Dir. 1988:64

Utredning om livsmiljön och det politiska deltagandet i storstäderna

-

Dir. 1988:64

Beslut vid regeringssammanträde 1988-10-06

Statsministern Carlsson anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att utarbeta förslag till åtgärder för att förbättra livsmiljön i storstäderna. Särskild tonvikt skall läggas på åtgärder som kan förbättra levnadsvillkoren för utsatta grupper. Utredaren skall också överväga olika förslag att vidga deltagandet i det politiska livet i storstadsområdena -- däribland valdeltagandet. Uppdraget bör vara slutfört senast den 1 maj 1990.

Bakgrund

Kravet på god regional balans och likvärdiga levnadsvillkor

Storstadsområdena har en viktig roll i det svenska samhällets utveckling. Där utvecklas ofta idéer och företeelser som sprids till landet som helhet. Stockholmsområdet är betydelsefullt som nationellt centrum för offentlig förvaltning och näringsliv. Göteborgsregionen rymmer stora export företag som Volvo och SKF. Malmöregionen, som funktionellt innefattar hela Skånes västkust, har inslag av storindustri och är, liksom de övriga storstäderna, en viktig knutpunkt för transporter.

Enligt min mening bör den nationella politiken även fortsättningsvis ta vara på storstädernas dynamiska roll i samhällsutvecklingen. Men storstäderna måste också utvecklas i överensstämmelse med målet om en god regional balans. En balanserad befolkningstillväxt i storstadsområdena är en viktig förutsättning både för att storstäderna skall kunna behålla och utveckla en gynnsam livsmiljö och för att landet som helhet skall kunna utvecklas.

Ett viktigt mål för den nationella politiken är att skapa likvärdiga levnadsvillkor för medborgarna oberoende av var i landet de bor. Den kommunala skatteutjämningen, den generella välfärdspolitiken, den medvetna satsningen på en spridd offentlig service och den aktiva arbetsmarknadspolitiken är här av stor betydelse.

Några av storstädernas problem

Mycket pekar på att storstädernas snabba utveckling under senare år har lett till vidgade skillnader i levnadsvillkor, dels mellan storstäderna och övriga delar av landet, dels inom storstadsregionerna.

Levnadsomkostnaderna i storstäderna är relativt höga. Det gäller inte minst boendekostnaderna. Skillnaderna i sociala levnadsvillkor mellan olika grupper inom storstäderna är i vissa avseenden oacceptabelt stora. Utslagningen från arbetsmarknaden är större än i mindre kommuner. Även om sysselsättningsläget för närvarande är gynnsamt i storstadslänen är de tre storstadskommunernas andel av arbetslösheten något större än deras andel av befolkningen.

Miljön i storstadsområdena måste förbättras. Bl.a. den kraftiga ökningen av biltrafiken och ökande problem i fråga om avfallshanteringen har bidragit till olägenheterna.

Den sociala kontrollen i storstäderna är svagare än på mindre orter. För ungdomar med sociala problem blir småbrottslighet därför ofta en inkörsport till grövre brott. Behovet av ett effektivt brottsförebyggande arbete, som kräver markerade ingripanden tidigt, blir därmed särskilt viktigt i storstaden.

Under senare år har allt större intresse riktats mot bristerna i samhällsservicen i storstäderna. Inom vissa delar av den offentliga sektorn finns svårigheter att rekrytera personal. Samtidigt är personalomsättningen hög inom vissa yrken. Det finns därför starka farhågor för att man på sikt inte skall kunna upprätthålla en hög kvalitet på barnomsorg, undervisning, sjukvård samt äldre- och handikappomsorg i just storstadsområdena.

Uppdraget

Hur kan livsmiljön i storstäderna förbättras?

Jag vill med dessa exempel visa att storstaden som livsmiljö behöver förbättras i väsentliga avseenden.

Utredaren bör göra en bred belysning av levnadsvillkoren i storstäderna i relation till levnadsvillkoren i landet i övrigt. Utredaren bör också föreslå åtgärder som förbättrar storstaden som livsmiljö. Därvid bör utredaren överväga utformningen av de statliga bidragen till den kommunala och landstingskommunala verksamheten.

Regeringen har redan vidtagit vissa åtgärder som är direkt inriktade på att förbättra levnadsvillkoren i storstäderna. Jag tänker bl.a. på tillsättandet av delegationen för miljöprojekt Göteborg (ME 1987:03) och kommittén för översyn av storstadsområdenas trafik- och miljöfrågor (K 1988:01). Enligt min mening kan den nationella politiken behöva utvecklas med hänsyn till storstädernas speciella situation även på andra områden.

Utredaren bör samråda med de nu nämnda utredningarna liksom med 1987 års regionalpolitiska kommitté (I 1987:02).

Det politiska deltagandet i storstäderna

Olika intervjuundersökningar pekar på att det politiska intresset i Sverige generellt sett är högt. Däremot är de som bor i storstäderna mindre benägna än andra att engagera sig i partipolitiskt arbete. Dessutom har valdeltagandet i Stockholms län kraftigt försämrats vid de senaste valen.

Under senare år har ett decentraliseringsarbete inletts i storstadsområdena i syfte att vitalisera den kommunala demokratin. I Göteborgs kommun inrättas från årsskiftet 1988/89 stadsdelsnämnder med eget budget- och beslutsansvar. I Stockholm finns en decentraliserad organisation inom socialtjänsten och fritidsverksamheten. I Malmö förebereds försök med en decentraliserad nämndförvaltning. Samtidigt pågår också försök i storstäderna med ökat boinflytande, kooperativa lösningar t.ex. inom barnomsorgen och verksamhet i föreningsregi.

Enligt min mening krävs särskilda ansträngningar för att engagera medborgarna i storstadens samhällsliv. En utveckling där medborgarna tar ett allt större ansvar för gemensamma angelägenheter ökar delaktigheten i samhällslivet.

Utredaren bör belysa orsakerna till det sjunkande valdeltagandet i storstäderna. Utredaren bör också överväga olika förslag att vidga deltagandet i storstädernas politiska liv -- däribland valdeltagandet.

Vidare bör utredaren föreslå åtgärder som stimulerar intresset för att delta i samhällsarbetet även i övrigt.

Ramar för arbetet

Utredningsarbetet bör ske i kontakt med företrädare för de tre storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö.

Utredaren bör överväga att under utredningsarbetet publicera underlagsmaterial som stimulerar diskussionen om storstadsutvecklingen.

Arbetet vara avslutat den 1 maj 1990.

Utredaren bör beakta vad som sägs i direktiven (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört, hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att föreslå åtgärder för att förbättra livsmiljön och vidga deltagandet i det politiska livet -- däribland valdeltagandet i storstäderna,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen belsutar att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns anlag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Statsrådsberedningen)