Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att lämna förslag om en ny organisation vid statens invandrarverk.

Bakgrund

I regeringens skrivelse 1986/87:134 om flyktingpolitiken redovisade jag de förhållanden som råder i fråga om flyktingmottagandet och om handläggningen av asylärenden samt de åtgärder som har vidtagits för att förkorta handläggningstiderna för dessa ärenden.

Regeringen har också tillkallat en särskild utredare med uppdrag att göra en teknisk översyn av utlänningslagstiftningen och en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av organisation och rutiner för handläggningen av utlänningsärenden. Huvudmålet för de båda utredningarna är att lämna förslag om hur invandrarverket skall kunna avgöra ett ärende inom två månader från ansökningsdagen och hur regeringen skall kunna avgöra ett överklagande inom två månader. Utredningarnas arbete skall vara slutförda vid årsskiftet 1987--1988.

Den särskilde utredaren med uppdrag att se över organisation och rutiner för handläggningen av utlänningsärenden lämnade i juni månad en delrapport med principförslag till ett nytt system och en ny organisation för mottagandet av asylsökande och för handläggning av asylärenden. Principförslaget utgår ifrån att nuvarande handläggnings- och instansordning bibehålls och renodlas, dvs. med polisen som utredande myndighet, med invandrarverket som beslutande myndighet och med regeringen som överinstans.

Det föreslagna systemet innebär bl.a. att asylsökande normalt hänvisas till en utredningssluss för att där genomgå asylutredning. Huvuddelen av polisens utredningsresurser koncentreras till tre sådana utredningsslussar, som dimensioneras så att polisens utredning skall kunna vara genomförd inom två veckor. Invandrarverket skall kunna fatta tillståndsbeslut i klara ärenden i direkt anslutning till att polisens utredning presenteras för verket. Utredaren föreslår därför att beslutsfattare från invandrarverket skall finnas permanent eller tillfälligt på utredningsslussarna. Utredaren föreslår också att asylsökande som inte kan få ett beslut i tillståndsfrågan under vistelsen på en utredningssluss bör -- med vissa undantag -- placeras i en förläggning i avvaktan på att slutligt beslut fattas i tillståndsfrågan. Utredaren konstaterar att de föreslagna förändringarna ställer stora krav på invandrarverkets organisation av tillståndsverksamheten liksom på andra delar av verkets verksamhet som rör förläggningarna. Utredaren föreslår därför att verkets organisation ses över med utgångspunkt från bl.a. utredningens principförslag och att översynen bör avse organisationen i sin helhet. Eftersom inrättandet av utredningsslussar, koncentration av utredningsresurser till dessa samt omedelbar tillgång till beslutsfattare vid slussarna är en mycket viktig förutsättning för att handläggningstiderna väsentligt skall kunna förkortas anser utredningen att översynen bör påbörjas snarast.

Det finns enligt min mening också andra skäl till detta. Invandrarverkets organisation har inte setts över i sin helhet sedan verkets tillkomst år 1969.

Fr.o.m. budgetåret 1975/76 gjordes en viss förändring av verkets organisation som innebar att verkets samordnings- och bevakningsansvar i frågor rörande åtgärder för invandrare och språkliga minoriteter fördelades mellan två byråer, samordningsbyrån och informationsbyrån. Merparten av arbetsuppgifterna har utförts av samordningsbyrån. En betydande del av bevaknings- och samordningsarbetet har skett i form av kontinuerliga kontakter och samarbete i projektform med de statliga myndigheter som inom sitt område har ett delansvar för genomförandet av invandrarpolitiken. Myndigheternas medvetenhet och kompetens på detta område har ökat kraftigt och dessa myndigheters åtgärder för invandrare har utvecklats positivt. Verkets pådrivande roll i dessa frågor har haft stor betydelse för denna positiva utveckling. Jag bedömer att verket nu efter mer än tio års arbete inom detta område inte längre skall behöva avsätta lika mycket resurser för att bevaka och samordna andra myndigheters arbete för invandrare.

