreskrift om förbud som regeringen har meddelat med stöd av 8 kap. 1 §,
  2. tar bort, skadar eller tar frö eller annan del av en växt i strid med en föreskrift om förbud som regeringen har meddelat med stöd av 8 kap. 2 §,
  3. sätter ut ett djur eller en växt i naturmiljön i strid med en föreskrift om förbud som regeringen har meddelat med stöd av 8 kap.4 § första stycket 1 och andra stycket,
  4. transporterar eller på annat sätt förflyttar, importerar, exporterar, förvarar, förevisar, preparerar, använder i vinstsyfte, förvärvar, säljer, hyr ut, byter eller byter ut, erbjuder sig att köpa, saluför eller innehar för försäljning djur, växt, ägg, rom, frö eller bo, eller del eller produkt därav, eller annan vara,
    1. i strid med artikel 8.1, 8.5 eller 9.1 rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem, eller
    2. i strid med en föreskrift om förbud eller tillstånd som regeringen har meddelat med stöd av 8 kap.4 § första stycket 2 och andra stycket, eller
  5. bryter mot ett villkor eller en bestämmelse som i det enskilda fallet har beslutats med stöd av
    1. artikel 8.3 eller 9.2 jämförd med artikel 11.3 rådets förordning (EG) nr 338/97, eller
    2. en föreskrift som avses i 4 b.

[S2]Är brottet grovt, döms för grovt artskyddsbrott till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har avsett en särskilt hotad, sällsynt eller annars skyddsvärd art eller om det har utgjort led i en brottslighet som utförts systematiskt och under lång tid, i stor omfattning eller i vinstsyfte.

[S3]För försök eller förberedelse till grovt artskyddsbrott döms till ansvar enligt 23 kap.brottsbalken.

[S4]Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §. Lag (2018:1427).

Prop. 2010/11:76: Paragrafen straffbelägger artskyddsbrott och ger därvid besked om bl.a. straffbara gärningsformer och tillämpningsområde samt anger vad som särskilt ska beaktas vid bedömande av brottets svårhetsgrad. Genom ett nytt, tredje stycke har försök och förberedelse till grovt artskyddsbrott straffbelagts. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.2.

Prop. 2017/18:211: Paragrafen behandlas i avsnitt 5.3.

Eftersom samtliga bemyndiganden om föreskrifter för hantering av djur- och växtarter till skydd för vilt levande djur- och växtarter eller naturmiljön samlas i en och samma paragraf, 8 kap. 4 §, ändras hänvisningen i 29 kap. 2 b § första stycket 3 så att hänvisning görs till 8 kap. 4 § första stycket 1 och andra stycket.

Eftersom 8 kap. 4 får en ny ...

  • RH 2014:19:I ett mål om artskyddsbrott har hovrätten funnit att brottet, mot bakgrund av bl.a. det intresse som är avsett att skyddas genom straffbestämmelsen och det förhållandet att gärningen skett i vinstsyfte inom en kommersiell verksamhet, har ett relativt högt straffvärde. Även med beaktande av den företagsbot som dömts ut har hovrätten därför kommit fram till att det av tingsrätten utdömda dagsbotsantalet inte bör sättas ned.
  • NJA 2012 s. 281:Artskyddsbrott avseende en uppstoppad duvhök. Ringa fall?
  • RH 2015:51:Artskyddsbrott avseende huggormar? Även fråga om straffrättsvillfarelse.
  • NJA 2016 s. 680:Artskyddsbrott. En person har åtalats för att han salufört skinn av prärievarg (canis latrans) under förespegling att det var exemplar av varg (canis lupus). Varg är, i motsats till prärievarg, en skyddad art. Utformningen av den i målet tillämpliga delen av straffbestämmelsen om artskyddsbrott i 29 kap. 2 b § miljöbalken, som i aktuellt avseende hänvisar till den s.k. CITES-förordningen, har ansetts strida mot det i legalitetsprincipen ingående kravet på att straffbestämmelser måste vara i tillräcklig grad tydliga. Personen har därför frikänts.

[K29]2 c §  För otillåten hantering av en invasiv främmande art döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet hanterar en invasiv främmande art på något sätt som beskrivs i artikel 7.1 a–h i förordning (EU) nr 1143/2014, och därigenom bryter mot förordningen eller föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 8 kap.4 § första stycket 3 och andra stycket. Vid grov oaktsamhet ska det dömas till ansvar endast om gärningen har medfört skada på eller olägenhet för människors hälsa eller miljön eller risk för sådan skada eller olägenhet.

[S2]Till ansvar enligt första stycket döms det inte om hanteringen är tillåten enligt barlastvattenlagen (2009:1165) eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. Lag (2018:1427).

Prop. 2017/18:211: Paragrafen, som är ny, innebär att en ny brottsrubricering, otillåten hantering av en invasiv främmande art, införs. Paragrafen behandlas i avsnitt 5.3.

Den brottsliga gärningen enligt paragrafens första stycke omfattar den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet hanterar en invasiv främmande art på något sätt som beskrivs i artikel 7.1 a–h i EU-förordningen och därigenom bryter mot förordningen ...

[K29]3 §  För miljöfarlig kemikaliehantering döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet tar befattning med en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt utan att vidta de skyddsåtgärder, produktval eller försiktighetsmått i övrigt som behövs på grund av produktens, organismens eller varans inneboende egenskaper och genom denna underlåtenhet orsakar eller riskerar att orsaka skada på människor eller i miljön.

[S2]För miljöfarlig kemikaliehantering döms även den som med uppsåt eller av oaktsamhet

  1. bryter mot ett förbud att sprida bekämpningsmedel enligt 14 kap. 7 §,
  2. bryter mot ett förbud eller en föreskrift om en skyddsåtgärd, ett produktval eller ett annat försiktighetsmått som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap.,
  3. på marknaden släpper ut ett tvätt- eller rengöringsmedel eller en tensid för ett sådant medel utan att följa en skyldighet enligt artikel 3 eller 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel,
  4. bryter mot en begränsning för att tillverka, släppa ut på marknaden eller använda ett ämne enligt artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 av den 20 juni 2019 om långlivade organiska föroreningar,
  5. i fråga om åtgärder för bortskaffande eller återvinning av avfall bryter mot artikel 7.2 eller 7.3 i förordning (EU) 2019/1021,
  6. i fråga om åtgärder för att hindra eller åtgärda läckage av fluorerade växthusgaser bryter mot bestämmelserna i artikel 3.2 eller 3.3 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser,
  7. i fråga om att återvinning av fluorerade växthusgaser ska utföras av certifierad personal eller personal med lämplig utbildning bryter mot en bestämmelse i artikel 8.1 eller 8.3 i förordning (EU) nr 517/2014,
  8. släpper ut en fluorerad växthusgas på marknaden eller använder en sådan gas och därigenom bryter mot ett förbud i artikel 11.1 eller 13 i förordning (EU) nr 517/2014,
  9. bryter mot en begränsning för att tillverka, släppa ut på marknaden eller använda ett ämne, som sådant eller ingående i en blandning eller i en vara, enligt artikel 67 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG,
  10. släpper ut en kemisk produkt eller ett explosivt föremål på marknaden utan att följa en skyldighet i artikel 35.1 eller 35.2 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006,
  11. i egenskap av att vara tillverkare, nedströmsanvändare eller någon som för in en kemisk produkt eller ett explosivt föremål till Sverige, släpper ut produkten eller föremålet på marknaden utan att följa en skyldighet i artikel 35.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008,
  12. bryter mot ett förbud eller en begränsning för att producera, använda, importera, exportera eller på marknaden släppa ut ett ämne, en produkt eller en utrustning enligt artikel 4, 5, 6, 15.1, 17.1, 20.1 eller 24.1 i Europaparla- mentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet,
  13. i fråga om åtgärder för återvinning och destruktion av ozonnedbrytande ämnen bryter mot artikel 22.1, 22.2 eller 22.4 i förordning (EG) nr 1005/2009,
  14. i fråga om åtgärder för att hindra eller minska läckage av ozonnedbrytande ämnen bryter mot artikel 23.1, 23.5 eller 23.6 i förordning (EG) nr 1005/2009,
  15. använder ett växtskyddsmedel utan att följa de villkor som framgår av märkningen enligt vad som krävs i artikel 55 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG,
  16. på marknaden släpper ut ett växtskyddsmedel eller ett hjälpämne som allmänheten får tillgång till, utan att se till att medlet eller ämnet innehåller sådana beståndsdelar som avskräcker från eller förhindrar konsumtion enligt vad som krävs i artikel 64.2 i förordning (EG) nr 1107/2009,
  17. på marknaden släpper ut ett växtskyddsmedel eller ett hjälpämne utan att följa en skyldighet i artikel 64.3 i förordning (EG) nr 1107/2009,
  18. på marknaden släpper ut en kosmetisk produkt i strid med ett förbud eller en begränsning i artikel 14, 15.1 eller 15.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter, om inte förekomsten av ett förbjudet ämne i en kosmetisk produkt kan anses tillåten enligt artikel 17 i samma förordning,
  19. på marknaden släpper ut en kosmetisk produkt utan att produkten har genomgått en säkerhetsbedömning i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 1223/2009, eller att en säkerhetsrapport har upprättats i enlighet med samma artikel,
  20. använder en biocidprodukt utan att följa de bestämmelser och villkor som följer av märkningen enligt vad som krävs i artikel 17.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter,
  21. på marknaden släpper ut en behandlad vara utan att följa en skyldighet i artikel 58.2 i förordning (EU) nr 528/2012, eller
  22. i egenskap av innehavare av ett produktgodkännande av en biocidprodukt inte ser till att produkten innehåller beståndsdelar som avskräcker från konsumtion enligt vad som krävs i artikel 69.1 andra stycket andra meningen i förordning (EU) nr 528/2012.

[S3]Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om

  1. ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §,
  2. ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 6 § eller om ansvar enligt 6 § inte ska dömas ut till följd av 6 § andra stycket, eller
  3. ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 9 § första stycket 9.Lag (2020:627).

Prop. 2011/12:59: I inledningen av andra stycket görs, i enlighet med Lagrådets synpunkter, en redaktionell ändring för att förtydliga bestämmelsens omfattning. I stycket utgår den nuvarande punkten 3 eftersom den angivna EUförordningen om ozonnedbrytande ämnen har upphävts och ersatts med den nya EU-förordning som anges i en ny punkt 12. Den nuvarande punkten 4 betecknas i den nya lydelsen som punkten 3.

I andra stycket införs två nya punkter, punkterna 4 och 5. Med ...

Prop. 2012/13:135: En ny bestämmelse införs i andra stycket punkten 18 som innebär att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet på marknaden släpper ut en kosmetisk produkt i strid med artikel 14, 15.1 eller 15.2 i kosmetikaförordningen ska fällas till ansvar för miljöfarlig kemikaliehantering.

Artikel 14.1 innehåller bestämmelser om vilka ämnen som kosmetiska produkter inte får innehålla eller endast får innehålla med vissa begränsningar. Vidare anges det i bestämmelsen vilka färgämnen, ...

[K29]3 a §  För olovlig kemikaliehantering döms till böter den som med uppsåt eller av oaktsamhet tar befattning med en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt i strid med ett förbud enligt en föreskrift som en myndighet har meddelat med stöd av regeringens bemyndigande enligt 14 kap.

[S2]Ansvar skall inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 eller 3 §. Lag (2006:1014).

[K29]3 b §  För kemikalieregistreringsbrott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet

  1. tillverkar eller importerar ett ämne, som sådant eller ingående i en blandning, utan att göra en registreringsanmälan och därigenom bryter mot artiklarna 5 och 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006,
  2. producerar eller importerar en vara utan att göra en registreringsanmälan och därigenom bryter mot artiklarna 5 och 7.1 i förordning (EG) nr 1907/2006,
  3. producerar eller importerar en vara utan att göra en registrerings- anmälan och därigenom bryter mot artikel 5 och ett beslut enligt artikel 7.5 i förordning (EG) nr 1907/2006,
  4. bryter mot en skyldighet att lämna eller uppdatera information enligt artikel 12.2 eller 22 i förordning (EG) nr 1907/2006, eller
  5. lämnar oriktig information i en registreringsanmälan eller i en handling som kompletterar en sådan anmälan, om det är fråga om en anmälan eller komplettering som avses i artikel 6, 7.1, 7.5, 20.2 tredje stycket, 22.1 och 2, 40.4 eller 41.4 i förordning (EG) nr 1907/2006 och informationen har betydelse för en myndighets eller enskilds riskbedömning eller för en myndighets utvärdering av ett ämnes risk för människors hälsa eller miljön.

[S2]Om brottet är grovt, döms för grovt kemikalieregistreringsbrott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om det har avsett stora mängder av ett ämne, har medfört eller kunnat medföra skador av stor omfattning eller av allvarlig art eller har pågått under lång tid. Lag (2010:742).

[K29]4 §  För otillåten miljöverksamhet döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet

  1. påbörjar eller bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd utan tillstånd eller godkännande eller utan att ha gjort en anmälan, eller efter att ha gjort en anmälan påbörjar en verksamhet eller åtgärd utan att följa en föreskriven tidsfrist, allt enligt vad som krävs i
    1. bestämmelsen i 7 kap. 28 a § om skydd för särskilda naturområden, om verksamheten eller åtgärden inte omfattas av ett tillstånd eller en dispens enligt bestämmelserna i 9 eller 11-15 kap.,
    2. föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 9 kap. 6 § om miljöfarliga verksamheter,
    3. bestämmelsen i 9 kap. 6 c § om anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheter,
    4. bestämmelserna i 11 kap. eller föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 11 kap. om vattenverksamheter,
    5. bestämmelsen i 11 kap. 9 b § tredje stycket om anmälningspliktiga vattenverksamheter,
    6. bestämmelsen i 11 kap. 22 § om att ta en anläggning för bortledande av grundvatten ur bruk,
    7. bestämmelsen i 12 kap. 6 § eller föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 12 kap. 6 § om att en verksamhet eller åtgärd ska anmälas för samråd,
    8. bestämmelsen i 13 kap. 12 § om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer och om att släppa ut produkter som innehåller eller består av sådana organismer på marknaden,
    9. föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 13 kap. 16 § om innesluten användning av genetiskt modifierade organismer,
    10. föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap. 8 § om hantering, införsel, utförsel, tillstånd, godkännande eller anmälan av kemiska produkter, biotekniska organismer eller varor,
    11. bestämmelserna i artikel 56 i förordning (EG) nr 1907/2006 om förutsättningar för att få använda ett ämne som anges i bilaga XIV till den förordningen eller släppa ut ett sådant ämne på marknaden,
    12. bestämmelserna i artikel 28.1 i förordning (EG) nr 1107/2009 om krav på produktgodkännande av växtskyddsmedel,
    13. bestämmelserna om krav på godkännande av biocidprodukter i artikel 17.1 i förordning (EU) nr 528/2012,
    14. föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 15 kap. 15 § om krav på tillstånd för yrkesmässig drift av en producentansvarsorganisation för avfall från elektriska och elektroniska produkter, eller
    15. bestämmelserna i 17 kap. om regeringens tillåtlighetsprövning, eller
  2. i egenskap av innehavare av det tillstånd eller det beslut om tillåtlighet, godkännande eller dispens som gäller för verksamheten eller åtgärden och som har meddelats med stöd av balken, förordning (EG) nr 1907/2006, förordning (EG) nr 1107/2009 eller förordning (EU) nr 528/2012 bryter mot ett villkor eller en bestämmelse i tillståndet eller i beslutet.

[S2]I fråga om ett villkor eller en bestämmelse om buller (bullervillkor) som har angetts i ett sådant tillstånd eller beslut som avses i första stycket 2 ska det förhållandet att en bostadsbyggnad är utsatt för omgivningsbuller i strid med bullervillkoret inte anses utgöra ett brott mot villkoret, om

  1. byggnaden ingår i ett område med detaljplan eller omfattas av ett bygglov enligt plan- och bygglagen (2010:900),
  2. det i planbeskrivningen till planen eller i lovet har angetts beräknade bullervärden och omgivningsbullret inte överskrider dessa värden, och
  3. beräkningen av bullervärdena har gjorts med hänsyn till intresset att förebygga olägenhet för människors hälsa.

[S3]Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 § eller om gärningen omfattas av en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 30 kap. 1 § om skyldighet att betala miljösanktionsavgift. Lag (2021:881).

Prop. 2000/01:111: Enligt paragrafen kan den som med uppsåt eller av oaktsamhet påbörjar eller bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd utan tillstånd som föreskrivs i miljöbalken dömas för otillåten miljöverksamhet. Av 7 kap. 29 b § följer att den särskilda tillståndsfråga som avses i 7 kap. 28 a § blir i förekommande fall bedömd inom ramen för andra prövningar om tillstånd eller dispens i enlighet med 9 och 11–15 kap. En verksamhetsutövare skall ...

Prop. 2016/17:147: Enligt första stycket första punkten n, som är ny, ska den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 15 kap. 15 § om krav på tillstånd för yrkesmässig drift av insamlingssystem för avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektroniska produkter dömas för otillåten miljöverksamhet till böter eller fängelse i högst två år.

Enligt bemyndigandet i 15 kap. 15 § får regeringen eller den myndighet som regeringen ...

Prop. 2014/15:122: 1. påbörjar eller bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd utan tillstånd eller godkännande eller utan att ha gjort en anmälan, eller efter att ha gjort en anmälan påbörjar en verksamhet eller åtgärd utan att följa en föreskriven tidsfrist, allt enligt vad som krävs i

a) bestämmelsen i 7 kap. 28 a § om skydd för särskilda naturområden, om verksamheten eller åtgärden inte omfattas av ett tillstånd eller en dispens enligt bestämmelserna i 9 eller 11–15 kap., ...

Prop. 2011/12:59: En ny bestämmelse införs i första stycket 1 n. I artikel 28.1 i EU:s växtskyddsmedelsförordning finns det ett förbud mot att släppa ut växtskyddsmedel på marknaden om inte medlet har produktgodkänts. Försla-

get innebär att det blir förenat med straffansvar att bryta mot kravet på produktgodkännande enligt artikeln.

En ändring görs ...

Prop. 2012/13:161: I första stycket 1 c görs en följdändring med anledning av antagandet av prop. 2012/13:35 Nya regler för industriutsläpp (bet. 2012/13:MJU, rskr. 2012/13:101). Bestämmelsen om att en anmälningspliktig verksamhet tidigast får påbörjas sex veckor efter det att anmälan gjorts har flyttats från 9 kap. 6 § fjärde stycket till <a href="https://lagen.nu/1998:808#K9P6c" ...

Prop. 2013/14:39: Paragrafen avser straff för otillåten miljöverksamhet. Med anledning av EU:s nya förordning om biocidprodukter införs en ny bestämmelse i första stycket 1 (punkten n). I artikel 17.1 i EU-förordningen finns ett förbud mot att tillhandahålla biocidprodukter på marknaden om produkten inte har godkänts. Ändringen innebär att det blir förenat med straffansvar att bryta mot kravet på produktgodkännande enligt artikeln.

En ändring görs i första stycket 2 som innebär att överträdelser ...

Prop. 2020/21:198: Paragrafen innehåller bestämmelser om straff för otillåten miljöverksamhet.

Det görs en ändring i första stycket första punkten n) som innebär att uttrycket producentansvarsorganisation ersätter insamlingssystem. Vad som avses med producentansvarsorganisation anges i 15 kap. 9 a §. Ändringen är en följdändring till ändringen i 15 kap. 15 §.

  • NJA 2002 s. 607:Fråga om otillåten miljöverksamhet varit att anse som ringa.
  • MÖD 2014:10:Ansökan enligt miljöbalken om tillstånd till ändrad och utökad verksamhet avseende hantering av avfall i Hässleholms kommun ----- I målet som gällde flera olika villkor för utsläpp av lakvatten från en avfallsanläggning, yrkade verksamhetsutövaren bl.a. att bräddning av otillräckligt renat lakvatten- som inte uppfyller fastlagda villkor om föroreningshalter- i extrema situationer skulle få släppas ut till recipienten efter tillsynsmyndighetens godkännande. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att det endast är den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot villkor som kan bli dömd för otillåten miljöverksamhet. Det kan därför inte anses straffbart om det i samband med extrema situationer skulle ske en bräddning, under förutsättning att gällande krav på dimensionering av lakvattenanläggningen är uppfyllda. Det fanns därmed inte något behov av en sådan föreskrift om bräddning som bolaget yrkat. Yrkandet avslogs.
  • NJA 2004 s. 840:Fråga om ett slutligt beslut om miljösanktionsavgift utgör hinder för senare prövning av åtal för samma gärning (I och II). Dessutom fråga om bedömning av om viss gärning är ringa och därför fri från ansvar kan ske utan hinder av 51 kap. 23 a § RB (I) samt om åtalad gärning är att anse som ringa (I och II) och om förutsättningar föreligger för att meddela påföljdseftergift (I).
  • NJA 2006 s. 310:Villkor i tillstånd enligt miljöbalken om att verksamhetsutövaren i produktionen inte får använda sådana råvaror eller insatskemikalier för vilka det saknas dokumenterad kunskap om risken för vissa olägenheter för hälsa och miljön har ansetts inte vara godtagbart bl.a. från rättssäkerhetssynpunkt med hänsyn till att det inte av villkoret framgår hur djupgående kunskaper som krävs eller hur de skall vara dokumenterade.
  • RH 2003:46:Fastighetsägare har färdigställt och tagit i bruk en värmepumpanläggning utan att dessförinnan ha anmält inrättandet av anläggningen till den kommunala miljönämnden. Fråga om gärningen är att anse som ringa och därför inte skall föranleda ansvar.§
  • NJA 2006 s. 293:Fråga vid åtal för otillåten miljöverksamhet om gärningen är att anses som ringa (I). Dessutom fråga om blankettstraffstadgande med fängelse i straffskalan som fyllts ut av myndighetsföreskrifter (I och II). (Jfr beträffande den senare frågan NJA 2005 s. 33)
  • RH 2003:44:Lantbrukare har bedrivit vattenverksamhet genom att utföra åtgärder för att avvattna mark i syfte att öka sin fastighets lämplighet för skogsbruk, varvid han – på myrar som är upptagna i en särskild myrskyddsplan – utvidgat och förstorat befintliga diken och bäckar. Fråga dels om åtgärderna utgjort tillståndspliktig markavvattning, dels om gärningen är att anse som ringa och därför inte skall föranleda ansvar.
  • MÖD 2009:9:Utformning av villkor med angivande av begränsningsvärde ----- Användningen av begreppen gränsvärde och riktvärde bör utmönstras i villkor som innehåller begränsningsvärden. Dessa villkor bör i stället preciseras genom att kontrollen av dem fastställs så att åtminstone kraven i 22 kap. 25 § miljöbalken uppfylls. Hur noggrant kontrollen i övrigt ska anges är en avvägningsfråga. Det kan av praktiska skäl vara lämpligt att överlämna detaljerna i kontrollen till kontrollprogrammet. I målet hade ett gränsvärde för ett utsläpp till vatten satts så lågt att verksamhetsutövaren inte haft varken faktisk eller rättslig möjlighet att följa villkoret. Frågan om vilket begränsningsvärde som borde gälla sköts upp under en prövotid. (Se även dom samma dag i mål MÖD 2009:2 (M 1303-07)).
  • MÖD 2009:2:Utformning av villkor med angivande av begränsningsvärde ----- Användningen av begreppen gränsvärde och riktvärde bör utmönstras i villkor som innehåller begränsningsvärden. Dessa villkor bör i stället preciseras genom att kontrollen av dem fastställs så att åtminstone kraven i 22 kap. 25 § miljöbalken uppfylls. Hur noggrant kontrollen i övrigt ska anges är en avvägningsfråga. Det kan av praktiska skäl vara lämpligt att överlämna detaljerna i kontrollen till kontrollprogrammet. (Se även dom samma dag i mål MÖD 2009:9 (M 3792-07).)
  • RH 2003:28:Otillåten miljöverksamhet bestående av ej godkänt bekämpningsmedel i näringsverksamhet har inte bedömts som ringa.
  • RH 2003:22:Otillåten miljöverksamhet?
  • RH 2009:82:Ägaren till ett kraftverk med damm i en å har rensat dammens botten och i samband därmed tillfälligt sänkt vattennivån. Fråga dels om rensningen varit sådan som avses i 11 kap. 15 § miljöbalken och således inte krävt tillstånd, dels om sänkningen av vattennivån krävt tillstånd enligt 11 kap. 2 § 1 eller 4 samma balk.
  • RH 2004:54:Förverkande enligt 36 kap. 4 § brottsbalken i miljöbrottmål.

[K29]4 a §  För otillåten avfallstransport döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet

  1. transporterar avfall utan tillstånd och därigenom bryter mot föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 15 kap. 17 § om tillstånd för yrkesmässig transport av avfall,
  2. inom Europeiska unionen transporterar avfall utan en skriftlig förhandsanmälan och utan ett godkännande och därigenom bryter mot artiklarna 4 och 9.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall,
  3. anordnar eller genomför en transport av avfall som är avsedd att gå från Europeiska unionen
    1. till ett land eller territorium utanför Europeiska unionen i strid mot ett exportförbud i någon av artiklarna 34, 36, 39, 40.1 och 40.2 i förordning (EG) nr 1013/2006,
    2. till ett land utanför Europeiska unionen utan ett skriftligt godkännande som krävs enligt artikel 35.4 a i förordning (EG) nr 1013/2006,
    3. till ett land som omfattas av förfarandereglerna i artikel 37 i förordning (EG) nr 1013/2006 i strid mot ett förbud eller utan en skriftlig förhandsanmälan som krävs enligt artikel 37.2 andra stycket eller 37.5 i den förordningen eller enligt artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1418/2007 av den 29 november 2007 om export för återvinning av visst avfall som förtecknas i bilaga III eller IIIA till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 till vissa länder som inte omfattas av OECD-beslutet om kontroll av gränsöverskridande transporter av avfall,
    4. till ett land som omfattas av förfarandereglerna i artikel 38 i förordning (EG) nr 1013/2006 utan ett godkännande som krävs enligt artikel 38.4 a,
    5. till ett land utanför Europeiska unionen utan att avfallet är avsett att bortskaffas eller återvinnas i en anläggning enligt de bestämmelser som gäller i mottagarlandet på det sätt som följer av någon av artiklarna 35.5, 37.4 och 38.6 i förordning (EG) nr 1013/2006, eller
    6. till ett land eller territorium utanför Europeiska unionen utan en skriftlig förhandsanmälan och ett godkännande som krävs enligt artikel 40.3 jämförd med artiklarna 4 och 9.6 i förordning (EG) nr 1013/2006,
  4. anordnar eller genomför en transport av avfall som är avsedd att gå mellan länder utanför Europeiska unionen men genom ett land i unionen utan en skriftlig förhandsanmälan och ett godkännande som krävs enligt artiklarna 47 och 48 jämförda med artiklarna 4, 9.6, 42 och 44 i förordning (EG) nr 1013/2006,
  5. till Europeiska unionen importerar avfall för bortskaffande i strid mot importförbudet i artikel 41 i förordning (EG) nr 1013/2006,
  6. till Europeiska unionen importerar avfall för bortskaffande utan att ha ett skriftligt godkännande och därigenom bryter mot artikel 42.4 a i förordning (EG) nr 1013/2006,
  7. till Europeiska unionen importerar avfall för återvinning i strid mot importförbudet i artikel 43 i förordning (EG) nr 1013/2006,
  8. till Europeiska unionen importerar avfall för återvinning utan att ha ett godkännande och därigenom bryter mot artikel 44.4 a eller 45 jämförd med artikel 42.4 a i förordning (EG) nr 1013/2006,
  9. till Europeiska unionen importerar avfall från ett sådant utomeuropeiskt land eller territorium som avses i artikel 46 i förordning (EG) nr 1013/2006 utan en skriftlig förhandsanmälan och utan ett godkännande och därigenom bryter mot artikel 46.1 jämförd med artiklarna 4 och 9.6, eller
  10. blandar avfall under transport i strid med artikel 19 i förordning (EG) nr 1013/2006.

[S2]Till ansvar enligt första stycket 2, 3 b-d och 3 f, 4, 6, 8 och 9 döms också om det för transporten av avfall finns

  1. en skriftlig förhandsanmälan som innehåller en oriktig uppgift av betydelse från miljö- eller hälsoskyddssynpunkt, eller
  2. ett godkännande som föranletts av att någon lämnat en oriktig uppgift som från miljö- eller hälsoskyddssynpunkt har haft betydelse för godkännandet.

[S3]Om brottet är grovt, döms för grov otillåten avfallstransport till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen utgjort ett led i en brottslighet som utförts systematiskt och under lång tid, i stor omfattning eller medfört eller kunnat medföra skador av stor omfattning eller allvarlig art.

[S4]Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §. Lag (2019:496).

Prop. 2018/19:79: Paragrafen innehåller miljöbalkens straffbestämmelse om otillåten avfallstransport.

