(1)

(2)

(3)

(4)

(5)

(6)

(7)

10.6.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/37

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/44/EG

av den 6 maj 2009

om ändring av direktiv 98/26/EG om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och

värdepapper och direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet, vad gäller sammanlänkade

system och kreditfordringar

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande

(1) EUT C 216, 23.8.2008, s. 1.

,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande

(2) Yttrande av den 3 december 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget

(3) Europaparlamentets yttrande av den 18 december 2008 (ännu ej

offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 27 april 2009.

,

och av följande skäl:

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv

98/26/EG

(4) EGT L 166, 11.6.1998, s. 45.

infördes en ordning där slutlig avveckling av

överföringsuppdrag och nettning samt säkerheters verk­

ställighet säkerställs i fråga om såväl inhemska som utländ­

ska deltagare i systemen för överföring av betalningar och

värdepapper.

(2)

I utvärderingsrapporten från kommissionen av den 7 april

2006 om direktiv 98/26/EG om slutgiltig avveckling drogs

slutsatsen att direktiv 98/26/EG allmänt sett fungerar väl. I

rapporten framhävdes att en del betydande förändringar

kan vara förestående på området för avveckling i system

för överföring av betalningar och värdepapper och slutsat­

sen var att det finns ett visst behov av att förtydliga och

förenkla direktiv 98/26/EG.

(3)

Den huvudsakliga förändringen är emellertid det ökande

antalet sammanlänkningar mellan system som då direktiv

98/26/EG utarbetades nästan uteslutande drevs på natio­

nell och oberoende grund. Denna förändring är ett av

resultaten av Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för

finansiella instrument

(5) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

, och den europeiska uppförande­

koden för clearing och avveckling. Som en anpassningtill

denna utveckling bör begreppet samverkande system och

systemoperatörers ansvar förtydligas.

(4)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv

2002/47/EG

(6) EGT L 168, 27.6.2002, s. 43.

skapades en enhetlig gemenskapsrättslig

ram för gränsöverskridande användning av finansiella

säkerheter och därigenom avskaffades de flesta av de for­

mella krav som tidigare gällt för avtal om finansiellt

säkerhetsställande.

(5)

Europeiska centralbanken beslutade att införa kreditford­

ringar som en godtagbar typ av säkerhet för kredittransak­

tioner i Eurosystemet från och med den 1 januari 2007.

För att maximera den ekonomiska effekten av använd­

ningen av kreditfordringar, rekommenderade Europeiska

centralbanken att tillämpningsområdet för direktiv

2002/47/EG skulle utvidgas. Kommissionens utvärderings­

rapport av den 20 december 2006 om direktiv

2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet tog upp

denna fråga och tillstyrkte Europeiska centralbankens upp­

fattning. Användningen av kreditfordringar kommer att

öka förekomsten av tillgängliga säkerheter. Vidare harmo­

nisering på området för avveckling i system för överföring

av betalningar och värdepapper skulle också ytterligare

bidra till att skapa likvärdiga konkurrensvillkor mellan kre­

ditinstitut i alla medlemsstater. Om användningen av kre­

ditfordringar som säkerhet underlättas ytterligare kommer

konsumenter och gäldenärer också att tjäna på detta, efter­

som användningen av kreditfordringar som säkerheter i

slutändan skulle kunna leda till ökad konkurrens och för­

bättrad tillgång till krediter.

(6)

I syfte att underlätta användningen av kreditfordringar

är det viktigt att avskaffa eller förbjuda alla administrativa

regler, som exempelvis anmälnings- och registreringskrav,

som skulle göra överlåtelser av kreditfordringar ogenom­

förbara. För att inte äventyra säkerhetstagares ställning

bör gäldenärer med rättslig verkan även kunna avstå från

sina kvittningsrättigheter gentemot borgenärer. Samma

motiv bör också gälla för behovet av att införa en

möjlighet för gäldenären att avstå från skydd av banksekre­

tessregler, eftersom säkerhetstagaren i annat fall kan

ha otillräcklig information för att korrekt bedöma värdet

av de underliggande kreditfordringarna. Dessa bestämmel­

ser bör inte påverka Europaparlamentets och rådets

direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om

konsumentkreditavtal

(7) EUT L 133, 22.5.2008, s. 66.

.

(1)

(*)

(**)

L 146/38

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.6.2009

(7)

Medlemsstaterna har inte använt sig av möjligheten i arti­

kel 4.3 i direktiv 2002/47/EG att inte tillåta säkerhetstaga­

rens rätt till tillägnelse. Den bestämmelsen bör därför utgå.

(8)

Direktiven 98/26/EG och 2002/47/EG bör därför ändras i

enlighet med detta.

(9)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om

bättre lagstiftning

(1) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

uppmuntras medlemsstaterna att för

egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabel­

ler som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen

mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att

offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 98/26/EG

Direktiv 98/26/EG ska ändras på följande sätt:

1. Skäl 8 ska utgå.

2. Följande skäl ska införas:

”(14a) De behöriga nationella myndigheterna eller tillsynsor­

ganen bör se till att systemoperatörerna för de system

som tillsammans bildar de samverkande systemen i

möjligaste mån har kommit överens om gemen­

samma regler om tidpunkten för införande i de sam­

verkande systemen. De behöriga nationella

myndigheterna eller tillsynsorganen bör se till att reg­

lerna om tidpunkten för införandet i samverkande

system samordnas så långt som möjligt och i den mån

som behövs, så att man undviker osäkerhet om rätts­

läget vid eventuellt fallissemang i ett deltagande

system.”

3. Följande skäl ska införas:

”(22a) När det gäller samverkande system, kan en brist på

samordning i fråga om vilka regler som är tillämpliga

för tidpunkten för införande och oåterkallelighet

utsätta deltagarna i ett system, eller till och med sys­

temoperatören, för externa effekter av ett fallissemang

i ett annat system. För att begränsa systemrisken är

det önskvärt att föreskriva att systemoperatörer för

samverkande system samordnar reglerna för tidpunk­

ten för införande och oåterkallelighet i de system som

de driver.”

4. Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a) I led a ska ordet ”ecu” ersättas med ordet ”euro”.

b) I led c ska andra strecksatsen ersättas med följande:

”— operationer som utförs av centralbankerna i med­

lemsstaterna eller Europeiska centralbanken inom

ramen för deras funktion som centralbanker.”

5. Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a) Led a ska ändras på följande sätt:

i) Första strecksatsen ska ersättas med följande:

”— mellan tre eller flera deltagare, exklusive syste­

moperatören för systemet, en eventuell avveck­

lingsagent, en eventuell central motpart, en

eventuell clearingorganisation eller en eventu­

ell indirekt deltagare, med gemensamma regler

och standardiserade arrangemang för clearing

(oberoende av om det sker genom en central

motpart) eller för att utföra överföringsuppdrag

mellan deltagarna,”.

ii) Följande stycke ska läggas till:

”Arrangemang mellan samverkande system ska inte

betecknas som system.”

b) I led b ska första och andra strecksatsen ersättas med

följande:

”— ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 i

Europaparlamentets

och

rådets

direktiv

2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att

starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omar­

betning) , inklusive instituten som förtecknas i

artikel 2 i det direktivet,

— ett värdepappersföretag enligt definitionen i led 1 i

artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader

för finansiella instrument

exklusive de institut

som återfinns i artikel 2.1 i det direktivet,

(*) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

(**) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1. ”

c) Led f ska ändras på följande sätt:

i) Första stycket ska ersättas med följande:

”f) deltagare: ett institut, en central motpart, en

avvecklingsagent, en clearingorganisation eller

en systemoperatör.”

(*)

10.6.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/39

ii) Tredje stycket ska ersättas med följande:

”En medlemsstat får när den tillämpar detta direktiv

besluta att en indirekt deltagare får betraktas som

deltagare, om systemrisken motiverar detta. Om en

indirekt deltagare betraktas som deltagare på grund

av systemrisker begränsar inte detta den deltagares

ansvar genom vilken den indirekta deltagaren utför

överföringsuppdrag till systemet.”

d) Led g ska ersättas med följande:

”g) indirekt deltagare: ett institut, en central motpart, en

avvecklingsagent, en clearingorganisation eller en

systemoperatör med ett avtalsförhållande till en del­

tagare i ett system som utför överföringsuppdrag,

varigenom den indirekta deltagaren ges möjlighet

att utföra överföringsuppdrag genom systemet,

under förutsättning att den indirekta deltagaren är

känd hos systemoperatören.”

e) Led h ska ersättas med följande:

”h) värdepapper: alla instrument som avses i avsnitt C i

bilaga I till direktiv 2004/39/EG.”

f) I led i ska första strecksatsen ersättas med följande:

”— varje instruktion från en deltagare om att ställa ett

penningbelopp till en mottagares förfogande

genom registrering på ett konto hos ett kreditinsti­

tut, en centralbank, en central motpart eller en

avvecklingsagent eller varje instruktion som leder

till övertagande eller uppfyllelse av en betalningsför­

pliktelse enligt definitionen i systemets regler, eller”.

g) Led l ska ersättas med följande:

”l) avvecklingskonto: ett konto i en centralbank, hos en

avvecklingsagent eller en central motpart, vilket

används såväl för att hålla penningmedel eller vär­

depapper som för att avveckla transaktioner mellan

deltagare i ett system.”

h) Led m ska ersättas med följande:

”m) säkerhet: alla realiserbara tillgångar – inbegripet utan

begränsningar finansiell säkerhet enligt artikel 1.4 a

i Europaparlamentets och rådets direktiv

2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av

finansiell säkerhet

– som tillhandahålls genom

pantsättning (inklusive pengar som tillhandahålls

genom pantsättning), ett återköpsavtal eller lik­

nande avtal eller på annat sätt för att säkra

rättigheter och förpliktelser som kan uppstå i sam­

band med ett system, eller som tillhandahålls med­

lemsstaternas centralbanker eller Europeiska

centralbanken.

(*) EGT L 168, 27.6.2002, s. 43. ”

i) Följande led ska läggas till:

”n) bankdag: omfattar avvecklingstjänster under såväl

dag som natt samt alla händelser under ett systems

ekonomiska cykel.

o) samverkande system: två eller flera system vilkas sys­

temoperatörer har ingått ett ömsesidigt arrang­

emang

som

innebär

verkställande

av

överföringsuppdrag mellan systemen.

p) systemoperatör: en eller flera enheter med rättsligt

ansvar för driften av ett system. En systemoperatör

får också agera som en avvecklingsagent, central

motpart eller clearingorganisation.”

6. Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.

Överföringsuppdrag och nettning ska gälla enligt

rättsordningen och vara bindande i förhållande till tredje

man, även i händelse av insolvensförfaranden mot en

deltagare, under förutsättning att överföringsuppdragen

infördes i systemet före den tidpunkt då sådana insol­

vensförfaranden inleddes enligt definitionen i artikel 6.1.

Detta ska även gälla vid insolvensförfaranden mot en

deltagare (i det berörda systemet eller i ett samverkande

system) eller mot systemoperatören för ett samverkande

system som inte är deltagare.

Överföringsuppdrag som införs i ett system efter den

tidpunkt då insolvensförfaranden inleds och som utförs

under den bankdag, enligt definition i reglerna för sys­

temet, under vilken dessa förfaranden inleds ska endast

gälla enligt rättsordningen och vara bindande i förhål­

lande till tredje man, om systemoperatören kan bevisa

att den vid den tidpunkt då överföringsordern blev oåter­

kallelig varken hade eller borde ha haft kännedom om

att sådana förfaranden hade inletts.”

b) Följande punkt ska läggas till:

”4.

I fråga om samverkande system fastställer varje

system i sina egna regler tidpunkten för införande i sitt

system, på ett sätt som i största möjliga utsträckning

säkerställer att reglerna för alla berörda samverkande

system samordnas i detta avseende. Om inget annat

uttryckligen föreskrivs i reglerna för alla de system som

ingår i de samverkande systemen, ska ett systems regler

om tidpunkten för införande inte påverkas av regler i

andra system som det samverkar med.”

(*)

L 146/40

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.6.2009

7. Artikel 4 ska ersättas med följande:

”Artikel 4

Medlemsstaterna får föreskriva att inledning av insolvensför­

faranden mot en deltagare eller en systemoperatör för ett

samverkande system inte ska förhindra att medel eller värde­

papper, som finns tillgängliga på den deltagarens avveck­

lingskonto, används för att uppfylla den deltagarens

förpliktelser i systemet, eller i ett samverkande system, den

bankdag insolvensförfarandena inleds. Medlemsstaterna får

också föreskriva att en sådan deltagares kreditfacilitet, som är

förbunden med systemet, används för att uppfylla den delta­

garens förpliktelser i systemet, eller i ett samverkande system,

mot tillgänglig och befintlig säkerhet.”