Det nya systemet för att ta emot flyktingar som infördes år 1985 medförde en omfattande förändring av verkets verksamhet. Huvudmannaskapet för flyktingmottagandet togs över av invandrarverket. Därefter har arbetsvolymen vid verket i hög grad blivit beroende av hur många utlänningar som söker asyl i Sverige. Jag har i prop. 1986/87:100 (bil. 12, s. 145--147) konstaterat att det ökande antalet asylsökande under de senaste åren har inneburit en mycket stor arbetsbelastning för invandrarverket. I syfte att möta dessa förändrade omständigheter har flera organisationsförändringar vidtagits inom verket. Härutöver har verket tillförts såväl permanenta som tillfälliga resursförstärkningar för att möta den ökade arbetsbelastningen.

Det är mot bakgrund av vad jag nu har anfört nödvändigt att se över invandrarverkets hela organisation. Uppdraget bör anförtros en särskild utredare.

Utredningsuppdraget

Utredaren skall utgå från att invandrarverket även i fortsättningen är central förvaltningsmyndighet för invandrar- och medborgarskapsfrågor i den mån dessa inte ankommer på någon annan myndighet. Verket skall i likhet med tidigare bl.a. utöva ledningen av utlänningskontrollen enligt 2 § utlänningslagen (1980:376) och den kontroll som regleras i bl.a. medborgarskapslagstiftningen. Verket har också huvudansvaret för överföring och mottagning av flyktingar och för mottagning av asylsökande. Verket bör även fortsättningsvis bevaka behovet av samt föreslå åtgärder för invandrare och språkliga minoriteter. Verket skall också svara för samordningen av samhällsinformation till invandrare såväl som till svenskar för att öka allmänhetens kunskaper om invandring och invandrare.

Utredaren skall utgå från de riktlinjer för invandrings- och flyktingpolitiken som riksdagen beslutade om under år 1984 (prop. 1983/84:144, SfU 30, rskr 410) och från riksdagens beslut under våren 1986 rörande riktlinjer för den framtida invandrarpolitiken (prop. 1986/87:98, SfU 20, rskr 301 och KU 23, rskr 302).

Utredaren bör särskilt beakta:

• möjligheterna till en effektiv och flexibel ärendehantering.
• arbetsfördelningen mellan invandrarverket centralt och verkets förläggningar mot bakgrund av det principförslag som har lämnats i en delrapport av den särskilde utredaren med uppdrag att se över organisation och rutiner för handläggningen av utlänningsärenden.
• invandrarverkets samarbete med och informationsöverföring till och från polisen, utlandsmyndigheterna och kommunerna,
• organisationen och dimensioneringen av invandrarverkets resurser för bevakning och samordning av andra myndigheters åtgärder för invandrare mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört om verkets ambitionsnivå avseende dessa frågor.

Invandrarverkets verksamhet påverkas i hög grad av förändringar av yttre förhållanden såväl inom landet som utomlands. Detta ställer stora krav på informationsinsamlande, planering och ledning av verksamheten samt på flexibilitet för att kunna möta variationer i ärendetillströmningen. Utredaren bör därför särskilt beakta verkets behov av strategisk planering resp. resultatuppföljning och resultatanalys.

Verkets lednings- och tjänstestruktur bör också ses över för att verkets behov av att rekrytera och behålla kvalificerad personal skall kunna tillgodoses.

Utredaren skall beakta de slutrapporter som de två särskilda utredarna med uppdrag att göra en teknisk översyn av utlänningslagstiftningen resp. uppdrag att se över organisation och rutiner för handläggning av utlänningsärenden kommer att lämna vid årsskiftet 1987--1988.

Utredaren skall samråda med statskontoret.

Utredaren bör bedriva sitt arbete på ett sådant sätt att invandrarverket kan börja verka i en ny organisation fr.o.m. den 1 juli 1989. Den 1 februari 1988 skall utredaren redovisa ett principförslag till en ny organisation vid invandrarverket med angivande av indelningen i huvudenheter. Senast vid utgången av juni månad 1988 skall uppdraget vara slutfört. I slutredovisningen skall också anges det ungefärliga antal tjänster som bör disponeras för enheternas uppgifter.

Utredaren bör vid arbetets början och vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner eller andra anställningsvillkor och bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

Utredaren skall slutligen beakta de generella kommittédirektiven (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden enligt utlänningslagen

• att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att lämna förslag om den framtida organisationen vid statens invandrarverk,
• att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

• att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)