Beslut vid regeringssammanträde den 14 december 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda vissa frågor rörande Handikappinstitutet. Huvuduppgiften för utredaren är att pröva vilka förändringar som bör genomföras i fråga om Handikappinstitutets verksamhet, organisationsform och finansiering, med anledning av att landstingen och kommunerna numera har ett gemensamt ansvar att tillhanda- hålla hjälpmedel.

Allmänna utgångspunkter

Handikappinstitutet är samhällets centrala organ inom hjälpmedelsområdet. Det övergripande målet för institutet är att medverka till att personer med funktionshinder kan få en god livskvalitet genom tillgång till bra hjälpmedel. Regeringen och Landstingsförbundet har funnit att en översyn av Handikappinstitutet bör genomföras. Bakgrunden är de förändringar i ansvarsfördelningen inom hjälpmedelsförsörjningen som Ädel inneburit.

Handikappinstitutet drivs för närvarande av landstingen och staten gemensamt. Institutet leds av en styrelse som t.o.m. juni 1995 bestod av nio ledamöter, av vilka fem företräder landstingen och fyra staten. Enligt gällande praxis utser handikapporganisationerna två styrelse- ledamöter av de fyra statliga. Genom beslut av regeringen i juni 1995 är kommunerna genom en av Svenska kommunförbundet utsedd ledamot företrädda i institutets styrelse t.o.m. december 1995.

Handikappinstutets verksamhet regleras i en särskild stadga som fastställs av regeringen och Landstingsförbundet. Enligt stadgan har institutet till ändamål att främja, samordna och medverka i utvecklings- och forskningsarbete avseende hjälpmedel för handikappade och övriga delar av den samlade hjälpmedelsprocessen. Tyngdpunkten i Handikapp- institutets verksamhet består i

• att initiera hjälpmedelsutveckling och ta till vara den nya teknikens möjligheter,
• att prova och egenskapsdeklarera hjälpmedel,
• att arbeta med standardisering inom hjälpmedelsområdet,
• att informera om bra hjälpmedel samt öka kompetensen inom hjälpmedels- verksamheten.

Handikappinstitutet skall enligt gällande stadga samverka med sjukvårds huvudmännen och centrala statliga organ med uppgifter inom hjälpmedels- området samt med handikapporganisationer, andra organisationer och företag inom området. Institutet deltar aktivt internationellt hjälpmedelsarbete, inte minst inom EU.

Handikappinstitutets stadga ändrades senast år 1989 då institutets rekommenderande roll, att ange riktlinjer för hjälpmedelsverksamhetens inriktning och omfattning, togs bort. Vid samma tidpunkt infördes att institutet skall initiera och stimulera utnyttjandet av ny teknik i hjälpmedelssammanhang. Vidare fastställdes att regeringen och Landstingsförbundet kan fatta beslut om särskilda uppdrag åt institutet. Sådana uppdrag har hittills lämnats i inte obetydlig utsträckning.

Handikappinstitutet finansieras för närvarande huvudsakligen genom bidrag från den allmänna sjukförsäkringen. Bidraget fastställs i anslutning till de s.k. Dagmaröverenskommelserna mellan staten och Landstingsförbundet om ersättningar till hälso- och sjukvårdshuvudmännen. För år 1995 har Handikappinstitutets fond tillförts 51 miljoner kronor från den allmänna sjukförsäkringen. Från fonden skall 5,5 miljoner kronor utbetalas till Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag (SUB). Vidare skall 4 miljoner kronor avsättas till s.k. produktionsstöd.

Ansvaret att tillhandahålla hjälpmedel för den dagliga livsföringen och hjälpmedel för vård och behandling var t.o.m. år 1991 i princip samlat hos landstingen. Genom Ädel-reformen, som bl.a. innebar att även kommunerna fick en skyldighet att bedriva viss hälso- och sjukvård, har ansvaret att tillhandahålla hjälpmedel vidgats till att också omfatta kommunerna.