8. I artikel 5 ska följande stycke läggas till:

”I fråga om samverkande system ska varje system i sina egna

regler fastställa tidpunkten för oåterkallelighet på ett sätt som

i största möjliga utsträckning säkerställer att reglerna för alla

berörda samverkande systems regler samordnas i detta avse­

ende. Om inget annat uttryckligen föreskrivs i reglerna för

alla de system som ingår i de samverkande systemen, ska ett

systems regler om tidpunkten för oåterkallelighet inte påver­

kas av regler i andra system som det samverkar med.”

9. Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

Insolvensförfaranden ska inte ha retroaktiv verkan på de av

en deltagares rättigheter och förpliktelser som uppstår genom

eller i samband med deltagande i ett system, före tidpunkten

för inledning av sådana förfaranden som definieras i arti­

kel 6.1. Detta ska bland annat gälla vad avser rättigheter och

förpliktelser för en deltagare i ett samverkande system eller

för en systemoperatör för ett samverkande system som inte

är deltagare.”

10. Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

1.

De rättigheter som en systemoperatör eller en deltagare

har till en säkerhet som ställs till dem i samband med ett sys­

tem eller ett samverkande system och de rättigheter som

medlemsstaternas centralbanker eller Europeiska centralban­

ken har till en säkerhet som ställs till dem ska inte påverkas

av insolvensförfaranden mot någon av följande:

a) Deltagaren (i det berörda systemet eller i ett samver­

kande system).

b) Systemoperatören för ett samverkande system, som inte

är deltagare.

c) Motpart till medlemsstaternas centralbanker eller Euro­

peiska centralbanken.

d) Tredje man som ställt säkerheten.

Sådan säkerhet får realiseras för att tillgodose dessa

rättigheter.

2.

Då värdepapper, inklusive rättigheter till värdepapper,

ställs som säkerhet till deltagare, systemoperatörer eller till

medlemsstaternas centralbanker eller Europeiska centralban­

ken enligt beskrivning i punkt 1 och deras rätt, eller den rätt

något ombud, någon agent eller någon tredje man som hand­

lar för deras räkning har, med avseende på värdepappren är

enligt lag registrerade i ett register, på ett konto eller i ett sys­

tem för centraliserad förvaring i en medlemsstat, ska sådana

enheters rättigheter som säkerhetsinnehavare i förhållande

till dessa värdepapper regleras av lagen i den medlemsstaten.”

11. Artikel 10 ska ersättas med följande:

”Artikel 10

1.

Medlemsstaterna ska ange vilka system, och vilka res­

pektive systemoperatörer, som kommer att innefattas i detta

direktivs räckvidd och ska anmäla dem till kommissionen

och underrätta kommissionen om vilka myndigheter de har

utsett enligt artikel 6.2.

Systemoperatören ska till den medlemsstat vars lag är til­

lämplig ange deltagarna i systemet, inklusive varje eventuell

indirekt deltagare, och varje förändring med avseende på

deltagarna.

Medlemsstaterna får, utöver den angivelse som föreskrivs i

andra stycket, underkasta system som faller under deras juris­

diktion tillsyns- eller tillståndskrav.

Ett institut ska på begäran till var och en som har ett berät­

tigat intresse lämna upplysningar om i vilka system institutet

deltar och om de huvudsakliga bestämmelserna för dessa sys­

tems verksamhet.

2.

Ett system som har betecknats som system innan natio­

nella bestämmelser har trätt i kraft för genomförande av

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/44/EG av den

6 maj 2009 om ändring av direktiv 98/26/EG om slutgiltig

avveckling i system för överföring av betalningar och värde­

papper och direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell

säkerhet, vad gäller sammanlänkade system och kreditford­

ringar ska fortsätta att vara betecknat som system enligt

detta direktiv.

(*)

(*)

(**)

(***)

(*)

(**)

10.6.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/41

Ett överföringsuppdrag som införs i ett system före den tid­

punkt då nationella genomförandebestämmelser för direktiv

2009/44/EG + träder i kraft, men som avvecklas efter det, ska

anses utgöra ett överföringsuppdrag enligt detta direktiv.

(*) EUT L 146, 10.6.2009, s. 37.”

Artikel 2

Ändring av direktiv 2002/47/EG

Direktiv 2002/47/EG ska ändras på följande sätt:

1. Skäl 9 ska ersättas med följande:

”(9) För att minska de administrativa bördorna för parter

som använder finansiell säkerhet som omfattas av detta

direktiv, bör det enda giltighetskrav när det gäller par­

terna som kan uppställas i nationell lagstiftning för

finansiell säkerhet vara att den finansiella säkerheten står

under kontroll av säkerhetstagaren eller en annan per­

son som handlar på säkerhetstagarens vägnar, samtidigt

som sådana säkerhetstekniker inte utesluts som ger

säkerhetsställaren möjlighet att ersätta säkerheten eller

dra tillbaka överskjutande säkerhet. Detta direktiv bör

inte hindra medlemsstaterna från att kräva att en kredit­

fordran överlämnas genom att upptas i en förteckning

över fordringar.”

2. Skäl 20 ska ersättas med följande:

”(20) Detta direktiv påverkar inte tillämpningen eller verk­

ningarna av de avtalsenliga villkoren i finansiella instru­

ment eller kreditfordringar som ställs som finansiell

säkerhet, till exempel rättigheter, skyldigheter eller

andra villkor vid emission av sådana instrument, eller

alla andra rättigheter, skyldigheter eller villkor som gäl­

ler mellan emittenterna och innehavarna av sådana

instrument eller mellan gäldenären och borgenären till

sådana kreditfordringar.”

3. Följande skäl ska läggas till:

”(23) Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas rätt att

föreskriva regler för att säkerställa effektiva avtal om

finansiellt säkerhetsställande gentemot tredje man vad

avser kreditfordringar.”

4. Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 b ska ersättas med följande:

”b) En centralbank, Europeiska centralbanken, Banken

för internationell betalningsutjämning, en multila­

teral utvecklingsbank enligt vad som avses i

bilaga VI, del 1, avsnitt 4 i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006

om rätten att starta och driva verksamhet i kredit­

institut (omarbetning) , Internationella valutafon­

den och Europeiska investeringsbanken.

(*) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1. ”

b) I punkt 2 c ska leden i–iv ersättas med följande:

”i) ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 i

direktiv 2006/48/EG, inklusive instituten i förteck­

ningen i artikel 2 i det direktivet,

ii) ett värdepappersföretag enligt definitionen i led 1 i

artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader

för finansiella instrument ,

iii) ett finansiellt institut enligt definitionen i artikel 4.5

i direktiv 2006/48/EG,

iv) ett försäkringsföretag enligt definitionen i artikel 1

a i rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992

om samordning av lagar och andra författningar

som avser annan direkt försäkring än livförsäkring

(tredje direktivet om annan direkt försäkring än liv­

försäkring)

och ett livförsäkringsföretag enligt

definitionen i artikel 1.1 a i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november

2002 om livförsäkring

.

(*) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

(**) EGT L 228, 11.8.1992, s. 1.

(***) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1. ”

c) Punkt 4 a ska ersättas med följande:

”a) Den finansiella säkerhet som ska ställas ska bestå av

betalningsmedel, finansiella instrument eller

kreditfordringar.”

d) I punkt 4 ska följande led läggas till:

”c) Medlemsstaterna får från tillämpningsområdet för

detta direktiv undanta kreditfordringar där gäldenä­

ren är en konsument enligt definitionen i artikel 3 a

i Europaparlamentets och rådets direktiv

2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsument­

kreditavtal

eller ett mikroföretag eller mindre

företag enligt definitionen i artikel 1 och artikel 2.2

och 2.3 i bilagan till kommissionens rekommenda­

tion 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om defini­

tionen av mikroföretag samt små och medelstora

företag

, såvida inte säkerhetstagaren eller säker­

hetsställaren av sådana kreditfordringar är ett av de

institut som anges i artikel 1.2 b i detta direktiv.

(*) EUT L 133, 22.5.2008, s. 66.

(**) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36. ”

(*)

L 146/42

SV

Europeiska unionens officiella tidning

10.6.2009

e) Punkt 5 ska ändras på följande sätt:

i) I andra stycket ska följande mening läggas till:

”När det gäller kreditfordringar är det tillräckligt att

uppta dem i en förteckning över fordringar som

lämnas skriftligen, eller på ett rättsligt likvärdigt sätt,

till säkerhetstagaren för att identifiera kreditford­

ringen och styrka tillhandahållandet av fordringen

som finansiell säkerhet mellan parterna.”

ii) Följande stycke ska införas efter andra stycket:

”Utan att det påverkar tillämpningen av andra

stycket får medlemsstaterna föreskriva att uppta­

gandet i en förteckning över fordringar som lämnas

skriftligen, eller på ett rättsligt likvärdigt sätt, till

säkerhetstagaren också ska vara tillräckligt för att

identifiera kreditfordringen och styrka tillhandahål­

landet av fordringen som finansiell säkerhet mot

gäldenären eller tredje man.”

5. Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Led b och c ska ersättas med följande:

”b) avtal om finansiell äganderättsöverföring: avtal

(inklusive återköpsavtal) enligt vilka en säker­

hetsställare överför full äganderätt till, eller full

rätt att utnyttja, en finansiell säkerhet till en

säkerhetstagare för att säkerställa eller på annat

sätt täcka fullgörandet av de relevanta ekono­

miska förpliktelserna.

c) avtal om finansiell säkerhet: avtal enligt vilka

säkerhetsställaren ställer finansiell säkerhet till

säkerhetstagaren eller till dennes förmån, var­

vid den fulla eller kvalificerade äganderätten till

den finansiella säkerheten, eller den fulla rätten

att utnyttja denna kvarstår hos säkerhetsställa­

ren när säkerhetsrätten är fastställd.”

ii) Följande led ska läggas till:

”o) kreditfordringar: penningfordringar som uppstår

till följd av ett avtal där ett kreditinstitut, enligt

definitionen i artikel 4.1 i direktiv 2006/48/EG

inklusive instituten i förteckningen i artikel 2 i

det direktivet, beviljar kredit i form av ett lån.”

b) I punkt 2 ska andra meningen ersättas med följande:

”En rätt för säkerhetsställaren att byta ut den finansiella

säkerheten eller att dra tillbaka överskjutande finansiell

säkerhet, eller i fråga om kreditfordringar, en rätt att tills

vidare inkassera behållningen därav, ska inte påverka det

faktum att den finansiella säkerheten anses ha ställts till

säkerhetstagaren enligt detta direktiv.”

6. Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska följande stycken läggas till:

”Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1.5 ska

medlemsstaterna, när kreditfordringar ställs som finan­

siell säkerhet, inte kräva att deras skapande, giltighet,

fullbordande, prioritet, verkställighet eller tillåtlighet

som bevisning ska vara beroende av någon formell

handling såsom registrering eller anmälan till gäldenä­

ren till den kreditfordran som har ställts som säkerhet.

Medlemsstaterna kan dock kräva en formell handling,

såsom registrering eller anmälan, för fullbordande, prio­

ritet, verkställighet eller tillåtlighet som bevisning mot

gäldenären eller tredje man.

Senast den 30 juni 2014 ska kommissionen rapportera

till Europaparlamentet och rådet om huruvida bestäm­

melsen i denna punkt är lämplig även i fortsättningen.”

b) Följande punkt ska läggas till:

”3.

Utan att det påverkar tillämpningen av rådets

direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga vill­

kor i konsumentavtal

och nationella bestämmelser

om oskäliga avtalsvillkor ska medlemsstaterna säker­

ställa att gäldenärer till kreditfordringarna, skriftligen

eller på ett rättsligt likvärdigt sätt, med giltig verkan, får

avstå från

i) sina kvittningsrättigheter gentemot kreditfordring­

ens borgenärer och gentemot personer till vilka bor­

genärerna har överlåtit, pantsatt eller på annat sätt

överfört kreditfordran som säkerhet, och

ii) sina rättigheter som följer av regler om banksekre­

tess som i annat fall skulle förhindra eller inskränka

möjligheten för borgenären till kreditfordran att

lämna information om kreditfordran eller om gäl­

denären i syfte att använda kreditfordran som

säkerhet.

