Dir. 2007:172

Översyn av mottagandet av asylsökande

Kommittédirektiv

Översyn av mottagandet av asylsökande

Dir.

2007:172

Beslut vid regeringssammanträde den 13 december 2007

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare ges i uppdrag att se över mottagandet av

asylsökande och vid behov föreslå författningsändringar.

Utgångspunkten för översynen är att mottagandet ska vara

utformat så att det bidrar till en rättssäker, effektiv och human

asylprocess med kort handläggningstid, främja de asylsökandes

möjligheter till sysselsättning och egenförsörjning såväl under

tiden asylansökan prövas som vid ett beviljande av

uppehållstillstånd samt vara utformat på ett sätt som möjliggör

ett snabbt återvändande efter lagakraftvunnet avvisnings- eller

utvisningsbeslut med så korta vistelsetider i asylsystemet som

möjligt.

Utredaren ska utreda och lämna förslag inom bl.a. följande

områden

• boendet

• den organiserade sysselsättningen

• samverkan mellan Migrationsverket och kommuner,

ideella organisationer och andra relevanta aktörer

• bosättning och återvändande

• det ekonomiska biståndet

• asylsökande med särskilda behov

• den statliga ersättningen till kommuner och landsting

• mottagningsvillkoren för personer med tidsbegränsade

uppehållstillstånd

Uppdraget ska redovisas senast den 27 februari 2009.

2

Bakgrund

Mottagande av asylsökande

Migrationsverkets huvudansvar för mottagande av asylsökande

framgår av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande

m.fl. (LMA) som trädde i kraft den 1

juli

1994 (prop.

Mottagandet av asylsökande ska vara humant och värdigt.

Särskild hänsyn ska tas till den enskildes behov. Barn och

ungdomar ska särskilt uppmärksammas inom mottagandet.

Verksamheten ska utföras som en del av en rättssäker, effektiv

och human asylprocess med korta handläggningstider och med

en väl fungerande ordning för bosättning respektive

återvändande. Insatserna inom mottagandet ska främja de

asylsökandes framtid såväl om de beviljas uppehållstillstånd

som vid ett eventuellt återvändande.

Av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. framgår att

Migrationsverket ska ordna lämpligt boende för asylsökande

och för utlänningar med behov av tillfälligt skydd som inte kan

ordna boendet själva, pröva frågan om ekonomiskt bistånd samt

erbjuda sysselsättning. En asylsökande omfattas av lagen från

det att ansökan om asyl har lämnats in till dess att personen

tagits emot i en kommun efter att uppehållstillstånd beviljats

alternativt lämnat landet i det fall ett avslagsbeslut meddelats.

Lagen gäller inte för personer som håller sig undan

verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut.

Kommuner och landsting ansvarar för vissa insatser inom

mottagandet av asylsökande. Detta ansvar är främst reglerat i

andra författningar än lagen om mottagandet av asylsökande

m.fl. eller i annan form. Exempelvis ansvarar kommunen för

förskola, skola och skolbarnsomsorg enligt förordningen

(2001:976) om utbildning, förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg till asylsökande barn m.fl. samt för vissa

insatser enligt socialtjänstlagen (2001:453). Landstingen

ansvarar för hälso- och sjukvård för asylsökande m.fl. vilket är

reglerat i en särskild överenskommelse mellan staten och

Landstingsförbundet, numera Sveriges Kommuner och

3

Landsting. Det statliga huvudansvaret för mottagande av

asylsökande innebär ett övergripande ekonomiskt ansvar

gentemot kommuner och landsting. Utöver myndigheternas

uppgifter kan även ideella organisationer bidra med insatser

inom mottagandet.

Lagen om mottagande av asylsökande m.fl. omfattar

förutom asylsökande även vissa andra grupper av utlänningar.

Socialnämnden i vistelsekommunen ska enligt lagen lämna

bistånd till utlänningar som har ansökt om uppehållstillstånd i

Sverige och av särskilda skäl har medgetts rätt att vistas här

medan ansökan prövas.

Förändringar i mottagandet av asylsökande

Det är nu mer än 13 år sedan lagen om mottagande av

asylsökande m.fl. trädde i kraft och mottagandet har i flera

avseenden förändrats sedan dess. Det av Migrationsverket

ordnade boendet för asylsökande var vid tidpunkten för lagens

ikraftträdande samlat exempelvis i f.d. sjukhus,

militärförläggningar och liknande institutioner eller i lägenheter

inom ett geografiskt avgränsat område, s.k. förläggningsboende.