I avfallstransportförordningen anges att definitionen av avfall i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG av den 5 april 2006 om avfall är tillämplig även i avfallstransportförordningen. Direktivet upphävdes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall. Hänvisningar till direktiv ...

  • NJA 2016 s. 746:Otillåten avfallstransport. Tillika fråga om försök till oaktsamhetsbrott.

[K29]4 b §  För otillåten fartygsåtervinning döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet, i egenskap av fartygsägare enligt artikel 3.1.14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 av den 20 november 2013 om återvinning av fartyg och om ändring av förordning (EG) nr 1013/2006 och direktiv 2009/16/EG, inte fullgör skyldigheten i artikel 6.2 a i samma förordning att se till att fartyg som ska återvinnas endast återvinns vid sådana fartygsåtervinningsanläggningar som avses i artikeln.

[S2]För försök till uppsåtligt brott döms till ansvar enligt 23 kap.brottsbalken.

[S3]Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §. Lag (2022:1799).

[K29]5 §  För försvårande av miljökontroll döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet

  1. lämnar en oriktig uppgift som från miljö- eller hälsoskyddssynpunkt har betydelse för en myndighets prövning, tillsyn eller kontroll, om uppgiften finns i en ansökan, anmälan eller annan handling som lämnas in till eller visas upp för en myndighet enligt
    1. denna balk,
    2. artikel 16 b, 16 d, 16 e, 18.1, 18.2, 18.3, 50.4 a eller 50.4 c i förordning (EG) nr 1013/2006,
    3. artikel 62 i förordning (EG) nr 1907/2006,
    4. artikel 33.1, 33.2 eller 33.3 i förordning (EG) nr 1107/2009,
    5. artikel 20 i förordning (EU) nr 528/2012,
    6. artikel 15 i förordning (EU) 2017/625, i fråga om sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 26 kap. 30 § första stycket 1,
    7. en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av balken, eller
    8. ett beslut som i det enskilda fallet har meddelats med stöd av balken, artikel 46 i förordning (EG) nr 1907/2006 eller regeringens föreskrifter,
  2. i fråga om en verksamhet eller åtgärd som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt 9, 11, 13 eller 14 kap. eller enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av de bestämmelserna bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat om skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten om en driftsstörning i verksamheten eller liknande händelse som kan skada människors hälsa eller miljön,
  3. bryter mot en bestämmelse i 10 kap. 11 §, 12 § första stycket eller 13 § om skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten om en förorening, överhängande fara för en allvarlig miljöskada eller allvarlig miljöskada,
  4. i fråga om innesluten användning, avsiktlig utsättning eller utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 13 kap. om skyldighet att anmäla kännedom om nya uppgifter eller ändrade förhållanden,
  5. i fråga om yrkesmässig tillverkning eller införsel av kemiska produkter bryter mot 14 kap. 10 § eller mot föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap. 11 § genom att inte göra en anmälan för registrering i produktregistret enligt de föreskrifter som regeringen meddelat,
  6. i fråga om ett godkänt växtskyddsmedel inte lämnar den information om medlet som krävs enligt artikel 56.1 i förordning (EG) nr 1107/2009,
  7. i fråga om kosmetiska produkter inte lämnar information till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 13.1, 13.2, 13.3, 13.4 eller 16.3 i förordning (EG) nr 1223/2009 eller inte uppdaterar informationen till Europeiska kommissionen enligt artikel 13.7 i samma förordning, eller
  8. i fråga om en godkänd biocidprodukt inte lämnar den information om produkten som krävs enligt artikel 47.1 i förordning (EU) nr 528/2012. Lag (2022:1108).

Prop. 2011/12:59: En ändring görs i punkt 1 a som innebär att bestämmelsen om oriktiga uppgifter kompletteras och nu även kommer att omfatta uppgifter som ska ges in i ansökan om produktgodkännande av växtskyddsmedel eller om ändring av ett sådant produktgodkännande enligt artikel 33.1–3 i EU:s växtskyddsmedelsförordning.

Till följd av att det införs en ny sjunde punkt flyttas sammanbindningsordet ”eller” i slutet av punkten 5 till slutet av punkten 6.

Den ...

Prop. 2018/19:79: Paragrafen innehåller miljöbalkens straffbestämmelse om försvårande av miljökontroll.

Ändringen i första punkten innebär att straffansvaret i fråga om oriktiga uppgifter i en ansökan, anmälan eller annan handling utvidgas till att även omfatta oriktiga uppgifter som finns i en handling som visas upp för en myndighet. Det innebär att det räcker att myndigheten tar del av uppgifterna i handlingen.

Första ...

Prop. 2012/13:135: Den nya punkten 8 innebär att den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte lämnar information om en kosmetisk produkt till kommissionen i enlighet med artikel 13.1, 13.2, 13.3, 13.4 eller 16.3 i kosmetikaförordningen ska fällas till ansvar för försvårande av miljökontroll. Detsamma gäller den som inte uppdaterar den informationen som anges i artikel 13.1, 13.3 och 13.4 till kommissionen (se artikel 13.7). Bestämmelsen omfattar information till kommissionen och således inte distributörens ...

  • NJA 2006 s. 293:Fråga vid åtal för otillåten miljöverksamhet om gärningen är att anses som ringa (I). Dessutom fråga om blankettstraffstadgande med fängelse i straffskalan som fyllts ut av myndighetsföreskrifter (I och II). (Jfr beträffande den senare frågan NJA 2005 s. 33)
  • NJA 2016 s. 1093:Skyldigheten att anmäla införsel av kemiska produkter till Kemikalieinspektionens produktregister har ansetts förenlig med EU:s Reachförordning och bestämmelserna om förbud mot kvantitativa importrestriktioner i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
  • NJA 2003 s. 599:Ett företag som utövade miljöfarlig verksamhet med tillstånd enligt MB har försatts i konkurs, varvid konkursboet övertagit driften av verksamheten. Fråga om konkursförvaltaren kan åläggas straffansvar för att miljörapport avseende kalenderåret före konkursutbrottet inte inlämnats i tid. 26 kap. 20 § samt 29 kap. 5 och 11 §§ MB. När tilltalad som begärt ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader i lägre rätt dömts till ansvar av den rätten men frikänns av högre rätt, har den högre rätten oberoende av ändringsyrkande ansetts kunna pröva yrkandet om ersättning för rättegångskostnader i den lägre rätten. (Jfr beträffande den senare frågan 1994 s. 515)
  • NJA 2003 s. 533:Prövningstillstånd i HovR. En tilltalad dömdes för försvårande av miljökontroll till böter och ålades därvid betala avgift enligt 1 § lagen (1994:419) om brottsofferfond. Fråga har uppkommit om fängelse kan anses ha ingått i straffskalan enligt 29 kap. 5 § MB när den straffbelagda överträdelsen avser föreskrifter som meddelats av en förvaltningsmyndighet; jfr 8 kap. 7 § 2 st. RF. Det har ansetts vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att frågan prövas av högre rätt.

[K29]6 §  För bristfällig miljöinformation döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet

  1. i fråga om kemiska produkter eller biotekniska organismer bryter mot bestämmelserna om produktinformation i 14 kap. genom att
    1. felaktigt klassificera eller inte klassificera en produkt enligt vad som krävs i föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap.,
    2. inte märka en produkt eller att lämna annan produktinformation enligt vad som krävs i föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap.,
    3. inte med en lämplig symbol eller beteckning för fara eller risk eller med annan tydlig varningstext märka en produkt eller på annat sätt lämna produktinformation, om märkningen eller informationen behövs till skydd för människors hälsa eller miljön, eller
    4. lämna oriktig eller bristfällig produktinformation,
  2. i fråga om kemiska produkter bryter mot en bestämmelse i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 av den 4 juli 2012 om export och import av farliga kemikalier genom att
    1. inte märka en produkt med en farosymbol, en farobeteckning, en riskfras eller ett varningsmärke enligt vad som krävs i förordningens artikel 17.1,
    2. inte lämna säkerhetsdatablad enligt vad som krävs i förordningens artikel 17.3, eller
    3. lämna oriktig uppgift i märkningen eller säkerhetsdatabladet,
  3. i fråga om tvätt- eller rengöringsmedel bryter mot förordning (EG) nr 648/2004 genom att inte märka förpackningar enligt vad som krävs i förordningens artikel 11,
  4. i fråga om produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser bryter mot förordning (EU) nr 517/2014 genom att inte märka produkter och utrustning enligt vad som krävs i förordningens artikel 12,
  5. i fråga om kemiska produkter bryter mot förordning (EG) nr 1907/2006 genom att
    1. inte förse mottagaren av ett ämne eller en blandning med ett säkerhetsdatablad enligt kraven i artikel 31,
    2. lämna oriktig eller bristfällig uppgift i säkerhetsdatabladet, eller
    3. inte enligt vad som krävs i artikel 33 tillhandahålla en mottagare eller konsument information om namn på ett ämne som ingår i en vara och finns angivet i bilaga XIV till förordningen eller angivet i den kandidatförteckning som avses i artikel 59,
  6. i fråga om kemiska produkter och explosiva föremål bryter mot förordning (EG) nr 1272/2008 genom att
    1. felaktigt klassificera eller inte klassificera ett ämne, en blandning eller ett explosivt föremål enligt vad som krävs i artiklarna 4.1, 4.2, 4.3 eller 4.8, eller
    2. felaktigt märka eller inte märka ett ämne, en blandning eller ett explosivt föremål enligt vad som krävs i artiklarna 4.4, 4.7 eller 4.8,
  7. i fråga om behandlat utsäde eller växtskyddsmedel bryter mot förordning (EG) nr 1107/2009 genom att
    1. felaktigt märka eller inte märka ett behandlat utsäde enligt vad som krävs i artikel 49.4,
    2. felaktigt märka eller inte märka ett växtskyddsmedel enligt vad som krävs i artikel 65.1 och i kommissionens förordning (EU) nr 547/2011 av den 8 juni 2011 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 vad gäller märkningskrav för växtskyddsmedel, eller
    3. lämna oriktig eller bristfällig produktinformation enligt vad som krävs i artikel 66.1, 66.2 eller 66.5, eller
  8. i fråga om en biocidprodukt eller behandlad vara bryter mot förordning (EU) nr 528/2012 genom att
    1. inte märka produkten eller varan på ett sätt som uppfyller kraven i artikel 58.3 eller artikel 69.2, eller
    2. inte lämna produktinformation som uppfyller kraven i artikel 72.

[S2]Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om underlåtenheten eller den oriktiga eller bristfälliga informationen varit sådan att den inte kunnat försvåra bedömningen av risken för skada på människors hälsa eller i miljön. Ansvar ska inte heller dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 9 § första stycket 9.Lag (2016:781).

Prop. 2011/12:59: I första stycket 5 görs, förutom en språklig justering i punktens ingress, en ändring i punkten c som innebär ett förtydligande av den nuvarande straffbestämmelsen om ansvar för överträdelser av informationsskyldigheten i artikel 33 i EU:s kemikalieregistreringsförordning Reach. Det framgår nu direkt av lagtexten att straffbestämmelsen även omfattar information om namn på ett ämne som ingår i en vara och finns angivet i den kandidatförteckning som avses i artikel 59 och inte enbart ...

Prop. 2010/11:125: En ändring görs i första stycket 2 med anledning av att den EU-förordning som punkten hänvisar till har bytt beteckning. Ändringen innebär att hänvisningen till EU-förordningen blir korrekt.

En redaktionell ändring görs avseende första stycket 4 på så sätt att sammanbindningsordet ”eller” mellan punkten 4 och punkten 5 utgår.

  • MÖD 2009:5:Villkor för kemikaliehantering ----- En fråga i målet gällde utformningen av ett kemikalievillkor som förbjuder användning av sådana kemikalier för vilka det saknas viss kunskap om risker för olägenheter för hälsa och miljö. Bolaget hade åtagit sig ett villkor motsvarande vad Miljööverdomstolen (MÖD) föreskrivit i mål M 4317-06 om Akzo Nobel AB, sedan Högsta domstolen återförvisat det målet till MÖD (NJA 2006 s. 310). Naturvårdsverket anförde att villkoret var oklart, och att en hänvisning i villkoret till artikel 31 i Reach inte innebar en tillräcklig precisering av vilken kunskap som fordras. MÖD konstaterade att de krav som ställs på leverantörer av kemikalier att lämna information genom säkerhetsdatablad, genom villkoret motsvaras av ett krav på kemikalieanvändaren att införskaffa den kunskapen. Eftersom bestämmelserna riktade mot kemikalieleverantörer ansetts tillräckligt preciserade för att grunda straffansvar (29 kap. 6 § 4. miljöbalken) fann MÖD att de även var tillräckligt preciserade för att föreskrivas som villkor.

[K29]7 §  Den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till döms för nedskräpning till böter eller fängelse i högst ett år. 7 a § Den som begår en gärning som avses i 7 § döms för nedskräpningsförseelse till penningböter, om nedskräpningen är att anse som mindre allvarlig. Lag (2011:734).

  • MÖD 2006:63:Föreläggande att ta hand om avfall-----Ett markägande bolag anmälde till en kommunal nämnd att okända personer olovligen tippat avfall på bolagets mark. Kommunen svarade med att förelägga anmälaren att själv ta bort avfallet. Länsstyrelsen och miljödomstolen som åberopade en fastighetsägares ansvar för förvaring av miljöfarligt avfall ändrade inte föreläggandet. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg däremot att förvaring av avfall på en fastighet inte automatiskt medför ansvar för en fastighetsägare om denne inte accepterat verksamheten. Tvärtom hade bolaget i detta fall agerat när man fick reda på uppläggningen genom att kontakta kommunen. Därmed ansåg MÖD att bolaget inte kunde betraktas som verksamhetsutövare och åläggas vidta åtgärder med avfallet. Underinstansernas avgöranden upphävdes.

[K29]8 §  Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

  1. bryter mot en föreskrift för totalförsvaret som har meddelats med stöd av 1 kap. 5 §, om en överträdelse av den lagbestämmelse från vilken avvikelsen har föreskrivits är straffbelagd,
  2. bryter mot en föreskrift om försiktighetsmått inom ett miljöskyddsområde, som regeringen har meddelat med stöd av 7 kap. 20 §,
  3. bryter mot en föreskrift eller ett beslut om förbud mot utsläpp av avloppsvatten m.m. som regeringen har meddelat med stöd av 9 kap. 4 §,
  4. bryter mot en föreskrift om försiktighetsmått vid miljöfarlig verksamhet som regeringen har meddelat med stöd av 9 kap. 5 §,
  5. i ett miljöriskområde som avses i 10 kap. 17 § vidtar en åtgärd som ökar belastningen av föroreningar i eller omkring området, annars försämrar den miljömässiga situationen eller försvårar avhjälpandeåtgärder,
  6. bryter mot den skyldighet att underhålla en vattenanläggning som följer av 11 kap. 17 § första stycket, 20 § första stycket eller 21 § första stycket,
  7. bryter mot ett förbud till skydd för naturmiljön enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket,
  8. bryter mot bestämmelsen i 13 kap. 8 § om utredning innan en genteknisk verksamhet påbörjas eller mot en föreskrift om utredningen som regeringen har meddelat med stöd av 13 kap. 9 §,
  9. bryter mot en föreskrift om försiktighetsmått vid genteknisk verksamhet som regeringen har meddelat med stöd av 13 kap. 11 §,
  10. bryter mot skyldigheten att upprätta en kemikaliesäkerhetsrapport enligt vad som krävs i artiklarna 37.4 och 39.1 i förordning (EG) nr 1907/2006,
  11. bryter mot skyldigheten att förse Europeiska kemikaliemyndigheten med information enligt vad som krävs i artiklarna 38, 39.2 och 66.1 i förordning (EG) nr 1907/2006,
  12. bryter mot förbudet mot dumpning eller förbränning av avfall enligt 15 kap. 27 §,
  13. bryter mot ett förbud mot fiske som i det enskilda fallet har beslutats med stöd av 28 kap. 13 §, eller
  14. bryter mot artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 av den 16 april 2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen genom att inte följa ömsesidigt överenskomna villkor eller söka efter, bevara eller överföra information i enlighet med det som anges i artikeln i fråga om en genetisk resurs eller traditionell kunskap som avses i förordningen eller en traditionell kunskap som avses i 8 kap. 5 § andra stycket.

[S2]För försök till brott som avses i första stycket 12 döms till ansvar enligt 23 kap.brottsbalken.

[S3]Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 § eller 9 § första stycket 5.Lag (2016:783).

Prop. 2001/02:65: Hänvisningen i första stycket 26 till rådets förordning (EG) nr 3093/94 av den 15 december 1994 om ämnen som bryter ned ozonskiktet har ändrats till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Den senare förordningen har ersatt den förstnämnda. I första stycket 25 och 27–28 har hänvisningarna till EG-rättsakterna uppdateras avseende uppgifter om senast gjorda ändringar.

Prop. 2001/02:31: Ändringen i paragrafen motiveras av att 14 kap. 22 § miljöbalken upphävs och att bestämmelsen om förbud mot att saluföra motorbränslen som inte uppfyller de EG-rättsliga baskraven flyttas till 24 § lagen om motorfordons avgasrening och motorbränslen. Detta medför att straffstadgandet för brott mot försäljningsförbudet flyttas till 27 § lagen om motorfordons avgasrening och motorbränslen....

Prop. 2003/04:2: Med den föreslagna ändringen framgår tydligt att straffbestämmelsen omfattar brott mot bestämmelser i EG-förordningen.

Prop. 2015/16:161: Bestämmelsen behandlas i avsnitt 8.2.1.

I första stycket införs en ny fjortonde punkt. En straffsanktion införs mot den som använder en genetisk resurs eller en traditionell kunskap i strid med ömsesidigt överenskomna villkor eller bryter mot skyldigheten att visa tillbörlig aktsamhet (due diligence är det uttryck som används i den engelska versionen av EU-förordningen) enligt artikel ...

  • RH 2001:18:Annonsering som är förbjuden enligt artskyddsförordningen har ansetts inte vara straffbar enligt miljöbalken.

[K29]9 §  Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

  1. bryter mot bestämmelsen i artikel 6.3 i förordning (EG) nr 338/97 om skyldighet att i en ansökan lämna uppgift om tidigare beslut om avslag,
  2. bryter mot en föreskrift eller ett beslut i ett enskilt fall om tomgångskörning eller gatumusik som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 9 kap. 12 §,
  3. bryter mot en föreskrift om skötsel av jordbruksmark som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 12 kap. 8 §,
  4. bryter mot en föreskrift om hantering av gödsel som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 12 kap. 10 §,
  5. vid en sådan odling av genetiskt modifierade organismer som omfattas av ett tillstånd enligt 13 kap. 12 § bryter mot en föreskrift om försiktighetsmått som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 13 kap. 11 §,
  6. bryter mot en föreskrift om märkning av genetiskt modifierade organismer som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 13 kap. 18 §,
  7. bryter mot en bestämmelse om spårbarhet eller märkning enligt artikel 4.1, 4.2, 4.3, 4.4, 4.6, 5.1 eller 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG,
  8. bryter mot en bestämmelse om information, identifiering, dokumentation eller anmälan enligt artikel 6, 12 eller 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflyttning av genetiskt modifierade organismer,
  9. på marknaden släpper ut en kosmetisk produkt som inte uppfyller kraven om märkning enligt artikel 19.1 eller 19.2 i förordning (EG) nr 1223/2009, eller på marknaden tillhandahåller en kosmetisk produkt som inte uppfyller kraven om märkning enligt artikel 19.1 a, e eller g i samma förordning,
  10. bryter mot skyldigheten att lämna information enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 648/2004,
  11. bryter mot en bestämmelse om information eller dokumentation enligt artikel 32, 34 eller 36 i förordning (EG) nr 1907/2006,
  12. i fråga om ett växtskyddsmedel som är godkänt i ett annat land i Europeiska unionen men som inte är godkänt i Sverige bryter mot artikel 52 i förordning (EG) nr 1107/2009 genom att föra in medlet till Sverige, släppa ut det på marknaden eller använda det utan att medlet omfattas av ett sådant parallellhandelstillstånd som krävs enligt artikeln,
  13. i fråga om en biocidprodukt som är godkänd i ett annat land i Europeiska unionen men som inte är godkänd i Sverige tillhandahåller produkten eller använder den utan att produkten omfattas av ett sådant parallellhandelstillstånd som avses i artikel 53 i förordning (EU) nr 528/2012,
  14. bryter mot bestämmelsen i 15 kap. 24 § första stycket eller en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 15 kap. 39 § genom att yrkesmässigt eller annars i stor omfattning transportera avfall,
  15. bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 15 kap. 30 § genom att lämna avfall till någon som inte har gjort de anmälningar eller har de tillstånd som krävs för avfallshanteringen,
  16. i egenskap av fartygsägare lämnar oriktig eller vilseledande information om sitt fartyg som underlag till den återvinningsplan som den driftsansvariga ska ta fram för fartyget enligt artikel 7 i förordning (EU) nr 1257/2013, eller
  17. i egenskap av driftsansvarig på en sådan fartygsåtervinningsanläggning som avses i förordning (EU) nr 1257/2013 återvinner ett fartyg på ett sätt som inte överensstämmer med den återvinningsplan som har tagits fram för fartyget enligt artikel 7 i förordningen.

[S2]Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §. Lag (2022:1799).

Prop. 2019/20:156: Paragrafen innehåller bestämmelser om straffsanktionering.

I punkt 15 görs en följdändring till ändringen i 15 kap. 3 §. Ändringen innebär att straffbestämmelsen blir tillämplig för alla typer av avfall och inte bara annat avfall än hushållsavfall.

Övervägandena finns i avsnitt 6.6.

Prop. 2011/12:59: Till följd av att det i första stycket införs en ny sjunde punkt flyttas sammanbindningsordet ”eller” i slutet av första stycket 12 till första stycket 13.

Den nya punkten, första stycket 14, innebär att den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot kravet på parallellhandelstillstånd i EU:s växtskyddsmedelsförordning genom att till Sverige föra in, på marknaden släppa ut eller använda ett växtskyddsmedel utan att ett sådant tillstånd har beviljats döms ...

Prop. 2012/13:135: En ändring görs i första stycket punkten 9 som innebär att den som med uppsåt eller av oaktsamhet på marknaden släpper ut en kosmetisk produkt som inte uppfyller kraven om märkning enligt artikel 19.1 eller 19.2 i kosmetikaförordningen döms till böter. Till böter döms även den som med uppsåt eller av oaktsamhet tillhandahåller en kosmetisk produkt

på ...

Prop. 2021/22:167: Paragrafen innehåller en straffkatalog. I första stycket införs två nya punkter, en sextonde och sjuttonde punkt.

I första stycket sextonde punkten införs en straffbestämmelse som kriminaliserar att fartygsägare lämnar oriktig eller vilseledande information som underlag till fartygets återvinningsplan. Att fartygsägaren ska förse den driftsansvariga på återvinningsanläggningen med all relevant information om fartyget som behövs för att upprätta fartygets återvinningsplan ...

Prop. 2021/22:219: Paragrafen innehåller bestämmelser om straff för överträdelser av de i paragrafen uppräknade skyldigheterna.

Ändringen i första stycket 15 innebär att det straffbara området utökas till att omfatta den som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar avfall till en mottagare som inte har gjort de anmälningar eller har de tillstånd som krävs för avfallshanteringen. Bestämmelsen är av blankettkaraktär vilket innebär att en fullständig gärningsbeskrivning erfordrar en tillämpning ...

  • MÖD 2006:63:Föreläggande att ta hand om avfall-----Ett markägande bolag anmälde till en kommunal nämnd att okända personer olovligen tippat avfall på bolagets mark. Kommunen svarade med att förelägga anmälaren att själv ta bort avfallet. Länsstyrelsen och miljödomstolen som åberopade en fastighetsägares ansvar för förvaring av miljöfarligt avfall ändrade inte föreläggandet. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg däremot att förvaring av avfall på en fastighet inte automatiskt medför ansvar för en fastighetsägare om denne inte accepterat verksamheten. Tvärtom hade bolaget i detta fall agerat när man fick reda på uppläggningen genom att kontakta kommunen. Därmed ansåg MÖD att bolaget inte kunde betraktas som verksamhetsutövare och åläggas vidta åtgärder med avfallet. Underinstansernas avgöranden upphävdes.

[K29]10 §  Allmänt åtal för en gärning som avses i 6 § första stycket 5 c och som rör en överträdelse av artikel 33.2 i förordning (EG) nr 1907/2006 får väckas endast om ett åtal är påkallat från allmän synpunkt. Lag (2008:240).

[K29]11 §  Om en gärning som avses i 2, 2 a, 2 b, 2 c, 3, 3 a eller 3 b §, 4 § första stycket 2, 4 a §, 5 §1 eller 8 eller 9 § är att anse som ringa, döms det inte till ansvar. En gärning är att anse som ringa om den framstår som obetydlig med hänsyn till det intresse som är avsett att skyddas genom straffbestämmelsen.

[S2]Till ansvar enligt detta kapitel döms inte om gärningen är belagd med samma eller strängare straff i brottsbalken. Om gärningen är straffbar både enligt detta kapitel och enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling men ansvar inte kan dömas ut enligt den lagen, döms till ansvar enligt detta kapitel.

[S3]Om ett vitesföreläggande har överträtts och överträdelsen ligger till grund för en ansökan om att döma ut vitet, döms det inte till ansvar enligt detta kapitel för en gärning som omfattas av föreläggandet.

[S4]Om en gärning som avses i 1-9 §§ kan föranleda miljösanktionsavgift och inte kan antas föranleda annan påföljd än böter, får åtal väckas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Lag (2021:881).

Prop. 2018/19:79: Paragrafen innehåller bestämmelser om gärningar som är ringa, förhållandet mellan miljöbalkens straffbestämmelser och andra straffbestämmelser samt åtal av gärningar som även kan föranleda miljösanktionsavgift.

Ändringen i första stycket innebär att det inte ska dömas till ansvar för ringa fall av otillåtna avfallstransporter. Vid bedömningen av om en överträdelse är att bedöma som ringa är det avgörande att ...

Prop. 2010/11:125: I paragrafens första stycke anges i vilken omfattning ringa brott undantas från det straffbara området. En ändring görs nu till följd av den uppdelning av nedskräpningsbrottet som föreslås. Ändringen innebär att något ringaundantag inte längre ska gälla i förhållande till 29 kap. 7 § men att undantag för ringa brott nu görs i fråga om den nya 29 kap. 7 a §.

Paragrafen behandlas i allmänmotiveringens avsnitt ...

Prop. 2017/18:211: Paragrafen behandlas i avsnitt 5.3.

En ändring görs i första stycket. Paragrafen ändras enbart på så sätt att 2 c läggs till, vilket innebär att ingen ska dömas till ansvar för otillåten hantering av en invasiv främmande art om gärningen är att anse som ringa.

Prop. 2020/21:27: I första stycket görs endast en språklig justering.

Prop. 2020/21:198: Paragrafen reglerar straffrihet i vissa fall.

I första stycket tas hänvisningen till 7 a § om nedskräpningsförseelse bort. Det innebär att undantaget för ringa nedskräpningsförseelse inte längre gäller. För nedskräpningsförseelse döms till penningböter. Att undantaget för en ringa gärning tas bort innebär att det är straffbart att skräpa ned en enstaka cigarettfimp, godis- eller glasspapper, tuggummi eller andra mindre föremål som i dag inte omfattas av straffansvar. För ...

  • NJA 2002 s. 607:Fråga om otillåten miljöverksamhet varit att anse som ringa.
  • NJA 2004 s. 840:Fråga om ett slutligt beslut om miljösanktionsavgift utgör hinder för senare prövning av åtal för samma gärning (I och II). Dessutom fråga om bedömning av om viss gärning är ringa och därför fri från ansvar kan ske utan hinder av 51 kap. 23 a § RB (I) samt om åtalad gärning är att anse som ringa (I och II) och om förutsättningar föreligger för att meddela påföljdseftergift (I).
  • RH 2003:46:Fastighetsägare har färdigställt och tagit i bruk en värmepumpanläggning utan att dessförinnan ha anmält inrättandet av anläggningen till den kommunala miljönämnden. Fråga om gärningen är att anse som ringa och därför inte skall föranleda ansvar.§
  • NJA 2012 s. 281:Artskyddsbrott avseende en uppstoppad duvhök. Ringa fall?
  • NJA 2003 s. 599:Ett företag som utövade miljöfarlig verksamhet med tillstånd enligt MB har försatts i konkurs, varvid konkursboet övertagit driften av verksamheten. Fråga om konkursförvaltaren kan åläggas straffansvar för att miljörapport avseende kalenderåret före konkursutbrottet inte inlämnats i tid. 26 kap. 20 § samt 29 kap. 5 och 11 §§ MB. När tilltalad som begärt ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader i lägre rätt dömts till ansvar av den rätten men frikänns av högre rätt, har den högre rätten oberoende av ändringsyrkande ansetts kunna pröva yrkandet om ersättning för rättegångskostnader i den lägre rätten. (Jfr beträffande den senare frågan 1994 s. 515)
  • NJA 2022 s. 341:Ne bis in idem. En ansökan om utdömande av vite grundat på ett föreläggande att frakta bort uttjänta fordon har inte hindrat ett åtal för miljöbrott avseende förvaringen av fordonen i tiden före föreläggandet.

