Dir. 2008:26

Säkerhetskopiors rättsliga status och utläm-

Kommittédirektiv

Säkerhetskopiors rättsliga status och utläm-

nande av allmänna handlingar i

elektronisk form

Dir.

2008:26

Beslut vid regeringssammanträde den 13 mars 2008

Sammanfattning av uppdraget

En parlamentariskt sammansatt kommitté ska göra en översyn

av vissa av bestämmelserna i 2 kap.tryckfrihetsförordningen

(TF).

Kommittén ska överväga

– om säkerhetskopior av handlingar och de upptagningar – på

t.ex. magnetband – som innehåller säkerhetskopior av handling-

ar ska undantas från begreppet allmän handling,

– vilken betydelse en eventuell arkivering av en upptagning

som innehåller säkerhetskopior av handlingar kan få för de ko-

pior av icke allmänna handlingar som ingår i upptagningen,

– om det – i den mån säkerhetskopior inte föreslås bli undan-

tagna från begreppet allmän handling – finns ett behov av en

generell reglering i sekretesslagen (1980:100) till skydd för

uppgifter på säkerhetskopior,

– om eventuella förslag till lagändringar innebär att bestämmel-

sen i 5 kap. 11 § sekretesslagen till skydd för uppgifter på de

säkerhetskopior som har genererats i Regeringskansliets datasy-

stem och som har bevarats med anledning av naturkatastrofen i

Asien år 2004 bör ändras eller upphävas,

– om det finns behov av att tydliggöra tryckfrihetsförordningens

reglering så att det framgår att ett beslut att avslå en begäran om

utlämnande av allmän handling som en tjänsteman fattat i ett

statsråds ställe ska överklagas till regeringen.

2

Kommittén ska vidare överväga

– om det i sekretesslagen eller i annan lag ska införas en skyl-

dighet för myndigheter, generellt eller i mer begränsad ut-

sträckning, att lämna ut elektroniskt lagrade allmänna handling-

ar i elektronisk form,

– vilka konsekvenser en sådan skyldighet skulle få för bl.a. en-

skildas personliga integritet samt

– om bestämmelsen i 7 kap. 16 § sekretesslagen bör ändras eller

upphävas.

Om kommittén föreslår att det ska införas en skyldighet att

lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form, ska den över-

väga om en sådan skyldighet bör leda till ändringar i avgiftsre-

gleringen.

Kommittén ska föreslå de grundlagsändringar och andra för-

fattningsändringar som den finner motiverade. Uppdraget ska, i

den del det avser förslag till grundlagsändringar, redovisas se-

nast den 31 december 2008 och i övriga delar senast den 31 de-

cember 2009.

Bakgrund

Offentlighetsprincipen

Allmänt om offentlighetsprincipen

Offentlighetsprincipen innebär att allmänheten och massmedi-

erna ska ha möjlighet till insyn i statens och kommunernas

verksamhet. Offentlighetsprincipen kommer till uttryck på olika

sätt, exempelvis genom yttrande- och meddelarfrihet för tjäns-

temän, genom domstolsoffentlighet och genom offentlighet vid

beslutande församlingars sammanträden. När det mer allmänt

talas om offentlighetsprincipen åsyftas emellertid i första hand

reglerna om allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. TF.

Handlingsoffentlighetens främsta syfte är att garantera rätts-

säkerheten samt effektiviteten i förvaltningen och folkstyret. Av

3

inledningsstadgandet i 2 kap. TF framgår emellertid att hand-

lingsoffentligheten har ett vidare syfte. Rätten att ta del av all-

männa handlingar syftar även till att främja ett fritt meningsut-

byte och en allsidig upplysning. Handlingsoffentligheten fyller

därmed också ett syfte som informationsförsörjare i vid mening.

Med handling förstås enligt 2 kap. 3 § första stycket TF

framställningar i skrift eller bild, dvs. handlingar i traditionell

form, som kan uppfattas utan tekniskt hjälpmedel. Med hand-

ling förstås därutöver upptagningar som kan läsas, avlyssnas

eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

Som exempel på upptagningar kan nämnas uppgifter som finns

på cd-skivor, dvd-skivor och bandupptagningar av olika slag.

Handlingsoffentligheten gäller dock inte utan undantag.

Hänsyn till andra intressen måste ibland ges företräde framför

intresset av insyn.

För att det ska finnas en rätt att ta del av en handling hos en

myndighet krävs för det första – förutom att handlingen förva-

ras hos myndigheten – att handlingen har nått ett sådant stadium

i handläggningen att den är att betrakta som ”allmän”. En hand-

ling måste därför antingen vara inkommen till (2 kap. 6 § TF)

eller upprättad hos (2 kap. 7 § TF) myndigheten för att en rätt

till insyn ska föreligga.

Rätten till insyn förutsätter dessutom att det är fråga om en

allmän handling som inte helt eller delvis omfattas av sekretess,

utan är offentlig. Rätten att ta del av en allmän handling får be-

gränsas endast om det är påkallat med hänsyn till vissa i 2 kap.

2 § TF uppräknade intressen. I sekretesslagen finns bestämmel-

ser om sekretess som syftar till att skydda såväl allmänna som

enskilda intressen.

Rätten att ta del av allmänna handlingar utgör också en av

grunderna för det offentliga arkivväsendet. Arkivlagen

(1990:782) innehåller grundläggande föreskrifter om arkiv hos

såväl statliga som kommunala myndigheter. I lagen finns be-

stämmelser om vad som ingår i en myndighets arkiv samt om

arkivvård och gallring av allmänna handlingar.

4

Utskriftsundantaget

Den som önskar ta del av en allmän handling (sökanden) har

rätt att ta del av handlingen på två olika sätt. För det första kan

sökanden avgiftsfritt ta del av handlingen genom att myndighe-

ten tillhandahåller den på stället (2 kap. 12 § TF). Sökanden kan

också ta del av handlingen genom att mot avgift få den utläm-

nad till sig i avskrift eller kopia (2 kap. 13 § TF). En upptagning

för automatiserad behandling behöver dock aldrig lämnas ut i

annan form än utskrift i större utsträckning än vad som följer av

lag. Syftet med detta s.k. utskriftsundantag är att förhindra att

utlämnade uppgifter behandlas automatiserat på ett sätt som kan

medföra otillbörliga integritetsintrång (prop. 1973:33 s. 85 f.).

