1 §  Allmänna verksstadgan (1965:600) skall tillämpas på allmänna reklamationsnämnden. Bestämmelserna i 11 och 12 §§verksstadgan gäller dock endast i fråga om administrativa ärenden.

2 §  Nämnden har till uppgift att

1. i den omfattning som anges i denna förordning pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare rörande varor, tjänster eller andra nyttigheter samt ge rekommendationer om hur tvisterna bör lösas,
2. på begäran av domstol avge yttrande i tvister mellan konsumenter och näringsidkare rörande varor, tjänster eller andra nyttigheter som tillhandahållits för huvudsakligen enskilt bruk,
3. stödja kommunernas reklamationshantering och därvid bl. a. informera om nämndens praxis och ge råd till konsumentvägledare på lokal nivå,
4. informera konsumenter och näringsidkare om nämndens praxis. Förordning (1987:969).

3 §  En tvist prövas av nämnden om det begärs av en konsument och tvisten gäller en vara, en tjänst eller en annan nyttighet som näringsidkaren har tillhandahållit i sin yrkesmässiga verksamhet och som är avsedd huvudsakligen för konsumentens enskilda bruk.

I fråga om fastigheter och tillbehör till fastigheter samt byggnader och andra anläggningar som inte utgör tillbehör till fastigheter prövar dock nämnden endast tvister rörande

1. sådant material eller tillbehör till en byggnad eller en anläggning som nämnden har beslutat särskilt om,
2. elektriska installationer, VVS-installationer, målningsarbeten och golvläggning.

Nämnden prövar inte

1. tvister rörande tjänster avseende hälso- och sjukvård, veterinärmedicinska tjänster, advokatverksamhet, sotningstjänster och kommunal renhållning samt tvister som kan prövas av statens va-nämnd och av trafikskadenämnden,
2. tvister rörande vållandefrågor vid trafikolyckor, medicinska och veterinärmedicinska bedömningar samt bedömningar rörande konstnärligt värde och samlarvärde,
3. tvister där värdet av vad som yrkas understiger ett visst lägre belopp som nämnden har beslutat om. Beloppsgränsen får sättas olika för skilda avdelningar inom nämnden.

Nämnden får besluta också om andra undantag från nämndens prövning, om särskilda skäl talar för detta.

4 §  Nämnden bör samråda med konsumentverket i frågor som berör båda myndigheterna.

5 §  Nämnden företräder staten inom sitt verksamhetsområde, om annat inte följer av särskilda föreskrifter.

6 §  Nämnden består av en ordförande, en vice ordförande samt avdelningsordförande och övriga ledamöter till det antal som regeringen bestämmer.

För sistnämnda ledamöter skall det finnas en eller flera ersättare.

7 §  Ordföranden, vice ordföranden och avdelningsordförandena skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv. Ledamöterna och ersättarna får inte vara omyndiga eller i konkurstillstånd.

8 §  Nämndens ordförande är chef för nämnden i administrativt hänseende. Denne skall samordna verksamheten inom nämnden, verka för att nämnden iakttar en enhetlig praxis i sina avgöranden samt fullgöra de uppgifter i övrigt som anges i denna förordning.

Vice ordföranden är ställföreträdare för nämndens ordförande och deltar i ledningen av arbetet i den utsträckning som denne beslutar.

9 §  Hos nämnden finns utöver ordföranden och vice ordföranden personal enligt särskilda föreskrifter eller andra beslut som regeringen meddelar samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.

I mån av behov och tillgång på medel får nämnden anlita utomstående för särskilda uppdrag.

10 §  Nämndens prövning av tvister sker på avdelningar inom nämnden. Inom nämnden skall det finnas avdelningar för sakområdena motor, hushållsapparater och hemelektronik, fritidsbåtar, försäkringar, päls, skor, tvätt, textil, resor samt fast egendom. Vidare skall det finnas en allmän avdelning för andra sakområden.

11 §  En avdelning leds vid ett sammanträde av en ordförande, vilken skall vara nämndens ordförande eller vice ordförande eller någon av avdelningsordförandena. Vidare består avdelningen av ytterligare ledamöter som skall vara företrädare för företagarintressen samt konsumentintressen.

12 §  Inom nämnden finns ett kansli vars arbete leds av nämndens ordförande. Kansliet är uppdelat på två enheter.