[K29]12 §  Egendom får förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt och egendomen

  1. har varit föremål för brott enligt 1, 2, 2 b, 2 c, 3, 4, 4 a, 4 b, 5, 6 eller 8 § och är
    1. ett djur, en växt eller en annan organism eller en produkt som utvunnits av ett djur eller en växt,
    2. en sådan genetisk resurs som avses i förordning (EU) nr 511/2014,
    3. utbrutet material vid täktverksamhet,
    4. en kemisk produkt, en bioteknisk organism eller en vara som innehåller en kemisk produkt,
    5. en genetiskt modifierad organism eller en produkt som innehåller eller består av en genetiskt modifierad organism, eller
    6. avfall,
  2. är utbytet av ett brott som avses i 1,
  3. är ett fortskaffningsmedel eller annan egendom som har använts som hjälpmedel vid ett brott som avses i 1, eller
  4. varit avsedd att användas som hjälpmedel vid ett brott som avses i 1 och brottet har fullbordats eller förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse.

[S2]Egendomen får förklaras förverkad enligt första stycket 3 eller 4 endast om det behövs för att förebygga brott eller om det finns andra särskilda skäl.

[S3]I stället för egendomen får dess värde helt eller delvis förklaras förverkat. Lag (2022:1799).

Prop. 2004/05:135: Ändringen, som motiveras i avsnitt 9.4, innebär att bestämmelsen om förverkande av utbyte även omfattar försvårande av miljökontroll enligt 29 kap. 5 § miljöbalken. Vad som kan bli aktuellt att förverka enligt denna bestämmelse är, såsom vid motsvarande bestämmelser i bl.a. brottsbalken, ...

Prop. 2001/02:65: Tillägget i första stycket är nytt och motsvarar den förverkandebestämmelse som före miljöbalkens ikraftträdande fanns i 37 § sista stycket naturvårdslagen (1964:822). Tillägget innebär att utbytet vid otillåten täktverksamhet kan förverkas med stöd av miljöbalkens straffbestämmelser. Därigenom kommer förverkande ...

Prop. 2010/11:76: I paragrafen ges regler om förverkande av dels produkter m.m. som varit föremål för vissa brott enligt 29 kap., dels sådant som använts eller varit avsett att användas som hjälpmedel vid dessa brott. I det senare avseendet har paragrafen ändrats. Ändringen är en följd av att grovt miljöbrott och grovt artskyddsbrott kriminaliserats på förberedelsestadiet och innebär att det numera är möjligt att förverka egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid de i paragrafen angivna brotten även ...

Prop. 2018/19:79: Paragrafen innehåller bestämmelser om förverkande.

Ändringen innebär att avfall kan förverkas om det varit föremål för brott och att otillåten avfallstransport läggs till i uppräkningen av de brott som kan ligga till grund för förverkandet. Ändringen innebär även att otillåten avfallstransport läggs till bland de brott som kan ligga till grund för förverkande av fortskaffningsmedel och annan egendom som har använts som hjälpmedel vid brott.

Paragrafen gäller ...

Prop. 2017/18:211: Paragrafen behandlas i avsnitt 5.4.

En ändring görs i första stycket som innebär att även andra organismer än växter och djur som har varit föremål för brott enligt 29 kap. 2 c §, dvs. brottet otillåten hantering av en invasiv främmande art, får förklaras förverkade. De invasiva främmande arter som omfattas av 29 kap. 2 c § får därmed förklaras förverkade om det inte är uppenbart oskäligt. ...

Prop. 2015/16:161: En ändring görs i första stycket som innebär att även genetiska resurser som har varit föremål för brott får förklaras förverkade om det inte är uppenbart oskäligt. Skälen för ändringen behandlas i avsnitt 8.3.

Vad som menas med genetiska resurser framgår av artikel 3.1 och 3.2 i EU-förordningen. Enligt de artiklarna är genetiska resurser varje material ...

[K29]12 a §  Den myndighet som förvarar avfall som skäligen kan antas bli förverkat enligt 12 § och har tagits i beslag enligt 27 kap.rättegångsbalken får

  1. omedelbart låta sälja avfallet, om det finns en risk för att avfallet blir förstört under förvaringen, förvaringen är förenad med alltför stora kostnader eller det finns andra särskilda skäl, och
  2. förstöra avfallet, om det inte kan säljas eller om det kan antas komma till brottslig användning eller på annat sätt är olämpligt för försäljning. Lag (2019:496).

Prop. 2018/19:79: Paragrafen är ny och innebär att avfall som tagits i beslag och som skäligen kan antas bli förverkat får säljas omedelbart om det finns risk för att avfallet blir förstört under förvaringen, förvaringen är förenad med alltför stora kostnader eller det finns andra särskilda skäl. Sådant avfall får i stället förstöras om det inte kan säljas eller om det kan antas komma till brottslig användning eller på annat sätt är olämpligt för försäljning. Det är den myndighet som förvarar avfallet som får låta ...

[K29]12 b §  Om avfall som sålts eller förstörts enligt 12 a § inte förverkas, har ägaren eller en annan rättsinnehavare rätt till ersättning. För avfall som sålts lämnas inte ersättning med högre belopp än vad som influtit vid försäljningen. Om avfallet har förstörts, ges ersättning med skäligt belopp. Lag (2019:496).

Prop. 2018/19:79: Paragrafen är ny och innebär att ägaren eller annan rättsinnehavare av avfall som sålts eller förstörts enligt 12 a § har rätt till ersättning om avfallet inte förverkas. Om avfallet har sålts, ska ersättning betalas med i princip samma belopp som försäljningen gav. Om avfallet i stället har förstörts, ska ersättningen bestämmas till skäligt belopp. Med uttrycket ”skäligt belopp” avses normalt sett avfallets marknadsvärde vid den tidpunkt då beslaget skedde.

Bestämmelsen behandlas ...

[K29]13 §  Svensk domstol är behörig att döma över brott enligt 4 b § eller 8 § första stycket 12 även om det inte finns domsrätt enligt 2 kap. 3 § brottsbalken. Har brottet begåtts i Sveriges ekonomiska zon, får åtal väckas vid den tingsrätt vars domkrets är närmast den plats där brottet begicks. Lag (2022:1799).

[K29]14 §  Om någon som ådragit sig ansvar enligt 1 §, frivilligt har avvärjt en sådan fara eller verkan som anges där innan en avsevärd olägenhet har uppkommit, får dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen. Lag (2006:1014).

[K29]15 §  Den som har anordnat en transport av avfall och som innan transporten påbörjats frivilligt har vidtagit en åtgärd som lett till att transporten inte genomförts i strid med förordning (EG) nr 1013/2006 eller förordning (EG) nr 1418/2007 döms inte till ansvar enligt 4 a § första stycket 3 eller 4. Lag (2019:496).

Prop. 2018/19:79: Paragrafen är ny och innebär att den som har anordnat en transport av avfall och som innan transporten påbörjats frivilligt har vidtagit en åtgärd som lett till att transporten inte genomförts i strid med avfallstransportförordningen eller förordning (EG) nr 1418/2007 inte döms till ansvar för otillåten avfallstransport. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Den som anordnat en transport av avfall men som innan transporten inletts avbryter förfarandet ...

30 kap. Miljösanktionsavgifter

  • MÖD 2002:53:Miljösanktionsavgift-----Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde miljödomstolens dom gällande miljösanktionsavgift för underlåtenhet att uppfylla rapporteringsskyldighet när det gällde resultatet av årlig kontroll av köldmedier. I målet inhämtades yttrande av Naturvårdsverket om lagstödet för rapporteringsskyldigheten. Verket uttalade att det fanns i vart fall tre argumentationslinjer som talade för att föreskriften hade stöd i miljöbalken och dess bemyndiganden. För det första kunde föreskriften betraktas som en föreskrift om försiktighetsmått enligt 14 kap. 24 § miljöbalken och 6 och 26 §§ förordningen om kemiska produkter och biotekniska organismer (FKB). För det andra kunde föreskriften ses som ett särskilt villkor för den som hanterar köldmedier, 14 kap. 24 § 2 stycket miljöbalken och 21 och 26 §§ FKB. För det tredje kunde föreskriften ses som en föreskrift om uppgiftsskyldighet för den som hanterar köldmedier, 14 kap. 9 § miljöbalken samt 9 och 26 §§ FKB. MÖD fann att rapporteringsskyldigheten hade stöd i nämnda bemyndiganden.
  • MÖD 2003:33:Miljösanktionsavgift-----Miljööverdomstolen fastställde miljösanktionsavgift för åsidosättande av skyldighet enligt 6 § egenkontrollförordningen (1998:901) att underrätta tillsynsmyndigheten vid driftstörningar, vilka hade orsakat luktolägenheter i omgivningen.
  • MÖD 2002:88:Miljösanktionsavgift-----Frågan i målet gällde om en näringsidkare kan påföras miljösanktionsavgift dels för underlåten årlig kontroll av köldmedieanläggning, dels för underlåten rapportering av resultatet av densamma. Miljööverdomstolen fann att om någon kontroll av anläggningen inte utförts kan miljösanktionsavgift enbart påföras för denna inledande underlåtenhet. Även fråga om omröstning i mål om miljösanktionsavgift. I denna del uttalade domstolen att 20 kap. 10 § miljöbalken gäller även i sådana mål, vilket innebär att ordföranden har utslagsröst.
  • MÖD 2001:26:Miljösanktionsavgift-----Miljösanktionsavgift har fastställts för underlåtenhet att uppfylla rapporteringsskyldigheten med avseende på resultatet av den årliga kontrollen av köldmedier. Rapporteringsskyldigheten utlöstes av det faktum att anläggningen vid ett kontrolltillfälle innehöll mer än en viss mängd (10 kg), oavsett det faktum att mängden efter detta tillfälle var under gränsen.

[K30]1 §  Regeringen får meddela föreskrifter om att en särskild avgift (miljösanktionsavgift) ska betalas av den som

  1. påbörjar en verksamhet som är tillståndspliktig eller anmälningspliktig enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, utan att tillstånd har getts eller anmälan har gjorts,
  2. åsidosätter villkor eller andra bestämmelser i ett tillstånd som har beslutats med stöd av denna balk eller med stöd av föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, eller
  3. åsidosätter andra bestämmelser i denna balk, föreskrifter som har meddelats med stöd av balken eller bestämmelser i EU- förordningar inom balkens tillämpningsområde.

[S2]Avgiftens storlek ska framgå av föreskrifterna. Avgiften ska uppgå till minst 1 000 kronor och högst 1 000 000 kronor. När avgiftens storlek bestäms, ska hänsyn tas till överträdelsens allvar och betydelsen av den bestämmelse som överträdelsen avser. Lag (2011:322).

  • MÖD 2002:71:Miljösanktionsavgift-----En miljönämnden hade, för överlåtelse av kemiska produkter i en butik, påfört ett företag miljösanktionsavgift enligt punkt 5.7 i bilagan till förordningen om miljösanktionsavgifter. Miljödomstolen underkände emellertid avgiften med hänvisning till det i målet endast var visat att de omärkta förpackningarna med kemikalier hade förvarats i butiken, inte överlåtits. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolen dom.
  • MÖD 2001:22:Miljösanktionsavgift vid sjukhus-----Den verksamhet som landstinget bedriver vid sjukhuset är inte att betrakta som näringsverksamhet. Det är visserligen inte fråga om myndighetsutövning, men eftersom det ekonomiska inslaget i verksamheten är alltför uttunnat, kan den inte heller anses vara av ekonomisk art.
  • MÖD 2007:40:Miljösanktionsavgift ----- Efter miljödomstolens dom har ändringar i 30 kap. miljöbalken och förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter trätt i kraft. Genom lagändringen blev det möjligt att påföra miljösanktionsavgift för andra än näringsidkare. Syftet med övergångsbestämmelsen beträffande ändringen i 30 kap. 1 § miljöbalken har ansetts vara enbart att förhindra att bestämmelsens utvidgade tillämpningsområde skulle få retroaktiv verkan. Detta innebär för näringsidkares överträdelser att de bestämmelser som gällde vid överträdelsen ska tillämpas. Gäller andra bestämmelser när målet avgörs ska dock dessa tillämpas om de leder till att miljösanktionsavgift inte ska påföras eller att sådan avgift ska påföras med lägre belopp.
  • MÖD 2006:1:Miljösanktionsavgift-----En ägare av en hyresfastighet hade ålagts en miljösanktionsavgift sedan det vid flera tillfällen förekommit eldning av avfall i hyreshusets värmepanna. Det som lades fastighetsägaren till last var att en anläggning för förbränning av avfall tagits i drift utan anmälan. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det inte var fråga om en sådan anläggning utan i stället fråga om en oljeeldad panna för uppvärmning av ett flerbostadshus. Det som föranlett miljönämndens ingripande var att det vid flera tillfällen hade förekommit eldning i pannan med byggavfall och möbler. Enbart detta förhållande innebar enligt domstolens mening inte att pannan kunde betecknas som en anläggning för förbränning av avfall. MÖD undanröjde miljösanktionsavgiften.
  • MÖD 2006:19:Miljösanktionsavgift-----Miljööverdomstolen (MÖD) delade underrättens bedömning att det förelåg grund för att ta ut miljösanktionsavgift då bolaget inte anmält hantering av 1027 kubikmeter flytande bränsle under år 2004 vilket översteg gränsen för anmälningsplikt, som var 1000 kubikmeter. MÖD fann överträdelsen objektivt sett mycket ringa. Den kommunala nämnden hade genom tidigare anmälan känt till att bolaget sedan många år tillbaka hanterade motorbränslen. Bolagets underlåtenhet att i rätt tid anmäla hanteringen hade med hänsyn härtill haft en ur miljöskyddssynpunkt närmast försumbar betydelse. Vid en sammantagen bedömning av dessa omständigheter jämfört med avgiftens storlek 25 000 kr, fann MÖD att det skulle vara uppenbart oskäligt att ta ut miljösanktionsavgift. Nämndens beslut undanröjdes. En ledamot var skiljaktig.
  • MÖD 2003:34:Miljösanktionsavgift-----Miljödomstolen dömde ut miljösanktionsavgift för underlåten rapportering av årlig kontroll av köldmedieanläggning bestående av fyra kylaggregat. Företaget överklagade och anförde att man endast ägde två av dessa med en köldmediemängd som understeg 10 kg samt att avtal inte hade slutits med ägarna till de övriga två om att man hade övertagit inrapporteringsansvaret. Miljööverdomstolen upphävde miljösanktionsavgiften med hänvisning till att tillsynsmyndigheten mot bolagets uppgifter inte hade visat att rapporteringsskyldigheten enligt 16 § köldmediekungörelsen åvilade företaget.
  • MÖD 2003:10:Miljösanktionsavgift-----Att inte anmäla till den kommunala nämnden införandet av ett nytt processteg - avfettning och järnfosfatering - som är klassade som C-verksamhet i bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, har ansetts innebära överträdelse av förbudet i 21 § 1 i nämnda förordning. Beslutet om miljösanktionsavgift fastställdes.
  • MÖD 2003:20:Miljösanktionsavgift-----Med hänvisning till legalitetsprincipen ansåg Miljööverdomstolen att miljösanktionsavgift inte kunde dömas ut för utebliven anmälan av krossverk för asfalt och betong, då anmälningsplikten enligt bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd enbart täcker berg- eller gruskrossverk.
  • MÖD 2002:36:Miljösanktionsavgift vid förbränning av avfall-----Ett bolag hade eldat sitt avfall vid upprepade tillfällen direkt på marken utan att anmäla detta. Den kommunala nämnden påförde bolaget miljösanktionsavgift. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att begreppet anläggning enligt SNI-kod 90.004-3 (”Anläggning för förbränning eller annan sådan behandling av avfall….") i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd får anses betyda att någon åtgärd av teknisk natur vidtagits för att möjliggöra den avsedda verksamheten. En anläggning har inte inrättats enbart därför att verksamheten bedrivits med viss varaktighet. MÖD upphävde beslutet.
  • MÖD 2007:8:Miljösanktionsavgift-----Efter miljödomstolens dom har ändringar i 30 kap. miljöbalken och förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter trätt ikraft. Miljööverdomstolen (MÖD) har, med hänsyn till miljösanktionsavgifternas straffliknande karaktär, tillämpat 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken analogt för att avgöra vilka bestämmelser som skall tillämpas på överträdelser som ägt rum före de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Detta innebär att de bestämmelser som gällde vid överträdelsen skall tillämpas. Gäller andra bestämmelser när dom eller beslut meddelas skall dock dessa tillämpas om de leder till att miljösanktionsavgift inte skall påföras eller att sådan avgift skall påföras med ett lägre belopp. Jfr MÖD:s dom 2007-03-19 i mål nr M 3031-06 (MÖD 2007:9).
  • MÖD 2001:24:Miljösanktionsavgift vid kommunalt vattenverk-----Den verksamhet som kommunen bedriver vid ett vattenverk är att bedöma som näringsverksamhet. Verksamheten innehåller visserligen inslag av myndighetsutövning, men dessa är inte särskilt framträdande. Avgörande är istället att driften finansieras i huvudsak genom avgifter och att verksamheten därför har betydande ekonomiska inslag.
  • MÖD 2001:21:Miljösanktionsavgift vid kriminalvårdsanstalt-----Den köksverksamhet som staten bedriver vid en kriminalvårdsanstalt anses inte vara näringsverksamhet då den är en integrerad och naturlig del av huvudverksamheten, som utgörs av myndighetsutövning.
  • MÖD 2001:14:Miljösanktionsavgift för avsaknad av svämtäcke över flytgödselbehållare vid jordbruksföretag-----Med uttrycket ”verksamhet” i 30 kap. miljöbalken avses inte ett företags eller en koncerns hela verksamhet (som kan vara spridd på många olika platser), utan varje separat verksamhet eller anläggning på vilken en näringsidkare bedriver verksamhet. Miljööverdomstolen ansåg därför att ett jordbruksföretag kunde ådömas miljösanktionsavgift för var och en av fyra anläggningar för djurhållning som låg på fyra olika, geografiskt åtskilda jordbruksfastigheter. Däremot kunde inte flera avgifter tas ut för var och en av flera anläggningsdelar med samma funktion (flytgödselbehållare) inom en och samma anläggning.
  • MÖD 2003:33:Miljösanktionsavgift-----Miljööverdomstolen fastställde miljösanktionsavgift för åsidosättande av skyldighet enligt 6 § egenkontrollförordningen (1998:901) att underrätta tillsynsmyndigheten vid driftstörningar, vilka hade orsakat luktolägenheter i omgivningen.
  • MÖD 2007:9:Miljösanktionsavgift-----Miljösanktionsavgift nedsattes med analog tillämpning av 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken för överträdelse som begåtts före den 1 januari 2007. Jfr Miljööverdomstolens dom 2007-03-20 i mål nr M 9096-06 (MÖD 2007:8)
  • MÖD 2003:85:Ett allmänt formulerat avtal hade upprättats mellan en fastighetsägare och en näringsidkare om den senares skyldigheter vid brukandet av en affärslokal. I lokalen fanns en kylanläggning som ett år inte kontrollerades på föreskrivet sätt. Med hänvisning till 4 § köldmediekungörelsen påförde en miljönämnd fastighetsägaren miljösanktionsavgift för denna underlåtelse. Miljödomstolen menade att avtalet inte kunde anses uttryckligen reglera att rapporteringsskyldigheten hade gått över till brukaren, vilket är en förutsättning för att miljösanktionsavgiften ska kunna åläggas denne. MÖD fastställde miljödomstolens dom.
  • MÖD 2001:23:Miljösanktionsavgift vid kommunalt avloppsreningsverk-----Den verksamhet som Vetlanda kommun driver vid avloppsreningsverket är att bedöma som näringsverksamhet. Verksamheten innehåller visserligen inslag av myndighetsutövning, men dessa är inte särskilt framträdande. Avgörande är istället att driften finansieras i huvudsak genom avgifter och att verksamheten därför har betydande ekonomiska inslag.
  • MÖD 2004:59:Miljösanktionsavgift-----Ett bolag hade samlat in balpressade bilar och mellanlagrat dessa på en särskild plats inom ett industriområde. Platsen hade delvis hårdgjord yta och var inhägnad till skydd mot intrång. Miljö- och hälsoskyddsnämnden ansåg, att fråga var om sådan anmälningspliktig anläggning, som skall anmälas till kommunal nämnd innan anläggningen påbörjas och beslutade påföra bolaget miljösanktionsavgift, eftersom anmälan inte skett på föreskrivet sätt. Efter överklagande av bolaget, upphävde Miljödomstolen nämndens beslut med motiveringen att det var tveksamt om upplaget uppfyllde kraven på vad som kan anses vara en anläggning för mellanlagring och att denna tveksamhet medförde att miljösanktionsavgift inte borde dömas ut. Miljööverdomstolen (MÖD) fann vid sin prövning, att begreppet anläggning för mellanlagring måste bestämmas med hänsyn till den enskilda verksamhetens art och att de åtgärder som vidtagits i fallet var tillräckliga, för att en anläggning för mellanlagring av avfallet skulle anses föreligga. Då anmälan inte gjorts innan anläggningen påbörjades och då det inte ansågs oskäligt att ta ut miljösanktionsavgift för överträdelsen fann MÖD att bolaget skulle påföras sådan avgift.
  • MÖD 2002:58:Miljösanktionsavgift för utebliven produktionsuppgift för täkt----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att begreppet näringsidkare i 30 kap. miljöbalken skulle ges samma innebörd som i övriga delar av svensk rätt. I målet var inte visat att någon näringsverksamhet i form av grustäkt hade bedrivits under det aktuella året. Inte heller den torvtäkt som bedrivits hade varit av den omfattning eller varaktighet att den kunde anses som näringsverksamhet. MÖD upphävde beslutet att påföra miljösanktionsavgift.
  • MÖD 2004:61:Miljösanktionsavgift-----En enskild näringsidkare påfördes en miljösanktionsavgift på 5000 kr för att ha tagit en lokal där allmänheten erbjöds hygienisk behandling i bruk, utan att anmälan gjorts till den behöriga kommunala nämnden. Näringsidkaren överklagade beslutet. Innan lagakraftägande avgörande förelåg i målet skedde en lagändring genom vilken avgiften för den aktuella överträdelsen ändrades till 1000 kr. Miljööverdomstolen sänkte, med en analog tillämpning av 5 § andra stycket lagen om införande av brottsbalken, miljösanktionsavgiften till det lägre beloppet. I målet var även fråga om massagebehandling innefattades i begreppet hygienisk behandling i 38 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
  • MÖD 2004:78:Miljösanktionsavgift-----Ett bolag påfördes miljösanktionsavgift för att ha bedrivit täktverksamhet utan tillstånd. Bolaget invände att arbetena skett inom ramen för verksamhet som tillståndsgivits enligt ellagen, varför tillstånd enligt miljöbalken därutöver inte krävdes, alternativt att det var fråga om husbehovstäkt eftersom uttaget material använts till att bygga vägar m.m. till nytta för berörda fastighetsägare. Miljööverdomstolen fann dock att förutsättningar att ta ut avgift förelåg och att varje ingrepp i naturen som gjorts var att bedöma som en separat verksamhet. I målet var även fråga om beviskrav.
  • MÖD 2002:63:Miljösanktionsavgift-----Ett handelsbolag hade utan att göra anmälan till tillsynsmyndigheten påbörjat hantering och uppläggning av avfall varför miljösanktionsavgift påfördes. Miljööverdomstolen fastställde avgiften och uttalade att frågan om någon förorening kunnat konstateras i det enskilda fallet saknade betydelse för anmälningsplikten i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet Den uppläggning som bolaget hade gjort hade medfört en i vart fall ringa risk för förorening och därför var det riktigt av tillsynsmyndigheten att påföra avgiften utan närmare utredning om detta.
  • MÖD 2001:41:Miljösanktionsavgift-----Ett företag demonterade och sålde ett antal kylaggregat som hade avhämtats före halvårsskiftet. Någon kontroll och inrapportering enligt köldmediekungörelsen gjordes inte och företaget blev därför förelagt att betala miljösanktionsavgift. Miljööverdomstolen fann att författningstexten inte gav klar vägledning när det gällde vem som var rapporteringsskyldig i en sådan situation. Med hänvisning till legalitetsprincipen undanröjdes därför beslutet om miljösanktionsavgift.
  • MÖD 2003:76:Miljösanktionsavgift och tillsynsavgift-----Kajerna i två hamnar har använts för lastning utan anknytning till huvudverksamheten på fastigheterna. Då verksamheten visserligen har varit mycket ringa (ett fåtal anlöp per år) men inte helt obetydlig, har den bedömts utgöra sådan hamn som omfattas av tillståndsplikt. Med ändring av miljödomstolens dom fastställde därför Miljööverdomstolen länsstyrelsens beslut om miljösanktionsavgift för utebliven miljörapport för verksamheten. Länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift för den ena hamnen fastställdes, medan den för den andra hamnen jämkades med hänvisning till verksamhetens ringa omfattning.
  • MÖD 2004:52:Miljösanktionsavgift-----Med hänvisning till legalitetsprincipen har miljösanktionsavgift ansetts inte kunna tas ut av en detaljist som till allmänheten saluhållit behållare utan kännbar varningsmärkning. Enligt 3 kap. 1 och 4 §§ Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1998:8) om kemiska produkter och biotekniska organismer skall bestämmelserna ”i första hand” tillämpas av dem som tillverkar eller för in produkten till Sverige.

[K30]2 §  En miljösanktionsavgift skall tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

[S2]Avgiften behöver dock inte tas ut om det vore oskäligt med hänsyn till

  1. sjukdom som medfört att den avgiftsskyldige inte förmått att på egen hand eller genom att uppdra åt någon annan göra det som ålegat den avgiftsskyldige,
  2. att överträdelsen berott på en omständighet som inte kunnat eller borde ha förutsetts eller som den avgiftsskyldige inte kunnat påverka,
  3. vad den avgiftsskyldige har gjort för att undvika att en överträdelse skulle inträffa, eller
  4. att överträdelsen har föranlett straff enligt bestämmelserna i 29 kap.

[S3]Miljösanktionsavgiften skall tillfalla staten. Lag (2006:1014).