(*) EGT L 95, 21.4.1993, s. 29. ”

7. Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska följande led läggas till:

”c) När det gäller kreditfordringar genom försäljning

eller tillägnelse eller genom att deras värde kvittas

mot eller används vid uppfyllandet av de relevanta

ekonomiska förpliktelserna.”

10.6.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/43

b) I punkt 2 ska led b ersättas med följande:

”b) parterna i avtalet om finansiell säkerhet har kommit

överens om hur de finansiella instrumenten och

kreditfordringarna ska värderas.”

c) Punkt 3 ska utgå.

8. I artikel 5 ska följande punkt läggas till:

”6.

Denna artikel ska inte tillämpas på kreditfordringar.”

9. Följande artikel ska införas efter artikel 9:

”Artikel 9a

Direktiv 2008/48/EG

Bestämmelserna i detta direktiv ska inte påverka tillämp­

ningen av direktiv 2008/48/EG.”

Artikel 3

Införlivande

1.

Medlemsstaterna ska före den 30 december 2010 anta och

offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga

för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissio­

nen om detta.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 30 juni

2011.

När medlemsstaterna antar dessa bestämmelser ska de innehålla

en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis­

ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis­

ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten

till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar

inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 4

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det

har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 5

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 6 maj 2009.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

J. KOHOUT

Ordförande

Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

►B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 98/26/EG

av den 19 maj 1998

om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper

(EGT L 166, 11.6.1998, s. 45)

Ändrad genom:

Officiella tidningen

nr

sida

datum

M1

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/44/EG av den 6 maj 2009

L 146

37

10.6.2009

1998L0026

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 1

▼B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 98/26/EG

av den 19 maj 1998

om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och

värdepapper

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR AN-

TAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenska-

pen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Ekonomiska och monetära institutets yttrande (2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3),

i enlighet med det i artikel 189b i fördraget angivna förfarandet (4), och

med beaktande av följande:

(1)

Lamfalussy-rapporten år 1990 till centralbankscheferna i G 10-

gruppen visade den betydande systemrisk som är inbyggd i betal-

ningssystem som arbetar på grundval av flera rättsliga slag av

betalningsnettning, särskilt multilateral nettning. Det är av största

vikt att minska de rättsliga risker som är förenade med deltagande

i system för bruttoavvecklingar i realtid, med tanke på den

ökande utvecklingen för dessa system.

(2)

Det är av yttersta vikt att minska den risk som är knuten till

deltagande i system för värdepappersavvecklingssystem, i synner-

het när det finns ett nära samband mellan sådana system och

betalningssystem.

(3)

Detta direktiv syftar till att bidra till att gränsöverskridande av-

vecklingsarrangemang för betalningar och värdepapper inom Eu-

ropeiska gemenskapen kan genomföras på ett ändamålsenligt och

kostnadseffektivt sätt, vilket stärker kapitalets fria rörlighet inom

den inre marknaden. Direktivet följer således upp de framsteg

som görs mot att fullständigt genomföra den inre marknaden,

framför allt mot friheten att tillhandahålla tjänster och mot libe-

raliseringen av kapitalrörelser i syfte att förverkliga den ekono-

miska och monetära unionen.

(4)

Det är önskvärt att lagarna i medlemsstaterna strävar efter att

minimera störningar i systemet, som orsakas av insolvensförfar-

anden mot en deltagare i det systemet.

(5)

Ett förslag till direktiv om rekonstruktion och likvidation av kre-

ditinstitut, som lades fram år 1985 och ändrades den 8 februari

1988, är fortfarande under behandling i rådet. I konventionen om

insolvensförfaranden som utarbetades av medlemsstaterna, för-

samlade i rådet, den 23 november 1995 undan tas uttryckligen

försäkringsföretag, kreditinstitut och värdepappersföretag.

(6)

Detta direktiv avses omfatta såväl inhemska som gränsöverskri-

dande

avvecklingssystem

för

betalningar

och

värdepapper.

Direktivet är tillämpligt på system inom gemenskapen och på

säkerhet som deltagarna i systemen, oberoende av om de är

från gemenskapen eller tredje land, ställer i samband med delta-

gande i dessa system.

1998L0026

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 2

(1) EGT C 207, 18.7.1996, s. 13 och EGT C 259, 26.8.1997, s. 6.

(2) Yttrandet avgivet den 21 november 1996.

(3) EGT C 56, 24.2.1997, s. 1.

(4) Europaparlamentets yttrande av den 9 april 1997 (EGT C 132, 28.4.1997,

s. 74), rådets gemensamma ståndpunkt av den 13 oktober 1997 (EGT C 375,

10.12.1997, s. 34) och Europaparlamentets beslut av den 29 januari 1998

(EGT C 56, 23.2.1998). Rådets beslut av den 27 april 1998.

▼B

(7)

Medlemsstaterna får tillämpa bestämmelserna i detta direktiv på

sina inhemska institut, som direkt deltar i system i tredje land och

på säkerhet som ställs i samband med deltagande i sådana sy-

stem.

▼M1

__________

▼B

(9)

Minskningen av systemrisken kräver framför allt att avvecklingen

är slutgiltig och att säkerheten kan göras gällande. Med säkerhet

förstås alla de medel som en deltagare ställer till de andra delta-

garna i syfte att trygga rättigheter och förpliktelser i avvecklings-

system för betalningar och värdepapper, inklusive repor (åter-

köpsavtal, panträtter som följer av lag och fiduciariska överför-

ingar. Bestämmelser i nationell lag om vilken slags säkerhet som

kan användas skall inte påverkas av definitionen av

”säkerhet” i

detta direktiv.

(10)

Genom att omfatta säkerhet som ställs i samband med medlems-

staternas centralbankers transaktioner i deras funktion som cent-

ralbanker, inklusive penningpolitiska transaktioner, bistår detta

direktiv Europeiska monetära institutet i dess uppgift att öka

effektiviteten vid gränsöverskridande betalningar i syfte att förbe-

reda den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen

och därigenom bidra till att utveckla den nödvändiga rättsliga ram

inom vilken den framtida europeiska centralbanken kan utveckla

sin politik.

(11)

Överföringsuppdrag och nettning av dessa bör gälla enligt rätts-

ordningen i samtliga medlemsstaters jurisdiktion och vara bin-

dande för tredje man.

(12)

Reglerna om slutlig nettning bör inte hindra system från att, innan

nettningen äger rum, undersöka huruvida uppdrag som har förts

in i systemet överensstämmer med reglerna för systemet och

tillåter att avveckling sker i systemet.

(13)

Ingenting i detta direktiv hindrar en deltagare eller tredje man

från att göra gällande någon rätt eller något krav, som följer av

den underliggande transaktionen, som de kan ha beträffande åter-

vinning eller återgång enligt lag, med avseende på ett överfö-

ringsuppdrag som förts in i ett system, t.ex. på grund av rätts-

handlingar till skada för borgenären eller tekniskt misstag, så

länge detta inte leder till återgång av nettning eller återkallelse

av överföringsuppdraget i systemet.

(14)

Det är nödvändigt att säkerställa att överföringsuppdrag inte kan

återkallas efter en tidpunkt som anges i systemets regler.

▼M1

(14a)

De behöriga nationella myndigheterna eller tillsynsorganen bör se

till att systemoperatörerna för de system som tillsammans bildar

de samverkande systemen i möjligaste mån har kommit överens

om gemensamma regler om tidpunkten för införande i de sam-

verkande systemen. De behöriga nationella myndigheterna eller

tillsynsorganen bör se till att reglerna om tidpunkten för införan-

det i samverkande system samordnas så långt som möjligt och i

den mån som behövs, så att man undviker osäkerhet om rättsläget

vid eventuellt fallissemang i ett deltagande system.

▼B

(15)

Det är nödvändigt att en medlemsstat omedelbart underrättar

andra medlemsstater om att insolvensförfaranden har inletts mot

en deltagare i systemet.

(16)

Insolvensförfaranden bör inte ha retroaktiv verkan på deltagarnas

i ett system rättigheter och förpliktelser.

1998L0026

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 3

▼B

(17)

Om insolvensförfaranden inleds mot en deltagare i ett system är

syftet med detta direktiv att bestämma vilken insolvenslag som

gäller för den deltagarens rättigheter och förpliktelser i samband

med hans deltagande i systemet.

(18)

Säkerhet bör skyddas från verkningarna av den insolvenslag som

gäller för den insolvente deltagaren.

(19)

Bestämmelserna i artikel 9.2 bör bara gälla ett register, konto

eller system för centraliserad förvaring som utvisar äganderätt

eller rätt till leverans eller överföring av de värdepapper som

avses.

(20)

Bestämmelserna i artikel 9.2 är avsedda att säkerställa att om

deltagaren, en medlemsstats centralbank eller den framtida euro-

peiska centralbanken har en giltig och effektiv säkerhet i enlighet

med vad som bestäms i lagen i den medlemsstat där det aktuella

registret, kontot eller centraliserade förvaringssystemet finns, bör

giltigheten och frågan om den säkerheten kan göras gällande

gentemot systemet (och dess operatör) och mot varje annan per-

son som direkt eller indirekt ställer krav genom det, bestämmas

enbart enligt lagen i den staten.

(21)

Bestämmelserna i artikel 9.2 är inte avsedda att inverka på till-

ämpningen och verkningarna av lagen i den medlemsstat enligt

vilken värdepappren är utfärdade eller lagen i den medlemsstat i

vilken värdepapper på annat sätt kan vara belägna (inklusive utan

begränsning den lag som rör utfärdande av, äganderätt till och

överföring av sådana värdepapper eller annan rätt till sådana

värdepapper) och bör inte tolkas så att varje sådan säkerhet kom-

mer att kunna göras direkt gällande eller kunna erkännas i varje

sådan medlemsstat annat än i överensstämmelse med lagen i den

medlemsstaten.

(22)

Det är önskvärt att medlemsstaterna strävar efter att i tillräcklig

omfattning länka samman alla värdepappersavvecklingssystem

som omfattas av detta direktiv, i syfte att främja största möjliga

insyn och rättssäkerhet vid transaktioner med avseende på värde-

papper.

▼M1

(22a)

När det gäller samverkande system, kan en brist på samordning i

fråga om vilka regler som är tillämpliga för tidpunkten för infö-

rande och oåterkallelighet utsätta deltagarna i ett system, eller till

och med systemoperatören, för externa effekter av ett fallisse-

mang i ett annat system. För att begränsa systemrisken är det

önskvärt att föreskriva att systemoperatörer för samverkande sy-

stem samordnar reglerna för tidpunkten för införande och oåter-

kallelighet i de system som de driver.

▼B

(23)

Antagandet av detta direktiv utgör det lämpligaste sättet att uppnå

målen ovan och går inte utöver vad som är nödvändigt för att nå

dem.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVSNITT I

RÄCKVIDD OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Bestämmelserna i detta direktiv skall gälla

a) varje system enligt definitionen i artikel 2 a, som faller under lagen i en

medlemsstat och som hanterar vilken valuta som helst,

►M1 euro ◄

eller olika valutor som systemet räknar om i förhållande till varandra,

1998L0026

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 4

▼B

b) varje deltagare i ett sådant system,

c) säkerheter som ställs i samband med

— deltagande i ett system, eller

▼M1

— operationer som utförs av centralbankerna i medlemsstaterna eller

Europeiska centralbanken inom ramen för deras funktion som

centralbanker.

▼B

Artikel 2

I detta direktiv avses med

a) system: ett formellt arrangemang

▼M1

— mellan tre eller flera deltagare, exklusive systemoperatören för

systemet, en eventuell avvecklingsagent, en eventuell central

motpart, en eventuell clearingorganisation eller en eventuell in-

direkt deltagare, med gemensamma regler och standardiserade

arrangemang för clearing (oberoende av om det sker genom

en central motpart) eller för att utföra överföringsuppdrag mellan

deltagarna,

▼B

— som faller under en medlemsstats lag som deltagarna har valt;

deltagarna får emellertid välja lagen endast i en medlemsstat där

åtminstone en av dem har sitt huvudkontor, och

— som är betecknat som ett system och anmält till kommissionen

av den medlemsstat vars lag är tilllämplig, utan att detta påver-

kar tillämpningen av andra strängare regler, som föreskrivs i

nationell lag, sedan den medlemsstaten har förvissat sig om att

systemets regler är tillfredsställande.

Enligt villkoren i första stycket får en medlemsstat beteckna ett

sådant formellt arrangemang, vars verksamhet består i att utföra

överföringsuppdrag enligt definitionen i i) andra strecksatsen, och

som i begränsad utsträckning utför uppdrag som hänför sig till andra

finansiella instrument, som ett system när medlemsstaten anser att

systemrisken motiverar detta.

