Upphävd författning

Förordning (1964:567) om personundersökning i brottmål

Version: 1964:567

Departement
Justitiedepartementet L4
Utfärdad
1964-06-29
Ändring införd
SFS 1964:567
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

1 §  I beslut om personundersökning skall vid behov anges vilken behandlingsform undersökningen företrädesvis bör avse. Uppdraget att föranstalta om personundersökning skall lämnas till den frivårdsmyndighet som har sitt verksamhetsområde där den misstänkte är bosatt eller annars uppehåller sig.

[S2]Underrättelse angående beslut om personundersökning skall av rätten utan dröjsmål tillställas åklagaren och den misstänkte.

[S3]Om utseende av personundersökare och beslut rörande uppdrag som förtroendeman skall frivårdsmyndigheten ofördröjligen underrätta rätten, åklagaren och den misstänkte.

[S4]Underrättelse angående förordnande att avgiva läkarintyg som avses i 7 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål skall tillställas socialstyrelsen. Förordning (1990:1024).

2 §  Vid anmälan som avses i 3 § andra stycket lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål skall åklagaren foga utdrag av allmänna kriminalregistret beträffande den misstänkte. Kungörelse (1973:1215).

3 §  Chefen för en frivårdsmyndighet skall ha tillsyn över och ansvara för personundersökningsverksamheten inom myndighetens verksamhetsområde.

[S2]Den frivårdsmyndighet som fått i uppdrag att föranstalta om en personundersökning är skyldig att se till att undersökningen blir utförd på ett tillfredsställande sätt. Frivårdsmyndigheten skall lämna den som fått i uppdrag att helt eller delvis utföra undersökningen de anvisningar som behövs.

[S3]Den som utför eller biträder vid utförandet av en personundersökning skall i erforderlig utsträckning samråda med frivårdsmyndigheten. Förordning (1990:1024).

4 §  Personundersökning skall planläggas med omsorg. Undersökningen skall till sin omfattning och utformning anpassas efter omständig heterna och sålunda utföras med noggrant beaktande av vad som i varje särskilt fall kräves för att den skall fylla sitt ändamål. Undersökningen skall utföras så att den misstänkte eller hans anhöriga icke i onödan tillfogas lidande eller men.

[S2]Finnes tidigare personundersökning eller annan personutredning beträffande den misstänkte, bör undersökningen, om så lämpligen kan ske, begränsas till att avse tiden efter den tidigare utredningen. Bedömes tillgänglig personutredning vara tillräckligt, skall skyddskonsulenten omedelbart underrätta rätten om detta. Rätten beslutar i sådant fall om undersökningen skall fullföljas. Kungörelse (1973:1215).

5 §  Den som utför eller biträder vid utförandet av person undersökning skall, i den mån så erfordras och finnes kunna ske, taga del av anteckningar och andra handlingar från förundersökningen samt närvara vid förhör som hålles med den misstänkte. Kungörelse (1973:1215).

6 §  Den som utför eller biträder vid utförandet av person undersökning skall, i den mån det är möjligt, sätta sig i förbindelse med den misstänkte, sammanträffa med honom, besöka hans hem, inhämta upplysningar från hans familj och andra närstående samt söka bilda sig en på egna iakttagelser grundad uppfattning om den misstänkte och förhållandena i hans omgivning. Inhämtade upplysningar skola i erforderlig utsträckning kontrolleras och fullständigas. För sådant ändamål bör hänvändelse ske till myndigheter och institutioner, som kunna antagas vara i stånd att lämna uppgifter angående den misstänkte, samt till personer, som kunna förväntas äga kännedom om dennes förhållanden och på grund av sin ställning och verksamhet lämna tillförlitliga uppgifter.

[S2]Den misstänkte bör lämnas tillfälle att uttala sig i fråga om vilka personer, som lämpligen böra höras under personundersökningen. Kan det befaras att hänvändelse till arbetsgivare eller annan skulle lända den misstänkte till avsevärd olägenhet, må undersökningen i denna del begränsas. Kungörelse (1973:1215).

7 §  Vid personundersökning skall i erforderlig utsträckning samråd ske med socialnämnd angående de åtgärder som kan främja den misstänktes anpassning i samhället. Sådant samråd skall alltid ske då skyddstillsyn med föreskrift om behandlingsplan kan komma i fråga. Avses annan än socialnämnden vara huvudman för behandlingen, skall samråd även ske med sådan huvudman. I den mån det är påkallat skall samråd ske även med arbetsförmedling. Förordning (1987:1011).

8 §  Finner den som utför eller biträder vid utförandet av person undersökning anledning antaga, att den misstänkte är i behov av särskild vård eller behandling för sjukdom eller annan kroppslig eller själslig brist eller svaghet, och har ej beslut fattats om att anskaffa läkarintyg enligt 7 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål eller om att verkställa rättspsykiatrisk undersökning skall han utan dröjsmål anmäla sina iakttagelser till rätten och frivårdsmyndigheten. Förordning (1990:1024).

