1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om tillämpning av lagen (1988:609) om målsägandebiträde

2 §  Vid tillämpning lagen (1988:609) om målsägandebiträde och denna förordning anses som biträdande jurist på en advokatbyrå den som har avlagt de kunskapsprov som har föreskrivits för behörighet till domarämbetet och har antecknats i ett register hos Sveriges advokatsamfund som anställd som biträde på byrån.

3 §  I fråga om ersättning till målsägandebiträden, taxor för ersättning och utformning av kostnadsräkningar tillämpas 19 och 20 §§ samt 24 § andra meningenrättshjälpsförordningen (1997:404). Vad som där sägs om rättshjälpsbiträde gäller i stället målsägandebiträde.

4 §  Kostnadsräkningen skall ges in till den domstol som skall besluta om ersättningen.

5 §  Ersättning till den som har medverkat vid utredning enligt lagen (1988:609) om målsägandebiträde bestäms till ett skäligt belopp. Den kostnad som anges i 17 § rättshjälpslagen (1996:1619) skall beräknas exklusive mervärdesskatt.

I fråga om ersättning för inställelse för den som har medverkat vid utredningen tillämpas bestämmelserna om beräkning av ersättning av allmänna medel till vittnen.

Den som begär ersättning för en utredning är skyldig att lämna de uppgifter som behövs för att ersättningen skall kunna bestämmas. Den tid som har lagts ned på uppdraget skall alltid anges.

6 §  Om en domstol, efter ett överklagande, bestämmer ersättning till ett målsägandebiträde till ett lägre belopp än vad som bestämts i det överklagade beslutet, skall biträdet snarast återbetala vad han eller hon har fått för mycket.

Om ett utbetalat förskott överstiger vad biträdet slutligen tillerkänns i ersättning, skall det överskjutande beloppet utan dröjsmål återbetalas till staten.

7 §  Domstolarna skall enligt de föreskrifter som Domstolsverket utfärdar lämna uppgifter till verket om sina beslut i frågor om målsägandebiträde.