  • MÖD 2002:71:Miljösanktionsavgift-----En miljönämnden hade, för överlåtelse av kemiska produkter i en butik, påfört ett företag miljösanktionsavgift enligt punkt 5.7 i bilagan till förordningen om miljösanktionsavgifter. Miljödomstolen underkände emellertid avgiften med hänvisning till det i målet endast var visat att de omärkta förpackningarna med kemikalier hade förvarats i butiken, inte överlåtits. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolen dom.
  • MÖD 2015:34:Byggsanktionsavgift ----- I ärenden om byggsanktionsavgift måste tillsynsmyndigheten visa att det finns förutsättningar att besluta om byggsanktionsavgift. Bevisbördan för samtliga omständigheter som ligger till grund för beslutet om byggsanktionsavgift vilar alltså på tillsynsmyndigheten; såväl att överträdelsen verkligen har ägt rum, som att överträdelsen kan träffas av byggsanktionsavgift. Även fråga om gränsdragning mellan rivning i förening med uppförande av ny byggnad och genomgripande ändring av en byggnad samt förutsättningar att påföra byggsanktionsavgift för flera överträdelser.
  • MÖD 2001:22:Miljösanktionsavgift vid sjukhus-----Den verksamhet som landstinget bedriver vid sjukhuset är inte att betrakta som näringsverksamhet. Det är visserligen inte fråga om myndighetsutövning, men eftersom det ekonomiska inslaget i verksamheten är alltför uttunnat, kan den inte heller anses vara av ekonomisk art.
  • MÖD 2006:1:Miljösanktionsavgift-----En ägare av en hyresfastighet hade ålagts en miljösanktionsavgift sedan det vid flera tillfällen förekommit eldning av avfall i hyreshusets värmepanna. Det som lades fastighetsägaren till last var att en anläggning för förbränning av avfall tagits i drift utan anmälan. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det inte var fråga om en sådan anläggning utan i stället fråga om en oljeeldad panna för uppvärmning av ett flerbostadshus. Det som föranlett miljönämndens ingripande var att det vid flera tillfällen hade förekommit eldning i pannan med byggavfall och möbler. Enbart detta förhållande innebar enligt domstolens mening inte att pannan kunde betecknas som en anläggning för förbränning av avfall. MÖD undanröjde miljösanktionsavgiften.
  • MÖD 2003:34:Miljösanktionsavgift-----Miljödomstolen dömde ut miljösanktionsavgift för underlåten rapportering av årlig kontroll av köldmedieanläggning bestående av fyra kylaggregat. Företaget överklagade och anförde att man endast ägde två av dessa med en köldmediemängd som understeg 10 kg samt att avtal inte hade slutits med ägarna till de övriga två om att man hade övertagit inrapporteringsansvaret. Miljööverdomstolen upphävde miljösanktionsavgiften med hänvisning till att tillsynsmyndigheten mot bolagets uppgifter inte hade visat att rapporteringsskyldigheten enligt 16 § köldmediekungörelsen åvilade företaget.
  • MÖD 2003:10:Miljösanktionsavgift-----Att inte anmäla till den kommunala nämnden införandet av ett nytt processteg - avfettning och järnfosfatering - som är klassade som C-verksamhet i bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, har ansetts innebära överträdelse av förbudet i 21 § 1 i nämnda förordning. Beslutet om miljösanktionsavgift fastställdes.
  • MÖD 2003:20:Miljösanktionsavgift-----Med hänvisning till legalitetsprincipen ansåg Miljööverdomstolen att miljösanktionsavgift inte kunde dömas ut för utebliven anmälan av krossverk för asfalt och betong, då anmälningsplikten enligt bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd enbart täcker berg- eller gruskrossverk.
  • MÖD 2007:8:Miljösanktionsavgift-----Efter miljödomstolens dom har ändringar i 30 kap. miljöbalken och förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter trätt ikraft. Miljööverdomstolen (MÖD) har, med hänsyn till miljösanktionsavgifternas straffliknande karaktär, tillämpat 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken analogt för att avgöra vilka bestämmelser som skall tillämpas på överträdelser som ägt rum före de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Detta innebär att de bestämmelser som gällde vid överträdelsen skall tillämpas. Gäller andra bestämmelser när dom eller beslut meddelas skall dock dessa tillämpas om de leder till att miljösanktionsavgift inte skall påföras eller att sådan avgift skall påföras med ett lägre belopp. Jfr MÖD:s dom 2007-03-19 i mål nr M 3031-06 (MÖD 2007:9).
  • MÖD 2006:51:Miljösanktionsavgift-----En verksamhetsutövare hade tillstånd till mjölk- och slaktsvinsproduktion samt spridning av stallgödsel. Minskad djurhållning innebar att det fanns utrymme i gödselbrunnen för att ta emot överskottsmjölk m.m. från ett externt livsmedelsföretag. Mottagen mängd mjölk motsvarade två procent av den totala gödselvolymen. Den kommunala nämnden ansåg att åtgärden var att rubricera som mellanlagring av avfall och utgjorde ny anmälningspliktig verksamhet. Den åsidosatta anmälningsplikten medförde uttag av miljösanktionsavgift om 25 000 kr. Enligt Miljööverdomstolen var det fråga om en mindre ändring av befintlig verksamhet utan olägenhet av betydelse för människors hälsa och miljön. Visserligen var ändringen anmälningspliktig men en överträdelse av 21 § 3 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd var inte avgiftssanktionerad varvid miljösanktionsavgift inte kunde tas ut. Beslutet undanröjdes.
  • MÖD 2001:21:Miljösanktionsavgift vid kriminalvårdsanstalt-----Den köksverksamhet som staten bedriver vid en kriminalvårdsanstalt anses inte vara näringsverksamhet då den är en integrerad och naturlig del av huvudverksamheten, som utgörs av myndighetsutövning.
  • MÖD 2003:33:Miljösanktionsavgift-----Miljööverdomstolen fastställde miljösanktionsavgift för åsidosättande av skyldighet enligt 6 § egenkontrollförordningen (1998:901) att underrätta tillsynsmyndigheten vid driftstörningar, vilka hade orsakat luktolägenheter i omgivningen.
  • MÖD 2002:58:Miljösanktionsavgift för utebliven produktionsuppgift för täkt----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att begreppet näringsidkare i 30 kap. miljöbalken skulle ges samma innebörd som i övriga delar av svensk rätt. I målet var inte visat att någon näringsverksamhet i form av grustäkt hade bedrivits under det aktuella året. Inte heller den torvtäkt som bedrivits hade varit av den omfattning eller varaktighet att den kunde anses som näringsverksamhet. MÖD upphävde beslutet att påföra miljösanktionsavgift.
  • MÖD 2011:37:Miljösanktionsavgift ----- Borrning av ett nytt brunnshål för bergvärme är en sådan väsentlig del av inrättandet av en värmepumpsanläggning att åtgärden är att jämställa med en nyanläggning. Det var därför korrekt av tillsynsmyndigheten att ta ut en miljösanktionsavgift för fastighetsägarens underlåtenhet att anmäla åtgärden.
  • MÖD 2002:63:Miljösanktionsavgift-----Ett handelsbolag hade utan att göra anmälan till tillsynsmyndigheten påbörjat hantering och uppläggning av avfall varför miljösanktionsavgift påfördes. Miljööverdomstolen fastställde avgiften och uttalade att frågan om någon förorening kunnat konstateras i det enskilda fallet saknade betydelse för anmälningsplikten i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet Den uppläggning som bolaget hade gjort hade medfört en i vart fall ringa risk för förorening och därför var det riktigt av tillsynsmyndigheten att påföra avgiften utan närmare utredning om detta.

[K30]3 §  Miljösanktionsavgift beslutas av tillsynsmyndigheten eller av den myndighet som utför kontroll enligt förordning (EU) 2017/625 eller enligt förordning (EU) 2019/1020.

[S2]Innan myndigheten beslutar om avgift ska den som anspråket riktas mot ges tillfälle att yttra sig. Lag (2022:1108).

  • MÖD 2003:34:Miljösanktionsavgift-----Miljödomstolen dömde ut miljösanktionsavgift för underlåten rapportering av årlig kontroll av köldmedieanläggning bestående av fyra kylaggregat. Företaget överklagade och anförde att man endast ägde två av dessa med en köldmediemängd som understeg 10 kg samt att avtal inte hade slutits med ägarna till de övriga två om att man hade övertagit inrapporteringsansvaret. Miljööverdomstolen upphävde miljösanktionsavgiften med hänvisning till att tillsynsmyndigheten mot bolagets uppgifter inte hade visat att rapporteringsskyldigheten enligt 16 § köldmediekungörelsen åvilade företaget.
  • MÖD 2002:36:Miljösanktionsavgift vid förbränning av avfall-----Ett bolag hade eldat sitt avfall vid upprepade tillfällen direkt på marken utan att anmäla detta. Den kommunala nämnden påförde bolaget miljösanktionsavgift. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att begreppet anläggning enligt SNI-kod 90.004-3 (”Anläggning för förbränning eller annan sådan behandling av avfall….") i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd får anses betyda att någon åtgärd av teknisk natur vidtagits för att möjliggöra den avsedda verksamheten. En anläggning har inte inrättats enbart därför att verksamheten bedrivits med viss varaktighet. MÖD upphävde beslutet.
  • MÖD 2003:33:Miljösanktionsavgift-----Miljööverdomstolen fastställde miljösanktionsavgift för åsidosättande av skyldighet enligt 6 § egenkontrollförordningen (1998:901) att underrätta tillsynsmyndigheten vid driftstörningar, vilka hade orsakat luktolägenheter i omgivningen.
  • MÖD 2003:85:Ett allmänt formulerat avtal hade upprättats mellan en fastighetsägare och en näringsidkare om den senares skyldigheter vid brukandet av en affärslokal. I lokalen fanns en kylanläggning som ett år inte kontrollerades på föreskrivet sätt. Med hänvisning till 4 § köldmediekungörelsen påförde en miljönämnd fastighetsägaren miljösanktionsavgift för denna underlåtelse. Miljödomstolen menade att avtalet inte kunde anses uttryckligen reglera att rapporteringsskyldigheten hade gått över till brukaren, vilket är en förutsättning för att miljösanktionsavgiften ska kunna åläggas denne. MÖD fastställde miljödomstolens dom.

[K30]4 §  Ett beslut om att ta ut en miljösanktionsavgift skall delges den avgiftsskyldige. Lag (2006:1014).

[K30]5 §  En miljösanktionsavgift skall betalas inom trettio dagar efter det att beslutet om att ta ut avgiften har delgetts enligt 4 §, om tillsynsmyndigheten i beslutet inte har bestämt en senare tidpunkt.

[S2]Beslutet om miljösanktionsavgift får efter sista betalningsdagen verkställas såsom en dom som har vunnit laga kraft. Lag (2006:1014).

[K30]6 §  Miljösanktionsavgift får inte beslutas, om den som anspråket riktas mot inte inom fem år från det att förutsättningarna enligt 1 § att besluta om avgift har inträffat har getts tillfälle att yttra sig.

[K30]7 §  Den som enligt ett beslut av en tillsynsmyndighet skall betala en miljösanktionsavgift får överklaga beslutet till mark- och miljödomstol. Lag (2010:923).

[K30]8 §  En beslutad miljösanktionsavgift faller bort, om beslutet om avgiften inte har verkställts inom tio år från det att beslutet har vunnit laga kraft.

[K30]9 §  Miljösanktionsavgift skall återbetalas, om betalningsansvaret har upphävts genom beslut som har vunnit laga kraft.

[S2]Ränta på miljösanktionsavgift som återbetalas enligt första stycket lämnas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från den dag avgiften betalades till och med den dag avgiften återbetalas.

[K30]10 §  Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om den ordning i vilken miljösanktionsavgifter skall betalas.

SJUNDE AVDELNINGEN

ERSÄTTNING OCH SKADESTÅND M.M.

31 kap. Ersättning vid ingripanden av det allmänna och vid tillståndsprövning av vattenverksamhet m.m.

Prop. 2009/10:162: Punkten 2 första meningen innebär att de nya ersättningsbestämmelserna gäller för ersättningen, om det beslut som ersättningsanspråket grundas på har meddelats efter den 31 juli 2010. Övergångsregeln gäller även beträffande ersättning för inlösen. Det framgår av hänvisningen i 19 § till 31 kap. 8 § miljöbalken.

Punkten 2 andra meningen är av samma slag som punkten 4 i övergångsbestämmelserna ...

  • MÖD 2006:16:Dispens från biotopskydd-----En jordbrukare ville lägga igen tre öppna diken för att skapa ett rationellare jordbruk och sökte dispens från biotopskyddet. Miljööverdomstolen fann att syftet med bestämmelsen var att för framtiden bevara växt- och djurliv i biotopen genom att förhindra igenläggning eller andra åtgärder som kunde skada denna miljö. Det var vidare uppenbart att biotopskyddet inte var till sådan nackdel att det enligt proportionalitetsprincipen skulle kunna motivera dispens med hänsyn till den rätt att få ersättning som fanns i 31 kap. miljöbalken. Enbart möjligheten till mer rationell jordbruksdrift kunde inte anses utgöra särskilda skäl för dispens.
  • MÖD 2002:49:Ansökan om bygdeavgiftsmedel-----Miljödomstolen hade avvisat en ansökan om bygdeavgiftsmedel för skador i form av vattenuppträngning och erosion med motiveringen att sökanden redan fått bidrag för förstärkning av skyddsmur. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att skrivningen i 4 § första stycket i förordningen om bygde- och fiskeavgifter enbart uteslöt bidrag i de fall som skadereglering skett genom att ersättning tidigare betalats för samma skada. Då det var fråga om en fortlöpande skada ansåg MÖD att bidrag skall kunna utgå flera gånger för att reparera fastigheten och skydda den mot fortsatt skada.
  • MÖD 2007:49:Skadestånd för utläggande av stenrevlar i en å ----- Fiskeriverket skulle enligt en överenskommelse besluta om fiskefrämjande åtgärder i en å. Förslag till biotopfrämjande åtgärder utarbetades och en fiskeklubb fick i uppdrag av en samrådsgrupp att utföra åtgärderna. Betalning skedde genom att klubben fick fiskeavgiftsmedel. Fråga uppstod om Fiskeriverket, fiskeklubben eller samrådsgruppen var ansvarig för skada orsakad av ett antal utlagda stenrevlar. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att eftersom fiskeklubben själv inte tagit något initiativ genom att föreslå åtgärderna eller för att utverka medel för dessa var klubben mer att likna vid en entreprenör som åtagit sig utföra arbete mot betalning. Ansvaret kunde därför enligt MÖD inte ligga på fiskeklubben. Samrådsgruppen var endast rådgivande till Fiskeriverket. Därmed ansågs Staten ersättningsskyldig för de skador som åtgärderna kunde ha orsakat.

Kapitlets innehåll m.m.

[K31]1 §  Detta kapitel är tillämpligt i frågor om ersättning vid vissa ingripanden av det allmänna samt vid tillståndsprövning av vattenverksamhet. Kapitlet innehåller dessutom bestämmelser om ersättning när skada uppkommit till följd av förbud mot fiske.

[K31]2 §  Bestämmelserna i expropriationslagen (1972:719) skall gälla vid ersättning och inlösen enligt detta kapitel, om inte balken innehåller avvikande bestämmelser.

  • MÖD 2020:8:Ersättning p.g.a. nekat tillstånd att avverka fjällnära skog ----- Skogsstyrelsen har beslutat att neka avverkningstillstånd eftersom avverkning bedömts vara oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för natur- eller kulturmiljövården enligt 18 § skogsvårdslagen. MÖD har funnit att beslutet medför att den pågående markanvändningen - skogsbruk - avsevärt försvåras och att skogsägaren därför har rätt till intrångsersättning enligt 19 § skogsvårdslagen och 31 kap. 4 § miljöbalken.
  • MÖD 2009:26:Ersättning enligt 31 kap. 4 § miljöbalken ----- Naturreservatsföreskrifter innebar förbud att avverka skog inom en fastighet. Området ifråga innehöll ett bestånd av lövträd särskilt lämpat för virkes- och vedproduktion. För att tillgodogöra sig värdet av lövvirket hade fastighetsägaren, innan frågan om naturreservat aktualiserades, anskaffat en såganläggning. Miljööverdomstolen fann att fastighetsägaren var berättigad till ersättning för utebliven vinst trots att någon sågverksamhet inte kommit igång samt att skadan inte hade kunnat begränsas genom inköp av lövtimmer att såga. Utöver ersättning för minskat marknadsvärde ansågs därmed fastighetsägaren berättigad till s.k. annan ersättning för utebliven vinst från sågverksamhet och vedproduktion avseende lövträden. Skadans storlek uppskattades enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken.
  • NJA 2010 s. 255:Värderingen av den ersättning som en markägare har rätt till på grund av föreskrifter om åtgärder och inskränkningar som rör naturreservat ska genomgående hänföras till den dag då beslutet om föreskrifter vinner laga kraft.
  • MÖD 2007:42:Rättegångsfel ----- Miljödomstolen har i ett mål om ersättning enligt 31 kap. miljöbalken efter avslutad huvudförhandling ex officio inhämtat uppgifter från aktörer som inte varit parter i målet. Uppgifterna har inverkat på målets utgång men har inte kommunicerats med parterna. Miljödomstolens förfarande har inte stöd i miljöbalken, rättegångsbalken eller i expropriationslagen. Ett rättegångsfel som inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i Miljööverdomstolen ansågs ha förekommit och målet återförvisades till miljödomstolen.

[K31]3 §  Vad som i detta kapitel sägs om fastighet skall även gälla särskild rätt till fastighet.

Ersättning och inlösen på grund av vissa föreskrifter, förelägganden och förbud

[K31]4 §  Fastighetsägaren har rätt till ersättning på grund av beslut som innebär att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras, om beslutet gäller

  1. föreskrifter enligt 7 kap. 3 § om åtgärder och inskränkningar som rör nationalparker,
  2. föreskrifter enligt 7 kap. 5, 6 eller 9 § om åtgärder och inskränkningar som rör naturreservat och kulturreservat,
  3. en dispens enligt 7 kap. 11 § andra stycket som har förenats med särskilda villkor eller en vägran att ge en dispens enligt 7 kap. 11 § andra stycket, om dispensen avser ett biotopskyddsområde enligt 7 kap. 11 § första stycket 1,
  4. bildande av ett biotopskyddsområde enligt 7 kap. 11 § första stycket 2,
  5. föreskrifter enligt 7 kap. 22 § om åtgärder och inskränkningar som rör vattenskyddsområden,
  6. skydd för särskilda områden enligt 7 kap.28 a29 b §§, eller
  7. förelägganden eller förbud enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket som rör viss verksamhet.

[S2]En föreskrift enligt 7 kap. 3 § om begränsning av rätten till jakt efter björn, lo, varg, järv, älg eller örn medför inte rätt till ersättning. Lag (2009:1322).

Prop. 2000/01:111: Tillägget i första stycket är en följdändring med anledning av att de eventuella inskränkningar i markanvändning som kan behövas för att uppfylla art- och habitatdirektivets krav kommer att kunna grundas på de nya bestämmelserna i 7 kap. 28 a–29 §§ i stället för 12 kap. 6 §. Se vidare avsnitt 7.6.

  • NJA 2015 s. 323:Ersättning när mark tas i anspråk för naturreservat. När beslutet om naturreservat medför att åkerbruk och bete inte kan återupptas på mark som under lång tid legat i träda har beslutet ansetts avsevärt försvåra en "pågående markanvändning" (31 kap. 4 § miljöbalken).
  • MÖD 2020:8:Ersättning p.g.a. nekat tillstånd att avverka fjällnära skog ----- Skogsstyrelsen har beslutat att neka avverkningstillstånd eftersom avverkning bedömts vara oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för natur- eller kulturmiljövården enligt 18 § skogsvårdslagen. MÖD har funnit att beslutet medför att den pågående markanvändningen - skogsbruk - avsevärt försvåras och att skogsägaren därför har rätt till intrångsersättning enligt 19 § skogsvårdslagen och 31 kap. 4 § miljöbalken.
  • MÖD 2003:44:Ersättning enligt 31 kap. miljöbalken-----Ett par jordbrukare yrkade ersättning av staten för att reservatsföreskrifter hade inneburit att markanvändningen avsevärt hade försvårats p.g.a. förbud mot gödsling och vinterbete och därmed uteblivna bidrag i form av s.k. miljöersättning. De gjorde gällande att marknadsvärdet skulle minskas. Yrkandet om ersättning ogillades av miljödomstolen och domen fastställdes av Miljööverdomstolen (MÖD). Marknadsvärdet på fastigheten skulle enligt MÖD primärt grunda sig på utgående och förväntade bidrag för det faktiska markutnyttjandet, vilket i allt väsentligt överensstämde med det nyttjande som föreskrevs i reservatsföreskrifterna. Utredningen i målet visade att det inte fanns skäl att förvänta sig annat än att bidrag i form av miljöersättningar skulle kunna utgå i en i princip oförändrad omfattning under lång tid. Därmed var det inte visat att marknadsvärdet på det aktuella markområdet minskat i någon nämnvärd omfattning. MÖD fann att ersättning inte skulle utgå.
  • MÖD 2009:26:Ersättning enligt 31 kap. 4 § miljöbalken ----- Naturreservatsföreskrifter innebar förbud att avverka skog inom en fastighet. Området ifråga innehöll ett bestånd av lövträd särskilt lämpat för virkes- och vedproduktion. För att tillgodogöra sig värdet av lövvirket hade fastighetsägaren, innan frågan om naturreservat aktualiserades, anskaffat en såganläggning. Miljööverdomstolen fann att fastighetsägaren var berättigad till ersättning för utebliven vinst trots att någon sågverksamhet inte kommit igång samt att skadan inte hade kunnat begränsas genom inköp av lövtimmer att såga. Utöver ersättning för minskat marknadsvärde ansågs därmed fastighetsägaren berättigad till s.k. annan ersättning för utebliven vinst från sågverksamhet och vedproduktion avseende lövträden. Skadans storlek uppskattades enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken.
  • NJA 2010 s. 255:Värderingen av den ersättning som en markägare har rätt till på grund av föreskrifter om åtgärder och inskränkningar som rör naturreservat ska genomgående hänföras till den dag då beslutet om föreskrifter vinner laga kraft.
  • MÖD 2017:7:Dispens enligt artskyddsförordningen ----- En fastighetsägare ansökte om dispens enligt 15 § artskyddsförordningen för att slutavverka 1,5 ha skog inom ett område av sin fastighet där inventering hade visat förekomst av svampen bombmurkla. Arten omfattas av de nationella fridlysningsbestämmelserna i 8 § artskyddsförordningen. Länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen avslog ansökan eftersom förutsättningar för dispens inte ansetts föreligga. MÖD upphävde länsstyrelsens beslut att inte ge dispens enligt artskyddsförordningen och återförvisade målet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning. Domstolen fann att övervägande skäl talar för att det inte varit lagstiftarens avsikt att fridlysningsbestämmelserna ska ges en sådan tillämpning att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten. En bedömning av proportionaliteten måste därför ske inom ramen för dispensförfarandet. Om en tillämpning av de nationella fridlysningsbestämmelserna skulle innebära att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten ska åtgärden bedömas som tillåten och dispens ges. Frågan om pågående markanvändning avsevärt försvåras ska prövas av länsstyrelsen som första instans.
  • MÖD 2008:3:Ersättning enligt 31 kap. miljöbalken ----- Efter att länsstyrelsen beslutat att inrätta ett biotopskyddsområde fick inga skogsbruksåtgärder vidtas där. Parterna var ense om att berörda fastigheter därmed minskade med 173 000 kr i marknadsvärde. I målet var fråga om annan ersättning till följd av förlorade framtida arbetsintäkter samt om s.k. toleransavdrag enligt 31 kap. 6 § miljöbalken. Enligt Miljööverdomstolen var det inte visat eller sannolikt att några intäktsförluster skulle uppkomma. Toleransavdraget bestämdes till 17 300 kr motsvarande 10 procent av marknadsvärdeminskningen. (Jfr MÖD 2008:4 som avgjordes samma dag.)
  • MÖD 2007:51:Ersättning enligt 2 kap.18 § regeringsformen ----- En jordbrukare yrkade ersättning av kommunen för försvårande av pågående markanvändning. Denne hade flera år i rad fått avslag alt. restriktioner på ansökan om tillstånd att få sprida bekämpningsmedel inom den inre skyddszonen för ett vattenskyddsområde. Miljööverdomstolen fann att möjligheten att få ersättning från det allmänna enligt 2 kap.18 § regeringsformen var liten när en tillståndsansökan avslagits av starka miljöskäl. I vart fall torde det krävas att möjligheten att överklaga det kommunala avslagsbeslutet utnyttjats. Miljödomstolens ogillande av käromålet fastställdes.
  • MÖD 2008:4:Ersättning enligt 31 kap. miljöbalken ----- Länsstyrelsen vägrade tillstånd till skogsavverkning inom ett tilltänkt naturreservatsområde. Skogsägarna yrkade skadestånd. Staten godtog talan men ansåg att skadan skulle jämkas då avverkning kunde ske på andra områden inom brukningsenheten. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det förhållandet att brukningsenheten eventuellt innehöll ytterligare avverkningsmogen skog inte utgjorde tillräckligt skäl för jämkning av skadeståndet. Statens yrkande om avdrag för skadebegränsande avverkningar avslogs. MÖD bestämde vidare toleransavdraget till 67 500 kr vilket motsvarade 4,3 procent av marknadsvärdeminskningen. (Jfr MÖD 2008:3 som avgjordes samma dag.)
  • MÖD 2007:13:Ersättning till följd av naturreservatsföreskrifter ----- Ett naturreservat omfattade del av en skogsfastighet. Reservatsföreskrifterna innebar ett totalt avverkningsförbud. Ersättning för avverkningsförbudet, som skulle motsvara fastighetens marknadsvärdeminskning, uppskattades med ledning av den s.k. beståndsmetoden kombinerad med viss ortsprisanalys. I målet var även fråga om hur en rotleveransförsäljning inom reservatet skulle beaktas vid bestämmande av intrångsersättningen. Utöver ersättning för skogsvärdet utgick viss ersättning för skada på jakt. Däremot ansågs inte en på grund av reservatsföreskrifterna uppkommen skatteskada ersättningsgill.
  • MÖD 2006:40:Ansökan om tillstånd till grustäkt-----Miljödomstolen avslog en ansökan om tillstånd till fortsatt grustäktsverksamhet inom ett vattenskyddsområde eftersom verksamheten stred mot vattenskyddsföreskrifterna. Bolaget överklagade. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att ansökan avsåg ny verksamhet och inte som bolaget framhöll befintlig verksamhet. MÖD fann att vid tillämpning av miljöbalken oavsett om ansökan avsåg tidigare tillståndsgivet men inte utbrutet material, fördjupning eller utvidgning av tidigare täktområde eller brytning i helt nytt område så var det att anse som ny verksamhet/nyetablering. Därav följde enligt MÖD att verksamheten skulle strida mot vattenskyddsföreskrifterna. I övrigt framhöll MÖD att behovet att säkra dricksvattenutvinning var betydligt större än bolagets behov av naturgrus. Bolagets överklagande avslogs.

[K31]5 §  Om ett beslut som avses i 4 § första stycket 1, 2, 5 eller 6 innebär att det krävs tillstånd för en viss verksamhet eller åtgärd, betalas ersättning endast om tillstånd har vägrats eller förenats med särskilda villkor.

[S2]Om det enligt 7 kap. 24 § har meddelats ett förbud att vidta en åtgärd utan tillstånd och tillstånd vägras, gäller 4 § första stycket. Lag (2009:1322).

Prop. 2001/02:65: Paragrafens andra stycke är nytt. Genom tillägget kommer rätt till ersättning vid generellt inrättade biotopsskyddsområden att inträda först när dispens vägras eller förenas med särskilda villkor. Ändringen motiveras i vidare i avsnitt 7.4.

Prop. 2000/01:111: Ändringen är en följdändring med anledning av ändringen i 31 kap. 4 §. Eftersom en eventuell inskränkning i markanvändningen endast uppstår om tillståndsprövningen leder till ett negativt resultat, bör denna bestämmelse också gälla i fall som avses i den nya punkten 31 kap. 4 § 5. Se vidare avsnitt 7.6.

Övergångsbestämmelserna Övergångsbestämmelserna utgår från att den tidigare lagstiftningen har tillämpats ...

  • MÖD 2007:51:Ersättning enligt 2 kap.18 § regeringsformen ----- En jordbrukare yrkade ersättning av kommunen för försvårande av pågående markanvändning. Denne hade flera år i rad fått avslag alt. restriktioner på ansökan om tillstånd att få sprida bekämpningsmedel inom den inre skyddszonen för ett vattenskyddsområde. Miljööverdomstolen fann att möjligheten att få ersättning från det allmänna enligt 2 kap.18 § regeringsformen var liten när en tillståndsansökan avslagits av starka miljöskäl. I vart fall torde det krävas att möjligheten att överklaga det kommunala avslagsbeslutet utnyttjats. Miljödomstolens ogillande av käromålet fastställdes.
6 § Har upphävts genom lag (2009:1322).

[K31]7 §  Ersättning enligt 4 § betalas av staten. Om det är en kommun som har meddelat det beslut som avses i 4 §, ska ersättningen i stället betalas av kommunen.

[S2]Om föreskrifter som avses i 4 § första stycket 5 har beslutats av länsstyrelsen efter ansökan av en kommun eller den i vars intresse vattenskyddsområdet har fastställts, ska ersättningen betalas av sökanden. Detsamma gäller om sådana föreskrifter har beslutats av en kommun efter ansökan av den i vars intresse föreskrifterna har meddelats. Lag (2009:1322).

Prop. 2001/02:65: I paragrafens första stycke har lagts till att det är kommunen som skall betala ersättning till fastighetsägare även när förelägganden eller förbud har beslutats av kommunen och inte som tidigare enbart vid beslutande av föreskrifter. I det andra stycket har lagts till att den i vars intresse ett vattenskyddsområde fastställs, skall betala ersättning till fastighetsägare och andra rättighetshavare även när det är kommuner som beslutar om vattenskyddsområden. Ändringarna kommenteras kortfattat i ...

[K31]8 §  Om det i ett fall som avses i 4 § första stycket uppstår synnerliga olägenheter vid pågående användning av fastigheten, har fastighetsägaren rätt att få fastigheten inlöst i stället för att få ersättning enligt 4 §. Beror olägenheten på ett förbud att vidta viss åtgärd utan tillstånd skall 5 § första stycket tillämpas.

[K31]9 §  Vid tillämpningen av 4 och 8 §§ ska hänsyn tas också till andra beslut enligt 7 kap. 3, 5, 6, 9 eller 22 §, förbud enligt 7 kap. 11 § andra stycket, förelägganden och förbud enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket, beslut enligt 18 § och 18 b § första stycket 1skogsvårdslagen (1979:429) samt beslut som avses i 14 kap.5-7 och 10-13 §§plan- och bygglagen (2010:900). Detta gäller under förutsättning att besluten har meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom ska sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 30 § skogsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt inom samma tid uppmärksammas.

[S2]Om en rätt till talan, ersättning eller inlösen med anledning av ett sådant beslut har förlorats på grund av bestämmelserna i 12 eller 13 § eller motsvarande bestämmelser i plan- och bygglagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas enligt första stycket. Lag (2022:1272).