9 §  I samband med personundersökning och därefter intill dess frågan om påföljd för brottet blivit avgjord skall frivårdsmyndigheten, om så erfordras, söka bistå den misstänkte med att anskaffa bostad eller anställning eller med andra åtgärder, som kunna främja hans anpassning i samhället och öka hans möjligheter till personlig utveckling.

[S2]Finner den som utför eller biträder vid utförande av personundersökning att den misstänkte är i behov av förtroendeman eller eljest behöver stöd och hjälp, skall han utan dröjsmål underrätta frivårdsmyndigheten därom.

[S3]Till förtroendeman förordnas den som genom stöd och råd kan förväntas befordra vad som är till gagn för den misstänkte. Är skyddstillsyn ifrågasatt, bör företrädesvis den som föreslås som övervakare förordnas till förtroendeman. Förordning (1990:1024).

10 §  Den som utför eller biträder vid utförandet av personundersökning skall i samråd med frivårdsmyndigheten upprätta förslag i påföljdsfrågan. Kan skyddstillsyn komma i fråga, skall han efter samråd med frivårdsmyndigheten föreslå övervakare och yttra sig om behovet av särskilda föreskrifter samt, i den mån så erfordras, förbereda tillämpningen av sådana föreskrifter. Förslag till behandlingsplan som avses i 28 kap. 1 § fjärde stycket brottsbalken skall alltid utformas i samverkan med den misstänkte, frivårdsmyndigheten och den som skall ansvara för behandlingen.

[S2]Den misstänkte bör lämnas tillfälle att yttra sig angående valet av övervakare och att sammanträffa med den som föreslås till sådan.

[S3]Den misstänkte skall underrättas om förslaget i påföljdsfrågan och om vad det innebär. Detta bör företrädesvis ske vid personligt sammanträffande med den misstänkte. Förordning (1990:1024).

11 §  Över personundersökningen skall det lämnas en skriftlig berättelse med utlåtande om de åtgärder, som kan anses lämpliga för att främja den misstänktes anpassning i samhället och öka hans möjligheter till personlig utveckling. Har personundersökaren och frivårdsmyndigheten olika uppfattningar i påföljdsfrågan skall även frivårdsmyndighetens ståndpunkt redovisas. Berättelsen skall innehålla uppgifter i de hänseenden som anges i ett av kriminalvårdsstyrelsen fastställt formulär samt undertecknas av personundersökaren och frivårdsmyndigheten.

[S2]Förslag till sådan behandlingsplan som avses i 28 kap. 6 a § brottsbalken skall bifogas berättelsen som bilaga. Det skall framgå om den misstänkte har godkänt planen.

[S3]Berättelsen skall av frivårdsmyndigheten avlämnas till rätten i tre exemplar. Berättelsen skall av rätten tillställas åklagaren och den misstänkte i god tid före huvudförhandlingen. Förordning (1990:1024).

12 §  Frivårdsmyndighet, åt vilken uppdragits att föranstalta om personundersökning, och den som enligt frivårdsmyndighets förordnande utfört eller biträtt vid utförande av sådan undersökning äro skyldiga att på anmodan av rätten fullständiga undersökningen samt att på kallelse inställa sig vid rätten för att i fall av behov gå denna till handa med upplysningar. Sådan inställelseskyldighet må även åläggas förtroendeman. Förordning (1990:1024).

13 §  Läkarintyg som avses i 7 § lagen om personundersökning i brottmål skall innehålla uppgifter i de hänseenden som föreskrivs av rättsmedicinalverket efter samråd med socialstyrelsen. Intyget skall avlämnas till rätten i tre exemplar.

[S2]Framgår av läkarintyg angående misstänkt som är häktad att han företer tecken till sjukdom, skall rätten genast sända en kopia av intyget till häktet. Förordning (1991:1419).

14 §  Den som enligt frivårdsmyndighetens förordnande har utfört eller biträtt vid utförande av personundersökning har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Har uppdraget utförts som ett tjänsteåliggande, utgår inte någon ersättning vid sidan om tjänsten. För inställelse enligt 12 § utgår ersättning och förskott enligt vad som gäller i fråga om vittnen.

[S2]Läkare, som enligt 7 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål har förordnats att avge läkarintyg angående misstänkt, har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg som uppdraget har krävt. Om det finns särskild anledning att göra experimentalpsykologisk undersökning, har läkaren rätt till ersättning för sina utlägg härför. Arvode för läkarintyg skall utgå med högst sexhundrafemtio kronor.

[S3]Domstolsverket fastställer taxa som skall tillämpas i fall som avses i 10 § andra stycket lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål.

[S4]Ersättningen bestäms av rätten eller, när personundersökning utförts eller läkarintyg avgetts i ett nådeärende, av justitiedepartementet.

[S5]Förtroendemän har rätt till ersättning enligt vad som gäller för övervakare. För inställelse enligt 12 § utgår ersättning och förskott enligt vad som gäller i fråga om vittnen. Förordning (1991:1405).

15 §  Upphör förordnande av förtroendeman på grund av bestämmelse i 4 § sista stycket lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål, skall domstolen eller, i fall som avses i 4 § sista stycket 1 nämnda lag, förundersökningsledaren utan dröjsmål underrätta frivårdsmyndigheten, förtroendemannen och den misstänkte därom. Förordning (1990:1024).

