Dir. 2006:32

Överklagande av de djurförsöksetiska

Kommittédirektiv

Överklagande av de djurförsöksetiska

nämndernas beslut

Dir.

2006:32

Beslut vid regeringssammanträde den 23 mars 2006

Sammanfattning av uppdraget

Utredaren skall överväga om organisationer som företräder

intressen som berörs av den djurförsöksetiska prövningen skall

ha rätt att överklaga de djurförsöksetiska nämndernas beslut.

Om utredaren föreslår att det skall införas en sådan klagorätt för

organisationer skall utredaren även bedöma om detta får kon-

sekvenser för nämndernas sammansättning. Om klagorätt för

organisationer föreslås skall utredaren vidare föreslå vilka be-

dömningskriterier som skall tillämpas för att avgöra vilka orga-

nisationer som skall få möjlighet att överklaga beslut fattade av

de djurförsöksetiska nämnderna. I detta sammanhang skall utre-

daren även lämna förslag på förfarandebestämmelser såsom

tidsfrister för överklagande.

Vidare skall utredaren överväga om instansordningen för

den djurförsöksetiska prövningen skall ändras och om en

självständig central djurförsöksetisk nämnd bör inrättas för

handläggning av överklaganden. Utredaren skall även bedöma

kostnader för såväl en ny instansordning för den djurförsöks-

etiska prövningen som för det nuvarande systemet med överkla-

gande till allmän förvaltningsdomstol. Utredaren skall även

lämna förslag på finansiering.

Utredaren skall redovisa konsekvenserna av införande av

klagorätt för organisationer i fråga om de djurförsöksetiska

nämndernas beslut samt av en omorganisering av instansord-

ningen för överklagande av sådana beslut. Vidare skall utreda-

ren lämna de förslag till författningsändringar som behövs för

2

att genomföra förslagen. Utredaren skall lämna förslag till för-

fattningsändringar och bedöma konsekvenser för införandet av

en överklagandemöjlighet även om utredaren inte anser att en

sådan bör införas.

Den djurförsöksetiska prövningen

Bestämmelser om användning av försöksdjur finns i djur-

skyddslagen (1988:534), djurskyddsförordningen (1988:539)

och i myndighetsföreskrifter. För att djur skall få användas i

djurförsök krävs att användningen godkänns av en djurför-

söksetisk nämnd innan användningen påbörjas. Vid prövningen

skall nämnden ta hänsyn till å ena sidan försökets betydelse och

å andra sidan lidandet för djuret. Nämnden får bifalla en ansö-

kan om djurförsök endast under förutsättning att användningen

kan anses vara angelägen från allmän synpunkt, att syftet inte

kan uppnås utan användning av djur, att så få djur som möjligt

används och att verksamheten utformas så att djuren inte utsätts

för större lidande än vad som är absolut nödvändigt.

De djurförsöksetiska nämnderna inrättades 1979. Genom den

nuvarande djurskyddslagen, som trädde i kraft 1988, förändra-

des formerna för nämndernas verksamhet och de fick egna sek-

retariat. Ramarna för de djurförsöksetiska nämndernas organisa-

tion finns i djurskyddsförordningen. Där framgår bl.a. att det i

varje nämnd skall ingå en ordförande och en eller flera vice ord-

förande samt lekmän, forskare och representanter för personal

som har hand om försöksdjur. Ordförande och vice ordförande

skall vara opartiska och företrädesvis lagfarna samt ha erfaren-

het av dömande verksamhet. Av övriga ledamöter skall hälften

vara lekmän. Bland lekmännen skall det finnas representanter

för djurskyddsorganisationer till ett antal som understiger hälf-

ten. Djurskyddsmyndigheten beslutar hur många djurförsöks-

etiska nämnder som det skall finnas, var dessa skall vara loka-

liserade och antalet ledamöter i nämnderna. Djurskyddsmyndig-

heten har vidare bemyndigats att meddela närmare föreskrifter

om nämndernas organisation och om prövningen av ärenden.

Djurskyddsmyndigheten utser också nämndernas ledamöter.

3

För närvarande finns det sammanlagt sju djurförsöksetiska

nämnder. Dessa är lokaliserade i Stockholm (två stycken),

Uppsala, Linköping, Malmö/Lund, Göteborg och Umeå. Varje

nämnd, utom Stockholm norra djurförsöksetiska nämnd, består

av en ordinarie och en vice ordförande samt tolv övriga leda-

möter. Av de övriga ledamöterna är sex forskare eller försöks-

djurspersonal och sex lekmän. Av lekmännen utses fyra perso-

ner efter förslag från kommuner där försöksdjursverksamhet

bedrivs och två personer efter förslag från djurskyddsorganisa-

tioner. Alla ordinarie ledamöter har suppleanter. Stockholm

norra djurförsöksetiska nämnd är sedan januari 2005 uppdelad i

två avdelningar och kommer sammanlagt att ha 26 ledamöter. I

varje avdelning är forskare och försöksdjurspersonal respektive

lekmän representerade på samma sätt som i övriga nämnder.