En medlemsstat kan också från fall till fall beteckna ett sådant

formellt arrangemang mellan två deltagare, en eventuell avveck-

lingsagent, en eventuell central motpart, en eventuell clearingorga-

nisation eller en eventuell indirekt deltagare oräknade, som ett sy-

stem när medlemsstaten anser att systemrisken motiverar detta.

▼M1

Arrangemang mellan samverkande system ska inte betecknas som

system.

▼B

b) institut:

▼M1

— ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 i Europaparla-

mentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om

rätten

att

starta

och

driva

verksamhet

i

kreditinstitut

(omarbetning) (1), inklusive instituten som förtecknas i artikel 2

i det direktivet,

— ett värdepappersföretag enligt definitionen i led 1 i artikel 4.1 i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den

1998L0026

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 5

(1) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

▼M1

21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (1) ex-

klusive de institut som återfinns i artikel 2.1 i det direktivet,

▼B

— offentliga myndigheter och offentligt garanterade företag, eller

— varje företag som har sitt huvudkontor utanför gemenskapen och

vars verksamhet motsvarar den som bedrivs av kreditinstitut

eller värdepappersföretag inom gemenskapen enligt definitionen

i första och andra strecksatsen

som deltar i ett system och som har ansvar för att uppfylla de

finansiella åtaganden som härrör från överföringsuppdrag inom det

systemet.

Om ett system står under tillsyn i enlighet med nationell lagstiftning

och endast utför överföringsuppdrag enligt definitionen i i) andra

strecksatsen samt betalningar som härrör från sådana uppdrag, får en

medlemsstat besluta att företag som deltar i ett sådant system och

som ansvarar för att uppfylla de finansiella åtaganden som uppstår

genom överföringsuppdrag inom detta system, kan anses som insti-

tut under förutsättning att åtminstone tre deltagare i systemet om-

fattas av någon av de kategorier som avses i första stycket och att

systemrisken motiverar ett sådant beslut.

c) central motpart: en enhet som inträder mellan instituten i ett system

och som handlar som exklusiv motpart till dessa institut i fråga om

deras överföringsuppdrag.

d) avvecklingsagent: en enhet som till institut och/eller en central mot-

part som deltar i system tillhandahåller avvecklingskonton, genom

vilka överföringsuppdrag inom sådana system avvecklas och, i före-

kommande fall, beviljar krediter till dessa institut och/eller centrala

motparter i avvecklingssyfte.

e) clearingorganisation: en enhet med ansvar för att beräkna nettoställ-

ningen för institut, en eventuell central motpart och/eller en even-

tuell avvecklingsagent.

f)

►M1 deltagare: ett institut, en central motpart, en avvecklings-

agent, en clearingorganisation eller en systemoperatör.

Enligt systemets regler kan samma deltagare handla som central

motpart, avvecklingsagent eller clearingorganisation eller utföra en

del av eller alla dessa uppgifter.

▼M1

En medlemsstat får när den tillämpar detta direktiv besluta att en

indirekt deltagare får betraktas som deltagare, om systemrisken mo-

tiverar detta. Om en indirekt deltagare betraktas som deltagare på

grund av systemrisker begränsar inte detta den deltagares ansvar

genom vilken den indirekta deltagaren utför överföringsuppdrag

till systemet.

g) indirekt deltagare: ett institut, en central motpart, en avvecklings-

agent, en clearingorganisation eller en systemoperatör med ett av-

talsförhållande till en deltagare i ett system som utför överförings-

uppdrag, varigenom den indirekta deltagaren ges möjlighet att utföra

överföringsuppdrag genom systemet, under förutsättning att den in-

direkta deltagaren är känd hos systemoperatören.

h) värdepapper: alla instrument som avses i avsnitt C i bilaga I till

direktiv 2004/39/EG.

1998L0026

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 6

(1) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

▼B

i)

överföringsuppdrag:

▼M1

— varje instruktion från en deltagare om att ställa ett penningbe-

lopp till en mottagares förfogande genom registrering på ett

konto hos ett kreditinstitut, en centralbank, en central motpart

eller en avvecklingsagent eller varje instruktion som leder till

övertagande eller uppfyllelse av en betalningsförpliktelse enligt

definitionen i systemets regler, eller

▼B

— en instruktion från en deltagare om att föra över äganderätten

eller annan rätt till ett eller flera värdepapper genom.registrering

i ett register, eller på annat sätt.

j) insolvensförfaranden: varje kollektiv åtgärd som föreskrivs i lagen i

en medlemsstat eller i tredje land antingen för att likvidera eller för

att rekonstruera deltagaren, när en sådan åtgärd innebär inställelse

av eller införande av begränsningar för överföringar eller betal-

ningar.

k) nettning: omvandling till en nettofordran eller en nettoförpliktelse av

fordringar och förpliktelser som följer av överföringsuppdrag en

eller flera deltagare antingen ställer ut till eller mottar från en eller

flera andra deltagare, vilket har till följd att endast en nettofordran

eller en nettoförpliktelse återstår.

▼M1

l) avvecklingskonto: ett konto i en centralbank, hos en avvecklings-

agent eller en central motpart, vilket används såväl för att hålla

penningmedel eller värdepapper som för att avveckla transaktioner

mellan deltagare i ett system.

m) säkerhet: alla realiserbara tillgångar

– inbegripet utan begränsningar

finansiell säkerhet enligt artikel 1.4 a i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av

finansiell säkerhet (1)

– som tillhandahålls genom pantsättning (in-

klusive pengar som tillhandahålls genom pantsättning), ett återköps-

avtal eller liknande avtal eller på annat sätt för att säkra rättigheter

och förpliktelser som kan uppstå i samband med ett system, eller

som tillhandahålls medlemsstaternas centralbanker eller Europeiska

centralbanken.

n) bankdag: omfattar avvecklingstjänster under såväl dag som natt

samt alla händelser under ett systems ekonomiska cykel.

o) samverkande system: två eller flera system vilkas systemoperatörer

har ingått ett ömsesidigt arrangemang som innebär verkställande av

överföringsuppdrag mellan systemen.

p) systemoperatör: en eller flera enheter med rättsligt ansvar för driften

av ett system. En systemoperatör får också agera som en avveck-

lingsagent, central motpart eller clearingorganisation.

▼B

AVSNITT II

NETTNING OCH ÖVERFÖRINGSUPPDRAG

Artikel 3

▼M1

1.

Överföringsuppdrag och nettning ska gälla enligt rättsordningen

och vara bindande i förhållande till tredje man, även i händelse av

insolvensförfaranden mot en deltagare, under förutsättning att överfö-

ringsuppdragen infördes i systemet före den tidpunkt då sådana insol-

1998L0026

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 7

(1) EGT L 168, 27.6.2002, s. 43.

▼M1

vensförfaranden inleddes enligt definitionen i artikel 6.1. Detta ska även

gälla vid insolvensförfaranden mot en deltagare (i det berörda systemet

eller i ett samverkande system) eller mot systemoperatören för ett sam-

verkande system som inte är deltagare.

Överföringsuppdrag som införs i ett system efter den tidpunkt då in-

solvensförfaranden inleds och som utförs under den bankdag, enligt

definition i reglerna för systemet, under vilken dessa förfaranden inleds

ska endast gälla enligt rättsordningen och vara bindande i förhållande

till tredje man, om systemoperatören kan bevisa att den vid den tidpunkt

då överföringsordern blev oåterkallelig varken hade eller borde ha haft

kännedom om att sådana förfaranden hade inletts.

▼B

2.

Ingen lag, bestämmelse, regel eller praxis beträffande ogiltigförk-

laring av kontrakt och transaktioner, som har ingåtts före tidpunkten för

inledning av insolvensförfaranden enligt definitionen i artikel 6.1, skall

medföra återgång av en nettning.

3.

Tidpunkten för införande av ett överföringsuppdrag i ett system

skall bestämmas enligt de regler som gäller för systemet. Om det i den

nationella lag som systemet faller under föreskrivs villkor med avseende

på tidpunkten för införande, skall systemets regler överensstämma med

sådana villkor.

▼M1

4.

I fråga om samverkande system fastställer varje system i sina egna

regler tidpunkten för införande i sitt system, på ett sätt som i största

möjliga utsträckning säkerställer att reglerna för alla berörda samver-

kande system samordnas i detta avseende. Om inget annat uttryckligen

föreskrivs i reglerna för alla de system som ingår i de samverkande

systemen, ska ett systems regler om tidpunkten för införande inte på-

verkas av regler i andra system som det samverkar med.

Artikel 4

Medlemsstaterna får föreskriva att inledning av insolvensförfaranden

mot en deltagare eller en systemoperatör för ett samverkande system

inte ska förhindra att medel eller värdepapper, som finns tillgängliga på

den deltagarens avvecklingskonto, används för att uppfylla den deltaga-

rens förpliktelser i systemet, eller i ett samverkande system, den bank-

dag insolvensförfarandena inleds. Medlemsstaterna får också föreskriva

att en sådan deltagares kreditfacilitet, som är förbunden med systemet,

används för att uppfylla den deltagarens förpliktelser i systemet, eller i

ett samverkande system, mot tillgänglig och befintlig säkerhet.

▼B

Artikel 5

Ett överföringsuppdrag får inte återkallas av en deltagare i ett system

eller av tredje man från den tidpunkt som anges i reglerna i det syste-

met.

▼M1

I fråga om samverkande system ska varje system i sina egna regler

fastställa tidpunkten för oåterkallelighet på ett sätt som i största möjliga

utsträckning säkerställer att reglerna för alla berörda samverkande sy-

stems regler samordnas i detta avseende. Om inget annat uttryckligen

föreskrivs i reglerna för alla de system som ingår i de samverkande

systemen, ska ett systems regler om tidpunkten för oåterkallelighet

inte påverkas av regler i andra system som det samverkar med.

1998L0026

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 8

▼B

AVSNITT III

BESTÄMMELSER OM INSOLVENSFÖRFARANDEN

Artikel 6

1.

I detta direktiv skall tidpunkten för inledning av insolvensförfar-

anden vara den tidpunkt då den behöriga rättsliga eller administrativa

myndigheten meddelade sitt beslut.

2.

När beslut har fattats i enlighet med punkt 1, skall den behöriga

rättsliga eller administrativa myndigheten omedelbart underrätta den be-

höriga myndighet som utsetts av medlemsstaten om beslutet.

3.

Den medlemsstat som avses i punkt 2 skall omedelbart underrätta

övriga medlemsstater om detta.

▼M1

Artikel 7

Insolvensförfaranden ska inte ha retroaktiv verkan på de av en deltaga-

res rättigheter och förpliktelser som uppstår genom eller i samband med

deltagande i ett system, före tidpunkten för inledning av sådana förfar-

anden som definieras i artikel 6.1. Detta ska bland annat gälla vad avser

rättigheter och förpliktelser för en deltagare i ett samverkande system

eller för en systemoperatör för ett samverkande system som inte är

deltagare.

▼B

Artikel 8

Om insolvensförfaranden inleds mot en deltagare i ett system, skall de

rättigheter och förpliktelser som uppstår genom eller i samband med

vederbörande deltagares deltagande, bestämmas av den lag som syste-

met faller under.

AVSNITT IV

SKYDD FÖR

SÄKERHETSINNEHAVARENS

RÄTTIGHETER

MOT

VERKNINGARNA AV SÄKERHETSSTÄLLARENS INSOLVENS

▼M1

Artikel 9

1.

De rättigheter som en systemoperatör eller en deltagare har till en

säkerhet som ställs till dem i samband med ett system eller ett sam-

verkande system och de rättigheter som medlemsstaternas centralbanker

eller Europeiska centralbanken har till en säkerhet som ställs till dem

ska inte påverkas av insolvensförfaranden mot någon av följande:

a) Deltagaren (i det berörda systemet eller i ett samverkande system).

b) Systemoperatören för ett samverkande system, som inte är deltagare.

c) Motpart till medlemsstaternas centralbanker eller Europeiska central-

banken.

d) Tredje man som ställt säkerheten.

Sådan säkerhet får realiseras för att tillgodose dessa rättigheter.

2.

Då värdepapper, inklusive rättigheter till värdepapper, ställs som

säkerhet till deltagare, systemoperatörer eller till medlemsstaternas cent-

ralbanker eller Europeiska centralbanken enligt beskrivning i punkt 1

och deras rätt, eller den rätt något ombud, någon agent eller någon

tredje man som handlar för deras räkning har, med avseende på värde-

pappren är enligt lag registrerade i ett register, på ett konto eller i ett

system för centraliserad förvaring i en medlemsstat, ska sådana enheters

1998L0026

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 9

▼M1

rättigheter som säkerhetsinnehavare i förhållande till dessa värdepapper

regleras av lagen i den medlemsstaten.