Till de arbetsuppgifter som fullgörs vid kansliet hör att

1. bereda och föredra ärenden för avgörande av nämnden,
2. svara för planeringsarbete samt ekonomi- och personaladministrativa uppgifter,
3. verka för en förlikning mellan parterna i ärenden som har kommit in till nämnden.

Arbetsuppgifterna i övrigt vid kansliet samt fördelningen av arbetet mellan de två enheterna fastställs av nämnden i dess arbetsordning eller genom särskilda beslut. Förordning (1986:628).

12 a §  Till nämnden finns ett råd knutet. Rådet har till uppgift att bistå nämnden med råd i viktigare frågor om verksamhetens omfattning och inriktning. Rådet består av företrädare för konsumenter, näringsidkare och kommuner. Nämndens ordförande är dessutom ordförande i rådet. Förordning (1986:628).

13 §  Om en viss tvist faller utanför nämndens kompetensområde enligt 3 §, skall nämnden avvisa talan. I fråga om ärenden som skall avvisas på grund av att värdet av vad som yrkas understiger ett visst belopp, som nämnden har beslutat om med stöd av 3 § tredje stycket 3, gäller dock att nämnden kan ta upp en viss tvist till prövning, om tvisten är av principiellt intresse eller om andra särskilda skäl föreligger.

14 §  Nämnden får avvisa konsumentens talan om

1. tvisten är äldre än sex månader räknat från det att näringsidkaren helt eller delvis har avböjt konsumentens krav,
2. komplettering som nämnden har begärt av konsumenten inte kommer in inom förelagd tid,
3. utredningen i ärendet är bristfällig och tillräcklig utredning inte kan erhållas inom ramen för nämndens arbetsformer,
4. ärendet i övrigt med hänsyn till nämndens arbetsformer eller andra omständigheter inte lämpar sig för prövning av nämnden.

15 §  Upptas konsumentens talan till prövning, skall motparten beredas tillfälle att yttra sig skriftligen i ärendet, om inte detta är uppenbart obehövligt. Vill en part muntligen lämna uppgifter i ärendet, skall tillfälle beredas honom att göra det, om det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. Sådana uppgifter antecknas genom nämndens försorg i den utsträckning som det behövs.

Ett ärende får inte avgöras utan att part har underrättats om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och tillfälle beretts honom att yttra sig över det. Nämnden får dock avgöra ett ärende utan att så har skett, om åtgärderna är uppenbart obehövliga.

16 §  Ett ärende rörande en tvist avgörs av nämnden vid den nämndavdelning till vilken ärendet hör.

Avgörandet sker vid sammanträde med avdelningen och efter föredragning av ärendet. Parterna har inte rätt att vara närvarande vid sammanträdet.

17 §  En avdelning är beslutför vid avgöranden enligt 16 § när ordföranden samt minst fyra andra ledamöter är närvarande. Av de ledamöter som företräder företagarintressen samt konsumentintressen skall lika många delta för vardera sidan.

18 §  Om ett ärende är av enklare beskaffenhet, är dock avdelningen beslutför med ordförande samt en ledamot som företräder företagarintressen och en ledamot som företräder konsumentintressen (liten nämnd). För beslut krävs dock enhällighet.

19 §  Ett ärende får efter föredragning avgöras av nämnden genom beslut av nämndens ordförande eller, efter dennes bestämmande, av vice ordföranden (förenklad prövning), om ärendet saknar principiellt intresse och konsumentens talan uppenbarligen inte kan bifallas eller näringsidkaren inte har ingått i svaromål.

I den utsträckning som är lämplig får nämnden besluta att förenklad prövning skall ske i fråga om ärenden inom ett visst sakområde, när tvisteföremålets värde understiger ett särskilt angivet belopp och ärendet saknar principiellt intresse.

20 §  Nämnden kan vid avgörandet av ett ärende biträdas av en särskilt förordnad sakkunnig.

21 §  Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning då ett ärende handläggs enligt 17 § tillämpas föreskrifterna i 16 kap.rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. Nämnden bestämmer dock själv i vilken ordning ledamöterna skall säga sin mening. Förordning (1986:1277).

22 §  När det vid ett annat tillfälle än i samband med prövning på en avdelning eller vid förenklad prövning kommer upp fråga om att nämnden skall avvisa talan eller avskriva ärendet, får nämndens ordförande besluta i sådant avseende. Ett sådant beslut får också meddelas av någon annan tjänsteman i den omfattning som bestäms i nämndens arbetsordning eller genom särskilda beslut.