Tidigare utredningar

I juni 1995 tillkallade regeringen en parlamentariskt samman-

satt kommitté, Datalagskommittén, som bl.a. fick i uppdrag att

föreslå de ändringar i tryckfrihetsförordningens bestämmelser

om allmänna handlingars offentlighet som var motiverade för

att grundlagsregleringen skulle vara anpassad till den nya tekni-

ken och terminologin på området. Avsikten var att kommittén

skulle överväga hur offentlighetsprincipen skulle kunna tilläm-

pas under nya tekniska förutsättningar och att lagstiftningen

skulle göras så oberoende som möjligt av tekniska begrepp och

termer. En av utgångspunkterna för uppdraget var att allmänhe-

tens tillgång till information skulle vara oberoende av på vilket

sätt myndigheterna valt att registrera informationen.

T

I sitt betänkande Integritet, Offentlighet, Informationsteknik

T

föreslog Datalagskommittén bl.a. att offentlighetsprincipen

skulle utvidgas till att även omfatta en rätt att få ut allmänna

handlingar och andra uppgifter i elektronisk form

T

(S

T

OU

1997:39). Förslaget ledde dock inte till lagstiftning.

Offentlighets- och sekretesskommittén avlämnade i januari

2001 delbetänkandet Offentlighetsprincipen och den nya tekni-

ken (SOU 2001:3). Kommittén betonade vikten av att den

grundlagsfästa offentlighetsinsynen inte fick vara utformad så

att den förhindrade myndigheternas möjligheter att utnyttja ut-

vecklingen av ny teknik för sin informationsverksamhet. I be-

5

tänkandet föreslogs bl.a. att det i tryckfrihetsförordningen skulle

införas en skyldighet att under vissa förutsättningar lämna ut

allmänna handlingar i elektronisk form. För att framhålla arki-

verings- och gallringsreglernas betydelse för offentlighetsprin-

cipen föreslog kommittén också att det skulle införas en hänvis-

ning till dessa regler i tryckfrihetsförordningen.

Det sistnämnda förslaget ledde till att det infördes en ny be-

stämmelse i 2 kap. 18 § TF i vilken det anges att grundläggande

bestämmelser om hur allmänna handlingar ska bevaras samt om

gallring och annat avhändande av sådana handlingar meddelas i

lag.

Offentlighets- och sekretesskommitténs förslag om att i TF

införa en skyldighet att lämna ut handlingar i elektronisk form

fick ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. Flera re-

missinstanser ställde sig tveksamma till förslaget medan andra

uttryckligen avstyrkte det. Förslaget kom bl.a. mot denna bak-

grund inte att genomföras (prop. 2001/02:70 s. 29). Regeringen

anförde i lagstiftningsärendet att allmänhetens möjligheter att ta

del av allmänna handlingar borde effektiviseras i samma ut-

sträckning som myndigheternas uppgiftsbehandling i allmänhet

samt att regleringen av handlingsoffentligheten såvitt avser

elektroniskt lagrade handlingar i största möjliga mån borde kor-

respondera med den som gäller för pappershandlingar. Reger-

ingen ansåg emellertid att intresset av att underlätta insyn i

myndigheternas verksamhet måste vägas mot behovet av att

skydda enskilda mot otillbörliga integritetsingrepp. Det var en-

ligt regeringen svårt att överblicka vilka konsekvenser en skyl-

dighet att lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form kun-

de få för skyddet av den personliga integriteten. Denna syn-

punkt gjorde sig särskilt starkt gällande i fråga om s.k. massut-

tag av personuppgifter ur stora databaser hos myndigheter. Re-

geringen ansåg dock att det fanns anledning att göra det möjligt

att i vanlig lag införa en skyldighet att lämna ut åtminstone vis-

sa kategorier av allmänna handlingar. Därför ändrades bestäm-

melsen i 2 kap. 13 § TF på så sätt att det numera framgår att det

i lag kan finnas bestämmelser som ålägger en myndighet att

lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form. I propositio-

nen uttalade regeringen att den hade för avsikt att vid ett senare

6

tillfälle återkomma till frågan om hur en skyldighet att lämna ut

allmänna handlingar i elektronisk form borde regleras.

Gemenskapsrättsliga krav på elektroniskt utlämnande

Av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/58/EG av den

15 juli 2003 om ändring av rådets direktiv 68/151/EEG när det

gäller krav på offentlighet i vissa typer av bolag, följer en skyl-

dighet för registreringsmyndigheten (i Sverige Bolagsverket) att

på begäran tillhandahålla uppgifter och handlingar elektroniskt.

Regeringen föreslog därför i propositionen Elektronisk ingiv-

ning för vissa finansiella företag, m.m. att en sådan skyldighet

skulle tas in i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrö-

relse och i försäkringsrörelselagen (1982:713) beträffande upp-

gifter och handlingar som finns i elektronisk form i bankre-

gistret respektive försäkringsregistret (prop. 2007/08:35). Riks-

dagen beslutade den 20 december 2007 i enlighet med regering-

ens förslag (bet. 2007/08:FiU9, rskr. 2007/08:120).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den

17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från

den offentliga sektorn (det s.k. PSI-direktivet) innehåller en

skyldighet att lämna ut begärd information elektroniskt om det-

ta är möjligt och lämpligt. Direktivet har i denna del inte föran-

lett någon reglering i lag. I förordningen (2008:31) om villkor

vid vidareutnyttjande av information från statliga myndigheter

anges dock att information som en myndighet i enlighet med

direktivet tillhandahåller för vidareutnyttjande får lämnas ut

elektroniskt, om det är möjligt och lämpligt.

För närvarande pågår arbete med att i svensk rätt genomföra

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14

mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig in-

formation i Europeiska gemenskapen (Inspire). Direktivet inne-

håller bl.a. en skyldighet för myndigheter och vissa organ att

göra rumslig information, dvs. sådan information som direkt

eller indirekt avser en viss plats eller ett visst geografiskt områ-

de, tillgänglig via nättjänster. Direktivets reglering tar således

inte sikte på svenska myndigheters handläggning av framställ-

ningar om utlämnande av allmänna handlingar. Skyldigheten

7

enligt direktivet innebär dock att en omfattande mängd allmän-

na handlingar aktivt ska göras tillgängliga elektroniskt. Direkti-

vet ska vara genomfört senast den 15 maj 2009.

