Dir. 2007:151

Översyn av de särskilda bestämmelser som

Kommittédirektiv

Översyn av de särskilda bestämmelser som

gäller för lagöverträdare under 15 år

Dir.

2007:151

Beslut vid regeringssammanträde den 15 november 2007

Sammanfattning

En särskild utredare ska göra en översyn av de bestämmelser i

lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare (LUL) som avser brottsmisstänkta barn som inte

fyllt 15 år vid tidpunkten för den brottsliga gärningen

(brottsmisstänkta barn under 15 år). Översynens utgångspunkter

ska vara dels att regelverket ska ge uttryck för en allvarlig syn

från samhällets sida när det gäller brott som barn under 15 år

misstänks för, dels ett fortsatt fokus på den omsorg som barnet

behöver.

Utredaren ska

• analysera tillämpningen av de bestämmelser i LUL som

avser brottsmisstänkta barn under 15 år,

• lämna förslag som innebär att brott där den misstänkte är

under 15 år i högre utsträckning än i dag utreds av polis och

åklagare,

• undersöka om det i den brottsutredande verksamheten finns

ett behov av utvidgade möjligheter till användning av

straffprocessuella tvångsmedel mot brottsmisstänkta barn

under 15 år,

• lämna förslag som innebär att de brottsutredande

myndigheterna får befogenheter att med tvång drogtesta

barn under 15 år som misstänks vara narkotikapåverkade.

2

I uppdraget ingår att lämna de förslag till fullständiga

författningsändringar och andra förändringar som bedöms vara

befogade.

Uppdraget ska redovisas senast den 30 november 2008.

Bakgrund

Barn som är under 15 år är inte straffmyndiga. Någon

förundersökning ska därför inte inledas om den misstänkte inte

hade fyllt 15 år vid tidpunkten för den brottsliga gärningen. När

det fortsättningsvis talas om misstänkta under 15 år åsyftas barn

som var under 15 år vid brottet. Det är främst socialtjänsten

som har ett ansvar för att samhället vidtar lämpliga åtgärder i ett

sådant fall. Regler om att polis och åklagare i vissa fall ändå får

utreda brott när den misstänkte var under 15 år när brottet

begicks och de speciella regler som gäller vid en sådan

utredning finns i 31–38 §§ LUL. Enligt 31 § LUL får en

utredning om brottet inledas om

1.

en utredning kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av

socialtjänstens insatser med avseende på den unge,

2.

det behövs för att klarlägga om någon som har fyllt 15 år har tagit

del i brottet,

3.

det behövs för att efterforska gods som har åtkommits genom

brottet, eller

4.

det annars är av särskild vikt att en utredning äger rum.

Om barnet inte har fyllt 12 år, krävs det synnerliga skäl för

att inleda en utredning. Majoriteten av de utredningar som

genomförs inleds i syfte att kartlägga behovet av insatser från

socialtjänsten. En utredning med detta syfte får enligt

förarbetena till bestämmelsen aldrig genomföras mot

socialtjänstens önskan (prop. 1983/84:187 s. 18 och 32 f.).

En utredning enligt LUL skiljer sig från en brottsutredning

som rör en straffmyndig person (förundersökning) såväl till sitt

syfte som till sitt innehåll. En förundersökning ska, utöver att

utröna om brott har begåtts och vem som i så fall skäligen kan

misstänkas för brottet, också ge underlag för bedömningen om

det finns tillräckliga skäl för åtal. En förundersökning syftar

också till att bereda målet för en kommande huvudförhandling.

3

En utredning mot ett brottsmisstänkt barn under 15 år syftar

däremot framför allt till att klarlägga om brott har begåtts och

vem som har utfört den brottsliga gärningen. Utredningen

omfattar inte frågan om hur gärningen ska rubriceras eller

frågan om vilket uppsåt som kan läggas den unge till last.