16 §  Misstänkt, som kallats att inställa sig hos den som utsetts att verkställa personundersökning eller att avge läkarintyg enligt 7 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål, får tillerkännas ersättning av allmänna medel för inställelsen samt förskott enligt bestämmelserna i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m. m. Sådan kostnad betalas av staten. Vad som sagts nu gäller dock endast om det är uppenbart att den misstänkte ej själv kan svara för kostnaden. Ersättningen bestämmes av rätten eller, om personundersökningen eller läkarintyget avser ärende om nåd, av chefen för justitiedepartementet eller den han bemyndigar därtill. Förordning (1982:806).

17 §  Chefen för frivårdsmyndigheten får överlämna uppgifter som enligt denna förordning ankommer på frivårdsmyndigheten åt någon annan tjänsteman vid myndigheten. Förordning (1990:1024).

18 § har upphävts genom förordning (1990:1024).

Ändringar och övergångsbestämmelser

Förordning (1964:567) om personundersökning i brottmål

Ändring, SFS 1965:507

    Omfattning
    ändr. 13 §

Ändring, SFS 1966:441

    Omfattning
    ändr. 13 §

Ändring, SFS 1968:99

    Omfattning
    ändr. 12 §

Ändring, SFS 1969:593

    Omfattning
    ändr. 2 §

Ändring, SFS 1971:242

    Omfattning
    ändr. 13 §

Ändring, SFS 1972:11

    Omfattning
    ändr. 1 §

Ändring, SFS 1973:1215

    Omfattning
    nuvarande 10-13 §§ betecknas 11-14 §§; ändr. 1-4, 8, 9, de nya 11, 12, 14 §§; nya 10, 15 §§; omtryck

Ändring, SFS 1974:108

    Omfattning
    ändr. 14 §

Ändring, SFS 1975:872

    Omfattning
    ändr. 14 §

Ändring, SFS 1975:1306

    Omfattning
    ny 16 §

Förordning (1978:274) om ändring i kungörelsen (1964:567) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av lagen den 29 juni 1964 (nr 542) om personundersökning i brottmål

    Omfattning
    ändr. 14 §

Förordning (1979:975) om ändring i kungörelsen (1964:567) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av lagen den 29 juni 1964 (nr 542) om personundersökning i brottmål

    Omfattning
    ändr. 3, 11 §§; nya 17, 18 §§

Förordning (1981:879) om ändring i kungörelsen (1964:567) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av lagen den 29 juni 1964 (nr 542) om personundersökning i brottmål

    Omfattning
    ändr. 7 §

Förordning (1982:806) om ändring i kungörelsen (1964:567) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av lagen den 29 juni 1964 (nr 542) om personundersökning i brottmål

    Omfattning
    ändr. 16 §

Förordning (1982:1129) om ändring i kungörelsen (1964:567) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av lagen den 29 juni 1964 (nr 542) om personundersökning i brottmål

    Omfattning
    ändr. 14 §

Förordning (1983:252) om ändring i kungörelsen (1964:567) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av lagen den 29 juni 1964 (nr 542) om personundersökning i brottmål

    Omfattning
    ändr. 7 §
    Ikraftträder
    1983-07-01

Förordning (1985:1114) om ändring i kungörelsen (1964:567) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av lagen den 29 juni 1964 (nr 542) om personundersökning i brottmål

    Omfattning
    ändr. 14 §
    Ikraftträder
    1986-02-01

Förordning (1987:1011) om ändring i kungörelsen (1964:567) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av lagen den 29 juni 1964 (nr 542) om personundersökning i brottmål

    Omfattning
    ändr. 7, 10, 11 §§
    Ikraftträder
    1988-01-01

Förordning (1989:692) om ändring i kungörelsen (1964:567) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av lagen den 29 juni 1964 (nr 542) om personundersökning i brottmål

    Omfattning
    ändr. 14 §
    Ikraftträder
    1989-08-15

Förordning (1990:1024) om ändring i kungörelsen (1964:567) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av lagen den 29 juni 1964 (nr 542) om personundersökning i brottmål

    Omfattning
    upph. 18 §; ändr. författningsrubr., 1, 3, 8-12, 14, 15, 17 §§
    Ikraftträder
    1991-01-01

Förordning (1990:1077) om ändring i förordningen (1964:567) om personundersökning i brottmål

    Övergångsbestämmelse

    Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991. Taxor som har fastställts före ikraftträdandet och som skall börja tillämpas den 1 januari 1991 eller senare skall för att vara giltiga underställas regeringen för godkännande.
    Omfattning
    ändr. 14 §
    Ikraftträder
    1991-01-01

Förordning (1991:1405) om ändring i förordningen (1964:567) om personundersökning i brottmål

    Omfattning
    ändr. 14 §
    Ikraftträder
    1991-11-25

Förordning (1991:1419) om ändring i förordningen (1964:567) om personundersökning i brottmål

    Omfattning
    ändr. 13 §
    Ikraftträder
    1992-01-01

Ändring, SFS 1992:289

    Omfattning
    upph.