Den tekniska utvecklingen

Sverige hör till de mest datoriserade länderna i världen. Från att

under 1960- och 1970-talen ha tagit sikte enbart på register- och

databashantering har användningen av ny teknik under senare

tid kommit att få en spridning inom alla områden i förvaltning-

en. Numera sker i princip all framställning av information hos

myndigheterna på elektronisk väg. Myndigheterna tar dessutom

i allt större utsträckning emot information genom elektronisk

kommunikation. Härtill kommer att handlingar också lagras

elektroniskt. Inom förvaltningen har man alltså i stor utsträck-

ning dragit nytta av de möjligheter till lättillgänglighet, effekti-

vitet och billig handläggning som den nya informationstekniken

ger.

I propositionen Ett informationssamhälle för alla uttalade re-

geringen att en vägledande inriktning för IT-politiken ska vara

att främja demokrati och rättvisa. Detta ska åstadkommas ge-

nom en ökning av allas möjlighet till information om offentlig

verksamhet och delaktighet i politiska beslutsprocesser, både i

Sverige och i övrigt inom EU (prop. 1999/2000:86). Vidare ska

behovet av skydd mot otillbörliga ingrepp i enskildas integritet

vid användningen av IT tillgodoses. Regeringen uttalade vidare

att en effektiv offentlig förvaltning ska åstadkommas genom att

man låter förvaltningen vara en föregångare i användningen av

IT. I propositionen betonades också vikten av en hög informa-

tionssäkerhet.

Regeringen framhöll i propositionen Samhällets säkerhet

och beredskap att den som ansvarar för ett informationsbehand-

lingssystem även ansvarar för att systemet har den säkerhet som

krävs för att systemet ska fungera tillfredsställande (prop.

2001/02:158).

I budgetpropositionen för år 2007 framhöll regeringen bl.a.

att utvecklingen av elektronisk förvaltning ska göra det enklare

för myndigheter att samverka och för medborgare och företag

8

att utöva sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter gent-

emot förvaltningen (prop. 2006/07:1). Regeringen framhöll vi-

dare att den avser att säkerställa dels att förvaltningen utvecklar

gemensamma principer för hur statlig registerinformation enk-

lare ska kunna utbytas dels att myndigheter använder enhetliga

format för övrig informationsöverföring och kommunikation

när så krävs.

Verket för förvaltningsutveckling (Verva) har fått regering-

ens uppdrag att förenkla tillgången till viss information ur stat-

liga register och databaser samt att följa upp arbetet med att ut-

veckla e-förvaltningen i syfte att skapa förutsättningar för en

fortsatt utveckling av e-förvaltning och en effektiv informa-

tionshantering (dnr Fi2007/1399 och Fi2004/4657). Verva har

även fått i uppdrag att leda och samordna statsförvaltningens

utvecklingsarbete avseende säkert elektroniskt informationsut-

byte och säker hantering av elektroniska handlingar (dnr

Fi2006/6773 och Fi2006/967).

De s.k. tsunamibanden

I oktober 2006 påträffades i Regeringskansliet ett flertal mag-

netband som härrörde från tiden för naturkatastrofen i Asien år

2004. Banden innehöll säkerhetskopior av bl.a. e-

postmeddelanden som utväxlats inom Regeringskansliet.

Regeringen beslutade den 26 oktober 2006 att ge ett särskilt

uppdrag till den tidigare ordföranden i 2005 års katastrofkom-

mission att inom Regeringskansliet granska bandens innehåll

samt att bedöma om innehållet var av sådan betydelse för 2005

års katastrofkommissions slutsatser att det fanns skäl för kom-

missionen att återuppta sitt arbete.

Efter en inledande granskning av bandens innehåll lämnade

den tidigare ordföranden i katastrofkommissionen in en fram-

ställan till regeringen enligt vilken kommissionen borde återin-

kallas för att återuppta sitt arbete.

Regeringen beslutade den 8 februari 2007 att återinkalla ka-

tastrofkommissionen. Kommissionen redovisade sitt uppdrag

den 14 juni 2007 i betänkandet Tsunamibanden (SOU 2007:44).

9

När det gäller de rättsliga förhållandena kring banden visade

kommissionens utredning på en rad problem i den rättsliga re-

gleringen, både på grundlagsnivå och i övrigt. Kommissionen

framhöll att offentlighetsprincipens tillämpning på elektroniska

upptagningar inrymmer problem som inte har fått sin lösning

och att lagstiftningen inte är anpassad till de nya tillämpningar

som den snabba teknikutvecklingen för med sig. Med utgångs-

punkt i de rättsliga frågor som ärendet om tsunamibanden hade

aktualiserat rekommenderade kommissionen en ny lagteknisk

översyn på området (SOU 2007:44 s. 174).

Den 14 juni 2007 nåddes en bred politisk överenskommelse

om att tills vidare bevara säkerhetskopiorna och att ett förslag

till en bestämmelse om absolut sekretess för informationen på

banden skulle behandlas i riksdagen så snart som möjligt. Efter

initiativ av konstitutionsutskottet beslutade riksdagen den 20

juni 2007 om en tidsbegränsad bestämmelse om absolut sekre-

tess för uppgifter på banden som gällde t.o.m. den 31 december

2007 (bet. 2006/07:KU26, jfr 5 kap. 11 § sekretesslagen).

I departementspromemorian Sekretess för uppgifter på tsu-

namibanden föreslogs att en sekretessbestämmelse av samma

lydelse som den som riksdagen beslutat skulle gälla fr.o.m. den

1 januari 2008 (Ds 2007:26).

I propositionen Sekretess för uppgifter på de s.k. tsunami-

banden föreslog regeringen vissa ändringar i och en viss för-

längning av den tidsbegränsade bestämmelse om sekretess som

riksdagen hade beslutat om (prop. 2007/08:38). Regeringens

förslag innebar att sekretess av säkerhetsskäl ska gälla för upp-

gifter i säkerhetskopior som har genererats i Regeringskansliets

datasystem och som har bevarats med anledning av naturkata-

strofen i Asien år 2004, om det inte står klart att uppgifterna kan

röjas utan fara för att Regeringskansliets verksamhet skadas.

Sekretessen ska dock inte gälla i förhållande till riksdagen. Be-

stämmelsen föreslogs gälla till och med utgången av juni 2011.