Det finns begränsningar i möjligheterna att använda

straffprocessuella tvångsmedel mot misstänkta som inte fyllt 15

år vid brottstillfället. Vid utredning av brott, som den som inte

fyllt 15 år är misstänkt för, får bara de tvångsmedel användas

som är särskilt angivna, t.ex beslag, husrannsakan och

kroppsvisitation enligt bestämmelserna i 27 och 28 kap.

rättegångsbalken. Det ska finnas särskilda skäl för att nämnda

tvångsmedel alls ska få användas mot barn under 15 år. Barn

under 15 år kan också hämtas till förhör och kvarhållas efter

förhör men de kan inte anhållas eller häktas. Övervakning,

reseförbud, anmälningsskyldighet, förvarstagande av egendom

och kvarstad kan inte heller användas. Det är vidare inte möjligt

att använda hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning,

hemlig kameraövervakning och kroppsbesiktning mot barn

under 15 år (vid brott mot lagen [2000:1225] om straff för

smuggling kan dock ytlig kroppsbesiktning företas även mot

barn under 15 år).

I 2 kap.regeringsformen finns grundläggande regler för när

den enskilde medborgarens rättigheter får inskränkas, t.ex.

genom bestämmelser om straffprocessuella tvångsmedel.

Skyddet för den enskildes fri- och rättigheter i regeringsformen

är förstärkt genom de internationella instrument på området

som Sverige tillträtt. I detta sammanhang kan nämnas

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna från år 1950

jämte tilläggsprotokoll (Europakonventionen) som bl.a.

innehåller bestämmelser om skydd för den kroppsliga

integriteten. Även i FN:s konvention om barnets rättigheter

(barnkonventionen) finns bestämmelser om

rättssäkerhetsgarantier för barn vid brottsutredningar.

4

Behovet av utredning

De straffprocessuella regler som rör brottsmisstänkta ungdomar

som är 15 år eller äldre har varit föremål för reformer under

såväl 1990-talet som 2000-talet. De bestämmelser i LUL som

rör barn under 15 år har dock inte varit föremål för någon

samlad översyn sedan början av 1980-talet. Att det finns behov

av en sådan översyn har påtalats av såväl 2002 års

ungdomsbrottsutredning (SOU 2004:122) som 1998 års

utredning om handläggning av ungdomsmål (SOU 1999:108).

Det har bl.a. ansetts att lagstiftningen inte är tillräckligt tydlig

och att tillämpningen av bestämmelserna skiljer sig mellan

olika polismyndigheter. Det har också framförts att det behövs

tydligare regler för utredningens bedrivande när den misstänkte

är under 15 år (s.k. LUL-utredning), bl.a. i fråga om vilken

myndighet som ska avgöra om det finns behov av en utredning

och när en sådan ska anses vara inledd. Det finns därför behov

av att se över dessa regler i syfte att tydliggöra förutsättningarna

för att inleda en utredning mot ett brottsmisstänkt barn under 15

år och förfarandet i övrigt vid en sådan utredning.

Enligt gällande regler finns ingen presumtion för att brott

där den misstänkte är under 15 år ska utredas av polis och

åklagare. Initiativet till en sådan utredning kan komma från

socialtjänsten, polisen eller åklagaren. Av en nyligen

presenterad rapport från Brottsförebyggande rådet framgår att

det finns stora variationer mellan länen i fråga om i vilken

utsträckning allvarliga brott där den misstänkte är under 15 år

utreds (BRÅ-rapport 2007:16, Barn som begår brott, Polisens

hantering av misstänkta personer under 15 år). Det finns

exempel på att brottsmisstankar mot särskilt angivna barn inte

har lett till någon utredning trots att det har rört sig om mycket

allvarlig brottslighet med omfattande personskador som följd.

Att brott som begås av unga utreds är viktigt bl.a. ur ett

brottsofferperspektiv. Unga personers brottslighet riktar sig inte

sällan mot andra barn och ungdomar. Brottsoffer behöver ofta

kvalificerat stöd för att bearbeta reaktionerna efter brottet. Det

är då av central betydelse för brottsoffren att rättsväsendet tar

det inträffade på stort allvar och att en brottsanmälan leder till

5

åtgärder från samhällets sida. Det är mot den bakgrunden

angeläget att unga personers brottslighet i större utsträckning

utreds av polis och åklagare, i synnerhet om brottsligheten är av

allvarligt slag. Att ett brott utreds kan också öka brottsoffrets

möjligheter att få skadestånd eller brottsskadeersättning på

grund av brottet.

