Dir. 1992:48

Effektivare vuxenutbildning

Dir. 1992:48

Beslut vid regeringssammanträde 1992-04-23

Statsrådet Ask anför

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att

  • utveckla statens roll som beställare av utbild?ning för vuxna,
  • göra noggranna kostnadsjämförelser mellan olika typer av utbildning för vuxna,
  • utarbeta förslag till hur en vidgad användning av distansutbildningsmetoder kan främjas inom olika utbildningsformer.

Tidigare utredningar

Utnyttjandet av de offentliga resurserna för utbildning har kritiserats under senare år. I Samverkansgruppens rapport (Ds 1990:59) visades att resurser i form av lokaler och utrustning utnyttjas dåligt och att samutnyttjande förekommer i mycket liten grad.

I riksdagens beslut om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, UbU16) gavs förutsättningar för en utbyggd samverkan mellan gymnasieskola och komvux liksom för utbyggnad av lokala kunskapscentrer, där olika utbildningsanordnare samverkar om lokaler och utrustning.

Arbetsgruppen för utveckling av kunskapscentrer (U 1991:A) har i uppdrag att föreslå hur vissa statliga medel skall användas som stöd för utvecklingen av lokala kunskapscentrer. Syftet är att utveckla exempel på bättre resursutnyttjande inom de samhällsägda utbildningarna. Flera sådana kunskapscentrer utvecklas nu i kommunerna.

Distansutbildning är ett medel att förbättra tillgången till utbildning för människor, som beroende på geografiska omständigheter eller av tidsskäl, annars inte kan få tillgång till studier. I utredningen om distansutbildning (Dir.1991: 47) har i form av en förstudie gjorts en kompetens- och erfarenhetsöversikt, en målgruppsanalys, en pedagogisk analys samt en analys av rollfördelningen mellan stat, kommuner m.fl. intressenter i fråga om distansutbildning. Utredningen har under januari 1992 avslutat förstudien och lämnat förslag om inriktningen av eventuellt fortsatt utredning (Ds 1992:3).

Kompetensutredningen (Dir.1990:25) har under januari 1992 lagt fram förslag om kompetensutveckling i arbetslivet (SOU 1992:7). Även produktivitetsdelegationen (SOU 1991:82) har behandlat dessa frågor.

Behov av utredning

Det är uppenbart att Sverige har ett mycket stort behov av att höja arbetskraftens kompetens, sett såväl ur ett allmänt tillväxtperspektiv som ur ett specifikt EG-perspektiv. Den teknologiska utvecklingen och den hårdnande internationella konkurrensen innebär att behovet av regelbundet återkommande insatser för fortbildning och andra former av kompetenshöjning växt kraftigt och kan förutses öka ytterligare. Detta innebär att nya krav ställs på det allmännas resurser för utbildning av vuxna och att kravet att utnyttja dem optimalt skärps.

De utredningar m.m. som refererats ger alla uttryck för behovet av en effektivare användning av utbildningsresurserna. Organisationen är dock för närvarande svåröverskådlig och splittrad. Jag är övertygad om att utbildningshuvudmännen måste finna nya organisationsformer och nya former för samverkan för att en effektiv resursanvändning skall uppnås. Det är dock i första hand de olika huvudmännens uppgift att åstadkomma denna, bl.a. genom att vidareutveckla de modeller för samverkan som redan finns, t.ex. i form av lokala kunskapscentrer. Samtidigt är det viktigt att understryka att andra betydelsefulla drivkrafter för ett rationellt resursutnyttjande är fri och öppen konkurrens mellan olika utbildningsanordnare och hög professionalitet bland dem som upphandlar utbildning.