▼B

AVSNITT V

SLUTBESTÄMMELSER

▼M1

Artikel 10

1.

Medlemsstaterna ska ange vilka system, och vilka respektive sy-

stemoperatörer, som kommer att innefattas i detta direktivs räckvidd och

ska anmäla dem till kommissionen och underrätta kommissionen om

vilka myndigheter de har utsett enligt artikel 6.2.

Systemoperatören ska till den medlemsstat vars lag är tillämplig ange

deltagarna i systemet, inklusive varje eventuell indirekt deltagare, och

varje förändring med avseende på deltagarna.

Medlemsstaterna får, utöver den angivelse som föreskrivs i andra

stycket, underkasta system som faller under deras jurisdiktion tillsyns-

eller tillståndskrav.

Ett institut ska på begäran till var och en som har ett berättigat intresse

lämna upplysningar om i vilka system institutet deltar och om de hu-

vudsakliga bestämmelserna för dessa systems verksamhet.

2.

Ett system som har betecknats som system innan nationella be-

stämmelser har trätt i kraft för genomförande av Europaparlamentets och

rådets direktiv 2009/44/EG av den 6 maj 2009 om ändring av direktiv

98/26/EG om slutgiltig avveckling i system för överföring av betal-

ningar och värdepapper och direktiv 2002/47/EG om ställande av finan-

siell säkerhet, vad gäller sammanlänkade system och kreditfordringar (1)

ska fortsätta att vara betecknat som system enligt detta direktiv.

Ett överföringsuppdrag som införs i ett system före den tidpunkt då

nationella genomförandebestämmelser för direktiv 2009/44/EG + träder

i kraft, men som avvecklas efter det, ska anses utgöra ett överförings-

uppdrag enligt detta direktiv.

▼B

Artikel 11

1.

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar

som är nödvändiga för att följa detta direktiv före 11 december 1999.

De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser, skall de tillämpliga be-

stämmelserna innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av

en sådan hänvisning när det offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur

hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de

bestämmelser i inhemsk lag som de antar inom det område som om-

fattas av detta direktiv. Medlemsstaterna skall samtidigt tillhandahålla en

jämförelsetabell som anger de nationella bestämmelser som är i kraft

eller som införs för varje artikel i detta direktiv.

Artikel 12

Senast tre år efter den dag som anges i artikel 11.1 skall kommissionen

inge en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av

detta direktiv, åtföljd av förslag till revidering av det om så är lämpligt.

1998L0026

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 10

(1) EUT L 146, 10.6.2009, s. 37.

▼B

Artikel 13

Detta dire tiv skall träda i kraft samma dag som det offentliggörs i

Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 14

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

1998L0026

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 11

Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

►B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2002/47/EG

av den 6 juni 2002

om ställande av finansiell säkerhet

(EGT L 168, 27.6.2002, s. 43)

Ändrad genom:

Officiella tidningen

nr

sida

datum

M1

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/44/EG av den 6 maj 2009

L 146

37

10.6.2009

2002L0047

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 1

EUROPAPARLAMENTETS

OCH

RÅDETS

DIREKTIV

2002/47/EG

av den 6 juni 2002

om ställande av finansiell säkerhet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR AN-

TAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenska-

pen, särskilt artikel 95 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (4), och

av följande skäl:

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj

1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betal-

ningar och värdepapper (5) innebar ett betydande framsteg i upp-

rättandet av sunda rättsliga ramar för systemen för avveckling av

betalningar och värdepapper. Under genomförandet av det direkti-

vet framstod det klart att det var av vikt att begränsa de implicita

risker inom dessa system som kan uppkomma till följd av att de

har sitt ursprung i flera olika rättsordningar samt att gemensamma

bestämmelser för säkerheter som ställs inom sådana system skulle

vara till fördel.

(2)

I sitt meddelande av den 11 maj 1999 till Europaparlamentet och

rådet om finansiella tjänster med titeln

”Införandet av rättsliga

ramar för finansmarknaderna. En handlingsplan

” åtog sig kom-

missionen att, efter samråd med marknadsexperter och nationella

myndigheter, utarbeta ytterligare förslag till ny lagstiftning om

avtal om finansiellt säkerhetsställande och uppmanade till snabba

framsteg på detta område utöver dem som uppnåtts genom di-

rektiv 98/26/EG.

(3)

En gemenskapsordning bör skapas för tillhandahållandet av vär-

depapper och betalningsmedel som säkerhet, både genom olika

former av ställande av säkerhet och äganderättsöverföring (säker-

hetsöverlåtelse), inbegripet återköpsavtal (repor). Detta kommer

att bidra till den finansiella marknadens integration, till kostnads-

effektivitet och till stabiliteten i EU:s finansiella system och dä-

rigenom främja friheten att tillhandahålla tjänster och den fria

rörligheten för kapital på den inre marknaden för finansiella tjäns-

ter. Detta direktiv är inriktat på bilaterala avtal om finansiellt

säkerhetsställande.

▼B

2002L0047

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 2

(1) EGT C 180 E, 26.6.2001, s. 312.

(2) EGT C 196, 12.7.2001, s. 10.

(3) EGT C 48, 21.2.2002, s. 1.

(4) Europaparlamentets yttrande av den 13 december 2001 (ännu ej offentliggjort

i EGT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 5 mars 2002 (ännu ej offent-

liggjord i EGT) och Europaparlamentets beslut av den 15 maj 2002.

(5) EGT L 166, 11.6.1998, s. 45.

(4)

Detta direktiv antas i ett europeiskt rättsligt sammanhang be-

stående av framför allt det ovannämnda direktivet 98/26/EG, Eu-

ropaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april

2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut (1), Eu-

ropaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG av den 19 mars

2001 om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag (2)

samt rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000

om insolvensförfaranden (3). Detta direktiv följer det allmänna

mönstret i dessa tidigare rättsakter och bryter inte mot det.

Direktivet kompletterar i själva verket dessa befintliga rättsakter

genom att det tar upp ytterligare frågor och går utöver dem i

samband med särskilda frågor som redan tas upp i dessa rätts-

akter.

(5)

För att förbättra rättssäkerheten i samband med avtal om finansi-

ellt säkerhetsställande bör medlemsstaterna säkerställa att vissa

bestämmelser i insolvenslagstiftningen inte tillämpas på sådana

avtal, vilket särskilt gäller sådana som kan förhindra att finansi-

ella säkerheter realiseras på ett effektivt sätt eller medföra att

giltigheten hos allmänt använda tekniker, t.ex. bilateral slutavräk-

ning, ställande av kompletterande säkerheter och utbyte av säker-

heter, sätts i fråga.

(6)

Detta direktiv avser inte rättigheter som en person kan ha beträf-

fande tillgångar som ställs som finansiell säkerhet, när dessa

rättigheter uppstår på annat sätt än enligt avtalet om finansiellt

säkerhetsställande och på annat sätt än på grundval av en rättslig

bestämmelse eller rättsregel som följd av inledda eller fortsatta

likvidationsförfaranden eller rekonstruktionsåtgärder, till exempel

återställande på grund av misstag, felaktigheter eller brist på ka-

pacitet.

(7)

Den princip som fastställs i direktiv 98/26/EG, nämligen att

tillämplig lag för säkerheten i form av kontoförda finansiella

instrument skall vara lagen i den medlemsstat där det gällande

registret, kontot eller systemet för centraliserad förvaring är be-

läget, bör ges en vidare tillämpning i syfte att skapa rättssäkerhet

för användningen av sådana instrument, när de används över

nationsgränser som finansiell säkerhet i den mening som avses

i detta direktiv.

(8)

Den så kallade lex rei sitae-regeln, enligt vilken tillämplig lag vid

bedömningen av om ett avtal om finansiellt säkerhetsställande är

giltigt och kan hävdas mot tredje man skall vara lagen i det land

där den finansiella säkerheten är belägen, erkänns numera av alla

medlemsstater. Utan att det påverkar tillämpningen av detta di-

rektiv på direktinnehav av värdepapper bör det fastställas var

säkerheten i form av kontoförda finansiella instrument som till-

handahålls som finansiella säkerheter och innehas av en eller flera

mellanhänder är belägna. Om säkerhetstagaren omfattas av ett

giltigt och fungerande avtal om säkerhetsställande enligt den

tillämpliga lagstiftningen i det land där det relevanta kontot är

beläget, bör säkerhetens giltighet och verkställighet kunna hävdas

mot varje annan konkurrerande rättighet eller intresse uteslutande

med stöd av det landets lag, så att det förhindras att det uppstår

rättslig osäkerhet till följd av annan oförutsedd lagstiftning.

▼M1

(9)

För att minska de administrativa bördorna för parter som använ-

der finansiell säkerhet som omfattas av detta direktiv, bör det

enda giltighetskrav när det gäller parterna som kan uppställas i

nationell lagstiftning för finansiell säkerhet vara att den finansi-

ella säkerheten står under kontroll av säkerhetstagaren eller en

annan person som handlar på säkerhetstagarens vägnar, samtidigt

▼B

2002L0047

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 3

(1) EGT L 125, 5.5.2001, s. 15.

(2) EGT L 110, 20.4.2001, s. 28.

(3) EGT L 160, 30.6.2000, s. 1.

som sådana säkerhetstekniker inte utesluts som ger säkerhetsstäl-

laren möjlighet att ersätta säkerheten eller dra tillbaka överskju-

tande säkerhet. Detta direktiv bör inte hindra medlemsstaterna

från att kräva att en kreditfordran överlämnas genom att upptas

i en förteckning över fordringar.

▼B

(10)

Skapandet, giltigheten, fullbordandet, verkställigheten eller tillåt-

ligheten som bevisning av ett avtal om finansiellt säkerhetsstäl-

lande eller ställandet av finansiell säkerhet enligt ett avtal om

finansiellt säkerhetsställande bör av samma skäl inte omfattas

av några speciella formkrav, till exempel skyldighet att upprätta

ett dokument i en viss form eller på ett visst sätt, att arkivera hos

ett officiellt eller offentligt organ, att registrera i ett offentligt

register, att annonsera i tidningar, tidskrifter, officiella register

eller officiella publikationer eller på något annat sätt, att inkomma

med en anmälan till en offentlig tjänsteman, eller att på särskilt

föreskrivet sätt överlämna handlingar som styrker tidpunkten vid

vilken ett dokument eller instrument skall verkställas, beloppet

för de relevanta ekonomiska förpliktelserna eller någon annan

uppgift. I detta direktiv måste det dock finnas bestämmelser

som skapar balans mellan å ena sidan marknadseffektiviteten

och å andra sidan säkerheten för avtalsparterna och tredje man,

för att bland annat undvika risken för bedrägeri. Denna balans

bör uppnås genom att detta direktivs tillämpningsområde endast

omfattar sådana avtal om finansiellt säkerhetsställande där rådig-

hetsavskärande föreligger, nämligen ställande av den finansiella

säkerheten, och där det skriftligen eller på ett varaktigt medium

kan fastställas att en finansiell säkerhet har ställts, så att säker-

heten därigenom kan spåras. För att uppnå ändamålet med detta

direktiv bör sådana handlingar som enligt en medlemsstats lag-

stiftning utgör villkor för att överföra eller skapa en säkerhet i

andra finansiella instrument än kontoförda finansiella instrument,

till exempel påskrift för inlösbara instrument eller införande i

emittentens register när det gäller registrerade instrument, inte

betraktas som formella handlingar.

(11)

Detta direktiv bör dessutom skydda endast sådana avtal om fi-

nansiellt säkerhetsställande som kan dokumenteras. Sådan doku-

mentation kan lämnas skriftligen eller på något annat sätt som är

rättsligt tvingande enligt den lagstiftning som gäller för avtal om

finansiellt säkerhetsställande.

(12)

Att det blir enklare att använda finansiella säkerheter genom att

de administrativa kraven minskas kommer att bidra till ökad ef-

fektivitet i de gränsöverskridande transaktioner mellan Europeiska

centralbanken och de nationella centralbankerna i de medlemssta-

ter som deltar i Ekonomiska och monetära unionen, som är nöd-

vändiga för genomförandet av den gemensamma monetära poli-

tiken. Att avtalen om finansiellt säkerhetsställande till viss del

inte omfattas av vissa bestämmelser i insolvenslagstiftningen

kommer dessutom att innebära ett mer generellt stöd för den

gemensamma monetära politiken, när operatörerna på penning-

marknaden balanserar den samlade likviditeten på marknaden in-

bördes genom transaktioner över nationsgränserna med stöd av

säkerhet.

