Dir. 1990:44

Utvärdering av 1990-91 års skattereform

Dir. 1990:44

Beslut vid regeringssammanträde 1990-06-07

Statsrådet Åsbrink anför.

Mitt förslag

En kommitté tillkallas med uppdrag att följa och rapportera kring olika effekter av 1990--1991 års skattereform. Uppdraget skall redovisas löpande genom delrapporter. En slutrapport bör redovisas i maj 1995.

Bakgrund

Det svenska skattesystemet har utmärkts av höga skattesatser och en olikformig behandling av olika typer av inkomster. Företagens och hushållens ekonomiska beslut har därför i alltför stor utsträckning påverkats av skatteöverväganden. Skatteplanering och låntagande har fått en alltför stor omfattning, medan arbete och sparande inte uppmuntrats i tillräcklig utsträckning.

Den olikformiga beskattningen har varit särskilt påtaglig för kapitalinkomster. Den låga beskattningen av många typer av kapitalinkomster i kombination med den långtgående avdragsrätten för ränteutgifter har lett till att den personliga kapitalinkomstbeskattningen gett ett betydande skattebortfall.

Ett huvudsyfte med 1990-1991 års skattereform är att reducera dessa brister. Skattesystemet skall utformas så att skattebördan bättre fördelas efter bärkraft, samtidigt som arbete och sparande stimuleras. Skattesystemet skall i högre grad inriktas på de grundläggande uppgifterna att finansiera offentliga utgifter och att bidra till en jämnare fördelning av levnadsstandarden, medan andra mål i första hand bör tillgodoses utanför skattesystemets ram.

De fyra grundpelarna för det nya skattesystemet är lägre skattesatser, bredare skattebaser, mer neutral och likformig beskattning samt enklare regler. De lägre skattesatserna finansieras delvis genom bredare skattebaser vid inkomstbeskattningen. De sänkta inkomstskatterna finansieras därutöver genom en breddad bas för mervärdeskatten, bl.a. genom att energi inordnas i detta mervärdeskattesystem på samma sätt som i andra länder. Även miljöskatter bidrar till finansieringen. Skatteuttaget kommer därmed i högre grad att riktas mot sådant som bör dämpas, nämligen energiförbrukning och negativ miljöpåverkan.

Skattereformen är mycket omfattande. Den kommer att i väsentliga avseenden påverka hushållens och företagens ekonomiska situation och därigenom förändra förutsättningarna för ekonomins funktionssätt på ett genomgripande sätt. Effekterna av reformen måste följas noggrant.

En kommitté bör tillkallas med uppdrag att följa och rapportera kring olika effekter av 1990-1991 års skattereform. Uppdraget skall redovisas löpande genom delrapporter. En slutrapport bör redovisas i maj 1995.

Utvärderingen av reformen kommer att beröra ett antal samhällssektorer. En rad institutioner kommer att engageras i arbetet och förberedande åtgärder har redan vidtagits. Kommittén bör samordna de olika aktiviteterna och gentemot regeringen ha det övergripande ansvaret för utvärderingen. Beträffande den närmare inriktningen av arbetet vill jag ange följande.

En väsentlig del av utvärderingen bör ske i form av forskning om skattereformens samhällsekonomiska effekter. Det är naturligt att denna forskningsinriktade del av utvärderingen i huvudsak sker under ledning av konjunkturinstitutet och ekonomiska rådet, vilka bör initiera relevanta forskningsprojekt samt bedöma och prioritera mellan olika projektansökningar. Avsikten är att även andra institutioner och myndigheter skall medverka i denna forskning. Delrapporter bör framställas löpande.

Statistiska centralbyrån redovisar löpande statistik avseende inkomst- och förmögenhetsfördelningen. Den reguljära statistiken bör förbättras för att denna redovisning skall bli så täckande och allsidig som möjligt. Regeringen har i årets budgetproposition prioriterat statistiken över inkomst- och förmögenhetsfördelningen vid statistiska centralbyrån och riksdagen har i vår beslutat att ge denna statistik ökade resurser.

Dataunderlaget för utvärdering av skattereformen bör därutöver förbättras genom att särskilda undersökningar görs och genom att redan planerade undersökningar kompletteras för att bättre belysa främst hushållens ekonomiska förhållanden. Underlaget kan därigenom förbättras för olika forsknings- och utvärderingsprojekt om skattereformens effekter även avseende projekt som inte kan genomföras inom ramen för den nu initierade utvärderingen. På uppdrag av ekonomiska rådet har en arbetsgrupp utrett vilka typer av data som bör samlas in för utvärderingen av reformen. Arbetsgruppens rapport bilägges. Kommittén bör mot bakgrund av rapporten och i samråd med konjunkturinstitutet och ekonomiska rådet avgöra hur de medel som särskilt avsatts skall användas för lämpliga förbättringar av dataunderlaget.

