Ds 2015:13

Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Sammanfattning

I promemorian lämnas förslag till ändringar i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Lagen kompletterar ett antal EU-förordningar om ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar, garanterade traditionella specialiteter och traditionella termer på jordbruks- och livsmedelsområdet.

Ändringarna innebär att hänvisningar i lagen till upphävda EUförordningar ersätts med hänvisningar till nya EU-förordningar som ersatt de gamla EU-förordningarna. Vidare föreslås att lagens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta en EU-förordning om geografiska beteckningar för aromatiserade vinprodukter.

Slutligen föreslås att hänvisningar till upphävda EU-förordningar i 10 kap. 7 § varumärkeslagen (2010:1877) avseende särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel ersätts med hänvisningar till nya EU-förordningar som ersatt de gamla EUförordningarna.

De föreslagna lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2016.

Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i lagen ( 2009:1424 ) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag kompletterar

1. rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel, och

2. rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

Denna lag kompletterar Europa-

parlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

2 §

1

Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller bestämmelser som rör skydd för geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar, traditionellt skydd och

Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller bestämmelser som rör skydd för geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar, traditionellt skydd och

1 Senaste lydelse 2011:411.

Författningsförslag Ds 2015:13

garanterade traditionella specialiteter

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) 1576/89,

2. rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”), och

3. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen och efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.

traditionella uttryck

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) 1576/89,

2. Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) 1234/2007,

3. Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008,

4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd för geografiska

Ds 2015:13 Författningsförslag

beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, och

5. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Författningsförslag Ds 2015:13

Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 7 § varumärkeslagen (2010:1877) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

7 §

Bestämmelserna i 3 § samt 8 kap. 3–8 §§ och 9 kap. ska tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av

1. rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel,

2. rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel,

3. rådets förordning (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker,

4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008

1. Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel,

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd för geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89,

3. Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, eller

4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari

Ds 2015:13 Författningsförslag

om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd för geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89,

5. rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, eller

6. rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”).

2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

1. Bakgrund

1.1. Behovet av lagstiftning

Lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel kompletterar ett antal EU-förordningar som räknas upp i 1–2 §§.

Flera av EU-förordningarna har upphävts och ersatts av nya förordningar. Den 21 november 2012 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel. Den förordningen ersatte förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel och rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

Även rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) har upphävts och ersatts av, såvitt nu är aktuellt, två nya förordningar, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008.

Bakgrund Ds 2015:13

Därutöver har en ny förordning, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91 tillkommit. Detta föranleder en översyn av den nationella lagstiftningen på området.

1.2. Nya EU-förordningar

1.2.1. Förordning (EU) nr 1151/2012 har ersatt förordning (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006

Förordning (EU) nr 1151/2012 har ersatt förordningarna (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006. Syftet med att slå samman förordningarna till en har huvudsakligen varit att förenkla för producenterna att förmedla information om produkternas egenskaper och särskilda kvaliteter, som beror på de jordbruksmetoder som använts, till köpare och konsumenter. Förordningen syftar till att skydda det mervärde som en produkts särart eller geografiska ursprung kan medföra för konsumenterna. Skydd kan ges för jordbruksprodukter avsedda att användas som livsmedel och som ingår i bilaga I till EUF-fördraget och för jordbruksprodukter och livsmedel som inte ingår i bilagan men som är nära knutna till jordbruksproduktionen. Förordningen tillämpas inte på spritdrycker, aromatiserade vinprodukter eller inom vinsektorn.

Endast jordbruksprodukter och livsmedel som framställts med traditionella råmaterial, kännetecknas av en traditionell sammansättning eller framställs eller bearbetas på ett sätt som återspeglar traditionellt bruk kan få skydd som garanterade traditionella specialiteter. För att kunna skyddas som en garanterad traditionell specialitet ska produkten ha en viss särart, vilket innebär att den klart ska skilja sig från liknande produkter som hör till samma kategori.

För att kunna få skydd som en ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning ska den jordbruksprodukt eller det livsmedel som beteckningen avser härstamma från ett visst avgränsat geografiskt område och dess kvalitet eller egenskaper ska ha en koppling till det geografiska ursprunget. Det krävs en starkare

Ds 2015:13

Bakgrund

koppling till det avgränsade geografiska området för att registrera en ursprungsbeteckning än vad som gäller för en skyddad geografisk beteckning.

En grupp bestående av producenter eller bearbetningsföretag som arbetar med en sådan produkt kan ansöka om registrering. I undantagsfall kan en enskild fysisk eller juridisk person betraktas som en grupp enligt förordningen. En ansökan om registrering ska bl.a. innehålla en produktspecifikation med information om produktens egenskaper och produktionsmetod. Förfarandet inleds i medlemsstaten, men avslutas av kommissionen som registrerar de beteckningar som uppfyller kraven i förordningarna. När en beteckning registrerats får den användas av alla aktörer som saluför jordbruksprodukter och livsmedel som överensstämmer med produktspecifikationen.

Ett kontrollsystem är kopplat till det skydd som ges genom förordningen. En producent som för första gången ska producera en produkt som registrerats ska i förväg anmäla detta till den behöriga myndigheten eller det behöriga kontrollorganet i den medlemsstat där producenten är etablerad. Myndigheten eller kontrollorganet ska, innan produkten släpps ut på marknaden, kontrollera att produktspecifikationen följs.

Den behöriga myndigheten eller kontrollorganet ska vidare kontrollera att de skyldigheter som fastställs i förordningen följs. Denna kontroll ska ske i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004. Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar och garanterad traditionell specialitet ska skyddas mot missbruk och vilseledande bruk och registrerade benämningar ska skyddas mot allt bruk som sannolikt kan vilseleda konsumenterna.

Bestämmelserna om skyddet för ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter har i sak förts över från förordning (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006 till förordning (EU) nr 1151/2012. Avseende ursprungsbeteckningarna och de geografiska beteckningarna omformuleras dock skyddet till att omfatta missbruk av, imitation av eller anspelning på registrerade namn för att anpassa skyddet till det som tillämpas för vinsektorn. I förordning (EG) nr 510/2006 omfattade skyddet för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar obehörigt bruk av, imitation av eller anspelning på registrerade namn.

Bakgrund Ds 2015:13

Även bestämmelserna om ansökningsförfarandet, kommissionens granskning, registreringen, invändningsförfarandet, ändringar i produktspecifikation, avregistreringar och medlemsstaternas ansvar för kontrollen av efterlevnaden av bestämmelserna har i sak förts över till den nya förordningen.

I den nya förordningen införs även en ny kvalitetsordning,

frivilliga kvalitetsbegrepp. Närmare regler ska fastställas av kommis-

sionen genom genomförandeakter. Det frivilliga kvalitetsbegreppet ska avse en egenskap hos en eller flera produktkategorier eller jordbruks- eller bearbetningsmässig kvalitet som är tillämplig i särskilda områden och användningen av termen ska ge produkten ett mervärde. Termen får användas för alla produkter som uppfyller de krav som kommissionen ställer upp för ett begrepp. Medlemsstaterna ska genomföra riskanalysbaserade kontroller för att säkerställa att bestämmelserna om frivilliga kvalitetsbegrepp följs.

Tillämpningsförordningen

Närmare bestämmelser om tillämpningen av förordning (EU) nr 1151/2012 finns i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 668/2014 av den 13 juni 2014 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel. Tillämpningsförordningen innehåller närmare bestämmelser om bl.a. utformningen av och innehållet i registreringsansökningar, beskrivningen av produkter och produktionsmetoder, invändningar, ändringar i produktspecifikationer samt avregistreringar. Tillämpningsförordningen trädde i kraft i juni 2014.

1.2.2. Förordning (EU) nr 1308/2013 och (EU) nr 1306/2013 har ersatt förordning (EG) nr 1234/2007

Förordning (EG) nr 1234/2007 innehåller bl.a. bestämmelser om ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn. Förordning (EG) nr 1234/2007 har upphävts och, såvitt nu är aktuellt, ersatts av förordningarna (EU) nr 1308/2013 och (EU) nr 1306/2013. Anledningen till att bestämmelserna som tidigare fanns i en och samma förordning nu delats

Ds 2015:13

Bakgrund

upp i två förordningar är att bestämmelserna som avser förvaltningen av stödordningarna inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik samlats i en gemensam förordning som omfattar alla stödordningar inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Bestämmelserna om definitioner, ansökningsförfarandet för registrering och skyddets innebörd för ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn har därför i sak förts över från förordning (EG) nr 1234/2007 till förordning (EU) nr 1308/2013 som reglerar marknadsinstrumenten för EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Bestämmelserna om medlemsstaternas kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna om skydd för ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn har förts över i sak till förordningen (EU) nr 1306/2013 som reglerar finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU.

För att få skydd som en ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning ska det vin som beteckningen avser ha en viss koppling till ett visst avgränsat geografiskt område och besitta en specifik kvalitet, ett specifikt anseende eller någon annan specifik egenskap som kan hänföras till det geografiska ursprunget. Det krävs en starkare koppling till det avgränsade geografiska området för att registrera en ursprungsbeteckning än vad som gäller för en skyddad geografisk beteckning.

En grupp bestående av producenter eller bearbetningsföretag som arbeta med en sådan produkt kan ansöka om registrering. I undantagsfall får en enskild producent ansöka om registrering. En ansökan om att få en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning för ett vin registrerad ska bl.a. innehålla en produktspecifikation med information om produktens egenskaper och produktionsmetod samt en avgränsning av det geografiska området. Förfarandet inleds i medlemsstaten, men avslutas av kommissionen som registrerar de beteckningar som uppfyller kraven i förordning (EU) nr 1308/2013.

Ett kontrollsystem är kopplat till det skydd som ges för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar genom förordningen. Innan en produkt som skyddas av en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning släpps ut på marknaden ska den behöriga myndigheten eller det behöriga kontrollorganet kontrollera att produktspecifikationen följs. De behöriga myndig-

Bakgrund Ds 2015:13

heterna ska vidare kontrollera att de skyldigheter som fastställs i förordning (EU) nr 1308/2013 följs. Denna kontroll ska ske i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004. Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar ska skyddas mot varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av en skyddad beteckning och alla former av obehörigt eller vilseledande bruk.

Vidare omfattas även traditionella uttryck inom vinsektorn av förordning (EU) nr 1308/2013. Med traditionella uttryck avses uttryck som av tradition används i medlemsstaterna för att beteckna produktions- eller lagringsmetoden, kvalitet, färg, typ av plats eller en särskild händelse förknippad med historien, för produkter med en skyddad ursprungsbeteckning. Traditionella uttryck ska erkännas, definieras och skyddas av kommissionen. Medlemsstaterna ska enligt förordning (EU) nr 1306/2013 vidta de åtgärder som behövs för att förhindra olovlig användning av skyddade traditionella uttryck.

1.2.3. Förordning (EU) nr 251/2014

Förordningen (EG) nr 251/2014 innehåller bl.a. bestämmelser om geografiska beteckningar för aromatiserade vinprodukter. För att få skydd som en skyddad geografisk beteckning ska den aromatiserade vinprodukten som beteckningen avser ha sitt ursprung i en region, en särskild plats eller ett land till vilket dess kvalitet eller dess anseende eller viss annan egenskap kan tillskrivas. En grupp bestående av producenter eller bearbetningsföretag som arbetar med en sådan produkt kan ansöka om registrering. En ansökan om att få en geografisk beteckning för en aromatiserad vinprodukt registrerad ska bl.a. innehålla en produktspecifikation med information om produktens egenskaper och produktionsmetod samt en avgränsning av det geografiska området. Förfarandet inleds i medlemsstaten, men avslutas av kommissionen som registrerar de beteckningar som uppfyller kraven i förordningen.

Ett kontrollsystem är kopplat till det skydd som ges genom förordningen. Innan en produkt som skyddas av geografisk beteckning släpps ut på marknaden ska den behöriga myndigheten eller det behöriga kontrollorganet kontrollera att produktspecifikationen följs. De behöriga myndigheterna ska vidare kontrollera att de

Ds 2015:13

Bakgrund

skyldigheter som fastställs i förordningen följs. Denna kontroll ska ske i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004. Geografiska beteckningar ska skyddas mot varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av en skyddad beteckning och alla former av obehörigt eller vilseledande bruk.

1.3. Nationell lagstiftning

1.3.1. Lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Enligt 1 § kompletterar lagen förordningarna (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006. Lagen kompletterar även enligt 2 § förordning (EG) nr 1234/2007, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen och efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.

Enligt 3 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer befogenhet att meddela de föreskrifter som behövs som komplettering av EU-bestämmelserna. I 4–12 §§ finns bestämmelser om kontrollen av efterlevnaden av lagen och EU-bestämmelserna. Här framgår att kontrollen ska utövas av Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna. Vidare framgår att regeringen eller Livsmedelsverket får överlämna till ett kontrollorgan enligt förordning (EG) nr 882/2004 att utöva kontroll. Kontrollmyndigheterna ska samverka och verka för att åtgärder vidtas mot överträdelser av lagen eller EU-bestämmelserna. Vidare framgår hur kommunerna får fördela kontrollen sinsemellan. Kontrollmyndigheter och kontrollorgan ges rätt att få tillträde till utrymmen och få del av nödvändig information för att kunna utöva kontrollen. Regeringen eller den myndighet som regering bestämmer får meddela föreskrifter om hur kontrollen ska bedrivas.

Enligt 13–16 §§ får kontrollmyndigheterna meddela förelägganden och förbud, vilket får förenas med vite. Vidare får varor

Bakgrund Ds 2015:13

omhändertas. Kontrollmyndigheten får även besluta om rättelse på bekostnad av den som inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen eller EU-bestämmelserna. Av 17 § framgår att kontrollmyndigheterna kan begära hjälp av polismyndigheten för kontroll eller verkställighet av beslut meddelade enligt lagen eller EU-bestämmelserna. Enligt 18 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för kontroll, prövning eller handläggning enligt lagen eller EU-bestämmelserna. I 19–21 §§ finns bestämmelser om överklagande.

1.3.2. Förordningen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

I den inledande 1 § anges att förordningen kompletterar lagen. I 2 § utses Livsmedelsverket som behörig myndighet att ta emot och handlägga ansökningar om registrering av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Vidare framgår att Livsmedelsverket ska samråda med Jordbruksverket angående vissa specificerade jordbruksprodukter. Av 2 a § framgår att Livsmedelsverket ska utföra vissa uppgifter avseende kravspecifikationer för spritdrycker enligt förordning (EG) 110/2008. Enligt 3 § ska Livsmedelsverket övervaka att de övriga kontrollmyndigheterna fullgör sina förpliktelser enligt lagen. I 4 § ges Livsmedelsverket befogenhet att meddela de föreskrifter och meddela de beslut som behövs som komplettering till lagen och EU-bestämmelserna.

I 5 § utses de myndigheter som utöver Livsmedelsverket är behöriga att utöva kontroll enligt 25 och 25 a §§livsmedelsförordningen (2006:813), dvs. länsstyrelser och kommuner, till behöriga myndigheter att utöva kontroll. Av 6 § framgår att Livsmedelsverket är behörig myndighet att utöva kontroll enligt bilaga II till förordning (EG) nr 510/2006. Enligt 7 § samordnar länsstyrelserna kommunernas kontroll och enligt 8 § samordnar Livsmedelsverket övriga kontrollmyndigheters verksamhet. Av 9 § följer att Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om hur kontrollen ska bedrivas och av 10 § följer att Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om skyldigheten för en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan att lämna information till verket eller länsstyrelsen om kontrollen de bedriver. Enligt 11 § ska de kost-

Ds 2015:13

Bakgrund

nader en kontrollmyndighet får till följd av vissa specifika åtgärder ersättas av den som ägde de omhändertagna varorna.

Enligt 12 § ska de laboratorier som utför undersökningar i samband med kontrollen vara ackrediterade. Av 13 § följer att bestämmelser om avgifter finns i förordningen (2006:1166) om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter. I 13 § anges att Livsmedelsverket får meddela närmare föreskrifter för verkställighet av lagen och förordningen. I 15 § anges slutligen att överklagandebestämmelserna finns i lagen.

1.3.3. Varumärkeslagen

Varumärkeslagen innehåller enligt 1 § första stycket bestämmelser om varumärken och andra varukännetecken för varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet och som var och en kan förvärva ensamrätt till. Lagen innehåller enligt 1 § andra stycket också bestämmelser om särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som är skyddade inom EU. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om registrering av varumärken, hävning av registrering, internationell varumärkesregistrering, straffansvar, vitesförbud och skadestånd. Vid intrång i den rätt som följer av de särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som räknas upp i 10 kap. 7 § är bestämmelserna om vitesförbud (8 kap. 3 §), skadestånd (8 kap. 4–6 §§), åtgärder med intrångsgörande varor (8 kap. 7 §), spridning av information om dom i mål om varumärkesintrång (8 kap. 8 §), informationsföreläggande och intrångsundersökning (9 kap.) och behandling av personuppgifter (10 kap. 3 §) i varumärkeslagen tillämpliga.

2. Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

2.1. Tillämpningsområdet för lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Promemorians förslag: I lagen om kontroll av skyddade be-

teckningar för jordbruksprodukter och livsmedel ska hänvisningen till förordningarna (EG) nr 509/2006 och 510/2006 ersättas med en hänvisning till förordning (EU) nr 1151/2012. Hänvisningen i lagen till förordning (EG) nr 1234/2007 ersätts med en hänvisning till förordningarna (EU) nr 1306/2013 och (EU) nr 1308/2013. Lagen ska även komplettera förordning (EU) nr 251/2014 i de delar den innehåller bestämmelser om skydd för geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar, traditionellt skydd och traditionella uttryck.

Skälen för promemorians förslag

Förordning (EU) nr 1151/2012

Enligt 1 § lagen om kontroll av skyddade beteckningar kompletterar lagen förordningarna (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006. Förordningarna har upphävts och ersatts av förordning (EU) nr 1151/2012. Av beaktandesatserna till förordning (EU) nr

Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar Ds 2015:13

1151/2012 framgår att kvalitetsordningarna för skyddade beteckningar i förordningarna (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006 har gemensamma mål och bestämmelser och att det därför har ansetts lämpligt att slå samman dem till en enda rättslig ram. Kraven för vad som utgör en ursprungsbeteckning och en geografisk beteckning har förts över från förordning (EG) 510/2006 till förordning (EU) nr 1151/2012 utan att några ändringar skett avseende kraven som framgår av förordningen. Nytt i förordning (EU) nr 1151/2012 är dock att namnet på ett land får vara en skyddad geografisk beteckning och att kommissionen, enligt artikel 5.4, får anta delegerade akter om undantag avseende vissa krav för att ta hänsyn till de specifika egenskaperna hos framställningen av produkter med animaliskt ursprung och vissa produkters eller områdens särskilda egenskaper. Även regleringen av vad som utgör en garanterad traditionell specialitet har förts över från förordning (EG) nr 509/2006 till förordning (EU) nr 1151/2012. Kommissionen ges i artikel 18.5 också befogenhet att anta delegerade akter avseende närmare bestämmelser om kraven för att säkerställa att ordningen fungerar smidigt. Definitionen på traditionell har också ändrats så att det nu krävs en påvisad förekomst på den inhemska marknaden under en period om minst 30 år, tidigare krävdes minst 25 år.

Bestämmelserna om processen kring registrering av en ursprungsbeteckning, geografisk beteckning eller garanterad traditionell specialitet har också förts över i sak från förordning (EG) nr 509/2006 och förordning (EG) 510/2006 till förordning (EU) nr 1151/2012. Bestämmelserna om ansökningsförfarandet, kommissionens granskning och beslut om registrering, invändningsförfarandet, ändring av produktspecifikation och avregistrering gäller numera både ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter. Kommissionen ges genom artikel 49.7 i förordning (EU) nr 1151/2012 befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter för att förenkla ansökningsprocessen. Vidare ges kommissionen även befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter med kompletterande bestämmelser kring invändningsförfarandet, förfarandet för ändringar i produktspecifikationer och avregistreringsförfarandet som kommissionen har ansvar för enligt artikel 51.6, 53.3 och 54.2.

Ds 2015:13 Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar

Även bestämmelserna om medlemsstaternas ansvar för övervakningen av efterlevnaden av bestämmelserna om skyddade beteckningar har i sak förts över från förordning (EG) nr 509/2006 och förordning (EG) nr 510/2006 till förordning (EU) nr 1151/2012.

Frivilliga kvalitetsbegrepp

Den huvudsakliga nyheten är att det i förordningen har förts in ytterligare en kvalitetsordning, frivilliga kvalitetsbegrepp. Frivilliga kvalitetsbegrepp får användas för de jordbruksprodukter och livsmedel som omfattas av förordning (EU) nr 1151/2012. För att ett begrepp ska komma ifråga som ett frivilligt kvalitetsbegrepp ska det avse en egenskap eller en bearbetningsmässig kvalitet som ger produkten ett mervärde.

De frivilliga kvalitetsbegreppen skiljer sig från övriga kvalitetsordningar som omfattas av förordningen på så sätt att ett frivilligt kvalitetsbegrepp är en märkning som en producent får använda för sin produkt utan att ansöka om registrering av produkten. Alla producenter som tillverkar en produkt som uppfyller de kriterier för ett frivilligt kvalitetsbegrepp som kommissionen, genom en genomförandeakt, uppställt får använda begreppet vid märkningen av sin produkt. Exempel på frivilligt kvalitetsbegrepp som anges i förordningen i artikel 31 är produkter från bergsområden. Begreppet har definierats i förordningen och kompletterats av kommissionen genom en delegerad förordning, kommissionens delegerade förordning (EU) nr 665/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 när det gäller användningsvillkoren för det frivilliga kvalitetsbegreppet ”produkt från bergsområde”.

Olika typer av produkter kan vara märkta med samma frivilliga kvalitetsbegrepp. Exempelvis kan både mjölk och kött vara produkter från bergsområden. Detta skiljer sig från de övriga kvalitetsordningarna som omfattas av förordningen där varje registrering avser en specifik produkt såsom exempelvis Skånsk spettkaka, Kalix löjrom, falukorv eller hushållsost.

Även avseende medlemsstaternas kontroll skiljer sig de frivilliga kvalitetsbegreppen från de övriga kvalitetsförordningarna som omfattas av förordningen. För ursprungsbeteckningar, geografiska

Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar Ds 2015:13

beteckningar och garanterade traditionella specialiteter sker som konstaterats tidigare två typer av kontroll. Först ska kontroll ske innan en produkt släpps ut på marknaden och kontrollen går då ut på att se om produkten stämmer överens med den produktspecifikation som omfattades av ansökan och registrering. Därefter är medlemsstaterna skyldiga att se till att det utövas kontroll över produkter som finns på marknaden så att dessa uppfyller kraven i förordningen. För de frivilliga kvalitetsbegreppen sker ingen förhandskontroll av märkningen, utan dessa produkter får släppas på marknaden utan föregående granskning. Medlemsstaterna har dock därefter ett ansvar att genomföra riskanalysbaserade kontroller för att säkerställa att produkterna på marknaden uppfyller kraven för frivilliga kvalitetsbegrepp och tillämpa lämpliga administrativa sanktioner vid överträdelser enligt artikel 34.

Livmedelsverket har idag, enligt lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, huvudansvaret för kontrollen av att produkter som finns på marknaden uppfyller de krav som idag finns i EU-förordningarna om de olika kvalitetsordningarna. Den operativa kontrollen utövas av Livsmedelsverket, kommunerna och länsstyrelserna. Kontrollen av livsmedel utförs som ett led i respektive myndighets ordinarie livsmedelskontroll. Ansvaret för den operativa kontrollen av jordbruksprodukter ligger däremot centralt på Livsmedelsverket. Den offentliga kontrollen ska enligt förordning (EG) nr 882/2004 vara riskanalysbaserad.

För att kunna utöva kontrollen har kontrollmyndigheterna rätt till upplysningar och rätt att ta del av handlingar och få tillträde till områden och lokaler med anknytning till verksamheten och får där göra undersökningar och ta prover. Kontrollmyndigheterna får vidare meddela de förelägganden och förbud som krävs för att bestämmelserna i EU-förordningarna om de olika kvalitetsordningarna ska följas. Förelägganden och förbud får förenas med vite. Kontrollmyndigheterna får omhänderta varor om förelägganden eller förbud inte följs och begära hjälp av Polismyndigheten om det behövs för kontroller eller verkställighet av beslut.

Medlemsstaterna ska enligt artikel 34 i förordningen genomföra riskanalysbaserade kontroller för att säkerställa att produkterna på marknaden uppfyller kraven för frivilliga kvalitetsbegrepp. Det är av effektivitetsskäl lämpligt att samordna detta med den kontroll som myndigheterna utövar i dag. Som nämnts ovan är den offent-

Ds 2015:13 Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar

liga kontrollen redan i dag riskanalysbaserad. Den struktur för kontroll som gäller i dag bör därför också gälla ifråga om de frivilliga kvalitetsbegreppen.

Vidare ska medlemsstaterna tillämpa lämpliga administrativa sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna om frivilliga kvalitetsbegrepp. Som ovan nämnts har kontrollmyndigheterna, enligt lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, rätt att meddela de förelägganden och förbud som krävs för att bestämmelserna i EU-förordningarna om de olika kvalitetsordningarna ska följas samt förena dessa förelägganden och förbud med vite. Ett sådant föreläggande kan avse krav på att lämna ut handlingar m.m. som behövs för en effektiv kontroll men de kan också avse åtgärder för att få näringsidkare att fullgöra sina skyldigheter enligt lagstiftningen. Ett vitesförläggande enligt nuvarande bestämmelser beslutas av kontrollmyndigheten som kan ansöka om utdömande av vite hos allmän förvaltningsdomstol när föreläggandet har vunnit laga kraft. Bedömningen är att den sanktionsmöjlighet som i dag finns, i form av vitesföreläggande, uppfyller kravet i artikel 34 i förordningen på att medlemsstaterna ska tillämpa lämpliga administrativa sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna om frivilliga kvalitetsbegrepp.

Sammanfattningsvis kan konstateras att bestämmelser om skyddade ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter alltså i allt väsentligt utan ändringar i sak har förts över från förordning (EG) nr 509/2006 och förordning (EG) nr 510/2006 till förordning (EU) nr 1151/2012. Hänvisningen till förordningarna (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006 bör därför ersättas med en hänvisning till förordning (EU) nr 1151/2012. Införandet av den nya kvalitetsordningen frivilliga kvalitetsbegrepp förändrar inte denna bedömning.

Förordningarna (EU) nr 1306/2013 och (EU) nr 1308/2013

Lagen om kontroll av skyddade beteckningar av jordbruksprodukter och livsmedel kompletterar även förordning (EG) nr 1234/2007 i de delar den innehåller bestämmelser som rör skydd för geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar, traditionellt skydd och garanterade traditionella specialiteter. Förordning (EG) nr

Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar Ds 2015:13

1234/2007 har dock upphävts och, såvitt nu är aktuellt, ersatts av de nya förordningarna (EU) nr 1308/2013, som reglerar marknadsinstrumenten för EU:s gemensamma jordbrukspolitik, och förordning (EU) nr 1306/2013, som reglerar finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU.

Förordningarna innehåller såvitt nu är aktuellt bl.a. bestämmelser om ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn. Systemet för registrering och skydd är uppbyggt på samma sätt avseende ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar inom vinsektorn som för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Den grupp av producenter som vill registrera en ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning lämnar in en ansökan i den medlemsstat där ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen har sitt ursprung och den aktuella medlemsstaten granskar sedan ansökan och inleder ett nationellt invändningsförfarande.

Om ansökan anses uppfylla kraven för registrering av ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning ska den vidarebefordras till kommissionen och anses ansökan inte uppfylla kraven ska den avslås. Medlemsstaterna ska vidare vidta lämpliga administrativa och juridiska åtgärder för att förebygga eller stoppa olaglig användning av skyddade ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn. Vidare ska medlemsstaterna även utse en behörig myndighet som ska ansvara för kontrollen när det gäller de skyldigheter som fastställs avseende ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar i förordning (EU) nr 1308/2013.

De materiella bestämmelserna i förordningarna avseende ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn motsvarar i sak de som tidigare fanns i den nu upphävda förordningen (EG) nr 1234/2007. Hänvisningen till förordning (EG) nr 1234/2007 bör därför ersättas av en hänvisning till förordningarna (EU) nr 1308/2013 och (EU) nr 1306/2013.

Ds 2015:13 Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar

Förordning (EU) nr 251/2014

Förordning (EU) nr 251/2014 innehåller bestämmelser om geografiska beteckningar för aromatiserade vinprodukter. Systemet för registrering och skydd av produkterna är uppbyggt på samma sätt som för geografiska beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Den grupp av producenter som vill registrera en ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning lämnar in en ansökan i den medlemsstat där ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen har sitt ursprung och den aktuella medlemsstaten granskar sedan ansökan och inleder ett nationellt invändningsförfarande.

Om ansökan anses uppfylla kraven för registrering av en geografisk beteckning ska den vidarebefordras till kommissionen och anses ansökan inte uppfylla kraven ska den avslås, enligt artikel 13. Medlemsstaterna ska, enligt artikel 20.4, vidare vidta lämpliga administrativa och juridiska åtgärder för att förebygga eller stoppa olaglig användning av skyddade geografiska beteckningar på aromatiska vinprodukter. Vidare ska medlemsstaterna, enligt artikel 22.1, även utse en behörig myndighet som ska ansvara för kontrollen när det gäller de skyldigheter som fastställs avseende geografiska beteckningar i förordningen.