Migrationsverket erbjöd då ett relativt omfattande socialt stöd

till de asylsökande på förläggningarna och särskild kompetens

fanns för arbete med de utmaningar som själva asylsituationen

medför. Migrationsverket erbjöd såväl barn och ungdomar som

vuxna olika slags fritidsaktiviteter. På förläggningarna fanns

även s.k. förläggningssjukvård som i de flesta fall innebar att

sjukvårdspersonal fanns tillgänglig på boendet under normal

kontorstid och en läkare några timmar i veckan. År 1996 fördes

huvudmannaskapet för hälso- och sjukvård samt tandvård för

asylsökande över från staten till landstingen. Den tidigare

förläggningssjukvården avvecklades därmed.

Tidigare anordnade Migrationsverket i anslutning till

förläggningarna en form av organiserad barnverksamhet som

närmast kunde liknas vid öppen förskola. Efter samråd med

kommunen kunde Migrationsverket även ansvara för

undervisning i skapande verksamhet och idrott för barn i

grundskoleåldern. Migrationsverkets roll när det gäller

4

pedagogisk verksamhet för barn upphörde den 1 januari 2002

då förordningen (2001:976) om utbildning, förskoleverksamhet

och skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl. trädde i kraft.

Asylsökande barn har enligt förordningen tillgång till utbildning

m.m. på i princip samma villkor som barn bosatta i Sverige.

Den 1 juli 2006 trädde också ändringar i lagen om mottagande

av asylsökande m.fl. i kraft vilka innebär att kommunerna har

tog över ansvaret från Migrationsverket när det gäller boende

för ensamkommande barn (prop. 2005/06:46,

I dag är Migrationsverkets boenden för asylsökande ofta

utspridda mellan olika bostadsområden i kommunerna och

anordnas i huvudsak i form av självhushåll i lägenheter. Knappt

hälften av de asylsökande väljer ett boende som anvisats av

Migrationsverket. Övriga bor hos t.ex. släkt och vänner i s.k.

eget boende. Det egna boendet för asylsökande har debatterats

och kritik framförts bl.a. för att bosättning sker i

vistelsekommunerna.

Utvecklingen av boendet för de asylsökande har förändrat

Migrationsverkets förutsättningar att kunna erbjuda olika

former av socialt stöd, service och fritidsaktiviteter. Vidare har

kommunerna fått ett ökat ansvar för barnens skolgång vilket

bl.a. innebär att asylsökande barn vid behov har möjlighet till

stöd och hjälp från bl.a. skolpsykolog, kurator och

skolhälsovårdens personal. Den direkta kontakten mellan

asylsökande och Migrationsverkets personal är mindre

omfattande i dag jämfört med den tid när asylsökandes boende

var koncentrerat till s.k. förläggningar.

Återvändande efter ett avvisnings- eller utvisningsbeslut

Migrationsverket och polisen har olika roller i arbetet med att

verkställa avvisnings- eller utvisningsbeslut. Huvudansvaret för

att verkställa beslut om avvisning och utvisning flyttades år

1999 från polisen till Migrationsverket (prop. 1997/98:173

bet.1998/99:SfU4, rskr.1998/99:28). Polisen ska verkställa

avvisnings- och utvisningsbeslut i de ärenden som

Migrationsverket lämnar över enligt 12 kap. 14 § tredje stycket

5

utlänningslagen (2005:716) och verkställer också en

polismyndighets avvisningsbeslut, allmän domstols dom eller

beslut om utvisning på grund av brott.

Behov av utredning

Mot bakgrund av de förändringar som ägt rum sedan lagen om

mottagande av asylsökande m.fl. trädde i kraft finns anledning

att se över mottagandet utifrån de förhållanden som nu råder

och de förändringar som kan förutses framöver. I det följande

lämnas en redogörelse för några delar i mottagandet som

särskilt behöver uppmärksammas.