Mot bakgrund av bl.a. det som framkommit i lagstiftnings-

ärendet samt i katastrofkommissionens betänkande Tsunami-

banden uttalade regeringen att den hade för avsikt att låta en

utredning se över regleringen i 2 kap. TF. Regeringen påpekade

vidare att det inte fanns utrymme att inom de givna tidsramarna

10

för lagstiftningsärendet utreda förutsättningarna för och utform-

ningen av en mer generell reglering – i tryckfrihetsförordningen

eller i sekretesslagen – avseende skyddet för uppgifter på säker-

hetskopior. Den utredning som skulle tillsättas med uppdrag att

se över regleringen i 2 kap. TF borde därför också få i uppdrag

att överväga behovet av en sådan generell sekretessreglering.

Riksdagen beslutade den 13 december 2007 att införa de av

regeringen föreslagna ändringarna. Ändringarna trädde i kraft

den 31 december 2007 (prop. 2007/08:38, bet. 2007/08:KU5,

rskr. 2007/08:84).

Säkerhetskopiors rättsliga status

Allmänt om säkerhetskopiering

Med säkerhetskopiering avses kopiering av information som vid

en viss given tidpunkt finns i ett datasystem och som sker för att

informationen ska kunna återskapas om den går förlorad på

grund av tekniska fel, brand, översvämning eller liknande hän-

delser. Den säkerhetskopia som därigenom skapas kan dock

komma till användning för andra syften än att återskapa förlo-

rad information.

Enligt 4 kap. 3 § Riksarkivets föreskrifter och allmänna råd

(RA-FS 1994:2) om upptagningar för automatisk databehand-

ling (ADB-upptagningar) ska en myndighet regelbundet fram-

ställa säkerhetskopior av sina ADB-upptagningar. Denna säker-

hetskopiering ska bl.a. omfatta samtliga uppgifter som är all-

männa handlingar och ske med sådana intervall att uppgifterna

kan rekonstrueras. Undantag från framställning av säkerhetsko-

pior får göras vid användning av utrustning som är så beskaffad

och så placerad att en motsvarande säkerhetsnivå kan uppnås.

Med ”motsvarande säkerhetsnivå” avses t.ex. att samma uppgif-

ter samtidigt skrivs på separata skivminnen. Om det ena skiv-

minnet bortfaller, exempelvis på grund av ett maskinellt fel,

träder det andra automatiskt in i dess ställe. En förutsättning för

undantag är dock att utrustningen är placerad i en lokal som ger

ett betryggande skydd.

11

Krisberedskapsmyndigheten har utfärdat rekommendationer

om säkerhetskopiering (Basnivå för informationssäkerhet

2006:1). I dessa rekommendationer anges bl.a. att säkerhetsko-

piering ska göras regelbundet samt att beslut ska fattas om vil-

ken information som ska säkerhetskopieras och om hur säker-

hetskopiorna ska förvaras. Vidare framgår att datamedia för

säkerhetskopiering kan utgöras av disketter, diskar i servrar,

klienter eller minnen i bärbara datorer och även av utskrifter

från informationssystemet.

Den tekniska utvecklingen har alltså gjort det möjligt att

bl.a. genom säkerhetskopiering lagra mycket stora mängder in-

formation. Som exempel kan nämnas att de s.k. tsunamibanden

innehåller information motsvarande 6 500 dvd-skivor eller cirka

10 miljarder A4-sidor.

Behovet av säkerhetskopiering har som framgår ovan be-

handlats i olika sammanhang. Frågan om säkerhetskopiors rätts-

liga status synes dock inte närmare ha övervägts. Inte heller i

samband med behandlingen av frågor om anpassningen av reg-

lerna i 2 kap. TF till den tekniska utvecklingen har förekomsten

av säkerhetskopior eller deras rättsliga status behandlats (jfr

bl.a. SOU 2001:3 och prop. 2001/02:70).

Närmare om behovet av en utredning

Säkerhetskopiering på datamedia

Som framgår av Krisberedskapsmyndighetens rekommendatio-

ner kan säkerhetskopiering i och för sig ske genom att utskrifter

på vanligt papper tas om hand och sparas. Det vanligaste torde

dock vara att säkerhetskopiering sker på ett datamedium, exem-

pelvis ett magnetband. Upptagningen utgör enligt 2 kap. 3 § TF

en handling. Denna upptagning innehåller i sin tur ett stort antal

mindre, separata upptagningar – exempelvis Word-dokument

och e-postmeddelanden – som enligt tryckfrihetsförordningen

också utgör handlingar eftersom varje konstellation av sakligt

och logiskt sammanhängande uppgifter är att betrakta som en

upptagning för sig (prop. 1975/76:160 s. 89 f.). De mindre, se-

parata upptagningarna torde regelmässigt vara kopior både av

12

handlingar som i sin originalversion är allmänna och sådana

som i sin originalversion inte är allmänna.

I lagstiftningsärendet om de s.k. tsunamibanden uppstod frå-

gan om den stora upptagningen – i det aktuella fallet samtliga

uppgifter på magnetbanden – var en allmän handling (prop.

2007/08:38). Magnetbanden innehöll – vilket alltså torde vara

det normala vid säkerhetskopiering – i sig ett mycket stort antal

mindre upptagningar.

Regeringen fann att upptagningarna förvarades i Regerings-

kansliet men att rättsläget var oklart såvitt avser frågan om den

stora upptagningen var att anse som upprättad enligt huvudre-

geln i 2 kap. 7 § första stycket TF eller specialregeln i 2 kap. 7 §

andra stycket 1 TF. Enligt regeringen kunde det inte uteslutas

att en formell tolkning av tryckfrihetsförordningen kunde leda

till att den stora upptagningen ansågs som upprättad och därmed

utgjorde allmän handling. En sådan tolkning skulle leda till att

alla de mindre upptagningarna som fanns på magnetbanden och

som inte var allmänna, skulle lämnas ut enbart på den grunden

att de ingick i en större upptagning som i sig var att betrakta

som allmän. Härtill kom att bestämmelsen i 15 kap. 4 § sekre-

tesslagen som föreskriver att en myndighet på begäran av en-

skild ska lämna uppgift ur en allmän handling som förvaras hos

myndigheten i den mån hinder inte möter på grund av bestäm-

melse om sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång,

vid ett sådant synsätt skulle få till följd att en myndighet som

huvudregel skulle vara skyldig att lämna ut uppgifter även ur de

upptagningar på banden som inte var allmänna handlingar

(prop. 2007/08:38 s. 11 f.).

