lagen.nu

Beslutsdatum
1992-09-08
Ärendenummer
1992-0112
Beslut
Annat
Avdelning
Bank
Ärendemening
Grupptalan angående leasingavtal
Källa
Allmänna reklamationsnämnden

Ref i grupptaleärende, änr 92-0112

Reklamationsnämnden har i ett antal individuella tvister avseende billeasing, bl a i ett beslut den 27 december 1991 i ärende 91/R3668, rekommenderat en leasegivare, dels att lämna en klausul i leasingavtalen om avgiftsändring utan avseende och återgå till den avtalade månadsavgiften och - med beaktande av 2 § räntelagen - återbetala vad bolaget kan ha uppburit därutöver, dels att vid avräkningen när bilen återlämnas vid leasingtidens utgång tillämpa bestämmelserna i konsument-kreditlagen om uppgörelse vid återtagande i stället för de villkor som anges i leasingavtalen.

Konsumentombudsmannen (KO) har hemställt att Allmänna reklamationsnämnden rekommenderar leasegivaren att, beträffande sådana leasingavtal med konsumenter som bedömts av nämnden i ärende 91/R3668, reglera frågor om avgiftsuttag och avräkning vid återlämnande i enlighet med nämndens ställningstagande i ärendet och således dels lämna klausulen om ändring av leasingavgiften utan avseende och i aktuella fall återgå till den avtalade avgiften och återbetala vad bolaget kan ha uppburit därutöver, dels göra avräkningen vid återlämnandet av fordonet i enlighet med konsumentkreditlagens föreskrifter.

Bolaget har yrkat i första hand att reklamationsnämnden avvisar KO:s talan och i andra hand att yrkandet lämnas utan bifall.

Till stöd för sin talan har KO anfört: Bolaget har övertagit leasingavtal som bolaget F har träffat med olika konsumenter. Avtalen har i stort likartat innehåll och bygger på standardiserade villkor. Enligt uppgift från bolaget finns det i dag 4.000 - 5.000 sådana gällande avtal. En mängd anmälningar mot bolaget har gjorts till Allmänna reklamationsnämnden. Det är huvudsakligen två av leasingavtalens villkor som lett till tvist mellan bolaget och konsumenterna. Det ena villkoret rör rätten att ändra leasingavgiften och det andra rör den ekonomiska regleringen vid avtalets upphörande. Reklamationsnämnden har i ett flertal ärenden mellan konsumenter och bolaget beslutat om samma utgång som i det i yrkandet angivna ärendet. Konsumentverket har genom kontakt med såväl konsumentvägledare som enskilda konsumenter kännedom om att många fler än de som begärt Reklamationsnämndens prövning är missnöjda och önskar få villkoren i leasingavtalet med bolaget prövade. Konsumentverket har genom överläggningar med bolaget sökt förmå bolaget att självmant reglera sina avtalsförhållanden med konsumenter utifrån Reklamationsnämndens ställningstaganden till de aktuella villkoren. Verket har dock inte nått gehör för sina synpunkter.

KO anser att det är angeläget att alla de konsumenter som har likartade leasingavtal med bolaget behandlas på samma sätt av bolaget. Det är därför påkallat från allmän synpunkt att den bedömning som Reklamationsnämnden har gjort av de aktuella villkoren får gälla generellt.

Bolaget har till stöd för sitt yrkande att talan skall avvisas anfört att det ej är lämpligt att generellt pröva ifrågavarande tvister och att det ej heller är möjligt att göra detta, eftersom avtalen, trots standardvillkoren, är av olika karaktär. Till stöd för sitt bestridande i fråga om förändringarna av leasing-avgifterna har bolaget åberopat att det inte är oskäligt att bolaget har haft rätt att kompensera sig för sina ökade kostnader. Därvid har bolaget

hänvisat till nämndens bedömning i ärende 90/R5078 och till Bankinspektionens rekommendation till finansbolagen den 17 april 1986. I avräkningsfrågan har bolaget vidare gjort gällande att leasetagarna har kunnat bedöma konsekvenserna av bestämmelserna angående avvecklingen av leasingavtalen samt att det inte kan anses vara fråga om maskerade kreditköp enligt 3 § andra stycket konsument-kreditlagen, eftersom det aldrig varit fråga om att leasetagarna skulle bli ägare av bilarna. Bolaget har därför bestritt att konsumentkreditlagen kan vara tillämplig; i vart fall kan den inte tillämpas endast i fråga om avräkningen.