Beslut om avvisning eller avskrivning som avses i första stycket fattas efter föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får dock föreskrivas att ärenden som handläggs enligt första stycket andra meningen skall avgöras utan föredragning.

23 §  Nämndens beslut skall avfattas skriftligen. I beslutet skall anges de skäl på vilka beslutet grundas, om det inte är uppenbart obehövligt att upplysa om dessa. Innebär beslutet att nämnden tar upp tvisten till prövning, skall beslutet innehålla en rekommendation om hur tvisten enligt nämndens mening bör lösas.

24 §  Vid sammanträde med en nämndavdelning förs protokoll. Också vid slutlig handläggning i övrigt som gäller tvister förs protokoll, om så erfordras.

I 19 § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om rätt att få en avvikande mening antecknad. Förordning (1986:1277).

25 §  Parterna skall underrättas om innehållet i beslut varigenom nämnden avgör ärenden, om detta ej är uppenbart obehövligt.

27 §  Nämndens ordförande får, om särskilda skäl föreligger, besluta att ett av nämnden avgjort ärende skall tas upp till förnyad prövning.

Ett sådant beslut får meddelas endast om

1. det synes föreligga en uppenbar felbedömning eller missuppfattning från nämndens sida av betydelse för nämndens beslut,
2. en part, som inte har ingått i svaromål, kan antas ha haft laga förfall,
3. en part har gjort sannolikt att en ny omständighet föreligger som skulle ha lett till en väsentligt annan utgång av saken, eller
4. innebörden av nämndens beslut synes oklar i en fråga som är av betydelse.

28 §  Ett ärende som gäller ett yttrande till en domstol enligt 2 § 2 avgörs av den nämndavdelning till vilken ärendet hör. Avdelningen skall därvid ha den sammansättning som anges i 17 §.

29 §  I frågor som nämnden har att ta ställning till och som inte gäller prövning av en tvist eller ett yttrande till en domstol enligt 2 § 2 beslutar nämndens ordförande efter föredragning.

I den mån sådana frågor inte är av det slag att de bör prövas av nämndens ordförande, får de avgöras av någon annan tjänsteman i den omfattning som framgår av nämndens arbetsordning eller särskilda beslut. Av nämndens ordförande avgörs dock

1. frågor om omfattningen och inriktningen av nämndens verksamhet,
2. frågor om nämndens organisation och arbetsformer,
3. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse,
4. frågor om tillsättning av tjänster och, vid tillsättning av tjänster i rörlig lönegrad, frågor om placering i lönegrad,
5. frågor om skiljande från tjänster eller uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning,
6. viktigare frågor i övrigt.

Vid prövning av en fråga som avses i andra stycket bör nämndens ordförande samråda med vice ordföranden samt med avdelningsordförande och övriga ledamöter, när så är lämpligt med hänsyn till frågans art.

30 §  När nämndens ordförande är förhindrad att utöva sin tjänst, utövas den av vice ordföranden. När båda har förhinder fullgörs ordförandens åligganden av någon annan tjänsteman som nämndens ordförande bestämmer.

I frånvaro av nämndens ordförande får dock inte fattas sådana beslut av större vikt som kan anstå utan olägenhet. Åtgärder, som rubbar eller ändrar av ordföranden meddelade föreskrifter eller tillämpade grunder, får inte heller vidtas utan dennes medgivande. Det anförda gäller dock inte i fråga om avgörande av en tvist.

31 §  Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig tjänst m.m. följer att nämndens befogenhet att besluta kan vara begränsad i vissa hänseenden.

32 §  Nämndens ordförande får utan föredragning meddela beslut som inte utan olägenhet kan uppskjutas.

33 §  I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas vem som får infordra förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärenden hos nämnden.

34 §  Nämndens ordförande förordnas av regeringen för högst sex år.

Tjänsten som vice ordförande tillsätts av regeringen efter anmälan av ordföranden.

Övriga tjänster tillsätts av nämnden.

35 §  Andra ledamöter än nämndens ordförande och vice ordförande samt ersättare för ledamöter förordnas för högst tre år av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Andra ledamöter än ordföranden i det till nämnden knutna rådet förordnas av regeringen för högst tre år. Förordning (1986:628).

36 §  Nämndens beslut i ett ärende rörande en tvist eller ett yttrande till en domstol enligt 2 § får inte överklagas. Förordning (1986:1277).

37 §  Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965:601) lämnas av nämnden även i fråga om nämndens vice ordförande.