Förordningen kompletteras i dag, i de delar den innehåller bestämmelser om förbud eller villkor för handhavande eller utsläppande på marknaden av livsmedel, av livsmedelslagen. Livsmedelslagens syfte är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för konsumenternas intressen när det gäller livsmedel. Förordningen syftar, dock snarare än att säkerställa att endast hälsosamma och säkra livsmedel släpps ut på marknaden, till att skydda ett mervärde hos aromatiserade vinprodukter. Förordningens syfte överensstämmer således inte helt med livsmedelslagens.

Den skyddsordning som regleras i förordningen är uppbyggd på samma sätt som skyddsordningarna för geografiska beteckningar avseende jordbruksprodukter, livsmedel och produkter inom vinsektorn. Att samla all lagstiftning som rör geografiska beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel i samma lag skulle underlätta för enskilda att informera sig om vad som gäller för just sådana produkter och förenkla tillgängligheten till lagstiftningen.

Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar Ds 2015:13

Sammantaget bör förordningen, i likhet med övriga EU-förordningar gällande skyddade beteckningar inom livsmedelssektorn, kompletteras av lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, i de delar den innehåller bestämmelser om skydd för geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar, traditionellt skydd och traditionella uttryck, istället för av livsmedelslagen.

Traditionella uttryck

Enligt 2 § i lagen om kontroll av skyddade beteckningar i den nuvarande lydelsen kompletteras den av de i paragrafen uppräknade EU-förordningarna i de delar de innehåller bestämmelser som rör skydd för geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar, traditionellt skydd och garanterade traditionella specialiteter. De aktuella EU-förordningarna innehåller bestämmelser om skyddade beteckningar avseende vin- och spritprodukter. Inom vin- och spritsektorn används dock inte begreppet garanterade traditionella

specialiteter. Detta begrepp är hämtat från regleringen avseende

skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Inom vin- och spritsektorn används istället begreppet traditionella ut-

tryck, vilket förekommer i bl.a. förordning (EU) nr 1308/2013

(artikel 112 och 113) och även i den upphävda förordningen (EU) nr 1234/2007 (artikel 118u och 118v). Eftersom 2 § lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel endast omfattar skyddade beteckningar inom vin- och spritsektorn bör därför uttrycket traditionella uttryck användas.

3. Följdändringar i andra lagar

3.1. Ändringar i varumärkeslagen

Promemorians förslag: Bestämmelserna i varumärkeslagen om

vitesförbud, skadestånd, åtgärder med intrångsgörande varor, spridning av information om dom i mål om varumärkesintrång, informationsföreläggande och intrångsundersökning och behandling av personuppgifter ska tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av de nya EU-förordningarna om skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Hänvisningen i varumärkeslagen till förordningarna (EG) nr 509/2006, (EG) nr 510/2006 och (EG) nr 1234/2007 ersätts därför med en hänvisning till förordningarna (EU) nr 1151/2012 och (EU) nr 1308/2013. Hänvisningarna i lagen till förordning (EEG) nr 1576/89 och förordning (EG) nr 1493/1999 ska tas bort. Därutöver ska en hänvisning till förordning (EU) nr 251/2014 läggas till i lagen.

Skälen för promemorians förslag: Varumärkeslagen innehåller

bestämmelser om varumärken och andra varukännetecken för varor eller tjänster och särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som är skyddade inom EU. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om registrering av varumärken, hävning av registrering, internationell varumärkesregistrering, straffansvar, vitesförbud och skadestånd.

Bestämmelserna i varumärkeslagen om vitesförbud (8 kap. 3 §), skadestånd (8 kap. 4–6 §§), åtgärder med intrångsgörande varor (8 kap. 7 §), spridning av information om dom i mål om varumärkesintrång (8 kap. 8 §), informationsföreläggande och intrångsundersökning (9 kap.) och behandling av personuppgifter (10 kap. 3 §) ska enligt den nuvarande lydelsen av 10 kap. 7 § varumärkes-

Följdändringar i andra lagar Ds 2015:13

lagen tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av bl.a. förordning (EG) nr 509/2006, (EG) nr 510/2006, (EG) nr 1234/2007 och rådets förordning (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker.

Med stöd av varumärkeslagen kan en domstol vid vite bl.a. förbjuda den som gör eller medverkar till intrång i en beteckning som är skyddad enligt EU-förordningarna att fortsätta med det. Som nämnts i avsnitt 3.1 har kontrollmyndigheterna med stöd av lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel möjlighet att meddela förelägganden och förbud förenade med vite. Bestämmelserna om vite i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och i varumärkeslagen är avsedda att användas i olika sammanhang och tillämpas av olika myndigheter och har därför ansetts kunna gälla parallellt (jfr prop. 2009:10/22 s. 39f).

Förordningarna (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006 har upphävts och ersatts av förordning (EU) nr 1151/2012. Bestämmelserna om skydd för de olika skyddade beteckningarna är emellertid detsamma som i de äldre förordningarna. Även förordning (EG) nr 1234/2007 har upphävts och bestämmelserna avseende skydd för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar inom vinsektorn har i sak förts över till förordning (EU) nr 1308/2013. Bestämmelserna om skydd är dock desamma som i den äldre förordningen. Mot denna bakgrund bör de bestämmelser i varumärkeslagen som gäller vid intrång i en rätt till en beteckning enligt förordning (EG) nr 509/2006, (EG) nr 510/2006 och (EG) nr 1234/2007 istället gälla för intrång i en rätt till en beteckning enligt förordning (EU) nr 1151/2012 och (EU) nr 1308/2013.

Förordning (EEG) nr 1576/89 har upphävts och ersatts av förordning (EG) nr 110/2008. Förordning (EG) nr 110/2008 omfattas redan av bestämmelserna i 10 kap. 7 § varumärkeslagen. Däremot ska hänvisningen till den upphävda förordningen (EEG) nr 1576/89 tas bort.

Förordning (EG) nr 1493/1999 har upphävts och hänvisningen till den upphävda förordningen ska därför tas bort.

Som tidigare nämnts har det tillkommit en ny förordning, förordning (EU) nr 251/2014, om bl.a. geografiska beteckningar på aromatiserade vinprodukter. Frågan är om den kvalitetsordning

Ds 2015:13 Följdändringar i andra lagar

som regleras i denna förordning ska omfattas av bestämmelserna i 10 kap. 7 § varumärkeslagen. Bestämmelserna som nu finns i 10 kap. 7 § varumärkeslagen (tidigare 68 § i den äldre varumärkeslagen [1960:644]) infördes som ett led i genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (det s.k. civilrättsliga sanktionsdirektivet). Enligt artikel 2 och 3 i sanktionsdirektivet ska de åtgärder, förfaranden och sanktioner som föreskrivs i direktivet vara tillämpliga vid varje intrång i de immateriella rättigheter som följer av gemenskapsrätten och/eller den berörda medlemsstatens nationella rätt. De särskilda beteckningarna på jordbruksprodukter och livsmedel utgör sådana immateriella rättigheter.

I propositionen 2008/09:67, Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område – genomförande av direktiv 2004/48/EG (s. 245ff), konstaterades att det inte fanns några sanktionbestämmelser som var tillämpliga vid intrång i sådana rättigheter som skyddas av de särskilda beteckningarna på jordbruksprodukter och livsmedel och att sådana med anledning av sanktionsdirektivet behövde införas. Eftersom dessa rättigheter ansågs ha en anknytning till varumärkesrätten ansåg regeringen det lämpligt att dessa sanktionsbestämmelser infördes i varumärkeslagen efter bestämmelserna om intrång i gemenskapsvarumärken. En ny paragraf, 68 §, trädde i kraft den 1 april 2009 (SFS 2009:110) där bestämmelserna som i dag finns i 10 kap. 7 § varumärkeslagen infördes. Av förarbetena till den nu gällande varumärkeslagen (proposition 2009/10:255 s. 485) framgår att bestämmelserna i den tidigare 68 § i sak förts över till den nya lagen. Den nya förordningen (EU) nr 251/2014 innehåller bl.a. bestämmelser om geografiska beteckningar för aromatiserade vinprodukter. Detta utgör en sådan särskild beteckning på jordbruksprodukter och livsmedel som bestämmelserna i 10 kap. 7 § varumärkeslagen kom till för. Förordning (EU) nr 251/2014 bör därför läggas till som en sådan särskild beteckning på jordbruksprodukter och livsmedel som omfattas av 10 kap. 7 § varumärkeslagen.

4. Ikraftträdande

Promemorians förslag: Ändringarna i lagen om kontroll av

skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och i varumärkeslagen ska träda i kraft den 1 januari 2016.

Skälen för promemorians förslag

Ikraftträdande

Ändringarna bygger huvudsakligen på unionslagstiftning.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 trädde i kraft den 3 januari 2013. Artikel 12.3 och 23.3 ska dock tillämpas först från och med den 4 januari 2016. I och med att denna förordning trädde i kraft upphävdes rådets tidigare gällande förordningar, (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006, på området.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 trädde i kraft den 20 februari 2008 och tillämpas fr.o.m. den 20 maj 2008.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 trädde i kraft den 20 december 2013 och tillämpas med vissa undantag fr.o.m. den 1 januari 2014. De bestämmelser som är relevanta i detta sammanhang ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2014.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 trädde i kraft den 18 juni 2004 och tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2006.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 trädde i kraft den 27 mars 2014 och ska tillämpas fr.o.m. den 28

Ikraftträdande Ds 2015:13

mars 2015. Artiklarna 36.1 och 36.3 ska dock tillämpas först fr.o.m. den 27 mars 2014.

Förutom när det gäller förordning (EU) nr 251/2014 har alla dessa förordningar redan börjat tillämpas. Ändringarna bör därför kunna träda i kraft så fort som möjligt. Lagstiftningsarbetet bör kunna slutföras så att ändringarna kan träda i kraft den 1 januari 2016. Då har även Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 251/2014 börjat tillämpas.

5. Konsekvenser

5.1. Konsekvenser för det allmänna

Promemorians bedömning: Förslaget innebär inte någon större

förändring avseende det allmännas ansvar för kontrollen av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Förslaget bedöms inte få några ekonomiska konsekvenser för det allmänna.

Skälen för promemorians bedömning: De föreslagna ändringarna

i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel innebär inga större förändringar avseende kontrollmyndigheternas ansvar. Kvalitetsordningarna avseende ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter avseende jordbruksprodukter och livsmedel och inom vinsektorn finns redan i dag och dessa bestämmelser har i sak förts över till nya EU-förordningar. Det som tillkommit är kvalitetsordningen för skydd av geografiska beteckningar på aromatiserade vinprodukter och kvalitetsordningen frivilliga kvalitetsbegrepp för jordbruksprodukter och livsmedel.

Livsmedelsverket

Nya kvalitetsordningar innebär ytterligare produkter att kontrollera. Den kontroll som ska genomföras av kontrollmyndigheterna inom detta område ska dock, liksom för redan befintliga kvalitetsordningar, grundas på en riskanalys och bedöms, liksom i dag ske med låg frekvens. Vidare är ordningen med frivilliga kvalitetsbegrepp av begränsad omfattning, så till vida att den omfattar väldigt få begrepp. Kontrollmyndigheterna utför redan i dag kon-

Konsekvenser Ds 2015:13

troll av de befintliga kvalitetsordningarna. Den ytterligare kontroll som de nya kvalitetsordningarna kommer att innebära bedöms bli av mycket begränsad omfattning och de eventuellt ökade kostnaderna som uppkommer ryms inom ramen för befintligt anslag.

Länsstyrelserna

Nya kvalitetsordningar innebär som konstaterats ovan ytterligare produkter att kontrollera. Den kontroll som ska genomföras av kontrollmyndigheterna inom detta område ska dock, liksom för redan befintliga kvalitetsordningar, grundas på en riskanalys och bedöms, liksom i dag ske med låg frekvens. Vidare är ordningen med frivilliga kvalitetsbegrepp av begränsad omfattning, så till vida att den omfattar väldigt få begrepp. Kontrollmyndigheterna utför redan i dag kontroll av de befintliga kvalitetsordningarna. Den ytterligare kontroll som de nya kvalitetsordningarna kommer att innebära bedöms bli av mycket begränsad omfattning och de eventuellt ökade kostnaderna som uppkommer ryms inom ramen för befintligt anslag.

Polismyndigheten

De fall då kontrollmyndigheterna behöver påkalla hjälp från Polismyndigheten bedöms bli mycket få. Den ökade arbetsbördan som detta skulle kunna leda till för Polismyndigheten förväntas därför bli så ytterst marginell att kostnaden för denna ryms inom redan befintliga anslag.

Domstolarna

Nya kvalitetsordningar för kontroll innebär att kontrollmyndigheterna kan komma att fatta fler beslut som kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. De fall då kontrollmyndigheterna upptäcker någon brist som leder till att en åtgärd måste vidtas bedöms bli mycket få. Den ökade arbetsbördan som detta skulle kunna leda till för de allmänna förvaltningsdomstolarna förväntas därför bli så ytterst marginell att kostnaden för denna ryms inom redan befint-

Ds 2015:13 Konsekvenser

liga anslag. Ändringarna i varumärkeslagen innebär att nya kvalitetsordningar kommer att omfattas av aktuella bestämmelser i varumärkeslagen. De fall då några åtgärder kommer att behöva vidtas bedöms dock bli mycket få och den eventuella ökade måltillströmning till allmän domstol som ändringarna kan komma att medföra bedöms vara högst marginell. Kostnaden för denna eventuella ökning bedöms rymmas inom befintligt anslag.

5.2. Konsekvenser för kommunerna

Promemorians bedömning: Förslaget medför inte några kon-

sekvenser för kommunerna.

Skälen för promemorians bedömning: Kommunernas ansvar för

kontroll avseende de befintliga kvalitetsordningarna är oförändrat. De två tillkommande kvalitetsordningarna, avseende geografiska beteckningar för aromatiserade vinprodukter och frivilliga kvalitetsbegrepp för jordbruksprodukter och livsmedel, bedöms inte medföra annat än en marginellt ökad arbetsbörda. Förslaget bedöms inte få några ekonomiska konsekvenser för kommunerna.

5.3. Konsekvenser för företagen

Promemorians bedömning: Förslaget medför inte några konse-

kvenser för företagen.

Skälen för promemorians bedömning: För företagen innebär

förslaget att det finns två nya kvalitetsordningar att nyttja. De kostnader som kan uppstå för företagen är de som kan uppstå i samband med offentlig kontroll. Med hänsyn till att kontrollen endast bedömts öka marginellt med anledning av förslaget bör förslaget inte få några ekonomiska konsekvenser för företagen.

6. Författningskommentar

Förslag till lag om ändring av lagen ( 2009:1424 ) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

1 §

Paragrafen, som har kommenterats i avsnitt 2.1, motsvarar 1 § i den nuvarande lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.

2 §

Paragrafen, som har kommenterats i avsnitt 2.1, motsvarar 2 § i den nuvarande lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. I paragrafen görs en språklig ändring genom att uttrycket garanterad traditionell specialitet ersätts av det inom vin- och spritsektorn vedertagna begreppet traditionella uttryck.

Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)

10 kap. 7 §

Ändringen i paragrafen har kommenterats i avsnitt 3.1.

Paragrafens första punkt hänvisar till förordning (EU) nr 1151/2012 som har ersatt de förordningar som punkterna 1 och 2 tidigare hänvisade till.

Paragrafens andra punkt hänvisar till förordning (EG) nr 110/2008 som punkten 4 tidigare hänvisade till.

Paragrafens tredje punkt hänvisar till förordning (EU) nr 1308/2013 som har ersatt den förordning som punkten 6 tidigare hänvisade till.

Paragrafens fjärde punkt hänvisar till förordning (EU) nr 251/2014.

Bilaga 1

45

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1151/2012

av den 21 november 2012

om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artiklarna 43.2 och 118 första stycket,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande ( 1 ),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 2 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och

av följande skäl:

(1)

Kvaliteten och mångfalden i unionens jordbruks-, fiskeri-

och vattenbruksproduktion är en av dess viktiga starka

sidor som ger unionens producenter en konkurrensfördel

och som ger ett betydande bidrag till dess levande kul­

turella och gastronomiska arv. Detta beror på kunnandet

och beslutsamheten hos unionens jordbrukare och pro­

ducenter, som har hållit traditioner levande och samtidigt

beaktat utvecklingen av nya produktionsmetoder och

produktionsmaterial.

(2)

Unionens medborgare och konsumenter efterfrågar i allt

högre grad såväl kvalitetsprodukter som traditionella pro­

dukter. De är också måna om att bevara mångfalden

inom unionens jordbruksproduktion. Detta skapar en ef­

terfrågan på jordbruksprodukter eller livsmedel med iden­

tifierbara, specifika egenskaper, särskilt sådana som är

kopplade till deras geografiska ursprung.

(3)

Producenterna kan bara fortsätta att producera ett brett

urval av kvalitetsprodukter om de får en rimlig ersättning

för sitt arbete. Det förutsätter att de kan informera kö­

pare och konsumenter om sina produkters egenskaper

under rättvisa konkurrensförhållanden. Det förutsätter

också att de kan märka sina produkter på ett sätt som

möjliggör korrekt identifiering ute i handeln.

(4)

Att genomföra kvalitetsordningar för producenter, som

belönar dem för deras arbete med att producera ett brett

urval kvalitetsprodukter, kan främja ekonomin på lands­

bygden. Detta gäller särskilt i mindre gynnade områden,

bergsområden och de yttersta randområdena, där jord­

brukssektorn står för en betydande del av ekonomin

och där produktionskostnaderna är höga. På detta sätt

kan kvalitetsordningar bidra och fungera som komple­

ment till landsbygdsutvecklingspolitiken, men även till

den gemensamma jordbrukspolitikens marknadspolitik

och politik för inkomststöd. De kan särskilt bidra till

områden där jordbrukssektorn har större ekonomisk be­

tydelse och särskilt till missgynnade områden.

(5)

I prioriteringarna för Europa 2020 ingår enligt kommis­

sionens meddelande Europa 2020 – En strategi för smart

och hållbar tillväxt för alla, målet att uppnå en konkur­

renskraftig ekonomi baserad på kunskap och innovation

och att stimulera en ekonomi med hög sysselsättning

som skapar social och territoriell sammanhållning. Kva­

litetspolitiken för jordbruksprodukter bör därför förse

producenterna med rätt verktyg för att bättre identifiera

och marknadsföra de av deras produkter som har sär­

skilda egenskaper och samtidigt skydda dessa producen­

ter mot illojala metoder.

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/1

( 1 ) EUT C 218, 23.7.2011, s. 114.

( 2 ) EUT C 192, 1.7.2011, s. 28.

( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 september 2012 (ännu ej

offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 13 november 2012.

Ds 2015:13

Bilaga 1

46

(6)

Den uppsättning av kompletterande åtgärder som för­

utses bör ta hänsyn till subsidiaritets- och proportionali­

tetsprinciperna.

(7)

Kvalitetspolitiska åtgärder för jordbruksprodukter anges i

rådets förordning (EEG) nr 1601/91 av den 10 juni 1991

om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning

och presentation av aromatiserade viner, aromatiserade

vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar baserade

på vinprodukter ( 1 ), rådets direktiv 2001/110/EG av den

20 december 2001 om honung ( 2 ) särskilt artikel 2, rå­

dets förordning (EG) nr 247/2006 av den 30 januari

2006 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån

för unionens yttersta randområden ( 3 ), särskilt artikel 14,

rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars

2006 om garanterade traditionella specialiteter av jord­

bruksprodukter och livsmedel ( 4 ), rådets förordning (EG)

nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geo­

grafiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för

jordbruksprodukter och livsmedel ( 5 ), rådets förordning

(EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upp­

rättande av en gemensam organisation av jordbruksmark­

naderna och om särskilda bestämmelser för vissa jord­

bruksprodukter (”förordningen om en samlad marknads­

ordning”) ( 6 ), särskilt del II avdelning II kapitel I avsnitt I

och avsnitt Ia underavsnitt I, rådets förordning (EG) nr

834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produk­

tion och märkning av ekologiska produkter ( 7 ) och Eu­

ropaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, be­

skrivning, presentation och märkning av, samt skydd av

geografiska beteckningar för, spritdrycker ( 8 ).

(8)

Märkningen av jordbruksprodukter och livsmedel bör

underkastas de allmänna regler som anges i Europapar­

lamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars

2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning

om märkning och presentation av livsmedel samt om

reklam för livsmedel ( 9 ), särskilt de bestämmelser som

syftar till att förhindra märkning som kan förvirra eller

vilseleda konsumenterna.

(9)

I kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rå­

det, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och

Regionkommittén om en kvalitetspolitik för jordbruks­

produkter anges ökad övergripande samstämmighet och

konsekvens inom kvalitetspolitiken för jordbruksproduk­

ter som en prioritering.

(10)

Ordningen för skyddade geografiska beteckningar för

jordbruksprodukter och livsmedel samt ordningen för

garanterade traditionella specialiteter har vissa gemen­

samma mål och bestämmelser.

(11)

Unionen tillämpar sedan en tid tillbaka en strategi för att

förenkla den gemensamma jordbrukspolitikens regelverk.

Denna strategi bör även tillämpas på de förordningar

som avser kvalitetspolitiken för jordbruksprodukter utan

att man därigenom ifrågasätter dessa produkters specifika

egenskaper.

(12)

Vissa förordningar som ingår i kvalitetspolitiken för jord­

bruksprodukter har nyligen setts över men tillämpas

ännu inte fullt ut. Därför bör de inte tas med i denna

förordning. De kan emellertid komma att införlivas i ett

senare skede, när lagstiftningen har genomförts fullt ut.

(13)

Mot bakgrund av ovanstående bör följande bestämmelser

slås samman i en enda rättslig ram som omfattar de nya

eller uppdaterade bestämmelserna i förordningarna (EG)

nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006 och de bestämmel­

ser i förordningarna (EG) nr 509/2006 och (EG) nr

510/2006 som bibehålls.

(14)

Av tydlighets- och öppenhetsskäl bör förordningarna

(EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006 därför upp­

hävas och ersättas av den här förordningen.

(15)

Tillämpningsområdet för denna förordning bör begränsas

till de jordbruksprodukter som är avsedda att användas

som livsmedel som förtecknas i bilaga I till fördraget och

till en förteckning över produkter som inte ingår i den

bilagan men som är nära knutna till jordbruksproduktio­

nen eller till landsbygdsekonomin.

(16)

De regler som förskrivs i denna förordning bör tillämpas

utan att det påverkar gällande unionslagstiftning om vin,

aromatiserade viner och spritdrycker, produkter från eko­

logiskt jordbruk eller från de yttersta randområdena.

(17)

Tillämpningsområdet för ursprungsbeteckningar och geo­

grafiska beteckningar bör begränsas till produkter där det

finns ett självklart samband mellan produktens eller livs­

medlets egenskaper och det geografiska ursprunget. Att

bara vissa typer av choklad kunde omfattas av benäm­

ningen konfektyrvaror enligt den nuvarande ordningen är

en anomali som bör korrigeras.

(18)

De särskilda målen med att skydda ursprungsbeteck­

ningar och geografiska beteckningar är att jordbrukare

och producenter ska kunna tillförsäkras skälig avkastning

av en bestämd produkts kvalitet och egenskaper eller dess

tillverkningssätt och ge tydlig information om produkter

vars särskilda egenskaper är knutna till det geografiska

ursprunget, så att konsumenterna i sin tur kan göra mer

medvetna inköpsval.

SV

L 343/2

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

( 1 ) EGT L 149, 14.6.1991, s. 1.

(

2

) EGT L 10, 12.1.2002, s. 47.

(

3

) EUT L 42, 14.2.2006, s. 1.

(

4

) EUT L 93, 31.3.2006, s. 1.

(

5

) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

( 6 ) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

( 7 ) EUT L 189, 20.7.2007, s. 1.

( 8 ) EUT L 39, 13.2.2008, s. 16.

( 9 ) EGT L 109, 6.5.2000, s. 29.

Ds 2015:13

Bilaga 1

47

(19)

Att säkerställa enhetlig efterlevnad av reglerna om im­

materiella rättigheter knutna till namn som är skyddade

i unionen är en prioritering som kan förverkligas mer

effektivt på unionsnivå.

(20)

Ett unionsregelverk som skyddar ursprungsbeteckningar

och geografiska beteckningar genom att föreskriva att de

ska införas i ett register underlättar utvecklingen av de

instrumenten, eftersom den resulterande, mer enhetliga,

strategin säkerställer sund konkurrens mellan producen­

ter av produkter som är försedda med sådana beteck­

ningar och stärker produkternas trovärdighet för kon­

sumenterna. Åtgärder bör vidtas för utveckling av ur­

sprungsbeteckningar och geografiska beteckningar på

unionsnivå och för att främja inrättandet av mekanismer

för deras skydd i tredjeländer inom ramen för Världs­

handelsorganisationen (WTO) eller multilaterala och bila­

terala avtal och därigenom bidra till erkännandet av pro­

duktkvalitet och av tillverkningssätt som en mervärdes­

faktor.

(21)

Mot bakgrund av erfarenheterna från genomförandet av

rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992

om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för

jordbruksprodukter och livsmedel ( 1 ) och förordning (EG)

nr 510/2006 är det nödvändigt att lösa vissa frågor,

förtydliga och förenkla vissa regler och rationalisera för­

farandena inom den här ordningen.

(22)

Mot bakgrund av nuvarande praxis bör de två olika in­

strumenten för att fastställa kopplingen mellan en pro­

dukt och dess geografiska ursprung, dvs. den skyddade

ursprungsbeteckningen och den skyddade geografiska be­

teckningen, definieras närmare och upprätthållas. Utan

att ändra konceptet för dessa instrument bör definitio­

nerna ändras i vissa avseenden, för att ta bättre hänsyn

till definitionen av geografiska beteckningar i avtalet om

handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter och för att

göra dem tydligare och mer lättbegripliga för aktörerna.

(23)

En jordbruksprodukt eller ett livsmedel försett med en

sådan geografisk beskrivning bör uppfylla vissa villkor

som anges i en produktspecifikation, t.ex. särskilda krav

som syftar till att skydda produktionsområdets natur­

resurser eller landskap eller att förbättra produktionsdju­

rens förhållanden.

(24)

Om en geografisk beteckning eller en ursprungsbeteck­

ning ska kunna omfattas av skydd på medlemsstaternas

territorium bör den endast registreras på unionsnivå. Från

och med dagen för ansökan om sådan registrering på

unionsnivå bör medlemsstaterna kunna bevilja skydd på

nationell nivå under en övergångsperiod utan att detta

påverkar handeln inom unionen eller den internationella

handeln. Det skydd som vid registrering ges enligt denna

förordning bör även vara tillgängligt för tredjeländers

ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar som

uppfyller motsvarande kriterier och som är skyddade i

sitt ursprungsland.

(25)

Registreringsförfarandet på unionsnivå bör ge varje fysisk

eller juridisk person med ett legitimt intresse från en

annan medlemsstat än den ansökande medlemsstaten el­

ler från ett tredjeland möjlighet att tillvarata sina rättig­

heter genom att göra invändningar.

(26)

Vid registrering av skyddade ursprungsbeteckningar och

skyddade geografiska beteckningar ska även konsumen­

terna och handeln informeras.

(27)

Unionen förhandlar med sina handelspartner om interna­

tionella avtal, även sådana som rör skydd av ursprungs­

beteckningar och geografiska beteckningar. För att under­

lätta tillhandahållandet av information till allmänheten

om de skyddade namnen och särskilt för att säkerställa

att de verkligen skyddas och att det kontrolleras hur

dessa namn används, kan namnen föras in i registret

över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geo­

grafiska beteckningar. Om namnen i sådana internatio­

nella avtal inte särskilt anges vara ursprungsbeteckningar

ska de föras in i registret som skyddade geografiska be­

teckningar.

(28)

Med tanke på de skyddade ursprungsbeteckningarnas och

de skyddade geografiska beteckningarnas specifika karak­

tär bör särskilda bestämmelser om märkning antas som

innebär att producenterna måste använda relevanta

unionssymboler eller beteckningar på förpackningarna.

För namn som är skyddade i unionen bör användningen

av dessa symboler eller beteckningar göras obligatorisk,

så att konsumenterna får bättre kännedom om denna

kategori av produkter och de garantier som är förknip­

pade med dem och för att göra det lättare att identifiera

dessa produkter på marknaden och därigenom underlätta

kontroller. Med beaktande av WTO:s krav bör använd­

ningen av sådana symboler och beteckningar vara frivillig

när det gäller tredjeländers geografiska beteckningar och

ursprungsbeteckningar.

(29)

Namnen i registret bör skyddas i syfte att säkerställa att

de används på rättvisande sätt och för att förhindra för­

faranden som kan leda till att konsumenterna vilseleds.

Dessutom bör åtgärderna för att säkerställa skyddet för

geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för­

tydligas, särskilt med avseende på producentgruppers och

medlemsstaters behöriga myndigheters roll.

(30)

Bestämmelser bör fastställas om specifika undantag, som

gör det möjligt att under en övergångsperiod använda ett

registrerat namn vid sidan av andra namn. Dessa undan­

tag bör förenklas och förtydligas. För att hantera tillfälliga

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/3

( 1 ) EGT L 208, 24.7.1992, s. 1.

Ds 2015:13

Bilaga 1

48

svårigheter och i syfte att på lång sikt få alla producenter

att följa anvisningarna får dessa undantag, i vissa fall,

beviljas för en period på upp till tio år.

