Upphävd författning

Tillkännagivande (2001:130) av överenskommelser som avses i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

Version: 2001:130

Departement
Justitidepartementet BIRS
Utfärdad
2001-03-27
Ändring införd
SFS 2001:130
Upphäver
Tillkännagivande (2000:1333) av överenskommelser som avses i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
Vid tillämpningen av följande bestämmelser i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål avses de överenskommelser som anges nedan.

1 kap. 5 § första stycket 1

I följande överenskommelser finns bestämmelser om att rättslig hjälp skall lämnas i ärenden som handläggs i ett administrativt förfarande eller i ett annat förfarande än ett straffrättsligt förfarande:
  1. artikel 49 a) i konventionen den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet den 14 juni 1985, och
  2. artikel 9.1 i konventionen om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser antagen den 17 december 1997 av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).
I följande överenskommelser finns bestämmelser om att ansökan i vissa fall kan skickas direkt till svensk åklagare eller domstol:
  1. artikel 15.2-15.5 i den europeiska konventionen den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål, och
  2. artikel 24.2, 24.3 och 24.5 i den europeiska konventionen den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott.
I följande överenskommelser finns bestämmelser om att en ansökan om rättslig hjälp inte får avslås om gärningen har karaktär av politiskt brott:
  1. artikel 8 i den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism.
I följande överenskommelser finns bestämmelser om vad en ansökan om rättslig hjälp utomlands skall innehålla:
  1. artikel 3.2 och 14 i den europeiska konventionen den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål,
  2. artikel 11.2 och 12.3 i överenskommelsen den 28 september 1983 mellan Sverige och Ungern om inbördes rättshjälp i brottmål,
  3. artikel 7.10 i Förenta Nationernas konvention den 20 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen,
  4. artikel 11.2 i överenskommelsen den 10 februari 1989 mellan Sverige och Polen om inbördes rättshjälp i brottmål,
  5. artikel 6.2 i överenskommelsen den 14 december 1989 mellan Sverige och Storbritannien och Nordirland om tvångsåtgärder och förverkande avseende vinning av brott, och
  6. artikel 27 i den europeiska konventionen den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott.
I följande överenskommelser finns bestämmelser om att ansökan kan skickas direkt till behörig myndighet i den andra staten:
  1. artikel 15.2-15.5 i den europeiska konventionen den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål,
  2. artikel 24.2, 24.3 och 24.5 i den europeiska konventionen den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott, och
  3. artikel 53 i konventionen den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet den 14 juni 1985.
I följande överenskommelser finns bestämmelser som innehåller villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifter och bevisning som har erhållits från annan stat:
  1. artikel 7.13 i Förenta Nationernas konvention den 20 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen,
  2. artikel 50.3 i konventionen den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet den 14 juni 1985, och
  3. artikel 32 i den europeiska konventionen den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott.
I följande överenskommelser finns bestämmelser om att rättslig hjälp som lämnas till annan stat får förenas med villkor i vissa fall:
  1. artikel 13.4 i överenskommelsen den 28 september 1983 mellan Sverige och Ungern om inbördes rättshjälp i brottmål,
  2. artikel 13.4 i överenskommelsen den 10 februari 1989 mellan Sverige och Polen om inbördes rättshjälp i brottmål,
  3. artikel 5.3 i överenskommelsen den 14 december 1989 mellan Sverige och Storbritannien och Nordirland om tvångsåtgärder och förverkande avseende vinning av brott, och
  4. artikel 32.1 och 33.2 i den europeiska konventionen den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott.
I följande överenskommelser finns bestämmelser om immunitet:
  1. artikel 12 i den europeiska konventionen den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål,
  2. artikel 9 i överenskommelsen den 28 september 1983 mellan Sverige och Ungern om inbördes rättshjälp i brottmål,
  3. artikel 7.18 i Förenta Nationernas konvention den 20 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen, och
  4. artikel 9 i överenskommelsen den 10 februari 1989 mellan Sverige och Polen om inbördes rättshjälp i brottmål.
I följande överenskommelser finns bestämmelser om att immunitet skall gälla även när en frihetsberövad person förts över till Sverige:
  1. artikel 11.1 första stycket och 12 i den europeiska konventionen den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål, och
  2. artikel 7.4 och 7.18 i Förenta Nationernas konvention den 20 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen.

Ändringar

Tillkännagivande (2001:130) av överenskommelser som avses i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

Ändring, SFS 2001:782

Omfattning
upph.