Regeringen konstaterade sammanfattningsvis att om den sto-

ra upptagningen skulle anses vara en allmän handling skulle

tryckfrihetsförordningens noggrant utarbetade reglering, till den

del den avser åtskillnad mellan allmänna och icke-allmänna

handlingar, sättas helt ur spel vilket skulle leda till orimliga och

oöverblickbara konsekvenser för samtliga myndigheters hanter-

ing av allmänna handlingar. Mot denna bakgrund fann reger-

ingen att den enda rimliga tolkningen av bestämmelserna i

2 kap. TF var att den stora upptagningen aldrig kunde anses

upprättad i tryckfrihetsförordningens mening och därför inte

13

utgjorde allmän handling. Regeringen konstaterade att en kon-

sekvens av detta synsätt var att den rättsliga statusen av de på

magnetbanden ingående mindre upptagningarna – Word-

dokumenten och e-postmeddelandena etc. – måste bedömas för

sig. Enligt regeringen hade kopiorna samma rättsliga status som

originalhandlingarna.

Det finns anledning att utgå från att lagstiftaren vid tillkoms-

ten av de aktuella reglerna i tryckfrihetsförordningen inte förut-

såg de principiella problem som är förknippade med att den

tekniska utvecklingen skapat möjligheter att lagra stora mäng-

der information, bestående bl.a. av elektroniskt lagrade hand-

lingar som antingen kan vara allmänna eller inte allmänna, på

en upptagning som vid en formell tolkning av tryckfrihetsför-

ordningen i sig skulle kunna anses utgöra en allmän handling.

Som nämns tidigare synes frågan inte heller ha behandlats i nå-

got annat sammanhang.

Det är mot bakgrund av det anförda angeläget att bestäm-

melserna i 2 kap. TF ses över i syfte att klargöra den rättsliga

statusen avseende upptagningar som innehåller säkerhetskopior

av handlingar.

Som nämns tidigare framgår av Riksarkivets föreskrifter och

allmänna råd att undantag från framställning av säkerhetskopior

får göras vid användning av utrustning som är så beskaffad och

så placerad att en motsvarande säkerhetsnivå kan uppnås. Det är

därför viktigt att klargöra den rättsliga statusen avseende alla

former av lagring av information som sker i säkerhetssyfte.

Säkerhetskopior av handlingar som i original är allmänna

Som nämns ovan fann regeringen i lagstiftningsärendet gällande

de s.k. tsunamibanden att den rättsliga statusen avseende de på

magnetbanden ingående mindre upptagningarna måste bedömas

för sig och att dessa kopior hade samma rättsliga status som

originalhandlingarna. Det kan emellertid ifrågasättas om en sä-

kerhetskopia av en handling – exempelvis ett Word-dokument –

som i sin originalversion är en allmän handling också bör om-

fattas av begreppet allmän handling.

14

Dessa kopior har nämligen inte tillkommit i syfte att tillgo-

dose allmänhetens intresse av insyn i myndighetens verksamhet

utan syftar, som nämns tidigare, i första hand till att skapa för-

utsättningar för att återskapa information från datasystemen för

det fall informationen av någon anledning går förlorad. Insyns-

intresset måste till stor del anses tillgodosett genom att de hand-

lingar som är allmänna hålls tillgängliga på den plats där de

förvaras i original, även om säkerhetskopiering i och för sig kan

leda till ökade möjligheter att söka och göra sammanställningar

av uppgifter i de kopierade handlingarna.

Man måste vidare beakta att det på upptagningarna kan före-

komma kopior av allmänna handlingar som i sin ursprungliga

form har gallrats i enlighet med tillämpliga föreskrifter utan att

avsikten varit att innehållet i handlingarna ska finnas kvar i en

annan form. Något allmänt intresse av insyn kan inte anses fin-

nas i förhållande till sådana handlingar. Säkerhetskopiering kan

alltså komma att försvåra en effektiv gallring av handlingar som

inte längre behöver, eller ens bör, bevaras.

Mot bakgrund av det ovan anförda kan det ifrågasättas om

säkerhetskopior av handlingar som i sin originalversion är all-

männa bör omfattas av begreppet allmän handling.

Betydelsen av arkivering

Enligt nuvarande regler i tryckfrihetsförordningen utgör vissa

handlingar som kan förekomma hos en myndighet inte allmän-

na handlingar. Det gäller t.ex. vissa minnesanteckningar som är

hänförliga till ett ärende och som varken har expedierats eller

tagits om hand för arkivering. Motsvarande gäller utkast eller

koncept till myndighets beslut eller skrivelse och annan därmed

jämställd handling (2 kap. 9 § TF). Personliga brev och medde-

landen är inte heller allmänna handlingar (2 kap. 4 § TF). Det-

samma gäller brev och andra meddelanden som är avsedda för

mottagaren endast som innehavare av annan ställning, den s.k.

politikerregeln (2 kap. 4 § TF).

I normala fall är det inte aktuellt att arkivera upptagningar

som innehåller säkerhetskopior eftersom uppgifterna vanligtvis

gallras fortlöpande i takt med att de inte längre behövs för sitt

15

syfte eller verksamheten i övrigt. Om en stor upptagning – som

inte anses utgöra en allmän handling – ändå tas om hand och

arkiveras kan arkiveringen få betydelse för hur de säkerhetsko-

pior av handlingar – t.ex. Word-dokument och e-post – som

finns på upptagningen och som inte ansetts utgöra allmänna

handlingar ska bedömas i offentlighetshänseende. Det gäller

t.ex. minnesanteckningar som inte är hänförliga till något ären-

de och utkast som inte har arkiverats i relevant akt. Vidare är

det oklart om en arkivering påverkar den rättsliga statusen på

privata meddelanden och handlingar som omfattas av den s.k.

politikerregeln eftersom det saknas uttryckliga regler om detta.

Mot denna bakgrund är det angeläget att utreda frågan hur

en eventuell arkivering av upptagningar med säkerhetskopior

kan påverka den rättsliga statusen av de på upptagningarna in-

gående separata handlingarna. Det är också viktigt att belysa

frågan om gallring av sådana upptagningar.

Behovet av sekretesskydd för uppgifter på säkerhetskopior

För det fall säkerhetskopior inte föreslås bli undantagna från

begreppet allmän handling kommer uppgifter på säkerhetskopi-

orna att behöva sekretessprövas på vanligt sätt om de begärs ut.