Prop. 2021/22:207: Om en rätt till talan, ersättning eller inlösen med anledning av ett sådant beslut har förlorats på grund av bestämmelserna i 12 eller 13 § eller motsvarande bestämmelser i plan- och bygglagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot

att beslutet beaktas enligt första stycket.

I paragrafen finns den s.k. ackumuleringsregeln. Den anger vilka beslut ...

Ersättning vid vissa undersökningar

[K31]10 §  För skada och intrång som tillfogas fastighetsägaren genom åtgärder enligt 28 kap. 1 § betalas ersättning av staten. Om åtgärderna har vidtagits av en kommun eller av någon annan på uppdrag av en kommun, ska ersättning i stället betalas av kommunen.

[S2]Ersättning enligt första stycket ska inte betalas, om åtgärderna vidtas med anledning av

  1. tillsyn över en verksamhet som utövas på fastigheten, eller
  2. sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 26 kap. 30 § och som gäller verksamhet på fastigheten.

[S3]Talan om ersättning väcks vid den mark- och miljödomstol inom vars område marken eller större delen av den finns. Lag (2020:627).

Ersättning vid förelägganden om stängselgenombrott

[K31]11 §  Den som har stängsel och har anordnat en grind eller någon annan genomgång på grund av ett föreläggande enligt 26 kap. 11 § är berättigad till ersättning av staten för detta och för underhåll av genomgången. Ersättning skall dock inte betalas, om det är uppenbart att stängslet endast avser att stänga ute allmänheten från ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.

[S2]Första stycket gäller också, när en övergång har gjorts över ett dike på grund av ett föreläggande enligt 26 kap. 11 §.

  • MÖD 2020:37:Föreläggande att möjliggöra passage vid stängsel ----- Fastighetsägare har av länsstyrelsen förelagts att vidta åtgärder för att möjliggöra passage med bl.a. rullstol och barnvagn vid hinder på en del av fastigheten som tidigare utgjort banvall. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att anordningen, som består av ett antal stockar som lagts intill och ovanpå varandra, samt ett antal stora stenar, är att jämställa med ett stängsel. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att det i och för sig finns förutsättningar för att förelägga om stängselgenombrott enligt 26 kap. 11 § första stycket miljöbalken. Med hänsyn till att den omgivande terrängen ändå inte i nuläget är framkomlig med rullstol eller barnvagn och att anordningen bedöms kunna passeras av andra som kan omfattas av allemansrätten, har Mark- och miljööverdomstolen ansett att det skulle medföra en endast marginell fördel för det allmänna intresset. Föreläggandet har därmed inte ansetts vara proportionerligt och har upphävts.

Anmälan om ersättningsanspråk

[K31]12 §  Innan en myndighet fattar ett beslut som kan leda till ersättning enligt 4, 5, 10 eller 11 §, får myndigheten förelägga den som vill göra anspråk på betalning eller inlösen att inom viss tid, minst två månader, anmäla sitt anspråk och ange sina yrkanden vid påföljd att rätten till talan annars förloras.

[S2]Vad som i fråga om ersättning eller inlösen har avtalats eller uppenbarligen förutsatts gälla mellan den ersättningsskyldige och en sakägare gäller även mot den som efter det att rätten till betalning uppkom har förvärvat sakägarens rätt till fastigheten.

  • MÖD 2019:21:Intrångsersättning enligt miljöbalken med anledning av utvidgning och ändring av naturreservat ----- Angående preklusion och preskription beträffande anspråk på ersättning vid utvidgning och ändring av naturreservat. Enligt 31 kap. 13 § miljöbalken ska den som vill ha ersättning väcka talan inom ett år från det att beslutet på vilket anspråket grundas har vunnit laga kraft. Frågan i målet är om det beslut som ett anspråk grundas på kan anses ha fått laga kraft i förhållande till den som begär ersättning men som inte överklagat beslutet redan när överklagandetiden löpt ut, även om beslutet överklagats av någon annan. MÖD ansåg att det beslut som ett anspråk grundas på får laga kraft i förhållande till alla sakägare först när beslutet om inrättande av reservatet slutligt prövats - oavsett om de överklagat beslutet om inrättande av reservat eller inte.

Ersättningstalan

[K31]13 §  Har inte överenskommelse träffats om ersättning enligt 4 eller 11 § eller om inlösen enligt 8 § och har inte rätten till talan gått förlorad enligt 12 §, skall den som vill göra anspråk på ersättning eller kräva inlösen väcka talan hos mark- och miljödomstolen mot den som är skyldig att betala ersättning eller att lösa in fastigheten. Sådan talan skall väckas inom ett år från det att beslutet på vilket anspråket grundas har vunnit laga kraft vid påföljd att rätten till ersättning eller inlösen annars går förlorad. Lag (2010:923).

  • MÖD 2019:21:Intrångsersättning enligt miljöbalken med anledning av utvidgning och ändring av naturreservat ----- Angående preklusion och preskription beträffande anspråk på ersättning vid utvidgning och ändring av naturreservat. Enligt 31 kap. 13 § miljöbalken ska den som vill ha ersättning väcka talan inom ett år från det att beslutet på vilket anspråket grundas har vunnit laga kraft. Frågan i målet är om det beslut som ett anspråk grundas på kan anses ha fått laga kraft i förhållande till den som begär ersättning men som inte överklagat beslutet redan när överklagandetiden löpt ut, även om beslutet överklagats av någon annan. MÖD ansåg att det beslut som ett anspråk grundas på får laga kraft i förhållande till alla sakägare först när beslutet om inrättande av reservatet slutligt prövats - oavsett om de överklagat beslutet om inrättande av reservat eller inte.
  • MÖD 2007:51:Ersättning enligt 2 kap.18 § regeringsformen ----- En jordbrukare yrkade ersättning av kommunen för försvårande av pågående markanvändning. Denne hade flera år i rad fått avslag alt. restriktioner på ansökan om tillstånd att få sprida bekämpningsmedel inom den inre skyddszonen för ett vattenskyddsområde. Miljööverdomstolen fann att möjligheten att få ersättning från det allmänna enligt 2 kap.18 § regeringsformen var liten när en tillståndsansökan avslagits av starka miljöskäl. I vart fall torde det krävas att möjligheten att överklaga det kommunala avslagsbeslutet utnyttjats. Miljödomstolens ogillande av käromålet fastställdes.

[K31]14 §  När föreskrifter skall meddelas enligt 7 kap. 5, 6, 9 eller 22 §, får den ersättningsskyldige vid mark- och miljödomstolen väcka talan mot en sakägare för att fastställa de villkor som skall gälla för ersättning eller inlösen, om föreskrifterna meddelas. Meddelas inte föreskrifter med det innehåll som förutsatts vid mark- och miljödomstolen inom ett år från det att målet har avgjorts genom en dom som har vunnit laga kraft, skall domen inte längre vara bindande för parterna. Lag (2010:923).

Återbetalning av ersättning

[K31]15 §  Har ersättning enligt 4 § betalats med anledning av föreskrifter eller tillståndsvägran och upphävs föreskrifterna helt eller delvis eller ges tillstånd eller dispens, får fastighetsägaren förpliktas att betala tillbaka ersättningen eller en del av den, om det är skäligt med hänsyn till fastighetsägarens nytta av beslutet och omständigheterna i övrigt. Detta gäller också, om en åtgärd har vidtagits i strid mot sådana föreskrifter eller mot ett sådant beslut om tillståndsvägran och tillsynsmyndigheten har beslutat att inte kräva rättelse.

[S2]Talan om återbetalning skall väckas vid mark- och miljödomstolen inom ett år från det att beslutet som anspråket grundas på har vunnit laga kraft och senast tio år efter det att ersättningen betalades ut vid påföljd att rätten att föra talan annars går förlorad. Lag (2010:923).

  • MÖD 2020:8:Ersättning p.g.a. nekat tillstånd att avverka fjällnära skog ----- Skogsstyrelsen har beslutat att neka avverkningstillstånd eftersom avverkning bedömts vara oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för natur- eller kulturmiljövården enligt 18 § skogsvårdslagen. MÖD har funnit att beslutet medför att den pågående markanvändningen - skogsbruk - avsevärt försvåras och att skogsägaren därför har rätt till intrångsersättning enligt 19 § skogsvårdslagen och 31 kap. 4 § miljöbalken.

Ersättning och inlösen vid tillstånd till vattenverksamhet

[K31]16 §  Den som med stöd av tillstånd enligt 11 kap. genom inlösen eller på annat sätt tar i anspråk annans egendom eller vidtar en åtgärd som skadar annans egendom skall betala ersättning för vad som avstås eller skadas, om annat inte är särskilt föreskrivet. Ersättning skall betalas även för skada till följd av förbud mot fiske enligt 28 kap. 13 §.

[S2]Ersättning skall betalas endast för skador som kvarstår, sedan förebyggande eller avhjälpande åtgärder har utförts av tillståndshavaren.

  • MÖD 2006:57:Tillstånd att bygga om färjelägen ----- Vägverket hade i en ansökan om tillstånd att bygga om två färjelägen inte redovisat olägenheterna av färjetrafiken. Om olägenheterna av en följdverksamhet är allt för allvarliga kan en ansökan om tillstånd ytterst komma att avslås. (NJA 1977 s. 558 och NJA 2004 s. 421). Eftersom Vägverket hade rådighet över sina egna färjor hade verket rättslig möjlighet att efterkomma villkor om bl.a. vilka färjor som fick trafikera leden. Avsaknaden av uppgifter om färjetrafikens miljöpåverkan ansåg MÖD vara en brist i miljökonsekvensbeskrivningen (MKB). Vidare saknades i MKB:n och i ansökan alternativa lokaliseringar av färjeläget på Yxlan. Ansökan kunde därmed inte läggas till grund för en tillåtlighetsprövning. MÖD undanröjde och återförvisade målet till miljödomstolen.

[K31]17 §  Fastigheter eller fastighetsdelar som drabbas av synnerliga olägenheter av en verksamhet för vilken tillstånd har meddelats enligt 11 kap., skall lösas in, om ägaren begär det.

[S2]Den ersättningsskyldige har rätt till inlösen, om detta skulle medföra endast en ringa höjning av fastighetsägarens ersättning och fastighetsägaren inte har något beaktansvärt intresse av att behålla fastigheten eller fastighetsdelen. Kostnaderna för åtgärder som avses i 16 § andra stycket skall då räknas in i ersättningen.

Skada på egen fastighet vid tillstånd till vattenverksamhet

[K31]18 §  Om en verksamhet för vilken tillstånd har lämnats enligt 11 kap. medför skada på en fastighet som tillhör den som har fått tillståndet, skall ersättning för skadan bestämmas. Detta gäller dock inte, om medgivanden har lämnats av samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten. Om fastigheten är intecknad gemensamt med annan fastighet, krävs det dessutom att fastighetsägare och fordringshavare lämnar de medgivanden som föreskrivs för relaxation i 22 kap. 11 § jordabalken. Medgivande fordras dock inte av den för vars rätt domstolens avgörande är väsentligen utan betydelse.

Ersättning vid utrivning av en vattenanläggning

[K31]19 §  Den som har fått tillstånd till utrivning av en vattenanläggning eller har ålagts eller medgetts enligt 24 kap. 4 § att riva ut en vattenanläggning skall betala skälig ersättning för skador på annans egendom som orsakas av bestående ändring i vattenförhållandena. Skyldighet att betala ersättning för en sådan förlust av förmån som orsakas av utrivningen finns endast om förmånen har tillförsäkrats i tillståndsdomen eller i avtal som träffats i samband med vattenanläggningens tillkomst. Ersättning lämnas i sådant fall endast för kostnader orsakade av förlusten av förmånen.

[S2]Om medgivande att riva ut en vattenanläggning har lämnats till någon annan än den som är skyldig att underhålla anläggningen och skyldighet att betala ersättning har ålagts i samband med detta, får ersättningen sökas åter av den underhållsskyldige.

Ersättning vid omprövning av vattenverksamhet

/Upphör att gälla U: 2029-01-01/

[K31]20 §  Ersättning för en förlust eller en inskränkning lämnas, om omprövning enligt 24 kap. 5 § eller enligt 7 kap.13 eller 14 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet medför förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera vattnets avrinning för den som har tillstånd till den vattenverksamhet som avses med omprövningen och om annat inte följer av 22 §. Ersättning lämnas inte till den del förlusten eller inskränkningen är att räkna som förbättring av en vattenanläggnings säkerhet.

[S2]Ersättning lämnas om omprövning av vattenverksamhet enligt denna balk eller enligt lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet medför skada för någon annan än tillståndshavaren som omfattas av omprövningen. För mottagare av andelskraft gäller dock viss begränsning enligt 8 kap. 4 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

[S3]På ersättning enligt första eller andra stycket skall 16-18 §§ tillämpas.

/Träder i kraft I: 2029-01-01/

20 §  Ersättning lämnas om omprövning av vattenverksamhet enligt denna balk eller enligt lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet medför skada för någon annan än tillståndshavaren som omfattas av omprövningen. För mottagare av andelskraft gäller dock viss begränsning enligt 8 kap. 4 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

Bestämmelserna i 16–18 §§ ska tillämpas på ersättningen. Lag (2018:1408).

/Upphör att gälla U: 2029-01-01/

[K31]21 §  Ersättning enligt 20 § första stycket betalas av den som har begärt omprövningen eller, om omprövning enligt 7 kap. 14 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet omfattar tillstånden till konkurrerande vattentäkter, av vardera tillståndshavaren.

[S2]Ersättning enligt 20 § andra stycket betalas,

  1. om omprövningen sker enligt 24 kap.5 eller 13 §, av tillståndshavaren,
  2. om omprövning enligt 7 kap. 14 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet omfattar tillstånden till konkurrerande vattentäkter, av vardera tillståndshavaren,
  3. vid annan omprövning, av den som har begärt omprövningen.

[S3]Ersättning för minskning av andelskraft från vattenkraftverk som omfattas av omprövningen betalas av den som har tillstånd till kraftverket. Lag (2018:1407).

/Upphör att gälla U: 2029-01-01/

Begränsning i ersättningsrätten vid omprövning av viss vattenverksamhet

/Upphör att gälla U: 2029-01-01/

[K31]22 §  En tillståndshavare är skyldig att utan ersättning tåla viss del av en förlust eller inskränkning om det är en förlust eller inskränkning som avses i 20 § första stycket och den föranleds av omprövning till förmån för det allmänna fiskeintresset, allmän farled, allmän hamn eller hälsovården eller, vid omprövning enligt 24 kap. 5 § eller enligt 7 kap. 13 § första meningen lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, till förmån för den allmänna miljövården.

[S2]Den del som inte ersätts avser den sammanlagda förlusten eller inskränkningen till följd av de skilda omprövningarna och av vattenverksamhet som avses i 23 § och motsvarar i fråga om

  1. vattenkraftverk: högst en femtedel och lägst en tjugondel av produktionsvärdet av den vattenkraft som enligt meddelat tillstånd kan tas ut vid kraftverket efter avdrag för den del av produktionsvärdet som är en följd av vattenregleringar,
  2. vattenreglering för kraftändamål: högst en femtedel och lägst en tjugondel av det produktionsvärde av den vattenkraft som enligt meddelade tillstånd kan tas ut vid varje kraftverk och som är en följd av regleringen,
  3. andra vattenverksamheter: högst en femtedel och lägst en tjugondel av värdet av den vattenmängd, fallhöjd eller magasinsvolym som omfattas av tillståndet till verksamheten.

[S3]När mark- och miljödomstolen lämnar tillstånd till en vattenverksamhet för vilken denna begränsning i ersättningsrätten skall gälla, skall domstolen inom de gränser som anges i andra stycket 1-3 fastställa den del som inte ersätts. Hänsyn skall då tas främst till verksamhetens inverkan på vattenstånds- och avrinningsförhållandena, den fördel eller olägenhet som verksamheten väntas medföra från allmän synpunkt samt graden av nytta för tillståndshavaren och mottagare av andelskraft.

[S4]Vid omprövning före den enligt 24 kap. 5 § första stycket 1 fastställda tidpunkten skall den del som inte ersätts minskas i förhållande till den tid som återstår till denna tidpunkt. Lag (2010:923).

  • MÖD 2006:31:Omprövning av villkor för ett vattenkraftverk-----En kraftverksägare har ålagts att sköta befintlig fiskväg samt att släppa viss mängd vatten genom fiskvägen och i torrfåran, s.k. klunkning. Även fråga om hur produktionsförluster för kraftverket skall beräknas.

/Upphör att gälla U: 2029-01-01/

[K31]23 §  Rätten till ersättning är begränsad på samma sätt som gäller enligt 22 § om den som har tillstånd enligt denna balk till en vattenverksamhet orsakas förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera vattnets avrinning till följd av att tillstånd lämnas till en vattenverksamhet som skall tillgodose det allmänna fiskeintresset, allmän farled eller allmän hamn, hälsovården eller den allmänna miljövården.

[S2]Vad som sagts nu gäller även förlust av fallhöjd som inte är utbyggd. Därvid skall den del som inte ersätts motsvara en tjugondel av värdet av vattenkraften i det berörda strömfallet efter avdrag för vad som av detta värde är en följd av vattenregleringar.

Betalningsanmälan som rör ersättning vid tillstånd till vattenverksamhet

[K31]24 §  Anmälan till länsstyrelsen enligt 6 kap. 4 § expropriationslagen (1972:719) behöver vid tillämpningen av detta kapitel endast göras för ersättning som avser mark som skall lösas in.

Betalningsfrist som rör ersättning vid tillstånd till vattenverksamhet

[K31]25 §  När tillstånd har lämnats enligt 11 kap. skall ersättning för inlöst mark betalas och anmälan enligt 6 kap. 4 § expropriationslagen (1972:719) göras inom sex månader från det att såväl tillståndsfrågan som ersättningsfrågan har avgjorts slutligt. Ersättning som inte avser inlöst mark och som skall tas ut på en gång skall betalas inom två år från samma tid. Om den ersättningsskyldige inte iakttar vad som har sagts nu, är den rätt som förvärvats gentemot den ersättningsberättigade förlorad.

[S2]Tidsfristerna får förkortas eller förlängas när parterna är ense om det eller om det finns särskilda skäl för det.

Ersättning bestämd efter det att tillstånd till vattenverksamhet har tagits i anspråk

[K31]26 §  Om ersättningen till följd av en vattenverksamhet eller annan åtgärd har bestämts slutligt först efter det att tillståndet har tagits i anspråk, skall den del av ersättningen som överstiger vad som fastställts tidigare betalas och anmälan enligt 6 kap. 4 § expropriationslagen (1972:719) göras inom en månad från det ersättningen bestämdes slutligt. Detsamma gäller ersättning som har bestämts i samband med godkännandet av en vattenverksamhet som redan har utförts.

[S2]Om den slutligt fastställda ersättningen inte överstiger den ersättning som tidigare har fastställts och det annars skulle ha funnits depositions- eller anmälningsskyldighet, skall den ersättningsskyldige anmäla ersättningsbeslutet hos länsstyrelsen sedan detta har vunnit laga kraft.

[K31]27 §  På ersättning som avses i 26 § första stycket beräknas ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag marken tillträddes, vattenverksamheten påbörjades eller åtgärden utfördes, om inte något annat följer av andra stycket. Om betalningen inte görs i rätt tid, tas det ut ränta enligt 6 § räntelagen för tiden efter det dröjsmålet inträdde.

[S2]På ersättning som avser oförutsedd skada tas det ut ränta enligt 6 § räntelagen från den dag ersättningsanspråket framställdes vid mark- och miljödomstolen.

[S3]Om den ersättningsskyldige försummar att betala sådan ersättning enligt 26 § första stycket som skall betalas genom deposition skall länsstyrelsen på begäran av den som är berättigad till ersättningen eller en del av denna söka verkställighet av den dom eller det beslut varigenom ersättningen har bestämts. Lag (2010:923).

Fullbordande av inlösen som rör tillstånd till vattenverksamhet

[K31]28 §  Inlösen av mark är fullbordad när den ersättningsskyldige har fullgjort sina skyldigheter enligt 6 kap. 1 § första stycket och 4 §expropriationslagen (1972:719). Inlösen fullbordas även om ränta enligt 27 § första stycket inte betalas.

Rätt att utnyttja tillståndet till vattenverksamhet

[K31]29 §  Den ersättningsskyldige får utnyttja tillståndet genom att ta i anspråk egendomen eller vidta åtgärder som medför skada för någon annan när de skyldigheter som gäller enligt 6 kap. 1 § första stycket och 4 §expropriationslagen (1972:719) har fullgjorts. För detta fall skall den begränsning av anmälningsskyldigheten som framgår av 24 § gälla.

[S2]Om det behövs med hänsyn till den ersättningsberättigades förhållanden, får mark- och miljödomstolen bestämma skäligt uppskov med tillträdet eller med utförandet av åtgärden. Lag (2010:923).

Återbetalning av ersättning som rör tillstånd till vattenverksamhet

[K31]30 §  Ersättningsbelopp som har betalats med anledning av tillstånd enligt 11 kap. får inte till någon del återkrävas. Beloppet får dock återkrävas om det tillstånd som har föranlett beslutet om ersättning upphävs på talan av den ersättningsberättigade.

Övriga bestämmelser

[K31]31 §  Ersättning enligt detta kapitel ska bestämmas i pengar som ska betalas vid ett tillfälle.

[S2]Ersättning i fall som avses i 5 § andra stycket ska dock betalas med ett visst årligt belopp. Om det finns särskilda skäl, får ersättningen räknas av mot ersättning som kan komma att betalas enligt 4 § första stycket eller 8 §.

[S3]Om det finns särskilda skäl, får det på begäran av den ersättningsskyldige eller den ersättningsberättigade bestämmas att också ersättning enligt 4 § första stycket eller 11 § ska betalas med ett visst årligt belopp med rätt att få omprövning vid ändrade förhållanden.

[S4]I fråga om ersättning enligt 4 § till följd av skada eller olägenhet för renskötseln gäller 28 § andra stycket rennäringslagen (1971:437). Lag (2009:1322).

Prop. 2001/02:65: I sista stycket har en felaktig hänvisning till ett lagrum i renäringslagen (1971:437) rättats.

Övergångsbestämmelser De nya bestämmelserna om vite skall enligt förslaget tillämpas i fråga om ansökningar om utdömande av vite som inletts vid en miljödomstol efter lagens ikraftträdande. För mål som redan handläggs vid en miljödomstol när de nya bestämmelserna träder ikraft gäller således äldre bestämmelser.

Som ...

32 § Har upphävts genom lag (2010:815).

[K31]33 §  Om en borgenär som hade panträtt i fastigheten när rätten till ersättning uppkom gör en förlust därför att ersättningen inte har deponerats hos länsstyrelsen, har borgenären rätt till ersättning av den ersättningsskyldige för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller, om en borgenär gör en förlust därför att ersättning inte har bestämts eller blivit för låg och ersättningen efter överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och den ersättningsberättigade eller av någon annan anledning inte prövats av domstol. Rätt till ersättning finns också för förlust till följd av att överenskommelse har träffats om ersättning i annat än pengar eller om att förebyggande eller avhjälpande åtgärder skall utföras.

[S2]Talan om ersättning enligt första stycket skall väckas vid mark- och miljödomstolen. Lag (2010:923).

[K31]34 §  Om det behövs, skall det i beslut om ersättning tas in bestämmelser som skall hindra att ersättningstagaren gör en förlust till följd av ändringar i penningvärdet under tiden från ersättningsbeslutet till dess betalning gjorts.

[K31]35 §  När inlösen av mark är fullbordad, skall detta antecknas i fastighetsregistrets allmänna del. Lag (2000:228).

[K31]36 §  Om det råder tvist om bättre rätt till ersättning, skall ersättningen deponeras hos länsstyrelsen, även om depositionen inte behövs enligt 6 kap. 1 § expropriationslagen (1972:719). Bestämmelserna i 6 kap.17-19 §§ i samma lag skall tillämpas i fråga om sådan deposition.

32 kap. Skadestånd för vissa miljöskador och andra enskilda anspråk

  • MÖD 2019:13:Skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken ----- Järnvägsarbeten har föranlett avstängning av en väg med reducerad framkomlighet till en livsmedelsbutik som följd. MÖD har bedömt att den störning som avstängningen inneburit har varit sådan att den skäligen får tålas med hänsyn till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden. Butikens talan om ersättning för den omsättningsminskning som avstängningen gett upphov till har därför ogillats.

Inledande bestämmelser

[K32]1 §  Skadestånd enligt detta kapitel ska betalas för personskada och sakskada samt ren förmögenhetsskada som verksamhet på en fastighet har orsakat i sin omgivning.

[S2]En ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott ersätts dock endast om skadan är av någon betydelse.

[S3]En skada, som inte har orsakats med uppsåt eller genom vårdslöshet, ersätts bara om den störning som har orsakat skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden. Lag (2010:815).

Prop. 2009/10:162: Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om skadestånd för miljöskador, som en verksamhet på en fastighet har orsakat i sin omgivning.

Tredje stycket har ändrats så att ersättningsansvar för skador som inte har orsakats uppsåtligen eller genom vårdslöshet uppkommer enbart ”om” – och inte ”i den utsträckning” – störningen inte skäligen bör tålas med hänsyn till de s.k. orts- och allmänvanlighetsrekvisiten. Det innebär att någon fördelning av skadeeffekten ...

