Förordning om statliga myndigheters riskhantering

Denna förordning gäller för myndigheter under regeringen.

Bestämmelserna i denna förordning skall tillämpas bara om något annat inte följer av lag eller annan författning.

Varje myndighet skall identifiera vilka risker för skador eller förluster som finns i myndighetens verksamhet. Myndigheten skall värdera riskerna och beräkna vilka kostnader som staten har eller kan få med hänsyn till dessa risker. Resultatet skall sammanställas i en riskanalys.

Varje myndighet skall vidta lämpliga åtgärder för att begränsa risker och förebygga skador eller förluster.

En myndighet får träffa överenskommelse med Kammarkollegiet om att kollegiet skall överta myndighetens risker i ekonomiskt avseende och dess ansvar för skadereglering.

Överenskommelsen får inte avse risker och skadereglering där anspråk på ersättning

1. 1.skall handläggas av Justitiekanslern enligt bestämmelserna i 3 § förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten,
2. 2.framställs med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) i övrigt, eller
3. 3.framställs med stöd av 6 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter.

En myndighet får inte hos ett enskilt försäkringsbolag teckna eller låta teckna försäkring för statens egendom, ansvarighet eller i övrigt för skador som staten skall ersätta. Kammarkollegiet får besluta om undantag från denna bestämmelse, om det finns särskilda skäl.

Det finns bestämmelser om reglering av skador även i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten.

Kammarkollegiets beslut enligt 5 § får överklagas hos regeringen.