Även rättssäkerhetsskäl talar för att en utredning om brottet

kan vara befogad. Utredningen kan visa att barnet inte har

begått något brott. I de fall där barnet har begått en brottslig

handling kan det varken för barnets egen del eller från

samhällets synpunkt anses tillfredsställande att brottet inte leder

till någon åtgärd.

Brottslighet kan vara ett tecken på att barnet är i behov av

stöd. Möjligheterna att sätta in adekvata insatser för unga

lagöverträdare begränsas av att polisen inte alltid utreder brott

när den misstänkte är under 15 år. Om sådan utredning om

brottet saknas, kan det bli svårare att övertyga såväl barnet som

hans eller hennes föräldrar om brottets allvar och behovet av

åtgärder. Detta kan försvåra socialtjänstens arbete med att

lämna adekvat stöd och välja rätt behandlingsinsatser. Om fler

brott där den misstänkte är under 15 år utreds får socialtjänsten

bättre underlag för sina bedömningar, vilket kan bidra till ännu

effektivare insatser för barnet. En utredning kan också

underlätta kontakterna mellan socialtjänsten och barnet och

barnets föräldrar.

Det finns alltså flera omständigheter som talar för att brott

där den misstänkte är under 15 år oftare bör utredas. Ur ett

brottsofferperspektiv gäller detta inte minst vid misstanke om

våldsbrott och andra brott mot person. Vid misstankar om andra

allvarliga brott eller narkotikabrott oavsett svårighetsgrad eller

då ett barn är misstänkt för flera brott bör brotten utredas av

polis för att ge underlag för lämpliga insatser för barnet.

Härigenom ökar möjligheterna för ett effektivt arbete med att

förebygga fortsatt kriminalitet hos barn under 15 år. Det bör

emellertid beaktas att en polisutredning också kan innebära

oskäligt svåra påfrestningar för barnet. Omsorgen om barnets

bästa gör därmed att det bör finnas möjligheter att i

undantagsfall avstå från att utreda även allvarliga brott där den

6

misstänkte är under 15 år. Mot denna bakgrund bör

förutsättningarna för att inleda en utredning enligt LUL ses

över.

Det finns också ett behov av att se över frågan om

användandet av tvångsmedel gentemot barn under 15 år. Vid

bedömningen av tillåtligheten av ett visst tvångsmedel ska alltid

en avvägning göras att åtgärden inte går utöver det ändamål

som har föranlett den och att den står i rimlig proportion till vad

som står att vinna med den (den s.k. proportionalitetsprincipen).

Bestämmelserna om användande av tvångsmedel mot

brottsmisstänkta barn under 15 år innebär att endast vissa

straffprocessuella tvångsmedel får användas mot misstänkta i

den aktuella ålderskategorin. Enligt förarbetena till 36 § LUL

ska restriktivitet iakttas vid användningen av tvångsmedlen. Det

ska som regel finnas en misstanke om allvarlig eller omfattande

brottslighet (prop. 1983/84:187 s. 29).

En reglering som innebär att fler allvarliga brott som begås

av barn under 15 år ska utredas kan tänkas leda till ett ökat

behov av att kunna använda straffprocessuella tvångsmedel.

Dessutom förändras såväl brottsligheten som den teknik och de

metoder som används vid tvångsmedelsanvändning över tiden.

Det finns därför behov av att på nytt överväga vilka

tvångsmedel som inom ramen för ett utredningsförfarande ska

få användas mot barn under 15 år och under vilka

förutsättningar det ska få ske.

Även de övriga bestämmelser i LUL som avser barn under

15 år bör ses över.

Uppdraget

Utredaren ska göra en översyn av de bestämmelser i LUL som

avser brottsmisstänkta barn under 15 år. Utredaren ska göra sina

överväganden mot bakgrund av tillgängliga rapporter och

studier av reglernas tillämpning (bl.a. Brå-rapport 2007:16) och

därutöver utföra den ytterligare kartläggning som kan behövas.