Av förordningen (2003:1125) med instruktion för Djur-

skyddsmyndigheten framgår att myndigheten är huvudman för

de djurförsöksetiska nämnderna. De djurförsöksetiska nämnder-

na är således organisatoriskt att betrakta som självständiga be-

slutsorgan som är knutna till värdmyndigheten Djurskyddsmyn-

digheten.

De djurförsöksetiska nämnderna prövar årligen omkring

1 700 ärenden om planerade djurförsök. De djurförsöksetiska

nämndernas beslut är sedan 1998 rättsligt bindande. Nämnderna

beslutar om att godkänna, godkänna med villkor eller avslå en

ansökan om att få göra djurförsök. I enlighet med den allmänna

överklagandebestämmelsen i 22 § förvaltningslagen (1986:223)

får en djurförsöksetisk nämnds beslut överklagas av den som

har ansökt om etiskt godkännande av djurförsök, om beslutet

har gått honom emot. Ett beslut överklagas hos allmän förvalt-

ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till

kammarrätten. Sedan 1998 har omkring 25 beslut överklagats

till länsrätten.

4

Etikprövning av forskning som avser människor

Parallellt med den djurförsöksetiska prövningen finns även en

organisation för etikprövning av forskning som avser männi-

skor. Etikprövningens organisation liknar på många sätt den

etiska prövningen av djurförsök men det finns även viktiga

skillnader.

Bestämmelser om etikprövningen finns i lagen (2003:460)

om etikprövning som avser människor och anslutande förord-

ningar, bl.a. förordningen (2003:615) om etikprövning av forsk-

ning som avser människor och förordningen (2003:616) med in-

struktion för regionala etikprövningsnämnder.

Etikprövning av forskning sker vid sex regionala nämnder,

där varje nämnd utgör en egen myndighet. De regionala

nämnderna är självständiga i sitt beslutsfattande. Varje nämnd

har sitt kansli förlagt till ett lärosäte och består av minst två

avdelningar. Varje avdelning består av en ordförande som skall

vara eller ha varit ordinarie domare, tio ledamöter med

vetenskaplig kompetens och fem ledamöter som företräder

allmänna intressen.

Centrala etikprövningsnämnden prövar överklagande av de

regionala etikprövningsnämndernas beslut samt avgör ärenden

som har överlämnats från de regionala nämnderna. Vidare ut-

övar nämnden tillsyn över efterlevnad av etikprövningslagen

och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Cen-

trala etikprövningsnämnden är en nämndmyndighet som består

av ordföranden och sex övriga ledamöter, varav fyra med veten-

skaplig kompetens och två som företräder allmänna intressen.

Om den regionala nämnden finner att forskningen ger upp-

hov till etiska frågor av ny och principiell karaktär bör nämnden

inhämta yttranden från Vetenskapsrådet och andra berörda

myndigheter. Om nämnden är oenig om utgången av etikpröv-

ningen och minst tre ledamöter begär det skall nämnden lämna

ärendet för avgörande till den centrala etikprövningsnämnden.

En regional nämnds beslut i ett ärende om etikprövning får

överklagas hos Centrala etikprövningsnämnden av forsknings-

huvudmannen, om den regionala nämnden har avgjort ärendet

och beslutet har gått huvudmannen emot. Andra beslut av en

5

regional nämnd i ärenden om etikprövning får inte överklagas.

Den centrala nämndens beslut i ärenden om etikprövning får

inte överklagas.

I september 2004 beslutade regeringen att tillkalla en sär-

skild utredare (dir. 2004:111 och 2005:67) med uppdrag att bl.a.

överväga om tillämpningsområdet för lagen (2003:460) om

etikprövning av forskning som avser människor bör utvidgas.

Utredaren hade vidare i uppdrag att se över och föreslå en lämp-

lig ordning för förordnande av ledamöter och ersättare till etik-

prövningsnämnderna. Uppdraget redovisades i september 2005

i betänkandet Etikprövningslagstiftningen – vissa ändringsför-

slag (SOU 2005:78).

