Dir. 1991:58

Översyn av sjöpolisen

Dir. 1991:58

Beslut vid regeringssammanträde 1991-06-27

Chefen för civildepartementet, statsrådet Johansson, anför.

1. Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att se över sjöpolisens verksamhet och organisation.

Huvuduppgiften skall vara att utreda hur sjöpolisens verksamhet skall utformas för att allmän ordning och säkerhet skall kunna upprätthållas med tillräcklig effektivitet till sjöss och i skärgården. Detta skall kunna ske på ett sätt som innebär att samhällets resurser för ändamålet används på det mest rationella och ekonomiska sättet. I uppdraget ingår att undersöka förutsättningarna för en ytterligare samverkan och samordning mellan sjöpolisen och kustbevakningen.

2. Bakgrund

Huvudansvaret för polisiär verksamhet till sjöss åvilar polismyndigheterna (jfr 2 § polislagen 1984:387). Sjöpolisenheternas arbetsuppgifter är i första hand att upprätthålla allmän ordning och säkerhet till sjöss, utmed stränder och kajer samt på öar och holmar. Vidare utförs spaning och övervakning av efterlevnaden av föreskrifter beträffande jakt, fiske, sjötrafik och vattenförorening samt tillsyn av skyddsområden. Till uppgifterna hör även att bedriva spaning och utredning i fråga om brott som sker inom dessa områden samt spaning efter personer och gods; i sistnämnda hänseenden gäller det i praktiken främst sökandet efter försvunna personer och efter stulna fritidsbåtar. Till de mera framträdande polisiära uppgifterna hör sjötrafikövervakning, utlänningskontroll samt gräns- och skyddsområdesövervakning. Sjöpolisen ingår, liksom kustbevakningen, även i sjöräddningsorganisationen. Sjöpolisen skall också tillgodose de särskilda uppgifter i form av bl.a. polisiär service till kust- och skärgårdsbefolkningen och den verksamhet som närmast motsvarar kvarterspolisverksamheten på land.

Samhällets sjöövervakning omfattar vidare uppgifter där flera olika myndigheter har ansvar för tillsynen av att lagar och andra bestämmelser efterl evs. Som exempel kan nämnas marinens och kustbevakningens uppgift att svara för den allmänna gränsövervakningen och övervakningen av Sveriges sjöterritorium samt marinens tillträdeskontroll av statsfartyg. Polisiär verksamhet till sjöss bedrivs till vissa delar av såväl kustbevakningen som sjöpolisen. I sjöövervakningen kan också till en del inbegripas sjösäkerhetsfrågor och sjöräddningstjänst. Inom ramen för sjösäkerheten är sjöfartsverket huvudansvarigt för farledsverksamheten och för fartygsinspektionen. I inspektionsverksamheten deltar numera också kustbevakningen. När det gäller sjöräddningstjänsten har sjöfartsverket huvudansvaret för efterforskning av människor i sjönöd, medan kustbevakningen svarar för räddningstjänsten när olja eller andra skadliga ämnen kommit ut i vattnet.

Kustbevakningstjänstemännen har genom lagen (1982:395) om kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning fått samma befogenhete r som polismän när kustbevakningen bedriver övervakning för att hindra brott, bl.a. mot bestämmelserna som gäller utlänningars rätt att uppehålla sig inom visst område, jakt, fiske, naturvård, trafikregler och säkerhetsanor dningar för sjötrafiken samt fartygsregistrering och identifiering. De polisiära arbetsuppgifterna ankommer, som tidigare nämnts, dock primärt på polisen.

Sjöpolisen disponerar i dag 15 polisbåtar stationerade vid 13 polismyndigheter. Tillgänglig statistik visar att dessa polisbåtenheter redovisar ca 6000 ingripanden per år. Det motsvarar antalet ingripanden vid en medelstor polismyndighet som t.ex. Falun, Trelleborg eller Visby.

Sjöpolisverksamhet bedrivs för närvarande i följande åtta regioner.

Luleåregionen 1 båt

Stockholmsregionen 6 båtar

Västeråsregionen 1 båt

Nyköpingsregionen 1 båt

Karlskronaregionen 1 båt

Göteborgsregionen 3 båtar

Karlstad/Vänernregionen 1 båt

Västerviksregionen 1 båt

Regeringen bestämmer i beslut om polismyndigheternas grundläggande organisation vid vilka polismyndigheter som det skall finnas en funktion för sjöpolisverksamhet. Verksamheten leds från den lokala polismyndigheten där sjöpolisen är stationerad. Samordning och planering äger rum inom respektive region.

3. Frågans tidigare behandling

Rikspolisstyrelsen har vid flera tillfällen (i anslagsframställningar och yttranden) påtalat nödvändigheten av att sjöpolisen tillförs personella och materiella resurser så att den kan fullgöra sina uppgifter till sjöss. Detta bl.a. mot bakgrund av att, sedan den nuvarande sjöpolisorganisationen fastställdes, förändrade förhållanden såsom t.ex. ökad fritid, ökat antal fritidsbåtar samt ökad fritidsbebyggelse i skärgårdsområdena har medfört att behovet av polisiära insatser både i form av brottsförebyggande verksamhet och bättre övervakning ökat mycket kraftigt. Med sjöpolisens nuvarande resurser kan endast en liten del av landets kustområden övervakas någorlunda kontinuerligt. Med undantag för begränsade områden kring respektive polisbåts stationer ingsort förekommer inte någon egentlig sjöpolisverksamhet på kuststräckorna mellan Luleå och Norrtälje samt mellan K arlskrona och Göteborg.