Ett mottagande inriktat på sysselsättning och egenförsörjning

Asylsökande har i dag möjlighet till ett boende som

Migrationsverket anvisar, s.k. anläggningsboende, eller att

ordna boendet på egen hand, s.k. eget boende. Erfarenheterna

av det egna boendet har för många asylsökande varit positiva

och bidragit till en större möjlighet att leva ett normalt liv. Det

egna boende har också medfört vissa sociala problem, såsom

trångboddhet och utsatthet på bostadsmarknaden. Barn är i detta

sammanhang särskilt utsatta (Etablering i Sverige – möjligheter

och ansvar för individ och samhälle SOU 2003:75). I samma

betänkande konstaterades även att introduktionsverksamheten

inom ramen för det kommunala flyktingmottagandet för dem

som beviljats uppehållstillstånd i vissa fall försvårats eller

förlängts samt att de som bor i eget boende kan ha större

svårigheter att delta i den organiserade sysselsättningen än de

som bor i anläggningsboende. Vidare konstaterade

verkställighetsutredningen i betänkandet Verkställighet vid

oklar identitet m.m. (SOU 2003:25) att Migrationsverket har

svårare att komma i kontakt med asylsökande i eget boende än

de som bor på anläggning, något som kan försvåra

Migrationsverkets myndighetsutövande uppgifter.

Det finns mot den nu angivna bakgrunden behov av att se

över asylsökandes boendesituation i syfte att öka möjligheterna

till sysselsättning och egenförsörjning samt för att stärka

6

förutsättningarna för en effektiv och human asylprocess.

Asylsökandes boende ska också ses över i syfte att skapa

incitament för den enskilde att bosätta sig i regioner med goda

förutsättningar för bostäder, arbete och utbildning.

Alla asylsökande ska erbjudas att delta i den organiserade

sysselsättningen i lämplig form. Verksamheten består främst av

svenskundervisning som i regel bedrivs av privata aktörer. För

närvarande är deltagandet i den organiserade sysselsättningen

lågt, framför allt bland asylsökande som bor i

storstadsregionerna. Det är angeläget att de asylsökande har

sysselsättning under tiden asylansökningarna prövas. Enligt

nuvarande mål ska den organiserade sysselsättningen vara

meningsfull och till nytta för den asylsökande såväl vid ett

eventuellt beviljande av uppehållstillstånd som vid ett eventuellt

återvändande. Detta övergripande mål ska även fortsättningsvis

gälla. Den organiserade sysselsättningen saknar dock tydliga

riktlinjer avseende omfattning och innehåll. Det finns därmed

anledning att kartlägga och analysera den organiserade

sysselsättningen samt formulera tydliga mål för verksamheten.

Särskild uppmärksamhet ska ägnas insatser inom den

organiserade sysselsättningen som kan öka möjligheterna till

egenförsörjning, exempelvis svenskundervisning och praktik. I

detta sammanhang ska den enskildes särskilda behov, t.ex. på

grund av funktionshinder eller ålder, uppmärksammas. Det är

vidare väsentligt att asylsökande tidigt och kontinuerligt får

samhällsinformation eftersom det underlättar kontakten med

samhället och möjliggör för den enskilde att fatta beslut om

bland annat boendet. Behovet av samhällsinformation ska

därför särskilt uppmärksammas. Det finns även ett behov av att

överväga om det är effektivt att anpassa den organiserade

sysselsättningen efter asylärendets gång, på så sätt att hänsyn

tas till de olika förutsättningar som finns under den initiala

fasen och under ärendets gång samt efter ett lagakraftvunnet

beslut, och bland annat överväga om det medverkar till att

återvändandet, i de fall uppehållstillstånd inte beviljas, kan

effektiviseras.

När asylsökande bodde inom ett avgränsat geografiskt

område genomfördes en stor del av den organiserade

7

sysselsättningen inom förläggningsområdet. Mot bakgrund av

att en ökande andel asylsökande väljer eget boende finns det

således anledning att se över hur den organiserade

sysselsättningen kan anpassas så att den bli så konstruktiv som

möjligt, såväl ur ett innehållsmässigt perspektiv som ur ett

deltagandeperspektiv. I takt med att boendet har blivit mer

utspritt har Migrationsverkets förutsättningar att erbjuda

organiserad sysselsättning förändrats och den direkta kontakten

mellan asylsökande och Migrationsverkets personal är mindre

omfattande. Den organiserade sysselsättningen har också

anpassats till det förhållande att mottagandet även inkluderar

asylsökande vars asylansökan ska prövas av ett annat EU-land,

personer som omedelbart ska avvisas eller utvisas samt

utlänningar med lagakraftvunna avvisnings- eller

utvisningsbeslut.