  • NJA 2019 s. 866:Frågan om en avtalspart kan göra gällande miljöbalkens skadeståndsbestämmelser i stället för kontraktet ska avgöras utifrån avtalet och ytterst en tolkning av detta.
  • MÖD 2013:42:Skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken ----- På grund av en vägomdragning och byggandet av en 450 m lång bullervall i en båge runt en bostadsfastighet, belägen på landsbygden strax utanför ett samhälle, har störningar uppkommit för bostadsfastigheten. Från gårdsplan till vägbana är avståndet ca 100 m. Klagandena gjorde gällande att en ekonomisk skada i form av minskat marknadsvärde uppstått på grund av störningar från vägen i form av bl.a. buller och barriäreffekter. Efter en bedömning av de marknadsvärdepåverkande störningarna, bl.a. den estetiska immissionen och andra faktorer, kom Mark- och miljööverdomstolen fram till att störningarna var allmänvanliga, att skadan kunde uppskattas till omkring 5 % av marknadsvärdet och att detta fick tålas utan ersättning.
  • MÖD 2005:17:Ersättning för miljöskada-----Miljööverdomstolen har prövat frågan om en hyresgäst har rätt till ersättning från en verksamhetsutövare för minskat boendevärde och kostnader för åtgärdande av en störning i en av honom förhyrd bostadslägenhet till följd av störningar enligt miljöbalken. Miljööverdomstolen fann att hyresgästen inte kunde anses ha lidit någon ersättningsgill skada enligt miljöbalken.
  • MÖD 2017:71:Skadestånd ----- Ett utsläpp av transformatorolja har skett på en fastighet där Trafikverket bedriver järnvägsverksamhet. Oljeutsläppet har orsakat en störning i form av en markförorening då olja har spridit sig i markprofilen. Oljepåverkan har även konstaterats i flera av de grundvattenrör som har inrättats efter olyckan, och det står därigenom klart att markföroreningen har övergått i en grundvattenförorening. Oljeläckaget har skett inom vattenskyddsområde för kommunens vattentäkt. Även om det inte är klarlagt hur långt oljan har spridits med grundvattnet har det förelegat en risk för spridning av föroreningen till vattentäkten, vars tillrinningsområde ligger i grundvattnets strömningsriktning från olycksplatsen. Kommunen har som huvudman för vattenförsörjningen en skyldighet att säkerställa vattnets kvalitet och måste därmed också förväntas att vidta skadeförebyggande och skadebegränsande åtgärder för att skydda vattentäkten. Det kan inte förväntas att den som ansvarar för vattentäkten ska hålla sig avvaktande eller passiv vid ett utsläpp av farliga ämnen inom vattenskyddsområdet. Kommunens åtgärder att stoppa vattenuttaget och låta genomföra egna undersökningar av föroreningens eventuella spridning till grundvattnet har ansetts vara sådana skadeförebyggande åtgärder som typiskt sett bör omfattas av rätten till skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken. Även om det i efterhand har kunnat konstateras att föroreningen inte har spridits till vattentäkten har MÖD bedömt att det har varit befogat för kommunen att stoppa dricksvattenuttaget och att vidta undersökningsåtgärder fram till den tidpunkt då det kunde bedömas att det inte fanns någon risk för spridning av föroreningen till vattentäkten. Kostnaderna för dessa åtgärder har fram till denna tidpunkt ansetts som skador enligt 32 kap. miljöbalken för vilka kommunens försäkringsbolag har regressvis rätt till ersättning av Trafikverket.
  • MÖD 2006:17:Skadestånd för miljöskada enligt 32 kap. miljöbalken-----En person förvärvade och bosatte sig på en fastighet under tid då militär flygverksamhet pågick vid en närbelägen flygplats. Fastigheten var redan vid förvärvet utsatt för omfattande störningar från flygverksamheten. Miljööverdomstolen ansåg att förvärvet omfattade fastigheten i det skick och med det bruksvärde som förelåg vid förvärvstidpunkten. Endast för de ytterligare störningar som tillkom efter förvärvet utgick ersättning. Det saknade betydelse att bullernivåerna från flygverksamheten inte överskred vissa angivna nivåer i de tillstånd till verksamheten som meddelats.
  • MÖD 2006:69:Skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken-----Översvämningsskador som orsakats av att ett vattenflöde genom grävning släppts in på en annan fastighet har bedömts som annan liknande störning enligt 32 kap. 3 § första stycket 8 miljöbalken. Även fråga om ansvarsbefriande omständigheter förelegat.
  • MÖD 2004:15:Skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken-----Ägaren till en fastighet har yrkat skadestånd för sprickor i byggnaden på fastigheten och påstått att dessa uppkommit genom den tunga trafik på gatan utanför som blivit följden av Öresundsbron. Miljööverdomstolen fann att ägaren inte hade gjort övervägande sannolikt att skadorna hade orsakats av vibrationer på grund av trafiken.
  • MÖD 2002:17:Skadestånd för miljöskada enligt 32 kap. miljöbalken-----En bensinstation fick under drygt två månader kraftigt minskade intäkter pga att en tillfartsväg hade spärrats av för omfattande gatuarbeten. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att avspärrningen var en störning enligt 32 kap. 3 § första stycket 8. Domstolen fann också att företaget hade drabbats av en ren förmögenhetsskada av betydelse och att det var övervägande sannolikt att denna orsakats av vägavspärrningarna. Vid en skälighetsavvägning bedömde MÖD emellertid att skadan var sådan att den fick tålas, främst med hänvisning till störningens orts- och allmänvanlighet men även till att gatuarbeten ansågs vara samhällsnyttiga.
  • MÖD 2010:50:Skadestånd ----- Makarna S, ägare till en fastighet belägen invid en sjö, yrkade skadestånd av RS som ca 2 km nedströms sjön drev ett vattenkraftverk i en kanal som går från sjöns utlopp. RS hade tillstånd till att dämma vattnet i kraftverkets damm upp till en viss nivå. Makarna S åberopade som grund för sin talan att RS hade låtit vattnet i kraftverksdammen överstiga den tillåtna nivån, vilket påverkat vattennivån i sjön så att makarna S:s fastighet översvämmats. Miljööverdomstolen fann att fråga inte var om sådan verksamhet som avses i 32 kap. miljöbalken och att frågan skulle avgöras enligt allmänna skadeståndsrättsliga priciper. Miljööverdomstolen fann vidare att ett sänkt beviskrav beträffande kausalsambandet kunde tillämpas i ett fall som detta. Då det emellertid var utrett i målet att översvämningarna inte kunde ha orsakats av den otillåtna dämningen i kraftverksdammen ogillades makarna S:s talan.
  • MÖD 2005:21:Preskription av skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken-----En fastighetsägare hade yrkat skadestånd av ett kraftbolag för bl.a. ren förmögenhetsskada till följd av att den elektriska verksamheten i kraftledningar, uppförda i närheten av dennes fastighet, orsakade psykiska imissioner. Miljödomstolen, som hade avgjort frågan om preskription i särskild dom, hade funnit att skadeståndsanspråket var preskriberat. Miljööverdomstolen bedömde att den aktuella skadan inte var att bedöma som en s.k. perdurerande skada och att upphörandet av strömtransport i ledningarna inte, som fastighetsägaren gjorde gällande, skulle utgöra utgångspunkt för preskriptionsfristen.
  • MÖD 2010:42:Fastställelsetalan; skadestånd med anledning av miljöskada samt inlösen av fastighet ----- 65 personer väckte talan och yrkade dels att miljödomstolen skulle fastställa att LKAB var skyldigt att ersätta var och en för de skador de lidigt till följd av LKAB:s gruvverksamhet, dels att miljödomstolen skulle fastställa att LKAB vid anfordran var skyldigt att lösa in deras respektive fastighet. Miljödomstolen fann att ovisshet rådde om LKAB:s ansökan och att ovissheten lände kärandena till förfång och tillät talan. Miljööverdomstolen delade bedömningen i fråga om ovisshet och förfång vad gällde skadeståndstalan, men fann att det inte fanns några processekonomiska fördelar med att tillåta fastställelsetalan, som därför avvisades. Vad gällde inlösenyrkandet fann Miljööverdomstolen att det inte var möjligt att i förväg föra talan om att inlösenskyldighet skulle föreligga vid en obestämd framtida tidpunkt. Talan avvisades därför även i denna del. LKAB:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader avseende handläggningen vid miljödomstolen kunde framställas och prövas i Miljööverdomstolen.
  • MÖD 2003:93:Skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken-----Ägaren till en restaurang stämde ett fastighetsbolag och yrkade ersättning enligt 32 kap. miljöbalken för minskade intäkter till följd av entreprenadarbeten på en intilliggande fastighet som under ett års tid hade försvårat tillgängligheten till restaurangen. Miljööverdomstolen fann att restaurangägaren vid en sammantagen bedömning inte visat att omsättningsminskningen utgjorde en skada som med övervägande sannolikhet var orsakad av entreprenadarbetena.
  • MÖD 2019:13:Skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken ----- Järnvägsarbeten har föranlett avstängning av en väg med reducerad framkomlighet till en livsmedelsbutik som följd. MÖD har bedömt att den störning som avstängningen inneburit har varit sådan att den skäligen får tålas med hänsyn till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden. Butikens talan om ersättning för den omsättningsminskning som avstängningen gett upphov till har därför ogillats.
  • NJA 2003 s. 384:Fråga huruvida en fastighetsägares och hyresvärds skadade egendom kunde anses befinna sig i en hyresgästs verksamhets omgivning, när egendomen förvarades i den lagerlokal där verksamheten bedrevs. 32 kap. 1 § MB.
  • NJA 1999 s. 385:Fråga huruvida fastighetsägare skäligen utan ersättning bör tåla störningar i form av främst buller och estetisk inverkan på grund av en väg.
  • MÖD 2004:11:Skadestånd enligt miljöskadelagen-----Bolaget yrkade vid fastighetsdomstolen fastställelse av att staten skulle ersätta bolaget för förmögenhetsskada som bestod i att förväntningsvärdet på en viss fastighet beträffande möjlighet till bostadsbebyggelse bortfallit efter det att tillstånd till flygning med JAS-plan tillåtits på Malmens flygplats i Linköping. Talan ogillades. Miljööverdomstolen ( MÖD) fann efter bolagets överklagande att störningarna på grund av flygningar med JAS orsakat att fastighetens marknadsvärde minskat i en omfattning som inte kan sägas ha varit obetydlig. MÖD fann också att dessa störningar måste anses ortsvanliga i Malmslätt (tätorten vid Malmen) och dess omgivningar. MÖD ansåg vidare att toleransgränsen i 1 § tredje stycket miljöskadelagen måste sättas högt bl.a. med hänsyn till verksamhetens mycket stora samhällsnytta och det förhållandet att variationer i flygbullrets omfattning, utbredning och intensitet varit något man haft att räkna med på orten. MÖD konstaterade sedan att någon utredning om storleken på värdeminskningen inte presenterats i målet. Skadans storlek kunde därmed inte tjäna till ledning för bedömningen av om störningen får tolereras. Vid skälighetsprövningen borde enligt MÖD också vägas in att störningen inte påverkar möjligheten att använda fastigheten för jordbruksändamål. På grund av nu angivna skäl och med beaktande av skadans art och av att verksamheten vid Malmens flygfält i hög grad är samhällsnyttig fann MÖD att bolaget inte förmått visa att den skada som bolaget åsamkats på grund av bullerstörningarna inte skäligen får tålas vid en jämförelse med förhållande på orten och i övrigt. MÖD fann slutligen att bolaget inte visat att ersättningsgill skada uppkommit såvitt avsåg bolagets yrkanden om ersättning för förgävesprojektering och framtida arbetsintäkter.

[K32]2 §  Kapitlet tillämpas inte på skador som har orsakats av joniserande strålning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning i fall då särskilda bestämmelser gäller.

Förutsättningar för skadestånd

[K32]3 §  Skadestånd enligt detta kapitel betalas för skador genom

  1. förorening av vattenområden,
  2. förorening av grundvatten,
  3. ändring av grundvattennivån,
  4. luftförorening,
  5. markförorening,
  6. buller,
  7. skakning, eller
  8. annan liknande störning.

[S2]Första stycket 1-3 gäller inte skador som har orsakats av verksamhet som bedrivs i enlighet med tillstånd till vattenverksamhet. För sådana skador tilllämpas 31 kap.

[S3]En skada skall anses ha orsakats genom en störning som avses i första stycket, om det med hänsyn till störningens och skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker samt omständigheterna i övrigt föreligger övervägande sannolikhet för ett sådant orsakssamband.

  • NJA 2019 s. 866:Frågan om en avtalspart kan göra gällande miljöbalkens skadeståndsbestämmelser i stället för kontraktet ska avgöras utifrån avtalet och ytterst en tolkning av detta.
  • MÖD 2013:42:Skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken ----- På grund av en vägomdragning och byggandet av en 450 m lång bullervall i en båge runt en bostadsfastighet, belägen på landsbygden strax utanför ett samhälle, har störningar uppkommit för bostadsfastigheten. Från gårdsplan till vägbana är avståndet ca 100 m. Klagandena gjorde gällande att en ekonomisk skada i form av minskat marknadsvärde uppstått på grund av störningar från vägen i form av bl.a. buller och barriäreffekter. Efter en bedömning av de marknadsvärdepåverkande störningarna, bl.a. den estetiska immissionen och andra faktorer, kom Mark- och miljööverdomstolen fram till att störningarna var allmänvanliga, att skadan kunde uppskattas till omkring 5 % av marknadsvärdet och att detta fick tålas utan ersättning.
  • MÖD 2017:71:Skadestånd ----- Ett utsläpp av transformatorolja har skett på en fastighet där Trafikverket bedriver järnvägsverksamhet. Oljeutsläppet har orsakat en störning i form av en markförorening då olja har spridit sig i markprofilen. Oljepåverkan har även konstaterats i flera av de grundvattenrör som har inrättats efter olyckan, och det står därigenom klart att markföroreningen har övergått i en grundvattenförorening. Oljeläckaget har skett inom vattenskyddsområde för kommunens vattentäkt. Även om det inte är klarlagt hur långt oljan har spridits med grundvattnet har det förelegat en risk för spridning av föroreningen till vattentäkten, vars tillrinningsområde ligger i grundvattnets strömningsriktning från olycksplatsen. Kommunen har som huvudman för vattenförsörjningen en skyldighet att säkerställa vattnets kvalitet och måste därmed också förväntas att vidta skadeförebyggande och skadebegränsande åtgärder för att skydda vattentäkten. Det kan inte förväntas att den som ansvarar för vattentäkten ska hålla sig avvaktande eller passiv vid ett utsläpp av farliga ämnen inom vattenskyddsområdet. Kommunens åtgärder att stoppa vattenuttaget och låta genomföra egna undersökningar av föroreningens eventuella spridning till grundvattnet har ansetts vara sådana skadeförebyggande åtgärder som typiskt sett bör omfattas av rätten till skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken. Även om det i efterhand har kunnat konstateras att föroreningen inte har spridits till vattentäkten har MÖD bedömt att det har varit befogat för kommunen att stoppa dricksvattenuttaget och att vidta undersökningsåtgärder fram till den tidpunkt då det kunde bedömas att det inte fanns någon risk för spridning av föroreningen till vattentäkten. Kostnaderna för dessa åtgärder har fram till denna tidpunkt ansetts som skador enligt 32 kap. miljöbalken för vilka kommunens försäkringsbolag har regressvis rätt till ersättning av Trafikverket.
  • MÖD 2006:17:Skadestånd för miljöskada enligt 32 kap. miljöbalken-----En person förvärvade och bosatte sig på en fastighet under tid då militär flygverksamhet pågick vid en närbelägen flygplats. Fastigheten var redan vid förvärvet utsatt för omfattande störningar från flygverksamheten. Miljööverdomstolen ansåg att förvärvet omfattade fastigheten i det skick och med det bruksvärde som förelåg vid förvärvstidpunkten. Endast för de ytterligare störningar som tillkom efter förvärvet utgick ersättning. Det saknade betydelse att bullernivåerna från flygverksamheten inte överskred vissa angivna nivåer i de tillstånd till verksamheten som meddelats.
  • MÖD 2018:29:Skadestånd enligt miljöbalken ----- MÖD har, i likhet med mark- och miljödomstolen, bedömt att brand genom gnistbildning vid markberedning inte utgör en sådan störning som kan föranleda strikt skadeståndsansvar enligt 32 kap. 3 § första stycket 8 miljöbalken.
  • MÖD 2002:17:Skadestånd för miljöskada enligt 32 kap. miljöbalken-----En bensinstation fick under drygt två månader kraftigt minskade intäkter pga att en tillfartsväg hade spärrats av för omfattande gatuarbeten. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att avspärrningen var en störning enligt 32 kap. 3 § första stycket 8. Domstolen fann också att företaget hade drabbats av en ren förmögenhetsskada av betydelse och att det var övervägande sannolikt att denna orsakats av vägavspärrningarna. Vid en skälighetsavvägning bedömde MÖD emellertid att skadan var sådan att den fick tålas, främst med hänvisning till störningens orts- och allmänvanlighet men även till att gatuarbeten ansågs vara samhällsnyttiga.
  • MÖD 2008:1:Skadestånd ----- En privatperson yrkade ersättning av Banverket för skada på sin fastighet på grund av sänkt grundvattennivå som följd av byggande av en gång- och cykeltunnel. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att även om man är skyldig att bevisa sitt påstående om att grundvattennivån sänkts (störningen) så måste hänsyn tas till den stora ekonomiska skillnaden i fråga om utredningsresurser mellan en privatperson och Banverket. Då Banverket hade känt till klagomålen i tio år men inte under denna tid redovisat någon utredning som stödde påståendet att grundvattennivån inte hade sänkts fann MÖD att privatpersonen genom sina mätningar bevisat att nivån sänkts med 0,5 m.
  • MÖD 2005:21:Preskription av skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken-----En fastighetsägare hade yrkat skadestånd av ett kraftbolag för bl.a. ren förmögenhetsskada till följd av att den elektriska verksamheten i kraftledningar, uppförda i närheten av dennes fastighet, orsakade psykiska imissioner. Miljödomstolen, som hade avgjort frågan om preskription i särskild dom, hade funnit att skadeståndsanspråket var preskriberat. Miljööverdomstolen bedömde att den aktuella skadan inte var att bedöma som en s.k. perdurerande skada och att upphörandet av strömtransport i ledningarna inte, som fastighetsägaren gjorde gällande, skulle utgöra utgångspunkt för preskriptionsfristen.
  • MÖD 2003:93:Skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken-----Ägaren till en restaurang stämde ett fastighetsbolag och yrkade ersättning enligt 32 kap. miljöbalken för minskade intäkter till följd av entreprenadarbeten på en intilliggande fastighet som under ett års tid hade försvårat tillgängligheten till restaurangen. Miljööverdomstolen fann att restaurangägaren vid en sammantagen bedömning inte visat att omsättningsminskningen utgjorde en skada som med övervägande sannolikhet var orsakad av entreprenadarbetena.
  • NJA 2022 s. 303:I samband med borrning för bergvärme har det uppstått tryckförändringar i ett borrhål på en grannfastighet. Tryckföränd-ringarna har ansetts utgöra en sådan annan liknande störning som omfattas av skadeståndsbestämmelsen i 32 kap. 3 § MB.

[K32]4 §  Skadestånd skall också betalas för skador genom sprängsten eller andra lössprängda föremål, om skadan orsakas av ett sprängningsarbete eller av en annan verksamhet som medför särskild fara för explosion.

[K32]5 §  I andra fall än som anges i 3 eller 4 § skall skadestånd betalas för skador som orsakas av grävning eller liknande arbete, om den som utför eller låter utföra arbetet har försummat att vidta sådana skyddsåtgärder som anges i 3 kap. 3 § jordabalken eller i ett annat hänseende har brustit i omsorg vid arbetets utförande.

[S2]Om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning medför särskild risk, skall den skada som orsakas av arbetet ersättas även om den som utför eller låter utföra arbetet inte har varit försumlig.

[K32]5 a §  I andra fall än som anges i 3 eller 4 § skall skadestånd betalas för skador som orsakas inom ramen för sådant byggnadsarbete som avses i 3 kap. 6 § jordabalken och som uppkommer på annan del av den anläggning där arbetena utförs, om

  1. den som utför eller låter utföra arbetet har försummat att vidta sådana skyddsåtgärder som anges i 3 kap. 3 § jordabalken, eller
  2. denne i ett annat hänseende har brustit i omsorg vid arbetets utförande.

[S2]Om en åtgärd inom ramen för ett sådant byggnadsarbete som avses i första stycket är särskilt ingripande eller av annan anledning medför särskild risk, skall den skada som orsakas av åtgärden ersättas även om den som utför eller låter utföra åtgärden inte varit försumlig. Lag (2003:627).

Prop. 2002/03:116: (Jfr 5 § miljöskadelagen [1986:225] i utredningens förslag och 32 kap. 5 a § i förslaget i utkastet till lagrådsremiss.)

Paragrafen, som är ny, är föranledd av förslaget om byggnadsarbete i 3 kap. 6 § jordabalken. Den har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Skälen för förslaget framgår av avsnitt 11.3.

5 ...

Skadeståndsansvariga

[K32]6 §  Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är den som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten i egenskap av fastighetsägare eller tomträttshavare. Samma skadeståndsskyldighet har andra som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten och som brukar fastigheten i sin näringsverksamhet eller i offentlig verksamhet.

[S2]Om någon annan som brukar fastigheten bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten är han eller hon skadeståndsskyldig enligt detta kapitel endast om han eller hon har orsakat skadan uppsåtligen eller genom vårdslöshet.

  • MÖD 2006:17:Skadestånd för miljöskada enligt 32 kap. miljöbalken-----En person förvärvade och bosatte sig på en fastighet under tid då militär flygverksamhet pågick vid en närbelägen flygplats. Fastigheten var redan vid förvärvet utsatt för omfattande störningar från flygverksamheten. Miljööverdomstolen ansåg att förvärvet omfattade fastigheten i det skick och med det bruksvärde som förelåg vid förvärvstidpunkten. Endast för de ytterligare störningar som tillkom efter förvärvet utgick ersättning. Det saknade betydelse att bullernivåerna från flygverksamheten inte överskred vissa angivna nivåer i de tillstånd till verksamheten som meddelats.
  • MÖD 2002:17:Skadestånd för miljöskada enligt 32 kap. miljöbalken-----En bensinstation fick under drygt två månader kraftigt minskade intäkter pga att en tillfartsväg hade spärrats av för omfattande gatuarbeten. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att avspärrningen var en störning enligt 32 kap. 3 § första stycket 8. Domstolen fann också att företaget hade drabbats av en ren förmögenhetsskada av betydelse och att det var övervägande sannolikt att denna orsakats av vägavspärrningarna. Vid en skälighetsavvägning bedömde MÖD emellertid att skadan var sådan att den fick tålas, främst med hänvisning till störningens orts- och allmänvanlighet men även till att gatuarbeten ansågs vara samhällsnyttiga.
  • MÖD 2003:93:Skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken-----Ägaren till en restaurang stämde ett fastighetsbolag och yrkade ersättning enligt 32 kap. miljöbalken för minskade intäkter till följd av entreprenadarbeten på en intilliggande fastighet som under ett års tid hade försvårat tillgängligheten till restaurangen. Miljööverdomstolen fann att restaurangägaren vid en sammantagen bedömning inte visat att omsättningsminskningen utgjorde en skada som med övervägande sannolikhet var orsakad av entreprenadarbetena.

[K32]7 §  Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är också den som utan att vara fastighetsägare, tomträttshavare eller annan brukare av fastigheten, i egen näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete på fastigheten.

[K32]8 §  Skall två eller flera ersätta samma skada enligt detta kapitel, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte annat följer av att begränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som åligger någon av dem.

[S2]Vad de solidariskt ansvariga har betalat i skadestånd skall, om inte annat har avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, möjligheterna att förebygga skadan och omständigheterna i övrigt.

Ersättning för framtida skador på egendom

[K32]9 §  Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens belopp lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestämmas för framtida skador, om en part begär det.

[S2]Om det finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas till ett visst årligt belopp. Ändras förhållandena sedan ersättningen har bestämts på detta sätt, kan ersättningen jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till de ändrade förhållandena.

[K32]10 §  I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning som fastställs att betalas på en gång för framtida skador på en fastighet och som tillkommer ägaren av fastigheten eller en innehavare av tomträtt i denna tilllämpas expropriationslagen (1972:719). Även när det gäller verkan av sådan nedsättning, fördelning och utbetalning skall den lagen tillämpas.

[S2]Om en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust genom att ersättning enligt första stycket har blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och den ersättningsberättigade eller av någon annan anledning inte har blivit prövad av domstol, har borgenären rätt till gottgörelse av den ersättningsskyldige mot att borgenärens fordran i denna del skrivs av på fordringshandlingen.

Inlösen av fastighet

[K32]11 §  Medför en verksamhet som avses i detta kapitel att en fastighet helt eller delvis blir onyttig för ägaren eller att det uppstår synnerligt men vid användningen, ska fastigheten eller fastighetsdelen på ägarens begäran lösas in av den som bedriver verksamheten.

[S2]Första stycket tillämpas också, om någon som är ansvarig för avhjälpande enligt 10 kap. vidtar en åtgärd som medför att fastigheten blir helt eller delvis onyttig för ägaren eller att synnerligt men uppkommer vid användningen. Vad som nu har sagts gäller dock inte om ansvaret för avhjälpande vilar även på ägaren.

[S3]I fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen (1972:719). Lag (2010:815).

Prop. 2009/10:162: Paragrafen innehåller bestämmelser om inlösen av en fastighet som till följd av verksamhet som avses i kapitlet eller ett sådant avhjälpande som avses i 10 kap. har blivit helt eller delvis onyttig för ägaren.

Bestämmelsen i tredje stycket om tillämpningen av den s.k. presumtionsregeln i 4 kap. 3 § expropriationslagen (1972:719) har tagits bort. Ändringen beror på att den paragrafen har upphävts. Ersättning ...

  • MÖD 2010:42:Fastställelsetalan; skadestånd med anledning av miljöskada samt inlösen av fastighet ----- 65 personer väckte talan och yrkade dels att miljödomstolen skulle fastställa att LKAB var skyldigt att ersätta var och en för de skador de lidigt till följd av LKAB:s gruvverksamhet, dels att miljödomstolen skulle fastställa att LKAB vid anfordran var skyldigt att lösa in deras respektive fastighet. Miljödomstolen fann att ovisshet rådde om LKAB:s ansökan och att ovissheten lände kärandena till förfång och tillät talan. Miljööverdomstolen delade bedömningen i fråga om ovisshet och förfång vad gällde skadeståndstalan, men fann att det inte fanns några processekonomiska fördelar med att tillåta fastställelsetalan, som därför avvisades. Vad gällde inlösenyrkandet fann Miljööverdomstolen att det inte var möjligt att i förväg föra talan om att inlösenskyldighet skulle föreligga vid en obestämd framtida tidpunkt. Talan avvisades därför även i denna del. LKAB:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader avseende handläggningen vid miljödomstolen kunde framställas och prövas i Miljööverdomstolen.

Enskild talan och grupptalan

[K32]12 §  Utöver talan om skadestånd och inlösen får enskild, mot den som bedriver eller har bedrivit miljöfarlig verksamhet utan tillstånd, väcka talan om förbud mot fortsatt verksamhet eller om att skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått skall vidtas.

  • NJA 2004 s. 88:Arbetsplan som fastställts med stöd av väglagen har inte ansetts utgöra hinder mot enskild talan om förbud enligt MB mot anläggande av vägen. (Jfr NJA 1993 s. 645.)
  • MÖD 2001:31:Klagorätt vid tillsynsbeslut-----Efter anmälan från ett bolag om ändring i produktionen förelade tillsynsmyndigheten bolaget att ansöka om tillstånd för ändringen. Miljödomstolen biföll bolagets överklagande och upphävde föreläggandet eftersom det befintliga tillståndet redan täckte ändringen. Miljööverdomstolen avvisade överklagandet från några privatpersoner, som inte varit part i underinstanserna, och uttalade att det överklagade avgörandet inte inverkade på klagandenas möjligheter att agera gentemot bolaget i egenskap av sakägare.

[K32]13 §  Talan om skadestånd får föras som grupptalan enligt lagen (2002:599) om grupprättegång.

[S2]Talan om förbud mot fortsatt verksamhet eller om skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått enligt 12 § får föras enligt samma lag som enskild grupptalan eller organisationstalan.

[S3]Vid en grupptalan enligt första eller andra stycket tillämpas lagen (2002:599) om grupprättegång med undantag för 2 § första stycket andra meningen och andra stycket, 3 och 5 §§ samt 24 § andra stycket andra meningen och tredje stycket. Lag (2002:600).

Prop. 2001/02:107: Paragrafen är ny. Den har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Första stycket innebär att lagen om grupprättegång är tillämplig också på talan om ersättningsanspråk som handläggs vid miljödomstol. Grupp-

talan enligt första stycket kan föras som enskild grupptalan, organisationstalan eller offentlig grupptalan. ...

[K32]14 §  Organisationstalan enligt 13 § första eller andra stycket får väckas av en ideell förening som i enlighet med sina stadgar tillvaratar naturskydds- eller miljöskyddsintressen eller av en sammanslutning av yrkesverksamma inom fiske-, jordbruks-, ren- och skogsbruksnäringen.

[S2]Det som sägs i första stycket gäller också en sammanslutning av sådana organisationer som nämns där. Lag (2002:600).

Prop. 2001/02:107: Första stycket i bestämmelsen anvisar vilka organisationer som har rätt att väcka grupptalan enligt 13 § första och andra stycket utan att vara medlem i gruppen. Är sistnämnda rekvisit uppfyllt blir talan att betrakta

som en enskild grupptalan. Skälen för organisationernas talerätt behandlas i <a href="https://lagen.nu/prop/2001/02:107#S6-4" ...

33 kap. Har upphävts genom lag (2009:1210).

Ändringar och övergångsbestämmelser

Miljöbalk (1998:808)

Övergångsbestämmelse

Föreskrifter om ikraftträdande av denna balk meddelas i lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.
Förarbeten
Rskr. 1997/98:278, Prop. 1997/98:45, Bet. 1997/98:JoU20
CELEX-nr
398L0015
Ikraftträder
1999-01-01

Ändring, SFS 1998:811

Omfattning
ikrafttr.