(31)

Räckvidden av det skydd som beviljas enligt denna för­

ordning bör preciseras, särskilt i fråga om de begräns­

ningar för registrering av nya varumärken som anges i

Europaparlamentet och rådets direktiv 2008/95/EG av

den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlems­

staternas varumärkeslagar ( 1 ) som står i strid med regi­

strering av skyddade ursprungsbeteckningar och skyd­

dade geografiska beteckningar, vilket redan är fallet för

registreringen av nya varumärken på unionsnivå. Ett så­

dant förtydligande behövs också med avseende på inne­

havare av tidigare immateriella rättigheter, särskilt sådana

som gäller varumärken och homonyma beteckningar

som är registrerade som skyddade ursprungsbeteckningar

eller som skyddade geografiska beteckningar.

(32)

Skyddet av ursprungsbeteckningar och geografiska be­

teckningar bör utvidgas till att omfatta missbruk av, imi­

tation av eller anspelningar på registrerade namn på va­

ror och tjänster, i syfte att säkerställa en hög skyddsnivå

och anpassa skyddet till det som tillämpas för vinsektorn.

När skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geo­

grafiska beteckningar används för ingredienser bör kom­

missionens meddelande Riktlinjer för märkning av livs­

medel som innehåller ingredienser med ursprungsbeteck­

ningar (SUB) och skyddade geografiska beteckningar

(SGB) beaktas.

(33)

Namn som redan var registrerade enligt förordning (EG)

nr 510/2006 den 3 januari 2013 bör fortsättningsvis

skyddas enligt den förordningen och de bör automatiskt

införas i registret.

(34)

Det särskilda målet för ordningen för garanterade tradi­

tionella specialiteter är att hjälpa producenter av traditio­

nella produkter att informera konsumenterna om pro­

dukternas mervärdesskapande kvaliteter. Eftersom endast

några få namn har registrerats enligt den nuvarande ord­

ningen för garanterade traditionella specialiteter, har den

inte förverkligat sin potential. De nuvarande bestämmel­

serna bör därför förbättras, förtydligas och preciseras i

syfte att göra ordningen mer begriplig, användarvänlig

och attraktiv för potentiella sökande.

(35) Den nuvarande ordningen erbjuder en möjlighet att regi­

strera ett namn i identifieringssyfte utan att reservera

namnet i unionen. Eftersom de berörda aktörerna inte

riktigt har förstått denna möjlighet och eftersom identi­

fieringen av traditionella produkter kan uppnås bättre på

medlemsstatsnivå eller regional nivå med tillämpning av

subsidiaritetsprincipen, bör den möjligheten avskaffas.

Mot bakgrund av erfarenheterna bör ordningen bara om­

fatta reservation av namn i hela unionen.

(36)

För att säkerställa att namn på autentiska traditionella

produkter registreras enligt ordningen bör kriterierna

och villkoren för att registrera ett namn anpassas, särskilt

de som avser definitionen av traditionell, som bör omfatta

produkter som produceras sedan relativt lång tid tillbaka.

(37)

För att se till att garanterade traditionella specialiteter

uppfyller produktspecifikationen och är enhetliga bör

producentgrupper själva definiera produkten i en pro­

duktspecifikation. Möjligheten att registrera ett namn

som en garanterad traditionell specialitet bör vara öppen

för producenter i tredjeländer.

(38)

För att kunna omfattas av reserveringen bör de garante­

rade traditionella specialiteterna registreras på unionsnivå.

Registreringen bör också innebära att konsumenter och

de som bedriver handel informeras.

(39)

För att undvika att skapa orättvisa konkurrensförhållan­

den bör alla producenter, inklusive producenter i tredje­

länder, kunna använda ett registrerat namn på en garan­

terad traditionell specialitet, förutsatt att produkten i

fråga uppfyller kraven enligt relevant produktspecifika­

tion och producenten omfattas av ett kontrollsystem.

För en garanterad traditionell specialitet som framställs

inom unionen bör unionssymbolen anges på märkningen

och det bör vara möjligt att associera den med beteck­

ningen garanterad traditionell specialitet.

(40)

För att skydda registrerade namn mot missbruk eller för­

faranden som kan vilseleda konsumenter, bör använd­

ningen av ett registrerat namn reserveras.

(41)

För de namn som redan registrerats enligt förordning

(EG) nr 509/2006 och som den 3 januari 2013 annars

inte skulle omfattas av den här förordningen, bör de

användningsvillkor som fastställs i förordning (EG) nr

509/2006 fortsätta att gälla under en övergångsperiod.

(42)

Ett förfarande bör införas för registrering av namn som

har registrerats utan att vara förbehållna enligt förordning

(EG) nr 509/2006 så att de kan registreras med för­

behållna namn.

(43)

Övergångsbestämmelser bör fastställas för de ansök­

ningar om registrering som har inkommit till kommis­

sionen före den 3 januari 2013.

(44)

En andra nivå av kvalitetssystem bör införas, som baseras

på mervärdesskapande kvalitetsbegrepp som kan spridas

på den inre marknaden och som ska tillämpas på frivillig

grund. Dessa frivilliga kvalitetsbegrepp bör gälla särskilda

horisontella egenskaper för en eller flera produktkatego­

rier, jordbruksmetoder eller bearbetningsrelaterade kva­

liteter som är tillämpliga i specifika områden. Det frivil­

liga kvalitetsbegreppet produkt från bergsområde har hittills

SV

L 343/4

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

( 1 ) EUT L 299, 8.11.2008, s. 25.

Ds 2015:13

Bilaga 1

49

uppfyllt villkoren och kommer att ge produkten ett mer­

värde på marknaden. Kommissionen får anta riktlinjer för

att underlätta tillämpningen av direktiv 2000/13/EG när

märkningen av livsmedel kan leda till förvirring hos kon­

sumenterna vad gäller frivilliga kvalitetsbegrepp, dä­

ribland särskilt produkt från bergsområde.

(45)

För att ge producenter i bergsområden ett effektivt verk­

tyg för att marknadsföra sina produkter bättre och

minska den faktiska risken för att konsumenterna ifrå­

gasätter om de marknadsförda produkterna kommer från

bergsområden bör ett frivilligt kvalitetsbegrepp för pro­

dukter från bergsområden fastställas på unionsnivå. De­

finitionen av bergsområden bör bygga på de allmänna

kriterierna för att klassificera ett område som bergs­

område i rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den

17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och

garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av

landsbygden ( 1 ).

(46)

De geografiska beteckningarnas och de garanterade tradi­

tionella specialiteternas mervärde baseras på konsumen­

ternas förtroende. Det är bara trovärdigt om det åtföljs av

effektiva kontroller. Dessa kvalitetsordningar bör omfat­

tas av ett övervakningssystem med officiella kontroller i

linje med principerna i Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004

om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av

efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen

samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd ( 2 )

och bör omfatta ett system för kontroll i samtliga pro­

duktions-, bearbetnings- och distributionsstadier. För att

hjälpa medlemsstaterna att bättre tillämpa bestämmel­

serna i förordning (EG) nr 882/2004 med avseende på

kontroller av geografiska beteckningar och garanterade

traditionella specialiteter, bör hänvisningar till de mest

relevanta artiklarna anges i denna förordning.

(47) För att garantera de geografiska beteckningarnas och de

garanterade traditionella specialiteternas angivna egenska­

per för konsumenterna, bör aktörerna underkastas ett

system genom vilket efterlevnaden av produktspecifika­

tionen kontrolleras.

(48) De behöriga myndigheterna bör uppfylla ett antal verk­

samhetskriterier för att säkerställa att de är opartiska och

effektiva. Bestämmelser om delegering till kontrollorgan

av vissa befogenheter att utföra särskilda kontrolluppdrag

bör införas.

(49) Europeiska standarder (EN-standarder) som utvecklats av

Europeiska standardiseringskommittén (CEN) och inter­

nationella standarder som utvecklats av Internationella

standardiseringsorganisationen (ISO) bör användas vid

ackreditering av kontrollorganen och av kontrollorganen

själva i deras verksamhet. Ackrediteringen av organen bör

äga rum i enlighet med Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om

krav för ackreditering och marknadskontroll i samband

med saluföring av produkter ( 3 ).

(50)

Information om kontrollverksamheten avseende geogra­

fiska beteckningar och garanterade traditionella speciali­

teter bör ingå i de fleråriga kontrollplaner och den års­

rapport som medlemsstaterna upprättar i enlighet med

förordning (EG) nr 882/2004.

(51)

Medlemsstaterna bör ha rätt att ta ut en avgift för att

täcka de kostnader som uppstår.

(52)

De redan gällande reglerna rörande fortsatt användning

av namn som är generiska bör förtydligas så att det

framgår att generiska termer som liknar eller utgör en

del av ett namn eller en term som har skyddats eller

reserverats bör behålla sin generiska status.

(53)

Det datum som ska gälla vid fastställande av ett varumär­

kes och en ursprungsbetecknings eller en geografisk be­

tecknings anciennitet bör vara dagen för ansökan om

registrering av varumärket i unionen eller i medlemssta­

terna respektive dagen för ansökan om skydd av en ur­

sprungsbeteckning eller en geografisk beteckning hos

kommissionen.

(54)

Bestämmelserna rörande avslag eller samtidig användning

av en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning

på grund av konflikt med ett äldre varumärke bör fort­

sätta gälla.

(55)

Kriterierna för när ett nytt varumärke bör avvisas eller,

om det registrerats, ogiltigförklaras på grund av att de

står i konflikt med en tidigare ursprungsbeteckning eller

geografisk beteckning bör överensstämma med den fast­

ställda räckvidden av skyddet av en ursprungsbeteckning

eller geografisk beteckning.

(56)

Bestämmelserna i system som fastställer immateriella rät­

tigheter, särskilt de som fastställs genom kvalitetsord­

ningen för ursprungsbeteckningar och geografiska be­

teckningar eller de som fastställs enligt varumärkeslagen,

bör inte påverkas av reservering av namn och upprättan­

det av beteckningar och symboler enligt kvalitetsord­

ningar för garanterade traditionella specialiteter och fri­

villiga kvalitetsbegrepp.

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/5

( 1 ) EGT L 160, 26.6.1999, s. 80.

( 2 ) EUT L 165, 30.4.2004, s. 1. ( 3 ) EUT L 218, 13.8.2008, s. 30.

Ds 2015:13

Bilaga 1

50

(57)

Gruppers roll bör förtydligas och erkännas. Grupper spe­

lar en viktig roll i ansökningsprocessen vid registrering av

namn som ursprungsbeteckningar, geografiska beteck­

ningar och garanterade traditionella specialiteter, liksom

vid ändringar av produktspecifikationer och vid ansök­

ningar om avregistrering. Gruppen kan även utveckla

verksamhet knuten till övervakningen av efterlevnaden

av skyddet av registrerade namn, produktionens efterlev­

nad av produktspecifikationen, information om och

marknadsföring av registrerade namn samt, mer allmänt,

olika typer av verksamt i syfte att öka de registrerade

namnens värde och kvalitetsordningarnas ändamålsenlig­

het. Dessutom bör den övervaka produkternas ställning

på marknaden. Dessa verksamheter bör dock inte under­

lätta eller leda till konkurrensbegränsande beteende som

strider mot artiklarna 101 och 102 i fördraget.

(58)

För att säkerställa att de registrerade ursprungsbeteck­

ningarna och geografiska beteckningarna samt garante­

rade traditionella specialiteterna uppfyller de villkor som

fastställs i denna förordning bör de nationella myndighe­

terna i den berörda medlemsstaten granska ansökningar

om registrering med iakttagande av gemensamma mini­

miregler som även omfattar ett nationellt invändnings­

förfarande. Kommissionen bör därefter granska ansök­

ningarna för att försäkra sig om att de inte innehåller

några uppenbara felaktigheter och att unionsrätten och

intressen som företräds av aktörer utanför ansöknings­

medlemsstaten har beaktats.

(59)

Registrering som ursprungsbeteckningar, geografiska be­

teckningar och garanterade traditionella specialiteter bör

vara möjlig för namn på produkter med ursprung i tred­

jeländer som uppfyller villkoren enligt denna förordning.

(60)

De symboler, beteckningar och akronymer som visar att

produkten ingår i en kvalitetsordning och de därmed

förbundna unionsrättigheterna bör skyddas i unionen

och tredjeländer, i syfte att säkerställa att de används

för autentiska produkter och att konsumenterna inte vil­

seleds med avseende på produkternas kvalitet. För att

skyddet ska vara effektivt bör kommissionen vidare ha

tillgång till rimliga budgetmedel på centraliserad basis,

inom ramen för rådets förordning (EG) nr 1698/2005

av den 20 september 2005 om stöd för landsbygds­

utveckling från Europeiska jordbruksfonden för lands­

bygdsutveckling (EJFLU) ( 1 ) och i enlighet med artikel 5

i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni

2005 om finansieringen av den gemensamma jordbruks­

politiken ( 2 ).

(61)

Registreringsförfarandet för skyddade ursprungsbeteck­

ningar, skyddade geografiska beteckningar och garante­

rade traditionella specialiteter, inräknat gransknings- och

invändningsperioder bör förkortas och förbättras, särskilt

vad gäller beslutsfattandet. Kommissionen bör, under

vissa omständigheter med bistånd från medlemsstaten,

ansvara för att fatta beslut om registrering. Förfaranden

bör fastställas för att medge ändring av produktspecifika­

tionen efter registrering och avregistrering av registrerade

namn, särskilt om produkten inte längre överensstämmer

med den motsvarande produktspecifikationen eller om

ett namn inte längre används på marknaden.

(62)

Lämpliga förfaranden bör fastställas för att underlätta

gränsöverskridande ansökningar om gemensam registre­

ring av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geo­

grafiska beteckningar eller garanterade traditionella spe­

cialiteter.

(63)

I syfte att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga

delar av denna förordning bör befogenheten att anta

akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras

till kommissionen med avseende på att komplettera för­

teckningen över produkter i bilaga I till denna förord­

ning, att fastställa begränsningar och undantag avseende

fodrets ursprung i samband med en ursprungsbeteckning,

att fastställa begränsningar och undantag avseende slakt

av levande djur eller råvarornas ursprung, att anta regler

för begränsning av de uppgifter som ingår i produktspe­

cifikationen, att fastställa unionssymbolerna, anta ytterli­

gare övergångsbestämmelser för att skydda producenter­

nas och de berörda aktörernas rättigheter och legitima

intressen, att fastställa närmare beskrivning av de kriterier

som måste uppfyllas för att en garanterad traditionell

specialitet ska komma i fråga för registrering, att fastställa

närmare bestämmelser om kriterierna för frivilliga kva­

litetsbegrepp, att reservera ett kompletterande frivilligt

kvalitetsbegrepp och att fastställa villkoren för dess an­

vändning och ändring av dessa, att fastställa undantag

från användningsvillkoren för termen produkt från bergs­

område och fastställa produktionsmetoder och andra re­

levanta kriterier för tillämpningen av det frivilliga kva­

litetsbegreppet, särskilt de villkor på vilka råvaror eller

foder utifrån från föras in i bergsområden, att fastställa

kompletterande bestämmelser om hur generisk status ska

fastställas för termer inom unionen, att fastställa kom­

pletterande bestämmelser om användning av namn på en

växtsort eller en djurras, att fastställa bestämmelser för

genomförandet av det nationella invändningsförfarandet

för gemensamma ansökningar avseende mer än ett

SV

L 343/6

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

( 1 ) EUT L 277, 21.10.2005, s. 1. ( 2 ) EUT L 209, 11.8.2005, s. 1.

Ds 2015:13

Bilaga 1

51

nationellt territorium och för att komplettera bestämmel­

serna om ansökningsförfarandet, invändningsförfarandet,

förfarandet för ändringsansökningar och avregistrerings­

förfarandet i allmänhet. Det är av särskild betydelse att

kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt för­

beredande arbete, inklusive på expertnivå. När kommis­

sionen förbereder och utarbetar delegerade akter, bör den

se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till

Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt

som möjligt och på lämpligt sätt.

(64)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av

denna förordning bör kommissionen tilldelas genom­

förandebefogenheter med avseende på att fastställa be­

stämmelser om produktspecifikationens utformning,

med närmare bestämmelser om utformning av registret

över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geo­

grafiska beteckningar och dess innehåll, att fastställa när­

mare bestämmelser om vilka tekniska egenskaper unions­

symbolerna och beteckningarna ska ha, samt om deras

användning på produkter, inbegripet vilka språk som ska

användas, beviljande och förlängning av övergångsperio­

der för tillfälliga undantag för användning av skyddade

ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteck­

ningar, att fastställa närmare bestämmelser om utform­

ningen av registret för garanterade traditionella speciali­

teter och dess innehåll, att fastställa bestämmelser om

skyddet av garanterade traditionella specialiteter, att fast­

ställa samtliga åtgärder för utformning, förfaranden eller

andra tekniska detaljer som krävs för tillämpningen av

avdelning IV, att fastställa bestämmelser om använd­

ningen av frivilliga kvalitetsbegrepp, att fastställa bestäm­

melser om enhetligt skydd av beteckningar, akronymer

och symboler som ingår i kvalitetsordningarna, att fast­

ställa närmare bestämmelser om ansökan om registrering

och förfaranden för invändningar och om invändning­

arnas utformning och framläggande, om att avslå ansö­

kan, besluta om registrering av ett namn om ingen över­

enskommelse har nåtts, att fastställa närmare bestämmel­

ser om förfaranden för ändringsansökningar och om an­

sökningarnas utformning och framläggande, för att av­

registrera en skyddad ursprungsbeteckning, en skyddad

geografisk beteckning eller en garanterad traditionell spe­

cialitet och fastställa närmare bestämmelser om hur av­

registrering ska gå till och om framläggandet av begäran

om avregistrering. Dessa befogenheter bör utövas i enlig­

het med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande

av allmänna regler och principer för medlemsstaternas

kontroll av kommissionens utövande av sina genom­

förandebefogenheter ( 1 ).

(65)

Kommissionen bör ges befogenheter att anta genom­

förandeakter utan att tillämpa förordning (EU) nr

182/2011 för inrättandet och upprätthållandet av ett

register över skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade

geografiska beteckningar och garanterade traditionella

specialiteter, som erkänns enligt denna ordning, att fast­

ställa på vilket sätt namn och adress för produktcertifie­

ringsorgan ska offentliggöras och om registrering av

namnet om inte något meddelande om invändning eller

någon motiverad invändning har inkommit eller, om det

inkommer en motiverad invändning, en överenskom­

melse har nåtts.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

1. Denna förordning syftar till att hjälpa producenter av jord­

bruksprodukter och livsmedel att förmedla information om pro­

dukternas och livsmedlens egenskaper och om särskilda kvalite­

ter, som beror på de jordbruksmetoder som använts, till köpare

och konsumenter, och därigenom säkerställa att

a) det föreligger sund konkurrens för jordbrukare och pro­

ducenter som framställer jordbruksprodukter och livsmedel

med mervärdesskapande egenskaper och kvaliteter,

b) konsumenterna får tillgång till tillförlitlig information om

sådana produkter,

c) de immateriella rättigheterna iakttas, och

d) den inre marknadens integritet upprätthålls.

Åtgärderna i denna förordning är avsedda att stödja jordbruks-

och bearbetningsverksamhet samt jordbrukssystem för högkva­

litativa produkter och därigenom bidra till att målen för lands­

bygdens utveckling uppnås.

2. Genom denna förordning inrättas kvalitetsordningar som

ska ligga till grund för identifiering och, när det är lämpligt,

skydd av namn och termer som särskilt betecknar eller beskriver

jordbruksprodukter med

a) mervärdesskapande egenskaper, eller

b) mervärdesskapande kvaliteter till följd av de jordbruks- eller

bearbetningsmetoder som används vid framställningen, eller

den plats där de framställs eller saluförs.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Denna förordning omfattar jordbruksprodukter avsedda

att användas som livsmedel och som ingår i bilaga I till för­

draget samt andra jordbruksprodukter och livsmedel som ingår i

bilaga I till denna förordning.

För att beakta internationella åtaganden eller nya produktions­

metoder eller produktionsmaterial ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter, i enlighet med artikel 56, som

kompletterar förteckningen över produkter i bilaga I till denna

förordning. Sådana produkter ska ha ett nära samband med

jordbruksprodukter eller med landsbygdsekonomin.

2. Denna förordning ska inte tillämpas på spritdrycker, aro­

matiserade viner eller vinprodukter enligt bilaga XI b till för­

ordning (EG) nr 1234/2007, med undantag för vinättika.

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/7

( 1 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

Ds 2015:13

Bilaga 1

52

3. Denna förordning ska tillämpas utan att det påverkar till­

lämpningen av andra särskilda unionsbestämmelser som reglerar

utsläppande av produkter på marknaden och särskilt bestäm­

melser om den samlade marknadsordningen och om livsmedels­

märkning.

4. Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den

22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tek­

niska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter

för informationssamhällets tjänster ( 1 ) ska inte tillämpas på kva­

litetsordningar som inrättas enligt denna förordning.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning avses med

1. kvalitetsordningar: de ordningar som inrättas enligt avdelning­

arna II, III och IV,

2. grupp: en sammanslutning som, oberoende av dess juridiska

form, huvudsakligen består av producenter eller bearbet­

ningsföretag som arbetar med samma produkt,

3. traditionell: påvisad förekomst/produkt som påvisats före­

komma på den inhemska marknaden under en period som

medger ett generationsskifte; tidsperioden ska vara minst 30

år,

4. märkning: varje ord, uppgift, varumärke, märkesnamn, illust­

ration eller symbol i samband med livsmedel som anbringas

på förpackning, dokument, meddelande, etikett, ring eller

hylsa som medföljer eller avser sådant livsmedel,

5. särskilda egenskaper: de utmärkande produktionsmässiga kva­

liteter som tydligt skiljer en produkt från andra liknande

produkter i samma kategori,

6. generiska termer: de produktnamn som även om de har sam­

band med den ort, den region eller det land där produkten

ursprungligen framställdes eller salufördes, har blivit det

namn som allmänt används för produkten i unionen,

7. produktionsled: produktion, bearbetning eller beredning,

8. bearbetade produkter: livsmedel som framställs av obearbetade

produkter. Bearbetade produkter får innehålla ingredienser

som är nödvändiga för att tillverka dem eller för att ge

dem särskilda egenskaper.

AVDELNING II

SKYDDADE URSPRUNGSBETECKNINGAR OCH SKYDDADE

GEOGRAFISKA BETECKNINGAR

Artikel 4

Syfte

En ordning för skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade

geografiska beteckningar inrättas i syfte att hjälpa producenter

av produkter som har samband med ett geografiskt område

genom att

a) trygga rimlig avkastning med hänsyn till produktkvaliteten,

b) säkerställa enhetligt skydd för namn som en immateriell

rättighet på unionens territorium,

c) ge konsumenterna tydlig information om produkternas mer­

värdesskapande kvaliteter.

Artikel 5

Krav på ursprungsbeteckningar och geografiska

beteckningar

1. I denna förordning avses med ursprungsbeteckning ett namn

som identifierar en produkt

a) som härstammar från en viss ort eller region eller, i undan­

tagsfall, ett visst land,

b) vars kvalitet eller egenskaper helt eller väsentligen beror på

en viss geografisk omgivning med de naturliga och mänsk­

liga faktorer som förknippas med den, och

c) vars samtliga produktionsled äger rum i det avgränsade geo­

grafiska området.

2. I denna förordning avses med geografisk beteckning det

namn som identifierar en produkt

a) som härstammar från en viss ort eller region eller ett visst

land,

b) vars särskilda kvalitet, rykte eller andra egenskaper huvud­

sakligen kan tillskrivas det geografiska ursprunget, och

c) för vilken minst ett av produktionsleden äger rum i det

avgränsade geografiska området.

3. Utan hinder av punkt 1 ska vissa namn behandlas som

ursprungsbeteckningar, trots att råvarorna till produkterna kom­

mer från ett vidare geografiskt område än det område där pro­

dukterna bearbetas eller från ett annat område, under förutsätt­

ning att

a) det område där råvaran produceras är avgränsat,

b) särskilda villkor gäller för framställningen av råvarorna,

SV

L 343/8

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

( 1 ) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.

Ds 2015:13

Bilaga 1

53

c) det finns kontrollsystem för att säkerställa att de villkor som

avses i led b efterlevs, och

d) de aktuella ursprungsbeteckningarna var erkända som ur­

sprungsbeteckningar i ursprungslandet före den 1 maj 2004.

Endast levande djur, kött och mjölk får anses utgöra råvaror i

den mening som avses i denna punkt.

4. För att ta hänsyn till de specifika egenskaperna hos fram­

ställningen av produkter med animaliskt ursprung ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med

artikel 56 när det gäller begränsningar och undantag avseende

fodrets ursprung i samband med en ursprungsbeteckning.

Dessutom ska kommissionen, för att ta hänsyn till vissa pro­

dukters eller områdens särskilda egenskaper, ges befogenhet att

anta delegerade akter i enlighet med artikel 56 när det gäller

begränsningar och undantag avseende slakt av levande djur eller

råvarornas ursprung.

Dessa begränsningar och undantag ska på grundval av objektiva

kriterier ta hänsyn till kvalitet eller användning och erkänd

sakkunskap eller naturliga faktorer.

Artikel 6

Generisk karaktär, konflikter med namn på växtsorter eller

djurraser, med homonyma beteckningar och med

varumärken

1. Generiska termer får inte registreras som skyddade ur­

sprungsbeteckningar eller skyddade geografiska beteckningar.

2. Ett namn får inte registreras som en ursprungsbeteckning

eller en geografisk beteckning om det kommer i konflikt med

namnet på en växtsort eller en djurras och riskerar att vilseleda

konsumenten om produktens verkliga ursprung.

3. Ett namn som föreslås för registrering och som helt eller

delvis är en homonym till ett namn som redan finns i det

register som inrättas enligt artikel 11 får inte registreras om

inte skillnaderna mellan villkoren för lokal och traditionell an­

vändning och presentation av den senare registrerade homony­

men och det namn som redan finns i registret vid praktisk till­

lämpning är tillräckligt stora med hänsyn till behovet av att

säkerställa rättvis behandling av de berörda producenterna och

av att se till att konsumenterna inte blir vilseledda.

En homonym som felaktigt får konsumenten att tro att produk­

ter kommer från ett annat område ska inte registreras även om

namnet är korrekt vad avser det område, den region eller den

plats där produkterna i fråga har sitt verkliga ursprung.

4. Ett namn som föreslås för registrering som en ursprungs­

beteckning eller en geografisk beteckning ska inte registreras när

en registrering av det föreslagna namnet som en ursprungs­

beteckning eller som en geografisk beteckning, mot bakgrund

av ett varumärkes anseende och goda rykte och den tid som det

har använts, skulle kunna vilseleda konsumenten avseende pro­

duktens rätta identitet.

Artikel 7

Produktspecifikation

1. En skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geogra­

fisk beteckning ska överensstämma med en specifikation som

minst ska innehålla

a) det namn som ska skyddas som en ursprungsbeteckning

eller geografisk beteckning, så som det används, antingen i

handeln eller vardagsspråket, och endast på de språk som

används eller tidigare använts för att beskriva den specifika

produkten i det bestämda geografiska området,

b) en beskrivning av produkten, med uppgift om råvarorna, när

det är lämpligt, och om produktens viktigaste fysikaliska,

kemiska, mikrobiologiska eller organoleptiska egenskaper,

c) en definition av det geografiska området, som ska vara av­

gränsat vad gäller det samband som avses i led f i eller f ii i

denna punkt och, när det är lämpligt, uppgifter som visar att

kraven i artikel 5.3 är uppfyllda,

d) bevis för att produkten har sitt ursprung i det avgränsade

geografiska område som avses i artikel 5.1 eller 5.2,

e) en beskrivning av den metod som använts för framställning

av produkten och, när det är lämpligt, uppgift om de ur­

sprungliga hävdvunna lokala metoderna samt uppgifter om

förpackning i det fall den ansökande gruppen fastställer och

ger tillräcklig produktspecifik motivation till att förpack­

ningen ska ske i det avgränsade geografiska området i syfte

att trygga kvaliteten eller säkerställa ursprung eller kontroll,

med beaktande av unionsrätten, särskilt om den fria rörlig­

heten för varor och det fria tillhandahållandet av tjänster,

f) uppgifter som fastställer

i) sambandet mellan produktens kvalitet eller egenskaper

och den geografiska omgivning som avses i artikel 5.1

eller,

ii) när det är lämpligt, sambandet mellan en viss kvalitet,

anseendet eller en annan egenskap hos produkten och

det geografiska ursprung som avses i artikel 5.2,

g) uppgift om namn på och adress till de myndigheter eller, om

de är tillgängliga, namn på och adress till de organ som

kontrollerar efterlevnaden av bestämmelserna i produktspe­

cifikationen enligt artikel 37 samt om deras särskilda upp­

drag,

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/9

Ds 2015:13

Bilaga 1

54

h) eventuella märkningsregler för den aktuella produkten.

2. I syfte att säkerställa att produktspecifikationerna innehål­

ler relevant och koncis information ska kommissionen ges be­

fogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 56 om

regler för begränsning av de uppgifter som ingår i den specifi­

kation som avses i punkt 1 i den här artikeln, i de fall en sådan

begränsning är nödvändig för att undvika alltför omfattande

registreringsansökningar.

Kommissionen får anta genomförandeakter med bestämmelser

om specifikationens utformning. Dessa genomförandeakter ska

antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 57.2.