Den 1 januari 1994 trädde vissa bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, HSL) i kraft, som innebär att landstingens och kommunernas skyldigheter att tillhandahålla hjälpmedel har förtydligats. Enligt 3a § HSL skall landstinget erbjuda funktionshindrade som är bosatta inom landstinget hjälpmedel. Av 18 a § HSL följer att kommunerna, i de fall de har ett hälso- och sjukvårdsansvar enligt 18 § samma lag, har en skyldighet att tillhandahålla hjälpmedel för funktionshindrade.

I den proposition som föregick dessa bestämmelser i HSL (prop. 1992/93:159) betonades vikten av att det dubbla ansvaret för hjälpmedelsförsörjningen inte får leda till att den samlade kompetensen inom hjälpmedelsområdet försämras. I propositionen underströks betydelsen av att de ansvariga huvudmännen upprätthåller och utvecklar system som kan tillgodose omfattande och komplicerade hjälpmedelsbehov.

Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen har ett tids- begränsat statligt stimulansbidrag införts inom hjälpmedelsområdet. Syftet medbidraget är att utveckla specialistkompetens avseende personer med omfattande hjälpmedelsbehov samt att utveckla nya organisations- och samverkansformer mellan huvudmännen. Under åren 1994 t.o.m. 1997 avses sammanlagt 100 miljoner kronor lämnas i stimulansbidrag. Handikappinstitutet har fått regeringens uppdrag att fördela stimulansbidraget samt att fortlöpande följa upp och utvärdera effekterna av detta.

Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet bedriver för närvarande ett översyns- och utredningsarbete inom hjälpmedelsområdet. Syftet är att skapa förutsättningar för förbättrad samverkan mellan kommuner och landsting i hjälpmedelsförsörjningen.

I regeringens proposition 1995/96:61 behandlas frågan om organisationsformer för viss verksamhet som är beroende av statligt stöd. I propositionen föreslås att när en privaträttslig form krävs för statlig verksamhet som är beroende av återkommande statliga medel skall främst formerna aktiebolag och ideell förening användas. Statlig verksamhet bör enligt propositionen bedrivas i myndighetsform. Förslagen baseras på betänkandet Former för statlig verksamhet (SOU 1994:174), avgivet av Utredningen om verksamheter som är beroende av statligt stöd. Riksdagen har nyligen beslutat godkänna förslagen i propositionen (bet. 1995/96:LU7, rskr. 1995/96:79).

I utredningens slutbetänkande Omprövning av statliga åtaganden (SOU 1995:93) har ett stort antal stiftelser och andra privaträttsliga organisationer granskats, bl.a. Handikappinstitutet. Enligt utredningen är Handikappinstitutet för närvarande att betrakta som ett enkelt bolag. Utredningen föreslår att Handikappinstitutet skall omvandlas antingen till ett aktiebolag eller till en ideell förening.

Uppdraget

Hjälpmedelsförsörjningen är en av grundpelarna i samhällsstödet till personer med funktionshinder. Regering och riksdag har i olika sammanhang framhållit betydelsen av en väl utvecklad hjälpmedelsförsörjning med hög kompetens. Handikappinstitutet spelar en central roll i strävandena att utveckla hjälpmedelsförsörjningen.

Mot bakgrund av de ovan nämnda förändringarna i ansvarsfördelningen inom hjälpmedelsområdet tillkallas en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor om Handikappinstitutets framtida verksamhet, organisationsform och finansiering. Utredarens huvuduppgift skall vara att pröva vilka förändringar av Handikappinstitutets verksamhet, organisa- tionsform och finansiering som bör ske med anledning av att landstingen och kommunerna numera har ett gemensamt ansvar att tillhandahålla hjälpmedel.