En utgångspunkt för utredningsarbetet ska vara att

regelsystemet tydligt ska ge uttryck för en allvarlig syn från

samhället när det gäller brott som barn under 15 år misstänks

7

för. Fler brott, i första hand allvarliga sådana, där den

misstänkte är under 15 år ska utredas. Brottsofferperspektivet

ska beaktas. Samtidigt ska omsorgen om barnet ha en

framträdande plats i utredarens överväganden. Reglerna om

förutsättningarna för att inleda en undersökning enligt LUL och

förfarandet i övrigt vid en sådan utredning ska vara utformade

på ett sätt som säkerställer en enhetlig tillämpning i landet.

Reglerna ska också säkerställa att utredningar av brott som

begås av barn under 15 år sker snabbt och med höga krav på

rättssäkerheten. Utredaren ska noga överväga lämnade förslags

förenlighet med de internationella instrument på området som

Sverige tillträtt, bl.a. barnkonventionen.

Utredaren ska särskilt beakta följande.

Fler brott ska utredas

Utredaren ska överväga under vilka förutsättningar polis och

åklagare ska utreda brott där den misstänkte är under 15 år. I

uppdraget ingår emellertid inte att överväga en ändrad

straffbarhetsålder. Utredarens utgångspunkt ska vara att fler

brott där den misstänkte är under 15 ska utredas. I första hand

ska detta gälla allvarliga brott (t.ex. rån och grov misshandel)

som begås av barn som är nära straffbarhetsåldern; inriktningen

ska i den delen vara att sådana brott regelmässigt ska utredas.

Liksom tidigare bör brott som med hänsyn till sin karaktär gör

det sannolikt att barnet har behov av hjälpinsatser, t.ex.

narkotikabrott, utredas. Men utredaren ska även överväga

behovet av att i ökad omfattning utreda dels brott av inte alltför

allvarligt slag som begås av mycket brottsaktiva barn i närheten

av straffbarhetsåldern, dels mycket allvarliga brott som begås

av mycket unga personer. Utredaren ska i detta sammanhang

analysera under vilka omständigheter som man bör göra en

utredning enligt LUL och när man ska kunna låta bli. Utredaren

ska också analysera vilken betydelse som faktorer som brottets

straffvärde, brottets karaktär, misstankens styrka, den tid som

har förflutit sedan brottet begicks samt den misstänktes ålder

och mognad bör tillmätas när man beslutar om en utredning ska

göras.

8

Utredaren ska överväga om det finns behov av att förändra

samrådsförfarandet mellan de berörda myndigheterna

(socialtjänsten, polis och åklagare) inför ett beslut om att inleda

en utredning enligt LUL samt vem som bör avgöra frågan om

en utredning ska inledas eller inte. Utredaren ska också

överväga vilken omfattning och inriktning brottsutredningen

bör ha. I detta ingår att överväga vilka omständigheter som ska

vara avgörande för hur ingående polisens utredning bör vara i

det enskilda fallet.

Utredaren ska beakta socialtjänstens ansvar för samhällets

insatser för barn som riskerar att utvecklas ogynnsamt.

Utgångspunkten ska vara att ett beslut om utredning enligt LUL

inte heller fortsättningsvis ska inverka på socialtjänstens

skyldighet att utreda och ta ställning till vilka insatser från

socialtjänsten som behöver sättas in. Utredaren ska klargöra hur

lagda förslag påverkar socialtjänstens arbete för dessa barn.

Förslagen bör vidare utformas på ett sådant sätt att de inte

inverkar negativt på socialtjänstens möjligheter att sörja för att

barnet får de insatser som han eller hon är i behov av. De

uppgifter som polis och åklagare får tillgång till vid en LUL-

utredning bör även fortsättningsvis endast få användas i det

aktuella ärendet och för socialtjänstens ändamål.