Artikel 8

Registreringsansökans innehåll

1. En ansökan om registrering av ett en ursprungsbeteckning

eller en geografisk beteckning enligt artikel 49.2 eller 49.5 ska

minst innehålla

a) den ansökande gruppens namn och adress samt namn på

och adress till de myndigheter eller, om de är tillgängliga, de

organ som kontrollerar efterlevnaden av bestämmelserna om

produktspecifikation,

b) den produktspecifikation som föreskrivs i artikel 7,

c) ett sammanfattande dokument som innehåller följande upp­

gifter:

i) De viktigaste uppgifterna i produktspecifikationen: nam­

net, en beskrivning av produkten och i förekommande

fall de särskilda regler som gäller för förpackning och

märkning, samt en kortfattad beskrivning av hur det geo­

grafiska området avgränsas.

ii) En beskrivning av sambandet mellan produkten och den

geografiska omgivning eller det geografiska ursprung som

avses i artikel 5.1 eller 5.2, beroende på vad som är till­

lämpligt, inklusive, när det är lämpligt, de särskilda inslag

i produktbeskrivningen eller framställningsmetoden som

stöder detta samband.

En ansökan som avses i artikel 49.5 ska dessutom innehålla

bevis för att produktnamnet är skyddat i sitt ursprungsland.

2. Ett ansökningsärende som avses i artikel 49.4 ska inne­

hålla följande:

a) Uppgift om den ansökande gruppens namn och adress.

b) Det sammanfattande dokument som avses i punkt 1 c i den

här artikeln.

c) En förklaring från medlemsstaten om att den anser att den

ansökan som lämnats in av den ansökande gruppen och

som bör ge upphov till ett positivt beslut uppfyller villkoren

i den här förordningen och de bestämmelser som antagits i

enlighet med den.

d) En hänvisning till offentliggörandet av produktspecifikatio­

nen.

Artikel 9

Nationellt skydd under en övergångsperiod

Medlemsstaten får på nationell nivå, med verkan från och med

den dag då ansökan inkom till kommissionen, bevilja, endast

tillfälligt, skydd för ett namn enligt denna förordning.

Sådant nationellt skydd ska upphöra att gälla från och med den

dag då det antingen fattas beslut om registrering enligt denna

förordning eller den inlämnade ansökan dras tillbaka.

Om namnet inte registreras enligt denna förordning, ska den

berörda medlemsstaten bära hela ansvaret för följderna av ett

sådant nationellt skydd.

Åtgärder som medlemsstaterna vidtar med stöd av första stycket

ska endast ha verkan nationellt och får inte påverka handeln

inom unionen eller den internationella handeln.

Artikel 10

Skäl för invändningar

1. En motiverad invändning som avses i artikel 51.2 ska

endast anses giltig om den inkommer till kommissionen inom

den tidsfrist som anges i den punkten och om den

a) visar att de villkor som avses i artiklarna 5 och 7.1 inte är

uppfyllda,

b) visar att registreringen av det föreslagna namnet strider mot

artikel 6.2, 6.3 eller 6.4,

c) visar att registreringen av det föreslagna namnet skulle även­

tyra överlevnaden för ett identiskt eller delvis identiskt namn

eller varumärke eller för produkter som lagligen har mark­

nadsförts under minst fem år före det offentliggörande som

anges i artikel 50.2 led a, eller

d) innehåller uppgifter som leder till slutsatsen att det namn

som ansökan om registrering avser kan betraktas som gene­

riskt.

2. Skälen för invändningen ska bedömas med avseende på

unionens territorium.

Artikel 11

Register över skyddade ursprungsbeteckningar och

skyddade geografiska beteckningar

1. Kommissionen ska anta genomförandeakter utan att an­

vända det förfarande som avses i artikel 57.2 för inrättandet

och upprätthållandet av ett allmänt tillgängligt, uppdaterat re­

gister över de skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade

geografiska beteckningar som erkänns enligt denna ordning.

SV

L 343/10

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

Ds 2015:13

Bilaga 1

55

2. Geografiska beteckningar för produkter från tredjeland

som är skyddade inom unionen i enlighet med ett internatio­

nellt avtal som unionen har ingått får föras in i registret. Utom i

de fall då det i ett sådant avtal uttryckligen anges att det är fråga

om skyddade ursprungsbeteckningar enligt denna förordning

ska sådana namn föras in i registret som skyddade geografiska

beteckningar.

3. Kommissionen får anta genomförandeakter med närmare

bestämmelser om registrets utformning och innehåll. Dessa ge­

nomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsför­

farande som avses i artikel 57.2.

4. Kommissionen ska offentliggöra och regelbundet upp­

datera förteckningen över de internationella avtal som avses i

punkt 2 och förteckningen över geografiska beteckningar som

skyddas av dessa avtal.

Artikel 12

Namn, symboler och beteckningar

1. Skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geogra­

fiska beteckningar får användas av varje aktör som saluför en

produkt som uppfyller kraven i den aktuella specifikationen.

2. Unionssymboler för marknadsföring av de skyddade ur­

sprungsbeteckningarna och de skyddade geografiska beteckning­

arna ska utformas.

3. När produkter med ursprung i unionen saluförs med en

skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk be­

teckning som registrerats i enlighet med förfarandena i denna

förordning ska de unionssymboler som är kopplade till dessa

finnas med i märkningen. Dessutom ska produktens registrerade

namn återfinnas inom samma synfält. Uppgifterna skyddad ur­

sprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning samt akrony­

merna SUB respektive SGB får finnas med i märkningen.

4. Dessutom får följande också återfinnas på märkningen:

bilder av det geografiska ursprungsområdet, som avses i arti­

kel 5, och text, grafik eller symboler som hänvisar till den

medlemsstat och/eller region där detta geografiska ursprungs­

område är beläget.

5. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv

2000/13/EG får de geografiska märken som avses i artikel 15

i direktiv 2008/95/EG användas på etiketter tillsammans med

den skyddade ursprungsbeteckningen eller skyddade geografiska

beteckningen.

6. Vid saluföring av produkter med ursprung i tredjeland

med ett namn som förts in i registret får de uppgifter som

avses i punkt 3 och motsvarande unionssymboler användas i

märkningen.

7. För att se till att konsumenterna får korrekt information

ska kommissionen ha befogenhet att i enlighet med artikel 56

anta delegerade akter som fastställer unionssymbolerna.

Kommissionen får anta genomförandeakter som fastställer

unionssymbolernas tekniska egenskaper samt bestämmelser

om deras användning på produkter som saluförs med en skyd­

dad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteck­

ning, inbegripet bestämmelser om de språk på vilka uppgifterna

ska anges. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med

det granskningsförfarande som avses i artikel 57.2.

Artikel 13

Skydd

1. Registrerade namn ska skyddas mot följande:

a) Varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av ett registrerat

namn för produkter som inte omfattas av registreringen om

produkterna är jämförbara med de produkter som har regi­

strerats under namnet i fråga eller om användningen av det

skyddade namnet innebär att produktens anseende exploate­

ras, även när produkterna i fråga används som ingredienser.

b) Varje missbruk, imitation eller anspelning, även när produk­

ternas eller tjänsternas verkliga ursprung anges eller det skyd­

dade namnet har översatts eller åtföljs av uttryck som ”stil”,

”typ”, ”metod”, ”sådan som tillverkas i”, ”imitation”, eller lik­

nande, även när produkterna i fråga används som ingredien­

ser.

c) Alla andra osanna eller vilseledande uppgifter om ursprung,

härkomst, beskaffenhet eller väsentliga egenskaper hos pro­

dukten som anges på den inre eller yttre förpackningen, i

reklammaterial eller handlingar gällande produkten i fråga,

liksom paketering av produkten i en behållare som är ägnad

att inge en oriktig föreställning om produktens verkliga ur­

sprung.

d) Alla andra förfaranden som kan vilseleda konsumenten om

produktens verkliga ursprung.

När det i en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad

geografisk beteckning ingår ett namn på en produkt som anses

vara generiskt, ska användning av det generiska namnet inte

anses strida mot första stycket led a eller b.

2. Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geogra­

fiska beteckningar ska inte bli generiska.

3. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga administrativa och

rättsliga åtgärder för att förebygga eller stoppa olaglig använd­

ning av skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geogra­

fiska beteckningar som avses i punkt 1 som produceras eller

saluförs i den medlemsstaten.

Medlemsstaterna ska i detta syfte utse de myndigheter som ska

ansvara för dessa åtgärder i enlighet med förfaranden som varje

enskild medlemsstat fastställer.

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/11

Ds 2015:13

Bilaga 1

56

Dessa myndigheter ska erbjuda tillräckliga garantier för objekti­

vitet och opartiskhet och förfoga över den kvalificerade personal

och de medel som krävs för att de ska kunna utföra sina upp­

gifter.

Artikel 14

Förhållandet mellan varumärken, ursprungsbeteckningar

och geografiska beteckningar

1. När en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning

registreras enligt denna förordning, ska registrering av ett va­

rumärke vars användning skulle strida mot artikel 13.1 och som

avser en produkt av samma typ avslås om ansökan om va­

rumärkesregistrering lämnas in efter den dag då ansökan om

registrering av ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning

lämnades in till kommissionen.

Varumärken som registreras i strid med första stycket ska ogil­

tigförklaras.

Bestämmelserna i denna punkt ska tillämpas utan att det på­

verkar tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 2008/95/EG.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6.4 ska ett

varumärke vars användning strider mot artikel 13.1 och för

vilket det lämnats in en ansökan, gjorts en registrering eller

för vilket rätten, i enlighet med eventuell tillämplig lagstiftning,

förvärvats genom användning i god tro inom unionens territo­

rium före den dag då ansökan om skydd av ursprungsbeteck­

ningen eller den geografiska beteckningen lämnades in till kom­

missionen, få fortsätta att användas eller förnyas för den pro­

dukten trots att ursprungsbeteckningen eller den geografiska

beteckningen registreras, på villkor att det inte finns skäl att

ogiltigförklara eller häva varumärkesregistreringen enligt rådets

förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om

gemenskapsvarumärken ( 1 ) eller direktiv 2008/95/EG. I så fall

ska användningen av den skyddade ursprungsbeteckningen eller

den skyddade geografiska beteckningen vara tillåten parallellt

med de berörda varumärkena.

Artikel 15

Övergångsperioder för användning av skyddade

ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska

beteckningar

1.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 14 får kom­

missionen anta genomförandeakter som ger rätt att under en

övergångsperiod på upp till fem år för produkter som har sitt

ursprung i en medlemsstat eller ett tredjeland och vars beteck­

ning består av eller innehåller ett namn som innebär en över­

trädelse av artikel 13.1 fortsätta använda den beteckning som

de saluförts under, på villkor att en godkänd invändning enligt

artikel 49.3 eller artikel 51 visar att

a) den föreslagna registreringen skulle äventyra överlevnaden

för ett identiskt eller delvis identiskt namn, eller

b) produkterna har saluförts lagligen inom det berörda territo­

riet under minst fem år före dagen för det offentliggörande

som avses i artikel 50.2 a.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 57.2.

2.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 14 får kom­

missionen anta genomförandeakter som förlänger den över­

gångsperiod som anges i punkt 1 i denna artikel till 15 år i

vederbörligen motiverade fall då det visas att

a) den beteckning som avses i punkt 1 i denna artikel har varit

i lagligt bruk i minst 25 år innan ansökan om registrering

ingavs till kommissionen,

b) användningen av den beteckning som avses i punkt 1 i

denna artikel aldrig har syftat till att utnyttja den registrerade

beteckningens anseende och det visas att konsumenterna inte

har vilseletts eller har riskerat att vilseledas om produktens

verkliga ursprung.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 57.2.

3. När en beteckning som avses i punkterna 1 och 2 an­

vänds ska en tydlig och väl synlig uppgift om ursprungslandet

förekomma i märkningen.

4. För att lösa tillfälliga svårigheter när det gäller målet att se

till att samtliga producenter i det berörda området iakttar spe­

cifikationen får en medlemsstat bevilja en övergångsperiod på

upp till tio år med verkan från och med den dag då ansökan

lämnas in till kommissionen; på villkor att de berörda aktörerna

har salufört produkterna i fråga enligt gällande lagstiftning och

kontinuerligt använt de berörda beteckningarna under minst

fem år innan ansökan lämnades in till medlemsstatens myndig­

heter och har påpekat detta genom det nationella invändnings­

förfarande som avses i artikel 49.3.

Första stycket ska, med nödvändiga ändringar, tillämpas på

skyddade geografiska beteckningar och skyddade ursprungs­

beteckningar som avser geografiska områden i tredjeland, med

undantag för invändningsförfarandet.

Sådana övergångsperioder ska anges i det ansökningsärende

som avses i artikel 8.2.

Artikel 16

Övergångsbestämmelser

1. De namn som förts in i det register som föreskrivs i

artikel 7.6 i förordning (EG) nr 510/2006 ska automatiskt föras

in i det register som avses i artikel 11 i denna förordning.

Motsvarande specifikationer ska anses vara de specifikationer

som avses i artikel 7 i den här förordningen. Alla särskilda

övergångsbestämmelser som antagits i samband med sådana

registreringar ska fortsätta att gälla.

SV

L 343/12

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

( 1 ) EUT L 78, 24.3.2009, s. 1.

Ds 2015:13

Bilaga 1

57

2. För att skydda producenternas och de berörda aktörernas

rättigheter och legitima intressen ska kommissionen ha befogen­

het att anta delegerade akter i enlighet med artikel 56 när det

gäller ytterligare övergångsbestämmelser.

3. Denna förordning ska tillämpas utan att det påverkar den

rätt till samexistens för ursprungsbeteckningar och geografiska

beteckningar, å ena sidan, och varumärken, å andra sidan, som

föreskrivs i förordning (EG) nr 510/2006.

AVDELNING III

GARANTERADE TRADITIONELLA SPECIALITETER

Artikel 17

Syfte

En ordning för garanterade traditionella specialiteter inrättas för

att skydda traditionella produktionsmetoder och recept genom

att hjälpa producenterna av traditionella produkter vid salufö­

ringen och informationen till konsumenterna om dessa traditio­

nella recepts och produkters mervärdesskapande kvaliteter.

Artikel 18

Kriterier

1. Ett namn ska kunna komma i fråga för registrering som

garanterad traditionell specialitet på villkor att det beskriver en

specifik produkt eller ett specifikt livsmedel som

a) är resultatet av en viss produktions- eller bearbetningsmetod

eller har en viss sammansättning som överensstämmer med

traditionell praxis för produkten eller livsmedlet i fråga, eller

b) är framställd av råvaror och ingredienser som används tra­

ditionellt.

2. För att ett namn ska kunna registreras som garanterad

traditionell specialitet ska det

a) traditionellt ha använts för att benämna den specifika pro­

dukten, eller

b) avse produktens traditionella karaktär eller särskilda egenska­

per.

3. Om det vid invändningsförfarandet enligt artikel 51 kan

påvisas att namnet också används i en annan medlemsstat eller i

ett tredjeland kan det, för att särskilja jämförbara produkter eller

produkter som har identiska eller liknande namn, fastställas i

det beslut om registrering som fattats i enlighet med artikel 52.3

att namnet på den garanterade traditionella specialiteten ska

åtföljas av uppgiften ”tillverkad i enlighet med traditionen i”

omedelbart åtföljt av landets eller regionens namn.

4. Ett namn får inte registreras om det endast är fråga om

allmänna påståenden om en grupp produkter eller påståenden

som omfattas av särskild unionslagstiftning.

5.

För att säkerställa att ordningen fungerar smidigt ska kom­

missionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet

med artikel 56 avseende närmare bestämmelser om de kriterier

som måste uppfyllas enligt denna artikel.

Artikel 19

Produktspecifikation

1. En garanterad traditionell specialitet ska överensstämma

med en specifikation, som ska omfatta följande:

a) Det namn som föreslås för registrering, i lämpliga språkver­

sioner.

b) En beskrivning av produkten inklusive dess huvudsakliga

fysiska, kemiska, mikrobiologiska eller organoleptiska egen­

skaper, som visar produktens särskilda egenskaper.

c) En beskrivning av den produktionsmetod som producen­

terna ska använda, inklusive, om det är lämpligt, typ av

råvaror och egenskaper hos de råvaror eller ingredienser

som används samt den metod som används vid beredningen

av produkten.

d) De viktigaste faktorer som visar på produktens traditionella

karaktär.

2. För att säkerställa att produktspecifikationer innehåller re­

levant och koncis information ska kommissionen ges befogen­

het att anta delegerade akter i enlighet med artikel 56 om regler

för begränsning av de uppgifter som ingår i den specifikation

som avses i punkt 1 i den här artikeln, i de fall en sådan

begränsning är nödvändig för att undvika alltför omfattande

registreringsansökningar.

Kommissionen får anta genomförandeakter med bestämmelser

om specifikationens utformning. Dessa genomförandeakter ska

antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 57.2.

Artikel 20

Registreringsansökans innehåll

1. En ansökan om registrering av ett namn som en garante­

rad traditionell specialitet som avses i artikel 49.2 eller 49.5 ska

innehålla följande:

a) Uppgift om den ansökande gruppens namn och adress.

b) Den produktspecifikation som föreskrivs i artikel 19.

2. Ett ansökningsärende som avses i artikel 49.4 ska inne­

hålla följande:

a) De uppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel.

b) En förklaring från medlemsstaten om att den anser att den

ansökan som lämnats in av den aktuella gruppen kan

komma i fråga för ett positivt beslut och uppfyller villkoren

i denna förordning och i de bestämmelser som antagits i

enlighet med denna.

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/13

Ds 2015:13

Bilaga 1

58

Artikel 21

Skäl för invändningar

1. En motiverad invändning enligt artikel 51.2 ska endast

anses giltig om den inkommer till kommissionen innan tids­

fristen har gått ut och den

a) innehåller väl underbyggd motivering till varför den före­

slagna registreringen är oförenlig med förordningens bestäm­

melser, eller

b) visar att namnet används på ett lagligt, erkänt och ekono­

miskt betydelsefullt sätt för liknande jordbruksprodukter eller

livsmedel.

2. De kriterier som avses i punkt 1 b ska bedömas i förhål­

lande till unionens territorium.

Artikel 22

Register över garanterade traditionella specialiteter

1. Kommissionen ska anta genomförandeakter utan att till­

lämpa det förfarande som avses i artikel 57.2 för inrättandet

och upprätthållandet av ett allmänt tillgängligt, uppdaterat re­

gister över de garanterade traditionella specialiteter som erkänns

enligt denna ordning.

2. Kommissionen får anta genomförandeakter med närmare

bestämmelser om registrets utformning och innehåll. Dessa ge­

nomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsför­

farande som avses i artikel 57.2.

Artikel 23

Namn, symboler och beteckningar

1. Ett namn som har registrerats som en garanterad traditio­

nell specialitet får användas av varje aktör som saluför en pro­

dukt som uppfyller kraven i specifikationen i fråga.

2. En unionssymbol ska fastställas för marknadsföringen av

den garanterade traditionella specialiteten.

3. För produkter som har sitt ursprung i unionen och som

saluförs som garanterade traditionella specialiteter som registre­

rats i enlighet med denna förordning ska den symbol som avses

i punkt 2, utan förbehåll för punkt 4, finnas med i märkningen.

Dessutom bör produktens namn återfinnas i ett och samma

synfält. Uppgiften garanterad traditionell specialitet eller motsva­

rande förkortning GTS kan också anges i märkningen.

Symbolen ska vara frivillig i märkningen av garanterade tradi­

tionella specialiteter som har produceras utanför unionen.

4. För att se till att lämplig information lämnas till kon­

sumenten ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 56 som fastställer unionssymbolen.

Kommissionen får anta genomförandeakter som fastställer vilka

tekniska egenskaper unionssymbolen och beteckningen ska ha

liksom regler för deras användning på de produkter som be­

nämns som garanterade traditionella specialiteter, inbegripet på

vilka språk uppgifterna ska anges. Dessa genomförandeakter ska

antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 57.2.

Artikel 24

Begränsad användning av registrerade namn

1.

De registrerade namnen ska vara skyddade mot varje form

av missbruk, imitation eller anspelning, och mot varje annat

förfarande som kan vilseleda konsumenten.

2. Medlemsstaterna ska se till att de varubeskrivningar som

används på nationell nivå inte kan förväxlas med registrerade

namn.

3. Kommissionen får anta genomförandeakter med bestäm­

melser om skyddet av garanterade traditionella specialiteter.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 57.2.

Artikel 25

Övergångsbestämmelser

1. Namn som har registrerats i enlighet med artikel 13.2 i

förordning (EG) nr 509/2006 ska automatiskt föras in i det

register som avses i artikel 22 i den här förordningen. Motsva­

rande specifikationer ska anses vara de specifikationer som avses

i artikel 19 i den här förordningen. Alla särskilda övergångs­

bestämmelser som antagits i samband med sådana registreringar

ska fortsätta att gälla.

2. Namn som har registrerats i enlighet med artikel 13.1 i

förordning (EG) nr 509/2006, inbegripet namn som har regi­

strerats på grundval av de ansökningar som avses i artikel 58.1

andra stycket i denna förordning, får fortsättningsvis användas

på de villkor som anges i förordning (EG) nr 509/2006 till och

med den 4 januari 2023, såvida medlemsstaterna inte använder

det förfarande som anges i artikel 26 i den här förordningen.

3. För att skydda producenternas och de berörda aktörernas

rättigheter och legitima intressen ska kommissionen ha befogen­

het att anta delegerade akter i enlighet med artikel 56 för att

fastställa ytterligare övergångsbestämmelser.

Artikel 26

Förenklat förfarande

1. På begäran av en grupp får en medlemsstat senast den

4 januari 2016 förelägga kommissionen namn på garanterade

traditionella specialiteter som har registrerats i enlighet med

artikel 13.1 i förordning (EG) nr 509/2006 och som överens­

stämmer med den här förordningen.

Innan medlemsstaten lägger fram ett namn ska den inleda ett

invändningsförfarande i enlighet med artikel 49.3 och 49.4.

Om det under det förfarandet visas att namnet också används

avseende jämförbara produkter eller produkter med identiska

eller liknande namn kan namnet kompletteras med en term

som fastställer dess traditionella karaktär eller särskilda egenska­

per.

SV

L 343/14

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

Ds 2015:13

Bilaga 1

59

En grupp från ett tredjeland får föreslå kommissionen sådana

namn, antingen direkt eller genom tredjelandets myndigheter.

2. Kommissionen ska inom två månader från mottagandet i

Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra de namn som

avses i punkt 1 tillsammans med specifikationerna för varje

namn.

3. Artiklarna 51 och 52 ska vara tillämpliga.

4. När invändningsförfarandet har avslutats får kommissio­

nen i tillämpliga fall anpassa uppgifterna i det register som avses

i artikel 22. Motsvarande specifikationer ska anses vara de spe­

cifikationer som avses i artikel 19.

AVDELNING IV

FRIVILLIGA KVALITETSBEGREPP

Artikel 27

Syfte

En ordning för frivilliga kvalitetsbegrepp ska inrättas för att göra

de lättare för producenter av jordbruksprodukter att sprida in­

formation om sina produkters mervärdesskapande egenskaper

eller kvaliteter på den inre marknaden.

Artikel 28

Nationella regler

Medlemsstaterna får behålla nationella bestämmelser om frivil­

liga kvalitetsbegrepp som inte omfattas av denna förordning,

förutsatt att dessa bestämmelser är förenliga med unionsrätten.

Artikel 29

Frivilliga kvalitetsbegrepp

1. Frivilliga kvalitetsbegrepp ska uppfylla följande kriterier:

a) Termen ska avse en egenskap hos en eller flera produktkate­

gorier eller en jordbruks- eller bearbetningsmässig kvalitet

som är tillämplig i särskilda områden.

b) Användningen av termen ger produkten ett mervärde i för­

hållande till liknande produkter.

c) Termen har en europeisk aspekt.

2. Frivilliga kvalitetsbegrepp som beskriver tekniska produkt­

kvaliteter i syfte att uppfylla obligatoriska saluföringsstandarder

och som inte är avsedda att upplysa konsumenterna om dessa

egenskaper hos produkten ska inte omfattas av denna ordning.

3. Frivilliga kvalitetsbegrepp ska inte inbegripa frivilliga kva­

litetsbegrepp som ligger till grund för och kompletterar sär­

skilda saluföringsstandarder som fastställts för en sektor eller

produktkategori.

4. För att beakta vissa sektorers särdrag och konsumenternas

förväntningar ska kommissionen ges befogenhet att anta dele­

gerade akter i enlighet med artikel 56 med närmare bestämmel­

ser om de kriterier som avses i punkt 1 i den här artikeln.

5. Kommissionen får anta genomförandeakter som fastställer

samtliga åtgärder för utformning, förfaranden eller andra tek­

niska detaljer som krävs för tillämpningen av denna avdelning.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 57.2.

6. Vid antagandet av delegerade akter och genomförandeak­

ter i enlighet med punkterna 4 och 5 i denna artikel ska kom­

missionen ta hänsyn till relevanta internationella standarder.

Artikel 30

Reservering och ändring

1. För att ta hänsyn till konsumenternas förväntningar, den

vetenskapliga och tekniska utvecklingen, marknadssituationen

och utvecklingen när det gäller handelsnormer och internatio­

nella standarder ska kommissionen ges befogenhet att anta de­

legerade akter i enlighet med artikel 56 genom att ett komplet­

terande frivilligt kvalitetsbegrepp reserveras och villkoren för

dess användning fastställs.

2. I vederbörligen motiverade fall och för att ta hänsyn till

lämplig användning av det kompletterande frivilliga kvalitets­

begreppet ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 56 om ändring av de användnings­

villkor som avses i punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 31

Produkter från bergsområden

1. Termen produkt från bergsområde är ett frivilligt kvalitets­

begrepp.

Denna term ska endast användas för att beskriva produkter som

är avsedda som livsmedel och som förtecknas i bilaga I till

fördraget och

a) vars råvaror i likhet med lantbruksdjurens foder huvudsakli­

gen kommer från bergsområden,

b) vars bearbetning, vid bearbetade produkter, också sker i

bergsområden.

2. I denna artikel avses med bergsområden inom unionen

områden i den mening som avses i artikel 18.1 i förordning

(EG) nr 1257/1999. För produkter från tredjeländer ska bergs­

områden omfatta områden som officiellt betecknas som bergs­

områden av tredjelandet eller som uppfyller kriterier som mot­

svarar de som anges i artikel 18.1 i förordning (EG) nr

1257/1999.

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/15

Ds 2015:13

Bilaga 1

60

3. I vederbörligen motiverade fall och för att ta hänsyn till

naturliga begränsningar för jordbruksproduktionen i bergsområ­

den ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter

i enlighet med artikel 56 om undantag från de användningsvill­

kor som avses i punkt 1 i den här artikeln. Framför allt ska

kommissionen ges befogenhet att anta en delegerad akt som

fastställer på vilka villkor råvaror eller foder utifrån från föras

in i bergsområden och på vilka villkor bearbetningen av pro­

dukter får äga rum utanför bergsområdena i ett geografiskt

område som ska fastställas samt definitionen av detta geogra­

fiska område.

4. För att ta hänsyn till naturliga begränsningar för jord­

bruksproduktionen i bergsområden ska kommissionen ges be­

fogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 56 om

fastställande av produktionsmetoder och andra relevanta krite­

rier för tillämpningen av det frivilliga kvalitetsbegrepp som fast­

ställs i punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 32

Produkt från öjordbruk

Senast den 4 januari 2014 ska kommissionen förelägga Euro­

paparlamentet och rådet en rapport om behovet av en ny term,

produkt från öjordbruk. Denna term får bara användas för att

beskriva produkter som är avsedda som livsmedel och som är

förtecknade i bilaga I till fördraget vars råvaror kommer från

öar. För att termen ska få användas för bearbetade produkter

måste även bearbetningen ske på öar i de fall då detta väsent­

ligen påverkar slutproduktens särskilda egenskaper.

Rapporten ska vid behov åtföljas av lämpliga lagstiftningsförslag

för införandet av det frivilliga kvalitetsbegreppet produkt från

öjordbruk.

Artikel 33

Begränsning av användningen

1. Ett frivilligt kvalitetsbegrepp får endast användas för att

beskriva produkter som uppfyller relevanta krav.

2. Kommissionen får anta genomförandeakter med bestäm­

melser om användningen av frivilliga kvalitetsbegrepp. Dessa

genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings­

förfarande som avses i artikel 57.2.

Artikel 34

Övervakning

Medlemsstaterna ska genomföra riskanalysbaserade kontroller

för att säkerställa att bestämmelserna i denna avdelning efterlevs

och tillämpa lämpliga administrativa sanktioner vid överträdel­

ser.

AVDELNING V

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

KAPITEL I

Offentliga kontroller av skyddade ursprungsbeteckningar,

skyddade geografiska beteckningar och garanterade

traditionella specialiteter

Artikel 35

Tillämpningsområde

Bestämmelserna i detta kapitel ska gälla för de kvalitetsord­

ningar som fastställs i avdelningarna II och III.

Artikel 36

Utseende av behörig myndighet

1. I enlighet med förordning (EG) nr 882/2004 ska med­

lemsstaterna utse den eller de behöriga myndigheter som ska

ansvara för de offentliga kontroller som ska göras för att kont­

rollera efterlevnaden av de krav som fastställs inom de kvalitets­

ordningar som inrättas genom denna förordning.

De förfaranden och krav som föreskrivs i förordning (EG) nr

882/2004 ska med nödvändiga ändringar gälla för de offentliga

kontroller som görs för att kontrollera efterlevnaden av de krav

som fastställs inom de kvalitetsordningar som inrättas genom

denna förordning för de produkter som anges i bilaga I till

denna förordning.