De sekretessbestämmelser som är tillämpliga på uppgifter i en

originalhandling är som regel tillämpliga också när uppgifterna

förekommer i en säkerhetskopia av handlingen. Det säkerhets-

kopierade materialet hos en myndighet torde dock normalt vara

mycket omfattande och det kan därför vara svårt att ha fullstän-

dig klarhet i vilken information som finns kopierad och vilka

sekretessbestämmelser som därmed kan vara tillämpliga. San-

nolikt är det även förenat med stora svårigheter att bedöma om

de befintliga bestämmelserna täcker det sekretessbehov som

kan finnas från säkerhetssynpunkt om stora mängder informa-

tion om en myndighets arbetssätt skulle komma att sammanstäl-

las elektroniskt till en allmän handling.

Mot bakgrund av det anförda kan det finnas en risk att det

för säkerhetskopior befintliga sekretesskyddet är otillräckligt

när det gäller bl.a. IT-säkerhet och krishantering. Det är därför

nödvändigt att – i den mån säkerhetskopior inte föreslås bli un-

16

dantagna från begreppet allmän handling – utreda om det finns

ett behov av en generell reglering i sekretesslagen för att skydda

uppgifter på säkerhetskopior.

Dessutom är det nödvändigt att bedöma vilka effekter som

eventuella förslag till lagändringar får på bestämmelsen i 5 kap.

11 § sekretesslagen till skydd för uppgifter på de säkerhetskopi-

or som har genererats i Regeringskansliets datasystem och som

har bevarats med anledning av naturkatastrofen i Asien år 2004.

Prövningen i Regeringskansliet av frågor om utlämnande av

allmänna handlingar

Nuvarande reglering

Om annan än riksdagen eller regeringen avslår en begäran om

utlämnande av en handling gäller som huvudregel att beslutet

får överklagas till domstol (2 kap. 15 § första stycket TF). Från

denna huvudregel har emellertid vissa undantag gjorts. Ett av

dessa är att ett statsråds beslut ska överklagas hos regeringen

(2 kap. 15 § första stycket sista meningen TF; se även 15 kap.

7 § fjärde stycket sekretesslagen). Detta undantag har sin grund

i att tillgången till allmänna handlingar som förvaras i Reger-

ingskansliet av principiella skäl inte bör bli föremål för en rent

rättslig prövning (prop. 1975/76:160 s. 205).

Av 18 § förordningen (1996:1515) med instruktion för Re-

geringskansliet framgår att frågor om utlämnande av allmänna

handlingar som förvaras i Regeringskansliet normalt prövas

inom det departement som förvarar handlingarna, att en sådan

fråga i tveksamma fall eller om sökanden begär det ska prövas

av ett statsråd samt att den får överlämnas till regeringens pröv-

ning. Enligt förordningen får ärenden som ska avgöras av ett

statsråd i vissa fall istället avgöras av en tjänsteman i Reger-

ingskansliet. Detta ska i så fall anges i arbetsordningen för de-

partementet eller i särskilda beslut (31 § nämnda förordning).

17

Närmare om behovet av en utredning

För det fall en tjänsteman med stöd av förordningen med in-

struktion för Regeringskansliet skulle få i uppdrag att i ett stats-

råds ställe pröva frågan om utlämnande av en allmän handling

från Regeringskansliet är det mycket som talar för att undanta-

get i 2 kap. 15 § första stycket sista meningen TF skulle vara

tillämpligt. Detta framgår dock inte uttryckligen av bestämmel-

sens ordalydelse. Det bör därför övervägas om det finns behov

av att tydliggöra tryckfrihetsförordningens reglering så att det

framgår att ett beslut som en tjänsteman i ett statsråds ställe har

fattat ska överklagas till regeringen.

Utlämnande av allmänna handlingar i elektronisk form

Behovet av en utredning

Som nämns tidigare brukar det framhållas att handlingsoffent-

ligheten främst syftar till att garantera rättssäkerheten samt ef-

fektiviteten i förvaltningen och folkstyret. Rätten att ta del av

allmänna handlingar är alltså en viktig del av det svenska de-

mokratiska systemet.

Svenska Journalistförbundet har i en framställan till Justitie-

departementet framfört att avsaknaden av en skyldighet för

myndigheter att lämna ut handlingar i elektronisk form försvå-

rar eller omöjliggör stora undersökningar. Förbundet har därför

begärt att en sådan skyldighet ska införas (Ju2006/4517/L6).

En bestämmelse som ger enskilda en rätt att ta del av all-

männa handlingar även i elektronisk form skulle innebära en

förstärkning av allmänhetens insyn i förvaltningen. En sådan

bestämmelse skulle också överrensstämma med de mål som

fastställts i den nationella handlingsplan för e-förvaltning som

beslutades den 17 januari 2008 (Fi2008/491/OFA). Handlings-

planen syftar till att öka tillgängligheten för företagare och med-

borgare att använda offentliga tjänster.

Med hänsyn till att myndigheternas framställning av infor-

mation och deras kommunikation numera huvudsakligen sker

18

elektroniskt kan det hävdas att det framstår som otidsenligt att

det i gällande lagstiftning saknas en generell rätt att få ut all-

männa handlingar, som lagrats elektroniskt, i annan form än

utskrift. En sådan utvidgning i fråga om rätten att ta del av all-

männa handlingar förutsätter emellertid att ett antal aspekter

och konsekvenser utreds närmare.

Skyddet för enskildas personliga integritet

En handlingsoffentlighet som även innefattar en generell rätt att

få handlingar utlämnade i elektronisk form kommer sannolikt

att medföra en ökad automatiserad behandling av personuppgif-

ter. Det finns en risk för att enskilda härigenom utsätts för olika

slags integritetsintrång och det är därför viktigt att en godtagbar

skyddsnivå kan säkerställas (prop. 2001/02:70 s. 29). Det är

angeläget att utreda hur detta kan åstadkommas.

7 kap. 16 § sekretesslagen

Enligt 2 kap. 3 § andra stycket regeringsformen ska varje med-

borgare i den utsträckning som närmare anges i lag skyddas mot

att hans personliga integritet kränks genom att uppgifter om

honom registreras med hjälp av automatiserad behandling. Så-

dana integritetsskyddande regler finns huvudsakligen i person-

uppgiftslagen (1998:204). Om det kan antas att ett utlämnande

av en allmän handling skulle medföra att en personuppgift be-

handlas i strid med personuppgiftslagen, gäller enligt 7 kap. 16

§ sekretesslagen sekretess för uppgiften.

