Statens avtalsnämnds Cirkulär (1959:413) angående grunder för inplacering i pensionslöneklasser av arbetare i statens tjänst

Ändring, SFS 1960:19

Omfattning

ändr.

Ändring, SFS 1965:464

Övergångsbestämmelse

Arbetare inplacerad i pensionslöneklass D, som är anställd den 31 mars 1965 och som till följd av de ovan angivna ändringarna i grunderna för inplacering i pensionslöneklass skulle hänföras till lägre klass, skall i fortlöpande anställning äga bibehålla den högre pensionslöneklassen.

Avbrott i anställningen understigande två år skall dock icke inverka på denna placering.

Anvisningar

Inplacering i pensionslöneklass skall ske i enlighet med de grunder, som fastställts genom förestående cirkulär.

Såsom av de angivna grunderna framgår skall arten av det arbete, arbetaren har att stadigvarande utföra, vara avgörande för inplaceringen i pensionslöneklass.

Uppflyttning i pensionslöneklass skall sålunda i förekommande fall äga rum vid t.ex. normala uppflyttningar i yrkesgrupp eller befordringar i övrigt till följd av avgång eller då en sådan ökning av arbetsuppgifterna skett, som kan bedömas bliva bestående. Vikarie för arbetstagare, som med hänsyn till arbetuppgifternas beskaffenhet är placerad i högre pensionslöneklass, skall däremot icke på grund av vikariatet uppflyttas i pensionslöneklass. Om vidare en arbetare tilldelas mera kvalificerade arbetsuppgifter till följd av sådan ökning av arbetsmängden, som icke kan förväntas bliva bestående, skall ej heller denna ändring föranleda någon förändring av berörda arbetares pensionslöneklassplacering. I de fall en arbetare har att utföra olika arbetsuppgifter under skilda delar av året eller av arbetstiden i övrigt, skall såsom grund för inplaceringen i pensionslöneklass läggas det arbete, som han huvudsakligen, d.v.s. under övervägande delen av arbetstiden, utför. Den enskilde arbetarens arbetsinkomst saknar betydelse för inplaceringen i pensionslöneklass.

Nedflyttning i pensionslöneklass skall äga rum med tillämpning av samma principer, som nyss angivits i fråga om uppflyttning, dock med följande undantag för fall, där reglementet underkastad arbetare utan egen därom uttryckt önskan och utan något sitt förvållande förflyttas till sådan annan anställning vid arbetsplatsen, som är hänförlig till lägre pensionslöneklass.

1. Sker förflyttningen inom en tidsperiod av 5 år före uppnåendet av den för arbetaren gällande pensioneringsperiodens nedre gräns, skall någon nedflyttning i pensionslöneklass icke ske.
2. Är förflyttningen föranledd av sådant förhållande, som förekommit under utövande av arbetet och som vid tillämpningen av lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring bedömts vara yrkesskada, äger arbetaren i den nya anställningen bliva placerad i pensionslöneklass så som om han innehade den anställning, från vilken förflyttningen skett.
3. Sker förflyttningen av annan orsak, äger arbetaren, om han sammanlagt minst tio år innehaft anställningar, som vid tiden för förflyttningen äro hänförda till högre pensionslöneklass än som då gäller för den anställning, till vilken förflyttning skett, i den nya anställningen placeras i pensionslöneklass på följande sätt.

Alltefter det att arbetaren

1. minst tio år innehaft anställningar, som i fråga om pensionslöneklassplacering svara mot lika hög pensionslöneklass som den vilken gäller för den anställning, från vilken förflyttning skett,
2. minst tio år innehaft anställningar, som i fråga om pensionslöneklassplacering svara mot en enhet lägre pensionslöneklass eller
3. minst tio år innehaft anställningar, som i fråga om pensionslöneklassplacering svara mot två enheter lägre pensionslöneklass,

äger arbetaren behandlas, i fall a) som om han innehade den anställning, från vilken förflyttning skett, i fall b) som om han innehade den senaste anställning, som svarar mot närmast lägre pensionslöneklass och i fall c) som om han innehade den senaste anställning, som svarar mot två enheter lägre pensionslöneklass.

För uppnående av nämnda tio år i anställningar svarande mot viss pensionslöneklass må jämväl tagas i beräkning tid för innehav av anställningar svarande mot högre pensionslöneklass.

