Dir. 2001:76

En gemensam nordisk sjöfartspolitik

Beslut vid regeringssammanträde den 11 oktober 2001.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall närmare undersöka möjligheterna att nå fram till en gemensam nordisk uppfattning i de sjöfartspolitiska frågorna, enbart när det gäller Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport (97/C 205/05).

Bakgrund

De sjöfartspolitiska villkoren skiljer sig åt, såväl mellan EU:s medlemsländer som mellan övriga länder inom och utanför Europa. Sedan Europeiska kommissionen antog riktlinjer för statligt stöd till sjöfartsnäringen inom EU år 1997 (Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport 97/C 205/05) har dock en ökad harmonisering av de sjöfartspolitiska villkoren kunnat noteras. Fortfarande kvarstår emellertid olikheter och detta gäller även mellan de nordiska länderna.

Riksdagen lade i december 1996 fast konkurrensförutsättningarna för den svenska handelssjöfarten (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:TU1, rskr. 1996/97:115). Beslutet innebar en långsiktigt inriktad konkurrensanpassning för den svenska sjöfartsnäringen genom införandet av ett statligt rederistöd till lastsjöfart i utrikestrafik om 400 miljoner kronor per år under en femårsperiod. Hösten 1998 ansåg regeringen det nödvändigt att från år 1999 ytterligare förstärka stödet. Det nuvarande rederistödet ges ut med dels ett belopp som motsvarar den preliminära skatt som arbetsgivaren gjort avdrag för på de ombordanställdas löner, dels 58 000 kronor per årsanställd som ett bidrag till de sociala kostnaderna.

Den skattefria försäljningen på färjor i trafik inom EU upphörde den 1 juli 1999. Färjenäringen ställdes därmed inför betydande struktur- och lönsamhetsproblem. Situationen påverkas också av att passagerar- och färjetrafiken i Nordeuropa numera även omfattas av olika former av statsstöd och att fartyg registrerade i internationella register tillåts i denna trafik. Regeringen uttalade i proposition 2000/01:1 s. 80 att den ansåg det viktigt att slå vakt om den svenska sjöfartsnäringen och skapa ett positivt klimat för denna näring och att detta inte minst gällde färjesjöfarten.

Den översyn av lastsjöfartens och färjenäringens villkor som blev följden av regeringens uttalande resulterade i ett förslag till ett nytt sjöfartsstöd som skall omfatta både last- och passagerarfartyg i internationell trafik. Det nya stödet kommer att innebära full kompensation för såväl skatter som arbetsgivaravgifter på sjöinkomst samt omfatta den allmänna löneavgiften. Den nya stödordningen skall gälla under förutsättning att Europeiska kommissionen godkänt förslaget.

Regeringen uttalade i proposition om ett nytt sjöfartsstöd (prop. 2000/01:127 s. 6) att den avser att ta upp långsiktiga diskussioner med i första hand de nordiska grannländerna och Tyskland för att undersöka möjligheterna att nå fram till en gemensam syn på behovet av näringspolitiskt stöd till den inomeuropeiska färjesjöfarten.

Vid det nordiska ministermötet i Björneborg i slutet av augusti i år beslutade de nordiska länderna att ställa sig bakom det svenska initiativet att undersöka möjligheterna för en fördjupad nordisk samsyn när det gäller sjöfartspolitiken. Behovet av sådana diskussioner skall också ses i ljuset av Europeiska rådets möte i Stockholm den 23-24 mars 2001. Vid mötet fastställdes att medlemsstaterna bör påvisa en successiv minskning av det statliga stödet i förhållande till BNP senast år 2003.

Uppdraget

En särskild utredare skall närmare undersöka förutsättningarna för att skapa en gemensam nordisk uppfattning i de sjöfartspolitiska frågorna, enbart när det gäller de riktlinjer för statligt stöd till sjötransport som Europeiska kommissionen antog år 1997.

Arbetet bör inledas med kontakter och diskussioner med de nordiska länderna samt med övriga Östersjöländer. Kontakt bör också tas med Europeiska kommissionen med anledning av den uppföljning av riktlinjerna för statligt stöd som kommissionen aviserat i vitboken European transport policy for 2010: time to decide (COM(2001)370).

Den allmänna målsättningen för arbetet skall vara att nå fram till en gemensam uppfattning inom Norden när det gäller en gemensam sjöfartspolitik inom EU/EES-området beträffande statligt stöd till sjötransport. Inriktningen skall vara att minimera behovet av statligt stöd till denna sektor.

När det gäller passagerar- och färjetrafiken skall den svenska utgångspunkten för arbetet vara att sträva efter en inriktning av politiken som innebär att passagerar- och färjetrafiken, som i huvudsak bedrivs i konkurrens med annan europeisk trafik inom EU/EES-området, inte skall ges statligt stöd.

Uppdraget skall redovisas senast under år 2003.

(Näringsdepartementet)