Tyngdpunkten i Handikappinstitutets verksamhet skall även fortsättningsvis vara att främja, samordna och medverka i utvecklings- och forskningsarbete avseende hjälpmedel för människor med handikapp, att prova och egenskapsdeklarera hjälpmedel, arbeta med standardisering samt bedriva informations- och utbildningsverksamhet riktad mot såväl sjukvårdshuvudmännen som brukarna. Handikappinstitutet skall arbeta utifrån sin roll som utvecklingsresurs för staten, landstingen och framdeles även kommunerna. Arbetet bör även fortsättningsvis bedrivas i nära samarbete med dessa, med olika forskningsinstitutioner samt med handikapporganisationerna. Utredaren skall dock bedöma om förskjutningar i verksamheten bör ske med anledning av att också kommunerna fått en skyldighet att tillhandahålla hjälpmedel och om så är fallet lämna förslag om sådana.

De senaste ändringarna av stadgan för institutets verksamhet beslutades år 1989. Utredaren skall pröva i vilken mån Handikappinstitutets stadga eller motsvarande bör förändras som följd av de ändrade ansvarsförhållandena inom hjälpmedelsområdet. I detta sammanhang bör även institutets samarbete med SUB avseende upphandling av hjälpmedel uppmärksammas. Utredaren är oförhindrad att lämna förslag även till andra ändringar av stadgan som bedöms motiverade.

Mot bakgrund av den av riksdagen godkända propositionen 1995/96:61 bör utredningen vidare ta ställning till om ideell förening eller aktiebolag är den lämpligaste associationsformen för Handikappinstitutets fortsatta verksamhet. Enligt propositionen skall ideell förening eller aktiebolag väljas när staten tillsammans med annan part engagerar sig i verksamhet som är beroende av statligt stöd. Dessa verksamhetsformer fyller även de behov som kommuner och landsting har av privaträttsliga former för verksamhet av viss karaktär. Det bör i detta sammanhang framhållas att Handikappinstitutet inte bör bli en statlig myndighet eftersom detta förutsätter att verksamheten helt och hållet finansieras av staten.

En utgångspunkt i sammanhanget är att Handikappinstitutet även i framtiden bör ha möjlighet att fatta beslut om fördelning av medel som t.ex. det nuvarande statliga stimulansbidraget till hjälpmedelsförsörjningen eller andra liknande uppgifter. Vidare bör regeringen och hjälpmedels- huvudmännen även fortsättningsvis ha möjligheter att besluta om särskilda uppdrag till institutet. Utredaren skall i denna del beakta vad som sagts i det tidigare nämnda betänkandet Omprövning av statliga åtaganden, i propositionen 1995/96:61 och vid riksdagsbehandlingen av denna.

Handikappinstitutet har fram t.o.m. juni 1995 letts av en styrelse bestående av nio ledamöter som representerat staten och landstingen. Handikapporganisationerna har varit företrädda genom att staten ställt två av sina platser till deras förfogande. Sedan juli 1995 t.o.m. december 1995 är kommunerna företrädda i institutets styrelse genom en styrelseledamot. Utredaren skall överväga styrelsens framtida sammansättning med hänsyn till sina förslag. En utgångspunkt bör då vara att handikapporganisationerna även fortsättningsvis bör vara företrädda i institutets styrelse.

Handikappinstitutet finansieras för närvarande i huvudsak genom den allmänna sjukförsäkringen. Ersättningens storlek fastställs vid de s.k. Dagmarförhandlingarna mellan företrädare för staten och sjukvårdshuvudmännen. Det kan ifrågasättas om den nuvarande finansieringsformen är lämplig vid ett utökat engagemang från kommunernas sida i Handikappinstitutets verksamhet. I sammanhanget kan också nämnas att Dagmarersättningen under senare år alltmer fått karaktären av tidsbegränsade stimulansbidrag inriktade på speciella verksamhetsområden. Mot denna bakgrund bör utredaren lägga fram förslag till en alternativ form av finansiering av Handikappinstitutet.

Den särskilde utredaren skall samråda med Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.

Utredaren skall beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) samt pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23). De senare direktiven innebär bl.a. att varje kommitté skall visa hur förslag som leder till utgiftsökningar eller inkomstminskningar skall kunna finansieras inom ramen för totalt sett minskade eller oförändrade resurser.

Utredarens förslag skall redovisas senast den 1 juni 1996.