I praktiken torde icke obetydliga svårigheter uppkomma ifråga om inplaceringen i pensionslöneklass med hänsyn till bedömningen av kvaliteten på de arbetsuppgifter, arbetaren har att utföra. Till ledning för bedömningen lämnas i det följande vissa kompletterande anvisningar till de av avtalsnämnden fastställda grunderna för inplacering i pensionslöneklass.

1. 1) /k/ Pensionslöneklass A--C: /-k/ I dessa pensionslöneklasser inplaceras de kategorier av arbetare, som angivas i cirkuläret.
2. 2) /k/ Pensionslöneklass D: /-k/ Enligt de fastställda grunderna skola till denna pensionslöneklass hänföras arbetare, vilka till övervägande del sysselsättas med arbete, för vilket icke erfordras någon särskild utbildning utan endast anpassning till eller vana vid arbetet och vilka arbetare icke skola hänföras till annan pensionslöneklass.

Till denna klass skola som regel hänföras de stora arbetargrupper inom det statliga kollektivavtalsområdet, vilka syselsättas med bl.a. enklare lager-, förråds-, tempo- och maskinarbete, lant- och trädgårdsarbete, hjälparbete av olika slag, djurskötsel m.m. Till klass D skola även hänföras ban- och vägarbetare, grovarbetare, transportarbetare, vaktpersonal, jord- och stenarbetare, skötare av mindre och enklare motorer och maskiner m.fl. Bil-, truck- och traktorförare skola hänföras till klass D, om de huvudsakligen utföra interna transporter eller enklare varuhämtningar o.dyl., t.ex. från järnvägsstation. Med "vaktpersonal" avses i detta sammanhang portvakter, nattvakter o.dyl. däremot icke väg- och vattenbyggnadsverkets färjvakter, vilka skola placeras i pensionslöneklass D endast i den mån de sysselsättas med arbete, som avses i föregående stycke.

Den verkställda exemplifieringen har tagit sikte på arbetargrupper, som med hänsyn till arbetsuppgifternas normala kvalitet äro hänförliga till lägre pensionslöneklass än klass E. Det förekommer emellertid icke sällan, att vissa yrkesbenämningar äro gemensamma för arbetare, vilkas arbetsuppgifter i kvalitetsavseende kunna vara mycket olika inom såväl det egna arbetsområdet som inom skilda avtalsområden. Den verkställda exemplifieringen utesluter sålunda icke att en arbetare, vilken är sysselsatt med arbete, som normalt är relativt okvalificerat, kan inplaceras i pensionslöneklass E med hänsyn till att arbetaren sköter en mera komplicerad maskin eller annan arbetsanordning. Så kan till exempel vara fallet beträffande en arbetare i värmeanläggning. Där fråga är om en maskinellt kvalificerad anläggning, t.ex. en högtrycksanläggning, kan sålunda en inplacering i klass E i vissa fall vara motiverad. Samma förhållande kan i vissa fall råda inom exempelvis hjälparbetarkategorien, där t.ex. hjälpmontörer inom flyvapnet ofta synas stadigvarande utföra sådana mera kvalificerade verkstadsarbeten, som kunna motivera en inplacering i pensionslöneklass E.

1. 3) /k/ Pensionslöneklass E: /-k/ Enligt de av avtalsnämnden fastställda grunderna skall till denna klass hänföras arbetare, som till övervägande del sysselsättes med arbete, för vilket erfordras viss utbildning men icke yrkesarbetarekompetens enligt för pensionslöneklass F angivna fordringar. Med utbildning avses utbildning i facket och därmed skall icke jämställas anpassning till eller långvarig vana vid arbetet. I cirkuläret lämnas ett antal exempel på arbeten, vilka normalt äro av sådan kvalitet att arbetare, som sysselsättas därmed, i regel böra hänföras till klass E. Till klass E skola sålunda i första hand hänföras arbetare, vilka sysselsättas med yrkesarbete men vilka ännu icke uppnått yrkesarbetarekompetens, vidare mera kvalificerade verkstads- och maskinarbetare, vilka icke utföra yrkesarbete, samt arbetare i övrigt, vilka utföra arbetsuppgifter, vilka kvalitativt äro jämförbara med de nu nämnda. Det bör emellertid observeras att -- i anslutning till vad som anförts under punkten 2) om yrkesbenämningarnas olika innebörd inom olika arbetsområden -- i många fall arbetare, vilka enligt yrkesbenämningen normalt skola hänföras till pensionslöneklass E, med hänsyn till kvaliteten av de åvilande arbetsuppgifterna likväl bör hänföras till pensionslöneklass D. Så kan t.ex. vara fallet med sprängtekniska arbetare, vilka sysselsättas med enklare monteringsarbeten m.fl.