Lag (1999:23) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 1998/99:122, Prop. 1998/99:22, Bet. 1998/99:MJU8
Omfattning
ändr. bil.
Ikraftträder
1999-03-01

Lag (1999:368) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 1998/99:218, Prop. 1998/99:62, Bet. 1998/99:BoU8
Omfattning
ändr. 18 kap 1 §
Ikraftträder
1999-07-01

Lag (1999:385) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
  2. Denna lag är inte tillämplig på mål eller ärenden som är under handläggning enligt miljöbalkens bestämmelser, eller motsvarande äldre bestämmelser i lag som upphävts genom miljöbalken enligt 2 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken, vid denna lags ikraftträdande.
Förarbeten
Rskr. 1998/99:219, Prop. 1998/99:64, Bet. 1998/99:FöU6
Omfattning
ändr. 6 kap 3, 7 §§, 19 kap 5 §, 22 kap 1, 4, 6, 25 §§, 26 kap 3 §
Ikraftträder
1999-07-01

Lag (1999:1231) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förvärv som gjorts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 1999/2000:117, Prop. 1999/2000:2, Bet. 1999/2000:SkU2
Omfattning
ändr. 10 kap 3 §
Ikraftträder
2000-01-01

Lag (1999:1325) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:110, Prop. 1999/2000:9, Bet. 1999/2000:SkU8
Omfattning
upph. bil.; ändr. 14 kap 22 §, 29 kap 8 §; nya bil. 1, 2
CELEX-nr
388L0077
Ikraftträder
2000-01-01

Lag (2000:119) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder ikraft, i fråga om 10 kap. 3 § den 1 april 2000, i fråga om 13 kap. 5 § den 5 juni 2000, och i övrigt den 13 maj 2000.
Förarbeten
Rskr. 1999/2000:157, Prop. 1999/2000:53, Bet. 1999/2000:MJU10
Omfattning
ändr. 10 kap 3 §, 13 kap 5 §, 14 kap 5, 8, 14, 15 §§
CELEX-nr
399L0080
Ikraftträder
2000-04-01

Lag (2000:228) om ändring i miljöbalken

Omfattning
ändr. 11 kap 21 §, 26 kap 15 §, 31 kap 35 §
Ikraftträder
2000-07-01

Lag (2000:600) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:259, Prop. 1999/2000:72, Bet. 1999/2000:NU12
Omfattning
ändr. 1 kap 2, 7 §§, 11 kap 23 §
Ikraftträder
2000-08-01

Lag (2000:1235) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2000/01:28, Prop. 1999/2000:124, Bet. 2000/01:JuU2
Omfattning
ändr. 29 kap 11 §
Ikraftträder
2001-01-01

Lag (2001:437) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
  2. För verksamheter som påbörjats före den 1 juli 2001 krävs inte tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
Förarbeten
Rskr. 2000/01:248, Prop. 2000/01:111, Bet. 2000/01:MJU18
Omfattning
upph. rubr. närmast före 7 kap 28 §; ändr. 4 kap 1 §, 6 kap 1, 7, 8 §§, 7 kap 27, 28, 29 §§, 8 kap 1 §, 11 kap 9 §, 12 kap 1, 2 §§, 17 kap 3 §, 19 kap 2 §, 21 kap 7 §, 29 kap 4 §, 31 kap 4, 5 §§, rubr. närmast före 7 kap 27 §; nya 4 kap 8 §, 7 kap 28 a, 28 b, 29 a, 29 b §§
CELEX-nr
31997L0062
Ikraftträder
2001-07-01

Lag (2001:1079) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Prop. 2001/02:31, Bet. 2001/02:MJU6
Omfattning
upph. 14 kap 22 §, bil. 1, 2; ändr. 29 kap 8 §
Ikraftträder
2002-01-01

Lag (2002:175) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.
  2. I fråga om utdömande av vite tillämpas fortfarande äldre bestämmelser på mål som inletts vid en miljödomstol före ikraftträdandet.
  3. I fråga om brott som begåtts före ikraftträdandet tillämpas 29 kap. 12 § i dess äldre lydelse.
Förarbeten
Rskr. 2001/02:162, Prop. 2001/02:65, Bet. 2001/02:MJU8
Omfattning
ändr. 2 kap 9 §, 5 kap 4, 6, 9 §§, 6 kap 1, 7 §§, 7 kap 15, 22 §§, 9 kap 6 §, 11 kap 9 §, 15 kap 18 §, 19 kap 1, 5 §§, 20 kap 2, 3, 5, 8, 9 §§, 21 kap 2, 3 §§, 22 kap 1, 3, 4, 10, 25 §§, 23 kap 1, 9 §§, 24 kap 7 §, 26 kap 1, 2 §§, 29 kap 8, 12 §§, 31 kap 5, 7, 31 §§, rubr. närmast före 5 kap 9 §; nya 15 kap 34, 35 §§, 20 kap 3 a, 8 a §§, 22 kap 2 a, 25 a §§, rubr. närmast före 15 kap 34 §
CELEX-nr
32001R1579
Ikraftträder
2002-07-01

Lag (2002:600) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2001/02:246, Prop. 2001/02:107, Bet. 2001/02:JuU16
Omfattning
ändr. 20 kap 2 §, rubr. närmast före 32 kap 11, 12 §§; nya 32 kap 13, 14 §§
Ikraftträder
2003-01-01

Lag (2003:232) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.
  2. I fråga om beredningar av kemiska ämnen som omfattas av rådets direktiv 91/414/EEG av den 19 augusti 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden9, senast ändrat genom direktiv 2003/5/EG10, eller som är biocidprodukter och omfattas av direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden, skall 14 kap. 8 c § tillämpas från och med den 30 juli 2004.
Förarbeten
Rskr. 2002/03:151, Prop. 2002/03:37, Bet. 2002/03:MJU14
Omfattning
ändr. 13 kap 5, 6 §§; nya 14 kap 8 a, 8 b, 8 c §§
CELEX-nr
32003L0005
Ikraftträder
2003-07-01

Lag (2003:518) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2002/03:238, Prop. 2002/03:54, Bet. 2002/03:MJU15
Omfattning
ändr. 19 kap 5, 26 kap 4, 29 kap 8, 9, 11 §§, 30 kap 2 §; ny 22 kap 25 b §
CELEX-nr
32003R0304
Ikraftträder
2003-09-01

Lag (2003:627) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2003/04:1, Prop. 2002/03:116, Bet. 2003/04:BoU2
Omfattning
ny 32 kap 5 a §
Ikraftträder
2004-01-01

Lag (2003:781) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2003/04:24, Prop. 2002/03:119, Bet. 2003/04:FöU2
Omfattning
ändr. 33 kap 3 §
Ikraftträder
2004-01-01

Lag (2003:890) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2003/04:56, Prop. 2003/04:2, Bet. 2003/04:MJU7
Omfattning
upph. rubr. närmast före 5 kap 7, 8 §§; ändr. 5 kap 2, 4, 5, 6, 7, 8 §§, 6 kap 11 §, 29 kap 8 §, rubr. till 5 kap, rubr. närmast före 5 kap 5 § sätts närmast före 5 kap 4 §
CELEX-nr
32000L0060
Ikraftträder
2003-12-22

Lag (2003:1187) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2003/04:13, Prop. 2002/03:117, Bet. 2003/04:MJU4
Omfattning
ändr. 15 kap 7 §; nya 15 kap 5 a, 7 a §§, rubr. närmast före 15 kap 5 a, 9 §§
Ikraftträder
2004-04-01

Lag (2004:169) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2003/04:178, Prop. 2003/04:30, Bet. 2003/04:SoU6
Omfattning
nya 9 kap 14, 15 §§
Ikraftträder
2004-07-01

Lag (2004:224) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2003/04:174, Prop. 2003/04:57, Bet. 2003/04:MJU17
Omfattning
nya 5 kap 10, 11 §§, rubr. närmast före 5 kap 10 §
CELEX-nr
32000L0060
Ikraftträder
2004-07-01

Lag (2004:322) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2003/04:217, Prop. 2002/03:139, Bet. 2003/04:FiU15
Omfattning
ändr. 10 kap 3 §
Ikraftträder
2004-07-01

Lag (2004:441) om ändring i lagen (2004:322) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2003/04:243, Prop. 2003/04:99, Bet. 2003/04:FiU27
Omfattning
ändr. 10 kap 3 § i 2004:322

Lag (2004:606) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2004.
  2. I fråga om planer och program som formellt börjat förberedas före den 21 juli 2004 skall de nya föreskrifterna i 6 kap.11- 18 och 22 §§ tillämpas endast om planen eller programmet antas eller läggs till grund för reglering efter den 21 juli 2006.
  3. Trots det som sägs i 2 får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i det enskilda fallet besluta att de nya föreskrifterna i 6 kap.11-18 och 22 §§ inte skall tillämpas i fråga om en sådan plan eller ett sådant program.
Förarbeten
Rskr. 2003/04:235, Prop. 2003/04:116, Bet. 2003/04:MJU21
Omfattning
upph. rubr. närmast före 6 kap 4, 5, 7, 8, 9, 10 §§; nuvarande 6 kap 11, 12, 13 §§ betecknas 6 kap 19, 20, 21 §§; ändr. 6 kap 1, 3, 9, 10 §§, rubr. närmast före 6 kap 3 §; rubr. närmast före 6 kap 11 § sätts närmast före 6 kap 19 §; nya 6 kap 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 22 §§, rubr. närmast före 6 kap 11, 22 §§
CELEX-nr
32001L0042
Ikraftträder
2004-07-21

Lag (2004:667) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2003/04:281, Prop. 2003/04:132, Bet. 2003/04:MJU19
Omfattning
ändr. 16 kap 2 §, 26 kap 9 §; ny 24 kap 15 §
Ikraftträder
2004-08-01

Lag (2005:182) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2004/05:193, Prop. 2004/05:65, Bet. 2004/05:MJU11
Omfattning
ändr. 15 kap 13 §, 26 kap 1 §
CELEX-nr
32003L0035
Ikraftträder
2005-05-15

Förordning (2005:218) om ikraftträdande av 15 kap 7 a § lagen (2003:1187) om ändring i miljöbalken

Omfattning
ikrafttr. 2003:1187 vad avser 15 kap 7 a §
Ikraftträder
2005-06-01

Lag (2005:284) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2004/05:237, Prop. 2004/05:135, Bet. 2004/05:JuU31
Omfattning
ändr. 29 kap 12 §
Ikraftträder
2005-07-01

Lag (2005:571) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2004/05:312, Prop. 2004/05:129, Bet. 2004/05:MJU15
Omfattning
upph. 12 kap 1, 2, 3, 4, 5 §§, rubr. närmast före 12 kap 1 §; ändr. 4 kap 3, 4 §§, 6 kap 4, 5, 7, 9, 10 §§, 9 kap 6 §, 11 kap 8, 9, 12 §§, 16 kap 2 §, 17 kap 1, 6 §§, 19 kap 3 §, 22 kap 1 §, 24 kap 3, 5, 7, 15 §§, 26 kap 9 §, rubr. till 12 kap; nya 6 kap 4 a §, 9 kap 6 a §, 11 kap 9 a, 9 b §§, 17 kap 4 a §, 26 kap 21 a §
Ikraftträder
2005-08-01

Lag (2005:687) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestämmelser gäller i fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2004/05:307, Prop. 2004/05:131, Bet. 2004/05:JuU29
Omfattning
ändr. 23 kap 1, 2 §§
Ikraftträder
2008-11-01

Lag (2005:939) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:50, Prop. 2004/05:169, Bet. 2005/06:BoU2
Omfattning
ändr. 28 kap 10, 11 §§
Ikraftträder
2006-01-01

Lag (2006:649) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:287, Bet. 2005/06:MJU24
Omfattning
ändr. 16 kap 3 §
Ikraftträder
2008-01-01

Lag (2006:673) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:356, Prop. 2005/06:200, Bet. 2005/06:SkU35
Omfattning
ändr. 20 kap 2 §
Ikraftträder
2006-07-01

Lag (2006:828) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2005/06:357, Prop. 2005/06:128, Bet. 2005/06:MJU23
Omfattning
ändr. 9 kap 15 §
Ikraftträder
2006-07-01

Lag (2006:1014) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
  2. I fråga om bestämmelser som under tiden från och med den 1 januari 1999 till och med den 31 december 2006 har meddelats i ett tillstånd eller i ett beslut om tillåtlighet, godkännande eller dispens, skall straffbestämmelsen i 29 kap. 4 § första stycket 2 tillämpas endast om den i tillståndet eller beslutet intagna bestämmelsen uttryckligen har rubricerats som villkor.
  3. Bestämmelsen i 30 kap. 1 § skall endast tillämpas på överträdelser som ägt rum efter att denna lag har trätt i kraft.
Förarbeten
Rskr. 2005/06:387, Prop. 2005/06:182, Bet. 2005/06:MJU25
Omfattning
upph. 1 kap 2 §, 16 kap 4 §, 29 kap 2, 10 §§; nuvarande 2 kap 4, 6 §§ betecknas 2 kap 6, 4 §§; ändr. nya 2 kap 6 §, 2 kap 7 §, 16 kap 13 §, 29 kap 1, 3, 4, 5, 6 §§, 8, 9, 11, 12, 13, 14 §§, 30 kap 1, 2, 4, 5 §§; nya 29 kap 2, 2 a, 2 b, 3 a §§, rubr. närmast före 2 kap 1, 2, 6, 7, 8, 9 §§
CELEX-nr
32004R0648
Ikraftträder
2007-01-01

Lag (2007:163) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2006/07:131, Prop. 2006/07:40, Bet. 2006/07:MJU8
Omfattning
nuvarande 15 kap 22, 23, 24 §§ betecknas 15 kap 24, 22, 23 §§; ändr. 15 kap 2, 6, 9 §§ de nya 23, 24 §§
Ikraftträder
2007-06-01

Lag (2007:218) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2006/07:135, Prop. 2006/07:39, Bet. 2006/07:MJU9
Omfattning
ändr. 1 kap 7 §, 11 kap 23 §
Ikraftträder
2007-06-01

Förordning (2007:636) om ikraftträdande av lagen (2005:687) om ändring i miljöbalken

Omfattning
ikrafttr. av 2005:687

Lag (2007:660) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2007.
  2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om miljöskador som orsakats av utsläpp, händelser eller tillbud som har ägt rum före den 1 augusti 2007, eller som ägt rum senare men härrör från verksamhet eller åtgärd som avslutats före den 1 augusti 2007. Den begränsning av ansvar som följer av 10 kap. 3 § fjärde stycket skall dock beträffande förvärv som sker efter den 31 juli 2007 gälla även i fråga om sådana miljöskador som avses i denna punkt.
Förarbeten
Rskr. 2006/07:207, Prop. 2006/07:95, Bet. 2006/07:MJU17
Omfattning
upph. rubr. närmast före 10 kap 9 §; nuvarande 10 kap 5, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 §§ betecknas 10 kap 9, 10, 11, 15, 16, 17, 18, 21 §§, ändr. 9 kap 6 a §, 10 kap 1, 2, 3, 4, 6, 7, nya 9, 10, 15, 16, 17, 18, 21 §§, 15 kap 34 §, 16 kap 3, 9, 13 §§, 22 kap 25 §, 24 kap 1, 5 §§, 27 kap 2 §, 28 kap 5 §, 29 kap 5, 6, 8, 9 §§, 32 kap 11 §, rubr. till 10 kap, rubr. närmast före 10 kap 1 §, 28 kap 5 §; rubr. närmast före 10 kap 10 § sätts närmast före nya 10 kap 15 §; nya 10 kap 5, 8, 12, 13, 14, 19, 20 §§, rubr. närmast före 10 kap. 2, 3, 4, 6, 8, 9, 11, 14, 19, 21 §§
CELEX-nr
32006R1907
Ikraftträder
2007-08-01

Lag (2007:661) om ändring i lagen (2006:649) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2006/07:207, Prop. 2006/07:95, Bet. 2006/07:MJU17
Omfattning
ändr. 16 kap 3 § i 2006:649

Lag (2008:240) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2008.
  2. Tillstånd till yrkesmässig överlåtelse eller annan hantering av särskilt farliga kemiska produkter som har getts i enlighet med 14 kap. 12 § i dess äldre lydelse fortsätter att gälla och ska anses ha getts i enlighet med den nya lydelsen av 14 kap. 8 § första stycket 2.
  3. Äldre bestämmelser i 14 och 29 kap. gäller i fråga om straff för överträdelser som ägt rum före den 1 juni 2008.
Förarbeten
Rskr. 2007/08:181, Prop. 2007/08:80, Bet. 2007/08:MJU19
Omfattning
upph. 14 kap; ändr. 20 kap 2 §, 26 kap 5, 22, 27 §§, 27 kap 1 §, 28 kap 1 §, 29 kap 3, 4, 5, 6, 8, 9, 11 §§, 30 kap 1 §; nya 14 kap, 29 kap 3 b, 10 §§
CELEX-nr
32008L0016
Ikraftträder
2008-06-01

Lag (2008:531) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2007/08:223, Prop. 2007/08:134, Bet. 2007/08:CU23
Omfattning
ändr. 20 kap 2 §
Ikraftträder
2008-09-01

Lag (2008:640) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2007/08:229, Prop. 2007/08:129, Bet. 2007/08:MJU8
Omfattning
ändr. 15 kap 7 a §
Ikraftträder
2008-09-01

Lag (2008:831) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2008/09:8, Prop. 2007/08:154, Bet. 2008/09:MJU3
Omfattning
ny 7 kap 32 §, rubr. närmast före 7 kap 32 §
Ikraftträder
2009-01-01

Lag (2008:1406) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2008/09:119, Prop. 2008/09:1, Bet. 2008/09:FöU1
Omfattning
ändr. 22 kap 4, 6 §§
Ikraftträder
2009-01-01

Lag (2009:120) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2008/09:167, Prop. 2008/09:76, Bet. 2008/09:MJU9
Omfattning
ändr. 20 kap. 8 §
Ikraftträder
2009-04-01

Lag (2009:293) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2008/09:210, Prop. 2008/09:110, Bet. 2008/09:CU18
Omfattning
ändr. 4 kap. 7 §
Ikraftträder
2009-05-01

Lag (2009:476) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2008/09:237, Prop. 2008/09:150, Bet. 2008/09:KU24
Omfattning
ändr. 26 kap. 27 §
Ikraftträder
2009-06-30

Lag (2009:532) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2010 i fråga om 7 kap. 18 d § och i övrigt den 1 juli 2009.
  2. Äldre bestämmelser gäller för ärenden som har inletts före den 1 juli 2009.
  3. Strandskydd gäller efter den 31 december 2014 inom ett utvidgat strandskyddsområde endast om utvidgningen har beslutats med stöd av 7 kap. 14 § i dess nya lydelse.
  4. Inom ett strandskyddsområde får man efter den 31 december 2014 inte vidta kompletteringsåtgärder till en huvudbyggnad med stöd av undantag som har föreskrivits enligt 7 kap. 17 § i dess tidigare lydelse eller motsvarande äldre bestämmelser.
  5. Bestämmelserna i 7 kap. 18 g § om återinträde av strandskydd gäller även när strandskydd har upphävts enligt den tidigare lydelsen av 7 kap. 15 § andra stycket eller enligt motsvarande bestämmelser i äldre lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av sådana bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 2008/09:227, Prop. 2008/09:119, Bet. 2008/09:MJU13
Omfattning
upph. 7 kap. 15, 31 §§, rubr. närmast före 7 kap. 31 §; nuvarande 7 kap. 16, 17, 18 §§ betecknas 7 kap. 15, 16, 18 a §§; ändr. 7 kap. 13, 14 §§, de nya 7 kap. 15, 16, 18 a §§, 7 kap. 26 §, 16 kap. 13 §, 29 kap. 2 §; nya 7 kap. 17, 18, 18 b, 18 c, 18 d, 18 e, 18 f, 18 g, 18 h §§, 16 kap. 14 §, 19 kap. 3 a, 3 b §§, rubr. närmast före 19 kap 3 a §
Ikraftträder
2009-07-01

Lag (2009:649) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2009.
  2. Äldre bestämmelser gäller för täkter av naturgrus eller torv som den 1 augusti 2009 omfattas av ett tillstånd eller en anmälan enligt 9 kap. eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 9 kap.
  3. Om en täkt den 1 augusti 2009 har ett tidsbegränsat tillstånd, får ett nytt tillstånd till täkt på samma plats ges enligt äldre bestämmelser längst till utgången av 2011.
Förarbeten
Rskr. 2008/09:253, Prop. 2008/09:144, Bet. 2008/09:MJU25
Omfattning
ändr. 9 kap. 6 a §; nya 9 kap. 6 b, 6 c, 6 d §§
Ikraftträder
2009-08-01

Lag (2009:652) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2008/09:258, Prop. 2008/09:146, Bet. 2008/09:MJU27
Omfattning
ändr. 4 kap. 3 §, 6 kap. 4, 5, 7 §§, 9 kap. 6 §, 17 kap. 4 a, 6 §§, ny 16 kap. 4 §
Ikraftträder
2009-08-01

Lag (2009:1168) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:21, Prop. 2008/09:229, Bet. 2009/10:TU3
Omfattning
utgår genom 2016:786
Ikraftträder
2016-08-01

Lag (2009:1210) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:26, Prop. 2008/09:217, Bet. 2009/10:MJU6
Omfattning
upph. 33 kap.
Ikraftträder
2010-01-01

Lag (2009:1322) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
  2. Äldre bestämmelser gäller
    1. i mål enligt 31 kap. 13 § om ersättning på grund av ett beslut som har meddelats före den 1 januari 2010, och
    2. i mål enligt 31 kap. 14 § om fastställelse av villkor för ersättning, om talan har väckts före den 1 januari 2010.
Förarbeten
Rskr. 2009/10:28, Prop. 2008/09:214, Bet. 2009/10:MJU9
Omfattning
upph. 31 kap. 6 §; ändr. 7 kap. 11 §, 19 kap. 1 §, 31 kap. 4, 5, 7, 31 §§
Ikraftträder
2010-01-01

Lag (2009:1326) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:90, Prop. 2009/10:28
Omfattning
ändr. 16 kap. 2 §, 24 kap. 15 §, 26 kap. 9 §
Ikraftträder
2013-01-01

Lag (2010:210) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:200, Prop. 2009/10:35, Bet. 2009/10:MJU20
Omfattning
ändr. 29 kap. 4, 8 §§; ny 29 kap. 4 a §
CELEX-nr
32007R1418
Ikraftträder
2010-05-01

Lag (2010:504) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:295, Prop. 2009/10:95, Bet. 2009/10:CU15
Omfattning
ändr. 1 kap. 7 §
Ikraftträder
2010-09-01

Lag (2010:742) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:354, Prop. 2009/10:211, Bet. 2009/10:MJU30
Omfattning
ändr. 14 kap. 2, 3, 10, 17, 20 §§, 29 kap. 3, 3 b, 6, 13 §§, rubr. närmast före 14 kap. 20 §
CELEX-nr
32009L0160
Ikraftträder
2010-08-01

Lag (2010:815) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för
    1. ersättning med anledning av ett sådant beslut som avses i 31 kap. 4, 5 eller 11 §, om beslutet har meddelats före ikraftträdandet,
    2. ersättning med anledning av en sådan åtgärd som avses i 31 kap. 10 §, om åtgärden har vidtagits före ikraftträdandet,
    3. en talan enligt 31 kap. 14 § om fastställelse av villkor för ersättning eller inlösen som har väckts före ikraftträdandet,
    4. ersättning enligt 31 kap.1619 §§, om ansökan om tillstånd eller en anmälan enligt 7 kap. 20 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet har gjorts före ikraftträdandet,
    5. ersättning enligt 31 kap. 20 §, om ansökan om omprövning har gjorts före ikraftträdandet, och
    6. ersättning enligt 32 kap. 11 §, om talan om inlösen har väckts före ikraftträdandet.
  3. Även om ett skadefall har inträffat efter ikraftträdandet, gäller 32 kap. 1 § i dess äldre lydelse, om skadan är en följd av en störning som har upphört före ikraftträdandet.
  4. I de fall som avses i 2 och 3 ska hänvisningarna i 31 respektive 32 kap. till expropriationslagen (1972:719) avse den lagens lydelse vid utgången av juli 2010.
Förarbeten
Rskr. 2009/10:362, Prop. 2009/10:162, Bet. 2009/10:CU21
Omfattning
upph. 31 kap. 32 §; ändring 32 kap. 1, 11 §§
Ikraftträder
2010-08-01

Lag (2010:882) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:353, Prop. 2009/10:184, Bet. 2009/10:MJU24
Omfattning
upph. 16 kap. 5 §, rubr. närmast före 5 kap. 2, 3 §§; ändr. 2 kap. 7 §, 5 kap. 3, 4, 6, 9 §§, 6 kap. 7, 21 §§, 7 kap. 19 §, 16 kap. 8, 13 §§, 24 kap. 5 §
Ikraftträder
2010-09-01

Lag (2010:898) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:347, Prop. 2009/10:212, Bet. 2009/10:MJU23
Omfattning
ändr. 1 kap. 4 §, 16 kap. 12 §
Ikraftträder
2010-10-01

Lag (2010:902) om ändring i miljöbalken;

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011. Lag (2011:393).
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden som har påbörjats före den 2 maj 2011. Lag (2011:393).
Förarbeten
Rskr. 2009/10:366, Prop. 2009/10:170, Bet. 2009/10:CU25
Omfattning
ändr. 2 kap. 6 §, 6 kap. 19, 21 §§, 7 kap. 8, 18, 18 e, 18 g §§, 12 kap. 7 §, 31 kap. 9 §
Ikraftträder
2011-05-02

Lag (2010:923) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:364, Prop. 2009/10:215, Bet. 2009/10:JuU27
Omfattning
upph. 20 kap., 21 kap. 6 §, 22 kap. 13, 18 §§, 23 kap. 1, 2, 4, 8 §§; nuvarande 21 kap. 1 § betecknas 21 kap. 1 a §; ändr. 9 kap. 8 §, 11 kap. 9 b, 17, 20, 22 §§, 16 kap. 1, 2 §§ 17 kap. 3 §, 19 kap. 1, 3, 5 §§, 21 kap. 2, 3, 4, 5, 6, 7 §§, 22 kap. 2, 3, 5, 6, 7, 8, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28 §§, 23 kap. 3, 5, 6, 7, 9 §§, 24 kap. 1, 3, 4, 7, 13 §§, 25 kap. 2, 3, 6, 8, 11 §§, 26 kap. 17 §§, 28 kap. 2, 3, 4, 5, 10, 11 §§, 30 kap. 7 §, 31 kap. 10, 13, 14, 15, 22, 27, 29, 33 §§, rubr. till 21, 22, 23 kap., rubr. närmast före 23 kap. 1 §,; ny 21 kap. 1 §
CELEX-nr
32006R1907
Ikraftträder
2011-05-02

Lag (2010:944) om ändring i lagen (2009:1326) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:364, Prop. 2009/10:215, Bet. 2009/10:JuU27
Omfattning
ändr. 16 kap. 2 § i 2009:1326

Lag (2010:945) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:359, Prop. 2009/10:172, Bet. 2009/10:NU26
Omfattning
ändr. rubr. närmast före 17 kap. 6 §; ny 17 kap. 6 a §
Ikraftträder
2011-01-01

Lag (2010:968) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2009/10:360, Prop. 2009/10:173, Bet. 2009/10:CU29
Omfattning
ändr. 10 kap. 19 §
Ikraftträder
2022-07-12

Förordning (2010:1094) om ikraftträdande av lagen (2010:898) om ändring i miljöbalken

Omfattning
ikrafttr. av 2010:898

Lag (2010:1541) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Prop. 2009/10:181, Bet. 2010/11:JuU3
Omfattning
ändr. 20 kap. 6, 11 §§
Ikraftträder
2011-01-01

Lag (2010:1542) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
  2. Bestämmelserna i 26 kap. 3 § i sin äldre lydelse gäller för tillsynsärenden som inletts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2010/11:45, Prop. 2009/10:167, Bet. 2010/11:MJU3
Omfattning
ändr. 26 kap. 3, 5, 22, 27 §§, 27 kap. 1, 2 §§; nya 26 kap. 22 a, 22 b §§
Ikraftträder
2011-01-01

Lag (2011:322) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2010/11:194, Prop. 2010/11:51
Omfattning
ändr. 1 kap. 6 §, 7 kap. 28 §, 28 kap. 1 §, 30 kap. 1 §
CELEX-nr
32006L0105
Ikraftträder
2011-05-01

Lag (2011:392) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden som har påbörjats före den 2 maj 2011.
Förarbeten
Rskr. 2010/11:200, Prop. 2010/11:64, Bet. 2010/11:MJU18
Omfattning
ändr. 7 kap. 18 a §
Ikraftträder
2011-05-02

Lag (2011:393) om ändring i lagen (2010:902) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2010/11:200, Prop. 2010/11:64, Bet. 2010/11:MJU18
Omfattning
ändr. 7 kap. 18, 18 e §§, ikrafttr.- och övergångsbest. i 2010:902

Lag (2011:512) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2010/11:255, Prop. 2010/11:76, Bet. 2010/11:JuU26
Omfattning
ändr. 29 kap. 1, 2 b, 12 §§
CELEX-nr
31997R0338
Ikraftträder
2011-07-01

Lag (2011:608) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2010/11:257, Prop. 2010/11:86, Bet. 2010/11:MJU25
Omfattning
ändr. 6 kap. 13 §, 21 kap. 7 §, 22 kap. 4, 6 §§, 24 kap. 7, 13 §§, 25 kap. 3 §, 26 kap. 3 §, 28 kap. 9 §
Ikraftträder
2011-07-01

Lag (2011:734) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2010/11:276, Prop. 2010/11:125, Bet. 2010/11:MJU24
Omfattning
nuvarande 22 kap. 25 a § betecknas 22 kap. 25 c §; ändr. 14 kap. 1, 8 §§, 15 kap. 1, 3, 9 §§, 19 kap. 5 §, 21 kap. 1 a §, 22 kap. 25 b, 25 c §§, 24 kap. 14 §, 29 kap. 6, 11 §§; nya 22 kap. 25 a §, 29 kap. 7 a §
Ikraftträder
2011-07-10

Lag (2011:793) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2010/11:272, Prop. 2010/11:80, Bet. 2010/11:NU25
Omfattning
ändr. 15 kap. 22 §
CELEX-nr
32008R0765
Ikraftträder
2011-08-01

Lag (2011:1100) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2011/12:12, Prop. 2010/11:151, Bet. 2011/12:MJU4
Omfattning
ändr. 22 kap. 19 §
Ikraftträder
2012-01-01

Lag (2011:1101) om ändring i lagen (2010:944) om ändring i lagen (2009:1326) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2011/12:12, Prop. 2010/11:151, Bet. 2011/12:MJU4
Omfattning
ändr. 16 kap. 2 § i 2010:944