KO har genmält: Avgörandet i nämndens ärende 90/R5078 var inte enhälligt och nämnden har i de beslut som fattats därefter intagit samma inställning som tidigare. Bolaget har inte heller utformat sitt villkor i enlighet med Bankinspektionens åberopade rekommendation. En väsentlig skillnad är sålunda att bolaget i strid mot rekommendationen intagit ett avgiftsgolv i sitt villkor. Av bolagets yttrande framgår att leasingavtalen tillkommit för att ge konsumenterna möjlighet att finansiera sitt bilköp; det är alltså bara fråga om en finansieringsform. Finansiell leasing innebär att risken för en värdeförsämring på bilmarknaden vältras över på konsumenterna. Att detta inte kan accepteras i konsumentförhållanden framgår av konsumentkreditlagen . Vid bedömningen av frågan om det föreligger ett kreditköp eller ej måste hänsyn tas till flera omständigheter, t.ex. att avtalen tillkommit för att kringgå restriktioner rörande kreditköp och att konsumenterna ikläder sig en köparens roll gentemot leasegivaren genom att garantera att denne erhåller avtalat vederlag för bilen, se nämndens beslut i ärende 90/R904. I ett grupptaleärende av detta slag är det inte möjligt att närmare ange en exakt formel för hur avräkningen bör ske i det enskilda fallet. Konsumentkreditlagens regler för avräkning innebär dock att det är säljaren som skall svara för den värdeminskning som har skett, såvida vanvård inte kan läggas konsumenten till last.

I skrift med anledning av KO:s genmäle har bolaget vidhållit sin inställning och framhållit att KO inte bemött bolagets argumentation på flera punkter. Bolaget har tillagt att det inte varit aktuellt att tillämpa avgiftsgolvet, eftersom räntan hela tiden varit stigande, men om villkoret i den delen anses oskäligt bör jämkning ske utan att avgiftsklausulen i övrigt påverkas. Bolaget har vidare hävdat att leasetagarna genom att välja ett leasingavtal för att slippa betala en hög kontantinsats har valt att ställa sig utanför konsumentkreditlagens tillämpningsområde.

REKLAMATIONSNÄMNDENS BEDÖMNING

Av leasingavtalet i ärende 91/R3668, som KO har åberopat till stöd för sitt yrkande, framgår att hyrestiden var 24 månader, att bilens pris inkl. moms var 67 300 kr och att restvärdet vid hyrestidens slut var 80 procent av detta pris, eller 53 840 kr. Vidare framgår att månadshyran var 1 015 kr, inkl. en faktureringsavgift om 20 kr, och att ingen förhöjd ingångshyra skulle utgå. I de till avtalet knutna allmänna villkoren stadgas under rubriken Ändring av leasingavgiften följande:

"Leasegivaren äger rätt att ändra den vid varje tid gällande leasingavgiften i motsvarande mån om a) leverantören med rätt därtill enligt leveransavtalet fakturerar annat pris för objektet än leasegivarens i leasingavtalet angivna inköpspris, b) ränta och avgift för kredit i checkräkning hos affärsbankerna eller ränta hänförlig till det allmänna ränteläget höjs eller sänks med minst en (1)

procentenhet i förhållande till den vid varje tid gällande räntan för sådan kredit eller om, efter flera ränte- eller avgiftsändringar, den sammanlagda ändringen uppgår till minst en (1) procentenhet, hyran skall dock icke i något fall utgå med lägre belopp än den från början utgående hyran med beaktande av eventuella justeringar enligt (a) och (b) ovan. c) Svenska affärsbanker skulle tillgodogöra sig penningvärdeförsämringen i annan form än genom förhöjd ränta. d) Vid ändring av mervärdeskatten sker motsvarande ändring av omstående leasingavgift samt restvärde."

I de allmänna villkoren sägs vidare beträffande Återlämnande och avräkning detta:

"Vid leasingtidens utgång skall objektet - om ej annat skriftligen överenskommes - återlämnas den dag leasingtiden utlöper. Onormal förslitning ersättes av kunden enligt punkt 9. Objektet skall försäljas snarast efter utgången av leasingtiden varefter avräkning skall verkställas enligt vad som sägs nedan. Det åligger kunden att senast fjorton (14) dagar innan leasingtidens utgång inlämna objektet till leverantören för värdering. Leasegivaren äger rätt att sälja objektet på sätt denne finner lämpligt, dock gäller följande a) försäljningspriset får EJ UNDERSTIGA OBJEKTETS VERKLIGA MARKNADSVÄRDE b) om leverantören är beredd att kontant återköpa objektet vid leasingtidens utgång till ett pris kunden godkänner skall försäljningen ske till leverantören c) i det fall kunden ej accepterar leverantörens pris äger kunden senast tio (10) dagar efter leasingavtalets upphörande anvisa köpare som är beredd att erlägga en högre köpeskilling än vad leverantören bjudit. Försäljning skall då ske till anvisad köpare. d) för de fall att kunden varken godkänner leverantörens anbud eller anvisar köpare enligt c) ovan så äger leasegivaren sälja objektet fritt till leverantören eller tredje man dock med betraktande av punkt a) ovan. Om vid försäljningen av objektet uppkommer differans mellan försäljningspriset exklusive då gällande mervärdeskatt och leasegivarens bokförda restvärde gäller ett eventuellt underskott skall genast betalas av kunden till leasegivaren såsom resterande leaseavgift medan överskottet skall tillfalla kunden. Skulle leasegivaren tvingas utge ersättning till köparen av objektet för fel eller brist i detsamma skall hyresmannen ersätta dennes samtliga kostnader i anslutning därtill."