I majoriteten av landets kommuner finns redan ett

väletablerat mottagande av nyanlända personer som beviljats

uppehållstillstånd. Kommunerna har bl.a. en skyldighet att

tillhandahålla svenskundervisning för invandrare (sfi) för dem

som saknar grundläggande kunskaper i det svenska språket.

Kommunernas erfarenheter av att ta emot nyanlända som

beviljats uppehållstillstånd och erbjuda dem en ändamålsenlig

introduktion i det svenska samhället bör i högre utsträckning än

hittills tas tillvara i mottagandet av asylsökande. En samordning

bör därför ske av insatserna för asylsökande respektive

nyanlända som beviljats uppehållstillstånd. Exempelvis bör

svenskundervisning och kartläggning av tidigare studie- och

arbetslivserfarenheter genomföras på ett sätt som innebär att

dessa erfarenheter kan användas efter att ett uppehållstillstånd

har beviljats. En ökad samordning mellan Migrationsverket och

kommunerna kan även bidra till att öka möjligheten till

sysselsättning och underlätta för den enskilde att etablera lokala

kontakter. Migrationsverkets samverkan med andra relevanta

aktörer bör också övervägas. Särskild uppmärksamhet ska

ägnas samverkan med Arbetsförmedlingen.

Det statliga huvudansvaret för mottagande av asylsökande

innebär ett övergripande ekonomiskt ansvar gentemot

kommuner och landsting. Utöver myndigheternas uppgifter kan

8

även ideella organisationer bidra med insatser inom

mottagandet. Ideella organisationers deltagande i mottagandet

är värdefullt och medverkar till att höja kvaliteten i

mottagandet. Det finns därmed behov av att analysera

möjligheterna att tillvarata, bredda och fördjupa de ideella

organisationernas engagemang inom mottagandet samt

analysera hur staten kan stimulera och medverka till att dessa

organisationer i större omfattning än i dag kan spela en aktiv

roll i mottagandet av asylsökande.

Ekonomiskt bistånd

En utlänning som omfattas av lagen om mottagande av

asylsökande m.fl. och som saknar egna medel har rätt till

bistånd för sin dagliga livsföring. De flesta asylsökande beviljas

ekonomiskt bistånd i form av dagersättning. Det ekonomiska

biståndet ska understödja en effektiv, human och tydlig

asylprocess samt vara utformat i enlighet med de övergripande

utgångspunkterna för översynen. Möjligheten att tidsbegränsa

beslut om ekonomiskt bistånd bör analyseras liksom frågan om

möjligheten att differentiera ersättningen till asylsökande kan

bidra till att skapa incitament som stödjer asylprocessen.

Därutöver bör bestämmelsen i lagen om mottagande av

asylsökande m.fl. om att en utlänning utan egna medel, oavsett

ålder, har rätt till bistånd analyseras. En utgångspunkt är att vid

prövningen av ersättning till ett barn bör föräldrarnas

ekonomiska villkor beaktas. Därutöver finns det behov av att, i

relevanta delar, beakta de förslag som Delegationen för åtgärder

mot felaktiga utbetalningar från trygghetssystemen, FUT-

delegationen, (Fi 2005:03) har lämnat i rapporten Varför blir

det fel? Orsaker till felaktiga utbetalningar från

trygghetssystemen, rapport 5, maj 2007.

Nivåerna för dagersättningen har varit oförändrade sedan år

1994. Migrationsverket har bl.a. i en skrivelse till regeringen

den 7 november 2005 (dnr UD2005/62031/MAP)

uppmärksammat behovet av översyn av dagersättningen m.m.

Verket har i samma skrivelse även uppmärksammat ett behov

av att se över lagens olika grunder för att sätta ned

9

dagersättningen i syfte att tydliggöra vilken nedsättningsgrund

som har företräde. Ersättningsnivåerna samt

nedsättningsgrunderna bör mot bakgrund av detta ses över.

Utgångspunkter för översynen är att prioriteringar som görs

inom det ekonomiska biståndet ska stödja en effektiv, human

och tydlig asylprocess. Vidare ska biståndet vara

kostnadseffektivt och rådande ekonomiska ramar beaktas. I

samband med översynen av det ekonomiska biståndet till

asylsökande bör även nivåerna för asylsökandes vårdavgifter

ses över. Dessa regleras i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

samt i förordningen (1994:362) om vårdavgifter m.m. för vissa

utlänningar.