2. De behöriga myndigheter som avses i punkt 1 ska lämna

tillfredsställande garantier för objektivitet och opartiskhet samt

förfoga över den kvalificerade personal och de resurser som de

behöver för att fullgöra sina uppgifter.

3. De offentliga kontrollerna ska omfatta följande:

a) Kontroll av att en produkt överensstämmer med produkt­

specifikationen för densamma.

b) Övervakning av hur registrerade namn används för att be­

skriva produkter som saluförs, i överensstämmelse med ar­

tikel 13 när det gäller namn som registrerats i enlighet med

avdelning II och i överensstämmelse med artikel 24 när det

gäller namn som registrerats enligt avdelning III.

Artikel 37

Kontroll av överensstämmelse med produktspecifikationen

1. När det gäller skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade

geografiska beteckningar och garanterade traditionella speciali­

teter som avser produkter som har sitt ursprung inom unionen,

ska, innan produkterna släpps ut på marknaden, kontroll av att

produkterna överensstämmer med produktspecifikationerna ge­

nomföras av

a) en eller flera av de behöriga myndigheter som avses i arti­

kel 36 i denna förordning, och/eller

b) ett eller flera av de kontrollorgan i den mening som avses i

artikel 2.5 i förordning (EG) nr 882/2004 som agerar som

produktcertifieringsorgan.

SV

L 343/16

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

Ds 2015:13

Bilaga 1

61

Kostnaderna för sådana kontroller av överensstämmelsen med

produktspecifikationerna kan bäras av de aktörer som omfattas

av kontrollerna. Medlemsstaterna får också bidra till dessa kost­

nader.

2. När det gäller ursprungsbeteckningar, geografiska beteck­

ningar och garanterade traditionella specialiteter som avser pro­

dukter som har sitt ursprung i ett tredjeland ska kontrollen av

att produkterna överensstämmer med produktspecifikationerna

innan produkterna släpps ut på marknaden genomföras av

a) en eller flera av de offentliga myndigheter som utsetts av

tredjelandet, och/eller

b) ett eller flera av produktcertifieringsorganen.

3. Medlemsstaterna ska offentliggöra namn och adress för de

myndigheter och organ som avses i punkt 1 i denna artikel och

regelbundet uppdatera uppgifterna.

Kommissionen ska offentliggöra namn och adress för de myn­

digheter och organ som avses i punkt 2 i denna artikel och

regelbundet uppdatera uppgifterna.

4. Kommissionen får anta genomförandeakter, utan att till­

lämpa det förfarande som avses i artikel 57.2, som fastställer på

vilket sätt namn och adress för de produktcertifieringsorgan

som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln ska offentlig­

göras.

Artikel 38

Tillsyn över användningen av namnet på marknaden

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om namn och

adress för de behöriga myndigheter som avses i artikel 36.

Kommissionen ska offentliggöra dessa myndigheters namn

och adresser.

Medlemsstaterna ska genomföra riskanalysbaserade kontroller

för att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning efter­

levs och medlemsstaterna ska, vid överträdelser, vidta alla nöd­

vändiga åtgärder.

Artikel 39

Behöriga myndigheters delegering till kontrollorgan

1. De behöriga myndigheterna får i enlighet med artikel 5 i

förordning (EG) nr 882/2004 delegera vissa uppgifter i sam­

band med de offentliga kontrollerna av kvalitetsordningarna

till ett eller flera kontrollorgan.

2. Kontrollorganen ska vara ackrediterade i enlighet med Eu­

ropastandarden EN 45011 eller ISO/IEC-guide 65 (Allmänna

krav för organ som handhar produktcertifieringsprogram).

3. Den ackreditering som avses i punkt 2 i denna artikel får

endast utföras av

a) ett nationellt ackrediteringsorgan inom unionen i enlighet

med bestämmelserna i förordning (EG) nr 765/2008, eller

b) ett ackrediteringsorgan utanför unionen som har underteck­

nat International Accreditation Forums (IAF) multilaterala

avtal om erkännande av produktcertifiering.

Artikel 40

Planering av kontrollverksamheten och rapportering om

denna

1. Medlemsstaterna ska se till att de verksamheter avseende

kontrollskyldigheterna enligt detta kapitel förs in i ett separat

avsnitt av de fleråriga nationella kontrollplanerna enligt artik­

larna 41, 42 och 43 i förordning (EG) nr 882/2004.

2. I de årliga rapporterna om kontroller av fullgörelsen av de

skyldigheter som fastställs i denna förordning ska ingå ett se­

parat avsnitt med den information som avses i artikel 44 i

förordning (EG) nr 882/2004.

KAPITEL II

Undantag avseende viss tidigare användning

Artikel 41

Generiska termer

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13 ska

denna förordning inte påverka användningen av termer som

är generiska inom unionen, även om den generiska termen

ingår i ett namn som är skyddat enligt en kvalitetsordning.

2. För att fastställa huruvida ett namn har blivit generiskt,

ska hänsyn tas till alla relevanta faktorer, särskilt följande:

a) De rådande förhållandena i de områden där produkten kon­

sumeras.

b) Relevant nationell lagstiftning eller relevanta unionsrättsak­

ter.

3. För att fullt ut skydda intressenternas rättigheter ska kom­

missionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet

med artikel 56 med kompletterande bestämmelser om hur ge­

nerisk status för termer som avses i punkt 1 i den här artikeln

ska fastställas.

Artikel 42

Växtsorter och djurraser

1. Denna förordning ska inte förhindra att produkter vars

märkning innehåller ett namn eller ett begrepp som är skyddat

eller förbehållet inom ramen för en kvalitetsordning enligt av­

delningarna II, III eller IV och som innehåller namnet på en

växtsort eller en djurras släpps ut på marknaden, förutsatt att

följande villkor uppfylls:

a) Produkten i fråga innehåller eller härrör från den angivna

växtsorten eller djurrasen.

b) Konsumenterna vilseleds inte.

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/17

Ds 2015:13

Bilaga 1

62

c) Användningen av växtsorts- eller djurrasnamnet utgör sund

konkurrens.

d) Användningen innebär inte att den skyddade termens anse­

ende utnyttjas.

e) När det gäller den kvalitetsordning som avses i avdelning II:

Produktionen och saluföringen av produkten sträckte sig

utanför ursprungsområdet redan innan ansökan om registre­

ring av den geografiska beteckningen lämnades in.

2. För att ytterligare klargöra i vilken mån aktörer inom

livsmedelssektorn får använda namn på växtsorter och djurraser

enligt punkt 1 i denna artikel ska kommissionen ges befogenhet

att anta delegerade akter i enlighet med artikel 56 avseende

reglerna för användningen av sådana namn.

Artikel 43

Förhållandet till immateriell äganderätt

De kvalitetsordningar som beskrivs i avdelningarna III och IV

ska tillämpas utan att detta påverkar unionens regler eller med­

lemsstaternas nationella regler avseende immateriell äganderätt,

särskilt reglerna avseende ursprungsbeteckningar, geografiska

beteckningar och varumärken samt de rättigheter som beviljas

enligt dessa regler.

KAPITEL III

Beteckningar, symboler och producenternas roll

Artikel 44

Skydd av beteckningar och symboler

1. Beteckningar, akronymer och symboler som hänvisar till

kvalitetsordningarna får endast användas i samband med pro­

dukter som har producerats i enlighet med de regler som gäller

för den kvalitetsordning som de hänvisar till. Detta gäller sär­

skilt följande beteckningar, akronymer och symboler:

a) Skyddad ursprungsbeteckning, skyddad geografisk beteckning, geo­

grafisk beteckning, SUB, SGB och tillhörande symboler i en­

lighet med avdelning II.

b) Garanterad traditionell specialitet, GTS och tillhörande symbol i

enlighet med avdelning III.

c) Produkt från bergsområde i enlighet med avdelning IV.

2. I enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 1290/2005

får Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling

(EJFLU), på kommissionens initiativ eller för dess räkning, ge­

nom central förvaltning finansiera administrativt stöd avseende

utveckling, förberedande verksamhet, övervakning, administra­

tivt och juridiskt stöd, rättshjälp, registreringsavgifter, förnyelse­

avgifter, avgifter för varumärkesövervakning, rättegångskost­

nader och andra relevanta åtgärder som krävs för att skydda

de beteckningar, akronymer och symboler som ingår i kvalitets­

ordningarna mot varje form av missbruk, imitation eller anspel­

ning, och mot varje annat förfarande som kan vilseleda kon­

sumenten, inom unionen och i tredjeland.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter med bestäm­

melser om ett enhetligt skydd av de beteckningar, akronymer

och symboler som avses i punkt 1 i denna artikel. Dessa ge­

nomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsför­

farande som avses i artikel 57.2.

Artikel 45

Gruppers roll

1. Utan att det påverkar de specifika bestämmelserna om

producentorganisationer och branschorganisationer i förordning

(EG) nr 1234/2007 ska en grupp ha rätt att

a) bidra till att säkerställa att produkternas kvalitet, anseende

och äkthet garanteras på marknaden genom att övervaka

användningen av namnet i handeln, och om det är nödvän­

digt, informera de behöriga myndigheter som avses i arti­

kel 36 eller någon annan behörig myndighet inom ramen

för artikel 13.3,

b) vidta åtgärder för att säkerställa ett lämpligt rättsligt skydd

för de skyddade ursprungsbeteckningarna eller skyddade geo­

grafiska beteckningarna och för immateriella rättigheter med

direkt koppling till dem,

c) utarbeta informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder

som syftar till att informera konsumenterna om produkter­

nas mervärdesskapande kvaliteter,

d) utarbeta åtgärder som syftar till att säkerställa att produk­

terna överensstämmer med specifikationerna,

e) vidta åtgärder för att få ordningen att fungera bättre, bland

annat genom att utveckla ekonomisk sakkunskap, genom­

föra ekonomiska analyser, sprida ekonomisk information

om ordningen och genom rådgivning till producenterna,

f) vidta åtgärder för att öka produkternas värde och vid behov

ingripa för att förhindra eller motverka åtgärder som skadar

eller riskerar att skada produkternas anseende.

2. Medlemsstaterna får med administrativa medel främja bil­

dandet av grupper och deras verksamhet på sina territorier.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om namnen på

och adresserna till de grupper som avses i artikel 3.2. Kom­

missionen ska offentliggöra denna information.

Artikel 46

Rätten att utnyttja ordningarna

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla aktörer som följer

reglerna i en kvalitetsordning som anges i avdelningarna II och

III har rätt att omfattas av den kontroll av överensstämmelse

som fastställs i artikel 37.

SV

L 343/18

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

Ds 2015:13

Bilaga 1

63

2. Aktörer som bereder och lagrar produkter som saluförs

inom ramen för ordningarna för garanterade traditionella spe­

cialiteter, skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geo­

grafiska beteckningar eller som saluför sådana produkter ska

också omfattas av de kontroller som anges i kapitel I i denna

avdelning.

3. Medlemsstaterna ska se till att de aktörer som är beredda

att följa reglerna i en kvalitetsordning som anges i avdelning­

arna III och IV ges möjlighet till detta och inte förhindras att

delta på grunder som är diskriminerande eller på annat sätt inte

är objektiva.

Artikel 47

Avgifter

Utan att det påverkar förordning (EG) nr 882/2004, särskilt inte

bestämmelserna i kapitel VI i avdelning II i den förordningen,

får medlemsstaterna ta ut en avgift för att täcka sina kostnader

för förvaltningen av kvalitetsordningarna, däribland kostnader

för behandling av ansökningar, invändningar, ansökningar om

ändringar och ansökningar om upphävande enligt denna för­

ordning.

KAPITEL IV

Ansöknings- och registreringsförfaranden avseende

ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och

garanterade traditionella specialiteter

Artikel 48

Ansökningsförfarandenas tillämpningsområde

Bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas avseende de kva­

litetsordningar som fastställs i avdelningarna II och III.

Artikel 49

Ansökan om registrering av namn

1. Ansökningar om registrering av ett namn inom ramen för

de kvalitetsordningar som avses i artikel 48 får endast lämnas in

av en grupp som arbetar med de produkter vilkas namn ska

registreras. När det gäller namn med skyddade ursprungsbeteck­

ningar eller skyddade geografiska beteckningar som avser ett geo­

grafiskt område som skär över nationella gränser eller när det

gäller ett namn på en garanterad traditionell specialitet får flera

grupper från olika medlemsstater eller tredjeländer lämna in en

gemensam ansökan om registrering.

En enskild fysisk eller juridisk person får betraktas som en

grupp om det framgår att båda följande kriterier är uppfyllda:

a) Personen i fråga är den enda producent som är beredd att

lämna in en ansökan.

b) Med avseende på skyddade ursprungsbeteckningar och skyd­

dade geografiska beteckningar, har det berörda geografiska

området särdrag som skiljer sig väsentligt från dem i angrän­

sande områden eller så har produkten andra egenskaper än

de produkter som framställs i angränsande områden.

2. Om en ansökan inom ramen för den ordning som anges i

avdelning II avser ett geografiskt område i en medlemsstat eller

om en ansökan inom ramen för den ordning som anges i

avdelning III utarbetas av en grupp som är etablerad i en med­

lemsstat, ska ansökan ställas till myndigheterna i medlemsstaten.

Medlemsstaten ska granska ansökan på lämpligt sätt för att

kontrollera om den är motiverad och uppfyller villkoren i re­

spektive ordning.

3.

Medlemsstaten ska som ett led i den granskning som avses

i punkt 2 andra stycket i denna artikel inleda ett nationellt

invändningsförfarande, genom vilket det säkerställs att ansökan

i fråga offentliggörs på ett tillfredsställande sätt och en rimlig

tidsfrist föreskrivs under vilken fysiska eller juridiska personer

som har ett berättigat intresse och är etablerade eller bosatta på

den medlemsstatens territorium kan framföra invändningar mot

ansökan.

Medlemsstaten ska undersöka huruvida de invändningar som

gjorts inom ramen för ordningen i avdelning II kan tas upp

till prövning mot bakgrund av de kriterier som avses i arti­

kel 10.1 eller huruvida invändningar som gjorts inom ramen

för ordningen i avdelning III kan tas upp till prövning mot

bakgrund av de kriterier som avses i artikel 21.1.

4. Om medlemsstaten efter bedömning av eventuella mot­

tagna invändningar anser att förordningens krav är uppfyllda,

får medlemsstaten fatta ett positivt beslut om ansökan och

registrera ett ansökningsärende hos kommissionen. Medlemssta­

ten ska i sådana fall informera kommissionen om invändningar

som kan tas upp till prövning vilka mottagits från fysiska eller

juridiska personer som lagligt har salufört produkterna i fråga

och som kontinuerligt använt de berörda beteckningarna under

minst fem år före den dag för offentliggörande som avses i

punkt 3.

Medlemsstaten ska se till att dess positiva beslut offentliggörs

och att fysiska eller juridiska personer som har ett berättigat

intresse i ärendet ges tillfälle att överklaga.

Medlemsstaten ska se till att den version av produktspecifika­

tionen som ligger till grund för dess positiva beslut offentliggörs

och att den finns tillgänglig i elektronisk form.

Vad gäller skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geo­

grafiska beteckningar ska medlemsstaten också se till att den

version av produktspecifikationen som ligger till grund för kom­

missionens beslut enligt artikel 50.2 offentliggörs på tillfreds­

ställande sätt.

5. Om en ansökan inom ramen för den ordning som anges i

avdelning II avser ett geografiskt område i ett tredjeland eller

om en ansökan inom den ordning som anges i avdelning III

lämnas in av en grupp som är etablerad i ett tredjeland ska

ansökan ställas till kommissionen, antingen direkt eller via myn­

digheterna i det berörda tredjelandet.

6. De handlingar som avses i denna artikel som skickas till

kommissionen ska avfattas på ett av unionens officiella språk.

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/19

Ds 2015:13

Bilaga 1

64

7. För att förenkla ansökningsprocessen ska kommissionen

ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med arti­

kel 56, med bestämmelser för genomförandet av det nationella

invändningsförfarandet för gemensamma ansökningar avseende

mer än ett nationellt territorium och som kompletterar bestäm­

melserna om ansökningsförfarandet.

Kommissionen får anta genomförandeakter med närmare be­

stämmelser om förfaranden, utformning och framläggande av

ansökningar, även för ansökningar som rör mer än ett natio­

nellt territorium. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 57.2.

Artikel 50

Kommissionens granskning och offentliggörande med

avseende på eventuella invändningar

1. Kommissionen ska på lämpligt sätt granska ansökningar

som mottas enligt artikel 49 för att avgöra om de är motiverade

och uppfyller villkoren för respektive ordning. Granskningen

bör slutföras inom sex månader. Om denna tidsfrist överskrids

ska kommissionen skriftligen informera sökanden om orsakerna

till förseningen.

Kommissionen ska minst varje månad offentliggöra en förteck­

ning över namn för vilka registreringsansökningar har inläm­

nats, med uppgift om vilken dag de lämnats in.

2. Om kommissionen, på grundval av den granskning som

genomförs enligt punkt 1 första stycket, anser att villkoren i

denna förordning är uppfyllda ska den offentliggöra följande

information i Europeiska unionens officiella tidning:

a) När det gäller ansökningar inom ramen för den ordning som

avses i avdelning II: det sammanfattande dokumentet och en

hänvisning till offentliggörandet av produktspecifikationen.

b) När det gäller ansökningar inom ramen för den ordning som

avses i avdelning III: specifikationen.

Artikel 51

Invändningsförfarande

1. Inom tre månader från dagen för offentliggörande av en

ansökan i Europeiska unionens officiella tidning får myndigheterna i

en medlemsstat eller ett tredjeland eller en fysisk eller juridisk

person med ett berättigat intresse som är etablerad i ett tredje­

land lämna in ett meddelande om invändning till kommissio­

nen.

Fysiska och juridiska personer som har ett berättigat intresse,

som är etablerade eller bosatta i en annan medlemsstat än den

från vilken en ansökan kommer får lämna in ett meddelande

om invändningar till den medlemsstat där de är etablerade inom

tidsfristen för att lämna in invändningar enligt första stycket.

Ett meddelande om invändning ska innehålla en förklaring om

att ansökan kan innebära en överträdelse av villkoren i denna

förordning. Ett meddelande om invändning som inte innehåller

någon sådan förklaring är ogiltigt.

Kommissionen ska utan dröjsmål vidarebefordra meddelandet

om invändning till den myndighet eller det organ som lämnade

in ansökan.

2. Om ett meddelande om invändning lämnas in till kom­

missionen och inom två månader följs av en motiverad invänd­

ning ska kommissionen kontrollera om den motiverade invänd­

ningen kan tas upp till prövning.

3. Inom två månader från mottagandet av en motiverad in­

vändning som kan tas upp till prövning ska kommissionen

uppmana den myndighet eller den person som har lämnat in

invändningen och den myndighet eller det organ som har läm­

nat in ansökan att inleda lämpliga samråd i ärendet under en

skälig tidsperiod på högst tre månader.

Den myndighet eller den person som har lämnat in invänd­

ningen och den myndighet eller det organ som har lämnat in

ansökan ska utan dröjsmål inleda sådana lämpliga samråd. De

ska ge varandra den relevanta informationen för att bedöma om

ansökan om registrering uppfyller villkoren i denna förordning.

Om ingen överenskommelse nås ska denna information även

överlämnas till kommissionen.

Kommissionen får när som helst under dessa tre månader på

den sökandes begäran förlänga tidsfristen för samråden med

högst tre månader.

4. Om det till följd av de lämpliga samråd som avses i punkt

3 i denna artikel görs väsentliga ändringar av de uppgifter som

har offentliggjorts i enlighet med artikel 50.2 ska kommissionen

upprepa den granskning som avses i artikel 50.

5. Meddelandet om invändning, den motiverade invänd­

ningen och tillhörande handlingar som skickas till kommissio­

nen i enlighet med punkterna 1–4 i denna artikel ska avfattas

på ett av unionens officiella språk.

6. För att fastställa tydliga förfaranden och tidsfrister för

invändningar ska kommissionen ges befogenhet att anta dele­

gerade akter i enlighet med artikel 56, som kompletterar reg­

lerna för invändningsförfarandet.

Kommissionen får anta genomförandeakter med närmare be­

stämmelser om förfaranden för invändningar och om invänd­

ningarnas utformning och framläggande. Dessa genomförande­

akter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som

avses i artikel 57.2.

Artikel 52

Beslut om registrering

1. Om kommissionen på grundval av den information kom­

missionen har tillgång till från den granskning som utförts

enligt artikel 50.1 anser att villkoren för registrering inte är

uppfyllda ska den anta genomförandeakter om att avslå ansö­

kan. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det

granskningsförfarande som avses i artikel 57.2.

SV

L 343/20

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

Ds 2015:13

Bilaga 1

65

2. Om kommissionen inte mottar något meddelande om

invändning eller någon motiverad invändning som kan tas

upp till prövning enligt artikel 51, ska den utan att tillämpa

det förfarande som avses i artikel 57.2 anta genomförandeakter

om registrering av namnet.

3. Om kommissionen mottar en motiverad invändning som

kan tas upp till prövning ska den, efter de lämpliga samråd som

avses i artikel 51.3, och med hänsyn tagen till resultatet av

dessa, antingen

a) om parterna har nått en överenskommelse, registrera namnet

genom genomförandeakter som antas utan tillämpning av

det förfarande som avses i artikel 57.2 och, om det är nöd­

vändigt, ändra den information som har offentliggjorts enligt

artikel 50.2, förutsatt att sådana ändringar inte är väsentliga,

eller

b) om en överenskommelse inte har nåtts, anta genomförande­

akter med beslut om registrering. Dessa genomförandeakter

ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som av­

ses i artikel 57.2.

4. Registreringsakter och beslut om avslag ska offentliggöras

i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 53

Ändring av en produktspecifikation

1. En grupp som har ett berättigat intresse får ansöka om

godkännande av en ändring av en produktspecifikation.

I ansökan ska anges vilka ändringar som begärs, med motive­

ringar.

2. Om ändringen medför en eller flera ändringar av specifi­

kationen som inte är mindre ändringar ska ansökan om ändring

följa förfarandet i artiklarna 49–52.

Om de föreslagna ändringarna emellertid är mindre ändringar

ska kommissionen godkänna eller avslå ansökan. Om ändringar

som innebär en ändring av de uppgifter som avses i artikel 50.2

godkänns ska kommissionen offentliggöra dessa i Europeiska

unionens officiella tidning.

För att en ändring ska anses vara mindre i fråga om den kva­

litetsordning som beskrivs i avdelning II får den inte

a) avse produktens grundläggande egenskaper,

b) ändra det samband som avses i artikel 7.1 f i eller 7.1 f ii,

c) inbegripa en ändring av produktens namn eller av någon del

av detta,

d) beröra det definierade geografiska området, eller

e) innebära ökade begränsningar av handeln med produkten

eller dess råvaror.

För att en ändring ska anses som mindre i fråga om den kva­

litetsordning som beskrivs i avdelning III får den inte

a) avse produktens grundläggande egenskaper,

b) medföra avgörande ändringar av framställningsmetoden, eller

c) inbegripa en ändring av produktens namn, eller av någon del

av detta.

Granskningen av ansökan ska inriktas på den föreslagna änd­

ringen.

3. För att förenkla handläggningen av ändringsansökningar,

också i de fall ändringen inte innebär någon ändring av det

sammanfattande dokumentet och då den gäller en tillfällig änd­

ring av specifikationerna till följd av obligatoriska sanitära eller

fytosanitära åtgärder som införts av offentliga myndigheter, ska

kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter, i enlig­

het med artikel 56, som kompletterar bestämmelserna om för­

farandet för ändringsansökningar.

Kommissionen får anta genomförandeakter med närmare be­

stämmelser om förfaranden för ändringsansökningar och om

ansökningarnas utformning och framläggande. Dessa genom­

förandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande

som avses i artikel 57.2.

Artikel 54

Avregistrering

1. Kommissionen får, på eget initiativ eller på begäran av en

fysisk eller juridisk person som har ett berättigat intresse, anta

genomförandeakter för att avregistrera en skyddad ursprungs­

beteckning, en skyddad geografisk beteckning eller en garante­

rad traditionell specialitet i följande fall:

a) Efterlevnad av kraven i specifikationen är inte säkerställd.

b) Det har under minst sju år inte saluförts några produkter

under den aktuella garanterade traditionella specialiteten, den

aktuella skyddade ursprungsbeteckningen eller den aktuella

skyddade geografiska beteckningen.

Kommissionen får på begäran av de producenter som framstäl­

ler den produkt som saluförs med det registrerade namnet av­

registrera namnet i fråga.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 57.2.

2. För att säkerställa rättssäkerhet och för att alla parter ska

ges möjlighet att försvara sina rättigheter och berättigade intres­

sen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 56 som kompletterar reglerna för avregi­

streringsförfarandet.

Kommissionen får anta genomförandeakter med närmare be­

stämmelser om förfaranden för avregistrering och om framläg­

gandet av sådan begäran som avses i punkt 1 i denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 57.2.

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/21

Ds 2015:13

Bilaga 1

66

AVDELNING VI

FÖRFARANDEBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL I

Närproduktion och direktförsäljning

Artikel 55

Rapportering om närproduktion och direktförsäljning

Senast den 4 januari 2014 ska kommissionen till Europaparla­

mentet och till rådet överlämna en rapport om behovet av ett

nytt märkningssystem för närproduktion och direktförsäljning

som ska hjälpa producenterna att marknadsföra sina produkter

lokalt. Rapporten ska vara inriktad på jordbrukarnas förmåga att

skapa mervärde i sin produktion genom den nya märkningen

och bör även ta hänsyn till andra kriterier, såsom möjligheterna

att minska koldioxidutsläpp och avfall genom kortare produk­

tions- och distributionskedjor.

Rapporten ska vid behov åtföljas av lämpliga lagstiftningsförslag

om inrättande av ett märkningssystem för närproduktion och

direktförsäljning.

KAPITEL II

Förfarandebestämmelser

Artikel 56

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio­

nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i

artiklarna 2.1 andra stycket, 5.4, 7.2 första stycket, 12.5 första

stycket, 16.2, 18.5, 19.2 första stycket, 23.4 första stycket,

25.3, 29.4, 30, 31.3, 31.4, 41.3, 42.2, 49.7 första stycket,

51.6 första stycket, 53.3 första stycket och 54.2 första stycket

ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med

den 3 januari 2013. Kommissionen ska utarbeta en rapport om

delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången

av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom

tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida

inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan för­

längning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.1

andra stycket, 5.4, 7.2 första stycket, 12.5 första stycket, 16.2,

18.5, 19.2 första stycket, 23.4 första stycket, 25.3, 29.4, 30,

31.3, 31.4, 41.3, 42.2, 49.7 första stycket, 51.6 första stycket,

53.3 första stycket och 54.2 första stycket får när som helst

återkallas av Europarlamentet eller rådet. Ett beslut om återkal­

lande innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i

beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att

det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid

ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten

av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den

samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2.1 andra

stycket, 5.4, 7.2 första stycket, 12.5 första stycket, 16.2, 18.5,

19.2 första stycket, 23.4 första stycket, 25.3, 29.4, 30, 31.3,

31.4, 41.3, 42.2, 49.7 första stycket, 51.6 första stycket, 53.3

första stycket och 54.2 första stycket ska träda i kraft endast om

varken Europarlamentet eller rådet har gjort invändningar mot

den delegerade akten inom en period av två månader från den

dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om

både Europarlamentet och rådet, före utgången av den perioden

har underrättat kommissionen om att de inte kommer att in­

vända. Denna period ska förlängas med två månader på Euro­

paparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 57

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för kvalitets­

politik för jordbruksprodukter. Denna kommitté ska vara en

kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr

182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord­

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen

inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje

stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

KAPITEL III

Upphävande och Slutbestämmelser

Artikel 58

Upphävande

1. Förordningarna (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006

ska upphöra att gälla.

Artikel 13 i förordning (EG) nr 509/2006 ska dock fortsätta att

tillämpas avseende ansökningar för produkter som inte omfattas

av tillämpningsområdet för avdelning III i denna förordning och

som har mottagits av kommissionen före den dag då denna

förordning träder i kraft.

2. Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses

som hänvisningar till denna förordning och ska läsas i enlighet

med jämförelsetabellen i bilaga II till denna förordning.

SV

L 343/22

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

Ds 2015:13

Bilaga 1

67

Artikel 59

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens

officiella tidning.