(13)

Syftet med detta direktiv är att skydda giltigheten av avtal om

finansiellt säkerhetsställande som grundar sig på att den fulla

äganderätten till den finansiella säkerheten överförs, till exempel

genom att sådana avtal om finansiellt säkerhetsställande (inbegri-

pet återköpsavtal) inte omklassificeras till säkerhetsställande.

(14)

Möjligheten att verkställa en bilateral slutavräkning bör skyddas,

inte endast som en verkställningsmekanism inom avtal om finan-

siell äganderättsöverföring, inbegripet återköpsavtal, utan också i

ett vidare sammanhang, när slutavräkning ingår i ett avtal om

finansiellt säkerhetsställande. Sunda riskhanteringsmetoder som

▼M1

2002L0047

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 4

används allmänt på den finansiella marknaden bör skyddas ge-

nom att man säkerställer möjligheten för operatörerna att hantera

och minska den kreditexponering som härrör från olika slags

finansiella transaktioner på nettobasis, där kreditexponeringen be-

räknas genom att man lägger samman den uppskattade löpande

exponeringen inom samtliga utestående transaktioner med en

motpart och efter inbördes kvittning får fram ett enda sammanlagt

belopp, som jämförs med säkerhetens aktuella värde.

(15)

Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av restriktioner eller

krav enligt nationell lagstiftning som innebär att krav och för-

pliktelser skall beaktas vid kvittning eller avräkning, till exempel

eftersom de är ömsesidiga eller har uppstått innan säkerhetstaga-

ren kände till eller borde ha känt till inledandet av likvidations-

eller rekonstruktionsförfaranden (eller en bindande rättsakt som

leder till att de inleds).

(16)

Den sunda marknadspraxis som godtas av tillsynsmyndigheterna

och som består i att operatörerna på finansmarknaden tillämpar

avtal med kompletterande finansiella säkerheter för att hantera

och begränsa sina inbördes kreditrisker genom löpande beräk-

ningar av det aktuella marknadsvärdet för kreditexponeringen

och värdet av den finansiella säkerheten och därefter antingen

kräver att den finansiella säkerheten skall kompletteras eller åter-

lämnar överskjutande finansiell säkerhet, måste skyddas mot vissa

automatiska återvinningsregler. Detsamma gäller möjligheten att

ersätta tillgångar som ställs som finansiell säkerhet med andra

tillgångar med samma värde. Syftet är endast att ställandet av

kompletterande eller ersättande finansiella säkerheter inte får if-

rågasättas endast på grund av att de relevanta ekonomiska för-

pliktelserna existerade innan den finansiella säkerheten ställdes,

eller på grund av att den finansiella säkerheten ställdes under en

fastställd tidsperiod. Detta påverkar dock inte möjligheten att i

nationell lagstiftning föreskriva annat beträffande avtalet om fi-

nansiellt säkerhetsställande och beträffande det förhållandet att

ställandet av en finansiell säkerhet skall utgöra en del av den

ursprungligen ställda, kompletterade eller ersatta finansiella säker-

heten, till exempel om detta har gjorts med avsikt att det skall

vara till nackdel för de andra borgenärerna (detta omfattar bland

annat handlande som grundar sig på bedrägeri eller liknande

återvinningsregler som kan tillämpas under en fastställd tidspe-

riod).

(17)

I detta direktiv föreskrivs snabba, icke-formalistiska verkställig-

hetsförfaranden för att säkra den finansiella stabiliteten och be-

gränsa smittoeffekterna, om en part i ett avtal om finansiellt

säkerhetsställande inte fullgör sina förpliktelser. I detta direktiv

görs dock en avvägning mellan det senare målet och skyddet av

säkerhetsställaren och tredje man genom att det uttryckligen be-

kräftas att medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning kan be-

hålla eller införa en efterhandskontroll, som domstolarna kan ut-

föra såvitt avser realisering eller värdering av finansiell säkerhet

och beräkning av de relevanta ekonomiska förpliktelserna. En

sådan kontroll bör göra det möjligt för de rättsliga myndigheterna

att bedöma huruvida realiseringen eller värderingen har genom-

förts med tillgodoseende av affärsmässigt rimliga krav.

(18)

Betalningsmedel bör kunna lämnas som säkerhet både vid ägan-

derättsöverföring och säkerhetsställande och skyddas genom er-

kännande av avräkning eller säkerhetsställande. Med betalnings-

medel avses endast pengar som krediterats på ett konto eller

liknande fordringar avseende återbetalning av pengar (till exem-

pel inlåning på penningmarknaden), vilket alltså uttryckligen ute-

sluter sedlar.

(19)

I detta direktiv föreskrivs om förfoganderätt över avtal om finan-

siell säkerhet, vilken kommer att öka likviditeten på finansmark-

naderna på grund av förfoganderätt över

”pantsatta” värdepapper.

▼B

2002L0047

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 5

Denna förfoganderätt skall dock inte påverka tillämpningen av

den nationella lagstiftning som rör separation av tillgångar och

orättvis behandling av borgenärer.

▼M1

(20)

Detta direktiv påverkar inte tillämpningen eller verkningarna av

de avtalsenliga villkoren i finansiella instrument eller kreditfordr-

ingar som ställs som finansiell säkerhet, till exempel rättigheter,

skyldigheter eller andra villkor vid emission av sådana instru-

ment, eller alla andra rättigheter, skyldigheter eller villkor som

gäller mellan emittenterna och innehavarna av sådana instrument

eller mellan gäldenären och borgenären till sådana kreditfordr-

ingar.

▼B

(21)

Denna rättsakt respekterar de grundläggande rättigheter och iakt-

tar de principer som erkänns bland annat i Europeiska unionens

stadga om de grundläggande rättigheterna.

(22)

Eftersom målen för den föreslagna åtgärden, dvs. att skapa mini-

minormer för användningen av finansiella säkerheter inte i till-

räcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför

på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan upp-

nås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlig-

het med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet

med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv

inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

▼M1

(23)

Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas rätt att föreskriva

regler för att säkerställa effektiva avtal om finansiellt säkerhets-

ställande gentemot tredje man vad avser kreditfordringar.

▼B

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.

Genom detta direktiv fastställs en gemenskapsordning som skall

tillämpas på avtal om finansiellt säkerhetsställande som uppfyller kraven

i punkterna 2 och 5 samt finansiella säkerheter i enlighet med villkoren i

punkterna 4 och 5.

2.

Såväl säkerhetstagaren som säkerhetsställaren måste tillhöra någon

av följande kategorier:

a) En offentlig myndighet (med undantag för offentligt garanterade

företag såvida de inte omfattas av led b

–e), som är

i) organ inom den offentliga sektorn i medlemsstaterna, vilka är

ansvariga för eller deltar i förvaltningen av statsskulden, och

ii) organ inom den offentliga sektorn i medlemsstaterna, vilka är

behöriga att föra konton för kunders räkning.

▼M1

b) En centralbank, Europeiska centralbanken, Banken för internationell

betalningsutjämning, en multilateral utvecklingsbank enligt vad som

avses i bilaga VI, del 1, avsnitt 4 i Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och

driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning) (1), Internationella

valutafonden och Europeiska investeringsbanken.

▼B

c) Ett finansinstitut som omfattas av tillsyn, inklusive

▼B

2002L0047

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 6

(1) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

i) ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 i direktiv

2006/48/EG, inklusive instituten i förteckningen i artikel 2 i

det direktivet,

ii) ett värdepappersföretag enligt definitionen i led 1 i artikel 4.1 i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den

21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (1),

iii) ett finansiellt institut enligt definitionen i artikel 4.5 i direktiv

2006/48/EG,

iv) ett försäkringsföretag enligt definitionen i artikel 1 a i rådets

direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av

lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring

än livförsäkring (tredje direktivet om annan direkt försäkring än

livförsäkring) (2) och ett livförsäkringsföretag enligt definitionen

i artikel 1.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv

2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (3).

▼B

v)

ett företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper

(fondföretag) enligt definitionen i artikel 1.2 i rådets direktiv

85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar

och andra författningar som avser företag för kollektiva inve-

steringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (4),

vi) ett förvaltningsföretag enligt definitionen i artikel 1a.2 i direktiv

85/611/EEG.

d) En central motpart, en avvecklingsagent eller en clearingorganisation

enligt respektive definitioner i artikel 2 c

–2 e i direktiv 98/26/EG,

inklusive liknande institut som är reglerade i nationell lagstiftning

och som agerar på termins-, options- och derivatmarknader i den

utsträckning de inte omfattas av det direktivet, samt en person,

dock inte en fysisk person, som handlar i egenskap av förvaltare

eller företrädare för en eller flera andra personer, häribland inneha-

vare av obligationer eller andra former av skuldförbindelser eller

varje annat institut enligt definitionen i leden a

–d.

e) En person, dock inte en fysisk person, inklusive enskilda firmor och

partnerskap, på villkor att den andra parten är ett institut enligt

definitionen i leden a

–d.

3.

Medlemsstaterna får från direktivets tillämpningsområde utesluta

avtal om finansiellt säkerhetsställande där någon av parterna är en sådan

person som nämns i punkt 2 e.

Om medlemsstaterna utnyttjar detta alternativ, skall de underrätta kom-

missionen, som skall underrätta de andra medlemsstaterna om detta.

4.

►M1 a) Den finansiella säkerhet som ska ställas ska bestå av

betalningsmedel, finansiella instrument eller kreditfordringar.

b)

Medlemsstaterna får från direktivets tillämpningsområde ute-

sluta finansiella säkerheter som består av säkerhetsställarens

egna aktier, aktier i anknutna företag i den mening som avses

i direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 om sammanställd

redovisning (5) samt aktier i bolag vars verksamhet uteslu-

tande syftar till att äga sådana produktionsmedel som är vä-

sentliga för säkerhetsställarens verksamhet eller till att äga fast

egendom.

▼M1

2002L0047

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 7

(1) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

(2) EGT L 228, 11.8.1992, s. 1.

(3) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1.

(4) EGT L 375, 31.12.1985, s. 3. Direktivet senast ändrat genom Europaparla-

mentets och rådets direktiv 2001/108/EG (EGT L 41, 13.2.2002, s. 35).

(5) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamen-

tets och rådets direktiv 2001/65/EG (EGT L 283, 27.10.2001, s. 28).

c)

Medlemsstaterna får från tillämpningsområdet för detta di-

rektiv undanta kreditfordringar där gäldenären är en konsu-

ment enligt definitionen i artikel 3 a i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsu-

mentkreditavtal (1) eller ett mikroföretag eller mindre företag

enligt definitionen i artikel 1 och artikel 2.2 och 2.3 i bilagan

till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den

6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och

medelstora företag (2), såvida inte säkerhetstagaren eller säker-

hetsställaren av sådana kreditfordringar är ett av de institut

som anges i artikel 1.2 b i detta direktiv.

▼B

5.

Detta direktiv skall tillämpas på finansiella säkerheter när de väl

har ställts och detta kan styrkas skriftligen.

Styrkandet av ställd finansiell säkerhet måste göra det möjligt att iden-

tifiera den avsedda finansiella säkerheten. För detta ändamål räcker det

att visa att säkerheter i form av kontoförda finansiella instrument har

krediterats eller utgör ett tillgodohavande på det relevanta kontot och att

en säkerhet i form av betalningsmedel har krediterats eller utgör ett

tillgodohavande på det därför avsedda kontot.

►M1 När det gäller

kreditfordringar är det tillräckligt att uppta dem i en förteckning över

fordringar som lämnas skriftligen, eller på ett rättsligt likvärdigt sätt, till

säkerhetstagaren för att identifiera kreditfordringen och styrka tillhanda-

hållandet av fordringen som finansiell säkerhet mellan parterna.

▼M1

Utan att det påverkar tillämpningen av andra stycket får medlemssta-

terna föreskriva att upptagandet i en förteckning över fordringar som

lämnas skriftligen, eller på ett rättsligt likvärdigt sätt, till säkerhetstaga-

ren också ska vara tillräckligt för att identifiera kreditfordringen och

styrka tillhandahållandet av fordringen som finansiell säkerhet mot gäl-

denären eller tredje man.

▼B

Detta direktiv skall omfatta avtal om finansiellt säkerhetsställande, om

avtalet kan styrkas skriftligen eller på ett rättsligt likvärdigt sätt.

Artikel 2

Definitioner

1.