Särskilda behov och socialt stöd

Migrationsverket har i den tidigare nämnda skrivelsen även

anfört att det finns oklarheter beträffande olika huvudmäns

ansvar och skyldigheter samt att förhållandet mellan lagen om

mottagande av asylsökande m.fl. och bl.a. socialtjänstlagen

(2001:453) bör ses över. Det finns i detta sammanhang

anledning att kartlägga vilka insatser Migrationsverket,

kommuner och landsting genomför för asylsökande med

särskilda behov samt att överväga förändringar och

preciseringar av Migrationsverkets uppdrag.

Ansvarsfördelningen för personer som är i behov av eftervård

som inte kan anstå efter avslutad medicinsk behandling ska

särskilt uppmärksammas. Vidare finns det behov av att utreda

Migrationsverkets uppdrag att erbjuda logi som är anpassat till

den enskildes behov t.ex. på grund av funktionshinder, ålder

eller ett vårdbehov samt hur uppdraget kan förtydligas.

Migrationsverket har också i ovan nämnda skrivelse framfört

till regeringen att det finns behov av att bedöma omfattning och

innehåll i det sociala stöd som verket ska ge till asylsökande.

Det finns därför anledning att kartlägga och analysera vilket

ansvar Migrationsverket har och bör ha för olika sociala insatser

för asylsökande i förhållande till andra myndigheter och

vistelsekommunerna.

10

Statlig ersättning till kommuner och landsting

Staten har kostnadsansvaret för mottagandet av asylsökande.

Kommuner och landsting ansvarar för vissa insatser inom

mottagandet. I syfte att skapa en effektiv administration lämnas

den statliga ersättningen i huvudsak genom schabloner för vissa

insatser. En enskild insats kan därmed innebära lägre eller

högre utgifter än nivån på schablonen. Ersättning lämnas i vissa

fall efter särskilt ansökningsförfarande. Vissa ersättningsbeslut

kan överklagas av berörd kommun eller berört landsting.

Ersättningsbeslut kan i vissa fall överklagas till allmän

förvaltningsdomstol och i vissa fall till regeringen. Den

nuvarande ordningen för hur ersättning lämnas bör ses över i

syfte att effektivisera och förenkla systemet för hur staten

ersätter kommuner och landsting. Det kan även finnas behov att

se över nuvarande ordning för hur ersättningsbeslut överklagas.

En utgångspunkt är att beslut som har meddelats av

förvaltningsmyndighet ska överklagas till domstol.

Mottagningsvillkoren för personer med tidsbegränsade

uppehållstillstånd

En asylsökande som beviljas uppehållstillstånd i Sverige

beviljas i allmänhet ett permanent uppehållstillstånd. I vissa

situationer tidsbegränsas uppehållstillståndet. När ett

tidsbegränsat uppehållstillstånd löper ut och utlänningen väljer

att åter ansöka om ett uppehållstillstånd prövas ansökan om

uppehållstillstånd enligt 5 kap.1 eller 2 §utlänningslagen

(2005:716). Utlänningen omfattas då återigen av lagen om

mottagandet av asylsökande m.fl. och den sökande

återregistreras i mottagandesystemet. Personen kan då ha ett

eget bostadskontrakt och beviljats ett hemutrustningslån. Om

utlänningen däremot sedan tidigare har ett lagakraftvunnet

avvisningsbeslut som inte upphävts prövas en ansökan om

uppehållstillstånd i stället som ett ärende om hinder mot

verkställighet enligt 12 kap. 18 eller 19 § UtlL. Utlänningen

omfattas då inte av lagen om mottagande av asylsökande m.fl.

utan det är kommunen där personen vistas som enligt

socialtjänstlagen har det yttersta ansvaret för att personen får

11

det stöd och den hjälp som han eller hon behöver.

Kommunernas eventuella kostnader för detta ersätts inte enligt

förordningen (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande

m.fl.

Det finns ett behov av att se över de villkor som gäller för

den enskilde såväl under den tid det tidsbegränsade

uppehållstillståndet gäller som under den tid ansökan om nytt

uppehållstillstånd prövas. De regler som gäller för personer med

uppehållsrätt och som har omfattats av lagen om mottagandet

av asylsökande m.fl. bör också ses över.