Överklagande- och talerätt enligt miljöbalken

Organisationer som företräder särskilda intressen har på vissa

områden getts möjlighet att ingripa och föra talan i olika pro-

cesser. Ett exempel på detta är att miljöorganisationer har rätt

att överklaga domar och beslut om tillstånd, godkännande eller

dispens enligt miljöbalken (16 kap. 13 § miljöbalken). Rätten

att överklaga domar och beslut avser ideella föreningar som

enligt sina stadgar har till ändamål att tillvarata naturskydds-

eller miljöskyddsintressen. En sådan förening skall dessutom ha

bedrivit verksamhet i Sverige under minst tre år och ha lägst

2 000 medlemmar för att få överklaga domar och beslut. Över-

klagande från en ideell förening får dock inte gälla beslut som

rör försvaret.

I propositionen Miljöbalk (1997/98:45 del 1 s. 488) fram-

hölls att skälet till att ge miljöorganisationerna talerätt är att det

hos dessa finns ett starkt intresse och djupt engagemang i miljö-

frågor som skulle kunna tas till vara genom att organisationerna

tillerkändes talerätt. Regeringen bedömde vidare remissinstan-

sernas farhågor om risk för att miljöorganisationerna kommer

att processa i obstruerande syfte som överdrivna. I detta avseen-

de hänvisades till att miljöorganisationer i Norge och Danmark

har rätt att överklaga och att dessa endast i undantagsfall har

agerat på ett sätt som någon skulle kunna kalla missbruk.

6

Miljöbalkskommittén, som har haft i uppgift att utvärdera

tillämpningen av miljöbalken och att lämna förslag till nödvän-

diga reformer, har i juni 2005 lämnat sitt slutbetänkande Miljö-

balken; miljökvalitetsnormer, miljöorganisationerna i miljöpro-

cessen och avgifter (SOU 2005:59). I betänkandet har kommit-

tén redovisat erfarenheterna av miljöorganisationernas talerätt.

Utredaren har bl.a. funnit att miljöorganisationer kan spela en

viktig roll vid miljöprövningar genom att förmå prövningsmyn-

digheten och sökanden att fördjupa sina resonemang och moti-

vera sina ställningstaganden samt att bidra med sakkunskap.

Utredningsbehovet

Utveckling av den djurförsöksetiska prövningen

De djurförsöksetiska nämndernas verksamhet har successivt ut-

vecklats från att ha varit en försöksverksamhet på frivillig grund

till att vara en obligatorisk prövning i ett partssammansatt organ

som fattar bindande beslut. Den senaste större förändringen ge-

nomfördes 1998 och innebar att nämndernas beslut blev bindan-

de och möjliga att överklaga.

Regeringen bedömer att systemet med regionala nämnder är

ändamålsenligt då det ger förutsättningar för nära kontakt och

utbyte mellan å ena sidan nämnden och dess beredningsgrupper

och å andra sidan den som ansöker om etisk prövning av djur-

försök. De djurförsöksetiska nämnderna har till uppgift att göra

en ingående och allsidig bedömning av betydelsen av djurför-

sök och de etiska problem som kan uppkomma med anledning

av försöket. Det kan röra sig om svåra etiska avvägningar.

Nämndens sammansättning med företrädare för olika intressen

säkerställer att frågorna runt ett djurförsök belyses från olika

håll och den bidrar därigenom till att nämndens beslut blir väl

underbyggt och opartiskt. Sammansättningen har även betydel-

se för förtroendet för nämndernas verksamhet.

Regeringen har under de senaste åren stärkt den djurförsöks-

etiska prövningen, bl.a. genom kraftigt ökade resurser. Djur-

skyddsmyndighetens anslag för 2005 tillfördes 10 miljoner kro-

7

nor i syfte att stärka den djurförsöksetiska prövningen. I budget-

propositionen för 2006 föreslås, utöver den tidigare satsningen,

att ytterligare 5 miljoner kronor tillförs Djurskyddsmyndigheten

för att finansiera en heltidstjänst i varje nämnd för beredning av

nämndernas ärenden och visst utredningsarbete.

Regeringen beslutade vidare den 8 september 2005 att över-

lämna propositionen Etisk prövning av djurförsök m.m.

