Beslut vid regeringssammanträde 1991-11-07

Chefen för justitiedepartmentet, statsrådet Hellsvik, anför efter samråd med cheferna för arbetsmarknadsdepartementet och näringsdepartementet, statsråden Hörnlund och P. Westerberg.

Mitt förslag

Jag föreslår att insolvensutredningens (Ju 1988:02) uppdrag enligt tidigare meddelade direktiv (dir. 1988:52 och 1990:74) kompletteras såvitt gäller utredningens arbete med reglerna om statlig lönegaranti vid konkurs. Utredningen bör i samband med sitt arbete med lönegarantifrågorna undersöka om företag som är försatta i konkurs och som drivs vidare med utnyttjande av lönegarantimedel negativt påverkar andra företag i branschen och om lönegarantin i sådana situationer leder till osund konkurrens mellan företagen. Finner utredningen att användningen av lönegarantimedel medför problem i detta hänseende, bör utredningen föreslå de ändringar som kan behövas för att motverka eller komma till rätta med problemen.

Skälen för mitt förslag

Insolvensutredningen tillsattes år 1988 med uppdrag att utreda vissa frågor på konkursrättens område. I enlighet med vad som angavs i de ursprungliga direktiven (dir. 1988:52) behandlade utredningen med förtur frågan om skuldsanering för fysiska personer. Utredningens förslag i den delen lades fram i oktober 1990 i delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag. Det som då återstod att utreda gällde främst frågan om ett nytt rekonstruktionsförfarande för företag i ekonomisk kris och vissa konkursrättsliga frågor med internationell anknytning.

I december 1990 gav regeringen tilläggsdirektiv (dir. 1990:74) till insolvensutredningen varigenom utredningsuppdraget begränsades i vissa hänseenden. De konkursrättsliga frågorna med internationell anknytning togs bort från utredningens uppdrag och behandlas numera av en särskild utredare (regeringsbeslut 1991-04-11, dnr 91-896). Vidare gjordes en arbetsfördelning mellan insolvensutredningen och den av industriministern i december 1990 tillkallade konkursutredningen (I 1990:02). Enligt fördelningen skall insolvensutredningen behandla rekonstruktionsfrågor i den utsträckning dessa har anknytning till gäldenärens insolvens eller bristande betalningsförmåga medan andra rekonstruktionsfrågor, närmast sådana förebyggande åtgärder som mer allmänt syftar till förnyelse av företag i kris, skall behandlas av konkursutredningen. Enligt tilläggsdirektiven skall insolvensutredningens uppdrag vara slutfört före utgången av juni 1992.

Insolvensutredningens arbete är i enlighet med det nu sagda för närvarande inriktat på frågor som rör en eventuell lagreglering av den situationen att ett företag som har betalningssvårigheter ställer in sina betalningar (betalningsinställelse). I anslutning till det överväger utredningen behovet av ändringar i ackordslagstiftningen och i förmånsrättsordningen. Även lönegarantifrågor finns med i bilden. Lönegarantiutredningens betänkande (SOU 1988:27) Lönegarantin och förmånsrättsordningen har överlämnats till utredningen för beaktande under utredningsarbetet.

Under senare tid har antalet företagskonkurser i landet ökat kraftigt. En följd av denna utveckling är att utbetalningarna av lönegarantimedel i konkurs också har ökat högst avsevärt. Beräkningar som har gjorts visar att utbetalningarna under år 1991 kan komma att uppgå till cirka två miljarder kr. I flertalet fall kan man räkna med att de utbetalningar som görs från lönegarantin är korrekta och att reglerna inte missbrukas. Lönegarantin utgör i sådana fall ett viktigt skydd för de anställda när företaget går i konkurs. Det har emellertid visat sig att reglerna också kan missbrukas. Mycket stora belopp har i enskilda fall betalats ut från lönegarantifonden. Under senare tid har även gjorts gällande att konkursdrabbade företag i vissa branscher under uppsägningstiden drivs vidare med hjälp av lönegarantimedel på ett sätt som skadar andra företag i branschen och att användningen av lönegarantimedel leder till osund konkurrens mellan företagen.

Arbetsmarknadsministern och jag är ense om att åtgärder måste sättas in för att komma till rätta med de avigsidor och missbruk av lönegarantireglerna som kan förekomma. Enligt vad jag inhämtat från ar betsmarknadsministern har han för avsikt att under våren 1992 föreslå regeringen att lägga fram förslag om ändringar i lönegarantireglerna. Förslagen kommer bl.a. att beröra storleken på de belopp som skall kunna betalas ut från lönegarantin och vem som skall besluta i fråga om lönegarantimedlen.

Samtidigt bör det enligt min mening överlämnas till insolvensutredningen att beakta sådana aspekter på lönegarantins tillämpning som gäller effekterna för de konkursdrabbade företagen och andra företag i samma bransch när det gäller möjligheterna att konkurrera på lika villkor. Insolvensutredningen utreder som jag tidigare nämnde frågor om rekonstruktion av företag i kris och detta innefattar bl.a. att ta ställning till om och i vilken mån lönegarantimedlen skall få användas vid rekonstruktionen av företag, både i och utom konkurs. Utredningen bör i sitt arbete särskilt uppmärksamma vilka följder det får för konkurrensen mellan olika företag i en viss bransch att företag kan drivas vidare med lönegarantimedel under viss tid. Finner utredningen att användningen av lönegarantimedel medför problem i konkurrenshänseende bör utredningen föreslå de ändringar som kan behövas för att motverka eller komma till rätta med problemen. Som jag nyss nämnde är arbetet i insolvensutredningen för närvarande inriktat på frågan om vi i Sverige bör införa regler om betal ningsinställelse i syfte att underlätta rekonstruktion utom konkurs av företag i kris. En sådan rättslig reglering har nära samband med reglerna i förmånsrättslagen och lönegarantilagen. Jag vill framhålla att en utgångspunkt för utredningens eventuella förslag, såvitt gäller användningen av lönegarantimedel i samband med rekonstruktion av företag i eller utom konkurs, är att den totala utgiftsbelastningen på lönegarantifonden inte ökar. Vidare bör en utgångspunkt för arbetet vara att särskilt de små och medelstora företagens villkor inte försämras av de ändringar som eventuellt kan komma att föreslås i förmånsrättshänseende.

Som angavs redan i de ursprungliga direktiven till insolvensutredningen har man under senare år på olika håll i Europa infört nya rättsliga förfaranden för rekonstruktion av företag i kris. Utredningen bör söka tillgodogöra sig erfarenheterna av dessa rekonstruktionsförfaranden för att se om sådana regler eller delar av dem kan vara lämpliga att införa i Sverige. Utredningen bör vid sin genomgång av utländska erfarenheter på området ägna uppmärksamhet åt de rekonstruktionsregler som gäller i USA, det s.k. Chapter 11-förfarandet.

De tillkommande uppgifterna bör föranleda en viss förskjutning av den tidigare utsatta tidsfristen. Utredningens uppdrag bör emellertid kunna vara slutfört hösten 1992.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen kompletterar insolvensutredningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Justitiedepartementet)