Artiklarna 12.3 och 23.3 ska emellertid tillämpas från och med den 4 januari 2016 utan att det påverkar

produkter som släppts ut på marknaden före detta datum.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 21 november 2012.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

A. D. MAVROYIANNIS

Ordförande

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/23

Ds 2015:13

Bilaga 1

68

BILAGA I

JORDBRUKSPRODUKTER OCH LIVSMEDEL SOM AVSES I ARTIKEL 2.1

I. Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar

— Öl

— Choklad och härledda produkter

— Bröd, konditorivaror, konfekt, skorpor och andra bagerivaror

— Drycker framställda av växtextrakter

— Pastaprodukter

— Salt

— Naturliga gummi- och hartsvaror

— Senapspasta

— Hö

— Eteriska oljor

— Kork

— Karminsyra

— Blommor och prydnadsväxter

— Bomull

— Ull

— Korgvide

— Skäktat lin

— Läder

— Päls

— Fjädrar

II. Garanterade traditionella specialiteter

— Färdiglagade rätter

— Öl

— Choklad och härledda produkter

— Bröd, konditorivaror, konfekt, skorpor och andra bagerivaror

— Drycker framställda av växtextrakter

— Pastaprodukter

— Salt

SV

L 343/24

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

Ds 2015:13

Bilaga 1

69

BILAGA II

JÄMFÖRELSETABELL SOM AVSES I ARTIKEL 58.2

Förordning (EG) nr 509/2006

Denna förordning

Artikel 1.1

Artikel 2.1

Artikel 1.2

Artikel 2.3

Artikel 1.3

Artikel 2.4

Artikel 2.1 a

Artikel 3.5

Artikel 2.1 b

Artikel 3.3

Artikel 2.1 c —

Artikel 2.1 d

Artikel 3.2

Artikel 2.2 första till tredje stycket —

Artikel 2.2 fjärde stycket —

Artikel 3

Artikel 22.1

Artikel 4.1 första stycket

Artikel 18.1

Artikel 4.2

Artikel 18.2

Artikel 4.3 första stycket —

Artikel 4.3 andra stycket

Artikel 18.4

Artikel 5.1

Artikel 43

Artikel 5.2

Artikel 42.1

Artikel 6.1

Artikel 19.1

Artikel 6.1 a

Artikel 19.1 a

Artikel 6.1 b

Artikel 19.1 b

Artikel 6.1 c

Artikel 19.1 c

Artikel 6.1 d —

Artikel 6.1 e

Artikel 19.1 d

Artikel 6.1 f —

Artikel 7.1 och 7.2

Artikel 49.1

Artikel 7.3 a och b

Artikel 20.1 a och b

Artikel 7.3 c —

Artikel 7.3 d —

Artikel 7.4

Artikel 49.2

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/25

Ds 2015:13

Bilaga 1

70

Förordning (EG) nr 509/2006

Denna förordning

Artikel 7.5

Artikel 49.3

Artikel 7.6 a, b och c

Artikel 49.4

Artikel 7.6 d

Artikel 20.2

Artikel 7.7

Artikel 49.5

Artikel 7.8

Artikel 49.6

Artikel 8.1

Artikel 50.1

Artikel 8.2 första stycket

Artikel 50.2 b

Artikel 8.2 andra stycket

Artikel 52.1

Artikel 9.1 och 9.2

Artikel 51.1

Artikel 9.3

Artikel 21.1 och 21.2

Artikel 9.4

Artikel 52.2

Artikel 9.5

Artikel 52.3 och 52.4

Artikel 9.6

Artikel 51.5

Artikel 10

Artikel 54

Artikel 11

Artikel 53

Artikel 12

Artikel 23

Artikel 13.1 —

Artikel 13.2 —

Artikel 13.3 —

Artikel 14.1

Artikel 36.1

Artikel 14.2

Artikel 46.1

Artikel 14.3

Artikel 37.3 andra stycket

Artikel 15.1

Artikel 37.1

Artikel 15.2

Artikel 37.2

Artikel 15.3

Artikel 39.2

Artikel 15.4

Artikel 36.2

Artikel 16 —

Artikel 17.1 och 17.2

Artikel 24.1

Artikel 17.3

Artikel 24.2

SV

L 343/26

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

Ds 2015:13

Bilaga 1

71

Förordning (EG) nr 509/2006

Denna förordning

Artikel 18

Artikel 57

Artikel 19.1 a —

Artikel 19.1 b

Artikel 49.7 andra stycket

Artikel 19.1 c

Artikel 49.7 första stycket

Artikel 19.1 d

Artikel 22.2

Artikel 19.1 e

Artikel 51.6

Artikel 19.1 f

Artikel 54.1

Artikel 19.1 g

Artikel 23.4

Artikel 19.1 h —

Artikel 19.1 i —

Artikel 19.2

Artikel 25.1

Artikel 19.3 a —

Artikel 19.3 b

Artikel 25.2

Artikel 20

Artikel 47

Artikel 21

Artikel 58

Artikel 22

Artikel 59

Bilaga I

Bilaga I (Del II)

Förordning (EG) nr 510/2006

Denna förordning

Artikel 1.1

Artikel 2.1 och 2.2

Artikel 1.2

Artikel 2.3

Artikel 1.3

Artikel 2.4

Artikel 2

Artikel 5

Artikel 3.1 första stycket

Artikel 6.1

Artikel 3.1 andra och tredje stycket

Artikel 41.1, 2 och 3

Artikel 3.2, 3.3 och 3.4

Artikel 6.2, 6.3 och 6.4

Artikel 4

Artikel 7

Artikel 5.1

Artikel 3.2 och artikel 49.1

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/27

Ds 2015:13

Bilaga 1

72

Förordning (EG) nr 510/2006

Denna förordning

Artikel 5.2

Artikel 49.1

Artikel 5.3

Artikel 8.1

Artikel 5.4

Artikel 49.2

Artikel 5.5

Artikel 49.3

Artikel 5.6

Artikel 9

Artikel 5.7

Artikel 8.2

Artikel 5.8 —

Artikel 5.9 första stycket —

Artikel 5.9 andra stycket

Artikel 49.5

Artikel 5.10

Artikel 49.6

Artikel 5.11 —

Artikel 6.1 första stycket

Artikel 50.1

Artikel 6.2 första stycket

Artikel 50.2 a

Artikel 6.2 andra stycket

Artikel 52.1

Artikel 7.1

Artikel 51.1 första stycket

Artikel 7.2

Artikel 51.1 andra stycket

Artikel 7.3

Artikel 10

Artikel 7.4

Artikel 52.2 och 52.4

Artikel 7.5

Artikel 51.3 och 52.3 och 52.4

Artikel 7.6

Artikel 11

Artikel 7.7

Artikel 51.5

Artikel 8

Artikel 12

Artikel 9

Artikel 53

Artikel 10.1

Artikel 36.1

Artikel 10.2

Artikel 46.1

Artikel 10.3

Artikel 37.3 andra stycket

Artikel 11.1

Artikel 37.1

Artikel 11.2

Artikel 37.2

SV

L 343/28

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

Ds 2015:13

Bilaga 1

73

Förordning (EG) nr 510/2006

Denna förordning

Artikel 11.3

Artikel 39.2

Artikel 11.4

Artikel 36.2

Artikel 12

Artikel 54

Artikel 13.1

Artikel 13.1

Artikel 13.2

Artikel 13.2

Artikel 13.3

Artikel 15.1

Artikel 13.4

Artikel 15.2

Artikel 14

Artikel 14

Artikel 15

Artikel 57

Artikel 16 a

Artikel 5.4 andra stycket

Artikel 16 b —

Artikel 16 c —

Artikel 16 d

Artikel 49.7

Artikel 16 e —

Artikel 16 f

Artikel 51.6

Artikel 16 g

Artikel 12.7

Artikel 16 h —

Artikel 16 i

Artikel 11.3

Artikel 16 j —

Artikel 16 k

Artikel 54.2

Artikel 17

Artikel 16

Artikel 18

Artikel 47

Artikel 19

Artikel 58

Artikel 20

Artikel 59

Bilaga I och II

Bilaga I (Del I)

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/29

Bilaga 2

75

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1308/2013

av den 17 december 2013

om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av

rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artiklarna 42 första stycket och 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av revisionsrättens yttrande ( 1 ),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttranden ( 2 ),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 3 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 4 ), och

av följande skäl:

(1)

I meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet,

rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och

Regionkommittén med titeln Den gemensamma jordbruks­

politiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga

om livsmedel, naturresurser och territoriell balans anges vilka

utmaningar som den gemensamma jordbrukspolitiken

kan komma att ställas inför efter 2013 och det fastställs

mål och riktlinjer för denna. Mot bakgrund av de dis­

kussioner som hållits kring meddelandet bör den gemen­

samma jordbrukspolitiken reformeras med verkan från

och med den 1 januari 2014. En sådan reform bör om­

fatta den gemensamma jordbrukspolitikens samtliga hu­

vudinstrument, inklusive rådets förordning (EG)

nr 1234/2007 ( 5 ). Med tanke på reformens omfattning

bör den förordningen upphävas och ersättas med en ny

förordning om en samlad marknadsordning för jord­

bruksprodukter. Reformen bör dessutom i möjligaste

mån innebära att bestämmelserna harmoniseras, ström­

linjeformas och förenklas, särskilt de bestämmelser som

omfattar mer än en jordbrukssektor, bland annat genom

att det säkras att kommissionen kan anta icke väsentliga

delar av åtgärder genom delegerade akter.

(2)

Denna förordning bör innehålla alla grundläggande delar

i den samlade marknadsordningen för jordbruksproduk­

tera.

(3)

Denna förordning bör gälla för samtliga jordbrukspro­

dukter som förtecknas i bilaga I till fördraget om Euro­

peiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europe­

iska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) (nedan ge­

mensam kallade fördragen) för att säkerställa att alla de

produkterna omfattas av en gemensam organisation av

marknaden i enlighet med artikel 40.1 i EUF-fördraget.

(4)

Det bör klargöras att Europaparlamentets och rådets för­

ordning (EU) nr 1306/2013 ( 6 ) de bestämmelser som an­

tagits på grundval av denna i princip bör gälla för de

åtgärder som anges i den här förordningen. I förordning

(EU) nr 1306/2013 fastställs särskilt bestämmelser som

garanterar att de skyldigheter som anges i lagstiftningen

för den gemensamma jordbrukspolitiken uppfylls, in­

begripet bestämmelser om kontroller och administrativa

åtgärder och administrativa sanktioner vid överträdelser

liksom regler om ställande och frisläppande av säkerheter

och om återvinning av felaktiga utbetalningar.

(5)

Enligt artikel 43.3 i EUF-fördraget ska rådet besluta om

åtgärder om fastställande av priser, avgifter, stöd och

kvantitativa begränsningar. Av tydlighetsskäl bör det i

denna förordning, när artikel 43.3 i EUF-fördraget är till­

lämplig, uttryckligen anges att rådet kommer att besluta

om åtgärder på den rättsgrunden.

(6)

I syfte att komplettera eller ändra vissa icke-väsentliga

delar av denna förordning bör befogenheten att anta

akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras

till kommissionen. Det är av särskilt betydelse att kom­

missionen genomför lämpliga samråd under sitt förbere­

dande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen

förbereder och utarbetar delegerande akter bör den se till

att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europa­

parlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som

möjligt och på lämpligt sätt.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/671

(

1

) Yttrande av den 8 mars 2012 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(

2

) EUT C 191, 29.6.2012, s. 116, och EUT C 44, 15.2.2013, s. 158.

(

3

) EUT C 225, 27.7.2012, s. 174.

( 4 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 20 november 2013 (ännu ej

offentliggjord i EUT)

( 5 ) Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om

upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna

och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (

"för­

ordningen om en samlad marknadsordning

") (EUT L 299,

16.11.2007, s. 1).

( 6 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av

den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervak­

ning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande

av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG)

nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG)

nr 485/2008 (Se sidan 549 i detta nummer av EUT).

Ds 2015:13

Bilaga 2

76

(7)

Vissa definitioner som berör vissa sektorer bör fastställas

i denna förordning. I syfte att ta hänsyn till rissektorns

särdrag bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till

kommissionen med avseende på att ändra definitionerna

som berör rissektorn i den mån detta är nödvändigt för

att aktualisera dem mot bakgrund av marknadsutveck­

lingen.

(8)

I denna förordning hänvisas till de varubeskrivningar och

rubriker och underrubriker som anges i Kombinerade

nomenklaturen. Om Gemensamma tulltaxans nomenkla­

tur ändras kan det krävas tekniska anpassningar av denna

förordning. I syfte att ta hänsyn till sådana ändringar bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen med avseende på nödvändiga tekniska anpass­

ningar. För att bidra till klarhet och enkelhet bör den

förordning genom vilken den befogenheten för närva­

rande ges, dvs. rådets förordning (EEG) nr 234/79 ( 1 ),

upphöra att gälla och befogenheten bör införas i denna

förordning.

(9)

Det bör fastställas regleringsår för spannmål, ris, socker,

torkat foder, utsäde, vin, olivolja och bordsoliver, lin och

hampa, frukt och grönsaker, bearbetad frukt och bearbe­

tade grönsaker, bananer, mjölk och mjölkprodukter samt

för silkesodling; regleringsåren bör i görligaste mån an­

passas till de biologiska produktionscyklerna för respek­

tive produkt.

(10)

För att stabilisera marknaderna och tillförsäkra jordbruks­

befolkningarna en skälig levnadsstandard har ett differen­

tierat system för marknadsstöd för de olika sektorerna

utvecklats och det har också införts ordningar för direkt­

stöd, varvid hänsyn har tagits till de särskilda behoven

inom de olika sektorerna samt till dessa sektorers inbör­

des beroende av varandra. Åtgärderna utgörs av offentlig

intervention eller stöd till privat lagring. Marknadsstödet

behöver bibehållas men bör strömlinjeformas och för­

enklas.

(11)

Unionsskalor för klassificering, identifiering och presen­

tation av slaktkroppar i sektorerna för nöt- och kalvkött,

griskött samt får- och getkött bör fastställas för prisnote­

ringar och tillämpning av interventionsbestämmelserna

inom dessa sektorer. Sådana unionsskalor är dessutom i

linje med målet att förbättra öppenheten och insynen på

marknaden.

(12)

Av tydlighets- och öppenhetsskäl bör bestämmelserna

om offentlig intervention ingå i en gemensam struktur,

samtidigt som man bibehåller politiken inom varje sek­

tor. Av detta skäl bör man skilja mellan referenströsklar

och interventionspriser och fastställa de sistnämnda. När

detta görs är det särskilt viktigt att klargöras att det

endast är interventionspriserna för offentlig intervention

som motsvarar de tillämpade administrativa priser som

avses i punkt 8 första meningen i bilaga 3 till WTO-

avtalet om jordbruk (dvs. marknadsprisstödet). Det bör

påpekas att begreppet marknadsintervention kan omfatta

både offentlig intervention och andra former av interven­

tion som inte använder på förhand fastställda priser.

(13)

Mot bakgrund av praxis och erfarenheter inom tidigare

gemensamma organisationer av marknaden bör systemet

för offentlig intervention på lämpligt sätt för varje berörd

sektor finnas att tillgå under vissa perioder av året och

bör under dessa perioder inledas antingen på permanent

grund eller beroende på marknadspriserna.

(14)

Det offentliga interventionspriset bör utgöras av ett fast

pris för vissa kvantiteter av vissa produkter och bör i

andra fall vara avhängigt av anbudsförfaranden, i enlighet

med den praxis som gällt och de erfarenheter som gjorts

inom ramen för tidigare gemensamma organisationer av

marknaden.

(15)

I denna förordning bör det föreskrivas en möjlighet att

avyttra produkter som köpts upp inom ramen för offent­

lig intervention. Sådana åtgärder bör vidtas på ett sådant

sätt att det inte uppstår några störningar på marknaden

och så att köparna säkerställs lika tillträde till varorna

och likabehandling.

(16)

Den befintliga ordningen för utdelning av livsmedel till

de sämst ställda i unionen, som fastställts inom ramen

för den gemensamma jordbrukspolitiken, bör omfattas av

en separat förordning för att bättre återspegla ordningens

mål vad gäller social sammanhållning. Denna förordning

bör emellertid innehålla bestämmelser om avsättning av

produkter som omfattas av offentlig intervention, så att

dessa kan användas inom den ordningen.

(17)

För att uppnå syftet att balansera marknaden och sta­

bilisera marknadspriserna kan det bli nödvändigt att be­

vilja stöd till privat lagring för vissa givna jordbrukspro­

dukter. I syfte att sörja för insyn på marknaden bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen med avseende på att fastställa enligt vilka villkor

kommissionen, mot bakgrund av situationen på mark­

naden, får besluta att bevilja stöd till privat lagring.

(18)

I syfte att se till att produkter som köps upp inom ramen

för offentlig intervention eller som omfattas av stöd till

privat lagring lämpar sig för långtidslagring och är av

sund, god och marknadsmässig kvalitet, och i syfte att

ta hänsyn till de olika sektorerna särdrag för att säker­

ställa att den offentliga interventionen och den privata

lagringen fungerar på ett kostnadseffektivt sätt bör befo­

genheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen

SV

L 347/672

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Rådets förordning (EEG) nr 234/79 av den 5 februari 1979 om

förfarandet vid anpassning av Gemensamma tulltaxans nomenklatur

för jordbruksprodukter (EGT L 34, 9.2.1979, s. 2).

Ds 2015:13

Bilaga 2

77

med avseende på att fastställa vilka krav och villkor som

ska uppfyllas av dessa produkter när det gäller deras

kvalitet och stödberättigande, utöver de krav som fast­

ställs i denna förordning.

(19)

I syfte att ta hänsyn till särdragen i sektorerna för spann­

mål och paddyris bör befogenheten att anta vissa akter

delegeras till kommissionen med avseende på att fast­

ställa kvalitetskriterier för uppköp och försäljning av

dessa produkter.

(20)

I syfte att säkerställa lämplig lagringskapacitet och effek­

tivitet inom det offentliga interventionssystemet när det

gäller kostnadseffektivitet, fördelning och tillträde för ak­

törer och för att bibehålla kvaliteten hos produkter som

köps upp vid offentlig intervention för avyttring när lag­

ringsperioden är över, bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på vilka

krav lagringsplatserna ska uppfylla för alla produkter som

omfattas av offentlig upphandling, regler om lagringen av

produkter inom och utanför den ansvariga medlemssta­

ten och om vilken tull som ska tas ut för dessa samt om

eventuella andra belopp som ska beviljas eller uppbäras

inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

(21)

I syfte att säkerställa att den privata lagringen får önskade

effekter på marknaden bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på till­

lämpliga regler och villkor i de fall då kvantiteten är

mindre än den kvantitet som avtalats, med avseende på

villkoren för beviljande av förskottsbetalning samt vill­

koren för att på nytt saluföra eller bortskaffa en produkt

som omfattas av avtal om privat lagring.

(22)

I syfte att säkerställa att systemen för offentlig interven­

tion och privat lagring fungerar väl bör befogenheten att

anta vissa akter delegeras till kommissionen med avse­

ende på att föreskriva om användning av anbudsförfaran­

den, fastställa ytterligare villkor som ska uppfyllas av

aktörerna och ett krav på att de ska ställa säkerhet.

(23)

För att beakta den tekniska utvecklingen och behoven

inom sektorerna för nöt- och kalvkött, griskött samt

får- och getkött, samt behovet av att standardisera hur

de olika produkterna presenteras i syfte att förbättra in­

synen på marknaden, prisnoteringarna och tillämpningen

av marknadsåtgärder, bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på an­

passning och uppdatering av unionens skalor för klas­

sificering av slaktkroppar i de sektorerna samt med av­

seende på fastställande av vissa ytterligare därmed sam­

manhängande bestämmelser och undantag.

(24)

Skolbarns konsumtion av frukt och grönsaker samt

mjölk och mjölkprodukter bör främjas, i syfte att var­

aktigt öka andelen av dessa produkter i barns kosthåll­

ning i den ålder då deras matvanor grundläggs, och där­

med bidra till att den gemensamma jordbrukspolitikens

mål uppnås, i synnerhet en stabilisering av marknaderna

och säkerställande av att produkterna finns tillgängliga i

dag och i framtiden. Det är därför lämpligt att främja

unionsstöd för finansiering eller medfinansiering av ut­

delning av sådana produkter till skolbarn.

(25)

För att säkerställa en sund budgetförvaltning av unionens

program för frukt och grönsaker i skolan och skol­

mjölksprogram bör det antas lämpliga bestämmelser för

vart och ett av dessa. Unionsstöd bör inte användas i

stället för finansiering av eventuella befintliga nationella

program för frukt och grönsaker i skolan och skol­

mjölksprogram. Mot bakgrund av budgetrestriktionerna

bör medlemsstaterna dock kunna ersätta sina ekono­

miska bidrag till ordningarna med bidrag från den privata

sektorn. För att se till att programmen för frukt och

grönsaker i skolan är effektiva kan kompletterande åtgär­

der komma att bli nödvändiga och för dessa bör med­

lemsstaterna tillåtas bevilja nationellt stöd. Medlemsstater

som deltar i programmen bör ge publicitet åt unions­

stödets subventionerande roll.

(26)

I syfte att främja hälsosamma matvanor hos barn och se

till att stödet riktas till barn som regelbundet följer en

utbildning på en utbildningsanstalt som förvaltas eller

erkänns av medlemsstaterna, bör befogenheten att anta

vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på

programmet för frukt och grönsaker i skolan i fråga om

ytterligare kriterier som hör samman med medlemssta­

ternas målinriktning av stödet, godkännande och urval av

de stödsökande och utarbetande av nationella eller regio­

nala strategier och kompletterande åtgärder.

(27)

I syfte att säkerställa en effektiv och målinriktad använd­

ning av unionsmedel, bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på pro­

grammet för frukt och grönsaker i skolan i fråga om

metoden för omfördelning av stöd mellan medlemssta­

terna utifrån de stödansökningar som har inkommit, de

kostnader som berättigar till unionsstöd, inklusive möj­

ligheten att fastställa ett totalt maximibelopp för de ut­

gifterna, och medlemsstaternas skyldighet att övervaka

och utvärdera ändamålsenligheten i sina program för

frukt och grönsaker i skolan.

(28)

I syfte att öka medvetenheten om programmet för frukt

och grönsaker i skolan bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på kra­

vet att medlemsstater med program för frukt och grön­

saker i skolan ska ge publicitet åt unionsstödets subven­

tionerande roll.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/673

Ds 2015:13

Bilaga 2

78

(29)

I syfte att ta hänsyn till hur konsumtionsmönstren för

mejeriprodukter utvecklas, till innovationer och utveck­

lingen på marknaden för mejeriprodukter, tillgången på

produkter på unionens olika marknader och näringsmäs­

siga aspekter bör befogenheten att anta vissa akter dele­

geras till kommissionen med avseende på skolmjölkspro­

grammet när det gäller produkter som kan komma i

fråga för stöd från programmet, medlemsstaternas natio­

nella eller regionala strategier, inklusive i tillämpliga fall

kompletterande åtgärder, samt övervakning och utvär­

dering av programmet.

(30)

I syfte att säkerställa att stödmottagarna och de sökande

är berättigade till unionens stöd och att det stödet an­

vänds på ett effektivt och ändamålsenligt sätt bör befo­

genheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen

med avseende på regler för stödmottagare och sökande

som är berättigade till stöd, kravet på att sökandena

måste godkännas av medlemsstaterna och användningen

av mejeriprodukter vid tillagningen av måltider i skolor.

(31)

I syfte att säkerställa att de som ansöker om stöd upp­

fyller sina skyldigheter bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på kra­

vet på ställande av säkerhet när det betalas ut ett förskott

av stödet.

(32)

I syfte att öka medvetenheten om skolmjölksprogrammet

bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kom­

missionen med avseende på villkoren för hur medlems­

staterna ska ge publicitet åt sitt deltagande i det program­

met och det faktum att programmet subventioneras av

unionen.

(33)

I syfte att säkerställa att stödet avspeglas i produkternas

pris bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till

kommissionen med avseende på upprättande av prisöver­

vakning inom ramen för skolmjölksprogrammet.

(34)

Unionsfinansiering behövs för att förmå erkända pro­

ducentorganisationer, sammanslutningar av producent­

organisationer eller branschorganisationer att upprätta

arbetsprogram som syftar till att förbättra produktionen

och saluföringen av olivolja och bordsoliver. I detta sam­

manhang bör det i denna förordning föreskrivas att

unionsstöd ska tilldelas i förhållande till hur stor prioritet

som ges åt verksamheten enligt det berörda arbetspro­

grammet. Samfinansieringen bör emellertid minskas för

att effektiviteten i program av det aktuella slaget ska

kunna förbättras.

(35)

I syfte att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt ut­

nyttjande av unionsstödet som beviljats producentorgani­

sationer, sammanslutningar av producentorganisationer

eller branschorganisationer i sektorn för olivolja och

bordsoliver och för att förbättra produktionskvaliteten

på olivolja och bordsoliver bör befogenheten att anta

vissa akter delegeras till kommissionen med avseende

på de särskilda åtgärder som kan finansieras med unions­

stöd och de verksamheter och kostnader som inte kan

det, lägsta tilldelning av unionsfinansiering till särskilda

områden, kravet att ställa säkerhet och de kriterier som

medlemsstaterna ska beakta i samband med urval och

godkännande av arbetsprogram.

(36)

I denna förordning bör åtskillnad göras mellan frukt och

grönsaker, å ena sidan, vilket inbegriper frukt och grön­

saker för direkt konsumtion, och å andra sidan frukt och

grönsaker avsedda för bearbetning, och bearbetad frukt

och bearbetade grönsaker. Reglerna för driftsfonder, verk­

samhetsprogram och unionens ekonomiska stöd bör en­

dast gälla den första kategorin, och båda typerna av frukt

och grönsaker inom den kategorin bör behandlas på

liknande sätt.

(37)

Frukt- och grönsaksproduktionen är oförutsägbar och

produkterna är ömtåliga. Även begränsade överskott

kan störa marknaden kraftigt. Det bör därför antas åt­

gärder för krishantering och sådana åtgärder bör även

fortsättningsvis ingå i verksamhetsprogrammen.

(38) Vid produktion och saluföring av frukt och grönsaker

bör miljöhänsyn tas fullt ut, bland annat när det gäller

odlingsmetoder, hantering av avfallsmaterial och bort­

skaffande av produkter som återtagits från marknaden,

särskilt för att skydda vattenkvaliteten, bevara den bio­

logiska mångfalden och bevara landskapet.

(39)

Stöd till etablering av producentgrupper bör beviljas

inom alla sektorer i alla medlemsstater inom ramen för

politiken för landsbygdsutveckling. Det specifika stödet

inom frukt- och grönsakssektorn bör därför upphöra.

(40)

För att i högre grad göra producentorganisationerna och

deras sammanslutningar inom sektorn för frukt och

grönsaker ansvariga för sina ekonomiska beslut, och för

att inrikta de offentliga medel som ställs till deras för­

fogande på framtida krav, bör det fastställas på vilka

villkor dessa medel får användas. Gemensam finansiering

av driftsfonder som upprättats av producentorganisatio­

nerna och deras sammanslutningar är en lämplig lösning.

I särskilda fall bör ytterligare finansieringsmöjligheter till­

låtas. Driftsfonderna bör endast användas för att finan­

siera verksamhetsprogram inom sektorn för frukt och

grönsaker. För att det ska vara möjligt att kontrollera

unionens utgifter bör det finnas ett tak för stöd som

beviljas producentorganisationer och deras sammanslut­

ningar som upprättar driftsfonder.

SV

L 347/674

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

79

(41)

I regioner där produktionen i sektorn för frukt och grön­

saker är svagt organiserad bör extra nationella ekono­

miska bidrag tillåtas. De medlemsstater som är särskilt

missgynnade i strukturellt avseende bör kunna få ersätt­

ning för dessa bidrag från unionen.

(42)

För att säkerställa att stödet till producentorganisatio­

nerna och deras sammanslutningar inom sektorn för

frukt och grönsaker är effektivt, målinriktat och hållbart,

bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kom­

missionen med avseende på driftsfonder och verksam­

hetsprogram, nationell ram och nationella strategier för

verksamhetsprogram som avser skyldigheten att övervaka

och utvärdera ändamålsenligheten i de nationella ramver­

ken och de nationella strategierna, ekonomiskt unions­

stöd, krisförebyggande och krishantering samt nationellt

ekonomiskt stöd.

(43)

Det är viktigt att se till att det finns stödåtgärder i vin­

sektorn som stärker konkurrenskraftiga strukturer. Dessa

åtgärder bör definieras och finansieras av unionen, men

det bör överlåtas åt medlemsstaterna dels att välja lämp­

liga åtgärder för att täcka behoven inom deras regionala

organ, varvid hänsyn i förekommande fall måste tas till

dessa organs särskilda förhållanden, dels att integrera åt­

gärderna i nationella stödprogram. Medlemsstaterna bör

ha ansvaret för genomförandet av sådana program.

(44)

Säljfrämjande åtgärder och saluföring av vin från unionen

bör ingå i de främsta stödberättigande åtgärderna i na­

tionella stödprogram. Stöd till innovation kan öka sälj­

barheten och konkurrenskraften för unionens vinproduk­

ter. Verksamheter inriktade på omstrukturering och om­

ställning bör även fortsättningsvis finansieras på grund av

de positiva strukturella verkningarna på vinsektorn. Inve­

steringar i vinsektorn som är inriktade på att förbättra

företagens ekonomiska resultat bör också stödjas. Stöd

till destillation av biprodukter bör vara en åtgärd som

står till förfogande för medlemsstater som önskar an­

vända ett sådant instrument för att säkerställa vinkvalite­

ten och samtidigt skydda miljön.

(45)

Förebyggande instrument, såsom skördeförsäkring, ge­

mensamma fonder och grön skörd, bör berättiga till

stöd enligt stödprogrammen för vin för att uppmuntra

en ansvarsfull hantering av krissituationer.

(46)

I enlighet med artikel 103n i förordning (EG)

nr 1234/2007 och med förbehåll för de villkor som

anges i den bestämmelsen blir bestämmelserna om stöd

till vinodlare i form av stödrättheter som fastställs av

medlemsstaterna slutgiltiga från och med budgetåret

2015.