I detta direktiv avses med

a) avtal om finansiellt säkerhetsställande: avtal om finansiell ägande-

rättsöverföring eller finansiell säkerhet, oavsett om dessa täcks av

ramavtal eller allmänna villkor.

▼M1

b) avtal om finansiell äganderättsöverföring: avtal (inklusive återköps-

avtal) enligt vilka en säkerhetsställare överför full äganderätt till,

eller full rätt att utnyttja, en finansiell säkerhet till en säkerhetstagare

för att säkerställa eller på annat sätt täcka fullgörandet av de rele-

vanta ekonomiska förpliktelserna.

c) avtal om finansiell säkerhet: avtal enligt vilka säkerhetsställaren

ställer finansiell säkerhet till säkerhetstagaren eller till dennes för-

mån, varvid den fulla eller kvalificerade äganderätten till den finan-

siella säkerheten, eller den fulla rätten att utnyttja denna kvarstår hos

säkerhetsställaren när säkerhetsrätten är fastställd.

▼B

d) betalningsmedel: pengar som har krediterats ett konto, oavsett val-

utaslag, eller liknande fordringar som avser återbetalning av pengar

(t.ex. inlåning på penningmarknaden).

▼M1

2002L0047

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 8

(1) EUT L 133, 22.5.2008, s. 66.

(2) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

e) finansiella instrument: aktier i företag och likvärdiga värdepapper,

obligationer och andra skuldförbindelser som kan omsättas på kapi-

talmarknaden, samt andra värdepapper som normalt omsätts och ger

rätt att förvärva varje sådan typ av aktier, obligationer eller andra

värdepapper genom teckning, köp eller byte eller som föranleder

kontantavveckling (med undantag av betalningsinstrument), inklu-

sive andelar i fondföretag, penningmarknadsinstrument samt ford-

ringar på och rättigheter till eller avseende någon av de föregående

instrumenten.

f)

relevanta ekonomiska förpliktelser: förpliktelser som är säkrade ge-

nom ett avtal om finansiellt säkerhetsställande och som ger rätt till

kontantavveckling och/eller överlämnande av finansiella instrument.

Relevanta ekonomiska förpliktelser kan helt eller delvis utgöras av

i)

aktuella eller framtida, faktiska eller villkorade eller framtida

förpliktelser (även sådana som uppstår enligt ramavtal eller lik-

nande avtal),

ii) förpliktelser som någon annan person än säkerhetsställaren har

gentemot säkerhetstagaren, eller

iii) förpliktelser av särskilt angivet slag eller av en typ som tidvis

kan uppstå,

g) säkerheter i form av kontoförda finansiella instrument: finansiella

säkerheter, som ställts enligt ett avtal om finansiellt säkerhetsstäl-

lande och utgörs av finansiella instrument, varvid äganderätten

framgår av registrering i ett register eller på ett konto som förs av

en mellanhand eller för dennes räkning.

h) relevant konto: avser i fråga om sådana säkerheter i form av kon-

toförda finansiella instrument som omfattas av ett avtal om finansi-

ellt säkerhetsställande, det register eller det konto, vilket kan föras

av säkerhetstagaren, som innehåller uppgifter om de säkerheter i

form av kontoförda finansiella instrument som ställts till säkerhetst-

agaren.

i)

likvärdig säkerhet:

i) när det gäller betalningsmedel, en betalning med samma belopp

och i samma valuta,

ii) när det gäller finansiella instrument, finansiella instrument med

samma emittent eller gäldenär, från samma emission eller kate-

gori och med samma nominella belopp, valuta och beteckning,

eller andra tillgångar, om det i avtalet om finansiellt säkerhets-

ställande föreskrivs att andra tillgångar skall överföras, om någon

händelse inträffar som avser eller påverkar något finansiellt in-

strument som lämnats som finansiell säkerhet.

j)

likvidationsförfarande: kollektivt förfarande som innebär att till-

gångar realiseras och att intäkterna av detta på lämpligt sätt fördelas

mellan fordringsägare, aktieägare eller medlemmar, och som innebär

någon form av ingripande från de administrativa eller rättsliga myn-

digheterna, inbegripet fall då det kollektiva förfarandet avslutas med

ackord eller annan motsvarande åtgärd, och oberoende av om för-

farandet grundas på insolvens eller ej eller om det är frivilligt eller

tvingande.

k) rekonstruktionsåtgärder: åtgärder som kräver någon form av ingri-

pande från de administrativa eller rättsliga myndigheterna och som

vidtas i syfte att bevara eller återställa en ekonomisk ställning och

som påverkar tredje mans befintliga rättigheter, inklusive, men inte

begränsat till, åtgärder som innebär inställelse av betalningar, inhibi-

tionsåtgärder eller nedskrivning av fordringar.

l)

utlösande händelse: en försummelse att betala eller varje likartad

händelse, som enligt överenskommelse mellan parterna ger säker-

hetstagaren rätt att på de villkor som följer av avtalet om finansiellt

▼B

2002L0047

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 9

säkerhetsställande eller av lag realisera eller tillägna sig en finansiell

säkerhet eller vilken medför att en slutavräkningsklausul tillämpas.

m) förfoganderätt: säkerhetstagares rätt att nyttja och förfoga över en

ställd finansiell säkerhet enligt ett avtal om finansiell säkerhet som

ägare i enlighet med villkoren i avtalet.

n) slutavräkningsklausul: en klausul i ett avtal om finansiellt säkerhets-

ställande, eller i ett avtal, där ett avtal om finansiellt säkerhetsstäl-

lande utgör en del, eller, om det inte finns någon sådan klausul,

varje lagbestämmelse i vilken det föreskrivs följande i de fall en

utlösande händelse inträffar (antingen genom ett avräknings- eller

kvittningsförfarande eller på annat sätt),

i) den tidpunkt vid vilken parterna skall uppfylla sina förpliktelser

tidigareläggs, så att de antingen omedelbart skall infrias och ut-

trycks som en förpliktelse att betala ett belopp som motsvarar

deras beräknade aktuella värde, eller upphävs och ersätts med en

förpliktelse att betala samma belopp, och/eller

ii) en beräkning görs av vad varje part är skyldig den andre med

avseende på dessa förpliktelser och en nettosumma motsvarande

saldot på kontot skall betalas av den part som har den största

skulden till den andra parten;

▼M1

o) kreditfordringar: penningfordringar som uppstår till följd av ett avtal

där ett kreditinstitut, enligt definitionen i artikel 4.1 i direktiv

2006/48/EG inklusive instituten i förteckningen i artikel 2 i det

direktivet, beviljar kredit i form av ett lån.

▼B

2.

I detta direktiv avses med

”att ställa” eller ”ställande” av finansiell

säkerhet, den finansiella säkerhet som lämnas, överförs, hålls, registreras

eller på annat sätt anges, så att den innehas eller kontrolleras av säker-

hetstagaren eller en person som handlar för dennes räkning.

►M1 En

rätt för säkerhetsställaren att byta ut den finansiella säkerheten eller att

dra tillbaka överskjutande finansiell säkerhet, eller i fråga om kredit-

fordringar, en rätt att tills vidare inkassera behållningen därav, ska inte

påverka det faktum att den finansiella säkerheten anses ha ställts till

säkerhetstagaren enligt detta direktiv.

3.

I detta direktiv innefattar ordet

”skriftligen” lagring på elektronisk

väg eller på något annat varaktigt medium.

Artikel 3

Formella krav

1.

Medlemsstaterna skall inte kräva att skapandet, giltigheten, full-

bordandet, verkställigheten eller tillåtligheten som bevisning av ett avtal

om finansiellt säkerhetsställande eller ställandet av en finansiell säkerhet

i enlighet med ett sådant avtal är beroende av någon formell handling.

▼M1

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1.5 ska medlemsstaterna,

när kreditfordringar ställs som finansiell säkerhet, inte kräva att deras

skapande, giltighet, fullbordande, prioritet, verkställighet eller tillåtlighet

som bevisning ska vara beroende av någon formell handling såsom

registrering eller anmälan till gäldenären till den kreditfordran som har

ställts som säkerhet. Medlemsstaterna kan dock kräva en formell hand-

ling, såsom registrering eller anmälan, för fullbordande, prioritet, verk-

ställighet eller tillåtlighet som bevisning mot gäldenären eller tredje

man.

Senast den 30 juni 2014 ska kommissionen rapportera till Europaparla-

mentet och rådet om huruvida bestämmelsen i denna punkt är lämplig

även i fortsättningen.

▼B

2002L0047

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 10

2.

Punkt 1 skall inte hindra att detta direktiv tillämpas först när

finansiella säkerheter har ställts, om ställandet av säkerhet kan styrkas

skriftligen och avtalet om finansiellt säkerhetsställande kan styrkas

skriftligen eller på ett rättsligt likvärdigt sätt.

▼M1

3.

Utan att det påverkar tillämpningen av rådets direktiv 93/13/EEG

av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (1) och na-

tionella bestämmelser om oskäliga avtalsvillkor ska medlemsstaterna

säkerställa att gäldenärer till kreditfordringarna, skriftligen eller på ett

rättsligt likvärdigt sätt, med giltig verkan, får avstå från

i) sina kvittningsrättigheter gentemot kreditfordringens borgenärer och

gentemot personer till vilka borgenärerna har överlåtit, pantsatt eller

på annat sätt överfört kreditfordran som säkerhet, och

ii) sina rättigheter som följer av regler om banksekretess som i annat

fall skulle förhindra eller inskränka möjligheten för borgenären till

kreditfordran att lämna information om kreditfordran eller om gälde-

nären i syfte att använda kreditfordran som säkerhet.

▼B

Artikel 4

Verkställighet av avtal om finansiellt säkerhetsställande

1.

Medlemsstaterna skall se till att säkerhetstagaren, när en utlösande

händelse inträffat, kan realisera ställda finansiella säkerheter enligt vill-

koren i ett avtal om finansiell säkerhet på något av följande sätt:

a) När det gäller finansiella instrument genom försäljning eller tilläg-

nelse samt genom att värdet av desamma kvittas mot eller används

vid uppfyllandet av de relevanta ekonomiska förpliktelserna.

b) När det gäller betalningsmedel genom att beloppet kvittas mot eller

används vid uppfyllandet av de relevanta ekonomiska förpliktelserna;

▼M1

c) När det gäller kreditfordringar genom försäljning eller tillägnelse

eller genom att deras värde kvittas mot eller används vid uppfyllan-

det av de relevanta ekonomiska förpliktelserna.

▼B

2.

Tillägnelse kan endast ske, om

a) detta har avtalats mellan parterna i avtalet om finansiell säkerhet, och

▼M1

b) parterna i avtalet om finansiell säkerhet har kommit överens om hur

de finansiella instrumenten och kreditfordringarna ska värderas.

__________

▼B

4.

De former för realisering av finansiella säkerheter som nämns i

punkt 1 skall, med förbehåll för de överenskomna villkoren i avtalet om

finansiell säkerhet, inte innebära krav på att

a) ett meddelande om realisering av säkerheten först måste lämnas,

b) realiseringsvillkoren skall godkännas av domstol, offentlig tjänste-

man eller annan person,

c) realiseringen skall genomföras som offentlig auktion eller på något

annat föreskrivet sätt, eller

d) någon ytterligare tidsfrist skall ha löpt ut.

▼B

2002L0047

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 11

(1) EGT L 95, 21.4.1993, s. 29.

5.

Medlemsstaterna skall säkerställa att ett avtal om finansiellt säker-

hetsställande kan få verkan i enlighet med dess villkor utan hinder av

inledda eller pågående likvidations- eller rekonstruktionsförfaranden av-

seende säkerhetsställaren eller säkerhetstagaren.

6.

Denna artikel samt artiklarna 5, 6 och 7 skall inte ha någon

inverkan på krav i nationell lagstiftning om att realisering eller värder-

ing av finansiella säkerheter och beräkningen av gällande ekonomiska

förpliktelser måste genomföras på ett affärsmässigt rimligt sätt.

Artikel 5

Förfoganderätt över finansiella säkerheter som omfattas av ett avtal

om finansiell säkerhet

1.

Om och i den utsträckning som villkoren i ett avtal om finansiell

säkerhet så föreskriver, skall medlemsstaterna se till att säkerhetstagaren

ges rätt att förfoga över ställda finansiella säkerheter enligt avtalet om

finansiell säkerhet.

2.

Om en säkerhetstagare utnyttjar en förfoganderätt, inträder en skyl-

dighet för honom att överföra likvärdig säkerhet för att ersätta den ur-

sprungliga finansiella säkerheten senast på förfallodagen för de relevanta

ekonomiska förpliktelser som omfattas av avtalet om finansiell säkerhet.

