Beslut vid regeringssammanträde 1992-05-27

Chefen för socialdepartementet, statsrådet B. Westerberg, anför.

Mitt förslag Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av verksamheten med internationella adoptioner.

Inledning Inledning Det är tretton år sedan det nuvarande systemet för att förmedla inter nationell adoptionshjälp infördes och drygt sju år sedan Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) ålades att pröva förmedlingssättets tillförlitlighet vid s.k. privata adoptioner, dvs. sådana adoptioner där föräldrarna själva finner ett barn för adoption och genomför adoptionen utan hjälp av någon adoptionsorganisation.

Det nuvarande systemet för internationella adoptioner inrymmer dels adoptioner förmedlade av de auktoriserade adoptionsorganisationerna, för närvarande fem olika, dels privat genomförda adoptioner.

Organisationerna utför ett mycket värdefullt och kompetent arbete. Adoptivbarnen är en värdefull tillgång för Sverige och adoptionsverksam heten har samhällets fulla stöd. Antalet adoptioner har emellertid minskat framför allt genom att adoptionsorganisationerna möter problem i utlandet. Detta har givit upphov till problem inom organisationerna.

Enligt 25 § socialtjänstlagen (1980:620) är det socialnämnderna, som utövar kontroll över sättet att förmedla de privata adoptionerna och som skall vägra medgivande om förmedlingssättet kan befaras inte vara till förlitligt. Till sin hjälp vid denna bedömning skall nämnderna normalt ha ett yttrande i frågan från NIA. Nämnderna skall i sitt beslut ange förmedlingssättet.

Det förekommer att privata adoptioner genomförs med ett medgivande som avser en auktoriserad organisation vilket inte är tillåtet enligt reglerna. Det händer också att socialnämnder ger medgivande för ett förmedlingssätt mot NIA:s utförligt motiverade avstyrkande eller helt underlåter att inhämta ett sådant yttrande. Utformningen av medgivandebeslutet är ofta bristfällig i förhållande till lagens krav.

NIA har tillsynsansvaret över de auktoriserade adoptionsorganisationerna medan länsstyrelserna och Socialstyrelsen har tillsynen över socialtjänsten. De senare utövar således tillsynen över socialnämndernas handläggning av internationella adoptionsfrågor inte bara när det gäller sökandenas lämplighet utan också då det gäller om förmedlingen skall tillåtas. NIA:s roll är däremot endast rådgivande.

Förmynderskapsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1989:100) Adop tionsfrågor bl.a. föreslagit att utländska adoptionsbeslut i regel skall godtas i Sverige. Vidare föreslår man att barns rättsliga ställning stärks i situationer när de vistas i Sverige, i avvaktan på adoption, men där adoptionen ännu inte är genomförd.

Förslagen från Förmynderskapsutredningen bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.

Inom Konferensen för internationell privaträtt i Haag pågår för närvarande ett arbete med att utarbeta en konvention med regler för hanteringen av internationella adoptioner. Detta arbete kan få betydelse för verksamheten i Sverige med internationella adoptioner.

Utredningsarbetets inriktning

Jag finner, mot bakgrund av den inledande beskrivningen, att en översyn nu bör göras av verksamheten med internationella adoptioner, av lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp och socialtjänstlagens bestämmelser angående adoptionsverksamhet. Som jag tidigare framhållit är adoptionsverksamheten en positiv företeelse. Utredaren har möjlighet att lämna de förslag som kan vara till gagn för verksamheten och som kan ge adoptionsorganisationerna möjlighet att öka antalet adoptioner.

Utredningen bör pröva NIA:s roll i adoptionsverksamheten, såväl i Sverige som i förhållande till de länder där barn adopteras. Inriktningen bör vidare vara att, med bibehållande av den enskildes möjligheter att adoptera utan medverkan av en auktoriserad organisation, stärka NIA:s kontroll när det gäller att upprätthålla en verksamhet med korrekta internationella adoptioner på hög etisk nivå till barnens bästa.

Utredaren bör vidare överväga olika möjligheter att begränsa kostnaderna för internationella adoptioner utan att adoptionsorganisationernas ar betsmöjligheter begränsas. Frågan om hur de små adoptionsorganisationer nas kan stödjas bör därvid belysas. Vidare bör utredaren undersöka hur, vid sidan av adoptionsorganisationerna, olika hjälporganisationer och andra ideella sammanslutningar kan medverka i samband med interna tionella adoptioner. Utredaren bör ta del av den rådgivningsverksamhet i samband med internationella adoptioner som finns t.ex. i Nederländerna samt - i olika former - i Sverige. Utredaren bör vidare i sitt arbete beakta FN:s barnkonvention liksom resultatet av arbetet vid Konferensen för internationell privaträtt i Haag. I den mån en konvention ger behov av ändringar i svensk lagstiftning bör utredaren lämna erforderliga förslag. De frågor som behandlats i Förmynderskapsutredningens betänkande Adoptionsfrågor finns det dock inte skäl för utredaren att behandla.

Utredaren bör under arbetets gång samråda med NIA, Socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet och de auktoriserade adoptionsorganisationerna. Formerna för detta samråd får utredaren själv utforma.

För utredaren gäller direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (Dir. 1984:5) och om beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (Dir. 1988:43).

Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 oktober 1993. Hemställan Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med uppgift att göra en översyn av verksamheten med inter nationella adoptioner,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Socialdepartementet)