(47)

I syfte att säkerställa att medlemsstaternas stödprogram

för vin uppfyller sina mål och att unionens medel an­

vänds på ett effektivt och ändamålsenligt sätt bör befo­

genheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen

med avseende på regler om ansvaret för utgifterna från

och med den dag då kommissionen mottagit stödpro­

grammen eller ändringar av dessa och till den dag de

börjar gälla, om innehållet i stödprogrammen och de

utgifter, administrativa kostnader och personalkostnader

samt insatser som kan ingå i medlemsstaternas stödpro­

gram och villkoren för och möjligheten att göra betal­

ningar via mellanhand i samband med stöd för skörde­

försäkring, regler om kravet att ställa en säkerhet vid

förskottsbetalningar, regler om användningen av vissa

begrepp, om fastställande av ett tak för utgifterna för

återplantering av vinodlingar av hälsoskäl eller växt­

skyddsskäl, regler om undvikande av dubbelfinansiering

av projekt; regler enligt vilka producenterna ska dra till­

baka biprodukterna från vinframställning och om undan­

tag från det kravet för att undvika ytterligare administra­

tiva bördor och regler om frivillig certifiering av destille­

rier samt regler som ger medlemsstaterna möjlighet att

fastställa villkor för välfungerande stödåtgärder.

(48)

Biodling kännetecknas av skillnader i fråga om produk­

tionsvillkor och avkastning samt spridning och mångfald

i fråga om ekonomiska aktörer, både i produktions- och

handelsledet. Med tanke på den ökande förekomsten av

vissa angrepp mot bisamhällena, särskilt varroasjukans

utbredning i flera medlemsstater under de senaste åren

och de problem som sjukdomen medför för honungs­

produktionen, krävs det fortfarande åtgärder på unions­

nivå, eftersom sjukdomen inte kan utrotas helt och måste

behandlas med godkända medel. Under sådana omstän­

digheter och för att förbättra produktionen och salufö­

ringen av biodlingsprodukter i unionen, bör det vart

tredje år utarbetas nationella program i syfte att förbättra

de allmänna villkoren inom produktion och saluföring av

biodlingsprodukter. Dessa nationella program bör delvis

finansieras av unionen.

(49)

De åtgärder som kan ingå i biodlingsprogrammen bör

specificeras. I syfte att se till att unionens stödprogram

anpassas till den senaste utvecklingen och att de åtgärder

som omfattas är ändamålsenliga när det gäller att för­

bättra de allmänna villkoren för produktion och salufö­

ring av biodlingsprodukter, bör befogenheten att anta

vissa akter delegeras till kommissionen med avseende

på en uppdatering av förteckningen över åtgärder genom

att befintliga åtgärder anpassas eller nya läggs till.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/675

Ds 2015:13

Bilaga 2

80

(50)

I syfte att säkerställa att unionsstödet för biodling an­

vänds effektivt och ändamålsenligt bör befogenheten att

anta vissa akter delegeras till kommissionen med avse­

ende på undvikande av dubbelfinansiering mellan med­

lemsstaternas biodlingsprogram och landsbygdsprogram

och grunden för tilldelning av unionens ekonomiska bi­

drag till varje deltagande medlemsstat.

(51)

I enlighet med rådets förordning (EG) nr 73/2009 ( 1 ) fri­

kopplades arealstödet för humle från och med den 1 ja­

nuari 2010. För att tillåta organisationer för humlepro­

ducenter att fortsätta sin verksamhet som tidigare bör en

särskild bestämmelse införas om att motsvarande belopp

ska användas i de berörda medlemsstaterna för samma

verksamheter. I syfte att säkerställa att stödet används till

att finansiera producentorganisationernas mål enligt

denna förordning bör befogenheten att anta vissa akter

delegeras till kommissionen med avseende på stödansök­

ningar, regler om stödberättigande humlearealer och be­

räkning av stöd.

(52)

Unionsstödet till silkesodling bör frikopplas och ersättas

med direktstöd på samma sätt som har skett med avse­

ende på stöd inom andra sektorer.

(53)

Stödet till unionsproducerad skummjölk och unionspro­

ducerat skummjölkspulver, avsedda att användas som

foder och för bearbetning till kasein och kaseinater, har

inte visat sig vara ändamålsenligt för att stödja mark­

naden och bör därför avslutas, vilket också gäller reglerna

om användning av kasein och kaseinater vid tillverkning

av ost.

(54)

Beslutet att upphäva det tillfälliga förbudet mot plante­

ring av vinstockar på unionsnivå motiveras av att de

viktigaste målen för 2008 års reform av unionens vin­

marknad har uppnåtts, framför allt att den långvariga

strukturella överskottsproduktionen av vin är över och

att konkurrenskraften och marknadsorienteringen hos

unionens vinsektor stegvis har stärkts. Denna positiva

utveckling beror på att vinarealen i hela unionen har

minskat markant, att mindre konkurrenskraftiga vinpro­

ducenter har upphört med sin produktion, samt att vissa

marknadsstödjande åtgärder har fasats ut, vilket innebär

att det inte längre finns incitament för investeringar utan

ekonomisk bärkraft. Minskad försörjningskapacitet, stöd

till strukturåtgärder och främjande av vinexport har möj­

liggjort en bättre anpassning till den minskade efterfrågan

på unionsnivå, som beror på en stegvis minskad kon­

sumtion i traditionellt vinproducerande medlemsstater.

(55)

Utsikterna till en stegvis ökad efterfrågan på världsmark­

nadsnivå ger dock incitament till att öka försörjnings­

kapaciteten och att därför plantera nya vinstockar under

de närmaste tio åren. För att marknadsandelar på världs­

marknaden inte ska gå förlorade bör man eftersträva det

viktiga målet att öka konkurrenskraften hos unionens

vinsektor, men en överdrivet snabbt ökad nyplantering

av vinstockar som svar på den väntade utvecklingen av

den internationella efterfrågan kan dock åter leda till en

situation med alltför stor försörjningskapacitet på medel­

lång sikt, med eventuella sociala och miljömässiga effek­

ter i specifika vinproducerande områden. För att säker­

ställa en systematisk ökning av planteringen av vinstoc­

kar under perioden 2016–2030 bör ett nytt system för

förvaltning av plantering av vinstockar upprättas på

unionsnivå i form av en ordning för tillstånd för plante­

ring av vinstockar.

(56)

Inom ramen för detta nya system kan tillstånd för plan­

tering av vinstockar beviljas utan att någon kostnad

åläggs producenterna, och de bör upphöra att gälla efter

tre år om de inte används. Detta skulle bidra till att

vinproducenterna snabbt och direkt kan använda tillstånd

som de har beviljats, och därigenom undviks spekulation.

(57)

En ökad nyplantering av vinstockar bör bli föremål för

en skyddsmekanism på unionsnivå, baserad på medlems­

staternas skyldighet att årligen ställa till förfogande till­

stånd för nyplantering motsvarande 1 % av den plante­

rade vinarealen, samtidigt som det bör finnas en viss

flexibilitet, så att särskilda omständigheter i de enskilda

medlemsstaterna kan hanteras. Medlemsstaterna bör ha

möjlighet, på grundval av objektiva och icke-diskrimine­

rande skäl, att besluta om tillgängliggörandet av mindre

arealer på nationell eller regional nivå, inbegripet när det

gäller arealer som kan omfattas av särskilda skyddade

ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar,

samtidigt som de säkerställer att de ålagda begränsning­

arna hamnar över 0 % och inte är alltför stränga i för­

hållande till de mål som eftersträvas.

(58)

För att garantera att tillstånd beviljas på ett icke-diskri­

minerande sätt bör vissa kriterier fastställas, särskilt när

det totala antal hektar som ställts till förfogande genom

medlemsstaternas tillstånd överskrids av det totala antal

hektar som efterfrågats i de ansökningar som producen­

terna lämnat in.

SV

L 347/676

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

(

1

) Rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om

upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd

för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om

upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av

förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG)

nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG)

nr 1782/2003 (EUT L 30, 31.1.2009, s. 16).

Ds 2015:13

Bilaga 2

81

(59)

Producenter som ansöker om att få röja en befintlig

vinareal bör automatiskt efter inlämnad ansökan och

oberoende av skyddsmekanismen för nyplantering bevil­

jas tillstånd för detta, eftersom detta inte bidrar till en

övergripande ökning av vinarealen. Inom specifika arealer

som kan komma i fråga för produktion av vin med

skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk

beteckning, bör medlemsstaterna ha möjlighet att be­

gränsa beviljandet av sådana tillstånd för återplantering

på grundval av rekommendationer från erkända och re­

presentativa branschorganisationer.

(60)

Denna nya ordning för tillstånd för plantering av vins­

tockar bör inte omfatta medlemsstater som inte tillämpar

unionens övergångssystem för planteringsrätter, och den

bör vara frivillig för medlemsstater där vinarealen ligger

under en viss tröskelnivå, trots att planteringsrätter gäller.

(61)

Övergångsbestämmelser bör fastställas för att man ska

kunna säkerställa en smidig övergång från det tidigare

systemet för planteringsrätter till den nya ordningen, i

synnerhet för att undvika överdriven plantering innan

den nya ordningen börjar gälla. Medlemsstaterna bör ha

en viss flexibilitet att fastställa tidsfristen för inlämning av

begäran om omställning av planeringsrätter till tillstånd

från den 31 december 2015 och till den 31 december

2020.

(62)

I syfte att säkerställa att den nya ordningen för tillstånd

för plantering av vinstockar genomförs på ett samordnat

och effektivt sätt bör befogenheten att anta vissa akter

delegeras till kommissionen med avseende på villkoren

för att undanta viss plantering av vinstockar från ord­

ningen, reglerna om stöd- och prioritetskriterier, tillägg

av stöd- och prioritetskriterier, den samtidiga förekoms­

ten av vinodlingar som kommer att röjas och nyplante­

rade vinstockar samt grunderna för att medlemsstaterna

ska få begränsa beviljandet av tillstånd för återplantering.

(63)

Kontrollen av plantering utan tillstånd bör vara effektiv

för att efterlevnaden av reglerna enligt den nya ordningen

ska kunna säkerställas.

(64)

Tillämpningen av handelsnormer för jordbruksprodukter

kan bidra till att förbättra de ekonomiska villkoren för

produktionen och saluföringen av dessa produkter samt

produkternas kvalitet. Det ligger därför i producenternas,

handelsidkarnas och konsumenternas intresse att sådana

normer tillämpas.

(65)

Till följd av meddelandet från kommissionen om en kva­

litetspolitik för jordbruksprodukter och de efterföljande

diskussionerna är det lämpligt att upprätthålla handels­

normerna för varje sektor eller produkt för att ta hänsyn

till konsumenternas förväntningar och bidra till bättre

ekonomiska villkor för produktion och saluföring av

jordbruksprodukter och bättre produktkvalitet.

(66)

Det bör fastställas horisontella bestämmelser för handels­

normerna.

(67)

Handelsnormerna bör delas upp på obligatoriska regler

för specifika sektorer eller produkter och frivilliga för­

behållna begrepp som ska fastställas sektors- eller pro­

duktvis.

(68)

Handelsnormer bör i princip gälla för alla berörda pro­

dukter som saluförs i unionen.

(69)

De sektorer och produkter som får omfattas av handels­

normer bör förtecknas i denna förordning. I syfte att

beakta konsumenternas förväntningar och behovet att

förbättra kvaliteten på jordbruksprodukter och de ekono­

miska villkoren för produktion och saluföring av dessa,

bör emellertid befogenheten att anta vissa akter under

stränga villkor delegeras till kommissionen med avseende

på ändringar i den förteckningen.

(70) I syfte att beakta konsumenternas förväntningar och för­

bättra de ekonomiska villkoren för produktion och salu­

föring samt kvaliteten på vissa jordbruksprodukter och

för att anpassa sig till de ständigt skiftande marknadsvill­

koren, till utvecklingen av konsumenternas efterfrågan

och till utvecklingen när det gäller relevanta internatio­

nella normer samt för att undvika att det uppstår hinder

för produktinnovation, bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på fast­

ställande av handelsnormer för olika sektorer eller pro­

dukter i alla handelsled samt undantag från sådana nor­

mer. Handelsnormerna bör bland annat beakta de be­

rörda produkternas naturliga och kännetecknande egen­

skaper och därmed undvika att orsaka en genomgripande

ändring av den berörda produktens normala sammansätt­

ning. Dessutom bör handelsnormerna beakta eventuella

risker för att konsumenterna vilseleds på grund av deras

förväntningar och uppfattningar. Undantag från nor­

merna bör inte medföra några extrakostnader som enbart

bärs av jordbrukarna.

(71)

Handelsnormer bör tillämpas så att marknaden enkelt

kan förses med produkter av standardiserad och tillfreds­

ställande kvalitet, och de bör särskilt avse tekniska defi­

nitioner, klassificering, presentation, märkning och etiket­

tering, förpackning, produktionsmetoder, bevarande, lag­

ring, transport, därtill hörande administrativa dokument,

certifiering och tidsfrister samt begränsningar i fråga om

användning och avsättning.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/677

Ds 2015:13

Bilaga 2

82

(72)

Med hänsyn till producenternas intresse av att informera

om vad som kännetecknar produkten och jordbruket och

till konsumenternas intresse av att få tillräcklig och tydlig

produktinformation, bör det vara möjligt att få uppgift

om produktionsplats och/eller ursprungsplats från fall till

fall på en lämplig geografisk nivå, samtidigt som hänsyn

tas till vissa sektorers särdrag, framför allt när det gäller

bearbetade jordbruksprodukter.

(73)

Det bör införas särskilda regler för produkter som im­

porteras från tredjeländer om de nationella bestämmelser

som gäller i de berörda tredjeländerna kan motivera un­

dantag från handelsnormerna och om det kan garanteras

att de motsvarar unionslagstiftningen. Det är också lämp­

ligt att fastställa regler för tillämpningen av handelsnor­

mer på produkter som exporteras från unionen.

(74)

De produkter inom frukt- och grönsakssektorn som är

avsedda att säljas färska till konsumenten bör saluföras

endast om de är av sund, god och marknadsmässig kva­

litet och är försedda med uppgift om ursprungsland. I

syfte att säkerställa att detta krav tillämpas på ett korrekt

sätt och ta hänsyn till vissa särskilda situationer, bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen med avseende på särskilda undantag från det kra­

vet.

(75)

En kvalitetsinriktad politik bör föras i hela unionen ge­

nom att man tillämpar ett certifieringsförfarande för pro­

dukter inom humlesektorn och genom att saluföring av

produkter för vilka certifikat inte har utfärdats ska vara

förbjuden. I syfte att säkerställa att detta krav tillämpas

på ett korrekt sätt och för att ta hänsyn till vissa särskilda

situationer, bör befogenheten att anta vissa akter delege­

ras till kommissionen med avseende på särskilda åtgärder

som innebär avvikelser från det kravet i syfte att uppfylla

handelskraven i vissa tredjeländer eller för produkter som

är avsedda för särskilda ändamål.

(76)

När det gäller vissa sektorer och produkter är definitio­

ner, beteckningar och varubeskrivningar viktiga faktorer

för att fastställa konkurrensvillkoren. Det bör därför fast­

ställas definitioner, beteckningar och varubeskrivningar

för dessa sektorer och/eller produkter, som endast bör

användas i unionen för saluföring av produkter som upp­

fyller de tillämpliga kraven.

(77)

I syfte att anpassa definitioner och varubeskrivningar för

vissa produkter till behov som är en följd av utvecklingen

av konsumenternas efterfrågan, tekniska framsteg eller

behovet av produktinnovation, bör befogenheten att

anta vissa akter delegeras till kommissionen med avse­

ende på ändringar av eller undantag från definitioner och

varubeskrivningar.

(78)

I syfte att säkerställa att operatörer och medlemsstater

fullt ut förstår de definitioner och varubeskrivningar

som fastställts för vissa sektorer bör befogenheten att

anta vissa akter delegeras till kommissionen med avse­

ende på reglerna för deras specificering och tillämpning.

(79)

I syfte att ta hänsyn till varje produkts eller sektors särd­

rag, olika handelsled, tekniska villkor, eventuella stora

praktiska svårigheter, och även till analysmetodernas ex­

akthet och repeterbarhet, bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på att

för en eller flera specifika normer fastställa en tolerans

som om den överskrids bör innebära att ett helt parti av

en produkt anses inte överensstämma med normen.

(80)

Vissa oenologiska metoder och restriktioner för vinpro­

duktionen bör fastställas, särskilt när det gäller bland­

ningar och användning av vissa typer av druvmust, druv­

saft och färska druvor med ursprung i tredjeländer. För

att uppfylla de internationella normerna bör kommissio­

nen när det gäller ytterligare oenologiska metoder beakta

de oenologiska metoder som har rekommenderats av

Internationella vinorganisationen (OIV).

(81)

Det bör införas regler om klassificering av druvsorter för

vinframställning, enligt vilka medlemsstater som pro­

ducerar mer än 50 000 hektoliter per år även fortsätt­

ningsvis bör ha ansvaret för klassificeringen av de druv­

sorter som får användas för vinframställning inom deras

respektive territorier. Vissa av dessa druvsorter bör vara

undantagna.

(82)

När det gäller bredbara fetter bör medlemsstaterna kunna

behålla eller anta vissa nationella regler om kvalitetsnivå­

er.

(83)

I vinsektorn bör medlemsstaterna kunna begränsa eller

utesluta användningen av vissa oenologiska metoder och

fastställa strängare restriktioner för vin som produceras

inom deras territorier samt tillåta användning för försök­

sändamål av icke tillåtna oenologiska metoder.

(84)

I syfte att säkerställa en korrekt och öppen tillämpning

av de nationella reglerna om handelsnormer för vissa

produkter och sektorer bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på vill­

koren för tillämpningen av dessa handelsnormer och vill­

koren för lagring, omsättning och användning av pro­

dukter som erhållits från försöksmetoder.

SV

L 347/678

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

83

(85)

Utöver handelsnormer bör frivilliga kvalitetsbegrepp fast­

ställas så att det säkerställs att begrepp som beskriver

specifika produktegenskaper eller jordbruks- eller be­

arbetningsmässig kvalitet inte missbrukas på marknaden,

utan fungerar som en tillförlitlig källa för konsumenterna

när de vill veta mer om en produkts olika kvaliteter. Mot

bakgrund av målen för denna förordning, och av tydlig­

hetsskäl, bör befintliga fakultativa kvalitetstermer förteck­

nas i denna förordning.

(86)

Medlemsstaterna bör tillåtas att fastställa regler för avsätt­

ning av vinprodukter som inte uppfyller kraven i denna

förordning. I syfte att säkra en korrekt och öppen till­

lämpning av de nationella reglerna för vinprodukter, bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen med avseende på villkoren för användningen av

vinprodukter som inte uppfyller kraven i denna förord­

ning.

(87)

I syfte att beakta situationen på marknaden och utveck­

lingen av marknadsnormer och internationella normer,

bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kom­

missionen med avseende på angivande av ett ytterligare

frivilligt förbehållet begrepp, fastställande av dess använd­

ningsvillkor, ändring av användningsvillkoren för ett fri­

villigt förbehållet begrepp och återkallande av ett frivilligt

förbehållet begrepp.

(88)

I syfte att beakta särdragen hos vissa sektorer och kon­

sumenternas förväntningar bör befogenheten att anta

vissa akter delegeras till kommissionen med avseende

på närmare uppgifter om kraven för införande av ytter­

ligare ett förbehållet begrepp.

(89)

I syfte att se till att produkter som beskrivs med frivilliga

förbehållna begrepp överensstämmer med de tillämpliga

användningsvillkoren, bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på fast­

ställande av ytterligare regler för användningen av frivil­

liga förbehållna begrepp.

(90)

I syfte att ta hänsyn till särdragen i handeln mellan unio­

nen och vissa tredjeländer och till vissa jordbruksproduk­

ters särdrag bör befogenheten att anta vissa akter delege­

ras till kommissionen med avseende på fastställande av

villkor för när importerade produkter anses hålla en lik­

värdig nivå av överensstämmelse med unionens krav be­

träffande handelsnormer och för när det får göras un­

dantag från regeln om att produkter endast får saluföras i

unionen om de uppfyller unionens handelsnormer och

regler för tillämpningen av handelsnormer på produkter

som exporteras från unionen.

(91)

Bestämmelserna om vin bör tillämpas mot bakgrund av

de internationella avtal som ingåtts i enlighet med EUF-

fördraget.

(92)

Begreppet kvalitetsvin är i unionen grundat på bland

annat de särskilda egenskaper som kan tillskrivas vinets

geografiska ursprung. Sådana viner identifieras för kon­

sumenterna genom skyddade ursprungsbeteckningar och

geografiska beteckningar. För att de berörda produkternas

kvalitet ska kunna åberopas på ett genomblickbart och

mer detaljerat sätt bör det införas en ordning enligt vil­

ken ansökningar om ursprungsbeteckning eller geografisk

beteckning granskas med utgångspunkt i unionens över­

gripande kvalitetspolitik för andra livsmedel än vin och

spritdrycker i enlighet med Europaparlamentets och rå­

dets förordning (EU) nr 1151/2012 ( 1 ).

(93) För att göra det möjligt att bevara de särskilda kvalitets­

kännetecken som är utmärkande för vin med en skyddad

ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteck­

ning bör medlemsstaterna tillåtas tillämpa strängare reg­

ler.

(94)

För att kunna komma i fråga för att skydd i unionen bör

ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar för

vin erkännas och registreras på unionsnivå i enlighet med

kommissionens procedurregler.

(95)

Skydd bör kunna beviljas för tredjeländers ursprungs­

beteckningar och geografiska beteckningar om de är

skyddade i ursprungslandet.

(96)

Registreringsförfarandet bör ge alla fysiska eller juridiska

personer som har ett legitimt intresse i en medlemsstat

eller ett tredjeland möjlighet att tillvarata sina rättigheter

genom att göra invändningar.

(97)

Registrerade ursprungsbeteckningar och geografiska be­

teckningar bör skyddas mot användning som drar fördel

av det anseende som tillkommer de produkter som upp­

fyller kraven. För att främja sund konkurrens och för att

säkra att konsumenterna inte vilseleds bör detta skydd

även omfatta produkter och tjänster som inte omfattas av

denna förordning, inbegripet de produkter som inte om­

fattas av bilaga I till fördragen.

(98)

I syfte att ta hänsyn till gällande märkningspraxis bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen med avseende på att tillåta användning av namnet

på en druvsort som innehåller eller består av en skyddad

ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteck­

ning.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/679

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av

den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksproduk­

ter och livsmedel (EUT L 343, 14.12.2012, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 2

84

(99)

I syfte att ta hänsyn till särdragen i produktionen i det

avgränsade geografiska området, bör befogenheten att

anta vissa akter delegeras till kommissionen med avse­

ende på fastställande av ytterligare kriterier för avgräns­

ningen av det geografiska området och inskränkningar

och undantag rörande produktionen i det avgränsade

geografiska området.

(100) I syfte att säkerställa produktkvalitet och spårbarhet bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen, som fastställer på vilka villkor produktspecifika­

tionerna får innehålla ytterligare krav.

(101)

I syfte att säkerställa skyddet för producenters och aktö­

rers legitima rättigheter eller intressen bör befogenheten

att anta vissa akter delegeras till kommissionen med av­

seende på de typer av sökande som får ansöka om skydd

av en ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning, de

villkor som ska tillämpas för ansökan om skydd av en

ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning, kom­

missionens granskning av ansökningarna, förfarandet för

invändningar, förfarandet för ändringar, avregistreringar

och omvandling av skyddade ursprungsbeteckningar

och skyddade geografiska beteckningar. Denna delegering

av befogenhet bör även omfatta villkoren för gränsöver­

skridande ansökningar, villkoren för ansökningar som rör

ett geografiskt område i ett tredjeland, det datum från

och med vilket ett skydd eller en ändring av ett skydd

ska gälla och villkoren för ändring av produktspecifika­

tionerna.

(102)

I syfte att säkerställa en tillräcklig skyddsnivå bör befo­

genheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen

med avseende på restriktioner för ett skyddat namn.

(103)

I syfte att säkerställa att ekonomiska aktörer och behö­

riga myndigheter inte otillbörligen påverkas av tillämp­

ningen av denna förordning när det gäller vinnamn som

har beviljats skydd före den 1 augusti 2009, eller för

vilka en ansökan om skydd har lämnats in före det da­

tumet, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till

kommissionen med avseende på fastställande av över­

gångsregler om sådana vinnamn, viner som släppts ut

på marknaden eller märkts före ett visst datum och änd­

ringar av produktspecifikationer.

(104)

Vissa uttryck används traditionellt inom unionen och

förmedlar information till konsumenterna om viners sä­

rart och kvalitet som komplement till den information

som förmedlas genom skyddade ursprungsbeteckningar

och geografiska beteckningar. Dessa traditionella uttryck

bör kunna skyddas inom unionen för att säkerställa en

fungerande inre marknad och sund konkurrens och för

att undvika att konsumenterna vilseleds.

(105)

I syfte att säkerställa en tillräcklig skyddsnivå bör befo­

genheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen

med avseende på vilket språk det uttryck som ska skyd­

das ska vara och hur det ska stavas.

(106)

I syfte att säkerställa skyddet för producenters och aktö­

rers legitima rättigheter bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på de

typer av sökande som får ansöka om skydd av ett tradi­

tionellt uttryck, på vilka villkor en ansökan om erkän­

nande av ett traditionellt uttryck ska anses vara giltig, på

vilka grunder det ska vara möjligt att invända mot ett

föreslaget skydd av ett traditionellt uttryck, skyddets om­

fattning, inklusive förhållandet till varumärken, skyddade

traditionella uttryck, skyddade ursprungsbeteckningar och

geografiska beteckningar, homonyma beteckningar eller

vissa namn på druvsorter, på vilka grunder ett traditio­

nellt uttryck kan avregistreras, inom vilka tidsfrister en

ansökan eller en begäran ska lämnas in samt vilka för­

faranden som ska följas för en ansökan om skydd av ett

traditionellt uttryck, även vad gäller kommissionens

granskning av ansökningarna, förfaranden för invänd­

ningar och förfaranden för avregistreringar och ändring­

ar.

(107)

I syfte att beakta särdragen i handeln mellan unionen och

vissa tredjeländer bör befogenheten att anta vissa akter

delegeras till kommissionen med avseende på de villkor

enligt vilka ett traditionellt uttryck får användas för pro­

dukter från ett tredjeland samt undantag från de vill­

koren.

(108)

De varubeskrivningar, beteckningar och presentationsfor­

mer som gäller för de produkter i vinsektorn som om­

fattas av denna förordning kan ha stor betydelse för

möjligheten att avsätta produkterna. Skillnader mellan

medlemsstaternas lagar om märkning av produkter i vin­

sektorn kan hindra att den inre marknaden fungerar

smidigt. Det bör därför fastställas regler som tar hänsyn

till konsumenternas och producenternas legitima intres­

sen. Det bör därför fastställas unionsregler för märkning

och presentation.

(109)

I syfte att säkerställa överensstämmelse med gällande

märkningspraxis bör befogenheten att anta vissa akter

delegeras till kommissionen med avseende på faststäl­

lande av de exceptionella omständigheter som gör det

motiverat att utesluta hänvisningen till uttrycket skyddad

ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning.

(110)

I syfte att ta hänsyn till vinsektorns särdrag bör befogen­

heten att anta vissa akter delegeras till kommissionen

med avseende på presentation och användning av andra

uppgifter i märkningen än de som föreskrivs i denna

förordning, vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter

och presentationsformen.

SV

L 347/680

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

85

(111)

I syfte att säkerställa skyddet för aktörernas legitima in­

tressen bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till

kommissionen med avseende på tillfällig märkning och

presentation av viner med en ursprungsbeteckning eller

en geografisk beteckning, om ursprungsbeteckningen el­

ler den geografiska beteckningen i fråga uppfyller de till­

lämpliga kraven.

(112)

I syfte att säkerställa att ekonomiska aktörer inte påver­

kas negativt bör befogenheten att anta vissa akter dele­

geras till kommissionen med avseende på övergångs­

bestämmelser vad gäller vin som släppts ut på mark­

naden och märkts i enlighet med de relevanta bestäm­

melser som gällde före den 1 augusti 2009.

(113)

I syfte att ta hänsyn till särdragen i handeln inom vin­

sektorn mellan unionen och vissa tredjeländer bör befo­

genheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen

med avseende på undantag från reglerna om märkning

och presentation av produkter avsedda för export, om

det berörda tredjelandets nationella rätt kräver det.

(114)

Efter det att kvotsystemet har upphört kommer det fort­

farande att krävas särskilda instrument för att säkerställa

en rättvis balans mellan sockerföretagens och sockerbets­

odlarnas respektive rättigheter och skyldigheter. Det bör

därför fastställas standardbestämmelser för deras inbördes

skriftliga branschavtal.

(115)

Genom reformen av sockerordningen 2006 infördes

långtgående förändringar i unionens sockersektor. För

att ge sockerbetsodlarna möjlighet att slutföra sin anpass­

ning till den nya marknadssituationen och till sektorns

ökade marknadsorientering bör det nuvarande systemet

med sockerkvoter förlängas till dess att det avskaffas i

slutet av regleringsåret 2016/2017.

(116)

I syfte att beakta sockersektorns särdrag bör befogenhe­

ten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med

avseende på en uppdatering av de tekniska definitioner

som avser sockersektorn, en uppdatering av de villkor för

köp av sockerbetor som fastsälls i denna förordning och

ytterligare regler om fastställande av bruttovikt, tara och

sockerhalt för socker som levereras till ett företag och

om betmassa.

(117)

Nya erfarenheter har visat att det behövs specifika åtgär­

der för att sörja för tillräckliga leveranser av socker till

unionsmarknaden under den återstående perioden med

sockerkvoter.