(2004/05:177) till riksdagen. I propositionen lämnas förslag

som syftar till att förtydliga och strama upp bestämmelserna om

djurförsök. Det föreslås bl.a. att begreppen djurförsök och för-

söksdjur definieras i djurskyddslagen och att de etiska bedöm-

ningsgrunder som de djurförsöksetiska nämnderna skall tilläm-

pa vid sin prövning skall tydliggöras. Regeringen anser dock att

det kan finnas utrymme för ytterligare förbättringar. Därför avi-

serades också i propositionen att en särskild utredning skall till-

sättas med uppgift att utreda möjligheterna för bl.a. djurskydds-

organisationer att överklaga en djurförsöksetisk nämnds beslut

samt att utreda instansordningen för ärenden om etisk prövning

av djurförsök.

Behov av översyn

Ett önskemål som i olika sammanhang har framförts är att djur-

skyddsorganisationer skall ha möjlighet att överklaga den djur-

försöksetiska nämndens beslut om godkännande av ett djurför-

sök och på så sätt kunna ta till vara djurskyddsintressen. Ofta

har det hänvisats till att motsvarande möjlighet för organisatio-

ner att överklaga finns på miljöområdet. Även på djurskydds-

området bör det undersökas om organisationers intresse och en-

gagemang för djurskydd bättre kan tas till vara.

En viktig skillnad mellan de djurförsöksetiska nämndernas

beslut och beslut inom miljöområdet är dock att djurskyddsin-

tresset är explicit representerat i nämnden, genom att två av

nämndens ledamöter utses efter förslag från djurskyddsorgani-

sationer. Detta innebär att företrädare för djurskyddsorganisa-

tioner deltar i beredningsarbete och i beslut fattade av nämnden.

Dessa ledamöter har således möjlighet att påverka beslutet och

att reservera sig mot det. På miljöområdet är inte miljöorganisa-

8

tionerna på samma sätt representerade i de beslutande organen.

Det kan trots detta vara av intresse att undersöka om organisa-

tioner vars intressen för närvarande är representerade i nämnden

liksom eventuellt organisationer vars intressen inte är represen-

terade i nämnden bör ges klagorätt.

Överklaganden av de djurförsöksetiska nämndernas beslut

prövas sedan 1998 av allmän förvaltningsdomstol. Organisatio-

nen av den etiska prövningen av forskning som avser människor

har i detta avseende en annan uppbyggnad. Överklaganden av

de regionala etikprövningsnämndernas beslut prövas av en cen-

tral nämnd. Denna nämnd består, liksom de regionala nämnder-

na, av forskare och representanter för allmänheten. Den centrala

nämnden prövar även ärenden där den regionala nämnden är

oenig eller där ett visst antal ledamöter i den regionala nämnden

begär det. I samband med en översyn av möjligheten att införa

en klagorätt för organisationer bör även frågan om vilken in-

stansordning som skall tillämpas inom den djurförsöksetiska

prövningen utredas.

Utgångspunkter

Forskning är en förutsättning för samhällsutvecklingen. Inom

flera forskningsområden är användningen av försöksdjur i dags-

läget nödvändig. Det är dock viktigt att försöksdjursanvänd-

ningen begränsas så mycket som möjligt och att djurskyddet vid

den användning som sker är starkt. Den djurförsöksetiska pröv-

ningen spelar i detta avseende en mycket viktig roll. Vid sidan

av andra faktorer är en tydlig djurförsöksetisk prövning viktig

för att ge forskningen stabila och förutsägbara förutsättningar

att verka. Målet för området forskningspolitik är att Sverige

skall vara en ledande forskningsnation där forskning bedrivs

med hög vetenskaplig kvalitet. Det är av stor vikt att slå vakt

om den forskning och utveckling som bedrivs i Sverige. För

svenskt näringsliv är investeringar i forskning helt avgörande

för internationell framgång.

En stor del av forskningen finansieras genom forsknings-

anslag som beviljas för en bestämd period. Detta gäller både na-

tionellt och internationellt forskningsstöd. Det är angeläget att

9

en eventuell utökad klagorätt och ändrad instansordning inom

den djurförsöksetiska prövningen inte allvarligt försvårar och

fördröjer forskning där djurförsök utgör en del av forsknings-

projektet eller finansieringen av sådan forskning.

Utredningsuppdraget

Klagorätt för organisationer

Utredaren skall överväga om rätten att överklaga de djurför-

söksetiska nämndernas beslut bör utvidgas till att avse organisa-

tioner som företräder intressen som berörs av den djurförsöks-

etiska prövningen. Det bör särskilt övervägas om organisationer

som företräder djurskyddet bör ges en sådan klagorätt. I uppdra-

get ingår dock också att överväga om det finns andra berörda

intresseorganisationer, t.ex. företrädare för olika patientgrupper

som bör ges en rätt att överklaga nämndernas beslut.