Lag (2011:1102) om ändring i lagen (2009:1326) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2011/12:12, Prop. 2010/11:151, Bet. 2011/12:MJU4
Omfattning
ändr. 26 kap. 9 § i 2009:1326

Lag (2012:150) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2011/12:171, Prop. 2011/12:59, Bet. 2011/12:MJU19
Omfattning
ändr. 29 kap. 3, 4, 5, 6, 9 §§
CELEX-nr
32011R0547
Ikraftträder
2012-05-01

Lag (2012:430) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2011/12:254, Prop. 2011/12:125, Bet. 2011/12:MJU25
Omfattning
ändr. 16 kap. 2 §, 17 kap. 1, 7 §§, 22 kap. 4 §, rubr. närmast före 17 kap. 7 §; nya 1 kap. 2 §, 4 kap. 9 §, 15 kap. 32 a, 36 §§, 16 kap. 2 a §, 22 kap. 1 a, 1 b, 21 a, 25 d, 25 e §§, 28 kap. 14, 15, 16, 17, 18, 19 §§, rubr. närmast före 15 kap. 36 §, 28 kap. 14 §
CELEX-nr
32009L0031
Ikraftträder
2013-01-04

Lag (2012:441) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för prövning av ärenden som har inletts före ikraftträdandet.
  3. En arbetsplan som har upprättats enligt väglagen (1971:948) i dess lydelse före den 1 januari 2013 ska anses vara en vägplan enligt denna lag.
Förarbeten
Rskr. 2011/12:257, Prop. 2011/12:118, Bet. 2011/12:TU13
Omfattning
ändr. 7 kap. 16 §, 17 kap. 1, 5 §§, 18 kap. 1 §; nya 7 kap. 11 a §, 12 kap. 6 a §, 17 kap. 8 §, rubr. närmast före 17 kap. 8 §
Ikraftträder
2013-01-01

Lag (2012:442) om ändring i lagen (2012:430) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2011/12:257, Prop. 2011/12:118, Bet. 2011/12:TU13
Omfattning
ändr. 17 kap. 1 § i 2012:430

Lag (2012:748) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2012/13:35, Prop. 2011/12:158, Bet. 2012/13:MJU3
Omfattning
ändr. 7 kap. 27, 28 §§
CELEX-nr
32009L0147
Ikraftträder
2013-01-01

Lag (2012:905) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2012/13:155, Prop. 2012/13:17, Bet. 2012/13:MJU4
Omfattning
ändr. 6 kap. 13, 16 §§
CELEX-nr
32001L0042
Ikraftträder
2013-01-07

Lag (2012:907) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 7 januari 2013.
  2. I fråga om föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 kap. 10 § före den 7 januari 2013 gäller 24 kap. 1 § i sin äldre lydelse.
Förarbeten
Rskr. 2012/13:101, Prop. 2012/13:35, Bet. 2012/13:MJU5
Omfattning
nuvarande 9 kap. 6 a, 6 b, 6 c, 6 d §§ betecknas 9 kap. 6 e, 6 f, 6 g, 6 h §§; ändr. 9 kap. 6 §, 10 kap. 21 §, 21 kap. 1, 1 a §§, 22 kap. 1, 25, 25 b §§, 24 kap. 1, 8 §§; nya 9 kap. 6 a, 6 b, 6 c, 6 d §§, 10 kap. 5 a §, 22 kap. 1 c, 25 f §§, rubr. närmast före 10 kap. 5 a §
CELEX-nr
32010L0075
Ikraftträder
2013-01-07

Lag (2013:309) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2012/13:222, Prop. 2012/13:135, Bet. 2012/13:SoU21
Omfattning
ändr. 29 kap. 3, 5, 9 §§
Ikraftträder
2013-07-11

Lag (2013:325) om ändring i lagen (2010:968) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2012/13:209, Prop. 2012/13:81, Bet. 2012/13:CU17
Omfattning
ändr. 10 kap. 19 § i 2010:968

Lag (2013:326) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2012/13:209, Prop. 2012/13:81, Bet. 2012/13:CU17
Omfattning
ändr. 10 kap. 19 §
Ikraftträder
2013-09-03

Förordning (2013:541) om ikraftträdande av lagen (2013:326) om ändring i miljöbalken

Omfattning
ikrafttr. av 2013:326

Lag (2013:549) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2012/13:273, Prop. 2012/13:96, Bet. 2012/13:KrU9
Omfattning
ändr. 7 kap. 9 §
Ikraftträder
2014-01-01

Lag (2013:758) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:7, Prop. 2012/13:161, Bet. 2013/14:MJU5
Omfattning
ändr. 2 kap. 6 §, 6 kap. 4 §, 14 kap. 8, 9 §§, 15 kap. 7 a §, 22 kap. 1 c §, 26 kap. 20 §, 27 kap. 1 §, 29 kap. 4 §; ny 15 kap. 7 b §
CELEX-nr
32012L0019
Ikraftträder
2013-11-05

Lag (2014:114) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:155, Prop. 2013/14:38, Bet. 2013/14:FöU8
Omfattning
upph. 11 kap. 4 §; nuvarande 11 kap. 2, 3 §§ betecknas 11 kap. 3, 4 §§; ändr. de nya 11 kap. 3, 4 §§, 11 kap. 5, 18 §§, 21 kap. 1 §, 26 kap. 9 §; nya 11 kap. 2, 24, 25, 26 §§, 26 kap. 19 a §, rubr. närmast före 11 kap. 24 §
Ikraftträder
2014-07-01

Lag (2014:162) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:185, Prop. 2013/14:39, Bet. 2013/14:MJU13
Omfattning
ändr. 29 kap. 4 §
CELEX-nr
32012R0528
Ikraftträder
2014-05-01

Lag (2014:269) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2014.
  2. Äldre föreskrifter gäller för mål och ärenden som har inletts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2013/14:221, Prop. 2013/14:174, Bet. 2013/14:NU18
Omfattning
ändr. 19 kap. 5 §; ny 22 kap. 1 d, 25 g §§
Ikraftträder
2014-06-01

Lag (2014:713) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:262, Prop. 2013/14:110, Bet. 2013/14:JuU23
Omfattning
ändr. 26 kap. 2, 24, 25 §§, rubr. närmast före 28 kap. 8 §
Ikraftträder
2015-01-01

Lag (2014:861) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:310, Prop. 2013/14:186, Bet. 2013/14:MJU24
Omfattning
ändr. rubr. till 4 kap.; ny 4 kap. 10 §, rubr. närmast före 4 kap. 1, 10 §§
Ikraftträder
2014-09-01

Lag (2014:889) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:359, Prop. 2013/14:141, Bet. 2013/14:MJU27
Omfattning
ny 7 kap. 11 b §
Ikraftträder
2014-09-01

Lag (2014:892) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2013/14:358, Prop. 2013/14:214, Bet. 2013/14:MJU26
Omfattning
ändr. 7 kap. 18 §
Ikraftträder
2014-09-01

Lag (2014:901) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 2 januari 2015.
  2. Bestämmelserna i 26 kap.9 a § första och andra styckena ska inte tillämpas om ett ärende om detaljplan eller bygglov enligt plan- och bygglagen (2010:900) har påbörjats före den 2 januari 2015.
Förarbeten
Rskr. 2013/14:381, Prop. 2013/14:128, Bet. 2013/14:CU33
Omfattning
ny 26 kap. 9 a §
Ikraftträder
2015-01-02

Lag (2015:232) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2015.
  2. Bestämmelsen i 22 kap. 3 a § tillämpas inte för mål och ärenden där en kungörelse enligt 22 kap. 3 § har utfärdats före lagens ikraftträdande.
  3. Bestämmelsen i 22 kap. 1 § i den äldre lydelsen gäller fortfarande för mål och ärenden som har inletts hos den tillståndsprövande myndigheten före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2014/15:168, Prop. 2014/15:60, Bet. 2014/15:FöU8
Omfattning
nuvarande 6 kap. 4 a § betecknas 6 kap. 4 b §; ändr. 6 kap. 9 §, 22 kap. 1 §, 24 kap. 7 §, 25 kap. 3 §; nya 6 kap. 4 a §, 22 kap. 3 a §
Ikraftträder
2015-06-01

Lag (2015:670) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
  2. Bestämmelserna i 16 kap.2 b § första och andra styckena och 24 kap.5 a § första och andra styckena ska inte tillämpas om ett ärende om detaljplan eller bygglov enligt plan- och bygglagen (2010:900) har påbörjats före den 2 januari 2015.
Förarbeten
Rskr. 2015/16:18, Prop. 2014/15:122, Bet. 2015/16:CU3
Omfattning
ändr. 29 kap. 4 §; nya 16 kap. 2 b §, 24 kap. 5 a §
Ikraftträder
2016-01-01

Lag (2016:341) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:150, Prop. 2015/16:35, Bet. 2015/16:MJU8
Omfattning
ändr. 6 kap. 4 §, 16 kap. 8 §, 24 kap. 5 §, 29 kap. 1 §
Ikraftträder
2016-05-01

Lag (2016:781) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2016.
  2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ansökningar om godkännande av växtskyddsmedel som har getts in till Kemikalieinspektionen före den 14 juni 2011 samt i fråga om sådana ärenden som avses i artikel 80.5 i förordning (EG) nr 1107/2009.
  3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ansökningar om godkännande av biocidprodukter som har getts in till Kemikalieinspektionen före den 1 september 2013 enligt vad som följer av artikel 91 i förordning (EU) nr 528/2012.
Förarbeten
Rskr. 2015/16:298, Prop. 2015/16:160, Bet. 2015/16:MJU18
Omfattning
upph. 14 kap. 3, 4, 10, 11, 15, 16, 17, 18, 20 §§, rubr. närmast före 14 kap. 10, 20 §§; nuvarande 14 kap. 12, 13, 14, 19 §§ betecknas 14 kap. 10, 11, 12, 13 §§; ändr. 14 kap. 1, 2, 5, 6, 7, 8 §§, den nya 14 kap. 13 §, 21 kap. 1 §, 29 kap. 3, 4, 5, 6, 9 §§, rubr. närmast före 14 kap. 2 §, rubr. närmast före nuvarande 14 kap. 4 § sätts närmast före 14 kap. 5 §, rubr. närmast före nuvarande 14 kap. 12 § sätts närmast före den nya 14 kap. 10 §, rubr. närmast före nuvarande 14 kap. 15 § sätts närmast före den nya 14 kap. 13 §; nya 14 kap. 3, 4 §§
Ikraftträder
2016-08-01

Lag (2016:782) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:299, Prop. 2015/16:166, Bet. 2015/16:MJU22
Omfattning
upph. 15 kap.; ändr. 1 kap. 2 §, 2 kap. 5 §, 22 kap. 1 a, 25 a, 25 d §§, 24 kap. 5 §, 27 kap. 7 §, 29 kap. 4 a, 8, 9 §§; nytt 15 kap.
Ikraftträder
2016-08-02

Lag (2016:783) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 15 augusti 2016.
  2. Bestämmelsen i 8 kap. 5 § andra stycket ska tillämpas i fråga om traditionell kunskap som har inhämtats efter ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2015/16:307, Prop. 2015/16:161, Bet. 2015/16:MJU21
Omfattning
nuvarande 8 kap. 5 § betecknas 8 kap. 7 §; ändr. 29 kap. 8, 12 §§; nya 8 kap. 5, 6 §§
Ikraftträder
2016-08-15

Lag (2016:784) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:299, Prop. 2015/16:166, Bet. 2015/16:MJU22
Omfattning
ändr. 15 kap. 27 § i 2016:782
Ikraftträder
2017-09-08

Lag (2016:786) om ändring i lagen (2009:1168) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2015/16:299, Prop. 2015/16:166, Bet. 2015/16:MJU22
Omfattning
utgår 2009:1168

Lag (2016:991) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för bearbetningskoncessioner som har meddelats med stöd av lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.
Förarbeten
Rskr. 2016/17:18, Prop. 2015/16:178, Bet. 2016/17:NU7
Omfattning
ändr. 11 kap. 13, 23 §§
Ikraftträder
2017-01-01

Förordning (2017:73) om ikraftträdande av lagen (2016:784) om ändring i lagen (2016:782) om ändring i miljöbalken

Omfattning
ikrafttr. av 2016:784

Lag (2017:419) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2016/17:266, Prop. 2016/17:147, Bet. 2016/17:MJU20
Omfattning
ändr. 14 kap. 12 §, 15 kap. 40 §, 29 kap. 4 §, rubr. närmast före 15 kap. 39 §
Ikraftträder
2017-08-01

Lag (2017:741) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
  2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2016/17:335, Prop. 2016/17:171, Bet. 2016/17:KU30
Omfattning
ändr. 26 kap. 4, 7 §§
Ikraftträder
2018-01-01

Lag (2017:782) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2016/17:314, Prop. 2016/17:144, Bet. 2016/17:FöU11
Omfattning
ändr. 9 kap. 8 §, 11 kap. 9 b §, 18 kap. 1 §, 26 kap. 3 §
Ikraftträder
2017-10-01

Lag (2017:955) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och bedömningen av mål och ärenden om planer eller program som har påbörjats före ikraftträdandet.
  3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och prövningen av mål och ärenden om verksamheter eller åtgärder där ansökan inkommit till den som ska pröva tillståndsfrågan före ikraftträdandet.
  4. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om beslut att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan som har meddelats före ikraftträdandet och i fråga om samråd som har skett före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2017/18:20, Prop. 2016/17:200, Bet. 2017/18:MJU5
Omfattning
upph. 6 kap.; nuvarande 22 kap. 1 a, 1 b, 1 c, 1 d §§ betecknas 22 kap. 1 b, 1 c, 1 d, 1 e §§; ändr. 5 kap. 11 §, 15 kap. 44 §, 16 kap. 7 §, 17 kap. 3, 6 §§, 22 kap. 1 §; nytt 6 kap., nya 3 kap. 11, 12, 13, 14 §§, 5 kap. 12, 13, 14, 15 §§, 19 kap. 6 §, 22 kap. 1 a §, rubr. närmast före 3 kap. 1, 2, 10, 11 §, 5 kap. 13, 15 §§
Ikraftträder
2018-01-01

Lag (2017:1274) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:49, Prop. 2016/17:215, Bet. 2017/18:UU7
Omfattning
ändr. 4 kap. 10 §
Ikraftträder
2018-03-01

Lag (2018:570) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:304, Prop. 2017/18:151, Bet. 2017/18:KU30
Omfattning
upph. 26 kap. 7 §
Ikraftträder
2018-07-01

Lag (2018:641) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:277, Prop. 2017/18:212, Bet. 2017/18:NU13
Omfattning
ändr. 17 kap. 1 §; ny 9 kap. 6 i §
Ikraftträder
2018-08-01

Lag (2018:779) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:327, Prop. 2017/18:235, Bet. 2017/18:KU22
Omfattning
ändr. 19 kap. 4 §
Ikraftträder
2018-07-01

Lag (2018:1407) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
  2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för handläggning och prövningen av mål och ärenden som har inletts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2017/18:383, Prop. 2017/18:243, Bet. 2017/18:CU31
Omfattning
upph. 11 kap. 6 §; nuvarande 5 kap. 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15 §§ betecknas 5 kap. 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18 §§, nuvarande 16 kap. 2 a § betecknas 16 kap. 2 e §, nuvarande 16 kap. 2 b § betecknas 16 kap. 2 d §.nuvarande 24 kap. 5 a, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15 §§ ska betecknas 24 kap. 6, 7, 11, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20 §§; ändr. 2 kap. 7 §, 4 kap. 6 §, nya 5 kap. 8, 17 §§, 6 kap. 20 §, 11 kap. 9 a §, 16 kap. 2, den nya 2 c, 13 §§, 19 kap. 3 a, 3 b, 5 §§, 21 kap. 1 a §, 22 kap. 1 d, 2 a, 19, 25 §§, 24 kap. 1, 5, de nya 7, 11, 15, 19 §§, 25 kap. 1, 2, 3, 8 §§, 26 kap. 2, 20 §§, 31 kap. 21 §, rubr. närmast före 11 kap. 9 §, 19 kap. 3 a §, rubr. närmast före 5 kap. 4, 9, 10, 13, 15 §§ sätts närmast före 5 kap. 7, 12, 13, 16, 18 §§, rubr. närmast före 11 kap. 6 § sätts närmast före 11 kap. 7 §, rubr. 24 kap. 11, 12, 13, 15 §§ sätts närmast före 24 kap. 16, 17, 18, 20 §§; nya 5 kap. 4, 5, 6 §§, 11 kap. 6, 9 c, 27, 28 §§, 16 kap. 2 a, 2 b, 2 c §§, 19 kap. 3 c §, 22 kap. 13, 29, 30 §§, 24 kap. 8, 9, 10, 12 §§, 26 kap. 20 a, 20 b §§, rubr. närmast före 11 kap. 27 §
Ikraftträder
2019-01-01

Lag (2018:1408) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:383, Prop. 2017/18:243, Bet. 2017/18:CU31
Omfattning
upph. 31 kap. 21, 22, 23 §§, rubr. närmast före 31 kap. 22 §; ändr. 22 kap. 25 §, 31 kap. 20 §
Ikraftträder
2029-01-01

Lag (2018:1427) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2017/18:402, Prop. 2017/18:211, Bet. 2017/18:MJU23
Omfattning
ändr. 8 kap. 3, 4 §§, 29 kap. 2 b, 11, 12 §§, rubr. till 8 kap.; ny 29 kap. 2 c §
Ikraftträder
2018-08-01

Lag (2018:1861) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2018/19:32, Prop. 2017/18:268, Bet. 2018/19:CU3
Omfattning
ändr. 10 kap. 19 §

Lag (2018:1862) om ändring i lagen (2013:325) om ändring i lagen (2010:968) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2018/19:32, Prop. 2017/18:268, Bet. 2018/19:CU3
Omfattning
utgår genom 2022:606

Lag (2019:295) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2018/19:212, Prop. 2018/19:64, Bet. 2018/19:MJU14
Omfattning
ändr. 15 kap. 37 §, 24 kap. 5 §; ny 15 kap. 37 a §
Ikraftträder
2019-08-01

Lag (2019:494) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2018/19:244, Prop. 2018/19:95, Bet. 2018/19:MJU15
Omfattning
ändr. 1 kap. 2 §, 5 kap. 13 §, 28 kap. 5 §; ny 10 kap. 18 a §, rubr. närmast före 10 kap. 18 a §
Ikraftträder
2019-08-01

Lag (2019:496) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2018/19:254, Prop. 2018/19:79, Bet. 2018/19:MJU16
Omfattning
ändr. 29 kap. 4 a, 5, 11, 12 §§; nya p 26 kap. 13 a §, 29 kap. 12 a, 12 b, 15 §§, ny rubr. närmast före 26 kap. 13 a §
Ikraftträder
2019-08-01

Lag (2019:842) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2019/20:48, Prop. 2018/19:162, Bet. 2019/20:KU3
Omfattning
ändr. 9 kap. 6 e §, 15 kap. 37 §, 16 kap. 3 §
Ikraftträder
2020-01-01

Lag (2019:1263) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2019/20:58, Prop. 2019/20:22, Bet. 2019/20:MJU5
Omfattning
ändr. 15 kap. 1, 6, 11 §§, 22 kap. 25 a, 25 c §§, rubr. närmast före 15 kap. 11 §; ny 9 kap. 7 a §
Ikraftträder
2020-01-01

Lag (2020:75) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 11 september 2024.
  2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid prövningen av en fråga om upphävande av eller dispens från strandskyddet i ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet och för mål och ärenden som avser överklagande av sådana ärenden till dess målet eller ärendet är slutligt avgjort.
Förarbeten
Rskr. 2019/20:168, Prop. 2019/20:52, Bet. 2019/20:CU7
Omfattning
ändr. 7 kap. 18 e §
Ikraftträder
2024-09-11

Lag (2020:601) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2020.
  2. I fråga om återvinning och bortskaffande av bygg- och rivningsavfall gäller 15 kap. 20 § första stycket i den äldre lydelsen till och med utgången av 2022.
Förarbeten
Rskr. 2019/20:338, Prop. 2019/20:156, Bet. 2019/20:MJU20
Omfattning
ändr. 14 kap. 2 §, 15 kap. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 10, 15, 20, 21, 22, 23, 24, 30, 31, 45 §§, 27 kap. 4, 5 §§, 29 kap. 9 §, rubr. närmast före 15 kap. 30 §; nya 15 kap. 5 a, 9 a, 9 b, 9 c, 11 a, 20 a §§, rubr. närmast före 15 kap. 9 a, 11 a §§
Ikraftträder
2020-08-01

Lag (2020:627) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2019/20:337, Prop. 2019/20:137, Bet. 2019/20:MJU19
Omfattning
upph. rubr. närmast före 26 kap. 25 §; nuvarande 26 kap. 8 § betecknas 26 kap. 7 §; ändr. 26 kap. 1, 6, 14 §§, 27 kap. 1 §, 28 kap. 1 §, 29 kap. 3, 5 §§, 31 kap. 10 § rubr. närmast före 26 kap. 1 §; nya 26 kap. 1 a, 3 a, 8, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37 §§, rubr. närmast före 26 kap. 26, 27, 28, 30, 35, 37 §§
Ikraftträder
2020-08-01

Lag (2020:684) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2019/20:308, Prop. 2019/20:157, Bet. 2019/20:FöU10
Omfattning
nya 10 kap. 3 a, 3 b §§, rubr. närmast före 10 kap. 3 a §
Ikraftträder
2020-11-01

Lag (2020:1174) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2020/21:84, Prop. 2020/21:27, Bet. 2020/21:MJU4
Omfattning
ändr. 15 kap. 37 §, 16 kap. 2 c §, 24 kap. 20 §, 26 kap. 9 §, 29 kap. 11 §; ny 26 kap. 14 a §
Ikraftträder
2021-01-01

Lag (2021:875) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 15 oktober 2021.
  2. Lagen får tillämpas på ansökningar som lämnas in efter den 16 september 2021.
Förarbeten
Rskr. 2021/22:4, Prop. 2021/22:15, Bet. 2021/22:MJU7
Omfattning
ändr. 24 kap. 1, 18 §§; nytt 17 a kap.
Ikraftträder
2021-10-15

Lag (2021:876) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.
  2. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande för tillstånd som meddelats före den 1 januari 2022.
Förarbeten
Rskr. 2021/22:4, Prop. 2021/22:15, Bet. 2021/22:MJU7
Omfattning
upph. 17 a kap.; ändr. 24 kap. 1, 18 §§
Ikraftträder
2022-01-01

Lag (2021:881) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022 i fråga om 29 kap. 11 § och i övrigt den 1 november 2021.
Förarbeten
Rskr. 2021/22:3, Prop. 2020/21:198, Bet. 2021/22:MJU4
Omfattning
upph. 15 kap. 18 §, 27 kap. 7 §, rubr. närmast före 27 kap. 7 §; nuvarande 15 kap. 9 § betecknas 15 kap. 8 a §; ändr. 14 kap. 8 §, den nya 15 kap. 8 a §, 15 kap. 12, 13, 15, 16, 17, 21 §§, 27 kap. 4 §, 29 kap. 4, 11 §§, rubr. närmast före 15 kap. 12 §; nya 15 kap. 9, 16 a §§
Ikraftträder
2021-11-01

Lag (2021:1018) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2021/22:20, Prop. 2020/21:204, Bet. 2021/22:JuU4
Omfattning
ändr. 29 kap. 13 §
Ikraftträder
2022-01-01

Lag (2022:605) om ändring i lagen (2018:1861) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2021/22:307, Prop. 2021/22:117, Bet. 2021/22:CU18
Omfattning
ändr. 10 kap. 19 § i 2018:1861

Lag (2022:606) om ändring i lagen (2018:1862) om ändring i lagen (2013:325) om ändring i lagen (2010:968) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2021/22:307, Prop. 2021/22:117, Bet. 2021/22:CU18
Omfattning
utgår 2018:1862

Lag (2022:727) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för
    1. mål om tillstånd i mark- och miljödomstol eller ärenden om tillstånd hos länsstyrelsens miljöprövningsdelegation som har inletts före ikraftträdandet men som ännu inte avgjorts,
    2. mål eller ärenden om omprövning eller ändring av sådana tillstånd som har beviljats före ikraftträdandet om sådan omprövning eller ändring inte gäller utökning av verksamhetens omfattning, och
    3. mål eller ärenden om omprövning eller ändring av sådana tillstånd som har beviljats efter ikraftträdandet men där målet eller ärendet om tillstånd har inletts före ikraftträdandet, om sådan omprövning eller ändring inte gäller utökning av verksamhetens omfattning.
Förarbeten
Rskr. 2021/22:329, Prop. 2021/22:150, Bet. 2021/22:NU23
Omfattning
nya 9 kap. 6 j, 6 k §§
Ikraftträder
2022-07-01

Förordning (2022:788) om ikraftträdande av lagen (2010:968) om ändring i miljöbalken

Omfattning
ikrafttr. av 2010:968

Lag (2022:946) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2021/22:389, Prop. 2021/22:167, Bet. 2021/22:MJU29
Omfattning
ändr. 29 kap. 9 §
Ikraftträder
2022-09-01

Lag (2022:1100) om ändring i miljöbalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023 i fråga om 9 kap. 6 e §, 15 kap.35 och 36 a-36 c §§, 16 kap. 3 §, 19 kap. 5 §, 22 kap.1, 1 d, 1 f, 13 a och 25 h §§ och 24 kap. 5 § och i övrigt den 1 januari 2023.
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för mål eller ärenden om tillstånd som har inletts i mark- och miljödomstol eller hos länsstyrelsens miljöprövningsdelegation före ikraftträdandet.
Bilaga 1 Har upphävts genom lag (2001:1079).
Bilaga 2 Har upphävts genom lag (2001:1079).
Förarbeten
Rskr. 2021/22:415, Prop. 2021/22:219, Bet. 2021/22:MJU26
Omfattning
nuvarande 26 kap. 13 a § betecknas 26 kap. 13 b §; ändr. 9 kap. 6 e §, 15 kap. 15, 21, 22, 35 §§, 16 kap. 3 §, 19 kap. 5 §, 21 kap. 1 §, 22 kap. 1, 1 d §§, 24 kap. 5 §, 26 kap. 2 §, 27 kap. 5 §, 29 kap. 9 §, rubr. närmast före 26 kap. 13 a § sätts närmast före 26 kap. 13 b §; nya 15 kap. 16 b, 36 a, 36 b, 36 c §§, 22 kap. 1 f, 13 a, 25 h §§, 26 kap. 13 a §, rubr. närmast före 15 kap. 36 a §
Ikraftträder
2023-01-01

Lag (2022:1108) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2021/22:441, Prop. 2021/22:238, Bet. 2021/22:NU26
Omfattning
ändr. 15 kap. 34 §, 26 kap. 30, 32, 33 §§, 27 kap. 1 §, 29 kap. 5 §, 30 kap. 3 §; nya 26 kap. 30 a, 31 a, 32 a §§, 27 kap. 1 a §
Ikraftträder
2022-07-25

Lag (2022:1248) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2021/22:446, Prop. 2021/22:208, Bet. 2021/22:CU29
Omfattning
ändr. 5 kap. 11 §, rubr. närmast före 26 kap. 19 §
Ikraftträder
2023-01-01

Lag (2022:1272) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2021/22:453, Prop. 2021/22:207, Bet. 2021/22:MJU30
Omfattning
ändr. 31 kap. 9 §
Ikraftträder
2022-09-01

Lag (2022:1799) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2022/23:49, Prop. 2022/23:4, Bet. 2022/23:MJU3
Omfattning
ändr. 17 kap. 3 §, 29 kap. 9, 12, 13 §§; ny 29 kap. 4 b §
Ikraftträder
2023-03-01

Lag (2023:629) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2023/24:17, Prop. 2022/23:120, Bet. 2023/24:MJU3
Omfattning
ändr. 5 kap. 10 §; ny 5 kap. 6 a §
Ikraftträder
2024-04-01

Lag (2023:632) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2023/24:15, Prop. 2022/23:61, Bet. 2023/24:CU3
Omfattning
ändr. 6 kap. 20 §, 16 kap. 13 §, 22 kap. 1 d, 2 a, 25 §§; ny 24 kap. 13 a §
Ikraftträder
2024-01-01

Lag (2023:633) om ändring i lagen (2018:1408) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2023/24:15, Prop. 2022/23:61, Bet. 2023/24:CU3
Omfattning
ändr. 22 kap. 25 §

Lag (2023:866) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2023/24:45, Prop. 2023/24:19, Bet. 2023/24:NU5
Omfattning
upph. 17 kap. 6 a §

Lag (2024:22) om ändring i miljöbalken

Förarbeten
Rskr. 2023/24:122, Prop. 2023/24:30, Bet. 2023/24:MJU6
Omfattning
ändr. 5 kap. 7, 9 §§; nya 5 kap. 6 b, 6 c §§, 9 kap. 16, 17 §§, rubr. närmast före 5 kap. 6 b §
Ikraftträder
2024-03-01