De brottsbekämpande myndigheternas behov av att använda

tvångsmedel

Utredaren ska undersöka om det finns behov av att öka

möjligheterna att använda straffprocessuella tvångsmedel mot

brottsmisstänkta barn under 15 år och, i så fall, om behovet

uppväger det integritetsintrång en sådan utökad möjlighet kan

innebära för dessa barn. I uppdraget ingår bl.a. att överväga

• vilka tvångsmedel som bör kunna få riktas mot

brottsmisstänkta barn under 15 år,

• i vilken utsträckning bestämmelser om tvångsmedel

i specialstraffrätten eller annan lagstiftning bör

kunna tillämpas mot brottsmisstänkta barn under 15

år, och

9

• om de särskilda förutsättningarna för användning av

tvångsmedel i 36 § LUL är lämpligt utformade.

Att kroppsbesiktning inte är tillåtet mot personer som inte

har fyllt 15 år medför att polis och åklagare inte tvångsvis kan

drogtesta barn under 15 år som misstänks för narkotikabrott. Ju

bättre möjligheter samhället har att ingripa tidigt mot

drogmissbruk desto större blir möjligheterna att förhindra att

unga utvecklar ett kriminellt beteende. Numera finns dessutom

betydligt enklare och mindre integritetskränkande metoder än

tidigare för att undersöka spår av narkotika. Bland annat finns

möjligheter att analysera spår av narkotika genom enkla prov av

den svett som finns på huden. Provtagning sker genom att

huden torkas med ett strykfilter. Det finns också metoder för att

spåra narkotika i prov av hår och saliv. En utgångspunkt för

utredarens uppdrag ska därför vara att de brottsbekämpande

myndigheterna ska ges möjlighet att i viss utsträckning

tvångsvis drogtesta barn under 15 år som misstänks vara

narkotikapåverkade. Utredaren ska särskilt överväga vem som

ska fatta beslut om sådana tester.

I utredarens uppdrag ingår vidare att överväga om

kroppsbesiktning även i andra fall ska tillåtas mot

brottsmisstänkta barn i denna ålderskategori. Ett exempel är

provtagning för DNA-analys för att underlätta identifiering vid

utredning av brott av viss beskaffenhet.

I uppdraget ingår inte att överväga möjligheten att tillämpa

anhållande, häktning, övervakning, reseförbud eller

anmälningsskyldighet på barn under 15 år.

Övriga frågor

Utredaren ska överväga vilken myndighet som lämpligen bör

ansvara för och leda utredningar enligt LUL. Bland annat

rättssäkerhetsaspekter kan tala för att åklagare bör ha det

ansvaret, i vart fall vid utredningar som avser allvarligare brott.

Det förhållandet att utredningen inte är inriktad på lagföring kan

emellertid tala i en annan riktning.

10

Utredaren ska lämna ett fullständigt förslag om förfarandet

vid en utredning enligt LUL mot brottsmisstänkta barn under 15

år.

Uppdragets genomförande

I uppdraget ingår att lämna förslag till fullständiga

författningsändringar och andra förändringar som bedöms

befogade. Utredaren ska analysera och redovisa de

konsekvenser för barn, såväl misstänkta gärningsmän som

brottsoffer, som förslagen kan komma att medföra. Eventuella

skillnader i konsekvenser för flickor och pojkar ska, om det inte

finns särskilda skäl mot detta, analyseras och redovisas. Även

konsekvenser för vuxna brottsoffer ska redovisas. Utredaren ska

vidare redovisa vilka ekonomiska konsekvenser förslagen kan

komma att medföra. Om förslagen innebär merkostnader för det

allmänna, ska utredaren lämna förslag på hur dessa ska

finansieras.

Utredaren ska redovisa gällande rätt och eventuellt pågående

lagstiftningsarbete i länder som utredaren bedömer vara av

intresse och i övrigt göra de internationella jämförelser som

anses befogade.

Utredaren ska samråda med Rikspolisstyrelsen,

Åklagarmyndigheten, Socialstyrelsen, Brottsförebyggande

rådet, Brottsoffermyndigheten, Barnombudsmannen, Sveriges

Kommuner och Landsting, Rättsmedicinalverket och andra

berörda myndigheter och intressenter. Utredaren ska också

samråda med den i prop. 2006/07:129 aviserade utredningen om

en översyn av bestämmelserna om skydd och stöd för barn och

unga i socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga.

Uppdraget ska redovisas senast den 30 november 2008.

(Justitiedepartementet)