Som framgår av det åberopade beslutet fann Reklamationsnämnden att den ovan citerade bestämmelsen om ändring av leasingavgiften framstod som oskälig i ett konsumenträttsligt avtal och att bestämmelsen med stöd av 36 § avtalslagen skulle lämnas utan avseende. Som skäl härför åberopades dels att "avgiftsgolvet" innebar att bestämmelsen saknade balans, dels att avtalet helt saknade de uppgifter som krävdes för att bedöma konsekvenserna av en förändring av referensräntan. När det gällde bestämmelsen i avtalet om återlämnande och avräkning konstaterade nämnden i sitt beslut att denna inte uppfyllde de krav på genomskådlighet som bör gälla vid konsumentavtal och att den framstod som direkt oförmånlig för konsumenten jämfört med konsumentkreditlagens skyddsregler. Nämnden fann att ifrågavarande avtal borde jämställas med ett maskerat kreditköp på vilket konsumentkreditlagens regler om avräkning borde tillämpas och hänvisade till lagens regler om uppgörelse vid återtagande.

Reklamtionsnämnden har i ett stort antal ärenden avseende tvister mellan

konsumenter och bolaget beträffande leasingavtal med samma villkor gjort motsvarande bedömning. Det har därvid saknat betydelse att fråga varit om bl.a. olika höga månadsavgifter och restvärden. Med hänsyn härtill och till det förhållandet att bolaget enligt en obestridd uppgift har ingått flera tusen leasingavtal med likalydande standardvillkor med olika konsumenter finner nämnden att det står klart att det finns ett betydande antal konsumenter som på överenstämmande grund kan göra anspråk på motsvarande reglering av avtalen i här berörda delar. Vad bolaget har anfört utgör sålunda inte skäl för att avvisa KO:s talan.

Parternas inlagor innehåller till stor del argumentation i de frågor som Reklamationsnämnden redan har prövat i tidigare avgjorda leasingärenden. Nämnden är av den uppfattningen att det i ett ärende av detta slag, som skall prövas enligt förordningen om försöksverksamhet med grupptalan vid Allmänna reklamationsnämnden, inte finns utrymme för en förnyad prövning av de rättsliga överväganden som nämnden har gjort i det avgörande som åberopas till stöd för grupptaleyrkandet. De invändningar som bolaget framfört mot nämndens beslut i ärende 91/R3668 lämnar nämnden därför utan avseende. Med anledning av den kritik som bolaget har riktat mot den omständigheten att det av nämndens tidigare beslut inte går att utläsa i detalj hur avräkningen bör göras vill nämnden dock anmärka att det genom hänvisningen till 17 och 18 §§ konsumentkreditlagen torde ha lämnats tillräcklig vägledning i avräkningsfrågan. Härvid kan särskilt anmärkas att det i 18 § tredje stycket konsumentkreditlagen anges att kreditgivaren inte får kräva ut restskulden i annat fall än då varan har utsatts för betydande värdeminskning genom att köparen vanvårdat varan.

Enligt nämndens mening föreligger det ett starkt allmänt konsumentintresse för att också andra konsumenter som på överensstämmande grund har samma anspråk tillgodoses på likartat sätt som konsumenten i ärende 91/R3668. Ett generellt beslut med motsvarande innehåll som i detta avgörande är följaktligen påkallat från allmän synpunkt. KO:s talan skall därför bifallas.

REKLAMATIONSNÄMNDENS AVGÖRANDE

Reklamationsnämnden rekommenderar bolaget att på följande sätt reglera sitt förhållande till konsumenter som med bolaget ingått billeasingavtal med nedan i beslutet angivna standardvillkor avseende ändring av leasingavgiften och avräkning vid leasingtidens utgång.

1. Bolaget bör återgå till den i avtalet angivna månadshyran och återbetala vad bolaget har uppburit därutöver. På detta belopp bör bolaget dessutom betala ränta enligt 2 § andra stycket räntelagen (1975:635) .

2. Vid bilens återlämnande vid leasingtidens utgång bör bolaget verkställa en avräkning i enlighet med bestämmelserna i 17 och 18 §§ konsumentkreditlagen (1977:981) .

Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation