Ds 2014:2
Patent- och marknadsdomstol
1 1
Innehåll
Promemorians huvudsakliga innehåll ................................ 11
1 Promemorians lagförslag .......................................... 13
1.1 Förslag till lag om patent- och marknadsdomstolar .......... 13 1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar .................................. 22 1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk .................. 23
1.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. ................................ 28 1.5 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) ......... 30 1.6 Förslag till lag om upphävande av lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. ................................................. 38 1.7 Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)............................................................................. 39
1.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar ............................................................ 47 1.9 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156) ........... 49
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se
Svara på remiss – hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)
– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/
Tryckt av Elanders Sverige AB Stockholm 2014
ISBN 978-91-38-24061-8 ISSN 0284-6012
2
Innehåll
2
1.10 Förslag till lag om upphävande av lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten ....................................................... 56
1.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader ....................................................... 57 1.12 Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)........... 59 1.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare ....................................... 61 1.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud ....................................................................... 64
1.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden .................................. 67 1.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter................. 69
1.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden ................................ 74 1.18 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) ........................................................................... 78
1.19 Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306) ............................................................................. 79 1.20 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer ............................................. 85
1.21 Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104) ............................................................................. 86
3
Innehåll
3
1.22 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. .......................... 88
1.23 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet ............................ 89 1.24 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)............................................................................. 91
1.25 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)............................................................................. 96 1.26 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:510) om lufttransporter .................................................................... 108
1.27 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden .................................................... 110 1.28 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1390) om utnämning av domare ........................................................ 112
1.29 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)......................................................................... 113
2 Ärendet ................................................................ 123
3 Berörda rättsområden och domstolar ....................... 125
3.1 Immaterialrätten ................................................................ 125
Allmänt om immaterialrätten ................................ 125 3.1.1
Närmare om de olika immaterialrätterna .............. 126 3.1.2
3.2 Marknadsföringsrätten ...................................................... 133
Marknadsföringslagen ............................................ 134 3.2.2
Andra marknadsföringsrättsliga regleringar ......... 136 3.2.3
3.3 Konkurrensrätten ............................................................... 136
Innehåll
2
1.10 Förslag till lag om upphävande av lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten ....................................................... 56
1.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader ....................................................... 57 1.12 Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)........... 59 1.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare ....................................... 61 1.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud ....................................................................... 64
1.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden .................................. 67 1.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter................. 69
1.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden ................................ 74 1.18 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619) ........................................................................... 78
1.19 Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306) ............................................................................. 79 1.20 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer ............................................. 85
1.21 Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104) ............................................................................. 86
4
Innehåll
4
Konkurrenslagen ..................................................... 137 3.3.1
Andra regleringar .................................................... 141 3.3.2
3.4 Några näraliggande rättsområden ..................................... 142
Namn och utgivningsbevis för periodisk skrift .... 142 3.4.1
Företagshemligheter ............................................... 143 3.4.2
3.5 Närmare om domstolarna .................................................. 144
Patentbesvärsrätten ................................................. 144 3.5.1
Marknadsdomstolen ............................................... 145 3.5.2
Allmän domstol....................................................... 146 3.5.3
Allmän förvaltningsdomstol .................................. 149 3.5.4
3.6 En nordisk utblick .............................................................. 149
4 Tidigare överväganden och reformer ........................ 151
4.1 Immaterialrätten ................................................................. 151
1983 års patentprocessutredning ........................... 151 4.1.1
Promemorian Specialdomstolarna i framtiden ...... 152 4.1.2
1999 års patentprocessutredning ........................... 153 4.1.3
Varumärkeskommittén ........................................... 155 4.1.4
Mönsterutredningen ............................................... 155 4.1.5
Patentlagsutredningen ............................................ 156 4.1.6
4.2 Marknadsföringsrätten och konkurrensrätten ................. 157
Promemorian Specialdomstolarna i framtiden ...... 158 4.2.1
Utredningen om en översyn av konkurrens-4.2.2
lagen ......................................................................... 158 Rapport om Åtgärder för bättre konkurrens ........ 159 4.2.3
4.3 Målutredningen .................................................................. 160
5 En samlad prövning ............................................... 163
5.1 Reformbehovet ................................................................... 163 5.2 En enhetlig och koncentrerad domstolsprövning ............ 165
5
Innehåll
5
5.3 Mål- och ärendetyper som ska samlas .............................. 168
Utgångspunkter för avgränsningen ....................... 168 5.3.1
Immaterialrättsliga mål och ärenden ..................... 169 5.3.2
Mål rörande namn och utgivningsbevis ................. 177 5.3.3
Marknadsföringsrättsliga mål och ärenden ........... 178 5.3.4
Konkurrensrättsliga mål och ärenden.................... 180 5.3.5
Företagshemligheter ............................................... 185 5.3.6
6 Patent- och marknadsdomstol ................................ 187
6.1 En prövning i allmän domstol ........................................... 187 6.2 Särskilda domstolar ............................................................ 192 6.3 Domstolarnas namn ........................................................... 194 6.4 Domstolarnas lokalisering ................................................. 196 6.5 En prioriterad målgrupp .................................................... 198 6.6 Prejudikatbildning.............................................................. 201 6.7 Konkurrensverkets beslutanderätt .................................... 207 6.8 Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen upphör .... 210
7 En ny domstolslag ................................................. 211
8 Tillämplig processlag ............................................. 213
8.1 Handläggningsregler enligt nuvarande ordning ............... 213 8.2 Handläggningsregler i patent- och marknadsdomstolarna ........................................................................ 217
Mål och ärenden som inleds genom ansökan ........ 217 8.2.1
Ärenden som inleds genom överklagade ............... 220 8.2.2
Särskilda rättsmedel ................................................ 221 8.2.3
Närmare om rättegångsbalkens och ärende-8.2.4
lagens tillämplighet ................................................. 223
Innehåll
4
Konkurrenslagen ..................................................... 137 3.3.1
Andra regleringar .................................................... 141 3.3.2
3.4 Några näraliggande rättsområden ..................................... 142
Namn och utgivningsbevis för periodisk skrift .... 142 3.4.1
Företagshemligheter ............................................... 143 3.4.2
3.5 Närmare om domstolarna .................................................. 144
Patentbesvärsrätten ................................................. 144 3.5.1
Marknadsdomstolen ............................................... 145 3.5.2
Allmän domstol....................................................... 146 3.5.3
Allmän förvaltningsdomstol .................................. 149 3.5.4
3.6 En nordisk utblick .............................................................. 149
4 Tidigare överväganden och reformer ........................ 151
4.1 Immaterialrätten ................................................................. 151
1983 års patentprocessutredning ........................... 151 4.1.1
Promemorian Specialdomstolarna i framtiden ...... 152 4.1.2
1999 års patentprocessutredning ........................... 153 4.1.3
Varumärkeskommittén ........................................... 155 4.1.4
Mönsterutredningen ............................................... 155 4.1.5
Patentlagsutredningen ............................................ 156 4.1.6
4.2 Marknadsföringsrätten och konkurrensrätten ................. 157
Promemorian Specialdomstolarna i framtiden ...... 158 4.2.1
Utredningen om en översyn av konkurrens-4.2.2
lagen ......................................................................... 158 Rapport om Åtgärder för bättre konkurrens ........ 159 4.2.3
4.3 Målutredningen .................................................................. 160
5 En samlad prövning ............................................... 163
5.1 Reformbehovet ................................................................... 163 5.2 En enhetlig och koncentrerad domstolsprövning ............ 165
6
Innehåll
6
9 Sammansättningsregler .......................................... 234
9.1 Allmänt om sammansättningsregler ................................. 234 9.2 Rättens sammansättning enligt nuvarande ordning ......... 234
Tingsrätt .................................................................. 234 9.2.1
Hovrätt .................................................................... 237 9.2.2
Patentbesvärsrätten ................................................. 238 9.2.3
Marknadsdomstolen ............................................... 239 9.2.4
9.3 Rättegångsbalkens och ärendelagens tillämplighet .......... 239 9.4 Rättens sammansättning i Patent- och marknadsdomstolen ........................................................................... 245
Sammansättningsregler för mål .............................. 245 9.4.1
Sammansättningsregler för ärenden....................... 251 9.4.2
9.5 Rättens sammansättning i Patent- och marknadsöverdomstolen ........................................................................... 255
Sammansättningsregler för mål .............................. 255 9.5.1
Sammansättningsregler för ärenden....................... 258 9.5.2
Sammansättningsregler för 9.5.3
tillståndsprövningen ............................................... 259 Sammansättningsregler vid prövning av frågor 9.5.4
om särskilda rättsmedel .......................................... 262 Plenum ..................................................................... 263 9.5.5
9.6 Domförhet vid ledamots förhinder ................................... 265
Domförhet enligt nuvarande ordning .................... 265 9.6.1
Ledamots förhinder i patent- och marknads-9.6.2
domstolarna ............................................................. 266
9.7 Rättens ordförande ............................................................ 268 9.8 Omröstning ........................................................................ 269
10 Teknisk och ekonomisk kompetens .......................... 271
10.1 Behov av kompetens .......................................................... 271
7
Innehåll
7
10.2 Ledamöter med teknisk kompetens.................................. 272
Tekniska ledamöter enligt nuvarande ordning ..... 272 10.2.1
Tekniska ledamöter i patent- och marknads-10.2.2
domstolarna ............................................................. 273
10.3 Ledamöter med ekonomisk kompetens ........................... 276
Ekonomiska experter enligt nuvarande ordning ... 276 10.3.1
Ekonomiska experter i patent- och marknads-10.3.2
domstolarna ............................................................. 277
10.4 Kompetenskrav .................................................................. 278 10.5 Ersättning till experter ....................................................... 280
11 En effektiv handläggning ....................................... 283
11.1 Betydelsen av en effektiv process ...................................... 283 11.2 Kumulation av mål och ärenden ........................................ 286
Ökade möjligheter till kumulation införs ............. 288 11.2.1
11.3 Preklusion ........................................................................... 295
Preklusion enligt nuvarande ordning .................... 295 11.3.1
Utvidgad tillämpning av preklusionsreglerna ....... 298 11.3.2
11.4 Möjligheten att ändra patentkraven i högsta instans ....... 303
12 Mål om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift .................................................................... 305
12.1 Prövningen enligt nuvarande ordning .............................. 305 12.2 Överklagande till allmän förvaltningsdomstol ................. 305
13 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser .............. 309
14 Konsekvenser ....................................................... 317
Innehåll
6
9 Sammansättningsregler .......................................... 234
9.1 Allmänt om sammansättningsregler ................................. 234 9.2 Rättens sammansättning enligt nuvarande ordning ......... 234
Tingsrätt .................................................................. 234 9.2.1
Hovrätt .................................................................... 237 9.2.2
Patentbesvärsrätten ................................................. 238 9.2.3
Marknadsdomstolen ............................................... 239 9.2.4
9.3 Rättegångsbalkens och ärendelagens tillämplighet .......... 239 9.4 Rättens sammansättning i Patent- och marknadsdomstolen ........................................................................... 245
Sammansättningsregler för mål .............................. 245 9.4.1
Sammansättningsregler för ärenden....................... 251 9.4.2
9.5 Rättens sammansättning i Patent- och marknadsöverdomstolen ........................................................................... 255
Sammansättningsregler för mål .............................. 255 9.5.1
Sammansättningsregler för ärenden....................... 258 9.5.2
Sammansättningsregler för 9.5.3
tillståndsprövningen ............................................... 259 Sammansättningsregler vid prövning av frågor 9.5.4
om särskilda rättsmedel .......................................... 262 Plenum ..................................................................... 263 9.5.5
9.6 Domförhet vid ledamots förhinder ................................... 265
Domförhet enligt nuvarande ordning .................... 265 9.6.1
Ledamots förhinder i patent- och marknads-9.6.2
domstolarna ............................................................. 266
9.7 Rättens ordförande ............................................................ 268 9.8 Omröstning ........................................................................ 269
10 Teknisk och ekonomisk kompetens .......................... 271
10.1 Behov av kompetens .......................................................... 271
8
Innehåll
8
15 Författningskommentar .......................................... 325
15.1 Förslag till lag om patent- och marknadsdomstolar ........ 325 15.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar ................................ 351
15.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ................ 352 15.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. .............................. 355
15.5 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) ....... 356 15.6 Förslag till lag om upphävande av lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. ............................................... 361
15.7 Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485) ........................................................................... 362 15.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar .......................................................... 367
15.9 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156) ......... 368 15.10 Förslag till lag om upphävande av lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten ..................................................... 372
15.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader ..................................................... 373 15.12 Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)......... 375 15.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare ..................................... 376
9
Innehåll
9
15.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud ..................................................................... 378
15.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden ................................ 381 15.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter .............. 381
15.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden ............................. 384 15.18 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619)......................................................................... 388
15.19 Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)........................................................................... 388 15.20 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer ........................................... 392
15.21 Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104)........................................................................... 392 15.22 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. ........................ 394
15.23 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet .......................... 395 15.24 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)........................................................................... 396
15.25 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)........................................................................... 400
Innehåll
8
15 Författningskommentar .......................................... 325
15.1 Förslag till lag om patent- och marknadsdomstolar ........ 325 15.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar ................................ 351
15.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ................ 352 15.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. .............................. 355
15.5 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) ....... 356 15.6 Förslag till lag om upphävande av lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. ............................................... 361
15.7 Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485) ........................................................................... 362 15.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar .......................................................... 367
15.9 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156) ......... 368 15.10 Förslag till lag om upphävande av lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten ..................................................... 372
15.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader ..................................................... 373 15.12 Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)......... 375 15.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare ..................................... 376
10
Innehåll
10
15.26 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:510) om lufttransporter .................................................................... 411
15.27 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden..................................................... 413 15.28 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1390) om utnämning av domare ......................................................... 414
15.29 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) ......................................................................... 414
11
11
Promemorians huvudsakliga innehåll
Immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga frågor är av stor betydelse för bl.a. en effektiv konkurrens och ett starkt konsumentskydd. Det är viktigt att domstolsprövningen på dessa rättsområden lever upp till högt ställda krav på kvalitet och effektivitet och att det finns en god och enhetlig prejudikatbildning.
De aktuella målen och ärendena tillhör de mest komplicerade och omfattande som handläggs i domstol. De rättsliga och principiella sambanden mellan dem är tydliga samtidigt som domstolsprövningen är utspridd på flera olika domstolar. Den splittrade prövningen och det låga målantalet försämrar möjligheten att handlägga målen och ärendena effektivt och med hög kvalitet.
I promemorian bedöms att en enhetlig och koncentrerad domstolsprövning på de aktuella rättsområdena är nödvändig. Det föreslås att domstolsprövningen sker samlat i en särskild domstol i första instans (Patent- och marknadsdomstolen) och en särskild domstol i andra instans (Patent- och marknadsöverdomstolen). Stockholms tingsrätt ska vara Patent- och marknadsdomstol och Svea hovrätt ska vara Patent- och marknadsöverdomstol. Högsta domstolen ska som sista instans ha ansvar för prejudikatbildningen. Som en konsekvens av förslaget ska Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen upphöra.
I promemorian föreslås vidare en ny lag om patent- och marknadsdomstolar bl.a. med regler om tillämplig processlag, domstolarnas sammansättning och förfarandet.
Den nya domstolsordningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2015.
Innehåll
10
15.26 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:510) om lufttransporter .................................................................... 411
15.27 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden..................................................... 413 15.28 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1390) om utnämning av domare ......................................................... 414
15.29 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) ......................................................................... 414
12
13
13
1 Promemorians lagförslag
1.1 Förslag till lag om patent- och marknadsdomstolar
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Denna lag gäller handläggningen av mål och ärenden i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen samt sådan handläggning i Högsta domstolen som följer av bestämmelser i denna lag.
2 § Patent- och marknadsdomstol är Stockholms tingsrätt.
Patent- och marknadsöverdomstol är Svea hovrätt.
3 § Patent- och marknadsdomstolens domar och beslut får överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen.
Patent- och marknadsöverdomstolens domar och beslut får överklagas till Högsta domstolen om inte annat är föreskrivet.
4 § Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i
1. lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, patentlagen (1967:837), lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar och växtförädlarrättslagen (1997:306),
14
Promemorians lagförslag
14
2. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), firmalagen (1974:156), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter och varumärkeslagen (2010:1877), samt
3. konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1986:436) om näringsförbud, lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser, lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, lagen (2010:510) om lufttransporter och lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden.
5 § Patent- och marknadsöverdomstolen prövar ansökningar om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseende dom eller beslut av Patent- och marknadsdomstolen eller avseende avgörande av förvaltningsmyndighet, om avgörandet skulle ha överklagats till Patent- och marknadsdomstolen. Vid handläggningen tillämpas rättegångsbalken om ansökan avser en dom och annars lagen (1996:242) om domstolsärenden.
6 § För frågor om marknadsföring och frågor om avtalsvillkor i konsumentförhållanden finns en konsumentombudsman.
Konsumentombudsmannen utses av regeringen för viss tid och ska vara jurist.
2 kap. Ledamöter
1 § I Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen ska det finnas lagfarna domare och patentråd.
I domstolarna dömer också tekniska och ekonomiska experter samt nämndemän.
15
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
15
Patentråd och tekniska experter benämns i denna lag tekniska ledamöter.
Rättens ordförande ska alltid vara en lagfaren domare.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser vilka av de lagfarna domarna i Stockholms tingsrätt och
Svea hovrätt som ska tjänstgöra i Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.
3 § I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare finns bestämmelser om utnämning av patentråd.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer anställer vikarie för patentråd samt förordnar tekniska och ekonomiska experter i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen.
Tekniska och ekonomiska experter förordnas för viss tid. Om det medan en teknisk eller ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål eller ärende inträffar en omständighet som medför att förordnandet ska upphöra att gälla, ska förordnandet ändå anses gälla i det pågående målet eller ärendet.
Tekniska och ekonomiska experter ska vara svenska medborgare och får inte vara underåriga eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
4 § En teknisk ledamot ska ha teknisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna.
En ekonomisk expert ska ha ekonomisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna.
5 § En nämndeman i Patent- och marknadsdomstolen ska vara nämndeman i Stockholms tingsrätt.
En nämndeman i Patent- och marknadsöverdomstolen ska vara nämndeman i Svea hovrätt.
Promemorians lagförslag
14
2. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), firmalagen (1974:156), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter och varumärkeslagen (2010:1877), samt
3. konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1986:436) om näringsförbud, lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser, lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, lagen (2010:510) om lufttransporter och lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden.
5 § Patent- och marknadsöverdomstolen prövar ansökningar om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseende dom eller beslut av Patent- och marknadsdomstolen eller avseende avgörande av förvaltningsmyndighet, om avgörandet skulle ha överklagats till Patent- och marknadsdomstolen. Vid handläggningen tillämpas rättegångsbalken om ansökan avser en dom och annars lagen (1996:242) om domstolsärenden.
6 § För frågor om marknadsföring och frågor om avtalsvillkor i konsumentförhållanden finns en konsumentombudsman.
Konsumentombudsmannen utses av regeringen för viss tid och ska vara jurist.
2 kap. Ledamöter
1 § I Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen ska det finnas lagfarna domare och patentråd.
I domstolarna dömer också tekniska och ekonomiska experter samt nämndemän.
16
Promemorians lagförslag
16
3 kap. Förfarandet
Handläggning av mål
1 § Vid handläggning av mål tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål eller brottmål, om inte annat föreskrivs i denna lag eller annan lag.
Handläggning av ärenden
2 § Vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte annat föreskrivs i denna eller annan lag.
Att lagen om domstolsärenden i vissa fall är tillämplig även vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom ansökan är särskilt reglerat.
3 § Ett beslut av Patent- och marknadsöverdomstolen i ett ärende som har överklagats till Patent- och marknadsdomstolen får inte överklagas. Patent- och marknadsöverdomstolen får dock tillåta att ett beslut överklagas till Högsta domstolen om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen.
Handläggning av mål om utdömande av vite
4 § Mål om utdömande av vite ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet.
Förening av mål och ärende
5 § Även i andra fall än som regleras i rättegångsbalken får mål eller ärende enligt denna lag med den begränsning som framgår
17
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
17
av andra stycket handläggas gemensamt i en rättegång, om domstolen med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner det lämpligt. Mål och ärende som har förenats kan åter särskiljas, om det finns skäl för det.
Mål eller ärende där det finns behov av teknisk sakkunskap får inte handläggas i samma rättegång som mål eller ärende där det finns behov av ekonomisk sakkunskap.
Omröstning
6 § Om både lagfarna ledamöter och tekniska ledamöter eller ekonomiska experter ingår i rätten, ska vid omröstning först de lagfarna ledamöterna säga sin mening och därefter de tekniska ledamöterna eller ekonomiska experterna.
Preklusion
7 § Bestämmelserna i 42 kap.15 och 15 a §§ samt 50 kap. 25 § tredje stycketrättegångsbalken ska tillämpas även i tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten och i ärenden.
Förhör med part under sanningsförsäkran
8 § I ett ärende får det hållas förhör med en part under sanningsförsäkran enligt 37 kap. rättegångsbalken.
4 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsdomstolen
Mål
1 § Vid huvudförhandling i ett mål som anges i 1 kap. 4 § 1 ska
Patent- och marknadsdomstolen bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två tekniska ledamöter. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en.
Promemorians lagförslag
16
3 kap. Förfarandet
Handläggning av mål
1 § Vid handläggning av mål tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål eller brottmål, om inte annat föreskrivs i denna lag eller annan lag.
Handläggning av ärenden
2 § Vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte annat föreskrivs i denna eller annan lag.
Att lagen om domstolsärenden i vissa fall är tillämplig även vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom ansökan är särskilt reglerat.
3 § Ett beslut av Patent- och marknadsöverdomstolen i ett ärende som har överklagats till Patent- och marknadsdomstolen får inte överklagas. Patent- och marknadsöverdomstolen får dock tillåta att ett beslut överklagas till Högsta domstolen om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen.
Handläggning av mål om utdömande av vite
4 § Mål om utdömande av vite ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet.
Förening av mål och ärende
5 § Även i andra fall än som regleras i rättegångsbalken får mål eller ärende enligt denna lag med den begränsning som framgår
18
Promemorians lagförslag
18
Detsamma gäller i fråga om antalet tekniska ledamöter. Om det inte finns behov av teknisk sakkunskap får rätten bestå av tre lagfarna domare.
I de fall som anges i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena och 1 kap. 3 d § rättegångsbalken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.
2 § I ett mål som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 1 § första stycket vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången.
3 § Vid huvudförhandling i ett mål som anges i 1 kap. 4 § 3 ska
Patent- och marknadsdomstolen bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ekonomiska experter. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet ekonomiska experter. Om det inte finns behov av ekonomisk sakkunskap får rätten bestå av tre lagfarna domare.
I de fall som anges i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena och 1 kap. 3 d § rättegångsbalken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.
4 § I mål som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.
Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 1 § första stycket vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången.
19
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
19
Ärenden
5 § Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 ska
Patent- och marknadsdomstolen bestå av två ledamöter, av vilka en ska vara teknisk ledamot. Om det inte finns behov av teknisk sakkunskap får rätten bestå av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får rätten bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare.
6 § Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 3 ska
Patent- och marknadsdomstolen bestå av två ledamöter, av vilka en ska vara ekonomisk expert. Om det inte finns behov av ekonomisk sakkunskap får rätten bestå av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får rätten bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare.
Teknisk eller ekonomisk sakkunskap
7 § Om det i rätten ska ingå andra än lagfarna domare bestämmer rättens ordförande med beaktande av vilken sakkunskap som behövs och övriga förhållanden i målet eller ärendet vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter som ska ingå i rätten.
Förhinder för ledamot
8 § Om Patent- och marknadsdomstolen i ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen eller motsvarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.
Promemorians lagförslag
18
Detsamma gäller i fråga om antalet tekniska ledamöter. Om det inte finns behov av teknisk sakkunskap får rätten bestå av tre lagfarna domare.
I de fall som anges i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena och 1 kap. 3 d § rättegångsbalken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.
2 § I ett mål som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 1 § första stycket vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången.
3 § Vid huvudförhandling i ett mål som anges i 1 kap. 4 § 3 ska
Patent- och marknadsdomstolen bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ekonomiska experter. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet ekonomiska experter. Om det inte finns behov av ekonomisk sakkunskap får rätten bestå av tre lagfarna domare.
I de fall som anges i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena och 1 kap. 3 d § rättegångsbalken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.
4 § I mål som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.
Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 1 § första stycket vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången.
20
Promemorians lagförslag
20
5 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsöverdomstolen
Mål
1 § Vid prövning i sak av ett mål som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fem ledamöter, av vilka tre ska vara lagfarna domare och två tekniska ledamöter eller ekonomiska experter, om teknisk ledamot eller ekonomisk expert deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande.
Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet tekniska ledamöter eller ekonomiska experter.
Patent- och marknadsöverdomstolen är domför utan tekniska ledamöter eller ekonomiska experter om medverkan av sådana ledamöter inte behövs.
Vid behandling av frågor om prövningstillstånd får en teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå i rätten i stället för en av flera lagfarna domare.
Ärenden
2 § Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre ledamöter. Om Patent- och marknadsdomstolen bestått av tre ledamöter ska dock Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fyra ledamöter.
Om teknisk ledamot eller ekonomisk expert deltagit i rätten i Patent- och marknadsdomstolen ska teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå i Patent- och marknadsöverdomstolen, om det inte är obehövligt. Minst två ledamöter ska vara lagfarna domare.
Vid behandling av frågor om prövningstillstånd får en teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå i rätten i stället för en av flera lagfarna domare.
21
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
21
Särskilda rättsmedel
3 § Vid Patent- och marknadsdomstolens prövning av en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseende ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 får en teknisk ledamot ingå i rätten i stället för en lagfaren ledamot.
Vid Patent- och marknadsdomstolens prövning av en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseende ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 3 får en ekonomisk expert ingå i rätten i stället för en lagfaren ledamot.
Teknisk eller ekonomisk sakkunskap
4 § Om det i rätten ska ingå andra än lagfarna domare bestämmer rättens ordförande med beaktande av vilken sakkunskap som behövs och övriga förhållanden i målet eller ärendet vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter som ska ingå i rätten.
Förhinder för ledamot
5 § Om Patent- och marknadsöverdomstolen i ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen eller motsvarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
Promemorians lagförslag
20
5 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsöverdomstolen
Mål
1 § Vid prövning i sak av ett mål som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fem ledamöter, av vilka tre ska vara lagfarna domare och två tekniska ledamöter eller ekonomiska experter, om teknisk ledamot eller ekonomisk expert deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande.
Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet tekniska ledamöter eller ekonomiska experter.
Patent- och marknadsöverdomstolen är domför utan tekniska ledamöter eller ekonomiska experter om medverkan av sådana ledamöter inte behövs.
Vid behandling av frågor om prövningstillstånd får en teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå i rätten i stället för en av flera lagfarna domare.
Ärenden
2 § Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre ledamöter. Om Patent- och marknadsdomstolen bestått av tre ledamöter ska dock Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fyra ledamöter.
Om teknisk ledamot eller ekonomisk expert deltagit i rätten i Patent- och marknadsdomstolen ska teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå i Patent- och marknadsöverdomstolen, om det inte är obehövligt. Minst två ledamöter ska vara lagfarna domare.
Vid behandling av frågor om prövningstillstånd får en teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå i rätten i stället för en av flera lagfarna domare.
22 22
1.2 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1949:345 ) om rätten till arbetstagares uppfinningar
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §
1
I mål om tillämpningen av denna lag är Stockholms
tingsrätt behörig domstol. Vid prövningen av sådant mål skall tingsrätten och, om talan fullföljs, hovrätten ha den sammansättning som anges i 66 och 67 §§patentlagen (1967:837).
I mål om tillämpningen av denna lag är Patent- och
marknadsdomstolen rätt dom-
stol.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Mål i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt där handläggningen pågår vid ikraftträdandet, ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.
1 Senaste lydelse 1992:125.
23
23
1.3 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1960:729 ) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Härigenom föreskrivs att 53 b, 53 e, 56 b och 58 §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
53 b
1
§
På yrkande av upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare eller av den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med åtgärden.
Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 §, eller medverkan till åtgärden, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden, eller medverkan till den, förringar värdet av den ensamrätt som upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som avses i 53 §.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får
1 Senaste lydelse 2009:109.
22
1.2 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1949:345 ) om rätten till arbetstagares uppfinningar
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §
1
I mål om tillämpningen av denna lag är Stockholms
tingsrätt behörig domstol. Vid prövningen av sådant mål skall tingsrätten och, om talan fullföljs, hovrätten ha den sammansättning som anges i 66 och 67 §§patentlagen (1967:837).
I mål om tillämpningen av denna lag är Patent- och
marknadsdomstolen rätt dom-
stol.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Mål i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt där handläggningen pågår vid ikraftträdandet, ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.
1 Senaste lydelse 1992:125.
24
Promemorians lagförslag
24
domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet och ska handläggas
enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.
En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt om förbudet.
53 e §
2
Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av den domstol där rättegång om intrånget eller överträdelsen pågår. I övrigt gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 58 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång eller överträdelse. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än
2 Senaste lydelse 2009:109.
25
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
25
inför domstol ska dock inte tillämpas.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång eller överträdelse, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång eller överträdelse, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. För prövning av
frågan får det även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken .
Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet och
ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informationsföreläggande.
En talan om utdömande av
vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet.
Promemorians lagförslag
24
domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet och ska handläggas
enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.
En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt om förbudet.
53 e §
2
Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av den domstol där rättegång om intrånget eller överträdelsen pågår. I övrigt gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 58 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång eller överträdelse. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än
2 Senaste lydelse 2009:109.
26
Promemorians lagförslag
26
56 b §
3
Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 58 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång eller överträdelse. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av upphovsmannen eller upphovsmannens rättsinnehavare eller den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
3 Senaste lydelse 2009:109.
27
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
27
58 §
4
Rätt domstol i mål om
ljudradio- eller televisionsutsändning i strid mot denna lag är Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller i mål om ersättning som avses i 17 och 18 §§, 26 a § första stycket eller 47 § och i mål i vilket motsvarande ersättning begärs på grund av en hänvisning i 45, 46, 48, 49 eller 49 a § samt i mål om ersättning för utnyttjande med stöd av 42 e § eller ersättning för en sådan vidaresändning som avses i 42 f §.
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.
4 Senaste lydelse 2013:691.
Promemorians lagförslag
26
56 b §
3
Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 58 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång eller överträdelse. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av upphovsmannen eller upphovsmannens rättsinnehavare eller den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
3 Senaste lydelse 2009:109.
28 28
1.4 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1963:193 ) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
1
Vad som i denna lag sägs om böter ska gälla även utdömda viten, som
1. har förelagts part eller annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång,
2. i Sverige har förelagts av Konsumentombudsmannen, Konkurrensverket, Stockholms
tingsrätt i mål enligt marknadsföringslagen (2008:486) eller Marknadsdomstolen,
2. i Sverige har förelagts av Konsumentombudsmannen, Konkurrensverket eller domstol i mål eller ärende enligt 1 kap.
4 § 3–5 lagen (2014:000) om patent- och marknadsdomstolar, och
3. i Finland har dömts ut av Marknadsdomstolen eller, efter överklagande av ett avgörande av denna domstol, av Högsta domstolen.
Vad som sägs i första stycket gäller även tvangsgebyr som i Norge har förelagts av Forbrukerombudet och som har godkänts av näringsidkaren eller har dömts ut av domstol.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
1 Senaste lydelse 2008:489.
29
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
29
2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om verkställighet av vite som enligt 4 § första stycket 2 förelagts av Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen.
28
1.4 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1963:193 ) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
1
Vad som i denna lag sägs om böter ska gälla även utdömda viten, som
1. har förelagts part eller annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång,
2. i Sverige har förelagts av Konsumentombudsmannen, Konkurrensverket, Stockholms
tingsrätt i mål enligt marknadsföringslagen (2008:486) eller Marknadsdomstolen,
2. i Sverige har förelagts av Konsumentombudsmannen, Konkurrensverket eller domstol i mål eller ärende enligt 1 kap.
4 § 3–5 lagen (2014:000) om patent- och marknadsdomstolar, och
3. i Finland har dömts ut av Marknadsdomstolen eller, efter överklagande av ett avgörande av denna domstol, av Högsta domstolen.
Vad som sägs i första stycket gäller även tvangsgebyr som i Norge har förelagts av Forbrukerombudet och som har godkänts av näringsidkaren eller har dömts ut av domstol.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
1 Senaste lydelse 2008:489.
30 30
1.5 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)
Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)
1
dels att 27, 67–69 och 75 §§ ska upphöra att gälla,
dels 26, 36, 57 b, 57 e, 59 b och 65–66 §§ ska ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
26 §
2
Ett slutligt beslut av patentmyndigheten om en ansökan om patent får
överklagas av sökanden, om det har gått honom eller henne emot. Ett slutligt beslut enligt
8 b § tredje stycket får överklagas av sökanden. Ett slutligt beslut om en invändning mot patent får överklagas av patenthavaren och invändaren,
om det har gått den som vill klaga emot. Om invändaren återkallar sin talan, får denna ändå prövas om det finns särskilda skäl.
Ett slutligt beslut av patentmyndigheten om en ansökan om patent och ett slutligt beslut enligt 8 b § tredje stycket får överklagas av sökanden. Ett slutligt beslut om en invändning mot patent får överklagas av patenthavaren och invändaren.
1 Lagen omtryckt 1983:433. Senaste lydelse av 27 § 2010:1395 67 § 2005:692 68 § 2013:84 69 § 1977:730 75 § 2010:1395. 2 Senaste lydelse 2007:516.
31
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
31
Ett beslut, genom vilket en begäran om återupptagning enligt 15 § tredje stycket eller 19 § andra stycket har avslagits eller ett yrkande om överföring enligt 18 § har bifallits, får överklagas av sökanden. Ett beslut, genom vilket ett yrkande om överföring enligt 18 § har avslagits, får överklagas av den som har framställt yrkandet.
Ett beslut, genom vilket ett yrkande om förordnande enligt 22 § femte stycket har avslagits, får överklagas av den som har framställt yrkandet.
Bestämmelser om överklagande av beslut enligt 42, 72 eller 73 § finns i 75 §.
36 §
3
Om en del av en internationell patentansökan inte har varit föremål för internationell nyhetsgranskning eller internationell förberedande patenterbarhetsprövning på grund av att ansökningen har bedömts omfatta av varandra oberoende uppfinningar och att sökanden inte inom föreskriven tid har betalat tilläggsavgift enligt konventionen om patentsamarbete, skall patentmyndigheten pröva om bedömningen var riktig. Om patentmyndigheten finner att bedömningen var riktig, skall den del av ansökningen som inte har varit föremål för sådan granskning
Om en del av en internationell patentansökan inte har varit föremål för internationell nyhetsgranskning eller internationell förberedande patenterbarhetsprövning på grund av att ansökningen har bedömts omfatta av varandra oberoende uppfinningar och att sökanden inte inom föreskriven tid har betalat tilläggsavgift enligt konventionen om patentsamarbete, ska patentmyndigheten pröva om bedömningen var riktig. Om patentmyndigheten finner att bedömningen var riktig, ska den del av ansökningen som inte har varit föremål för sådan granskning
3 Senaste lydelse 1993:1406.
30
1.5 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)
Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)
1
dels att 27, 67–69 och 75 §§ ska upphöra att gälla,
dels 26, 36, 57 b, 57 e, 59 b och 65–66 §§ ska ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
26 §
2
Ett slutligt beslut av patentmyndigheten om en ansökan om patent får
överklagas av sökanden, om det har gått honom eller henne emot. Ett slutligt beslut enligt
8 b § tredje stycket får överklagas av sökanden. Ett slutligt beslut om en invändning mot patent får överklagas av patenthavaren och invändaren,
om det har gått den som vill klaga emot. Om invändaren återkallar sin talan, får denna ändå prövas om det finns särskilda skäl.
Ett slutligt beslut av patentmyndigheten om en ansökan om patent och ett slutligt beslut enligt 8 b § tredje stycket får överklagas av sökanden. Ett slutligt beslut om en invändning mot patent får överklagas av patenthavaren och invändaren.
1 Lagen omtryckt 1983:433. Senaste lydelse av 27 § 2010:1395 67 § 2005:692 68 § 2013:84 69 § 1977:730 75 § 2010:1395. 2 Senaste lydelse 2007:516.
32
Promemorians lagförslag
32
eller prövning anses återkallad hos patentmyndigheten, om inte sökanden betalar föreskriven avgift till myndigheten inom två månader från det myndigheten sände en underrättelse till honom om sitt ställningstagande. Om patentmyndigheten finner att bedömningen inte var riktig, skall myndigheten fortsätta handläggningen av ansökningen i dess helhet.
eller prövning anses återkallad hos patentmyndigheten, om inte sökanden betalar föreskriven avgift till myndigheten inom två månader från det att myndigheten sände en underrättelse till honom eller henne om sitt ställningstagande. Om patentmyndigheten finner att bedömningen inte var riktig,
ska myndigheten fortsätta
handläggningen av ansökningen i dess helhet.
Ett beslut enligt första stycket, genom vilket patentmyndigheten har funnit att en patentansökan omfattar av varandra oberoende uppfinningar, får överklagas av sökanden. Vad som sägs i 27 § första
och andra styckena skall tillämpas.
Ett beslut enligt första stycket, genom vilket patentmyndigheten har funnit att en patentansökan omfattar av varandra oberoende uppfinningar, får överklagas av sökanden.
Om rätten finner patentmyndighetens beslut riktigt, räknas fristen för att betala sådan avgift som avses i första stycket andra meningen från det att patentmyndigheten sände en underrättelse till sökanden om rättens lagakraftvunna beslut.
57 b §
4
På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till patentintrång att fortsätta med det.
Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan
4 Senaste lydelse 2009:111.
33
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
33
befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till patentet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet och ska handläggas
enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.
En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt om förbudet.
57 e §
5
Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av domstol som avses i 65 §.
5 Senaste lydelse 2009:111.
Promemorians lagförslag
32
eller prövning anses återkallad hos patentmyndigheten, om inte sökanden betalar föreskriven avgift till myndigheten inom två månader från det myndigheten sände en underrättelse till honom om sitt ställningstagande. Om patentmyndigheten finner att bedömningen inte var riktig, skall myndigheten fortsätta handläggningen av ansökningen i dess helhet.
eller prövning anses återkallad hos patentmyndigheten, om inte sökanden betalar föreskriven avgift till myndigheten inom två månader från det att myndigheten sände en underrättelse till honom eller henne om sitt ställningstagande. Om patentmyndigheten finner att bedömningen inte var riktig,
ska myndigheten fortsätta
handläggningen av ansökningen i dess helhet.
Ett beslut enligt första stycket, genom vilket patentmyndigheten har funnit att en patentansökan omfattar av varandra oberoende uppfinningar, får överklagas av sökanden. Vad som sägs i 27 § första
och andra styckena skall tillämpas.
Ett beslut enligt första stycket, genom vilket patentmyndigheten har funnit att en patentansökan omfattar av varandra oberoende uppfinningar, får överklagas av sökanden.
Om rätten finner patentmyndighetens beslut riktigt, räknas fristen för att betala sådan avgift som avses i första stycket andra meningen från det att patentmyndigheten sände en underrättelse till sökanden om rättens lagakraftvunna beslut.
57 b §
4
På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till patentintrång att fortsätta med det.
Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan
4 Senaste lydelse 2009:111.
34
Promemorians lagförslag
34
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om
ett yrkande
om
informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. För prövning av
frågan får det även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken .
Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet och
ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informationsföreläggande.
En talan om utdömande av
vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet.
59 b §
6
Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av
6 Senaste lydelse 2009:111.
35
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
35
domstol som avses i 65 §.
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
65 §
7
Stockholms tingsrätt är rätt
domstol i mål som gäller
1. bättre rätt till patentsökt uppfinning,
2. patents ogiltighet eller överföring av patent,
3. meddelande av tvångslicens, fastställande av nya villkor för eller upphävande av sådan licens eller rätt som avses i 53 § andra stycket,
4. patentintrång,
5. fastställelse enligt 63 § eller
6. bestämmande av ersättning enligt 78 §.
Patent- och marknadsdomstolen
är rätt domstol i mål enligt
denna lag och lagen ( 1978:152 ) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga
7 Senaste lydelse 1978:149.
Promemorians lagförslag
34
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om
ett yrkande
om
informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. För prövning av
frågan får det även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken .
Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet och
ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informationsföreläggande.
En talan om utdömande av
vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet.
59 b §
6
Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av
6 Senaste lydelse 2009:111.
36
Promemorians lagförslag
36
om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
66 §
8
I mål som anges i 65 § är tingsrätten domför med fyra ledamöter, av vilka två skall vara lagfarna och två tekniskt sakkunniga. Fler än tre lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte sitta i rätten. En av de lagfarna ledamöterna skall vara rättens ordförande.
Slutliga beslut av patentmyndigheten samt beslut enligt 26 § andra och tredje stycket, 36 §, 42, 72 eller 73 § får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.
Vid avgörande av mål utan huvudförhandling, liksom vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället, är tingsrätten dock domför med en lagfaren ledamot. I sådana fall får inte fler än en lagfaren och en tekniskt sakkunnig ledamot sitta i rätten. Därvid är den lagfarna ledamoten rättens ordförande.
Bestämmelserna i 22 § femte stycket tillämpas på handling som kommer in till Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen.
Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken ska ett sammanträde i ett ärende enligt denna lag hållas inom stängda dörrar, om den patentansökan som prövas i
8 Senaste lydelse 1986:233.
37
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
37
ärendet inte är tillgänglig för var och en enligt 22 §.
Överklagande till Högsta domstolen av Patent- och marknadsdomstolens avgörande får inte avse andra patentkrav än sådana som har prövats genom det överklagade beslutet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. För mål som avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Detsamma gäller för mål i Högsta förvaltningsdomstolen.
3. Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.
Promemorians lagförslag
36
om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
66 §
8
I mål som anges i 65 § är tingsrätten domför med fyra ledamöter, av vilka två skall vara lagfarna och två tekniskt sakkunniga. Fler än tre lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte sitta i rätten. En av de lagfarna ledamöterna skall vara rättens ordförande.
Slutliga beslut av patentmyndigheten samt beslut enligt 26 § andra och tredje stycket, 36 §, 42, 72 eller 73 § får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.
Vid avgörande av mål utan huvudförhandling, liksom vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället, är tingsrätten dock domför med en lagfaren ledamot. I sådana fall får inte fler än en lagfaren och en tekniskt sakkunnig ledamot sitta i rätten. Därvid är den lagfarna ledamoten rättens ordförande.
Bestämmelserna i 22 § femte stycket tillämpas på handling som kommer in till Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen.
Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken ska ett sammanträde i ett ärende enligt denna lag hållas inom stängda dörrar, om den patentansökan som prövas i
8 Senaste lydelse 1986:233.
38 38
1.6 Förslag till lag om upphävande av lagen ( 1970:417 ) om marknadsdomstol m.m.
Härigenom föreskrivs att lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. ska upphöra att gälla.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Mål och ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i Marknadsdomstolen och som har inletts genom ett överklagande av dom eller beslut av Stockholms tingsrätt ska lämnas över till Patent- och marknadsöverdomstolen. Övriga mål och ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i Marknadsdomstolen ska lämnas över till Patent- och marknadsdomstolen.
3. Äldre bestämmelser gäller i fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
39
39
1.7 Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)
Härigenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (1970:485)
1
dels att 47 och 52 §§ ska upphöra att gälla,
dels att 21, 22, 31, 31 b, 35 b, 35 e, 37 b och 43 §§ ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 §
2
Talan mot slutligt beslut av
registreringsmyndigheten i ett ärende angående ansökan om registrering av mönster får
föras av sökanden, om beslutet gått honom emot. Ett slutligt
beslut med anledning av en invändning mot registrering får överklagas av mönsterhavaren och invändaren, om det har gått
den som vill klaga emot. Återkallar invändaren sin talan, får den ändå prövas, om det finns särskilda skäl.
Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten i ett ärende angående ansökan om registrering av mönster får
överklagas av sökanden. Ett
slutligt beslut med anledning av en invändning mot registrering får överklagas av mönsterhavaren och invändaren.
Mot
beslut,
varigenom
begäran om återupptagning enligt 14 § fjärde stycket avslagits eller yrkande om
Ett beslut, genom vilket en
begäran om återupptagning enligt 14 § fjärde stycket avslagits eller ett yrkande om
1 Senaste lydelse av 47 § 2010:1397 52 § 2004:1154. 2 Senaste lydelse 2002:570.
38
1.6 Förslag till lag om upphävande av lagen ( 1970:417 ) om marknadsdomstol m.m.
Härigenom föreskrivs att lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. ska upphöra att gälla.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Mål och ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i Marknadsdomstolen och som har inletts genom ett överklagande av dom eller beslut av Stockholms tingsrätt ska lämnas över till Patent- och marknadsöverdomstolen. Övriga mål och ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i Marknadsdomstolen ska lämnas över till Patent- och marknadsdomstolen.
3. Äldre bestämmelser gäller i fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
40
Promemorians lagförslag
40
överföring enligt 17 § bifallits, får talan föras av sökanden. Den som framställt yrkande om överföring får föra talan
mot beslut varigenom yrkandet
avslagits.
överföring enligt 17 § bifallits, får överklagas av sökanden. Den som framställt ett yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet avslagits.
22 §
3
Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten enligt 21 § får överklagas till patent-
besvärsrätten inom två månader
från beslutets dag.
Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten enligt 21 § får överklagas till Patent- och
marknadsdomstolen inom två
månader från dagen för beslutet.
Ett slutligt beslut av patentbesvärsrätten får överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från beslutets dag. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35 – 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om överklagande av kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.
31 §
4
Allmän domstol ska på talan därom häva en registrering av
ett mönster helt eller delvis,
Domstolen ska på yrkande
häva en registrering av ett mönster helt eller delvis, om
3 Senaste lydelse 2010:1397. 4 Senaste lydelse 2012:447.
41
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
41
om hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 1-4 a §§ och hindret fortfarande består eller om registrering har skett i strid med 13 § andra stycket.
hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 1-4 a §§ och hindret fortfarande består eller om registrering har skett i strid med 13 § andra stycket.
En registrering får hävas delvis endast om mönsterhavaren yrkar det eller medger ett yrkande om det och mönstret i ändrad form bibehåller sin identitet och uppfyller förutsättningarna för skydd enligt denna lag.
Registreringen får inte hävas på den grunden att den som fått registreringen endast varit berättigad till viss andel i mönsterrätten.
När domen vunnit laga kraft ska den sändas till registreringsmyndigheten för anteckning i mönsterregistret.
När domen har vunnit laga kraft ska den sändas till registreringsmyndigheten för anteckning i mönsterregistret.
31 b §
5
Allmän domstol kan förklara en mönsterrätt ogiltig även efter
det att den har upphört eller uppgivits.
En mönsterrätt får förklaras
ogiltig av domstol även efter det att den har upphört eller uppgivits.
I fråga om sådan talan skall bestämmelserna i 31 a § tillämpas.
I fråga om sådan talan ska bestämmelserna i 31 a § tillämpas.
35 b §
6
På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till mönsterintrång att fortsätta med det.
Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan
5 Senaste lydelse 2002:570. 6 Senaste lydelse 2009:112.
Promemorians lagförslag
40
överföring enligt 17 § bifallits, får talan föras av sökanden. Den som framställt yrkande om överföring får föra talan
mot beslut varigenom yrkandet
avslagits.
överföring enligt 17 § bifallits, får överklagas av sökanden. Den som framställt ett yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet avslagits.
22 §
3
Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten enligt 21 § får överklagas till patent-
besvärsrätten inom två månader
från beslutets dag.
Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten enligt 21 § får överklagas till Patent- och
marknadsdomstolen inom två
månader från dagen för beslutet.
Ett slutligt beslut av patentbesvärsrätten får överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från beslutets dag. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35 – 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om överklagande av kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.
31 §
4
Allmän domstol ska på talan därom häva en registrering av
ett mönster helt eller delvis,
Domstolen ska på yrkande
häva en registrering av ett mönster helt eller delvis, om
3 Senaste lydelse 2010:1397. 4 Senaste lydelse 2012:447.
42
Promemorians lagförslag
42
befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet och ska handläggas
enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.
En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt om förbudet.
43
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
43
35 e §
7
Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av den domstol där rättegång om intrånget pågår. I övrigt gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 43 och 52 §§ för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. För prövning av
frågan får det även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken .
Domstolen får bestämma att
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
7 Senaste lydelse 2009:112.
Promemorians lagförslag
42
befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet och ska handläggas
enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.
En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt om förbudet.
44
Promemorians lagförslag
44
vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet och
ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informationsföreläggande.
En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt om föreläggandet.
37 b §
8
Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 43 och 52 §§ för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
8 Senaste lydelse 2009:112.
45
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
45
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
43 §
9
Finnes ej enligt rättegångsbalken behörig domstol för talan om bättre rätt till mönster, om hävande av mönsterregistrering, om överföring av sådan registrering, om ogiltigförklaring av en mönsterrätt enligt 31 b §, om rätt som avses i 32 § andra stycket, om ersättning enligt 40 § andra stycket eller om fastställelse enligt 41 §, väcks talan vid Stockholms tingsrätt.
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag och i mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
9 Senaste lydelse 2002:570.
Promemorians lagförslag
44
vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet och
ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informationsföreläggande.
En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt om föreläggandet.
37 b §
8
Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 43 och 52 §§ för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
8 Senaste lydelse 2009:112.
46
Promemorians lagförslag
46
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. För mål som avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
3. Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.
47
47
1.8 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1971:1078 ) om försvarsuppfinningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:1078)
1
om
försvarsuppfinningar
dels att 20 § ska upphöra att gälla,
dels att 14 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 24 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §
Meddelas förordnande att uppfinning skall hållas hemlig, utgår skälig ersättning av allmänna medel för den skada som uppkommer genom förordnandet.
Meddelas förordnande att uppfinning ska hållas hemlig, utgår skälig ersättning av allmänna medel för den skada som uppkommer genom förordnandet.
Meddelas förordnande enligt 13 §, utgår skälig ersättning av allmänna medel för den rätt till uppfinningen som förordnandet avser och för den ytterligare skada som förordnandet medför.
Talan om ersättning enligt denna paragraf väckes vid Stockholms tingsrätt. I mål om sådan ersättning gäller i fråga om tingsrättens och hovrättens sammansättning 66 och 67 §§patentlagen (1967:837).
1 Senaste lydelse av 20 § 1980:211.
Promemorians lagförslag
46
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. För mål som avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
3. Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.
48
Promemorians lagförslag
48
24 §
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Mål och ärenden där handläggning pågår i tingsrätt eller hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.
49
49
1.9 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)
Härigenom föreskrivs i fråga om firmalagen (1974:156)
1
dels att 16 q och 29 §§ ska upphöra att gälla,
dels att 15, 16 j, 16 m, 16 p, 18 d, 20 b, 24 och 28 §§ ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 §
2
På yrkande av den som har lidit firmaintrång får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrånget att fortsätta med det.
Om käranden visar sannolika skäl för att firmaintrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till näringskännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
1 Senaste lydelse av 16 q § 2010:1889 29 § 2010:1889. 2 Senaste lydelse 2010:1889.
Promemorians lagförslag
48
24 §
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Mål och ärenden där handläggning pågår i tingsrätt eller hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.
50
Promemorians lagförslag
50
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. Talan ska
handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.
En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt om förbudet.
16 j §
3
Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan, ska registreringsmyndigheten underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ärendet ska överlämnas till
tingsrätt.
Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan, ska registreringsmyndigheten underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ärendet ska överlämnas till
domstol.
En begäran om överlämnande ska ha kommit in till registreringsmyndigheten inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.
Har sökanden begärt över-
lämnande i rätt tid, ska regist-
Om sökanden har begärt
överlämnande i rätt tid, ska
3 Senaste lydelse 2010:1889.
51
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
51
reringsmyndigheten överlämna ärendet till en tingsrätt som
enligt vad handlingarna visar är behörig. Har sökanden inte
begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet avskrivas.
registreringsmyndigheten överlämna ärendet till dom-
stolen. Om sökanden inte har
begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet avskrivas.
16 m §
4
Innehavaren av en registrering som hävts enligt 16 l § får ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till registreringsmyndigheten inom en månad från dagen för beslutet.
Har innehavaren ansökt om
återvinning i rätt tid, ska registreringsmyndigheten överlämna ärendet till en tingsrätt
som enligt vad handlingarna visar är behörig. I annat fall ska
registreringsmyndigheten avvisa ansökan.
Om innehavaren har ansökt
om återvinning i rätt tid, ska registreringsmyndigheten överlämna ärendet till dom-
stolen. I annat fall ska registre-
ringsmyndigheten avvisa ansökan.
16 p §
5
Om ett ärende har överlämnats till en tingsrätt, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till registreringsmyndigheten. De handlingar som sökanden gett in ska anses som stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när rätten beslutar om målets handläggning.
Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till registreringsmyndigheten. De handlingar som sökanden har gett in ska anses som en stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när domstolen beslutar om målets handläggning.
4 Senaste lydelse 2010:1889. 5 Senaste lydelse 2010:1889.
Promemorians lagförslag
50
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. Talan ska
handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.
En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt om förbudet.
16 j §
3
Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan, ska registreringsmyndigheten underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ärendet ska överlämnas till
tingsrätt.
Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan, ska registreringsmyndigheten underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ärendet ska överlämnas till
domstol.
En begäran om överlämnande ska ha kommit in till registreringsmyndigheten inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.
Har sökanden begärt över-
lämnande i rätt tid, ska regist-
Om sökanden har begärt
överlämnande i rätt tid, ska
3 Senaste lydelse 2010:1889.
52
Promemorians lagförslag
52
18 d §
6
Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av den domstol där rättegång om intrånget pågår. I övrigt gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 24 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. För pröv-
ning av frågan får det även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken. Domstolen
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
6 Senaste lydelse 2009:113.
53
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
53
får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet och
ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informationsföreläggande.
En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt om föreläggandet.
20 b §
7
Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 24 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av den som lider skada av kännetecknet eller dess användning. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
7 Senaste lydelse 2009:113.
Promemorians lagförslag
52
18 d §
6
Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av den domstol där rättegång om intrånget pågår. I övrigt gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 24 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. För pröv-
ning av frågan får det även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken. Domstolen
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
6 Senaste lydelse 2009:113.
54
Promemorians lagförslag
54
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
24 §
8
Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken är behörig att ta upp ett mål om hävning av registreringen av en firma, om firmaintrång eller om fastställelse, väcks talan vid Stockholms tingsrätt.
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
28 §
9
Ett beslut enligt 16 l § om administrativ hävning av en registrering av en firma får inte
Ett beslut enligt 16 l § om administrativ hävning av en registrering av en firma får inte
8 Senaste lydelse 2010:1889. 9 Senaste lydelse 2010:1889.
55
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
55
överklagas. Detsamma gäller ett beslut genom vilket ett
ärende har överlämnats till tingsrätt eller avskrivits enligt
16 j § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till tingsrätt inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.
överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämande till
domstol eller avskrivning enligt
16 j § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till Patent- och
marknadsdomstolen inom tre
veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.
Promemorians lagförslag
54
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
24 §
8
Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken är behörig att ta upp ett mål om hävning av registreringen av en firma, om firmaintrång eller om fastställelse, väcks talan vid Stockholms tingsrätt.
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
28 §
9
Ett beslut enligt 16 l § om administrativ hävning av en registrering av en firma får inte
Ett beslut enligt 16 l § om administrativ hävning av en registrering av en firma får inte
8 Senaste lydelse 2010:1889. 9 Senaste lydelse 2010:1889.
56 56
1.10 Förslag till lag om upphävande av lagen ( 1977:729 ) om Patentbesvärsrätten
Härigenom föreskrivs att lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten ska upphöra att gälla.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patentbesvärsrätten och som rör överklagande av beslut av Patent- och registreringsverket enligt namnlagen (1982:670) och lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden ska överlämnas till allmän förvaltningsdomstol.
3. Övriga mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patentbesvärsrätten ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen.
57
57
1.11 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1980:307 ) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
1
Säkerhet behöver inte ställas i 1 mål som handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,
2. mål och ärenden vid mark- och miljödomstol enligt – jordabalken, – 21 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken som är ansökningsmål eller 21 kap. 1 § första stycket 5 miljöbalken som avser ersättning vid ingripande av det allmänna,
– lagen (1933:269) om ägofred, – lagen (1945:119) om stängselskyldighet för järnväg m.m., – fastighetsbildningslagen (1970:988), – rennäringslagen (1971:437), – väglagen (1971:948), – lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering,
– lagen (1972:114) med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning,
– expropriationslagen (1972:719), – lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag,
1 Senaste lydelse 2013:550.
56
1.10 Förslag till lag om upphävande av lagen ( 1977:729 ) om Patentbesvärsrätten
Härigenom föreskrivs att lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten ska upphöra att gälla.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patentbesvärsrätten och som rör överklagande av beslut av Patent- och registreringsverket enligt namnlagen (1982:670) och lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden ska överlämnas till allmän förvaltningsdomstol.
3. Övriga mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patentbesvärsrätten ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen.
58
Promemorians lagförslag
58
– lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, – bostadsförvaltningslagen (1977:792), – lagen (1978:160) om vissa rörledningar, – jordförvärvslagen (1979:230), – skogsvårdslagen (1979:429), – lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt,
– lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, – kulturmiljölagen (1988:950), – minerallagen (1991:45), – bostadsrättslagen (1991:614), – lagen (1995:1649) om byggande av järnväg, – ellagen (1997:857), – lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar,
3. växelmål och checkmål,
4. mål som har tagits upp efter offentlig stämning, och
5. mål vid förvaltningsdomstol eller marknadsdomsto-
len.
5. mål vid förvaltningsdomstol.
Säkerhet behöver inte heller ställas i annat fall om talan väcks genom genstämning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
59
59
1.12 Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)
Härigenom föreskrivs i fråga om namnlagen (1982:670)
1
dels att 43 § ska upphöra att gälla,
dels att 42 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
42 §
Ett slutligt beslut av patent-
och registreringsverket får över-
klagas av sökanden, om beslutet
har gått emot honom eller henne. Beslut, som innebär att
en ansökan bifalls trots att en invändning har framställts, får överklagas av den som har gjort invändningen. Återkallar
denne sin talan får invändningen ändå prövas, om det finns särskilda skäl.
Ett slutligt beslut av Patent-
och registreringsverket får över-
klagas av sökanden. Beslut, som innebär att en ansökan bifalls trots att en invändning har framställts, får överklagas av den som har gjort invändningen.
Beslut som avses i första stycket får överklagas till
patentbesvärsrätten genom besvär.
Beslut som avses i första stycket får överklagas till den
förvaltningsrätt inom vars domkrets klaganden vid tidpunkten för beslutet var folkbokförd.
Om det inte finns någon domstol som är behörig enligt andra stycket, överklagas Patent- och registreringsverkets
1 Senaste lydelse av 43 § 2010:1459.
Promemorians lagförslag
58
– lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, – bostadsförvaltningslagen (1977:792), – lagen (1978:160) om vissa rörledningar, – jordförvärvslagen (1979:230), – skogsvårdslagen (1979:429), – lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt,
– lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, – kulturmiljölagen (1988:950), – minerallagen (1991:45), – bostadsrättslagen (1991:614), – lagen (1995:1649) om byggande av järnväg, – ellagen (1997:857), – lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar,
3. växelmål och checkmål,
4. mål som har tagits upp efter offentlig stämning, och
5. mål vid förvaltningsdomstol eller marknadsdomsto-
len.
5. mål vid förvaltningsdomstol.
Säkerhet behöver inte heller ställas i annat fall om talan väcks genom genstämning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
60
Promemorians lagförslag
60
beslut till Förvaltningsrätten i Stockholm.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
61
61
1.13 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1984:292 ) om avtalsvillkor mellan näringsidkare
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare
dels att 1 och 5 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 3 a, 3 b och
5 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
1
Om ett villkor, som en näringsidkare ställer upp när han ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare är att anse som oskäligt mot denne, kan Marknads-
domstolen förbjuda närings-
idkaren att i fortsättningen ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall. Ett sådant förbud
kan också riktas mot någon
som är anställd hos näringsidkaren eller mot någon annan som handlar på dennes vägnar.
Om ett villkor, som en näringsidkare ställer upp när han eller hon ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare är att anse som oskäligt mot denne, får Patent-
och marknadsdomstolen för-
bjuda näringsidkaren att i fortsättningen ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall. Ett sådant förbud får också riktas mot någon som är anställd hos näringsidkaren eller mot någon annan som handlar på hans
eller hennes vägnar.
Första stycket gäller även villkor som en myndighet eller ett annat offentligt organ ställer upp för ett avtal med en näringsidkare enligt vilket
Första stycket gäller även villkor som en myndighet eller ett annat offentligt organ ställer upp för ett avtal med en näringsidkare enligt vilket han
1 Senaste lydelse 2002:354.
Promemorians lagförslag
60
beslut till Förvaltningsrätten i Stockholm.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
62
Promemorians lagförslag
62
denne skall tillhandahålla varor
eller tjänster mot betalning.
eller hon ska tillhandahålla
varor eller tjänster mot betalning.
3 a §
Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att utgången i målet kan ha betydande intresse för medlemmarna i sammanslutningen får domstol efter ansökan av sammanslutningen tillåta att den, vid sidan av en enskild part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar bevisning.
En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de skäl som den grundas på. Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan. Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan om medverkan avser motsätter sig detta.
3 b §
En part eller en sammanslutning som medverkar enligt 3 a § får föreläggas vid vite att tillhandahålla domstolen en handling, ett varuprov eller liknande som kan ha betydelse i målet. Detta innebär dock inte någon skyldighet att röja
63
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
63
företagshemligheter av teknisk natur.
5 §
2
Förbud skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av den som ansökt om förbudet.
Förbud ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
Talan om utdömande av vite förs i Patent- och
marknadsdomstolen av den som
ansökt om förbudet.
5 a §
Delgivning av domar och beslut som innefattar vitesföreläggande enligt denna lag får inte ske enligt 34 – 37 §§ delgivningslagen (2010:1932) , om det inte med beaktande av vad som har förekommit i det enskilda delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2 Senaste lydelse 1985:220.
Promemorians lagförslag
62
denne skall tillhandahålla varor
eller tjänster mot betalning.
eller hon ska tillhandahålla
varor eller tjänster mot betalning.
3 a §
Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att utgången i målet kan ha betydande intresse för medlemmarna i sammanslutningen får domstol efter ansökan av sammanslutningen tillåta att den, vid sidan av en enskild part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar bevisning.
En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de skäl som den grundas på. Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan. Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan om medverkan avser motsätter sig detta.
3 b §
En part eller en sammanslutning som medverkar enligt 3 a § får föreläggas vid vite att tillhandahålla domstolen en handling, ett varuprov eller liknande som kan ha betydelse i målet. Detta innebär dock inte någon skyldighet att röja
64 64
1.14 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1986:436 ) om näringsförbud
Härigenom föreskrivs att 8 c, 8 d och 17 §§ i lagen (1986:436) om näringsförbud ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 c §
1
I fall som avses i 8 a § görs ansökan hos tingsrätten i den ort där näringsidkaren har sitt hemvist. Om näringsidkaren inte har hemvist i Sverige, tas ärendet upp av Stockholms tingsrätt.
Om ärendet gäller näringsförbud med stöd av 2 §, är även den tingsrätt som handlägger eller har handlagt konkursen behörig att pröva ärendet.
I fall som avses i 8 b § andra stycket görs ansökan hos
Stockholms tingsrätt. Ett beslut av tingsrätten överklagas i sådant fall hos Marknadsdomstolen.
I fall som avses i 8 b § andra stycket görs ansökan till
Patent- och marknadsdomstolen.
8 d §
2
I ärenden som gäller näringsförbud ska tingsrätten hålla sammanträde, om detta inte är uppenbart obehövligt.
I ärenden som gäller näringsförbud ska tingsrätten
eller Patent- och marknadsdomstolen hålla sammanträde, om
detta inte är uppenbart obehövligt.
Om sammanträde hålls ska tingsrätten bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän.
Om ett sammanträde hålls ska tingsrätten bestå av en lagfaren domare och tre
1 Senaste lydelse 2008:592. 2 Senaste lydelse 2008:592.
65
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
65
Ärendet ska avgöras av samma domare. I fall som avses i 8 b §
andra stycket ska tingsrätten vara sammansatt på det sätt som anges i 8 kap. 10 § första stycket konkurrenslagen (2008:579) .
nämndemän. Ärendet ska avgöras av samma domare. I
4 kap. 3 § lagen ( 2014:000 ) om patent- och marknadsdomstolar finns bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning.
Vid omröstning gäller reglerna i 29 kap. rättegångsbalken. Utöver vad som följer av lagen (1996:242) om domstolsärenden får rätten förelägga nytt vite eller förordna om hämtning till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag, om den som ansökan riktas mot trots föreläggande om personlig inställelse inte inställer sig till sammanträdet eller inställer sig genom ombud.
17 §
3
Ett lagakraftvunnet beslut om näringsförbud får upphävas på ansökan av den som förbudet avser, om det senare kommer fram att han eller hon inte hade grovt åsidosatt sina åligganden i näringsverksamhet.
För ärenden om upphävande av förbud gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 8 a §, 8 c § tredje stycket samt 8 d § andra och tredje styckena. Ett sådant ärende tas upp av den tingsrätt som tidigare handlagt målet eller ärendet om näringsförbud. Rör ärendet inte upphävande av ett förbud som meddelats med stöd av 2 a §, får det tas upp även av rätten i den ort där sökanden har sitt hemvist, om
För ärenden om upphävande av förbud gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 8 a §, 8 c § tredje stycket samt 8 d § andra och tredje styckena. Ett sådant ärende tas upp av den domstol som tidigare handlagt målet eller ärendet om näringsförbud. Om ärendet inte rör upphävande av ett förbud som meddelats med stöd av 2 a §, får det tas upp även av rätten i den ort där sökanden har sitt hemvist, om
3 Senaste lydelse 2009:592.
64
1.14 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1986:436 ) om näringsförbud
Härigenom föreskrivs att 8 c, 8 d och 17 §§ i lagen (1986:436) om näringsförbud ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 c §
1
I fall som avses i 8 a § görs ansökan hos tingsrätten i den ort där näringsidkaren har sitt hemvist. Om näringsidkaren inte har hemvist i Sverige, tas ärendet upp av Stockholms tingsrätt.
Om ärendet gäller näringsförbud med stöd av 2 §, är även den tingsrätt som handlägger eller har handlagt konkursen behörig att pröva ärendet.
I fall som avses i 8 b § andra stycket görs ansökan hos
Stockholms tingsrätt. Ett beslut av tingsrätten överklagas i sådant fall hos Marknadsdomstolen.
I fall som avses i 8 b § andra stycket görs ansökan till
Patent- och marknadsdomstolen.
8 d §
2
I ärenden som gäller näringsförbud ska tingsrätten hålla sammanträde, om detta inte är uppenbart obehövligt.
I ärenden som gäller näringsförbud ska tingsrätten
eller Patent- och marknadsdomstolen hålla sammanträde, om
detta inte är uppenbart obehövligt.
Om sammanträde hålls ska tingsrätten bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän.
Om ett sammanträde hålls ska tingsrätten bestå av en lagfaren domare och tre
1 Senaste lydelse 2008:592. 2 Senaste lydelse 2008:592.
66
Promemorians lagförslag
66
rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt. I ärendet är den myndighet som yrkat näringsförbud eller myndigheten i den ort där sökanden har sitt hemvist motpart till sökanden.
rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt. I ärendet är den myndighet som yrkat näringsförbud eller myndigheten i den ort där sökanden har sitt hemvist motpart till sökanden.
Ett ärende om upphävande av förbud får göras utan sammanträde, om saken ändå kan utredas tillfredsställande.
Rättens beslut om att upphäva ett näringsförbud ska gälla omedelbart.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Ärenden enligt 8 c § tredje stycket där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt respektive Marknadsdomstolen vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.
67
67
1.15 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1991:1559 ) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
1
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
5 §
2
Slutliga beslut av Patent-
och registreringsverket i
ärenden om utgivningsbevis får
överklagas hos patentbesvärs-
rätten inom två månader från
dagen för beslutet.
Ett slutligt beslut av Patent-
och registreringsverket i ett
ärende om utgivningsbevis får
överklagas till allmän förvalt-
ningsdomstol inom två månader
från dagen för beslutet.
Patentbesvärsrättens slutliga beslut får överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35 – 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om överklagande av kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning Högsta
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1 Lagen omtryckt 2002:911. 2 Senaste lydelse 2010:1404.
Promemorians lagförslag
66
rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt. I ärendet är den myndighet som yrkat näringsförbud eller myndigheten i den ort där sökanden har sitt hemvist motpart till sökanden.
rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt. I ärendet är den myndighet som yrkat näringsförbud eller myndigheten i den ort där sökanden har sitt hemvist motpart till sökanden.
Ett ärende om upphävande av förbud får göras utan sammanträde, om saken ändå kan utredas tillfredsställande.
Rättens beslut om att upphäva ett näringsförbud ska gälla omedelbart.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Ärenden enligt 8 c § tredje stycket där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt respektive Marknadsdomstolen vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.
68
Promemorians lagförslag
68
förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
69
69
1.16 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1992:1685 ) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter
dels att 9 b, 9 e och 12 b §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 14 a §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 b §
1
På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång att fortsätta med åtgärden.
Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång, eller medverkan till åtgärden, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden, eller medverkan till den, förringar värdet av ensamrätten till kretsmönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget
1 Senaste lydelse 2009:114.
Promemorians lagförslag
68
förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
70
Promemorians lagförslag
70
av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt ifråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet och ska handläggas
enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.
En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt om förbudet.
9 e §
2
Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av den domstol där rättegång om intrånget pågår. I övrigt gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i rättegångsbalken om tvistemål som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.
Om yrkandet om informa-Om ett yrkande om infor-
2 Senaste lydelse 2009:114.
71
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
71
tionsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
mationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. För prövning av
frågan får det även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken.
Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
Om yrkandet om informationsföreläggandet riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet och
ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informationsföreläggande.
En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt om föreläggandet.
12 b §
3
Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den domstol där rättegång som rör
3 Senaste lydelse 2009:114.
Promemorians lagförslag
70
av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt ifråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet och ska handläggas
enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.
En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt om förbudet.
9 e §
2
Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av den domstol där rättegång om intrånget pågår. I övrigt gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i rättegångsbalken om tvistemål som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.
Om yrkandet om informa-Om ett yrkande om infor-
2 Senaste lydelse 2009:114.
72
Promemorians lagförslag
72
intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol vad som är bestämt om tvistemål som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
14 a §
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas ifråga om ett
73
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
73
yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.
Promemorians lagförslag
72
intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol vad som är bestämt om tvistemål som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
14 a §
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas ifråga om ett
74 74
1.17 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1994:1512 ) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden
dels att 3, 4, 7, 8 c och 9 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 4 a–4 c och 9 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Är ett avtalsvillkor som
avses i 1 § med hänsyn till pris och övriga omständigheter oskäligt mot konsumenten, får
Marknadsdomstolen förbjuda
näringsidkaren att i framtiden i liknande fall använda samma eller väsentligen samma villkor, om förbudet är påkallat från allmän synpunkt eller annars ligger i konsumenternas eller konkurrenternas intresse.
Om ett avtalsvillkor som
avses i 1 § med hänsyn till pris och övriga omständigheter är oskäligt mot konsumenten, får
Patent- och marknadsdomstolen
förbjuda näringsidkaren att i framtiden i liknande fall använda samma eller väsentligen samma villkor, om förbudet är påkallat från allmän synpunkt eller annars ligger i konsumenternas eller konkurrenternas intresse.
Ett förbud kan meddelas även anställda hos näringsidkaren och andra som handlar på dennes vägnar.
Ett förbud får meddelas även anställda hos näringsidkaren och andra som handlar på hans eller hennes vägnar.
En sammanslutning av näringsidkare som använder eller rekommenderar användning av ett oskäligt avtalsvillkor får förbjudas att i framtiden använda eller rekommendera villkoret.
Ett förbud skall förenas med vite, om inte detta av
Ett förbud ska förenas med vite, om inte detta av särskilda
75
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
75
särskilda skäl är obehövligt skäl är obehövligt.
4 §
En fråga om förbud tas upp
av Marknadsdomstolen efter ansökan av Konsumentom-
budsmannen. Beslutar Konsumentombudsmannen för ett visst fall att inte göra någon ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av näringsidkare, konsumenter eller löntagare.
En ansökan om förbud får
göras av Konsumentombuds-
mannen. Om Konsumentombudsmannen för ett visst fall
beslutar att inte göra någon
ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av näringsidkare, konsumenter eller löntagare.
4 a §
Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att utgången i målet kan ha betydande intresse för medlemmarna i sammanslutningen får domstol efter ansökan av sammanslutningen tillåta att den, vid sidan av en enskild part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar bevisning.
En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de skäl som den grundas på.
Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan. Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan om medverkan avser motsätter sig detta.
74
1.17 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1994:1512 ) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden
dels att 3, 4, 7, 8 c och 9 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 4 a–4 c och 9 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Är ett avtalsvillkor som
avses i 1 § med hänsyn till pris och övriga omständigheter oskäligt mot konsumenten, får
Marknadsdomstolen förbjuda
näringsidkaren att i framtiden i liknande fall använda samma eller väsentligen samma villkor, om förbudet är påkallat från allmän synpunkt eller annars ligger i konsumenternas eller konkurrenternas intresse.
Om ett avtalsvillkor som
avses i 1 § med hänsyn till pris och övriga omständigheter är oskäligt mot konsumenten, får
Patent- och marknadsdomstolen
förbjuda näringsidkaren att i framtiden i liknande fall använda samma eller väsentligen samma villkor, om förbudet är påkallat från allmän synpunkt eller annars ligger i konsumenternas eller konkurrenternas intresse.
Ett förbud kan meddelas även anställda hos näringsidkaren och andra som handlar på dennes vägnar.
Ett förbud får meddelas även anställda hos näringsidkaren och andra som handlar på hans eller hennes vägnar.
En sammanslutning av näringsidkare som använder eller rekommenderar användning av ett oskäligt avtalsvillkor får förbjudas att i framtiden använda eller rekommendera villkoret.
Ett förbud skall förenas med vite, om inte detta av
Ett förbud ska förenas med vite, om inte detta av särskilda
76
Promemorians lagförslag
76
4 b §
Konsumentombudsmannen ska kallas till förhandling i mål enligt denna lag även om han eller hon inte är sökande.
4 c §
En part eller en sammanslutning som medverkar enligt 4 a § får föreläggas vid vite att tillhandahålla domstolen en handling, ett varuprov eller liknande som kan ha betydelse för målet. Detta innebär dock inte någon skyldighet att röja företagshemligheter av teknisk natur.
7 §
En fråga om förbud får i fall som inte är av större vikt prövas av Konsumentombudsmannen genom att den som antas ha använt ett oskäligt avtalsvillkor föreläggs förbud till godkännande omedelbart eller inom viss tid (förbudsföreläggande).
Har ett förbudsföreläggan-
de godkänts, gäller det som förbud av Marknadsdomstolen. Godkännande efter den i föreläggandet angivna tiden gäller dock inte.
Om ett förbudsföreläggan-
de har godkänts, gäller det som
ett förbud av domstol. Ett
godkännande efter den i föreläggandet angivna tiden gäller dock inte.
Närmare bestämmelser om förbudsföreläggande meddelas av regeringen.
77
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
77
8 c §
1
Konsumentombudsmannens beslut enligt 8 § och 8 a § samt om vitesföreläggande efter sådan
uppmaning
överklagas till
Stockholms tingsrätt.
Tingsrättens beslut över-
klagas hos Marknadsdomstolen.
Konsumentombudsmannens beslut enligt 8 och 8 a §§ samt om vitesföreläggande enligt 8 b §
får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.
9 §
Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av Konsumentombudsmannen. I
fråga om vite som Marknadsdomstolen har förelagt på talan
av någon annan får talan om utdömande föras av denne.
En talan om utdömande av
vite förs i Patent- och mark-
nadsdomstolen av Konsument-
ombudsmannen. Om vite har
förelagts på talan av någon annan,
får talan om utdömande av vitet föras av honom eller henne.
9 a §
Delgivning av domar och beslut som innefattar vitesföreläggande enligt denna lag får inte ske enligt 34 – 37 §§ delgivningslagen (2010:1932) , om det inte med beaktande av vad som har förekommit i det enskilda delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
1 Senaste lydelse 2007:2.
Promemorians lagförslag
76
4 b §
Konsumentombudsmannen ska kallas till förhandling i mål enligt denna lag även om han eller hon inte är sökande.
4 c §
En part eller en sammanslutning som medverkar enligt 4 a § får föreläggas vid vite att tillhandahålla domstolen en handling, ett varuprov eller liknande som kan ha betydelse för målet. Detta innebär dock inte någon skyldighet att röja företagshemligheter av teknisk natur.
7 §
En fråga om förbud får i fall som inte är av större vikt prövas av Konsumentombudsmannen genom att den som antas ha använt ett oskäligt avtalsvillkor föreläggs förbud till godkännande omedelbart eller inom viss tid (förbudsföreläggande).
Har ett förbudsföreläggan-
de godkänts, gäller det som förbud av Marknadsdomstolen. Godkännande efter den i föreläggandet angivna tiden gäller dock inte.
Om ett förbudsföreläggan-
de har godkänts, gäller det som
ett förbud av domstol. Ett
godkännande efter den i föreläggandet angivna tiden gäller dock inte.
Närmare bestämmelser om förbudsföreläggande meddelas av regeringen.
78 78
1.18 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619)
Härigenom föreskrivs att 16 § rättshjälpslagen (1996:1619) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 §
När rättshjälp har beviljats, betalar staten kostnaderna för bevisning vid allmän domstol, Arbetsdomstolen och Mark-
nadsdomstolen. Om inte annat
följer av lag eller föreskrifter som lämnats med stöd av denna lag lämnas ersättning för bevisning med skäligt belopp.
När rättshjälp har beviljats, betalar staten kostnaderna för bevisning vid allmän domstol
och Arbetsdomstolen. Om inte
annat följer av lag eller föreskrifter som lämnats med stöd av denna lag lämnas ersättning för bevisning med skäligt belopp.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
79
79
1.19 Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)
Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1997:306)
1
dels att 10 kap. 4 och 5 och 6 §§ ska upphöra gälla,
dels att 9 kap. 2, 5, 5 c och 7 b §§ samt 10 kap. 3, 5 och 6 §§
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
2 §
2
På yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten får
allmän domstol vid vite
förbjuda den som gör eller medverkar till intrång i växtförädlarrätten att fortsätta med det.
På yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten får
domstolen vid vite förbjuda den
som gör eller medverkar till intrång i växtförädlarrätten att fortsätta med det.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
5 §
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med
en sådan talan får talan föras
En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt om förbudet.
1 Senaste lydelse av 10 kap. 4 § 1997:306. 10 kap. 5 § 1997:306. 2 Senaste lydelse 2009:115.
78
1.18 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619)
Härigenom föreskrivs att 16 § rättshjälpslagen (1996:1619) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 §
När rättshjälp har beviljats, betalar staten kostnaderna för bevisning vid allmän domstol, Arbetsdomstolen och Mark-
nadsdomstolen. Om inte annat
följer av lag eller föreskrifter som lämnats med stöd av denna lag lämnas ersättning för bevisning med skäligt belopp.
När rättshjälp har beviljats, betalar staten kostnaderna för bevisning vid allmän domstol
och Arbetsdomstolen. Om inte
annat följer av lag eller föreskrifter som lämnats med stöd av denna lag lämnas ersättning för bevisning med skäligt belopp.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
80
Promemorians lagförslag
80
om nytt vitesförbud.
5 c §
3
Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av en domstol där rättegång om intrånget pågår. I övrigt gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i rättegångsbalken om tvistemål som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. För prövning av
frågan får det även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken .
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångs-
3 Senaste lydelse 2009:115.
81
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
81
Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
kostnader.
Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet och
ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informationsföreläggande.
En talan om utdömande av
vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet.
7 b §
4
Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i rättegångsbalken om tvistemål som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha
4 Senaste lydelse 2009:115.
Promemorians lagförslag
80
om nytt vitesförbud.
5 c §
3
Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av en domstol där rättegång om intrånget pågår. I övrigt gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i rättegångsbalken om tvistemål som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. För prövning av
frågan får det även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken .
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångs-
3 Senaste lydelse 2009:115.
82
Promemorians lagförslag
82
fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
10 kap.
3 §
Om det enligt rättegångsbalken inte finns någon behörig domstol för en talan om bättre rätt till en växtsort, om hävning av registreringen av en växtsort, om överföring av sådan registrering, om tvångslicens eller om fastställelse enligt 1 §, skall talan väckas vid Stockholms tingsrätt.
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas ifråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
83
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
83
5 §
5
Statens jordbruksverks slutliga beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det
har gått honom eller henne emot.
Statens jordbruksverks slutliga beslut får överklagas av den som beslutet angår.
Ett beslut genom vilket ansökan om registrering bifalls får dock överklagas endast av den som i behörig ordning har framställt en invändning mot ansökan. Återkallar invändaren
sitt överklagande, får detta ändå prövas, om det finns särskilda skäl.
Ett beslut genom vilket en ansökan om registrering bifalls får dock överklagas endast av den som i behörig ordning har framställt en invändning mot ansökan.
Ett beslut genom vilket ett yrkande om överföring enligt 5 kap. 8 § har bifallits får överklagas av sökanden. Den som har framställt yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet avslagits.
6 §
6
Ett beslut av Statens jordbruksverk överklagas till
Patentbesvärsrätten inom två
månader från beslutets dag.
Ett beslut av Statens jordbruksverk överklagas till
Patent- och marknadsdomstolen
inom två månader från dagen
för beslutet.
Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från beslutets dag. Därvid tillämpas 35 – 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291)
5 Senaste lydelse 2005:1216. 6 Senaste lydelse 2010:1405.
Promemorians lagförslag
82
fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
10 kap.
3 §
Om det enligt rättegångsbalken inte finns någon behörig domstol för en talan om bättre rätt till en växtsort, om hävning av registreringen av en växtsort, om överföring av sådan registrering, om tvångslicens eller om fastställelse enligt 1 §, skall talan väckas vid Stockholms tingsrätt.
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas ifråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
84
Promemorians lagförslag
84
om överklagande av kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka ett sådant tillstånd meddelas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. För mål som avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
3. Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.
85
85
1.20 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2000:1175 ) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
1
Talan ska väckas vid
1. Marknadsdomstolen i fråga om förbud och ålägganden som avses i marknadsföringslagen (2008:486) och i fråga om förbud enligt lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden,
Talan ska väckas vid
1. Patent- och marknads-
domstolen i fråga om förbud
och ålägganden som avses i marknadsföringslagen (2008:486), i fråga om förbud enligt lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden samt i fråga om
utdömande av vite, och
2. Förvaltningsrätten i Stockholm i fråga om sådan särskild avgift som avses i radio-_och_tv-lagen (2010:696),
2. Förvaltningsrätten i Stockholm i fråga om sådan särskild avgift som avses i radio-_och_tv-lagen (2010:696).
3. tingsrätt som är behörig enligt 10 kap. rättegångsbalken eller Stockholms tingsrätt i fråga om utdömande av vite.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
1 Senaste lydelse 2010:726.
Promemorians lagförslag
84
om överklagande av kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka ett sådant tillstånd meddelas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. För mål som avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
3. Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.
86 86
1.21 Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § och 10 kap. 12 § i försäkringsavtalslagen (2005:104) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
3 §
1
Talan om åläggande enligt 2 § väcks vid Marknadsdom-
stolen.
En talan om åläggande
enligt 2 § väcks vid Patent- och
marknadsdomstolen.
En sådan talan får väckas
1. i fråga om information som avses i 2 kap. 2 §, av näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och
2. i fråga om information som avses i 2 kap. 4–7 §§, av den näringsidkare som har ingått avtal om försäkring med försäkringsbolaget.
Talan får också väckas av en sammanslutning av näringsidkare.
I mål om åläggande enligt 2 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.
10 kap.
12 §
2
Talan om åläggande enligt 11 § väcks vid Marknadsdom-
stolen.
En talan om åläggande
enligt 11 § väcks vid Patent-
och marknadsdomstolen.
En sådan talan får väckas
1 Senaste lydelse 2008:509. 2 Senaste lydelse 2008:509.
87
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
87
1. i fråga om information som avses i 2 §, av näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och
2. i fråga om information som avses i 4-8 §§, av den näringsidkare som har ingått avtal om försäkring med försäkringsbolaget.
Talan får också väckas av en sammanslutning av näringsidkare.
I mål om åläggande enligt 11 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
86
1.21 Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § och 10 kap. 12 § i försäkringsavtalslagen (2005:104) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
3 §
1
Talan om åläggande enligt 2 § väcks vid Marknadsdom-
stolen.
En talan om åläggande
enligt 2 § väcks vid Patent- och
marknadsdomstolen.
En sådan talan får väckas
1. i fråga om information som avses i 2 kap. 2 §, av näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och
2. i fråga om information som avses i 2 kap. 4–7 §§, av den näringsidkare som har ingått avtal om försäkring med försäkringsbolaget.
Talan får också väckas av en sammanslutning av näringsidkare.
I mål om åläggande enligt 2 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.
10 kap.
12 §
2
Talan om åläggande enligt 11 § väcks vid Marknadsdom-
stolen.
En talan om åläggande
enligt 11 § väcks vid Patent-
och marknadsdomstolen.
En sådan talan får väckas
1 Senaste lydelse 2008:509. 2 Senaste lydelse 2008:509.
88 88
1.22 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2005:590 ) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.
Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ lagen (2005:590) om insyn vid vissa finansiella förbindelser m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 §
Ett åläggande enligt 11 § får förenas med vite. Talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag förs vid tingsrätt av Konkurrensverket. Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en sådan talan.
Ett åläggande enligt 11 § får förenas med vite. En talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag
väcks vid Patent- och marknadsdomstolen av Konkurrens-
verket.
16 §
Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 11 § får överklagas hos Marknadsdom-
stolen. Vid handläggningen i Marknadsdomstolen tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden. I fråga om rättegångs-
kostnader skall dock gälla vad
som föreskrivs i 31 kap. rätte-
gångsbalken.
Ett beslut av Konkurrens-
verket om åläggande enligt 11 § får överklagas till Patent-
och marknadsdomstolen. I fråga
om rättegångskostnader i ett sådant ärende ska 31 kap. rättegångsbalken tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
89
89
1.23 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2006:484 ) om franchisegivares informationsskyldighet
Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (2006:484) om franchisetagarens informationsskyldighet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
1
Talan om åläggande enligt 4 § väcks vid Marknadsdom-
stolen.
En talan om åläggande
enligt 4 § väcks vid Patent- och
marknadsdomstolen.
En sådan talan får väckas av
1. en franchisetagare i ett sådant avtal som avses i 4 §,
2. en sammanslutning av näringsidkare, eller
3. en annan sammanslutning som har ett befogat intresse av att företräda näringsidkare.
Den som har talerätt enligt andra stycket har rätt att delta i rättegången som intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken.
I mål om åläggande enligt 4 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet och fördelning av rättegångskostnader i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen. Bestämmelserna i 28, 42–46 och 61 §§ om Konsumentombudsmannen ska dock inte tillämpas.
6 §
Ett åläggande enligt 4 § skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
Talan om utdömande av vite väcks vid den tingsrätt som
Ett åläggande enligt 4 § ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
En talan om utdömande av
vite väcks vid Patent- och
1 Senaste lydelse 2008:511.
88
1.22 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2005:590 ) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.
Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ lagen (2005:590) om insyn vid vissa finansiella förbindelser m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 §
Ett åläggande enligt 11 § får förenas med vite. Talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag förs vid tingsrätt av Konkurrensverket. Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en sådan talan.
Ett åläggande enligt 11 § får förenas med vite. En talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag
väcks vid Patent- och marknadsdomstolen av Konkurrens-
verket.
16 §
Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 11 § får överklagas hos Marknadsdom-
stolen. Vid handläggningen i Marknadsdomstolen tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden. I fråga om rättegångs-
kostnader skall dock gälla vad
som föreskrivs i 31 kap. rätte-
gångsbalken.
Ett beslut av Konkurrens-
verket om åläggande enligt 11 § får överklagas till Patent-
och marknadsdomstolen. I fråga
om rättegångskostnader i ett sådant ärende ska 31 kap. rättegångsbalken tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
90
Promemorians lagförslag
90
är behörig enligt 10 kap. rättegångsbalken. En sådan talan får alltid väckas vid Stockholms tingsrätt.
marknadsdomstolen.
Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
91
91
1.24 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)
Härigenom föreskrivs i fråga om marknadsföringslagen (2008:486)
1
dels att 50, 54–58, 60 och 62 §§ samt rubriken närmast före
59 § ska upphöra att gälla, och
dels att 36, 47–49, 51, 52 59, 61 och 66 §§ ska ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
36 §
För att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift får rätten besluta om kvarstad. I sådant fall gäller
föreskrifterna i 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad för fordran.
För att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift får rätten besluta om kvarstad.
47 §
Talan om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § väcks vid Marknadsdom-
stolen. Om samma kärande, eller annan kärande i samråd med denne, samtidigt väcker en talan om marknadsstörningsavgift enligt 29 § eller skadestånd enligt 37 § med anledning av marknadsföringen, ska dock en
1 Senaste lydelse av 58 § 2013:122.
Promemorians lagförslag
90
är behörig enligt 10 kap. rättegångsbalken. En sådan talan får alltid väckas vid Stockholms tingsrätt.
marknadsdomstolen.
Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
92
Promemorians lagförslag
92
talan om förbud eller åläggande väckas vid Stockholms tingsrätt.
Talan om förbud eller åläggande får väckas av
En talan om förbud eller
åläggande enligt 23, 24 eller
25 § får väckas av
1. Konsumentombudsmannen,
2. en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, eller
3. en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.
Ett interimistiskt beslut enligt 27 § meddelas av den domstol där en rättegång enligt första stycket pågår.
48 §
Talan om marknadsstörningsavgift enligt 29 § väcks
vid Stockholms tingsrätt av
Konsumentombudsmannen.
En talan om marknadsstör-
ningsavgift enligt 29 § väcks av Konsumentombudsmannen.
Om Konsumentombudsmannen i ett visst fall beslutar att inte föra talan om marknadsstörningsavgift, får en enskild näringsidkare som berörs av marknadsföringen eller en sammanslutning av näringsidkare väcka en sådan talan.
Beslut om kvarstad enligt 36 § meddelas av den domstol där en rättegång om marknadsstörningsavgift pågår. Om talan ännu inte har väckts gäller i fråga om behörig domstol vad som föreskrivs i första stycket.
49 §
Talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag väcks vid en tingsrätt som är behörig enligt 10 kap.
93
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
93
rättegångsbalken. En sådan talan får alltid väckas vid Stockholms tingsrätt.
Talan får väckas av den som begärt vitesföreläggandet och av Konsumentombudsmannen.
En talan om utdömande av vite får väckas av den som
begärt vitesföreläggandet och av Konsumentombudsmannen.
51 §
Konsumentombudsmannens beslut enligt 42–44 §§ samt om vitesföreläggande efter en sådan uppmaning överklagas hos Stockholms
tingsrätt.
Konsumentombudsmannens beslut enligt 42–44 §§ samt om vitesföreläggande efter en sådan uppmaning överklagas till Patent- och
marknadsdomstolen.
Detsamma gäller beslut om ersättning enligt 46 § eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av nämnda paragraf.
52 §
Tingsrätts domar och beslut och beslut i mål och ärenden enligt denna lag överklagas hos Marknadsdomstolen. Domar och beslut i mål om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag överklagas dock hos hovrätt enligt vad som föreskrivs i lagen ( 1985:206 ) om viten.
En talan enligt denna lag väcks vid Patent- och marknadsdomstolen. Patent- och marknadsdomstolen är också rätt domstol om en ansökan om kvarstad enligt 36 § görs innan talan om marknadsstörningsavgift har väckts.
Beslut under rättegången i frågor som avses i 27 § och 40 § första stycket får överklagas särskilt. Besluten ska vid handläggningen i Marknadsdomstolen anses röra åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Beslut under rättegången i frågor som avses i 27 § och 40 § första stycket får överklagas särskilt. Besluten ska vid handläggningen i Patent- och marknads-
överdomstolen anses röra åtgärd
enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Promemorians lagförslag
92
talan om förbud eller åläggande väckas vid Stockholms tingsrätt.
Talan om förbud eller åläggande får väckas av
En talan om förbud eller
åläggande enligt 23, 24 eller
25 § får väckas av
1. Konsumentombudsmannen,
2. en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, eller
3. en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.
Ett interimistiskt beslut enligt 27 § meddelas av den domstol där en rättegång enligt första stycket pågår.
48 §
Talan om marknadsstörningsavgift enligt 29 § väcks
vid Stockholms tingsrätt av
Konsumentombudsmannen.
En talan om marknadsstör-
ningsavgift enligt 29 § väcks av Konsumentombudsmannen.
Om Konsumentombudsmannen i ett visst fall beslutar att inte föra talan om marknadsstörningsavgift, får en enskild näringsidkare som berörs av marknadsföringen eller en sammanslutning av näringsidkare väcka en sådan talan.
Beslut om kvarstad enligt 36 § meddelas av den domstol där en rättegång om marknadsstörningsavgift pågår. Om talan ännu inte har väckts gäller i fråga om behörig domstol vad som föreskrivs i första stycket.
49 §
Talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag väcks vid en tingsrätt som är behörig enligt 10 kap.
94
Promemorians lagförslag
94
59 §
Om inte annat följer av denna lag ska föreskrifterna i
rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas på mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § och mål om marknadsstörningsavgift enligt 29 § .
Föreskrifterna i rättegångs-
balken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas på mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § och mål om marknadsstörningsavgift enligt 29 §.
I mål om skadestånd enligt 37 § gäller vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken är tillåten.
I ärenden som avses i 51 § gäller lagen ( 1996:242 ) om domstolsärenden, om något annat inte följer av denna lag.
61 §
Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsumentombudsmannen ska rätten underrätta ombudsmannen om rättegången.
När ett mål om marknadsstörningsavgift eller skadestånd väcks ska tingsrätten underrätta Marknadsdomstolen om rättegången.
66 §
Regeringen kan med avseende på främmande stat bestämma att följande ska gälla.
Regeringen får med avseende på främmande stat bestämma att följande ska gälla.
I fråga om en vara som är försedd med en oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller in-
95
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
95
direkt anges vara frambragd eller tillverkad i den främmande staten eller i en region eller ort i den främmande staten, får åtgärd enligt 39 § beslutas även i andra fall än som avses där. Detta gäller dock inte om beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar till att märka ut varans art eller om den åtföljs av en uppgift som tydligt anger att varan inte har frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten.
Talan om åtgärd enligt andra stycket väcks vid Stock-
holms tingsrätt av Konsument-
ombudsmannen eller, om denne har beslutat att inte väcka talan, av någon som driver rörelse med varor av samma slag som den vara talan avser.
En talan om en åtgärd enligt
andra stycket väcks av Konsumentombudsmannen eller, om denne har beslutat att inte väcka talan, av någon som driver rörelse med varor av samma slag som den vara talan avser.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Mål och ärenden där handläggning pågår i tingsrätt eller hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.
Promemorians lagförslag
94
59 §
Om inte annat följer av denna lag ska föreskrifterna i
rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas på mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § och mål om marknadsstörningsavgift enligt 29 § .
Föreskrifterna i rättegångs-
balken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas på mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § och mål om marknadsstörningsavgift enligt 29 §.
I mål om skadestånd enligt 37 § gäller vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken är tillåten.
I ärenden som avses i 51 § gäller lagen ( 1996:242 ) om domstolsärenden, om något annat inte följer av denna lag.
61 §
Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsumentombudsmannen ska rätten underrätta ombudsmannen om rättegången.
När ett mål om marknadsstörningsavgift eller skadestånd väcks ska tingsrätten underrätta Marknadsdomstolen om rättegången.
66 §
Regeringen kan med avseende på främmande stat bestämma att följande ska gälla.
Regeringen får med avseende på främmande stat bestämma att följande ska gälla.
I fråga om en vara som är försedd med en oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller in-
96 96
1.25 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)
Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (2008:579)
dels att 3 kap. 26 §, 8 kap. 4–11 §§ samt rubrikerna närmast
före 8 kap. 6 och 8 §§ ska upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 2, 3, 5, 15, 19, 21 och 32 §§, 4 kap. 13–16 och
21 §§, 5 kap. 3, 11, 18 och 20 §§, 6 kap. 2 §, 7 kap. 1 och 2 §§ samt 8 kap. 1–3 §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §
Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläggande enligt 1 §, får Marknadsdomstolen
göra det på talan av ett företag
som berörs av överträdelsen. En sådan talerätt gäller dock inte i de fall verket har tillämpat artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.
Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläggande enligt 1 § får ett företag som berörs av överträdelsen väcka talan
om ett sådant åläggande. En
sådan talerätt gäller dock inte i de fall verket har tillämpat artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.
3 §
Om det finns särskilda skäl, får ett åläggande enligt 1 § meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts.
Marknadsdomstolen får med-
dela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts.
Om det finns särskilda skäl, får ett åläggande enligt 1 § meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts.
Rätten får meddela ett sådant
åläggande bara sedan rättegång inletts.
97
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
97
5 §
1
Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket besluta att ett företag ska betala
en särskild avgift (konkurrensskadeavgift), om företaget eller någon som handlar på dess vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller artikel 101 eller 102 EUFfördraget.
Konkurrensverket får väcka
talan om att ett företag ska
betala en särskild avgift (konkurrensskadeavgift), om företaget eller någon som handlar på dess vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller artikel 101 eller 102 EUFfördraget.
Avgiften tillfaller staten. Innan Konkurrensverket väcker talan om konkurrensskadeavgift mot ett företag, ska företaget ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast till stämningsansökan.
15 §
2
På ansökan av ett företag som anmäler en överträdelse av förbudet i 2 kap. 1 § eller i artikel 101 i EUF-fördraget ska Konkurrensverket i ett beslut förklara om förutsättningarna för eftergift enligt 12 § första stycket är uppfyllda. Ett sådant beslut är bindande för verket samt för Stockholms tingsrätt
och Marknadsdomstolen.
På ansökan av ett företag som anmäler en överträdelse av förbudet i 2 kap. 1 § eller i artikel 101 i EUF-fördraget ska Konkurrensverket i ett beslut förklara om förutsättningarna för eftergift enligt 12 § första stycket är uppfyllda. Ett sådant beslut är bindande för verket samt för domstol.
1 Senaste lydelse 2010:642. 2 Senaste lydelse 2010:642.
96
1.25 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)
Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (2008:579)
dels att 3 kap. 26 §, 8 kap. 4–11 §§ samt rubrikerna närmast
före 8 kap. 6 och 8 §§ ska upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 2, 3, 5, 15, 19, 21 och 32 §§, 4 kap. 13–16 och
21 §§, 5 kap. 3, 11, 18 och 20 §§, 6 kap. 2 §, 7 kap. 1 och 2 §§ samt 8 kap. 1–3 §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §
Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläggande enligt 1 §, får Marknadsdomstolen
göra det på talan av ett företag
som berörs av överträdelsen. En sådan talerätt gäller dock inte i de fall verket har tillämpat artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.
Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläggande enligt 1 § får ett företag som berörs av överträdelsen väcka talan
om ett sådant åläggande. En
sådan talerätt gäller dock inte i de fall verket har tillämpat artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.
3 §
Om det finns särskilda skäl, får ett åläggande enligt 1 § meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts.
Marknadsdomstolen får med-
dela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts.
Om det finns särskilda skäl, får ett åläggande enligt 1 § meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts.
Rätten får meddela ett sådant
åläggande bara sedan rättegång inletts.
98
Promemorians lagförslag
98
19 §
Ett avgiftsföreläggande som har godkänts ska efter klagan undanröjas under de förutsättningar som anges i 59 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken. Vad som där sägs om strafföreläggande och den misstänkte gäller därvid i stället avgiftsföreläggande respektive företag.
Ett avgiftsföreläggande som har godkänts ska efter klagan undanröjas under de förutsättningar som anges i 59 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken. Vad som där sägs om strafföreläggande och den misstänkte gäller då i stället avgiftsföreläggande respektive företag.
Den som vill klaga ska göra det skriftligen hos Stockholms
tingsrätt inom ett år från det att
föreläggandet godkändes. I mål om klagan på ett avgiftsföreläggande är Konkurrensverket motpart.
Den som vill klaga ska göra det skriftligen till Patent- och
marknadsdomstolen inom ett år
från det att föreläggandet godkändes. I mål om klagan på ett avgiftsföreläggande är Konkurrensverket motpart.
Har ett avgiftsföreläggande
undanröjts, får företaget därefter inte åläggas en skyldighet att betala en högre konkurrensskadeavgift för samma överträdelse.
Om ett avgiftsföreläggande har undanröjts, får företaget
därefter inte åläggas en skyldighet att betala en högre konkurrensskadeavgift för samma överträdelse.
21 §
För att säkerställa ett anspråk på konkurrensskadeavgift får rätten besluta om kvarstad. Därvid gäller före-
skrifterna i 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad för fordran. Om talan om konkurrensskadeavgift ännu inte har väckts, ska en ansökan om
För att säkerställa ett anspråk på konkurrensskadeavgift får rätten besluta om kvarstad.
99
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
99
kvarstad dock prövas av Stockholms tingsrätt.
32 §
3
Frågor om förbud enligt
27 § eller omprövning enligt 31 § andra stycket prövas av
Stockholms tingsrätt på talan av Konkurrensverket. Talan om
omprövning av ett meddelat förbud får också väckas av den som förbudet riktar sig mot.
Konkurrensverket får väcka talan om förbud enligt 27 §
eller omprövning enligt 31 § andra stycket. En talan om omprövning av ett meddelat förbud får också väckas av den som förbudet riktar sig mot.
Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte väcka en talan om förbud enligt 27 §, får talan väckas av ett företag som berörs av förfarandet eller av verksamheten.
4 kap.
13 §
Om Konkurrensverket inom den i 11 § angivna fristen har beslutat om särskild undersökning, får verket väcka talan
vid Stockholms tingsrätt om
förbud enligt 1 § eller åläggande enligt 2 §.
Om Konkurrensverket inom den i 11 § angivna fristen har beslutat om särskild undersökning, får verket väcka talan om förbud enligt 1 § eller åläggande enligt 2 §.
Talan ska väckas inom tre månader från ett beslut om särskild undersökning. Innan Konkurrensverket väcker talan, ska den som avses med talan ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast till stämningsansökan.
Har
Konkurrensverket
beslutat att lämna en företagskoncentration utan åtgärd, får talan enligt första stycket väckas endast om verkets
Om Konkurrensverket har
beslutat att lämna en företagskoncentration utan åtgärd, får talan enligt första stycket väckas endast om verkets
3 Senaste lydelse 2009:1280.
Promemorians lagförslag
98
19 §
Ett avgiftsföreläggande som har godkänts ska efter klagan undanröjas under de förutsättningar som anges i 59 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken. Vad som där sägs om strafföreläggande och den misstänkte gäller därvid i stället avgiftsföreläggande respektive företag.
Ett avgiftsföreläggande som har godkänts ska efter klagan undanröjas under de förutsättningar som anges i 59 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken. Vad som där sägs om strafföreläggande och den misstänkte gäller då i stället avgiftsföreläggande respektive företag.
Den som vill klaga ska göra det skriftligen hos Stockholms
tingsrätt inom ett år från det att
föreläggandet godkändes. I mål om klagan på ett avgiftsföreläggande är Konkurrensverket motpart.
Den som vill klaga ska göra det skriftligen till Patent- och
marknadsdomstolen inom ett år
från det att föreläggandet godkändes. I mål om klagan på ett avgiftsföreläggande är Konkurrensverket motpart.
Har ett avgiftsföreläggande
undanröjts, får företaget därefter inte åläggas en skyldighet att betala en högre konkurrensskadeavgift för samma överträdelse.
Om ett avgiftsföreläggande har undanröjts, får företaget
därefter inte åläggas en skyldighet att betala en högre konkurrensskadeavgift för samma överträdelse.
21 §
För att säkerställa ett anspråk på konkurrensskadeavgift får rätten besluta om kvarstad. Därvid gäller före-
skrifterna i 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad för fordran. Om talan om konkurrensskadeavgift ännu inte har väckts, ska en ansökan om
För att säkerställa ett anspråk på konkurrensskadeavgift får rätten besluta om kvarstad.
100
Promemorians lagförslag
100
beslut har grundat sig på oriktig uppgift som lämnas av part eller annan medverkande i koncentrationen.
beslut har grundat sig på oriktig uppgift som lämnas av part eller annan medverkande i koncentrationen.
14 §
På begäran av Konkurrensverket får Stockholms tingsrätt förlänga fristen i 13 § andra stycket med högst en månad i sänder, om parterna i koncentrationen samtycker. I de fall annan medverkande anmält koncentrationen enligt 7 § 2 krävs dennes samtycke. Om koncentrationen ägt rum på det sätt som anges i 3 § andra meningen, är förvärvarens samtycke tillräckligt.
På begäran av Konkurrensverket får Patent- och mark-
nadsdomstolen förlänga fristen
i 13 § andra stycket med högst en månad i sänder, om parterna i koncentrationen samtycker. I de fall annan medverkande anmält koncentrationen enligt 7 § 2 krävs dennes samtycke. Om koncentrationen ägt rum på det sätt som anges i 3 § andra meningen, är förvärvarens samtycke tillräckligt.
Om det finns synnerliga skäl, får fristen förlängas utan sådant samtycke som anges i första stycket.
15 §
Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får inte meddelas senare än sex månader efter det att talan väckts vid Stockholms tingsrätt.
Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får inte meddelas senare än sex månader efter det att talan väckts.
Den i första stycket angivna fristen får förlängas under samma förutsättningar som anges i 14 §. Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får dock inte meddelas senare än två år efter det att företagskoncentrationen uppkom.
101
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
101
16 §
Om Stockholms tingsrätts dom överklagas, ska Marknads-
domstolen avgöra målet inom
tre månader från det att tiden för överklagande gick ut. Bestämmelserna i 15 § andra stycket gäller också för
Marknadsdomstolens prövning.
Om Patent- och marknads-
domstolens dom överklagas, ska Patent- och marknadsöverdomstolen avgöra målet inom tre
månader från det att tiden för överklagande gick ut. Bestämmelserna i 15 § andra stycket gäller också för Patent- och
marknadsöverdomstolens pröv-
ning.
21 §
Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får omprövas, om det finns anledning att upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre behövs eller inte längre är lämpligt.
Talan om omprövning ska väckas vid Stockholms tingsrätt av Konkurrensverket eller av någon som berörs av avgörandet.
En talan om omprövning
ska väckas av Konkurrensverket eller av någon som berörs av avgörandet.
5 kap.
3 §
4
Stockholms tingsrätt får på
ansökan av Konkurrensverket besluta att verket får göra en undersökning hos ett företag för att utreda om det har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om
Patent- och marknadsdomstolen får på ansökan av Kon-
kurrensverket besluta att verket får göra en undersökning hos ett företag för att utreda om det har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om
4 Senaste lydelse 2010:642.
Promemorians lagförslag
100
beslut har grundat sig på oriktig uppgift som lämnas av part eller annan medverkande i koncentrationen.
beslut har grundat sig på oriktig uppgift som lämnas av part eller annan medverkande i koncentrationen.
14 §
På begäran av Konkurrensverket får Stockholms tingsrätt förlänga fristen i 13 § andra stycket med högst en månad i sänder, om parterna i koncentrationen samtycker. I de fall annan medverkande anmält koncentrationen enligt 7 § 2 krävs dennes samtycke. Om koncentrationen ägt rum på det sätt som anges i 3 § andra meningen, är förvärvarens samtycke tillräckligt.
På begäran av Konkurrensverket får Patent- och mark-
nadsdomstolen förlänga fristen
i 13 § andra stycket med högst en månad i sänder, om parterna i koncentrationen samtycker. I de fall annan medverkande anmält koncentrationen enligt 7 § 2 krävs dennes samtycke. Om koncentrationen ägt rum på det sätt som anges i 3 § andra meningen, är förvärvarens samtycke tillräckligt.
Om det finns synnerliga skäl, får fristen förlängas utan sådant samtycke som anges i första stycket.
15 §
Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får inte meddelas senare än sex månader efter det att talan väckts vid Stockholms tingsrätt.
Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får inte meddelas senare än sex månader efter det att talan väckts.
Den i första stycket angivna fristen får förlängas under samma förutsättningar som anges i 14 §. Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får dock inte meddelas senare än två år efter det att företagskoncentrationen uppkom.
102
Promemorians lagförslag
102
1. det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,
2. företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 1 § första stycket 1 eller det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas, och
3. vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det intrång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åtgärden.
11 §
Åtgärder enligt 1 eller 6 § får inte avse en skriftlig handling
1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats biträde inte får höras som vittne om innehållet, och
2. som innehas av advokaten eller biträdet eller av den till förmån för vilken tystnadsplikten gäller.
Om Konkurrensverket anser att en viss handling bör omfattas av en undersökning och den som åtgärden avser åberopar att handlingen är skyddad enligt första stycket, ska handlingen omedelbart förseglas och skyndsamt överlämnas till Stockholms tingsrätt av Konkurrensverket.
Om Konkurrensverket anser att en viss handling bör omfattas av en undersökning och den som åtgärden avser åberopar att handlingen är skyddad enligt första stycket, ska handlingen omedelbart förseglas och skyndsamt överlämnas till Patent- och marknads-
domstolen
av
Konkurrensverket.
Tingsrätten ska utan dröjs-
mål pröva om handlingen ska omfattas av Konkurrensverkets undersökning.
Domstolen ska utan dröjs-
mål pröva om handlingen ska omfattas av Konkurrensverkets undersökning.
18 §
Frågor om förhandsgod-
kännande enligt artikel 21.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 prövas av Stockholms
Ett ärende om förhandsgod-
kännande enligt artikel 21.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 prövas av Patent- och
103
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
103
tingsrätt
på ansökan av
Konkurrensverket.
marknadsdomstolen på ansökan
av Konkurrensverket.
Om beslut om förhandsgodkännande meddelats enligt första stycket, gäller bestämmelserna i 17 § om handräckning.
20 §
5
Efter begäran av en myndighet i en stat med vilken Sverige har ingått en överenskommelse om rättslig hjälp i konkurrensärenden får Stockholms tingsrätt på ansökan av Konkurrensverket besluta att verket får genomföra en undersökning hos ett företag eller någon annan för att bistå den andra staten med att utreda om någon har överträtt den statens konkurrensregler, om
Efter begäran av en myndighet i en stat med vilken Sverige har ingått en överenskommelse om rättslig hjälp i konkurrensärenden får Patent- och mark-
nadsdomstolen på ansökan av
Konkurrensverket besluta att verket får genomföra en undersökning hos ett företag eller någon annan för att bistå den andra staten med att utreda om någon har överträtt den statens konkurrensregler, om
1. det som föreskrivs i 5 § 1–3 är uppfyllt, och
2. det förfarande som utreds är av ett slag som vid tillämpningen av denna lag eller Europeiska unionens konkurrensregler skulle ha innefattat en överträdelse av förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om något av dessa regelverk hade tillämpats på förfarandet.
I fall som avses i första stycket gäller bestämmelserna i 6– 13 §§.
5 Senaste lydelse 2010:642.
Promemorians lagförslag
102
1. det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,
2. företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 1 § första stycket 1 eller det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas, och
3. vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det intrång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åtgärden.
11 §
Åtgärder enligt 1 eller 6 § får inte avse en skriftlig handling
1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats biträde inte får höras som vittne om innehållet, och
2. som innehas av advokaten eller biträdet eller av den till förmån för vilken tystnadsplikten gäller.
Om Konkurrensverket anser att en viss handling bör omfattas av en undersökning och den som åtgärden avser åberopar att handlingen är skyddad enligt första stycket, ska handlingen omedelbart förseglas och skyndsamt överlämnas till Stockholms tingsrätt av Konkurrensverket.
Om Konkurrensverket anser att en viss handling bör omfattas av en undersökning och den som åtgärden avser åberopar att handlingen är skyddad enligt första stycket, ska handlingen omedelbart förseglas och skyndsamt överlämnas till Patent- och marknads-
domstolen
av
Konkurrensverket.
Tingsrätten ska utan dröjs-
mål pröva om handlingen ska omfattas av Konkurrensverkets undersökning.
Domstolen ska utan dröjs-
mål pröva om handlingen ska omfattas av Konkurrensverkets undersökning.
18 §
Frågor om förhandsgod-
kännande enligt artikel 21.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 prövas av Stockholms
Ett ärende om förhandsgod-
kännande enligt artikel 21.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 prövas av Patent- och
104
Promemorians lagförslag
104
6 kap.
2 §
Talan om att döma ut vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket vid tingsrätt. I fråga om vite som Marknads-
domstolen har förelagt på talan
av ett företag får talan om att döma ut vitet föras även av det företaget.
Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en talan enligt första stycket.
En talan om att döma ut
vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket. I fråga om vite som har förelagts på talan av ett företag får talan om att döma ut vitet föras även av det företaget.
7 kap.
1 §
Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas
hos Marknadsdomstolen:
Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas
till Patent- och marknadsdomstolen:
1. åtgärder enligt 2 kap. 3 § andra stycket,
2. ålägganden som verket har meddelat enligt 3 kap. 1 § första stycket eller 3 §,
3. beslut enligt 3 kap. 4 § andra stycket,
4. förbud eller ålägganden enligt 4 kap. 12 § tredje stycket,
5. ålägganden enligt 5 kap. 1 §, och
6. återkallelser av undantag enligt artikel 29.2 i rådets förordning (EG) 1/2003.
105
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
105
2 §
6
Domar och beslut hos Stockholms tingsrätt i mål och ärenden enligt denna lag överklagas hos Marknadsdomstolen. För domar och beslut i mål om skadestånd gäller detta dock endast när ett sådant mål handlagts gemensamt med ett mål om konkurrensskadeavgift enligt 8 kap. 7 §.
Första stycket gäller inte i mål där talan förs om att döma ut vite enligt 6 kap. 2 §.
Beslut av tingsrätten i frågor som avses i 3 kap. 30 § och 4 kap. 17 § får överklagas särskilt.
Beslut av Patent- och mark-
nadsdomstolen i frågor som
avses i 3 kap. 30 § och 4 kap. 17 § får överklagas särskilt.
8 kap.
1 §
Om något annat inte följer av denna lag tillämpas i domstol de bestämmelser som anges i 2– 4 §§.
En talan enligt denna lag väcks vid Patent- och marknadsdomstolen. Patent- och marknadsdomstolen är också rätt domstol om en ansökan om kvarstad enligt 3 kap. 21 § görs innan talan om konkurrensskadeavgift har väckts.
I andra fall än de som avses i första stycket tillämpas lagen ( 1996:242 ) om domstolsärenden.
6 Senaste lydelse 2009:1280.
Promemorians lagförslag
104
6 kap.
2 §
Talan om att döma ut vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket vid tingsrätt. I fråga om vite som Marknads-
domstolen har förelagt på talan
av ett företag får talan om att döma ut vitet föras även av det företaget.
Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en talan enligt första stycket.
En talan om att döma ut
vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket. I fråga om vite som har förelagts på talan av ett företag får talan om att döma ut vitet föras även av det företaget.
7 kap.
1 §
Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas
hos Marknadsdomstolen:
Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas
till Patent- och marknadsdomstolen:
1. åtgärder enligt 2 kap. 3 § andra stycket,
2. ålägganden som verket har meddelat enligt 3 kap. 1 § första stycket eller 3 §,
3. beslut enligt 3 kap. 4 § andra stycket,
4. förbud eller ålägganden enligt 4 kap. 12 § tredje stycket,
5. ålägganden enligt 5 kap. 1 §, och
6. återkallelser av undantag enligt artikel 29.2 i rådets förordning (EG) 1/2003.
106
Promemorians lagförslag
106
2 §
7
Bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas i mål som avses i
– 3 kap. 2, 5, 27 och 31 §§ samt 32 § andra stycket, – 3 kap. 21 § och 4 kap. 17 §, även om någon talan inte väckts, och
– 4 kap. 13 och 20 §§ samt 21 § andra stycket.
Bestämmelserna i lagen ( 1996:242 ) om domstolsärenden tillämpas i ärenden som inleds genom en ansökan till Patent- och marknadsdomstolen.
3 §
I mål om undanröjande av godkänt avgiftsföreläggande enligt 3 kap. 19 § tillämpas följande bestämmelser.
Vid handläggningen i
Stockholms tingsrätt tillämpas
52 kap.2, 3 och 5–12 §§rättegångsbalken. Bestämmelserna som avser hovrätt gäller därvid i stället för tingsrätten.
Vid handläggningen i
Patent- och marknadsdomstolen
tillämpas 52 kap.2, 3 och 5– 12 §§rättegångsbalken. Bestämmelserna som avser hovrätt gäller därvid i stället för
den domstolen.
I fråga om överklagande av
tingsrättens beslut med anled-
ning av klagan på avgiftsföreläggande gäller 49 och 52 kap. rättegångsbalken. Det som där sägs om hovrätten gäller i stället Marknadsdomstolen.
I fråga om överklagande av
Patent- och marknadsdomstolens beslut med anledning av
klagan på avgiftsföreläggande gäller 49 och 52 kap. rättegångsbalken. Det som där sägs om hovrätten gäller i stället
Patent- och marknadsöverdomstolen.
7 Senaste lydelse 2009:1280.
107
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
107
Tingsrätten och Marknadsdomstolen får besluta att ett
avgiftsföreläggande tills vidare inte får verkställas.
Rätten får besluta att ett av-
giftsföreläggande tills vidare inte får verkställas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Mål och ärenden där handläggning pågår i tingsrätt eller hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.
Promemorians lagförslag
106
2 §
7
Bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas i mål som avses i
– 3 kap. 2, 5, 27 och 31 §§ samt 32 § andra stycket, – 3 kap. 21 § och 4 kap. 17 §, även om någon talan inte väckts, och
– 4 kap. 13 och 20 §§ samt 21 § andra stycket.
Bestämmelserna i lagen ( 1996:242 ) om domstolsärenden tillämpas i ärenden som inleds genom en ansökan till Patent- och marknadsdomstolen.
3 §
I mål om undanröjande av godkänt avgiftsföreläggande enligt 3 kap. 19 § tillämpas följande bestämmelser.
Vid handläggningen i
Stockholms tingsrätt tillämpas
52 kap.2, 3 och 5–12 §§rättegångsbalken. Bestämmelserna som avser hovrätt gäller därvid i stället för tingsrätten.
Vid handläggningen i
Patent- och marknadsdomstolen
tillämpas 52 kap.2, 3 och 5– 12 §§rättegångsbalken. Bestämmelserna som avser hovrätt gäller därvid i stället för
den domstolen.
I fråga om överklagande av
tingsrättens beslut med anled-
ning av klagan på avgiftsföreläggande gäller 49 och 52 kap. rättegångsbalken. Det som där sägs om hovrätten gäller i stället Marknadsdomstolen.
I fråga om överklagande av
Patent- och marknadsdomstolens beslut med anledning av
klagan på avgiftsföreläggande gäller 49 och 52 kap. rättegångsbalken. Det som där sägs om hovrätten gäller i stället
Patent- och marknadsöverdomstolen.
7 Senaste lydelse 2009:1280.
108 108
1.26 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2010:510 ) om lufttransporter
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 §
Ett åläggande att lämna föreskriven information får meddelas
1. ett lufttrafikföretag som inte lämnar information enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 261/2004,
2. ett lufttrafikföretag, en researrangör eller en biljettförsäljare som inte lämnar information till passagerare enligt artikel 11 i förordning (EG) nr 2111/2005, och
3. ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som inte lämnar information enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2006.
Talan om åläggande enligt första stycket väcks vid
Marknadsdomstolen.
En talan om åläggande
enligt första stycket väcks vid
Patent-och marknadsdomstolen.
En sådan talan får väckas av
1. Konsumentombudsmannen,
2. en näringsidkare som har ingått ett avtal som rör transport med lufttrafikföretaget, dess agent, researrangören eller biljettförsäljaren, och
3. en sammanslutning av konsumenter eller näringsidkare. I ett sådant mål gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som är tillämpliga i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.
109
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
109
16 §
Ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som vägrar personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet transport i strid med artiklarna 3 och 4 i förordningen (EG) nr 1107/2006 får åläggas att vid vite erbjuda transporterna i fråga.
Talan om åläggande enligt första stycket väcks vid
Marknadsdomstolen av Konsu-
mentombudsmannen.
En talan om åläggande
enligt första stycket väcks vid
Patent- och marknadsdomstolen
av Konsumentombudsmannen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
108
1.26 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2010:510 ) om lufttransporter
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 §
Ett åläggande att lämna föreskriven information får meddelas
1. ett lufttrafikföretag som inte lämnar information enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 261/2004,
2. ett lufttrafikföretag, en researrangör eller en biljettförsäljare som inte lämnar information till passagerare enligt artikel 11 i förordning (EG) nr 2111/2005, och
3. ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som inte lämnar information enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2006.
Talan om åläggande enligt första stycket väcks vid
Marknadsdomstolen.
En talan om åläggande
enligt första stycket väcks vid
Patent-och marknadsdomstolen.
En sådan talan får väckas av
1. Konsumentombudsmannen,
2. en näringsidkare som har ingått ett avtal som rör transport med lufttrafikföretaget, dess agent, researrangören eller biljettförsäljaren, och
3. en sammanslutning av konsumenter eller näringsidkare. I ett sådant mål gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som är tillämpliga i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.
110 110
1.27 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2010:1350 ) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden
Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
65
Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, upphandlande enhet enligt lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket vid tingsrätt. Stockholms
tingsrätt är alltid behörig att
pröva en sådan talan.
Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket vid Patent- och mark-
nadsdomstolen.
5 §
Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 1 § får överklagas
hos Marknads-
domstolen. Vid handläggningen i Marknadsdomstolen tillämpas lagen ( 1996:242 ) om domstols-
Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 1 § får överklagas till Patent- och
marknadsdomstolen. I fråga om
rättegångskostnader tillämpas 31 kap. rättegångsbalken.
65 Senaste lydelse 2012:475.
111
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
111
ärenden. I fråga om rätte-
gångskostnader tillämpas dock 31 kap. rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
110
1.27 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2010:1350 ) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden
Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
65
Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, upphandlande enhet enligt lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket vid tingsrätt. Stockholms
tingsrätt är alltid behörig att
pröva en sådan talan.
Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket vid Patent- och mark-
nadsdomstolen.
5 §
Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 1 § får överklagas
hos Marknads-
domstolen. Vid handläggningen i Marknadsdomstolen tillämpas lagen ( 1996:242 ) om domstols-
Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 1 § får överklagas till Patent- och
marknadsdomstolen. I fråga om
rättegångskostnader tillämpas 31 kap. rättegångsbalken.
65 Senaste lydelse 2012:475.
112 112
1.28 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2010:1390 ) om utnämning av domare
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:1390) om utnämning av domare att 1 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
1
Denna lag avser utnämning av ordinarie domare. Dessa är
1. justitieråd tillika ordförande, justitieråd tillika avdelningsordförande och övriga justitieråd i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen,
2. president, lagman samt råd tillika vice ordförande på avdelning och övriga råd i hovrätt och kammarrätt,
3. lagman, chefsrådman och rådman i tingsrätt och förvaltningsrätt,
4. tekniska råd,
5. ordförande i Marknadsdomstolen,
5. patentråd,
6. ordförande tillika chef och övriga ordförande i Arbets-
domstolen,
7. patenträttsråd tillika ordförande, patenträttsråd tillika avdelningsordförande, patenträttsråd tillika vice ordförande och övriga patenträttsråd i Patentbesvärsrätten,
8. ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
1 Senaste lydelse 2010:1887.
113 113
1.29 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)
Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (2010:1877)
dels att 3 kap. 20 § och 10 kap. 12 § ska upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 13, 16 och 19 §§, 8 kap. 3 §, 9 kap. 3 och 6 §§,
10 kap. 6, 10 och 11 §§ samt rubrikerna närmast före 3 kap. 13 och 19 §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
Överlämnande till tingsrätt Överlämnande till domstol
13 §
Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan helt eller delvis, ska Patent- och registreringsverket underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ärendet eller, om bestridandet endast avser en del av yrkandet, ärendet i den bestridda delen ska överlämnas till tingsrätt.
Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan helt eller delvis, ska Patent- och registreringsverket underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ärendet eller, om bestridandet endast avser en del av yrkandet, ärendet i den bestridda delen ska överlämnas till domstol.
En begäran om överlämnande ska ha kommit in till Patent- och registreringsverket inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.
112
1.28 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2010:1390 ) om utnämning av domare
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:1390) om utnämning av domare att 1 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
1
Denna lag avser utnämning av ordinarie domare. Dessa är
1. justitieråd tillika ordförande, justitieråd tillika avdelningsordförande och övriga justitieråd i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen,
2. president, lagman samt råd tillika vice ordförande på avdelning och övriga råd i hovrätt och kammarrätt,
3. lagman, chefsrådman och rådman i tingsrätt och förvaltningsrätt,
4. tekniska råd,
5. ordförande i Marknadsdomstolen,
5. patentråd,
6. ordförande tillika chef och övriga ordförande i Arbets-
domstolen,
7. patenträttsråd tillika ordförande, patenträttsråd tillika avdelningsordförande, patenträttsråd tillika vice ordförande och övriga patenträttsråd i Patentbesvärsrätten,
8. ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
1 Senaste lydelse 2010:1887.
114
Promemorians lagförslag
114
Har
sökanden begärt
överlämnande i rätt tid, ska Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till en
tingsrätt som enligt vad handlingarna utvisar är behörig. Har
sökanden inte begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet avskrivas i den del det är bestritt.
Om sökanden har begärt
överlämnande i rätt tid, ska Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till domstol-
en. Om sökanden inte har
begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet avskrivas i den del det är bestritt.
16 §
Innehavaren av en registrering som hävts enligt 15 § får ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till Patent- och registreringsverket inom en månad från dagen för beslutet.
Har innehavaren ansökt om återvinning i rätt tid, ska Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till en
tingsrätt som enligt vad handlingarna visar är behörig. I
annat fall ska verket avvisa ansökan.
Om innehavaren har ansökt
om återvinning i rätt tid, ska Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till dom-
stolen. I annat fall ska verket
avvisa ansökan.
Den fortsatta handläggningen
vid tingsrätten
Den fortsatta handläggningen vid domstol
19 §
Om ett ärende har överlämnats till en tingsrätt, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till Patent- och registreringsverket. De handlingar som sökanden gett in ska anses
Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till Patent- och registreringsverket. De handlingar som sökanden gett in ska anses
115
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
115
som stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när
rätten beslutar om målets
handläggning.
som stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när
domstolen beslutar om målets
handläggning.
8 kap.
3 §
På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1 kap. 6–8 §§, eller av den som på grund av licens har rätt att utnyttja ett varukännetecken, får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till varumärkesintrång att fortsätta med det.
Om käranden visar sannolika skäl för att varumärkesintrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till varukännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt
En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt
Promemorians lagförslag
114
Har
sökanden begärt
överlämnande i rätt tid, ska Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till en
tingsrätt som enligt vad handlingarna utvisar är behörig. Har
sökanden inte begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet avskrivas i den del det är bestritt.
Om sökanden har begärt
överlämnande i rätt tid, ska Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till domstol-
en. Om sökanden inte har
begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet avskrivas i den del det är bestritt.
16 §
Innehavaren av en registrering som hävts enligt 15 § får ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till Patent- och registreringsverket inom en månad från dagen för beslutet.
Har innehavaren ansökt om återvinning i rätt tid, ska Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till en
tingsrätt som enligt vad handlingarna visar är behörig. I
annat fall ska verket avvisa ansökan.
Om innehavaren har ansökt
om återvinning i rätt tid, ska Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till dom-
stolen. I annat fall ska verket
avvisa ansökan.
Den fortsatta handläggningen
vid tingsrätten
Den fortsatta handläggningen vid domstol
19 §
Om ett ärende har överlämnats till en tingsrätt, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till Patent- och registreringsverket. De handlingar som sökanden gett in ska anses
Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till Patent- och registreringsverket. De handlingar som sökanden gett in ska anses
116
Promemorians lagförslag
116
om förbudet. Talan ska
handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.
om förbudet.
9 kap.
3 §
Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av den domstol där rättegången om intrånget pågår. I övrigt gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 10 kap. 6 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol, ska dock inte tillämpas.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
117
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
117
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. För pröv-
ning av frågan får det även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken. Domstolen
får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet.
Talan ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informationföreläggande.
En talan om utdömande av
vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet.
6 §
Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas av den domstol där rättegången om intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 10 kap. 6 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som föreskrivs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols
Promemorians lagförslag
116
om förbudet. Talan ska
handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.
om förbudet.
9 kap.
3 §
Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av den domstol där rättegången om intrånget pågår. I övrigt gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 10 kap. 6 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol, ska dock inte tillämpas.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
118
Promemorians lagförslag
118
behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol, ska dock inte tillämpas.
Innan ett beslut om
undersökning meddelas ska
motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess att annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
Innan ett beslut om
intrångsundersökning meddelas
ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess att annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
10 kap.
6 §
Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken är behörig att ta upp ett mål om hävning av registreringen av ett varumärke, om varumärkesintrång eller om fastställelse, väcks talan vid Stockholms tingsrätt.
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag och i mål som avses i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Talan som avses i 5 § och i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken väcks vid Stockholms tingsrätt.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska
119
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
119
inte tillämpas ifråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
10 §
Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket enligt denna lag får överklagas till
Patentbesvärsrätten inom två
månader från dagen för beslutet.
Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten får överklagas till Patent- och
marknadsdomstolen inom två
månader från dagen för beslutet.
Ett slutligt beslut i ett ärende om registrering av ett varumärke får överklagas endast av sökanden. Detsamma gäller för ett slutligt beslut i ett ärende om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige.
Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot en registrering får överklagas endast av innehavaren av varumärket och av invändaren. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige får överklagas endast av innehavaren av den internationella varumärkesregistreringen och av invändaren.
Återkallar en invändare sin talan, får denna ändå prövas, om det finns särskilda skäl. Talan får dock inte prövas om det till grund för den endast har åberopats hinder som avses i 2 kap. 8-10 §§.
Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot en registrering får överklagas endast av innehavaren av varumärket och av invändaren. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige får överklagas endast av innehavaren av den internationella varumärkesregistreringen och av invändaren.
Promemorians lagförslag
118
behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol, ska dock inte tillämpas.
Innan ett beslut om
undersökning meddelas ska
motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess att annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
Innan ett beslut om
intrångsundersökning meddelas
ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess att annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
10 kap.
6 §
Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken är behörig att ta upp ett mål om hävning av registreringen av ett varumärke, om varumärkesintrång eller om fastställelse, väcks talan vid Stockholms tingsrätt.
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag och i mål som avses i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Talan som avses i 5 § och i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken väcks vid Stockholms tingsrätt.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska
120
Promemorians lagförslag
120
Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet. Vid ett överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen tillämpas 35 - 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) . Patentbesvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka ett sådant tillstånd meddelas.
Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ hävning av en registrering.
11 §
Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om administrativ hävning av en registrering av ett varumärke får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut genom vilket ett ärende har överlämnats till
tingsrätt eller avskrivits enligt
3 kap. 13 § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till tingsrätt inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.
Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om administrativ hävning av en registrering av ett varumärke får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om över-
lämnande till domstol eller avskrivning enligt 3 kap. 13 §
tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till domstol inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.
121
Ds 2014:2 Promemorians lagförslag
121
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. För mål som avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
3. Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.
Promemorians lagförslag
120
Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet. Vid ett överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen tillämpas 35 - 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) . Patentbesvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka ett sådant tillstånd meddelas.
Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ hävning av en registrering.
11 §
Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om administrativ hävning av en registrering av ett varumärke får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut genom vilket ett ärende har överlämnats till
tingsrätt eller avskrivits enligt
3 kap. 13 § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till tingsrätt inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.
Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om administrativ hävning av en registrering av ett varumärke får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om över-
lämnande till domstol eller avskrivning enligt 3 kap. 13 §
tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till domstol inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.
122
123 123
2 Ärendet
Domstolsprövningen av immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden är uppdelad på allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol och specialdomstol (Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen). Frågan om utformningen av domstolsprövningen av dessa mål och ärenden och de två specialdomstolarnas framtid har övervägts vid flera tillfällen under de senaste årtiondena.
I departementspromemorian Specialdomstolarna i framtiden (Ds 1993:34) föreslås att Patentbesvärsrätten avskaffas som fristående domstol och att domstolens uppgifter tas över av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Vidare görs bedömningen att Marknadsdomstolen på sikt bör avskaffas som fristående domstol och att domstolens uppgifter bör tas över av de allmänna domstolarna. Promemorian har remissbehandlats. En remissammanställning finns i Ds 1994:17 (dnr Ju1993/1995/DOM).
I betänkandet Patentprocessen m.m. (SOU 2001:33) föreslås att den verksamhet som bedrivs i Patentbesvärsrätten inom det industriella rättsskyddet förs över till Stockholms tingsrätt och samordnas med verksamheten på den avdelning inom tingsrätten som handlägger immaterialrättsliga mål och ärenden samt att domstolens mål om namn och utgivningsbevis förs över till allmän förvaltningsdomstol. Som en konsekvens av förslagen föreslås att Patentbesvärsrätten upphör. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju2001/2800/DOM).
124
Ärendet
124
Mot bakgrund av bl.a. ökade krav på organisatoriska och processuella särlösningar för allt fler måltyper, inbegripet de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena, gav regeringen år 2008 en särskild utredare i uppdrag att analysera om det finns behov av särskilda åtgärder för vissa måltyper i organisatoriskt eller processuellt hänseende i syfte att åstadkomma särskild snabbhet eller särskild kompetens samt att i förekommande fall lämna förslag på sådana åtgärder (dir 2008:49).
Utredningen, som tog namnet Målutredningen, överlämnade i juni 2010 sitt betänkande Mål och medel – särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol (SOU 2010:44). Utredningen uttalar att det finns ett samband mellan de immaterialrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen och ärendena och förordar därför en koncentration av dem. Utredningen anser att det finns anledning att närmare överväga om det bör inrättas en särskild domstol och att samla de nu aktuella målen och ärendena där. Utredningen gör bedömningen att ett flertal frågeställningar behöver belysas närmare innan det i detalj kan anges hur en sådan ny ordning för domstolsprövningen av dessa mål bör utformas. Utredningen presenterar därför inga lagförslag. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr 2010/5515/DOM).
I denna promemoria görs de kompletterande överväganden som efterlyses i Målutredningens betänkande av hur en ny ordning för domstolsprövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena bör utformas och lämnas förslag på en samlad domstolsprövning av dessa mål och ärenden.
125 125
3 Berörda rättsområden och domstolar
3.1 Immaterialrätten
Allmänt om immaterialrätten
3.1.1
Immaterialrätten är en del av civilrätten och handlar om det rättsliga skyddet för intellektuella prestationer och kännetecken. Rättsområdet innefattar dels upphovsrätten och de närstående rättigheterna, som omfattar skyddet för bl.a. litterära och konstnärliga verk, dels det industriella rättsskyddet, som omfattar skyddet för bl.a. mönster, uppfinningar samt varu- och näringskännetecken.
Det immaterialrättsliga skyddet uppkommer på olika sätt beroende på rättigheternas slag. På t.ex. upphovsrättens område uppstår det formlöst, medan det på det industriella rättsskyddets område ofta krävs registrering. Ensamrätt till varumärke och firma kan förutom genom registrering också förvärvas genom inarbetning. Näringsidkare har dessutom ett självständigt känneteckensrättsligt skydd för släktnamn, firma och adress (s.k. naturliga varukännetecken) utan krav på varken registrering eller inarbetning. På motsvarande sätt finns visst firmarättsligt skydd för näringsidkares namn och varumärke.
Immaterialrätten syftar till att bl.a. främja skapande, innovation och teknikspridning. Det immaterialrättsliga skyddet innebär att innehavaren som utgångspunkt får en ensamrätt att exploatera det han eller hon skapat. Ensamrätten är på olika sätt inskränkt. För att säkerställa att de immateriella rättigheterna inte
Ärendet
124
Mot bakgrund av bl.a. ökade krav på organisatoriska och processuella särlösningar för allt fler måltyper, inbegripet de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena, gav regeringen år 2008 en särskild utredare i uppdrag att analysera om det finns behov av särskilda åtgärder för vissa måltyper i organisatoriskt eller processuellt hänseende i syfte att åstadkomma särskild snabbhet eller särskild kompetens samt att i förekommande fall lämna förslag på sådana åtgärder (dir 2008:49).
Utredningen, som tog namnet Målutredningen, överlämnade i juni 2010 sitt betänkande Mål och medel – särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol (SOU 2010:44). Utredningen uttalar att det finns ett samband mellan de immaterialrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen och ärendena och förordar därför en koncentration av dem. Utredningen anser att det finns anledning att närmare överväga om det bör inrättas en särskild domstol och att samla de nu aktuella målen och ärendena där. Utredningen gör bedömningen att ett flertal frågeställningar behöver belysas närmare innan det i detalj kan anges hur en sådan ny ordning för domstolsprövningen av dessa mål bör utformas. Utredningen presenterar därför inga lagförslag. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr 2010/5515/DOM).
I denna promemoria görs de kompletterande överväganden som efterlyses i Målutredningens betänkande av hur en ny ordning för domstolsprövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena bör utformas och lämnas förslag på en samlad domstolsprövning av dessa mål och ärenden.
126
Berörda rättsområden och domstolar
126
blir innehållslösa finns i alla centrala immaterialrättslagar regler om skydds- och säkerhetsåtgärder (t.ex. intrångsundersökning) samt straff- och civilrättsliga sanktioner (t.ex. skadestånd). Vissa åtgärder kan riktas också mot andra än intrångsgöraren (t.ex. informationsföreläggande). De olika immaterialrättslagarna uppvisar här stora likheter.
Rättsområdet har en stark internationell prägel. Såväl Sverige som EU är parter till en rad globala konventioner på området. Det finns också omfattande EU-regleringar. Detta har i hög grad påverkat innehållet i svensk rätt. Det pågår även omfattande reformarbeten på både global och europeisk nivå.
Närmare om de olika immaterialrätterna
3.1.2
Upphovsrätten och närstående rättigheter
Upphovsrätten reglerar författares, kompositörers, konstnärers och andra upphovsmäns rättigheter att bestämma över hur deras litterära eller konstnärliga verk får användas (se lagen [1960:729] om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, URL). Till detta rättsområde hör också skyddet för vissa s.k. närstående rättigheter. Upphovsrätten uppstår formlöst när verket skapas och det finns därmed ingen registreringsordning. Materiellt sett krävs det bl.a. att verket uppnår en viss grad av originalitet (verkshöjd). Även de till upphovsrätten närstående rättigheterna uppstår formlöst, t.ex. skyddet för radio- och TV-företags utsändningar samt för fotografiska bilder.
Såvitt gäller kretsmönster för halvledarprodukter finns en reglering som har likheter med den upphovsrättsliga. Även i detta fall uppstår ensamrätten formlöst vid själva skapandet. Materiellt krävs det bl.a. att kretsmönstret är resultatet av en egen intellektuell insats av den som skapat mönstret och att kretsmönstret inte är allmänt förekommande inom halvledarindustrin (se lagen [1992:1685] om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter).
127
Ds 2014:2 Berörda rättsområden och domstolar
127
Upphovsrättsliga tvistemål och brottmål, t.ex. om intrång, handläggs av allmän domstol enligt rättegångsbalkens allmänna forumregler, vilket innebär att talan kan väckas vid landets samtliga tingsrätter. För vissa upphovsrättsliga mål är dock Stockholms tingsrätt exklusivt forum (58 § URL). Det gäller mål om radio- och TV-utsändningar i strid mot upphovsrättslagen samt mål om ersättningar för vissa särskilda former av upphovsrättsliga utnyttjanden. I praktiken föreligger dock en påtaglig koncentration av många av de upphovsrättsliga målen till Stockholms tingsrätt och till Svea hovrätt som överinstans och Högsta domstolen som sista instans.
Patenträtten
Patent som prövas i svensk domstol
Patenträttsligt skydd av en uppfinning med verkan i Sverige kan uppstå som en följd av en svensk patentansökan hos Patent- och registreringsverket, en internationell patentansökan (enligt konventionen om patentsamarbete, PCT) som fullföljs här eller en europeisk patentansökan hos Europeiska patentverket som omfattar Sverige. I patentregistret framgår vilka patent som gäller i Sverige. Ett patent ger ensamrätt med verkan från ansökans ingivningsdag. Materiellt krävs det bl.a. att uppfinningen i fråga är ny, har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras industriellt (se patentlagen [1967:837], PL).
Antalet nationella patentansökningar har sjunkit kraftigt på senare år. År 2012 gjordes 2 436 ansökningar, vilket kan jämföras med år 2000 då antalet var 4 920. Om Patent- och registreringsverket avslår en patentansökan kan beslutet överklagas hos Patentbesvärsrätten. Om ansökan bifalls kan tredje man (ofta konkurrenter) framställa invändning hos verket mot beslutet under nio månader. Godtas invändningen kan verket upphäva patentet eller begränsa dess skyddsomfång. Beslut efter invändning kan överklagas till Patentbesvärsrätten. Patenthavaren har i ett senare led möjlighet att i administrativ ordning begära att ett
Berörda rättsområden och domstolar
126
blir innehållslösa finns i alla centrala immaterialrättslagar regler om skydds- och säkerhetsåtgärder (t.ex. intrångsundersökning) samt straff- och civilrättsliga sanktioner (t.ex. skadestånd). Vissa åtgärder kan riktas också mot andra än intrångsgöraren (t.ex. informationsföreläggande). De olika immaterialrättslagarna uppvisar här stora likheter.
Rättsområdet har en stark internationell prägel. Såväl Sverige som EU är parter till en rad globala konventioner på området. Det finns också omfattande EU-regleringar. Detta har i hög grad påverkat innehållet i svensk rätt. Det pågår även omfattande reformarbeten på både global och europeisk nivå.
Närmare om de olika immaterialrätterna
3.1.2
Upphovsrätten och närstående rättigheter
Upphovsrätten reglerar författares, kompositörers, konstnärers och andra upphovsmäns rättigheter att bestämma över hur deras litterära eller konstnärliga verk får användas (se lagen [1960:729] om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, URL). Till detta rättsområde hör också skyddet för vissa s.k. närstående rättigheter. Upphovsrätten uppstår formlöst när verket skapas och det finns därmed ingen registreringsordning. Materiellt sett krävs det bl.a. att verket uppnår en viss grad av originalitet (verkshöjd). Även de till upphovsrätten närstående rättigheterna uppstår formlöst, t.ex. skyddet för radio- och TV-företags utsändningar samt för fotografiska bilder.
Såvitt gäller kretsmönster för halvledarprodukter finns en reglering som har likheter med den upphovsrättsliga. Även i detta fall uppstår ensamrätten formlöst vid själva skapandet. Materiellt krävs det bl.a. att kretsmönstret är resultatet av en egen intellektuell insats av den som skapat mönstret och att kretsmönstret inte är allmänt förekommande inom halvledarindustrin (se lagen [1992:1685] om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter).
128
Berörda rättsområden och domstolar
128
patent upphävs eller begränsas. Patentbesvärsrättens avgöranden kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.
Patenträttsliga tvistemål och brottmål kan röra både europeiska patent som gäller i Sverige och svenska nationella patent. Den ena huvudtypen av mål är mål om patentintrång, normalt med patenthavaren som kärande. Huvudsanktionerna mot patentintrång är förbud vid vite och skadestånd, men även straffansvar kan komma i fråga. Den andra huvudtypen är ogiltighetsmål, där en utomstående som lider förfång väcker talan om patentets ogiltighet. Det förekommer ofta att den som väcker ogiltighetstalan gör det sedan han eller hon själv blivit föremål för en intrångstalan från patenthavarens sida.
Stockholms tingsrätt är exklusivt forum i det stora flertalet patentmål i allmän domstol (65 § PL), däribland mål om intrång och ogiltighet. Svea hovrätt är då överinstans. Vissa typer av patentmål, t.ex. mål om licensavtal, handläggs enligt vanliga forumregler, vilket innebär att de kan komma under samtliga tingsrätters prövning. Hovrättens avgöranden i patentmål kan överklagas till Högsta domstolen.
Stockholms tingsrätt är exklusivt forum även för mål enligt lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar (9 § lagen [1949:345] om rätten till arbetstagares uppfinningar) och mål om ersättning enligt lagen om försvarsuppfinningar (22 § lagen [1971:1078] om försvarsuppfinningar). Tvister som rör kollektivavtal på dessa områden handläggs av Arbetsdomstolen.
Ett enhetligt patentskydd och en enhetlig patentdomstol
Nyligen har två EU-förordningar om ett enhetligt patentskydd inom EU antagits och ett avtal om en enhetlig patentdomstol träffats mellan flertalet av EU:s medlemsstater. Europeiska patent som beviljats enligt den europeiska patentkonventionen ska med stöd av förordningarna kunna få enhetlig verkan i nästan hela EU. Den enhetliga patentdomstolen blir behörig domstol för såväl det enhetliga patentskyddet som de befintliga euro-
129
Ds 2014:2 Berörda rättsområden och domstolar
129
peiska patenten. Under en övergångsperiod kommer dock, under vissa förutsättningar, de nationella domstolarna att fortsatt kunna avgöra tvister om de europeiska patent som inte har enhetlig verkan.
Den enhetliga patentdomstolen ska bestå av en förstainstans, en besvärsinstans och en registrator. Domstolens förstainstans ska bestå av lokala eller regionala avdelningar samt en central avdelning. Varje medlemsstat kan själv bestämma om den vill inrätta en lokal avdelning eller delta i en regional avdelning eller endast använda den centrala avdelningen.
Domstolen får behörighet när det gäller mål om de europeiska patent som är giltiga i Sverige och där svensk domstol är behörig enligt gällande rätt.
Växtförädlarrätten
Den som har framställt en ny växtsort eller dennes rättsinnehavare kan få ensamrätt att utnyttja växtsorten (växtförädlarrätt). Växtförädlarrättsligt skydd med verkan i Sverige uppkommer genom registrering, antingen hos Statens jordbruksverk eller hos EU:s växtsortmyndighet (Community Plant Variety Office). Materiellt krävs det bl.a. att växtsorten är ny, särskiljbar, enhetlig och stabil. Jordbruksverkets beslut kan överklagas till Patentbesvärsrätten, vars beslut kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.
Tvistemål och brottmål rörande växtförädlarrätt, t.ex. mål om intrång i en växtförädlarrätt och förbudstalan eller mål om hävning av en registrering av en växtsort, handläggs i allmän domstol med tillämpning av allmänna forumregler. För vissa mål är Stockholms tingsrätt reservforum om behörigt forum saknas enligt rättegångsbalken (10 kap. 3 § växtförädlarrättslagen [1997:306]). Tingsrättens avgöranden kan överklagas till hovrätt, vars avgöranden i sin tur kan överklagas till Högsta domstolen.
Berörda rättsområden och domstolar
128
patent upphävs eller begränsas. Patentbesvärsrättens avgöranden kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.
Patenträttsliga tvistemål och brottmål kan röra både europeiska patent som gäller i Sverige och svenska nationella patent. Den ena huvudtypen av mål är mål om patentintrång, normalt med patenthavaren som kärande. Huvudsanktionerna mot patentintrång är förbud vid vite och skadestånd, men även straffansvar kan komma i fråga. Den andra huvudtypen är ogiltighetsmål, där en utomstående som lider förfång väcker talan om patentets ogiltighet. Det förekommer ofta att den som väcker ogiltighetstalan gör det sedan han eller hon själv blivit föremål för en intrångstalan från patenthavarens sida.
Stockholms tingsrätt är exklusivt forum i det stora flertalet patentmål i allmän domstol (65 § PL), däribland mål om intrång och ogiltighet. Svea hovrätt är då överinstans. Vissa typer av patentmål, t.ex. mål om licensavtal, handläggs enligt vanliga forumregler, vilket innebär att de kan komma under samtliga tingsrätters prövning. Hovrättens avgöranden i patentmål kan överklagas till Högsta domstolen.
Stockholms tingsrätt är exklusivt forum även för mål enligt lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar (9 § lagen [1949:345] om rätten till arbetstagares uppfinningar) och mål om ersättning enligt lagen om försvarsuppfinningar (22 § lagen [1971:1078] om försvarsuppfinningar). Tvister som rör kollektivavtal på dessa områden handläggs av Arbetsdomstolen.
Ett enhetligt patentskydd och en enhetlig patentdomstol
Nyligen har två EU-förordningar om ett enhetligt patentskydd inom EU antagits och ett avtal om en enhetlig patentdomstol träffats mellan flertalet av EU:s medlemsstater. Europeiska patent som beviljats enligt den europeiska patentkonventionen ska med stöd av förordningarna kunna få enhetlig verkan i nästan hela EU. Den enhetliga patentdomstolen blir behörig domstol för såväl det enhetliga patentskyddet som de befintliga euro-
130
Berörda rättsområden och domstolar
130
Mönsterrätten
Mönsterrättsligt skydd av en produkts utseende med verkan i Sverige uppstår genom registrering hos Patent- och registreringsverket av ett mönster, registrering hos EU:s byrå för harmonisering av den inre marknaden (OHIM) av en gemenskapsformgivning eller offentliggörande inom EU av en gemenskapsformgivning. Materiellt sett krävs det bl.a. att mönstret – eller formgivningen – är nytt och särpräglat.
Patent- och registreringsverket registrerar mönsteransökningar efter en formell prövning. Tredje man kan dock framföra invändning mot en registrering och det görs då en materiell prövning. Verkets slutliga beslut kan överklagas till Patentbesvärsrätten, vars beslut kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.
Mål om intrång i mönsterrätt handläggs av allmän domstol. Huvudsakliga sanktioner är förbud vid vite, skadestånd och straff. Även talan om hävning av mönsterregistrering förs vid allmän domstol (31 § mönsterskyddslagen [1970:485]). Allmänna forumregler gäller. Stockholms tingsrätt är dock reservforum om behörig domstol saknas enligt rättegångsbalken (43 § mönsterskyddslagen). Andra instans är hovrätt och sista instans är Högsta domstolen.
Vid intrång i en gemenskapsformgivning som rör Sverige tillämpas svenska mönsterrättsliga regler om förbud vid vite, skadestånd och straff m.m. Stockholms tingsrätt är exklusivt forum i sådana mål. Detsamma gäller för mål avseende fastställande av om ett sådant intrång föreligger (52 § mönsterskyddslagen). Överklagande sker till Svea hovrätt, vars avgöranden kan överklagas till Högsta domstolen. Hävning av en sådan rättighet sker dock efter ansökan hos OHIM.
131
Ds 2014:2 Berörda rättsområden och domstolar
131
Varumärkesrätten
Varumärkesrätten ger innehavare av varukännetecken en ensamrätt att använda kännetecknet som symbol för varor eller tjänster som tillhandahålls i dennes näringsverksamhet. Bestämmelser om varukännetecken finns främst i varumärkeslagen (2010:1877), VML. Varumärkesrättsligt skydd med verkan i Sverige kan uppstå genom registrering av ett varumärke antingen hos Patent- och registreringsverket eller hos Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (World Intellectual Property Organization, WIPO) eller genom registrering av ett gemenskapsvarumärke hos OHIM. Ensamrätt i Sverige till varukännetecken kan uppkomma också utan registrering genom inarbetning. Dessutom skyddas enligt svensk rätt firmor och andra näringskännetecken samt namn som naturliga varukännetecken, utan krav på vare sig registrering eller inarbetning. Materiellt sett krävs det i stort sett alltid att varumärken och andra varukännetecken har särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster de avser.
Varumärkesregistrering vid Patent- och registreringsverket föregås av en materiell prövning. Tredje man har möjlighet att invända mot kungjorda registreringar inom tre månader. En invändning kan leda till att registreringen hävs. Patent- och registreringsverkets beslut kan överklagas till Patentbesvärsrätten. Dess beslut kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.
Genom 2010 års varumärkeslag har det införts en ordning för administrativ hävning i enklare fall av beviljade registreringar genom beslut av Patent- och registreringsverket. Ärendet kan överlämnas till tingsrätten såväl före som efter det att verket fattat sitt beslut. I förstnämnt fall sker det på begäran av sökanden efter invändning av rättighetsinnehavaren. I sistnämnt fall sker det efter ansökan om återvinning av rättighetsinnehavaren.
Mål om intrång i en varumärkesrätt handläggs i allmän domstol. Sanktionerna är i första hand förbud vid vite, skadestånd och straff. Även mål om hävning av varumärkesregistrering handläggs av allmän domstol, om inte ordningen för administra-
Berörda rättsområden och domstolar
130
Mönsterrätten
Mönsterrättsligt skydd av en produkts utseende med verkan i Sverige uppstår genom registrering hos Patent- och registreringsverket av ett mönster, registrering hos EU:s byrå för harmonisering av den inre marknaden (OHIM) av en gemenskapsformgivning eller offentliggörande inom EU av en gemenskapsformgivning. Materiellt sett krävs det bl.a. att mönstret – eller formgivningen – är nytt och särpräglat.
Patent- och registreringsverket registrerar mönsteransökningar efter en formell prövning. Tredje man kan dock framföra invändning mot en registrering och det görs då en materiell prövning. Verkets slutliga beslut kan överklagas till Patentbesvärsrätten, vars beslut kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.
Mål om intrång i mönsterrätt handläggs av allmän domstol. Huvudsakliga sanktioner är förbud vid vite, skadestånd och straff. Även talan om hävning av mönsterregistrering förs vid allmän domstol (31 § mönsterskyddslagen [1970:485]). Allmänna forumregler gäller. Stockholms tingsrätt är dock reservforum om behörig domstol saknas enligt rättegångsbalken (43 § mönsterskyddslagen). Andra instans är hovrätt och sista instans är Högsta domstolen.
Vid intrång i en gemenskapsformgivning som rör Sverige tillämpas svenska mönsterrättsliga regler om förbud vid vite, skadestånd och straff m.m. Stockholms tingsrätt är exklusivt forum i sådana mål. Detsamma gäller för mål avseende fastställande av om ett sådant intrång föreligger (52 § mönsterskyddslagen). Överklagande sker till Svea hovrätt, vars avgöranden kan överklagas till Högsta domstolen. Hävning av en sådan rättighet sker dock efter ansökan hos OHIM.
132
Berörda rättsområden och domstolar
132
tiv hävning används. Allmänna forumregler gäller för i Sverige registrerade varumärken. Stockholms tingsrätt är dock reservforum om behörig domstol saknas enligt rättegångsbalken (10 kap. 6 § VML). Överklagande sker till hovrätt och i sista hand till Högsta domstolen.
Talan om intrång i ett gemenskapsvarumärke förs vid nationell domstol. I Sverige är Stockholms tingsrätt exklusivt forum för sådana mål (10 kap. 6 § VML), vilket innebär att målen efter överklagande prövas av Svea hovrätt. Sista instans är Högsta domstolen. Ansökan om hävning av ett gemenskapsvarumärke ska dock ges in till och prövas av OHIM.
Firmarätten
Firma är den benämning under vilken näringsidkare driver sin verksamhet. Om en del av verksamheten bedrivs under särskild benämning, utgör denna bifirma. Om näringsidkaren jämte firman använder annat kännetecken för sin verksamhet, benämns detta sekundärt kännetecken. Firma och sekundärt kännetecken kallas gemensamt näringskännetecken. Firmarätten ger en ensamrätt att använda ett näringskännetecken som benämning för den näringsverksamhet som innehavaren bedriver. Bestämmelser om firmarättens uppkomst, innehåll och rättsskydd finns i firmalagen (1974:156), FL
.
Firmarättsligt skydd kan uppstå genom
registrering eller genom inarbetning. En firma registreras i det register till vilket den juridiska personen hör, t.ex. aktiebolagsregistret eller föreningsregistret. Registreringsmyndigheter för firmaregister är Bolagsverket, länsstyrelserna och Finansinspektionen. Materiellt sett krävs det i stort sett alltid att firmor och andra näringskänntecken har särskiljningsförmåga för den verksamhet de avser.
Det saknas en ordning för invändningsförfarande inom firmarätten. Registreringsmyndigheternas beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
133
Ds 2014:2 Berörda rättsområden och domstolar
133
Mål om intrång i firmarätt, hävande av en firmaregistering och fastställelse om ett intrång föreligger, prövas av allmän domstol enligt allmänna forumregler. Stockholms tingsrätt är dock reservforum om behörig domstol saknas enligt rättegångsbalken (24 § FL). Överklagande sker till hovrätt och i sista hand till Högsta domstolen. Sedan år 2011 finns en möjlighet till administrativ hävning av firmaregistrering i enklare fall på samma sätt som gäller för varumärken.
Geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar
Vid sidan av de immaterialrättsliga skyddsformerna finns det skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar m.m. som används för att ange produkters geografiska ursprung eller som annars är starkt kopplade till vissa produkter, exempelvis ”Champagne” för vin och ”Feta” för ost. Skyddet grundas på EU-förordningar. Skyddet uppstår som regel genom införande i ett register som administreras av Europeiska kommissionen. Materiellt sett krävs det för att skyddet ska uppkomma bl.a. att det finns en koppling mellan beteckningen och en allmän uppfattning om produktens kvalitet och äkthet. Skyddet kan säkerställas genom bl.a. regler i varumärkeslagen om skydds- och säkerhetsåtgärder samt sanktioner av civilrättsligt slag.
3.2 Marknadsföringsrätten
Allmänt om marknadsföringsrätten
Marknadsföringsrätten syftar till att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Huvudlagen på detta område är marknadsföringslagen (2008:486), MfL. Till marknadsföringsrätten hör även bl.a. lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare och lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsu-
Berörda rättsområden och domstolar
132
tiv hävning används. Allmänna forumregler gäller för i Sverige registrerade varumärken. Stockholms tingsrätt är dock reservforum om behörig domstol saknas enligt rättegångsbalken (10 kap. 6 § VML). Överklagande sker till hovrätt och i sista hand till Högsta domstolen.
Talan om intrång i ett gemenskapsvarumärke förs vid nationell domstol. I Sverige är Stockholms tingsrätt exklusivt forum för sådana mål (10 kap. 6 § VML), vilket innebär att målen efter överklagande prövas av Svea hovrätt. Sista instans är Högsta domstolen. Ansökan om hävning av ett gemenskapsvarumärke ska dock ges in till och prövas av OHIM.
Firmarätten
Firma är den benämning under vilken näringsidkare driver sin verksamhet. Om en del av verksamheten bedrivs under särskild benämning, utgör denna bifirma. Om näringsidkaren jämte firman använder annat kännetecken för sin verksamhet, benämns detta sekundärt kännetecken. Firma och sekundärt kännetecken kallas gemensamt näringskännetecken. Firmarätten ger en ensamrätt att använda ett näringskännetecken som benämning för den näringsverksamhet som innehavaren bedriver. Bestämmelser om firmarättens uppkomst, innehåll och rättsskydd finns i firmalagen (1974:156), FL
.
Firmarättsligt skydd kan uppstå genom
registrering eller genom inarbetning. En firma registreras i det register till vilket den juridiska personen hör, t.ex. aktiebolagsregistret eller föreningsregistret. Registreringsmyndigheter för firmaregister är Bolagsverket, länsstyrelserna och Finansinspektionen. Materiellt sett krävs det i stort sett alltid att firmor och andra näringskänntecken har särskiljningsförmåga för den verksamhet de avser.
Det saknas en ordning för invändningsförfarande inom firmarätten. Registreringsmyndigheternas beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
134
Berörda rättsområden och domstolar
134
mentförhållanden samt de s.k. annexlagarna, exempelvis tobakslagen (1993:581) och alkohollagen (1994:1738).
3.2.2
Marknadsföring ska enligt marknadsföringslagen stämma överens med god marknadsföringssed. Marknadsföring som strider mot god marknadsföringssed är att anse som otillbörlig om den i märkbar mån påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut.
En näringsidkare får inte använda sig av aggressiv marknadsföring. Marknadsföringen är att anse som aggressiv om den innefattar trakasserier, tvång, eller annat aggressivt påtryckningsmedel. En näringsidkare får inte heller använda sig av marknadsföring som är vilseledande. Detta innebär bl.a. att marknadsföringen ska utformas och presenteras så att det framgår tydligt att det är fråga om marknadsföring och att en näringsidkare inte får använda sig av felaktiga påståenden eller andra framställningar som är vilseledande. En näringsidkare får heller inte använda sig av vilseledande förpackningsstorlekar eller vilseledande efterbildningar, dvs. efterbildningar som lätt kan förväxlas med någon annan näringsidkares kända och särpräglade produkter. Aggressiv eller vilseledande marknadsföring är att anse som otillbörlig om mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut påverkas.
I marknadsföringslagen finns vidare bestämmelser om bl.a. jämförande reklam, obeställd reklam och information om garantier.
Åtgärder mot otillbörlig marknadsföring
En näringsidkare vars marknadsföring är otillbörlig får förbjudas att fortsätta med denna eller med någon annan liknande åtgärd. En näringsidkare som vid sin marknadsföring låter bli att lämna
135
Ds 2014:2 Berörda rättsområden och domstolar
135
väsentlig information får åläggas att lämna sådan information, t.ex. i annonser eller genom märkning av varan.
Ett förbud eller åläggande ska förenas med vite om det inte av särskilda skäl är obehövligt. I fall som inte är av större betydelse har Konsumentombudsmannen rätt att meddela förbud i form av ett förbudsföreläggande respektive åläggande i form av ett informationsföreläggande, som ska godkännas av näringsidkaren. Sådant föreläggande ska förenas med vite.
En talan om förbud eller åläggande väcks vid Marknadsdomstolen av Konsumentombudsmannen, en näringsidkare som berörs av marknadsföringen eller en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare. Om det samtidigt väcks en talan om marknadsstörningsavgift eller skadestånd med anledning av marknadsföringen ska dock talan om förbud eller åläggande väckas vid Stockholms tingsrätt.
En näringsidkare får föreläggas att betala en särskild avgift (marknadsstörningsavgift) om denne bryter mot t.ex. förbuden mot aggressiv respektive vilseledande marknadsföring. Talan om marknadsstörningsavgift väcks vid Stockholms tingsrätt av Konsumentombudsmannen. En enskild näringsidkare som berörs av marknadsföringen eller en sammanslutning av näringsidkare har subsidiär talerätt.
Den som bryter mot ett förbud eller åläggande eller mot t.ex. bestämmelserna om aggressiv eller vilseledande marknadsföring kan bli skadeståndsskyldig i förhållande till en konsument eller någon annan näringsidkare. Talan om skadestånd väcks vid Stockholms tingsrätt. En sådan talan får dock även väckas vid den tingsrätt som är behörig enligt rättegångsbalkens forumregler. Talan om utdömande av vite väcks vid en tingsrätt som är behörig enligt rättegångsbalkens forumregler. En sådan talan får dock alltid väckas vid Stockholms tingsrätt. Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet eller av Konsumentombudsmannen.
Stockholms tingsrätts avgöranden i mål och ärenden enligt marknadsföringslagen får överklagas hos Marknadsdomstolen som är sista instans. Tingsrättens avgöranden i mål om viten som
Berörda rättsområden och domstolar
134
mentförhållanden samt de s.k. annexlagarna, exempelvis tobakslagen (1993:581) och alkohollagen (1994:1738).
3.2.2
Marknadsföring ska enligt marknadsföringslagen stämma överens med god marknadsföringssed. Marknadsföring som strider mot god marknadsföringssed är att anse som otillbörlig om den i märkbar mån påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut.
En näringsidkare får inte använda sig av aggressiv marknadsföring. Marknadsföringen är att anse som aggressiv om den innefattar trakasserier, tvång, eller annat aggressivt påtryckningsmedel. En näringsidkare får inte heller använda sig av marknadsföring som är vilseledande. Detta innebär bl.a. att marknadsföringen ska utformas och presenteras så att det framgår tydligt att det är fråga om marknadsföring och att en näringsidkare inte får använda sig av felaktiga påståenden eller andra framställningar som är vilseledande. En näringsidkare får heller inte använda sig av vilseledande förpackningsstorlekar eller vilseledande efterbildningar, dvs. efterbildningar som lätt kan förväxlas med någon annan näringsidkares kända och särpräglade produkter. Aggressiv eller vilseledande marknadsföring är att anse som otillbörlig om mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut påverkas.
I marknadsföringslagen finns vidare bestämmelser om bl.a. jämförande reklam, obeställd reklam och information om garantier.
Åtgärder mot otillbörlig marknadsföring
En näringsidkare vars marknadsföring är otillbörlig får förbjudas att fortsätta med denna eller med någon annan liknande åtgärd. En näringsidkare som vid sin marknadsföring låter bli att lämna
136
Berörda rättsområden och domstolar
136
förelagts med stöd av marknadsföringslagen överklagas dock till hovrätt och därefter till Högsta domstolen enligt lagen (1985:206) om viten (jfr även NJA 2010 s. 48).
Andra marknadsföringsrättsliga regleringar
3.2.3
Det finns ett antal lagar som innehåller särskilda regler om förbud mot olika former av reklam eller annan marknadsföring och som när det gäller sanktionssystem och processuell ordning hänvisar till marknadsföringslagen. Hit hör – förutom lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare och lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden som redan nämnts – bland annat lagen (1986:436) om näringsförbud, försäkringsavtalslagen (2005:104) och lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet. Marknadsdomstolen är som första och enda instans behörig att handlägga mål och ärenden enligt dessa lagar med förbud vid vite som huvudsaklig sanktion.
Bestämmelserna i marknadsföringslagen om förbud och åläggande tillämpas enligt tobakslagen, alkohollagen, lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet, prisinformationslagen (2004:347) och distans- och hemförsäljningslagen (2005:59) även i förhållande till de särskilda bestämmelser om marknadsföringens utformning och innehåll som finns enligt dessa lagar. En näringsidkare som bryter mot dessa bestämmelser kan åläggas att betala marknadsstörningsavgift.
3.3 Konkurrensrätten
Allmänt om konkurrensrätten
Konkurrensrätten syftar till att undanröja hinder för en effektiv konkurrens i näringslivet och därigenom skapa en sund marknad. Inom EU avser reglerna dessutom att bidra till skapandet av en gemensam inre marknad. De grundläggande bestämmelserna
137
Ds 2014:2 Berörda rättsområden och domstolar
137
inom EU:s konkurrensrätt återfinns i EUF-fördraget. De centrala konkurrensrättsliga bestämmelserna i Sverige finns i konkurrenslagen (2008:579), KL. Till konkurrensrätten kan även hänföras frågor om olagligt statsstöd. Till konkurrensrättens närliggande rättsområden kan även hänföras vissa måltyper med konkurrensrättslig anknytning.
3.3.1
Allmänt
Konkurrenslagen bygger på den konkurrensrättsliga förbudsprincipen, som innebär att vissa konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och ska vara förbjudna. Lagen är tillämplig på alla företag i hela näringslivet i fråga om all produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter.
Förbud mot konkurrensbegränsningar
Konkurrenslagen innehåller förbud mot två typer av konkurrensbegränsningar.
Avtal och samordnade förfaranden mellan företag samt beslut om företagssammanslutningar är förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat. Detta
förbud mot konkurrensbegränsande samarbete innebär att företag
inte får begränsa konkurrensen genom att samverka om vilka priser de ska ta av kunderna, dela upp marknader mellan sig – t.ex. vid anbudsgivning – eller motverka att nya företag kommer in på marknaden (kartellbildning). Konkurrenslagen anger ett antal undantag från förbudet för vissa typer av avtal. Ett avtal som är förbjudet enligt de konkurrensrättsliga reglerna är även civilrättsligt ogiltigt.
Ett företag som är så ekonomiskt starkt att det kan agera utan att ta hänsyn till sina konkurrenter, kunder och i sista hand
Berörda rättsområden och domstolar
136
förelagts med stöd av marknadsföringslagen överklagas dock till hovrätt och därefter till Högsta domstolen enligt lagen (1985:206) om viten (jfr även NJA 2010 s. 48).
Andra marknadsföringsrättsliga regleringar
3.2.3
Det finns ett antal lagar som innehåller särskilda regler om förbud mot olika former av reklam eller annan marknadsföring och som när det gäller sanktionssystem och processuell ordning hänvisar till marknadsföringslagen. Hit hör – förutom lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare och lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden som redan nämnts – bland annat lagen (1986:436) om näringsförbud, försäkringsavtalslagen (2005:104) och lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet. Marknadsdomstolen är som första och enda instans behörig att handlägga mål och ärenden enligt dessa lagar med förbud vid vite som huvudsaklig sanktion.
Bestämmelserna i marknadsföringslagen om förbud och åläggande tillämpas enligt tobakslagen, alkohollagen, lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet, prisinformationslagen (2004:347) och distans- och hemförsäljningslagen (2005:59) även i förhållande till de särskilda bestämmelser om marknadsföringens utformning och innehåll som finns enligt dessa lagar. En näringsidkare som bryter mot dessa bestämmelser kan åläggas att betala marknadsstörningsavgift.
3.3 Konkurrensrätten
Allmänt om konkurrensrätten
Konkurrensrätten syftar till att undanröja hinder för en effektiv konkurrens i näringslivet och därigenom skapa en sund marknad. Inom EU avser reglerna dessutom att bidra till skapandet av en gemensam inre marknad. De grundläggande bestämmelserna
138
Berörda rättsområden och domstolar
138
konsumenterna kan ha en dominerande ställning på marknaden. Sådana företag har ett särskilt ansvar och det uppställs i konkurrenslagen ett förbud att missbruka en dominerande
ställning. Missbruket kan bestå i t.ex. underprissättning eller
leveransvägran. Det anses följa av allmänna avtalsrättsliga principer att även ett avtal som strider mot förbudet mot missbruk av dominerande ställning, är civilrättsligt ogiltigt.
Konkurrenslagens förbud mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning har sin motsvarighet i artikel 101 och 102 i EUF-fördraget.
Åtgärder mot förbjudna konkurrensbegränsningar
En överträdelse av förbudsbestämmelserna i konkurrenslagen eller i EUF-fördraget kan föranleda olika former av ingripanden. Konkurrensverket beslutar om åläggande vid vite att upphöra med en pågående överträdelse. Konkurrensverkets beslut överklagas till Marknadsdomstolen. Ett beslut av Konkurrensverket att inte meddela ett åläggande kan däremot inte överklagas. I ett sådant fall får i stället ett företag som berörs av överträdelsen väcka talan i Marknadsdomstolen om att ett åläggande ska meddelas. Marknadsdomstolens beslut får inte överklagas.
På talan av Konkurrensverket får Stockholms tingsrätt besluta om påförande av konkurrensskadeavgift för en redan begången överträdelse. Tingsrättens beslut överklagas till Marknadsdomstolen. I 2008 års konkurrenslag har det införts en möjlighet för Konkurrensverket att i stället för att väcka talan om konkurrensskadeavgift förelägga ett företag att betala en sådan avgift (avgiftsföreläggande). Om företaget inte godkänner avgiftsföreläggandet kan talan om konkurrensskadeavgift väckas. Ett godkänt avgiftsföreläggande kan undanröjas genom ett extraordinärt förfarande på samma sätt som ett strafföreläggande.
Enligt konkurrenslagen finns ingen möjlighet att vidta straffrättsliga sanktioner mot konkurrensbegränsande åtgärder. En
139
Ds 2014:2 Berörda rättsområden och domstolar
139
företrädare för ett bolag kan däremot få näringsförbud (se lagen [1986:436] om näringsförbud).
För konkurrensrättsliga mål av rent civilrättslig karaktär gäller en annan domstolsordning. Tvistemål på konkurrensrättslig grund, som mål om skadestånd eller om ogiltighet av avtal, handläggs av allmän domstol enligt rättegångsbalkens bestämmelser. Även rättegångsbalkens forumregler gäller men Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva frågor om skadestånd. Talan om utdömande av vite handläggs också i allmän domstol. Även för dessa mål finns dock en särskild forumbestämmelse, enligt vilken Stockholms tingsrätt alltid är behörig. Tingsrättens avgöranden får överklagas till hovrätt och i sista hand Högsta domstolen. Detta gäller dock inte i fall där ett skadeståndsmål har kumulerats med ett mål om konkurrensskadeavgift. I sådana fall överklagas målet till Marknadsdomstolen.
Företagskoncentrationer
En företagskoncentration som är ägnad att påtagligt hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet eller en avsevärd del av det ska förbjudas. Om det är tillräckligt för att undanröja de skadliga effekterna av en företagskoncentration får en part i koncentrationen i stället för ett förbud åläggas att avyttra ett företag eller en del av ett företag eller att genomföra någon annan konkurrensfrämjande åtgärd. Ett förbud mot en företagskoncentration innebär att en rättshandling som utgör en del i koncentrationen eller som har till syfte att genomföra denna blir ogiltig. Stockholms tingsrätt beslutar på talan av Konkurrensverket om förbud eller åläggande vid vite med anledning av företagskoncentrationen. Tingsrättens avgörande får överklagas till Marknadsdomstolen som är sista instans. Ett förbud eller åläggande får inte meddelas senare än två år efter det att företagskoncentrationen uppkom.
Berörda rättsområden och domstolar
138
konsumenterna kan ha en dominerande ställning på marknaden. Sådana företag har ett särskilt ansvar och det uppställs i konkurrenslagen ett förbud att missbruka en dominerande
ställning. Missbruket kan bestå i t.ex. underprissättning eller
leveransvägran. Det anses följa av allmänna avtalsrättsliga principer att även ett avtal som strider mot förbudet mot missbruk av dominerande ställning, är civilrättsligt ogiltigt.
Konkurrenslagens förbud mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning har sin motsvarighet i artikel 101 och 102 i EUF-fördraget.
Åtgärder mot förbjudna konkurrensbegränsningar
En överträdelse av förbudsbestämmelserna i konkurrenslagen eller i EUF-fördraget kan föranleda olika former av ingripanden. Konkurrensverket beslutar om åläggande vid vite att upphöra med en pågående överträdelse. Konkurrensverkets beslut överklagas till Marknadsdomstolen. Ett beslut av Konkurrensverket att inte meddela ett åläggande kan däremot inte överklagas. I ett sådant fall får i stället ett företag som berörs av överträdelsen väcka talan i Marknadsdomstolen om att ett åläggande ska meddelas. Marknadsdomstolens beslut får inte överklagas.
På talan av Konkurrensverket får Stockholms tingsrätt besluta om påförande av konkurrensskadeavgift för en redan begången överträdelse. Tingsrättens beslut överklagas till Marknadsdomstolen. I 2008 års konkurrenslag har det införts en möjlighet för Konkurrensverket att i stället för att väcka talan om konkurrensskadeavgift förelägga ett företag att betala en sådan avgift (avgiftsföreläggande). Om företaget inte godkänner avgiftsföreläggandet kan talan om konkurrensskadeavgift väckas. Ett godkänt avgiftsföreläggande kan undanröjas genom ett extraordinärt förfarande på samma sätt som ett strafföreläggande.
Enligt konkurrenslagen finns ingen möjlighet att vidta straffrättsliga sanktioner mot konkurrensbegränsande åtgärder. En
140
Berörda rättsområden och domstolar
140
Konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet
Konkurrenslagen innehåller bestämmelser om att staten, en kommun eller ett landsting kan förbjudas att i en säljverksamhet tillämpa ett visst förfarande om detta snedvrider eller är ägnat att snedvrida förutsättningarna för en effektiv konkurrens på marknaden eller om detta hämmar eller är ägnat att hämma förekomsten eller utvecklingen av sådan konkurrens. En kommun eller ett landsting kan också förbjudas att bedriva en viss verksamhet i sådana fall. Talan om förbud eller omprövning av ett meddelat beslut om förbud prövas av Stockholms tingsrätt på talan av Konkurrensverket eller, såvitt avser omprövning, av det företag som beslutet riktas emot. Tingsrättens avgörande får överklagas till Marknadsdomstolen som är sista instans.
Utredning av konkurrensärenden
Om det behövs för att Konkurrensverket ska kunna fullfölja sina uppgifter enligt konkurrenslagen får verket ålägga t.ex. ett företag att tillhandahålla uppgifter eller ålägga någon att inställa sig till förhör.
På ansökan av Konkurrensverket kan Stockholms tingsrätt besluta att verket får genomföra en undersökning, platsundersökning, hos ett företag för att utreda om företaget har överträtt något av förbuden i konkurrenslagen eller EUFfördraget. En sådan undersökning får även göras på begäran av EU-kommissionen eller en myndighet i en annan medlemsstat. Tingsrättens beslut får överklagas till Marknadsdomstolen som är sista instans.
141
Ds 2014:2 Berörda rättsområden och domstolar
141
Andra regleringar
3.3.2
Lagen om elektronisk kommunikation
Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) syftar till att enskilda och myndigheter ska få tillgång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer och största möjliga utbyte vad gäller urvalet av elektroniska kommunikationstjänster samt deras pris och kvalitet. Regleringen i LEK har i flera delar konkurrensrättslig karaktär. Det gäller i synnerhet de bestämmelser enligt vilka den behöriga förvaltningsmyndigheten, Post- och telestyrelsen, fattar beslut om fastställande av marknader, identifiering av företag med betydande marknadsinflytande samt åläggande av konkurrensbefrämjande skyldigheter för sådana företag. Beslut enligt lagen kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Förvaltningsrättens beslut kan i sin tur överklagas till kammarrätten, som numera är slutinstans.
Vid överklagande av beslut enligt LEK som gäller konkurrensbefrämjande skyldigheter finns det särskilda bestämmelser om handläggningen i förvaltningsdomstolarna. Sådana mål ska handläggas skyndsamt. Det finns vidare regler om begränsningar i rätten att åberopa nya omständigheter eller nya bevis (preklusion). I allmänhet ska ekonomiska experter ingå i rätten när målen avgörs.
Offentlig upphandling
Offentlig upphandling är ett område som står konkurrensrätten nära och där EU-direktiv är i hög grad styrande. I Sverige regleras området i huvudsak av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och parallellagen för försörjningssektorn (lagen [2007:1092] om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster). En ansökan om överprövning av upphandlande myndighets beslut sker hos allmän förvaltningsdomstol. Antalet upphandlingsmål i förvaltningsdomstolarna uppgår till drygt 3 000 mål per år. Konkurrensverket, som är
Berörda rättsområden och domstolar
140
Konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet
Konkurrenslagen innehåller bestämmelser om att staten, en kommun eller ett landsting kan förbjudas att i en säljverksamhet tillämpa ett visst förfarande om detta snedvrider eller är ägnat att snedvrida förutsättningarna för en effektiv konkurrens på marknaden eller om detta hämmar eller är ägnat att hämma förekomsten eller utvecklingen av sådan konkurrens. En kommun eller ett landsting kan också förbjudas att bedriva en viss verksamhet i sådana fall. Talan om förbud eller omprövning av ett meddelat beslut om förbud prövas av Stockholms tingsrätt på talan av Konkurrensverket eller, såvitt avser omprövning, av det företag som beslutet riktas emot. Tingsrättens avgörande får överklagas till Marknadsdomstolen som är sista instans.
Utredning av konkurrensärenden
Om det behövs för att Konkurrensverket ska kunna fullfölja sina uppgifter enligt konkurrenslagen får verket ålägga t.ex. ett företag att tillhandahålla uppgifter eller ålägga någon att inställa sig till förhör.
På ansökan av Konkurrensverket kan Stockholms tingsrätt besluta att verket får genomföra en undersökning, platsundersökning, hos ett företag för att utreda om företaget har överträtt något av förbuden i konkurrenslagen eller EUFfördraget. En sådan undersökning får även göras på begäran av EU-kommissionen eller en myndighet i en annan medlemsstat. Tingsrättens beslut får överklagas till Marknadsdomstolen som är sista instans.
142
Berörda rättsområden och domstolar
142
tillsynsmyndighet på området, kan hos förvaltningsrätt ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift för det fall reglerna om upphandling allvarligt överträtts i ett upphandlingsförfarande. Mål om skadestånd på grund av felaktig tillämpning av upphandlingslagstiftningen handläggs emellertid av allmän domstol enligt vanliga forumregler.
Statsstöd
Bland EUF-fördragets konkurrensregler finns vissa bestämmelser om statligt stöd som har till syfte att förhindra att konkurrensförhållanden inom unionen snedvrids genom att medlemsstaterna otillbörligt gynnar vissa företag eller viss produktion ekonomiskt (artikel 107-109).
Som utgångspunkt är statsstöd förbjudet. Under vissa förutsättningar får dock sådant stöd lämnas, men det måste då först ha godkänts av EU-kommissionen (det s.k. genomförandeförbudet). Av rättspraxis från EU-domstolen följer att svenska domstolar har en skyldighet att säkerställa förbudets effektiva genomslag. Högsta domstolen har också slagit fast att talan om vitesförbud eller skadestånd i anledning av olagligt statsstöd i avsaknad av annan reglering kan prövas av allmän domstol (NJA 2009 s. 625). Sedan den 1 juli 2013 gäller lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler som närmare reglerar skyldigheten att dels återkräva olagligt statsstöd, dels återbetala olagligt stöd.
3.4 Några näraliggande rättsområden
Namn och utgivningsbevis för periodisk skrift
3.4.1
Ärenden om byte av personnamn i vissa fall, bl.a. byte till ett nybildat efternamn, handläggs av Patent- och registreringsverket som bl.a. prövar att namnet inte är förväxlingsbart med andra
143
Ds 2014:2 Berörda rättsområden och domstolar
143
efternamn eller kännetecken. Verkets beslut kan överklagas till Patentbesvärsrätten och i sista hand till Högsta förvaltningsdomstolen. Flertalet namnrättsliga ärenden handläggs emellertid av Skatteverket. Dess beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Namnlagskommittén, som haft i uppdrag att se över namnlagen (1982:670), föreslår att Skatteverket ska vara prövningsmyndighet för samtliga namnärenden (SOU 2013:35). Betänkandet har remitterats.
Utgivningsbevis för periodiska skrifter registreras hos Patent- och registreringsverket enligt lagen (1991:1559) om föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Verkets slutliga beslut i ärenden om utgivningsbevis kan överklagas till Patentbesvärsrätten och därefter till Högsta förvaltningsdomstolen.
Företagshemligheter
3.4.2
Lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter innehåller regler om straff, skadestånd, vitesförbud och andra åtgärder till motverkande av angrepp på företagshemligheter. Företagshemligheter är information om affärs- eller driftsförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende. Lagen gäller endast obehöriga angrepp på företagshemligheter.
Lagen är en speciallagstiftning i skärningspunkten mellan flera olika rättsområden, bl.a. konkurrensrätten, immaterialrätten och arbetsrätten. Lagen reglerar förhållanden som redan är reglerade genom annan lagstiftning och tar i de flesta fall över i de situationer då den är tillämplig. Mål om tillämpningen av lagen om skydd för företagshemligheter som är arbetstvister handläggs i särskild ordning; allmän domstol eller i Arbetsdomstolen, om tvisten har samband med en arbetstvist (jfr 1 kap. 1 § och 2 kap. 1–3 §§ lagen [1974:371] om rättegången i arbetstvister).
Berörda rättsområden och domstolar
142
tillsynsmyndighet på området, kan hos förvaltningsrätt ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift för det fall reglerna om upphandling allvarligt överträtts i ett upphandlingsförfarande. Mål om skadestånd på grund av felaktig tillämpning av upphandlingslagstiftningen handläggs emellertid av allmän domstol enligt vanliga forumregler.
Statsstöd
Bland EUF-fördragets konkurrensregler finns vissa bestämmelser om statligt stöd som har till syfte att förhindra att konkurrensförhållanden inom unionen snedvrids genom att medlemsstaterna otillbörligt gynnar vissa företag eller viss produktion ekonomiskt (artikel 107-109).
Som utgångspunkt är statsstöd förbjudet. Under vissa förutsättningar får dock sådant stöd lämnas, men det måste då först ha godkänts av EU-kommissionen (det s.k. genomförandeförbudet). Av rättspraxis från EU-domstolen följer att svenska domstolar har en skyldighet att säkerställa förbudets effektiva genomslag. Högsta domstolen har också slagit fast att talan om vitesförbud eller skadestånd i anledning av olagligt statsstöd i avsaknad av annan reglering kan prövas av allmän domstol (NJA 2009 s. 625). Sedan den 1 juli 2013 gäller lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler som närmare reglerar skyldigheten att dels återkräva olagligt statsstöd, dels återbetala olagligt stöd.
3.4 Några näraliggande rättsområden
Namn och utgivningsbevis för periodisk skrift
3.4.1
Ärenden om byte av personnamn i vissa fall, bl.a. byte till ett nybildat efternamn, handläggs av Patent- och registreringsverket som bl.a. prövar att namnet inte är förväxlingsbart med andra
144
Berörda rättsområden och domstolar
144
3.5 Närmare om domstolarna
Patentbesvärsrätten
3.5.1
Patentbesvärsrätten inrättades år 1978 genom att den tidigare Besvärsavdelningen vid Patent- och registreringsverket bröts ut från myndigheten och ombildades till en fristående specialförvaltningsdomstol. Patentbesvärsrätten överprövar Patent- och registreringsverkets beslut i ärenden om patent, varumärken och mönster samt efternamn och utgivningsbevis för periodisk skrift. Domstolen överprövar också Statens jordbruksverks beslut i ärenden om växtsortskydd (se avsnitt 3.1.2).
I Patentbesvärsrätten arbetar ca 15 personer, varav fem lagfarna domare och sex tekniskt kunniga domare. En av de lagfarna ledamöterna är domstolens ordförande (2 § lagen [1977:729] om Patentbesvärsrätten, PBRL). I förordningen (1988:346) med instruktion för Patentbesvärsrätten finns närmare bestämmelser om domstolens organisation, fördelning av mål och handläggning av målen. Ansvaret för domstolens mål fördelas på såväl de lagfarna som de tekniskt kunniga domarna.
Måltillströmningen till Patentbesvärsrätten har minskat kraftigt de senaste årtiondena. Antalet inkomna patentmål har minskat från drygt 360 mål år 1985 till 38 mål år 2012. När det gäller mönstermål har antalet mål minskat drastiskt från 48 mål år 2002 till att de senaste åren vara färre än tio (ett mål år 2012). Även när det gäller antalet varumärkesmål är trenden vikande. Från år 2002 till år 2011 skedde en minskning från 366 till 222 mål per år. År 2011 och 2012 var antalet inkomna mål ännu lägre; 137 respektive 110 mål. Minskningen år 2011 och 2012 kan möjligen förklaras av att Patent- och registreringsverket lagt ner betydande arbete på att ställa om sin handläggning med hänsyn till den nya varumärkeslagen och att antalet mål om avskrivning av varumärkesansökningar minskat eftersom det sedan den 1 juli 2011 finns en möjlighet till återupptagande av en avskriven ansökan. Övriga målkategorier har länge haft endast marginell omfattning. År 2012 inkom till domstolen tolv namnmål och ett
145
Ds 2014:2 Berörda rättsområden och domstolar
145
mål om utgivningsbevis. Inga mål om växtförädlarrätt har inkommit de senaste tio åren.
Målutvecklingen i Patentbesvärsrätten har ett tydligt samband med ärendeutvecklingen i Patent- och registreringsverket. År 2000 inkom 4 963 nationella patentansökningar till verket medan det år 2012 inkom endast 2 436 ansökningar. Antalet ingivna mönsteransökningar var 2 340 år 2000 medan endast 563 ansökningar inkom år 2012. Antalet varumärkesansökningar har däremot på senare år hållit sig på en jämnare nivå. År 2000 inkom 9 653 ansökningar och år 2012 inkom 9 329 ansökningar.
Marknadsdomstolen
3.5.2
Marknadsdomstolen har sitt ursprung i Näringsfrihetsrådet – som avgjorde ärenden enligt konkurrensbegränsningslagen – och Näringslivets opinionsnämnd – som avgjorde frågor om otillbörlig reklam och marknadsföringsmetoder. Näringsfrihetsrådet var ett domstolsliknande organ och Näringslivets opinionsnämnd var en självsanerande verksamhet i näringslivets egen regi. År 1971 ersattes dessa två organ av Marknadsrådet. Rådet har sedan år 1973 ställning som specialdomstol under benämningen Marknadsdomstolen.
Regler för Marknadsdomstolens verksamhet ges i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m., MDL, samt i de materiella lagar som domstolen har att tillämpa. Domstolen prövar framför allt mål och ärenden enligt konkurrenslagen och marknadsföringslagen. Marknadsdomstolen är en specialdomstol inom de allmänna domstolarnas sfär. I linje härmed prövar Högsta domstolen ansökningar om resning m.m. av Marknadsdomstolens avgöranden.
Marknadsdomstolen hade från början en sammansättning där det ingick intresseledamöter som representerade näringslivs- och löntagarintressen. Sedan tillkomsten av 1993 års konkurrenslag består domstolen i stället av en ordförande, en vice ordförande och fem särskilda ledamöter. Ordföranden, vice ordföranden och en av de särskilda ledamöterna ska vara jurist med domarerfaren-
Berörda rättsområden och domstolar
144
3.5 Närmare om domstolarna
Patentbesvärsrätten
3.5.1
Patentbesvärsrätten inrättades år 1978 genom att den tidigare Besvärsavdelningen vid Patent- och registreringsverket bröts ut från myndigheten och ombildades till en fristående specialförvaltningsdomstol. Patentbesvärsrätten överprövar Patent- och registreringsverkets beslut i ärenden om patent, varumärken och mönster samt efternamn och utgivningsbevis för periodisk skrift. Domstolen överprövar också Statens jordbruksverks beslut i ärenden om växtsortskydd (se avsnitt 3.1.2).
I Patentbesvärsrätten arbetar ca 15 personer, varav fem lagfarna domare och sex tekniskt kunniga domare. En av de lagfarna ledamöterna är domstolens ordförande (2 § lagen [1977:729] om Patentbesvärsrätten, PBRL). I förordningen (1988:346) med instruktion för Patentbesvärsrätten finns närmare bestämmelser om domstolens organisation, fördelning av mål och handläggning av målen. Ansvaret för domstolens mål fördelas på såväl de lagfarna som de tekniskt kunniga domarna.
Måltillströmningen till Patentbesvärsrätten har minskat kraftigt de senaste årtiondena. Antalet inkomna patentmål har minskat från drygt 360 mål år 1985 till 38 mål år 2012. När det gäller mönstermål har antalet mål minskat drastiskt från 48 mål år 2002 till att de senaste åren vara färre än tio (ett mål år 2012). Även när det gäller antalet varumärkesmål är trenden vikande. Från år 2002 till år 2011 skedde en minskning från 366 till 222 mål per år. År 2011 och 2012 var antalet inkomna mål ännu lägre; 137 respektive 110 mål. Minskningen år 2011 och 2012 kan möjligen förklaras av att Patent- och registreringsverket lagt ner betydande arbete på att ställa om sin handläggning med hänsyn till den nya varumärkeslagen och att antalet mål om avskrivning av varumärkesansökningar minskat eftersom det sedan den 1 juli 2011 finns en möjlighet till återupptagande av en avskriven ansökan. Övriga målkategorier har länge haft endast marginell omfattning. År 2012 inkom till domstolen tolv namnmål och ett
146
Berörda rättsområden och domstolar
146
het. De fyra andra särskilda ledamöterna ska vara ekonomiska experter. Endast ordföranden är anställd i domstolen. För övriga ledamöter är tjänstgöringen ett sidouppdrag. I Marknadsdomstolen finns totalt nio anställda.
Antalet inkomna mål till Marknadsdomstolen har varierat något mellan åren. År 2009 inkom 57 mål och år 2010 inkom 36 mål. År 2011 inkom totalt 42 mål till domstolen medan det under år 2012 kom in sammanlagt 27 mål. Av dessa var två mål enligt konkurrenslagen (enskild part var kärande eller klagande i båda), 25 mål enligt marknadsföringslagen (enskild part var kärande eller klagande i 23 av dessa). Under perioden 2009–2012 har Marknadsdomstolen inte fått in något mål enligt lagen om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, lagen om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m., försäkringsavtalslagen, lagen om franchisegivares informationsskyldighet, lagen om lufttransporter, lagen om näringsförbud eller lagen om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden.
Allmän domstol
3.5.3
Tingsrätt
Immaterialrättsliga mål
När det gäller immaterialrätten är Stockholms tingsrätt exklusivt forum i flertalet patentmål, mål om gemenskapsformgivning och gemenskapsvarumärken samt vissa upphovsrättsmål. I övrigt gäller allmänna forumregler, även om Stockholms tingsrätt i flera fall är reservforum. Alla tingsrätter i landet kan alltså, enligt rättegångsbalkens allmänna forumregler, pröva immaterialrättsliga tvister som rör upphovsrätt, kretsmönster, mönster, varumärke och firma.
Antalet patentmål vid Stockholms tingsrätt har minskat avsevärt under 2000-talet. År 2003 inkom 44 mål, år 2006 inkom 19
147
Ds 2014:2 Berörda rättsområden och domstolar
147
mål och år 2012 inkom 16 mål. Antalet patentmål vid andra tingsrätter är marginellt.
År 2012 kom det till Stockholms tingsrätt in 46 varumärkesmål, fem mönstermål, tre firmamål och 25 upphovsrättsliga mål, vilket är mer än det totala antalet mål vid övriga tingsrätter. Av dessa mål var alla utom tre varumärkesmål tvistemål. Under senare år har det inte inkommit några mål om kretsmönster, geografisk ursprungsbeteckning eller växtförädlarrätt.
Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål
Enligt marknadsföringslagen är Stockholms tingsrätt exklusivt forum i mål om utdömande av marknadsstörningsavgift och fakultativt forum i mål om skadestånd och utdömande av förelagt vite. Andra tingsrätter handlägger marknadsföringsmål endast om talan avser enbart skadestånd eller utdömande av vite och Stockholms tingsrätt inte utnyttjas som fakultativt forum.
Enligt konkurrenslagen är Stockholms tingsrätt exklusivt forum i mål som rör konkurrensskadeavgift, företagskoncentration, konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet samt ärenden om utredning av konkurrensärenden. Alla tingsrätter är enligt rättegångsbalkens allmänna forumregler behöriga att handlägga mål enligt konkurrenslagen om ogiltighet, skadestånd och utdömande av vite. En talan om skadestånd eller utdömande av vite får dock alltid väckas vid Stockholms tingsrätt. Om ett mål innefattar både yrkande om konkurrensskadeavgift och skadestånd är emellertid Stockholms tingsrätt exklusivt forum.
Antalet marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål i tingsrätterna är mycket litet. Stockholms tingsrätt fick under år 2012 in sex tvistemål enligt marknadsföringslagen och övriga tingsrätter fick in ungefär lika många mål. Under samma period fick Stockholms tingsrätt in tre tvistemål och tre ärenden enligt konkurrenslagen.
Berörda rättsområden och domstolar
146
het. De fyra andra särskilda ledamöterna ska vara ekonomiska experter. Endast ordföranden är anställd i domstolen. För övriga ledamöter är tjänstgöringen ett sidouppdrag. I Marknadsdomstolen finns totalt nio anställda.
Antalet inkomna mål till Marknadsdomstolen har varierat något mellan åren. År 2009 inkom 57 mål och år 2010 inkom 36 mål. År 2011 inkom totalt 42 mål till domstolen medan det under år 2012 kom in sammanlagt 27 mål. Av dessa var två mål enligt konkurrenslagen (enskild part var kärande eller klagande i båda), 25 mål enligt marknadsföringslagen (enskild part var kärande eller klagande i 23 av dessa). Under perioden 2009–2012 har Marknadsdomstolen inte fått in något mål enligt lagen om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, lagen om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m., försäkringsavtalslagen, lagen om franchisegivares informationsskyldighet, lagen om lufttransporter, lagen om näringsförbud eller lagen om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden.
Allmän domstol
3.5.3
Tingsrätt
Immaterialrättsliga mål
När det gäller immaterialrätten är Stockholms tingsrätt exklusivt forum i flertalet patentmål, mål om gemenskapsformgivning och gemenskapsvarumärken samt vissa upphovsrättsmål. I övrigt gäller allmänna forumregler, även om Stockholms tingsrätt i flera fall är reservforum. Alla tingsrätter i landet kan alltså, enligt rättegångsbalkens allmänna forumregler, pröva immaterialrättsliga tvister som rör upphovsrätt, kretsmönster, mönster, varumärke och firma.
Antalet patentmål vid Stockholms tingsrätt har minskat avsevärt under 2000-talet. År 2003 inkom 44 mål, år 2006 inkom 19
148
Berörda rättsområden och domstolar
148
Hovrätt
De immaterialrättsliga målens påtagliga koncentration till Stockholms tingsrätt leder till en motsvarande koncentration till Svea hovrätt. I Svea hovrätt handläggs de immaterialrättsliga målen på en specialavdelning. År 2012 inkom till Svea hovrätt tre tvistemål och fem ärenden om patent. Samma år inkom åtta tvistemål, ett brottmål och elva ärenden om varumärke, ett ärende om mönster, ett tvistemål om firma samt ett tvistemål, två brottmål och fyra ärenden om upphovsrätt. Antalet mål vid övriga fem hovrätter är litet. Det rör sig om tiotalet mål om året totalt sett.
För marknadsförings- och konkurrensmålen är situationen en annan genom att Stockholms tingsrätts avgöranden i dessa mål i regel överklagas till Marknadsdomstolen. Mål om skadestånd enligt konkurrenslagen som inte handlagts tillsammans med ett mål om konkurrensskadeavgift och mål om ogiltighet enligt konkurrenslagen överklagas dock till hovrätt, liksom mål om utdömande av vite. Antalet sådana mål är obetydligt.
Högsta domstolen
Högsta domstolen är sista instans för samtliga immaterialrättsliga mål samt för vissa marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål.
År 2012 inkom 17 immaterialrättsliga tvistemål och fyra ärenden till domstolen. Tre tvistemål rörde patent, fyra tvistemål rörde upphovsrätt, nio tvistemål och tre ärenden rörde varumärke och ett tvistemål och ett ärende rörde mönster. Samma år meddelade Högsta domstolen prövningstillstånd i ett upphovsrättsligt brottmål.
Under 2012 avgjorde Högsta domstolen två marknadsförings- och konkurrensrättliga mål, varav ett avsåg avvisning av ett överklagande av ett av hovrätt meddelat beslut om utdömande av vite och ett avsåg avslag av resningsansökan avseende en dom från Marknadsdomstolen.
149
Ds 2014:2 Berörda rättsområden och domstolar
149
Allmän förvaltningsdomstol
3.5.4
Vissa mål som kan hänföras till immaterialrätten och konkurrensrätten eller som har konkurrensrättsliga inslag handläggs i allmän förvaltningsdomstol. Det gäller bl.a. mål om firmaregistrering och mål enligt lagen om elektronisk kommunikation. Behörig förvaltningsrätt är den inom vars domkrets ärendet först prövats (14 § andra stycket lagen [1971:289] om allmänna förvaltningsdomstolar). Förvaltningsrättens avgörande får överklagas till kammarrätten.
Högsta förvaltningsdomstolen är överinstans till Patentbesvärsrätten och kammarrätt, förutom i vissa mål enligt lagen om elektronisk kommunikation där kammarrätten är sista instans. År 2012 inkom till domstolen sex patentmål, tolv varumärkesmål och ett mönstermål.
3.6 En nordisk utblick
I Norge kan Patentstyrets beslut i fråga om registrering av rättigheter överklagas till Klagenemnda for industrielle rettigheter. Allmän domstol handlägger mål om ogiltighet eller intrång i immateriella rättigheter. Oslo tingsrätt är exklusivt forum för mål om intrång i patent, varumärke eller design. Konkurrensmyndighetens beslut överklagas till regeringen (Fornyings- og administrasjonsdepartementet). I övrigt sker domstolsprövningen av marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga och ärenden i allmän domstol.
I Danmark kan Patent- og Varemærkestyrelsens beslut överklagas till Ankenævet for Patenter og Varemærker. Ankenævet for Patenter og Varemærkers beslut kan överklagas till domstol. I såväl immaterialrättsliga (med undantag för upphovsrättsliga) som marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden kan parterna välja mellan att vända sig till allmän domstol eller till Sø- og Handelsretten, som är specialiserad på vissa måltyper. Sø- og Handelsretten är exklusivt forum för bl.a. mål om gemenskapsvarumärken. Sø- og Handelsrettens avgöranden
Berörda rättsområden och domstolar
148
Hovrätt
De immaterialrättsliga målens påtagliga koncentration till Stockholms tingsrätt leder till en motsvarande koncentration till Svea hovrätt. I Svea hovrätt handläggs de immaterialrättsliga målen på en specialavdelning. År 2012 inkom till Svea hovrätt tre tvistemål och fem ärenden om patent. Samma år inkom åtta tvistemål, ett brottmål och elva ärenden om varumärke, ett ärende om mönster, ett tvistemål om firma samt ett tvistemål, två brottmål och fyra ärenden om upphovsrätt. Antalet mål vid övriga fem hovrätter är litet. Det rör sig om tiotalet mål om året totalt sett.
För marknadsförings- och konkurrensmålen är situationen en annan genom att Stockholms tingsrätts avgöranden i dessa mål i regel överklagas till Marknadsdomstolen. Mål om skadestånd enligt konkurrenslagen som inte handlagts tillsammans med ett mål om konkurrensskadeavgift och mål om ogiltighet enligt konkurrenslagen överklagas dock till hovrätt, liksom mål om utdömande av vite. Antalet sådana mål är obetydligt.
Högsta domstolen
Högsta domstolen är sista instans för samtliga immaterialrättsliga mål samt för vissa marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål.
År 2012 inkom 17 immaterialrättsliga tvistemål och fyra ärenden till domstolen. Tre tvistemål rörde patent, fyra tvistemål rörde upphovsrätt, nio tvistemål och tre ärenden rörde varumärke och ett tvistemål och ett ärende rörde mönster. Samma år meddelade Högsta domstolen prövningstillstånd i ett upphovsrättsligt brottmål.
Under 2012 avgjorde Högsta domstolen två marknadsförings- och konkurrensrättliga mål, varav ett avsåg avvisning av ett överklagande av ett av hovrätt meddelat beslut om utdömande av vite och ett avsåg avslag av resningsansökan avseende en dom från Marknadsdomstolen.
150
Berörda rättsområden och domstolar
150
kan överklagas till Högsta domstolen (Højesteret). Upphovsrättsliga mål och ärenden handläggs i allmän domstol.
I Finland finns en fristående specialdomstol, Marknadsdomstolen, som tidigare handlagt marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden, men som från och med den 1 september 2013 handlägger även immaterialrättsliga tvistemål och ärenden, inklusive registreringsärenden (prop. RP 124/2012). Marknadsdomstolens avgöranden får överklagas till Högsta domstolen respektive Högsta förvaltningsdomstolen beroende på vad målet eller ärendet rör. Prövningstillstånd krävs i de högsta domstolarna. De immaterialrättsliga brottmålen omfattas inte av den nya ordningen, utan dessa mål handläggs även fortsättningsvis i allmän domstol.
151 151
4 Tidigare överväganden och reformer
4.1 Immaterialrätten
När det gäller immaterialrätten har den nationella processordningen varit förhållandevis stabil under lång tid. Flera utredningar har dock övervägt förändringar, utan att det lett till lagstiftning. Olika reformer av de materiella reglerna har dock genomförts, senast en ny varumärkeslag och förändringar i firmalagen.
1983 års patentprocessutredning
4.1.1
1983 års patentprocessutredning föreslog i betänkandet Patentprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten (SOU 1983:35) att Patentbesvärsrätten skulle upphöra och att det skulle inrättas en ny domstol – Patentdomstolen – för prövning av såväl överklaganden av Patent- och registreringsverkets beslut i patentmål som de patentmål som handläggs vid Stockholms tingsrätt. Utredningen föreslog att domstolens beslut inte skulle få överklagas. När det gäller övriga mål som handläggs i Patentbesvärsrätten föreslog utredningen att de skulle föras till kammarrätt. En klar majoritet av remissinstanserna, bl.a. Högsta domstolen, Regeringsrätten, Svea hovrätt, Domstolsverket och Rättegångsutredningen, ställde sig negativa till förslaget om inrättandet av en specialdomstol på sätt utredningen föreslagit. Många ansåg att rättssäkerhetsskäl talade
Berörda rättsområden och domstolar
150
kan överklagas till Högsta domstolen (Højesteret). Upphovsrättsliga mål och ärenden handläggs i allmän domstol.
I Finland finns en fristående specialdomstol, Marknadsdomstolen, som tidigare handlagt marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden, men som från och med den 1 september 2013 handlägger även immaterialrättsliga tvistemål och ärenden, inklusive registreringsärenden (prop. RP 124/2012). Marknadsdomstolens avgöranden får överklagas till Högsta domstolen respektive Högsta förvaltningsdomstolen beroende på vad målet eller ärendet rör. Prövningstillstånd krävs i de högsta domstolarna. De immaterialrättsliga brottmålen omfattas inte av den nya ordningen, utan dessa mål handläggs även fortsättningsvis i allmän domstol.
152
Tidigare överväganden och reformer
152
mot en sådan domstol som skulle utgöra första och enda instans. Det anfördes också att inrättandet av en specialdomstol inte stod i samklang med den rådande principiella uppfattningen att rättskipningen i landet i största möjliga utsträckning borde hållas samman inom ramen för de allmänna domstolarnas och allmänna förvaltningsdomstolarnas verksamhet.
I fråga om utredningens förslag att inrätta en patentdomstol anförde regeringen att förslaget innebar en radikal reformering av patentprocessen som skulle bota många av de brister som påtalats (prop. 1985/86:86). Regeringen konstaterade dock att förslaget innefattade omfattande förändringar som berörde såväl de allmänna domstolarnas som förvaltningsdomstolarnas organisation och att andra delar av domstolsväsendet var föremål för behandling som ett led i Rättegångsutredningens arbete, vilket gjorde att regeringen ställde sig tveksam till utredningens förslag. Remissutfallet visade också enligt regeringen att tiden inte var mogen för så genomgripande organisatoriska förändringar som utredningen hade föreslagit. Syftet med förslaget borde i stället kunna tillgodoses genom förändringar inom det nuvarande systemets ram. Regeringen underströk dock att den delade utredningens bedömning att patentmålens speciella karaktär och behovet av teknisk sakkunskap ställer särskilda krav på de ledamöter som deltar i handläggningen av sådana mål. För att förstärka den patenträttsliga och tekniska kompetensen i domstolarna föreslog regeringen att ledamöter från Patentbesvärsrätten i större utsträckning skulle delta i patentmål i tingsrätt och hovrätt. Vidare föreslogs att tekniskt kunniga ledamöter i ökad utsträckning skulle delta i den förberedande handläggningen i domstolarna.
Promemorian Specialdomstolarna i framtiden
4.1.2
I departementspromemorian Specialdomstolarna i framtiden (Ds 1993:34) övervägdes om specialdomstolar bör och kan avskaffas som självständiga rättsskipningsorgan och i vilken mån
153
Ds 2014:2 Tidigare överväganden och reformer
153
deras arbetsuppgifter kan tas över antingen av de allmänna domstolarna eller av de allmänna förvaltningsdomstolarna.
I fråga om Patentbesvärsrätten konstaterades i promemorian dels att antalet patentbesvärsmål har minskat successivt under senare år, dels att förfarandet i domstolen i stor utsträckning är detsamma som i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Det föreslogs därför att Patentbesvärsrätten avskaffas som fristående domstol och att domstolens uppgifter tas över av de allmänna förvaltningsdomstolarna, som förstärks med särskilda ledamöter vid avgörande av sådana mål. Ett betydande antal remissinstanser, bl.a. Göteborgs tingsrätt, Länsrätten i Stockholms län, Domstolsverket och Sveriges advokatsamfund, tillstyrkte att Patentbesvärsrätten upphör som fristående specialdomstol men hade synpunkter på och invändningar mot de lösningar som föreslogs. Andra remissinstanser, bl.a. Regeringsrätten, Stockholms tingsrätt, Svea hovrätt, Patentbesvärsrätten och Svenska Föreningen för Immaterialrätt (då Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd), var kritiska och påtalade att förslaget medför en förlängd instansordning, vilket skulle innebära att det kommer att ta längre tid att få ett slutgiltigt beslut till stånd, att kvaliteten på avgörandena kommer att sjunka och att sakkunskap skingras. Det framhölls även att den pågående internationella utvecklingen på det industriella rättsskyddets område bör avvaktas.
1999 års patentprocessutredning
4.1.3
1999 års patentprocessutredning föreslog i betänkandet Patentprocessen m.m. (SOU 2001:33) att de mål som handläggs i Patentbesvärsrätten inom det industriella rättsskyddet (patent, varumärken, mönster och växtförädling) i stället ska handläggas i en särskild domstol vid Stockholms tingsrätt; Patendomstolen. Enligt förslaget ska även tvistemål och brottmål om patent och växtförädlarrätt samt tvistemål om arbetstagares uppfinningar och försvarsuppfinningar handläggas i Patentdomstolen. Utredningen föreslog att en särskild patentprocesslag ska reglera
Tidigare överväganden och reformer
152
mot en sådan domstol som skulle utgöra första och enda instans. Det anfördes också att inrättandet av en specialdomstol inte stod i samklang med den rådande principiella uppfattningen att rättskipningen i landet i största möjliga utsträckning borde hållas samman inom ramen för de allmänna domstolarnas och allmänna förvaltningsdomstolarnas verksamhet.
I fråga om utredningens förslag att inrätta en patentdomstol anförde regeringen att förslaget innebar en radikal reformering av patentprocessen som skulle bota många av de brister som påtalats (prop. 1985/86:86). Regeringen konstaterade dock att förslaget innefattade omfattande förändringar som berörde såväl de allmänna domstolarnas som förvaltningsdomstolarnas organisation och att andra delar av domstolsväsendet var föremål för behandling som ett led i Rättegångsutredningens arbete, vilket gjorde att regeringen ställde sig tveksam till utredningens förslag. Remissutfallet visade också enligt regeringen att tiden inte var mogen för så genomgripande organisatoriska förändringar som utredningen hade föreslagit. Syftet med förslaget borde i stället kunna tillgodoses genom förändringar inom det nuvarande systemets ram. Regeringen underströk dock att den delade utredningens bedömning att patentmålens speciella karaktär och behovet av teknisk sakkunskap ställer särskilda krav på de ledamöter som deltar i handläggningen av sådana mål. För att förstärka den patenträttsliga och tekniska kompetensen i domstolarna föreslog regeringen att ledamöter från Patentbesvärsrätten i större utsträckning skulle delta i patentmål i tingsrätt och hovrätt. Vidare föreslogs att tekniskt kunniga ledamöter i ökad utsträckning skulle delta i den förberedande handläggningen i domstolarna.
Promemorian Specialdomstolarna i framtiden
4.1.2
I departementspromemorian Specialdomstolarna i framtiden (Ds 1993:34) övervägdes om specialdomstolar bör och kan avskaffas som självständiga rättsskipningsorgan och i vilken mån
154
Tidigare överväganden och reformer
154
Patentdomstolens organisation samt förfarandet i de mål som ska handläggas där och i högre instans.
Vidare föreslog utredningen att återstående mål som handläggs i Patentbesvärsrätten, dvs. mål om namn och utgivningsbevis för periodiska skrifter, ska föras till allmän förvaltningsdomstol.
Utredningen föreslog dessutom en rad bestämmelser i syfte att effektivisera förfarandet. Bland dessa kan nämnas en möjlighet att handlägga tvistemål och ärenden som rör patent gemensamt i Patentdomstolen, ökade möjligheter till skriftlig handläggning samt begränsningar i rätten att överklaga. Vidare föreslog utredningen att de tekniskt kunniga ledamöter som tjänstgör i Patentbesvärsrätten fortsättningsvis ska tjänstgöra vid Patentdomstolen och att hovrätten ska vara hänvisad till annan teknisk expertis.
Av de remissinstanser som yttrade sig över frågorna om patentprocessen och domstolsorganisationen tillstyrkte elva huvudsakligen förslaget medan åtta avstyrkte det. De remissinstanser som var positiva till förslaget, bl.a. Svea hovrätt, Domstolsverket, Statskontoret och Patent- och registreringsverket, instämde i att det finns ett behov av att koncentrera verksamheten på patentprocessens område till en domstolsorganisation och ansåg att den föreslagna sammanföringen medför en önskvärd koncentration av specialistkompetensen. De kritiska remissinstanserna, bl.a. Stockholms tingsrätt, Patentbesvärsrätten, Sveriges advokatsamfund, Svenskt Näringsliv och Svenska Föreningen för Immaterialrätt, anförde att förslaget inte löser problemen med resurs- och kompetensfrågor samt att det inte skapas en tillräckligt slagkraftig och kompetent domstolsorganisation för hantering av immaterialrättsliga mål och ärenden. Flera remissinstanser, bl.a. Patentbesvärsrätten och Svenska Föreningen för Immaterialrätt, uttryckte farhågor för att kompetensen i hovrätt försämras om den inte kan använda de tekniskt kunniga ledamöterna från Patentbesvärsrätten. Ett antal remissinstanser, bl.a. Patentbesvärsrätten, Svenska Föreningen för Immaterialrätt, Svenskt Näringsliv, Domstolsverket, Patent- och
155
Ds 2014:2 Tidigare överväganden och reformer
155
registreringsverket och Sveriges advokatsamfund, förde fram tanken på en än mer samlad domstolsorganisation på immaterialrättens område innefattande också fler immaterialrätter. Flera remissinstanser ansåg att även marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål bör omfattas av reformen.
Vissa remissinstanser ansåg att den internationella utvecklingen bör avvaktas. Andra däremot ansåg att det är viktigt att redan nu skapa en domstolsorganisation som kan utgöra en byggsten i en framtida europeisk domstolsorganisation.
Förslaget till ny patentprocesslag godtogs i huvudsak av de remissinstanser som yttrade sig i den delen. Remissinstanserna framför dock olika lagtekniska synpunkter.
Varumärkeskommittén
4.1.4
Varumärkeskommittén föreslog i betänkandet Ny varumärkeslag och ändringar i firmalagen (SOU 2001:26) inga förändringar av processordningen med undantag för en ny ordning för administrativ hävning.
I Varumärkeskommitténs uppdrag ingick inte att överväga en koncentration av varumärkes- och firmarättsliga mål. Ett antal remissinstanser, bl.a. Patentbesvärsrätten, Sveriges advokatsamfund, Svenskt Näringsliv och Svenska Föreningen för Immaterialrätt, förde emellertid fram tankar på en koncentration i domstol av mål om industriella rättigheter. Flera av dessa ansåg att Stockholms tingsrätt borde vara exklusivt forum för dessa måltyper (prop. 2009/10:225 s. 235 och 351).
Mönsterutredningen
4.1.5
Mönsterutredningen föreslog i sitt slutbetänkande Förslag till formskyddslag (SOU 2001:68) att handläggningen av allmänna mål om formskydd koncentreras till Stockholms tingsrätt, på sätt som redan gäller för patentmålen. Utredningen menade att övervägande skäl talar för en sådan koncentration och pekade på
Tidigare överväganden och reformer
154
Patentdomstolens organisation samt förfarandet i de mål som ska handläggas där och i högre instans.
Vidare föreslog utredningen att återstående mål som handläggs i Patentbesvärsrätten, dvs. mål om namn och utgivningsbevis för periodiska skrifter, ska föras till allmän förvaltningsdomstol.
Utredningen föreslog dessutom en rad bestämmelser i syfte att effektivisera förfarandet. Bland dessa kan nämnas en möjlighet att handlägga tvistemål och ärenden som rör patent gemensamt i Patentdomstolen, ökade möjligheter till skriftlig handläggning samt begränsningar i rätten att överklaga. Vidare föreslog utredningen att de tekniskt kunniga ledamöter som tjänstgör i Patentbesvärsrätten fortsättningsvis ska tjänstgöra vid Patentdomstolen och att hovrätten ska vara hänvisad till annan teknisk expertis.
Av de remissinstanser som yttrade sig över frågorna om patentprocessen och domstolsorganisationen tillstyrkte elva huvudsakligen förslaget medan åtta avstyrkte det. De remissinstanser som var positiva till förslaget, bl.a. Svea hovrätt, Domstolsverket, Statskontoret och Patent- och registreringsverket, instämde i att det finns ett behov av att koncentrera verksamheten på patentprocessens område till en domstolsorganisation och ansåg att den föreslagna sammanföringen medför en önskvärd koncentration av specialistkompetensen. De kritiska remissinstanserna, bl.a. Stockholms tingsrätt, Patentbesvärsrätten, Sveriges advokatsamfund, Svenskt Näringsliv och Svenska Föreningen för Immaterialrätt, anförde att förslaget inte löser problemen med resurs- och kompetensfrågor samt att det inte skapas en tillräckligt slagkraftig och kompetent domstolsorganisation för hantering av immaterialrättsliga mål och ärenden. Flera remissinstanser, bl.a. Patentbesvärsrätten och Svenska Föreningen för Immaterialrätt, uttryckte farhågor för att kompetensen i hovrätt försämras om den inte kan använda de tekniskt kunniga ledamöterna från Patentbesvärsrätten. Ett antal remissinstanser, bl.a. Patentbesvärsrätten, Svenska Föreningen för Immaterialrätt, Svenskt Näringsliv, Domstolsverket, Patent- och
156
Tidigare överväganden och reformer
156
bl.a. att det begränsade antalet mål knappast ger underlag för att skapa och upprätthålla kompetens hos fler än ett fåtal domare.
Av de remissinstanser som yttrade sig om förslaget att koncentrera mål till Stockholms tingsrätt tillstyrkte alla utom en. Bland annat Svenska Föreningen för Immaterialrätt anförde att en koncentration av målen till Stockholms tingsrätt innebär att domstolen kan dra fördel av den kompetens den har från andra immaterialrättsliga områden. Sveriges konsthantverkare och industriformgivare ansåg att den koncentration av kompetens det blir fråga om uppväger de praktiska ekonomiska olägenheter koncentrationen kan få för den enskilda formgivaren ute i landet. Företagarna avstyrkte förslaget med motiveringen att frågan om exklusiva fora för immaterialrättsliga tvister bör utredas i ett sammanhang. Företagarna nämnde särskilt de processuella olägenheter som kan uppstå när en produkt omfattas av flera olika immaterialrättsskydd.
Patentlagsutredningen
4.1.6
Regeringen gav den 4 oktober 2012 en särskild utredare i uppdrag att bl.a. föreslå de författningsändringar som behövs till följd av införandet av det enhetliga patentskyddet och inrättandet av den enhetliga europeiska patentdomstolen (dir. 2012:99).
Utredningen föreslår i ett delbetänkande Patentlagen och det enhetliga europeiska patentsystemet (SOU 2013:48) bl.a. en ny forumregel som innebär att en svensk domstol inte är behörig att ta upp ett mål när den enhetliga patentdomstolen är exklusivt behörig enligt avtalet om en enhetlig patentdomstol. Utredningen gör dessutom bedömningen att den enhetliga patentdomstolens exklusiva behörighet är begränsad till civilrättsområdet och att domstolsavtalet därför inte hindrar att nationella domstolar tar upp patenträttsliga brottmål även om prövningen skulle omfatta intrångsfrågor som annars skulle falla under den
157
Ds 2014:2 Tidigare överväganden och reformer
157
enhetliga patentdomstolens exklusiva behörighet. Betänkandet har remitterats.
4.2 Marknadsföringsrätten och konkurrensrätten
På marknadsföringsrättens och konkurrensrättens område har frågan om en förändrad processordning övervägts i olika sammanhang. I flera fall har också förändringar genomförts.
Enligt äldre marknadsförings- och konkurrenslagstiftning var Marknadsdomstolen första och enda domstolsinstans. Genom 1995 års marknadsföringslag och 1993 års konkurrenslag ändrades instansordningen för mål enligt dessa lagar så att Stockholms tingsrätt skulle vara första instans för alla mål och ärenden (prop. 1992/93:56 respektive 1994/95:123). Genom ändringar i konkurrenslagen som trädde i kraft 1998 skedde, i syfte att få till stånd en snabbare handläggning av målen, en återgång till att Marknadsdomstolen som första instans skulle pröva överklagade beslut av Konkurrensverket (prop. 1997/98:130). Stockholms tingsrätt kvarstod dock som första instans för mål om konkurrensskadeavgift och företagskoncentration. I marknadsföringslagen genomfördes 1999 motsvarande förändring av instansordningen genom att mål om förbud och åläggande åter skulle handläggas i Marknadsdomstolen som första instans (prop. 1997/98:188).
I den nya marknadsföringslag som trädde i kraft år 2008 gjordes inga förändringar av processordningen (prop. 2007/08:115).
Genom införandet av en ny konkurrenslag år 2008 omfattas alla av Stockholms tingsrätt meddelade avgöranden i konkurrensmål och konkurrensärenden som överklagas till Marknadsdomstolen av systemet med prövningstillstånd. Genom 2008 års konkurrenslag har vidare Konkurrensverket getts utökade beslutsbefogenheter genom att verket får meddela avgiftsförelägganden. En fakultativ möjlighet för domstolarna att förena mål om skadestånd på konkurrensrättslig grund med mål om konkurrensskadeavgift har också införts (prop. 2007/08:135).
Tidigare överväganden och reformer
156
bl.a. att det begränsade antalet mål knappast ger underlag för att skapa och upprätthålla kompetens hos fler än ett fåtal domare.
Av de remissinstanser som yttrade sig om förslaget att koncentrera mål till Stockholms tingsrätt tillstyrkte alla utom en. Bland annat Svenska Föreningen för Immaterialrätt anförde att en koncentration av målen till Stockholms tingsrätt innebär att domstolen kan dra fördel av den kompetens den har från andra immaterialrättsliga områden. Sveriges konsthantverkare och industriformgivare ansåg att den koncentration av kompetens det blir fråga om uppväger de praktiska ekonomiska olägenheter koncentrationen kan få för den enskilda formgivaren ute i landet. Företagarna avstyrkte förslaget med motiveringen att frågan om exklusiva fora för immaterialrättsliga tvister bör utredas i ett sammanhang. Företagarna nämnde särskilt de processuella olägenheter som kan uppstå när en produkt omfattas av flera olika immaterialrättsskydd.
Patentlagsutredningen
4.1.6
Regeringen gav den 4 oktober 2012 en särskild utredare i uppdrag att bl.a. föreslå de författningsändringar som behövs till följd av införandet av det enhetliga patentskyddet och inrättandet av den enhetliga europeiska patentdomstolen (dir. 2012:99).
Utredningen föreslår i ett delbetänkande Patentlagen och det enhetliga europeiska patentsystemet (SOU 2013:48) bl.a. en ny forumregel som innebär att en svensk domstol inte är behörig att ta upp ett mål när den enhetliga patentdomstolen är exklusivt behörig enligt avtalet om en enhetlig patentdomstol. Utredningen gör dessutom bedömningen att den enhetliga patentdomstolens exklusiva behörighet är begränsad till civilrättsområdet och att domstolsavtalet därför inte hindrar att nationella domstolar tar upp patenträttsliga brottmål även om prövningen skulle omfatta intrångsfrågor som annars skulle falla under den
158
Tidigare överväganden och reformer
158
Promemorian Specialdomstolarna i framtiden
4.2.1
Den i avsnitt 4.1.2 omnämnda departementspromemorian Specialdomstolarna i framtiden (Ds 1993:34) innehåller även överväganden om Marknadsdomstolen.
I promemorian anfördes att Marknadsdomstolen bör avskaffas som en självständig specialdomstol och inordnas som en specialfunktion i Svea hovrätt. Reformen borde enligt promemorian inriktas på att mål som prövas av Marknadsdomstolen i första instans i stället ska prövas av tingsrätt i första instans och att målen inte ska kunna överklagas till Högsta domstolen. Bland annat mot bakgrund av att reformen kräver ytterligare överväganden beträffande forum- och förfaranderegler föreslogs dock inga lagändringar. Remissutfallet för slutsatserna i denna del av promemorian var blandat. En majoritet av dem som yttrade sig, bl.a. Göteborgs tingsrätt, Riksrevisionsverket, Företagarnas Riksorganisation och Sveriges advokatsamfund, var positiva till att Marknadsdomstolen inordnas som en specialfunktion i Svea hovrätt. Några av remissinstanserna, bl.a. Högsta domstolen och Länsrätten i Norrbottens län, menade att Högsta domstolen bör ha den prejudikatbildande funktionen. Av de remissinstanser som var negativa, bl.a. Marknadsdomstolen, Konkurrensverket och Konsumentverket, framhöll de flesta vikten av snabba avgöranden på marknadsföringsrättens område och att Marknadsdomstolens prejudikatbildande funktion bör behållas. Några av remissinstanserna påpekade också att en del måltyper i Marknadsdomstolen närmast hör hemma i de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Utredningen om en översyn av konkurrenslagen
4.2.2
I betänkandet En ny konkurrenslag (2006:99) övervägde Utredningen om en översyn av konkurrenslagen utformningen av domstolsordningen för de konkurrensrättsliga målen. Flera skäl fördes fram mot att ha ett system med specialdomstol på kon-
159
Ds 2014:2 Tidigare överväganden och reformer
159
kurrensrättens område. Enligt utredningens uppfattning borde rimliga krav på specialisering även på konkurrensrättens område kunna tillgodoses inom ramen för dömandet i de allmänna domstolsslagen. Nuvarande system bygger redan, såvitt avser Stockholms tingsrätt, på en specialisering i allmän domstol. Vidare anförde utredningen att en ordning där målen även överprövas inom ramen för en större domstolsorganisation än Marknadsdomstolen torde kunna öppna möjligheter för att skapa en organisation som är mer flexibel och mindre sårbar än den nuvarande, främst med avseende på de riktigt stora målen om konkurrensskadeavgift. Utredningen bedömde att en lämplig förändring av instansordningen för de aktuella målen vore att föra över de mål som enligt nuvarande ordning handläggs i Marknadsdomstolen till prövning i de allmänna domstolarna, med Stockholms tingsrätt som första instans och Svea hovrätt som andra instans – där Marknadsdomstolen skulle inordnas. Utredningen lämnade dock inget förslag om en sådan förändring, eftersom det fick anses ligga utanför utredningens uppdrag. Utredningens bedömning var dock att de förslag om förändringar av det konkurrensrättsliga regelverket som föreslogs skulle underlätta en framtida förändring av instansordningen.
Frågan om ny ordning för domstolsprövningen berördes även av en del av de remissinstanser som yttrade sig över betänkandet. Svea hovrätt, Domstolsverket och några advokatbyråer delade utredningens uppfattning att det på sikt finns skäl att inordna Marknadsdomstolen i Svea hovrätt, medan Marknadsdomstolen, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Svenskt näringsliv och Svensk industriförening inte kunde tillstyrka en sådan förändring.
Rapport om Åtgärder för bättre konkurrens
4.2.3
Regeringen gav år 2008 Konkurrensverket i uppdrag att göra en bred översyn av konkurrenssituationen i Sverige och lämna förslag till åtgärder som stärker konkurrensen. Uppdraget redovisades i en tvådelad rapport: Åtgärder för bättre konkurrens – förslag och
Tidigare överväganden och reformer
158
Promemorian Specialdomstolarna i framtiden
4.2.1
Den i avsnitt 4.1.2 omnämnda departementspromemorian Specialdomstolarna i framtiden (Ds 1993:34) innehåller även överväganden om Marknadsdomstolen.
I promemorian anfördes att Marknadsdomstolen bör avskaffas som en självständig specialdomstol och inordnas som en specialfunktion i Svea hovrätt. Reformen borde enligt promemorian inriktas på att mål som prövas av Marknadsdomstolen i första instans i stället ska prövas av tingsrätt i första instans och att målen inte ska kunna överklagas till Högsta domstolen. Bland annat mot bakgrund av att reformen kräver ytterligare överväganden beträffande forum- och förfaranderegler föreslogs dock inga lagändringar. Remissutfallet för slutsatserna i denna del av promemorian var blandat. En majoritet av dem som yttrade sig, bl.a. Göteborgs tingsrätt, Riksrevisionsverket, Företagarnas Riksorganisation och Sveriges advokatsamfund, var positiva till att Marknadsdomstolen inordnas som en specialfunktion i Svea hovrätt. Några av remissinstanserna, bl.a. Högsta domstolen och Länsrätten i Norrbottens län, menade att Högsta domstolen bör ha den prejudikatbildande funktionen. Av de remissinstanser som var negativa, bl.a. Marknadsdomstolen, Konkurrensverket och Konsumentverket, framhöll de flesta vikten av snabba avgöranden på marknadsföringsrättens område och att Marknadsdomstolens prejudikatbildande funktion bör behållas. Några av remissinstanserna påpekade också att en del måltyper i Marknadsdomstolen närmast hör hemma i de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Utredningen om en översyn av konkurrenslagen
4.2.2
I betänkandet En ny konkurrenslag (2006:99) övervägde Utredningen om en översyn av konkurrenslagen utformningen av domstolsordningen för de konkurrensrättsliga målen. Flera skäl fördes fram mot att ha ett system med specialdomstol på kon-
160
Tidigare överväganden och reformer
160
Åtgärder för bättre konkurrens – konkurrensen i Sverige (Konkurrensverkets rapportserie 2009:4). I rapportens första del, Åtgärder för bättre konkurrens – förslag, lämnade Konkurrensverket ett stort antal förslag till åtgärder som är ägnade att förbättra förutsättningarna för fungerande konkurrens till nytta för konsumenterna. Bland förslagen märks förslaget att samla marknadsrelaterade mål i ett och samma domstolsslag för en effektivare handläggning.
4.3 Målutredningen
Utredningen
Målutredningen ställer i betänkandet Mål och medel – särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol (SOU 2010:44) upp ett antal principer för när det kan finnas behov av att vidta åtgärder i organisatoriskt eller processuellt hänseende i syfte att uppnå särskild skyndsamhet eller särskild kompetens samt redovisar de verktyg och metoder som bedöms ändamålsenliga för att uppnå sådan skyndsamhet eller kompetens.
Beträffande de immaterialrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen bedömer utredningen att behovet av särskild kompetens i domstolsförfarandet är tydligt. Utredningen finner att deltagandet av särskilda ledamöter vid avgörandet av vissa av dessa mål är en ändamålsenlig åtgärd. Däremot ser utredningen inget behov av särskild skyndsamhet.
Utredningen konstaterar att domstolsprövningen av immaterialrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga mål är uppdelad mellan allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol och specialdomstol. Enligt utredningens uppfattning bör utgångspunkten vara att måltyper som, i likhet med de nu aktuella måltyperna, har många och starka beröringspunkter ska hanteras i ett domstolsslag eftersom det bör leda till samordningsvinster. Nuvarande ordning försämrar enligt utredningen möjligheten att bygga upp och upprätthålla specialistkompetens på de aktuella områdena.
161
Ds 2014:2 Tidigare överväganden och reformer
161
Utredningen bedömer att en mer samlad domstolsprövning, där målen koncentreras till en domstol, skulle ge upphov till en mer bärkraftig verksamhet. Genom att samla målen i ett domstolsslag förbättras också förutsättningarna för en god prejudikatbildning. En annan fördel med en mer samlad domstolsprövning är enligt utredningen att det bör kunna leda till att de särskilda ledamöterna används mer effektivt.
Utredningen anser sammantaget att det kan finnas anledning att närmare överväga om det är befogat att inrätta en ny särskild domstol inom ramen för de allmänna domstolarna för att samla de immaterialrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen.
Remissutfallet
En majoritet av remissinstanserna, bl.a. Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Konkurrensverket och Konsumentverket, är positiva till utredningens överväganden när det gäller de immaterialrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen.
Högsta förvaltningsdomstolen instämmer i utredningens bedömning att det inte är ändamålsenligt att immaterialrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga mål som har sin grund i samma omständigheter ska fördelas på flera domstolsslag och instansordningar. Domstolen delar emellertid inte utredningens uppfattning att det bör inrättas en ny särskild domstol. Snarare bör det övervägas att föra in Marknadsdomstolen under Svea hovrätt.
Svenskt Näringsliv, Patent- och registreringsverket, Svenska Föreningen för Immaterialrätt, Patentbesvärsrätten, Marknadsdomstolen, Näringslivets delegation för marknadsrätt, Sveriges Marknadsförbund, Svenska Industrins IP Förening och Företagarna ställer sig positiva till att samla de immaterialrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen. De anser att den närmare avgränsningen av vilka mål som ska samlas och hur domstolslösningen och de processuella reglerna ska se ut bör bli föremål för en utredning. Vissa av dem, bl.a. Svenskt
Tidigare överväganden och reformer
160
Åtgärder för bättre konkurrens – konkurrensen i Sverige (Konkurrensverkets rapportserie 2009:4). I rapportens första del, Åtgärder för bättre konkurrens – förslag, lämnade Konkurrensverket ett stort antal förslag till åtgärder som är ägnade att förbättra förutsättningarna för fungerande konkurrens till nytta för konsumenterna. Bland förslagen märks förslaget att samla marknadsrelaterade mål i ett och samma domstolsslag för en effektivare handläggning.
4.3 Målutredningen
Utredningen
Målutredningen ställer i betänkandet Mål och medel – särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol (SOU 2010:44) upp ett antal principer för när det kan finnas behov av att vidta åtgärder i organisatoriskt eller processuellt hänseende i syfte att uppnå särskild skyndsamhet eller särskild kompetens samt redovisar de verktyg och metoder som bedöms ändamålsenliga för att uppnå sådan skyndsamhet eller kompetens.
Beträffande de immaterialrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen bedömer utredningen att behovet av särskild kompetens i domstolsförfarandet är tydligt. Utredningen finner att deltagandet av särskilda ledamöter vid avgörandet av vissa av dessa mål är en ändamålsenlig åtgärd. Däremot ser utredningen inget behov av särskild skyndsamhet.
Utredningen konstaterar att domstolsprövningen av immaterialrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga mål är uppdelad mellan allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol och specialdomstol. Enligt utredningens uppfattning bör utgångspunkten vara att måltyper som, i likhet med de nu aktuella måltyperna, har många och starka beröringspunkter ska hanteras i ett domstolsslag eftersom det bör leda till samordningsvinster. Nuvarande ordning försämrar enligt utredningen möjligheten att bygga upp och upprätthålla specialistkompetens på de aktuella områdena.
162
Tidigare överväganden och reformer
162
Näringsliv, Näringslivets delegation för marknadsrätt och Marknadsdomstolen, förordar en specialdomstolslösning.
Åklagarmyndigheten menar att det inte kan vara aktuellt med en ordning där brottmålen på området förs till ett annat domstolsslag än allmän domstol. Även Patentbesvärsrätten tar upp brottmålen och anför att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt hur dessa mål ska handläggas. Domstolen nämner som ett alternativ tillskapandet av en ”nationell tingsrätt” och lyfter fram att en sådan tingsrätt skulle på ett naturligt sätt kunna pröva frågor om brott på aktuella rättsområden.
Post- och telestyrelsen avstyrker att en utredning tillsätts vars uppdrag innefattar målen enligt lagen om elektronisk kommunikation med hänvisning till dels att nuvarande prövningsordning fungerar väl, dels behovet av stabilitet. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det saknas tillräckliga skäl att göra några förändringar beträffande de immaterialrättsliga mål som för närvarande handläggs i allmän domstol.
163 163
5 En samlad prövning
5.1 Reformbehovet
Bedömning: Förutsättningarna för domstolarna att hand-
lägga och avgöra immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden behöver förbättras.
Skälen för bedömningen
Vikten av en ändamålsenlig domstolsprövning
Ett väl fungerande näringsliv är en förutsättning för ekonomisk tillväxt och en växande välfärd i Sverige. Ett gott företagsklimat främjar företagande, innovation och investeringar. För att uppnå detta är det nödvändigt att immateriella rättigheter kan skyddas. Det är samtidigt nödvändigt att hinder för en effektiv konkurrens kan undanröjas och väl fungerande marknader kan skapas och utvecklas. Genom ökad konkurrens stiger effektiviteten, produktiviteten och konkurrenskraften hos företagen. Konkurrens stimulerar också innovation. En väl fungerande konkurrens gynnar också konsumenterna genom ökade valmöjligheter, högre kvalitet på produkter och lägre priser. Härigenom stärks den svenska konkurrenskraften. En väl fungerande konkurrens gynnar också konsumenternas ställning. Av stor betydelse i sammanhanget är att det finns moderna och tydliga regelverk inom de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga områdena.
Tidigare överväganden och reformer
162
Näringsliv, Näringslivets delegation för marknadsrätt och Marknadsdomstolen, förordar en specialdomstolslösning.
Åklagarmyndigheten menar att det inte kan vara aktuellt med en ordning där brottmålen på området förs till ett annat domstolsslag än allmän domstol. Även Patentbesvärsrätten tar upp brottmålen och anför att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt hur dessa mål ska handläggas. Domstolen nämner som ett alternativ tillskapandet av en ”nationell tingsrätt” och lyfter fram att en sådan tingsrätt skulle på ett naturligt sätt kunna pröva frågor om brott på aktuella rättsområden.
Post- och telestyrelsen avstyrker att en utredning tillsätts vars uppdrag innefattar målen enligt lagen om elektronisk kommunikation med hänvisning till dels att nuvarande prövningsordning fungerar väl, dels behovet av stabilitet. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det saknas tillräckliga skäl att göra några förändringar beträffande de immaterialrättsliga mål som för närvarande handläggs i allmän domstol.
164
En samlad prövning
164
Ytterst finns domstolsprövning att tillgå för att upprätthålla dessa regelverk. Det är viktigt att det för de aktuella rättsområdena finns en ändamålsenlig domstolsprövning samt en god och enhetlig prejudikatbildning. Domstolsavgörandena kan påverka konkurrensförhållandena mellan företag och därmed dynamiken på marknaden. För företag och konsumenter, liksom för samhällsekonomin i stort, är det därför väsentligt att domstolsprövningen lever upp till högt ställda krav på kvalitet och effektivitet. En domstolsprövning som motsvarar dessa krav och i förlängningen tydliggör rättsläget kan klargöra under vilka förutsättningar verksamheter får bedrivas och därmed bidra till förbättrad konkurrens.
En förändring är nödvändig
Domstolsprövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen är splittrad. Den är utspridd på olika allmänna domstolar, allmänna förvaltningsdomstolar och specialdomstolar. Målen tillhör de mest komplicerade och omfattande mål som handläggs i domstol. Behovet av särskild kompetens är därför tydligt i flera av dessa mål. Samtidigt rör det sig om ett förhållandevis litet antal mål.
Den nuvarande uppdelningen av prövningen på många olika domstolar försämrar möjligheterna att handlägga målen effektivt och med hög kvalitet. Många av de berörda domstolarna har ett mycket begränsat målunderlag, vilket innebär svårigheter att bygga upp och upprätthålla nödvändig specialistkompetens. Erfarenhet av en av de aktuella måltyperna kan i flera fall vara av värde vid handläggning av en annan måltyp där sakfrågan är densamma eller närliggande. Nuvarande uppdelning på olika domstolsslag innebär att sådant erfarenhetsutnyttjande inte är möjligt. Att det inte går att handlägga mål av nu aktuella slag gemensamt innebär också ett ineffektivt resursutnyttjande till nackdel inte minst för parterna, som kan behöva föra flera separata domstolsprocesser rörande vad som i grunden är samma
165
Ds 2014:2 En samlad prövning
165
fråga. Att instansordningen är splittrad ökar vidare risken för en oenhetlig praxis på området eftersom samma typ av frågor kan prövas av olika prejudikatinstanser.
Den problematiska situationen är särskilt tydlig i fråga om Patentbesvärsrätten. Domstolens målunderlag har minskat betydligt över åren. Den minskande måltillströmningen innebär ett dåligt resursutnyttjande och i förlängningen en risk för att den samlade kompetensen vid domstolen blir lidande på grund av otillräcklig praktisk erfarenhet av de olika där förekommande måltyperna. De senaste årens försämrade resursläge för domstolen har även fått negativa återverkningar för hanteringen av patentmål i allmän domstol eftersom Patentbesvärsrätten inte kunnat låna ut tekniska ledamöter i en omfattning som motsvarar de allmänna domstolarnas behov.
Det kan sammanfattningsvis konstateras att den nuvarande splittringen gör domstolsprövningen svåröverskådlig och förenad med påtagliga brister. Åtgärder bör därför vidtas för att förbättra förutsättningarna för domstolarna att pröva immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden effektivt och med hög kvalitet.
5.2 En enhetlig och koncentrerad domstolsprövning
Förslag: Domstolsprövningen av de immaterialrättsliga,
marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena ska vara enhetlig och koncentrerad.
Skälen för förslaget: Som anförs ovan bedöms det nödvändigt
att förändra domstolsprövningen på immaterialrättens, marknadsföringsrättens och konkurrensrättens områden för att kunna säkerställa en hög kvalitet och effektivitet i dömandet. Det är i och för sig möjligt att genom skilda riktade åtgärder försöka åstadkomma förbättrade förutsättningar för den dömande verksamheten att handlägga mål på de aktuella rättsområdena.
En samlad prövning
164
Ytterst finns domstolsprövning att tillgå för att upprätthålla dessa regelverk. Det är viktigt att det för de aktuella rättsområdena finns en ändamålsenlig domstolsprövning samt en god och enhetlig prejudikatbildning. Domstolsavgörandena kan påverka konkurrensförhållandena mellan företag och därmed dynamiken på marknaden. För företag och konsumenter, liksom för samhällsekonomin i stort, är det därför väsentligt att domstolsprövningen lever upp till högt ställda krav på kvalitet och effektivitet. En domstolsprövning som motsvarar dessa krav och i förlängningen tydliggör rättsläget kan klargöra under vilka förutsättningar verksamheter får bedrivas och därmed bidra till förbättrad konkurrens.
En förändring är nödvändig
Domstolsprövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen är splittrad. Den är utspridd på olika allmänna domstolar, allmänna förvaltningsdomstolar och specialdomstolar. Målen tillhör de mest komplicerade och omfattande mål som handläggs i domstol. Behovet av särskild kompetens är därför tydligt i flera av dessa mål. Samtidigt rör det sig om ett förhållandevis litet antal mål.
Den nuvarande uppdelningen av prövningen på många olika domstolar försämrar möjligheterna att handlägga målen effektivt och med hög kvalitet. Många av de berörda domstolarna har ett mycket begränsat målunderlag, vilket innebär svårigheter att bygga upp och upprätthålla nödvändig specialistkompetens. Erfarenhet av en av de aktuella måltyperna kan i flera fall vara av värde vid handläggning av en annan måltyp där sakfrågan är densamma eller närliggande. Nuvarande uppdelning på olika domstolsslag innebär att sådant erfarenhetsutnyttjande inte är möjligt. Att det inte går att handlägga mål av nu aktuella slag gemensamt innebär också ett ineffektivt resursutnyttjande till nackdel inte minst för parterna, som kan behöva föra flera separata domstolsprocesser rörande vad som i grunden är samma
166
En samlad prövning
166
Sådana åtgärder skulle t.ex. kunna vara att de aktuella domstolarna tillförs ökade resurser. Det skulle också kunna övervägas att i de olika domstolarna vidta åtgärder för att öka specialiseringsgraden hos domarna eller på annat sätt förbättra kompetensförsörjningen för dessa måltyper. Åtgärder av dessa slag skulle visserligen kunna bidra till enstaka förbättringar av förutsättningarna för den dömande verksamheten, men endast på kort sikt och i begränsad omfattning. Sådana åtgärder innebär inte någon övergripande eller långsiktigt hållbar lösning för domstolsprövningen av de aktuella målen.
Som anges i avsnitt 5.1 är svårigheterna att få till stånd en ändamålsenlig domstolsprövning grundad framför allt i den splittrade domstolsordningen. Det låga mål- och ärendeantalet medför också att vissa av de domstolar eller domstolsenheter som prövar de olika mål- och ärendetyperna är relativt sett små, vilket kan innebära en risk för att verksamheten blir sårbar. De rättsliga och principiella samband som finns mellan de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena är tydliga (se avsnitt 5.3) och behovet av gemensam handläggning liksom den kompetensförstärkning som följer av att mål och ärenden rörande samma eller liknande rättsliga frågeställningar prövas samlat kan inte uppnås utan att angripa problemet med den splittrade prövningsordningen. Det är inte en tillfredsställande ordning att mål och ärenden som har ett gemensamt upphov fördelas på flera olika domstolsslag och instansordningar med de negativa konsekvenser som detta medför. Inte minst för Patentbesvärsrätten framstår en oförändrad ordning som ett ohållbart alternativ. Även för övriga domstolar finns det tydliga vinster med en samordning av mål- och ärendetyperna. Det råder också en bred samsyn om att en samlad prövning av de aktuella målen och ärendena skulle lösa många av de problem som prövningen av dessa mål- och ärendetyper brottas med. Senast har Målutredningen med bifall av en övervägande majoritet av remissinstanserna gjort denna bedömning. Med hänsyn härtill framstår den enda rimliga lösningen
167
Ds 2014:2 En samlad prövning
167
vara att skapa en mer enhetlig och koncentrerad domstolsordning.
Ett enhetligt prövningsförfarande skulle komma till rätta med de problem som den nuvarande prövningsordningen lider av. Det skapar en mer bärkraftig dömande verksamhet och innebär att både resurser och kompetens kan användas mer effektivt, vilket rimligtvis innebär en snabbare och bättre handläggning. De domare som arbetar med målen och ärendena får och kan upprätthålla en hög kompetens inom rättsområdena genom att de ges möjlighet att handlägga flera näraliggande mål- och ärendetyper. Det får anses mindre resurskrävande för en domare som mer regelmässigt kommer i kontakt med målen att sätta sig in i de målspecifika frågeställningarna än vad det är för en domare som har att ta ställning till en sådan frågeställning i ett enstaka fall. Problem med undersysselsättning och bristande praktisk erfarenhet kan i högre grad undvikas och den kompetens som finns i domstolarna kan därmed utnyttjas bättre. En samlad domstolsprövning ökar också förutsättningarna för en enhetlig praxis i besläktade frågor.
En samlad domstolsprövning har vidare den fördelen att den blir mer lättöverskådlig för parterna. Den som vill väcka talan i ett immaterialrättsligt, marknadsföringsrättsligt eller konkurrensrättsligt mål behöver inte fundera på vilken domstol som är behörig. Genom samlingen undviks också att en part behöver föra olika processer i olika domstolar, med de kostnader och olägenheter detta med nödvändighet för med sig. Härigenom erhålls vinster i form av tids- och kostnadsbesparingar för såväl parterna som domstolarna.
En samlad domstolsprövning som innebär att mål och ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs i olika domstolar kommer att handläggas i samma domstol innebär förstås en ökad risk för jäv. Frågan huruvida en domare som deltagit i prövningen av ett mål eller ärende är jävig att handlägga ett annat mål eller ärende i samma domstol får bedömas med tillämpning av den s.k. generalklausulen i rättegångsbalken (4 kap. 13 § 10 RB och NJA 2008 s. 893). Den omständigheten att en domare är
En samlad prövning
166
Sådana åtgärder skulle t.ex. kunna vara att de aktuella domstolarna tillförs ökade resurser. Det skulle också kunna övervägas att i de olika domstolarna vidta åtgärder för att öka specialiseringsgraden hos domarna eller på annat sätt förbättra kompetensförsörjningen för dessa måltyper. Åtgärder av dessa slag skulle visserligen kunna bidra till enstaka förbättringar av förutsättningarna för den dömande verksamheten, men endast på kort sikt och i begränsad omfattning. Sådana åtgärder innebär inte någon övergripande eller långsiktigt hållbar lösning för domstolsprövningen av de aktuella målen.
Som anges i avsnitt 5.1 är svårigheterna att få till stånd en ändamålsenlig domstolsprövning grundad framför allt i den splittrade domstolsordningen. Det låga mål- och ärendeantalet medför också att vissa av de domstolar eller domstolsenheter som prövar de olika mål- och ärendetyperna är relativt sett små, vilket kan innebära en risk för att verksamheten blir sårbar. De rättsliga och principiella samband som finns mellan de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena är tydliga (se avsnitt 5.3) och behovet av gemensam handläggning liksom den kompetensförstärkning som följer av att mål och ärenden rörande samma eller liknande rättsliga frågeställningar prövas samlat kan inte uppnås utan att angripa problemet med den splittrade prövningsordningen. Det är inte en tillfredsställande ordning att mål och ärenden som har ett gemensamt upphov fördelas på flera olika domstolsslag och instansordningar med de negativa konsekvenser som detta medför. Inte minst för Patentbesvärsrätten framstår en oförändrad ordning som ett ohållbart alternativ. Även för övriga domstolar finns det tydliga vinster med en samordning av mål- och ärendetyperna. Det råder också en bred samsyn om att en samlad prövning av de aktuella målen och ärendena skulle lösa många av de problem som prövningen av dessa mål- och ärendetyper brottas med. Senast har Målutredningen med bifall av en övervägande majoritet av remissinstanserna gjort denna bedömning. Med hänsyn härtill framstår den enda rimliga lösningen
168
En samlad prövning
168
jävig i det enskilda fallet bedöms dock inte ha någon avgörande betydelse för den kvalitetshöjning som en koncentration av domstolsprövningen på området innebär.
Mot den angivna bakgrunden bör en förändring ske som innebär att prövningen av immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden sker inom ramen för en enhetlig och koncentrerad domstolsordning där måltillströmningen är kontinuerlig och av sådan omfattning att de som arbetar med målen har goda möjligheter att specialisera sig på området.
5.3 Mål- och ärendetyper som ska samlas
Utgångspunkter för avgränsningen
5.3.1
Immaterialrätten, marknadsföringsrätten och konkurrensrätten i vid bemärkelse rymmer ett stort antal mål- och ärendetyper och vilka av dessa som bör omfattas av reformen är inte helt givet. Det finns med hänsyn härtill behov av att göra en närmare avgränsning av vilka mål- och ärendetyper som bör ingå.
Vad som i första hand bör styra avgränsningen är det rättsliga eller principiella samband som kan finnas mellan olika mål och de fördelar en samling därigenom skulle medföra. Samtidigt behöver även andra aspekter, som t.ex. målantal och kopplingar till andra rättsområden, beaktas vid bedömningen. Som följer av avsnitt 6.1 blir i någon utsträckning även val av domstolsslag och domstol relevant när det gäller vilka mål och ärenden som kan och bör ingå i den samlade domstolsordningen.
Det framstår vidare som nödvändigt att iaktta en viss försiktighet med att i vart fall inledningsvis tillföra de domstolar som ska pröva målen för många och sinsemellan disparata måltyper. Detta gäller särskilt i de fall där samordningsvinsterna inte är tydliga och det inte heller i övrigt bedöms angeläget att förändra den gällande ordningen. Det finns annars en risk för övergångs-
169
Ds 2014:2 En samlad prövning
169
och inkörningsproblem som kan motverka att målen handläggs på ett ändamålsenligt sätt.
Det kan därutöver finnas måltyper där en förändring i och för sig framstår som rimlig men där det inte är givet att den ändring som bör ske är att föra målen till den nya domstolsorganisationen.
Immaterialrättsliga mål och ärenden
5.3.2
Förslag: Samtliga immaterialrättsliga mål och ärenden som
för närvarande handläggs i allmän domstol och Patentbesvärsrätten ska samlas.
Bedömning: Mål i allmän förvaltningsdomstol rörande
firmaregistrering bör inte samlas med övriga immaterialrättsliga mål och ärenden.
Skälen för förslaget och bedömningen
Patenträttsliga mål
De patenträttsliga målen (ca 50 inkomna registreringsmål och ca 20 inkomna tvistemål per år) är uppdelade på Patentbesvärsrätten och allmän domstol (se avsnitt 3.1.2). Inom allmän domstol handläggs merparten av målen i Stockholms tingsrätt, men vissa mål kan förekomma vid samtliga tingsrätter.
De patenträttsliga registreringsmål som handläggs i Patentbesvärsrätten har starka samband med de patenträttsliga tvistemål som handläggs i allmän domstol. Sakfrågorna är i stor utsträckning desamma i registreringsmålen och tvistemålen om ogiltighet. Det gäller bl.a. nyhetskravet. Bedömningarna av patenterbarhet i registreringsmålen och av skyddsomfång i tvistemålen om intrång har också vissa likheter. Erfarenheter som har vunnits vid handläggning av den ena måltypen är därför av stort värde vid handläggning av den andra måltypen. Dessutom krävs samma tekniska expertis i de olika måltyperna. Detta visas inte minst av att de tekniskt kunniga patenträttsråden i
En samlad prövning
168
jävig i det enskilda fallet bedöms dock inte ha någon avgörande betydelse för den kvalitetshöjning som en koncentration av domstolsprövningen på området innebär.
Mot den angivna bakgrunden bör en förändring ske som innebär att prövningen av immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden sker inom ramen för en enhetlig och koncentrerad domstolsordning där måltillströmningen är kontinuerlig och av sådan omfattning att de som arbetar med målen har goda möjligheter att specialisera sig på området.
5.3 Mål- och ärendetyper som ska samlas
Utgångspunkter för avgränsningen
5.3.1
Immaterialrätten, marknadsföringsrätten och konkurrensrätten i vid bemärkelse rymmer ett stort antal mål- och ärendetyper och vilka av dessa som bör omfattas av reformen är inte helt givet. Det finns med hänsyn härtill behov av att göra en närmare avgränsning av vilka mål- och ärendetyper som bör ingå.
Vad som i första hand bör styra avgränsningen är det rättsliga eller principiella samband som kan finnas mellan olika mål och de fördelar en samling därigenom skulle medföra. Samtidigt behöver även andra aspekter, som t.ex. målantal och kopplingar till andra rättsområden, beaktas vid bedömningen. Som följer av avsnitt 6.1 blir i någon utsträckning även val av domstolsslag och domstol relevant när det gäller vilka mål och ärenden som kan och bör ingå i den samlade domstolsordningen.
Det framstår vidare som nödvändigt att iaktta en viss försiktighet med att i vart fall inledningsvis tillföra de domstolar som ska pröva målen för många och sinsemellan disparata måltyper. Detta gäller särskilt i de fall där samordningsvinsterna inte är tydliga och det inte heller i övrigt bedöms angeläget att förändra den gällande ordningen. Det finns annars en risk för övergångs-
170
En samlad prövning
170
Patentbesvärsrätten regelmässigt tjänstgör som tekniskt sakkunniga ledamöter i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt. En samlad prövning av samtliga patentmål skulle leda till ett bättre utnyttjande av den tekniska kompetensen och en mer enhetlig praxis. Härtill kommer de olägenheter som parallella eller successiva domstolsprocesser på detta rättsområde innebär. Som exempel kan nämnas att det samtidigt kan pågå dels ett registreringsmål i Patentbesvärsrätten som rör ett överklagande av ett beslut att avslå en invändning mot ett patent, dels ett mål i allmän domstol som rör intrång och eventuell ogiltighet rörande samma patent mellan patentinnehavaren och invändaren. Trots att frågorna som domstolarna har att bedöma i dessa mål är i princip desamma är det enligt nuvarande ordning inte möjligt att förena dessa mål, vilket kan ha en menlig inverkan på effektiviteten, kompetensen och likformigheten i dömandet samt medföra onödiga kostnader för parterna.
Av nu anförda skäl bör samtliga i allmän domstol förekommande tvistemål och samtliga i Patentbesvärsrätten förekommande mål rörande patent, arbetstagares uppfinningar och försvarsuppfinningar handläggas samlat.
Växtförädlarrättsliga mål
De växtförädlarrättsliga målen är uppdelade på Patentbesvärsrätten och allmän domstol (se avsnitt 3.1.2); under senare år har dock inga mål om växtförädlarrätt förekommit i någon av domstolarna. På samma sätt som för patentmålen har de olika växtförädlarrättsliga målen i de olika domstolarna starka samband med varandra. Mellan mål om växtförädlarrätt och patent råder det sambandet att det i båda fallen finns behov av särskild teknisk sakkunskap. Det finns också fall där en rättighetshavare har skyddat vissa aspekter med patent och andra med växtförädlarrätt. En innehavare av en växtförädlarrätt kan få en tvångslicens att utnyttja en patentskyddad uppfinning och en patenthavare kan få en tvångslicens att utnyttja en växtsort som skyddas av en
171
Ds 2014:2 En samlad prövning
171
växtförädlarrätt. Det finns vidare ett samband mellan patentmålen och växtförädlarrättsmålen – samt övriga immaterialrättsliga mål – när det gäller grundläggande värderingar beträffande rättigheternas funktion och innebörd.
Av nu anförda skäl bör såväl de växtförädlarrättsliga tvistemål som handläggs i allmän domstol som de mål som handläggs i Patentbesvärsrätten handläggas samlat med patentmålen.
Varumärkesrättsliga och mönsterrättsliga mål
De varumärkesrättsliga målen (ca 110 inkomna registreringsmål och 60 inkomna tvistemål per år) och de mönsterrättsliga målen (ca tio inkomna registreringsmål och fem inkomna tvistemål per år) är uppdelade på Patentbesvärsrätten och allmän domstol (se avsnitt 3.1.2). Inom allmän domstol kan flertalet mål förekomma vid samtliga tingsrätter. Vissa mål är dock koncentrerade till Stockholms tingsrätt. Liksom för det övriga industriella rättsskyddet – patent och växtförädlarrätt – har de måltyper som handläggs i Patentbesvärsrätten starka samband med de mål som handläggs i allmän domstol. Till exempel kan både Patentbesvärsrätten och allmän domstol behöva bedöma om ett varumärke har den särskiljningsförmåga i förhållande till redan registrerade varumärken som krävs för registrering. De skilda immaterialrättsliga lagarna har dessutom i allt högre grad kommit att omfatta samma skyddsobjekt. Det finns också ett samband mellan de olika rättigheterna när det gäller grundläggande värderingar beträffande rättigheternas funktion och innebörd. Det finns därför skäl att hantera varumärkesmålen och mönstermålen tillsammans med patent- och växtförädlarrättsmålen.
Av nu anförda skäl bör samtliga i allmän domstol förekommande tvistemål och samtliga i Patentbesvärsrätten förekommande mål enligt varumärkeslagen och mönsterskyddslagen handläggas samlat med patentmålen och växtförädlarrättsmålen.
En samlad prövning
170
Patentbesvärsrätten regelmässigt tjänstgör som tekniskt sakkunniga ledamöter i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt. En samlad prövning av samtliga patentmål skulle leda till ett bättre utnyttjande av den tekniska kompetensen och en mer enhetlig praxis. Härtill kommer de olägenheter som parallella eller successiva domstolsprocesser på detta rättsområde innebär. Som exempel kan nämnas att det samtidigt kan pågå dels ett registreringsmål i Patentbesvärsrätten som rör ett överklagande av ett beslut att avslå en invändning mot ett patent, dels ett mål i allmän domstol som rör intrång och eventuell ogiltighet rörande samma patent mellan patentinnehavaren och invändaren. Trots att frågorna som domstolarna har att bedöma i dessa mål är i princip desamma är det enligt nuvarande ordning inte möjligt att förena dessa mål, vilket kan ha en menlig inverkan på effektiviteten, kompetensen och likformigheten i dömandet samt medföra onödiga kostnader för parterna.
Av nu anförda skäl bör samtliga i allmän domstol förekommande tvistemål och samtliga i Patentbesvärsrätten förekommande mål rörande patent, arbetstagares uppfinningar och försvarsuppfinningar handläggas samlat.
Växtförädlarrättsliga mål
De växtförädlarrättsliga målen är uppdelade på Patentbesvärsrätten och allmän domstol (se avsnitt 3.1.2); under senare år har dock inga mål om växtförädlarrätt förekommit i någon av domstolarna. På samma sätt som för patentmålen har de olika växtförädlarrättsliga målen i de olika domstolarna starka samband med varandra. Mellan mål om växtförädlarrätt och patent råder det sambandet att det i båda fallen finns behov av särskild teknisk sakkunskap. Det finns också fall där en rättighetshavare har skyddat vissa aspekter med patent och andra med växtförädlarrätt. En innehavare av en växtförädlarrätt kan få en tvångslicens att utnyttja en patentskyddad uppfinning och en patenthavare kan få en tvångslicens att utnyttja en växtsort som skyddas av en
172
En samlad prövning
172
Firmarättsliga mål
De firmarättsliga målen (ca 70 inkomna registreringsmål och ca tio inkomna tvistemål per år) är uppdelade på allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol (se avsnitt 3.1.2). I allmän domstol handläggs mål om intrång i och ogiltighet av en firmarätt. I allmän förvaltningsdomstol handläggs mål om registrering av firma.
Mellan varumärken och näringskännetecken (främst firma) råder ett särskilt och nära samband. De har likartade funktioner på marknaden och det blir allt vanligare att företag registrerar sin firmadominant (den del av ett företagsnamn som särskiljer företaget) eller en förkortning av denna som varumärke. Dessutom råder det ett lagreglerat samband mellan dessa rättigheter genom det korsvisa skyddet. I samband med införandet av en ny varumärkeslag år 2011 ändrades firmalagen så att den i så stor utsträckning som möjligt skulle motsvara varumärkesregleringen (prop. 2009/10:225). Reglerna om skydd för näringskännetecken är t.ex. sanktionerade på motsvarande sätt som varukännetecken, vilket bl.a. innebär att prövning av intrång och andra mål i allmän domstol handläggs enligt samma domstolsordning och enligt i huvudsak liknande regler. Med hänsyn till detta samband mellan måltyperna framstår det som rimligt att domstolsprövningen av firmarättsliga tvistemål rörande ogiltighet och intrång även fortsättningsvis sker samlat med övriga mål rörande det industriella rättsskyddet.
Det ovan redovisade sambandet mellan varu- och näringskännetecken finns även i fråga om registrering av varumärke och firma. Den omständigheten att överprövningen av varumärkesregistreringen sker i annan domstol än prövningen av firmaregistreringen innebär att det finns en risk för att förutsättningarna för skydd och skyddets omfattning bedöms på olika sätt. Detta talar för att även firmaregistreringsmål bör samlas. Samtidigt är registrering av firmor särpräglad jämfört med registrering av övriga rättigheter eftersom den i de allra flesta fall sker i samband med associationsrättsliga registreringsåtgärder. Detta
173
Ds 2014:2 En samlad prövning
173
har också haft betydelse för utformningen av den nuvarande prövningsordningen för dessa registreringsmål. Registreringsåtgärder som kan förefalla vara rent associationsrättsliga kan ha sådana känneteckensrättsliga inslag att de bör prövas tillsammans med firmafrågan. Lagstiftaren har i tidigare sammanhang påtalat att det kan finnas skäl till olikartade regleringar för varumärke och firma med hänsyn till firmans associationsrättsliga funktion (se t.ex. prop. 2009/10:225 s. 350). Det är Bolagsverket och vissa andra myndigheter som beslutar om registrering och inte Patent- och registreringsverket som i övriga immaterialrättsliga registreringsmål. Det finns vidare inget invändningsförfarande såvitt avser firmaregistering. Bolagsverkets beslut rörande associationsrättsliga registreringsåtgärder överklagas till allmän förvaltningsdomstol på samma sätt som Bolagsverkets övriga beslut om bolagsregistreringsfrågor. Det bedöms inte aktuellt att i detta sammanhang överväga en ändrad prövningsordning för de associationsrättsliga målen. Om prövningsordningen avseende firmaregistrering förändras finns det därmed en risk för parallella processer i olika domstolsslag rörande en juridisk persons registrering. Detta talar för att målen om firmaregistrering inte bör omfattas av reformen.
Sammanfattningsvis finns det samband men även skillnader mellan firmaregistreringen och registreringen av övriga immateriella rättigheter. Den associationsrättsliga kopplingen i firmaregistreringsmålen är påtaglig och det finns inte förutsättningar att inom ramen för denna promemoria fullt ut överblicka konsekvenserna av en separation av målen rörande firmaregistrering och målen rörande associationsrättsliga registreringsåtgärder. Mot denna bakgrund bör firmaregistreringsmålen inte nu samlas med övriga immaterialrättsliga mål.
Upphovsrättsliga mål m.m.
Flertalet upphovsrättsliga mål (inklusive mål om närstående rättigheter) kan enligt nuvarande ordning förekomma i samtliga tingsrätter (se avsnitt 3.1.2). Vissa mål är dock koncentrerade till
En samlad prövning
172
Firmarättsliga mål
De firmarättsliga målen (ca 70 inkomna registreringsmål och ca tio inkomna tvistemål per år) är uppdelade på allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol (se avsnitt 3.1.2). I allmän domstol handläggs mål om intrång i och ogiltighet av en firmarätt. I allmän förvaltningsdomstol handläggs mål om registrering av firma.
Mellan varumärken och näringskännetecken (främst firma) råder ett särskilt och nära samband. De har likartade funktioner på marknaden och det blir allt vanligare att företag registrerar sin firmadominant (den del av ett företagsnamn som särskiljer företaget) eller en förkortning av denna som varumärke. Dessutom råder det ett lagreglerat samband mellan dessa rättigheter genom det korsvisa skyddet. I samband med införandet av en ny varumärkeslag år 2011 ändrades firmalagen så att den i så stor utsträckning som möjligt skulle motsvara varumärkesregleringen (prop. 2009/10:225). Reglerna om skydd för näringskännetecken är t.ex. sanktionerade på motsvarande sätt som varukännetecken, vilket bl.a. innebär att prövning av intrång och andra mål i allmän domstol handläggs enligt samma domstolsordning och enligt i huvudsak liknande regler. Med hänsyn till detta samband mellan måltyperna framstår det som rimligt att domstolsprövningen av firmarättsliga tvistemål rörande ogiltighet och intrång även fortsättningsvis sker samlat med övriga mål rörande det industriella rättsskyddet.
Det ovan redovisade sambandet mellan varu- och näringskännetecken finns även i fråga om registrering av varumärke och firma. Den omständigheten att överprövningen av varumärkesregistreringen sker i annan domstol än prövningen av firmaregistreringen innebär att det finns en risk för att förutsättningarna för skydd och skyddets omfattning bedöms på olika sätt. Detta talar för att även firmaregistreringsmål bör samlas. Samtidigt är registrering av firmor särpräglad jämfört med registrering av övriga rättigheter eftersom den i de allra flesta fall sker i samband med associationsrättsliga registreringsåtgärder. Detta
174
En samlad prövning
174
Stockholms tingsrätt. I hela landet förekommer drygt 50 mål per år, varav något mer än hälften handläggs i Stockholms tingsrätt.
De upphovsrättsliga målen har i flera fall ett nära samband med målen rörande det industriella rättsskyddet. Inte sällan innehåller mål inom det industriella rättskyddet också upphovsrättsliga frågeställningar och tvärtom (jfr t.ex. NJA 2009 s. 159). Exempelvis kan en åtgärd som innebär ett varumärkesintrång eller ett intrång i ett mönster också utgöra ett intrång i ett upphovsrättsligt skyddat verk. Sanktionsbestämmelserna på upphovsrättens område är numera i princip identiska med dem på övriga immaterialrättens område. Detsamma gäller reglerna rörande intrångsundersökning. Det finns ett värde i att likartade bestämmelser prövas samlat. Om inte upphovsrättsliga frågeställningar kan prövas med övriga immaterialrättsliga frågeställningar uppkommer dessutom en ny splittring av mål med ett rättsligt och principiellt samband. Detta är inte lämpligt.
Av nu anförda skäl bör de upphovsrättsliga tvistemålen prövas i samma ordning som tvistemålen rörande det industriella rättsskyddet. Detsamma bör gälla tvistemål om kretsmönster på grund av det nära sambandet mellan dessa mål och de upphovsrättsliga målen.
Immaterialrättsliga brottmål
I gruppen immaterialrättsliga mål ingår även brottmål. Enligt nuvarande ordning är Stockholms tingsrätt exklusivt forum för flertalet patenträttsliga brottmål med den sammansättning som gäller för tvistemål, vilket innebär att tekniskt sakkunniga ledamöter ingår i rätten (se avsnitt 3.1.2 och 9.2). Stockholms tingsrätt är vidare exklusivt forum för samtliga mål, dvs. också brottmål, rörande gemenskapsvarumärke och gemenskapsformgivning. Flertalet övriga immaterialrättsliga brottmål prövas däremot av alla tingsrätter. Totalt rör det sig om ca 20 brottmål per år i hela landet.
175
Ds 2014:2 En samlad prövning
175
Att domstolsprövningen av vissa brottmål är koncentrerad är inte unikt för immaterialrättsliga mål. Exempelvis handläggs brottmål rörande sjörättsliga frågor enbart av de tingsrätter som är sjörättsdomstolar (21 kap. 8 § sjölagen ([1994:1009]).
Det begränsade målunderlaget i förening med behovet av teknisk kompetens gör att de patenträttsliga brottmålen alltjämt bör vara koncentrerade. Dessa mål bör alltså samlas med övriga immaterialrättsliga mål.
För övriga immaterialrättsliga brottmål finns det inte behov av särskild teknisk kompetens, vilket innebär att nämndemän även fortsättningsvis bör delta i prövningen av dessa mål. Detta hindrar dock inte att även dessa mål samlas. De objektiva förutsättningarna är desamma vid prövningen av ett immaterialrättsligt brottmål som vid prövningen av ett immaterialrättsligt tvistemål om intrång. Dessutom är det vanligt förekommande att den skadeståndsrättsliga bedömningen intar en central roll även i brottmålen. Skälen för en samling av de immaterialrättsliga brottmålen är därför desamma som för de immaterialrättsliga tvistemålen. Genom att – på samma sätt som gäller för brottmål rörande patent och gemenskapsrättigheter – samla alla immaterialrättsliga brottmål skapas förutsättningar för en effektivare domstolsprövning av hög kvalitet.
Vad som skulle kunna tala mot att samla alla brottmål med övriga immaterialrättsliga mål hänger samman med vad som gäller om en tilltalad åtalas även för annan brottslighet. Nuvarande ordning innebär att en samlad prövning av blandad brottslighet som innefattar brott för vilket en särskild forumregel gäller endast kan ske vid det särskilda forumet (19 kap. 9 § RB). En konsekvens av detta är att det vid det särskilda forumet kan komma att behöva prövas också åtal avseende andra brott. Ett alternativ till att samla målen är att för de immaterialrättsliga brottmålen föreskriva att vanliga forumregler ska gälla men att det även ska vara möjligt att väcka åtal vid det särskilda forumet. Genom att immaterialrättsliga mål i övrigt inte längre kommer att prövas av alla tingsrätter, kommer dock dessa domstolar att ha sämre förutsättningar än för närvarande att handlägga och
En samlad prövning
174
Stockholms tingsrätt. I hela landet förekommer drygt 50 mål per år, varav något mer än hälften handläggs i Stockholms tingsrätt.
De upphovsrättsliga målen har i flera fall ett nära samband med målen rörande det industriella rättsskyddet. Inte sällan innehåller mål inom det industriella rättskyddet också upphovsrättsliga frågeställningar och tvärtom (jfr t.ex. NJA 2009 s. 159). Exempelvis kan en åtgärd som innebär ett varumärkesintrång eller ett intrång i ett mönster också utgöra ett intrång i ett upphovsrättsligt skyddat verk. Sanktionsbestämmelserna på upphovsrättens område är numera i princip identiska med dem på övriga immaterialrättens område. Detsamma gäller reglerna rörande intrångsundersökning. Det finns ett värde i att likartade bestämmelser prövas samlat. Om inte upphovsrättsliga frågeställningar kan prövas med övriga immaterialrättsliga frågeställningar uppkommer dessutom en ny splittring av mål med ett rättsligt och principiellt samband. Detta är inte lämpligt.
Av nu anförda skäl bör de upphovsrättsliga tvistemålen prövas i samma ordning som tvistemålen rörande det industriella rättsskyddet. Detsamma bör gälla tvistemål om kretsmönster på grund av det nära sambandet mellan dessa mål och de upphovsrättsliga målen.
Immaterialrättsliga brottmål
I gruppen immaterialrättsliga mål ingår även brottmål. Enligt nuvarande ordning är Stockholms tingsrätt exklusivt forum för flertalet patenträttsliga brottmål med den sammansättning som gäller för tvistemål, vilket innebär att tekniskt sakkunniga ledamöter ingår i rätten (se avsnitt 3.1.2 och 9.2). Stockholms tingsrätt är vidare exklusivt forum för samtliga mål, dvs. också brottmål, rörande gemenskapsvarumärke och gemenskapsformgivning. Flertalet övriga immaterialrättsliga brottmål prövas däremot av alla tingsrätter. Totalt rör det sig om ca 20 brottmål per år i hela landet.
176
En samlad prövning
176
avgöra immaterialrättsliga brottmål. Risken för att det i någon större omfattning blir aktuellt med s.k. blandade åtal av betydelse får vidare anses liten.
Sammantaget talar övervägande skäl för att samtliga immaterialrättsliga brottmål samlas med övriga immaterialrättsliga mål.
Immaterialrättsliga domstolsärenden
Enligt nuvarande ordning finns det bara en immaterialrättslig ärendetyp som handläggs enligt ärendelagen i allmän domstol. Det är ärenden angående ansökan om informationsföreläggande där ansökan inte görs i ett pågående mål. För dessa gäller samma forumregler som för mål angående rättigheten i fråga (se t.ex. 57 e § PL). Antalet ärenden om informationsföreläggande har hittills varit mycket litet. Sedan lagstiftningen trädde i kraft den 1 april 2009 och fram till utgången av juni 2012 har endast elva ärenden registrerats vid landets tingsrätter (SOU 2012:51 s. 25).
För att ett informationsföreläggande ska kunna meddelas krävs att det är sannolikt att ett intrång skett i en immateriell rättighet. Dessa ärenden har därmed sådan omedelbar koppling till de immaterialrättsliga målen att de även fortsättningsvis bör handläggas samlat med dessa.
177
Ds 2014:2 En samlad prövning
177
Mål rörande namn och utgivningsbevis
5.3.3
Bedömning: Mål rörande namn och utgivningsbevis för
periodisk skrift bör inte samlas med de immaterialrättsliga målen och ärendena.
Skälen för bedömningen: Mål rörande namn och mål rörande
utgivningsbevis för periodisk skrift handläggs i Patentbesvärsrätten efter överklagande av Patent- och registreringsverkets beslut (se avsnitt 3.4.1). Det rör sig om ca 15 namnmål och 5 mål om utgivningsbevis per år.
Namnmålen handlar om byte av personnamn, främst efternamn. Målen rörande utgivningsbevis för periodisk skrift rör ansökningar om att få ett sådant bevis, vilket krävs av den som vill ge ut en periodisk skrift, samt återkallande av sådana bevis. Dessa två sinsemellan olika måltyper har inget tydligt samband med de frågeställningar som förekommer i de immaterialrättsliga registreringsmål som föreslås samlas. Samma bedömning gjorde 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33 s. 80). För namnmålens del finns i stället en koppling till de namnmål som handläggs i allmän förvaltningsdomstol efter överklagande av Skatteverkets beslut och de firmaregistreringsmål som handläggs av allmän förvaltningsdomstol efter överklagande av bl.a. Bolagsverkets beslut. Det finns därför inga egentliga samordningsfördelar av att låta dem omfattas av den samlade domstolsprövningen.
Mot den angivna bakgrunden bedöms det inte finnas skäl att samla mål rörande namn och utgivningsbevis med de andra mål som ska omfattas av reformen. Med hänsyn till att alla övriga mål som för närvarande handläggs i Patentbesvärsrätten föreslås bli samlade och målen om namn och utgivningsbevis därför inte kan behålla sin nuvarande prövningsordning behöver en förändring trots allt ske. Detta behandlas i avsnitt 12.
En samlad prövning
176
avgöra immaterialrättsliga brottmål. Risken för att det i någon större omfattning blir aktuellt med s.k. blandade åtal av betydelse får vidare anses liten.
Sammantaget talar övervägande skäl för att samtliga immaterialrättsliga brottmål samlas med övriga immaterialrättsliga mål.
Immaterialrättsliga domstolsärenden
Enligt nuvarande ordning finns det bara en immaterialrättslig ärendetyp som handläggs enligt ärendelagen i allmän domstol. Det är ärenden angående ansökan om informationsföreläggande där ansökan inte görs i ett pågående mål. För dessa gäller samma forumregler som för mål angående rättigheten i fråga (se t.ex. 57 e § PL). Antalet ärenden om informationsföreläggande har hittills varit mycket litet. Sedan lagstiftningen trädde i kraft den 1 april 2009 och fram till utgången av juni 2012 har endast elva ärenden registrerats vid landets tingsrätter (SOU 2012:51 s. 25).
För att ett informationsföreläggande ska kunna meddelas krävs att det är sannolikt att ett intrång skett i en immateriell rättighet. Dessa ärenden har därmed sådan omedelbar koppling till de immaterialrättsliga målen att de även fortsättningsvis bör handläggas samlat med dessa.
178
En samlad prövning
178
Marknadsföringsrättsliga mål och ärenden
5.3.4
Förslag: Samtliga marknadsföringsrättsliga mål och ärenden
ska samlas med de immaterialrättsliga målen och ärendena.
Skälen för förslaget: De marknadsföringsrättsliga målen och
ärendena är spridda på Marknadsdomstolen och allmän domstol (ca 30 mål per år i Marknadsdomstolen och ca tio mål per år i allmän domstol) (se avsnitt 3.2.2). Hur talan är utformad styr var prövningen ska ske. Talan som endast avser förbud mot fortsatt marknadsföring av en vara ska väckas direkt vid Marknadsdomstolen. Om talan också gäller skadestånd, ska talan dock väckas i Stockholms tingsrätt. Förs talan om skadestånd separat, kan talan väckas i Stockholms tingsrätt men får också väckas vid annan tingsrätt. Gäller talan marknadsstörningsavgift är Stockholms tingsrätt exklusivt forum. Tingsrätternas avgöranden i mål och ärenden enligt marknadsföringslagen överklagas till Marknadsdomstolen. Det gäller dock inte beslut om utdömande av vite, som i stället överklagas till hovrätt enligt viteslagen. Samma rättsförhållande kan alltså prövas i olika domstolar beroende på hur parterna väljer att utforma sin talan, vilket är olyckligt ur ett kompetens- och brukarperspektiv.
Det finns flera och starka beröringspunkter mellan de immaterialrättsliga målen och de marknadsföringsrättsliga målen. Till exempel kan sakfrågorna i ett mål om varumärkesrätt eller mönsterrätt i stora delar vara desamma som i ett mål om t.ex. vilseledande efterbildning eller renommésnyltning enligt marknadsföringslagen.
Den splittrade domstolsprövningen innebär att det, trots att sakfrågorna i målen är desamma eller närliggande, inte är möjligt att förena en immaterialrättslig tvist i allmän domstol med en tvist enligt marknadsföringslagen i Marknadsdomstolen. Detta innebär att en part inte kan föra talan vid domstol mot en påstådd efterbildning och göra gällande att efterbildningen utgör varumärkesintrång och att efterbildningen ska förbjudas såsom
179
Ds 2014:2 En samlad prövning
179
vilseledande marknadsföring eller marknadsföringsrättsligt otillåten renommésnyltning. I stället är parten hänvisad till att föra parallella processer i allmän domstol och i Marknadsdomstolen. Denna ordning skiljer sig från vad som gäller i jämförbara länder och är även svårförenlig med bl.a. EU-domstolens avgörande i målet L’Oréal v. Bellure (C-487/07). I målet i fråga fann EU-domstolen att en efterbildning av en exklusiv parfymflaska var såväl varumärkesintrång som otillåten renommésnyltning. Visserligen har det på senare tid skett en förskjutning av Marknadsdomstolens praxis när det gäller sambandet mellan immaterialrätten och marknadsföringsrätten i och med att den marknadsföringsrättsliga lagstridighetsprincipen ansetts göra det möjligt att förbjuda olika former av immaterialrättsintrång som otillbörlig marknadsföring (MD 2011:29 och 2012:15). Faktum kvarstår dock att det inte i samma mål är möjligt att yrka på såväl immaterialrättsliga som marknadsföringsrättsliga sanktioner. Detta kan inte anses vara en tillfredsställande ordning.
Av nu anförda skäl framstår det som angeläget att de marknadsföringsrättsliga målen och ärendena, inklusive målen enligt de s.k. annexlagarna, som enligt nuvarande ordning handläggs i Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen samlas med de immaterialrättsliga målen och ärendena. Med hänsyn till att marknadsföringsrättsliga överväganden kan aktualiseras i de mål som enligt nuvarande ordning kan förekomma i samtliga tingsrätter, dvs. mål om skadestånd och om utdömande av vite, bör även dessa omfattas av den samlade domstolsprövningen.
En samlad prövning
178
Marknadsföringsrättsliga mål och ärenden
5.3.4
Förslag: Samtliga marknadsföringsrättsliga mål och ärenden
ska samlas med de immaterialrättsliga målen och ärendena.
Skälen för förslaget: De marknadsföringsrättsliga målen och
ärendena är spridda på Marknadsdomstolen och allmän domstol (ca 30 mål per år i Marknadsdomstolen och ca tio mål per år i allmän domstol) (se avsnitt 3.2.2). Hur talan är utformad styr var prövningen ska ske. Talan som endast avser förbud mot fortsatt marknadsföring av en vara ska väckas direkt vid Marknadsdomstolen. Om talan också gäller skadestånd, ska talan dock väckas i Stockholms tingsrätt. Förs talan om skadestånd separat, kan talan väckas i Stockholms tingsrätt men får också väckas vid annan tingsrätt. Gäller talan marknadsstörningsavgift är Stockholms tingsrätt exklusivt forum. Tingsrätternas avgöranden i mål och ärenden enligt marknadsföringslagen överklagas till Marknadsdomstolen. Det gäller dock inte beslut om utdömande av vite, som i stället överklagas till hovrätt enligt viteslagen. Samma rättsförhållande kan alltså prövas i olika domstolar beroende på hur parterna väljer att utforma sin talan, vilket är olyckligt ur ett kompetens- och brukarperspektiv.
Det finns flera och starka beröringspunkter mellan de immaterialrättsliga målen och de marknadsföringsrättsliga målen. Till exempel kan sakfrågorna i ett mål om varumärkesrätt eller mönsterrätt i stora delar vara desamma som i ett mål om t.ex. vilseledande efterbildning eller renommésnyltning enligt marknadsföringslagen.
Den splittrade domstolsprövningen innebär att det, trots att sakfrågorna i målen är desamma eller närliggande, inte är möjligt att förena en immaterialrättslig tvist i allmän domstol med en tvist enligt marknadsföringslagen i Marknadsdomstolen. Detta innebär att en part inte kan föra talan vid domstol mot en påstådd efterbildning och göra gällande att efterbildningen utgör varumärkesintrång och att efterbildningen ska förbjudas såsom
180
En samlad prövning
180
Konkurrensrättsliga mål och ärenden
5.3.5
Förslag: Samtliga konkurrensrättsliga mål och ärendena som
nu handläggs i Marknadsdomstolen och allmän domstol ska samlas med de immaterialrättsliga och marknadsrättsliga målen och ärendena.
Bedömning: De mål med konkurrensrättsliga inslag som
handläggs i allmän förvaltningsdomstol bör inte samlas med övriga konkurrensrättsliga mål.
Skälen för förslaget och bedömningen
Mål och ärenden enligt konkurrenslagen
De konkurrensrättsliga målen och ärendena enligt konkurrenslagen är utspridda på Marknadsdomstolen och allmän domstol (se avsnitt 3.3.1). I allmän domstol är flertalet mål koncentrerade till Stockholms tingsrätt men vissa mål (talan om ogiltighet, skadestånd och utdömande av vite) kan förekomma i samtliga tingsrätter. Totalt rör det sig om färre än tio mål årligen i Marknadsdomstolen respektive allmän domstol. Även om antalet mål således är litet ska framhållas att, i vart fall de mål som handläggs i Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen, generellt sett är mycket omfattande.
När det gäller splittringen inom konkurrensrätten gäller en likartad ordning och finns en likartad problembild som inom marknadsrätten (se inledningen av avsnitt 5.3.4). Samtliga mål och ärenden enligt konkurrenslagen bör därför handläggas samlat.
Det finns flera beröringspunkter i rättsligt hänseende mellan de immaterialrättsliga och de konkurrensrättsliga målen. Till exempel kan utövandet av en immaterialrätt strida mot konkurrensrättsliga regler. Över huvud taget följer av EU-domstolens praxis att konkurrensrättsliga aspekter kan behöva vägas in när en domstol tar ställning till omfattningen och utövandet av immateriella ensamrätter. Som exempel kan nämnas mål som
181
Ds 2014:2 En samlad prövning
181
gäller möjligheterna till varumärkesrättsligt skydd för formen på en vara. EU-domstolen har dessutom i flera fall tagit ställning till om vägran att upplåta licens av en immateriell rättighet innebär missbruk av dominerande ställning (se bl.a. mål C 238/87 Volvo v. Veng).
Även på det principiella planet har måltyperna ett samband genom att lagstiftningen på de berörda områdena syftar direkt eller indirekt till att säkerställa en effektiv och utvecklingsfrämjande konkurrens. Detta samband mellan immaterialrätten och konkurrensrätten kommer bl.a. till uttryck i den unionsrättsliga lagstiftningen.
Konkurrensrätten har vidare på flera sätt ett samband med marknadsföringsrätten (se avsnitt 5.3.4). Det är fråga om två delområden inom marknadsrätten som har till uppgift att normera bedrivandet av näringsverksamhet och företagens handlande på marknaden. Marknadsföringsrätten syftar till att säkerställa att konkurrensen bedrivs med metoder som är tillbörliga med hänsyn till konsumenterna och andra näringsidkare medan konkurrensrätten syftar till att säkerställa en effektiv konkurrens genom regler om otillåten konkurrensbegränsning. I många mål och ärenden inom båda rättsområdena deltar ekonomiska experter vid domstolens avgörande. Sambandet mellan dessa måltyper är tydligt.
Mot den angivna bakgrunden finns det skäl som tydligt talar för att samla de konkurrensrättsliga mål och ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs i Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen med de immaterialrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen och ärendena. De mål som kan förekomma i samtliga tingsrätter, dvs. mål om ogiltighet, skadestånd eller utdömande av vite, har en sådan koppling till de andra mål som föreslås samlas att även dessa bör omfattas av den samlade domstolsprövningen.
En samlad prövning
180
Konkurrensrättsliga mål och ärenden
5.3.5
Förslag: Samtliga konkurrensrättsliga mål och ärendena som
nu handläggs i Marknadsdomstolen och allmän domstol ska samlas med de immaterialrättsliga och marknadsrättsliga målen och ärendena.
Bedömning: De mål med konkurrensrättsliga inslag som
handläggs i allmän förvaltningsdomstol bör inte samlas med övriga konkurrensrättsliga mål.
Skälen för förslaget och bedömningen
Mål och ärenden enligt konkurrenslagen
De konkurrensrättsliga målen och ärendena enligt konkurrenslagen är utspridda på Marknadsdomstolen och allmän domstol (se avsnitt 3.3.1). I allmän domstol är flertalet mål koncentrerade till Stockholms tingsrätt men vissa mål (talan om ogiltighet, skadestånd och utdömande av vite) kan förekomma i samtliga tingsrätter. Totalt rör det sig om färre än tio mål årligen i Marknadsdomstolen respektive allmän domstol. Även om antalet mål således är litet ska framhållas att, i vart fall de mål som handläggs i Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen, generellt sett är mycket omfattande.
När det gäller splittringen inom konkurrensrätten gäller en likartad ordning och finns en likartad problembild som inom marknadsrätten (se inledningen av avsnitt 5.3.4). Samtliga mål och ärenden enligt konkurrenslagen bör därför handläggas samlat.
Det finns flera beröringspunkter i rättsligt hänseende mellan de immaterialrättsliga och de konkurrensrättsliga målen. Till exempel kan utövandet av en immaterialrätt strida mot konkurrensrättsliga regler. Över huvud taget följer av EU-domstolens praxis att konkurrensrättsliga aspekter kan behöva vägas in när en domstol tar ställning till omfattningen och utövandet av immateriella ensamrätter. Som exempel kan nämnas mål som
182
En samlad prövning
182
Mål med konkurrensrättslig anknytning
Förutom mål enligt konkurrenslagen finns det andra typer av mål som har konkurrensrättsliga inslag, t.ex. vissa mål enligt lagen om elektronisk kommunikation (se avsnitt 3.3.2). Dessa mål handläggs i allmän förvaltningsdomstol.
Målsättningen med förslagen i denna promemoria är att komma till rätta med de problem som är förenade med att samma eller varandra närliggande frågor prövas i olika domstolar och med olika prövningsordningar. Ett uttryck för detta är att beroende på hur en part väljer att utforma sin talan kan en och samma rättsfråga komma att prövas antingen i specialdomstol eller i allmän domstol. Mål enligt den sektorsspecifika lagstiftningen kan visserligen sägas syfta till att värna samma intressen som mål enligt konkurrenslagen. Sambandet är dock inte sådant att det sätt på vilket en part utformar sin talan blir avgörande för vilken domstol som ska handlägga målet. Dessa mål har således beröringspunkter med de konkurrensrättsliga mål som enligt nuvarande ordning handläggs i allmän domstol och Marknadsdomstolen, men de avser inte samma rättsförhållanden. Dessutom finns det inte något tydligt samband mellan dessa mål och de immaterialrättsliga och marknadsrättsliga målen. Att dela upp den tänkta samlingen på så sätt att konkurrensrättsliga mål och ärenden av olika slag samlas för sig och immaterialrättsliga- och marknadsrättsliga mål och ärenden samlas för sig är inte lämpligt med hänsyn till sambandet mellan de konkurrensrättsliga målen och ärendena som handläggs i allmän domstol och i Marknadsdomstolen och de immaterialrättsliga och marknadsrättsliga målen och ärendena. Som redovisas i avsnitt 6.1 är det inte heller aktuellt att samla alla måltyper i allmän förvaltningsdomstol, vilket innebär att en samling skulle kräva en genomgripande förändring av prövningsordningen för de sektorspecifika målen.
När det gäller upphandlingsmålen är måltypen av en sådan storlek (drygt 3 000 mål per år) att det i sig omöjliggör den koncentration som övervägs i denna promemoria. Frågan om var
183
Ds 2014:2 En samlad prövning
183
och hur upphandlingsmålen ska prövas är också föremål för andra överväganden. Upphandlingsutredningen 2010 föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 2013:12) bl.a. att upphandlingsmålen ska koncentreras till ett fåtal förvaltningsrätter och en kammarrätt. Den frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Vidare har regeringen nyligen beslutat att tillsätta en utredning för att se över det nuvarande regelverket för överprövningar vid offentliga upphandlingar (dir. 2013:105).
När det gäller mål som rör konkurrensfrämjande åtgärder på marknaden för elektronisk kommunikation är dessa få till antalet (ca 30 mål per år) och de överväganden som behöver göras i vissa av målen uppvisar stora likheter med de som behöver göras vid tvister inom ramen för den allmänna konkurrensrätten. Vidare är den särskilda
sakkunskap som krävs i form av ekonomiska experter av
samma slag som den i de konkurrensrättsliga målen. I samband med att förändringar av domstolsprövningen för målen enligt lagen om elektronisk kommunikation genomfördes år 2007 förordade Lagrådet att målen skulle handläggas tillsammans med mål enligt konkurrenslagen. Regeringen fann dock inte skäl att då överväga en sådan lösning (prop. 2006/07:119 s. 30 och 78 f., se även SOU 2006:88 s. 293 f.). Post- och telestyrelsen, som är beslutsmyndighet i målen, har därefter i remissyttrande över Målutredningens betänkande ställt sig avvisande till att målen ska ingå i en samlad domstolsprövning av det slag som föreslås i denna promemoria.
Även om kopplingen till konkurrensrätten är tydlig är det fråga om mycket komplicerade, omfattande och säregna mål. Det är vidare långt ifrån alla beslut enligt lagen om elektronisk kommunikation som har en konkurrensrättslig koppling och som därför skulle vara aktuella att samla. Att dela upp dessa mål är inte helt oproblematiskt (jfr SOU 2006:88 s. 289 f.) och skulle medföra en olycklig splittring av prövningsordningen för dessa. På senare tid har bl.a. Kammarrätten i Stockholm och IT- och Telekomföretagen väckt frågan om inte den mycket tekniska och ekonomiska prövning som ska ske i målen bättre lämpar sig för en särskild nämnd och den efterföljande domstolsprövningen
En samlad prövning
182
Mål med konkurrensrättslig anknytning
Förutom mål enligt konkurrenslagen finns det andra typer av mål som har konkurrensrättsliga inslag, t.ex. vissa mål enligt lagen om elektronisk kommunikation (se avsnitt 3.3.2). Dessa mål handläggs i allmän förvaltningsdomstol.
Målsättningen med förslagen i denna promemoria är att komma till rätta med de problem som är förenade med att samma eller varandra närliggande frågor prövas i olika domstolar och med olika prövningsordningar. Ett uttryck för detta är att beroende på hur en part väljer att utforma sin talan kan en och samma rättsfråga komma att prövas antingen i specialdomstol eller i allmän domstol. Mål enligt den sektorsspecifika lagstiftningen kan visserligen sägas syfta till att värna samma intressen som mål enligt konkurrenslagen. Sambandet är dock inte sådant att det sätt på vilket en part utformar sin talan blir avgörande för vilken domstol som ska handlägga målet. Dessa mål har således beröringspunkter med de konkurrensrättsliga mål som enligt nuvarande ordning handläggs i allmän domstol och Marknadsdomstolen, men de avser inte samma rättsförhållanden. Dessutom finns det inte något tydligt samband mellan dessa mål och de immaterialrättsliga och marknadsrättsliga målen. Att dela upp den tänkta samlingen på så sätt att konkurrensrättsliga mål och ärenden av olika slag samlas för sig och immaterialrättsliga- och marknadsrättsliga mål och ärenden samlas för sig är inte lämpligt med hänsyn till sambandet mellan de konkurrensrättsliga målen och ärendena som handläggs i allmän domstol och i Marknadsdomstolen och de immaterialrättsliga och marknadsrättsliga målen och ärendena. Som redovisas i avsnitt 6.1 är det inte heller aktuellt att samla alla måltyper i allmän förvaltningsdomstol, vilket innebär att en samling skulle kräva en genomgripande förändring av prövningsordningen för de sektorspecifika målen.
När det gäller upphandlingsmålen är måltypen av en sådan storlek (drygt 3 000 mål per år) att det i sig omöjliggör den koncentration som övervägs i denna promemoria. Frågan om var
184
En samlad prövning
184
kan begränsas till en laglighetsprövning. Mot den angivna bakgrunden framstår det inte lämpligt att nu föreslå en förändrad domstolsordning för dessa mål.
För övriga måltyper med konkurrensrättslig anknytning, t.ex. elmål, finns inga tillkommande skäl av betydelse att beakta. Sammantaget görs därför bedömningen att målen med konkurrensrättslig anknytning inte bör samlas med de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och de andra konkurrensrättsliga målen och ärendena.
Statsstöd
Bland EUF-fördragets konkurrensregler finns vissa bestämmelser om statligt stöd som har till syfte att förhindra att konkurrensförhållanden inom unionen snedvrids genom att medlemsstaterna otillbörligt gynnar vissa företag eller viss produktion ekonomiskt (artikel 107–109). Av rättspraxis från EU-domstolen följer att svenska domstolar har en skyldighet att säkerställa förbudets effektiva genomslag. Högsta domstolen har slagit fast att talan om vitesförbud eller skadestånd i anledning av olagligt statsstöd i avsaknad av annan reglering kan prövas av allmän domstol (NJA 2009 s. 625).
I betänkandet Olagligt statsstöd (SOU 2011:69) föreslog Statsstödsutredningen regler om bl.a. återbetalningsskyldighet för olagligt statsstöd och skadestånd till följd av olagligt statsstöd. Enligt förslaget ska sådana mål prövas i samma ordning som sådana mål enligt konkurrenslagen som Stockholms tingsrätt prövar som första instans, dvs. tingsrätt – Marknadsdomstolen. I propositionen med förslag till den lag om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler, som trädde i kraft den 1 juli 2013 (jfr avsnitt 3.3.2) bedömde regeringen i fråga om vilka domstolar som bör handlägga mål om återkrav av olagligt stöd att målen närmast kommer att ha karaktären av sedvanliga fordringsmål och att det därför inte finns något behov av att koncentrera prövningen till vissa domstolar (prop. 2012/13:84
185
Ds 2014:2 En samlad prövning
185
s. 40). Det finns inte anledning att nu göra en annan bedömning. Mål om återbetalning av olagligt statsstöd bör således inte samlas.
Företagshemligheter
5.3.6
Bedömning: Mål rörande företagshemligheter bör inte samlas
med de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena.
Skälen för bedömningen: Ytterligare ett rättsområde bör näm-
nas i detta sammanhang. Det är lagstiftningen till skydd för företagshemligheter. Lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter är en speciallagstiftning i skärningspunkten mellan flera olika rättsområden. Reglernas överordnande syfte är att ha en konkurrensstimulerande effekt genom att de uppmuntrar till förnyelse, utveckling och investeringar inom näringslivet. Reglerna har till syfte att skydda endast hemligheter hos en näringsidkare som har betydelse för en i samhällelig mening sund konkurrens (Fahlbeck, Lagen om skydd för företagshemligheter – En kommentar och rättsöversikter, 2 uppl., 2004, s. 33). Mål om tillämpningen av lagen om skydd för företagshemligheter handläggs i allmän domstol eller i Arbetsdomstolen, om tvisten har samband med en arbetstvist (1 kap. 1 § lagen [1974:371] om rättegången i arbetstvister).
Målen om företagshemligheter har alltså beröringspunkter med de konkurrensrättsliga mål som föreslås samlas, men de avser inte samma rättsförhållanden. Vidare finns det särskilda komplikationer till följd av kopplingen till arbetsrätten och då särskilt det förhållandet att när den kopplingen finns ska prövningen ske i Arbetsdomstolen. Med hänsyn till de mål som domstolens behörighet omfattar, får det anses uteslutet att låta Arbetsdomstolen bli den instans som prövar de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen. Att låta en annan domstol pröva de arbetsrättsliga tvister
En samlad prövning
184
kan begränsas till en laglighetsprövning. Mot den angivna bakgrunden framstår det inte lämpligt att nu föreslå en förändrad domstolsordning för dessa mål.
För övriga måltyper med konkurrensrättslig anknytning, t.ex. elmål, finns inga tillkommande skäl av betydelse att beakta. Sammantaget görs därför bedömningen att målen med konkurrensrättslig anknytning inte bör samlas med de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och de andra konkurrensrättsliga målen och ärendena.
Statsstöd
Bland EUF-fördragets konkurrensregler finns vissa bestämmelser om statligt stöd som har till syfte att förhindra att konkurrensförhållanden inom unionen snedvrids genom att medlemsstaterna otillbörligt gynnar vissa företag eller viss produktion ekonomiskt (artikel 107–109). Av rättspraxis från EU-domstolen följer att svenska domstolar har en skyldighet att säkerställa förbudets effektiva genomslag. Högsta domstolen har slagit fast att talan om vitesförbud eller skadestånd i anledning av olagligt statsstöd i avsaknad av annan reglering kan prövas av allmän domstol (NJA 2009 s. 625).
I betänkandet Olagligt statsstöd (SOU 2011:69) föreslog Statsstödsutredningen regler om bl.a. återbetalningsskyldighet för olagligt statsstöd och skadestånd till följd av olagligt statsstöd. Enligt förslaget ska sådana mål prövas i samma ordning som sådana mål enligt konkurrenslagen som Stockholms tingsrätt prövar som första instans, dvs. tingsrätt – Marknadsdomstolen. I propositionen med förslag till den lag om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler, som trädde i kraft den 1 juli 2013 (jfr avsnitt 3.3.2) bedömde regeringen i fråga om vilka domstolar som bör handlägga mål om återkrav av olagligt stöd att målen närmast kommer att ha karaktären av sedvanliga fordringsmål och att det därför inte finns något behov av att koncentrera prövningen till vissa domstolar (prop. 2012/13:84
186
En samlad prövning
186
som det handlar om är inte heller aktuellt. Valet står därför mellan att behålla nuvarande ordning eller att ta bort möjligheten att pröva frågor om företagshemligheter och arbetsrättstvister samlat. Vid denna bedömning ska beaktas att såvitt framkommit fungerar nuvarande prövningsordning väl. Till detta kommer att lagstiftningen rörande företagshemligheter är föremål för översyn (jfr SOU 2008:63). Sammantaget talar övervägande skäl för att inte samla målen om företagshemligheter med de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena.
187 187
6 Patent- och marknadsdomstol
6.1 En prövning i allmän domstol
Förslag:
Prövningen av de immaterialrättsliga,
marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen ska ske i allmän domstol.
Skälen för förslaget
Inledning
Det finns två allmänna domstolsslag i Sverige; de allmänna domstolarna som i huvudsak handlägger tvistemål, brottmål och ärenden samt de allmänna förvaltningsdomstolarna som främst handlägger mål som rör mellanhavanden mellan det allmänna och enskilda och i huvudsak överklagade beslut av förvaltningsmyndighet. Patentbesvärsrätten är en förvaltningsdomstol, vars beslut överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. Marknadsdomstolen överprövar Stockholms tingsrätts avgöranden och är en specialdomstol i de allmänna domstolarnas sfär.
I avsnitt 5.3 föreslås att prövningen av merparten av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen som för närvarande handläggs i allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen ska ske samlat. Det rör sig om tvistemål, brottmål, domstolsärenden och förvaltningsmål och innefattar både mål som väcks i domstol och mål som överklagas dit från förvaltningsmyndighet. Frågan är var den samlade domstolsprövningen
En samlad prövning
186
som det handlar om är inte heller aktuellt. Valet står därför mellan att behålla nuvarande ordning eller att ta bort möjligheten att pröva frågor om företagshemligheter och arbetsrättstvister samlat. Vid denna bedömning ska beaktas att såvitt framkommit fungerar nuvarande prövningsordning väl. Till detta kommer att lagstiftningen rörande företagshemligheter är föremål för översyn (jfr SOU 2008:63). Sammantaget talar övervägande skäl för att inte samla målen om företagshemligheter med de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena.
188
Patent- och marknadsdomstol
188
ska förläggas. Såväl 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33) som Målutredningen (SOU 2010:44) har gjort bedömningen att en samlad domstolsprövning av alla eller vissa av de nu aktuella måltyperna bör ske i allmän domstol. Även Utredningen om en översyn av konkurrenslagen förordade en sådan lösning (SOU 2006:99 s. 277 f.).
Allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol?
Den första frågan att ta ställning till är om målen bör handläggas av de allmänna domstolarna eller de allmänna förvaltningsdomstolarna.
En samling av de aktuella måltyperna innebär med nödvändighet att den ovan angivna kompetensfördelningen mellan domstolsslagen inte fullt ut kan upprätthållas. Det finns emellertid flera exempel på att lagstiftaren låtit allmän domstol pröva mål efter överklagande från förvaltningsmyndighet. Från senare år kan nämnas överföringen år 2010 av mål enligt plan- och bygglagen från allmän förvaltningsdomstol till mark- och miljödomstol, som är särskilda domstolar inom de allmänna domstolarna (prop. 2009/10:215). Vidare har år 2011 ett större antal ärenden, bl.a. på det associationsrättsliga området, överförts från domstol till förvaltningsmyndighet med möjlighet till domstolsprövning efter överklagande i allmän domstol (prop. 2010/11:119). Det motsatta förhållandet, att flytta måltyper som tillhör de allmänna domstolarnas ansvarsområde till de allmänna förvaltningsdomstolarna, är mycket mer sällsynt. I de fall en tvist t.ex. innefattar såväl en överprövning av myndighetsbeslut som skadestånd har lagstiftaren i några fall valt att dela upp prövningen mellan de två domstolsslagen (t.ex. upphandlingsmål).
Avgörande för valet av domstolsslag är vilken domstol som framstår som bäst lämpad att pröva målen med hänsyn till deras karaktär.
För att välja allmän förvaltningsdomstol talar att flera mål börjar hos förvaltningsmyndighet, t.ex. Konkurrensverket eller
189
Ds 2014:2 Patent- och marknadsdomstol
189
Patent- och registreringsverket, och innefattar en typ av tillstånds- eller registreringsprövning som inte är främmande för dessa domstolar. Inga av de aktuella måltyperna handläggs emellertid enligt nuvarande ordning i förvaltningsrätt eller kammarrätt, vilket bl.a. innebär att den kompetens som målen kräver skulle behöva byggas upp från grunden i dessa domstolar.
En stor del av de aktuella målen handläggs redan i allmän domstol. Den samordning som föreslås i denna promemoria innefattar bl.a. dispositiva tvistemål och brottmål. Enligt vad som uttalats vid flera tidigare tillfällen bör en prövning av mål med straffrättslig- eller civilrättslig karaktär göras av allmän domstol (se t.ex. prop. 2000/01:88 s. 46 f., prop. 2003/04:27 s. 69 och prop. 2010/11:119 s. 37 f.). Att undanta dessa måltyper från reformen i syfte att kunna välja allmän förvaltningsdomstol är inte ett alternativ eftersom det skulle innebära en bibehållen uppdelning av domstolsprövningen. Några principiella eller praktiska invändningar finns inte mot att låta de aktuella målen av förvaltningsrättslig karaktär prövas i allmän domstol. Denna ordning förekommer som anförs ovan redan på t.ex. fastighets- och miljörättens område.
Vid valet mellan allmän förvaltningsdomstol och allmän domstol talar sammanfattningsvis övervägande skäl för det senare domstolsslaget.
Allmän domstol eller specialdomstol?
Mot bakgrund av hur nuvarande ordning är utformad finns det anledning att överväga om prövningen helt eller delvis skulle kunna ske i specialdomstol.
Det kan inledningsvis konstateras att det inte är möjligt att ha en ordning där de aktuella måltyperna blir föremål för domstolsprövning endast i specialdomstol. Immaterialrätten, konkurrensrätten och marknadsföringsrätten innehåller samtliga frågor som av rättssäkerhetsskäl kräver en ordning som innefattar en möjlighet till prövning i minst två domstolsinstanser. Det gäller t.ex. brottmål, skadeståndsmål och mål om utdömande av vite
Patent- och marknadsdomstol
188
ska förläggas. Såväl 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33) som Målutredningen (SOU 2010:44) har gjort bedömningen att en samlad domstolsprövning av alla eller vissa av de nu aktuella måltyperna bör ske i allmän domstol. Även Utredningen om en översyn av konkurrenslagen förordade en sådan lösning (SOU 2006:99 s. 277 f.).
Allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol?
Den första frågan att ta ställning till är om målen bör handläggas av de allmänna domstolarna eller de allmänna förvaltningsdomstolarna.
En samling av de aktuella måltyperna innebär med nödvändighet att den ovan angivna kompetensfördelningen mellan domstolsslagen inte fullt ut kan upprätthållas. Det finns emellertid flera exempel på att lagstiftaren låtit allmän domstol pröva mål efter överklagande från förvaltningsmyndighet. Från senare år kan nämnas överföringen år 2010 av mål enligt plan- och bygglagen från allmän förvaltningsdomstol till mark- och miljödomstol, som är särskilda domstolar inom de allmänna domstolarna (prop. 2009/10:215). Vidare har år 2011 ett större antal ärenden, bl.a. på det associationsrättsliga området, överförts från domstol till förvaltningsmyndighet med möjlighet till domstolsprövning efter överklagande i allmän domstol (prop. 2010/11:119). Det motsatta förhållandet, att flytta måltyper som tillhör de allmänna domstolarnas ansvarsområde till de allmänna förvaltningsdomstolarna, är mycket mer sällsynt. I de fall en tvist t.ex. innefattar såväl en överprövning av myndighetsbeslut som skadestånd har lagstiftaren i några fall valt att dela upp prövningen mellan de två domstolsslagen (t.ex. upphandlingsmål).
Avgörande för valet av domstolsslag är vilken domstol som framstår som bäst lämpad att pröva målen med hänsyn till deras karaktär.
För att välja allmän förvaltningsdomstol talar att flera mål börjar hos förvaltningsmyndighet, t.ex. Konkurrensverket eller
190
Patent- och marknadsdomstol
190
och andra frågor som är ingripande för den enskilde. För närvarande är dessa måltyper undantagna specialdomstolarnas kompetens på såväl konkurrensrättens som immaterialrättens område. Som redovisas i avsnitt 6.6 bör det inte heller komma ifråga att införa en ordning som innebär att bl.a. centrala civilrättsliga frågor undantas från Högsta domstolens behörighet. En specialdomstol skulle därför endast kunna bli en del av instansordningen och ersätta tingsrätt eller hovrätt. Ett förslag med den inriktningen har nyligen lagts fram i Finland. Förslaget går ut på att Marknadsdomstolen ersätter tingsrätt och förvaltningsrätt som första domstolsinstans
1
.
Det finns dock flera skäl mot en ordning där specialdomstol ingår i instanskedjan.
Även om målen samlas i Marknadsdomstolen innebär tillskottet av bl.a. samtliga immaterialrättsliga mål, vilka för övrigt är en för den domstolen helt ny måltyp, att det i praktiken behöver byggas upp en helt ny specialdomstol. Det går på tvärs med den utveckling under de senaste årtiondena som har inneburit att flera specialdomstolar och domstolsliknande specialnämnder avvecklats. Detta har skett som ett led i den allmänna och tydliga inriktningen att den dömande verksamheten så långt som möjligt bör ske i de allmänna domstolsorganisationerna.
En fullständig samordning är med en prövning i specialdomstol vidare inte möjlig eftersom det är systemfrämmande och olämpligt att låta annan domstol än allmän domstol pröva brottmål. I det finska förslaget undantas brottmålen från reformen. Detta bör som anförs ovan inte komma i fråga vid den reform som övervägs i denna promemoria.
Målsättningen med reformen är att skapa en domstolsprövning som motsvarar högt ställda krav på effektivitet och kvalitet. Detta förutsätter att prövningen sker inom ramen för en organisatorisk struktur som är robust och långsiktigt hållbar. För att
1 En liknande lösning har föreslagits av Ulf Bernitz i en promemoria om införande av en särskild, sammanhållen domstolsordning för mål angående immaterialrätt och marknadsrätt (Stockholm, 2011).
191
Ds 2014:2 Patent- och marknadsdomstol
191
kunna garantera en hög kvalitet behöver domstolarna vara dimensionerade på ett sätt som ger möjlighet till specialisering, kompetensutveckling och en väl fungerande beredningsorganisation.
Även vid den samling av mål som nu föreslås blir den domstol som ska handlägga målen i sig relativt liten. En liten fristående domstol är sårbar för t.ex. ledigheter eller vakanser, vilket situationen med Patentbesvärsrätten tydligt visar. För att uppnå den effektivitet som reformen eftersträvar och som innefattar en förmåga att hantera skiftningar i måltillströmning skulle en specialdomstol behöva ha en viss överkapacitet. Detta är inte ekonomiskt försvarbart och innebär dessutom en risk för bl.a. undersysselsättning, vilket kan vara förödande för möjligheterna att rekrytera och behålla kompetent personal.
En prövning inom ramen för en större tingsrättsorganisation innebär däremot en ökad flexibilitet och minskad sårbarhet. Det medför även ett mer rationellt utnyttjande av resurserna. Kopplingen till en sådan domstols övriga verksamhet säkerställer vidare att domarna vid sidan av specialiseringen har en bred generell kompetens, vilket är nödvändigt med tanke på de civil- och straffrättsliga frågor som domstolen ska pröva. Att domstolen förmår erbjuda goda utvecklingsmöjligheter för de anställda utgör också en god rekryteringsgrund. Genom att förlägga prövningen till allmän domstol säkerställs också tillgång till de generella moderniseringar som kontinuerligt sker där av t.ex. administration, it och processrättsregler. Det stöd som de allmänna domstolarna och domarna i dessa domstolar får av Domstolsverket och Domstolsakademin kan också säkerställas.
I syfte att få till stånd en långsiktigt hållbar domstolsprövning av samtliga immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden bör mot den angivna bakgrunden prövningen ske i allmän domstol.
Patent- och marknadsdomstol
190
och andra frågor som är ingripande för den enskilde. För närvarande är dessa måltyper undantagna specialdomstolarnas kompetens på såväl konkurrensrättens som immaterialrättens område. Som redovisas i avsnitt 6.6 bör det inte heller komma ifråga att införa en ordning som innebär att bl.a. centrala civilrättsliga frågor undantas från Högsta domstolens behörighet. En specialdomstol skulle därför endast kunna bli en del av instansordningen och ersätta tingsrätt eller hovrätt. Ett förslag med den inriktningen har nyligen lagts fram i Finland. Förslaget går ut på att Marknadsdomstolen ersätter tingsrätt och förvaltningsrätt som första domstolsinstans
1
.
Det finns dock flera skäl mot en ordning där specialdomstol ingår i instanskedjan.
Även om målen samlas i Marknadsdomstolen innebär tillskottet av bl.a. samtliga immaterialrättsliga mål, vilka för övrigt är en för den domstolen helt ny måltyp, att det i praktiken behöver byggas upp en helt ny specialdomstol. Det går på tvärs med den utveckling under de senaste årtiondena som har inneburit att flera specialdomstolar och domstolsliknande specialnämnder avvecklats. Detta har skett som ett led i den allmänna och tydliga inriktningen att den dömande verksamheten så långt som möjligt bör ske i de allmänna domstolsorganisationerna.
En fullständig samordning är med en prövning i specialdomstol vidare inte möjlig eftersom det är systemfrämmande och olämpligt att låta annan domstol än allmän domstol pröva brottmål. I det finska förslaget undantas brottmålen från reformen. Detta bör som anförs ovan inte komma i fråga vid den reform som övervägs i denna promemoria.
Målsättningen med reformen är att skapa en domstolsprövning som motsvarar högt ställda krav på effektivitet och kvalitet. Detta förutsätter att prövningen sker inom ramen för en organisatorisk struktur som är robust och långsiktigt hållbar. För att
1 En liknande lösning har föreslagits av Ulf Bernitz i en promemoria om införande av en särskild, sammanhållen domstolsordning för mål angående immaterialrätt och marknadsrätt (Stockholm, 2011).
192
Patent- och marknadsdomstol
192
6.2 Särskilda domstolar
Förslag: Den samlade domstolsprövningen av de immaterial-
rättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen ska ske i en tingsrätt i första instans och i en hovrätt i andra instans. Dessa domstolar ska utgöra särskilda domstolar.
Skälen för förslaget
Antal domstolar
I föregående avsnitt föreslås att den samlade prövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen ska ske i allmän domstol.
För att möjliggöra att mål med saksamband kan handläggas gemensamt är det i och för sig tillräckligt att se till att alla mål prövas i samma domstolsslag och att mål sedan i det enskilda fallet genom kumulation kan sammanföras för gemensam handläggning. En sådan ordning innebär dock inte ett optimalt resursutnyttjande och med hänsyn till det låga målantalet är en sådan mer begränsad samling inte heller tillräcklig för att säkerställa kompetensen hos de enskilda domarna. För att uppnå den höga kvalitet och effektivitet i domstolsprövningen som reformen syftar till bedöms alltså en ytterligare koncentration vara nödvändig.
De mål och ärenden som föreslås bli samlade kommer att uppgå till ca 400 per år, varav mer än hälften är registreringsmål. Av de aktuella målen är bl.a. flertalet patenträttsliga mål liksom flertalet marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål redan koncentrerade till en domstol per instans.
Att införa en ordning med fler än en domstol per instans skulle innebära en utmaning när det gäller t.ex. att fördela målen mellan dem och att skapa en långsiktigt hållbar dimensionering av domstolarna. Med hänsyn till det låga målantalet och var målen eller parterna geografiskt hör hemma finns det en tydlig
193
Ds 2014:2 Patent- och marknadsdomstol
193
risk att fördelningen mellan domstolarna skulle bli mycket ojämn. Den domstol som skulle bli behörig att handlägga mål från Stockholmsregionen riskerar t.ex. att bli helt dominerande, medan en domstol i en annan del av landet får en mycket mer begränsad roll. Att ha en ordning där olika måltyper delas upp mellan två eller flera domstolar går också på tvärs med hela tanken bakom reformen. Även den begränsade tillgången på nödvändig expertis talar med styrka för en ordning med endast en domstol.
För att de eftersträvade effekterna av en samordning ska uppnås bör prövningen alltså koncentreras till en domstol i såväl första som andra instans.
Särskilda domstolar
De domstolar som föreslås bli exklusivt behöriga att pröva de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen kan antingen utgöra särskilda domstolar (jfr mark- och miljödomstol), eller vissa utpekade allmänna domstolar i särskild sammansättning (jfr sjörättsmål, patentmål och tryckfrihetsmål).
Någon avgörande skillnad i sak mellan dessa två former av koncentration finns inte. Gemensamt för de särskilda domstolarna är att de är specialiserade på en eller flera måltyper, att de är exklusivt behöriga att pröva dessa måltyper och att de har särskilda namn. Dessutom kan ledamöter med särskilda kunskaper vara fast anställda i domstolen som t.ex. tekniska råd. Dessa särdrag stämmer bra in på vad som bör gälla vid domstolsprövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen.
En förutsättning för att inrätta särskilda domstolar är att det bedöms befogat med hänsyn till målunderlaget. Det är inte rimligt att skapa en särskild domstol, om måltypen som ska behandlas inom ramen för den domstolen är alltför sällan förekommande. Däremot är det fullt möjligt att som i detta fall ett antal mindre vanligt förekommande typer av mål som bör han-
Patent- och marknadsdomstol
192
6.2 Särskilda domstolar
Förslag: Den samlade domstolsprövningen av de immaterial-
rättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen ska ske i en tingsrätt i första instans och i en hovrätt i andra instans. Dessa domstolar ska utgöra särskilda domstolar.
Skälen för förslaget
Antal domstolar
I föregående avsnitt föreslås att den samlade prövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen ska ske i allmän domstol.
För att möjliggöra att mål med saksamband kan handläggas gemensamt är det i och för sig tillräckligt att se till att alla mål prövas i samma domstolsslag och att mål sedan i det enskilda fallet genom kumulation kan sammanföras för gemensam handläggning. En sådan ordning innebär dock inte ett optimalt resursutnyttjande och med hänsyn till det låga målantalet är en sådan mer begränsad samling inte heller tillräcklig för att säkerställa kompetensen hos de enskilda domarna. För att uppnå den höga kvalitet och effektivitet i domstolsprövningen som reformen syftar till bedöms alltså en ytterligare koncentration vara nödvändig.
De mål och ärenden som föreslås bli samlade kommer att uppgå till ca 400 per år, varav mer än hälften är registreringsmål. Av de aktuella målen är bl.a. flertalet patenträttsliga mål liksom flertalet marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål redan koncentrerade till en domstol per instans.
Att införa en ordning med fler än en domstol per instans skulle innebära en utmaning när det gäller t.ex. att fördela målen mellan dem och att skapa en långsiktigt hållbar dimensionering av domstolarna. Med hänsyn till det låga målantalet och var målen eller parterna geografiskt hör hemma finns det en tydlig
194
Patent- och marknadsdomstol
194
teras i samma ordning tillsammans når den kritiska massa som behövs för att motivera inrättandet av en särskild domstol (jfr SOU 2010:44 s. 326). Just det förhållandet att den föreslagna domstolen ska pröva flera olika måltyper samlat talar för att välja en ordning med särskild domstol eftersom det tydliggör samlingen och därmed domstolens ansvarsområde.
Mot den angivna bakgrunden bör de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga domstolarna utgöra särskilda domstolar i första och andra instans.
6.3 Domstolarnas namn
Förslag: De särskilda domstolarna ska benämnas Patent- och
marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.
Skälen för förslaget: Eftersom domstolarna föreslås utgöra
särskilda domstolar bör de ha egna namn.
Det är att föredra om namnet på en särskild domstol är kort och koncist. Samtidigt bör namnet på ett adekvat och rättvisande sätt beskriva den verksamhet som bedrivs vid domstolen. Det bör vidare vara en strävan att undvika namn som riskerar att sammanblandas med andra.
Av de befintliga domstolsnamnen får det anses att Marknads-
domstolen är det som bäst speglar det verksamhetsområde som
de nya domstolarna ska omfatta. Namnet är också kort och koncist. Om domstolen skulle benämnas Marknadsdomstolen skulle det dock finnas en uppenbar risk för sammanblandning med den nuvarande Marknadsdomstolen. Det finns även ett betydande mervärde i att välja ett nytt namn för att tydligt markera att det är fråga om en ny domstol där ett flertal mål är sådana som tidigare har prövats i andra domstolar (jfr motsvarande resonemang angående mark- och miljödomstolarna, prop. 2009/10:215 s. 107 f.). Andra tänkbara enkelnamn såsom
195
Ds 2014:2 Patent- och marknadsdomstol
195
Patentdomstolen, Innovationsdomstolen och Konkurrensdomstolen
är emellertid väl smala i förhållande till de nya domstolarnas verksamhetsområde.
Vid valet av domstolsnamn är det alternativ som, med beaktande av de inledningsvis redovisade utgångspunkterna, snarast ligger närmast till hands ett
namn som består av en kombination av
namn som har bäring på de måltyper som ska handläggas i domstolarna. Ett sådant namn lever visserligen inte upp till önskemålet att det bör vara kort. I gengäld kan beskrivningen av verksamheten bli mer rättvisande. Exempel på ett sådant dubbelnamn är Immaterialrätts- och marknadsföringsrättsdomstolen eller
Innovations- och konkurrensdomstolen. Båda dessa är dock väl
långa och krångliga och det förstnämnda avviker från hur domstolsnamn är uppbyggda genom att hänvisa specifikt till rättsområdena i fråga. Ett ytterligare exempel är Patent- och mark-
nadsdomstolen. Namn som bygger på ordet patent används sedan
gammalt för att beteckna hela det industriella rättsskyddet, jfr Patentbesvärsrätten och Patent- och registreringsverket. På motsvarande sätt ingår konkurrensrätten redan som en del av nuvarande Marknadsdomstolen.
Alternativet Patent- och marknadsdomstolen får sammantaget anses vara det namn som bäst lever upp till kravet på att ge domstolarna ett rättvisande namn utan att samtidigt bli alltför långt. Den särskilda domstolen i första instans (tingsrätt) bör alltså benämnas Patent- och marknadsdomstolen och överinstansen (hovrätt) bör benämnas Patent- och marknadsöverdomstolen.
Patent- och marknadsdomstol
194
teras i samma ordning tillsammans når den kritiska massa som behövs för att motivera inrättandet av en särskild domstol (jfr SOU 2010:44 s. 326). Just det förhållandet att den föreslagna domstolen ska pröva flera olika måltyper samlat talar för att välja en ordning med särskild domstol eftersom det tydliggör samlingen och därmed domstolens ansvarsområde.
Mot den angivna bakgrunden bör de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga domstolarna utgöra särskilda domstolar i första och andra instans.
6.3 Domstolarnas namn
Förslag: De särskilda domstolarna ska benämnas Patent- och
marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.
Skälen för förslaget: Eftersom domstolarna föreslås utgöra
särskilda domstolar bör de ha egna namn.
Det är att föredra om namnet på en särskild domstol är kort och koncist. Samtidigt bör namnet på ett adekvat och rättvisande sätt beskriva den verksamhet som bedrivs vid domstolen. Det bör vidare vara en strävan att undvika namn som riskerar att sammanblandas med andra.
Av de befintliga domstolsnamnen får det anses att Marknads-
domstolen är det som bäst speglar det verksamhetsområde som
de nya domstolarna ska omfatta. Namnet är också kort och koncist. Om domstolen skulle benämnas Marknadsdomstolen skulle det dock finnas en uppenbar risk för sammanblandning med den nuvarande Marknadsdomstolen. Det finns även ett betydande mervärde i att välja ett nytt namn för att tydligt markera att det är fråga om en ny domstol där ett flertal mål är sådana som tidigare har prövats i andra domstolar (jfr motsvarande resonemang angående mark- och miljödomstolarna, prop. 2009/10:215 s. 107 f.). Andra tänkbara enkelnamn såsom
196
Patent- och marknadsdomstol
196
6.4 Domstolarnas lokalisering
Förslag: Stockholms tingsrätt ska vara Patent- och marknads-
domstol.
Svea hovrätt ska vara Patent- och marknadsöverdomstol.
Skälen för förslaget
Val av ort
När det gäller frågan om var de domstolar som ska inhysa Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen bör vara belägna är det rimligt att beakta betydelsen av att tillvarata den juridiska, tekniska och ekonomiska kompetens som finns vid Patentbesvärsrätten, Marknadsdomstolen, Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt. Särskilt viktigt är detta såvitt avser den mest särpräglade måltypen, dvs. patentmålen. Vidare bör de särskilda domstolarna finnas på en ort med goda kommunikationer eftersom de kommer att hantera mål från hela landet. Många mål har dessutom internationell anknytning.
De fyra domstolar som för närvarande handlägger merparten av de mål som kommer att samlas i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen är samtliga belägna i Stockholm, vilket är en ort som uppfyller kravet på goda kommunikationer och dessutom är någorlunda centralt placerad i landet. Stockholm är också den ort som flest mål torde härröra från. Det får sammantaget anses lämpligast att domstolarna placeras i Stockholmsområdet.
Val av domstolar
Den tingsrätt som ska handlägga de aktuella målen måste kunna möta förändringar i tillströmningen av mål. Den ska också ha en organisation som kan vidmakthålla den särskilda erfarenhet och
197
Ds 2014:2 Patent- och marknadsdomstol
197
kompetens som handläggningen av de aktuella målen kräver. Tingsrätten bör således vara av sådan storlek att den inte blir alltför sårbar från flexibilitetssynpunkt.
Mot bakgrund av att Stockholms tingsrätt för närvarande handlägger många av de aktuella målen ligger det närmast till hands att inhysa Patent- och marknadsdomstolen som en särskild domstol i den tingsrätten.
Tingsrättsorganisationen i Stockholmsområdet förändrades år 2007. I samband därmed gjordes bedömningen att Stockholms tingsrätt skulle behålla sina uppgifter som exklusivt forum i vissa mål av specialkaraktär (skr. 2002/03:126 s. 28 f.). Regeringen pekade på att målen var få till antalet och att det för handläggningen av dem krävs, förutom en inte obetydlig specialisering, erfarenhet av omfattande och komplicerade tvistemål av en karaktär som främst förekom vid Stockholms tingsrätt. Denna bedömning gör sig i viss utsträckning alltjämt gällande även om det som föreslås i denna promemoria är av en annan omfattning än det som avsågs i skrivelsen.
Vidare finns det vid Stockholms tingsrätt en upparbetad kompetens i fråga om immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål. Dessa mål lottas numera på en särskild avdelning vid tingsrätten och det finns där en väl utarbetad rutin att handlägga målen på ett effektivt sätt. Domarna vid Stockholms tingsrätt har ojämförligt störst erfarenhet av immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål av alla kategorier. Denna kompetens bör tas till vara. Stockholms tingsrätt har dessutom en storlek som är väl lämpad för att inhysa Patent- och marknadsdomstolen. Mot att domstolen förläggs till Stockholms tingsrätt talar att tingsrättens nuvarande lokalutrymme är begränsat.
Av de andra Stockholmsdomstolarna är Attunda tingsrätt, Södertörns tingsrätt och Nacka tingsrätt alla av en sådan storlek att de i sig skulle kunna inhysa den särskilda domstolen. De uppfyller också kraven på goda kommunikationer. Som alternativ till Stockholms tingsrätt bedöms Nacka tingsrätt ligga närmast till hands. Den tingsrätten är mark- och miljödomstol och har också
Patent- och marknadsdomstol
196
6.4 Domstolarnas lokalisering
Förslag: Stockholms tingsrätt ska vara Patent- och marknads-
domstol.
Svea hovrätt ska vara Patent- och marknadsöverdomstol.
Skälen för förslaget
Val av ort
När det gäller frågan om var de domstolar som ska inhysa Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen bör vara belägna är det rimligt att beakta betydelsen av att tillvarata den juridiska, tekniska och ekonomiska kompetens som finns vid Patentbesvärsrätten, Marknadsdomstolen, Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt. Särskilt viktigt är detta såvitt avser den mest särpräglade måltypen, dvs. patentmålen. Vidare bör de särskilda domstolarna finnas på en ort med goda kommunikationer eftersom de kommer att hantera mål från hela landet. Många mål har dessutom internationell anknytning.
De fyra domstolar som för närvarande handlägger merparten av de mål som kommer att samlas i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen är samtliga belägna i Stockholm, vilket är en ort som uppfyller kravet på goda kommunikationer och dessutom är någorlunda centralt placerad i landet. Stockholm är också den ort som flest mål torde härröra från. Det får sammantaget anses lämpligast att domstolarna placeras i Stockholmsområdet.
Val av domstolar
Den tingsrätt som ska handlägga de aktuella målen måste kunna möta förändringar i tillströmningen av mål. Den ska också ha en organisation som kan vidmakthålla den särskilda erfarenhet och
198
Patent- och marknadsdomstol
198
utsetts att handlägga utsökningsmål inom Stockholmsområdet. Tingsrätten har därmed vana att hantera en mer omfattande specialisering, om än av ett helt annat slag. Den har dessutom en gynnsammare lokalsituation än Stockholms tingsrätt.
Många av de aktuella målen är emellertid såväl omfattande som komplicerade och det är av avgörande betydelse att den nya domstolen redan från början kan handlägga dem effektivt och med hög kvalitet. Att genomföra samlingen av dessa mål i en domstol som för närvarande i det närmaste helt saknar erfarenhet av dem framstår inte som ändamålsenligt. Värdet av att säkerställa kompetensen och upparbetade arbetssätt talar sammantaget för att den särskilda domstolen i första instans bör vara förlagd till Stockholms tingsrätt.
När det gäller vilken hovrätt som ska vara Patent- och marknadsöverdomstol innebär redan ovan gjorda överväganden om geografisk placering att Svea hovrätt bör väljas. Den hovrätten har också den ojämförligt största erfarenheten av de aktuella måltyperna och är vidare av en sådan storlek att det finns mycket goda förutsättningar att där möjliggöra den specialisering som målen kräver. Hovrätten har också stor erfarenhet av att vara särskild domstol eller ensam överinstans för flera mål. Svea hovrätt bör alltså vara Patent- och marknadsöverdomstol.
6.5 En prioriterad målgrupp
Förslag: Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska utse vilka av de lagfarna domarna i Stockholms tingsrätt respektive Svea hovrätt som ska tjänstgöra i de särskilda domstolarna.
Bedömning: Den särskilda domstolen bör inrymmas i en
avdelning i tingsrätten respektive hovrätten och att handlägga de aktuella målen bör vara den avdelningens främsta och huvudsakliga uppgift.
199
Ds 2014:2 Patent- och marknadsdomstol
199
Skälen för förslaget och bedömningen: En synpunkt som fram-
förts bl.a. vid remissbehandlingen av Målutredningens betänkande är att om målen samlas i allmän domstol riskerar de att prioriteras ned av tingsrätten eller hovrätten med hänsyn till att andra mål behöver handläggas skyndsamt eller av andra skäl bedöms mer angelägna. Det finns anledning att ta denna farhåga på allvar. En sådan utveckling skulle negativt påverka såväl kompetensen som effektiviteten i handläggningen av de aktuella målen. Det skulle med andra ord förfela syftet med den förändrade domstolsordning som föreslås. Det är därför rimligt att de aktuella målen ska vara den särskilda domstolens främsta och huvudsakliga uppgift och att de därför inte ska kunna prioriteras ned till förmån för andra mål.
Det bedöms särskilt viktigt att säkerställa att den särskilda kompetens som behövs vid handläggningen av målen kan byggas upp och upprätthållas över tid. Det är ur det perspektivet nödvändigt att de domare som handlägger målen kontinuerligt kan ägna sig i huvudsak och främst åt denna måltyp. Det finns därför ett behov av att i organisatoriskt hänseende avgränsa handläggningen av målgruppen från domstolarnas övriga verksamhet. Detta bör lämpligen åstadkommas genom att målen handläggas samlat på en särskild avdelning i tingsrätten respektive hovrätten (jfr SOU 2010:44 s. 391 f.).
Det anförda innebär inte att det ska vara vattentäta skott mellan den särskilda domstolen och domstolens övriga verksamhet. Det förhållandet att den särskilda domstolen är knuten till en tingsrätt bör tvärtom utnyttjas för att öka flexibiliteten, minska sårbarheten och höja effektiviteten. När det uppstår överkapacitet i den ena verksamhetsgrenen, bör den kunna utnyttjas i den andra verksamhetsgrenen. På så sätt kan t.ex. verksamheten i den särskilda domstolen lättare anpassas till förändringar i måltillströmningen och såväl överbelastning som undersysselsättning kan undvikas.
Det bedöms därutöver varken nödvändigt eller ändamålsenligt att skapa en ordning med särskilda anslag för patent- och marknadsdomstolarna. En sådan ordning riskerar att försämra
Patent- och marknadsdomstol
198
utsetts att handlägga utsökningsmål inom Stockholmsområdet. Tingsrätten har därmed vana att hantera en mer omfattande specialisering, om än av ett helt annat slag. Den har dessutom en gynnsammare lokalsituation än Stockholms tingsrätt.
Många av de aktuella målen är emellertid såväl omfattande som komplicerade och det är av avgörande betydelse att den nya domstolen redan från början kan handlägga dem effektivt och med hög kvalitet. Att genomföra samlingen av dessa mål i en domstol som för närvarande i det närmaste helt saknar erfarenhet av dem framstår inte som ändamålsenligt. Värdet av att säkerställa kompetensen och upparbetade arbetssätt talar sammantaget för att den särskilda domstolen i första instans bör vara förlagd till Stockholms tingsrätt.
När det gäller vilken hovrätt som ska vara Patent- och marknadsöverdomstol innebär redan ovan gjorda överväganden om geografisk placering att Svea hovrätt bör väljas. Den hovrätten har också den ojämförligt största erfarenheten av de aktuella måltyperna och är vidare av en sådan storlek att det finns mycket goda förutsättningar att där möjliggöra den specialisering som målen kräver. Hovrätten har också stor erfarenhet av att vara särskild domstol eller ensam överinstans för flera mål. Svea hovrätt bör alltså vara Patent- och marknadsöverdomstol.
6.5 En prioriterad målgrupp
Förslag: Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska utse vilka av de lagfarna domarna i Stockholms tingsrätt respektive Svea hovrätt som ska tjänstgöra i de särskilda domstolarna.
Bedömning: Den särskilda domstolen bör inrymmas i en
avdelning i tingsrätten respektive hovrätten och att handlägga de aktuella målen bör vara den avdelningens främsta och huvudsakliga uppgift.
200
Patent- och marknadsdomstol
200
möjligheterna att fullt ut ta till vara de fördelar som en samling i en större organisation ger; framför allt möjligheterna att förstärka den särskilda domstolen vid ökad måltillströmning. Att de särskilda domstolarna och den tingsrätt respektive hovrätt som domstolarna ryms i har gemensamt anslag är också den ordning som gäller för mark- och miljödomstolarna.
Mot den angivna bakgrunden bör det således i tingsrätts- och hovrättsinstruktionen föreskrivas att de aktuella måltyperna ska handläggas på en särskild avdelning och att handläggningen av dessa ska vara dessa avdelningars främsta och huvudsakliga uppgift. Vidare bör föreskrivas att om andra mål fördelas på den särskilda domstolen får det inte göra så att handläggningstiderna för de aktuella måltyperna påverkas negativt. De särskilda domstolarnas närmare organisation får regleras i respektive värddomstols arbetsordning. Respektive domstol har vidare inom ramen för sin arbetsordning utrymme att bestämma att vissa mål eller frågor i mål, t.ex. kvarstad eller interimistiska frågor, bör handläggas med förtur på avdelningen.
Alla de lagfarna domare som arbetar i de nya domstolarna ska naturligtvis kunna handlägga de aktuella målen. I syfte att tydliggöra den särskilda domstolens roll och egenart i förhållande till tingsrätten och hovrätten i övrigt och ytterligare säkerställa att domarna där har den kompetens och erfarenhet som är nödvändig bör det införas en bestämmelse enligt vilken regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bland de lagfarna domarna i tingsrätten och hovrätten utser vilka av dessa som ska döma i de särskilda domstolarna. För att skapa den önskvärda flexibilitet som är förenad med att den särskilda domstolen ingår i en större domstol och för att kunna möta uppkomna förstärkningsbehov bör den nu föreslagna möjligheten för regeringen att delegera sådana beslut tas till vara genom att i tingsrättsinstruktionen respektive hovrättsinstruktionen föreskriva att det är respektive domstol som utser de lagfarna domare som ska tjänstgöra i de särskilda domstolarna. Detta överensstämmer med vad som gäller för mark- och miljödomstolarna (prop. 2009/10:215 s. 123 f.).
201
Ds 2014:2 Patent- och marknadsdomstol
201
6.6 Prejudikatbildning
Förslag: Högsta domstolen ska vara sista instans med ansvar
för prejudikatbildningen. Patent- och marknadsöverdomstolens avgöranden i ärenden som inletts genom överklagande till Patent- och marknadsdomstolen, ska dock kunna överklagas till Högsta domstolen endast om Patent- och marknadsöverdomstolen gör bedömningen att ärendet rör frågor av intresse från prejudikatsynpunkt och tillåter det (s.k. ventil).
Skälen för förslaget
Behovet av en god och enhetlig prejudikatbildning
För att förvaltningsmyndigheterna och underrätterna ska kunna utföra sina uppgifter på bästa sätt krävs prejudikat, dvs. avgöranden som är av betydelse för en enhetlig lagtolkning och rättstillämpning. En välfungerande prejudikatbildning har flera positiva effekter. Den gör att rättstillämpningen blir mer enhetlig och likformig. Handläggningen i förvaltningsmyndigheterna och underrätterna blir också snabbare när det finns vägledande avgöranden, eftersom förekomsten av prejudikat underlättar bedömningen av de rättsliga frågorna. Prejudikat, som innebär att rättsläget blir klart, leder vidare till att behovet av att alls få tvistefrågor prövade vid domstol minskar. Det gör att vissa domstolsprocesser helt kan undvikas. Den nuvarande splittrade ordningen för domstolsprövning av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena innebär bl.a. en risk för oenhetlig praxis på dessa områden i och med att samma typ av frågor för närvarande kan prövas av olika prejudikatinstanser. Genom att koncentrera domstolsprövningen till särskilda domstolar i första och andra instans skapas förutsättningar för en mer enhetlig hantering av dessa mål och ärenden och för en utökad samordning av målen och ärendena. Det finns på de aktuella rättsområdena ett tydligt
Patent- och marknadsdomstol
200
möjligheterna att fullt ut ta till vara de fördelar som en samling i en större organisation ger; framför allt möjligheterna att förstärka den särskilda domstolen vid ökad måltillströmning. Att de särskilda domstolarna och den tingsrätt respektive hovrätt som domstolarna ryms i har gemensamt anslag är också den ordning som gäller för mark- och miljödomstolarna.
Mot den angivna bakgrunden bör det således i tingsrätts- och hovrättsinstruktionen föreskrivas att de aktuella måltyperna ska handläggas på en särskild avdelning och att handläggningen av dessa ska vara dessa avdelningars främsta och huvudsakliga uppgift. Vidare bör föreskrivas att om andra mål fördelas på den särskilda domstolen får det inte göra så att handläggningstiderna för de aktuella måltyperna påverkas negativt. De särskilda domstolarnas närmare organisation får regleras i respektive värddomstols arbetsordning. Respektive domstol har vidare inom ramen för sin arbetsordning utrymme att bestämma att vissa mål eller frågor i mål, t.ex. kvarstad eller interimistiska frågor, bör handläggas med förtur på avdelningen.
Alla de lagfarna domare som arbetar i de nya domstolarna ska naturligtvis kunna handlägga de aktuella målen. I syfte att tydliggöra den särskilda domstolens roll och egenart i förhållande till tingsrätten och hovrätten i övrigt och ytterligare säkerställa att domarna där har den kompetens och erfarenhet som är nödvändig bör det införas en bestämmelse enligt vilken regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bland de lagfarna domarna i tingsrätten och hovrätten utser vilka av dessa som ska döma i de särskilda domstolarna. För att skapa den önskvärda flexibilitet som är förenad med att den särskilda domstolen ingår i en större domstol och för att kunna möta uppkomna förstärkningsbehov bör den nu föreslagna möjligheten för regeringen att delegera sådana beslut tas till vara genom att i tingsrättsinstruktionen respektive hovrättsinstruktionen föreskriva att det är respektive domstol som utser de lagfarna domare som ska tjänstgöra i de särskilda domstolarna. Detta överensstämmer med vad som gäller för mark- och miljödomstolarna (prop. 2009/10:215 s. 123 f.).
202
Patent- och marknadsdomstol
202
behov av prejudikat. På de aktuella rättsområdena sker viss prejudikatbildning i EU-domstolen. Samtidigt kvarstår behovet av nationell prejudikatbildning. Fråga uppkommer därför hur prejudikatbildningen på de aktuella rättsområdena bäst ska tillgodoses.
Instansordningen i allmän domstol
Sedan lång tid tillbaka har den principiella inställningen varit att instansordningen ska bygga på en funktionsfördelning mellan domstolar på skilda nivåer. För flertalet mål i allmän domstol finns en möjlighet till prövning i tre domstolsinstanser. Det gäller både för mål där handläggningen inleds i domstol och mål där handläggningen inleds hos en förvaltningsmyndighet.
De tre domstolsinstanserna har olika roller och uppgifter. Tyngdpunkten i rättskipningen i domstol ska ligga i första instans, dvs. i tingsrätt. Hovrättens främsta uppgift är att överpröva tingsrättens avgöranden, dvs. kontrollera att de avgöranden som överklagas är riktiga och att rätta eventuella felaktigheter. Högsta domstolens huvudsakliga uppgift är att skapa vägledning för rättstillämpningen genom prejudikatbildning. Med en ordning där varje domstolsinstans har en uppgift som skiljer sig från den uppgift som den tidigare instansen har kan en hög grad av rättssäkerhet uppnås samtidigt som prejudikatbildningen säkerställs. Instansernas olika roller tydliggörs genom att såväl andra som sista instans omfattas av systemet med prövningstillstånd, vilket även medför en generellt snabbare handläggning. För den övervägande delen av rättskipningen anses detta som en självklarhet.
Nuvarande instansordning för de aktuella mål- och ärendetyperna
För immaterialrättsliga tviste- och brottmål, liksom vissa mål enligt marknadsförings- och konkurrenslagarna (t.ex. renodlade
203
Ds 2014:2 Patent- och marknadsdomstol
203
skadeståndsmål) sker prövningen enligt nuvarande ordning i tre instanser. Övriga marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden handläggs däremot i en eller två instanser (se bl.a. prop. 1997/98:130). De patenträttsliga registreringsmålen handläggs för närvarande i två instanser. För flera av de måltyper som föreslås ska omfattas av reformen skulle således en ordning med tre instanser innebära en förlängning av instanskedjan. En utgångspunkt för den föreslagna reformen är att förlängningen av instanskedjan inte ska påverka handläggningstiden för de berörda målen och ärendena.
Högsta domstolen bör vara prejudikatinstans
Det är en given utgångspunkt i svensk rätt att den enskilde ska kunna få ett felaktigt avgörande ändrat i högre instans. Av rättssäkerhetsskäl kan därför en ordning som innebär möjlighet till prövning i minst två domstolsinstanser i många fall inte undvaras. Det gäller inte bara immaterialrättsliga brottmål och tvistemål utan även flera av konkurrens- och marknadsföringsmålen (jfr prop. 1976/77:96 s. 40, prop. 1992/93:56 s. 36 f. och 46 f., prop. 1994/95:123 s. 123, prop. 2007/08:115 s. 123 f. samt prop. 2007/08:135 s. 81 f.). Patent- och marknadsöverdomstolens viktigaste uppgift bör därför vara att kontrollera att de avgöranden som överklagas är riktiga och att rätta till eventuella felaktigheter.
Enligt 11 kap. 1 § regeringsformen är Högsta domstolen högsta allmänna domstol. Högsta domstolen har särskild kompetens för och särskild erfarenhet av prejudikatbildning inom de allmänna domstolarnas verksamhetsområde. Sammansättnings- och processreglerna är utformade för att domstolen effektivt ska kunna utföra sin uppgift som prejudikatinstans. Högsta domstolen har genom sin roll en överblick över rättstillämpningen i hela landet. Domstolen har vidare överblick över så gott som alla rättsområden som förekommer inom civil- och straffrätten. Det krävs mycket starka skäl för att göra avsteg från den grundlagsfästa principen om att Högsta domstolen är landets högsta
Patent- och marknadsdomstol
202
behov av prejudikat. På de aktuella rättsområdena sker viss prejudikatbildning i EU-domstolen. Samtidigt kvarstår behovet av nationell prejudikatbildning. Fråga uppkommer därför hur prejudikatbildningen på de aktuella rättsområdena bäst ska tillgodoses.
Instansordningen i allmän domstol
Sedan lång tid tillbaka har den principiella inställningen varit att instansordningen ska bygga på en funktionsfördelning mellan domstolar på skilda nivåer. För flertalet mål i allmän domstol finns en möjlighet till prövning i tre domstolsinstanser. Det gäller både för mål där handläggningen inleds i domstol och mål där handläggningen inleds hos en förvaltningsmyndighet.
De tre domstolsinstanserna har olika roller och uppgifter. Tyngdpunkten i rättskipningen i domstol ska ligga i första instans, dvs. i tingsrätt. Hovrättens främsta uppgift är att överpröva tingsrättens avgöranden, dvs. kontrollera att de avgöranden som överklagas är riktiga och att rätta eventuella felaktigheter. Högsta domstolens huvudsakliga uppgift är att skapa vägledning för rättstillämpningen genom prejudikatbildning. Med en ordning där varje domstolsinstans har en uppgift som skiljer sig från den uppgift som den tidigare instansen har kan en hög grad av rättssäkerhet uppnås samtidigt som prejudikatbildningen säkerställs. Instansernas olika roller tydliggörs genom att såväl andra som sista instans omfattas av systemet med prövningstillstånd, vilket även medför en generellt snabbare handläggning. För den övervägande delen av rättskipningen anses detta som en självklarhet.
Nuvarande instansordning för de aktuella mål- och ärendetyperna
För immaterialrättsliga tviste- och brottmål, liksom vissa mål enligt marknadsförings- och konkurrenslagarna (t.ex. renodlade
204
Patent- och marknadsdomstol
204
allmänna domstol och undanta t.ex. centrala civilrättsliga frågor från den domstolens behörighet.
Det enda tänkbara alternativet till Högsta domstolen som prejudikatinstans är att låta Patent- och marknadsöverdomstolen vara prejudikatinstans vid sidan av sin roll som ändringsinstans. Fördelen med en sådan lösning skulle vara att målen kan avgöras snabbare.
En utgångspunkt för den allmänna ordningen för domstolsprövningen är att denna ska kunna sörja för att alla mål avgörs inom rimlig tid samt med hög kompetens. Redan genom den samlade prövning av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen som nu föreslås skapas förutsättningar för en effektiv handläggning. Den tidsvinst som kan göras med en förkortad instanskedja ska vidare inte överskattas (år 2009 var medianomloppstiden från det att ett mål inkom till Högsta domstolen till dess att frågan om prövningstillstånd avgjordes 1,5 månader). Det är inte antalet domstolsinstanser i sig som säkerställer en effektiv handläggning. I stället är det framför allt utformningen av det processuella regelverket och att detta på ett ändamålsenligt sätt tillämpas av domstolarna och efterlevs av parterna som avgör snabbheten i förfarandet. Som redovisas i avsnitt 8 kommer krav på prövningstillstånd att gälla vid överklagande av domstolsavgörandena, vilket på ett betydande sätt bidrar till en effektiv handläggning. Av de skäl som anförs i avsnitt 11.1 kommer det i den föreslagna domstolsordningen att finnas goda förutsättningar att avgöra de aktuella målen och ärendena med den effektivitet som är nödvändig.
Alternativet med Patent- och marknadsöverdomstolen som prejudikatinstans är också förenat med tydliga nackdelar. Framför allt skulle prejudikatbildningen påverkas negativt av att uppgiften ges till en domstol som inte är lika kvalificerad som prejudikatinstans som Högsta domstolen. En ordning där Patent- och marknadsöverdomstolen har dubbla roller ökar också i sig risken för att prejudikatbildningen blir lidande eftersom domstolen endast får ett begränsat utrymme att fokusera på prejudikatbild-
205
Ds 2014:2 Patent- och marknadsdomstol
205
ningen. Det är också negativt att målet kommer att ha prövats endast av en instans i stället för av två när prejudikatinstansen ska pröva målet. Genom underrätternas prövning säkerställs att målen är väl genomgångna och rättsfrågorna renodlade när målen prövas av prejudikatinstansen. Denna ordning ger de bästa förutsättningarna för att skapa bra prejudikat.
Det finns på de aktuella rättsområdena ett tydligt behov av prejudikat. Värdet av den ledning för rättstillämpning som Högsta domstolen kan ge i form av kvalificerade prejudikat får anses vida överstiga betydelsen av den begränsade tidsvinst som en förkortad instansordning kan medföra. Högsta domstolen bör därför vara sista instans och ha ett ansvar för prejudikatbildningen. Det finns dock anledning att överväga begränsningar i rätten att överklaga vissa avgöranden till Högsta domstolen.
Fullföljdsförbud med ventil för vissa ärenden
För de ärenden som inletts genom myndighetsprövning, dvs. de immaterialrättsliga registreringsärendena och överklaganden av Konkurrensverkets beslut, innebär den föreslagna reformen att domstolsprövningen förlängs med två instanser respektive en instans. Trots de effektiviseringar som en koncentration av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena för med sig och de särskilda åtgärder som föreslås för att effektivisera handläggningen, bl.a. regler om preklusion, finns det en risk att denna förlängning av instanskedjan leder till längre handläggningstider än enligt nuvarande ordning. Därmed finns det också en risk för att företagens behov av att få snabba besked i frågor som påverkar etableringsvillkor, innovationsverksamhet och investeringar inte kan tillgodoses. Det skulle innebära att den föreslagna reformen fick en icke avsedd effekt. Samtidigt bedöms det även i dessa ärenden finnas ett inte obetydligt prejudikatintresse.
Ett sätt att balansera prejudikatintresset med intresset av skyndsamhet är att införa regler om fullföljdsförbud med möjlighet för Patent- och marknadsöverdomstolen att under vissa
Patent- och marknadsdomstol
204
allmänna domstol och undanta t.ex. centrala civilrättsliga frågor från den domstolens behörighet.
Det enda tänkbara alternativet till Högsta domstolen som prejudikatinstans är att låta Patent- och marknadsöverdomstolen vara prejudikatinstans vid sidan av sin roll som ändringsinstans. Fördelen med en sådan lösning skulle vara att målen kan avgöras snabbare.
En utgångspunkt för den allmänna ordningen för domstolsprövningen är att denna ska kunna sörja för att alla mål avgörs inom rimlig tid samt med hög kompetens. Redan genom den samlade prövning av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen som nu föreslås skapas förutsättningar för en effektiv handläggning. Den tidsvinst som kan göras med en förkortad instanskedja ska vidare inte överskattas (år 2009 var medianomloppstiden från det att ett mål inkom till Högsta domstolen till dess att frågan om prövningstillstånd avgjordes 1,5 månader). Det är inte antalet domstolsinstanser i sig som säkerställer en effektiv handläggning. I stället är det framför allt utformningen av det processuella regelverket och att detta på ett ändamålsenligt sätt tillämpas av domstolarna och efterlevs av parterna som avgör snabbheten i förfarandet. Som redovisas i avsnitt 8 kommer krav på prövningstillstånd att gälla vid överklagande av domstolsavgörandena, vilket på ett betydande sätt bidrar till en effektiv handläggning. Av de skäl som anförs i avsnitt 11.1 kommer det i den föreslagna domstolsordningen att finnas goda förutsättningar att avgöra de aktuella målen och ärendena med den effektivitet som är nödvändig.
Alternativet med Patent- och marknadsöverdomstolen som prejudikatinstans är också förenat med tydliga nackdelar. Framför allt skulle prejudikatbildningen påverkas negativt av att uppgiften ges till en domstol som inte är lika kvalificerad som prejudikatinstans som Högsta domstolen. En ordning där Patent- och marknadsöverdomstolen har dubbla roller ökar också i sig risken för att prejudikatbildningen blir lidande eftersom domstolen endast får ett begränsat utrymme att fokusera på prejudikatbild-
206
Patent- och marknadsdomstol
206
förutsättningar tillåta att ett slutligt beslut överklagas, en s.k. ventil. En sådan ordning finns sedan tidigare för bl.a. vissa mål som handläggs i mark- och miljödomstol (prop. 2009/10:215 s. 180 f.). Det är också den lösning som enligt Målutredningen i första hand bör väljas i syfte att åstadkomma en förkortad instanskedja (SOU 2010:44 s. 352 f.).
Om ventillösningen väljs är det Högsta domstolen som får stå för den kvalificerade rättsbildningen samtidigt som de mål som inte är intressanta från prejudikatsynpunkt blir slutligt avgjorda genom Patent- och marknadsöverdomstolens avgöranden. Eftersom endast ett högst begränsat antal mål och ärenden innehåller prejudikatvärda frågor leder överklagandeförbud med ventil i de allra flesta fall till ett snabbare slutligt avgörande (SOU 2010:44 s. 362 f.).
Patent- och marknadsöverdomstolen skulle vid fullföljdsförbud med ventil ha till uppgift att gallra ut de mål som kan vara lämpade för en dispensprövning i Högsta domstolen. I samband med att ventilsystemet infördes uttalades att fullföljdsrätt ska kunna meddelas därför att hovrätten (dvs. i nu aktuellt fall Patent- och marknadsöverdomstolen) anser att målet har intresse från prejudikatsynpunkt. Däremot behöver domstolen inte vara övertygad om att Högsta domstolen delar denna uppfattning. Den överblick över de olika rättsområden som Högsta domstolen har behövs enligt motiven inte bara för att bedöma själva prejudikatfrågan som sådan. Överblicken är minst lika viktig för att avgöra om det över huvud taget finns något från prejudikatsynpunkt intressant eller inte i det fullföljda målet. Syftet med ventilen är att främja prejudikatbildningen och Högsta domstolens dispensprövning är avsedd att fungera som ett gallringsinstrument (prop. 1988/89:78 s. 34).
Historiskt sett har ventilen använts för mål- och ärendetyper som ansetts vara relativt sett mindre betydelsefulla och där prövningen är rutinbetonad. På senare år har emellertid åtgärden använts också för andra måltyper, bl.a. klander eller ogiltighetstalan avseende en skiljedom och de redan nämnda miljömålen. Målutredningen har också gjort bedömningen att det inte finns
207
Ds 2014:2 Patent- och marknadsdomstol
207
några principiella begränsningar i möjligheten att använda överklagandeförbud med ventil av de slag som historiskt gällt (SOU 2010:44 s. 364).
Ett skäl till att ventilen ursprungligen ansågs förbehållen rutinbetonade mål och ärenden var att det skulle vara lätt för hovrätten att ta ställning till frågan om fullföljd. Genom att Patent- och marknadsöverdomstolen kommer att vara den enda överrätt till vilken de aktuella ärendetyperna överklagas, bör Patent- och marknadsöverdomstolen ha goda förutsättningar att välja ut rättsfrågor av prejudikatintresse. Vidare är det fråga om ärenden som först har prövats av en kvalificerad förvaltningsmyndighet innan de kommer till domstol och därefter av en specialiserad underrätt, varför det även på den grunden bör finnas goda förutsättningar för Patent- och marknadsöverdomstolen att ta ställning till frågan om fullföljd.
Sammantaget bör ett fullföljdsförbud kombinerat med ventil vara den lösning som bäst tillgodoser prejudikatbildningsbehovet för de beslut som överklagas från Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket samt Statens jordbruksverk samtidigt som behovet av särskild skyndsamhet tillgodoses. Fullföljdsförbud med ventil finns dessutom redan i lagstiftningen och är därmed en beprövad ordning för prejudikatbildning.
Det bör i sammanhanget erinras om att det inte kommer att krävas tillåtelse från Patent- och marknadsöverdomstolen för att överklaga till Högsta domstolen i de fall de aktuella ärendena har kumulerats med ett mål, eftersom i sådant fall de processuella reglerna som gäller för målet i fråga kommer att vara tillämpliga (se närmare avsnitt 11.2).
6.7 Konkurrensverkets beslutanderätt
Bedömning: Frågan om att ge Konkurrensverkets beslutan-
derätt i fler mål- och ärendetyper bör utredas närmare.
Patent- och marknadsdomstol
206
förutsättningar tillåta att ett slutligt beslut överklagas, en s.k. ventil. En sådan ordning finns sedan tidigare för bl.a. vissa mål som handläggs i mark- och miljödomstol (prop. 2009/10:215 s. 180 f.). Det är också den lösning som enligt Målutredningen i första hand bör väljas i syfte att åstadkomma en förkortad instanskedja (SOU 2010:44 s. 352 f.).
Om ventillösningen väljs är det Högsta domstolen som får stå för den kvalificerade rättsbildningen samtidigt som de mål som inte är intressanta från prejudikatsynpunkt blir slutligt avgjorda genom Patent- och marknadsöverdomstolens avgöranden. Eftersom endast ett högst begränsat antal mål och ärenden innehåller prejudikatvärda frågor leder överklagandeförbud med ventil i de allra flesta fall till ett snabbare slutligt avgörande (SOU 2010:44 s. 362 f.).
Patent- och marknadsöverdomstolen skulle vid fullföljdsförbud med ventil ha till uppgift att gallra ut de mål som kan vara lämpade för en dispensprövning i Högsta domstolen. I samband med att ventilsystemet infördes uttalades att fullföljdsrätt ska kunna meddelas därför att hovrätten (dvs. i nu aktuellt fall Patent- och marknadsöverdomstolen) anser att målet har intresse från prejudikatsynpunkt. Däremot behöver domstolen inte vara övertygad om att Högsta domstolen delar denna uppfattning. Den överblick över de olika rättsområden som Högsta domstolen har behövs enligt motiven inte bara för att bedöma själva prejudikatfrågan som sådan. Överblicken är minst lika viktig för att avgöra om det över huvud taget finns något från prejudikatsynpunkt intressant eller inte i det fullföljda målet. Syftet med ventilen är att främja prejudikatbildningen och Högsta domstolens dispensprövning är avsedd att fungera som ett gallringsinstrument (prop. 1988/89:78 s. 34).
Historiskt sett har ventilen använts för mål- och ärendetyper som ansetts vara relativt sett mindre betydelsefulla och där prövningen är rutinbetonad. På senare år har emellertid åtgärden använts också för andra måltyper, bl.a. klander eller ogiltighetstalan avseende en skiljedom och de redan nämnda miljömålen. Målutredningen har också gjort bedömningen att det inte finns
208
Patent- och marknadsdomstol
208
Skälen för bedömningen: Domstolarnas verksamhet ska i möjli-
gaste mån fokuseras på dömande uppgifter. I takt med att domstolarnas verksamhet renodlas förbättras förutsättningarna för att bedriva den rättskipande verksamheten på ett mer effektivt sätt och med hög kvalitet. Om ärenden inte är av sådan karaktär att en domstolsprövning är nödvändig bör utgångspunkten vara att de ska flyttas från domstol till förvaltningsmyndighet (se t.ex. prop. 2010/11:119 s. 37). Ärendena kommer i dessa fall att kunna prövas av domstol efter överklagande.
Konkurrensrätten är ett mycket dynamiskt område, inte minst med hänsyn till EU:s roll inom detta rättsområde och den inre marknadens ökade betydelse. I syfte att få till stånd en mer effektiv tillämpning av det konkurrensrättsliga regelverket finns det anledning att kontinuerligt överväga hur tillsynen av marknaden kan förbättras. En fråga i det sammanhanget är möjligheten för Konkurrensverket att själv meddela beslut i fler fall.
Enligt konkurrenslagen beslutar Konkurrensverket i en rad frågor, bl.a. om åläggande vid vite för ett företag att upphöra med överträdelser av förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete respektive missbruk av dominerande ställning och åläggande vid vite för ett företag att tillhandahålla uppgifter under utredning. I övrigt är det tingsrätten som prövar frågor enligt lagen, ofta efter ansökan av Konkurrensverket. Det gäller bl.a. frågor om konkurrensskadeavgift, företagskoncentrationer samt om Konkurrensverket ska få genomföra en platsundersökning.
Frågan om att flytta ned prövningen av ärenden till Konkurrensverket har övervägts vid flera tidigare tillfällen (se bl.a. prop. 2007/08:135 samt SOU 2004:47, SOU 2006:99 och SOU 2007:65). I 2008 års konkurrenslag fick verket behörighet att besluta om konkurrensskadeavgift i ärenden som inte är tvistiga (avgiftsföreläggande).
En förutsättning för att kunna flytta ned prövningen av frågor från domstol som första instans är att det finns en förvaltningsmyndighet som har tillräcklig kompetens för att hantera frågorna. Konkurrensverket är tillsynsmyndighet för stora delar
209
Ds 2014:2 Patent- och marknadsdomstol
209
av konkurrenslagstiftningen i Sverige. Verket ska bedriva tillsynen på ett effektivt och rättssäkert sätt och har byggt upp en kompetens och organisation för att på ett kvalificerat sätt utföra tillsynen av regelefterlevnaden på marknaderna.
På konkurrensrättens område är det i flera fall av stor betydelse att det snabbt går att vidta åtgärder, t.ex. mot en pågående överträdelse av förbud mot konkurrensbegränsande samarbete. Att det finns en ändamålsenligt utformad prövningsordning för sådana frågor är en förutsättning för att få till stånd en effektiv tillämpning av den materiella lagstiftningen på dessa rättsområden.
För att säkerställa en mer effektiv och ändamålsenlig tillämpning av konkurrensreglerna kan det finnas anledning att på nytt överväga att ge Konkurrensverket utökade möjligheter att besluta om t.ex. sanktioner vid överträdelser. En sådan förändring skulle bättre överensstämma med den ordning som gäller i flera andra medlemsstater inom EU, där konkurrensmyndigheterna har egen beslutanderätt i frågor om t.ex. sanktionsavgift och förbud mot företagskoncentrationer. Möjligheten att fatta tillsynsbeslut, som ibland är kopplade till administrativa sanktionsavgifter, förekommer dessutom på flera andra rättsområden i svensk rätt, t.ex. på finansmarknadsområdet.
Frågan om i vilken utsträckning Konkurrensverket kan ges möjlighet att i ytterligare fall meddela beslut på konkurrensrättens område är dock inte oproblematisk och det finns, som tidigare utredningar pekat på, flera viktiga aspekter att väga in vid en sådan bedömning – inte minst rättssäkerhetsaspekter. Det finns inte möjligheter att inom ramen för denna promemoria göra sådana överväganden. Frågan bör därför utredas vidare i ett annat sammanhang.
Patent- och marknadsdomstol
208
Skälen för bedömningen: Domstolarnas verksamhet ska i möjli-
gaste mån fokuseras på dömande uppgifter. I takt med att domstolarnas verksamhet renodlas förbättras förutsättningarna för att bedriva den rättskipande verksamheten på ett mer effektivt sätt och med hög kvalitet. Om ärenden inte är av sådan karaktär att en domstolsprövning är nödvändig bör utgångspunkten vara att de ska flyttas från domstol till förvaltningsmyndighet (se t.ex. prop. 2010/11:119 s. 37). Ärendena kommer i dessa fall att kunna prövas av domstol efter överklagande.
Konkurrensrätten är ett mycket dynamiskt område, inte minst med hänsyn till EU:s roll inom detta rättsområde och den inre marknadens ökade betydelse. I syfte att få till stånd en mer effektiv tillämpning av det konkurrensrättsliga regelverket finns det anledning att kontinuerligt överväga hur tillsynen av marknaden kan förbättras. En fråga i det sammanhanget är möjligheten för Konkurrensverket att själv meddela beslut i fler fall.
Enligt konkurrenslagen beslutar Konkurrensverket i en rad frågor, bl.a. om åläggande vid vite för ett företag att upphöra med överträdelser av förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete respektive missbruk av dominerande ställning och åläggande vid vite för ett företag att tillhandahålla uppgifter under utredning. I övrigt är det tingsrätten som prövar frågor enligt lagen, ofta efter ansökan av Konkurrensverket. Det gäller bl.a. frågor om konkurrensskadeavgift, företagskoncentrationer samt om Konkurrensverket ska få genomföra en platsundersökning.
Frågan om att flytta ned prövningen av ärenden till Konkurrensverket har övervägts vid flera tidigare tillfällen (se bl.a. prop. 2007/08:135 samt SOU 2004:47, SOU 2006:99 och SOU 2007:65). I 2008 års konkurrenslag fick verket behörighet att besluta om konkurrensskadeavgift i ärenden som inte är tvistiga (avgiftsföreläggande).
En förutsättning för att kunna flytta ned prövningen av frågor från domstol som första instans är att det finns en förvaltningsmyndighet som har tillräcklig kompetens för att hantera frågorna. Konkurrensverket är tillsynsmyndighet för stora delar
210
Patent- och marknadsdomstol
210
6.8 Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen upphör
Förslag: Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen ska
upphöra.
Skälen för förslaget: Förslagen i denna promemoria innebär att
de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs i allmän domstol, Marknadsdomstolen, Patentbesvärsrätten och Högsta förvaltningsdomstolen ska bli föremål för en koncentrerad och enhetlig domstolsprövning i Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen och Högsta domstolen. Vidare ska vissa mål i Patentbesvärsrätten flyttas till allmän förvaltningsdomstol (se avsnitt 12). Förslagen innebär således att samtliga mål och ärenden i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen kommer att prövas i annan domstol. Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen bör därför upphöra.
211 211
7 En ny domstolslag
Förslag: Bestämmelser om den immaterialrättsliga, mark-
nadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga domstolsorganisationen och vissa bestämmelser om förfarandet i immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden samlas i en särskild lag om patent- och marknadsdomstolar.
Skälen för förslaget: Förslaget att det ska inrättas en Patent-
och marknadsdomstol och en Patent- och marknadsöverdomstol gör att det finns behov av bestämmelser angående domstolarnas organisation och vilka som dömer i domstolarna. Dessa bestämmelser bör tas in i en särskild lag (jfr t.ex. lagen [2010:921] om mark- och miljödomstolar). Den nya lagen bör även innehålla bestämmelser om domstolarnas sammansättning i den mån avvikelser görs från rättegångsbalkens och ärendelagens regler (se närmare avsnitt 9). Den bör även innehålla vissa andra generella bestämmelser om förfarandet. De närmare övervägandena beträffande vilka processuella bestämmelser som bör finnas i den nya lagen och vilka bestämmelser som bör finnas i de materiella lagarna redovisas i avsnitt 8.
En konsekvens av att Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen upphör med sina respektive verksamheter (se avsnitt 6.8) är att lagen om Patentbesvärsrätten och lagen om marknadsdomstol m.m. bör upphävas.
Patent- och marknadsdomstol
210
6.8 Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen upphör
Förslag: Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen ska
upphöra.
Skälen för förslaget: Förslagen i denna promemoria innebär att
de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs i allmän domstol, Marknadsdomstolen, Patentbesvärsrätten och Högsta förvaltningsdomstolen ska bli föremål för en koncentrerad och enhetlig domstolsprövning i Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen och Högsta domstolen. Vidare ska vissa mål i Patentbesvärsrätten flyttas till allmän förvaltningsdomstol (se avsnitt 12). Förslagen innebär således att samtliga mål och ärenden i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen kommer att prövas i annan domstol. Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen bör därför upphöra.
212
213 213
8 Tillämplig processlag
8.1 Handläggningsregler enligt nuvarande ordning
Inledning
Handläggningen i domstolarna styrs av tre olika processlagar; rättegångsbalken, ärendelagen och förvaltningsprocesslagen.
Rättegångsbalken avser den allmänna processen i tvistemål och brottmål. Målen handläggs i allmän domstol (tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen). Såvitt gäller tvistemål skiljer sig reglerna delvis åt mellan dispositiva och indispositiva tvistemål. I ett dispositivt tvistemål råder i princip frihet för parterna att själva bestämma vad som ska vara föremål för processen och de kan förlikas om det målet rör. I indispositiva tvistemål har rätten ett större ansvar för utredningen i målet, bl.a. med möjlighet att på eget initiativ införskaffa bevisning och grunda sitt avgörande på annat än det som parterna har åberopat, och parterna kan inte förlikas om det målet rör.
Ärendelagen, som även den är tillämplig i allmän domstol, styr handläggningen av sådana ärenden som ska tas upp av en tingsrätt och som inte ska handläggas enligt rättegångsbalken. Förvaltningsprocesslagen styr handläggningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna (förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen). Enligt såväl ärendelagen som förvaltningsprocesslagen gäller att förfarandet som huvudregel är skriftligt och att domstolen har en skyldighet att se till att målet eller ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver.
214
Tillämplig processlag
214
Härutöver finns särskilda bestämmelser för vissa domstolar och måltyper som i större eller mindre omfattning kompletterar de allmänna processlagarna.
Handläggningen av immaterialrättsliga mål och ärenden
Immaterialrättsliga tvistemål och brottmål handläggs i allmän domstol. Det handlar bl.a. om mål om fastställelse att intrång gjorts eller inte gjorts i en immaterialrätt, mål om skadestånd eller straff på grund av intrång samt mål om förbud vid vite att fortsätta med ett intrång. För handläggningen av dessa mål gäller rättegångsbalkens regler om tvistemål respektive brottmål.
I de materiella lagarna finns dessutom vissa kompletterande bestämmelser om förfarandet. Där finns t.ex. bestämmelser om olika sätt att säkerställa de immateriella rättigheterna såsom beslag, vitesförbud och intrångsundersökning. När det gäller fastställelsetalan tillämpas i vissa fall rättegångsbalkens regler (varumärke, firma och upphovsrätt) medan det i andra fall finns särregler som gäller i stället för rättegångsbalken i de materiella lagarna (patent, mönster och växtförädlarrätt).
Som huvudregel är de immaterialrättsliga tvistemålen dispositiva, men vissa mål kan även innehålla indispositiva inslag, t.ex. frågor om vitesförbud (jfr NJA 2001 s. 435 I och II).
Vissa frågor kan uppkomma såväl fristående som i ett pågående mål. Om en sådan fråga uppkommer utan att det samtidigt pågår ett tvistemål eller brottmål mellan parterna eller i vart fall mellan ena parten och annan gäller olika förfaranderegler beroende på vad frågan rör. Exempelvis handläggs ärenden om intrångsundersökning enligt rättegångsbalkens regler (se t.ex. 59 b § sjätte stycket PL) medan ärenden om informationsföreläggande handläggs enligt ärendelagens regler (se t.ex. 57 e § tredje stycket PL). För mål om utdömande av vite gäller rättegångsbalkens regler om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet (se t.ex. 57 b § sjunde stycket PL).
215
Ds 2014:2 Tillämplig processlag
215
I Patentbesvärsrätten handläggs mål om patent, varumärke, mönster och växtförädlarrätt. Målen inleds genom överklagande av beslut som meddelats av Patent- och registreringsverket och Statens jordbruksverk och handläggs enligt lagen om Patentbesvärsrätten. Vid handläggningen i Patentbesvärsrätten tillämpas framför allt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen, vilket innebär att förfarandet i huvudsak överensstämmer med det som gäller för de allmänna förvaltningsdomstolarna (8 § PBRL). Patentbesvärsrättens beslut får överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. För handläggningen i den domstolen tillämpas förvaltningsprocesslagen.
Handläggningen av marknadsföringsrättsliga mål och ärenden
Marknadsföringsrättsliga mål och ärenden handläggs dels i tingsrätt som första och Marknadsdomstolen som andra instans, dels i Marknadsdomstolen som enda instans.
I mål om förbud eller åläggande samt mål om marknadsstörningsavgift enligt marknadsföringslagen tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om indispositiva tvistemål. I mål om skadestånd tillämpas i stället rättegångsbalkens regler om dispositiva tvistemål. I ärenden som avser överklagande av Konsumentombudsmannens beslut tillämpas ärendelagen. För mål om utdömande av vite gäller för förfarandet rättegångsbalkens regler om bötesbrottmål. I marknadsföringslagen finns vidare vissa kompletterande förfaranderegler om bl.a. kumulation av mål och ärenden samt om rättegångskostnader.
Marknadsdomstolen tillämpar även i andra mål i huvudsak rättegångsbalkens regler om tvistemål (prop. 1970:57 s. 167). I lagen (1970:417) om marknadsdomstol (MDL) finns kompletterande regler om förfarandet i domstolen. Dessa regler som gäller vid handläggningen av mål och ärenden enligt bl.a. avtalsvillkorslagarna och de s.k. annexlagarna, avser bl.a. offentlighet och ordning i domstolen, sammanträde och rättegångskostnader. Vidare regleras möjligheten för Marknadsdomstolen att införskaffa bevisning eller annan utredning i ett mål.
Tillämplig processlag
214
Härutöver finns särskilda bestämmelser för vissa domstolar och måltyper som i större eller mindre omfattning kompletterar de allmänna processlagarna.
Handläggningen av immaterialrättsliga mål och ärenden
Immaterialrättsliga tvistemål och brottmål handläggs i allmän domstol. Det handlar bl.a. om mål om fastställelse att intrång gjorts eller inte gjorts i en immaterialrätt, mål om skadestånd eller straff på grund av intrång samt mål om förbud vid vite att fortsätta med ett intrång. För handläggningen av dessa mål gäller rättegångsbalkens regler om tvistemål respektive brottmål.
I de materiella lagarna finns dessutom vissa kompletterande bestämmelser om förfarandet. Där finns t.ex. bestämmelser om olika sätt att säkerställa de immateriella rättigheterna såsom beslag, vitesförbud och intrångsundersökning. När det gäller fastställelsetalan tillämpas i vissa fall rättegångsbalkens regler (varumärke, firma och upphovsrätt) medan det i andra fall finns särregler som gäller i stället för rättegångsbalken i de materiella lagarna (patent, mönster och växtförädlarrätt).
Som huvudregel är de immaterialrättsliga tvistemålen dispositiva, men vissa mål kan även innehålla indispositiva inslag, t.ex. frågor om vitesförbud (jfr NJA 2001 s. 435 I och II).
Vissa frågor kan uppkomma såväl fristående som i ett pågående mål. Om en sådan fråga uppkommer utan att det samtidigt pågår ett tvistemål eller brottmål mellan parterna eller i vart fall mellan ena parten och annan gäller olika förfaranderegler beroende på vad frågan rör. Exempelvis handläggs ärenden om intrångsundersökning enligt rättegångsbalkens regler (se t.ex. 59 b § sjätte stycket PL) medan ärenden om informationsföreläggande handläggs enligt ärendelagens regler (se t.ex. 57 e § tredje stycket PL). För mål om utdömande av vite gäller rättegångsbalkens regler om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet (se t.ex. 57 b § sjunde stycket PL).
216
Tillämplig processlag
216
Handläggningen av konkurrensrättsliga mål och ärenden
Konkurrensrättsliga mål och ärenden handläggs dels i tingsrätt som första och Marknadsdomstolen som andra instans, dels i Marknadsdomstolen som enda instans. Domstolsförfarandet skiljer sig åt beroende på vilken typ av fråga som prövas. Enligt förfarandebestämmelserna i konkurrenslagen ska vissa frågor handläggas enligt rättegångsbalkens regler för tvistemål (konkurrensmål) och andra enligt ärendelagen (konkurrensärenden).
I mål där talan väcks vid Stockholms tingsrätt tillämpas rättegångsbalkens regler om indispositiva tvistemål. Det handlar bl.a. om mål om konkurrensskadeavgift och mål om företagskoncentration. Ett mål om skadestånd enligt konkurrenslagen handläggs med stöd av rättegångsbalkens regler om dispositiva tvistemål. Om ett mål om skadestånd handläggs gemensamt med ett mål om konkurrensskadeavgift, tillämpas dock reglerna om indispositiva tvistemål för processens yttre förlopp.
När Konkurrensverkets överklagade beslut om åläggande eller förbud prövas av Marknadsdomstolen som första instans tillämpas de regler som gäller för tingsrätt enligt ärendelagen.
Mål om undanröjande av godkänt avgiftsföreläggande handläggs enligt reglerna i rättegångsbalken om klagan över godkänt strafföreläggande. För mål om utdömande av vite gäller rättegångsbalkens regler om bötesbrottmål (8 kap. 4 § KL).
Konkurrenslagen innehåller vissa kompletterande bestämmelser om förfarandet. Där finns bl.a. bestämmelser om gemensam handläggning av mål och ärenden, om Konkurrensverket som part samt om rättegångskostnader.
217
Ds 2014:2 Tillämplig processlag
217
8.2 Handläggningsregler i patent- och marknadsdomstolarna
Mål och ärenden som inleds genom ansökan
8.2.1
Förslag: Vid handläggning av mål tillämpas rättegångsbalkens
bestämmelser om tvistemål och brottmål, om inte annat föreskrivs i denna lag eller annan lag.
Vid handläggning av mål om utdömande av vite tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om bötesbrottmål.
Vid handläggning av ärenden som inleds i domstol genom ansökan tillämpas ärendelagens bestämmelser, om inte annat föreskrivs i denna lag eller annan lag.
Skälen för förslagen
Tvistemål och brottmål
Som redovisas ovan handläggs de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen i domstol enligt rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål eller brottmål. Sådana mål inleds i tingsrätt som första instans genom att en talan väcks genom ansökan om stämning på samma sätt som gäller för andra tviste- och brottmål i allmän domstol.
Rättegångsbalkens grundläggande principer är att förfarandet ska präglas av muntlighet, omedelbarhet och koncentration. Enligt balken är förfarandet i tingsrätt uppdelat i ett skede för förberedelse och ett skede för avgörande. När rättegångsbalken görs tillämplig har bevisfrågor rörande förflutna händelser ofta stor betydelse, och i många mål åberopas muntlig bevisning.
De aktuella målen rör bl.a. frågor om skadestånd, förbud, konkurrensskadeavgift och straffansvar. Rättegångsbalkens bestämmelser är väl anpassade för handläggningen av sådana frågor. Att målen genom reformen ska prövas av Patent- och marknadsdomstolen som första instans föranleder inte något behov av att ändra vilka regler som i huvudsak ska styra handläggningen. Den föreslagna domstolen ska vara en särskild domstol i allmän
Tillämplig processlag
216
Handläggningen av konkurrensrättsliga mål och ärenden
Konkurrensrättsliga mål och ärenden handläggs dels i tingsrätt som första och Marknadsdomstolen som andra instans, dels i Marknadsdomstolen som enda instans. Domstolsförfarandet skiljer sig åt beroende på vilken typ av fråga som prövas. Enligt förfarandebestämmelserna i konkurrenslagen ska vissa frågor handläggas enligt rättegångsbalkens regler för tvistemål (konkurrensmål) och andra enligt ärendelagen (konkurrensärenden).
I mål där talan väcks vid Stockholms tingsrätt tillämpas rättegångsbalkens regler om indispositiva tvistemål. Det handlar bl.a. om mål om konkurrensskadeavgift och mål om företagskoncentration. Ett mål om skadestånd enligt konkurrenslagen handläggs med stöd av rättegångsbalkens regler om dispositiva tvistemål. Om ett mål om skadestånd handläggs gemensamt med ett mål om konkurrensskadeavgift, tillämpas dock reglerna om indispositiva tvistemål för processens yttre förlopp.
När Konkurrensverkets överklagade beslut om åläggande eller förbud prövas av Marknadsdomstolen som första instans tillämpas de regler som gäller för tingsrätt enligt ärendelagen.
Mål om undanröjande av godkänt avgiftsföreläggande handläggs enligt reglerna i rättegångsbalken om klagan över godkänt strafföreläggande. För mål om utdömande av vite gäller rättegångsbalkens regler om bötesbrottmål (8 kap. 4 § KL).
Konkurrenslagen innehåller vissa kompletterande bestämmelser om förfarandet. Där finns bl.a. bestämmelser om gemensam handläggning av mål och ärenden, om Konkurrensverket som part samt om rättegångskostnader.
218
Tillämplig processlag
218
domstol och målen bör alltså även efter reformen handläggas som tvistemål och brottmål. Det bör mot den bakgrunden i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar föreskrivas att rättegångsbalkens bestämmelser ska tillämpas vid handläggningen av mål i patent- och marknadsdomstolarna, om inte annat anges.
För tvistemålens del är enligt nuvarande ordning olika handläggningsregler tillämpliga beroende på om målet är dispositivt eller indispositivt. Någon ändring i detta avseende bör inte ske, vilket t.ex. innebär att de mål som för närvarande handläggs som indispositiva tvistemål ska göra det även i patent- och marknadsdomstolarna. Mot bakgrund av att de tvistemål som ska handläggas av patent- och marknadsdomstolarna alltså kommer att vara såväl dispositiva som indispositiva till sin karaktär bör hänvisningen i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar till rättegångsbalken göras till balkens regler om tvistemål (jfr prop. 2009/10:215 s. 155 f.). I den utsträckning det finns behov av att för en viss måltyp tydliggöra att indispositiva regler ska gälla bör detta även fortsättningsvis anges i den materiella lagstiftningen.
Redan innan en talan väcks kan domstolen behöva ta ställning till processuella frågor rörande ett mål som kan förväntas bli handlagt vid domstolen. Exempel på sådana frågor är kvarstad och intrångsundersökning. Sådana s.k. RB-ärenden registreras som mål (3 § förordningen [1996:271] om mål och ärenden i allmän domstol) och handläggs enligt rättegångsbalkens bestämmelser om rättegångsfrågor oavsett om det sker i ett pågående mål eller i tiden före ett mål inletts. Det finns inte anledning att ändra på denna ordning.
Mål om utdömande av vite
Mål om utdömande av vite som förelagts med stöd av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga eller konkurrensrättsliga lagarna handläggs genomgående enligt rättegångsbalkens be-
219
Ds 2014:2 Tillämplig processlag
219
stämmelser om mål som gäller brott för vilka svårare straff än böter inte föreskrivs. I vissa lagar är detta uttryckligen angivet. I andra fall tillämpas motsvarande regler i viteslagen. I syfte att skapa en enhetlig och tydlig ordning och för att möjliggöra kumulation mellan sådana mål och t.ex. mål om föreläggande av nytt vite (se avsnitt 11.2) bör bestämmelser om tillämplig processlag i mål om utdömande av vite tas in i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.
Ansökningsärenden
Det finns några frågor som inleds genom en ansökan till domstolen men där handläggningen sker enligt ärendelagens bestämmelser. Ett exempel är ärenden om informationsföreläggande. I dessa ärenden framställs normalt ett yrkande om ett sådant föreläggande innan svaranden i en eventuellt kommande rättegång är känd. Motpart kan vara t.ex. en internetleverantör. Rättegångsbalkens bestämmelser passar mindre väl för en sådan process. Genom att ärendelagen tillämpas i dessa ärenden åstadkoms en tydlig reglering med en tydlig partsställning där den som yrkandet riktas mot kan få ersättning för sina rättegångskostnader (jfr prop. 2008/09:67 s. 155). Ett annat exempel på en ärendetyp som handläggs enligt ärendelagen är ansökan om tillstånd för Konkurrensverket att genomföra en platsundersökning. Såvitt framkommit fungerar denna ordning väl och det finns därför inte heller för dessa ärenden anledning att göra några förändringar i val av tillämplig processlag.
Det framstår som lämpligt att i de fall en ansökan till Patent- och marknadsdomstolen ska handläggas enligt ärendelagen bör detta anges i den materiella lagstiftning som reglerar den fråga som ska prövas.
Tillämplig processlag
218
domstol och målen bör alltså även efter reformen handläggas som tvistemål och brottmål. Det bör mot den bakgrunden i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar föreskrivas att rättegångsbalkens bestämmelser ska tillämpas vid handläggningen av mål i patent- och marknadsdomstolarna, om inte annat anges.
För tvistemålens del är enligt nuvarande ordning olika handläggningsregler tillämpliga beroende på om målet är dispositivt eller indispositivt. Någon ändring i detta avseende bör inte ske, vilket t.ex. innebär att de mål som för närvarande handläggs som indispositiva tvistemål ska göra det även i patent- och marknadsdomstolarna. Mot bakgrund av att de tvistemål som ska handläggas av patent- och marknadsdomstolarna alltså kommer att vara såväl dispositiva som indispositiva till sin karaktär bör hänvisningen i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar till rättegångsbalken göras till balkens regler om tvistemål (jfr prop. 2009/10:215 s. 155 f.). I den utsträckning det finns behov av att för en viss måltyp tydliggöra att indispositiva regler ska gälla bör detta även fortsättningsvis anges i den materiella lagstiftningen.
Redan innan en talan väcks kan domstolen behöva ta ställning till processuella frågor rörande ett mål som kan förväntas bli handlagt vid domstolen. Exempel på sådana frågor är kvarstad och intrångsundersökning. Sådana s.k. RB-ärenden registreras som mål (3 § förordningen [1996:271] om mål och ärenden i allmän domstol) och handläggs enligt rättegångsbalkens bestämmelser om rättegångsfrågor oavsett om det sker i ett pågående mål eller i tiden före ett mål inletts. Det finns inte anledning att ändra på denna ordning.
Mål om utdömande av vite
Mål om utdömande av vite som förelagts med stöd av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga eller konkurrensrättsliga lagarna handläggs genomgående enligt rättegångsbalkens be-
220
Tillämplig processlag
220
Ärenden som inleds genom överklagade
8.2.2
Förslag: Vid handläggning av ärenden som inleds i Patent-
och marknadsdomstolen genom överklagande av myndighets beslut ska ärendelagen tillämpas, om inte annat föreskrivs i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar eller annan lag.
Skälen för förslaget: Enligt nuvarande ordning tillämpas ärende-
lagen vid Marknadsdomstolens prövning av Konkurrensverkets och Konsumentombudsmannens överklagade beslut. Denna ordning fungerar såvitt känt väl och att dessa ärenden genom reformen ska prövas av Patent- och marknadsdomstolen som första domstolsinstans föranleder inte något behov av att ändra vilka regler som i huvudsak ska styra handläggningen. Ärendelagen bör därför fortsatt tillämpas vid handläggningen i domstol.
De immaterialrättsliga registreringsmålen i Patentbesvärsrätten handläggs i huvudsak enligt förvaltningsprocesslagen. Den lagen är tillskapad för att användas av förvaltningsdomstolarna. Patent- och marknadsdomstolarna föreslås vara inordnade i den allmänna domstolsorganisationen. Ärendelagen har stora likheter med förvaltningsprocesslagen men är utformad för att tillämpas i de allmänna domstolarna och ansluter i sin uppbyggnad och terminologi till rättegångsbalken. Ärendelagen bygger till skillnad från rättegångsbalken huvudsakligen på att förfarandet ska vara skriftligt och ger utrymme för ett i det konkreta fallet mindre formbundet förfarande.
Vid tillskapandet av mark- och miljödomstolarna år 2010 föreskrevs att för de mål som inleds i dessa domstolar genom överklagande av förvaltningsmyndighets beslut ska som utgångspunkt reglerna i ärendelagen tillämpas i fråga om förfarandet (prop. 2009/10:215 s. 162). Även i andra fall när en förvaltningsmyndighets beslut överklagas till tingsrätt tillämpas ärendelagen vid handläggningen i allmän domstol. Detta är naturligt eftersom rättegångsbalken inte är konstruerad för en ordning där
221
Ds 2014:2 Tillämplig processlag
221
beslut överklagas till tingsrätt. Som anförs ovan föreslås att ärendelagen även i den nya domstolsordningen ska tillämpas också på överklagade myndighetsbeslut enligt de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga lagarna.
Mot den angivna bakgrunden föreslås att ärendelagen ska gälla vid handläggningen av alla ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom överklagande från förvaltningsmyndighet. Detta bör framgå av den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.
Särskilda rättsmedel
8.2.3
Förslag: Patent- och marknadsöverdomstolen ska vara behörig
domstol för ansökningar om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid som avser Patent- och marknadsdomstolens slutliga avgöranden. Detsamma ska gälla i fråga om sådana ansökningar som avser beslut av de förvaltningsmyndigheter vars beslut kan överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Domstolen ska tillämpa rättegångsbalkens regler om ansökan om särskilt rättsmedel avser ett mål. I annat fall ska reglerna i lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas.
Skälen för förslaget: Den part som är missnöjd med ett tingsrätts-
eller hovrättsavgörande kan i allmänhet genom ett överklagande få avgörandet överprövat av en högre domstol. När ett avgörande inte längre kan överklagas har det fått laga kraft. Samtidigt med den laga kraften inträder för domar och många slags avgöranden en rättskraft. Principerna om laga kraft och rättskraft fyller flera viktiga funktioner. Principerna skulle dock kunna motverka sina egna syften, om det inte fanns möjlighet att under vissa förutsättningar bryta igenom dem. I detta syfte finns bestämmelser om särskilda (extraordinära) rättsmedel. Dessa rättsmedel är resning, återställande av försutten tid och klagan över domvilla.
Av 11 kap. 13 § regeringsformen följer att för de fall där Högsta domstolen är högsta instans beviljas resning och
Tillämplig processlag
220
Ärenden som inleds genom överklagade
8.2.2
Förslag: Vid handläggning av ärenden som inleds i Patent-
och marknadsdomstolen genom överklagande av myndighets beslut ska ärendelagen tillämpas, om inte annat föreskrivs i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar eller annan lag.
Skälen för förslaget: Enligt nuvarande ordning tillämpas ärende-
lagen vid Marknadsdomstolens prövning av Konkurrensverkets och Konsumentombudsmannens överklagade beslut. Denna ordning fungerar såvitt känt väl och att dessa ärenden genom reformen ska prövas av Patent- och marknadsdomstolen som första domstolsinstans föranleder inte något behov av att ändra vilka regler som i huvudsak ska styra handläggningen. Ärendelagen bör därför fortsatt tillämpas vid handläggningen i domstol.
De immaterialrättsliga registreringsmålen i Patentbesvärsrätten handläggs i huvudsak enligt förvaltningsprocesslagen. Den lagen är tillskapad för att användas av förvaltningsdomstolarna. Patent- och marknadsdomstolarna föreslås vara inordnade i den allmänna domstolsorganisationen. Ärendelagen har stora likheter med förvaltningsprocesslagen men är utformad för att tillämpas i de allmänna domstolarna och ansluter i sin uppbyggnad och terminologi till rättegångsbalken. Ärendelagen bygger till skillnad från rättegångsbalken huvudsakligen på att förfarandet ska vara skriftligt och ger utrymme för ett i det konkreta fallet mindre formbundet förfarande.
Vid tillskapandet av mark- och miljödomstolarna år 2010 föreskrevs att för de mål som inleds i dessa domstolar genom överklagande av förvaltningsmyndighets beslut ska som utgångspunkt reglerna i ärendelagen tillämpas i fråga om förfarandet (prop. 2009/10:215 s. 162). Även i andra fall när en förvaltningsmyndighets beslut överklagas till tingsrätt tillämpas ärendelagen vid handläggningen i allmän domstol. Detta är naturligt eftersom rättegångsbalken inte är konstruerad för en ordning där
222
Tillämplig processlag
222
återställande av försutten tid av den domstolen om inte annat anges i lag. Sådana lagbestämmelser finns i 58 kap. RB. Av dessa bestämmelser framgår att det är hovrätten som prövar en ansökan om resning eller återställande av försutten tid om ansökan avser ett avgörande av en tingsrätt eller en förvaltningsmyndighet (58 kap. 4, 10 a, 11 och 14 §§ RB). Av rättegångsbalken framgår också att hovrätten är behörig domstol för klagan över domvilla som avser ett avgörande som meddelats av tingsrätt eller förvaltningsmyndighet (59 kap. 2, 4 och 5 §§ RB). Hovrätten är behörig också i de fall ett avgörande i sak överklagas till Marknadsdomstolen (jfr Högsta domstolens avgörande Ö 4245-11). I andra fall, dvs. om ansökan avser hovrättens eller Marknadsdomstolens avgörande, är Högsta domstolen behörig. Nu redovisade bestämmelser om behörig domstol för ansökningar om särskilda rättsmedel är tillämpliga också i ärenden (42 § ÄL). En resningsansökan som avser Patentbesvärsrättens avgörande prövas av Högsta förvaltningsdomstolen (11 kap. 13 § regeringsformen).
Den ordning som gäller enligt rättegångsbalken för ansökan om extraordinära rättsmedel som avser avgöranden av tingsrätt eller myndighet vars avgöranden överklagas till tingsrätt motsvarar vad som gäller i allmän förvaltningsdomstol (8 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar) och är i linje med instansordningens princip. Det är rimligt att Patent- och marknadsöverdomstolen är behörig att pröva ansökningar om extraordinära rättsmedel i de mål och ärenden som omfattas av domstolens behörighet i samma utsträckning som hovrätt är det enligt rättegångsbalken och ärendelagen. Detta bör framgå av den nya domstolslagen.
223
Ds 2014:2 Tillämplig processlag
223
Närmare om rättegångsbalkens och ärendelagens
8.2.4
tillämplighet
Förslag: I patentlagen införs en bestämmelse om sekretess i
patentmål motsvarande den som funnits i lagen om Patentbesvärsrätten. I lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare införs bestämmelser om sammanslutningars medverkan i mål enligt dessa lagar som motsvarar de som funnits i lagen om marknadsdomstol m.m. I den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar införs en bestämmelse om Konsumentombudsmannen som motsvarar en bestämmelse som funnits i lagen om marknadsdomstol m.m.
Huvuddelen av de bestämmelser i de materiella lagarna som innebär ett avsteg från den ordning som följer av rättegångsbalken respektive ärendelagen behålls. Patentlagens bestämmelser om tid för överklagande av domstols avgörande i registreringsärenden och möjligheten för domstolen att pröva en talan trots att invändaren återkallat sin talan samt marknadsföringslagens bestämmelser om undantag från kravet på prövningstillstånd upphävs.
En ny bestämmelse om möjlighet att i ärenden hålla förhör med part under sanningsförsäkran införs i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.
En utländsk medborgare eller en utländsk juridisk person som vill väcka talan mot en svensk medborgare eller svensk juridisk person i Patent- och marknadsdomstolen ska fortsättningsvis vara skyldig att ställa säkerhet för motpartens rättegångskostnader.
Tillämplig processlag
222
återställande av försutten tid av den domstolen om inte annat anges i lag. Sådana lagbestämmelser finns i 58 kap. RB. Av dessa bestämmelser framgår att det är hovrätten som prövar en ansökan om resning eller återställande av försutten tid om ansökan avser ett avgörande av en tingsrätt eller en förvaltningsmyndighet (58 kap. 4, 10 a, 11 och 14 §§ RB). Av rättegångsbalken framgår också att hovrätten är behörig domstol för klagan över domvilla som avser ett avgörande som meddelats av tingsrätt eller förvaltningsmyndighet (59 kap. 2, 4 och 5 §§ RB). Hovrätten är behörig också i de fall ett avgörande i sak överklagas till Marknadsdomstolen (jfr Högsta domstolens avgörande Ö 4245-11). I andra fall, dvs. om ansökan avser hovrättens eller Marknadsdomstolens avgörande, är Högsta domstolen behörig. Nu redovisade bestämmelser om behörig domstol för ansökningar om särskilda rättsmedel är tillämpliga också i ärenden (42 § ÄL). En resningsansökan som avser Patentbesvärsrättens avgörande prövas av Högsta förvaltningsdomstolen (11 kap. 13 § regeringsformen).
Den ordning som gäller enligt rättegångsbalken för ansökan om extraordinära rättsmedel som avser avgöranden av tingsrätt eller myndighet vars avgöranden överklagas till tingsrätt motsvarar vad som gäller i allmän förvaltningsdomstol (8 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar) och är i linje med instansordningens princip. Det är rimligt att Patent- och marknadsöverdomstolen är behörig att pröva ansökningar om extraordinära rättsmedel i de mål och ärenden som omfattas av domstolens behörighet i samma utsträckning som hovrätt är det enligt rättegångsbalken och ärendelagen. Detta bör framgå av den nya domstolslagen.
224
Tillämplig processlag
224
Skälen för förslaget
Inledning
Som föreslås ovan ska mål och ärenden i patent- och marknadsdomstolarna handläggas enligt bestämmelserna i rättegångsbalken respektive ärendelagen. Genom att samma förfaranderegler kommer att gälla i alla mål respektive ärenden skapas förutsättningar för en mer enhetlig hantering i domstolarna. Det kan konstateras att för de flesta målen och ärendena enligt de aktuella lagarna innebär de val av processlag som nu föreslås ingen ändring i förhållande till nuvarande ordning. För vissa ärendetyper, framför allt de som enligt nuvarande ordning handläggs av Patentbesvärsrätten, kommer dock den nya processordningen att innebära förändringar.
Särregler i materiell lag
I de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga lagarna finns bestämmelser som innebär avsteg från det förfarande som skulle följa av en ren tillämpning av rättegångsbalken eller ärendelagen. I såväl patent- som marknadsförings- och konkurrensrättslagarna finns särskilda bestämmelser om ersättning för eller fördelning av rättegångskostnader (se t.ex. 57 e § PL, 64 § MfL samt 8 kap. 15–18 §§ KL). Både marknadsföringslagen och konkurrenslagen innehåller vidare bestämmelser som reglerar myndighetens partsställning (65 § MfL och 8 kap. 12 § KL) och konkurrenslagen innehåller därutöver även bestämmelser om yttrande från annan än part och förhör i domstol (8 kap. 13–14 §§ KL).
Nu nämnda bestämmelser har utformats mot bakgrund av de särskilda förhållanden som råder i respektive måltyp. Dessa förhållanden påverkas inte av att ordningen för domstolsprövningen av målen ändras. I huvudsak bör därför de särregler som finns i de materiella lagarna finnas kvar även i den nya domstolsordningen. Eftersom de aktuella bestämmelserna i flertalet fall avser
225
Ds 2014:2 Tillämplig processlag
225
endast en eller ett fåtal måltyper bör de även fortsättningsvis finnas i respektive materiell lag. Av den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar bör det framgå att avsteg från rättegångsbalkens eller ärendelagens bestämmelser kan förekomma i annan lag.
Mot bakgrund av att det övergripande syftet med reformen är att uppnå en enhetlighet i förfarandet och få till stånd en effektiv och ändamålsenligt handläggning finns det dock anledning att upphäva vissa nu gällande särbestämmelser.
En sådan särbestämmelse, som finns i de immaterialrättsliga lagarna (se t.ex. 75 § andra stycket PL), anger att en överklagandetid om två månader gäller vid överklagande av Patentbesvärsrättens beslut. När Patentbesvärsrättens verksamhet förs över till de allmänna domstolarna, där normalt en överklagandetid om tre veckor gäller enligt rättegångsbalken och ärendelagen, bör detta även gälla för registreringsärendena när dessa har avgjorts i domstol.
Vidare gäller enligt 60 § MfL ett undantag från kravet på prövningstillstånd för mål som överklagas till Marknadsdomstolen. Undantaget, som fördes in i samband med att kravet på prövningstillstånd i andra instans utvidgades för de allmänna domstolarna, motiverades med att kravet på prövningstillstånd i Marknadsdomstolen då enbart gällde dispositiva tvistemål där tvisteföremålets värde uppenbart inte översteg ett prisbasbelopp och – då något sådant mål aldrig överklagats till domstolen – ett krav på prövningstillstånd i domstolen saknade betydelse i praktiken (prop. 2004/05:131 s. 183). När nu en ny ordning för domstolsprövningen av bl.a. de marknadsföringsrättsliga målen och ärendena skapas inom ramen för de allmänna domstolarna saknas anledning till varför just dessa mål och ärenden inte ska omfattas av de processuella principer som gäller för övriga mål i allmän domstol. Av detta följer att även de marknadsföringsrättsliga målen bör omfattas av det krav på prövningstillstånd i Patent- och marknadsöverdomstolen som följer av rättegångsbalken och ärendelagen, som enligt förslaget i denna promemoria ska tillämpas på förfarandet även i de nya särskilda domstolarna.
Tillämplig processlag
224
Skälen för förslaget
Inledning
Som föreslås ovan ska mål och ärenden i patent- och marknadsdomstolarna handläggas enligt bestämmelserna i rättegångsbalken respektive ärendelagen. Genom att samma förfaranderegler kommer att gälla i alla mål respektive ärenden skapas förutsättningar för en mer enhetlig hantering i domstolarna. Det kan konstateras att för de flesta målen och ärendena enligt de aktuella lagarna innebär de val av processlag som nu föreslås ingen ändring i förhållande till nuvarande ordning. För vissa ärendetyper, framför allt de som enligt nuvarande ordning handläggs av Patentbesvärsrätten, kommer dock den nya processordningen att innebära förändringar.
Särregler i materiell lag
I de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga lagarna finns bestämmelser som innebär avsteg från det förfarande som skulle följa av en ren tillämpning av rättegångsbalken eller ärendelagen. I såväl patent- som marknadsförings- och konkurrensrättslagarna finns särskilda bestämmelser om ersättning för eller fördelning av rättegångskostnader (se t.ex. 57 e § PL, 64 § MfL samt 8 kap. 15–18 §§ KL). Både marknadsföringslagen och konkurrenslagen innehåller vidare bestämmelser som reglerar myndighetens partsställning (65 § MfL och 8 kap. 12 § KL) och konkurrenslagen innehåller därutöver även bestämmelser om yttrande från annan än part och förhör i domstol (8 kap. 13–14 §§ KL).
Nu nämnda bestämmelser har utformats mot bakgrund av de särskilda förhållanden som råder i respektive måltyp. Dessa förhållanden påverkas inte av att ordningen för domstolsprövningen av målen ändras. I huvudsak bör därför de särregler som finns i de materiella lagarna finnas kvar även i den nya domstolsordningen. Eftersom de aktuella bestämmelserna i flertalet fall avser
226
Tillämplig processlag
226
I de immaterialrättsliga lagarna finns slutligen bestämmelser som innebär att Patentbesvärsrätten i vissa fall kan pröva en talan trots att invändaren återkallat densamma (se t.ex. 10 kap. 10 § tredje stycket VML). Någon motsvarande bestämmelse finns inte i ärendelagen. Möjligheten för Patentbesvärsrätten att i vissa fall pröva en talan trots att invändaren återkallat densamma förklaras av att det har ansetts finnas ett allmänt intresse av att oriktiga patent och andra rättigheter inte meddelas (se exempelvis prop. 1966:40 s. 133 f.). Praxis i EPO har dock gått i riktningen mot att inte pröva en talan när invändaren återkallat densamma (Official Journal EPO 1993 s. 346, 1994 s. 887, 2001 s. 381 f., Persson i Festskrift till Ulf Bernitz, NIR 2001 s. 123 f., Straus, NIR 2002 s. 462 f., jfr även SOU 1983:35, s. 67 f.). Det finns inte skäl för att en person som försvarar sitt patent mot en invändare ska behandlas annorlunda – och hårdare – om det rör sig om ett svenskt patent än ett europeiskt. Det finns dessutom ingen motsvarande ordning i de fall där Patent- och registreringsverket meddelar ett felaktigt beslut som inte överklagas. Att det råder skillnad mellan det fallet och det fallet att en invändare återkallat sin talan är ologiskt. En tillämpning av ärendelagen innebär att samma ordning kommer att gälla oavsett om frågan uppkommer i ett mål eller ett ärende. Allmänintresset att undvika oriktiga registreringar är inte så starkt att det mot den angivna bakgrunden finns skäl att avvika från ärendelagens reglering. Bestämmelserna i de materiella lagarna som ger domstol en möjlighet att i vissa fall pröva en talan trots att invändaren återkallat densamma bör därmed upphävas.
Avslutningsvis kan konstateras att det finns ett antal bestämmelser i framför allt konkurrenslagen och marknadsföringslagen, som med hänsyn till att mål och ärenden enligt nuvarande ordning kan inledas i såväl Stockholms tingsrätt som Marknadsdomstolen, reglerar både talerätt och behörig domstol. Mot bakgrund av att en enhetlig ordning för domstolsprövningen nu skapas, där ärenden inleds i en och samma domstol, finns anledning att lagtekniskt renodla dessa bestämmelser till talerättsregler respektive regler om behörig domstol.
227
Ds 2014:2 Tillämplig processlag
227
Mål enligt avtalsvillkorslagarna
Lagen om marknadsdomstol m.m., MDL, innehåller ett antal bestämmelser som reglerar handläggningen av mål enligt avtalsvillkorslagarna (13–22 §§ MDL). Bland dessa finns bestämmelser om sammanträde, kallelse, dom och rättegångskostnader. Dessa bestämmelser motsvaras av sådana bestämmelser i rättegångsbalken och ärendelagen som är tillämpliga på förfarandet i patent- och marknadsdomstolarna. Några nya sådana bestämmelser behövs därför inte.
Därutöver finns i lagen om marknadsdomstol m.m. vissa bestämmelser som reglerar dels möjligheten för en sammanslutning av näringsidkare att medverka i mål enligt lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare, dels förfarandet i det fall en sådan sammanslutning getts rätt att medverka. Av avsnitt 6.8 framgår att som en följd av den nya ordning för domstolsprövning av bl.a. de marknadsföringsrättsliga mål som nu föreslås ska Marknadsdomstolen upphöra och av avsnitt 7 framgår att lagen om marknadsdomstol m.m. ska upphävas. De förhållanden som har motiverat nu aktuella bestämmelser påverkas inte av att ordningen för domstolsprövningen ändras. Bestämmelser om sammanslutnings medverkan i mål enligt avtalsvillkorslagarna bör därför föras in i respektive avtalsvillkorslag.
Konsumentombudsmannen
Av 11 § MDL följer att det för frågor om marknadsföring och frågor om avtalsvillkor i konsumentförhållanden ska finnas en konsumentombudsman. Vidare anges att ombudsmannen ska utses av regeringen för viss tid och att han eller hon ska vara jurist. Som anges i avsnitt 7 ska denna lag upphävas i samband med att den nya ordningen för domstolsprövning av bl.a. de marknadsföringsrättsliga målen införs. I den nya ordningen för domstolsprövningen ska dock fortfarande Konsumentombudsmannen ha de uppgifter som följer av den materiella lagstift-
Tillämplig processlag
226
I de immaterialrättsliga lagarna finns slutligen bestämmelser som innebär att Patentbesvärsrätten i vissa fall kan pröva en talan trots att invändaren återkallat densamma (se t.ex. 10 kap. 10 § tredje stycket VML). Någon motsvarande bestämmelse finns inte i ärendelagen. Möjligheten för Patentbesvärsrätten att i vissa fall pröva en talan trots att invändaren återkallat densamma förklaras av att det har ansetts finnas ett allmänt intresse av att oriktiga patent och andra rättigheter inte meddelas (se exempelvis prop. 1966:40 s. 133 f.). Praxis i EPO har dock gått i riktningen mot att inte pröva en talan när invändaren återkallat densamma (Official Journal EPO 1993 s. 346, 1994 s. 887, 2001 s. 381 f., Persson i Festskrift till Ulf Bernitz, NIR 2001 s. 123 f., Straus, NIR 2002 s. 462 f., jfr även SOU 1983:35, s. 67 f.). Det finns inte skäl för att en person som försvarar sitt patent mot en invändare ska behandlas annorlunda – och hårdare – om det rör sig om ett svenskt patent än ett europeiskt. Det finns dessutom ingen motsvarande ordning i de fall där Patent- och registreringsverket meddelar ett felaktigt beslut som inte överklagas. Att det råder skillnad mellan det fallet och det fallet att en invändare återkallat sin talan är ologiskt. En tillämpning av ärendelagen innebär att samma ordning kommer att gälla oavsett om frågan uppkommer i ett mål eller ett ärende. Allmänintresset att undvika oriktiga registreringar är inte så starkt att det mot den angivna bakgrunden finns skäl att avvika från ärendelagens reglering. Bestämmelserna i de materiella lagarna som ger domstol en möjlighet att i vissa fall pröva en talan trots att invändaren återkallat densamma bör därmed upphävas.
Avslutningsvis kan konstateras att det finns ett antal bestämmelser i framför allt konkurrenslagen och marknadsföringslagen, som med hänsyn till att mål och ärenden enligt nuvarande ordning kan inledas i såväl Stockholms tingsrätt som Marknadsdomstolen, reglerar både talerätt och behörig domstol. Mot bakgrund av att en enhetlig ordning för domstolsprövningen nu skapas, där ärenden inleds i en och samma domstol, finns anledning att lagtekniskt renodla dessa bestämmelser till talerättsregler respektive regler om behörig domstol.
228
Tillämplig processlag
228
ningen och bl.a. uppträda som part i patent- och marknadsdomstolarna. En bestämmelse om att det ska finnas en konsumentombudsman bör därför föras in i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.
Beslutsmyndighet som part
Att ärendelagen ska tillämpas på patent- och marknadsdomstolarnas handläggning av överklagade beslut från Patent- och registreringsverket och Statens jordbruksverk innebär att dessa myndigheter i egenskap av beslutsmyndighet blir part i domstolen (11 § ÄL). Enligt nuvarande ordning gäller, med undantag från förvaltningsprocesslagens motsvarande bestämmelse om beslutsmyndigheten som part, att registreringsmyndigheterna inte är part i domstolen (8 § PBRL). Däremot har Patentbesvärsrätten möjlighet att om det behövs inhämta yttrande från beslutsmyndigheten (13 § FPL). Något motsvarande undantag från ärendelagens bestämmelse finns inte för Konkurrensverket och Konsumentombudsmannen, utan dessa två myndigheter är i enlighet med huvudregeln part i Marknadsdomstolen när deras beslut överklagas dit (8 kap. 1 § andra stycket KL och 59 § tredje stycket MfL). Konkurrensverket och Konsumentombudsmannen bör ha ställning som part även när deras respektive beslut överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.
Tvåpartsprocess är numera en så gott som undantagslös huvudregel i såväl de allmänna domstolarna som de allmänna förvaltningsdomstolarna. Att en registreringsmyndighet är part i domstol förekommer i andra fall, t.ex. i allmän förvaltningsdomstol vid överklagande av beslut om registrering av firma. Syftet med tvåpartsprocessen är framför allt att utredningen blir fylligare genom att det uppstår en dialog mellan parterna (jfr t.ex. prop. 1995/96:22 s. 77 f. och prop. 1995/96:115 s. 87 f.). Det tydliggör också domstolens roll som tvistlösningsorgan. De skäl som generellt finns för en tvåpartsprocess kan med samma styrka göras gällande när överklagandet avser t.ex. ett beslut av
229
Ds 2014:2 Tillämplig processlag
229
Patent- och registreringsverket att avslå en patentansökan. Domstolen behöver dock inte blanda in beslutsmyndigheten om domstolen anser att det är onödigt (15, 18 och 22 § ÄL). Ett typexempel på när kommunicering med myndigheten kan undvaras är att de i ärendet förekommande intressena redan är partsrepresenterade genom att det finns en enskild motpart. Även i andra fall där det i ärendet inte förekommer sådana allmänna intressen som beslutsmyndigheten har till uppgift att bevaka bör en kommunicering kunna underlåtas (prop. 1995/96:115 s. 158). Myndigheterna behöver alltså inte uppträda i processen i syfte att bevaka ett enskilt intresse. Genom att domstolen kan välja att inte kommunicera handlingarna med myndigheten behöver den inte involveras i sådana fall. Genom att beslutsmyndigheten blir part ges myndigheten även klagorätt. Denna ordning skapar förutsättningar för att prejudikatbildningen utvecklas. Ärendelagens bestämmelser om beslutsmyndigheten som part bör således tillämpas i samtliga till Patent- och marknadsdomstolen överklagade ärenden.
Sekretess vid sammanträde i immaterialrättsliga ärenden
Från rättssäkerhetssynpunkt anses det vara av vikt att domstolarnas handläggning i så stor utsträckning som möjligt är underkastad offentlig insyn. Enligt 2 kap. 11 § andra stycket RF och 5 kap. 1 § RB (till vilka såväl 10 § PBRL som 21 § ÄL hänvisar) ska förhandling i domstol som huvudregel vara offentlig. Offentligheten anses stärka allmänhetens förtroende för rättskipningen. För att en förhandling eller del av en förhandling ska hållas inom stängda dörrar krävs att det kan antas att det vid förhandlingen kommer att läggas fram uppgift, för vilken hos domstolen gäller sekretess. I de flesta fall krävs det dessutom att det bedöms vara av synnerlig vikt att den uppgift för vilken sekretess gäller inte röjs. Detta skaderekvisit gäller dock enligt 10 § PBRL inte i Patentbesvärsrätten. I 10 § PBRL föreskrivs vidare att rätten ska förordna om stängda dörrar när rätten prövar en patentansökan som inte är offentlig (tillgänglig för envar).
Tillämplig processlag
228
ningen och bl.a. uppträda som part i patent- och marknadsdomstolarna. En bestämmelse om att det ska finnas en konsumentombudsman bör därför föras in i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.
Beslutsmyndighet som part
Att ärendelagen ska tillämpas på patent- och marknadsdomstolarnas handläggning av överklagade beslut från Patent- och registreringsverket och Statens jordbruksverk innebär att dessa myndigheter i egenskap av beslutsmyndighet blir part i domstolen (11 § ÄL). Enligt nuvarande ordning gäller, med undantag från förvaltningsprocesslagens motsvarande bestämmelse om beslutsmyndigheten som part, att registreringsmyndigheterna inte är part i domstolen (8 § PBRL). Däremot har Patentbesvärsrätten möjlighet att om det behövs inhämta yttrande från beslutsmyndigheten (13 § FPL). Något motsvarande undantag från ärendelagens bestämmelse finns inte för Konkurrensverket och Konsumentombudsmannen, utan dessa två myndigheter är i enlighet med huvudregeln part i Marknadsdomstolen när deras beslut överklagas dit (8 kap. 1 § andra stycket KL och 59 § tredje stycket MfL). Konkurrensverket och Konsumentombudsmannen bör ha ställning som part även när deras respektive beslut överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.
Tvåpartsprocess är numera en så gott som undantagslös huvudregel i såväl de allmänna domstolarna som de allmänna förvaltningsdomstolarna. Att en registreringsmyndighet är part i domstol förekommer i andra fall, t.ex. i allmän förvaltningsdomstol vid överklagande av beslut om registrering av firma. Syftet med tvåpartsprocessen är framför allt att utredningen blir fylligare genom att det uppstår en dialog mellan parterna (jfr t.ex. prop. 1995/96:22 s. 77 f. och prop. 1995/96:115 s. 87 f.). Det tydliggör också domstolens roll som tvistlösningsorgan. De skäl som generellt finns för en tvåpartsprocess kan med samma styrka göras gällande när överklagandet avser t.ex. ett beslut av
230
Tillämplig processlag
230
När det gäller ärenden om patent framgår av 22 § PL att en patentansökan blir offentlig först efter en viss tid. Utan en bestämmelse motsvarande den i lagen om Patentbesvärsrätten skulle bestämmelsen i 22 § PL inte kunna upprätthållas i de fall det hålls ett sammanträde i ärendet. En sådan ordning är inte godtagbar. En bestämmelse motsvarande den i 10 § sista meningen PBRL bör därför gälla för handläggningen i patent- och marknadsdomstolarna.
När det gäller övriga immaterialrättsliga ärenden som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna bedöms behovet av sekretess inte vara större än i andra ärenden som handläggs i allmän domstol. Ärendelagens regler bör därför gälla i denna del. I sammanhanget ska anmärkas att ett sammanträde som hålls med stöd av ärendelagen utgör ett komplement till det skriftliga förfarandet. Det innebär att den omständigheten att det hålls ett sammanträde i ärendet inte innebär att alla handlingar i målet blir offentliga, utan endast de uppgifter som läggs fram vid förhandlingen.
Bestämmelsen som tar sikte på patentansökningar bör tas in i patentlagen.
Partsförhör under sanningsförsäkran
Enligt 37 kap. RB kan en part i tvistemål i bevissyfte höras under sanningsförsäkran. Under ett sådant förhör talar parten under straffansvar, vilket han eller hon annars inte gör. Varken ärendelagen, förvaltningsprocesslagen eller lagen om Patentbesvärsrätten innehåller några motsvarande bestämmelser om partsförhör under sanningsförsäkran. Patentbesvärsrätten framförde redan till 1999 års patentprocessutredning ett önskemål om att vid ett sammanträde kunna hålla partsförhör under sanningsförsäkran (SOU 2001:33 s. 113). Företrädare för Patentbesvärsrätten har även därefter uttryckt ett sådant önskemål.
Vid införandet av ärendelagen konstaterades att rättegångsbalkens regler om partsförhör under sanningsförsäkran ändrats i
231
Ds 2014:2 Tillämplig processlag
231
syfte att så mycket som möjligt begränsa omfattningen av sådana förhör. Vidare anfördes att det med stor säkerhet skulle komma att bli mycket ovanligt att i ett domstolsärende bevisvärdet av partens uppgifter påverkades av att förhöret med en part hölls under sanningsförsäkran. Det fanns en farhåga att en reglering av partsförhöret i den nya ärendelagen skulle leda till att parter helt i onödan skulle komma att begära sammanträden för att bli hörda enligt regleringen (prop. 1995/96:115 s. 111).
Denna hållning kan dock numera tyckas väl restriktiv. Ärendelagens tillämpningsområde har utsträckts alltmer i tiden efter dess tillkomst. Det finns också exempel på ärenden där partsförhör under sanningsförsäkran är möjligt, bl.a. i arrendeärenden (se 8 kap. 31 c § jordabalken och prop. 2005/06:10 s. 53 f.) och i ärenden om informationsförläggande enligt de immaterialrättsliga lagarna (se t.ex. 53 e § tredje stycket URL). När det gäller de till Patent- och marknadsdomstolen överklagade ärendena kan det finnas behov av bevismedlet förhör under sanningsförsäkran. Ett exempel på en sådan situation är när en enskild uppfinnare står mot ett invändande företag. I sådant fall kan anställda vid företaget höras som vittnen medan den enskilde uppfinnaren inte kan höras under sanningsförsäkran. Motsvarande intresse av partsförhör kan uppkomma exempelvis när det i samband med behandlingen av en patentansökan uppkommer fråga om bättre rätt till en uppfinning (se 17 och 18 §§ PL, jfr RÅ 1982 2:69). I sistnämnt fall bedöms ett sådant behov i och för sig främst föreligga i de fall ett mål och ett ärende kumuleras. I sådant fall finns möjlighet att höra en part under sanningsförsäkran med stöd av rättegångsbalkens regler. Det är dock otillfredsställande att möjligheten att höra en part under sanningsförsäkran i ett ärende är beroende av om ärendet handläggs tillsammans med ett tvistemål eller inte.
Som anfördes vid införandet av ärendelagen kan en möjlighet till förhör under sanningsförsäkran innebära en risk att parterna begär förhandling i fler fall. Denna risk bör dock inte överdrivas. Det muntliga inslaget i domstolarna har blivit ett allt mer natur-
Tillämplig processlag
230
När det gäller ärenden om patent framgår av 22 § PL att en patentansökan blir offentlig först efter en viss tid. Utan en bestämmelse motsvarande den i lagen om Patentbesvärsrätten skulle bestämmelsen i 22 § PL inte kunna upprätthållas i de fall det hålls ett sammanträde i ärendet. En sådan ordning är inte godtagbar. En bestämmelse motsvarande den i 10 § sista meningen PBRL bör därför gälla för handläggningen i patent- och marknadsdomstolarna.
När det gäller övriga immaterialrättsliga ärenden som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna bedöms behovet av sekretess inte vara större än i andra ärenden som handläggs i allmän domstol. Ärendelagens regler bör därför gälla i denna del. I sammanhanget ska anmärkas att ett sammanträde som hålls med stöd av ärendelagen utgör ett komplement till det skriftliga förfarandet. Det innebär att den omständigheten att det hålls ett sammanträde i ärendet inte innebär att alla handlingar i målet blir offentliga, utan endast de uppgifter som läggs fram vid förhandlingen.
Bestämmelsen som tar sikte på patentansökningar bör tas in i patentlagen.
Partsförhör under sanningsförsäkran
Enligt 37 kap. RB kan en part i tvistemål i bevissyfte höras under sanningsförsäkran. Under ett sådant förhör talar parten under straffansvar, vilket han eller hon annars inte gör. Varken ärendelagen, förvaltningsprocesslagen eller lagen om Patentbesvärsrätten innehåller några motsvarande bestämmelser om partsförhör under sanningsförsäkran. Patentbesvärsrätten framförde redan till 1999 års patentprocessutredning ett önskemål om att vid ett sammanträde kunna hålla partsförhör under sanningsförsäkran (SOU 2001:33 s. 113). Företrädare för Patentbesvärsrätten har även därefter uttryckt ett sådant önskemål.
Vid införandet av ärendelagen konstaterades att rättegångsbalkens regler om partsförhör under sanningsförsäkran ändrats i
232
Tillämplig processlag
232
ligt inslag och rätten till muntlig förhandling är fastslagen i artikel 6 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter. En part har därför rätt att vid en muntlig förhandling få komma till tals oavsett om det finns möjlighet att göra det under sanningsförsäkran eller inte. Det är rättens ansvar att säkerställa att inget onödigt dras in i ärendet och därmed inte hålla muntlig förhandling eller tillåta bevis som är obehövligt.
I syfte att säkerställa att den utredning som ligger till grund för rättens avgörande är fullständig och av hög kvalitet bör det mot den angivna bakgrunden tas in en bestämmelse i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar som möjliggör partsförhör under sanningsförsäkran. Bestämmelsen bör, även om behovet är särskilt tydligt i registreringsärendena, vara tillämplig på samtliga ärenden i patent- och marknadsdomstolarna, dvs. även i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden.
Skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader
I lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader finns bestämmelser om skyldighet för utländska medborgare och utländska juridiska personer att ställa säkerhet för de rättegångskostnader som han eller hon genom lagakraftägande avgörande kan bli skyldig att betala (1 §). Vid tillämpningen av den lagen likställs den som är medborgare eller har hemvist i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och juridiska personer som har bildats enligt ett sådant lands lagstiftning med svenska medborgare och svenska juridiska personer (1 § tredje stycket). I vissa fall är dessutom en utländsk kärande befriad från skyldigheten att ställa säkerhet. Detta gäller bl.a. mål i Marknadsdomstolen (2 § 5). I förarbetena anfördes som skäl för detta undantag att det i mål och ärenden i Marknadsdomstolen torde vara sällsynt att en part förpliktas att utge ersättning för rätte-
233
Ds 2014:2 Tillämplig processlag
233
gångskostnader och, att i de fall detta ändå sker, det med hänsyn till arten av de frågor som prövas inte framstår som lämpligt att kräva säkerhet för kostnaderna (prop. 1979/80:78 s. 12 f.).
Det kan konstateras att Marknadsdomstolens behörighet vid tidpunkten för lagens tillkomst var betydligt mer begränsad än den är enligt nuvarande ordning samt att den då gällande konkurrenslagen inte innehöll några bestämmelser om rättegångskostnader. Numera hänvisar konkurrenslagen i fråga om rättegångskostnader till de bestämmelser i rättegångsbalken som tillämpas i allmän domstol. Det kan med hänsyn till detta ifrågasättas om utländska kärande ens med nuvarande ordning ska vara undantagna skyldigheten att ställa säkerhet i de mål och ärenden som prövas i Marknadsdomstolen. De aktuella målen i patent- och marknadsdomstolarna kommer att handläggas enligt rättegångsbalken respektive ärendelagen och således omfattas av de möjligheter till ersättning för rättegångskostnader som anges där. De skäl som föranledde undantaget för utländska kärande att ställa säkerhet i mål i Marknadsdomstolen framstår mot denna bakgrund inte längre som bärande. En utländsk medborgare eller en utländsk juridisk person som vill väcka talan mot en svensk medborgare eller svensk juridisk person i Patent- och marknadsdomstolen bör således omfattas av skyldigheten att ställa säkerhet för rättegångskostnader.
Tillämplig processlag
232
ligt inslag och rätten till muntlig förhandling är fastslagen i artikel 6 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter. En part har därför rätt att vid en muntlig förhandling få komma till tals oavsett om det finns möjlighet att göra det under sanningsförsäkran eller inte. Det är rättens ansvar att säkerställa att inget onödigt dras in i ärendet och därmed inte hålla muntlig förhandling eller tillåta bevis som är obehövligt.
I syfte att säkerställa att den utredning som ligger till grund för rättens avgörande är fullständig och av hög kvalitet bör det mot den angivna bakgrunden tas in en bestämmelse i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar som möjliggör partsförhör under sanningsförsäkran. Bestämmelsen bör, även om behovet är särskilt tydligt i registreringsärendena, vara tillämplig på samtliga ärenden i patent- och marknadsdomstolarna, dvs. även i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden.
Skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader
I lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader finns bestämmelser om skyldighet för utländska medborgare och utländska juridiska personer att ställa säkerhet för de rättegångskostnader som han eller hon genom lagakraftägande avgörande kan bli skyldig att betala (1 §). Vid tillämpningen av den lagen likställs den som är medborgare eller har hemvist i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och juridiska personer som har bildats enligt ett sådant lands lagstiftning med svenska medborgare och svenska juridiska personer (1 § tredje stycket). I vissa fall är dessutom en utländsk kärande befriad från skyldigheten att ställa säkerhet. Detta gäller bl.a. mål i Marknadsdomstolen (2 § 5). I förarbetena anfördes som skäl för detta undantag att det i mål och ärenden i Marknadsdomstolen torde vara sällsynt att en part förpliktas att utge ersättning för rätte-
234
234
9 Sammansättningsregler
9.1 Allmänt om sammansättningsregler
Regler om vilka ledamöter som ska ingå i rätten när domstolen handlägger ett mål kallas sammansättningsregler eller domförhetsregler. Reglerna kan antingen föreskriva att rätten ska bestå av exempelvis en lagfaren ledamot eller föreskriva att rätten är domför med tre lagfarna ledamöter. I det första fallet är det fråga om en absolut regel; rätten kan inte vara sammansatt med fler och inte heller färre ledamöter. I det andra exemplet är det fråga om en minimiregel; rätten kan inte vara sammansatt med färre ledamöter men däremot med fler. En sådan sammansättningsregel kompletteras normalt med en regel som föreskriver hur många ledamöter rätten som mest får bestå av.
9.2 Rättens sammansättning enligt nuvarande ordning
Tingsrätt
9.2.1
Immaterialrättsliga mål och ärenden
För tvistemål och brottmål enligt varumärkeslagen, firmalagen, mönsterskyddslagen, upphovsrättslagen och lagen om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter finns bestämmelser om rättens sammansättning i rättegångsbalken. Vid handläggningen ska tingsrätten om inte annat är föreskrivet bestå av en lagfaren domare (1 kap. 3 § RB).
235
Ds 2014:2 Sammansättningsregler
235
I tvistemål ska tingsrätten vid huvudförhandling bestå av tre lagfarna domare (1 kap. 3 a § första stycket RB). I vissa fall ska rätten dock bestå av en lagfaren domare. Det gäller dels i s.k. förenklade tvistemål, dvs. dispositiva tvistemål där värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet (1 kap. 3 d § RB), dels i ordinära tvistemål när huvudförhandling hålls i förenklad form (1 kap. 3 a § andra stycket RB). Rätten får även i andra fall bestå av en lagfaren domare vid huvudförhandling, om rätten anser att det är tillräckligt att en domare ingår i rätten och parterna samtycker till det eller om målet är av enkel beskaffenhet (1 kap. 3 a § tredje stycket RB).
I brottmål ska tingsrätten vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän (1 kap. 3 b § RB). Om det finns skäl för det, får ytterligare såväl en lagfaren domare som en nämndeman delta (1 kap. 3 b § tredje stycket RB). I mål om brott som inte kan ge högre straff än fängelse sex månader är tingsrätten domför utan nämndemän, om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot (1 kap. 3 b § andra stycket RB).
När tingsrätten avgör ett mål utan huvudförhandling eller prövar en rättegångsfråga ska den bestå av en lagfaren ledamot. Rätten får dock ha den sammansättning som är föreskriven för huvudförhandling, om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet (1 kap. 3 c § RB).
För patenträttsliga tvistemål och brottmål där Stockholms tingsrätt är exklusivt forum gäller särskilda regler om tingsrättens sammansättning. Tingsrätten är i dessa mål domför med fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna och två ska vara tekniskt sakkunniga. Fler än tre lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte ingå i rätten (66 § PL). Om ett mål avgörs utan huvudförhandling är tingsrätten dock domför med en lagfaren ledamot. Detsamma gäller vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället. I sådana fall får även en tekniskt sakkunnig ledamot ingå i rätten (66 § andra stycket PL). Patentlagens sammansättningsregler gäller också i mål om arbetstagares uppfinningar (9 § lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar) och försvarsuppfinningar (14 § lagen
234
9 Sammansättningsregler
9.1 Allmänt om sammansättningsregler
Regler om vilka ledamöter som ska ingå i rätten när domstolen handlägger ett mål kallas sammansättningsregler eller domförhetsregler. Reglerna kan antingen föreskriva att rätten ska bestå av exempelvis en lagfaren ledamot eller föreskriva att rätten är domför med tre lagfarna ledamöter. I det första fallet är det fråga om en absolut regel; rätten kan inte vara sammansatt med fler och inte heller färre ledamöter. I det andra exemplet är det fråga om en minimiregel; rätten kan inte vara sammansatt med färre ledamöter men däremot med fler. En sådan sammansättningsregel kompletteras normalt med en regel som föreskriver hur många ledamöter rätten som mest får bestå av.
9.2 Rättens sammansättning enligt nuvarande ordning
Tingsrätt
9.2.1
Immaterialrättsliga mål och ärenden
För tvistemål och brottmål enligt varumärkeslagen, firmalagen, mönsterskyddslagen, upphovsrättslagen och lagen om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter finns bestämmelser om rättens sammansättning i rättegångsbalken. Vid handläggningen ska tingsrätten om inte annat är föreskrivet bestå av en lagfaren domare (1 kap. 3 § RB).
236
Sammansättningsregler
236
om försvarsuppfinningar). I övriga patentmål gäller rättegångsbalkens regler. Ett exempel är mål som rör underlåtenhet av patentsökande eller patenthavare att fullgöra upplysningsskyldighet enligt 56 § PL. Skälet till detta är att sådana brott oftast har karaktären av ordningsförseelser och att det sällan uppkommer frågor av teknisk natur i dessa mål (se Jacobsson o.a., Patentlagstiftningen, 1980, s. 375).
I immaterialrättsliga domstolsärenden finns bestämmelser om rättens sammansättning i ärendelagen. Enligt dessa ska tingsrätten bestå av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet får tingsrätten dock bestå av tre lagfarna ledamöter (3 § ÄL).
Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden
I mål enligt marknadsföringslagen och konkurrenslagen är Stockholms tingsrätt vid huvudförhandling domför med fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ska vara ekonomiska experter (54 § första stycket MfL och 8 kap. 8 § första stycket KL). Om huvudförhandling hålls i förenklad form eller om parterna samtycker till det ska tingsrätten i stället bestå av en lagfaren domare. I dessa fall får även en ekonomisk expert delta. Detsamma gäller i marknadsföringsrättsliga mål vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling (54 § tredje stycket MfL) respektive i konkurrensrättsliga mål vid avgörande av mål utan huvudförhandling och när rättegångsfrågor prövas (8 kap. 9 § KL). Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet får dock rätten ha den sammansättning som gäller för huvudförhandling (55 § MfL och 8 kap. 9 § KL).
I mål som gäller skadestånd enligt konkurrenslagen gäller de särskilda sammansättningsreglerna i konkurrenslagen endast om målet handläggs gemensamt med ett mål om konkurrensskadeavgift. I andra mål om skadestånd enligt konkurrenslagen liksom i mål om ogiltighet enligt samma lag samt i mål om skadestånd
237
Ds 2014:2 Sammansättningsregler
237
enligt marknadsföringslagen tillämpas rättegångsbalkens regler om rättens sammansättning i tvistemål. I mål om utdömande av vite består rätten av en lagfaren domare (8 § lagen om viten).
När tingsrätten handlägger ett marknadsföringsrättsligt ärende som avser överklagande av Konsumentombudsmannens beslut om upplysningsskyldighet m.m. ska rätten bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet får tingsrätten bestå av två lagfarna domare och två ekonomiska experter (57 § MfL).
Vid handläggning av flertalet konkurrensrättsliga ärenden ska tingsrätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert (8 kap. 10 § andra stycket KL). I ärenden relaterade till utredning initierad av Konkurrensverket, EUkommissionen eller utländsk konkurrensmyndighet ska rätten dock bestå av två lagfarna domare och två ekonomiska experter. Om det är tillräckligt med hänsyn till ärendets beskaffenhet får rätten i stället bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert (8 kap. 10 § första stycket KL).
Hovrätt
9.2.2
I tvistemål är hovrätten domför med tre lagfarna domare. I mål som överklagats från tingsrätt ska dock minst fyra lagfarna domare delta när hovrätten avgör målet, om tingsrätten bestått av tre lagfarna domare (2 kap. 4 § första stycket RB).
I brottmål är hovrätten domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Flera än fyra lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta. Om det inte finns anledning att döma till svårare straff än böter och om det i målet inte är fråga om företagsbot, är hovrätten domför med tre lagfarna ledamöter. Detsamma gäller vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling (2 kap. 4 § andra stycket RB).
Vid behandling av frågor om prövningstillstånd ska hovrätten bestå av tre lagfarna domare. Om frågan är enkel, får dock pröv-
Sammansättningsregler
236
om försvarsuppfinningar). I övriga patentmål gäller rättegångsbalkens regler. Ett exempel är mål som rör underlåtenhet av patentsökande eller patenthavare att fullgöra upplysningsskyldighet enligt 56 § PL. Skälet till detta är att sådana brott oftast har karaktären av ordningsförseelser och att det sällan uppkommer frågor av teknisk natur i dessa mål (se Jacobsson o.a., Patentlagstiftningen, 1980, s. 375).
I immaterialrättsliga domstolsärenden finns bestämmelser om rättens sammansättning i ärendelagen. Enligt dessa ska tingsrätten bestå av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet får tingsrätten dock bestå av tre lagfarna ledamöter (3 § ÄL).
Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden
I mål enligt marknadsföringslagen och konkurrenslagen är Stockholms tingsrätt vid huvudförhandling domför med fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ska vara ekonomiska experter (54 § första stycket MfL och 8 kap. 8 § första stycket KL). Om huvudförhandling hålls i förenklad form eller om parterna samtycker till det ska tingsrätten i stället bestå av en lagfaren domare. I dessa fall får även en ekonomisk expert delta. Detsamma gäller i marknadsföringsrättsliga mål vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling (54 § tredje stycket MfL) respektive i konkurrensrättsliga mål vid avgörande av mål utan huvudförhandling och när rättegångsfrågor prövas (8 kap. 9 § KL). Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet får dock rätten ha den sammansättning som gäller för huvudförhandling (55 § MfL och 8 kap. 9 § KL).
I mål som gäller skadestånd enligt konkurrenslagen gäller de särskilda sammansättningsreglerna i konkurrenslagen endast om målet handläggs gemensamt med ett mål om konkurrensskadeavgift. I andra mål om skadestånd enligt konkurrenslagen liksom i mål om ogiltighet enligt samma lag samt i mål om skadestånd
238
Sammansättningsregler
238
ningstillstånd som inte är begränsat till del av målet meddelas av en lagfaren domare (2 kap. 4 § tredje stycket RB).
När hovrätten skriver av ett mål är den domför med en lagfaren domare. Detsamma gäller när hovrätten beslutar om undanröjande av tingsrättens avgörande efter det att käromålet återkallats (2 kap. 4 § fjärde stycket RB).
För patentmål gäller särskilda regler om hovrättens sammansättning. Hovrätten är domför med tre lagfarna och två tekniskt sakkunniga ledamöter, om sakkunnig ledamot deltagit i tingsrätten. Om tre lagfarna ledamöter har deltagit i tingsrättens avgörande, ska dock minst fyra lagfarna ledamöter delta i hovrättens avgörande. Fler än fem lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte ingå i rätten (67 § första stycket PL). Hovrätten är domför utan sakkunniga ledamöter, om den finner att medverkan av sådana ledamöter uppenbarligen inte behövs (67 § andra stycket PL). Vid behandling av frågor om prövningstillstånd får en tekniskt sakkunnig ledamot ingå i rätten i stället för en av de tre lagfarna ledamöterna (67 § andra stycket PL).
Vid handläggning av domstolsärenden tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om hovrättens sammansättning i tvistemål (3 § ÄL).
Patentbesvärsrätten
9.2.3
Patentbesvärsrätten är domför med tre ledamöter i mål om registrering av immateriella rättigheter enligt patentlagen, växtförädlarrättslagen, varumärkeslagen och mönsterskyddslagen. Fler än fyra ledamöter får inte ingå i rätten i annat fall än då rätten avgör målet i plenum (4 § första stycket PBRL). I mål om patent, med undantag för mål om pantsättning av patent eller patentansökningar, och i mål om växtförädlarrätt ska minst två av ledamöterna vara tekniskt kunniga och ska en ledamot vara lagfaren, om inte rätten finner att medverkan av en lagfaren ledamot är obehövlig. I dessa mål kan alltså rätten bestå av enbart tekniska ledamöter. I övriga mål ska minst två av ledamöterna
239
Ds 2014:2 Sammansättningsregler
239
vara lagfarna. I dessa mål kan alltså rätten bestå av enbart lagfarna ledamöter (4 § andra stycket PBRL).
Marknadsdomstolen
9.2.4
Marknadsdomstolen är i alla mål och ärenden domför med fyra ledamöter. Domstolens ordförande måste alltid ingå i rätten (9 § MDL). De övriga tre ledamöterna väljs bland vice ordföranden, som är jurist, och de fem särskilda ledamöterna, av vilka en är jurist och fyra är ekonomiska experter (3 och 4 §§ MDL). Ordföranden får dock ensam avgöra t.ex. frågor om prövningstillstånd i vissa fall (9 § andra stycket 5 MDL).
9.3 Rättegångsbalkens och ärendelagens tillämplighet
Förslag: Rättegångsbalkens respektive ärendelagens regler om
sammansättning ska gälla i patent- och marknadsdomstolarna, om inte annat föreskrivs i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.
Med hänsyn till behovet av teknisk och ekonomisk sakkunskap ska särskilda sammansättningsregler för de patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena införas i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.
Skälen för förslaget
Utgångspunkter
Ett huvudsakligt syfte med sammansättningsregler är att säkerställa att domstolar kan avgöra mål och ärenden effektivt samt med den kompetens som är nödvändig. Reglerna bör dessutom vara förutsebara och tydliga.
Sammansättningsregler
238
ningstillstånd som inte är begränsat till del av målet meddelas av en lagfaren domare (2 kap. 4 § tredje stycket RB).
När hovrätten skriver av ett mål är den domför med en lagfaren domare. Detsamma gäller när hovrätten beslutar om undanröjande av tingsrättens avgörande efter det att käromålet återkallats (2 kap. 4 § fjärde stycket RB).
För patentmål gäller särskilda regler om hovrättens sammansättning. Hovrätten är domför med tre lagfarna och två tekniskt sakkunniga ledamöter, om sakkunnig ledamot deltagit i tingsrätten. Om tre lagfarna ledamöter har deltagit i tingsrättens avgörande, ska dock minst fyra lagfarna ledamöter delta i hovrättens avgörande. Fler än fem lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte ingå i rätten (67 § första stycket PL). Hovrätten är domför utan sakkunniga ledamöter, om den finner att medverkan av sådana ledamöter uppenbarligen inte behövs (67 § andra stycket PL). Vid behandling av frågor om prövningstillstånd får en tekniskt sakkunnig ledamot ingå i rätten i stället för en av de tre lagfarna ledamöterna (67 § andra stycket PL).
Vid handläggning av domstolsärenden tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om hovrättens sammansättning i tvistemål (3 § ÄL).
Patentbesvärsrätten
9.2.3
Patentbesvärsrätten är domför med tre ledamöter i mål om registrering av immateriella rättigheter enligt patentlagen, växtförädlarrättslagen, varumärkeslagen och mönsterskyddslagen. Fler än fyra ledamöter får inte ingå i rätten i annat fall än då rätten avgör målet i plenum (4 § första stycket PBRL). I mål om patent, med undantag för mål om pantsättning av patent eller patentansökningar, och i mål om växtförädlarrätt ska minst två av ledamöterna vara tekniskt kunniga och ska en ledamot vara lagfaren, om inte rätten finner att medverkan av en lagfaren ledamot är obehövlig. I dessa mål kan alltså rätten bestå av enbart tekniska ledamöter. I övriga mål ska minst två av ledamöterna
240
Sammansättningsregler
240
En målsättning vid utformningen av sammansättningsreglerna i patent- och marknadsdomstolarna är att de bör vara flexibla och medge att målen kan handläggas och avgöras med den sammansättning som i varje enskilt fall framstår som den mest lämpliga. Rätten bör alltså inte bestå av fler ledamöter eller ledamöter av annat slag än som är sakligt motiverat för en effektiv och rationell handläggning av målet eller ärendet. Det finns dessutom ett värde i att reglerna i möjligaste mån är enhetliga för de typer av mål och ärenden som är föremål för den samlade domstolsprövningen. Det får vidare anses lämpligt att expertkompetensen är densamma i första och andra instans.
Rättegångsbalkens och ärendelagens regler bör tillämpas som huvudregel
I avsnitt 8.2.1 och 8.2.2 föreslås att rättegångsbalken respektive ärendelagen ska reglera förfarandet i patent- och marknadsdomstolarna om inte annat anges. Rättegångsbalkens och ärendelagens sammansättningsregler gäller enligt nuvarande ordning vid avgörande av många immaterialrättsliga tvistemål och brottmål samt vissa marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål. Det har inte framkommit att detta inte skulle vara en fungerande ordning. Att målen genom reformen ska prövas av Patent- och Marknadsdomstolen som första instans föranleder inte något behov av att ändra reglerna om hur rätten som utgångspunkt ska vara sammansatt. Även när det gäller sammansättningen bör därför utgångspunkten vara att rättegångsbalken respektive ärendelagen ska tillämpas i patent- och marknadsdomstolarna.
Ledamöter med särskild sakkunskap
För vissa immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden föreskrivs enligt nuvarande
241
Ds 2014:2 Sammansättningsregler
241
ordning att särskilda ledamöter ska delta i Patentbesvärsrättens, Stockholms tingsrätts, Svea hovrätts och Marknadsdomstolens avgöranden. Sådana särskilda sammansättningsregler syftar till att tillgodose behovet av teknisk respektive ekonomisk kompetens i dessa mål och ärenden.
För all domstolsprövning gäller att det är angeläget att det finns förutsättningar för rätten att förstå och objektivt analysera det av parterna framlagda processmaterialet. I en kontradiktorisk domstolsprocess är det primärt parternas sak att tillföra målet nödvändig utredning och expertis, vilket kan ske genom att använda sakkunnigbevisning. En sådan ordning bedöms dock i detta fall inte på ett adekvat sätt tillgodose det behov som finns av kunskaper i relevanta sakfrågor på ett mer allmänt plan. Inte heller möjliggör det tillgång till särskild sakkunskap under beredningen av målen eller under överläggning till dom och domskrivning (jfr SOU 1987:13 s. 67 och 82 f., SOU 1993:59 s. 483 f. samt SOU 2010:44 s. 386 f.). En medverkan av särskilda ledamöter underlättar domstolsarbetet och ökar förutsättningarna för materiellt riktiga domslut i de aktuella målen (bet. JuU 1984/85:39 s. 11 f.). Ett behov av särskild sakkunskap i ett mål eller ärende i patent- och marknadsdomstolarna bör alltså i första hand tillgodoses genom att ledamöter med sådan särskild sakkunskap ingår i rätten och det behöver då införas särskilda bestämmelser om rättens sammansättning för dessa fall.
Patenträttsliga mål och ärenden
När allmän domstol och Patentbesvärsrätten enligt nuvarande ordning handlägger patenträttsliga mål ingår tekniska ledamöter som huvudregel i rätten (se avsnitt 9.2).
Deltagandet av tekniska ledamöter vid handläggning av patentmål går tillbaka till tiden för 1884 års patentförordning. Den tekniska aspekten av patentmålen har sagts ofta vara så dominerande att sakprövningen mycket beror på rent tekniska bedömningar. För domstolen har det därför ansetts nödvändigt
Sammansättningsregler
240
En målsättning vid utformningen av sammansättningsreglerna i patent- och marknadsdomstolarna är att de bör vara flexibla och medge att målen kan handläggas och avgöras med den sammansättning som i varje enskilt fall framstår som den mest lämpliga. Rätten bör alltså inte bestå av fler ledamöter eller ledamöter av annat slag än som är sakligt motiverat för en effektiv och rationell handläggning av målet eller ärendet. Det finns dessutom ett värde i att reglerna i möjligaste mån är enhetliga för de typer av mål och ärenden som är föremål för den samlade domstolsprövningen. Det får vidare anses lämpligt att expertkompetensen är densamma i första och andra instans.
Rättegångsbalkens och ärendelagens regler bör tillämpas som huvudregel
I avsnitt 8.2.1 och 8.2.2 föreslås att rättegångsbalken respektive ärendelagen ska reglera förfarandet i patent- och marknadsdomstolarna om inte annat anges. Rättegångsbalkens och ärendelagens sammansättningsregler gäller enligt nuvarande ordning vid avgörande av många immaterialrättsliga tvistemål och brottmål samt vissa marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål. Det har inte framkommit att detta inte skulle vara en fungerande ordning. Att målen genom reformen ska prövas av Patent- och Marknadsdomstolen som första instans föranleder inte något behov av att ändra reglerna om hur rätten som utgångspunkt ska vara sammansatt. Även när det gäller sammansättningen bör därför utgångspunkten vara att rättegångsbalken respektive ärendelagen ska tillämpas i patent- och marknadsdomstolarna.
Ledamöter med särskild sakkunskap
För vissa immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden föreskrivs enligt nuvarande
242
Sammansättningsregler
242
att den tekniska sakkunskapen finns företrädd bland ledamöterna (se prop. 1966:40 s. 236 f. och prop. 1985/86:86 s. 24).
Betydelsen av teknisk sakkunskap i de patenträttsliga målen är något som det finns anledning att på nytt understryka. I mål som rör tekniska frågeställningar borgar ledamöter med särskild sakkunskap för en kompetent och effektiv handläggning. Tekniska ledamöter svarar för bedömningen av de speciella, ofta invecklade, tekniska frågor som förekommer i målen och kan förklara dessa frågor för de lagfarna domarna på ett sätt som gör att dessa kan sätta in dem i sitt sammanhang. Tekniker med patenträttslig erfarenhet spelar också en betydande roll när det gäller exempelvis bedömning av uppfinningshöjd samt tolkning och formulering av patentkrav. Mot den angivna bakgrunden bör den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar innehålla särskilda regler om rättens sammansättning i patenträttsliga mål och ärenden.
Växtförädlarrättsliga mål och ärenden
När allmän domstol handlägger mål och ärenden enligt växtförädlarrättslagen är rätten domför med enbart lagfarna ledamöter. När Patentbesvärsrätten prövar mål om registrering av växtförädlarrätt däremot deltar som huvudregel tekniska ledamöter i rätten (se avsnitt 9.2).
Deltagandet av tekniska ledamöter i Patentbesvärsrätten har motiverats med att mål enligt växtförädlarrättslagen många gånger kan ställa stora krav på teknisk sakkunskap med inriktning på biologi och genteknik (prop. 1971:40 s. 139). Trots det ingår alltså inte tekniska ledamöter i rätten i allmän domstol. I förarbetena till den äldre växtförädlarrättslagen anfördes att behovet av särskild sakkunskap i sådana mål i erforderlig utsträckning borde kunna tillgodoses genom att domstolen har möjlighet att infordra yttrande från dåvarande Statens växtsortnämnd (a. prop. s. 80 f.).
243
Ds 2014:2 Sammansättningsregler
243
För att avgöra växtförädlarrättsliga registreringsmål kommer det även i patent- och marknadsdomstolarna att finnas behov av särskild sakkunskap i rätten. Det finns vidare inte anledning att värdera behovet av teknisk sakkunskap annorlunda i tvistemål och brottmål än i registreringsärenden. Den omständigheten att sakfrågorna är desamma i de olika mål- och ärendekategorierna är ju en av anledningarna till att samla prövningen av dem i en och samma domstol. Tekniska ledamöter bör därför som utgångspunkt delta i dömandet av de växtförädlarrättsliga målen och ärendena i patent- och marknadsdomstolarna. I enlighet med detta bör den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar innehålla särskilda regler om rättens sammansättning i växtförädlarrättsliga mål och ärenden.
Övriga immaterialrättsliga mål och ärenden
När allmän domstol enligt nuvarande ordning handlägger mål och ärenden enligt varumärkeslagen, firmalagen, mönsterskyddslagen, upphovsrättslagen och lagen om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter är rätten domför med enbart lagfarna ledamöter. När Patentbesvärsrätten prövar mål enligt varumärkeslagen, firmalagen och mönsterskyddslagen får däremot tekniska ledamöter ingå i rätten (se avsnitt 9.2).
Att allmän domstol avgör målen och ärendena utan särskilda ledamöter har såvitt framkommit fungerat väl. Att domförhetsreglerna för Patentbesvärsrätten möjliggör deltagande av tekniska ledamöter är visserligen naturligt med hänsyn till hur domstolen är bemannad; drygt hälften av domarna i Patentbesvärsrätten är tekniker. I realiteten är emellertid domstolen regelmässigt sammansatt med tre lagfarna ledamöter när den handlägger mål om mönster och varumärke (jfr Patentbesvärsrättens årsredovisning 2011, s. 10). Det bedöms mot den bakgrunden inte finnas något behov av den särskilda sakkunskap som dessa tekniker har för att på ett kompetent sätt kunna avgöra de aktuella målen. Med hänsyn härtill och då rätten inte bör bestå av fler eller andra ledamöter än som är sakligt motiverat för en
Sammansättningsregler
242
att den tekniska sakkunskapen finns företrädd bland ledamöterna (se prop. 1966:40 s. 236 f. och prop. 1985/86:86 s. 24).
Betydelsen av teknisk sakkunskap i de patenträttsliga målen är något som det finns anledning att på nytt understryka. I mål som rör tekniska frågeställningar borgar ledamöter med särskild sakkunskap för en kompetent och effektiv handläggning. Tekniska ledamöter svarar för bedömningen av de speciella, ofta invecklade, tekniska frågor som förekommer i målen och kan förklara dessa frågor för de lagfarna domarna på ett sätt som gör att dessa kan sätta in dem i sitt sammanhang. Tekniker med patenträttslig erfarenhet spelar också en betydande roll när det gäller exempelvis bedömning av uppfinningshöjd samt tolkning och formulering av patentkrav. Mot den angivna bakgrunden bör den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar innehålla särskilda regler om rättens sammansättning i patenträttsliga mål och ärenden.
Växtförädlarrättsliga mål och ärenden
När allmän domstol handlägger mål och ärenden enligt växtförädlarrättslagen är rätten domför med enbart lagfarna ledamöter. När Patentbesvärsrätten prövar mål om registrering av växtförädlarrätt däremot deltar som huvudregel tekniska ledamöter i rätten (se avsnitt 9.2).
Deltagandet av tekniska ledamöter i Patentbesvärsrätten har motiverats med att mål enligt växtförädlarrättslagen många gånger kan ställa stora krav på teknisk sakkunskap med inriktning på biologi och genteknik (prop. 1971:40 s. 139). Trots det ingår alltså inte tekniska ledamöter i rätten i allmän domstol. I förarbetena till den äldre växtförädlarrättslagen anfördes att behovet av särskild sakkunskap i sådana mål i erforderlig utsträckning borde kunna tillgodoses genom att domstolen har möjlighet att infordra yttrande från dåvarande Statens växtsortnämnd (a. prop. s. 80 f.).
244
Sammansättningsregler
244
effektiv och rationell handläggning, finns det inte anledning att möjliggöra deltagande av tekniska ledamöter när dessa mål prövas i patent- och marknadsdomstolarna. Rättegångsbalkens och ärendelagens sammansättningsregler bör därmed gälla för mål och ärenden enligt varumärkeslagen, firmalagen, mönsterskyddslagen, upphovsrättslagen och lagen om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter.
Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden
När allmän domstol handlägger mål och ärenden enligt konkurrenslagen och marknadsföringslagen ska ekonomiska experter i vissa fall ingå i rätten. I Marknadsdomstolen ingår alltid ekonomiska experter i rätten (se avsnitt 9.2).
Att det finns behov av ekonomisk kompetens vid prövning av vissa marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden har framhållits länge (se bl.a. prop. 1992/93:234 s. 8 f.). Framför allt de konkurrensrättsliga målen innehåller i många fall frågor som kräver kvalificerade samhällsekonomiska och företagsekonomiska analyser, t.ex. frågor som handlar om att avgränsa den relevanta marknaden, bedöma om ett företag har en dominerande ställning eller om ett förfarande begränsar konkurrensen. Det har därför ansetts nödvändigt att det i domstolarna finns teoretisk och praktisk ekonomisk sakkunskap i form av expertledamöter (se bl.a. a. prop. och prop. 1994/95:12 s. 128 f.). De överväganden som har legat till grund för nuvarande ordning gör sig alltjämt gällande. Ekonomiska ledamöter bör därför som utgångspunkt delta vid avgörandet av de konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen och ärendena i patent- och marknadsdomstolarna. Det bör därför tas in särskilda regler om rättens sammansättning i sådana mål och ärenden i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.
245
Ds 2014:2 Sammansättningsregler
245
9.4 Rättens sammansättning i Patent- och marknadsdomstolen
I avsnitt 9.3 föreslås att rättegångsbalkens sammansättningsregler ska gälla för flertalet immaterialrättsliga mål och ärenden men att det ska införas särskilda sammansättningsregler för de patenträttsliga och växtförädlarrättsliga målen och ärendena liksom för de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena. I följande avsnitt övervägs hur dessa regler ska vara utformade såvitt avser sammansättningen i Patent- och marknadsdomstolen.
Sammansättningsregler för mål
9.4.1
Förslag: Patent- och marknadsdomstolen ska vid huvudför-
handling i patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ledamöter med teknisk eller ekonomisk sakkunskap beroende på måltyp. Om det finns skäl för det, får ytterligare en lagfaren domare och en teknisk eller ekonomisk ledamot ingå i rätten. Om det inte finns behov av teknisk respektive ekonomisk sakkunskap ska domstolen bestå av tre lagfarna domare.
I de fall som anges i 1 kap. 3 a § andra och tredje stycket och 1 kap. 3 d § RB liksom vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap. Detsamma gäller när Patent- och marknadsdomstolen avgör mål utan huvudförhandling. I sistnämnt fall och vid prövning av rättegångsfrågor får rätten ha den sammansättning som gäller för huvudförhandling om det finns särskilda skäl.
I övrigt ska rättegångsbalkens sammansättningsregler gälla.
Sammansättningsregler
244
effektiv och rationell handläggning, finns det inte anledning att möjliggöra deltagande av tekniska ledamöter när dessa mål prövas i patent- och marknadsdomstolarna. Rättegångsbalkens och ärendelagens sammansättningsregler bör därmed gälla för mål och ärenden enligt varumärkeslagen, firmalagen, mönsterskyddslagen, upphovsrättslagen och lagen om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter.
Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden
När allmän domstol handlägger mål och ärenden enligt konkurrenslagen och marknadsföringslagen ska ekonomiska experter i vissa fall ingå i rätten. I Marknadsdomstolen ingår alltid ekonomiska experter i rätten (se avsnitt 9.2).
Att det finns behov av ekonomisk kompetens vid prövning av vissa marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden har framhållits länge (se bl.a. prop. 1992/93:234 s. 8 f.). Framför allt de konkurrensrättsliga målen innehåller i många fall frågor som kräver kvalificerade samhällsekonomiska och företagsekonomiska analyser, t.ex. frågor som handlar om att avgränsa den relevanta marknaden, bedöma om ett företag har en dominerande ställning eller om ett förfarande begränsar konkurrensen. Det har därför ansetts nödvändigt att det i domstolarna finns teoretisk och praktisk ekonomisk sakkunskap i form av expertledamöter (se bl.a. a. prop. och prop. 1994/95:12 s. 128 f.). De överväganden som har legat till grund för nuvarande ordning gör sig alltjämt gällande. Ekonomiska ledamöter bör därför som utgångspunkt delta vid avgörandet av de konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen och ärendena i patent- och marknadsdomstolarna. Det bör därför tas in särskilda regler om rättens sammansättning i sådana mål och ärenden i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.
246
Sammansättningsregler
246
Skälen för förslaget
Patenträttsliga och växtförädlarrättsliga tvistemål
I de patentmål där Stockholms tingsrätt enligt nuvarande ordning är exklusivt forum är rätten som huvudregel domför med fyra ledamöter, varav två ska vara tekniskt kunniga (66 § PL). Såvitt framkommit är detta en väl fungerande ordning. Den överensstämmer vidare i huvudsak med vad som gäller för de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen i allmän domstol, dock med ekonomiska experter i stället för tekniska.
Det finns emellertid behov av flexibilitet i patentmål såvitt avser såväl deltagandet av tekniska ledamöter som antalet ledamöter. Sammansättningsreglerna bör medge att målen kan handläggas och avgöras med den sammansättning som i varje enskilt fall framstår som den mest lämpliga. Reglerna bör utformas på ett sätt som uppnår denna flexibilitet.
Som huvudregel bör Patent- och marknadsdomstolen bestå av två lagfarna och två tekniska ledamöter vid handläggning av patenträttsliga tvistemål.
Även om den tekniska aspekten generellt sett är framträdande i patentmålen finns det fall där den tekniska kompetensen inte är nödvändig för målets avgörande. Det kan röra sig om enbart tolkning av ett licensavtal, den rättsliga innebörden av t.ex. en unionsrättslig reglering eller en fråga om preskription. Med hänsyn till att rätten inte bör bestå av fler eller andra ledamöter än vad som är sakligt motiverat bör tekniker inte ingå i rätten när sådana mål handläggs. Det bör lämpligen komma till uttryck genom att det föreskrivs att rätten ska bestå av enbart lagfarna ledamöter vid handläggning av patenträttsliga mål, om behov av teknisk sakkunskap saknas. Bedömningen av om behov av tekniska ledamöter finns eller inte bör anförtros domstolen, som har bäst förutsättningar att bedöma den frågan.
När det gäller sammanträde för muntlig förberedelse, prövning av rättegångsfrågor och annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling bör Patent- och marknadsdomstolen, lik-
247
Ds 2014:2 Sammansättningsregler
247
som enligt gällande rätt (66 § andra stycket PL) och i enlighet med vad som gäller i marknadsföringsrättsliga mål (54 § MfL), kunna bestå av antingen en lagfaren ledamot eller en lagfaren ledamot och en teknisk ledamot. Vid prövning av rättegångsfrågor får rätten enligt rättegångsbalken i stället ha den sammansättning som gäller för huvudförhandling, om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet (1 kap. 3 c § RB). Detsamma gäller i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål. Denna möjlighet finns däremot inte enligt patentlagen. Ett sådant behov kan t.ex. finnas vid prövning av yrkanden om interimistiska förbud med långtgående ekonomiska och andra konsekvenser eller vid interimistiska beslut där det finns behov av två tekniskt kunniga ledamöter med olika inriktning. Det bör därför finnas en möjlighet för Patent- och marknadsdomstolen att pröva rättegångsfrågor också med fullsutten rätt, om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet.
Vidare bör det vara möjligt för Patent- och marknadsdomstolen att avgöra ett patentmål utan huvudförhandling med en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Även om det för att mål ska kunna avgöras utan huvudförhandling normalt förutsätts att avgörandet sker på processuella grunder finns det inte anledning att minska flexibiliteten i den nya prövningsordningen och ta bort möjligheten att låta en teknisk ledamot ingå i rätten. Liksom vid prövningen av rättegångsfrågor bör det i sådant fall i enlighet med vad som gäller enligt rättegångsbalken (1 kap. 3 c § RB), konkurrenslagen (8 kap. 8 § KL) och marknadsföringslagen (55 § MfL) vara möjligt för rätten att ha den sammansättning som gäller för huvudförhandling, om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet.
I rättegångsbalken finns möjlighet till en mindre sammansättning också i vissa enklare fall. Det framstår som lämpligt att denna möjlighet finns även i patentmål, dock att bestämmelserna bör utformas så att behovet av teknisk kompetens kan säkerställas. Motsvarande gäller för t.ex. marknadsföringsrättsliga, konkurrensrättsliga, fastighetsrättsliga och
Sammansättningsregler
246
Skälen för förslaget
Patenträttsliga och växtförädlarrättsliga tvistemål
I de patentmål där Stockholms tingsrätt enligt nuvarande ordning är exklusivt forum är rätten som huvudregel domför med fyra ledamöter, varav två ska vara tekniskt kunniga (66 § PL). Såvitt framkommit är detta en väl fungerande ordning. Den överensstämmer vidare i huvudsak med vad som gäller för de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen i allmän domstol, dock med ekonomiska experter i stället för tekniska.
Det finns emellertid behov av flexibilitet i patentmål såvitt avser såväl deltagandet av tekniska ledamöter som antalet ledamöter. Sammansättningsreglerna bör medge att målen kan handläggas och avgöras med den sammansättning som i varje enskilt fall framstår som den mest lämpliga. Reglerna bör utformas på ett sätt som uppnår denna flexibilitet.
Som huvudregel bör Patent- och marknadsdomstolen bestå av två lagfarna och två tekniska ledamöter vid handläggning av patenträttsliga tvistemål.
Även om den tekniska aspekten generellt sett är framträdande i patentmålen finns det fall där den tekniska kompetensen inte är nödvändig för målets avgörande. Det kan röra sig om enbart tolkning av ett licensavtal, den rättsliga innebörden av t.ex. en unionsrättslig reglering eller en fråga om preskription. Med hänsyn till att rätten inte bör bestå av fler eller andra ledamöter än vad som är sakligt motiverat bör tekniker inte ingå i rätten när sådana mål handläggs. Det bör lämpligen komma till uttryck genom att det föreskrivs att rätten ska bestå av enbart lagfarna ledamöter vid handläggning av patenträttsliga mål, om behov av teknisk sakkunskap saknas. Bedömningen av om behov av tekniska ledamöter finns eller inte bör anförtros domstolen, som har bäst förutsättningar att bedöma den frågan.
När det gäller sammanträde för muntlig förberedelse, prövning av rättegångsfrågor och annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling bör Patent- och marknadsdomstolen, lik-
248
Sammansättningsregler
248
miljörättsliga mål. I enlighet härmed bör det vara möjligt att låta en teknisk ledamot ingå i rätten i de fall där rätten enligt rättegångsbalken får bestå av en lagfaren domare, dvs. om rätten tycker att det är tillräckligt att en domare sitter i rätten och parterna samtycker till det eller målet är av enkel beskaffenhet (1 kap. 3 a § andra och tredje stycket RB). En sådan sammansättningsregel skapar förutsättningar för en mer effektiv handläggning och möjliggör t.ex. att ett mål kan avgöras i samband med muntlig förberedelse eller att i annat fall huvudförhandling kan hållas tidigare än om domstolen på sätt som gäller enligt nuvarande ordning behöver avgöra målet med fyra ledamöter.
Enligt rättegångsbalken ska rätten vidare bestå av en lagfaren ledamot vid handläggning av s.k. förenklade tvistemål (1 kap. 3 d § RB). Behovet av att möjliggöra deltagande av tekniska ledamöter i sådant fall bedöms ringa, men inte uteslutet. Som exempel kan nämnas ett intrångsmål där det yrkade skadeståndet av en eller annan anledning är lågt. Även i dessa fall bör det därför vara möjligt att låta en teknisk ledamot ingå i rätten.
Slutligen kan noteras att det enligt nuvarande ordning krävs fullsutten rätt vid syn på stället utom huvudförhandling. I tvistemål i allmän domstol gäller sedan år 1989 att rätten i sådana fall ska bestå av en lagfaren domare (1 kap. 3 § RB). I det lagstiftningsärende där den ordningen infördes konstaterades att det knappast förekommer i praktiken att tingsrätterna utnyttjar möjligheten till kollegial sammansättning vid sådan handläggning (prop. 1988/89:95 s. 69). Med hänsyn härtill och då nuvarande regel innebär en dålig hushållning med domstolens resurser bör det inte i Patent- och marknadsdomstolen krävas fullsutten rätt vid syn på stället utom huvudförhandling. Det som gäller för andra rättegångsfrågor bör alltså gälla i detta fall.
Att det finns en möjlighet för en teknisk ledamot att ensam vidta vissa beredningsåtgärder följer av den allmänna hänvisningen till rättegångsbalkens bestämmelser (1 kap. 3 e § RB).
De ovan föreslagna domförhetsreglerna bör gälla även i mål om arbetstagares uppfinningar, i mål om ersättning enligt lagen
249
Ds 2014:2 Sammansättningsregler
249
om försvarsuppfinningar samt i mål om växtförädlarrätt (jfr avsnitt 9.3).
Patenträttsliga och växtförädlarrättsliga brottmål
Enligt nuvarande ordning har tingsrätten i flertalet patenträttsliga brottmål samma sammansättning som i tvistemål, dvs. två lagfarna och två tekniskt sakkunniga ledamöter.
Behovet av teknisk sakkunskap är lika framträdande i patenträttsliga brottmål som i tvistemål. Detta behov är ett huvudsakligt skäl till att brottmålen sedan lång tid tillbaka handläggs i särskild ordning och att nämndemän inte deltar i avgörandena. Det finns inte anledning att ändra den ordningen. Mot denna bakgrund bör samma sammansättningsregler gälla för Patent- och marknadsdomstolen i patenträttsliga brottmål som i patenträttsliga tvistemål. Som anförs ovan lämnar dessa regler utrymme för att avgöra mål utan tekniska ledamöter om det inte finns behov av sådan sakkunskap i ett visst mål. Ett typexempel är ett brottmål som rör underlåtenhet att fullgöra upplysningsskyldighet enligt 56 § PL.
Domförhetsreglerna i de växtförädlarrättsliga brottmålen bör överensstämma med dem för patentmålen.
Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål
Enligt nuvarande ordning ska tingsrätten som huvudregel bestå av två lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter vid handläggning av marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål (54 § MfL och 8 kap. 8 § KL). I framför allt mål som bara rör skadestånd får tingsrätten bestå av enbart lagfarna ledamöter (56 § MfL och 8 kap. 8 § KL). För de mål som enligt nuvarande ordning prövas av Marknadsdomstolen som första instans ser domförhetsreglerna något annorlunda ut; det totala antalet ledamöter är dock detsamma (9 § MDL). Nuvarande regler om tingsrättens sammansättning i de aktuella målen har sin förebild i
Sammansättningsregler
248
miljörättsliga mål. I enlighet härmed bör det vara möjligt att låta en teknisk ledamot ingå i rätten i de fall där rätten enligt rättegångsbalken får bestå av en lagfaren domare, dvs. om rätten tycker att det är tillräckligt att en domare sitter i rätten och parterna samtycker till det eller målet är av enkel beskaffenhet (1 kap. 3 a § andra och tredje stycket RB). En sådan sammansättningsregel skapar förutsättningar för en mer effektiv handläggning och möjliggör t.ex. att ett mål kan avgöras i samband med muntlig förberedelse eller att i annat fall huvudförhandling kan hållas tidigare än om domstolen på sätt som gäller enligt nuvarande ordning behöver avgöra målet med fyra ledamöter.
Enligt rättegångsbalken ska rätten vidare bestå av en lagfaren ledamot vid handläggning av s.k. förenklade tvistemål (1 kap. 3 d § RB). Behovet av att möjliggöra deltagande av tekniska ledamöter i sådant fall bedöms ringa, men inte uteslutet. Som exempel kan nämnas ett intrångsmål där det yrkade skadeståndet av en eller annan anledning är lågt. Även i dessa fall bör det därför vara möjligt att låta en teknisk ledamot ingå i rätten.
Slutligen kan noteras att det enligt nuvarande ordning krävs fullsutten rätt vid syn på stället utom huvudförhandling. I tvistemål i allmän domstol gäller sedan år 1989 att rätten i sådana fall ska bestå av en lagfaren domare (1 kap. 3 § RB). I det lagstiftningsärende där den ordningen infördes konstaterades att det knappast förekommer i praktiken att tingsrätterna utnyttjar möjligheten till kollegial sammansättning vid sådan handläggning (prop. 1988/89:95 s. 69). Med hänsyn härtill och då nuvarande regel innebär en dålig hushållning med domstolens resurser bör det inte i Patent- och marknadsdomstolen krävas fullsutten rätt vid syn på stället utom huvudförhandling. Det som gäller för andra rättegångsfrågor bör alltså gälla i detta fall.
Att det finns en möjlighet för en teknisk ledamot att ensam vidta vissa beredningsåtgärder följer av den allmänna hänvisningen till rättegångsbalkens bestämmelser (1 kap. 3 e § RB).
De ovan föreslagna domförhetsreglerna bör gälla även i mål om arbetstagares uppfinningar, i mål om ersättning enligt lagen
250
Sammansättningsregler
250
reglerna om Stockholms tingsrätts sammansättning i patentmål (prop. 1992/93:234 s. 10, jfr även prop. 1994/95 s. 123 s. 188, prop. 2008/09:115 s. 165 och prop. 2008/09:135 s. 284). Regler av i huvudsak samma innehåll men med ett ökat inslag av flexibilitet föreslås gälla när Patent- och marknadsdomstolen avgör patenträttsliga mål. Med hänsyn härtill och till intresset av enhetliga sammansättningsregler för Patent- och marknadsdomstolen ligger det nära till hands att utforma sammansättningsreglerna för Patent- och marknadsdomstolen i konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga mål så att de överensstämmer med dem i patenträttsliga mål.
Mot en sådan utformning av sammansättningsreglerna kan invändas att de inte tar tillräcklig hänsyn till att det inte finns behov av särskild sakkunskap i alla mål och att det innebär en opåkallad ökning av antalet mål där ledamöter med ekonomisk sakkunskap deltar. Även för patentmålen finns dock fall då det inte finns behov av särskild sakkunskap och de föreslagna reglerna ger utrymme att beakta detta förhållande. Det är att föredra att reglerna är flexibla och enhetliga än att de är detaljstyrda och splittrade. I mål som exempelvis rör enbart skadestånd, utdömande av vite eller där det är aktuellt att genom mellandom avgöra om ett anspråk är preskriberat finns som regel inte behov av ekonomisk sakkunskap och då bör med tillämpning av den föreslagna regeln ekonomiska ledamöter inte ingå i rätten. Domstolen bedöms väl kapabel att göra dessa ställningstaganden. Domförhetsreglerna för Patent- och marknadsdomstolen i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål bör således överensstämma med de som föreslås gälla i patentmål.
251
Ds 2014:2 Sammansättningsregler
251
Sammansättningsregler för ärenden
9.4.2
Förslag: Patent- och marknadsdomstolen ska vid handlägg-
ning av patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga eller konkurrensrättsliga domstolsärenden bestå av en lagfaren domare och en ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap, beroende på ärendetyp.
Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får Patent- och marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter. Minst en av dessa ska vara lagfaren.
Om det inte finns behov av teknisk respektive ekonomisk sakkunskap ska rätten bestå av en lagfaren domare eller, om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, tre lagfarna domare.
I övrigt ska ärendelagens sammansättningsregler gälla.
Skälen för förslaget
Patenträttsliga och växtförädlarrättsliga ärenden
Vissa av de ärenden som ska handläggas i Patent- och marknadsdomstolen kommer att inledas genom en ansökan till domstolen. Det gäller för närvarande endast ansökan om informationsföreläggande. Andra ärenden avser från myndighet överklagade beslut; för patentens del från Patent- och registreringsverket överklagade beslut om registrering.
Sammansättningsreglerna i ärendelagen innebär att rätten ska bestå av en lagfaren domare om det inte finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet (3 § ÄL). När regeln infördes konstaterades att regleringen i den äldre ärendelagen inte hade följt med den utveckling som förekommit på rättegångsbalkens område, där utrymmet för endomarkompetensen successivt utvidgats. Vidare anfördes att ärendena i de allra flesta fall är av enkel natur och att det rimliga syntes såvitt gäller tingsrätter vara att i grunden ha en regel om endomarkompetens med möjlighet till en kvalificerad sammansättning i speciella fall (prop. 1995/96:115 s. 98). Regeln i ärendelagen fungerar för de flesta nu
Sammansättningsregler
250
reglerna om Stockholms tingsrätts sammansättning i patentmål (prop. 1992/93:234 s. 10, jfr även prop. 1994/95 s. 123 s. 188, prop. 2008/09:115 s. 165 och prop. 2008/09:135 s. 284). Regler av i huvudsak samma innehåll men med ett ökat inslag av flexibilitet föreslås gälla när Patent- och marknadsdomstolen avgör patenträttsliga mål. Med hänsyn härtill och till intresset av enhetliga sammansättningsregler för Patent- och marknadsdomstolen ligger det nära till hands att utforma sammansättningsreglerna för Patent- och marknadsdomstolen i konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga mål så att de överensstämmer med dem i patenträttsliga mål.
Mot en sådan utformning av sammansättningsreglerna kan invändas att de inte tar tillräcklig hänsyn till att det inte finns behov av särskild sakkunskap i alla mål och att det innebär en opåkallad ökning av antalet mål där ledamöter med ekonomisk sakkunskap deltar. Även för patentmålen finns dock fall då det inte finns behov av särskild sakkunskap och de föreslagna reglerna ger utrymme att beakta detta förhållande. Det är att föredra att reglerna är flexibla och enhetliga än att de är detaljstyrda och splittrade. I mål som exempelvis rör enbart skadestånd, utdömande av vite eller där det är aktuellt att genom mellandom avgöra om ett anspråk är preskriberat finns som regel inte behov av ekonomisk sakkunskap och då bör med tillämpning av den föreslagna regeln ekonomiska ledamöter inte ingå i rätten. Domstolen bedöms väl kapabel att göra dessa ställningstaganden. Domförhetsreglerna för Patent- och marknadsdomstolen i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål bör således överensstämma med de som föreslås gälla i patentmål.
252
Sammansättningsregler
252
aktuella ärenden. Den bidrar till ett snabbare och mer resurseffektivt förfarande. Den möjliggör dessutom en utökad sammansättning vid behov. Därigenom riskerar regeln inte att påverka kompetensen i domstolen negativt. Härtill kommer den kompetenshöjning som samlingen av registreringsmålen och de allmänna målen innebär. Det nu sagda gör sig gällande även i ärenden där tekniska ledamöter deltar, dock att hänsyn måste tas till behovet av teknisk kompetens.
När det gäller registreringsmålen, som är den stora ärendegruppen, har en kvalificerad prövning gjorts av Patent- och registreringsverket. Vid denna prövning har teknisk expertis deltagit. Utgångspunkten bör med hänsyn härtill vara att rätten består av en lagfaren och en teknisk ledamot. Detta överensstämmer med vad som gäller när mark- och miljödomstol överprövar myndighets beslut (jfr prop. 2009/10:215 s. 131).
Liksom för ärenden där rätten är sammansatt med enbart lagfarna ledamöter bör det finnas en möjlighet för rätten att avgöra ett ärende i utökad sammansättning om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet. Ett behov av deltagande av fler ledamöter kan exempelvis uppkomma när patentprövningen berör olika tekniska discipliner eller när ärendet rör principiella tekniska överväganden. I sådant fall kan det finnas behov att ha en sammansättning med flera tekniker. I andra fall kan det finnas behov av en ytterligare lagfaren ledamot. Det bör överlåtas åt rätten att med hänsyn till det enskilda ärendets beskaffenhet avgöra vem den tredje ledamoten ska vara.
Patentbesvärsrätten är enligt nuvarande ordning domför med enbart tekniska ledamöter i vissa fall. Det är en ordning som framstår som främmande för processen i allmän domstol och någon sådan möjlighet bör därför inte finnas i Patent- och marknadsdomstolen (se avsnitt 9.7).
I vissa ärenden saknas behov av särskild teknisk sakkunskap. Det gäller t.ex. i ärenden om pantsättning av patent eller patentansökan. Enligt nuvarande ordning avgörs sådana ärenden i Patentbesvärsrätten av enbart lagfarna ledamöter. Motsvarande bör gälla i Patent- och marknadsdomstolen. Om rätten ska bestå
253
Ds 2014:2 Sammansättningsregler
253
av en eller tre lagfarna ledamöter bör även i dessa fall bero på om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet.
När det gäller rättens sammansättning vid avskrivning av ärenden är Patentbesvärsrätten enligt nuvarande ordning domför med en ledamot om avskrivning sker efter återkallelse eller på grund av att föreskriven årsavgift inte betalats (4 § PBRL). Det är dock inget som hindrar att rätten består av tre ledamöter. Regelmässigt kommer sådana beslut inte att ställa krav på de särskilda insikter som de tekniskt kunniga ledamöterna har, utan prövningen kommer att vara begränsad till framför allt rättegångskostnadsfrågor. Ett fall där det för Patentbesvärsrätten har bedömts kunna vara aktuellt att skriva av målet med tre ledamöter är när fråga om officialprövning uppkommer (prop. 2011/12:88 s. 17). Denna möjlighet till officialprövning föreslås i avsnitt 8.2.4 utgå. Med hänsyn härtill bedöms det vara tillräckligt att rätten består av en ledamot vid avskrivning av ärenden. Ärendelagens regler bör alltså gälla i den delen.
Enligt nuvarande ordning finns det inga särskilda beslutförhetsregler för de ärenden om patent som handläggs enligt ärendelagen (ärenden om informationsföreläggande). Det innebär att tekniska ledamöter inte kan ingå i rätten i dessa ärenden. I det lagstiftningsärende där möjligheten att ansöka om informationsföreläggande infördes berördes inte frågan om rättens sammansättning (prop. 2008/09:67). För att domstolen ska kunna meddela ett informationsföreläggande måste den komma fram till att det är sannolikt att det skett ett intrång i en immateriell rättighet (se t.ex. 57 c § PL). För att domstolen ska kunna ta ställning till denna fråga i ett ärende som rör patent kan det inte uteslutas att den i vissa fall måste göra tekniska bedömningar. Det har visserligen inte framkommit att nuvarande ordning lett till problem. I syfte att uppnå flexibilitet och säkerställa ett kvalificerat avgörande bör dock huvudregeln även i sådana ärenden vara att rätten består av en lagfaren och en teknisk ledamot. Om det inte finns behov av teknisk sakkunskap ska dock teknisk ledamot inte delta.
Sammansättningsreglerna i ärenden om växtförädlarrätt bör överensstämma med dem för patenträttsliga ärenden.
Sammansättningsregler
252
aktuella ärenden. Den bidrar till ett snabbare och mer resurseffektivt förfarande. Den möjliggör dessutom en utökad sammansättning vid behov. Därigenom riskerar regeln inte att påverka kompetensen i domstolen negativt. Härtill kommer den kompetenshöjning som samlingen av registreringsmålen och de allmänna målen innebär. Det nu sagda gör sig gällande även i ärenden där tekniska ledamöter deltar, dock att hänsyn måste tas till behovet av teknisk kompetens.
När det gäller registreringsmålen, som är den stora ärendegruppen, har en kvalificerad prövning gjorts av Patent- och registreringsverket. Vid denna prövning har teknisk expertis deltagit. Utgångspunkten bör med hänsyn härtill vara att rätten består av en lagfaren och en teknisk ledamot. Detta överensstämmer med vad som gäller när mark- och miljödomstol överprövar myndighets beslut (jfr prop. 2009/10:215 s. 131).
Liksom för ärenden där rätten är sammansatt med enbart lagfarna ledamöter bör det finnas en möjlighet för rätten att avgöra ett ärende i utökad sammansättning om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet. Ett behov av deltagande av fler ledamöter kan exempelvis uppkomma när patentprövningen berör olika tekniska discipliner eller när ärendet rör principiella tekniska överväganden. I sådant fall kan det finnas behov att ha en sammansättning med flera tekniker. I andra fall kan det finnas behov av en ytterligare lagfaren ledamot. Det bör överlåtas åt rätten att med hänsyn till det enskilda ärendets beskaffenhet avgöra vem den tredje ledamoten ska vara.
Patentbesvärsrätten är enligt nuvarande ordning domför med enbart tekniska ledamöter i vissa fall. Det är en ordning som framstår som främmande för processen i allmän domstol och någon sådan möjlighet bör därför inte finnas i Patent- och marknadsdomstolen (se avsnitt 9.7).
I vissa ärenden saknas behov av särskild teknisk sakkunskap. Det gäller t.ex. i ärenden om pantsättning av patent eller patentansökan. Enligt nuvarande ordning avgörs sådana ärenden i Patentbesvärsrätten av enbart lagfarna ledamöter. Motsvarande bör gälla i Patent- och marknadsdomstolen. Om rätten ska bestå
254
Sammansättningsregler
254
Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden
Vid handläggning av marknadsföringsrättsliga ärenden består allmän domstol av en lagfaren ledamot eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert (57 § MfL). Domstolen består vid handläggning av vissa konkurrensrättsliga ärenden som huvudregel av två lagfarna domare och två ekonomiska experter (ärenden enligt 5 kap. KL om utredning av konkurrensärenden) och vid handläggning av andra ärenden av en lagfaren domare eller en lagfaren ledamot och en ekonomisk expert (8 kap. 10 § KL).
I enlighet med vad som anförs i fråga om rättens sammansättning i patentärenden bör reglerna i ärendelagen om rättens sammansättning som utgångspunkt gälla vid handläggning av marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden i Patent- och marknadsdomstolen, men reglerna anpassas med hänsyn till behovet av ekonomisk expertis. Rätten bör alltså som huvudregel bestå av en lagfaren ledamot och en ledamot med ekonomisk sakkunskap. Om det saknas behov av ekonomisk sakkunskap bör domstolen bestå av en lagfaren domare. Detta överensstämmer i sak med vad som gäller för flertalet marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden enligt nuvarande ordning. För dessa ärenden finns för närvarande en möjlighet till utökad sammansättning. Denna möjlighet bör på sätt som föreslås för patentärendena finnas även i Patent- och marknadsdomstolen. Det bedöms dock inte sakligt motiverat att i sådant fall utöka sammansättningen till fyra ledamöter utan det är tillräckligt att i enlighet med vad som gäller för andra ärendetyper tre ledamöter ingår i rätten. På samma sätt som föreslås för patentärendena bör det vara upp till rätten att bestämma om två av ledamöterna ska vara lagfarna eller om två av ledamöterna ska vara ledamöter med ekonomisk sakkunskap. En motsvarande ordning gäller för närvarande för Marknadsdomstolen.
255
Ds 2014:2 Sammansättningsregler
255
9.5 Rättens sammansättning i Patent- och marknadsöverdomstolen
I avsnitt 9.3 föreslås att rättegångsbalkens och ärendelagens sammansättningsregler ska gälla för flertalet immaterialrättsliga mål och ärenden men att det ska införas särskilda sammansättningsregler för de patenträttsliga och växtförädlarrättsliga målen och ärendena liksom för de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena. I följande avsnitt övervägs hur dessa regler ska vara utformade såvitt avser sammansättningen i Patent- och marknadsöverdomstolen.
Vid utformningen av sammansättningsreglerna för Patent- och marknadsdomstolen bör utöver vad som anförs i avsnitt 9.3 beaktas att reglerna bör vara anpassade till den uppgift som domstolen har som andra domstolsinstans. Antalet lagfarna ledamöter bör, i enlighet med vad som gäller för domstolar i allmänhet, vara större i andra instans än i första instans.
Sammansättningsregler för mål 9.5.1
Förslag: Patent- och marknadsöverdomstolen ska vid av-
görande i sak av patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål bestå av fem ledamöter, av vilka tre ska vara lagfarna domare och två ledamöter med teknisk eller ekonomisk sakkunskap, om ledamot med särskild sakkunskap deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande. Om det finns skäl för det, får ytterligare en lagfaren domare och en teknisk eller ekonomisk ledamot ingå i rätten.
Om Patent- och marknadsdomstolen bestått av enbart lagfarna domare eller om det inte finns behov av teknisk eller ekonomisk sakkunskap i Patent- och marknadsöverdomstolen, ska Patent- och marknadsöverdomstolen vara domför utan ledamöter med särskild sakkunskap. Patent- och marknadsöverdomstolen ska i sådana fall bestå av tre eller fyra
Sammansättningsregler
254
Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden
Vid handläggning av marknadsföringsrättsliga ärenden består allmän domstol av en lagfaren ledamot eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert (57 § MfL). Domstolen består vid handläggning av vissa konkurrensrättsliga ärenden som huvudregel av två lagfarna domare och två ekonomiska experter (ärenden enligt 5 kap. KL om utredning av konkurrensärenden) och vid handläggning av andra ärenden av en lagfaren domare eller en lagfaren ledamot och en ekonomisk expert (8 kap. 10 § KL).
I enlighet med vad som anförs i fråga om rättens sammansättning i patentärenden bör reglerna i ärendelagen om rättens sammansättning som utgångspunkt gälla vid handläggning av marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden i Patent- och marknadsdomstolen, men reglerna anpassas med hänsyn till behovet av ekonomisk expertis. Rätten bör alltså som huvudregel bestå av en lagfaren ledamot och en ledamot med ekonomisk sakkunskap. Om det saknas behov av ekonomisk sakkunskap bör domstolen bestå av en lagfaren domare. Detta överensstämmer i sak med vad som gäller för flertalet marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden enligt nuvarande ordning. För dessa ärenden finns för närvarande en möjlighet till utökad sammansättning. Denna möjlighet bör på sätt som föreslås för patentärendena finnas även i Patent- och marknadsdomstolen. Det bedöms dock inte sakligt motiverat att i sådant fall utöka sammansättningen till fyra ledamöter utan det är tillräckligt att i enlighet med vad som gäller för andra ärendetyper tre ledamöter ingår i rätten. På samma sätt som föreslås för patentärendena bör det vara upp till rätten att bestämma om två av ledamöterna ska vara lagfarna eller om två av ledamöterna ska vara ledamöter med ekonomisk sakkunskap. En motsvarande ordning gäller för närvarande för Marknadsdomstolen.
256
Sammansättningsregler
256
lagfarna domare beroende på hur många lagfarna domare som deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande.
I övrigt ska rättegångsbalkens sammansättningsregler gälla.
Skälen för förslaget
Patenträttsliga och växtförädlarrättsliga mål
Reglerna i patentlagen om hovrättens sammansättning innehåller ett större inslag av flexibilitet än reglerna om tingsrättens sammansättning och fungerar såvitt framkommit väl (66 och 67 §§ PL). Sammansättningsreglerna för Patent- och marknadsöverdomstolen bör därför ges en i huvudsak motsvarande utformning.
Vid avgörande i sak av ett tviste- eller brottmål enligt patentlagen eller växtförädlarrättslagen bör Patent- och marknadsöverdomstolen liksom enligt nuvarande ordning bestå av fem ledamöter, varav tre lagfarna och två tekniska ledamöter, om teknisk ledamot deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande. Fler än fem lagfarna och tre tekniska ledamöter bör inte få ingå i rätten.
Även om tekniska ledamöter har deltagit i tingsrättens avgörande är hovrätten enligt nuvarande ordning domför med enbart lagfarna ledamöter, om medverkan av tekniska ledamöter uppenbarligen inte behövs. Det är rimligt att det också för Patent- och marknadsöverdomstolen finns ett utrymme att avgöra mål utan tekniska ledamöter, om det inte finns något behov av deras sakkunskap. Det framstår dock inte som nödvändigt att bibehålla nuvarande uppenbarhetskrav. Som anförs i avsnitt 9.3 bör reglerna vara flexibla och anpassade till behoven i det enskilda fallet. Domarna vid domstolen bedöms på ett tillfredställande sätt kunna avgöra teknikerbehovet. Mot den bakgrunden framstår det som ändamålsenligt att Patent- och marknadsöverdomstolen i det enskilda fallet får avgöra om det finns behov av teknisk sakkunskap och om så inte bedöms vara
257
Ds 2014:2 Sammansättningsregler
257
fallet bör domstolen vara domför med tre lagfarna domare om Patent- och marknadsdomstolen bestått av en lagfaren domare och i annat fall med fyra lagfarna domare. Ett exempel på när det inte finns behov av teknisk sakkunskap är när målet i hovrätten bara rör en fråga om preskription.
I denna promemoria föreslås att Patent- och marknadsdomstolen i vissa fall ska vara domför med enbart lagfarna domare. Som en anpassning till detta bör gälla att Patent- och marknadsöverdomstolen ska vara domför med tre lagfarna domare, om Patent- och marknadsdomstolen bestått av en lagfaren domare. Om Patent- och marknadsdomstolen bestått av tre lagfarna domare, bör Patent- och marknadsdomstolen – i enlighet med nuvarande ordning – bestå av fyra lagfarna domare.
Enligt nuvarande ordning finns ingen särskild domförhetsregel för hovrätten som tar sikte på avskrivning av mål efter återkallelse eller efter det att ett överklagande har förfallit. Det innebär att hovrätten avgör sådana frågor med fullsutten rätt. I Patent- och marknadsdomstolen kommer vid avskrivning av mål, liksom i andra fall vid avgörande av mål utan huvudförhandling, teknisk ledamot att kunna ingå i rätten (avsnitt 9.4.1). I enlighet med vad som anförs i avsnitt 9.4.2 om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning vid avskrivning av ärenden bedöms det dock regelmässigt inte finnas något behov av teknikermedverkan i sådana fall. Rättegångsbalkens bestämmelser bör därför gälla i den delen, vilket innebär att rätten är domför med en lagfaren domare (2 kap. 4 § fjärde stycket RB).
Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål
Behovet av ekonomisk expertis i de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen motsvarar i huvudsak behovet av teknisk kompetens i de patenträttsliga målen. Såvitt avser Patent- och marknadsdomstolen föreslås att domförhetsreglerna för patent-, marknadsförings- och konkurrensrättsliga mål ska vara likartat utformade. Det är därför rimligt att reglerna om Patent- och marknadsöverdomstolens sammansättning i mark-
Sammansättningsregler
256
lagfarna domare beroende på hur många lagfarna domare som deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande.
I övrigt ska rättegångsbalkens sammansättningsregler gälla.
Skälen för förslaget
Patenträttsliga och växtförädlarrättsliga mål
Reglerna i patentlagen om hovrättens sammansättning innehåller ett större inslag av flexibilitet än reglerna om tingsrättens sammansättning och fungerar såvitt framkommit väl (66 och 67 §§ PL). Sammansättningsreglerna för Patent- och marknadsöverdomstolen bör därför ges en i huvudsak motsvarande utformning.
Vid avgörande i sak av ett tviste- eller brottmål enligt patentlagen eller växtförädlarrättslagen bör Patent- och marknadsöverdomstolen liksom enligt nuvarande ordning bestå av fem ledamöter, varav tre lagfarna och två tekniska ledamöter, om teknisk ledamot deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande. Fler än fem lagfarna och tre tekniska ledamöter bör inte få ingå i rätten.
Även om tekniska ledamöter har deltagit i tingsrättens avgörande är hovrätten enligt nuvarande ordning domför med enbart lagfarna ledamöter, om medverkan av tekniska ledamöter uppenbarligen inte behövs. Det är rimligt att det också för Patent- och marknadsöverdomstolen finns ett utrymme att avgöra mål utan tekniska ledamöter, om det inte finns något behov av deras sakkunskap. Det framstår dock inte som nödvändigt att bibehålla nuvarande uppenbarhetskrav. Som anförs i avsnitt 9.3 bör reglerna vara flexibla och anpassade till behoven i det enskilda fallet. Domarna vid domstolen bedöms på ett tillfredställande sätt kunna avgöra teknikerbehovet. Mot den bakgrunden framstår det som ändamålsenligt att Patent- och marknadsöverdomstolen i det enskilda fallet får avgöra om det finns behov av teknisk sakkunskap och om så inte bedöms vara
258
Sammansättningsregler
258
nadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål motsvarar reglerna om domstolens sammansättning i patenträttsliga mål. Dessa regler motsvarar i huvuddragen vad som gäller för Marknadsdomstolen, men innebär en ökad flexibilitet och möjlighet att ta hänsyn till behovet i det enskilda fallet. Genom den flexibla utformningen kan den skillnad i behovet av medverkan av ledamöter med särskild sakkunskap som kan finnas i det enskilda fallet beaktas, vilket bidrar till ett mer effektivt förfarande.
Sammansättningsregler för ärenden
9.5.2
Förslag: Patent- och marknadsöverdomstolen ska vid hand-
läggning av patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga domstolsärenden bestå av tre ledamöter. Om Patent- och marknadsdomstolen bestått av tre ledamöter, ska dock Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fyra ledamöter. Om ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande, ska sådan ledamot ingå i Patent- och marknadsöverdomstolen, om det inte är obehövligt. Minst två ledamöter ska vara lagfarna.
I övrigt ska ärendelagens sammansättningsregler gälla.
Skälen för förslaget: Enligt nuvarande ordning ingår ledamöter
med särskild sakkunskap i rätten när Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen handlägger överklagade ärenden men inte när hovrätten gör det (4 § PBRL, 9 § MDL och 3 § ÄL). Behovet av teknisk eller ekonomisk sakkunskap i ärenden om patent och växtförädlarrätt respektive ärenden om konkurrens- och marknadsföringsrätt är detsamma i Patent- och marknadsöverdomstolen som i Patent- och marknadsdomstolen. Som anförs i avsnitt 9.5.1 bör fler lagfarna domare ingå i rätten i den högre instansen än i den lägre. Sammansättningsreglerna i ärenden om patent, växtförädlarrätt, konkurrensrätt och marknadsföringsrätt
259
Ds 2014:2 Sammansättningsregler
259
i Patent- och marknadsöverdomstolen bör mot den bakgrunden – och med ärendelagen som utgångspunkt – utformas på så sätt att när domstolen består av tre eller fyra ledamöter bör en eller två ledamöter med teknisk eller ekonomisk sakkunskap ingå, om sådan expertis har deltagit i Patent- och marknadsdomstolen.
I likhet med vad som gäller enligt nuvarande ordning i fråga om patenträttsliga tvistemål och brottmål och i enlighet med vad som föreslås när det gäller tvistemål och brottmål där ledamöter med särskild sakkunskap ingår i rätten bör Patent- och marknadsöverdomstolen vara beslutför utan ledamöter med särskild sakkunskap dels när sådana ledamöter inte ingått i rätten i underrätten, dels när sådan medverkan inte behövs i Patent- och marknadsöverdomstolen, t.ex. på grund av att endast en del av ärendet som inte kräver sådan sakkunskap överklagats.
I enlighet med vad som anförs beträffande ärenden i Patent- och marknadsdomstolen bör ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap inte delta i rätten vid avskrivning av ärenden i Patent- och marknadsöverdomstolen. Ärendelagens regler ska alltså gälla i den delen.
Sammansättningsregler för tillståndsprövningen
9.5.3
Förslag: Vid behandling av frågor om prövningstillstånd i
Patent- och marknadsöverdomstolen ska rättegångsbalkens respektive ärendelagens sammansättningsregler tillämpas.
I patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden ska dock en ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap få ingå i rätten i stället för en av flera lagfarna ledamöter.
Skälen för förslaget
Nuvarande ordning
Vid behandling av frågor om prövningstillstånd ska hovrätten bestå av tre lagfarna domare. Ett prövningstillstånd som inte är
Sammansättningsregler
258
nadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål motsvarar reglerna om domstolens sammansättning i patenträttsliga mål. Dessa regler motsvarar i huvuddragen vad som gäller för Marknadsdomstolen, men innebär en ökad flexibilitet och möjlighet att ta hänsyn till behovet i det enskilda fallet. Genom den flexibla utformningen kan den skillnad i behovet av medverkan av ledamöter med särskild sakkunskap som kan finnas i det enskilda fallet beaktas, vilket bidrar till ett mer effektivt förfarande.
Sammansättningsregler för ärenden
9.5.2
Förslag: Patent- och marknadsöverdomstolen ska vid hand-
läggning av patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga domstolsärenden bestå av tre ledamöter. Om Patent- och marknadsdomstolen bestått av tre ledamöter, ska dock Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fyra ledamöter. Om ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande, ska sådan ledamot ingå i Patent- och marknadsöverdomstolen, om det inte är obehövligt. Minst två ledamöter ska vara lagfarna.
I övrigt ska ärendelagens sammansättningsregler gälla.
Skälen för förslaget: Enligt nuvarande ordning ingår ledamöter
med särskild sakkunskap i rätten när Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen handlägger överklagade ärenden men inte när hovrätten gör det (4 § PBRL, 9 § MDL och 3 § ÄL). Behovet av teknisk eller ekonomisk sakkunskap i ärenden om patent och växtförädlarrätt respektive ärenden om konkurrens- och marknadsföringsrätt är detsamma i Patent- och marknadsöverdomstolen som i Patent- och marknadsdomstolen. Som anförs i avsnitt 9.5.1 bör fler lagfarna domare ingå i rätten i den högre instansen än i den lägre. Sammansättningsreglerna i ärenden om patent, växtförädlarrätt, konkurrensrätt och marknadsföringsrätt
260
Sammansättningsregler
260
begränsat till att gälla en viss del av en dom eller ett slutligt beslut får dock meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel (2 kap. 4 § tredje stycket RB och 3 § ÄL).
För patentmål finns en möjlighet för hovrätten att vid tillståndsprövningen ersätta en av de lagfarna ledamöterna med en teknisk sådan (67 § PL). Det finns i dessa mål ingen möjlighet för domstolen att avgöra en fråga om prövningstillstånd med en ledamot. I Marknadsdomstolen ingår ekonomiska experter som huvudregel vid tillståndsprövning i konkurrensmål. Ordföranden får dock ensam meddela prövningstillstånd om frågan är enkel (9 § MDL).
Särskilda ledamöter vid tillståndsprövningen
Som föreslås i avsnitt 9.3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen tillämpa rättegångsbalkens och ärendelagens bestämmelser om sammansättning, om det inte finns behov av särregler med hänsyn till behovet av särskild sakkunskap. Enligt nuvarande ordning har ett sådant behov bedömts föreligga såvitt avser såväl patenträttsliga som konkurrensrättsliga mål.
När beslutförhetsregeln för tillståndsprövningen i patentmål (67 § PL) infördes motiverades den med att det kan vara betydelsefullt för rätten att ha tillgång till en tekniskt sakkunnig ledamot vid tillståndsprövningen och att en sådan möjlighet därför borde finnas. Regeringen ansåg dock att det inte borde vara huvudregel att tekniskt sakkunniga ledamöter ska delta i tillståndsprövningen, med hänvisning till att det i många fall säkerligen kommer att vara tydligt redan vid en granskning utan medverkan av teknisk expertis att prövningstillstånd bör meddelas. Regeringen ansåg att det i stället borde finnas en möjlighet för hovrätten att bestämma att en tekniskt sakkunnig ledamot ska ingå i rätten i stället för en av de lagfarna (prop. 2004/05:131 s. 196 f.). För Mark- och miljööverdomstolen finns en motsvarande bestämmelse. I Marknadsdomstolen ingår som regel experter i rätten vid tillståndsprövningen. När kravet på prövnings-
261
Ds 2014:2 Sammansättningsregler
261
tillstånd infördes i konkurrensrättsliga mål och ärenden ansågs det givet att ekonomiska experter som huvudregel skulle ingå i rätten i tillståndsprövningen, liksom i andra fall (prop. 2007/08:135 s. 97).
Behovet av att låta en ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap delta i stället för en lagfaren ledamot gör sig gällande med samma styrka i Patent- och marknadsöverdomstolen som i hovrätt och Marknadsdomstolen enligt nuvarande ordning. Behovet föreligger för samtliga mål- och ärendetyper där ledamöter med särskild sakkunskap ingår i rätten. Det bör i enlighet härmed införas en bestämmelse i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar som kompletterar rättegångsbalken och ärendelagen i detta hänseende. Bestämmelsen bör omfatta samtliga mål- och ärendekategorier där ledamöter med särskild sakkunskap ingår i rätten.
Sammansättningen när frågan är enkel
För mål och ärenden gäller enligt rättegångsbalken och ärendelagen att en lagfaren domare ensam kan bevilja prövningstillstånd i vissa fall. Detsamma gäller enligt nuvarande ordning enligt lagen om marknadsdomstol m.m. vid tillståndsprövningen i Marknadsdomstolen och enligt lagen om mark- och miljödomstolar vid tillståndsprövningen i Mark- och miljööverdomstolen. Någon sådan möjlighet finns dock inte vid tillståndsprövningen i hovrätt i mål och ärenden om patent.
En tillämpning av rättegångsbalkens regler, direkt eller efter hänvisning från ärendelagen, innebär alltså en ändring för patentmålen i detta hänseende. Även om behovet av en sådan regel kan vara mindre i mål och ärenden om patent än i andra mål och ärenden bedöms det ändå finnas fall då en sådan regel vore ändamålsenlig. Det är inte alltid målet eller ärendet i hovrätten rör tekniska frågor och i andra fall kan frågan om prövningstillstånd vara så självklar att en lagfaren domare ensam kan ta ställning till den. En sådan regel bidrar i dessa fall till en mer effektiv handläggning. Rättegångsbalkens och ärendelagens
Sammansättningsregler
260
begränsat till att gälla en viss del av en dom eller ett slutligt beslut får dock meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel (2 kap. 4 § tredje stycket RB och 3 § ÄL).
För patentmål finns en möjlighet för hovrätten att vid tillståndsprövningen ersätta en av de lagfarna ledamöterna med en teknisk sådan (67 § PL). Det finns i dessa mål ingen möjlighet för domstolen att avgöra en fråga om prövningstillstånd med en ledamot. I Marknadsdomstolen ingår ekonomiska experter som huvudregel vid tillståndsprövning i konkurrensmål. Ordföranden får dock ensam meddela prövningstillstånd om frågan är enkel (9 § MDL).
Särskilda ledamöter vid tillståndsprövningen
Som föreslås i avsnitt 9.3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen tillämpa rättegångsbalkens och ärendelagens bestämmelser om sammansättning, om det inte finns behov av särregler med hänsyn till behovet av särskild sakkunskap. Enligt nuvarande ordning har ett sådant behov bedömts föreligga såvitt avser såväl patenträttsliga som konkurrensrättsliga mål.
När beslutförhetsregeln för tillståndsprövningen i patentmål (67 § PL) infördes motiverades den med att det kan vara betydelsefullt för rätten att ha tillgång till en tekniskt sakkunnig ledamot vid tillståndsprövningen och att en sådan möjlighet därför borde finnas. Regeringen ansåg dock att det inte borde vara huvudregel att tekniskt sakkunniga ledamöter ska delta i tillståndsprövningen, med hänvisning till att det i många fall säkerligen kommer att vara tydligt redan vid en granskning utan medverkan av teknisk expertis att prövningstillstånd bör meddelas. Regeringen ansåg att det i stället borde finnas en möjlighet för hovrätten att bestämma att en tekniskt sakkunnig ledamot ska ingå i rätten i stället för en av de lagfarna (prop. 2004/05:131 s. 196 f.). För Mark- och miljööverdomstolen finns en motsvarande bestämmelse. I Marknadsdomstolen ingår som regel experter i rätten vid tillståndsprövningen. När kravet på prövnings-
262
Sammansättningsregler
262
regler om att en ensam lagfaren domare får meddela prövningstillstånd om frågan är enkel bör därför gälla för samtliga mål och ärenden som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna.
Sammansättningsregler vid prövning av frågor om
9.5.4
särskilda rättsmedel
Förslag: Vid prövning av ansökningar om resning, klagan
över domvilla eller återställande av försutten tid ska rättegångsbalkens regler om rättens sammansättning tillämpas.
Om ansökan rör ett patenträttsligt, växtförädlarrättsligt, konkurrensrättsligt eller marknadsföringsrättsligt mål eller ärende ska dock en ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap få ingå i rätten i stället för en lagfaren ledamot.
Skälen för förslaget: Hovrätten är vid prövning av frågor om
resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid domför med tre lagfarna ledamöter (2 kap. 4 § första stycket första meningen RB). Detta gäller även i mål där särskilda ledamöter ingått i rätten i tingsrätten. I avsnitt 9.3 föreslås att Patent- och marknadsöverdomstolen ska tillämpa rättegångsbalkens och ärendelagens sammansättningsregler om det inte finns behov av särregler med hänsyn till behovet av särskild sakkunskap. Sådana särregler föreslås för mål och ärenden rörande patent, växtförädlarrätt, marknadsföringsrätt och konkurrensrätt (se avsnitt 9.5.1 och 9.5.2).
I de flesta fall kommer sannolikt ansökningar om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid röra enbart juridiska frågor även om målet eller ärendet i Patent- och marknadsdomstolen rört tekniska eller ekonomiska frågeställningar. Patent- och marknadsöverdomstolen bör i dessa fall bestå av tre lagfarna ledamöter enligt huvudregeln. I vissa fall,
263
Ds 2014:2 Sammansättningsregler
263
främst när ny bevisning eller nya omständigheter åberopas, kan det dock finnas behov av särskild sakkunskap. I dessa fall bör en särskild ledamot kunna ingå i rätten. Det bör överlämnas till rätten att bedöma om den ska bestå av enbart lagfarna ledamöter eller om en särskild ledamot ska ingå i rätten. Om en särskild ledamot ingår i rätten bör denna ersätta en av de lagfarna ledamöterna på samma sätt som gäller vid tillståndsprövningen (avsnitt 9.5.3). När det gäller ansökningar om extraordinära rättsmedel som rör övriga mål och ärendetyper som omfattas av patent- och marknadsdomstolarnas behörighet bör rättegångsbalkens regler gälla.
Plenum
9.5.5
Bedömning: Det bör inte införas regler om plenum eller för-
stärkt sammansättning i Patent- och marknadsöverdomstolen.
Skälen för bedömningen
Nuvarande ordning
För Patentbesvärsrätten finns en möjlighet att avgöra ett registreringsmål av domstolen i dess helhet eller domstolens samtliga lagfarna ledamöter (s.k. plenum), trots att domstolen inte är sista instans (5 § PBRL). För att så ska kunna ske krävs att målet eller viss fråga bedöms vara av särskild betydelse från principiell synpunkt. När regeln infördes motiverades den med behovet av att kunna åstadkomma en enhetlig bedömning och med Patentbesvärsrättens speciella ställning (prop. 1976/77:96 s. 53 f.). En möjlighet att avgöra mål i plenum finns också för bl.a. Högsta domstolen (3 kap. 6 § RB) men däremot inte för Marknadsdomstolen.
Migrationsöverdomstolen får avgöra ett mål med förstärkt sammansättning, dvs. fler ledamöter än vad som annars gäller, om domstolen finner att avgörandet kan få stor principiell bety-
Sammansättningsregler
262
regler om att en ensam lagfaren domare får meddela prövningstillstånd om frågan är enkel bör därför gälla för samtliga mål och ärenden som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna.
Sammansättningsregler vid prövning av frågor om
9.5.4
särskilda rättsmedel
Förslag: Vid prövning av ansökningar om resning, klagan
över domvilla eller återställande av försutten tid ska rättegångsbalkens regler om rättens sammansättning tillämpas.
Om ansökan rör ett patenträttsligt, växtförädlarrättsligt, konkurrensrättsligt eller marknadsföringsrättsligt mål eller ärende ska dock en ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap få ingå i rätten i stället för en lagfaren ledamot.
Skälen för förslaget: Hovrätten är vid prövning av frågor om
resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid domför med tre lagfarna ledamöter (2 kap. 4 § första stycket första meningen RB). Detta gäller även i mål där särskilda ledamöter ingått i rätten i tingsrätten. I avsnitt 9.3 föreslås att Patent- och marknadsöverdomstolen ska tillämpa rättegångsbalkens och ärendelagens sammansättningsregler om det inte finns behov av särregler med hänsyn till behovet av särskild sakkunskap. Sådana särregler föreslås för mål och ärenden rörande patent, växtförädlarrätt, marknadsföringsrätt och konkurrensrätt (se avsnitt 9.5.1 och 9.5.2).
I de flesta fall kommer sannolikt ansökningar om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid röra enbart juridiska frågor även om målet eller ärendet i Patent- och marknadsdomstolen rört tekniska eller ekonomiska frågeställningar. Patent- och marknadsöverdomstolen bör i dessa fall bestå av tre lagfarna ledamöter enligt huvudregeln. I vissa fall,
264
Sammansättningsregler
264
delse (16 kap. 3 § utlänningslagen [2005:716]). I förarbetena motiverades denna möjlighet av domstolens roll som prejudikatinstans och att det därför borde finnas en möjlighet att avgöra ett mål eller en fråga i förstärkt sammansättning i de fall detta är påkallat för att främja en enhetlig praxisbildning (prop. 2004/05:170 s. 123).
Vid införande av mark- och miljödomstolarna ansåg regeringen att det inte borde införas en möjlighet till förstärkt sammansättning i Mark- och miljööverdomstolen. Regeringen anförde – mot bakgrund av möjligheten att överklaga domstolens avgöranden till Högsta domstolen – att prejudikatvärdet av avgöranden som meddelas i förstärkt sammansättning blir tveksamt. Regeringen anförde också att det kan bli svårigheter när det gäller att värdera olika avgöranden sinsemellan, exempelvis när Mark- och miljööverdomstolen har dömt i förstärkt sammansättning, men Högsta domstolen i ett efterföljande beslut inte har meddelat prövningstillstånd. Av bl.a. dessa skäl ansåg regeringen att värdet av den förstärkta sammansättningen inte framstod som särskilt stort (prop. 2009/10:215 s. 182 f.).
Överväganden
I denna promemoria föreslås att de mål som enligt nuvarande ordning handläggs i bl.a. Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen flyttas till allmän domstol och att Högsta domstolen blir prejudikatinstans.
De skäl som anfördes vid införandet av mark- och miljödomstolarna mot förstärkt sammansättning gör sig gällande även i fråga om Patent- och marknadsöverdomstolen. Även om Patent- och marknadsöverdomstolen kommer att ha ett visst ansvar för prejudikatbildningen kommer dess viktigaste uppgift vara att överpröva underrättens avgöranden, dvs. kontrollera att de avgöranden som överklagas är riktiga och rätta eventuella felaktigheter i dessa avgöranden (se avsnitt 6.6). Högsta domstolen kommer att ha som huvuduppgift att skapa vägledning för rätts-
265
Ds 2014:2 Sammansättningsregler
265
tillämpningen på de aktuella rättsområdena liksom på övriga rättsområden inom den domstolens ansvarsområde. Möjligheten att avgöra ett mål i plenum eller med förstärkt sammansättning med hänvisning till att det rör en principiellt viktig fråga bör i enlighet härmed förbehållas den högsta instansen. Det finns därför inte anledning att införa en sådan möjlighet för Patent- och marknadsöverdomstolen.
9.6 Domförhet vid ledamots förhinder
Domförhet enligt nuvarande ordning
9.6.1
I rättegångsbalken finns det för såväl tingsrätt som hovrätt bestämmelser om domförhet vid ledamots förhinder.
För tvistemål i tingsrätt gäller att om rätten består av tre lagfarna domare och det inträffar förfall för någon av dessa sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten ändå domför (1 kap. 3 a § RB). I brottmål i tingsrätt gäller att om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän (1 kap. 3 b § RB).
För tvistemål i hovrätt gäller att om en av de lagfarna ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför (2 kap. 4 § första stycket RB). I brottmål i hovrätt gäller att om en av de lagfarna domarna eller en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför (2 kap. 4 § andra stycket RB).
Bestämmelserna i rättegångsbalken om domförhet vid förhinder är genom hänvisning i ärendelagen (3 § ÄL) tillämpliga också vid domstolarnas handläggning av ärenden. Även i marknadsföringsrättslagen och konkurrenslagen finns bestämmelser om tingsrättens domförhet vid förhinder för ledamot (54 § MfL respektive 8 kap. 8 § KL). Några motsvarande förhinderregler finns inte för Patentbesvärsrätten eller Marknadsdomstolen.
Sammansättningsregler
264
delse (16 kap. 3 § utlänningslagen [2005:716]). I förarbetena motiverades denna möjlighet av domstolens roll som prejudikatinstans och att det därför borde finnas en möjlighet att avgöra ett mål eller en fråga i förstärkt sammansättning i de fall detta är påkallat för att främja en enhetlig praxisbildning (prop. 2004/05:170 s. 123).
Vid införande av mark- och miljödomstolarna ansåg regeringen att det inte borde införas en möjlighet till förstärkt sammansättning i Mark- och miljööverdomstolen. Regeringen anförde – mot bakgrund av möjligheten att överklaga domstolens avgöranden till Högsta domstolen – att prejudikatvärdet av avgöranden som meddelas i förstärkt sammansättning blir tveksamt. Regeringen anförde också att det kan bli svårigheter när det gäller att värdera olika avgöranden sinsemellan, exempelvis när Mark- och miljööverdomstolen har dömt i förstärkt sammansättning, men Högsta domstolen i ett efterföljande beslut inte har meddelat prövningstillstånd. Av bl.a. dessa skäl ansåg regeringen att värdet av den förstärkta sammansättningen inte framstod som särskilt stort (prop. 2009/10:215 s. 182 f.).
Överväganden
I denna promemoria föreslås att de mål som enligt nuvarande ordning handläggs i bl.a. Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen flyttas till allmän domstol och att Högsta domstolen blir prejudikatinstans.
De skäl som anfördes vid införandet av mark- och miljödomstolarna mot förstärkt sammansättning gör sig gällande även i fråga om Patent- och marknadsöverdomstolen. Även om Patent- och marknadsöverdomstolen kommer att ha ett visst ansvar för prejudikatbildningen kommer dess viktigaste uppgift vara att överpröva underrättens avgöranden, dvs. kontrollera att de avgöranden som överklagas är riktiga och rätta eventuella felaktigheter i dessa avgöranden (se avsnitt 6.6). Högsta domstolen kommer att ha som huvuduppgift att skapa vägledning för rätts-
266
Sammansättningsregler
266
Ledamots förhinder i patent- och marknadsdom-
9.6.2
stolarna
Förslag: Om Patent- och marknadsdomstolen eller Patent-
och marknadsöverdomstolen i ett patenträttsligt, växtförädlarrättsligt, konkurrensrättsligt eller marknadsföringsrättsligt mål eller ärende består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen eller motsvarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om minst en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.
I övriga mål och ärenden ska rättegångsbalkens respektive ärendelagens regler gälla.
Skälen för förslaget: Bestämmelser om domförhet vid förhinder
syftar till att åstadkomma en balans mellan intresset av en kvalificerad sammansättning och intresset av en effektiv handläggning.
Utan regler om domförhet vid förhinder kan föredragningar och muntliga förhandlingar behöva tas om i fall någon ledamot blir långvarigt förhindrad att delta i arbetet (jfr RÅ 1997 ref. 10 där Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Patentbesvärsrätten hade förfarit felaktigt när den, efter förhandling, i ny sammansättning avgjort målet utan att hålla en ny förhandling).
Särskilt en förnyad huvudförhandling kan orsaka olägenheter för både parterna och domstolen. När det gäller mindre långvariga förhinder för en ledamot kan domstolen skjuta på avgörandet av målet, men detta är inte en tillfredsställande lösning när det rör sig om längre förhinder. Domstolen kan visserligen för säkerhets skull använda sig av utökad sammansättning. Den möjligheten bör dock av resursskäl huvudsakligen utnyttjas för stora och komplicerade mål och ärenden och endast i undantagsfall för att förhindra att problem uppkommer till följd av att någon ledamot skulle kunna få förhinder under målets eller ärendets handläggning. Rätten bör alltså inte bestå av fler ledamöter än som är
267
Ds 2014:2 Sammansättningsregler
267
sakligt motiverat för en effektiv och rationell handläggning av målet eller ärendet.
När det gäller processen enligt ärendelagen är frekvensen av muntliga förhandlingar lägre än enligt rättegångsbalken eftersom den processen som huvudregel är skriftlig. I dessa fall blir vinsterna av en förhinderregel därför inte lika stora. Regler som tillåter att handläggningen fortsätter trots att en ledamot får förhinder bör dock innebära fördelar även i sådana fall, t.ex. vid rent skriftlig handläggning av ärenden som inneburit förberedelsearbete och tidskrävande föredragningar innan någon av rättens ledamöter får förhinder.
Det bör understrykas att regler om domförhet vid ledamots förhinder inte innebär en skyldighet utan enbart en möjlighet för domstolen att fortsätta handläggningen med en reducerad sammansättning. Domstolen kan välja att skjuta upp handläggningen av målet t.ex. då ledamotens förhinder förutses bli kortvarigt eller då målets eller ärendets omfattning och svårighetsgrad talar mot att avgöra det med färre ledamöter än normalt. Som redovisas ovan finns det enligt nuvarande ordning förhinderregler som är tillämpliga på många av de aktuella målen. Motsvarande gäller för t.ex. mark- och miljödomstolarna.
Mot den angivna bakgrunden bör det, som ett komplement till reglerna i rättegångsbalken och ärendelagen för de mål och ärenden som handläggs i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen och där tekniska ledamöter eller ekonomiska experter ingår i rätten, i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar införas bestämmelser om domförhet vid förhinder. Bestämmelserna bör gälla om förhinder uppstår sedan huvudförhandling eller motsvarande handläggning inletts (jfr 9 § lagen [2010:921] om mark- och miljödomstolar). Därigenom omfattas även föredragning i ett ärende eller mål som avgörs på handlingarna. Det är viktigt att sammansättningen inte blir alltför begränsad på grund av ett inträffat förhinder. Kravet på kvalitet får inte tillåtas ge vika av effektivitetshänsyn. I övrigt bör regeln inte göras beroende av hur många ledamöter som rätten bestod av vid handläggningens
Sammansättningsregler
266
Ledamots förhinder i patent- och marknadsdom-
9.6.2
stolarna
Förslag: Om Patent- och marknadsdomstolen eller Patent-
och marknadsöverdomstolen i ett patenträttsligt, växtförädlarrättsligt, konkurrensrättsligt eller marknadsföringsrättsligt mål eller ärende består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen eller motsvarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om minst en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.
I övriga mål och ärenden ska rättegångsbalkens respektive ärendelagens regler gälla.
Skälen för förslaget: Bestämmelser om domförhet vid förhinder
syftar till att åstadkomma en balans mellan intresset av en kvalificerad sammansättning och intresset av en effektiv handläggning.
Utan regler om domförhet vid förhinder kan föredragningar och muntliga förhandlingar behöva tas om i fall någon ledamot blir långvarigt förhindrad att delta i arbetet (jfr RÅ 1997 ref. 10 där Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Patentbesvärsrätten hade förfarit felaktigt när den, efter förhandling, i ny sammansättning avgjort målet utan att hålla en ny förhandling).
Särskilt en förnyad huvudförhandling kan orsaka olägenheter för både parterna och domstolen. När det gäller mindre långvariga förhinder för en ledamot kan domstolen skjuta på avgörandet av målet, men detta är inte en tillfredsställande lösning när det rör sig om längre förhinder. Domstolen kan visserligen för säkerhets skull använda sig av utökad sammansättning. Den möjligheten bör dock av resursskäl huvudsakligen utnyttjas för stora och komplicerade mål och ärenden och endast i undantagsfall för att förhindra att problem uppkommer till följd av att någon ledamot skulle kunna få förhinder under målets eller ärendets handläggning. Rätten bör alltså inte bestå av fler ledamöter än som är
268
Sammansättningsregler
268
inledning. En förutsättning för fortsatt domförhet bör dock vara att minst en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.
9.7 Rättens ordförande
Förslag: Rättens ordförande ska alltid vara lagfaren domare.
Skälen för förslaget: I allmän domstol är enligt nuvarande ord-
ning rättens ordförande alltid en lagfaren domare. Det gäller också i de fall särskilda ledamöter ingår i rätten (66 § PL, 8 kap. 8 § KL och 54 § MfL). Detsamma gäller i Marknadsdomstolen (9 § MDL). Patentbesvärsrätten är däremot i vissa fall domför med enbart tekniska ledamöter och en av dessa är då rättens ordförande (2–4 §§ PBRL).
I mål och ärenden enligt patentlagen, växtförädlarrättslagen, konkurrenslagen och marknadsföringslagen kommer enligt vad som föreslås i denna promemoria andra ledamöter än lagfarna ledamöter att i de flesta fall delta i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen. Minst en lagfaren ledamot föreslås dock alltid ingå i rätten. Domstolens primära uppgift är att göra en rättslig prövning av de frågor som överlämnats till domstolen. Ordföranderollen innefattar även att leda förhandlingen och självständigt avgöra t.ex. vissa processrättsliga frågor. Mot denna bakgrund bör rättens ordförande liksom i alla andra vid allmän domstol förekommande mål och ärenden alltid vara en lagfaren domare. Det bör intas en bestämmelse i den nya domstolslagen av den innebörden.
269
Ds 2014:2 Sammansättningsregler
269
9.8 Omröstning
Förslag: Vid omröstning ska först de lagfarna domarna säga
sin mening, därefter ledamöterna med teknisk eller ekonomisk sakkunskap.
Skälen för förslaget: Bestämmelser om omröstning finns i
rättegångsbalken. Av 16 kap. 1 § respektive 29 kap. 1 § RB framgår att om det vid överläggning till avgörande förekommer fler meningar, ska omröstning äga rum. Både i tvistemål (16 kap. 3 § RB) och brottmål (29 kap. 3 § RB) gäller att den mening som omfattas av majoriteten ska gälla. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst i tvistemål medan den lindrigaste eller minst ingripande meningen ska gälla i brottmål, oavsett vilken sida ordförandens röst tillhör. Vid omröstningen ska den som berett målet (referenten) yttra sig först. Om det inte finns någon som har berett målet ska den yngste i rätten först yttra sig. Därefter ska ledamöterna yttra sig allteftersom de har säte i rätten. Om nämndemän ingår i rätten ska de säga sin mening sist (16 kap. 1 § andra stycket och 29 kap. 1 § andra stycket RB).
Rättegångsbalkens bestämmelser om omröstning tillämpas även i domstolsärenden (3 § ÄL). Dessa bestämmelser är därmed enligt nuvarande ordning tillämpliga i immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden i allmän domstol. Detsamma gäller i Patentbesvärsrätten (12 § PBRL) och Marknadsdomstolen. För den senare domstolen föreskrivs att den själv bestämmer i vilken ordning ledamöterna ska säga sin mening (10 § MDL).
Genom föreslagna hänvisningar till rättegångsbalken respektive ärendelagen (se avsnitt 8.2) blir omröstningsreglerna i 16 och 29 kap. RB tillämpliga också i patent- och marknadsdomstolarna. Dessa regler ger dock ingen ledning beträffande omröstningsordningen när ledamöter med särskild sakkunskap ingår i rätten. Mot den bakgrunden bör det i likhet med vad som gäller i mark- och miljödomstolarna föreskrivas i den nya domstolslagen att de lagfarna domarna ska säga sin mening först
Sammansättningsregler
268
inledning. En förutsättning för fortsatt domförhet bör dock vara att minst en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.
9.7 Rättens ordförande
Förslag: Rättens ordförande ska alltid vara lagfaren domare.
Skälen för förslaget: I allmän domstol är enligt nuvarande ord-
ning rättens ordförande alltid en lagfaren domare. Det gäller också i de fall särskilda ledamöter ingår i rätten (66 § PL, 8 kap. 8 § KL och 54 § MfL). Detsamma gäller i Marknadsdomstolen (9 § MDL). Patentbesvärsrätten är däremot i vissa fall domför med enbart tekniska ledamöter och en av dessa är då rättens ordförande (2–4 §§ PBRL).
I mål och ärenden enligt patentlagen, växtförädlarrättslagen, konkurrenslagen och marknadsföringslagen kommer enligt vad som föreslås i denna promemoria andra ledamöter än lagfarna ledamöter att i de flesta fall delta i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen. Minst en lagfaren ledamot föreslås dock alltid ingå i rätten. Domstolens primära uppgift är att göra en rättslig prövning av de frågor som överlämnats till domstolen. Ordföranderollen innefattar även att leda förhandlingen och självständigt avgöra t.ex. vissa processrättsliga frågor. Mot denna bakgrund bör rättens ordförande liksom i alla andra vid allmän domstol förekommande mål och ärenden alltid vara en lagfaren domare. Det bör intas en bestämmelse i den nya domstolslagen av den innebörden.
270
Sammansättningsregler
270
och därefter de tekniska eller ekonomiska ledamöterna beroende på vad målet eller ärendet rör. En sådan tydlig och förutsebar reglering är att föredra i förhållande till den ordning som gäller för Marknadsdomstolen.
271 271
10 Teknisk och ekonomisk kompetens
10.1 Behov av kompetens
I syfte att tillgodose behovet av särskild sakkunskap föreslås i avsnitt 9 att särskilda tekniska eller ekonomiska ledamöter som huvudregel ska ingå i patent- och marknadsdomstolarna vid prövningen av patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden. En förutsättning för en sådan ordning är naturligtvis att båda instanserna har tillgång till personer med nödvändig kompetens.
Uppgiften för en särskild ledamot (expert) är generellt sett i första hand att hjälpa rättens övriga ledamöter att förstå det av parterna presenterade processmaterialet. Experten kan sägas vara en ”tolk” mellan parterna och rätten. Det innebär att experten kan underlätta rättens materiella processledning och därmed en tillfredsställande utredning av målet. Vidare kan experten förbättra rättens möjligheter att bedöma invecklad bevisning av t.ex. teknisk eller ekonomisk natur och medverka till att rätten lättare kan sätta in processmaterialet i sitt rättsliga sammanhang (jfr SOU 1987:13 s. 87). Detta gäller även för de mål och ärenden som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna. Det ska dock nämnas att de tekniska experterna, som framgår av avsnitt 9.3, har en särskild roll.
Sammansättningsregler
270
och därefter de tekniska eller ekonomiska ledamöterna beroende på vad målet eller ärendet rör. En sådan tydlig och förutsebar reglering är att föredra i förhållande till den ordning som gäller för Marknadsdomstolen.
272
Teknisk och ekonomisk kompetens
272
I de följande avsnitten övervägs närmare hur behovet av särskilda ledamöter i de båda domstolarna bäst kan tillgodoses och vilka krav som bör ställas på sådana ledamöter.
10.2 Ledamöter med teknisk kompetens
Tekniska ledamöter enligt nuvarande ordning 10.2.1 Enligt nuvarande ordning deltar tekniskt sakkunniga ledamöter i flertalet fall vid handläggningen av överklagade patentmål i Patentbesvärsrätten. Även i de patentmål där Stockholms tingsrätt är exklusivt forum ska som huvudregel tekniskt sakkunniga ledamöter ingå i rätten. Detsamma gäller för hovrätten i dessa mål (se avsnitt 9.2.2).
I Patentbesvärsrätten är de tekniskt kunniga ledamöterna anställda i domstolen som patenträttsråd (2 § PBRL). I de allmänna domstolarna är de tekniskt sakkunniga ledamöterna förordnade av regeringen för viss tid (68 § PL). Tingsrätten respektive hovrätten bestämmer vilka av de förordnade ledamöterna som ska delta i det enskilda målet. Samtliga tekniskt kunniga patenträttsråd i Patentbesvärsrätten har förordnande som sakkunniga ledamöter i allmän domstol. Sedan lång tid tillämpas en ordning som innebär att en av de två tekniskt sakkunniga ledamöter som deltar i handläggningen av patenträttsliga tvistemål och brottmål i allmän domstol normalt är ett patenträttsråd från Patentbesvärsrätten (jfr prop. 1985/86:86 s. 19 och SOU 2001:33 s. 56.). Patenträttsråden värdesätts på grund av att de förutom sina allmänna tekniska kunskaper har en patenträttslig erfarenhet i frågor som rör exempelvis bedömning av uppfinningshöjd samt tolkning och formulering av patentkrav. De har även god kännedom om patentprocessen.
273
Ds 2014:2 Teknisk och ekonomisk kompetens
273
Tekniska ledamöter i patent- och marknadsdom-10.2.2
stolarna
Förslag: Särskilda ledamöter i Patent- och marknadsdom-
stolen och Patent- och marknadsöverdomstolen i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga mål och ärenden ska utgöras av anställda patentråd och av särskilt förordnade tekniska experter.
Regeringen ska utnämna patentråd. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska förordna tekniska experter på viss tid.
Skälen för förslaget
Patent- och marknadsdomstolen
I Patent- och marknadsdomstolen ska som huvudregel ingå en teknisk ledamot i registreringsärenden och två tekniska ledamöter i tvistemål och brottmål. År 2012 inkom 38 patentregistreringsmål till Patentbesvärsrätten och 16 patenträttsliga tvistemål till Stockholms tingsrätt.
Erfarenheten visar att en ändamålsenlig handläggning av patenträttsliga mål och ärenden förutsätter att ledamöter med särskild sakkunskap tar aktiv del i beredningen av dessa. Det bedöms därför finnas ett behov av att i Patent- och marknadsdomstolen ha permanent tillgång till personer med en allmänteknisk kompetens och ett patenträttsligt kunnande som kontinuerligt kan ta aktiv del i handläggningen av målen och ärendena. En sådan särskild ledamot kan också vägleda de lagfarna ledamöterna när det gäller att identifiera vilken särskild teknisk sakkunskap som behövs i målet eller ärendet och vilken ytterligare teknisk ledamot som i ett mål bäst svarar mot detta behov och som därför bör ingå i rätten. Med hänsyn härtill och i syfte att få till stånd en effektiv handläggning av hög kvalitet bör det i Patent- och marknadsdomstolen finnas fast anställda tekniska domare. Motsvarande ordning gäller i mark- och miljödomstolarna.
Teknisk och ekonomisk kompetens
272
I de följande avsnitten övervägs närmare hur behovet av särskilda ledamöter i de båda domstolarna bäst kan tillgodoses och vilka krav som bör ställas på sådana ledamöter.
10.2 Ledamöter med teknisk kompetens
Tekniska ledamöter enligt nuvarande ordning 10.2.1 Enligt nuvarande ordning deltar tekniskt sakkunniga ledamöter i flertalet fall vid handläggningen av överklagade patentmål i Patentbesvärsrätten. Även i de patentmål där Stockholms tingsrätt är exklusivt forum ska som huvudregel tekniskt sakkunniga ledamöter ingå i rätten. Detsamma gäller för hovrätten i dessa mål (se avsnitt 9.2.2).
I Patentbesvärsrätten är de tekniskt kunniga ledamöterna anställda i domstolen som patenträttsråd (2 § PBRL). I de allmänna domstolarna är de tekniskt sakkunniga ledamöterna förordnade av regeringen för viss tid (68 § PL). Tingsrätten respektive hovrätten bestämmer vilka av de förordnade ledamöterna som ska delta i det enskilda målet. Samtliga tekniskt kunniga patenträttsråd i Patentbesvärsrätten har förordnande som sakkunniga ledamöter i allmän domstol. Sedan lång tid tillämpas en ordning som innebär att en av de två tekniskt sakkunniga ledamöter som deltar i handläggningen av patenträttsliga tvistemål och brottmål i allmän domstol normalt är ett patenträttsråd från Patentbesvärsrätten (jfr prop. 1985/86:86 s. 19 och SOU 2001:33 s. 56.). Patenträttsråden värdesätts på grund av att de förutom sina allmänna tekniska kunskaper har en patenträttslig erfarenhet i frågor som rör exempelvis bedömning av uppfinningshöjd samt tolkning och formulering av patentkrav. De har även god kännedom om patentprocessen.
274
Teknisk och ekonomisk kompetens
274
Med hänsyn till det förväntade antalet mål och ärenden i domstolarna samt antalet tekniska ledamöter som föreslås ingå i rätten är det inte lämpligt eller ens möjligt med en ordning där samtliga tekniska ledamöter är anställda i domstolen. Den kompetens som de anställda tekniska ledamöterna har bör alltså även fortsättningsvis paras med extern kompetens. Genom sådana experter kan domstolen tillföras teknisk spetskompetens inom just det teknikområde som målet rör. De två teknikerkategorierna kan därigenom komplettera varandra på ett välbehövligt sätt. En sådan ordning hindrar naturligtvis inte att domstolen, om det bedöms lämpligt, avgör t.ex. ett tvistemål med två vid domstolen anställda tekniska ledamöter eller har en sammansättning med två externa tekniska ledamöter. Det bör överlämnas åt domstolen att avgöra vilka tekniska ledamöter som i det enskilda målet eller ärenden ska ingå i rätten.
De domförhetsregler som föreslås i avsnitt 9 innebär att något färre ledamöter som huvudregel kommer att delta vid avgörandet av registreringsärenden i Patent- och marknadsdomstolen än vad som nu gäller i Patentbesvärsrätten. Det är samtidigt önskvärt att de anställda tekniska ledamöterna har utrymme att delta i beredningen och avgörandet av de patenträttsliga tvistemålen och brottmålen i större utsträckning än för närvarande. Det är också lämpligt att det finns fast anställda ledamöter i ett sådant antal att de i patentmålen förekommande disciplinerna (mekanik, elektroteknik och kemi - organisk och oorganisk) i möjligaste mån är företrädda. Med hänsyn till att det inte förekommit något mål om växtförädlarrätt de senaste tio åren bedöms det inte motiverat att ha den specialiteten representerad bland de anställda ledamöterna. Mot den angivna bakgrunden bedöms det finnas ett behov av i vart fall fyra anställda tekniska ledamöter i Patent- och marknadsdomstolen.
Externa ledamöter med patenträttslig kunskap kan hämtas från t.ex. patentombudskåren och industrin. Ledamöter med särskilda facktekniska kunskaper bör, i enlighet med nuvarande ordning, företrädesvis vara professorer och andra mycket kvalificerade sakkunniga.
275
Ds 2014:2 Teknisk och ekonomisk kompetens
275
Patent- och marknadsöverdomstolen
För Patent- och marknadsöverdomstolen är situationen i huvudsak densamma som för underrätten. Domstolen behöver ha tillgång till ledamöter med teknisk sakkunskap för handläggningen och avgörandet av patenträttsliga och växtförädlarrättsliga mål och ärenden. År 2012 inkom sex registreringsärenden till Högsta förvaltningsdomstolen samt åtta tvistemål och ärenden till Svea hovrätt.
Inte minst med hänsyn till att målen och ärendena redan har hanterats i en domstolsinstans är behovet av teknisk kompetens under beredningen inte lika framträdande i Patent- och marknadsöverdomstolen. Det förväntat låga målunderlaget i Patent- och marknadsöverdomstolen och den domstolens roll som överprövande instans medför också att behovet av anställda tekniska domare är betydligt mindre än i underinstansen. Det finns varken behov av eller förutsättningar i övrigt att ha fast anställda tekniska ledamöter i Patent- och marknadsöverdomstolen som behärskar samtliga förekommande tekniska discipliner. Det framstår mot den bakgrunden som rimligt att det i Patent- och marknadsöverdomstolen finns i vart fall en anställd teknisk ledamot som kan delta i beredningen, jämte de lagfarna ledamöterna svara för patenträttsliga bedömningar och utgöra ett allmänt stöd i tekniska frågeställningar av framför allt registreringsärendena samt naturligtvis delta i avgörandet av mål och ärenden. Den för det enskilda målet eller ärendet nödvändiga spetskompetensen bör däremot i huvudsak finnas hos de särskilt förordnade tekniska experterna i enlighet med vad som gäller enligt nuvarande ordning.
Närmare om de tekniska ledamöterna
När mark- och miljödomstolarna tillkom år 2011 ändrades beteckningen på de fast anställda tekniska domarna (tidigare fastighetsråd och miljöråd) till tekniska råd, vilket även omfattar domare med särskilda sakkunskaper i plan- och byggfrågor. I
Teknisk och ekonomisk kompetens
274
Med hänsyn till det förväntade antalet mål och ärenden i domstolarna samt antalet tekniska ledamöter som föreslås ingå i rätten är det inte lämpligt eller ens möjligt med en ordning där samtliga tekniska ledamöter är anställda i domstolen. Den kompetens som de anställda tekniska ledamöterna har bör alltså även fortsättningsvis paras med extern kompetens. Genom sådana experter kan domstolen tillföras teknisk spetskompetens inom just det teknikområde som målet rör. De två teknikerkategorierna kan därigenom komplettera varandra på ett välbehövligt sätt. En sådan ordning hindrar naturligtvis inte att domstolen, om det bedöms lämpligt, avgör t.ex. ett tvistemål med två vid domstolen anställda tekniska ledamöter eller har en sammansättning med två externa tekniska ledamöter. Det bör överlämnas åt domstolen att avgöra vilka tekniska ledamöter som i det enskilda målet eller ärenden ska ingå i rätten.
De domförhetsregler som föreslås i avsnitt 9 innebär att något färre ledamöter som huvudregel kommer att delta vid avgörandet av registreringsärenden i Patent- och marknadsdomstolen än vad som nu gäller i Patentbesvärsrätten. Det är samtidigt önskvärt att de anställda tekniska ledamöterna har utrymme att delta i beredningen och avgörandet av de patenträttsliga tvistemålen och brottmålen i större utsträckning än för närvarande. Det är också lämpligt att det finns fast anställda ledamöter i ett sådant antal att de i patentmålen förekommande disciplinerna (mekanik, elektroteknik och kemi - organisk och oorganisk) i möjligaste mån är företrädda. Med hänsyn till att det inte förekommit något mål om växtförädlarrätt de senaste tio åren bedöms det inte motiverat att ha den specialiteten representerad bland de anställda ledamöterna. Mot den angivna bakgrunden bedöms det finnas ett behov av i vart fall fyra anställda tekniska ledamöter i Patent- och marknadsdomstolen.
Externa ledamöter med patenträttslig kunskap kan hämtas från t.ex. patentombudskåren och industrin. Ledamöter med särskilda facktekniska kunskaper bör, i enlighet med nuvarande ordning, företrädesvis vara professorer och andra mycket kvalificerade sakkunniga.
276
Teknisk och ekonomisk kompetens
276
Patentbesvärsrätten har samtliga domare beteckningen patenträttsråd. Det framstår som önskvärt att i viss utsträckning särskilja de sakkunniga domarna i patent- och marknadsdomstolarna från motsvarande kategori i mark- och miljödomstolarna och samtidigt tydliggöra att det inte är fråga om samma ledamöter som för närvarande finns i Patentbesvärsrätten. De anställda tekniska domarna bör mot den angivna bakgrunden få beteckningen patentråd. Patentråden bör, på samma sätt som gäller för tekniska råd, utnämnas med fullmakt av regeringen efter förslag av Domarnämnden.
Enligt nuvarande ordning benämns de externa ledamöterna i patentmål som tekniskt sakkunniga ledamöter. I bl.a. konkurrens- och marknadsföringsmål används begreppet experter. I andra sammanhang, bl.a. i fastighets- och miljömål, används begreppet särskilda ledamöter. Om nuvarande terminologi behålls blir distinktionen mellan de externa ledamöterna och samlingsbegreppet tekniska ledamöter oklar. Mot denna bakgrund och i syfte att få en enhetlig terminologi inom patent- och marknadsdomstolarna bör de externa ledamöterna i patenträttsliga mål och ärenden benämnas tekniska experter. Dessa bör förordnas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer på viss tid.
10.3 Ledamöter med ekonomisk kompetens
Ekonomiska experter enligt nuvarande ordning 10.3.1
Enligt nuvarande ordning deltar ekonomiska experter vid huvudförhandling i Stockholms tingsrätt i mål enligt konkurrenslagen och marknadsföringslagen. En sådan expert får även i vissa andra fall ingå i rätten. I Marknadsdomstolen deltar ekonomiska experter som regel i dömandet (se avsnitt 9.2.4). Experterna i såväl tingsrätt som Marknadsdomstolen förordnas av regeringen för viss tid (8 kap. 11 § KL, 58 § MfL och 6 § lagen om marknadsdomstol m.m.).
277
Ds 2014:2 Teknisk och ekonomisk kompetens
277
Ekonomiska experter i patent- och marknadsdom-10.3.2
stolarna
Förslag: Särskilda ledamöter i Patent- och marknadsdomsto-
len och Patent- och marknadsöverdomstolen i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden ska utgöras av särskilt förordnade ekonomiska experter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska förordna ekonomiska experter på viss tid.
Skälen för förslaget: I Patent- och marknadsdomstolen och
Patent- och marknadsöverdomstolen ska som huvudregel ingå en eller två särskilda ekonomiska ledamöter vid handläggningen av marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden. Dessa ledamöter ska framför allt bidra med nationalekonomisk eller företagsekonomisk fackkunskap. I mål enligt marknadsföringslagen kan det vidare finnas behov av experter med annan sakkunskap. Det kan exempelvis röra sig om expertis på masskommunikation med kunskap om hur reklam i olika medier uppfattas av mottagaren (jfr SOU 1993:59 s. 486 f.). Ett annat exempel är personer med speciell branschkunskap. År 2012 kom 27 mål in till Marknadsdomstolen, varav 25 mål enligt marknadsföringslagen och två mål enligt konkurrenslagen. Samma år inkom till Stockholms tingsrätt sex mål enligt marknadsföringslagen och tre mål enligt konkurrenslagen. Till övriga tingsrätter inkom en handfull mål.
Enligt nuvarande ordning deltar externa ekonomiska experter i rätten vid avgörande av de aktuella målen och ärendena i tingsrätt och Marknadsdomstolen. De ekonomiska experterna deltar även vid prövning av frågor under rättegången. Såvitt framkommit fungerar denna ordning väl. Den föreslagna nya prövningsordningen förändrar inte nämnvärt domstolens behov av tillgång till ekonomisk sakkunskap såvitt avser antal eller omfattning. Även om det i vissa fall kan vara lämpligt att förstärka rätten redan under beredningen av komplicerade mål är behovet av särskilda ledamöter under beredningen av de marknads-
Teknisk och ekonomisk kompetens
276
Patentbesvärsrätten har samtliga domare beteckningen patenträttsråd. Det framstår som önskvärt att i viss utsträckning särskilja de sakkunniga domarna i patent- och marknadsdomstolarna från motsvarande kategori i mark- och miljödomstolarna och samtidigt tydliggöra att det inte är fråga om samma ledamöter som för närvarande finns i Patentbesvärsrätten. De anställda tekniska domarna bör mot den angivna bakgrunden få beteckningen patentråd. Patentråden bör, på samma sätt som gäller för tekniska råd, utnämnas med fullmakt av regeringen efter förslag av Domarnämnden.
Enligt nuvarande ordning benämns de externa ledamöterna i patentmål som tekniskt sakkunniga ledamöter. I bl.a. konkurrens- och marknadsföringsmål används begreppet experter. I andra sammanhang, bl.a. i fastighets- och miljömål, används begreppet särskilda ledamöter. Om nuvarande terminologi behålls blir distinktionen mellan de externa ledamöterna och samlingsbegreppet tekniska ledamöter oklar. Mot denna bakgrund och i syfte att få en enhetlig terminologi inom patent- och marknadsdomstolarna bör de externa ledamöterna i patenträttsliga mål och ärenden benämnas tekniska experter. Dessa bör förordnas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer på viss tid.
10.3 Ledamöter med ekonomisk kompetens
Ekonomiska experter enligt nuvarande ordning 10.3.1
Enligt nuvarande ordning deltar ekonomiska experter vid huvudförhandling i Stockholms tingsrätt i mål enligt konkurrenslagen och marknadsföringslagen. En sådan expert får även i vissa andra fall ingå i rätten. I Marknadsdomstolen deltar ekonomiska experter som regel i dömandet (se avsnitt 9.2.4). Experterna i såväl tingsrätt som Marknadsdomstolen förordnas av regeringen för viss tid (8 kap. 11 § KL, 58 § MfL och 6 § lagen om marknadsdomstol m.m.).
278
Teknisk och ekonomisk kompetens
278
föringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärenden är inte lika framträdande som för de patenträttsliga målen och ärenden. Behovet av ekonomiskt kunniga ledamöter i patent- och marknadsdomstolarna kommer i stället att huvudsakligen finnas vid huvudförhandling eller annan motsvarande handläggning för avgörande av de aktuella målen och ärendena. Med hänsyn till detta samt att det kommer att vara fråga om ett förhållandevis litet antal mål och ärenden är det tveksamt om det finns utrymme att heltidssysselsätta ekonomiska ledamöter i domstolarna. Genom att använda externa ekonomiska ledamöter erhålls också en större flexibilitet vid val av ledamot i det enskilda fallet än om ledamöterna är anställda vid domstolarna. De särskilda ekonomiska ledamöterna bör således, liksom enligt nuvarande ordning, vara särskilt förordnade ekonomiska experter.
10.4 Kompetenskrav
Förslag: De särskilda ledamöterna (patentråd och tekniska
respektive ekonomiska experter) i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen ska ha teknisk, ekonomisk eller annan relevant utbildning samt ha erfarenhet av sådana sakfrågor som domstolarna prövar.
Skälen för förslaget: De teknikområden som patenträtten inne-
fattar kan indelas i kemi (organisk och oorganisk), mekanik och elektroteknik. I växtförädlarrättsliga mål uppkommer frågor som fordrar kunskap i biologi och genteknik. I marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden behöver experterna besitta i första hand nationalekonomisk eller företagsekonomisk fackkunskap men även andra kompetensbehov kan finnas (se avsnitt 10.3.2).
När det gäller de tekniskt kunniga patenträttsråden i Patentbesvärsrätten uppställs enligt nuvarande ordning inte annat krav i
279
Ds 2014:2 Teknisk och ekonomisk kompetens
279
lag än att de ska vara just tekniskt kunniga (2 § PBRL). Motsvarande gäller för de tekniskt sakkunniga ledamöterna i allmän domstol (68 § PL). När det gäller de ekonomiska experterna finns inte heller något särskilt kompetenskrav (4 § MDL, 58 § MfL och 8 kap. 11 § KL). För de tekniska råden i mark- och miljödomstolarna uppställs däremot i lag ett krav på att ledamöterna ska ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som domstolen prövar. För de särskilda ledamöterna i dessa domstolar finns det inget utbildningskrav, men det specificeras vilka frågor ledamöterna ska ha erfarenhet av (2 § lagen om mark- och miljödomstolar).
Det är angeläget att de särskilda ledamöter som ska delta i prövningen i patent- och marknadsdomstolarna har rätt kompetens. För att kunna utföra sin uppgift på ett adekvat sätt bör en särskild ledamot ha nödvändiga sakkunskaper och alltså vara väl förtrogen med de tekniska, ekonomiska eller andra frågeställningar som kan uppkomma i målet eller ärendet. För att kunna komma ifråga som särskild ledamot krävs därför normalt att han eller hon genom utbildning och yrkeserfarenhet har förvärvat särskilda kunskaper i det ämne som är aktuellt i det enskilda målet. Vidare krävs naturligtvis att personen bedöms i övrigt lämplig att verka som särskild ledamot. Bland annat bör krävas att personen inte är knuten till någon aktör i målet eller ärendet.
Varje tekniskt eller ekonomiskt kunnig ledamot kan naturligtvis inte behärska ett helt sakområde. Det är däremot viktigt att de särskilda ledamöterna sammantaget har en så heltäckande kompetens som möjligt och att de ledamöter som sedan deltar vid handläggningen och avgörandet av ett visst mål eller ärende har den kompetens som efterfrågas i det fallet. Detta måste den myndighet som förordnar experter och den domstol som väljer vilken särskild ledamot som ska delta i det enskilda målet eller ärendet ha i åtanke. Även om detta enligt nuvarande ordning synes ha fungerat väl bedöms det mot bakgrund av den betydelse som specialistkunskaper har i de aktuella mål- och ärendetyperna ändå rimligt att i lag uppställa krav på att de särskilda leda-
Teknisk och ekonomisk kompetens
278
föringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärenden är inte lika framträdande som för de patenträttsliga målen och ärenden. Behovet av ekonomiskt kunniga ledamöter i patent- och marknadsdomstolarna kommer i stället att huvudsakligen finnas vid huvudförhandling eller annan motsvarande handläggning för avgörande av de aktuella målen och ärendena. Med hänsyn till detta samt att det kommer att vara fråga om ett förhållandevis litet antal mål och ärenden är det tveksamt om det finns utrymme att heltidssysselsätta ekonomiska ledamöter i domstolarna. Genom att använda externa ekonomiska ledamöter erhålls också en större flexibilitet vid val av ledamot i det enskilda fallet än om ledamöterna är anställda vid domstolarna. De särskilda ekonomiska ledamöterna bör således, liksom enligt nuvarande ordning, vara särskilt förordnade ekonomiska experter.
10.4 Kompetenskrav
Förslag: De särskilda ledamöterna (patentråd och tekniska
respektive ekonomiska experter) i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen ska ha teknisk, ekonomisk eller annan relevant utbildning samt ha erfarenhet av sådana sakfrågor som domstolarna prövar.
Skälen för förslaget: De teknikområden som patenträtten inne-
fattar kan indelas i kemi (organisk och oorganisk), mekanik och elektroteknik. I växtförädlarrättsliga mål uppkommer frågor som fordrar kunskap i biologi och genteknik. I marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden behöver experterna besitta i första hand nationalekonomisk eller företagsekonomisk fackkunskap men även andra kompetensbehov kan finnas (se avsnitt 10.3.2).
När det gäller de tekniskt kunniga patenträttsråden i Patentbesvärsrätten uppställs enligt nuvarande ordning inte annat krav i
280
Teknisk och ekonomisk kompetens
280
möterna ska ha såväl relevant utbildning som erfarenhet av de frågor som domstolarna prövar.
10.5 Ersättning till experter
Bedömning: Ersättningen till de tekniska och ekonomiska
experterna i patent- och marknadsdomstolarna bör vara enhetlig. Nivån bör höjas i förhållande till vad som gäller för närvarande.
Skälen för bedömningen: För närvarande utgår ersättning till de
tekniskt sakkunniga ledamöterna i patentmål i tingsrätt och hovrätt med 680 kr per sammanträdesdag och 180 kr per förberedelsedag. Ersättning för efterarbete under annan dag än sammanträdesdag får utgå med samma belopp som för förberedelsearbete (2 och 3 §§ förordningen [1982:814] om ersättning till nämndemän och vissa andra uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m.). Ersättningen till de ekonomiska experterna i tingsrätt i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål uppgår till 1 500 kr per sammanträdesdag och högst detta belopp per förberedelsedag. För särskilt komplicerade mål får domstolen besluta om högre ersättning. (Ju2001/7917/DOM och Ju2002/2205/DOM). Ersättningen till de ekonomiska experterna i Marknadsdomstolen uppgår 2 250 kr per sammanträdesdag. Även förlorad arbetsförtjänst är ersättningsgill (4 och 7 §§ förordningen [1992:1299] om ersättning för uppdrag i statliga styrelser, nämnder och råd m.m. samt Fi 2007/9966).
När tekniska och ekonomiska experter ska tjänstgöra i en och samma domstol är det rimligt att deras ersättningsvillkor är enhetligt reglerade. Det har vidare vid flera tillfällen framförts att ersättningsnivåerna till experterna i allmän domstol är för låga (jfr bl.a. SOU 2001:33).
De experter som deltar i de patenträttsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena har
281
Ds 2014:2 Teknisk och ekonomisk kompetens
281
en specialistkompetens som är av stort värde för domstolarna. De innehar i allmänhet sådana anställningar att den ersättning som för närvarande utbetalas till dem per sammanträdesdag för deltagande i mål i allmän domstol långt ifrån motsvarar deras lön för den tiden. Detta talar för att ersättningen bör höjas.
Domstolarna har visserligen inte resurser att betala en helt marknadsmässig ersättning, utan måste i viss utsträckning förlita sig på att den som åtar sig uppdraget som expert värdesätter den erfarenhet som uppdraget ger. I de fall experten inte kan utföra uppdraget inom ramen för sin anställning är det dock rimligt att ersättningen i möjligaste mån står i paritet med den förlorade arbetsförtjänsten. I annat fall riskerar kretsen experter att begränsas till men för kvaliteten i dömandet. Sammantaget görs bedömningen att ersättningen till experterna i patent- och marknadsdomstolarna bör höjas.
Teknisk och ekonomisk kompetens
280
möterna ska ha såväl relevant utbildning som erfarenhet av de frågor som domstolarna prövar.
10.5 Ersättning till experter
Bedömning: Ersättningen till de tekniska och ekonomiska
experterna i patent- och marknadsdomstolarna bör vara enhetlig. Nivån bör höjas i förhållande till vad som gäller för närvarande.
Skälen för bedömningen: För närvarande utgår ersättning till de
tekniskt sakkunniga ledamöterna i patentmål i tingsrätt och hovrätt med 680 kr per sammanträdesdag och 180 kr per förberedelsedag. Ersättning för efterarbete under annan dag än sammanträdesdag får utgå med samma belopp som för förberedelsearbete (2 och 3 §§ förordningen [1982:814] om ersättning till nämndemän och vissa andra uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m.). Ersättningen till de ekonomiska experterna i tingsrätt i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål uppgår till 1 500 kr per sammanträdesdag och högst detta belopp per förberedelsedag. För särskilt komplicerade mål får domstolen besluta om högre ersättning. (Ju2001/7917/DOM och Ju2002/2205/DOM). Ersättningen till de ekonomiska experterna i Marknadsdomstolen uppgår 2 250 kr per sammanträdesdag. Även förlorad arbetsförtjänst är ersättningsgill (4 och 7 §§ förordningen [1992:1299] om ersättning för uppdrag i statliga styrelser, nämnder och råd m.m. samt Fi 2007/9966).
När tekniska och ekonomiska experter ska tjänstgöra i en och samma domstol är det rimligt att deras ersättningsvillkor är enhetligt reglerade. Det har vidare vid flera tillfällen framförts att ersättningsnivåerna till experterna i allmän domstol är för låga (jfr bl.a. SOU 2001:33).
De experter som deltar i de patenträttsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena har
282
283 283
11 En effektiv handläggning
11.1 Betydelsen av en effektiv process
Den föreslagna reformen medför en effektivare handläggning
Den ordning för domstolsprövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena som föreslås i denna promemoria innebär i sig att handläggningen av de aktuella målen och ärendena kan bli effektivare och att domstolarnas avgöranden kan hålla en hög kvalitet.
Konstruktionen med en särskild domstol innebär att prövningen av målen koncentreras till en domstol i varje instans. Genom att domstolsprövningen samlas i en större organisation ges utrymme för en mer robust beredningsorganisation och goda möjligheter att förstärka den särskilda domstolen vid målökning. Härigenom säkerställs att målen inte blir liggande på grund av otillräckliga resurser. Som anförs i avsnitt 6.5 ska vidare de nu aktuella målen vara de särskilda domstolarnas främsta och huvudsakliga uppgift och de ska därför inte kunna prioriteras ned till förmån för andra mål. Även det förhållandet att krav på prövningstillstånd kommer att gälla vid överklagande av avgöranden från patent- och marknadsdomstolarna bidrar till en effektiv handläggning och möjliggör för överrätterna att i större utsträckning snabbt kunna fokusera på de mål och ärenden som är i behov av en fullständig prövning.
Såväl koncentrationen till en domstol i varje instans som en samlad prövning i en större organisation innebär att befintlig kompetens hos de lagfarna ledamöterna bättre kan utnyttjas, lik-
284
En effektiv handläggning
284
som även en möjlighet att stärka kompetensen hos dessa ledamöter. Den förstärkning av kompetensen som följer av de åtgärder som nu föreslås bidrar även det till en ökad snabbhet i förfarandet.
Ändamålsenliga processregler
Rättegångsreglerna i allmän domstol måste vara moderna och ändamålsenliga. De ska säkerställa att mål och ärenden i domstol kan avgöras inom rimlig tid. Genom ett processuellt regelverk som är flexibelt så att handläggning av det enskilda målet eller ärendet kan anpassas till vad som behövs för prövningen av just det målet eller ärendet kan en effektivare domstolsprövning uppnås. Detta var också en av grundtankarna bakom reformen En modernare rättegång, som trädde i kraft år 2008 (prop. 2004/05:131). Genom reformen betonas parternas ansvar för att driva processen framåt mot ett avgörande.
Ett antal förändringar av det processuella regelverket har genomförts för att uppnå detta. Vissa av förändringarna tar sikte på vissa måltyper, t.ex. tvistemål, medan andra gäller alla mål och ärenden. Det handlar bl.a. om ändringar av reglerna om sammanträden under förberedelsen samt om att kallelser och påföljder vid utevaro har gjorts mer enhetliga och påföljderna vid utevaro för parter som ska höras i bevissyfte i tvistemål har skärpts. Det har vidare blivit möjligt för parterna att vid huvudförhandling presentera processmaterial genom att hänvisa till skriftliga handlingar eller ljud- och bildupptagningar i målet i stället för att redovisa uppgifterna muntligen. Det har också skapats en möjlighet att i tvistemål under vissa förutsättningar åberopa skriftliga vittnesberättelser som bevis. Dessutom får bevisupptagning ske utom huvudförhandling i större omfattning, bl.a. om det kan antas att målet kommer att avgöras utan huvudförhandling. Därtill kommer att reglerna om upprättande av tidsplaner och sammanställningar av parternas ståndpunkter i tvistemål har skärpts.
285
Ds 2014:2 En effektiv handläggning
285
Genom reformen används också modern teknik i större utsträckning i domstolarna. Vidare har systemet med prövningstillstånd i hovrätten utvidgats till att omfatta alla överklagade avgöranden i tvistemål och ärenden. Även reglerna för bevisupptagning i hovrätten har förändrats. Härigenom kan hovrätten i större utsträckning grunda sin bedömning på samma material som tingsrätten har haft. Därmed tydliggörs att tyngdpunkten i rättskipningen ligger i första instans. Det innebär också att förhörspersoner i mindre utsträckning behöver inställa sig i hovrätten och lämna sina berättelser ytterligare en gång.
Behov av ytterligare åtgärder
Genom såväl de förändringar som föreslås i denna promemoria som införandet av det mer ändamålsenliga processregelverk som numera gäller för allmän domstol ges alltså förutsättningar för en effektiv handläggning av de aktuella målen och ärendena.
Det är nödvändigt att parterna och domstolarna tar ett ansvar för att driva målen och ärendena framåt mot ett avgörande och utnyttjar de möjligheter som står till buds för att få ett snabbt avslut på handläggningen. Som exempel behöver stor vikt läggas vid att upprätta och kontinuerligt uppdatera tidsplaner och sammanställningar över parternas ståndpunkter. Detta medför en uppstramning och effektivisering av förberedelsen och driver processen framåt mot ett avgörande. Det skapar också bättre förutsättningar för en koncentrerad och effektiv huvudförhandling. Att vid huvudförhandling hänvisa till handlingar och bevisning kan också medföra betydande fördelar för effektiviteten i handläggningen, inte minst i stora och komplicerade mål med omfattande skriftligt material.
För att snabba upp domstolsförfarandet är det också angeläget att rätten utövar en aktiv processledning. Rätten bör genom frågor och förelägganden utreda eventuella oklarheter och tydliggöra i vilka avseenden parterna behöver komplettera sin talan. Även vikten av att vara restriktiv med att både begära och bevilja anstånd bör understrykas i detta sammanhang. Vidare har parter-
En effektiv handläggning
284
som även en möjlighet att stärka kompetensen hos dessa ledamöter. Den förstärkning av kompetensen som följer av de åtgärder som nu föreslås bidrar även det till en ökad snabbhet i förfarandet.
Ändamålsenliga processregler
Rättegångsreglerna i allmän domstol måste vara moderna och ändamålsenliga. De ska säkerställa att mål och ärenden i domstol kan avgöras inom rimlig tid. Genom ett processuellt regelverk som är flexibelt så att handläggning av det enskilda målet eller ärendet kan anpassas till vad som behövs för prövningen av just det målet eller ärendet kan en effektivare domstolsprövning uppnås. Detta var också en av grundtankarna bakom reformen En modernare rättegång, som trädde i kraft år 2008 (prop. 2004/05:131). Genom reformen betonas parternas ansvar för att driva processen framåt mot ett avgörande.
Ett antal förändringar av det processuella regelverket har genomförts för att uppnå detta. Vissa av förändringarna tar sikte på vissa måltyper, t.ex. tvistemål, medan andra gäller alla mål och ärenden. Det handlar bl.a. om ändringar av reglerna om sammanträden under förberedelsen samt om att kallelser och påföljder vid utevaro har gjorts mer enhetliga och påföljderna vid utevaro för parter som ska höras i bevissyfte i tvistemål har skärpts. Det har vidare blivit möjligt för parterna att vid huvudförhandling presentera processmaterial genom att hänvisa till skriftliga handlingar eller ljud- och bildupptagningar i målet i stället för att redovisa uppgifterna muntligen. Det har också skapats en möjlighet att i tvistemål under vissa förutsättningar åberopa skriftliga vittnesberättelser som bevis. Dessutom får bevisupptagning ske utom huvudförhandling i större omfattning, bl.a. om det kan antas att målet kommer att avgöras utan huvudförhandling. Därtill kommer att reglerna om upprättande av tidsplaner och sammanställningar av parternas ståndpunkter i tvistemål har skärpts.
286
En effektiv handläggning
286
na i dispositiva tvistemål en alltför sällan utnyttjad möjlighet att avtala om att inte överklaga en tingsrätts- eller hovrättsdom, vilket möjliggör en prövning i färre instanser för de parter som anser att detta är särskilt angeläget.
Mot den angivna bakgrunden bedöms patent- och marknadsdomstolarna ha goda förutsättningar att avgöra mål och ärenden med den effektivitet som är nödvändig. Det finns dock anledning att ändå överväga vissa ytterligare åtgärder för att säkerställa en effektiv handläggning av målen och ärenden.
11.2 Kumulation av mål och ärenden
Bestämmelser om förening i en rättegång av mål och ärenden (kumulation) finns i rättegångsbalken, konkurrenslagen, marknadsföringslagen och de immaterialrättsliga lagarna. Innebörden av kumulation är att flera mål eller ärenden blir föremål för gemensam handläggning i en rättegång.
Bestämmelser om kumulation av flera tvistemål finns i rättegångsbalken. Av 14 kap. 1 § RB framgår att om någon samtidigt väcker flera käromål mot samma svarande, ska de handläggas gemensamt om de stödjer sig på väsentligen samma grund. Detsamma gäller om en kärande samtidigt väcker käromål mot flera svarande eller om flera kärande väcker käromål mot en svarande (14 kap. 2 § RB). Det finns också bestämmelser om förening av mål vid genkäromål, intervention och återgångskrav och liknande (14 kap. 3-5 §§ RB). Därutöver finns en kompletterande bestämmelse enligt vilken mål mellan samma eller olika parter även i övrigt får handläggas i en rättegång om det är till fördel för utredningen (14 kap. 6 § RB). I sistnämnda fall får målen skiljas åt, när det finns skäl till det. För att kumulation med stöd av nu nämnda bestämmelser ska vara möjlig krävs dels att målen väckts vid samma domstol och att denna är behörig, dels att samma rättegångsform är tillämplig för målen (14 kap. 7 § RB). Det finns dock en möjlighet för Högsta domstolen att besluta om
287
Ds 2014:2 En effektiv handläggning
287
kumulation av mål som väckts vid olika domstolar (14 kap. 7 a § RB).
Rättegångsbalken innehåller även bestämmelser om förening av brottmål. Om åtal väckts mot någon för flera brott eller om åtal väckts mot flera för att ha tagit del i samma brott, ska åtalen handläggas i en rättegång, om inte rätten anser att det är lämpligare att de handläggs separat. Om åtal väckts mot flera för skilda brott får de handläggs i en rättegång, om det är till fördel för utredningen. För att åtal ska få förenas krävs, liksom för tvistemålens del, att de väckts vid samma domstol och att denna är behörig samt att samma rättegångsform är tillämplig för åtalen. Åtal som förenats får åter särskiljas när det finns skäl till det (45 kap. 3 § RB). När det gäller förening av tvistemål och brottmål finns bestämmelser i 22 kap. RB som möjliggör att en talan om enskilt anspråk i anledning av ett brott förenas med ett åtal för brottet. Det enskilda anspråket kan avskiljas från brottmålet, om en fortsatt gemensam handläggning skulle medföra väsentliga olägenheter (22 kap. 5 § RB).
Även konkurrenslagen innehåller bestämmelser om kumulation. Mål och ärenden enligt konkurrenslagen som handläggs av samma domstol får handläggas gemensamt, om det är till fördel för utredningen. Handläggningen ska ske enligt reglerna i rättegångsbalken för indispositiva tvistemål (8 kap. 6 § KL). Denna möjlighet till kumulation gäller inte för mål om utdömande av vite. Vidare får ett mål om skadestånd endast kumuleras med ett mål om konkurrensskadeavgift. Om en fortsatt gemensam handläggning skulle medföra väsentliga olägenheter, får rätten besluta att särskilja målen (8 kap. 7 § KL). Enligt marknadsföringslagen får ett skadeståndsmål endast förenas med ett annat mål enligt den lagen (62 § MfL).
I de immaterialrättsliga lagarna finns bestämmelser om kumulation av talan om utdömande av vite med talan om föreläggande av nytt vite (t.ex. 53 b § sjunde stycket och 53 e § fjärde stycket URL). Eftersom en talan om föreläggande av vite handläggs i vissa fall enligt rättegångsbalken (t.ex. 53 b sjätte stycket och 53 e § andra stycket URL) och i andra fall enligt ärendelagen
En effektiv handläggning
286
na i dispositiva tvistemål en alltför sällan utnyttjad möjlighet att avtala om att inte överklaga en tingsrätts- eller hovrättsdom, vilket möjliggör en prövning i färre instanser för de parter som anser att detta är särskilt angeläget.
Mot den angivna bakgrunden bedöms patent- och marknadsdomstolarna ha goda förutsättningar att avgöra mål och ärenden med den effektivitet som är nödvändig. Det finns dock anledning att ändå överväga vissa ytterligare åtgärder för att säkerställa en effektiv handläggning av målen och ärenden.
11.2 Kumulation av mål och ärenden
Bestämmelser om förening i en rättegång av mål och ärenden (kumulation) finns i rättegångsbalken, konkurrenslagen, marknadsföringslagen och de immaterialrättsliga lagarna. Innebörden av kumulation är att flera mål eller ärenden blir föremål för gemensam handläggning i en rättegång.
Bestämmelser om kumulation av flera tvistemål finns i rättegångsbalken. Av 14 kap. 1 § RB framgår att om någon samtidigt väcker flera käromål mot samma svarande, ska de handläggas gemensamt om de stödjer sig på väsentligen samma grund. Detsamma gäller om en kärande samtidigt väcker käromål mot flera svarande eller om flera kärande väcker käromål mot en svarande (14 kap. 2 § RB). Det finns också bestämmelser om förening av mål vid genkäromål, intervention och återgångskrav och liknande (14 kap. 3-5 §§ RB). Därutöver finns en kompletterande bestämmelse enligt vilken mål mellan samma eller olika parter även i övrigt får handläggas i en rättegång om det är till fördel för utredningen (14 kap. 6 § RB). I sistnämnda fall får målen skiljas åt, när det finns skäl till det. För att kumulation med stöd av nu nämnda bestämmelser ska vara möjlig krävs dels att målen väckts vid samma domstol och att denna är behörig, dels att samma rättegångsform är tillämplig för målen (14 kap. 7 § RB). Det finns dock en möjlighet för Högsta domstolen att besluta om
288
En effektiv handläggning
288
(t.ex. 53 e § tredje stycket URL) möjliggörs genom dessa bestämmelser kumulation såväl av tvistemål och brottmål som av ärenden och brottmål.
Ökade möjligheter till kumulation införs 11.2.1
Förslag: En möjlighet för patent- och marknadsdomstolarna
att i andra fall än som följer av rättegångsbalken kumulera mål och ärenden i en rättegång införs i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.
Bedömning: Det är inte nödvändigt att i lag reglera frågan
vilka handläggningsregler som ska tillämpas vid kumulation.
Skälen för förslaget
Inledning
Genom att samla de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena i en och samma domstol möjliggörs en snabbare och mer kostnadseffektiv handläggning där synergieffekter till fördel för kvaliteten kan uppnås, t.ex. genom att domarna får en bredare och djupare kunskap inom de aktuella rättsområdena. För parterna innebär samlingen vidare att de inte behöver initiera flera parallella processer vid olika domstolar.
Genom att möjliggöra att flera mål och ärenden kan förenas i en rättegång skulle fördelarna med reformen kunna bli ännu tydligare. I flera fall innebär nämligen möjligheten att kumulera mål och ärenden vinster för såväl parterna som domstolen. Denna bedömning gjorde också 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33 s. 114). I många fall vinner man den fördelen att det processmaterial som är av betydelse för prövning av olika frågor behöver framläggas endast en gång. Dessutom ökar förutsättningarna för att lika saker blir lika avgjorda eller för att sammanhängande frågor blir prövade i ett sammanhang (jfr Fitger m.fl.,
289
Ds 2014:2 En effektiv handläggning
289
Rättegångsbalken s. 14:3). Härigenom innebär förening av mål och ärenden i en rättegång en besparing av kostnader och besvär för såväl parterna som domstolen. Fråga är därför vilket utrymme som bör finnas att kumulera mål och ärenden i patent- och marknadsdomstolarna.
Kumulation av mål
Rättegångsbalkens regler och därigenom reglerna om förening av flera mål i 14, 22 och 45 kap. RB föreslås bli tillämpliga också i patent- och marknadsdomstolarna (se avsnitt 8.2). För att sådan kumulation ska vara möjlig krävs dock normalt att samma rättegångsform är tillämplig (14 kap. 7 § och 45 kap. 3 § RB). Det väcker frågan om den omständigheten att det för ett mål gäller särskilda sammansättningsregler innebär att olika rättegångsformer är tillämpliga. Processlagberedningen menade i det hänseendet att ett mål för vilket rätten var domför endast i en kvalificerad sammansättning inte fick sammanföras med ett mål för vilket en enklare sammansättning var tillåten, medan däremot det senare målet kunde sammanföras med det förra (se NJA II 1943 s. 566). Detta uttalande synes grunda sig på uppfattningen att ett mål kumuleras med ett annat och inte två mål med varandra, dvs. det finns ett mål som är huvudmål och ett mål som är bimål. Samma synsätt kommer till uttryck i viss men inte all senare lagstiftning (se bl.a. 2 kap. 1 § lagen om rättegången i arbetstvister respektive 8 kap. 6 § KL). Förening av mål enligt rättegångsbalkens regler torde således inte hindras av att olika domförhetsregler är tillämpliga så länge rätten har en tillräckligt kvalificerad sammansättning för varje mål som bedöms (jfr Fitger m.fl. Rättegångsbalken s. 45:11). Det innebär att ett patentmål som handläggs i Patent- och marknadsdomstolen med stöd av reglerna i 14 kap. RB kommer att kunna kumuleras med t.ex. ett mönstermål som handläggs i samma domstol eftersom det är fråga om samma rättegångsform.
Kravet på samma rättegångsform hindrar däremot att ett indispositivt mål kumuleras med ett dispositivt mål (se bl.a. prop.
En effektiv handläggning
288
(t.ex. 53 e § tredje stycket URL) möjliggörs genom dessa bestämmelser kumulation såväl av tvistemål och brottmål som av ärenden och brottmål.
Ökade möjligheter till kumulation införs 11.2.1
Förslag: En möjlighet för patent- och marknadsdomstolarna
att i andra fall än som följer av rättegångsbalken kumulera mål och ärenden i en rättegång införs i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.
Bedömning: Det är inte nödvändigt att i lag reglera frågan
vilka handläggningsregler som ska tillämpas vid kumulation.
Skälen för förslaget
Inledning
Genom att samla de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena i en och samma domstol möjliggörs en snabbare och mer kostnadseffektiv handläggning där synergieffekter till fördel för kvaliteten kan uppnås, t.ex. genom att domarna får en bredare och djupare kunskap inom de aktuella rättsområdena. För parterna innebär samlingen vidare att de inte behöver initiera flera parallella processer vid olika domstolar.
Genom att möjliggöra att flera mål och ärenden kan förenas i en rättegång skulle fördelarna med reformen kunna bli ännu tydligare. I flera fall innebär nämligen möjligheten att kumulera mål och ärenden vinster för såväl parterna som domstolen. Denna bedömning gjorde också 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33 s. 114). I många fall vinner man den fördelen att det processmaterial som är av betydelse för prövning av olika frågor behöver framläggas endast en gång. Dessutom ökar förutsättningarna för att lika saker blir lika avgjorda eller för att sammanhängande frågor blir prövade i ett sammanhang (jfr Fitger m.fl.,
290
En effektiv handläggning
290
2007/08:135 s. 97). Det innebär att exempelvis ett marknadsföringsrättsligt mål inte med stöd av rättegångsbalkens bestämmelser kommer att kunna kumuleras med ett varumärkesmål trots att de handläggs i samma domstol. Med hänsyn till det samband som kan finnas mellan dessa typer av mål framstår det som ändamålsenligt att det i patent- och marknadsdomstolarna finns en möjlighet till kumulation även i dessa fall. En sådan möjlighet skulle innebära tydliga fördelar i förhållande till nuvarande ordning och öka genomslaget av den föreslagna reformen. Det bör därför införas en särskild regel om kumulation i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar. Härigenom blir det, trots att det är fråga om olika rättegångsformer, t.ex. möjligt att föra talan mot en påstådd efterbildning och i första hand göra gällande att efterbildningen utgör ett varumärkesintrång och i andra hand att den ska förbjudas såsom vilseledande marknadsföring eller marknadsföringsrättsligt otillåten renommésnyltning.
Det finns enligt rättegångsbalken en möjlighet att förena ett enskilt anspråk, exempelvis en skadeståndstalan eller ett yrkande om vitesförbud, med ett brottmål. Däremot är det inte möjligt enligt rättegångsbalken att i andra fall kumulera ett brottmål och ett tvistemål. I de immaterialrättsliga lagarna finns dock en möjlighet att kumulera en talan om utdömande av vite som handläggs enligt brottmålsreglerna med en tvistemålstalan om föreläggande av nytt vite (t.ex. 53 b § sjunde stycket URL). Denna möjlighet till kumulation bör finnas också i patent- och marknadsdomstolarna. Även om behovet av kumulation av ett tvistemål och ett brottmål bedöms föreligga främst i nu nämnda fall bör bestämmelsen göras allmänt tillämplig på tvistemål och brottmål som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna.
Det bedöms inte finnas något behov av att i större utsträckning än som följer av 14 kap. 7 a § RB kunna kumulera mål i patent- och marknadsdomstolarna med mål i andra domstolar.
291
Ds 2014:2 En effektiv handläggning
291
Kumulation av ärenden
När det gäller möjligheten att förena två eller flera ärenden i en rättegång saknas det särskilda bestämmelser om detta i ärendelagen. I doktrinen har dock uttalats att kumulation i många fall bör tillåtas ske, om det är lämpligt, och att reglerna i 14 kap. RB i viss utsträckning kan tjänas som vägledning (Fitger, Lagen om domstolsärenden, En kommentar, 2 uppl., s. 51, jfr även NJA 1994 s. 297). Att det finns en sådan möjlighet i patent- och marknadsdomstolarna bedöms angeläget. Det bidrar till en effektiv handläggning. I syfte att undanröja eventuella oklarheter om möjligheten att kumulera flera ärenden och tydliggöra villkoren för en sådan handläggning bör regeln om kumulation i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar uttryckligen avse också kumulation av två eller flera ärenden. En sådan reglering har också den fördelen att möjligheterna att förena flera mål och/eller ärenden blir neutrala i förhållande till vilken handläggningsform som är tillämplig.
Kumulation av mål och ärenden
Reformen som sådan innebär inte att det blir möjligt att förena ett mål och ett ärende. Någon sådan möjlighet finns inte heller enligt rättegångsbalken eller ärendelagen. En bestämmelse om gemensam handläggning av mål och ärenden finns däremot i konkurrenslagen (8 kap. 6 § KL). Enligt denna bestämmelse får mål och ärende som handläggs av samma domstol handläggas gemensamt, om det är till fördel för utredningen. Exempelvis kan enligt nuvarande ordning ett ärende om åläggande att upphöra med överträdelser av förbudet enligt konkurrenslagen mot konkurrensbegränsande samarbete handläggas gemensamt med ett mål om konkurrensskadeavgift som avser samma avtal eller förfarande. Den möjligheten bör finnas kvar när målen förs till Patent- och marknadsdomstolen. En bestämmelse om gemensam handläggning av mål och ärenden finns också i de immaterialrättsliga lagarna (t.ex. 53 e § fjärde stycket URL).
En effektiv handläggning
290
2007/08:135 s. 97). Det innebär att exempelvis ett marknadsföringsrättsligt mål inte med stöd av rättegångsbalkens bestämmelser kommer att kunna kumuleras med ett varumärkesmål trots att de handläggs i samma domstol. Med hänsyn till det samband som kan finnas mellan dessa typer av mål framstår det som ändamålsenligt att det i patent- och marknadsdomstolarna finns en möjlighet till kumulation även i dessa fall. En sådan möjlighet skulle innebära tydliga fördelar i förhållande till nuvarande ordning och öka genomslaget av den föreslagna reformen. Det bör därför införas en särskild regel om kumulation i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar. Härigenom blir det, trots att det är fråga om olika rättegångsformer, t.ex. möjligt att föra talan mot en påstådd efterbildning och i första hand göra gällande att efterbildningen utgör ett varumärkesintrång och i andra hand att den ska förbjudas såsom vilseledande marknadsföring eller marknadsföringsrättsligt otillåten renommésnyltning.
Det finns enligt rättegångsbalken en möjlighet att förena ett enskilt anspråk, exempelvis en skadeståndstalan eller ett yrkande om vitesförbud, med ett brottmål. Däremot är det inte möjligt enligt rättegångsbalken att i andra fall kumulera ett brottmål och ett tvistemål. I de immaterialrättsliga lagarna finns dock en möjlighet att kumulera en talan om utdömande av vite som handläggs enligt brottmålsreglerna med en tvistemålstalan om föreläggande av nytt vite (t.ex. 53 b § sjunde stycket URL). Denna möjlighet till kumulation bör finnas också i patent- och marknadsdomstolarna. Även om behovet av kumulation av ett tvistemål och ett brottmål bedöms föreligga främst i nu nämnda fall bör bestämmelsen göras allmänt tillämplig på tvistemål och brottmål som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna.
Det bedöms inte finnas något behov av att i större utsträckning än som följer av 14 kap. 7 a § RB kunna kumulera mål i patent- och marknadsdomstolarna med mål i andra domstolar.
292
En effektiv handläggning
292
Enligt denna bestämmelse får ett ärende om nytt informationsföreläggande handläggas gemensamt med talan om utdömande av vite p.g.a. tidigare informationsföreläggande. Även denna möjlighet bör finnas kvar i patent- och marknadsdomstolarna (jfr ovan angående kumulation av mål). Fråga är om det bör införas en generell sådan möjlighet att sammanlägga mål och ärenden. En sådan möjlighet finns i mark- och miljödomstol (21 kap. 3 § miljöbalken).
När det gäller övriga rättsområden är behovet av att kumulera mål och ärenden särskilt tydligt inom immaterialrätten. Ett registreringsärende angående en immateriell rättighet och ett allmänt mål om intrång i och ogiltighet av en sådan rättighet kommer enligt vad som föreslås i denna promemoria att handläggas i Patent- och marknadsdomstolen som första domstolsinstans. Det innebär att det samtidigt kan förekomma ett ärende och ett mål angående samma rättighet. Som ett exempel kan nämnas att det i domstolen finns ett ärende som rör ett överklagande av ett beslut av Patent- och registreringsverket att avslå en invändning mot ett varumärke samtidigt som det pågår ett mål om intrång och eventuell ogiltighet rörande samma varumärke mellan varumärkesinnehavaren och invändaren. Införandet av en möjlighet att förena ett mål och ett ärende i bland annat ett sådant fall kan antas medföra betydande tidsvinster och kostnadsbesparingar för parterna. Det sparar också domstolarnas resurser och undanröjer risken för motstridiga avgöranden. Att det ska vara möjligt att kumulera mål och ärenden av det slaget föreslås också av 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33 s. 114). Det kan inte uteslutas att det också i övrigt kan finnas behov av att handlägga ett mål och ett ärende i en rättegång. Mot den angivna bakgrunden bör en möjlighet till kumulation av tvistemål och ärenden som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna införas i den föreslagna domstolslagen. Bestämmelsen bör gälla alla de mål och ärendetyper som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna och i såväl första som andra instans.
293
Ds 2014:2 En effektiv handläggning
293
Närmare om förutsättningarna för kumulation
Som redovisas ovan innebär möjligheten att kumulera mål och ärenden i flera fall vinster för såväl parterna som domstolen. Förening av mål och ärenden är dock inte alltid till fördel för handläggningen. I vissa fall kan det leda till ett mer omfattande och tungrott förfarande i domstolen och att ett mål eller ärende därigenom inte kan avgöras med den skyndsamhet som är önskvärd. Det kan i en del fall vara mer näraliggande att vilandeförklara målet eller ärendet. Den föreslagna bestämmelsen om kumulation bör därför ges en fakultativ utformning. En förutsättning för att gemensam handläggning ska få ske bör vara att det är till fördel för utredningen (jfr 14 kap. 6 § RB och 8 kap. 6 § KL). Det bör också i övrigt vara lämpligt (jfr 2 kap. 1 § lagen om rättegången i arbetstvister). I enlighet med vad som gäller enligt rättegångsbalken bör det vara möjligt att skilja målen och ärendena åt, om det finns skäl för det. Ett alternativ till att särskilja målen och ärendena kan i vissa fall vara att meddela deldom (jfr 17 kap. 4 § RB).
Vilken rättegångsform förfarandet bör följa vid kumulation av mål och ärenden där olika rättegångsform är tillämplig bör avgöras med ledning av vad som anses gälla i övriga fall av sådan kumulation. Vid kumulation av ett mål och ett ärende bör rättegångsbalkens regler tillämpas (jfr t.ex. 8 kap. 6 § KL). Ingår ett brottmål bör reglerna för brottmål följas (jfr NJA II 1943 s. 289 f.). Ingår inte ett brottmål men ett indispositivt tvistemål bör reglerna för indispositiva tvistemål följas (jfr t.ex. 8 kap. 7 § KL och prop. 2007/08:135 s. 99). Att förfarandet ska följa en viss rättegångsform innebär att den rättegångsformen ska tillämpas beträffande förfarandets yttre förlopp. Vid kumulation av ett dispositivt och ett indispositivt mål blir alltså rättegångsbalkens regler för indipositiva tvistemål tillämpliga beträffande förfarandets yttre förlopp. Rättegångsbalkens regler om dispositiva tvistemål blir dock tillämpliga på det dispositiva målet såvitt avser t.ex. parternas möjlighet att förfoga över tvisteföremålet (jfr NJA II 1943 s. 290 och prop. 2007/08:135 s. 99). Denna fråga bör i enlighet med vad som gäller för flertalet fall av kumulation
En effektiv handläggning
292
Enligt denna bestämmelse får ett ärende om nytt informationsföreläggande handläggas gemensamt med talan om utdömande av vite p.g.a. tidigare informationsföreläggande. Även denna möjlighet bör finnas kvar i patent- och marknadsdomstolarna (jfr ovan angående kumulation av mål). Fråga är om det bör införas en generell sådan möjlighet att sammanlägga mål och ärenden. En sådan möjlighet finns i mark- och miljödomstol (21 kap. 3 § miljöbalken).
När det gäller övriga rättsområden är behovet av att kumulera mål och ärenden särskilt tydligt inom immaterialrätten. Ett registreringsärende angående en immateriell rättighet och ett allmänt mål om intrång i och ogiltighet av en sådan rättighet kommer enligt vad som föreslås i denna promemoria att handläggas i Patent- och marknadsdomstolen som första domstolsinstans. Det innebär att det samtidigt kan förekomma ett ärende och ett mål angående samma rättighet. Som ett exempel kan nämnas att det i domstolen finns ett ärende som rör ett överklagande av ett beslut av Patent- och registreringsverket att avslå en invändning mot ett varumärke samtidigt som det pågår ett mål om intrång och eventuell ogiltighet rörande samma varumärke mellan varumärkesinnehavaren och invändaren. Införandet av en möjlighet att förena ett mål och ett ärende i bland annat ett sådant fall kan antas medföra betydande tidsvinster och kostnadsbesparingar för parterna. Det sparar också domstolarnas resurser och undanröjer risken för motstridiga avgöranden. Att det ska vara möjligt att kumulera mål och ärenden av det slaget föreslås också av 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33 s. 114). Det kan inte uteslutas att det också i övrigt kan finnas behov av att handlägga ett mål och ett ärende i en rättegång. Mot den angivna bakgrunden bör en möjlighet till kumulation av tvistemål och ärenden som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna införas i den föreslagna domstolslagen. Bestämmelsen bör gälla alla de mål och ärendetyper som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna och i såväl första som andra instans.
294
En effektiv handläggning
294
av mål och ärenden där olika rättegångsform är tillämplig lämnas oreglerad (jfr t.ex. 21 kap. 3 § MB, 8 kap. 7 § KL och 22 kap. 1 RB).
Vissa begränsningar i möjligheten till kumulation
Frågan är vad som ska gälla i fråga om förening av mål och ärenden där det krävs olika sakkunskap, dvs. vad som ska gälla i fråga om kumulation av ett patenträttsligt mål eller ärende där det finns behov av teknisk sakkunskap med ett marknadsföringsrättsligt eller konkurrensrättsligt mål eller ärende där det finns behov av ekonomisk sakkunskap. Det kan sättas i fråga om det över huvud taget bör vara möjligt att kumulera sådana mål och ärenden. Till att börja med kan det konstateras att behovet att kumulera ett patentmål med t.ex. ett konkurrensrättsligt mål förefaller mycket litet. Visserligen kan det förekomma att det i ett mål rörande patentlicens görs gällande att patentet innebär missbruk av dominerande ställning, men i sådant fall finns det regelmässigt inte behov av teknisk sakkunskap. Det innebär vidare svårigheter att reglera rättens sammansättning i sådana fall. Att inom ramen för de i avsnitt 9 föreslagna sammansättningsreglerna använda både tekniska ledamöter och ekonomiska experter i en rättegång skulle innebära en kvantitativ försämring av den särskilda kompetensen. Dessutom skulle det innebära att rätten kommer att bestå av ledamöter som saknar kunskap om delar av målet eller ärendet. Att för dessa ytterst få mål ha en ordning med utökad sammansättning skulle visserligen innebära en kompetenssäkring för de kumulerade målen och ärendena men skulle alltjämt leda till att de enskilda ledamöternas kompetens inte motsvarar alla de rättsförhållanden som ska prövas. Sammantaget bedöms den eventuella vinst som kan uppnås genom att möjliggöra kumulation av sådana mål och ärenden inte uppväga de nackdelar som är förenade med en sådan möjlighet. Kumulation bör därför inte vara möjlig i dessa fall. Detta hindrar dock inte att sådana mål och ärenden kan hand-
295
Ds 2014:2 En effektiv handläggning
295
läggas samtidigt i domstolen enligt respektive rättegångsform (jfr SvJT 1999 s. 688).
11.3 Preklusion
Preklusion enligt nuvarande ordning 11.3.1
Inledning
Med preklusion menas bestämmelser som begränsar parternas möjligheter att efter en viss tidpunkt åberopa nya omständigheter eller nytt bevis. Syftet är många gånger att få till stånd en snabbare handläggning och motverka illojalt beteende. Bestämmelserna syftar även till att säkerställa att tyngdpunkten i rättskipningen ligger i första instans genom att förhindra att nytt material tillkommer först i överinstans.
Preklusion enligt rättegångsbalken
I ett dispositivt tvistemål får tingsrätten meddela parterna att förberedelsen ska anses vara avslutad vid en viss senare tidpunkt. Efter denna tidpunkt får en part åberopa en ny omständighet eller ett nytt bevis endast om parten gör sannolikt att han eller hon har haft giltig ursäkt för att inte göra det tidigare eller om målets prövning inte fördröjs i någon väsentlig mån, om åberopandet tillåts (42 kap. 15 a § RB).
För dispositiva tvistemål finns vidare en preklusionsbestämmelse för fall när en part visat prov på en försumlig processföring. En sådan part får föreläggas att slutligen bestämma sin talan och uppge de bevis han eller hon åberopar – s.k stupstocksföreläggande. Efter det att tiden för ett sådant föreläggande har gått ut, får parten inte åberopa någon ny omständighet eller nytt bevis, om parten inte gör sannolikt att han eller hon har haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att åberopa omständigheten eller beviset tidigare (42 kap. 15 § RB).
En effektiv handläggning
294
av mål och ärenden där olika rättegångsform är tillämplig lämnas oreglerad (jfr t.ex. 21 kap. 3 § MB, 8 kap. 7 § KL och 22 kap. 1 RB).
Vissa begränsningar i möjligheten till kumulation
Frågan är vad som ska gälla i fråga om förening av mål och ärenden där det krävs olika sakkunskap, dvs. vad som ska gälla i fråga om kumulation av ett patenträttsligt mål eller ärende där det finns behov av teknisk sakkunskap med ett marknadsföringsrättsligt eller konkurrensrättsligt mål eller ärende där det finns behov av ekonomisk sakkunskap. Det kan sättas i fråga om det över huvud taget bör vara möjligt att kumulera sådana mål och ärenden. Till att börja med kan det konstateras att behovet att kumulera ett patentmål med t.ex. ett konkurrensrättsligt mål förefaller mycket litet. Visserligen kan det förekomma att det i ett mål rörande patentlicens görs gällande att patentet innebär missbruk av dominerande ställning, men i sådant fall finns det regelmässigt inte behov av teknisk sakkunskap. Det innebär vidare svårigheter att reglera rättens sammansättning i sådana fall. Att inom ramen för de i avsnitt 9 föreslagna sammansättningsreglerna använda både tekniska ledamöter och ekonomiska experter i en rättegång skulle innebära en kvantitativ försämring av den särskilda kompetensen. Dessutom skulle det innebära att rätten kommer att bestå av ledamöter som saknar kunskap om delar av målet eller ärendet. Att för dessa ytterst få mål ha en ordning med utökad sammansättning skulle visserligen innebära en kompetenssäkring för de kumulerade målen och ärendena men skulle alltjämt leda till att de enskilda ledamöternas kompetens inte motsvarar alla de rättsförhållanden som ska prövas. Sammantaget bedöms den eventuella vinst som kan uppnås genom att möjliggöra kumulation av sådana mål och ärenden inte uppväga de nackdelar som är förenade med en sådan möjlighet. Kumulation bör därför inte vara möjlig i dessa fall. Detta hindrar dock inte att sådana mål och ärenden kan hand-
296
En effektiv handläggning
296
Om en part i ett tvistemål under huvudförhandlingen i tingsrätt eller hovrätt ändrar eller gör tillägg till tidigare lämnade uppgifter eller åberopar omständigheter eller bevis som han eller hon inte har uppgett före förhandlingens början, får det nya materialet lämnas utan avseende. En förutsättning för detta är dock att det kan antas att parten genom förfarandet försöker förhala rättegången eller överrumpla motparten eller att parten annars handlar i otillbörligt syfte eller av grov vårdslöshet (43 kap. 10 § och 50 kap. 17 § RB).
I hovrätten får en part i ett dispositivt tvistemål till stöd för sin talan åberopa en omständighet eller ett bevis som inte har lagts fram tidigare endast om parten gör sannolikt att han eller hon inte har kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid tingsrätten eller parten annars haft giltig ursäkt att inte göra det (50 kap. 25 § tredje stycket RB).
I tvistemål får en part i Högsta domstolen till stöd för sin talan åberopa en omständighet eller ett bevis som inte lagts fram tidigare endast om parten gör sannolikt att han eller hon inte har kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid lägre rätt eller parten annars har haft giltig ursäkt att inte göra det (55 kap. 13 § RB).
Preklusion i domstolsärenden
Ärendelagen innehåller inga regler om preklusion i tingsrätt och hovrätt, vilket får till följd att det inte finns några begränsningar i möjligheterna för part att åberopa nya omständigheter eller bevis under processen. En särskild preklusionsbestämmelse finns dock för ärenden om felparkeringsavgift. I sådana ärenden får omständigheter eller bevis som inte angetts vid polismyndigheten åberopas i tingsrätten eller hovrätten endast om parten gör sannolikt att han eller hon har haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att ange omständigheten eller beviset vid polismyndigheten eller om det av annan särskild anledning bör tillåtas att omständigheten eller beviset åberopas (10 § tredje stycket
297
Ds 2014:2 En effektiv handläggning
297
lagen [1976:206] om felparkeringsavgift). När det gäller möjligheten att åberopa nya omständigheter eller ny bevisning i Högsta domstolen finns en bestämmelse i ärendelagen (41 §) som tar sikte på ärenden som inletts i tingsrätten genom överklagande. I sådana ärenden får omständigheter eller bevis som klaganden åberopar först i Högsta domstolen beaktas endast om det finns särskilda skäl.
Preklusion i förvaltningsprocessen
Förvaltningsprocesslagen innehåller inga regler om preklusion i förvaltningsrätt eller kammarrätt. I Högsta förvaltningsdomstolen får omständigheter eller bevis som en klagande åberopar först i den domstolen beaktas endast om det föreligger särskilda skäl (37 § FPL).
Det finns i några fall särskilda preklusionsbestämmelser, bl.a. i mål om laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900) och i vissa mål enligt lagen om elektronisk kommunikation. Av preklusionsreglerna i den senare lagen följer att i förvaltningsrätt får nya omständigheter eller ny bevisning åberopas när fyra månader gått från det att tiden för överklagande gått ut, endast om parten gör sannolikt att parten har haft en giltig ursäkt att inte åberopa omständigheten eller beviset tidigare. I kammarrätten får nya omständigheter eller nya bevis endast åberopas om det finns synnerliga skäl (8 kap. 24 § LEK). Preklusionsreglerna gäller i mål om identifiering av företag med betydande inflytande på en fastställd marknad, mål om fastställande av särskilda skyldigheter för dessa företag samt tillsyns- och tvistlösningsmål som grundar sig på sådana särskilda skyldigheter.
En effektiv handläggning
296
Om en part i ett tvistemål under huvudförhandlingen i tingsrätt eller hovrätt ändrar eller gör tillägg till tidigare lämnade uppgifter eller åberopar omständigheter eller bevis som han eller hon inte har uppgett före förhandlingens början, får det nya materialet lämnas utan avseende. En förutsättning för detta är dock att det kan antas att parten genom förfarandet försöker förhala rättegången eller överrumpla motparten eller att parten annars handlar i otillbörligt syfte eller av grov vårdslöshet (43 kap. 10 § och 50 kap. 17 § RB).
I hovrätten får en part i ett dispositivt tvistemål till stöd för sin talan åberopa en omständighet eller ett bevis som inte har lagts fram tidigare endast om parten gör sannolikt att han eller hon inte har kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid tingsrätten eller parten annars haft giltig ursäkt att inte göra det (50 kap. 25 § tredje stycket RB).
I tvistemål får en part i Högsta domstolen till stöd för sin talan åberopa en omständighet eller ett bevis som inte lagts fram tidigare endast om parten gör sannolikt att han eller hon inte har kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid lägre rätt eller parten annars har haft giltig ursäkt att inte göra det (55 kap. 13 § RB).
Preklusion i domstolsärenden
Ärendelagen innehåller inga regler om preklusion i tingsrätt och hovrätt, vilket får till följd att det inte finns några begränsningar i möjligheterna för part att åberopa nya omständigheter eller bevis under processen. En särskild preklusionsbestämmelse finns dock för ärenden om felparkeringsavgift. I sådana ärenden får omständigheter eller bevis som inte angetts vid polismyndigheten åberopas i tingsrätten eller hovrätten endast om parten gör sannolikt att han eller hon har haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att ange omständigheten eller beviset vid polismyndigheten eller om det av annan särskild anledning bör tillåtas att omständigheten eller beviset åberopas (10 § tredje stycket
298
En effektiv handläggning
298
Utvidgad tillämpning av preklusionsreglerna 11.3.2
Förslag: De preklusionsregler i rättegångsbalken som gäller
för dispositiva tvistemål i allmän domstol ska tillämpas även i indispositiva tvistemål och domstolsärenden som handläggs av patent- och marknadsdomstolarna.
Skälen för förslaget
Inledning
En omständighet som riskerar att försena avgörandet i ett mål eller ärende är att en part åberopar nytt processmaterial sent under domstolsförfarandet. Det kan leda till att förhandlingar måste ställas in och förberedelsen återupptas. Vidare kan motparten i sin tur se sig tvungen att åberopa t.ex. ny bevisning. Rätten bör naturligtvis genom en väl strukturerad förberedelse och en aktiv processledning verka för att undvika detta och såväl tidsplaner som sammanställningar, som tas fram i samråd med parterna kan bidra till att så sker. Parternas ansvar för att driva processen framåt mot ett avgörande är dock särskilt viktigt i de nu aktuella målen och ärendena. Preklusionsregler är ett effektivt sätt att säkerställa en effektiv process och det finns därför anledning att överväga om sådana regler kan införas för fler mål och ärenden.
Preklusionsregler begränsar parternas möjligheter att efter en viss angiven tidpunkt åberopa nya omständigheter och ny bevisning. Genom sådana regler skapas förutsättningar att få till stånd en snabb och i övrigt effektiv handläggning, vilket bidrar till att begränsa parternas och samhällets kostnader för förfarandet och möjliggör avgöranden inom rimlig tid. Reglerna lägger ett ansvar på parterna för att processmaterialet blir fullständigt på ett så tidigt stadium som möjligt i domstolsförfarandet.
Samtidigt är preklusion en ingripande åtgärd. Preklusionsregler kan öka risken för materiellt felaktiga avgöranden. Det finns bl.a. risk för att en svagare part inte förmår tillvarata sin rätt i
299
Ds 2014:2 En effektiv handläggning
299
domstolsprocessen. Det är därför viktigt att preklusionsregler utformas med omsorg och att det vid tillämpningen av dem kan tas hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. För att syftet med preklusionsregler ska uppnås måste de ha en god preventiv effekt. Det är av den anledningen viktigt att reglerna är tydliga.
De nuvarande preklusionsreglerna i allmän domstol är framför allt tillämpliga i dispositiva tvistemål. Det finns dock som anges ovan vissa sådana regler som gäller även för indispositiva tvistemål. Det gäller om en part i ett sent skede under processen åberopar nya omständigheter eller bevis och det kan antas att parten därigenom försöker förhala rättegången eller överrumpla motparten eller att parten annars handlar i otillbörligt syfte eller av grov vårdslöshet (43 kap. 10 § och 50 kap. 17 § RB). Vidare gäller preklusionsregeln i Högsta domstolen för alla tvistemål (55 kap. 13 § RB). Dessa bestämmelser blir tillämpliga också i patent- och marknadsdomstolarna (jfr avsnitt 8.2)
Dispositiva tvistemål
I dispositiva tvistemål disponerar parterna i princip helt över processföremålet och utredningen. Rätten har ett förhållandevis begränsat ansvar för att avgörandet blir materiellt riktigt.
När det gäller de dispositiva tvistemål som kommer att handläggas av patent- och marknadsdomstolarna, t.ex. skadeståndsmål, bedöms de nuvarande reglerna ge domstolarna de verktyg som de kan behöva för att parterna ska ta sitt ansvar för att se till att processmaterialet blir så fullständigt som möjligt på ett så tidigt stadium som möjligt. Av betydelse i det sammanhanget är naturligtvis att domstolarna i realiteten använder sig av dessa verktyg. Här kan inte minst tidsplaner och sammanställningar över parternas ståndpunkter vara en hjälp för domstolarna. Det är också viktigt att det inom domstolarna råder en enhetlig syn beträffande tillämpningen av dessa verktyg liksom i fråga om beviljande av anstånd och andra handläggningsrutiner som hänger nära samman med bestämmelserna om preklusion. Genom
En effektiv handläggning
298
Utvidgad tillämpning av preklusionsreglerna 11.3.2
Förslag: De preklusionsregler i rättegångsbalken som gäller
för dispositiva tvistemål i allmän domstol ska tillämpas även i indispositiva tvistemål och domstolsärenden som handläggs av patent- och marknadsdomstolarna.
Skälen för förslaget
Inledning
En omständighet som riskerar att försena avgörandet i ett mål eller ärende är att en part åberopar nytt processmaterial sent under domstolsförfarandet. Det kan leda till att förhandlingar måste ställas in och förberedelsen återupptas. Vidare kan motparten i sin tur se sig tvungen att åberopa t.ex. ny bevisning. Rätten bör naturligtvis genom en väl strukturerad förberedelse och en aktiv processledning verka för att undvika detta och såväl tidsplaner som sammanställningar, som tas fram i samråd med parterna kan bidra till att så sker. Parternas ansvar för att driva processen framåt mot ett avgörande är dock särskilt viktigt i de nu aktuella målen och ärendena. Preklusionsregler är ett effektivt sätt att säkerställa en effektiv process och det finns därför anledning att överväga om sådana regler kan införas för fler mål och ärenden.
Preklusionsregler begränsar parternas möjligheter att efter en viss angiven tidpunkt åberopa nya omständigheter och ny bevisning. Genom sådana regler skapas förutsättningar att få till stånd en snabb och i övrigt effektiv handläggning, vilket bidrar till att begränsa parternas och samhällets kostnader för förfarandet och möjliggör avgöranden inom rimlig tid. Reglerna lägger ett ansvar på parterna för att processmaterialet blir fullständigt på ett så tidigt stadium som möjligt i domstolsförfarandet.
Samtidigt är preklusion en ingripande åtgärd. Preklusionsregler kan öka risken för materiellt felaktiga avgöranden. Det finns bl.a. risk för att en svagare part inte förmår tillvarata sin rätt i
300
En effektiv handläggning
300
enhetliga rutiner finns också bättre förutsättningar för preventivt genomslag av reglerna.
Indispositiva tvistemål
Målutredningen gör bedömningen att det även för indispositiva tvistemål finns visst utrymme att införa preklusionsregler i syfte att uppnå en snabbare handläggning (SOU 2010:44 s. 371 f.). Målutredningens betänkande har i den delen fått ett positivt remissutfall.
I patent- och marknadsdomstolarna kommer ett antal immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga måltyper att vara indispostiva tvistemål eller mål med indispositiva inslag. Dessa måltyper skiljer sig i några avseenden från flertalet övriga indispositiva tvistemål, t.ex. familjemål. De enskilda parterna, normalt företag, är förhållandevis resursstarka och företräds vanligen av erfarna juridiska ombud. Styrkeförhållandet mellan dessa parter och deras motpart är normalt förhållandevis jämnt. Det indispositiva inslaget bör inte utesluta användningen av preklusionsregler. Det bör därför vara möjligt att i dessa tvister lägga ett större ansvar på parterna för utredningen av målet. Detta har även i tidigare sammanhang påpekats av Marknadsdomstolen (prop. 2007/08:115 s. 124) och överensstämmer med vad som gäller i vissa mål enligt lagen om elektronisk kommunikation (8 kap. 24 § LEK). I förarbetena till denna bestämmelse anförde regeringen att styrkeförhållandena i mål mellan kommersiella operatörer och Post- och telestyrelsen inte motiverar nästan obegränsade möjligheter för en enskild part att åberopa ny bevisning och nya omständigheter. Enligt regeringens mening hade erfarenheterna visat att det fanns skäl att inte fullt ut tillämpa officialprincipen i mål enligt lagen om elektronisk kommunikation. Regeringen ansåg att det behövdes nya lösningar när det gäller att förbättra parternas processföring i dessa mål. Regeringen ansåg att det i de mål det är fråga om fanns anledning att mer betona det privaträttsliga intresset i
301
Ds 2014:2 En effektiv handläggning
301
processen och låta parterna i högre grad sörja för utredningen. Regeringen påpekade också att om preklusionsregler framgår direkt av lag får de processförutsättningar som sådana regler innebär förutsättas vara kända för parterna som därför får förutsättas anpassa sin processföring efter de nya förutsättningarna (prop. 2006/07:119 s. 33 f).
Det är för närvarande inte ovanligt att parterna i de mål som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna först i ett sent av processen kommer in med nytt material. Detta leder inte sällan till att förhandlingar måste ställas in och att ett avgörande skjuts på framtiden. En sådan ordning är ur ett processekonomiskt perspektiv inte försvarbar. I dessa fall kan preklusionsregler ge parterna ett incitament att medverka mer aktivt tidigt under domstolsförfarandet. Detta bör kunna påskynda handläggningen och bespara parterna och domstolen både arbete och pengar.
Vad som skulle kunna tala emot att införa preklusionsregler i de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen är risken för att domstolens avgörande blir materiellt felaktigt. Risken för att regler om preklusion leder till materiellt felaktiga avgöranden minskar dock om det överlämnas till rätten att i varje enskilt fall avgöra dels om någon preklusionsverkan behövs, dels när preklusionstidpunkten ska inträda. En sådan ordning gör det möjligt att beakta det enskilda målets art, inklusive det allmänintresse som grundar målets indispositva karaktär, och partsställningen i det enskilda fallet. På så sätt möjliggörs en balanserad avvägning mellan intresset av skyndsamhet och intresset av ett materiellt riktigt avgörande. Reglerna bör alltså vara fakultativa och det bör överlämnas till rätten att bedöma när utredningen i målet kan anses fullständig och det därmed är lämpligt att utfärda ett preklusionsföreläggande. Sådana regler är att föredra framför regler som, liksom bestämmelserna i 8 kap. 24 § LEK, innebär att preklusionstidpunkten infaller automatiskt viss tid efter det att förfarandet i första domstolsinstans har inletts. Sammanfattningsvis bedöms reglerna om preklusion i rättegångsbalken väl motsvara mot de
En effektiv handläggning
300
enhetliga rutiner finns också bättre förutsättningar för preventivt genomslag av reglerna.
Indispositiva tvistemål
Målutredningen gör bedömningen att det även för indispositiva tvistemål finns visst utrymme att införa preklusionsregler i syfte att uppnå en snabbare handläggning (SOU 2010:44 s. 371 f.). Målutredningens betänkande har i den delen fått ett positivt remissutfall.
I patent- och marknadsdomstolarna kommer ett antal immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga måltyper att vara indispostiva tvistemål eller mål med indispositiva inslag. Dessa måltyper skiljer sig i några avseenden från flertalet övriga indispositiva tvistemål, t.ex. familjemål. De enskilda parterna, normalt företag, är förhållandevis resursstarka och företräds vanligen av erfarna juridiska ombud. Styrkeförhållandet mellan dessa parter och deras motpart är normalt förhållandevis jämnt. Det indispositiva inslaget bör inte utesluta användningen av preklusionsregler. Det bör därför vara möjligt att i dessa tvister lägga ett större ansvar på parterna för utredningen av målet. Detta har även i tidigare sammanhang påpekats av Marknadsdomstolen (prop. 2007/08:115 s. 124) och överensstämmer med vad som gäller i vissa mål enligt lagen om elektronisk kommunikation (8 kap. 24 § LEK). I förarbetena till denna bestämmelse anförde regeringen att styrkeförhållandena i mål mellan kommersiella operatörer och Post- och telestyrelsen inte motiverar nästan obegränsade möjligheter för en enskild part att åberopa ny bevisning och nya omständigheter. Enligt regeringens mening hade erfarenheterna visat att det fanns skäl att inte fullt ut tillämpa officialprincipen i mål enligt lagen om elektronisk kommunikation. Regeringen ansåg att det behövdes nya lösningar när det gäller att förbättra parternas processföring i dessa mål. Regeringen ansåg att det i de mål det är fråga om fanns anledning att mer betona det privaträttsliga intresset i
302
En effektiv handläggning
302
behov som finns i de indispositiva mål som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna. Rättegångsbalkens regler om preklusion bör därför göras tillämpliga i dessa mål.
Domstolsärenden
Från Patentbesvärsrätten har inhämtats att det är vanligt förekommande att parterna i registreringsmål åberopar nya omständigheter eller ny bevisning i ett sent skede, t.ex. efter det att muntlig förhandling har hållits i målet. Dessa mål kommer i patent- och marknadsdomstolarna att handläggas enligt ärendelagen. För dessa ärenden, liksom övriga ärenden som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna, gör sig samma överväganden gällande som för de indispositiva målen när det gäller behovet av preklusionsregler. Rättegångsbalkens regler om preklusion bör därför göras tillämpliga också i de ärenden som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna. Det innebär att de regler som gäller för tingsrätt tillämpas i Patent- och marknadsdomstolen oavsett om ärendet inleds där eller överklagas dit och att de regler som gäller för hovrätt tillämpas i Patent- och marknadsöverdomstolen.
Brottmål
I brottmål har domstolen en långtgående utredningsskyldighet. Domstolen har också, mot bakgrund av lagstiftningens bakomliggande syften, ett större ansvar för att avgörandet blir materiellt riktigt. Styrkeförhållandet mellan parterna i ett brottmål är ofta mycket ojämnt. Straffprocessutredningen har i sitt betänkande (SOU 2013:17) lämnat förslag som syftar till att öka parternas inflytande och medverkan i processen. Betänkandet bereds för närvarande i Regeringskansliet. Mot den bakgrunden
303
Ds 2014:2 En effektiv handläggning
303
finns det inte anledning att föreslå regler om preklusion för de immaterialrättsliga brottmålen.
11.4 Möjligheten att ändra patentkraven i högsta instans
Förslag: I mål om registrering av patent ska det inte vara
möjligt att ändra patentkraven i Högsta domstolen.
Skälen för förslaget: Enligt 27 § andra stycket andra meningen
PL får ett överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen av ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten i ett patentmål inte avse andra patentkrav än sådana som har prövats genom det överklagade beslutet. Denna bestämmelse infördes i patentlagen i samband med att krav på prövningstillstånd infördes. Det ansågs naturligt att prejudikatinstansen inte skulle behöva ställas inför frågor som inte har bedömts av tidigare instans. Det påpekades att detta skulle gälla också en inskränkning av patentkraven. I den frågan anfördes att en inskränkning av detta slag inte kan anses jämförlig med en sådan inskränkning av talan som medges enligt 13 kap. 3 § RB. En sådan ändring innebär nämligen i många fall att målet måste prövas från helt nya utgångspunkter i fråga om patenterbarheten (prop. 1985/86:86 s. 36). Också i ett tidigare lagstiftningsärende påpekas att en ändring av patentkraven inte är att jämställa med en ändring av talan (prop. 1976/77:96 s. 44).
1999 års patentprocessutredning gjorde bedömningen att denna bestämmelse skulle utgå. Utredningens förslag innebar dock en annan lösning än den som föreslås i denna promemoria och innebar bl.a. att tekniker skulle döma i sista instans (jfr SOU 2001:33 s. 108).
Med hänsyn till den särställning som en ändring av patentkraven innebär i processrättsligt hänseende och då ett slopande av förbudet att ändra patentkraven i högsta instans skulle innebära utvidgade möjligheter att ändra talan i högsta instans, vilket inte är i linje med de förslag som i övrigt läggs i denna promemoria, bör förbudet finnas
En effektiv handläggning
302
behov som finns i de indispositiva mål som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna. Rättegångsbalkens regler om preklusion bör därför göras tillämpliga i dessa mål.
Domstolsärenden
Från Patentbesvärsrätten har inhämtats att det är vanligt förekommande att parterna i registreringsmål åberopar nya omständigheter eller ny bevisning i ett sent skede, t.ex. efter det att muntlig förhandling har hållits i målet. Dessa mål kommer i patent- och marknadsdomstolarna att handläggas enligt ärendelagen. För dessa ärenden, liksom övriga ärenden som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna, gör sig samma överväganden gällande som för de indispositiva målen när det gäller behovet av preklusionsregler. Rättegångsbalkens regler om preklusion bör därför göras tillämpliga också i de ärenden som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna. Det innebär att de regler som gäller för tingsrätt tillämpas i Patent- och marknadsdomstolen oavsett om ärendet inleds där eller överklagas dit och att de regler som gäller för hovrätt tillämpas i Patent- och marknadsöverdomstolen.
Brottmål
I brottmål har domstolen en långtgående utredningsskyldighet. Domstolen har också, mot bakgrund av lagstiftningens bakomliggande syften, ett större ansvar för att avgörandet blir materiellt riktigt. Styrkeförhållandet mellan parterna i ett brottmål är ofta mycket ojämnt. Straffprocessutredningen har i sitt betänkande (SOU 2013:17) lämnat förslag som syftar till att öka parternas inflytande och medverkan i processen. Betänkandet bereds för närvarande i Regeringskansliet. Mot den bakgrunden
304
En effektiv handläggning
304
kvar i den nya domstolsorganisationen och tillämpas i Högsta domstolen.
305 305
12 Mål om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift
12.1 Prövningen enligt nuvarande ordning
Målen rörande namn och utgivningsbevis för periodisk skrift handläggs i Patentbesvärsrätten efter överklagande av Patent- och registreringsverkets beslut. Namnmålen handlar om byte av personnamn, främst efternamn. Målen rörande utgivningsbevis för periodisk skrift rör ansökningar om att få ett sådant bevis, vilket krävs av den som vill ge ut en periodisk skrift, samt återkallande av sådana bevis.
12.2 Överklagande till allmän förvaltningsdomstol
Förslag: Mål rörande namn och utgivningsbevis för periodisk
skrift ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Behörig domstol för namnmål ska vara den domstol där sökanden var folkbokförd vid tidpunkten för Patent- och registreringsverkets beslut. Förvaltningsrätten i Stockholm ska vara reservforum. Behörig domstol för mål rörande utgivningsbevis ska vara den domstol inom vars domkrets ärendet först prövats.
Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.
En effektiv handläggning
304
kvar i den nya domstolsorganisationen och tillämpas i Högsta domstolen.
306
Mål om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift
306
Skälen för förslaget: I avsnitt 5.3.3 görs bedömningen att mål
om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift inte har ett sådant samband med övriga aktuella måltyper att de bör ingå i den samlade domstolsprövning som föreslås. Mot bakgrund av att alla övriga mål som för närvarande handläggs i Patentbesvärsrätten föreslås bli samlade och målen därför inte kan behålla sin nuvarande prövningsordning behöver en förändring ändå ske.
Frågor om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift prövas av Patent- och registreringsverket. Som utgångspunkt ska beslut av förvaltningsmyndighet överklagas till allmän förvaltningsdomstol (se avsnitt 6.1). De aktuella målen innefattar inte civilrättsliga eller straffrättsliga aspekter utan är av förvaltningsrättslig karaktär. Målen kräver inte heller några ingående specialistkunskaper. Till detta kommer att namnfrågor som handläggs av Skatteverket överklagas till förvaltningsrätt. Det bedöms sammantaget som naturligt att även de nu aktuella frågorna handläggs av förvaltningsdomstolarna. Beslut av Patent- och registreringsverket rörande namn och utgivningsbevis för periodisk skrift bör alltså överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta överensstämmer med bedömningen av 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33 s. 80). Såvitt avser namnfrågorna banar det även väg för genomförande av Namnlagskommitténs förslag som innebär att samtliga namnärenden ska prövas av Skatteverket (SOU 2013:35).
Frågan är då vilken eller vilka förvaltningsrätter som ska vara behöriga att pröva dessa mål. En uttalad målsättning vid utformningen av forumregler har länge varit att forumreglerna i allmän förvaltningsdomstol bör anknyta till var den enskilde finns och inte var den beslutande myndigheten är belägen. Reglerna bör också utformas så att de leder till en jämn och förutsebar måltillströmning till samtliga förvaltningsrätter. Det är vidare viktigt att reglerna om behörig domstol är enkla, klara och tydliga (prop. 2008/09:165 s. 110 och prop. 2012/13:45 s. 86). För de namnärenden som handläggs av Skatteverket och överklagas till allmän förvaltningsdomstol gäller i enlighet härmed att domstolens behörighet avgörs utifrån var sökanden
307
Ds 2014:2 Mål om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift
307
är folkbokförd. Om det inte finns någon sådan behörig domstol ska överklagande ske till Förvaltningsrätten i Stockholm (37 § namnlagen). Namnlagskommittén föreslår ingen ändring i det hänseendet (SOU 2013:35 s. 511). Mot den bakgrunden bör forumregeln för de namnärenden som, i vart fall än så länge, prövas av Patent- och registreringsverket utformas med forumregeln i 37 § namnlagen som förebild. Avgörande för domstolens behörighet bör alltså vara sökandens folkbokföringsort. Förvaltningsrätten i Stockholm bör vara reservforum. När det gäller frågor om utgivningsbevis för periodisk skrift bedöms en tillämpning av forumregeln i 14 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar ge ett ändamålsenligt resultat. Det innebär att Patent- och registreringsverkets beslut kommer att kunna överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats.
Vid överklagande av förvaltningsrättens avgörande till kammarrätten gäller som huvudregel krav på prövningstillstånd. Det saknas skäl att för de nu aktuella målen göra undantag från denna ordning.
För processen i allmän förvaltningsdomstol gäller lagen (1971:289) om allmän förvaltningsdomstol och förvaltningsprocesslagen. Förfarandet i Patentbesvärsrätten är i stort detsamma som i de allmänna förvaltningsdomstolarna genom hänvisning i lagen om Patentbesvärsrätten till förvaltningsprocesslagen (8 § PBRL). De särregler som finns, t.ex. när det gäller domstolens sammansättning, är motiverade av den domstolens särskilda ställning och det bedöms inte finnas anledning att behålla dem när prövningen förs över till allmän förvaltningsdomstol. Inte heller i övrigt finns det behov av några särregler för prövningen av de aktuella målen.
Mål om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift
306
Skälen för förslaget: I avsnitt 5.3.3 görs bedömningen att mål
om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift inte har ett sådant samband med övriga aktuella måltyper att de bör ingå i den samlade domstolsprövning som föreslås. Mot bakgrund av att alla övriga mål som för närvarande handläggs i Patentbesvärsrätten föreslås bli samlade och målen därför inte kan behålla sin nuvarande prövningsordning behöver en förändring ändå ske.
Frågor om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift prövas av Patent- och registreringsverket. Som utgångspunkt ska beslut av förvaltningsmyndighet överklagas till allmän förvaltningsdomstol (se avsnitt 6.1). De aktuella målen innefattar inte civilrättsliga eller straffrättsliga aspekter utan är av förvaltningsrättslig karaktär. Målen kräver inte heller några ingående specialistkunskaper. Till detta kommer att namnfrågor som handläggs av Skatteverket överklagas till förvaltningsrätt. Det bedöms sammantaget som naturligt att även de nu aktuella frågorna handläggs av förvaltningsdomstolarna. Beslut av Patent- och registreringsverket rörande namn och utgivningsbevis för periodisk skrift bör alltså överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta överensstämmer med bedömningen av 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33 s. 80). Såvitt avser namnfrågorna banar det även väg för genomförande av Namnlagskommitténs förslag som innebär att samtliga namnärenden ska prövas av Skatteverket (SOU 2013:35).
Frågan är då vilken eller vilka förvaltningsrätter som ska vara behöriga att pröva dessa mål. En uttalad målsättning vid utformningen av forumregler har länge varit att forumreglerna i allmän förvaltningsdomstol bör anknyta till var den enskilde finns och inte var den beslutande myndigheten är belägen. Reglerna bör också utformas så att de leder till en jämn och förutsebar måltillströmning till samtliga förvaltningsrätter. Det är vidare viktigt att reglerna om behörig domstol är enkla, klara och tydliga (prop. 2008/09:165 s. 110 och prop. 2012/13:45 s. 86). För de namnärenden som handläggs av Skatteverket och överklagas till allmän förvaltningsdomstol gäller i enlighet härmed att domstolens behörighet avgörs utifrån var sökanden
308
309 309
13 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Förslag: De nya bestämmelserna ska träda i kraft den 1 juli
2015. Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen ska upphöra vid samma tidpunkt. Immaterialrättsliga mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen och handläggas enligt de nya reglerna. Övriga immaterialrättsliga mål och ärenden i allmän domstol där handläggning pågår vid ikraftträdandet ska fortsatt handläggas enligt äldre bestämmelser. Immaterialrättsliga och andra mål i Patentbesvärsrätten där handläggning pågår vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen, såvitt avser mål inom det industriella rättsskyddet, och till allmän förvaltningsdomstol, såvitt avser mål om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift. Mål som avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet ska fortsatt överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen och handläggas där enligt äldre bestämmelser. Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden i allmän domstol och Marknadsdomstolen där handläggning pågår vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och
310
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
310
marknadsöverdomstolen och handläggas enligt de nya reglerna.
I fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.
Skälen för förslaget
Ikraftträdande
Förslagen i denna promemoria innebär att de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs i allmän domstol, Marknadsdomstolen, Patentbesvärsrätten och Högsta förvaltningsdomstolen ska bli föremål för en koncentrerad och enhetlig domstolsprövning i Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen och Högsta domstolen. Vidare ska vissa mål i Patentbesvärsrätten flyttas till allmän förvaltningsdomstol. Förslagen innebär således att samtliga mål och ärenden i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen kommer att prövas i annan domstol och en konsekvens av förslagen blir därför att Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen upphör med sina verksamheter och ska avvecklas.
Den nya ordningen innebär en stor omställning för flera av de berörda domstolarna. Det är viktigt att verksamheten ändå kan bedrivas med fortsatt hög kvalitet och effektivitet inför, under och efter ikraftträdandet. En rad åtgärder behöver vidtas för att den nya ordningen ska kunna fungera effektivt från den dag den införs, bl.a. rörande lokaler och personal. Domstolsverket bör få i uppdrag att tillsammans med berörda domstolar vidta nödvändiga åtgärder för att Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen ska kunna avvecklas och den nya instans- och processordningen kunna införas. Genom förslaget att Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen ska upphöra med sina verksamheter skapas samtidigt en situation som skulle kunna försvåra möjligheten för dessa domstolar att t.ex. rekrytera och behålla personal
311
Ds 2014:2 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
311
samt i övrigt bedriva en effektiv verksamhet av hög kvalitet. Det är mot den bakgrunden angeläget att förändringarna sker så snabbt som möjligt. Den föreslagna nya domstolsordningen bör därför träda ikraft den 1 juli 2015.
Övergångsbestämmelser – utgångspunkter
Fråga är hur pågående mål och ärenden i allmän domstol, Marknadsdomstolen, Patentbesvärsrätten och Högsta förvaltningsdomstolen ska hanteras vid ikraftträdandet. Utgångspunkten när det gäller processrättslig lagstiftning är att nya regler bör tillämpas genast efter ikraftträdandet men att en domstol inte förlorar sin behörighet till följd av att nya behörighetsregler träder i kraft under handläggningen av ett mål. Det framstår samtidigt som lämpligt att i detta fall låta frågan avgöras av huruvida målen och ärendena som pågår vid ikraftträdandet bör överlämnas till de nya domstolarna eller slutföras enligt den nuvarande domstolsordning som gäller för respektive mål och ärende.
Det är angeläget att reformen i sin helhet får ett snabbt genomslag. Övergångsbestämmelserna bör därför vara utformade så att de medverkar till att göra detta möjligt. Det är dock även viktigt att patent- och marknadsdomstolarna ges rimliga förutsättningar att fokusera på att bygga upp verksamheten och hitta sina arbetsformer utan att detta påverkar handläggningstiderna negativt. Möjligheterna till detta kan försvåras om alltför många mål och ärenden överlämnas dit redan vid ikraftträdandet.
Mål och ärenden i Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten
Även om Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten genomför en effektiv avveckling av verksamheten och planerar handläggningen utifrån detta är det oundvikligt att det vid ikraftträdandet kommer att finnas ett antal mål och ärenden som inte har hunnit avgöras.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
310
marknadsöverdomstolen och handläggas enligt de nya reglerna.
I fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.
Skälen för förslaget
Ikraftträdande
Förslagen i denna promemoria innebär att de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs i allmän domstol, Marknadsdomstolen, Patentbesvärsrätten och Högsta förvaltningsdomstolen ska bli föremål för en koncentrerad och enhetlig domstolsprövning i Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen och Högsta domstolen. Vidare ska vissa mål i Patentbesvärsrätten flyttas till allmän förvaltningsdomstol. Förslagen innebär således att samtliga mål och ärenden i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen kommer att prövas i annan domstol och en konsekvens av förslagen blir därför att Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen upphör med sina verksamheter och ska avvecklas.
Den nya ordningen innebär en stor omställning för flera av de berörda domstolarna. Det är viktigt att verksamheten ändå kan bedrivas med fortsatt hög kvalitet och effektivitet inför, under och efter ikraftträdandet. En rad åtgärder behöver vidtas för att den nya ordningen ska kunna fungera effektivt från den dag den införs, bl.a. rörande lokaler och personal. Domstolsverket bör få i uppdrag att tillsammans med berörda domstolar vidta nödvändiga åtgärder för att Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen ska kunna avvecklas och den nya instans- och processordningen kunna införas. Genom förslaget att Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen ska upphöra med sina verksamheter skapas samtidigt en situation som skulle kunna försvåra möjligheten för dessa domstolar att t.ex. rekrytera och behålla personal
312
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
312
Att låta Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten kvarstå som egna myndigheter och avverka kvarvarande mål efter ikraftträdandet innebär att organisationerna behöver avvecklas successivt. Detta borgar inte för att målen och ärendena kan handläggas effektivt och med hög kvalitet. Att t.ex. Marknadsdomstolen under en övergångsperiod har ett fåtal omfattande och komplicerade mål kvar som under flera månader ska bära en hel organisation synes inte heller främja en godtagbar arbetsmiljö eller ett effektivt resursutnyttjande.
Mot den angivna bakgrunden bedöms det lämpligt att verksamheten vid Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten upphör samtidigt som den nya instans- och processordningen träder i kraft och att inneliggande mål och ärenden vid dessa domstolar då flyttas över. Mål om det industriella rättsskyddet bör efter ikraftträdandet slutföras av Patent- och marknadsdomstolen och mål om namn och utgivningsbevis av allmän förvaltningsdomstol (Förvaltningsrätten i Falun enligt 14 § lagen [1971:289] om allmänna förvaltningsdomstolar). Marknadsdomstolen är enligt nuvarande ordning antingen första och enda domstolsinstans eller andra och sista instans. Om samtliga mål överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen vid Stockholms tingsrätt skulle vissa mål återvända dit, vilket naturligtvis inte är lämpligt. Mot den bakgrunden bör de mål där Marknadsdomstolen är första instans överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen och de mål där Marknadsdomstolen är andra instans överlämnas till Patent- och marknadsöverdomstolen.
I fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av tingsrättsavgöranden som har meddelats före ikraftträdandet bör, på samma sätt som vid tidigare reformer angående prövningstillstånd, äldre regler gälla (se t.ex. prop. 2004/05:131 s. 219 f.). Detta innebär att något sådant krav inte kommer att gälla för de vid ikraftträdandet pågående marknadsföringsmålen som överlämnas till Patent- och marknadsöverdomstolen eller överklagas dit.
313
Ds 2014:2 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
313
Mål och ärenden i Högsta förvaltningsdomstolen
När det gäller överklagande av mål som vid ikraftträdandet har avgjorts av Patentbesvärsrätten står valet mellan att låta äldre bestämmelser gälla, vilket innebär att de får överklagas till och handläggas av Högsta förvaltningsdomstolen, och att låta de nya reglerna gälla, vilket för de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen innebär att de får överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen alternativt till Högsta domstolen samt för målen om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift innebär att de får överklagas till kammarrätt alternativt till Högsta förvaltningsdomstolen. Det är sannolikt fråga om ett begränsat antal mål. Med hänsyn härtill och då reformen även innebär att överklagandetiden förkortas för dessa mål framstår det som rimligt att målen får hanteras enligt äldre bestämmelser. I enlighet härmed bör de mål som vid ikraftträdandet handläggs i Högsta förvaltningsdomstolen slutföras där.
Mål och ärenden i allmän domstol
Vissa immaterialrättsliga (framför allt patent) och flertalet marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden handläggs enligt nuvarande ordning av Stockholms tingsrätt som exklusivt forum. I dessa mål ingår regelmässigt tekniska eller ekonomiska experter. De immaterialrättsliga målen överklagas till Svea hovrätt medan flertalet övriga mål överklagas till Marknadsdomstolen. Det framstår inte som rimligt att i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt fortsätta tillämpa äldre bestämmelser eftersom just dessa domstolar samtidigt, om än organisatoriskt i annan form, ska tillämpa de nya reglerna på mål och ärenden som inleds i patent- och marknadsdomstolarna efter ikraftträdandet. För de ovan angivna mål och ärenden som vid ikraftträdandet pågår i dessa domstolar bör därför den fortsatta handläggningen ske vid Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen enligt de nya reglerna.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
312
Att låta Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten kvarstå som egna myndigheter och avverka kvarvarande mål efter ikraftträdandet innebär att organisationerna behöver avvecklas successivt. Detta borgar inte för att målen och ärendena kan handläggas effektivt och med hög kvalitet. Att t.ex. Marknadsdomstolen under en övergångsperiod har ett fåtal omfattande och komplicerade mål kvar som under flera månader ska bära en hel organisation synes inte heller främja en godtagbar arbetsmiljö eller ett effektivt resursutnyttjande.
Mot den angivna bakgrunden bedöms det lämpligt att verksamheten vid Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten upphör samtidigt som den nya instans- och processordningen träder i kraft och att inneliggande mål och ärenden vid dessa domstolar då flyttas över. Mål om det industriella rättsskyddet bör efter ikraftträdandet slutföras av Patent- och marknadsdomstolen och mål om namn och utgivningsbevis av allmän förvaltningsdomstol (Förvaltningsrätten i Falun enligt 14 § lagen [1971:289] om allmänna förvaltningsdomstolar). Marknadsdomstolen är enligt nuvarande ordning antingen första och enda domstolsinstans eller andra och sista instans. Om samtliga mål överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen vid Stockholms tingsrätt skulle vissa mål återvända dit, vilket naturligtvis inte är lämpligt. Mot den bakgrunden bör de mål där Marknadsdomstolen är första instans överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen och de mål där Marknadsdomstolen är andra instans överlämnas till Patent- och marknadsöverdomstolen.
I fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av tingsrättsavgöranden som har meddelats före ikraftträdandet bör, på samma sätt som vid tidigare reformer angående prövningstillstånd, äldre regler gälla (se t.ex. prop. 2004/05:131 s. 219 f.). Detta innebär att något sådant krav inte kommer att gälla för de vid ikraftträdandet pågående marknadsföringsmålen som överlämnas till Patent- och marknadsöverdomstolen eller överklagas dit.
314
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
314
Andra mål och ärenden inom konkurrensrättens och marknadsföringsrättens område handläggs även vid andra tingsrätter (t.ex. skadestånd och utdömande av vite) och som regel deltar inte experter vid avgörandet. Vissa av dessa avgöranden överklagas till Marknadsdomstolen och handläggningen i tingsrätt av sådana mål och ärenden bör därför redan vid ikraftträdandet övertas av Patent- och marknadsdomstolen. Övriga mål och ärenden överklagas till hovrätt och Högsta domstolen. Det skulle visserligen kunna övervägas att låta dessa slutföras i allmän domstol enligt äldre regler. Inte minst med hänsyn till att Stockholms tingsrätt även i dessa mål är fakultativt forum och att den domstolen i sådana fall parallellt skulle behöva handlägga mål och ärenden i olika skepnad, även om det endast är under en övergångsperiod, framstår detta som mindre lämpligt. Det är fråga om ett mycket litet antal mål och ärenden. Patent- och marknadsdomstolarna bör därför kunna hantera den belastning som ett överlämnande redan vid ikraftträdandet innebär.
På motsvarande sätt gäller för de immaterialrättsliga mål och ärenden som handläggs i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt att om de skulle handläggas enligt äldre bestämmelser skulle dessa domstolar parallellt behöva handlägga mål och ärenden av samma slag enligt olika regler. Även om detta endast gäller under en övergångsperiod framstår det som mindre lämpligt. Samtliga immaterialrättsliga mål och ärenden som handläggs i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet bör därför överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen och handläggas enligt de nya reglerna.
Därutöver finns det ett inte obetydligt antal immaterialrättsliga mål och ärenden som handläggs i andra tingsrätter och hovrätter. Det gäller framför allt tvistemål och brottmål om varumärke, mönster och upphovsrätt. I dessa mål och ärenden ingår sakkunniga ledamöter inte i rätten. Det kan vara fråga om omfattande mål. Av inte minst praktiska skäl men även för att inte belasta de nya domstolarna med alltför många mål och ären-
315
Ds 2014:2 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
315
den redan vid ikraftträdandet framstår det som ändamålsenligt att de allmänna domstolarna får slutföra handläggningen av dessa. Det innebär att ett immaterialrättsligt mål eller ärende som före ikraftträdandet har anhängiggjorts vid annan tingsrätt än Stockholms tingsrätt kommer att kunna överklagas till hovrätt och Högsta domstolen och handläggas enligt äldre bestämmelser.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
314
Andra mål och ärenden inom konkurrensrättens och marknadsföringsrättens område handläggs även vid andra tingsrätter (t.ex. skadestånd och utdömande av vite) och som regel deltar inte experter vid avgörandet. Vissa av dessa avgöranden överklagas till Marknadsdomstolen och handläggningen i tingsrätt av sådana mål och ärenden bör därför redan vid ikraftträdandet övertas av Patent- och marknadsdomstolen. Övriga mål och ärenden överklagas till hovrätt och Högsta domstolen. Det skulle visserligen kunna övervägas att låta dessa slutföras i allmän domstol enligt äldre regler. Inte minst med hänsyn till att Stockholms tingsrätt även i dessa mål är fakultativt forum och att den domstolen i sådana fall parallellt skulle behöva handlägga mål och ärenden i olika skepnad, även om det endast är under en övergångsperiod, framstår detta som mindre lämpligt. Det är fråga om ett mycket litet antal mål och ärenden. Patent- och marknadsdomstolarna bör därför kunna hantera den belastning som ett överlämnande redan vid ikraftträdandet innebär.
På motsvarande sätt gäller för de immaterialrättsliga mål och ärenden som handläggs i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt att om de skulle handläggas enligt äldre bestämmelser skulle dessa domstolar parallellt behöva handlägga mål och ärenden av samma slag enligt olika regler. Även om detta endast gäller under en övergångsperiod framstår det som mindre lämpligt. Samtliga immaterialrättsliga mål och ärenden som handläggs i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet bör därför överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen och handläggas enligt de nya reglerna.
Därutöver finns det ett inte obetydligt antal immaterialrättsliga mål och ärenden som handläggs i andra tingsrätter och hovrätter. Det gäller framför allt tvistemål och brottmål om varumärke, mönster och upphovsrätt. I dessa mål och ärenden ingår sakkunniga ledamöter inte i rätten. Det kan vara fråga om omfattande mål. Av inte minst praktiska skäl men även för att inte belasta de nya domstolarna med alltför många mål och ären-
316
317 317
14 Konsekvenser
Bedömning: En samlad domstolsprövning av de immate-
rialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen skapar en mer bärkraftig dömande verksamhet och innebär att både resurser och kompetens kan användas mer effektivt.
De permanenta kostnadsökningar som uppkommer hos Sveriges Domstolar till följd av att den verksamhet som enligt nuvarande ordning bedrivs i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen förs över till patent- och marknadsdomstolarna bör täckas genom att Sveriges Domstolars anslag ökas med resurser motsvarande Patentbesvärsrättens och Marknadsdomstolens respektive nuvarande anslag. De omställningskostnader som uppkommer bedöms rymmas inom befintliga ramar.
Kostnadsökningar för Sveriges Domstolar på grund av en höjning av nivån på ersättningen till de tekniska och ekonomiska experterna ryms inom befintliga ramar. Det finns dock anledning att följa frågan vidare.
Förslagen i promemorian kan komma att medföra visst merarbete för Patent- och registreringsverket och Konkurrensverket. De kostnadsökningar som därigenom kan uppkomma bedöms rymmas inom befintliga anslagsramar.
Förslagen i promemorian bedöms inte påverka villkoren för företagande eller konkurrensförhållanden. Konsekvenserna av reformen för företagen bör följas upp efter viss tid.
318
Konsekvenser
318
Skälen för bedömningen: Promemorians förslag innebär att
domstolsprövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs i allmän domstol, Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen samlas i en särskild domstol inom ramen för de allmänna domstolarna. Som en följd av förslaget avvecklas verksamheterna i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen. En närmare redogörelse för reformbehovet finns i avsnitt 5 och valet av domstolslösning diskuteras i avsnitt 6.
Effekter för domstolsprövningen
Det enhetliga prövningsförfarandet skapar en mer bärkraftig dömande verksamhet och innebär att både resurser och kompetens kan användas mer effektivt, vilket bör leda till en snabbare och bättre handläggning. De immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen ska vara patent- och marknadsdomstolarnas huvudsakliga uppgift (jfr avsnitt 6.5). De domare som arbetar med målen och ärendena får och kan upprätthålla en hög kompetens inom rättsområdena genom att de ges möjlighet att handlägga flera näraliggande mål- och ärendetyper. Det får även anses mindre resurskrävande för en domare som mer regelmässigt kommer i kontakt med målen att sätta sig in i de målspecifika frågeställningarna än vad det är för en domare som har att ta ställning till en sådan frågeställning i ett enstaka fall. Dessutom kan problem med bristande praktisk erfarenhet i högre grad undvikas vid en samlad prövning och den kompetens som finns i domstolarna kan därmed utnyttjas bättre. Förutsättningarna ökar också för en enhetlig praxis i besläktade frågor.
En samlad domstolsprövning blir vidare mer lättöverskådlig för parterna i och med att det blir tydligt vilken domstol som är behörig. Dessutom innebär den samlade domstolsprövningen att parterna inte behöver föra processer i olika domstolar, med de
319
Ds 2014:2 Konsekvenser
319
kostnader och olägenheter detta med nödvändighet för med sig. Detta medför tids- och kostnadsbesparingar för såväl parterna som domstolarna.
Genom att den särskilda domstolen inordnas i den instansordning som generellt gäller för allmän domstol (tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen) kommer prövningen av en del av de mål och ärenden som berörs av reformen att ske i fler instanser än enligt nuvarande ordning. Detta kan i sig innebära ökade kostnader för domstolsprövningen av de berörda målgrupperna. På sikt bedöms dock reformen medföra en mer rationell och effektiv hantering av de berörda målen och ärendena, vilket i sin tur bör kunna leda till totalt sett minskade kostnader för verksamheten.
Konsekvenser för domstolarna
När det gäller frågan om de ekonomiska konsekvenserna för domstolarna av den föreslagna reformen är det i detta skede svårt att göra någon närmare bedömning av såväl resursbehovet för patent- och marknadsdomstolarna som kostnaderna för genomförandet av reformen.
Det kan konstateras att reformen huvudsakligen är av organisatorisk natur. Överföringen av verksamheterna från Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen till Sveriges Domstolar är sannolikt att bedöma som övergång av verksamhet enligt 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Med hänsyn därtill kan därför kostnaden för personal i patent- och marknadsdomstolarna, i vart fall inledningsvis, i stort sett antas motsvara kostnaden för personalen i Patentbesvärsrätten respektive Marknadsdomstolen. Vissa personalkostnader kan tänkas tillkomma, bl.a. till följd av att patent- och marknadsdomstolarna kan komma att behöva tillföras domarresurser i stället för de ledamöter i Marknadsdomstolen som enligt nuvarande ordning förordnas av regeringen. Å andra sidan bör det på sikt finnas en effektiviseringspotential i framför allt den administrativa verksamheten samt möjligtvis även på ledamotssidan.
Konsekvenser
318
Skälen för bedömningen: Promemorians förslag innebär att
domstolsprövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs i allmän domstol, Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen samlas i en särskild domstol inom ramen för de allmänna domstolarna. Som en följd av förslaget avvecklas verksamheterna i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen. En närmare redogörelse för reformbehovet finns i avsnitt 5 och valet av domstolslösning diskuteras i avsnitt 6.
Effekter för domstolsprövningen
Det enhetliga prövningsförfarandet skapar en mer bärkraftig dömande verksamhet och innebär att både resurser och kompetens kan användas mer effektivt, vilket bör leda till en snabbare och bättre handläggning. De immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen ska vara patent- och marknadsdomstolarnas huvudsakliga uppgift (jfr avsnitt 6.5). De domare som arbetar med målen och ärendena får och kan upprätthålla en hög kompetens inom rättsområdena genom att de ges möjlighet att handlägga flera näraliggande mål- och ärendetyper. Det får även anses mindre resurskrävande för en domare som mer regelmässigt kommer i kontakt med målen att sätta sig in i de målspecifika frågeställningarna än vad det är för en domare som har att ta ställning till en sådan frågeställning i ett enstaka fall. Dessutom kan problem med bristande praktisk erfarenhet i högre grad undvikas vid en samlad prövning och den kompetens som finns i domstolarna kan därmed utnyttjas bättre. Förutsättningarna ökar också för en enhetlig praxis i besläktade frågor.
En samlad domstolsprövning blir vidare mer lättöverskådlig för parterna i och med att det blir tydligt vilken domstol som är behörig. Dessutom innebär den samlade domstolsprövningen att parterna inte behöver föra processer i olika domstolar, med de
320
Konsekvenser
320
När det gäller kostnader för lokaler för patent- och marknadsdomstolarna kan konstateras att Stockholms tingsrätts nuvarande lokalutrymme är begränsat (jfr avsnitt 6.4). Det är därför troligt att nya lokaler behöver anskaffas för Patent- och marknadsdomstolens verksamhet. Dessa bör ligga i anslutning till Stockholms tingsrätts nuvarande lokaler, bl.a. för att Patent- och marknadsdomstolen ska kunna utnyttja förhandlingssalarna där. Mot bakgrund av att dessa lokaler, liksom nuvarande lokaler för Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen, kommer att vara belägna i centrala Stockholm, kan det som utgångspunkt antas att kostnaden för Patent- och marknadsdomstolens lokaler inte kommer att överstiga kostnaden för de lokaler som Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen för närvarande disponerar. Till detta kan komma vissa ökade kostnader för lokaler för Patent- och marknadsöverdomstolen mot bakgrund av att personalstyrkan i förhållande till nuvarande avdelning i Svea hovrätt kan behöva utökas när verksamhetens omfattning växer. Vad gäller övriga verksamhetskostnader får dessa antas motsvara kostnaderna i Patentbesvärsrätten respektive Marknadsdomstolen.
Sammantaget kan konstateras att reformen kommer att medföra permanenta kostnadsökningar för Sveriges Domstolar hänförliga i första hand till kostnader för personal och för lokaler. Utgångspunkten är att omfattningen av dessa kostnadsökningar kommer att motsvara kostnaderna för nuvarande verksamheter i Patentbesvärsrätten respektive Marknadsdomstolen. Anslaget för Sveriges Domstolar bör därför, i samband med att verksamheterna i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen förs över dit, ökas med resurser motsvarande befintliga anslag för dessa domstolar.
68
68 Ramanslaget till Patentbesvärsrätten uppgick 2012 till 18,5 mkr. Verksamhetens kostnader uppgick till 17,2 mkr, varav 12,9 mkr avsåg kostnader för personal. Marknadsdomstolens ramanslag uppgick samma år till 10,4 mkr. Verksamhetens kostnader uppgick till 11 mkr, varav 7,7 mkr avsåg kostnader för personal.
321
Ds 2014:2 Konsekvenser
321
Reformen kan därutöver antas medföra vissa omställningskostnader för Sveriges Domstolar för bl.a. förstärkningspersonal, utbildning, information, flyttkostnader och kostnader för nedlagd tid i organisationsprojektet, såväl vid Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt som i Domstolsverket. Under förutsättning att reformen bedöms som övergång av verksamhet kommer sannolikt omställningskostnaderna att bli begränsade. Till dessa kostnader tillkommer eventuella kostnader för avveckling av verksamheterna vid Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen., inklusive kostnader för dubbel hyra uppstå under en period. Omställningskostnaderna i samband med reformens genomförande bedöms rymmas inom befintliga anslag.
Om nivån på ersättningen till de tekniska och ekonomiska experterna höjs i enlighet med den bedömning som görs i avsnitt 10.5 tillkommer ytterligare kostnader för Sveriges Domstolar. Som utgångspunkt bör gälla att kostnadsökningen inte blir så stor att den inte ryms inom befintliga anslag för Sveriges Domstolar. Det finns dock anledning att följa frågan vidare.
Konsekvenser för myndigheterna
Genom förslaget blir Patent- och registreringsverket, på motsvarande sätt som redan gäller för Konkurrensverket och Konsumentombudsmannen, part i de ärenden som överklagas från myndigheten. Att även Patent- och registreringsverket därigenom ges klagorätt kan bidra till en bättre prejudikatbildning. Att de ärenden där beslutsmyndigheterna är part enligt förslaget kan bli föremål för prövning i tre instanser kan komma att medföra merarbete för de berörda myndigheterna i förhållande till nuvarande ordning; för dessa ärenden kommer dock att gälla att det krävs att Patent- och marknadsöverdomstolen ger tillstånd för att överklagande ska få ske till Högsta domstolen. Dessutom krävs prövningstillstånd redan i Patent- och marknadsöverdomstolen. Om den förändrade instansordningen i sin tur medför ökade kostnader för myndigheterna beror bl.a. på i vilken utsträckning prövningstillstånd respektive ventil till Högsta
Konsekvenser
320
När det gäller kostnader för lokaler för patent- och marknadsdomstolarna kan konstateras att Stockholms tingsrätts nuvarande lokalutrymme är begränsat (jfr avsnitt 6.4). Det är därför troligt att nya lokaler behöver anskaffas för Patent- och marknadsdomstolens verksamhet. Dessa bör ligga i anslutning till Stockholms tingsrätts nuvarande lokaler, bl.a. för att Patent- och marknadsdomstolen ska kunna utnyttja förhandlingssalarna där. Mot bakgrund av att dessa lokaler, liksom nuvarande lokaler för Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen, kommer att vara belägna i centrala Stockholm, kan det som utgångspunkt antas att kostnaden för Patent- och marknadsdomstolens lokaler inte kommer att överstiga kostnaden för de lokaler som Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen för närvarande disponerar. Till detta kan komma vissa ökade kostnader för lokaler för Patent- och marknadsöverdomstolen mot bakgrund av att personalstyrkan i förhållande till nuvarande avdelning i Svea hovrätt kan behöva utökas när verksamhetens omfattning växer. Vad gäller övriga verksamhetskostnader får dessa antas motsvara kostnaderna i Patentbesvärsrätten respektive Marknadsdomstolen.
Sammantaget kan konstateras att reformen kommer att medföra permanenta kostnadsökningar för Sveriges Domstolar hänförliga i första hand till kostnader för personal och för lokaler. Utgångspunkten är att omfattningen av dessa kostnadsökningar kommer att motsvara kostnaderna för nuvarande verksamheter i Patentbesvärsrätten respektive Marknadsdomstolen. Anslaget för Sveriges Domstolar bör därför, i samband med att verksamheterna i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen förs över dit, ökas med resurser motsvarande befintliga anslag för dessa domstolar.
68
68 Ramanslaget till Patentbesvärsrätten uppgick 2012 till 18,5 mkr. Verksamhetens kostnader uppgick till 17,2 mkr, varav 12,9 mkr avsåg kostnader för personal. Marknadsdomstolens ramanslag uppgick samma år till 10,4 mkr. Verksamhetens kostnader uppgick till 11 mkr, varav 7,7 mkr avsåg kostnader för personal.
322
Konsekvenser
322
domstolen kommer att meddelas och i vilken omfattning domstolarna involverar myndigheterna i processen. Utgångspunkten är att eventuella kostnadsökningar som detta kan komma att medföra i vart fall inte blir så stora att de inte ryms inom befintliga ramar.
Konsekvenser för företagen
De rättsområden som berörs av förslagen i promemorian har betydelse för både stora och små företag. Förslagen innebär ingen ändring av de materiella reglerna och påverkar således inte hur företagen har att förhålla sig till lagstiftningen. Därmed påverkar förslagen inte villkoren för företagande eller konkurrensförhållandena för företagen på annat sätt än att de innebär att ordningen för domstolsprövningen på de aktuella rättsområdena ändras. Den samlade domstolsprövningen kommer att göra det enklare för företagen att identifiera vid vilken domstol deras mål och ärenden ska prövas. Att instansordningen i vissa fall förlängs kan komma att medföra en viss förlängning av handläggningstiden i det enskilda fallet. Denna effekt ska dock inte överdrivas. För det första är det fråga om ett begränsat antal mål som föreslås få en förlängd instanskedja. År 2012 överklagades sex patentmål, tolv varumärkesmål och ett mönstermål från Patentbesvärsrätten till Högsta förvaltningsdomstolen. Till Marknadsdomstolen inkom samma år 25 marknadsföringsrättsliga och två konkurrensrättsliga mål, varav en okänd andel kommer att överklagas när den möjligheten ges. För det andra kommer ett generellt krav på prövningstillstånd att gälla redan i andra instans. Vidare kommer, förutom k rav på prövningstillstånd, krävas att Patent- och marknadsöverdomstolen ger sitt tillstånd för att överklagande ska få ske till Högsta domstolen i de fall handläggningen har inletts i förvaltningsmyndighet. Dessutom ger den samlade domstolsprövningen i sig möjligheter till ett bättre resursutnyttjande inte bara i domstolen utan även hos företagen.
323
Ds 2014:2 Konsekvenser
323
Till detta kommer att den nya domstolsordningen skapar förutsättningar för en bättre prejudikatbildning.
Att reformen på sikt bedöms skapa en mer bärkraftig dömande verksamhet och innebära att både resurser och kompetens kan användas mer effektivt torde vara av betydelse även för företagen. I syfte att löpande följa upp konsekvenserna för företagen bör reformen följas upp efter två, tre och fem år såvitt avser dess effekt på handläggningstider och kvalitet i dömandet. Denna uppföljning bör utgå från en nuvärdesanalys.
Övriga konsekvenser
Förslagen bedöms inte leda till några konsekvenser för landstingen, det kommunala självstyret, jämställdheten, brottsligheten, sysselsättningen och den offentliga servicen i olika delar av landet eller för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen.
Konsekvenser
322
domstolen kommer att meddelas och i vilken omfattning domstolarna involverar myndigheterna i processen. Utgångspunkten är att eventuella kostnadsökningar som detta kan komma att medföra i vart fall inte blir så stora att de inte ryms inom befintliga ramar.
Konsekvenser för företagen
De rättsområden som berörs av förslagen i promemorian har betydelse för både stora och små företag. Förslagen innebär ingen ändring av de materiella reglerna och påverkar således inte hur företagen har att förhålla sig till lagstiftningen. Därmed påverkar förslagen inte villkoren för företagande eller konkurrensförhållandena för företagen på annat sätt än att de innebär att ordningen för domstolsprövningen på de aktuella rättsområdena ändras. Den samlade domstolsprövningen kommer att göra det enklare för företagen att identifiera vid vilken domstol deras mål och ärenden ska prövas. Att instansordningen i vissa fall förlängs kan komma att medföra en viss förlängning av handläggningstiden i det enskilda fallet. Denna effekt ska dock inte överdrivas. För det första är det fråga om ett begränsat antal mål som föreslås få en förlängd instanskedja. År 2012 överklagades sex patentmål, tolv varumärkesmål och ett mönstermål från Patentbesvärsrätten till Högsta förvaltningsdomstolen. Till Marknadsdomstolen inkom samma år 25 marknadsföringsrättsliga och två konkurrensrättsliga mål, varav en okänd andel kommer att överklagas när den möjligheten ges. För det andra kommer ett generellt krav på prövningstillstånd att gälla redan i andra instans. Vidare kommer, förutom k rav på prövningstillstånd, krävas att Patent- och marknadsöverdomstolen ger sitt tillstånd för att överklagande ska få ske till Högsta domstolen i de fall handläggningen har inletts i förvaltningsmyndighet. Dessutom ger den samlade domstolsprövningen i sig möjligheter till ett bättre resursutnyttjande inte bara i domstolen utan även hos företagen.
324
325 325
15 Författningskommentar
15.1 Förslag till lag om patent- och marknadsdomstolar
1 kap. Inledande bestämmelser
1 §
Denna lag gäller handläggningen av mål och ärenden i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen samt sådan handläggning i Högsta domstolen som följer av bestämmelser i denna lag
.
Paragrafen reglerar lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 5 och 6.
Av paragrafen framgår att bestämmelserna i lagen gäller den handläggning som sker i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen. Den gäller också sådan handläggning i Högsta domstolen som följer av bestämmelser i denna lag. Sådana bestämmelser finns i 3 kap. 3, 4 och 7 §§.
2 §
Patent- och marknadsdomstol är Stockholms tingsrätt.
Patent- och marknadsöverdomstol är Svea hovrätt.
I paragrafen anges vilka domstolar som är patent- och marknadsdomstolar. Övervägandena finns i avsnitt 6.
326
Författningskommentar
326
I första stycket anges att det är Stockholms tingsrätt som är Patent- och marknadsdomstol. Patent- och marknadsdomstolen är första domstolsinstans, jfr 3 §.
I andra stycket anges att det är Svea hovrätt som är Patent- och marknadsöverdomstol. Patent- och marknadsöverdomstolen är andra domstolsinstans, jfr 3 §.
Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen utgör särskilda domstolar i den mening som avses i 10 kap. 17 § första stycket 1 rättegångsbalken (RB). Det innebär att en talan som skulle ha väckts vid Patent- och marknadsdomstolen men som väcks vid en tingsrätt i princip ska avvisas utan foruminvändning och att högre rätt har att självmant beakta forumfrågan (10 kap. 17 § första stycket 1 och 19 § RB). I 10 kap. 20 a § RB ges en möjlighet att lämna över en stämningsansökan till behörig domstol.
3 §
Patent- och marknadsdomstolens domar och beslut får överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen.
Patent- och marknadsöverdomstolens domar och beslut får överklagas till Högsta domstolen om inte annat är föreskrivet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om instansordningen. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Enligt första stycket överklagas Patent- och marknadsdomstolens domar och beslut till Patent- och marknadsöverdomstolen.
Av andra stycket framgår att Patent- och marknadsöverdomstolens domar och beslut överklagas till Högsta domstolen om inte annat är föreskrivet. Sådana föreskrifter finns i 3 kap. 3 §.
4 §
Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i
1. lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, patentlagen (1967:837), lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar och växtförädlarrättslagen (1997:306),
327
Ds 2014:2 Författningskommentar
327
2. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), firmalagen (1974:156), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter och varumärkeslagen (2010:1877), samt
3. konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1986:436) om näringsförbud, lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser, lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, lagen (2010:510) om lufttransporter och lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet
i fråga om marknads- och konkurrensförhållan-
den.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens verksamhetsområde. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Vilka mål och ärenden som ska handläggas i Patent- och marknadsdomstolen framgår av bestämmelser i flera olika författningar. Dessa författningar räknas upp i paragrafen. I första punkten räknas de immaterialrättsliga författningar upp där särskilda sammansättningsregler gäller (jfr 4 och 5 kap.). I andra punkten räknas övriga immaterialrättsliga författningar upp. I tredje punkten räknas de konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga författningarna upp.
Patent- och marknadsdomstolens exklusiva behörighet omfattar samtliga förekommande tvistemål, brottmål och ärenden – såväl ansökningsärenden som ärenden som inleds genom överklagande av myndighetsbeslut – enligt de uppräknade lagarna. Såvitt avser tvistemål och brottmål är det den åberopade grunden för talan som är styrande för bedömningen om domstolen är behörig eller inte. För att det ska vara en talan enligt en immaterialrättslig lag måste frågan vara reglerad i den tillämpliga lagen. Motsvarande gäller på konkurrensrättens och marknadsföringsrättens område.
Författningskommentar
326
I första stycket anges att det är Stockholms tingsrätt som är Patent- och marknadsdomstol. Patent- och marknadsdomstolen är första domstolsinstans, jfr 3 §.
I andra stycket anges att det är Svea hovrätt som är Patent- och marknadsöverdomstol. Patent- och marknadsöverdomstolen är andra domstolsinstans, jfr 3 §.
Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen utgör särskilda domstolar i den mening som avses i 10 kap. 17 § första stycket 1 rättegångsbalken (RB). Det innebär att en talan som skulle ha väckts vid Patent- och marknadsdomstolen men som väcks vid en tingsrätt i princip ska avvisas utan foruminvändning och att högre rätt har att självmant beakta forumfrågan (10 kap. 17 § första stycket 1 och 19 § RB). I 10 kap. 20 a § RB ges en möjlighet att lämna över en stämningsansökan till behörig domstol.
3 §
Patent- och marknadsdomstolens domar och beslut får överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen.
Patent- och marknadsöverdomstolens domar och beslut får överklagas till Högsta domstolen om inte annat är föreskrivet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om instansordningen. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Enligt första stycket överklagas Patent- och marknadsdomstolens domar och beslut till Patent- och marknadsöverdomstolen.
Av andra stycket framgår att Patent- och marknadsöverdomstolens domar och beslut överklagas till Högsta domstolen om inte annat är föreskrivet. Sådana föreskrifter finns i 3 kap. 3 §.
4 §
Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i
1. lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, patentlagen (1967:837), lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar och växtförädlarrättslagen (1997:306),
328
Författningskommentar
328
5 §
Patent- och marknadsöverdomstolen prövar ansökningar om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseende dom eller beslut av Patent- och marknadsdomstolen eller avseende avgörande av förvaltningsmyndighet, om avgörandet skulle ha överklagats till Patent- och marknadsdomstolen. Vid handläggningen tillämpas rättegångsbalken om ansökan avser en dom och annars lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om särskilda (extraordinära) rättsmedel i mål och ärenden som omfattas av patent- och marknadsdomstolarnas behörighet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Av första meningen framgår att Patent- och marknadsöverdomstolen är behörig att pröva en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid som avser ett slutligt avgörande av Patent- och marknadsdomstolen eller av en sådan myndighet vars beslut kan överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Av andra meningen framgår vilka bestämmelser som är tillämpliga vid domstolens handläggning. Om ansökan rör en dom i ett mål tillämpas rättegångsbalkens regler och om ansökan rör ett beslut i ett ärende tillämpas reglerna i lagen (1996:242) om domstolsärenden. Lagen om domstolsärenden tillämpas även när ansökan rör ett myndighetsbeslut. Att Högsta domstolen är behörig domstol när ansökan avser ett avgörande av Patent- och marknadsöverdomstolen följer av 1 kap. 1 §.
6 §
För frågor om marknadsföring och frågor om avtalsvillkor i konsumentförhållanden finns en konsumentombudsman.
Konsumentombudsmannen utses av regeringen för viss tid och ska vara jurist.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Konsumentombudsmannen. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
329
Ds 2014:2 Författningskommentar
329
Bestämmelserna i paragrafen motsvarar nuvarande 11 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. (MDL).
2 kap. Ledamöter
1 §
I Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen ska det finnas lagfarna domare och patentråd.
I domstolarna dömer också tekniska och ekonomiska experter samt nämndemän.
Patentråd och tekniska experter benämns i denna lag tekniska ledamöter.
Rättens ordförande ska alltid vara en lagfaren domare.
Paragrafen innehåller bestämmelser om patent- och marknadsdomstolarnas ledamöter. Övervägandena finns i avsnitt 9.7, 10.2 och 10.3.
Av första stycket framgår att det i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen ska finnas lagfarna domare och patentråd. Att patentråd är ordinarie domare framgår av 3 § första stycket.
I andra stycket anges att också tekniska och ekonomiska experter samt nämndemän dömer i patent- och marknadsdomstolarna.
Av tredje stycket framgår att med teknisk ledamot avses i denna lag såväl patentråd som teknisk expert, se särskilt. Bestämmelserna i 4 och 5 kap. om rättens sammansättning.
I fjärde stycket anges att rättens ordförande alltid ska vara en lagfaren domare.
Närmare bestämmelser om patentråd samt tekniska och ekonomiska experter finns i 3 och 4 §§. I vilka situationer sådana särskilda ledamöter ska eller kan ingå i rätten följer av bestämmelserna i 4 och 5 kap. De tekniska experterna motsvaras av de ledamöter som i patentlagen enligt hittillsvarande ordning har benämnts tekniskt sakkunniga ledamöter.
Författningskommentar
328
5 §
Patent- och marknadsöverdomstolen prövar ansökningar om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseende dom eller beslut av Patent- och marknadsdomstolen eller avseende avgörande av förvaltningsmyndighet, om avgörandet skulle ha överklagats till Patent- och marknadsdomstolen. Vid handläggningen tillämpas rättegångsbalken om ansökan avser en dom och annars lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om särskilda (extraordinära) rättsmedel i mål och ärenden som omfattas av patent- och marknadsdomstolarnas behörighet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Av första meningen framgår att Patent- och marknadsöverdomstolen är behörig att pröva en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid som avser ett slutligt avgörande av Patent- och marknadsdomstolen eller av en sådan myndighet vars beslut kan överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Av andra meningen framgår vilka bestämmelser som är tillämpliga vid domstolens handläggning. Om ansökan rör en dom i ett mål tillämpas rättegångsbalkens regler och om ansökan rör ett beslut i ett ärende tillämpas reglerna i lagen (1996:242) om domstolsärenden. Lagen om domstolsärenden tillämpas även när ansökan rör ett myndighetsbeslut. Att Högsta domstolen är behörig domstol när ansökan avser ett avgörande av Patent- och marknadsöverdomstolen följer av 1 kap. 1 §.
6 §
För frågor om marknadsföring och frågor om avtalsvillkor i konsumentförhållanden finns en konsumentombudsman.
Konsumentombudsmannen utses av regeringen för viss tid och ska vara jurist.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Konsumentombudsmannen. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
330
Författningskommentar
330
2 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser vilka av de lagfarna domarna i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt som ska tjänstgöra i Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.
I paragrafen finns bestämmelser om utseende av de lagfarna ledamöter som ska ingå i rätten i patent- och marknadsdomstolarna. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.
Patent- och marknadsdomstolen är en del av Stockholms tingsrätt och Patent- och marknadsöverdomstolen är en del av Svea hovrätt. I paragrafen anges att det är regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som ska utse vilka av de lagfarna domarna i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt, som ska tjänstgöra i Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. Bestämmelserna gäller alla lagfarna domare i patent- och marknadsdomstolarna, oberoende av om de i en viss sammansättning ska vara ordförande eller inte.
3 §
I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare finns bestämmelser om utnämning av patentråd.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer anställer vikarie för patentråd samt förordnar tekniska och ekonomiska experter i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen.
Tekniska och ekonomiska experter förordnas för viss tid. Om det medan en teknisk eller ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål eller ärende inträffar en omständighet som medför att förordnandet ska upphöra att gälla, ska förordnandet ändå anses gälla i det pågående målet eller ärendet.
Tekniska och ekonomiska experter ska vara svenska medborgare och får inte vara underåriga eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
331
Ds 2014:2 Författningskommentar
331
Paragrafen innehåller bestämmelser om de tekniska ledamöter och ekonomiska experter som ska finnas i patent- och marknadsdomstolarna. Övervägandena finns i avsnitt 10.2 och 10.3.
I första stycket görs när det gäller utnämning av patentråden en hänvisning till bestämmelserna i lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare. Av dessa bestämmelser framgår att patentråden på samma sätt som de tekniska råden i mark- och miljödomstolarna utnämns genom fullmakt av regeringen. Regeringen kan inte delegera denna möjlighet.
När det gäller anställningar av vikarier för patentråd finns det dock en möjlighet för regeringen att delegera sådana beslut till en annan myndighet. Det framgår av andra stycket. Av stycket följer också att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska förordna tekniska och ekonomiska experter.
Tredje stycket innehåller bestämmelser om förordnandet,
behörighetskrav och vad som händer när ett förordnade upphör. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak 68 § patentlagen (1967:837) (PL), 8 kap. 11 § konkurrenslagen (2008:579) (KL) och 58 § marknadsföringslagen (2008:579) (MfL).
4 §
En teknisk ledamot ska ha teknisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna.
En ekonomisk expert ska ha ekonomisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna.
I paragrafen anges vilken utbildning och erfarenhet de tekniska ledamöterna och de ekonomiska experterna ska ha. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
Av första stycket framgår att en teknisk ledamot ska ha teknisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen handlägger. Annan relevant utbildning
Författningskommentar
330
2 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser vilka av de lagfarna domarna i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt som ska tjänstgöra i Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.
I paragrafen finns bestämmelser om utseende av de lagfarna ledamöter som ska ingå i rätten i patent- och marknadsdomstolarna. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.
Patent- och marknadsdomstolen är en del av Stockholms tingsrätt och Patent- och marknadsöverdomstolen är en del av Svea hovrätt. I paragrafen anges att det är regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som ska utse vilka av de lagfarna domarna i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt, som ska tjänstgöra i Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. Bestämmelserna gäller alla lagfarna domare i patent- och marknadsdomstolarna, oberoende av om de i en viss sammansättning ska vara ordförande eller inte.
3 §
I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare finns bestämmelser om utnämning av patentråd.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer anställer vikarie för patentråd samt förordnar tekniska och ekonomiska experter i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen.
Tekniska och ekonomiska experter förordnas för viss tid. Om det medan en teknisk eller ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål eller ärende inträffar en omständighet som medför att förordnandet ska upphöra att gälla, ska förordnandet ändå anses gälla i det pågående målet eller ärendet.
Tekniska och ekonomiska experter ska vara svenska medborgare och får inte vara underåriga eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
332
Författningskommentar
332
kan vara naturvetenskaplig utbildning. Styrande för utbildnings- och erfarenhetskravet är behovet hos den domstol där den tekniska ledamoten ska tjänstgöra.
Av andra stycket framgår att en ekonomisk expert ska ha ekonomisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som patent- och marknadsdomstolarna handlägger. Annan relevant utbildning kan vara samhällsvetenskaplig utbildning. Styrande för utbildnings- och erfarenhetsbehovet är liksom för de tekniska ledamöterna behovet hos den domstol där experten ska tjänstgöra.
5 §
En nämndeman i Patent- och marknadsdomstolen ska vara nämndeman i Stockholms tingsrätt.
En nämndeman i Patent- och marknadsöverdomstolen ska vara nämndeman i Svea hovrätt.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka nämndemän som ska tjänstgöra i patent- och marknadsdomstolarna.
Av paragrafen följer att de nämndemän som ska medverka i Patent- och marknadsdomstolens respektive Patent- och marknadsöverdomstolens avgöranden tas från den grupp av nämndemän som utsetts till nämndemän i den tingsrätt respektive hovrätt som är Patent- och marknadsdomstol respektive Patent- och marknadsöverdomstol, dvs. Stockholms tingsrätt respektive Svea hovrätt, jfr 1 kap. 2 §. Av den allmänna hänvisningen i 3 kap. 1 § följer att vad som föreskrivs om nämndemän i rättegångsbalken t.ex. i fråga om jäv gäller även för nämndemän i patent- och marknadsdomstolarna.
333
Ds 2014:2 Författningskommentar
333
3 kap. Förfarandet
Handläggning av mål
1 §
Vid handläggning av mål tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål eller brottmål, om inte annat föreskrivs i denna lag eller annan lag
.
I paragrafen finns bestämmelser om handläggningen av mål i patent- och marknadsdomstolarna. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
Av paragrafen framgår att rättegångsbalkens regler för tvistemål respektive brottmål ska tillämpas i de mål där Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol. Detta gäller oavsett vilken materiell lagstiftning som är tillämplig i målet. I denna eller annan lag kan det dock finnas särbestämmelser. Sådana bestämmelser finns t.ex. i 4 § om kumulation, 5 § om omröstning, 6 § om preklusion samt 4 kap. 1-4, 7 och 8 §§, 5 kap. 1, 3 och 4 §§ om rättens sammansättning. Sådana bestämmelser finns också i såväl de immaterialrättsliga som de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga lagarna. Exempelvis finns det i vissa immaterialrättsliga lagar särskilda bestämmelser om fastställelsetalan (se t.ex. 63 § första och andra stycket PL). Vidare finns det bestämmelser om obligatorisk vilandeförklaring av ett intrångsmål i avvaktan på att en fråga om hävning eller ogiltighet avgörs och regler om föreläggande till den som i intrångsmål gör gällande att rättigheten ska hävas att väcka talan om ogiltighet inom viss tid (se t.ex. 39 § andra stycket och 41 § tredje stycket mönsterskyddslagen [1970:485]). I varumärkeslagen och firmalagen finns inga bestämmelser om obligatorisk vilandeförklaring men väl bestämmelser om föreläggande att väcka talan om ogiltighet inom viss tid (se 10 kap. 2 § varumärkeslagen [2010:1877] [VML] och 22 § firmalagen [1974:156] [FL]). I konkurrenslagen finns särskilda bestämmelser om bl.a. Konkurrensverket som part, om åberopande av förhörsuppgifter från Konkurrensverket vid förhör i domstol och om rättegångskost-
Författningskommentar
332
kan vara naturvetenskaplig utbildning. Styrande för utbildnings- och erfarenhetskravet är behovet hos den domstol där den tekniska ledamoten ska tjänstgöra.
Av andra stycket framgår att en ekonomisk expert ska ha ekonomisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som patent- och marknadsdomstolarna handlägger. Annan relevant utbildning kan vara samhällsvetenskaplig utbildning. Styrande för utbildnings- och erfarenhetsbehovet är liksom för de tekniska ledamöterna behovet hos den domstol där experten ska tjänstgöra.
5 §
En nämndeman i Patent- och marknadsdomstolen ska vara nämndeman i Stockholms tingsrätt.
En nämndeman i Patent- och marknadsöverdomstolen ska vara nämndeman i Svea hovrätt.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka nämndemän som ska tjänstgöra i patent- och marknadsdomstolarna.
Av paragrafen följer att de nämndemän som ska medverka i Patent- och marknadsdomstolens respektive Patent- och marknadsöverdomstolens avgöranden tas från den grupp av nämndemän som utsetts till nämndemän i den tingsrätt respektive hovrätt som är Patent- och marknadsdomstol respektive Patent- och marknadsöverdomstol, dvs. Stockholms tingsrätt respektive Svea hovrätt, jfr 1 kap. 2 §. Av den allmänna hänvisningen i 3 kap. 1 § följer att vad som föreskrivs om nämndemän i rättegångsbalken t.ex. i fråga om jäv gäller även för nämndemän i patent- och marknadsdomstolarna.
334
Författningskommentar
334
nader (8 kap. 12–13 och 15–18 §§ KL). Även i marknadsföringslagen finns särskilda bestämmelser om rättegångskostnader och om Konsumentombudsmannen som part (64–65 §§ MfL). I konkurrenslagen och marknadsföringslagen anges dessutom särskilt att vissa mål ska handläggas som indispositiva tvistemål.
Rättegångsbalkens regler är tillämpliga också vid handläggningen av rättegångsbalksärenden, jfr 3 § förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol (mål- och ärendeförordningen).
Handläggning av ärenden
2 §
Vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte annat föreskrivs i denna eller annan lag.
Att lagen om domstolsärenden i vissa fall är tillämplig även vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom ansökan är särskilt reglerat.
I paragrafen finns bestämmelser om handläggningen av ärenden i patent- och marknadsdomstolarna. Övervägandena finns i avsnitt 7 och 8.
Av första stycket framgår att lagen (1996:242) om domstolsärenden ska tillämpas vid domstolarnas handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut. I denna eller annan lag kan dock finnas särbestämmelser. Sådana bestämmelser finns t.ex. i 4 § om kumulation, 5 § om omröstning, 6 § om preklusion, 7 § om förhör under sanningsförsäkran samt 4 kap. 5-8 §§ och 5 kap. 2-4 §§ om rättens sammansättning. Sådana bestämmelser finns också i såväl de immaterialrättsliga som de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga lagarna. Exempelvis finns i patentlagen bestämmelser
335
Ds 2014:2 Författningskommentar
335
om utlämnande av handling som innehåller företagshemligheter och om handläggning inom stängda dörrar (66 § PL). I konkurrenslagen finns särskilda bestämmelser om rättegångskostnadsansvar som gäller även för ärenden (8 kap. 15 § KL). Vidare gäller bestämmelsen i marknadsföringslagen om Konsumentombudsmannen som part även för ärenden (65 § MfL).
Andra stycket innehåller en upplysning om att det följer av
bestämmelser i andra lagar att ärendelagen är tillämplig i vissa ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom ansökan. Exempelvis framgår det av de immaterialrättsliga lagarna att ärendelagen är tillämplig vid ansökan om informationsföreläggande som inte görs i ett mål om intrång (se t.ex. 57 e § PL). Ärendelagen är också tillämplig vid t.ex. ansökan av Konkurrensverket att genomföra en platsundersökning (5 kap. 3 § KL). I sådana fall kan det också finnas särbestämmelser om förfarandet i de materiella lagarna. Exempelvis finns det i de immaterialrättsliga lagarna bestämmelser om fördelning av rättegångskostnader vid ansökan om informationsföreläggande (se t.ex. 57 e § tredje stycket lagen [1960:729] om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk [URL]).
3 §
Ett beslut av Patent- och marknadsöverdomstolen i ett ärende som har överklagats till Patent- och marknadsdomstolen får inte överklagas. Patent- och marknadsöverdomstolen får dock tillåta att ett beslut överklagas till Högsta domstolen om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagbarheten av Patent- och marknadsöverdomstolens avgöranden i ärenden som har överklagats till Patent- och marknadsdomstolen. Övervägandena finns i avsnitt 6.6.
I paragrafens första mening anges som huvudregel att Patent- och marknadsöverdomstolens beslut i nu aktuella ärenden inte får överklagas. Av andra meningen framgår dock att det finns en möjlighet för Patent- och marknadsöverdomstolen att, när
Författningskommentar
334
nader (8 kap. 12–13 och 15–18 §§ KL). Även i marknadsföringslagen finns särskilda bestämmelser om rättegångskostnader och om Konsumentombudsmannen som part (64–65 §§ MfL). I konkurrenslagen och marknadsföringslagen anges dessutom särskilt att vissa mål ska handläggas som indispositiva tvistemål.
Rättegångsbalkens regler är tillämpliga också vid handläggningen av rättegångsbalksärenden, jfr 3 § förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol (mål- och ärendeförordningen).
Handläggning av ärenden
2 §
Vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte annat föreskrivs i denna eller annan lag.
Att lagen om domstolsärenden i vissa fall är tillämplig även vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom ansökan är särskilt reglerat.
I paragrafen finns bestämmelser om handläggningen av ärenden i patent- och marknadsdomstolarna. Övervägandena finns i avsnitt 7 och 8.
Av första stycket framgår att lagen (1996:242) om domstolsärenden ska tillämpas vid domstolarnas handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut. I denna eller annan lag kan dock finnas särbestämmelser. Sådana bestämmelser finns t.ex. i 4 § om kumulation, 5 § om omröstning, 6 § om preklusion, 7 § om förhör under sanningsförsäkran samt 4 kap. 5-8 §§ och 5 kap. 2-4 §§ om rättens sammansättning. Sådana bestämmelser finns också i såväl de immaterialrättsliga som de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga lagarna. Exempelvis finns i patentlagen bestämmelser
336
Författningskommentar
336
domstolen anser att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen, tillåta överklagande till Högsta domstolen. Det bör anmärkas att, även om Patent- och marknadsöverdomstolen meddelat ett beslut om att tillåta ett överklagande, vanliga regler om prövningstillstånd gäller i Högsta domstolen.
Handläggning av mål om utdömande av vite
4 §
Mål om utdömande av vite ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om tillämpliga förfaranderegler när talan förs om utdömande av vite.
Enligt paragrafen ska sådan talan handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. Bestämmelsen ersätter motsvarande bestämmelser i de immaterialrättsliga lagarna och konkurrenslagen (53 b § sjunde stycket URL och 53 e § fjärde stycket URL och motsvarande lagrum i övriga immaterialrättsliga lagar samt 8 kap. 4 § KL). Enligt nuvarande ordning handläggs en talan enligt marknadsföringslagen enligt lagen (1985:206) om viten. Även dessa mål kommer i patent- och marknadsdomstolarna att omfattas av nu aktuell bestämmelse.
Att det finns möjlighet att kumulera en talan eller ansökan om föreläggande av nytt vite med en talan om vitets utdömande följer av 4 §.
337
Ds 2014:2 Författningskommentar
337
Förening av mål och ärende
5 §
Även i annat fall än som regleras i rättegångsbalken får mål eller ärende enligt denna lag med den begränsning som framgår av andra stycket handläggas i en rättegång, om domstolen med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner det lämpligt. Mål och ärende som har förenats kan åter särskiljas, om det finns skäl för det.
Mål eller ärende där det finns behov av teknisk sakkunskap får inte handläggas i samma rättegång som mål eller ärende där det finns behov av ekonomisk sakkunskap.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kumulation. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
I första stycket anges under vilka förutsättningar det är möjligt att förena flera mål eller ärenden eller ett mål och ett ärende. Det krav som ställs upp för kumulation i första meningen är att det ska vara till fördel för utredningen och också i övrigt lämpligt. Om ett mål och ett ärende har förenats med stöd av denna paragraf kan de när som helst särskiljas. Det framgår av andra meningen.
Kumulation av ett tvistemål och ett ärende kan bli aktuell i t.ex. följande situation. I Patent- och marknadsdomstolen pågår ett mål om patentintrång. Samtidigt har den som är svarande i det målet (och som möjligen genstämt och yrkat ogiltighet av patentet) till domstolen överklagat ett beslut varigenom Patent- och registreringsverket har avslagit en invändning mot det aktuella patentet. Genom möjligheten att kumulera ett indispositivt och ett dispositivt tvistemål blir det möjligt att föra talan mot en påstådd efterbildning och i första hand göra gällande att efterbildningen utgör ett varumärkesintrång och i andra hand att den ska förbjudas såsom vilseledande marknadsföring eller marknadsföringsrättsligt otillåten renommésnyltning. Det blir också möjligt med gemensam handläggning av ett mål om vitesförbud och ett mål om skadestånd.
Kumulation av ett brottmål och ett tvistemål kan bli aktuellt när det i samband med talan om utdömande av vite förs talan om
Författningskommentar
336
domstolen anser att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen, tillåta överklagande till Högsta domstolen. Det bör anmärkas att, även om Patent- och marknadsöverdomstolen meddelat ett beslut om att tillåta ett överklagande, vanliga regler om prövningstillstånd gäller i Högsta domstolen.
Handläggning av mål om utdömande av vite
4 §
Mål om utdömande av vite ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om tillämpliga förfaranderegler när talan förs om utdömande av vite.
Enligt paragrafen ska sådan talan handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. Bestämmelsen ersätter motsvarande bestämmelser i de immaterialrättsliga lagarna och konkurrenslagen (53 b § sjunde stycket URL och 53 e § fjärde stycket URL och motsvarande lagrum i övriga immaterialrättsliga lagar samt 8 kap. 4 § KL). Enligt nuvarande ordning handläggs en talan enligt marknadsföringslagen enligt lagen (1985:206) om viten. Även dessa mål kommer i patent- och marknadsdomstolarna att omfattas av nu aktuell bestämmelse.
Att det finns möjlighet att kumulera en talan eller ansökan om föreläggande av nytt vite med en talan om vitets utdömande följer av 4 §.
338
Författningskommentar
338
föreläggande av nytt vite och när det i samband med att det yrkas ansvar för brott mot t.ex. upphovsrättslagen framställs ett enskilt anspråk (jfr även 22 kap. 1 § RB).
Av andra stycket framgår att kumulation inte kan avse mål eller ärende där det finns behov av såväl teknisk som ekonomisk sakkunskap. Det är alltså inte möjligt att exempelvis förena ett patenträttsligt ärende med ett konkurrensrättsligt ärende eller ett patenträttsligt mål med ett marknadsföringsrättsligt mål, om det finns behov av särskild sakkunskap i båda målen eller ärendena.
Om det är fråga om flera mål och är samma rättegångsform tillämplig gäller 14 kap. 1-7 §§ RB respektive 45 kap. 3 § RB. Med stöd av dessa bestämmelser blir det t.ex. möjligt att kumulera ett varumärkesrättsligt tvistemål med ett firmarättsligt tvistemål.
Omröstning
6 §
Om både lagfarna ledamöter och tekniska ledamöter eller ekonomiska experter ingår i rätten, ska vid omröstning först de lagfarna ledamöterna säga sin mening och därefter de tekniska ledamöterna eller ekonomiska experterna.
Paragrafen innehåller bestämmelser om röstordningen vid omröstning. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.
Av paragrafen framgår att när omröstning ska ske, ska först de lagfarna domarna och därefter de tekniska ledamöterna eller de ekonomiska experterna säga sin mening. Hur de olika meningarna ska vägas mot varandra avgörs med stöd av omröstningsreglerna i rättegångsbalken för tvistemål respektive brottmål beroende av vad saken rör. Dessa bestämmelser finns i 16 respektive 29 kap. RB. För mål om utdömande av vite innebär det att reglerna i 29 kap. RB ska tillämpas, jfr 3 §.
339
Ds 2014:2 Författningskommentar
339
Preklusion
7 §
Bestämmelserna i 42 kap.15 och 15 a §§ samt 50 kap. 25 § tredje stycketrättegångsbalken ska tillämpas även i tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten och i ärenden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om preklusion i indispositiva mål och domstolsärenden. Övervägandena finns i avsnitt 11.3
Av paragrafen framgår att vissa av rättegångbalkens bestämmelser om preklusion i dispositiva tvistemål ska tillämpas även i indispositiva mål och ärenden i Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. Bestämmelserna för tingsrätt i 42 kap. RB tillämpas i Patent- och marknadsdomstolen och bestämmelserna för hovrätt i 50 kap. RB tillämpas i Patent- och marknadsöverdomstolen. Gemensamt för de paragrafer som det hänvisas till är att de har en fakultativ utformning. Det allmänintresse som ligger bakom att en måltyp anses indispositiv är en omständighet som kan beaktas när rätten tar ställning till om ett preklusionsföreläggande ska utfärdas eller inte.
Liksom de paragrafer som paragrafen hänvisar till tillskapar paragrafen aldrig en rätt att framställa nya grunder eller att komma med ny bevisning utan prekluderar endast en sådan rätt. Rätten att framställa nya yrkanden eller nya grunder kan vara utesluten till följd av t.ex. reglerna i 13 kap. 3 § RB. En part som fått ett preklusionsföreläggande kan inte kringgå preklusionen genom att framställa ett nytt yrkande i en tilläggsstämning (se 13 kap. 6 § RB).
Förhör med part under sanningsförsäkran
8 §
I ett ärende får det hållas förhör med en part under sanningsförsäkran enligt 37 kap. rättegångsbalken.
Författningskommentar
338
föreläggande av nytt vite och när det i samband med att det yrkas ansvar för brott mot t.ex. upphovsrättslagen framställs ett enskilt anspråk (jfr även 22 kap. 1 § RB).
Av andra stycket framgår att kumulation inte kan avse mål eller ärende där det finns behov av såväl teknisk som ekonomisk sakkunskap. Det är alltså inte möjligt att exempelvis förena ett patenträttsligt ärende med ett konkurrensrättsligt ärende eller ett patenträttsligt mål med ett marknadsföringsrättsligt mål, om det finns behov av särskild sakkunskap i båda målen eller ärendena.
Om det är fråga om flera mål och är samma rättegångsform tillämplig gäller 14 kap. 1-7 §§ RB respektive 45 kap. 3 § RB. Med stöd av dessa bestämmelser blir det t.ex. möjligt att kumulera ett varumärkesrättsligt tvistemål med ett firmarättsligt tvistemål.
Omröstning
6 §
Om både lagfarna ledamöter och tekniska ledamöter eller ekonomiska experter ingår i rätten, ska vid omröstning först de lagfarna ledamöterna säga sin mening och därefter de tekniska ledamöterna eller ekonomiska experterna.
Paragrafen innehåller bestämmelser om röstordningen vid omröstning. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.
Av paragrafen framgår att när omröstning ska ske, ska först de lagfarna domarna och därefter de tekniska ledamöterna eller de ekonomiska experterna säga sin mening. Hur de olika meningarna ska vägas mot varandra avgörs med stöd av omröstningsreglerna i rättegångsbalken för tvistemål respektive brottmål beroende av vad saken rör. Dessa bestämmelser finns i 16 respektive 29 kap. RB. För mål om utdömande av vite innebär det att reglerna i 29 kap. RB ska tillämpas, jfr 3 §.
340
Författningskommentar
340
Paragrafen innehåller en bestämmelse om partsförhör under sanningsförsäkran. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
I paragrafen anges att vid handläggning i domstolsärenden i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen får förhör med part under sanningsförsäkran hållas. I ärendelagen finns bestämmelser om förhör med vittne och sakkunnig. Paragrafen kompletterar dessa regler i ärenden enligt denna lag.
4 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsdomstolen
Mål
1 §
Vid huvudförhandling i ett mål som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två tekniska ledamöter. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet tekniska ledamöter. Om det inte finns behov av teknisk sakkunskap får rätten bestå av tre lagfarna domare.
I de fall som anges i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena och 1 kap. 3 d § rättegångsbalken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga mål där det finns behov av teknisk sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.
I första stycket finns bestämmelser om huvudreglerna för rättens sammansättning vid huvudförhandling i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga mål. Rätten ska enligt första meningen vid huvudförhandling bestå av fyra ledamöter, varav två ska vara lagfarna domare och två ska vara tekniska ledamöter. Med teknisk ledamot avses såväl ett patentråd som en teknisk expert (se 2 kap. 1 §). Vilken teknisk ledamot som bör ingå i rätten
341
Ds 2014:2 Författningskommentar
341
regleras i 4 §. Om det finns skäl för det får rätten enligt andra och tredje meningarna utökas med antingen en lagfaren ledamot eller en teknisk ledamot eller både och. Möjligheten till utökad sammansättning är i första hand avsedd för mer omfattande mål där huvudförhandlingen förväntas pågå en längre tid samt för särskilt komplicerade mål. Om rätten i sistnämnda fall ska förstärkas med en lagfaren domare eller med en teknisk ledamot beror på vad målet rör, dvs. om målet rör komplicerade rättsliga frågor eller om det rör komplicerade tekniska frågor. Av fjärde meningen framgår att om domstolen anser att det inte finns behov av särskild sakkunskap, får den istället bestå av tre lagfarna domare. Det kan t.ex. handla om att genom deldom avgöra om ett anspråk är preskriberat.
Enligt andra stycket ska rätten bestå av antingen en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot när domstolen med tillämpning av 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena RB håller huvudförhandling i förenklad form eller när rätten i annat fall anser att det är tillräckligt med en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot vid huvudförhandling och parterna samtycker till det eller målet är av enkel beskaffenhet. Detsamma gäller i mål om mindre värden (1 kap. 3 d § RB). Om en teknisk ledamot ska ingå i rätten eller inte beror alltså på, förutom vad målet rör, parternas och rättens inställning till frågan.
Av paragrafen jämförd med 3 kap. 1 § följer att 1 kap. 3 e § RB är tillämplig också i sådana mål som omfattas av paragrafen. Beredningsåtgärder som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare, får alltså utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet.
Av hänvisningen i 3 kap. 1 § följer även att rättegångsbalkens regler om rättens sammansättning är tillämpliga för övriga måltyper som handläggs i Patent- och marknadsdomstolen. Det innebär att rätten enligt 1 kap. 3-3 e §§ RB ska bestå av en eller tre lagfarna ledamöter om det är fråga om ett tvistemål och som huvudregel av en lagfaren ledamot och tre nämndemän om det är fråga om ett brottmål.
Författningskommentar
340
Paragrafen innehåller en bestämmelse om partsförhör under sanningsförsäkran. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
I paragrafen anges att vid handläggning i domstolsärenden i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen får förhör med part under sanningsförsäkran hållas. I ärendelagen finns bestämmelser om förhör med vittne och sakkunnig. Paragrafen kompletterar dessa regler i ärenden enligt denna lag.
4 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsdomstolen
Mål
1 §
Vid huvudförhandling i ett mål som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två tekniska ledamöter. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet tekniska ledamöter. Om det inte finns behov av teknisk sakkunskap får rätten bestå av tre lagfarna domare.
I de fall som anges i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena och 1 kap. 3 d § rättegångsbalken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga mål där det finns behov av teknisk sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.
I första stycket finns bestämmelser om huvudreglerna för rättens sammansättning vid huvudförhandling i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga mål. Rätten ska enligt första meningen vid huvudförhandling bestå av fyra ledamöter, varav två ska vara lagfarna domare och två ska vara tekniska ledamöter. Med teknisk ledamot avses såväl ett patentråd som en teknisk expert (se 2 kap. 1 §). Vilken teknisk ledamot som bör ingå i rätten
342
Författningskommentar
342
2 §
I mål som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 1 § första stycket vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången.
Paragrafen innehåller ytterligare bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i mål där det finns behov av teknisk sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.
Huvudregeln, som kommer till uttryck i första meningen, är att domstolen vid handläggning som inte äger rum vid huvudförhandling i mål där det finns behov av teknisk sakkunskap ska bestå antingen av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Till skillnad från vad som enligt nuvarande ordning gäller enligt patentlagen, gäller detta även vid syn på stället.
Av andra meningen framgår att rätten vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid prövning av rättegångsfrågor alternativt kan ha den sammansättning som gäller för huvudförhandling, om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 3 c § RB. Ett behov av fullsutten rätt kan finnas exempelvis vid prövning av vissa frågor rörande interimistiska beslut. Exempel på sådana beslut kan vara interimistiska beslut med långtgående ekonomiska konsekvenser eller interimistiska beslut där det finns behov av två tekniska ledamöter med olika inriktning. Möjligheten att avgöra ett mål utan huvudförhandling med tre lagfarna ledamöter kan exempelvis utnyttjas när det är fråga om komplicerade rättsliga frågor eller mål med stora värden.
343
Ds 2014:2 Författningskommentar
343
3 §
Vid huvudförhandling i ett mål som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ekonomiska experter. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet ekonomiska experter. Om det inte finns behov av ekonomisk sakkunskap får domstolen bestå av tre lagfarna domare.
I de fall som anges i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena och 1 kap. 3 d § rättegångsbalken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål där det finns behov av ekonomisk sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.
Paragrafen motsvarar 1 § med den skillnaden att den behandlar deltagande av ekonomiska experter i stället för tekniska ledamöter, se kommentaren till den paragrafen.
4 §
I mål som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 1 § första stycket vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången.
Paragrafen innehåller ytterligare bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål där det finns behov av ekonomisk sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.
Paragrafen motsvarar 2 § med den skillnaden att den behandlar deltagande av ekonomiska experter i stället för tekniska ledamöter, se kommentaren till den paragrafen.
Författningskommentar
342
2 §
I mål som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 1 § första stycket vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången.
Paragrafen innehåller ytterligare bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i mål där det finns behov av teknisk sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.
Huvudregeln, som kommer till uttryck i första meningen, är att domstolen vid handläggning som inte äger rum vid huvudförhandling i mål där det finns behov av teknisk sakkunskap ska bestå antingen av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Till skillnad från vad som enligt nuvarande ordning gäller enligt patentlagen, gäller detta även vid syn på stället.
Av andra meningen framgår att rätten vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid prövning av rättegångsfrågor alternativt kan ha den sammansättning som gäller för huvudförhandling, om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 3 c § RB. Ett behov av fullsutten rätt kan finnas exempelvis vid prövning av vissa frågor rörande interimistiska beslut. Exempel på sådana beslut kan vara interimistiska beslut med långtgående ekonomiska konsekvenser eller interimistiska beslut där det finns behov av två tekniska ledamöter med olika inriktning. Möjligheten att avgöra ett mål utan huvudförhandling med tre lagfarna ledamöter kan exempelvis utnyttjas när det är fråga om komplicerade rättsliga frågor eller mål med stora värden.
344
Författningskommentar
344
Ärenden
5 §
Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av två ledamöter, av vilka en ska vara teknisk ledamot. Om det inte finns behov av teknisk sakkunskap får rätten bestå av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får Patent- och marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga ärenden där det finns behov av teknisk sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.2.
Av paragrafen framgår att domstolen i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga ärenden som huvudregel ska bestå av en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Rätten kan dock bestå av enbart en lagfaren ledamot om det inte finns behov av teknisk sakkunskap. Ett exempel på när det kan komma i fråga att pröva ett ärende utan teknisk ledamot är när ärendet rör pantsättning av patent eller patentansökan. På motsvarande sätt som gäller enligt ärendelagen finns en möjlighet för Patent- och marknadsdomstolen att bestå av tre ledamöter om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendets beskaffenhet. I sådant fall kan rätten välja om en eller två ledamöter ska vara tekniska, beroende på vad ärendet kräver. Ett behov av deltagande av flera tekniska ledamöter kan exempelvis uppkomma när patentprövningen berör olika tekniska discipliner eller när ärendet rör principiella tekniska överväganden.
Av hänvisningen i 3 kap. 2 § följer att ärendelagens regler om rättens sammansättning är tillämpliga såväl i övriga fall för ovan angivna måltyper som för övriga ärendetyper som handläggs i Patent- och marknadsdomstolen. Det innebär att rätten består av en eller tre lagfarna domare enligt vad som närmare framgår av 3 § ÄL.
345
Ds 2014:2 Författningskommentar
345
6 §
Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av två ledamöter, av vilka en ska vara ekonomisk expert. Om det inte finns behov av ekonomisk sakkunskap får rätten bestå av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får Patent- och marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden där det finns behov av ekonomisk sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.2.
Paragrafen motsvarar 5 § med den skillnaden att den behandlar deltagande av ekonomiska experter i stället för tekniska ledamöter, se kommentaren till den paragrafen. Exempel på när det kan vara aktuellt att pröva ett ärende utan ekonomisk expert är när ärendet rör tillstånd för Konkurrensverket att genomföra en platsundersökning (jfr 5 kap. 3 § KL) eller överklagande av Konsumentombudsmannens beslut att anmana en näringsidkare att tillhandahålla handlingar (jfr 51 § MfL).
Teknisk eller ekonomisk sakkunskap
7 §
Om det i rätten ska ingå andra än lagfarna domare bestämmer rättens ordförande med beaktande av vilken sakkunskap som behövs och övriga förhållanden i målet eller ärendet vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter som ska ingå i rätten.
Paragrafen reglerar vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter som ska ingå i rätten.
Av paragrafen framgår att det är upp till rättens ordförande att utifrån vad som ska prövas i målet avgöra vilken kompetens den särskilda ledamoten ska ha.
Författningskommentar
344
Ärenden
5 §
Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av två ledamöter, av vilka en ska vara teknisk ledamot. Om det inte finns behov av teknisk sakkunskap får rätten bestå av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får Patent- och marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga ärenden där det finns behov av teknisk sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.2.
Av paragrafen framgår att domstolen i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga ärenden som huvudregel ska bestå av en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Rätten kan dock bestå av enbart en lagfaren ledamot om det inte finns behov av teknisk sakkunskap. Ett exempel på när det kan komma i fråga att pröva ett ärende utan teknisk ledamot är när ärendet rör pantsättning av patent eller patentansökan. På motsvarande sätt som gäller enligt ärendelagen finns en möjlighet för Patent- och marknadsdomstolen att bestå av tre ledamöter om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendets beskaffenhet. I sådant fall kan rätten välja om en eller två ledamöter ska vara tekniska, beroende på vad ärendet kräver. Ett behov av deltagande av flera tekniska ledamöter kan exempelvis uppkomma när patentprövningen berör olika tekniska discipliner eller när ärendet rör principiella tekniska överväganden.
Av hänvisningen i 3 kap. 2 § följer att ärendelagens regler om rättens sammansättning är tillämpliga såväl i övriga fall för ovan angivna måltyper som för övriga ärendetyper som handläggs i Patent- och marknadsdomstolen. Det innebär att rätten består av en eller tre lagfarna domare enligt vad som närmare framgår av 3 § ÄL.
346
Författningskommentar
346
Förhinder för ledamot
8 §
Om Patent- och marknadsdomstolen i ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen eller motsvarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.
Paragrafen innehåller regler om domförhet vid ledamots förhinder i mål där det krävs särskild sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.6.
Om rätten i ett patenträttsligt, växtförädlarrättsligt, konkurrensrättsligt eller marknadsföringsrättsligt mål eller ärende består av fler än två ledamöter och hinder inträffar för en av ledamöterna sedan huvudförhandlingen eller motsvarande handläggning har påbörjats, framgår av paragrafen att rätten ändå är domför med de ledamöter som återstår. Med uttrycket motsvarande handläggning avses t.ex. sammanträde eller föredragning av målet inför rättens ledamöter (jfr 17 § första stycket lagen [1971:289] om allmänna förvaltningsdomstolar och 9 § lagen [2010:921] om mark- och miljödomstolar). Av 2 kap. 1 § framgår att rättens ordförande alltid måste vara lagfaren. En förutsättning för domförhet trots inträffat förhinder är därför att minst en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren.
Av hänvisningarna i 3 kap. 1 och 2 §§ till rättegångsbalken respektive ärendelagen följer att för övriga mål och ärenden som handläggs i Patent- och marknadsdomstolen är rättegångsbalkens respektive ärendelagens regler om rättens sammansättning vid förhinder tillämpliga.
347
Ds 2014:2 Författningskommentar
347
5 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsöverdomstolen
Mål
1 §
Vid prövning i sak av ett mål som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fem ledamöter, av vilka tre ska vara lagfarna domare och två tekniska ledamöter eller ekonomiska experter, om teknisk ledamot eller ekonomisk expert deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet tekniska ledamöter eller ekonomiska experter.
Patent- och marknadsöverdomstolen är domför utan tekniska ledamöter eller ekonomiska experter om medverkan av sådana ledamöter inte behövs.
Vid behandling av frågor om prövningstillstånd får en teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå i rätten i stället för en av flera lagfarna domare.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsöverdomstolens sammansättning i mål där det finns behov av särskild sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.2 och 9.5.4.
Av första stycket framgår att Patent- och marknadsöverdomstolen i patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål som har överklagats till domstolen som huvudregel ska bestå av tre lagfarna domare och två ledamöter med särskild sakkunskap (tekniska ledamöter eller ekonomiska experter), om särskild ledamot deltagit i Patent- och marknadsdomstolen. Bestämmelsen gäller när rätten avgör målet i sak. Vad som sägs i första stycket motsvarar i huvudsak vad som hittills har gällt enligt 67 § PL. Av styckets sista mening framgår att det är möjligt att utöka rättens sammansättning med som mest två lagfarna domare och en teknisk ledamot eller ekonomisk expert. Den bestämmelsen är avsedd främst för de mål som innehåller komplicerade frågeställningar eller där huvudförhandlingen förväntas pågå under en längre tid.
Författningskommentar
346
Förhinder för ledamot
8 §
Om Patent- och marknadsdomstolen i ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen eller motsvarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.
Paragrafen innehåller regler om domförhet vid ledamots förhinder i mål där det krävs särskild sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.6.
Om rätten i ett patenträttsligt, växtförädlarrättsligt, konkurrensrättsligt eller marknadsföringsrättsligt mål eller ärende består av fler än två ledamöter och hinder inträffar för en av ledamöterna sedan huvudförhandlingen eller motsvarande handläggning har påbörjats, framgår av paragrafen att rätten ändå är domför med de ledamöter som återstår. Med uttrycket motsvarande handläggning avses t.ex. sammanträde eller föredragning av målet inför rättens ledamöter (jfr 17 § första stycket lagen [1971:289] om allmänna förvaltningsdomstolar och 9 § lagen [2010:921] om mark- och miljödomstolar). Av 2 kap. 1 § framgår att rättens ordförande alltid måste vara lagfaren. En förutsättning för domförhet trots inträffat förhinder är därför att minst en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren.
Av hänvisningarna i 3 kap. 1 och 2 §§ till rättegångsbalken respektive ärendelagen följer att för övriga mål och ärenden som handläggs i Patent- och marknadsdomstolen är rättegångsbalkens respektive ärendelagens regler om rättens sammansättning vid förhinder tillämpliga.
348
Författningskommentar
348
Av andra stycket framgår att rätten är domför utan tekniska eller ekonomiska ledamöter, om medverkan av sådana ledamöter inte behövs. Ett sådant fall kan vara när Patent- och marknadsdomstolen – rätteligen – bestått av enbart lagfarna ledamöter. Ett annat fall kan vara när målet i Patent- och marknadsdomstolen rört tekniska eller ekonomiska frågeställningar, men med hänsyn till hur parterna utformat sin talan i överdomstolen de frågor som är uppe till prövning där är av rättslig karaktär.
Tredje stycket innehåller en bestämmelse om Patent- och
marknadsdomstolens sammansättning vid behandling av frågor om prövningstillstånd. Bestämmelsen kompletterar bestämmelserna i 2 kap. 4 § tredje stycket RB. Bestämmelsen motsvarar delvis vad som hittills har gällt enligt 67 § tredje stycket PL. Av bestämmelsen framgår att rätten kan bestå av två lagfarna och en annan ledamot vid tillståndsprövningen.
Av hänvisningen i 3 kap. 1 § till rättegångsbalken framgår att bestämmelserna i 2 kap. 4 § femte och sjätte stycket RB om beredningsåtgärder är tillämplig också i de patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen. Av denna hänvisning framgår också att bestämmelserna i 2 kap. 4 § RB i sin helhet är tillämpliga på övriga mål som handläggs i Patent- och marknadsöverdomstolen. Det innebär att rätten som huvudregel är domför med tre eller fyra lagfarna ledamöter om det är fråga om ett tvistemål och tre lagfarna ledamöter och två nämndemän om det är fråga om ett brottmål.
Ärenden
2 §
Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1och 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre ledamöter. Om Patent- och marknadsdomstolen bestått av tre ledamöter ska dock Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fyra ledamöter.
Om teknisk ledamot eller ekonomisk expert deltagit i rätten i Patent- och marknadsdomstolen ska teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå i
349
Ds 2014:2 Författningskommentar
349
Patent- och marknadsöverdomstolen, om det inte är obehövligt. Minst två ledamöter ska vara lagfarna domare.
Vid behandling av frågor om prövningstillstånd får en teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå i rätten i stället för en av flera lagfarna domare.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsöverdomstolens sammansättning i ärenden där det finns behov av särskild sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.3 och 9.5.4.
Av första stycket framgår att Patent- och marknadsöverdomstolen vid prövning i sak av patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden som huvudregel ska bestå av tre ledamöter. Har Patent- och marknadsdomstolen bestått av tre ledamöter ska dock Patent- och marknadsdomstolen bestå av minst fyra ledamöter.
I andra stycket finns bestämmelser om deltagande av ledamöter med särskild sakkunskap (tekniska ledamöter eller ekonomiska experter). Om särskild ledamot deltagit i Patent- och marknadsdomstolen ska minst en sådan ledamot delta i Patent- och marknadsöverdomstolen, om det inte är obehövligt. Se kommentaren till 3 kap. 1 § andra stycket angående när sådan medverkan ska anses obehövlig. Minst två ledamöter ska vara lagfarna. Även i detta fall gäller vad som sägs i första stycket om att rätten som mest kan bestå av fyra ledamöter. När särskilda ledamöter deltar kan rätten alltså bestå av som mest två lagfarna och två särskilda ledamöter eller tre lagfarna ledamöter och en teknisk ledamot.
Av hänvisningen i 3 kap. 2 § till ärendelagen följer att bestämmelserna i 2 kap. 4 § RB i sin helhet är tillämpliga på övriga ärenden som handläggs i Patent- och marknadsöverdomstolen. Det innebär att rätten som huvudregel är beslutför med tre eller fyra lagfarna ledamöter.
Tredje stycket innehåller en bestämmelse om Patent- och
marknadsöverdomstolens sammansättning vid behandling av frågor om prövningstillstånd. Se kommentaren till 5 kap. 1 § tredje stycket.
Författningskommentar
348
Av andra stycket framgår att rätten är domför utan tekniska eller ekonomiska ledamöter, om medverkan av sådana ledamöter inte behövs. Ett sådant fall kan vara när Patent- och marknadsdomstolen – rätteligen – bestått av enbart lagfarna ledamöter. Ett annat fall kan vara när målet i Patent- och marknadsdomstolen rört tekniska eller ekonomiska frågeställningar, men med hänsyn till hur parterna utformat sin talan i överdomstolen de frågor som är uppe till prövning där är av rättslig karaktär.
Tredje stycket innehåller en bestämmelse om Patent- och
marknadsdomstolens sammansättning vid behandling av frågor om prövningstillstånd. Bestämmelsen kompletterar bestämmelserna i 2 kap. 4 § tredje stycket RB. Bestämmelsen motsvarar delvis vad som hittills har gällt enligt 67 § tredje stycket PL. Av bestämmelsen framgår att rätten kan bestå av två lagfarna och en annan ledamot vid tillståndsprövningen.
Av hänvisningen i 3 kap. 1 § till rättegångsbalken framgår att bestämmelserna i 2 kap. 4 § femte och sjätte stycket RB om beredningsåtgärder är tillämplig också i de patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen. Av denna hänvisning framgår också att bestämmelserna i 2 kap. 4 § RB i sin helhet är tillämpliga på övriga mål som handläggs i Patent- och marknadsöverdomstolen. Det innebär att rätten som huvudregel är domför med tre eller fyra lagfarna ledamöter om det är fråga om ett tvistemål och tre lagfarna ledamöter och två nämndemän om det är fråga om ett brottmål.
Ärenden
2 §
Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1och 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre ledamöter. Om Patent- och marknadsdomstolen bestått av tre ledamöter ska dock Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fyra ledamöter.
Om teknisk ledamot eller ekonomisk expert deltagit i rätten i Patent- och marknadsdomstolen ska teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå i
350
Författningskommentar
350
Särskilda rättsmedel
3 §
Vid Patent- och marknadsdomstolens prövning av en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseende ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 får en teknisk ledamot ingå i rätten i stället för en lagfaren ledamot.
Vid Patent- och marknadsdomstolens prövning av en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseende ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 3 får en ekonomisk expert ingå i rätten i stället för en lagfaren ledamot.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsöverdomstolens sammansättning vid handläggning av mål rörande särskilda (extraordinära) rättsmedel. Bestämmelserna i paragrafen kompletterar bestämmelsen i 2 kap. 4 § första stycket första meningen RB. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.4.
Första stycket reglerar rättens sammansättning vid prövning av
en ansökan om ett extraordinärt rättsmedel som avser ett avgörande i ett patenträttsligt eller växtförädlarrättsligt mål eller ärende. Rätten avgör i sådant fall om den ska bestå av enbart lagfarna ledamöter eller om en av de lagfarna ledamöterna ska ersättas med en teknisk ledamot. Ett behov av teknisk sakkunskap kan föreligga exempelvis om resning söks under åberopande av nya omständigheter eller ny bevisning.
Andra stycket reglerar rättens sammansättning vid prövning av
en ansökan om ett extraordinärt rättsmedel som avser ett konkurrensrättsligt eller marknadsföringsrättsligt mål eller ärende. Bestämmelsen motsvarar den i första stycket med den skillnaden att den behandlar deltagande av ekonomiska experter i stället för tekniska ledamöter, se kommentaren till första stycket.
Av paragrafen jämförd med 3 kap. 1 och 2 §§ följer att rättegångsbalkens regler om rättens sammansättning är tillämpliga för övriga mål och ärenden där talan om extraordinära rättsmedel förs i Patent- och marknadsöverdomstolen. Det innebär att
351
Ds 2014:2 Författningskommentar
351
rätten består av tre lagfarna ledamöter vid prövning av en sådan ansökan.
Teknisk eller ekonomisk sakkunskap
4 §
Om det i rätten ska ingå andra än lagfarna domare bestämmer rättens ordförande med beaktande av vilken sakkunskap som behövs och övriga förhållanden i målet eller ärendet vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter som ska ingå i rätten.
Se författningskommentaren till 4 kap. 4 §.
Förhinder för ledamot
5 §
Om Patent- och marknadsöverdomstolen i ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen eller motsvarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om en av de kvarvarande
ledamöterna är lagfaren domare.
Se författningskommentaren till 4 kap. 5 §.
15.2 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1949:345 ) om rätten till arbetstagares uppfinningar
9 §
I mål om tillämpningen av denna lag är Patent- och marknadsdomstolen
rätt domstol.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Författningskommentar
350
Särskilda rättsmedel
3 §
Vid Patent- och marknadsdomstolens prövning av en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseende ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 får en teknisk ledamot ingå i rätten i stället för en lagfaren ledamot.
Vid Patent- och marknadsdomstolens prövning av en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseende ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 3 får en ekonomisk expert ingå i rätten i stället för en lagfaren ledamot.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsöverdomstolens sammansättning vid handläggning av mål rörande särskilda (extraordinära) rättsmedel. Bestämmelserna i paragrafen kompletterar bestämmelsen i 2 kap. 4 § första stycket första meningen RB. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.4.
Första stycket reglerar rättens sammansättning vid prövning av
en ansökan om ett extraordinärt rättsmedel som avser ett avgörande i ett patenträttsligt eller växtförädlarrättsligt mål eller ärende. Rätten avgör i sådant fall om den ska bestå av enbart lagfarna ledamöter eller om en av de lagfarna ledamöterna ska ersättas med en teknisk ledamot. Ett behov av teknisk sakkunskap kan föreligga exempelvis om resning söks under åberopande av nya omständigheter eller ny bevisning.
Andra stycket reglerar rättens sammansättning vid prövning av
en ansökan om ett extraordinärt rättsmedel som avser ett konkurrensrättsligt eller marknadsföringsrättsligt mål eller ärende. Bestämmelsen motsvarar den i första stycket med den skillnaden att den behandlar deltagande av ekonomiska experter i stället för tekniska ledamöter, se kommentaren till första stycket.
Av paragrafen jämförd med 3 kap. 1 och 2 §§ följer att rättegångsbalkens regler om rättens sammansättning är tillämpliga för övriga mål och ärenden där talan om extraordinära rättsmedel förs i Patent- och marknadsöverdomstolen. Det innebär att
352
Författningskommentar
352
Ändringen i paragrafen innebär att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen.
15.3 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1960:729 ) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
53 b §
På yrkande av upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare eller av den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med åtgärden.
Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 §, eller medverkan till åtgärden, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden, eller medverkan till den, förringar värdet av den ensamrätt som upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som avses i 53 §.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i
353
Ds 2014:2 Författningskommentar
353
fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vitesförbud. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1.
Ändringarna i sjunde stycket innebär att bestämmelserna om tillämplig lag vid talan om utdömande av vite och om kumulation av talan om utdömande av vite och talan om föreläggande av nytt vite upphävs. Dessa frågor regleras i stället i lagen (2014:000) om patent- och marknadsdomstolar. Se 3 kap. 3 och 4 §§ den lagen. Stycket ändras också språkligt.
53 e §
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång eller överträdelse, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om
föreläggandet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av ett beslut om informationsföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 6 och 8.2.3.
Ändringarna i paragrafen innebär att det som tidigare var första stycket upphävs och att andra, tredje och fjärde stycket blir första, andra och tredje stycket
Första stycket ändras enbart språkligt.
I andra stycket ersätts hänvisningen till andra stycket med en hänvisning till första stycket. Vidare flyttas bestämmelsen om
Författningskommentar
352
Ändringen i paragrafen innebär att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen.
15.3 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1960:729 ) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
53 b §
På yrkande av upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare eller av den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med åtgärden.
Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 §, eller medverkan till åtgärden, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden, eller medverkan till den, förringar värdet av den ensamrätt som upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som avses i 53 §.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i
354
Författningskommentar
354
partsförhör under sanningsförsäkran till 3 kap. 7 § lagen om patent- och marknadsdomstolar.
Tredje stycket ändras på motsvarande sätt som 53 b § sjunde
stycket, se författningskommentaren till den paragrafen.
Frågan om behörig domstol och om möjligheten för domstol att pröva en fråga om informationsföreläggande trots att parterna ingått skiljeavtal regleras i 58 §.
56 b §
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av upphovsmannen eller upphovsmannens rättsinnehavare eller den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
Paragrafen innehåller regler om handläggningen av en fråga om intrångsundersökning. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen innebär att det som tidigare var första stycket upphävs. Frågan om behörig domstol för ansökan om intrångsundersökning regleras i 58 §.
58 §
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
355
Ds 2014:2 Författningskommentar
355
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Av ändringen i första stycket framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen. Som mål räknas också s.k. RB-ärenden, jfr 3 § mål- och ärendeförordningen, t.ex. fråga om intrångsundersökning. Dessutom framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol för ansökan om informationsföreläggande som handläggs enligt ärendelagen.
Av andra stycket, som är nytt, framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att pröva fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått skiljeavtal. Stycket motsvarar i sak de hittills gällande 53 e § första stycket andra meningen och 56 b § första stycket andra meningen.
15.4 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1963:193 ) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.
4 §
Vad som i denna lag sägs om böter ska gälla även utdömda viten, som
1. har förelagts part eller annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång,
2. i Sverige har förelagts av Konsumentombudsmannen, Konkurrensverket eller domstol i mål eller ärende enligt 1 kap. 4 § 3–5 lagen
(2014:000) om patent- och marknadsdomstolar, och
3. i Finland har dömts ut av Marknadsdomstolen eller, efter överklagande av ett avgörande av denna domstol, av Högsta domstolen.
Vad som sägs i första stycket gäller även tvangsgebyr som i Norge har förelagts av Forbrukerombudet och som har godkänts av näringsidkaren eller har dömts ut av domstol.
Författningskommentar
354
partsförhör under sanningsförsäkran till 3 kap. 7 § lagen om patent- och marknadsdomstolar.
Tredje stycket ändras på motsvarande sätt som 53 b § sjunde
stycket, se författningskommentaren till den paragrafen.
