1 §  Denna lag skall tillämpas på näringsidkare vars verksamhet avser

1. köp av jordbruksprodukter från jordbrukare eller andra råvaruproducenter, eller
2. bearbetning eller förädling i något efterföljande produktionsled av sådana produkter.

2 §  Lagen gäller dock inte verksamhet

1. inom en koncern, eller
2. inom en ekonomisk förening som bara har jordbrukare eller andra råvaruproducenter som medlemmar.

3 §  I denna lag avses med näringsidkare också en sammanslutning av näringsidkare, även om den inte bedriver någon näringsverksamhet.

Med jordbruksprodukter avses sådana varor som anges i bilagan till lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m.

/r3/ Förbud

4 §  I fråga om jordbruksprodukter är det -- under de förutsättningar som anges i 5 § -- otillåtet för en näringsidkare

1. att ingå eller tillämpa en överenskommelse med en annan näringsidkare i samma led,
2. att tillämpa ett gemensamt förfarande i samförstånd med en annan näringsidkare i samma led, eller
3. att utöva påtryckning på en annan näringsidkare i samma led i syfte att få till stånd en överenskommelse eller ett gemensamt förfarande.

5 §  Förbudet i 4 § gäller, så snart överenskommelsen eller det gemensamma förfarandet innebär

1. att inköp av varor inom landet eller efterföljande produktion eller försäljning delas upp
   • i kvoter,
   • i geografiska områden, eller
   • i kundkretsar,
2. att produktionen eller utbudet av varor inom landet begränsas på något annat sätt, eller
3. att underskott vid försäljning av jordbruksprodukter på export finansieras gemensamt.

6 §  Vad som sägs i 4 och 5 §§ om en överenskommelse eller ett gemensamt förfarande skall tillämpas också på ett beslut av en sammanslutning av näringsidkare.

7 §  Förbudet i 4 § gäller inte förfaranden som bara i begränsad utsträckning kan påverka konkurrensen på den marknad som det är fråga om i varje särskilt fall.

/r3/ Dispens

8 §  Marknadsdomstolen kan, för en viss tid eller tills vidare, meddela en näringsidkare tillstånd till ett förfarande som annars är förbjudet enligt 4 § (dispens).

9 §  Dispens enligt 8 § får meddelas bara

om förfarandet kan antas främja kostnadsbesparingar, som till väsentlig del kommer konsumenterna till godo, eller i övrigt bidra till en från allmän synpunkt ändamålsenlig ordning eller

om det annars finns särskilda skäl.

10 §  I ärenden enligt 8 § skall följande föreskrifter i konkurrenslagen (1982:729) också tillämpas:

17 § om ansökan,

18 § om interimistiska beslut, och

24--25 §§ om omprövning m. m.

/r3/ Straff m. m.

11 §  Den som uppsåtligen bryter mot förbudet enligt 4 § skall dömas till böter eller fängelse högst ett år.

Om brottet är ringa skall dock inte dömas till straff.

Om brottet är grovt, skall dömas till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas i vad mån det har utgjort ett led i en organiserad, omfattande samverkan eller i en upprepad brottslighet eller har medfört betydande skada.

12 §  Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas för gärningar som är belagda med straff enligt konkurrenslagen (1982:729) eller som omfattas av ett sådant förbud eller åläggande som har meddelats vid vite med stöd av den lagen.

13 §  Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas bara efter medgivande av Konkurrensverket. Lag (1992:1522).

/r3/ Uppgiftsskyldighet m. m.

14 §  Vid tillämpningen av denna lag skall följande föreskrifter i konkurrenslagen (1982:729) också tillämpas:

28 och 30--32 §§ om uppgiftsskyldighet m. m.,

33 § om begäran om biträde av myndighet för utredning,

38 § om talan om utdömande av vite, och

40 § om överklagande.