Om utredaren föreslår att organisationer skall få klagorätt,

skall utredaren lämna förslag på vilken typ av beslut som skall

kunna överklagas, förfarandebestämmelser för sådan klagorätt,

såsom tidsfrister för överklagande samt kriterier för vilka orga-

nisationer som skall ha rätt att överklaga. Mot bakgrund av att

de djurförsöksetiska nämnderna i dag är partssammansatta med

bl.a. representanter för organisationer som företräder djur-

skyddsintresset, ingår det också i uppdraget att bedöma om en

klagorätt för organisationer bör påverka de djurförsöksetiska

nämndernas sammansättning. Om utredaren föreslår att organi-

sationer som representerar intressen som inte är tydligt repre-

senterade i nämnden skall ges rätt att överklaga nämndens be-

slut, bör utredaren även bedöma om organisationerna skall ges

rätt att föra talan i nämnden. Det är angeläget att förslaget inne-

håller en analys av hur djurskyddsintresset och djurskyddsorga-

nisationernas engagemang bäst tas till vara inom den djurför-

söksetiska prövningen.

10

Instansordning för den djurförsöksetiska prövningen

Utredaren skall överväga om den nuvarande instansordningen

för överklaganden av de djurförsöksetiska nämndernas beslut

bör bibehållas eller om en organisation med en central parts-

sammansatt nämnd, efter modell av de humanetiska nämnderna,

bör införas.

Det är angeläget att den instans som överprövar de djurför-

söksetiska nämndernas beslut är opartisk och har den kompe-

tens som behövs. Om utredaren föreslår att det införs en central

nämnd, skall förslag även lämnas om nämndens sammansätt-

ning och om hur dess ledamöter skall utses. I uppdraget ingår

också att bedöma om en central nämnd bör handlägga andra

ärenden än överklaganden, t.ex. avgöra ärenden som har lyfts av

en regional djurförsöksetisk nämnd till den centrala nämnden.

Utredaren skall då även föreslå hur hanteringen av sådana ären-

den bör organiseras. De djurförsöksetiska nämnderna utgör i

dag en del av Djurskyddsmyndigheten. Om utredaren föreslår

att det skall införas en ny organisation för överklaganden av

nämndernas beslut, skall utredaren även bedöma om detta bör

påverka nämnderna organisatoriskt. Utredaren skall i detta sam-

manhang redovisa för- och nackdelar med en förändring som

innebär att de djurförsöksetiska nämnderna blir egna myndig-

heter.

Konsekvensbedömning

Utredaren skall utreda såväl positiva som negativa konsekven-

ser av ett införande av en rätt för organisationer om att överkla-

ga de djurförsöksetiska nämndernas beslut samt av en omorga-

nisering av instansordningen för överklagande av sådana beslut.

Utredaren skall vidare uppskatta om en utökad rätt att överklaga

beslut om djurförsök kan förväntas medföra ett stort antal pro-

cesser, hur en sådan rätt till överklagande kommer att påverka

tidsplaneringen av forskningsprojekt och vad det kan innebära

för möjligheterna att finansiera och genomföra sådana projekt.

Utredaren skall även göra en bedömning av hur de föreslagna

förändringarna påverkar förutsättningarna att, i ett internatio-

11

nellt perspektiv, genomföra forskning och utveckling som in-

volverar djurförsök i Sverige.

Utredaren skall också kostnadsberäkna samtliga förslag och

redovisa förslag till finansiering enligt gällande finansierings-

principer. När det gäller olika möjliga instansordningar skall ut-

redaren redovisa kostnader och förslag till finansiering av samt-

liga alternativ som har övervägts.

Förslag till författningsändringar

Utredaren skall lämna förslag till de författningsändringar som

behövs för att genomföra förslagen. Utredaren skall lämna för-

slag till författningsändringar och bedöma konsekvenser för in-

förandet av en överklagandemöjlighet även om utredaren inte

anser att en sådan bör införas.

Utredningsarbetet

Utredaren skall samråda med berörda forskningsråd och andra

berörda myndigheter, näringslivet och organisationer.

Utredaren skall ta del av de erfarenheter som finns inom

andra områden av organisationers möjlighet att överklaga olika

beslut, däribland miljöorganisationers möjlighet att överklaga

beslut m.m. enligt miljöbalken. Utredaren skall även ta del av

erfarenheten av att de djurförsöksetiska nämnderna sedan 1998

fattar bindande beslut som kan överklagas av den som beslutet

har gått emot.

Vidare skall utredaren ta hänsyn till relevant EG-lagstift-

ning.

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 3 september

2007.

(Jordbruksdepartementet)