I föregångaren till sekretesslagen (lagen om inskränkningar i

rätten att utbekomma allmänna handlingar) fanns en motsva-

rande sekretessbestämmelse. Den bestämmelsen infördes i sam-

band med att 1973 års datalag infördes och innebar att en per-

sonuppgift som ingick i ett sådant personregister som avsågs i

datalagen inte fick lämnas ut om det fanns anledning att anta att

uppgiften skulle användas för automatisk databehandling i strid

med datalagen. Om det fanns anledning att anta att en sådan

personuppgift skulle användas för automatisk databehandling i

utlandet, fick uppgiften lämnas ut endast efter medgivande av

Datainspektionen. Syftet med regeln var att förhindra att per-

19

sonregister inrättades antingen i strid med datalagen eller utom-

lands där datalagen inte gällde. I författningskommentaren utta-

lades bl.a. att anledning till försiktighet i första hand torde före-

ligga, om den registeransvarige fick en begäran om massuppgif-

ter eller selekterade uppgifter (prop. 1973:33 s. 140). Det utta-

lades vidare att en sådan begäran alltid borde utgöra en anled-

ning för den registeransvarige att närmare utreda hur det var

avsett att uppgifterna skulle användas. Först om den som begär-

de utlämnandet angav en godtagbar förklaring borde uppgifter-

na lämnas ut.

Bestämmelsen i 7 kap. 16 § sekretesslagen har under senare

år behandlats av Offentlighets- och sekretesskommittén i dess

förslag till ny sekretesslag (SOU 2003:99) och av Personupp-

giftslagsutredningen (Översyn av personuppgiftslagen, SOU

2004:6). Dessa utredningar har föreslagit att bestämmelsen –

med vissa förändringar av i huvudsak språklig karaktär – ska

finnas kvar i sekretesslagen.

Bestämmelsen har i flera sammanhang utsatts för kritik. JO

har t.ex. i sina yttranden över nämnda utredningars betänkanden

anfört att bestämmelsen bör upphävas (JO:s dnr 1102-2004 och

1849-2004). JO har framhållit att bestämmelsen på ett olyckligt

sätt bryter mot sekretesslagens systematik. Bestämmelsens ska-

derekvisit tar nämligen inte sikte på skada eller men som upp-

kommer genom själva utlämnandet av uppgifter utan på skada

eller men som i ett senare skede kan tänkas uppkomma på

grund av att den som fått del av uppgifterna kan komma att

handla lagstridigt. Enligt JO blir den praktiska tillämpningen av

en sådan bestämmelse problematisk, eftersom den måste bygga

på mer eller mindre väl underbyggda antaganden om avsikt och

syfte hos den som begär att få ut uppgifter för vilka ingen sekre-

tess gäller bortsett från den som möjligen följer av 7 kap. 16 §

sekretesslagen. JO har vidare påpekat att en sekretessregel som

för sin tillämpning förutsätter att myndigheten måste skaffa sig

en uppfattning om syftet med en begäran om utlämnande av

handlingar eller uppgifter harmonierar mindre väl med det s.k.

efterfrågeförbudet i 2 kap. 14 § tredje stycket TF. Mot denna

bakgrund finns det anledning att överväga om bestämmelsen

bör ändras eller upphävas.

20

Konsekvenserna för myndigheternas hantering av handlingsof-

fentligheten

Offentlighets- och sekretesskommittén gav Statskontoret i upp-

drag att analysera de ekonomiska konsekvenserna av en skyl-

dighet för det allmänna att lämna ut elektroniskt lagrade hand-

lingar i elektronisk form. Enligt kommittén skulle kommitténs

förslag inte ge upphov till några kostnadsökningar eller in-

täktsminskningar för statlig verksamhet. Statskontoret bedömde

att förslaget skulle komma att medföra vissa engångskostnader

samt vissa årliga kostnader för det allmänna. Statskontorets be-

dömning vilade i huvudsak på uppskattningar och inte på några

beräkningar utifrån faktiska förhållanden.

För att få en heltäckande bild av vilka ekonomiska och andra

konsekvenser som kan följa av en rätt för en enskild att ta del av

allmänna handlingar i elektronisk form krävs ett mer ingående

underlag än vad som tidigare tagits fram. Det förekommer t.ex.

en tämligen omfattande försäljning av uppgifter som finns lag-

rade hos myndigheter eller hos sådana statligt ägda företag som

i princip har att tillämpa offentlighetsprincipen. Om dessa organ

blir skyldiga att lämna ut allmänna handlingar i elektronisk

form, måste avgiftssättningen ske enligt andra principer, vilket

sannolikt medför att statens intäkter minskar. Det finns vidare

anledning att överväga om ett utlämnande av en allmän hand-

ling bör omgärdas av säkerhetsåtgärder, t.ex. i form av tekniska

begränsningar i fråga om möjligheterna att bearbeta innehållet i

den utlämnade handlingen.

Avgiftsförordningen

Om den enskilde tar del av en allmän handling på stället, dvs. i

myndighetens lokaler, finns det inte någon rätt för myndigheten

att ta ut avgifter för tillhandahållandet. Däremot får myndighe-

ten ta ut avgift med stöd av 2 kap. 13 § första stycket TF om

den sökande begär en avskrift eller en kopia av handlingen. Re-

geringen har i avgiftsförordningen fastställt de avgifter som ska

tillämpas i samband med utlämnande av allmänna handlingar.

Förordningen reglerar förhållandena på det statliga området och

som huvudregel gäller enligt förordningens 15 § ett avgifts-

21

tvång i fråga om kopior m.m. För kopior av allmänna handling-

ar ska avgift tas ut om en beställning omfattar tio sidor eller

mer. Avgiften för en beställning på tio sidor är 50 kr och för

varje sida därutöver 2 kr.

Inom det kommunala området får avgift tas ut för tillhanda-

hållande av kopior m.m. endast om fullmäktige har fattat beslut

om det och fastställt vilka taxor som i sådana fall ska gälla. Det

är inte ovanligt att avgiftsförordningens regler fungerar som

vägledning vid den kommunala avgiftssättningen. Om en kom-

mun tar ut avgifter för kopior av allmänna handlingar, är den

bunden av den inom kommunalrätten gällande självkostnads-

principen enligt 8 kap. 3 c § kommunallagen (1991:900).