Alternativt skall säkerhetstagaren på förfallodagen för de relevanta eko-

nomiska förpliktelserna antingen överföra likvärdiga säkerheter eller, om

och i den utsträckning som villkoren i ett avtal om finansiell säkerhet

föreskriver detta, kvitta värdet på den likvärdiga finansiella säkerheten

mot eller använda det vid uppfyllandet av de relevanta ekonomiska

förpliktelserna.

3.

Den likvärdiga säkerhet som överförts för att uppfylla ett sådant

krav som beskrivs i punkt 2, första stycket, skall omfattas av samma

avtal om finansiell säkerhet som den ursprungligen ställda säkerheten

och skall behandlas som om säkerheten ställts enligt detta avtal vid

samma tidpunkt som den ursprungliga ställda finansiella säkerheten.

4.

Medlemsstaterna skall säkerställa att säkerhetstagarens utnyttjande

av finansiell säkerhet enligt denna artikel inte innebär att säkerhetstaga-

rens rättigheter blir ogiltiga eller omöjliga att göra gällande enligt avtalet

om finansiell säkerhet i förhållande till den finansiella säkerhet som

säkerhetstagaren överfört för uppfyllande av ett sådant krav som be-

skrivs i punkt 2, första stycket.

5.

Om en utlösande händelse inträffar när en sådan förpliktelse som

anges i punkt 2 första stycket ännu inte har uppfyllts, kan denna för-

pliktelse bli föremål för en slutavräkningsklausul.

▼M1

6.

Denna artikel ska inte tillämpas på kreditfordringar.

▼B

Artikel 6

Erkännande av avtal om finansiell äganderättsöverföring

1.

Medlemsstaterna skall säkerställa att ett avtal om finansiell ägan-

derättsöverföring kan få verkan i enlighet med villkoren i detsamma.

2.

Om en utlösande händelse inträffar när säkerhetstagaren har en

kvarstående förpliktelse att överföra likvärdig säkerhet inom ramen för

ett avtal om finansiell äganderättsöverföring, kan denna förpliktelse bli

föremål för ett slutavräkningsförfarande.

▼B

2002L0047

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 12

Artikel 7

Erkännande av slutavräkningsklausuler

1.

Medlemsstaterna skall säkerställa att en slutavräkningsklausul kan

genomföras i enlighet med dess villkor

a) utan hinder av inledda eller pågående likvidationsförfaranden eller

rekonstruktionsåtgärder avseende säkerhetsställaren och/eller säker-

hetstagaren, och/eller

b) utan hinder av varje påstådd överlåtelse, rättsligt eller annat beslag-

tagande eller disposition över eller avseende sådana rättigheter.

2.

Medlemsstaterna skall säkerställa att användningen av en slutav-

räkningsklausul inte får underkastas de villkor som uppställs i artikel 4.4,

såvida inte parterna kommit överens om något annat.

Artikel 8

Tillfällen då vissa insolvensbestämmelser inte skall tillämpas

1.

Medlemsstaterna skall se till att ett avtal om finansiellt säkerhets-

ställande samt ställandet av finansiell säkerhet enligt ett sådant avtal inte

kan komma att förklaras ogiltiga eller återvinnas enbart på den grunden

att avtalet om finansiellt säkerhetsställande träffats eller att den finansi-

ella säkerheten har ställts

a) på dagen för inledandet av likvidations- eller rekonstruktionsförfar-

anden men innan det beslut som fastställer inledandet antas, eller

b) inom en fastställd tidsperiod före inledandet av sådana förfaranden

som är fastställd i förhållande till denna eller i förhållande till ut-

färdandet av ett beslut, eller i förhållande till en annan åtgärd som

vidtagits eller en annan händelse som inträffat under loppet av så-

dana förfaranden.

2.

Medlemsstaterna skall säkerställa att ett avtal om finansiellt säker-

hetsställande eller en relevant finansiell förpliktelse som har trätt i kraft

eller en finansiell säkerhet som har ställts på dagen för, men efter

tidpunkten för, inledandet av likvidationsförfaranden eller rekonstruk-

tionsåtgärder, skall ha rättslig verkan och vara bindande för tredje

man, om säkerhetstagaren kan bevisa att han varken kände till eller

borde ha känt till att sådana förfaranden eller åtgärder inletts.

3.

I de fall ett avtal om finansiellt säkerhetsställande omfattar

a) en skyldighet att ställa finansiell säkerhet eller kompletterande finan-

siell säkerhet för att ta hänsyn till förändringar av värdet av den

finansiella säkerheten eller de relevanta ekonomiska förpliktelserna,

eller

b) rätt att dra tillbaka en finansiell säkerhet genom att som ersättning

eller utbyte ställa finansiell säkerhet av väsentligen samma värde,

skall medlemsstaterna säkerställa att ställandet av finansiell säkerhet,

kompletterande finansiell säkerhet eller finansiell ersättnings- eller ut-

bytessäkerhet i enlighet med en sådan förpliktelse eller rättighet inte

skall kunna ogiltigförklaras eller återvinnas enbart på den grunden att

i) ett sådant ställande av säkerhet gjordes på dagen för inledandet av

likvidations- eller rekonstruktionsförfaranden men före utfärdandet

av det beslut eller förordnande genom vilket inledandet fastställs

eller före utgången av en fastställd tidsperiod, som beräknas i för-

hållande till inledandet av likvidations- eller rekonstruktionsförfaran-

den eller utfärdandet av ett beslut eller förordnande, eller i förhål-

lande till en annan åtgärd som vidtagits eller en annan händelse som

inträffat under loppet av sådana förfaranden eller åtgärder, och/eller

▼B

2002L0047

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 13

ii) de relevanta ekonomiska förpliktelserna har uppkommit innan den

finansiella säkerheten, den kompletterande finansiella säkerheten el-

ler den finansiella ersättnings- eller utbytessäkerheten ställdes.

4.

Med undantag för punkterna 1

–3, skall detta direktiv inte påverka

tillämpningen av allmänna bestämmelser i den nationella insolvenslag-

stiftningen om ogiltigförklaring av transaktioner som genomförts under

den fastställda tidsperiod som avses i punkterna 1 b och 3 i.

Artikel 9

Lagval

1.

Varje ärende som avser någon av de frågor som anges i punkt 2

och som uppstår i samband med säkerheter i form av kontoförda finan-

siella instrument, skall omfattas av lagen i det land där det relevanta

kontot förs. Med lagstiftning i ett land avses den inhemska lagstift-

ningen, med undantag för varje regel enligt vilken ett beslut i det

aktuella ärendet bör fattas med beaktande av ett annat lands lagstiftning.

2.

De frågor som avses i punkt 1 är följande:

a) Den rättsliga naturen hos säkerheter i form av kontoförda finansiella

instrument och de egendomsrättsliga verkningar som dessa har.

b) Kraven på fullbordandet av ett avtal om finansiellt säkerhetsställande

med avseende på sådana kontoförda finansiella instrument och så-

dant ställande av kontoförda finansiella instrument som omfattas av

ett sådant avtal om finansiellt säkerhetsställande och i mer allmänna

ordalag fullföljandet av de åtgärder som är nödvändiga för att göra

ett sådant avtal och ett sådant ställande av säkerhet gällande gent-

emot tredje man.

c) Frågan om en persons äganderätt till eller anspråk på sådana säker-

heter i form av kontoförda finansiella instrument skall sättas åt sidan

av eller underordnas ett konkurrerande äganderättskrav eller anspråk,

eller om ett förvärv i god tro har gjorts.

d) Vilka åtgärder som krävs för att realisera säkerheter i form av kon-

toförda finansiella instrument efter det att en utlösande händelse

inträffat.

▼M1

Artikel 9a

Direktiv 2008/48/EG

Bestämmelserna i detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av di-

rektiv 2008/48/EG.

▼B

Artikel 10

Rapport från kommissionen

Senast den 27 december 2006 skall kommissionen lägga fram en rapport

för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv,

särskilt om tillämpningen av artiklarna 1.3 och 4.3 samt artikel 5, om

lämpligt åtföljt av förslag om översyn.

Artikel 11

Genomförande

Medlemsstaterna skall senast den 27 december 2003 sätta i kraft de

lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv. De

skall genast underrätta kommissionen om detta.

▼B

2002L0047

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 14

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en

hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när

de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras

skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 12

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Euro-

peiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 13

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

▼B

2002L0047

— SV — 30.06.2009 — 001.001 — 15

1

Parallelluppställning - förteckning över bestämmelser

som genom för direktivet i svensk rätt

Ändringsdirektivets bestämmelser genomförs i svensk rätt på följande

sätt.

Förkortningar

AL

lagen (1999:1309) om system för

avveckling av förpliktelser på

finansmarknaden

KonkL konkurslagen

(1987:672)

LHF

lagen (1991:980) om handel med

finansiella instrument

LFR

lagen (1996:764) om företags-

rekonstruktion

Dir. 2009/44/EG

Ändringar i

Svenska bestämmelser

Artikel 1

Direktiv 98/26/EG

Artikel 1.4 a

Artikel 1 a

1 § AL

Artikel 1.4 b

Artikel 1 c andra

strecksatsen

-

Artikel 1.5 a i)

Artikel 2 a första

strecksatsen

9 § AL

Artikel 1.5 a ii)

Artikel 2 a första

strecksatsen

13 § AL och 5 kap. 1 §

LHF

Artikel 1.5 b

Artikel 2 b första

strecksatsen

-

Artikel 1.5 b

Artikel 2 b andra

strecksatsen

-

Artikel 1.5 c i)

Artikel 2 f första

stycket

9 § AL

Artikel 1.5 c ii)

Artikel 2 f tredje

stycket

-

Artikel 1.5 d

Artikel 2 g

-

Artikel 1.5 e

Artikel 2 h

-

Artikel 1.5 f

Artikel 2 i första

strecksatsen

-

2

Artikel 1.5 g

Artikel 2 l

-

Artikel 1.5 h

Artikel 2 m

-

Artikel 1.5 i

Artikel 2 n

-

Artikel 1.5 i

Artikel 2 o

13 § AL och 5 kap. 1 §

LHF

Artikel 1.5 i

Artikel 2 p

9 § AL

Artikel 1.6 a

Artikel 3.1

9 och 13 §§ AL samt 5 kap.

1 § LHF

Artikel 1.6 b

Artikel 3.4

13 § AL och 5 kap. 1 §

LHF

Artikel 1.7

Artikel 4

9 och 13 §§ AL samt 5 kap.

1 § LHF

Artikel 1.8

Artikel 5

13 § AL och 5 kap. 1 §

LHF

Artikel 1.9

Artikel 7

9 och 13 §§ AL samt 5 kap.

1 § LHF

Artikel 1.10

Artikel 9.1

9 och 13 §§ AL samt 5 kap.

1 § LHF

Artikel 1.10

Artikel 9.2

9 § AL

Artikel 1.11

Artikel 10

9 § AL

Artikel 2

Direktiv

2002/47/EG

Artikel 2.4 a

Artikel 1.2 b

-

Artikel 2.4 b

Artikel 1.2 c i-iv

-

Artikel 2.4 c

Artikel 1.4 a

8 kap. 10 § KonkL och

2 kap. 20 § LFR

Artikel 2.4.d

Artikel 1.4 c

-

Artikel 2.4 e i)

Artikel 1.5 andra

stycket

-

Artikel 2.4 e ii)

Artikel 1.5 tredje

stycket

-

3

Artikel 2.5 a i)

Artikel 2.1 b och c

-

Artikel 2.5 a ii)

Artikel 2.1 o

8 kap. 10 § KonkL och

2 kap. 20 § LFR 8 kap. 5 §

andra stycket SekrL

Artikel 2.5 b

Artikel 2.2

8 kap. 10 § KonkL och

2 kap. 20 § LFR

Artikel 2.6 a

Artikel 3.1

8 kap. 10 § KonkL och

2 kap. 20 § LFR

Artikel 2.6 b

Artikel 3.3

-

Artikel 2.7 a

Artikel 4.1 c

8 kap. 10 § KonkL och

2 kap. 20 § LFR

Artikel 2.7 b

Artikel 4.2 b

8 kap. 10 § KonkL och

2 kap. 20 § LFR

Artikel 2.7 c

Artikel 4.3

-

Artikel 2.8

Artikel 5.6

-

Artikel 2.9

Artikel 9a

-

Artikel 3

-

Ikraftträdandebestämmelser

till respektive lagändring

Artikel 4

-

-

Artikel 5

-

-