Beslut vid regeringssammanträde 1990-04-19

Statsrådet Lindqvist anför

Mitt förslag

Kommittédirektiven (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning, skall inte gälla för 1989 års handikapputredning, såvitt de avser kravet att visa hur förslag som innebär utgiftsökningar eller inkomstminskningar skall finansieras.

År 1978 utfärdade den dåvarande borgerliga regeringen tilläggsdirektiv (dir. 1978:40) enligt vilka kommittéer och utredare ålades att noga överväga hur eventuella kostnadskrävande förslag skulle kunna finansieras genom omprövning av pågående verksamhet och omfördelning av befintliga resurser inom det område kommitténs förslag avsåg. I mars 1980 antogs Direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (dir. 1980:20). Innebörden av dessa direktiv var att alla förslag som kommittéerna lade fram skulle kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avsåg. Om kostnadskrävande förslag lades fram måste samtidigt visas hur förslagen skulle kunna finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av pågående verksamhet inom utredningsområdet.

Den 16 februari 1984 beslutade regeringen om kommittédirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5). Direktiven innebär att förslagen från kommittéer och utredare inte får öka de offentliga utgifterna eller minska statsinkomsterna. Omprioriteringar skall göras från mindre väsentliga till mer angelägna områden. Kommittéerna skall visa hur förslag som innebär utgiftsökningar eller inkomstminskningar skall finansieras. Konkreta förslag skall anges till rationaliseringar eller omprövningar som innebär besparingar inom utredningens område eller närliggande områden. Förslagen skall således kunna genomföras med oförändrade eller minskade resurser. Kraven gäller oavsett om förslagen avser staten, kommunerna eller socialförsäkringssektorn.

I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100) pekar regeringen på att det, trots att den svenska ekonomin har utvecklats positivt i flera avseenden under 1980-talet, finns betydande problem. Pris- och kostnadsstegringarna är väsentligt högre i Sverige än i våra konkurrentländer. Den ekonomiska tillväxten är förhållandevis låg, trots att investeringsnivån höjts och sysselsättningen i timmar ökat markant. Sparandet i den svenska ekonomin är otillräckligt, vilket under senare år visat sig i ett stigande underskott i bytesbalansen. Nya offentliga åtaganden måste i allt väsentligt klaras genom ekonomisk tillväxt, rationaliseringar och omprioriteringar inom existerande verksamhet.

Nyssnämnda direktiv (dir. 1984:5) gäller oavsett vilken typ av fråga en utredning skall arbeta med, således också sådana utredningar som arbetar inom prioriterade reformområden.

Regeringen beslutade i september 1988 att tillkalla en parlamentarisk utredning om samhällets stöd till människor med funktionshinder (dir. 1988:53). I direktiven till utredningen, som har antagit namnet 1989 års handikapputredning, föreskrivs att också för denna utredning skall gälla de nyssnämnda direktiven vari bl.a. principerna för finansiering av förslag behandlas.

I betänkandet (1989/90:SoU13) Vissa frågor rörande äldre och handikappade uttalade socialutskottet att det är helt nödvändigt att handikappområdet kan tillföras sådana resurser att nödvändiga åtgärder på området kan komma till stånd. Enligt utskottets mening förutsätter detta att 1989 års handikapputredning och andra utredningar på området inte begränsas av nyssnämnda direktiv. Riksdagen beslöt att som sin mening ge regeringen tillkänna vad utskottet anfört i denna del (rskr. 1989/90:61).

Mot bakgrund av att riksdagen bifallit vad socialutskottet hemställt om i sitt betänkande 1989/90:SoU13 Vissa frågor rörande äldre och handikappade bedömer regeringen att alternativ till ifrågavarande direktiv bör prövas. De förändrade direktiven avser i första hand 1989 års handikapputredning. Erfarenheterna av de förändrade direktiven skall tas till vara.

Direktiven (dir. 1984:5) Kommittédirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning skall inte gälla för 1989 års handikapputredning, såvitt de avser kravet att visa hur förslag som innebär utgiftsökningar eller inkomstminskningar skall finansieras.

Däremot kvarstår direktiven till de delar som anger att kommittén skall lämna förslag med väl genomarbetade kostnadsberäkningar och att hänsyn skall tas till alla kostnader för olika intressenter (staten, kommunerna, socialförsäkringssektorn, företagen och enskilda).

1989 års handikapputredning skall, från angelägenhetssynpunkt, göra prioriteringar mellan de förslag utredningen lägger fram och i de fall utredningen bedömer detta möjligt, redovisa hur ett eventuellt successivt genomförande av förslagen kan ske.

Utredningen skall vidare, när så är möjligt, utarbeta alternativa förslag till åtgärder och därvid bedöma hur förslagen uppfyller uttalade behov och uppställda mål i förhållande till de resurser som krävs.

Jag hemställer att regeringen ändrar utredningens uppdrag i enlighet med vad jag har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Socialdepartementet)