Frågan om behörig domstol och om möjligheten för domstol att pröva en fråga om informationsföreläggande trots att parterna ingått skiljeavtal regleras i 58 §.
56 b §
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av upphovsmannen eller upphovsmannens rättsinnehavare eller den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
Paragrafen innehåller regler om handläggningen av en fråga om intrångsundersökning. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen innebär att det som tidigare var första stycket upphävs. Frågan om behörig domstol för ansökan om intrångsundersökning regleras i 58 §.
58 §
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
356
Författningskommentar
356
Paragrafen innehåller bestämmelser om verkställighet av utdömda viten inom Norden. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i första stycket 2 innebär att möjligheten till verkställighet i annat nordiskt land inte längre omfattar utdömda viten som förelagts av Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen utan i stället utdömda viten som har förelagts av Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen och Högsta domstolen (jfr 1 kap. 3 § i lagen om patent- och marknadsdomstolar).
15.5 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)
26 §
Ett slutligt beslut av patentmyndigheten om en ansökan om patent och
ett slutligt beslut enligt 8 b § tredje stycket får överklagas av sökanden.
Ett slutligt beslut om en invändning mot patent får överklagas av patenthavaren och invändaren.
Ett beslut, genom vilket en begäran om återupptagning enligt 15 § tredje stycket eller 19 § andra stycket har avslagits eller ett yrkande om överföring enligt 18 § har bifallits, får överklagas av sökanden. Ett beslut, genom vilket ett yrkande om överföring enligt 18 § har avslagits, får överklagas av den som har framställt yrkandet.
Ett beslut, genom vilket ett yrkande om förordnande enligt 22 § femte stycket har avslagits, får överklagas av den som har framställt yrkandet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av patentmyndighetens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Ändringarna i första stycket innebär att möjligheten för domstolen att pröva en talan trots att invändaren återkallat sin talan tas bort. Av 22 § förvaltningslagen (1986:223) framgår att en förutsättning för att överklaga ett beslut är att det gått klaganden emot. Att denna förutsättning i paragrafen tas bort innebär alltså inte någon förändring i sak.
357
Ds 2014:2 Författningskommentar
357
Fjärde stycket, som anger att bestämmelser om överklagande
av beslut enligt vissa paragrafer finns i 75 §, tas bort. Att patentmyndighetens beslut får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen regleras fortsättningsvis i 66 §.
36 §
Om en del av en internationell patentansökan inte har varit föremål för internationell nyhetsgranskning eller internationell förberedande patenterbarhetsprövning på grund av att ansökningen har bedömts omfatta av varandra oberoende uppfinningar och att sökanden inte inom föreskriven tid har betalat tilläggsavgift enligt konventionen om patentsamarbete, ska patentmyndigheten pröva om bedömningen var riktig. Om patentmyndigheten finner att bedömningen var riktig, ska den del av ansökningen som inte har varit föremål för sådan granskning eller prövning anses återkallad hos patentmyndigheten, om inte sökanden betalar föreskriven avgift till myndigheten inom två månader från det att myndigheten sände en underrättelse till honom eller henne om sitt ställningstagande. Om patentmyndigheten finner att bedömningen inte var riktig, ska myndigheten fortsätta handläggningen av ansökningen i dess helhet.
Ett beslut enligt första stycket, genom vilket patentmyndigheten har funnit att en patentansökan omfattar av varandra oberoende uppfinningar, får överklagas av sökanden.
Om rätten finner patentmyndighetens beslut riktigt, räknas fristen för att betala sådan avgift som avses i första stycket andra meningen från det att patentmyndigheten sände en underrättelse till sökanden om rättens lagakraftvunna beslut.
Paragrafen innehåller bestämmelser om patentmyndighetens prövning av en internationell patentansökan.
Ändringen innebär att hänvisningen i andra stycket till 27 § första och andra stycket ifråga om överklagande tas bort till följd av att frågan om till vilken domstol patentmyndighetens beslut får överklagas regleras i 66 §.
Övriga ändringar är endast språkliga.
Författningskommentar
356
Paragrafen innehåller bestämmelser om verkställighet av utdömda viten inom Norden. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i första stycket 2 innebär att möjligheten till verkställighet i annat nordiskt land inte längre omfattar utdömda viten som förelagts av Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen utan i stället utdömda viten som har förelagts av Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen och Högsta domstolen (jfr 1 kap. 3 § i lagen om patent- och marknadsdomstolar).
15.5 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)
26 §
Ett slutligt beslut av patentmyndigheten om en ansökan om patent och
ett slutligt beslut enligt 8 b § tredje stycket får överklagas av sökanden.
Ett slutligt beslut om en invändning mot patent får överklagas av patenthavaren och invändaren.
Ett beslut, genom vilket en begäran om återupptagning enligt 15 § tredje stycket eller 19 § andra stycket har avslagits eller ett yrkande om överföring enligt 18 § har bifallits, får överklagas av sökanden. Ett beslut, genom vilket ett yrkande om överföring enligt 18 § har avslagits, får överklagas av den som har framställt yrkandet.
Ett beslut, genom vilket ett yrkande om förordnande enligt 22 § femte stycket har avslagits, får överklagas av den som har framställt yrkandet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av patentmyndighetens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Ändringarna i första stycket innebär att möjligheten för domstolen att pröva en talan trots att invändaren återkallat sin talan tas bort. Av 22 § förvaltningslagen (1986:223) framgår att en förutsättning för att överklaga ett beslut är att det gått klaganden emot. Att denna förutsättning i paragrafen tas bort innebär alltså inte någon förändring i sak.
358
Författningskommentar
358
57 b §
På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till patentintrång att fortsätta med det.
Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till patentet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
57 e §
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
359
Ds 2014:2 Författningskommentar
359
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om
föreläggandet.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
59 b §
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
65 §
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag och lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas ifråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
Författningskommentar
358
57 b §
På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till patentintrång att fortsätta med det.
Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till patentet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
57 e §
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
360
Författningskommentar
360
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i paragrafens första stycke innebär att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen. Som mål räknas också s.k. RB-ärenden, jfr 3 § mål- och ärendeförordningen. Dessutom framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol för ansökan om informationsföreläggande som handläggs enligt ärendelagen.
Av andra stycket, som är nytt, anges, i enlighet med vad som gäller enligt övriga immaterialrättsliga lagar, att domstolen är behörig att pröva fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått skiljeavtal.
66 §
Slutliga beslut av patentmyndigheten samt beslut enligt 26 § andra och tredje stycket, 36 §, 42, 72 eller 73 § får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.
Bestämmelserna i 22 § femte stycket tillämpas på handling som kommer in till Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen.
Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken ska ett sammanträde i ett ärende enligt denna lag hållas inom stängda dörrar, om den patentansökan som prövas i ärendet inte är tillgänglig för var och en enligt 22 §.
Överklagande till Högsta domstolen av Patent- och marknadsdomstolens avgörande får inte avse andra patentkrav än sådana som har prövats genom det överklagade beslutet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av patentmyndighetens beslut m.m. Övervägandena finns i avsnitt 6, 8.2.3 och 11.4.
Av första stycket, som fått nytt innehåll, framgår att överklagbara beslut överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från beslutets dag. Bestämmelserna om överklagande av patentmyndighetens beslut motsvarar nuvarande 27, 36 § andra stycket andra meningen och 75 §§.
361
Ds 2014:2 Författningskommentar
361
I andra stycket, som fått nytt innehåll, finns en bestämmelse om utlämnande av handling som innehåller en företagshemlighet. Den motsvarar i sak den nuvarande 27 § tredje stycket.
Tredje stycket, som är nytt, innehåller en bestämmelse om att
rätten i ärende som rör patentansökan som inte är tillgänglig för var och en enligt 22 § är skyldig att förordna om handläggning inom stängda dörrar. Den motsvarar 10 § tredje meningen lagen om Patentbesvärsrätten.
Paragrafens hittills gällande första och andra stycke om rättens sammansättning flyttas till 4 och 5 kap. lagen om patent- och marknadsdomstolar.
Fjärde stycket, som är nytt, motsvarar hittillsvarande 27 §
andra stycket andra meningen PL.
15.6 Förslag till lag om upphävande av lagen ( 1970:417 ) om marknadsdomstol m.m.
Härigenom föreskrivs att lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. ska upphöra att gälla.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Mål och ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i Marknadsdomstolen och som har inletts genom ett överklagande av dom eller beslut av Stockholms tingsrätt ska lämnas över till Patent- och marknadsöverdomstolen. Övriga mål och ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i Marknadsdomstolen ska lämnas över till Patent- och marknadsdomstolen.
3. Äldre bestämmelser gäller i fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
Lagen om marknadsdomstol m.m. innehåller bestämmelser om Marknadsdomstolens organisation och verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 6 och 13.
Författningskommentar
360
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i paragrafens första stycke innebär att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen. Som mål räknas också s.k. RB-ärenden, jfr 3 § mål- och ärendeförordningen. Dessutom framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol för ansökan om informationsföreläggande som handläggs enligt ärendelagen.
Av andra stycket, som är nytt, anges, i enlighet med vad som gäller enligt övriga immaterialrättsliga lagar, att domstolen är behörig att pröva fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått skiljeavtal.
66 §
Slutliga beslut av patentmyndigheten samt beslut enligt 26 § andra och tredje stycket, 36 §, 42, 72 eller 73 § får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.
Bestämmelserna i 22 § femte stycket tillämpas på handling som kommer in till Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen.
Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken ska ett sammanträde i ett ärende enligt denna lag hållas inom stängda dörrar, om den patentansökan som prövas i ärendet inte är tillgänglig för var och en enligt 22 §.
Överklagande till Högsta domstolen av Patent- och marknadsdomstolens avgörande får inte avse andra patentkrav än sådana som har prövats genom det överklagade beslutet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av patentmyndighetens beslut m.m. Övervägandena finns i avsnitt 6, 8.2.3 och 11.4.
Av första stycket, som fått nytt innehåll, framgår att överklagbara beslut överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från beslutets dag. Bestämmelserna om överklagande av patentmyndighetens beslut motsvarar nuvarande 27, 36 § andra stycket andra meningen och 75 §§.
362
Författningskommentar
362
Lagen upphävs den 1 juli 2015 till följd av att Marknadsdomstolen upphör och dess verksamhet överförs till Patent- och marknadsdomstolen och att regler i lagen om patent- och marknadsdomstolar och i de konkurrens- och marknadsföringsrättsliga lagarna i stället kommer att tillämpas på verksamheten.
De mål och ärenden som vid Marknadsdomstolens upphörande inte är avgjorda ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen för fortsatt handläggning. Detta innebär t.ex. att mål om åläggande med anledning av konkurrensbegränsande samarbete eller missbruk av dominerande ställning som vid ikraftträdandet handläggs av Marknadsdomstolen ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen, medan mål om konkurrensskadeavgift eller skadestånd ska överlämnas till Patent- och marknadsöverdomstolen.
I fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av ett avgörande som har meddelats före ikraftträdandet föreskrivs, på samma sätt som vid tidigare reformer angående prövningstillstånd, att äldre regler ska gälla. Domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna kommer därmed inte att omfattas av krav på prövningstillstånd om något sådant krav inte gäller enligt de äldre reglerna. De domar och beslut som meddelats och överklagats till Marknadsdomstolen före ikraftträdandet, men där frågan om prövningstillstånd inte prövats vid ikraftträdandet, omfattas således av det undantag från kravet på prövningstillstånd som hittills gällt för dessa mål.
15.7 Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)
21 §
Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten i ett ärende angående ansökan om registrering av mönster får överklagas av sökanden. Ett
363
Ds 2014:2 Författningskommentar
363
slutligt beslut med anledning av en invändning mot registrering får överklagas av mönsterhavaren och invändaren.
Ett beslut, genom vilket en begäran om återupptagning enligt 14 § fjärde
stycket avslagits eller ett yrkande om överföring enligt 17 § bifallits, får
överklagas av sökanden. Den som framställt ett yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet avslagits.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 26 § PL, se författningskommentaren till den paragrafen
Övriga ändringar är endast språkliga.
22 §
Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten enligt 21 § får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen
för beslutet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av registreringsmyndighetens slutliga beslut. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringarna i paragrafen innebär att ett slutligt beslut om mönsterregistrering inte längre ska överklagas till Patentbesvärsrätten utan till Patent- och marknadsdomstolen.
I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.
31 §
Domstolen ska på yrkande häva en registrering av ett mönster helt eller delvis,
om hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 1-4 §§ och hindret fortfarande består eller om registrering har skett i strid med 13 § andra stycket.
En registrering får hävas delvis endast om mönsterhavaren yrkar det eller medger ett yrkande om det och mönstret i ändrad form bibehåller sin identitet och uppfyller förutsättningarna för skydd enligt denna lag.
Registreringen får inte hävas på den grunden att den som fått registreringen endast varit berättigad till viss andel i mönsterrätten.
När domen har vunnit laga kraft ska den sändas till registreringsmyndigheten för anteckning i mönsterregistret.
Författningskommentar
362
Lagen upphävs den 1 juli 2015 till följd av att Marknadsdomstolen upphör och dess verksamhet överförs till Patent- och marknadsdomstolen och att regler i lagen om patent- och marknadsdomstolar och i de konkurrens- och marknadsföringsrättsliga lagarna i stället kommer att tillämpas på verksamheten.
De mål och ärenden som vid Marknadsdomstolens upphörande inte är avgjorda ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen för fortsatt handläggning. Detta innebär t.ex. att mål om åläggande med anledning av konkurrensbegränsande samarbete eller missbruk av dominerande ställning som vid ikraftträdandet handläggs av Marknadsdomstolen ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen, medan mål om konkurrensskadeavgift eller skadestånd ska överlämnas till Patent- och marknadsöverdomstolen.
I fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av ett avgörande som har meddelats före ikraftträdandet föreskrivs, på samma sätt som vid tidigare reformer angående prövningstillstånd, att äldre regler ska gälla. Domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna kommer därmed inte att omfattas av krav på prövningstillstånd om något sådant krav inte gäller enligt de äldre reglerna. De domar och beslut som meddelats och överklagats till Marknadsdomstolen före ikraftträdandet, men där frågan om prövningstillstånd inte prövats vid ikraftträdandet, omfattas således av det undantag från kravet på prövningstillstånd som hittills gällt för dessa mål.
15.7 Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)
21 §
Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten i ett ärende angående ansökan om registrering av mönster får överklagas av sökanden. Ett
364
Författningskommentar
364
Paragrafen innehåller bestämmelser om hävande av mönsterregistrering. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i paragrafens första stycke innebär att ”tingsrätten” ersätts med ”domstolen”. Vilken domstol som är behörig framgår av 43 §, se författningskommentaren till den paragrafen.
Övriga ändringar är endast språkliga.
31 b §
En mönsterrätt får förklaras ogiltig av domstol även efter det att den har
upphört eller uppgivits.
I fråga om sådan talan ska bestämmelserna i 31 a § tillämpas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ogiltigförklaring av mönsterregistering. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i paragrafens första stycke innebär att det inte anges vilken domstol som får förklara en mönsterrätt ogiltig. Vilken domstol som är behörig framgår av 43 §, se författningskommentaren till den paragrafen.
Övriga ändringar är endast språkliga.
35 b §
På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till mönsterintrång att fortsätta med det.
Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen
365
Ds 2014:2 Författningskommentar
365
befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
35 e §
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
föreläggandet.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
37 b §
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
Författningskommentar
364
Paragrafen innehåller bestämmelser om hävande av mönsterregistrering. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i paragrafens första stycke innebär att ”tingsrätten” ersätts med ”domstolen”. Vilken domstol som är behörig framgår av 43 §, se författningskommentaren till den paragrafen.
Övriga ändringar är endast språkliga.
31 b §
En mönsterrätt får förklaras ogiltig av domstol även efter det att den har
upphört eller uppgivits.
I fråga om sådan talan ska bestämmelserna i 31 a § tillämpas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ogiltigförklaring av mönsterregistering. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i paragrafens första stycke innebär att det inte anges vilken domstol som får förklara en mönsterrätt ogiltig. Vilken domstol som är behörig framgår av 43 §, se författningskommentaren till den paragrafen.
Övriga ändringar är endast språkliga.
35 b §
På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till mönsterintrång att fortsätta med det.
Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen
366
Författningskommentar
366
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
43 §
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag och i mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas ifråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i paragrafens första stycke innebär att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen och enligt EG-förordningen om gemenskapsformgivning. Som mål räknas också s.k. RB-ärenden, jfr 3 § mål- och ärendeförordningen. Dessutom framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol för ansökan om informationsföreläggande som handläggs enligt ärendelagen.
Av andra stycket, som är nytt, framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att pröva fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått skiljeavtal. Stycket motsvarar i sak de hittills
367
Ds 2014:2 Författningskommentar
367
gällande 35 e § första stycket andra meningen och 37 b § första stycket andra meningen.
15.8 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1971:1078 ) om försvarsuppfinningar
14 §
Meddelas förordnande att uppfinning ska hållas hemlig, utgår skälig ersättning av allmänna medel för den skada som uppkommer genom förordnandet.
Meddelas förordnande enligt 13 §, utgår skälig ersättning av allmänna medel för den rätt till uppfinningen som förordnandet avser och för den ytterligare skada som förordnandet medför.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning till följd av ett förordnande att en uppfinning ska hållas hemlig.
Ändringen innebär att tredje stycket om behörig domstol och domförhet upphävs. Frågan om behörig domstol regleras i stället i 24 § och frågan om rättens sammansättning regleras i lagen om patent- och marknadsdomstolen.
I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.
24 §
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om behörig domstol i mål enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 6.
I paragrafen föreskrivs att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen.
Författningskommentar
366
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
43 §
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag och i mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas ifråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i paragrafens första stycke innebär att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen och enligt EG-förordningen om gemenskapsformgivning. Som mål räknas också s.k. RB-ärenden, jfr 3 § mål- och ärendeförordningen. Dessutom framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol för ansökan om informationsföreläggande som handläggs enligt ärendelagen.
Av andra stycket, som är nytt, framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att pröva fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått skiljeavtal. Stycket motsvarar i sak de hittills
368
Författningskommentar
368
15.9 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)
15 §
På yrkande av den som har lidit firmaintrång får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrånget att fortsätta med det
.
Om käranden visar sannolika skäl för att firmaintrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till näringskännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för
tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts
eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
369
Ds 2014:2 Författningskommentar
369
16 j §
Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan, ska registreringsmyndigheten underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ärendet ska överlämnas till
domstol.
En begäran om överlämnande ska ha kommit in till registreringsmyndigheten inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.
Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, ska registre-
ringsmyndigheten överlämna ärendet till domstolen. Om sökanden inte
har begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet avskrivas.
Paragrafen innehåller bestämmelser överlämnande av bestridda ansökningar om administrativ hävning av en firmaregistrering till domstol.
Ändringen i paragrafens första stycke innebär att ”tingsrätt” ersätts med ”domstol”. Vilken domstol som är behörig framgår av 24 §, se författningskommentaren till den paragrafen.
Övriga ändringar är endast språkliga.
16 m §
Innehavaren av en registrering som hävts enligt 16 l § får ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till registreringsmyndigheten inom en månad från dagen för beslutet.
Om innehavaren har ansökt om återvinning i rätt tid, ska
registreringsmyndigheten överlämna ärendet till domstolen. I annat fall ska registreringsmyndigheten avvisa ansökan.
Paragrafen innehåller bestämmelser om återvinning.
Ändringen i paragrafens andra stycke innebär att det i paragrafen endast anges att ärendet ska överlämnas till domstolen. Vilken domstol som är behörig framgår av 24 §, se författningskommen-
Författningskommentar
368
15.9 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)
15 §
På yrkande av den som har lidit firmaintrång får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrånget att fortsätta med det
.
Om käranden visar sannolika skäl för att firmaintrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till näringskännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för
tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts
eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
370
Författningskommentar
370
taren till den paragrafen. I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.
16 p §
Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till registreringsmyndigheten. De handlingar som sökanden har gett in ska anses som en stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när rätten beslutar om målets handläggning.
Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen vid domstol efter ett överlämnande av ett ärende om hävning.
Ändringen i paragrafen innebär att ”en tingsrätt” ersätts med ”domstolen”. Vilken domstol som är behörig framgår av 24 §, se författningskommentaren till den paragrafen. Övriga ändringar är endast språkliga.
18 d §
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
föreläggandet.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
20 b §
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av den som lider skada av kännetecknet eller dess användning. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
371
Ds 2014:2 Författningskommentar
371
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
24 §
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas ifråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol i mål enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 6. Av ändringen i första stycket framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål som rör lagen. Som mål räknas också s.k. RBärenden, jfr 3 § mål- och ärendeförordningen. Dessutom framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol för ansökan om informationsföreläggande som handläggs enligt ärendelagen.
Av andra stycket, som är nytt, framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att pröva fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått skiljeavtal. Stycket motsvarar i sak de hittills gällande 18 d § första stycket andra meningen och 20 b § första stycket andra meningen.
Författningskommentar
370
taren till den paragrafen. I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.
16 p §
Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till registreringsmyndigheten. De handlingar som sökanden har gett in ska anses som en stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när rätten beslutar om målets handläggning.
Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen vid domstol efter ett överlämnande av ett ärende om hävning.
Ändringen i paragrafen innebär att ”en tingsrätt” ersätts med ”domstolen”. Vilken domstol som är behörig framgår av 24 §, se författningskommentaren till den paragrafen. Övriga ändringar är endast språkliga.
18 d §
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
föreläggandet.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
20 b §
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av den som lider skada av kännetecknet eller dess användning. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
372
Författningskommentar
372
28 §
Ett beslut enligt 16 l § om administrativ hävning av en registrering av en firma får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om
överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 16 j § tredje stycket.
Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till
Patent- och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet.
Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.
Paragrafen reglerar vilka beslut i ett ärende om administrativ hävning av registrering som får överklagas. Övervägandena finns i avsnitt 6.
I paragrafens bestämmelser ersätts hänvisningar till tingsrätt med hänvisningar till Patent- och marknadsdomstolen. Övriga ändringar är endast språkliga.
15.10 Förslag till lag om upphävande av lagen ( 1977:729 ) om Patentbesvärsrätten
Härigenom föreskrivs att lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten ska upphöra att gälla
.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patentbesvärsrätten och som rör överklagande av beslut av Patent- och registreringsverket enligt namnlagen (1982:670) och lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden ska överlämnas till allmän förvaltningsdomstol.
3. Övriga mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patentbesvärsrätten ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen
.
Lagen om patentbesvärsrätten innehåller bestämmelser om domstolens organisation och verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 6 och 13.
373
Ds 2014:2 Författningskommentar
373
Lagen upphävs den 1 juli 2015 till följd av att Patentbesvärsrätten upphör och dess verksamhet överförs till Patent- och marknadsdomstolen och allmän förvaltningsdomstol och att regler i lagen om patent- och marknadsdomstolar och i de immaterialrättsliga lagarna i stället kommer att tillämpas på denna verksamhet.
Av övergångsbestämmelserna framgår att de mål i Patentbesvärsrätten som inte är avgjorda vid ikraftträdandet ska överlämnas till allmän förvaltningsdomstol respektive Patent- och marknadsdomstolen för fortsatt handläggning. Mål enligt namnlagen och lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden överlämnas till allmän förvaltningsdomstol medan övriga mål överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen. Mål som redan avgjorts överklagas enligt äldre regler, vilket innebär att de överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. För de mål som handläggs där vid ikraftträdandet fortsätter handläggningen i den domstolen. Om domstolen vid ikraftträdandet meddelat mellandom i t.ex. ett patentregistreringsmål ska den domen överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen enligt äldre regler. Det återstående målet överlämnas dock till Patent- och marknadsdomstolen.
15.11 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1980:307 ) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader
2 §
Säkerhet behöver inte ställas i
1. mål som handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,
2. mål och ärenden vid mark- och miljödomstol enligt – jordabalken,
Författningskommentar
372
28 §
Ett beslut enligt 16 l § om administrativ hävning av en registrering av en firma får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om
överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 16 j § tredje stycket.
Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till
Patent- och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet.
Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.
Paragrafen reglerar vilka beslut i ett ärende om administrativ hävning av registrering som får överklagas. Övervägandena finns i avsnitt 6.
I paragrafens bestämmelser ersätts hänvisningar till tingsrätt med hänvisningar till Patent- och marknadsdomstolen. Övriga ändringar är endast språkliga.
15.10 Förslag till lag om upphävande av lagen ( 1977:729 ) om Patentbesvärsrätten
Härigenom föreskrivs att lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten ska upphöra att gälla
.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patentbesvärsrätten och som rör överklagande av beslut av Patent- och registreringsverket enligt namnlagen (1982:670) och lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden ska överlämnas till allmän förvaltningsdomstol.
3. Övriga mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patentbesvärsrätten ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen
.
Lagen om patentbesvärsrätten innehåller bestämmelser om domstolens organisation och verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 6 och 13.
374
Författningskommentar
374
– 21 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken som är ansökningsmål eller 21 kap. 1 § första stycket 5 miljöbalken som avser ersättning vid ingripande av det allmänna,
– lagen (1933:269) om ägofred, – lagen (1945:119) om stängselskyldighet för järnväg m.m., – fastighetsbildningslagen (1970:988), – rennäringslagen (1971:437), – väglagen (1971:948), – lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering, – lagen (1972:114) med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning,
– expropriationslagen (1972:719), – lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag,
– ledningsrättslagen (1973:1144), – anläggningslagen (1973:1149), – lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, – bostadsförvaltningslagen (1977:792), – lagen (1978:160) om vissa rörledningar, – jordförvärvslagen (1979:230), – skogsvårdslagen (1979:429), – lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt, – lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, – lagen (1987:11) om exploateringssamverkan, – kulturmiljölagen (1988:950), – minerallagen (1991:45), – bostadsrättslagen (1991:614), – lagen (1995:1649) om byggande av järnväg, – ellagen (1997:857), – lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar,
3. växelmål och checkmål,
4. mål som har tagits upp efter offentlig stämning, och
5. mål vid förvaltningsdomstol.
375
Ds 2014:2 Författningskommentar
375
Säkerhet behöver inte heller ställas i annat fall om talan väcks genom genstämning.
Paragrafen reglerar i vilka mål en utländsk kärande är befriad från skyldigheten att ställa säkerhet för rättegångskostnader i mål och ärenden i svensk domstol. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Ändringen i första stycket 5 innebär att undantaget från skyldigheten för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader i mål i Marknadsdomstolen upphävs. De mål och ärenden som hittills har handlagts där kommer fortsättningsvis att handläggas i allmän domstol (patent- och marknadsdomstolarna och Högsta domstolen). I och med att det aktuella undantaget från skyldigheten för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader tas bort ska huvudregeln i 1 § tillämpas.
15.12 Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)
42 §
Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket får överklagas av sökanden. Beslut, som innebär att en ansökan bifalls trots att en invändning har framställts, får överklagas av den som har gjort invändningen.
Beslut som avses i första stycket får överklagas till den förvaltnings-
rätt inom vars domkrets klaganden vid tidpunkten för beslutet var folkbokförd.
Om det inte finns någon domstol som är behörig enligt andra stycket, överklagas Patent- och registreringsverkets beslut till Förvaltningsrätten i Stockholm.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten
.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Patent- och registreringsverkets beslut. Övervägandena finns i avsnitt 12.2, 5.3.3 och 8.2.3.
Författningskommentar
374
– 21 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken som är ansökningsmål eller 21 kap. 1 § första stycket 5 miljöbalken som avser ersättning vid ingripande av det allmänna,
– lagen (1933:269) om ägofred, – lagen (1945:119) om stängselskyldighet för järnväg m.m., – fastighetsbildningslagen (1970:988), – rennäringslagen (1971:437), – väglagen (1971:948), – lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering, – lagen (1972:114) med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning,
– expropriationslagen (1972:719), – lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag,
– ledningsrättslagen (1973:1144), – anläggningslagen (1973:1149), – lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, – bostadsförvaltningslagen (1977:792), – lagen (1978:160) om vissa rörledningar, – jordförvärvslagen (1979:230), – skogsvårdslagen (1979:429), – lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt, – lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, – lagen (1987:11) om exploateringssamverkan, – kulturmiljölagen (1988:950), – minerallagen (1991:45), – bostadsrättslagen (1991:614), – lagen (1995:1649) om byggande av järnväg, – ellagen (1997:857), – lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar,
3. växelmål och checkmål,
4. mål som har tagits upp efter offentlig stämning, och
5. mål vid förvaltningsdomstol.
376
Författningskommentar
376
Ändringarna i första stycket innebär att möjligheten för domstolen att pröva en talan trots att invändaren återkallat sin talan tas bort. Av 22 § förvaltningslagen framgår att en förutsättning för att överklaga ett beslut är att det gått klaganden emot. Att denna förutsättning i paragrafen tas bort innebär alltså inte någon förändring i sak.
Ändringen i andra stycket innebär att registeringsmyndighetens beslut inte längre ska överklagas till Patentbesvärsrätten utan till allmän förvaltningsdomstol. Vilken domstol som är behörig styrs av var klaganden var folkbokförd vid tidpunkten för Patent- och registreringsverkets beslut.
Om det inte finns någon behörig domstol enligt andra stycket framgår av tredje stycket, som är nytt, att Förvaltningsrätten i Stockholm är behörig domstol.
Av det nya fjärde stycket framgår att det krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
15.13 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1984:292 ) om avtalsvillkor mellan näringsidkare
1 §
Om ett villkor, som en näringsidkare ställer upp när han eller hon ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare är att anse som oskäligt mot denne, får Patent- och marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i fortsättningen ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall. Ett sådant förbud får också riktas mot någon som är anställd hos näringsidkaren eller mot någon annan som handlar på hans eller hennes vägnar.
Första stycket gäller även villkor som en myndighet eller ett annat offentligt organ ställer upp för ett avtal med en näringsidkare enligt vilket han eller hon ska tillhandahålla varor eller tjänster mot betalning.
Paragrafen reglerar förutsättningarna för att förbjuda användningen av vissa avtalsvillkor mellan näringsidkare. Övervägandena finns i avsnitt 6.
377
Ds 2014:2 Författningskommentar
377
Ändringen i första stycket innebär att en talan om förbud inte längre ska prövas av Marknadsdomstolen utan av Patent- och marknadsdomstolen.
Övriga ändringar är endast språkliga.
3 a §
Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att utgången i målet kan ha betydande intresse för medlemmarna i sammanslutningen får domstol efter ansökan av sammanslutningen tillåta att den, vid sidan av en enskild part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar bevisning.
En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de skäl som den grundas på.
Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan. Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan om medverkan avser motsätter sig detta.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om medverkan av en sammanslutning av näringsidkare i mål enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 13 a § andra–fjärde styckena MDL.
3 b §
En part eller en sammanslutning som medverkar enligt 3 a § får föreläggas vid vite att tillhandahålla domstolen en handling, ett varuprov eller liknande som kan ha betydelse i målet. Detta innebär dock inte någon skyldighet att röja företagshemligheter av teknisk natur.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om föreläggande att tillhandahålla viss utredning. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 18 § andra stycket MDL.
Författningskommentar
376
Ändringarna i första stycket innebär att möjligheten för domstolen att pröva en talan trots att invändaren återkallat sin talan tas bort. Av 22 § förvaltningslagen framgår att en förutsättning för att överklaga ett beslut är att det gått klaganden emot. Att denna förutsättning i paragrafen tas bort innebär alltså inte någon förändring i sak.
Ändringen i andra stycket innebär att registeringsmyndighetens beslut inte längre ska överklagas till Patentbesvärsrätten utan till allmän förvaltningsdomstol. Vilken domstol som är behörig styrs av var klaganden var folkbokförd vid tidpunkten för Patent- och registreringsverkets beslut.
Om det inte finns någon behörig domstol enligt andra stycket framgår av tredje stycket, som är nytt, att Förvaltningsrätten i Stockholm är behörig domstol.
Av det nya fjärde stycket framgår att det krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
15.13 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1984:292 ) om avtalsvillkor mellan näringsidkare
1 §
Om ett villkor, som en näringsidkare ställer upp när han eller hon ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare är att anse som oskäligt mot denne, får Patent- och marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i fortsättningen ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall. Ett sådant förbud får också riktas mot någon som är anställd hos näringsidkaren eller mot någon annan som handlar på hans eller hennes vägnar.
Första stycket gäller även villkor som en myndighet eller ett annat offentligt organ ställer upp för ett avtal med en näringsidkare enligt vilket han eller hon ska tillhandahålla varor eller tjänster mot betalning.
Paragrafen reglerar förutsättningarna för att förbjuda användningen av vissa avtalsvillkor mellan näringsidkare. Övervägandena finns i avsnitt 6.
378
Författningskommentar
378
5 §
Förbud ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
Talan om utdömande av vite förs i Patent- och marknadsdomstolen av den som ansökt om förbudet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol och talerätt i mål om utdömande av vite. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i andra stycket innebär att talan om utdömande av vite inte längre ska föras vid allmän domstol utan vid Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras också språkligt.
5 a §
Delgivning av domar och beslut som innefattar vitesföreläggande enligt denna lag får inte ske enligt 34 – 37 §§ delgivningslagen (2010:1932) , om det inte med beaktande av vad som har förekommit i det enskilda delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att
anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om delgivning av domar och beslut om vitesföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 20 § andra stycket MDL.
15.14 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1986:436 ) om näringsförbud
8 c §
I fall som avses i 8 a § görs ansökan hos tingsrätten i den ort där näringsidkaren har sitt hemvist. Om näringsidkaren inte har hemvist i Sverige, tas ärendet upp av Stockholms tingsrätt.
Om ärendet gäller näringsförbud med stöd av 2 §, är även den tingsrätt som handlägger eller har handlagt konkursen behörig att pröva ärendet.
379
Ds 2014:2 Författningskommentar
379
I fall som avses i 8 b § andra stycket görs ansökan till Patent- och
marknadsdomstolen
.
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i tredje stycket innebär att ansökan om näringsförbud enligt 8 b § andra stycket inte längre ska göras till Stockholms tingsrätt utan till Patent- och marknadsdomstolen.
8 d §
I ärenden som gäller näringsförbud ska tingsrätten eller Patent- och
marknadsdomstolen hålla sammanträde, om detta inte är uppenbart
obehövligt.
Om ett sammanträde hålls ska tingsrätten bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Ärendet ska avgöras av samma domare. I
4 kap. 3 § lagen ( 2014:000 ) om patent- och marknadsdomstolar finns bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning.
Vid omröstning gäller reglerna i 29 kap. rättegångsbalken. Utöver vad som följer av lagen (1996:242) om domstolsärenden får rätten förelägga nytt vite eller förordna om hämtning till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag, om den som ansökan riktas mot trots föreläggande om personlig inställelse inte inställer sig till sammanträdet eller inställer sig genom ombud.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sammanträde och rättens sammansättning. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Genom ändringen i första stycket tydliggörs att bestämmelsen omfattar ärenden om näringsförbud i såväl tingsrätt som Patent- och marknadsdomstolen.
I andra stycket införs en upplysning om att bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i ett sådant ärende finns i lagen om patent- och marknadsdomstolar.
Författningskommentar
378
5 §
Förbud ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
Talan om utdömande av vite förs i Patent- och marknadsdomstolen av den som ansökt om förbudet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol och talerätt i mål om utdömande av vite. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i andra stycket innebär att talan om utdömande av vite inte längre ska föras vid allmän domstol utan vid Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras också språkligt.
5 a §
Delgivning av domar och beslut som innefattar vitesföreläggande enligt denna lag får inte ske enligt 34 – 37 §§ delgivningslagen (2010:1932) , om det inte med beaktande av vad som har förekommit i det enskilda delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att
anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om delgivning av domar och beslut om vitesföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 20 § andra stycket MDL.
15.14 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1986:436 ) om näringsförbud
8 c §
I fall som avses i 8 a § görs ansökan hos tingsrätten i den ort där näringsidkaren har sitt hemvist. Om näringsidkaren inte har hemvist i Sverige, tas ärendet upp av Stockholms tingsrätt.
Om ärendet gäller näringsförbud med stöd av 2 §, är även den tingsrätt som handlägger eller har handlagt konkursen behörig att pröva ärendet.
380
Författningskommentar
380
17 §
Ett lagakraftvunnet beslut om näringsförbud får upphävas på ansökan av den som förbudet avser, om det senare kommer fram att han eller hon inte hade grovt åsidosatt sina åligganden i näringsverksamhet.
För ärenden om upphävande av förbud gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 8 a §, 8 c § tredje stycket samt 8 d § andra och tredje styckena. Ett sådant ärende tas upp av den domstol som tidigare handlagt målet eller ärendet om näringsförbud. Om ärendet inte rör upphävande av ett förbud som meddelats med stöd av 2 a §, får det tas upp även av rätten i den ort där sökanden har sitt hemvist, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt. I ärendet är den myndighet som yrkat näringsförbud eller myndigheten i den ort där sökanden har sitt hemvist motpart till sökanden.
Ett ärende om upphävande av förbud får göras utan sammanträde, om saken ändå kan utredas tillfredsställande.
Rättens beslut om att upphäva ett näringsförbud ska gälla omedelbart.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ärenden om upphävande av näringsförbud. Övervägandena finns i avsnitt 6.
I andra stycket ersätts ”tingsrätt” med ”domstol”. Att behörig domstol för att pröva en ansökan om näringsförbud på konkurrensrättslig grund är Patent- och marknadsdomstolen framgår av 8 c § tredje stycket.
381
Ds 2014:2 Författningskommentar
381
15.15 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1991:1559 ) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
2 kap. 5 §
Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket i ett ärende om
utgivningsbevis får överklagas till allmän förvaltningsdomstol inom två månader från dagen för beslutet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten
.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av registreringsmyndighetens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 12.2 och 8.2.3.
Ändringen i första stycket innebär att Patent- och registeringsverkets beslut inte längre ska överklagas till Patentbesvärsrätten utan till allmän förvaltningsdomstol.
Av andra stycket framgår att det krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
Övriga ändringar är endast språkliga.
15.16 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1992:1685 ) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter
9 b §
På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång att fortsätta med åtgärden.
Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång, eller medverkan till åtgärden, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden, eller medverkan till den, förringar värdet av ensamrätten till kretsmönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt
Författningskommentar
380
17 §
Ett lagakraftvunnet beslut om näringsförbud får upphävas på ansökan av den som förbudet avser, om det senare kommer fram att han eller hon inte hade grovt åsidosatt sina åligganden i näringsverksamhet.
För ärenden om upphävande av förbud gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 8 a §, 8 c § tredje stycket samt 8 d § andra och tredje styckena. Ett sådant ärende tas upp av den domstol som tidigare handlagt målet eller ärendet om näringsförbud. Om ärendet inte rör upphävande av ett förbud som meddelats med stöd av 2 a §, får det tas upp även av rätten i den ort där sökanden har sitt hemvist, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt. I ärendet är den myndighet som yrkat näringsförbud eller myndigheten i den ort där sökanden har sitt hemvist motpart till sökanden.
Ett ärende om upphävande av förbud får göras utan sammanträde, om saken ändå kan utredas tillfredsställande.
Rättens beslut om att upphäva ett näringsförbud ska gälla omedelbart.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ärenden om upphävande av näringsförbud. Övervägandena finns i avsnitt 6.
I andra stycket ersätts ”tingsrätt” med ”domstol”. Att behörig domstol för att pröva en ansökan om näringsförbud på konkurrensrättslig grund är Patent- och marknadsdomstolen framgår av 8 c § tredje stycket.
382
Författningskommentar
382
har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt ifråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
9 e §
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggandet riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
föreläggandet.
383
Ds 2014:2 Författningskommentar
383
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
12 b §
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
14 a §
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Av första stycket framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen. Som mål räknas också s.k. RB-ärenden, jfr 3 § mål- och ärendeförordningen. Dessutom anges att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol för ansökan om informationsföreläggande som handläggs enligt ärendelagen.
Författningskommentar
382
har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt ifråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
9 e §
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggandet riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
föreläggandet.
384
Författningskommentar
384
Av andra stycket framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att pröva fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått skiljeavtal. Stycket motsvarar i sak hittills gällande 9 e § första stycket andra meningen och 12 b § första stycket andra meningen.
15.17 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1994:1512 ) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden
3 §
Om ett avtalsvillkor som avses i 1 § med hänsyn till pris och övriga
omständigheter är oskäligt mot konsumenten, får Patent- och mark-
nadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i framtiden i liknande fall
använda samma eller väsentligen samma villkor, om förbudet är påkallat från allmän synpunkt eller annars ligger i konsumenternas eller konkurrenternas intresse.
Ett förbud får meddelas även anställda hos näringsidkaren och andra som handlar på hans eller hennes vägnar
.
En sammanslutning av näringsidkare som använder eller rekommenderar användning av ett oskäligt avtalsvillkor får förbjudas att i framtiden använda eller rekommendera villkoret.
Ett förbud ska förenas med vite, om inte detta av särskilda skäl är obehövligt.
Paragrafen reglerar förutsättningarna för att förbjuda användningen av vissa avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i första stycket innebär att en talan om förbud inte längre ska prövas i Marknadsdomstolen utan i Patent- och marknadsdomstolen.
Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.
385
Ds 2014:2 Författningskommentar
385
4 §
En ansökan om förbud får göras av Konsumentombudsmannen. Om Konsumentombudsmannen för ett visst fall beslutar att inte göra någon ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av näringsidkare, konsumenter eller löntagare.
Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i fråga om förbud enligt 3 §.
Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse innehåller även en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol i första instans framgår av 3 §.
Övriga ändringar är endast språkliga.
4 a§
Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att utgången i målet kan ha betydande intresse för medlemmarna i sammanslutningen får domstol efter ansökan av sammanslutningen tillåta att den, vid sidan av en enskild part, medverkar i förfarandet och i samband det åberopar bevisning.
En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de skäl som den grundas på.
Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan. Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan om medverkan avser motsätter sig detta.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om medverkan av en sammanslutning av näringsidkare i mål enligt den aktuella lagen. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 13 a § andra–fjärde styckena MDL.
4 b §
Konsumentombudsmannen ska kallas till förhandling i mål enligt denna lag även om han eller hon inte är sökande.
Författningskommentar
384
Av andra stycket framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att pröva fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått skiljeavtal. Stycket motsvarar i sak hittills gällande 9 e § första stycket andra meningen och 12 b § första stycket andra meningen.
15.17 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1994:1512 ) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden
3 §
Om ett avtalsvillkor som avses i 1 § med hänsyn till pris och övriga
omständigheter är oskäligt mot konsumenten, får Patent- och mark-
nadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i framtiden i liknande fall
använda samma eller väsentligen samma villkor, om förbudet är påkallat från allmän synpunkt eller annars ligger i konsumenternas eller konkurrenternas intresse.
Ett förbud får meddelas även anställda hos näringsidkaren och andra som handlar på hans eller hennes vägnar
.
En sammanslutning av näringsidkare som använder eller rekommenderar användning av ett oskäligt avtalsvillkor får förbjudas att i framtiden använda eller rekommendera villkoret.
Ett förbud ska förenas med vite, om inte detta av särskilda skäl är obehövligt.
Paragrafen reglerar förutsättningarna för att förbjuda användningen av vissa avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i första stycket innebär att en talan om förbud inte längre ska prövas i Marknadsdomstolen utan i Patent- och marknadsdomstolen.
Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.
386
Författningskommentar
386
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om kallelse till förhandling. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Bestämmelserna i paragrafen motsvarar vad som i 14 § andra stycket lagen MDL anges om Konsumentombudsmannen. Vilka som i övrigt ska kallas till förhandling följer av rättegångsbalkens bestämmelser.
4 c §
En part eller en sådan sammanslutning som medverkar enligt 4 a § får föreläggas vid vite att tillhandahålla domstolen en handling, ett varuprov eller liknande som kan ha betydelse för målet. Detta innebär dock inte någon skyldighet att röja företagshemligheter av teknisk natur.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om föreläggande att tillhandahålla viss utredning. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 18 § andra stycket MDL.
7 §
En fråga om förbud får i fall som inte är av större vikt prövas av Konsumentombudsmannen genom att den som antas ha använt ett oskäligt avtalsvillkor föreläggs förbud till godkännande omedelbart eller inom viss tid (förbudsföreläggande).
Om ett förbudsföreläggande har godkänts, gäller det som ett förbud
av domstol. Ett godkännande efter den i föreläggandet angivna tiden gäller dock inte.
Närmare bestämmelser om förbudsföreläggande meddelas av regeringen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förbudsföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Genom ändringen i andra stycket, som innebär att ”Marknadsdomstolen” ersätts med ”domstol” gäller ett godkänt förbudsföreläggande som ett förbud av Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och Marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen
387
Ds 2014:2 Författningskommentar
387
(jfr 1 kap. 3 § i lagen om patent- och marknadsdomstolar). Stycket ändras också språkligt.
8 c §
Konsumentombudsmannens beslut enligt 8 § och 8 a § samt om vitesföreläggande enligt 8 b § får överklagas till Patent- och marknads-
domstolen
.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Konsumentombudsmannens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i paragrafen innebär att Konsumentombudsmannens beslut inte längre överklagas till Stockholms tingsrätt utan till Patent- och marknadsdomstolen. Paragrafen ändras även språkligt.
9 §
En talan om utdömande av vite förs i Patent- och marknadsdomstolen av
Konsumentombudsmannen. Om vite har förelagts på talan av någon annan, får talan om utdömande av vitet föras av honom eller henne.
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol och talerätt i mål om utdömande av vite. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i paragrafen innebär att talan om utdömande av vite inte längre ska föras vid allmän domstol utan vid Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras också språkligt.
9 a §
Delgivning av domar och beslut som innefattar vitesföreläggande enligt denna lag får inte ske enligt 34 – 37 §§ delgivningslagen (2010:1932) , om det inte med beaktande av vad som har förekommit i det enskilda delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.
Författningskommentar
386
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om kallelse till förhandling. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Bestämmelserna i paragrafen motsvarar vad som i 14 § andra stycket lagen MDL anges om Konsumentombudsmannen. Vilka som i övrigt ska kallas till förhandling följer av rättegångsbalkens bestämmelser.
4 c §
En part eller en sådan sammanslutning som medverkar enligt 4 a § får föreläggas vid vite att tillhandahålla domstolen en handling, ett varuprov eller liknande som kan ha betydelse för målet. Detta innebär dock inte någon skyldighet att röja företagshemligheter av teknisk natur.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om föreläggande att tillhandahålla viss utredning. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 18 § andra stycket MDL.
7 §
En fråga om förbud får i fall som inte är av större vikt prövas av Konsumentombudsmannen genom att den som antas ha använt ett oskäligt avtalsvillkor föreläggs förbud till godkännande omedelbart eller inom viss tid (förbudsföreläggande).
Om ett förbudsföreläggande har godkänts, gäller det som ett förbud
av domstol. Ett godkännande efter den i föreläggandet angivna tiden gäller dock inte.
Närmare bestämmelser om förbudsföreläggande meddelas av regeringen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förbudsföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Genom ändringen i andra stycket, som innebär att ”Marknadsdomstolen” ersätts med ”domstol” gäller ett godkänt förbudsföreläggande som ett förbud av Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och Marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen
388
Författningskommentar
388
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om delgivning av domar och beslut om vitesföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 20 § andra stycket MDL.
15.18 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619)
16 §
När rättshjälp har beviljats, betalar staten kostnaderna för bevisning vid allmän domstol och Arbetsdomstolen. Om inte annat följer av lag eller föreskrifter som lämnats med stöd av denna lag lämnas ersättning för bevisning med skäligt belopp
.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kostnaden för bevisning när rättshjälp har beviljats. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Paragrafen ändras med anledning av att domstolsprövningen av de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen förs över från Marknadsdomstolen till Patent- och marknadsdomstolen. Precis som mark- och miljödomstolarna är patent- och marknadsdomstolarna allmän domstol och omfattas således av paragrafen.
15.19 Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)
9 kap. 2 §
På yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrång i växtförädlarrätten att fortsätta med det.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
389
Ds 2014:2 Författningskommentar
389
Paragrafen innehåller bestämmelser om vitesförbud. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i första stycket innebär att ”allmän domstol” ersätts med ”domstolen”. Vilken domstol som är behörig framgår av 10 kap. 3 §, se författningskommentaren till den paragrafen.
9 kap. 5 §
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
9 kap. 5 c §
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om
föreläggandet.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
9 kap. 7 b §
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra
Författningskommentar
388
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om delgivning av domar och beslut om vitesföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 20 § andra stycket MDL.
15.18 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619)
16 §
När rättshjälp har beviljats, betalar staten kostnaderna för bevisning vid allmän domstol och Arbetsdomstolen. Om inte annat följer av lag eller föreskrifter som lämnats med stöd av denna lag lämnas ersättning för bevisning med skäligt belopp
.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kostnaden för bevisning när rättshjälp har beviljats. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Paragrafen ändras med anledning av att domstolsprövningen av de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen förs över från Marknadsdomstolen till Patent- och marknadsdomstolen. Precis som mark- och miljödomstolarna är patent- och marknadsdomstolarna allmän domstol och omfattas således av paragrafen.
15.19 Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)
9 kap. 2 §
På yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrång i växtförädlarrätten att fortsätta med det.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
390
Författningskommentar
390
risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
10 kap. 3 §
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Av ändringen i första stycket framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen. Som mål räknas också s.k. RB-ärenden, jfr 3 § mål- och ärendeförordningen. Dessutom anges att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol för ansökan om informationsföreläggande som handläggs enligt ärendelagen.
Av andra stycket, som är nytt, framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att pröva fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått skiljeavtal. Stycket motsvarar i sak hittills gällande 9 kap. 5 c § första stycket andra meningen och 7 b § första stycket andra meningen.
10 kap. 5 §
Statens jordbruksverks slutliga beslut får överklagas av den som beslutet angår.
391
Ds 2014:2 Författningskommentar
391
Ett beslut genom vilket en ansökan om registrering bifalls får dock överklagas endast av den som i behörig ordning har framställt en invändning mot ansökan.
Ett beslut genom vilket ett yrkande om överföring enligt 5 kap. 8 § har bifallits får överklagas av sökanden. Den som har framställt yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet avslagits.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Statens jordbruksverks slutliga beslut. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Av 22 § förvaltningslagen framgår att en förutsättning för att överklaga ett beslut är att det gått klaganden emot. Ändringen i
första stycket innebär att denna förutsättning i den nu aktuella
paragrafen tas bort.
Ändringen i andra stycket innebär att möjligheten för domstolen att pröva en talan trots att invändaren återkallat sin talan tas bort. Stycket ändras också språkligt.
10 kap. 6 §
Ett beslut av Statens jordbruksverk överklagas till Patent- och
marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol för överklagade beslut av Statens jordbruksverk. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i paragrafen innebär att Statens jordbruksverks beslut inte längre ska överklagas till Patentbesvärsrätten utan till Patent- och marknadsdomstolen.
I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.
Författningskommentar
390
risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
10 kap. 3 §
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Av ändringen i första stycket framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen. Som mål räknas också s.k. RB-ärenden, jfr 3 § mål- och ärendeförordningen. Dessutom anges att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol för ansökan om informationsföreläggande som handläggs enligt ärendelagen.
Av andra stycket, som är nytt, framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att pröva fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått skiljeavtal. Stycket motsvarar i sak hittills gällande 9 kap. 5 c § första stycket andra meningen och 7 b § första stycket andra meningen.
10 kap. 5 §
Statens jordbruksverks slutliga beslut får överklagas av den som beslutet angår.
392
Författningskommentar
392
15.20 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2000:1175 ) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer
5 §
Talan ska väckas vid
1. Patent- och marknadsdomstolen i fråga om förbud och ålägganden som avses i marknadsföringslagen (2008:486), i fråga om förbud enligt lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden samt i
fråga om utdömande av vite, och
2. Förvaltningsrätten i Stockholm i fråga om sådan särskild avgift som avses i radio-_och_tv-lagen (2010:696).
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Genom ändringar i första punkten framgår att talan om förbud och åläggande inte längre ska väckas i Marknadsdomstolen utan i Patent- och marknadsdomstolen.
Genom att den tidigare tredje punkten förs till den första punkten framgår att talan om utdömande av vite inte längre ska väckas vid tingsrätt utan i Patent- och marknadsdomstolen.
15.21 Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104)
8 kap. 3 §
En talan om åläggande enligt 2 § väcks vid Patent- och marknadsdomstolen.
En sådan talan får väckas
1. i fråga om information som avses i 2 kap. 2 §, av näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och
2. i fråga om information som avses i 2 kap. 4-7 §§, av den näringsidkare som har ingått avtal om försäkring med försäkringsbolaget.
393
Ds 2014:2 Författningskommentar
393
Talan får också väckas av en sammanslutning av näringsidkare. I mål om åläggande enligt 2 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om talan om åläggande att lämna information om företagsförsäkring. Genom hänvisningar i 17 kap. 8 § och 18 kap. 6 § kan paragrafen vara tillämplig även vid gruppskadeförsäkring och kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringarna i första stycket innebär talan om åläggande enligt paragrafen inte längre ska väckas vid Marknadsdomstolen utan vid Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras också språkligt.
10 kap. 12 §
En talan om åläggande enligt 11 § väcks vid Patent- och marknadsdomstolen.
En sådan talan får väckas
1. i fråga om information som avses i 2 §, av näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och
2. i fråga om information som avses i 4-8 §§, av den näringsidkare som har ingått avtal om försäkring med försäkringsbolaget.
Talan får också väckas av en sammanslutning av näringsidkare. I mål om åläggande enligt 11 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om talan om åläggande att lämna information om individuell personförsäkring till annan än konsument eller dödsbo. Genom hänvisningar i 19 kap. 8 § och 20 kap. 6 § är paragrafen tillämplig även vid gruppersonförsäkring och kollektivavtalsgrundad personförsäkring. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringarna i första stycket innebär talan om åläggande enligt paragrafen inte längre ska väckas vid Marknadsdomstolen utan
Författningskommentar
392
15.20 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2000:1175 ) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer
5 §
Talan ska väckas vid
1. Patent- och marknadsdomstolen i fråga om förbud och ålägganden som avses i marknadsföringslagen (2008:486), i fråga om förbud enligt lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden samt i
fråga om utdömande av vite, och
2. Förvaltningsrätten i Stockholm i fråga om sådan särskild avgift som avses i radio-_och_tv-lagen (2010:696).
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Genom ändringar i första punkten framgår att talan om förbud och åläggande inte längre ska väckas i Marknadsdomstolen utan i Patent- och marknadsdomstolen.
Genom att den tidigare tredje punkten förs till den första punkten framgår att talan om utdömande av vite inte längre ska väckas vid tingsrätt utan i Patent- och marknadsdomstolen.
15.21 Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104)
8 kap. 3 §
En talan om åläggande enligt 2 § väcks vid Patent- och marknadsdomstolen.
En sådan talan får väckas
1. i fråga om information som avses i 2 kap. 2 §, av näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och
2. i fråga om information som avses i 2 kap. 4-7 §§, av den näringsidkare som har ingått avtal om försäkring med försäkringsbolaget.
394
Författningskommentar
394
vid Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras även språkligt.
15.22 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2005:590 ) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.
15 §
Ett åläggande enligt 11 § får förenas med vite. En talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag väcks vid Patent- och
marknadsdomstolen av Konkurrensverket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5.
Ändringarna i paragrafen innebär att talan om utdömande av vite inte längre ska väckas vid tingsrätt utan vid Patent- och marknadsdomstolen. Paragrafen ändras också språkligt.
16 §
Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 11 § får överklagas till
Patent- och marknadsdomstolen. I fråga om rättegångskostnader ska
gälla vad som föreskrivs i 31 kap. rättegångsbalken.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Konkurrensverkets beslut om åläggande. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringarna i paragrafen innebär att Konkurrensverkets beslut om åläggande inte längre överklagas till Marknadsdomstolen utan till Patent- och marknadsdomstolen. Upplysningen om att ärendelagen ska tillämpas vid handläggningen i Marknadsdomstolen tas bort. Att ärendelagen är tillämplig på Patent- och marknadsdomstolens handläggning av ett från Konkurrensverket överklagat beslut framgår av 3 kap. 2 § första stycket i lagen om patent- och marknadsdomstolar. Paragrafen ändras även språkligt.
395
Ds 2014:2 Författningskommentar
395
15.23 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2006:484 ) om franchisegivares informationsskyldighet
5 §
En talan om åläggande enligt 4 § väcks vid Patent- och marknadsdomstolen.
En sådan talan får väckas av
1. en franchisetagare i ett sådant avtal som avses i 4 §,
2. en sammanslutning av näringsidkare, eller
3. en annan sammanslutning som har ett befogat intresse av att företräda näringsidkare.
Den som har talerätt enligt andra stycket har rätt att delta i rättegången som intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken.
I mål om åläggande enligt 4 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet och fördelning av rättegångskostnader i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen. Bestämmelserna i 28, 42–46 och 61 §§ om Konsumentombudsmannen ska dock inte tillämpas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om talan om åläggande att lämna information till en franchisetagare. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringarna i första stycket innebär att talan om åläggande inte längre ska väckas vid Marknadsdomstolen utan vid Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras också språkligt.
6 §
Ett åläggande enligt 4 § ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
En talan om utdömande av vite väcks vid Patent- och marknadsdomstolen.
Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Författningskommentar
394
vid Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras även språkligt.
15.22 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2005:590 ) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.
15 §
Ett åläggande enligt 11 § får förenas med vite. En talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag väcks vid Patent- och
marknadsdomstolen av Konkurrensverket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5.
Ändringarna i paragrafen innebär att talan om utdömande av vite inte längre ska väckas vid tingsrätt utan vid Patent- och marknadsdomstolen. Paragrafen ändras också språkligt.
16 §
Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 11 § får överklagas till
Patent- och marknadsdomstolen. I fråga om rättegångskostnader ska
gälla vad som föreskrivs i 31 kap. rättegångsbalken.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Konkurrensverkets beslut om åläggande. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringarna i paragrafen innebär att Konkurrensverkets beslut om åläggande inte längre överklagas till Marknadsdomstolen utan till Patent- och marknadsdomstolen. Upplysningen om att ärendelagen ska tillämpas vid handläggningen i Marknadsdomstolen tas bort. Att ärendelagen är tillämplig på Patent- och marknadsdomstolens handläggning av ett från Konkurrensverket överklagat beslut framgår av 3 kap. 2 § första stycket i lagen om patent- och marknadsdomstolar. Paragrafen ändras även språkligt.
396
Författningskommentar
396
Ändringarna i andra stycket innebär att talan om utdömande av vite inte längre ska väckas vid Marknadsdomstolen utan vid Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras även språkligt.
15.24 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)
36 §
För att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift får rätten besluta om kvarstad.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kvarstad för att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse innehåller en hänvisning till 15 kap. rättegångsbalken, ändras så att den enbart reglerar möjligheten till kvarstad. Att rättegångsbalkens regler om kvarstad är tillämpliga följer av 3 kap. 1 § i lagen om patent- och marknadsdomstolar. Vilken domstol som är behörig framgår av 52 § (se kommentaren till den paragrafen).
47 §
En talan om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § får väckas av
1. Konsumentombudsmannen,
2. en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, eller
3. en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.
Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i mål om förbud och åläggande. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse i första stycket innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår av 52 § (se kommentaren till den paragrafen). Paragrafen ändras också språkligt.
397
Ds 2014:2 Författningskommentar
397
48 §
En talan om marknadsstörningsavgift enligt 29 § väcks av Konsument-
ombudsmannen.
Om Konsumentombudsmannen i ett visst fall beslutar att inte föra talan om marknadsstörningsavgift, får en enskild näringsidkare som berörs av marknadsföringen eller en sammanslutning av näringsidkare väcka en sådan talan.
Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i mål om marknadsstörningsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse i första stycket även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår av 52 § (se kommentaren till den paragrafen). Stycket ändras även språkligt.
Tredje stycket med bestämmelser om behörig domstol i fråga
om ansökan om kvarstad tas bort. Den regleringen finns numera i 36 §.
49 §
En talan om utdömande av vite får väckas av den som begärt vites-
föreläggandet och av Konsumentombudsmannen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i mål om utdömande av vite. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse i första stycket även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår av 52 § (se kommentaren till den paragrafen). Paragrafen ändras också språkligt.
51 §
Konsumentombudsmannens beslut enligt 42–44 §§ samt om vitesföreläggande efter en sådan uppmaning överklagas till Patent- och mark-
nadsdomstolen.
Författningskommentar
396
Ändringarna i andra stycket innebär att talan om utdömande av vite inte längre ska väckas vid Marknadsdomstolen utan vid Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras även språkligt.
15.24 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)
36 §
För att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift får rätten besluta om kvarstad.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kvarstad för att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse innehåller en hänvisning till 15 kap. rättegångsbalken, ändras så att den enbart reglerar möjligheten till kvarstad. Att rättegångsbalkens regler om kvarstad är tillämpliga följer av 3 kap. 1 § i lagen om patent- och marknadsdomstolar. Vilken domstol som är behörig framgår av 52 § (se kommentaren till den paragrafen).
47 §
En talan om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § får väckas av
1. Konsumentombudsmannen,
2. en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, eller
3. en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.
Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i mål om förbud och åläggande. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse i första stycket innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår av 52 § (se kommentaren till den paragrafen). Paragrafen ändras också språkligt.
398
Författningskommentar
398
Detsamma gäller beslut om ersättning enligt 46 § eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av nämnda paragraf.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Konsumentombudsmannens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringarna i paragrafen innebär att ett överklagande inte längre ska göras till Stockholms tingsrätt utan till Patent- och marknadsdomstolen.
52 §
En talan enligt denna lag väcks vid Patent- och marknadsdomstolen. Patent- och marknadsdomstolen är också rätt domstol om en ansökan om kvarstad enligt 36 § görs innan talan om marknadsstörningsavgift har väckts.
Beslut under rättegången i frågor som avses i 27 § och 40 § första stycket får överklagas särskilt. Besluten ska vid handläggningen i
Patent- och marknadsöverdomstolen anses röra åtgärd enligt 15 kap.
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol samt om handläggningen av vissa beslut.
Första stycket, som är nytt, anger att Patent- och marknads-
domstolen är behörig domstol i första instans. Vidare anges att det är Patent- och marknadsdomstolen som ska pröva en ansökan om kvarstad enligt 36 § som görs innan talan om marknadsstörningsavgift har väckts. Bestämmelserna i stycket motsvarar regleringen av behörig domstol i hittills gällande 47 § första stycket, 48 § första och tredje styckena, 49 § första stycket samt 66 § tredje stycket. Det hittills gällande första stycket, som innehåller bestämmelser om överklagande av tingsrätts domar och beslut, utgår. Hur Patent- och marknadsdomstolens beslut får överklagas anges i 1 kap. 3 § i lagen om patent- och marknadsdomstolar.
Ändringen i andra stycket innebär att ”Marknadsdomstolen” ersätts med ”Patent- och marknadsöverdomstolen”.
399
Ds 2014:2 Författningskommentar
399
59 §
Föreskrifterna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken
inte är tillåten tillämpas på mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § och mål om marknadsstörningsavgift enligt 29 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillämplig processlag i mål enligt marknadsföringslagen med undantag för mål om skadestånd. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1.
Ändringen i första stycket innebär att det numera utan undantag framgår av paragrafen i vilka mål rättegångsbalkens bestämmelser om indispositiva tvistemål ska tillämpas.
Andra och tredje styckena, som innehåller bestämmelser om tillämplig processlag i mål om skadestånd och i ärenden, tas bort. Vilka processuella regler som ska tillämpas i dessa fall framgår numera direkt av 3 kap. 1 och 3 §§ i lagen om patent- och marknadsdomstolar.
61 §
Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsumentombudsmannen ska rätten underrätta ombudsmannen om rättegången.
Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelse till Konsumentombudsmannen. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Andra stycket om att tingsrätten ska underrätta Marknadsdomstolen om att ett mål om marknadsstörningsavgift eller skadestånd har väckts tas bort.
66 §
Regeringen får med avseende på främmande stat bestämma att följande ska gälla.
I fråga om en vara som är försedd med en oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt anges vara frambragd eller tillverkad i den främmande staten eller i en region eller ort i den främmande staten, får åtgärd enligt 39 § beslutas även i andra fall än som avses där. Detta gäller dock inte om beteckningen
Författningskommentar
398
Detsamma gäller beslut om ersättning enligt 46 § eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av nämnda paragraf.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Konsumentombudsmannens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringarna i paragrafen innebär att ett överklagande inte längre ska göras till Stockholms tingsrätt utan till Patent- och marknadsdomstolen.
52 §
En talan enligt denna lag väcks vid Patent- och marknadsdomstolen. Patent- och marknadsdomstolen är också rätt domstol om en ansökan om kvarstad enligt 36 § görs innan talan om marknadsstörningsavgift har väckts.
Beslut under rättegången i frågor som avses i 27 § och 40 § första stycket får överklagas särskilt. Besluten ska vid handläggningen i
Patent- och marknadsöverdomstolen anses röra åtgärd enligt 15 kap.
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol samt om handläggningen av vissa beslut.
Första stycket, som är nytt, anger att Patent- och marknads-
domstolen är behörig domstol i första instans. Vidare anges att det är Patent- och marknadsdomstolen som ska pröva en ansökan om kvarstad enligt 36 § som görs innan talan om marknadsstörningsavgift har väckts. Bestämmelserna i stycket motsvarar regleringen av behörig domstol i hittills gällande 47 § första stycket, 48 § första och tredje styckena, 49 § första stycket samt 66 § tredje stycket. Det hittills gällande första stycket, som innehåller bestämmelser om överklagande av tingsrätts domar och beslut, utgår. Hur Patent- och marknadsdomstolens beslut får överklagas anges i 1 kap. 3 § i lagen om patent- och marknadsdomstolar.
Ändringen i andra stycket innebär att ”Marknadsdomstolen” ersätts med ”Patent- och marknadsöverdomstolen”.
400
Författningskommentar
400
enligt handelsbruk endast tjänar till att märka ut varans art eller om den åtföljs av en uppgift som tydligt anger att varan inte har frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten.
En talan om en åtgärd enligt andra stycket väcks av Konsumentom-
budsmannen eller, om denne har beslutat att inte väcka talan, av någon som driver rörelse med varor av samma slag som den vara talan avser.
Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder mot vara som är frambragd eller tillverkad i främmande stat. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i tredje stycket innebär att bestämmelsen om behörig domstol tas bort. Vilken domstol som är behörig framgår numera av 52 § (se kommentaren till den paragrafen).
Övriga ändringar är enbart språkliga.
15.25 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)
3 kap. 2 §
Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläggande enligt 1 §, får ett företag som berörs av överträdelsen väcka
talan om ett sådant åläggande. En sådan talerätt gäller dock inte i de fall
verket har tillämpat artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.
Paragrafen reglerar den subsidiära talerätten för åläggande. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Paragrafen, som enligt hittills gällande nuvarande lydelse även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den paragrafen).
401
Ds 2014:2 Författningskommentar
401
3 kap. 3 §
Om det finns särskilda skäl, får ett åläggande enligt 1 § meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. Rätten får meddela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts.
Paragrafen anger förutsättningarna för att besluta om ett interimistiskt åläggande. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i paragrafen innebär att beslut om interimistiskt åläggande inte längre ska fattas av Marknadsdomstolen utan av den domstol som vid tidpunkten för det interimistiska beslutet handlägger målet.
3 kap. 5 §
Konkurrensverket får väcka talan om att ett företag ska betala en särskild avgift (konkurrensskadeavgift), om företaget eller någon som handlar på dess vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller artikel 101 eller 102 EUF-fördraget.
Avgiften tillfaller staten. Innan Konkurrensverket väcker talan om konkurrensskadeavgift mot ett företag, ska företaget ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast till stämningsansökan.
Paragrafen innehåller bestämmelser om konkurrensskadeavgift. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse i första stycket även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den paragrafen).
3 kap. 15 §
På ansökan av ett företag som anmäler en överträdelse av förbudet i 2 kap. 1 § eller i artikel 101 i EUF-fördraget ska Konkurrensverket i ett beslut förklara om förutsättningarna för eftergift enligt 12 § första stycket är uppfyllda. Ett sådant beslut är bindande för verket samt för
domstol.
Författningskommentar
400
enligt handelsbruk endast tjänar till att märka ut varans art eller om den åtföljs av en uppgift som tydligt anger att varan inte har frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten.
En talan om en åtgärd enligt andra stycket väcks av Konsumentom-
budsmannen eller, om denne har beslutat att inte väcka talan, av någon som driver rörelse med varor av samma slag som den vara talan avser.
Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder mot vara som är frambragd eller tillverkad i främmande stat. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i tredje stycket innebär att bestämmelsen om behörig domstol tas bort. Vilken domstol som är behörig framgår numera av 52 § (se kommentaren till den paragrafen).
Övriga ändringar är enbart språkliga.
15.25 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)
3 kap. 2 §
Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläggande enligt 1 §, får ett företag som berörs av överträdelsen väcka
talan om ett sådant åläggande. En sådan talerätt gäller dock inte i de fall
verket har tillämpat artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.
Paragrafen reglerar den subsidiära talerätten för åläggande. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Paragrafen, som enligt hittills gällande nuvarande lydelse även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den paragrafen).
402
Författningskommentar
402
Paragrafen innehåller bestämmelser om eftergift av konkurrensskadeavgift. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen av paragrafen innebär att ”Stockholms tingsrätt” och ”Marknadsdomstolen” ersätts med ”domstol”. Genom ändringen blir Konkurrensverkets beslut i fråga om att förutsättningarna för eftergift är uppfyllda bindande för Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen och Högsta domstolen (jfr 1 kap. 3 § i lagen om patent- och marknadsdomstolar).
3 kap. 19 §
Ett avgiftsföreläggande som har godkänts ska efter klagan undanröjas under de förutsättningar som anges i 59 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken. Vad som där sägs om strafföreläggande och den misstänkte gäller då i stället avgiftsföreläggande respektive företag.
Den som vill klaga ska göra det skriftligen till Patent- och marknads-
domstolen inom ett år från det att föreläggandet godkändes. I mål om
klagan på ett avgiftsföreläggande är Konkurrensverket motpart.
Om ett avgiftsföreläggande har undanröjts, får företaget därefter in-
te åläggas en skyldighet att betala en högre konkurrensskadeavgift för samma överträdelse.
Paragrafen innehåller bestämmelser om undanröjande av ett godkänt avgiftsföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i andra stycket innebär att klagan inte längre ska göras till Stockholms tingsrätt utan till Patent- och marknadsdomstolen.
Övriga ändringar är endast språkliga.
3 kap. 21 §
För att säkerställa ett anspråk på konkurrensskadeavgift får rätten besluta om kvarstad.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kvarstad. Övervägandena finns i avsnitt 6.
403
Ds 2014:2 Författningskommentar
403
Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse innehåller en bestämmelse om behörig domstol att pröva en ansökan om kvarstad som görs innan talan om konkurrensskadeavgift har väckts samt en hänvisning till 15 kap. rättegångsbalken, ändras så att den endast reglerar möjligheten till kvarstad.
Rätt domstol för att pröva en ansökan om kvarstad innan talan om konkurrensskadeavgift har väckts framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den bestämmelsen). Att rättegångsbalkens regler om kvarstad är tillämpliga följer av 3 kap. 1 § i lagen om patent- och marknadsdomstolar.
Paragrafen ändras också språkligt.
3 kap. 32 §
Konkurrensverket får väcka talan om förbud enligt 27 § eller
omprövning enligt 31 § andra stycket. En talan om omprövning av ett meddelat förbud får också väckas av den som förbudet riktar sig mot.
Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte väcka en talan om förbud enligt 27 §, får talan väckas av ett företag som berörs av förfarandet eller av verksamheten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i mål om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse i första stycket även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den paragrafen). Stycket ändras även språkligt.
4 kap. 13 § Om Konkurrensverket inom den i 11 § angivna fristen har
beslutat om särskild undersökning, får verket väcka talan om förbud enligt 1 § eller åläggande enligt 2 §.
Talan ska väckas inom tre månader från ett beslut om särskild undersökning. Innan Konkurrensverket väcker talan, ska den som avses med talan ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast till stämningsansökan.
Författningskommentar
402
Paragrafen innehåller bestämmelser om eftergift av konkurrensskadeavgift. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen av paragrafen innebär att ”Stockholms tingsrätt” och ”Marknadsdomstolen” ersätts med ”domstol”. Genom ändringen blir Konkurrensverkets beslut i fråga om att förutsättningarna för eftergift är uppfyllda bindande för Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen och Högsta domstolen (jfr 1 kap. 3 § i lagen om patent- och marknadsdomstolar).
3 kap. 19 §
Ett avgiftsföreläggande som har godkänts ska efter klagan undanröjas under de förutsättningar som anges i 59 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken. Vad som där sägs om strafföreläggande och den misstänkte gäller då i stället avgiftsföreläggande respektive företag.
Den som vill klaga ska göra det skriftligen till Patent- och marknads-
domstolen inom ett år från det att föreläggandet godkändes. I mål om
klagan på ett avgiftsföreläggande är Konkurrensverket motpart.
Om ett avgiftsföreläggande har undanröjts, får företaget därefter in-
te åläggas en skyldighet att betala en högre konkurrensskadeavgift för samma överträdelse.
Paragrafen innehåller bestämmelser om undanröjande av ett godkänt avgiftsföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i andra stycket innebär att klagan inte längre ska göras till Stockholms tingsrätt utan till Patent- och marknadsdomstolen.
Övriga ändringar är endast språkliga.
3 kap. 21 §
För att säkerställa ett anspråk på konkurrensskadeavgift får rätten besluta om kvarstad.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kvarstad. Övervägandena finns i avsnitt 6.
404
Författningskommentar
404
Om Konkurrensverket har beslutat att lämna en företagskon-
centration utan åtgärd, får talan enligt första stycket väckas endast om verkets beslut har grundat sig på oriktig uppgift som lämnas av part eller annan medverkande i koncentrationen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Konkurrensverkets talan om förbud eller åläggande mot en företagskoncentration.
Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse i första stycket även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig domstol framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den paragrafen).
Övriga ändringar är endast språkliga.
4 kap. 14 §
På begäran av Konkurrensverket får Patent- och marknadsdomstolen förlänga fristen i 13 § andra stycket med högst en månad i sänder, om parterna i koncentrationen samtycker. I de fall annan medverkande anmält koncentrationen enligt 7 § 2 krävs dennes samtycke. Om koncentrationen ägt rum på det sätt som anges i 3 § andra meningen, är förvärvarens samtycke tillräckligt.
Om det finns synnerliga skäl, får fristen förlängas utan sådant samtycke som anges i första stycket.
Paragrafen reglerar förutsättningarna för förlängning av den frist inom vilken Konkurrensverket ska väcka talan mot en företagskoncentration. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i paragrafen innebär att en begäran om förlängning av fristen inte längre ska göras vid Stockholms tingsrätt utan vid Patent- och marknadsdomstolen.
4 kap. 15 §
Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får inte meddelas senare än sex månader efter det att talan väckts
Den i första stycket angivna fristen får förlängas under samma förutsättningar som anges i 14 §. Ett förbud enligt 1 § eller ett
405
Ds 2014:2 Författningskommentar
405
åläggande enligt 2 § får dock inte meddelas senare än två år efter det att företagskoncentrationen uppkom.
Paragrafen anger inom vilken tid första instans ska meddela dom i ett mål om förbud eller åläggande med anledning av en företagskoncentration.
Ändringen i första stycket innebär att paragrafen inte längre anger vid vilken domstol talan om förbud eller åläggande ska väckas. Vilken domstol som är behörig framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den paragrafen).
4 kap. 16 §
Om Patent- och marknadsdomstolens dom överklagas, ska Patent- och
marknadsöverdomstolen avgöra målet inom tre månader från det att
tiden för överklagande gick ut. Bestämmelserna i 15 § andra stycket gäller också för Patent- och marknadsöverdomstolens prövning.
Paragrafen anger inom vilken tid andra instans ska meddela dom i ett mål om förbud eller åläggande med anledning av en företagskoncentration. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringarna i paragrafen innebär att tidsfristerna och de övriga bestämmelserna i paragrafen inte längre gäller Marknadsdomstolen utan i stället Patent- och marknadsöverdomstolen. Att Patent- och marknadsdomstolens dom får överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen följer av 1 kap. 3 § första stycket i lagen om patent- och marknadsdomstolar.
4 kap. 21 §
Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får omprövas, om det finns anledning att upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre behövs eller inte längre är lämpligt.
En talan om omprövning ska väckas av Konkurrensverket eller av
någon som berörs av avgörandet.
Författningskommentar
404
Om Konkurrensverket har beslutat att lämna en företagskon-
centration utan åtgärd, får talan enligt första stycket väckas endast om verkets beslut har grundat sig på oriktig uppgift som lämnas av part eller annan medverkande i koncentrationen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Konkurrensverkets talan om förbud eller åläggande mot en företagskoncentration.
Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse i första stycket även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig domstol framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den paragrafen).
Övriga ändringar är endast språkliga.
4 kap. 14 §
På begäran av Konkurrensverket får Patent- och marknadsdomstolen förlänga fristen i 13 § andra stycket med högst en månad i sänder, om parterna i koncentrationen samtycker. I de fall annan medverkande anmält koncentrationen enligt 7 § 2 krävs dennes samtycke. Om koncentrationen ägt rum på det sätt som anges i 3 § andra meningen, är förvärvarens samtycke tillräckligt.
Om det finns synnerliga skäl, får fristen förlängas utan sådant samtycke som anges i första stycket.
Paragrafen reglerar förutsättningarna för förlängning av den frist inom vilken Konkurrensverket ska väcka talan mot en företagskoncentration. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i paragrafen innebär att en begäran om förlängning av fristen inte längre ska göras vid Stockholms tingsrätt utan vid Patent- och marknadsdomstolen.
4 kap. 15 §
Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får inte meddelas senare än sex månader efter det att talan väckts
Den i första stycket angivna fristen får förlängas under samma förutsättningar som anges i 14 §. Ett förbud enligt 1 § eller ett
406
Författningskommentar
406
Paragrafen innehåller bestämmelse om omprövning av ett förbud eller åläggande med anledning av en företagskoncentration. Överväganden finns i avsnitt 8.2.3.
Ändringen i andra stycket innebär att paragrafen inte längre anger vid vilken domstol talan om omprövning ska väckas. Vilken domstol som är behörig framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den paragrafen). Stycket ändras också språkligt.
5 kap. 3 §
Patent- och marknadsdomstolen får på ansökan av Konkurrensverket
besluta att verket får göra en undersökning hos ett företag för att utreda om det har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om
1. det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,
2. företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 1 § första
stycket 1 eller det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas, och
3. vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det intrång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åtgärden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd för Konkurrensverket att genomföra en platsundersökning. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i första stycket innebär att frågan om tillstånd för en platsundersökning inte längre ska prövas av Stockholms tingsrätt utan av Patent- och marknadsdomstolen.
5 kap. 11 §
Åtgärder enligt 1 eller 6 § får inte avse en skriftlig handling
1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats biträde inte får höras som vittne om innehållet, och
2. som innehas av advokaten eller biträdet eller av den till förmån för vilken tystnadsplikten gäller.
Om Konkurrensverket anser att en viss handling bör omfattas av en undersökning och den som åtgärden avser åberopar att handlingen är
407
Ds 2014:2 Författningskommentar
407
skyddad enligt första stycket, ska handlingen omedelbart förseglas och skyndsamt överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen av Konkurrensverket.
Domstolen ska utan dröjsmål pröva om handlingen ska omfattas av
Konkurrensverkets undersökning.
Paragrafen innehåller bestämmelser om handlingar som inte får ingå i Konkurrensverkets undersökningar. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i andra stycket innebär att frågan om en handling ska undantas Konkurrensverkets undersökning inte längre ska prövas av Stockholms tingsrätt utan av Patent- och marknadsdomstolen.
Övriga ändringar är endast språkliga.
5 kap. 18 §
Ett ärende om förhandsgodkännande enligt artikel 21.3 i rådets
förordning (EG) nr 1/2003 prövas av Patent- och marknadsdomstolen på ansökan av Konkurrensverket.
Om beslut om förhandsgodkännande meddelats enligt första stycket, gäller bestämmelserna i 17 § om handräckning.
Paragrafen reglerar domstols prövning av frågor om förhandsgodkännande. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i första stycket innebär att frågor om förhandsgodkännande inte längre ska prövas av Stockholms tingsrätt utan av Patent- och marknadsdomstolen.
5 kap. 20 §
Efter begäran av en myndighet i en stat med vilken Sverige har ingått en överenskommelse om rättslig hjälp i konkurrensärenden får Patent- och
marknadsdomstolen på ansökan av Konkurrensverket besluta att verket
får genomföra en undersökning hos ett företag eller någon annan för at bistå en den andra staten med att utreda om någon har överträtt den statens konkurrensregler, om
1. det som föreskrivs i 5 § 1–3 är uppfyllt, och
Författningskommentar
406
Paragrafen innehåller bestämmelse om omprövning av ett förbud eller åläggande med anledning av en företagskoncentration. Överväganden finns i avsnitt 8.2.3.
Ändringen i andra stycket innebär att paragrafen inte längre anger vid vilken domstol talan om omprövning ska väckas. Vilken domstol som är behörig framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den paragrafen). Stycket ändras också språkligt.
5 kap. 3 §
Patent- och marknadsdomstolen får på ansökan av Konkurrensverket
besluta att verket får göra en undersökning hos ett företag för att utreda om det har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om
1. det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,
2. företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 1 § första
stycket 1 eller det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas, och
3. vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det intrång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åtgärden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd för Konkurrensverket att genomföra en platsundersökning. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i första stycket innebär att frågan om tillstånd för en platsundersökning inte längre ska prövas av Stockholms tingsrätt utan av Patent- och marknadsdomstolen.
5 kap. 11 §
Åtgärder enligt 1 eller 6 § får inte avse en skriftlig handling
1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats biträde inte får höras som vittne om innehållet, och
2. som innehas av advokaten eller biträdet eller av den till förmån för vilken tystnadsplikten gäller.
Om Konkurrensverket anser att en viss handling bör omfattas av en undersökning och den som åtgärden avser åberopar att handlingen är
408
Författningskommentar
408
2. det förfarande som utreds är av ett slag som vid tillämpningen av denna lag eller Europeiska unionens konkurrensregler skulle ha innefattat en överträdelse av förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om något av dessa regelverk hade tillämpats på förfarandet.
I fall som avses i första stycket gäller bestämmelserna i 6–13 §§.
Paragrafen innehåller bestämmelser om domstols prövning av tillstånd för Konkurrensverket att bistå annan stat med genomförande av en platsundersökning. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i första stycket innebär att frågan om tillstånd för Konkurrensverket enligt paragrafen inte längre ska prövas av Stockholms tingsrätt utan av Patent- och marknadsdomstolen.
6 kap. 2 §
En talan om att döma ut vite som förelagts med stöd av denna lag förs
av Konkurrensverket. I fråga om vite som har förelagts på talan av ett företag får talan om att döma ut vitet föras även av det företaget.
Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i mål om utdömande av vite. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den paragrafen).
Andra stycket som anger att Stockholms tingsrätt alltid är behörig att pröva en talan om utdömande av vite tas bort, eftersom Patent- och marknadsdomstolen är ensam behörig att pröva en sådan talan.
Paragrafen ändras också språkligt.
7 kap. 1 §
Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas till Patent-
och marknadsdomstolen:
1. åtgärder enligt 2 kap. 3 § andra stycket,
409
Ds 2014:2 Författningskommentar
409
2. ålägganden som verket har meddelat enligt 3 kap. 1 § första stycket eller 3 §,
3. beslut enligt 3 kap. 4 § andra stycket,
4. förbud eller ålägganden enligt 4 kap. 12 § tredje stycket,
5. ålägganden enligt 5 kap. 1 §, och återkallelser av undantag enligt artikel 29.2 i rådets förordning (EG) 1/2003.
Paragrafen anger vilka av Konkurrensverkets beslut som får överklagas till domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i första stycket innebär att Konkurrensverkets beslut inte längre ska överklagas till Marknadsdomstolen utan till Patent- och marknadsdomstolen.
7 kap. 2 §
Beslut av Patent- och marknadsdomstolen i frågor som avses i 3 kap. 30 § och 4 kap. 17 § får överklagas särskilt.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka beslut av Patent- och marknadsdomstolen som får överklagas särskilt. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Genom ändringen i paragrafen anges vilka beslut av Patent- och marknadsdomstolen som får överklagas särskilt.
Första stycket om överklagande av Stockholms tingsrätts domar och beslut till Marknadsdomstolen tas bort. Hur Patent- och marknadsdomstolens beslut får överklagas framgår av 1 kap. 3 § i lagen om patent- och marknadsdomstolar.
8 kap. 1 §
En talan enligt denna lag väcks vid Patent- och marknadsdomstolen. Patent- och marknadsdomstolen är även rätt domstol om en ansökan om kvarstad enligt 3 kap. 21 § görs innan talan om konkurrensskadeavgift har väckts.
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Författningskommentar
408
2. det förfarande som utreds är av ett slag som vid tillämpningen av denna lag eller Europeiska unionens konkurrensregler skulle ha innefattat en överträdelse av förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om något av dessa regelverk hade tillämpats på förfarandet.
I fall som avses i första stycket gäller bestämmelserna i 6–13 §§.
Paragrafen innehåller bestämmelser om domstols prövning av tillstånd för Konkurrensverket att bistå annan stat med genomförande av en platsundersökning. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i första stycket innebär att frågan om tillstånd för Konkurrensverket enligt paragrafen inte längre ska prövas av Stockholms tingsrätt utan av Patent- och marknadsdomstolen.
6 kap. 2 §
En talan om att döma ut vite som förelagts med stöd av denna lag förs
av Konkurrensverket. I fråga om vite som har förelagts på talan av ett företag får talan om att döma ut vitet föras även av det företaget.
Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i mål om utdömande av vite. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den paragrafen).
Andra stycket som anger att Stockholms tingsrätt alltid är behörig att pröva en talan om utdömande av vite tas bort, eftersom Patent- och marknadsdomstolen är ensam behörig att pröva en sådan talan.
Paragrafen ändras också språkligt.
7 kap. 1 §
Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas till Patent-
och marknadsdomstolen:
1. åtgärder enligt 2 kap. 3 § andra stycket,
410
Författningskommentar
410
Paragrafen, som är ny, anger att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol i första instans. Vidare anges att det är Patent- och marknadsdomstolen som ska pröva en ansökan om kvarstad enligt 3 kap. 21 § som görs innan talan om konkurrensskadeavgift har väckts. Bestämmelserna motsvarar regleringen av behörig domstol i hittills gällande 3 kap. 2, 5 och 21 §§, 4 kap. 13 och 21 §§ samt 6 kap. 2 §.
Det hittills gällande första stycket, som innehåller en övergripande bestämmelse om tillämplig processlag, tas bort. Grundläggande bestämmelser om tillämplig processlag i konkurrensrättsliga mål finns i 3 kap. i lagen om patent- och marknadsdomstolar, vilka kompletteras av 8 kap. 2 § KL.
Även bestämmelsen i andra stycket om ärendelagens tillämpning tas bort. Att ärendelagen är tillämplig på de beslut av Konkurrensverket som överklagas till Patent- och marknadsdomstolen framgår av 3 kap. 2 § första stycket i lagen om patent- och marknadsdomstolar. När det gäller konkurrensärenden som inleds genom en ansökan till Patent- och marknadsdomstolen se 8 kap. 2 § KL.
8 kap. 2 §
Bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas i mål som avses i - 3 kap. 2, 5, 27 och 31 §§ samt 32 § andra stycket, - 3 kap. 21 § och 4 kap. 17 §, även om någon talan inte väckts, och - 4 kap. 13 och 20 §§ samt 21 § andra stycket.
Bestämmelserna i lagen ( 1996:242 )om domstolsärenden tillämpas i ärenden som inleds genom en ansökan till Patent- och marknadsdomstolen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillämplig processlag. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
Andra stycket, som är nytt, innehåller bestämmelser om att
ärendelagen ska tillämpas på ärenden som inleds genom en ansökan till Patent- och marknadsdomstolen, jfr 3 kap. 2 § andra stycket i lagen om patent- och marknadsdomstolar.
411
Ds 2014:2 Författningskommentar
411
8 kap. 3 §
I mål om undanröjande av godkänt avgiftsföreläggande enligt 3 kap. 19 § tillämpas följande bestämmelser.
Vid handläggningen i Patent- och marknadsdomstolen tillämpas 52 kap.2, 3 och 5–12 §§rättegångsbalken. Bestämmelserna som avser hovrätt gäller därvid i stället för den domstolen.
I fråga om överklagande av Patent- och marknadsdomstolens beslut med anledning av klagan på avgiftsföreläggande gäller 49 och 52 kap. rättegångsbalken. Det som där sägs om hovrätten gäller i stället Patent-
och marknadsöverdomstolen.
Rätten får besluta att ett avgiftsföreläggande tills vidare inte får
verkställas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet vid talan om undanröjande av ett godkänt avgiftsföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Genom ändringen i första stycket anges vilka bestämmelser i rättegångsbalken som ska tillämpas vid Patent- och marknadsdomstolens handläggning av en talan om undanröjande av ett godkänt avgiftsföreläggande.
På motsvarande sätt innebär ändringen i andra stycket att det av paragrafen framgår vilka bestämmelser som ska tillämpas vid Patent- och marknadsöverdomstolens prövning.
Övriga ändringar är endast språkliga.
15.26 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2010:510 ) om lufttransporter
15 §
Ett åläggande att lämna föreskriven information får meddelas
1. ett lufttrafikföretag som inte lämnar information enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 261/2004,
2. ett lufttrafikföretag, en researrangör eller en biljettförsäljare som inte lämnar information till passagerare enligt artikel 11 i förordning (EG) nr 2111/2005, och
Författningskommentar
410
Paragrafen, som är ny, anger att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol i första instans. Vidare anges att det är Patent- och marknadsdomstolen som ska pröva en ansökan om kvarstad enligt 3 kap. 21 § som görs innan talan om konkurrensskadeavgift har väckts. Bestämmelserna motsvarar regleringen av behörig domstol i hittills gällande 3 kap. 2, 5 och 21 §§, 4 kap. 13 och 21 §§ samt 6 kap. 2 §.
Det hittills gällande första stycket, som innehåller en övergripande bestämmelse om tillämplig processlag, tas bort. Grundläggande bestämmelser om tillämplig processlag i konkurrensrättsliga mål finns i 3 kap. i lagen om patent- och marknadsdomstolar, vilka kompletteras av 8 kap. 2 § KL.
Även bestämmelsen i andra stycket om ärendelagens tillämpning tas bort. Att ärendelagen är tillämplig på de beslut av Konkurrensverket som överklagas till Patent- och marknadsdomstolen framgår av 3 kap. 2 § första stycket i lagen om patent- och marknadsdomstolar. När det gäller konkurrensärenden som inleds genom en ansökan till Patent- och marknadsdomstolen se 8 kap. 2 § KL.
8 kap. 2 §
Bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas i mål som avses i - 3 kap. 2, 5, 27 och 31 §§ samt 32 § andra stycket, - 3 kap. 21 § och 4 kap. 17 §, även om någon talan inte väckts, och - 4 kap. 13 och 20 §§ samt 21 § andra stycket.
Bestämmelserna i lagen ( 1996:242 )om domstolsärenden tillämpas i ärenden som inleds genom en ansökan till Patent- och marknadsdomstolen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillämplig processlag. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
Andra stycket, som är nytt, innehåller bestämmelser om att
ärendelagen ska tillämpas på ärenden som inleds genom en ansökan till Patent- och marknadsdomstolen, jfr 3 kap. 2 § andra stycket i lagen om patent- och marknadsdomstolar.
412
Författningskommentar
412
3. ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som inte lämnar information enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2006.
En talan om åläggande enligt första stycket väcks vid Patent-och marknadsdomstolen.
En sådan talan får väckas av
1. Konsumentombudsmannen,
2. en näringsidkare som har ingått ett avtal som rör transport med lufttrafikföretaget, dess agent, researrangören eller biljettförsäljaren, och
3. en sammanslutning av konsumenter eller näringsidkare. I ett sådant mål gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som är tillämpliga i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om åläggande för bl.a. lufttrafikföretag att lämna föreskriven information. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i andra stycket innebär att talan om åläggande inte längre ska väckas i Marknadsdomstolen utan i Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras också språkligt.
16 §
Ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som vägrar personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet transport i strid med artiklarna 3 och 4 i förordningen (EG) nr 1107/2006 får åläggas att vid vite erbjuda transporterna i fråga.
En talan om åläggande enligt första stycket väcks vid Patent- och marknadsdomstolen av Konsumentombudsmannen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om åläggande för bl.a. lufttrafikföretag att erbjuda transporter för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i andra stycket innebär att talan om åläggande inte längre ska väckas i Marknadsdomstolen utan i Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras även språkligt.
413
Ds 2014:2 Författningskommentar
413
15.27 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2010:1350 ) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden
4 §
Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, upphandlande enhet enligt lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket vid Patent- och marknadsdomstolen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5.
Av ändringen i andra stycket innebär att talan om utdömande av vite inte längre ska väckas vid tingsrätt utan vid Patent- och marknadsdomstolen.
5 §
Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 1 § får överklagas till
Patent- och marknadsdomstolen. I fråga om rättegångskostnader tillämpas
Paragrafen innehåller en bestämmelse om överklagande. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i paragrafen innebär att Konkurrensverkets beslut inte längre överklagas till Marknadsdomstolen utan till Patent- och marknadsdomstolen. Paragrafen ändras även språkligt.
Författningskommentar
412
3. ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som inte lämnar information enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2006.
En talan om åläggande enligt första stycket väcks vid Patent-och marknadsdomstolen.
En sådan talan får väckas av
1. Konsumentombudsmannen,
2. en näringsidkare som har ingått ett avtal som rör transport med lufttrafikföretaget, dess agent, researrangören eller biljettförsäljaren, och
3. en sammanslutning av konsumenter eller näringsidkare. I ett sådant mål gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som är tillämpliga i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om åläggande för bl.a. lufttrafikföretag att lämna föreskriven information. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i andra stycket innebär att talan om åläggande inte längre ska väckas i Marknadsdomstolen utan i Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras också språkligt.
16 §
Ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som vägrar personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet transport i strid med artiklarna 3 och 4 i förordningen (EG) nr 1107/2006 får åläggas att vid vite erbjuda transporterna i fråga.
En talan om åläggande enligt första stycket väcks vid Patent- och marknadsdomstolen av Konsumentombudsmannen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om åläggande för bl.a. lufttrafikföretag att erbjuda transporter för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i andra stycket innebär att talan om åläggande inte längre ska väckas i Marknadsdomstolen utan i Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras även språkligt.
414
Författningskommentar
414
15.28 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2010:1390 ) om utnämning av domare
1 §
Denna lag avser utnämning av ordinarie domare. Dessa är
1. justitieråd tillika ordförande, justitieråd tillika avdelningsordförande och övriga justitieråd i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen,
2. president, lagman samt råd tillika vice ordförande på avdelning och övriga råd i hovrätt och kammarrätt,
3. lagman, chefsrådman och rådman i tingsrätt och förvaltningsrätt,
4. tekniska råd,
5. patentråd
6. ordförande tillika chef och övriga ordförande i Arbetsdomstolen,
7. ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen.
Paragrafen innehåller en uppräkning av de olika slag av ordinarie domare som finns. Ändringen innebär att vissa domarbefattningar (punkten 5 och 7) tas bort till följd av Marknadsdomstolens och Patentbesvärsrättens avveckling och en ny domarbefattning (patentråd) tillkommer till följd av patent- och marknadsdomstolarnas tillkomst.
15.29 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)
3 kap. 13 §
Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan helt eller delvis, ska Patent- och registreringsverket underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ärendet eller, om bestridandet endast avser en del av yrkandet, ärendet i den bestridda delen ska överlämnas till domstol.
En begäran om överlämnande ska ha kommit in till Patent- och registreringsverket inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de
415
Ds 2014:2 Författningskommentar
415
omständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis.
Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.
Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, ska Patent- och
registreringsverket överlämna ärendet till domstolen. Om sökanden inte
har begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet avskrivas i den del det är
bestritt.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 16 j § FL, se författningskommentaren till den paragrafen.
3 kap. 16 §
Innehavaren av en registrering som hävts enligt 15 § får ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till Patent- och registreringsverket inom en månad från dagen för beslutet.
Har innehavaren ansökt om återvinning i rätt tid, ska Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till Patent-
och
marknadsdomstolen. I annat fall ska verket avvisa ansökan.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 16 m § FL, se författningskommentaren till den paragrafen.
3 kap. 19 §
Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till Patent- och registreringsverket. De handlingar som sökanden gett in ska anses som stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när rätten beslutar om målets handläggning.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 16 p § FL, se författningskommentaren till den paragrafen.
8 kap. 3 §
På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1 kap. 6–8 §§, eller av den som på grund av licens har rätt att utnyttja ett varukännetecken,
Författningskommentar
414
15.28 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2010:1390 ) om utnämning av domare
1 §
Denna lag avser utnämning av ordinarie domare. Dessa är
1. justitieråd tillika ordförande, justitieråd tillika avdelningsordförande och övriga justitieråd i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen,
2. president, lagman samt råd tillika vice ordförande på avdelning och övriga råd i hovrätt och kammarrätt,
3. lagman, chefsrådman och rådman i tingsrätt och förvaltningsrätt,
4. tekniska råd,
5. patentråd
6. ordförande tillika chef och övriga ordförande i Arbetsdomstolen,
7. ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen.
Paragrafen innehåller en uppräkning av de olika slag av ordinarie domare som finns. Ändringen innebär att vissa domarbefattningar (punkten 5 och 7) tas bort till följd av Marknadsdomstolens och Patentbesvärsrättens avveckling och en ny domarbefattning (patentråd) tillkommer till följd av patent- och marknadsdomstolarnas tillkomst.
15.29 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)
3 kap. 13 §
Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan helt eller delvis, ska Patent- och registreringsverket underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ärendet eller, om bestridandet endast avser en del av yrkandet, ärendet i den bestridda delen ska överlämnas till domstol.
En begäran om överlämnande ska ha kommit in till Patent- och registreringsverket inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de
416
Författningskommentar
416
får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till varumärkesintrång att fortsätta med det.
Om käranden visar sannolika skäl för att varumärkesintrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till varukännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
9 kap. 3 §
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
417
Ds 2014:2 Författningskommentar
417
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om
föreläggandet.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
9 kap. 6 §
Innan ett beslut om intrångsundersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess att annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
Första stycket ändras även redaktionellt.
10 kap. 6 §
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärende enligt denna lag och i mål som avses i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Författningskommentar
416
får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till varumärkesintrång att fortsätta med det.
Om käranden visar sannolika skäl för att varumärkesintrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till varukännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet.
Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.
9 kap. 3 §
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.
418
Författningskommentar
418
Ändringen i paragrafens första stycke innebär att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen och enligt EG-förordningen om gemenskapsvarumärken. Som mål räknas också s.k. RB-ärenden, jfr 3 § mål- och ärendeförordningen. Dessutom framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol för ansökan om informationsföreläggande som handläggs enligt ärendelagen.
Av andra stycket, som är nytt, framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att pröva fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått skiljeavtal. Stycket motsvarar i sak hittills gällande 9 kap. 3 § första stycket andra meningen och 6 § första stycket andra meningen.
10 kap. 10 §
Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten får överklagas till
Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för
beslutet.
Ett slutligt beslut i ett ärende om registrering av ett varumärke får överklagas endast av sökanden. Detsamma gäller för ett slutligt beslut i ett ärende om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige.
Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot en registrering får överklagas endast av innehavaren av varumärket och av invändaren. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige får överklagas endast av innehavaren av den internationella varumärkesregistreringen och av invändaren.
Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ hävning av en registrering.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av registreringsmyndighetens slutliga beslut i ärenden om såväl nationell som internationell varumärkesregistrering. Övervägandena finns i avsnitt 6 och 8.2.3.
419
Ds 2014:2 Författningskommentar
419
Av ändringen i första stycket framgår att slutliga beslut överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.
Ändringarna i tredje stycket innebär att möjligheten för domstolen att pröva en talan trots att invändaren återkallat sin talan tas bort.
Att Patent- och marknadsdomstolens beslut får överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen regleras i lagen om patent- och marknadsdomstolar. Se 1 kap. 3 § den lagen. Fjärde stycket om överklagande upphävs därför.
10 kap. 11 §
Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om administrativ hävning av en registrering av ett varumärke får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om
överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 3 kap. 13 § tredje
stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till domstol inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.
Paragrafen reglerar vilka beslut i ett ärende om administrativ hävning av registrering som får överklagas och hur överklagande ska gå till. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen i paragrafen innebär att ”tingsrätt” ersätts med ”domstol”. Vilken domstol som är behörig framgår av 10 kap. 6 §, se författningskommentaren till den paragrafen. Övriga ändringar är endast språkliga.
Författningskommentar
418
Ändringen i paragrafens första stycke innebär att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen och enligt EG-förordningen om gemenskapsvarumärken. Som mål räknas också s.k. RB-ärenden, jfr 3 § mål- och ärendeförordningen. Dessutom framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol för ansökan om informationsföreläggande som handläggs enligt ärendelagen.
Av andra stycket, som är nytt, framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att pröva fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått skiljeavtal. Stycket motsvarar i sak hittills gällande 9 kap. 3 § första stycket andra meningen och 6 § första stycket andra meningen.
10 kap. 10 §
Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten får överklagas till
Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för
beslutet.
Ett slutligt beslut i ett ärende om registrering av ett varumärke får överklagas endast av sökanden. Detsamma gäller för ett slutligt beslut i ett ärende om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige.
Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot en registrering får överklagas endast av innehavaren av varumärket och av invändaren. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige får överklagas endast av innehavaren av den internationella varumärkesregistreringen och av invändaren.
Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ hävning av en registrering.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av registreringsmyndighetens slutliga beslut i ärenden om såväl nationell som internationell varumärkesregistrering. Övervägandena finns i avsnitt 6 och 8.2.3.