Bosättning eller återvändande

Enligt lagen om mottagandet av asylsökande m.fl. har personer

boende i anläggningsboende rätt till bistånd även efter att de har

beviljats uppehållstillstånd, om de inte anvisats eller kunnat

utnyttja en anvisad plats i en kommun. Personer som ordnat

boende på egen hand under tiden asylansökan prövats har rätt

till ersättning under en månad efter det att uppehållstillstånd

beviljats. Därefter omfattas inte längre personen av lagen om

mottagande av asylsökande m.fl. och ansvaret övergår till

kommunen där personen vistas. Det är angeläget att den som

beviljas uppehållstillstånd har givits nödvändiga förutsättningar

och incitament för att kunna tillgodogöra sig introduktionen och

snabbt kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Det bör därför

utredas vilka förändringar inom mottagandet som kan bidra till

att bosättning sker där det finns förutsättningar för en

ändamålsenlig introduktion och möjlighet till egenförsörjning. I

detta sammanhang ska bland annat behovet av ökade

informationsinsatser om tillgång till bostäder, arbete och

utbildning på olika orter och effekterna av sådana insatser

analyseras med utgångspunkt från de uppdrag olika

myndigheter har att lämna sådan information.

De som inte beviljas uppehållstillstånd förväntas acceptera

ett sådant beslut och lämna landet. När så inte sker riskeras i

förlängningen trovärdigheten och hållbarheten i asylsystemet.

Tiden från ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut

till utresa kan vara lång. Nuvarande ordning för mottagandet av

12

asylsökande bör därför ses över i syfte att stärka förutsättningar

för ett snabbt återvändande efter lagakraftvunnet avvisnings-

eller utvisningsbeslut. Särskilt bör orsaker, inklusive

incitamentsstrukturer, till att återvändande dröjer långt efter

lagakraftvunnet beslut belysas.

Författningsteknisk översyn

Mottagandet av asylsökande är reglerat i flera olika

författningar som dessutom har ändrats vid ett flertal tillfällen.

Det är svårt att få en samlad överblick över regleringen av

mottagandet. En fullständig författningsteknisk och språklig

översyn är därför nödvändig.

Migrationsverket har i en skrivelse till regeringen (dnr

UD2005/62031/MAP) anfört att bestämmelsen i 22 § tredje

stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.

inte är anpassad till den i maj 1996 införda tvåpartsprocessen i

allmän förvaltningsdomstol. Mot bakgrund av detta bör

bestämmelsen ses över.

Uppdraget

Utredaren ska se över mottagandet av asylsökande och lämna

förslag till de författningsändringar som behövs. En

utgångspunkt för översynen är att mottagandet ska vara

utformat så att det bidrar till en rättssäker, effektiv och human

asylprocess med korta handläggningstider. Mottagandet ska

även vara utformat på ett sätt som främjar samverkan med andra

myndigheter och relevanta aktörer samt ger incitament för den

enskilde att medverka till en effektiv asylprocess. Mottagandet

ska därutöver främja de asylsökandes möjligheter till

sysselsättning och egenförsörjning såväl under tiden

asylansökan prövas som vid ett beviljande av uppehållstillstånd

samt vara utformat på ett sätt som stödjer ett snabbt

återvändande efter lagakraftvunnet avvisnings- eller

utvisningsbeslut med så korta vistelsetider i asylsystemet som

möjligt.

13

Antalet asylsökande kan variera relativt kraftigt och

mottagandet ska därför vara utformat på ett sätt som möjliggör

anpassningar av verksamhetens omfattning.

Utredaren ska särskilt uppmärksamma barns och ungas

behov inom mottagandet samt där det är relevant analysera

vilka konsekvenser förslagen får för barn och unga. I de förslag

som lämnas ska ett jämställdhetsperspektiv beaktas.