Som nämns tidigare finns det för närvarande ett antal myn-

digheter som lämnar ut uppgifter i större omfattning än vad som

följer av reglerna i 2 kap. TF. Det handlar i sådana fall ofta om

en försäljning av olika slags sammanställningar i elektronisk

form. Avgiftsuttaget ska i sådana fall enligt avgiftsförordningen

ske så att full kostnadstäckning uppnås. Någon mer detaljerad

reglering beträffande avgifternas storlek finns emellertid inte,

varför prissättningen inte alltid är lätt att förutse.

Det bör också nämnas att det ovan nämnda PSI-direktivet

innehåller bestämmelser om principer för avgiftsuttag vid ut-

lämnande av allmänt tillgänglig information.

Mot denna bakgrund bör avgiftsförordningen ses över i de

delar som avser utlämnande av allmänna handlingar.

Uppdraget

En parlamentariskt sammansatt kommitté ska göra en översyn

av vissa av bestämmelserna i 2 kap. TF.

Kommittén ska överväga om säkerhetskopior av handlingar

och upptagningar – på t.ex. magnetband – som innehåller sä-

kerhetskopior av handlingar ska undantas från begreppet allmän

handling. Om kommittén finner att det finns ett behov av un-

dantag, ska den lämna erforderliga författningsförslag.

Som redovisas ovan kan lagring av information i säkerhets-

syfte ske på andra sätt än genom säkerhetskopiering. En myn-

dighet kan t.ex. ha två parallella system som lagrar all informa-

22

tion. I uppdraget ingår därför att överväga om det finns anled-

ning att undanta all lagring av information som sker i säkerhets-

syfte från begreppet allmän handling.

Kommittén ska vidare överväga vilken betydelse en eventu-

ell arkivering av upptagningar som innehåller säkerhetskopior

av handlingar kan få för de kopior av icke allmänna handlingar

som ingår i upptagningen och, vid behov, föreslå ändringar eller

förtydliganden i detta avseende. Kommittén ska även belysa

frågan om gallring av upptagningar som innehåller säkerhets-

kopior.

Kommittén ska – i den mån säkerhetskopior inte föreslås bli

undantagna från begreppet allmän handling – överväga om det

finns ett behov av en generell reglering i sekretesslagen till

skydd för uppgifter på säkerhetskopior. Om kommittén finner

att en sådan bestämmelse bör införas, ska den lämna förslag till

en sådan.

Kommittén ska även överväga om eventuella förslag till lag-

ändringar innebär att bestämmelsen i 5 kap. 11 § sekretesslagen

till skydd för uppgifter på de säkerhetskopior som har genere-

rats i Regeringskansliets datasystem och som har bevarats med

anledning av naturkatastrofen i Asien år 2004 bör ändras eller

upphävas.

Kommittén ska också överväga om det finns behov av att

tydliggöra tryckfrihetsförordningens reglering så att det framgår

att ett beslut att avslå en begäran om utlämnande av allmän

handling som fattats av en tjänsteman i ett statsråds ställe ska

överklagas till regeringen.

Kommittén ska dessutom överväga om det i sekretesslagen

eller i annan lag bör införas en bestämmelse som medför en ge-

nerell skyldighet för myndigheter att lämna ut elektroniskt lag-

rade allmänna handlingar i elektronisk form. Om kommittén

finner att en sådan bestämmelse bör införas, ska den lämna för-

slag till en sådan. I uppdraget ingår att göra en undersökning av

hur en skyldighet för myndigheter att lämna ut allmänna hand-

lingar i elektronisk form kan antas påverka riskerna för otillbör-

liga ingrepp i enskildas personliga integritet. I det avseendet ska

kommittén bedöma om befintliga regler säkerställer en godtag-

bar skyddsnivå i fråga om sådana ingrepp. Om slutsatsen blir att

23

lagstiftning krävs för att minska riskerna för integritetsintrång,

ska kommittén lämna konkreta författningsförslag. Finner

kommittén att en generell skyldighet inte bör införas, ska kom-

mittén överväga om det i stället bör införas en eller flera be-

stämmelser som innebär en skyldighet att lämna ut allmänna

handlingar i elektronisk form på de områden eller i den ut-

sträckning som detta bedöms lämpligt.

Kommittén ska i sitt arbete beakta redan befintliga bestäm-

melser som innebär en skyldighet att lämna ut allmänna hand-

lingar i elektronisk form samt de krav på elektroniskt utlämnan-

de som följer av PSI-direktivet och på elektroniskt tillgänglig-

görande av information som följer av det s.k. Inspire-direktivet.

Kommittén ska vidare beakta regeringens nationella handlings-

plan för e-förvaltning som beslutades den 17 januari 2008.

Kommittén ska ta fram ett – så långt möjligt – heltäckande

underlag i fråga om vilka ekonomiska och andra konsekvenser

en skyldighet att lämna ut allmänna handlingar i elektronisk

form skulle innebära. Det gäller bl.a. frågan om ett utlämnande

av en allmän handling bör omgärdas av säkerhetsåtgärder, t.ex.

i form av tekniska begränsningar i fråga om möjligheterna att

bearbeta innehållet i den utlämnade handlingen.

Därtill kommer att kommittén ska överväga om bestämmel-

sen i 7 kap. 16 § sekretesslagen bör ändras eller upphävas. I det

sammanhanget måste beaktas de krav som följer av Europapar-

lamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995

om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av

personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

I uppdraget ingår slutligen att göra en översyn av avgiftsför-

ordningen. Om kommittén föreslår ett införande av en generell

skyldighet att lämna ut elektroniskt lagrade handlingar i elek-

tronisk form, ska den särskilt överväga om en sådan skyldighet

innebär att avgiftsregleringen bör vara teknikneutral. Kommit-

tén ska lämna konkreta förslag till de förändringar av och

tillägg till avgiftsförordningen som anses nödvändiga. Kommit-

tén ska beakta PSI-direktivets bestämmelser om principer för

avgiftsuttag vid utlämnande av allmänt tillgänglig information.

Kommittén är oförhindrad att ta upp närliggande frågor som

kommittén finner behöver analyseras och eventuellt regleras för

24

att kommittén ska kunna fullgöra sitt uppdrag på ett tillfreds-

ställande sätt eller som annars har samband med uppdraget.

Kommittén är oförhindrad att föreslå en reglering i sådana frå-

gor.

Kommittén ska redovisa sitt uppdrag, i den del det avser för-

slag till grundlagsändringar, senast den 31 december 2008 och i

övriga delar senast den 31 december 2009.

(Justitiedepartementet)