Det kan framhållas, att den enhetliga inplaceringen i pensionslöneklass E av hela linjearbetarkåren vid bl.a. televerket och vattenfallsverket motiverats av en av praktiska skäl gjord sammanvägning av alla de i kvalitetsavseende olikartade arbetsuppgifter, varmed linjearbetarna sysselsättas. Även inom andra arbetsområden torde det kunna förekomma, att avgränsade arbetargrupper sysselsättas i ungefärligen lika proportioner med arbetsuppgifter hänförliga till såväl pensionslöneklasserna D och E som F, varvid med tillämpning av sammanvägningsprincipen en inplacering i pensionslöneklass E torde böra ifrågakomma.

1. 4) /k/ Pensionslöneklass F: /-k/ Till denna pensionslöneklass skola endast de egentliga yrkesarbetarna hänföras. Yrkesarbetare är den som efter förfluten lärlings- eller annan utbildningstid utför arbete, för vilket erfordras en utbildningstid av lägst tre år (yrkesarbetare i egentlig mening). I den mån kollektivavtal förutsätter längre utbildningstid än tre år för placering såsom yrkesarbetare utgör den längre utbildningstiden förutsättning även för inplacering i pensionslöneklass F. Det torde emellertid vara klart, att definitionen av begreppet yrkesarbetare är mera svårtillämpad när fråga är om arbetare inom anläggningsområdena än inom verkstadsområdena. Med utgångspunkt från hävdvunnen praxis och med anknytning till den givna minimifordringen på utbildningstid torde emellertid även på dessa områden inplacering efter samma linjer som på verkstadssidan bliva möjlig. I den mån arbetare, som utföra arbete, vilket i och för sig är att anse såsom yrkesarbete, icke uppfyller kraven på yrkesarbetarekompetens, skall han inplaceras i pensionslöneklass E.
2. 5) /k/ Pensionslöneklass G: /-k/ Såsom en allmän regel gäller, att inplacering i denna pensionslöneklass endast kan förekomma i ett begränsat antal fall. Klass G är nämligen avsedd för yrkesarbetare, som utöver yrkesarbetarekompetens enligt för inplacering i F angivna grunder, äger ytterligare utbildning och personlig färdighet, och vilken har att utföra arbetsuppgifter, vilka ställa avsevärt större krav på arbetarens personliga utbildning och skicklighet än ett normalt yrkesarbete. Inplacering i pensionslöneklass G torde sålunda kunna ifrågakomma för toppkrafter inom vissa av de yrkesarbetarkategorier, som normalt skola tillhöra pensionslöneklass F, t.ex. vissa radar- och radioreparatörer, vilka genomgått specialutbildning, vissa mångsidigt användbara verktygsarbetare och maskinreparatörer med särskilt hög skicklighet m.fl. Statens avtalsnämnds cirkulär (1965:464).

Arbetsledande personal placeras i pensionslöneklass allt efter arbetsuppgifternas beskaffenhet.

Generellt gäller, att samråd i inplaceringsfrågor, där tveksamhet uppkommit, bör äga rum med avtalsnämnden.

Erforderliga tillämpningsföreskrifter utfärdas av vederbörande verk, vilket bör ske efter samråd med respektive personalorganisation.

Slutligen bör framhållas, att de av statens avtalsnämnd fastställda grunderna för inplacering i pensionslöneklasser endast avse den inbördes värderingen av olika arbetsuppgifter i pensionshänseende men att frågan om pensionsrätten i övrigt och pensionens storlek är beroende av andra i pensionsförfattningarna jämte anvisningar angivna förutsättningar, såsom antal tjänstår, heltids- eller deltidsanställning m.m.

Den upphävda författningen gäller fortfarande i fråga om rätt till pensionsförmån som uppkommit före utgången av år 1991. Detsamma gäller i fråga om rätt till familjepensionsförmån efter den som har en sådan rätt.

Omfattning

ändr.; omtryck

Förordning (1991:1435) om upphävande av sex författningar om statliga pensioner

Omfattning

upph.