Utredaren ska

- utreda hur asylsökandes boende påverkar möjligheterna till

ökad sysselsättning och egenförsörjning samt föreslå

åtgärder gällande boendet som stärker förutsättningarna för

en effektiv och human asylprocess,

- kartlägga och analysera den organiserade sysselsättningen

samt föreslå mål för verksamhetens innehåll och

omfattning,

- överväga hur samverkan med kommuner och andra

relevanta aktörer kan öka i syfte att förbättra möjligheterna

till sysselsättning och egenförsörjning,

- utreda möjligheterna att tillvarata, bredda och fördjupa de

ideella organisationernas engagemang inom mottagandet

samt lämna förslag på hur staten kan stimulera dessa

organisationer att i större omfattning få en roll och delta i

mottagandet av asylsökande,

- undersöka och föreslå insatser samt förändringar inom

mottagandet som kan bidra till att bosättning efter

uppehållstillstånd sker där det finns förutsättningar för en

ändamålsenlig introduktion och möjlighet till att snabbt

etablera sig på arbetsmarknaden,

- analysera om nuvarande ordning för mottagandet av

asylsökande ger förutsättningar för ett snabbt återvändande

efter lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut,

- se över det ekonomiska biståndet till asylsökande i syfte att

stödja en effektiv, human och tydlig asylprocess samt

nivåerna för dagersättningen, nedsättningsgrunderna och

asylsökandes vårdavgifter,

14

- lämna förslag, i relevanta delar, till de åtgärder som lyfts

fram av Delegationen för åtgärder mot felaktiga

utbetalningar från trygghetssystemen,

- kartlägga vilka insatser som Migrationsverket, kommuner

och landsting genomför för asylsökande med särskilda

behov, klargöra gränsdragningen mellan lagen om

mottagande av asylsökande m.fl., socialtjänstlagen och

annan tillämplig lagstiftning samt vid behov klargöra

Migrationsverkets uppdrag,

- kartlägga de övriga sociala insatser som Migrationsverket

genomför för asylsökande samt klargöra gränsdragningen

mellan Migrationsverkets respektive kommunernas ansvar

för sociala insatser,

- se över och föreslå hur utformningen av den statliga

ersättningen till kommuner och landsting för insatser inom

mottagandet av asylsökande kan förändras i syfte att

effektivisera och förenkla systemet samt vid behov se över

systemet för överklagande av beslut i ersättningsärenden

med utgångspunkten att överklagandeärenden ska hanteras i

förvaltningsdomstol,

- kartlägga och föreslå åtgärder som undanröjer eller minskar

de problem som uppstår inom mottagandet och angränsande

områden när en utlänning som beviljats ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd ansöker om nytt uppehållstillstånd samt

se över de villkor som gäller för den enskilde under den tid

det tidsbegränsade uppehållstillståndet gäller,

- se över författningsregleringen av mottagandet av

asylsökande och lämna fullständigt författningsförslag till

hur regleringen kan göras mer lättillgänglig och tydlig.

Översynen omfattar Migrationsverkets, kommunernas,

Arbetsförmedlingens samt andra aktuella myndigheters och

organisationers insatser vad avser de frågor översynen omfattar.

Utredningen ska inte omfatta hälso- och sjukvård eller tandvård

för asylsökande. Den ska heller inte omfatta asylsökande barns

förskola, skola och skolbarnsomsorg m.m.

15

Ekonomiska konsekvenser

Förutom den redovisning som följer av 14 och 15 §§

kommittéförordningen (1998:1474) ska särskild vikt läggas vid

att redovisa förslag till finansiering i de delar där redovisade

förslag eventuellt innebär ökade kostnader för det allmänna.

Övrigt

Utredaren ska i sitt arbete anpassa sina förslag så att de är

förenliga med rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003

om miniminormer för mottagande av asylsökande i

medlemsstaterna (EUT L 31, 6.2.2003,

s. 18,

Celex32003L0009).Utredaren ska även ta del av övrigt arbete

som sker på området inom EU. Utredaren ska, i relevanta delar,

inhämta erfarenheter från andra länders system för mottagande

av asylsökande och vid behov redovisa detta.

Utredaren ska samråda med Migrationsverket,

länsstyrelserna, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen,

Arbetsförmedlingen samt med Sveriges Kommuner och

Landsting. Utredaren ska vidare samråda med de organisationer

som är engagerade i mottagandet och introduktionen av

asylsökande och nyanlända. Om möjligt bör erfarenheter från

personer som tidigare varit registrerade i mottagandesystemet

tas tillvara i översynen.

Utredaren ska även samråda med Utredningen om

nyanländas arbetsmarknadsetablering (IJ 2007:02),

Delegationen för felaktiga utbetalningar (Fi 2005:52) samt den i

budgetpropositionen aviserade utredningen om tydligare

bestämmelser om återkrav.

Uppdraget ska redovisas senast den 27 februari 2009.

(Justitiedepartementet)