Beslut vid regeringssammanträde 1990-12-20

Chefen för industridepartementet, statsrådet Molin, anför.

Mitt förslag

Mot bakgrund av vad riksdagens näringsutskott (1988/89:NU22) har anfört om verksamheten vid nämnden för hemslöjdsfrågor föreslår jag att en särskild utredare tillkallas för att utvärdera denna verksamhet, bl.a. i fråga om gränsdragningen mellan nämndens och Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbunds uppgifter. Utredaren bör vidare bedöma hur medelsfördelningen till olika verksamheter inom hemslöjden bör hanteras.

Bakgrund

Nämnden för hemslöjdsfrågor (NFH) inrättades den 1 juli 1981 (prop. 1980/81:87, NU 1980/81:42, rskr. 1980/81:276). Nämnden, som tidigare var ett rådgivande organ knutet till statens industriverk (SIND), har enligt sin instruktion (SFS 1988:315) till uppgift att initiera, planera, samordna och göra insatser för att främja hemslöjd, i den mån sådana uppgifter inte ankommer på någon annan statlig myndighet. Nämnden skall också fördela statligt stöd till hemslöjdsfrämjande verksamhet. Nämnden lämnar årligen bidrag till Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund (SHR). Industriverket skall svara för nämndens medelsförvaltning och personaladministration samt lämna nämnden det biträde i övrigt som behövs för dess verksamhet.

Vid riksdagsbehandlingen av budgetpropositionen för budgetåret 1989/90 (prop. 1988/89:100 bil. 14) avlämnades en fempartimotion 1988/89:N265. I motionen sägs bl.a. att nämnden för hemslöjdsfrågor i ökande omfattning har kommit att agera som "överförmyndare" över den ideella hemslöjdsorganisationen, varigenom det ofta har gått ut dubbla budskap om hemslöjden och hemslöjdsrörelsens roll i samhället. Motionärerna anser att detta har skapat osäkerhet inom och utanför den ideella hemslöjdsrörelsen, vilket inte har befrämjat en positiv utveckling inom hemslöjden.

Enligt motionärernas uppfattning borde nämnden avskaffas budgetåret 1989/90 och bidraget till Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund lämnas direkt till riksförbundet och inte via nämnden. Vidare ansåg motionärerna att anslaget också borde förstärkas, så att organisationen på ett kraftfullt sätt kan utveckla svensk slöjd. Statens administration för hemslöjdens räkning skulle i fortsättningen kunna handhas av industriverket.

Näringsutskottet anförde med anledning av bl.a. motionen att hemslöjden utgör ett väsentligt inslag i svenskt kulturliv och har en omfattning och utbredning som är betydelsefull i ekonomiskt, socialt och regionalpolitiskt hänseende (1988/90:NU22). Det är viktigt att hemslöjdsverksamheten fortsätter att utvecklas och aktiveras genom gemensamma insatser från statens och den ideella hemslöjdsrörelsens sida. Den nuvarande ordningen med en statlig nämnd som fördelar de statliga bidragsmedlen kan enligt utskottets mening i vissa fall leda till svårigheter vid gränsdragningen mellan nämndens uppgifter å ena sidan och den ideella hemslöjdsrörelsens å den andra.

Utskottet anser att verksamheten vid nämnden för hemslöjdsfrågor bör utvärderas bl.a. i fråga om gränsdragningen mellan nämnden och riksförbundet. Vid denna utvärdering bör bedömas i vilken utsträckning nämnden skall fördela medel till olika verksamheter inom hemslöjden med nuvarande detaljgranskning och om medelsfördelningen delvis borde handhas av riksförbundet.

På uppdrag av regeringen har statskontoret (rapport 1988:43) i juni 1988 redovisat en översyn av finansieringsform och frågan om huvudmannaskap för länshemslöjdskonsulenterna. Översynen har remissbehandlats.

Beträffande finansieringsformen föreslår statskontoret att statsbidragets storlek fastställs vid förhandlingar mellan staten och Landstingsförbundet. Vidare föreslår statskontoret att landstinget utser huvudman för länshemslöjdskonsulenterna efter samråd med länsstyrelserna.

Näringsutskottet anser att resultatet av den nu initierade utvärderingen bör föreligga innan ställning tas till frågan om en ändrad finansieringsform för hemslöjdskonsulenterna.

I fråga om projektet Hemslöjd i samverkan har utskottet anfört att projektet bör utformas så att det kan genomföras i positiv samverkan mellan nämnden och riksförbundet. Under åren 1989 och 1990 har förhandlingar pågått mellan nämnden och riksförbundet om projektet Hemslöjd i samverkan. Ett särskilt samverkansbolag har bildats, Svensk Slöjd AB, i vilket huvuddelen av landets hemslöjdsbutiker avses bli delägare.

Med hänvisning till vad riksdagen beslutat förordar jag att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att utvärdera verksamheten vid nämnden för hemslöjdsfrågor.

Utredningsuppdraget bör ta sin utgångspunkt i vad näringsutskottet anfört om att verksamheten vid nämnden för hemslöjdsfrågor bör utvärderas.

1. att inventera eventuella svårigheter vid gränsdragningen mellan nämndens uppgifter och den ideella hemslöjdsrörelsens,

2. att jämföra med förhållandena inom andra samhällssektorer,

3. att undersöka motsvarande förhållanden i andra länder, främst de nordiska,

4. att ta ställning till om nämnden skall fördela de statliga medlen till olika verksamheter inom hemslöjden eller om medelsfördelningen helt eller delvis borde handhas av riksförbundet,

5. att klargöra vilket värde nämnden för hemslöjdsfrågor och de regionala hemslöjdskonsulenterna tillmäts av medlemmarna, andra intressenter inom hemslöjdsrörelsen samt berörda myndigheter och organisationer, och

6. att klargöra vilken roll en statlig nämnd principiellt kan ha för att utveckla och aktivera verksamheten.

En diskussion bör också föras kring de olika alternativ som skulle kunna tänkas för statligt stöd till hemslöjden och vilka konsekvenser dessa skulle föra med sig för främjandet av hemslöjden enligt de riktlinjer som statsmakterna lagt fast.

Bl.a. bör följande tre alternativa lösningar belysas.

• Att som nu ha en kombination av centralt och regionalt stöd där nämnden för hemslöjdsfrågor fördelar medel till olika projekt i landet och konsulentverksamheten som bekostas av staten och landstingen gemensamt.
• Att det statliga stödet till hemslöjden kanaliseras regionalt via länsstyrelserna.
• Att det statliga stödet går direkt till riksförbundet.

Utredningsarbetet bör avslutas med en värdering av för- och nackdelar med olika lösningar.

Resultatet av utredningsarbetet bör redovisas senast den 15 juni 1991.

Utredaren skall beakta vad som sägs i direktiven till statliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5).

Med till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

• att tillkalla en utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att utvärdera verksamheten vid nämnden för hemslöjdsfrågor samt
• att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.