I regeringens proposition 1989/90:127 om kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen m.m. aktualiserades bl.a. frågorna kring förhållandet mellan kustbevakningen och sjöpolisen. I propositionen, som bygger på kustbevakningskommitténs slutbetänkande (SOU 1989:26) Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen, föreslås att sjöpolisens och kustbevakningens verksamhet samordnas ytterligare och att frågan om hur behovet av polisiär verksamhet till sjöss skall kunna ti llgodoses övervägs närmare. Föredragande statsrådet anför (s. 8) att chefen för civildepartementet senare och efter samråd med chefen för försvarsdepartementet kommer att ta upp vissa frågor om den polisiära verksamheten till sjöss och de därtill hörande spörsmålen om resursfördelning och samverkan mellan polisen och kustbevakningen.

Vid behandlingen av propositionen i riksdagens försvarsutskott inhämtades yttrande från justitieutskottet (1989/90:FöU8 resp. 1989/90:JuU2). Justitieutskottet hänvisade inledningsvis till vad som i tidigare sammanhang (bl.a. JuU 1976/77:27, JuU 1985/86:19 och JuU1986/87:3 y) sagts i olika frågor om kust bevakningen och om förhållandet mellan sjöpolisen och kustbevakningen. Justitieutskottet konstaterade därvid att sjöpolisens och kustbevakningens uppgifter i fråga om polisiär övervakning till sjöss till viss del sammanfaller och att de polisiära arbetsuppgifterna primärt ankommer på polisen. Åtgärder för att säkerställa ett gott samarbete mellan sjöpolisen och kustbevakningen samt att klarlägga förekommande gränsdragningsproblem bör därför enligt utskottet ägnas uppmärksamhet. Utskottet anslöt sig vidare till kravet på en utbyggnad av sjöpolisens resurser.

Frågan om behovet av att se över sjöpolisens verksamhet har också berörts av riksdagen i samband med behandlingen av 1991 års budget proposition (1990/91:JuU23).

Mot bakgrund av vad jag nu anfört anser jag att tiden är mogen för en översyn av sjöpolisens verksamhet och organisation. Uppdraget bör anförtros en särskild utredare.

4. Uppdraget

En kartläggning av ansvarsområden för sjöpolisen och kustbevakningen bör ske. Ett första steg bör vara att bedöma vilka behov av polisiära insatser som finns till sjöss och i skärgården. Av intresse är därvid att närmare analysera var det rent geografiskt finns behov av sjöpolisens närvaro. Vid övervägande av behovet av polisiära insatser till sjöss bör utredaren belysa både behovsnivån inom de områden som i dag täcks av sjöpolisens verksamhet och vilket behov som kan finnas inom om råden där sjöpolisorganisation i dag saknas.

Med sjöpolisiär verksamhet avses i detta sammanhang inte endast sjötrafikövervakning och annan polisverksamhet som utförs med hjälp av båt. Också behovet av brottsutredning, brottsförebyggande verksamhet och andra former av polisiär verksamhet i kustområden där båten är ett nödvändigt eller naturligt transportmedel vid det polisiära arbetet bör belysas.

Med utgångspunkt i den angivna kartläggningen av behovet av sjöpolisiära insatser bör utredaren överväga hur detta behov lämpligen bör tillgodoses så att samhällets resurser sammantaget används så effektivt som möjligt. Utredaren bör där vid ta ställning både till den funktionella och till den geografiska ansvarsfördelningen mellan polisen och kustbevakningen. I detta ligger bl.a. att överväga arbetsfördelning och samverkansformer inom de områden av kusten där både polisen och kustbevakningen bör förekomma. Utredaren bör också ta ställning till om en sjöpolisorganisation måste finnas längs hela kusten eller om behovet av sjöpolisiära insatser på vissa avsnitt kan tillgodoses i andra former, t.ex. genom att kustbevakningen utför polisiärt arbete på uppdrag av polisen.

Frågor som också bör belysas är om effektivitetsvinster kan göras genom olika former av gemensamt resursutnyttjande eller annan samv erkan mellan polis och kustbevakning och eventuellt marinen när det gäller utbildning, utrustning, transporter e.dyl. Det bör också stå utredaren fritt att undersöka vilka effekter en omfördelning av resurser mellan m yndigheterna inom befintliga ramar för polisen och kustbevakningen skulle ge.

Utredaren bör ange på vilka platser i landet som sjöpolisiära funktioner behövs och hur stora de bör vara. Också frågor om sjöpolisens utrustning och utbildning bör behandlas närmare i den mån utredaren anser att det behövs förändringar på dessa områden.

I dag utövas sjöpolisverksamheten delvis som s.k. polisförstärkning från ett län till ett annat. Utredaren bör utvärdera denna ordning och ta ställning till om det kan behöv as förändringar när det gäller styrformerna för den sjöpolisiära verksamheten. När det gäller dessa frågor bör utredaren hålla ett n ära samband med pågående projekt rörande nytt budgetsystem för polisen och översyn av organisationsstrukturen inom polisen (se prop. 1990/91:100 Bil 15 s. 62).

Också sjöpolisens verksamhet i krigsorganisationen bör beröras.

I detta sammanhang bör också erinras om regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående dels utredningsförslagens inrikt ning (Dir. 1984:5), dels angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (Dir. 1988:43).

Den särskilde utredaren bör ge berörda fackliga huvudorganisationer tillfälle att föra fram synpunkter.

Utredningsuppdraget bör vara slutfört före utgången av juni 1992.

Jag har i detta ärende samrått med chefen för försvarsdepartementet.

5. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för civildepartementet

  • att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att göra en översyn av sjöpolisen,
  • att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Civildepartementet)