Vid utvärderingen är det viktigast att belysa effekter på nedanstående områden.

Effekterna på fördelningen av inkomster och förmögenheter hör till de viktigaste frågorna kring skattereformen. Skattereformens övergripande syfte är att ge en samhällsekonomiskt mera effektiv beskattning samtidigt som de fördelningspolitiska målen uppfylls. Även effekterna av de särskilda fördelningspolitiska åtgärder som vidtas i samband med skattereformen i form av höjda barnbidrag, bostadsbidrag, pensionstillskott och kommunala bostadstillägg bör beaktas.

Frågan om i vilken mån skattereformen påverkar utbudet och allokeringen av arbetskraft bör belysas bl.a. mot bakgrund av att två underlagsrapporter som redovisades av inkomstskatteutredningen (SOU 1989:33, del IV) gav väsentligt olika resultat när det gäller denna fråga. En intressant delfråga är därvid hur reformen påverkar rörligheten på arbetsmarknaden.

Effekter på lönebildningen bör studeras. Lönestrukturen kan komma att påverkas av skattereformen bl.a. genom att lägre marginalskatter kan leda till en minskad spridning av lönerna före skatt. Det är därför viktigt att belysa skattereformens effekter på arbetskraftsutbud och inkomstfördelning både vid givna löner och vid beaktande av möjliga effekter via förändrad lönestruktur.

De nya reglerna för beskattning av kapitalavkastning inom företag och hushåll är väsentligt mera likformiga än tidigare regler och kan därför väntas påverka fördelningen mellan olika typer av investeringar och olika sparformer. Äv en hushållens och företagens skuldsättning liksom de totala investeringarna och det totala sparandet kan komma att påverkas. Det är därför av vikt att reformens effekter på sparande och kapitalallokering blir föremål för studier. Ett intressant delområde är därvid effekter på företagens finansiering och investeringar.

Skattereformen beräknas ge påtagliga effekter på bostadsmarknaden. Efterfrågan på bostäder, boendekostnaderna och deras andel av hushållsbudgeten samt prisbildningen på småhus och bostadsrätter är områden som bör bli föremål för analys. Effekter på rörligheten på bostadsmarknaden bör också studeras.

Även regionalpolitiska effekter av skattereformen bör belysas. När det gäller effekterna för vissa turistorter av att de särskilda reduceringsreglerna avseende mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster slopas har ett särskilt uppdrag givits till statens industriverk.

Skattereformens effekter för folkrörelserna såsom t.ex. idrottsrörelsen och handikapprörelsen samt för skogsnäringen kommer att följas inom regeringskansliet.

Såvitt gäller effekterna för kommunsektorn och enskilda kommuners ekonomi skall kommittén avvakta resultatet av det arbete som utförs inom den kommitté som nyligen tillkallats med uppdrag att utreda statsbidragen och kommunernas finansiering.

Skattereformens effekter för jämställdheten mellan könen bör beaktas. Olika aspekter på denna fråga aktualiseras inom flera av ovan beskrivna områden.

Vid sidan av dessa områden finns en rad andra på vilka skattereformen kan ha viktiga effekter t.ex. konsumtionsmönster, val av barnomsorg, val mellan olika utbildningar samt val mellan arbete och utbildning. Förändringar i såväl den direkta som den indirekta beskattningen kan också påverka valet mellan olika transportmedel. Ytterligare områden gäller egenföretagande, kapitalflöden över gränserna, skatteplanering och skattefusk, administrationskostnader för myndigheter och skattskyldiga samt allmänhetens attityder till skattesystemet och den offentliga sektorn. Det ankommer på kommittén att avgöra på vilka av dessa områden det är möjligt och lämpligt att genomföra särskilda analyser av skattereformens effekter.

att tillkalla en kommitté -- omfattad om kommittéförordningen (1976:119) -- med högst sex ledamöter med uppdrag att utvärdera 1990-1991 års skattereform,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén,

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta anslaget för ändamålet på sjunde huvudtiteln under B 1 R iksskatteverket.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Finansdepartementet)