Jag anser mot denna bakgrund att det från statens sida finns anledning att ytterligare utveckla några områden. Det gäller statens roll som beställare av utbildning och formerna för distribution av utbildning med distansmetoder. En grund för den fortsatta utvecklingen kan också vara noggranna kostnadsjämförelser mellan olika utbildningsformer. Det ligger vidare i statens intresse som beställare av utbildning att främja utvecklingen av ett pluralistiskt system. En särskild utredare bör tillkallas för att närmare belysa dessa frågor och lägga fram förslag till de åtgärder som kan erfordras. Målsättningen skall därvid vara att de samlade utbildningskostnaderna för det allmänna skall minska väsentligt.

Utredningsuppdraget

Staten har ett stort inflytande över användningen av utbildningsresurserna i egenskap av dominerande beställare och upphandlare av utbildning. Utbildning upphandlas förutom av arbetsmarknadsverket, av invandrarverket, arbetslivsfonden och - vad gäller personalutbildning - åtskilliga andra myndigheter. Det är viktigt att denna upphandling sker i former som medverkar till ett rationellt och effektivt utnyttjande av alla de resurser som står till förfogande för utbildning. Det ligger därvid i statens intresse såväl att stimulera åtgärder som kan begränsa anordnarnas kostnader t.ex. för investeringar, som att dra nytta av konkurrens mellan olika aktörer. Detta ställer krav på en hög professionalitet hos beställarna/upphandlarna. Den särskilde utredaren bör belysa och lägga fram förslag om hur staten kan stärkas i sin roll som upphandlare och beställare av utbildning för vuxna.

För närvarande saknas adekvat material som kan ligga till grund för noggranna jämförelser av kostnaderna mellan olika utbildningar. Den särskilde utredaren skall ta fram ett sådant material. Det gäller i första hand utbildningar hos kommunerna, statens skolor för vuxna, AMU-gruppen och högskolan.

En vidgad användning av distansutbildning kan utgöra ett väsentligt inslag i strävandena att samtidigt öka pluralismen i utbudet av utbildning och begränsa kostnaderna. Den särskilde utredaren bör närmare belysa statens ansvar för den framtida utvecklingen av distansutbildning och i vilka organisatoriska former ett sådant ansvar bör tas. En satsning på utveckling av distansmetoder för utbildning av vuxna kan också ha stor betydelse för personalutbildning och kompetensutveckling i allmänhet. Den särskilde utredaren bör med utgångspunkt i den rapport (Ds 1992:3) som utarbetats av utredningen om distansutbildning lägga fram förslag om hur staten kan stödja en sådan utveckling.

Den särskilde utredaren skall vidare belysa hur man skapar starka utvecklingsmiljöer, så att statens behov av utveckling av fortbildning och vidareutbildning kan tillgodoses. Därvid skall också såväl utveckling av distansutbildning som arbete för kompetensutveckling och arbetsmiljö beaktas. En utgångspunkt skall vara de utvecklingsmiljöer som redan nu finns. Vidare skall möjligheter till utvärdering av verksamheten beaktas. Den särskilde utredaren skall i anslutning härtill pröva vilka uppgifter och vilken ställning statens skolor för vuxna bör ha i framtiden.

Det är viktigt att i utredningsarbetet tydliggöra rollfördelningen mellan dem som centralt eller lokalt beställer och upphandlar utbildning och dem som lokalt genomför utbildningsverksamheten. Därutöver kan på nationell nivå finnas resurser för utveckling och utvärdering.

Jag har i detta ärende samrått med chefen för Utbildningsdepartementet och med chefen för Arbetsmarknadsdepartementet.

Ramar för utredningen

Den särskilde utredaren skall samråda med berörda myndigheter och organisationer.

För den särskilde utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare (Dir. 1984:5).

Arbetet skall vara avslutat före den 1 mars 1993.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om skola och vuxenutbildning

att tillkalla en enmansutredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -med uppdrag att dels föreslå hur statens roll som beställare av utbildning för vuxna samt metoderna för distansutbildning kan utvecklas, dels presentera kostnadsjämförelser mellan olika utbildningsformer

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)