(118)

I syfte att beakta sockersektorns särdrag och säkerställa

att vederbörlig hänsyn tas till alla parters intressen, och

mot bakgrund av behovet av att förebygga störningar på

marknaden, bör befogenheten att anta vissa akter delege­

ras till kommissionen med avseende på köpevillkor och

leveransavtal, uppdatering av de villkor för köp av soc­

kerbetor som fastställs i denna förordning och kriterier

för sockerföretagen när de bland sockerbetsförsäljarna

fördelar de kvantiteter sockerbetor som ska omfattas av

leveransavtal före sådd.

(119)

I syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen med avseende på upprättande av en förteckning

över de produkter för vilkas produktion industrisocker,

industriisoglukos eller industriinulinsirap får användas.

(120)

I syfte att säkerställa att godkända företag som produce­

rar eller bearbetar socker, isoglukos eller inulinsirap full­

gör sina åtaganden bör befogenheten att anta vissa akter

delegeras till kommissionen med avseende på beviljande

och återkallande av dessa företags godkännanden liksom

kriterierna för administrativa påföljder.

(121)

I syfte att beakta sockersektorns särdrag och säkerställa

att vederbörlig hänsyn tas till alla parters intressen bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen med avseende på innebörden av begreppen för

tillämpningen av kvotsystemet och de villkor som styr

försäljningen till de yttersta randområdena.

(122)

I syfte att säkerställa att odlarna är nära involverade i ett

beslut om att överföra en viss produktionsmängd, bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen med avseende på överföringen av socker.

(123)

För att förbättra förvaltningen av vinproduktionskapaci­

teten bör medlemsstaterna till kommissionen lämna en

inventering av sin produktionskapacitet på grundval av

ett vinodlingsregister. För att uppmuntra medlemssta­

terna att lämna in inventeringen bör stöd för omstruk­

turering och omställning endast ges till de medlemsstater

som har lämnat in inventeringen.

(124)

I syfte att underlätta medlemsstaternas övervakning och

kontroll av produktionskapaciteten bör befogenheten att

anta vissa akter delegeras till kommissionen med avse­

ende på innehållet i vinodlingsregistret och undantag.

(125)

För att de berörda produkterna ska kunna spåras i till­

fredsställande utsträckning, särskilt med hänsyn till kon­

sumentskyddet, bör det krävas att alla produkter i vin­

sektorn som omfattas av denna förordning åtföljs av ett

följedokument vid omsättning inom unionen.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/681

Ds 2015:13

Bilaga 2

86

(126)

I syfte att underlätta transporten av vinprodukter och

medlemsstaternas kontroll av denna bör befogenheten

att anta vissa akter delegeras till kommissionen med av­

seende på regler för följedokument och deras använd­

ning, villkoren för när ett följedokument ska anses vara

ett intyg om skyddad ursprungsbeteckning eller geogra­

fisk beteckning, skyldigheten att föra ett register och dess

användning, fastställande av vem som ska föra register

och undantag från skyldigheten att föra register samt

vilka transaktioner som ska tas med i registret.

(127)

Då det saknas unionslagstiftning om formaliserade skrift­

liga avtal får medlemsstaterna, enligt nationell avtalsrätt,

besluta att göra det obligatoriskt att använda sådana av­

tal, förutsatt att unionsrätten inte åsidosätts och framför

allt att detta inte hindrar att den inre marknaden och den

samlade marknadsordningen fungerar väl. Med tanke på

de olika situationer som råder i unionen och av subsidia­

ritetsskäl bör det vara medlemsstaterna som fattar sådana

beslut. För att säkerställa att det inom sektorn för mjölk

och mjölkprodukter fastställs lämpliga minimikrav för

sådana avtal och att den inre marknaden och den sam­

lade marknadsordningen fungerar väl, bör dock vissa

grundläggande villkor för användningen av sådana avtal

fastställas på unionsnivå. Alla sådana grundläggande vill­

kor bör förhandlas fritt. Eftersom vissa mejerikooperativ i

sina stadgar kan ha regler med liknande effekt bör de i

sådana fall av förenklingsskäl undantas från kravet på att

ingå ett avtal. För att göra ett sådant avtalssystem mer

ändamålsenligt bör medlemsstaterna besluta huruvida av­

talen bör tillämpas även i fall då mellanhänder hämtar

mjölk från mjölkproducenter för leverans till bearbet­

ningsföretag.

(128)

För att säkerställa livskraftig utveckling av produktionen

och därigenom säkerställa mjölkproducenterna en skälig

levnadsstandard bör deras förhandlingsposition i förhål­

lande till bearbetningsföretagen stärkas, vilket bör leda till

en rättvisare fördelning av mervärde i leveranskedjan. För

att dessa mål för den gemensamma jordbrukspolitiken

ska kunna uppnås bör det därför införas en bestämmelse

i enlighet med artiklarna 42 och 43.2 i EUF-fördraget

som gör det möjligt för producentorganisationer bestå­

ende av mjölkbönder eller deras sammanslutningar att

för vissa eller alla medlemmars produktion av obehand­

lad mjölk gemensamt förhandla med mejerierna om av­

talsvillkor, bland annat pris. För att upprätthålla en ef­

fektiv konkurrens på mejerimarknaden bör lämpliga

kvantitativa gränser fastställas för denna möjlighet. För

att inte försämra kooperativens effektiva funktion och

för att skapa tydlighet bör man ange att en jordbrukares

medlemskap i en kooperativ organisation innebär att

jordbrukaren åtar sig att leverera hela eller en del av

sin produktion av obehandlad mjölk till de villkor som

fastställs inom kooperativets stadgar eller reglerna och

besluten som baserats därpå; dessa villkor bör inte un­

derkastas förhandlingar genom en producentorganisation.

(129)

Med tanke på betydelsen av skyddade ursprungsbeteck­

ningar och skyddade geografiska beteckningar, i synner­

het i utsatta landsbygdsregioner, och för att säkerställa

mervärdet och behålla kvaliteten på framför allt de ostar

som skyddas genom sådana beteckningar, samt med

tanke på att systemet med mjölkkvoter kommer att upp­

höra, bör medlemsstaterna ha rätt att tillämpa regler som

reglerar hela utbudet av sådan ost som produceras inom

ett fastställt geografiskt område på begäran av en bran­

schorganisation, en producentorganisation eller en grupp

enligt definitionen i förordning (EU) nr 1151/2012. En

sådan begäran bör stödjas av en stor majoritet av mjölk­

producenterna, som ska representera en stor majoritet av

den mjölk som används för den specifika osten och, i

fråga om branschorganisationer och grupper, den bör

stödjas av en stor majoritet av ostproducenterna, som

ska representera en stor majoritet av denna ostproduk­

tion.

(130)

För att följa utvecklingen på marknaden behöver kom­

missionen kontinuerlig information om de volymer obe­

handlad mjölk som levereras. Det behövs därför bestäm­

melser om att den första köparen regelbundet ska över­

lämna den typen av uppgifter till medlemsstaterna, och

att medlemsstaterna meddelar kommissionen detta.

(131)

Producentorganisationerna och sammanslutningarna av

producentorganisationer har en viktig roll att spela när

det gäller att koncentrera utbudet och förbättra salufö­

ringen, planera och anpassa produktionen till efterfrågan,

optimera produktionskostnaderna och stabilisera pro­

ducentpriserna, bedriva forskning, främja bästa praxis

och lämna tekniskt stöd, hantera biprodukter och för­

valta de riskhanteringsverktyg som finns tillgängliga för

medlemmarna, och därigenom bidra till att stärka pro­

ducenternas ställning i livsmedelskedjan.

(132)

Branschorganisationerna kan spela en viktig roll för att

möjliggöra en dialog mellan aktörerna i leveranskedjan

och främja bästa praxis och öppenhet och insyn på

marknaden.

(133)

De befintliga reglerna för hur producentorganisationer,

sammanslutningar av producentorganisationer och bran­

schorganisationer definieras och om vad som krävs för

erkännande bör därför harmoniseras, strömlinjeformas

och utvidgas så att erkännande eventuellt kan beviljas

på begäran på grundval av regler som fastställs i enlighet

med denna förordning och för vissa sektorer. Kriterierna

SV

L 347/682

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

87

för erkännande av och stadgarna för producentorganisa­

tionerna bör särskilt garantera att sådana organ har bild­

ats på initiativ av producenter och kontrolleras i enlighet

med regler som gör det möjligt för de anslutna pro­

ducenterna att på ett demokratiskt sätt kontrollera orga­

nisationen och besluten.

(134)

De befintliga bestämmelserna i de olika sektorerna som

syftar till att stärka genomslagskraften för producentorga­

nisationerna, sammanslutningarna av producentorganisa­

tioner och branschorganisationerna genom att medlems­

staterna, på vissa villkor, får tillåta att vissa regler för

organisationerna även omfattar aktörer som inte är med­

lemmar, har visat sig verksamma och bör därför harmo­

niseras, strömlinjeformas och utvidgas till alla sektorer.

(135)

Det bör finnas möjlighet att anta vissa åtgärder för att

anpassa utbudet till marknadsefterfrågan, vilket kan bidra

till att marknaderna stabiliseras och till att säkra en skälig

levnadsstandard för den berörda jordbruksbefolkningen.

(136)

I syfte att stimulera producentorganisationer, samman­

slutningar av producentorganisationer och branschorga­

nisationer till att vidta åtgärder för att underlätta anpass­

ningen av utbudet till marknadskraven, med undantag av

åtgärder som rör återtag från marknaden, bör befogen­

heten att anta vissa akter delegeras till kommissionen

med avseende på kvalitetsförbättrande åtgärder, åtgärder

som främjar en bättre organisation av produktion, be­

arbetning och saluföring, åtgärder som gör det lättare

att följa marknadsprisutvecklingen och åtgärder som

möjliggör prognoser på kort och lång sikt på grundval

av vilka produktionsmedel som används.

(137)

För att se till att marknaden för vin fungerar bättre bör

medlemsstaterna kunna genomföra beslut som tagits av

branschövergripande organisationer. Sådana beslut bör

dock inte omfatta metoder som skulle kunna snedvrida

konkurrensen.

(138)

Då användningen av formella, skriftliga avtal i mjölksek­

torn omfattas av separata bestämmelser, kan sådana avtal

också användas för att öka aktörernas ansvar inom andra

sektorer och öka medvetenheten om att det finns ett

behov av att ta större hänsyn till marknadssignaler, för­

bättra prisöverföringen och anpassa tillgången till efter­

frågan samt bidra till att vissa otillbörliga affärsmetoder

undviks. I avsaknad av unionslagstiftning om sådana av­

tal kan medlemsstaterna besluta att göra dem obligato­

riska enligt nationell avtalsrätt, under förutsättning att

unionsrätten följs, särskilt i fråga om den inre mark­

nadens och den gemensamma marknadsorganisationens

funktion.

(139)

För att säkerställa livskraftig utveckling av produktionen

och således trygga en rimlig levnadsstandard för pro­

ducenter inom sektorerna för nöt- och kalvkött samt

olivolja liksom producenter av vissa jordbruksgrödor

bör deras förhandlingsposition stärkas i förhållande till

aktörer i senare led, vilket bör leda till en rättvisare för­

delning av mervärde i leveranskedjan. För att uppnå dessa

mål inom den gemensamma jordbrukspolitiken bör er­

kända producentorganisationer, inom kvantitativa grän­

ser, kunna förhandla om villkoren i leveransavtal, inklu­

sive priser, för vissa eller alla medlemmars produktion,

under förutsättning att dessa organisationer försöker

uppnå ett eller flera av målen om koncentration av ut­

budet, utsläppande på marknaden av de produkter som

dess medlemmar producerat och optimering av produk­

tionskostnaderna, och under förutsättning att denna strä­

van leder till integrering av verksamhet, och denna inte­

grering sannolikt kommer att ge upphov till betydande

effektivisering, så att producentorganisationens verksam­

het totalt bidrar till uppnåendet av målen i artikel 39 i

EUF-fördraget. Detta kan genomföras om producentorga­

nisationen utför viss specifik verksamhet, och denna

verksamhet är betydande i termer av berörd produktions­

volym, produktionskostnader och utsläppande av pro­

dukten på marknaden.

(140)

För att säkerställa mervärdet och bibehålla kvaliteten på i

synnerhet cured ham som omfattas av skyddad ur­

sprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning

bör medlemsstaterna på strikta villkor ha rätt att tillämpa

regler som ska reglera utbudet av cured ham, under för­

utsättning att sådana regler stöds av en stor majoritet av

producenterna av denna produkt och i förekommande

fall av svinköttsproducenter i det geografiska område

som avser den produkten.

(141)

Skyldigheten att registrera samtliga leveransavtal för

humle som producerats i unionen leder till mycket extra­

arbete och bör därför upphöra att gälla.

(142)

I syfte att säkerställa att de mål och ansvarsområden som

gäller för producentorganisationer, sammanslutningar av

producentorganisationer och branschorganisationer är

tydligt definierade och för att bidra till att dessa organi­

sationers åtgärder fungerar effektivt, utan att onödiga ad­

ministrativa bördor åläggs och utan att underminera

principen om föreningsfrihet, särskilt i förhållande till

icke-medlemmar i sådana organisationer, bör befogenhe­

ten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med

avseende på

de specifika mål som dessa organisationer och samman­

slutningar får, ska eller inte ska sträva efter att nå och

som i förekommande fall bör läggas till dem som före­

skrivs i denna förordning, regler för sådana organisatio­

ner och sammanslutningar, stadgar för andra organisatio­

ner än producentorganisationer, de specifika villkor som

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/683

Ds 2015:13

Bilaga 2

88

är tillämpliga på stadgar för producentorganisationer

inom vissa sektorer, inklusive undantag, struktur, med­

lemskapsperiod, storlek och demokratisk ansvarighet och

dessa organisationers och sammanslutningars verksam­

het, konsekvenserna av sammanslagningar, villkor för er­

kännande, återkallande och tillfälligt upphävande av er­

kännande, effekterna av detta samt krav på att vidta

korrigerande åtgärder om kriterierna för erkännande

inte uppfylls,

transnationella organisationer och sammanslutningar,

regler för administrativt stöd vid transnationellt samarbe­

te, sektorer där medlemsstaternas tillstånd krävs och där

verksamhet kan läggas ut på entreprenad, samt vilken typ

av verksamhet som kan läggas ut på entreprenad och

villkoren för denna verksamhet, och organisationers eller

sammanslutningars tillhandahållande av tekniska hjälp­

medel, beräkningsgrunden för organisationers eller sam­

manslutningars avsättningsbara produktions minsta vo­

lym, regler om beräkning av volymen obehandlad mjölk

som en producentorganisation ska förhandla om, godta­

gande av medlemmar som inte är producenter, när det

gäller producentorganisationer, eller när det gäller sam­

manslutningar av producentorganisationer, av medlem­

mar som inte är producentorganisationer,

utvidgning av vissa av organisationernas regler så att de

även omfattar icke-medlemmar och obligatoriska med­

lemsavgifter för icke-medlemmar, inbegripet användning

och tilldelning av sådana avgifter dessa organisationer

betalat in samt en förteckning över strängare produk­

tionsregler vars räckvidd kan utvidgas, kompletterande

krav avseende representativitet, vilka ekonomiska områ­

den som omfattas, även vad gäller kommissionens

granskning av hur dessa definieras, under vilken period

en regel som lägst måste ha varit i kraft innan dess räck­

vidd kan utvidgas, på vilka personer eller organisationer

en regel eller ett bidrag får tillämpas, samt vid vilka

omständigheter kommissionen får begära att en utvidg­

ning av en regels räckvidd eller obligatoriskt bidrag stop­

pas eller dras tillbaka.

(143)

Övervakningen av handelsflödena är framför allt en för­

valtningsfråga och bör hanteras på ett flexibelt sätt. Be­

slutet om införande av licenskrav bör fattas med hänsyn

till behovet av importlicenser, behovet av att förvalta de

berörda marknaderna och, i synnerhet, behovet av att

övervaka importen och exporten av produkterna i fråga.

(144)

I syfte att beakta unionens internationella åtaganden och

tillämpliga sociala normer, unionens miljö- och djur­

skyddsnormer, behovet av att övervaka utvecklingen av

handeln och på marknaden och av importen och expor­

ten, behovet av sund marknadsförvaltning och behovet

av att minska den administrativa bördan, bör befogenhe­

ten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med

avseende på förteckningen över de produkter för vilka

det krävs uppvisande av en import- eller exportlicens och

på de fall och situationer då ingen import- eller export­

licens behöver uppvisas.

(145)

I syfte att tillhandahålla ytterligare delar i licenssystemet

bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kom­

missionen med avseende på regler om vilka rättigheter

och skyldigheter licensen medför, dess rättsverkan och de

fall där en tolerans är tillämplig när det gäller att fullgöra

skyldigheten att importera eller exportera den kvantitet

som nämns i licensen eller, i de fall ursprunget ska anges,

uppvisande av ett dokument utfärdat av ett tredjeland

eller en enhet som förutsättning för utfärdande av en

importlicens eller för övergång till fri omsättning, som

bland annat bekräftar produkternas ursprung, äkthet och

kvalitetsegenskaper, överföring av licensen eller restriktio­

ner för dess överförbarhet, ytterligare villkor för import­

licenser för hampa och principen om administrativt bis­

tånd mellan medlemsstaterna för att förhindra eller han­

tera fall av bedrägeri och oriktigheter och där det krävs

eller inte krävs att och situationer det ställs en säkerhet

som garanti för att produkterna importeras eller expor­

teras under licensens giltighetstid.

(146)

Underlaget för beräkningen av de tullar för jordbruks­

produkter som följer av WTO-avtalen och bilaterala avtal

anges i Gemensamma tulltaxan. Kommissionen bör ges

befogenheten att anta åtgärder för detaljerad beräkning

av importtullar på grundval av detta underlag.

(147)

Systemet med ingångspriser bör upprätthållas för vissa

produkter. I syfte att säkerställa att det systemet är effek­

tivt bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till

kommissionen med avseende på kontroll av riktigheten

av det deklarerade priset för ett parti med användning av

ett schablonimportvärde och de villkor enligt vilka det

krävs att en säkerhet ställs.

(148)

För att förebygga eller motverka negativa effekter på

unionsmarknaden till följd av att vissa jordbruksproduk­

ter importeras, bör det på vissa villkor erläggas en till­

läggstull för import av sådana produkter.

(149)

Det är lämpligt att på vissa villkor öppna och förvalta de

importtullkvoter som är resultatet av internationella avtal

som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget eller andra

unionsrättsakter. När det gäller tullkvoter för import

bör den tillämpade förvaltningsmetoden lägga vederbör­

lig vikt vid försörjningsbehoven på unionens befintliga

och framväxande produktions-, bearbetnings- och kon­

sumtionsmarknader vad avser konkurrenskraft, säkerhet

och leveranssäkerheten och behovet av att säkra mark­

nadens jämvikt.

SV

L 347/684

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

89

(150)

I syfte att uppfylla åtagandena i de avtal som ingåtts

inom ramen för Uruguayrundan för multilaterala han­

delsförhandlingar om tullkvoter för import till Spanien

av 2 000 000 ton majs och 300 000 ton sorghum, och

tullkvoter för import till Portugal av 500 000 ton majs

bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kom­

missionen med avseende på att fastställa de bestämmelser

som är nödvändiga för genomförandet av tullkvotimpor­

ten och, där så är lämpligt, offentlig lagring av de kvan­

titeter som de berörda medlemsstaternas utbetalande or­

gan har importerat.

(151)

I syfte att säkerställa att aktörerna får rättvis tillgång till

de tillgängliga kvantiteterna samt att aktörerna inom

tullkvoten behandlas likvärdigt, bör befogenheten att

anta vissa akter delegeras till kommissionen med avse­

ende på fastställande av de villkor och stödberättigande­

krav som aktörerna ska uppfylla för att få lämna in en

ansökan inom tullkvoten, antagande av regler om över­

föring av rättigheter mellan aktörer och när så behövs

om överföringsbegränsningar inom förvaltningen av

tullkvoten, föreskrifter om att det för att ta del av tullk­

voten ska krävas att en säkerhet ställs, antagande av alla

de bestämmelser som krävs avseende särskilda särdrag,

krav eller begränsningar som gäller för tullkvoten enligt

det internationella avtalet eller en annan berörd akt.

(152)

Jordbruksprodukter kan i vissa fall omfattas av särskild

behandling vid import till ett tredjeland om de uppfyller

vissa specifika krav och/eller prisvillkor. För att säkerställa

en korrekt tillämpning av ett sådant system krävs ett

administrativt samarbete mellan myndigheterna i det im­

porterande tredjelandet och unionen. Produkterna bör

därför åtföljas av ett certifikat som utfärdats inom unio­

nen.

(153)

I syfte att säkerställa att produkter som exporteras på

vissa villkor omfattas av särskild behandling vid import

till ett tredjeland i enlighet med de internationella avtal

som unionen har ingått i enlighet med EUF-fördraget,

bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kom­

missionen med avseende på bestämmelser med krav på

att medlemsstaternas behöriga myndigheter, på begäran

och efter lämplig kontroll, ska utfärda ett dokument som

intygar att villkoren uppfylls.

(154)

För att förhindra att illegal odling av hampa orsakar stör­

ningar på marknaden för hampa som odlas för fiberpro­

duktion, bör denna förordning innehålla bestämmelser

om kontroll av import av hampa och hampfrön så att

det säkerställs att produkterna i fråga ger vissa garantier

med avseende på deras tetrahydrokannabinolhalt. Import

av andra hampfrön än sådana som är avsedda för utsäde

bör även fortsättningsvis omfattas av ett kontrollsystem

inom vilket de berörda importörerna godkänns.

(155)

I hela unionen följer man en kvalitetspolitik för produk­

ter inom humlesektorn. Med avseende på import bör de

bestämmelser som säkerställer att endast produkter som

uppfyller motsvarande minimikvalitetskrav importeras in­

föras i denna förordning. I syfte att minimera de ad­

ministrativa bördorna bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på de

fall där skyldigheter i fråga om likvärdiga intyg och

märkning av förpackningar inte ska gälla.

(156)

Unionen har ingått flera överenskommelser med tredje­

länder om förmånstillträde till marknader, vilket gör det

möjligt för dessa länder att exportera rörsocker till unio­

nen på förmånliga villkor. De därtill hörande bestämmel­

serna om utvärdering av raffinaderiernas behov av socker

för raffinering och, under vissa omständigheter, reserve­

ring av importlicenserna för specialiserade användare av

betydande kvantiteter importerat rårörsocker, vilka be­

traktas som heltidsraffinaderier i unionen, bör bibehållas

under en viss period. I syfte att säkerställa att importerat

socker avsett för raffinering raffineras i enlighet med

dessa krav bör befogenheten att anta vissa akter delegeras

till kommissionen med avseende på användning av be­

grepp för drift av importordningar, de villkor och stödbe­

rättigandekrav som en aktör måste uppfylla för att lämna

in en ansökan om importlicens, inbegripet ställande av

säkerhet, och regler om administrativa påföljder.

(157)

Systemet med tullar gör alla andra skyddsåtgärder vid

unionens yttre gränser överflödiga. Den inre marknaden

och den mekanism som tullarna utgör kan i undantags­

fall visa sig vara otillräckliga. För att i sådana fall kunna

skydda unionsmarknaden mot de störningar som kan

uppkomma bör unionen ha möjlighet att utan dröjsmål

vidta alla nödvändiga åtgärder. Åtgärderna bör vara för­

enliga med unionens internationella åtaganden.

(158)

Det är lämpligt att göra det möjligt att tillfälligt upphäva

tillämpningen av förfarandena för aktiv och passiv för­

ädling om unionsmarknaden störs eller sannolikt kom­

mer att störas av detta.

(159)

Bidrag för export till tredjeländer på grundval av skill­

naden mellan priserna inom unionen och på världsmark­

naden, inom de gränser som fastställs genom åtagandena

i WTO, bör behållas som en åtgärd som kan omfatta

vissa av de produkter på vilka denna förordning är till­

lämplig när villkoren på den inre marknaden är så som

de beskrivs för undantagsåtgärder. Exporten med bidrag

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/685

Ds 2015:13

Bilaga 2

90

bör begränsas både när det gäller värde och kvantitet,

och det tillgängliga bidraget bör vara noll, utan att det

påverkar tillämpningen av undantagsåtgärderna.

(160)

I samband med att exportbidragen fastställs bör det ge­

nom kontroll av utbetalningarna enligt reglerna rörande

Europeiska garantifonden för jordbruket säkerställas att

begränsningarna med avseende på värde iakttas. Kontrol­

len bör förenklas genom att exportbidragen obligatoriskt

fastställs på förhand, medan det för differentierade bidrag

bör finnas möjlighet att ändra den bestämmelseort som

fastställts inom ett geografiskt område där en enda ex­

portbidragsnivå gäller. Om bestämmelseorten ändras bör

det exportbidrag som gäller den faktiska bestämmelseor­

ten utbetalas, dock med tillämpning av en övre gräns för

belopp som gäller för den ursprungliga bestämmelseor­

ten.

(161)

Genom tillförlitlig och effektiv kontroll bör det säkerstäl­

las att kvantitetsbegränsningarna efterlevs. I detta syfte

bör beviljandet av exportbidrag kopplas till en export­

licens. Exportbidrag bör beviljas inom de gällande be­

gränsningarna beroende på de särskilda omständigheter

som gäller för varje berörd produkt. Undantag från den

bestämmelsen bör endast medges för bearbetade produk­

ter som inte ingår i bilaga I till fördragen och som inte

omfattas av volymbegränsningar. Om export som berät­

tigar till exportbidrag sannolikt inte kommer att överstiga

de föreskrivna kvantitetsbegränsningarna bör det ges

möjlighet till undantag från kravet på strikt efterlevnad

av de regler som avser förvaltningen.

(162)

När det gäller export av levande nötkreatur bör export­

bidrag beviljas och utbetalas endast om de bestämmelser

i unionslagstiftningen som rör djurskydd iakttas, särskilt

de som rör skyddet av djur under transport.

(163) I syfte att säkerställa att systemet för exportbidrag fun­

gerar väl, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras

till kommissionen med avseende på kravet att ställa en

säkerhet som garanti för att aktören uppfyller sina åta­

ganden.

(164)

I syfte att minimera den administrativa bördan för aktö­

rer och myndigheter bör befogenheten att anta vissa ak­

ter delegeras till kommissionen med avseende på att fast­

ställa trösklar under vilka utfärdande eller uppvisande av

exportlicens inte behöver krävas, när det gäller att fast­

ställa för vilka bestämmelseorter eller transaktioner det

kan vara motiverat att medge ett undantag från kravet

på uppvisande av exportlicens och när det gäller att till­

låta att exportlicenser beviljas i efterhand i motiverade

fall.

(165)

I syfte att hantera konkreta situationer som motiverar

fullständigt eller delvis berättigande till exportbidrag,

och att hjälpa aktörer att överbrygga perioden mellan

ansökan om och slutbetalning av exportbidrag, bör be­

fogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissio­

nen med avseende på regler om annat datum för export­

bidraget, förskottsbetalning av exportbidrag, inbegripet

villkoren för ställandet och frisläppandet av en säkerhet,

ytterligare bevis när det råder tvivel om produkternas

verkliga bestämmelseort och möjligheten till återimport

till unionens tullområde, bestämmelseorter som behand­

las som export från unionen och inbegripande av be­

stämmelseorter inom unionens tullområde som berättigar

till exportbidrag.

(166)

I syfte att säkerställa att exportörer av de produkter som

förtecknas i bilaga I till fördragen och av bearbetade

produkter därav, ges lika tillgång till exportbidrag bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen med avseende på att tillämpa vissa regler för jord­

bruksprodukter på produkter som exporteras i form av

bearbetade varor.

(167)

I syfte att säkerställa att produkter som beviljas export­

bidrag exporteras från unionens tullområde och att und­

vika att de skickas tillbaka till det området, samt att

minimera aktörernas administrativa börda när det gäller

att skaffa fram och lämna in bevis på att bidragsproduk­

ter som beviljats differentierade bidrag har nått bestäm­

melselandet, bör befogenheten att anta vissa akter dele­

geras till kommissionen med avseende på regler om den

tidsfrist inom vilken utförseln från unionens tullområde

ska vara slutförd, inbegripet tiden för tillfällig återinförsel,

den bearbetning som produkter som beviljats export­

bidrag får genomgå under den perioden, bevis på att

produkter har nått en bestämmelseort för att kunna er­

hålla differentierade bidrag, de bidragströsklar och villkor

enligt vilka exportörer inte behöver uppvisa sådana bevis

samt villkoren för godkännande av bevis, som tillhanda­

hålls av oberoende tredje part, på att produkter har nått

en bestämmelseort när bidragen är differentierade.

(168)

I syfte att förmå exportörerna att iaktta djurskyddskraven

och att göra det möjligt för de behöriga myndigheterna

att kontrollera att utbetalningarna av exportbidrag är

korrekta i de fall bidragen beviljas under förutsättning

att djurskyddskraven iakttas, bör befogenheten att anta

vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på

iakttagande av djurskyddskraven utanför unionens tull­

område, inbegripet användningen av oberoende tredje

parter.

SV

L 347/686

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

91

(169)

I syfte att ta hänsyn till de särdrag som kännetecknar de

olika sektorerna bör befogenheten att anta vissa akter

delegeras till kommissionen med avseende på att anta

särskilda krav och villkor för aktörer och produkter

som är berättigade till exportbidrag och att fastställa ko­

efficienter för beräkningen av exportbidrag med hänsyn

till lagringsprocessen för vissa spritdrycker som framställs

av spannmål.

(170)

Det finns inte längre något behov av minimipriser vid

export för blomsterlökar och dessa bör därför utgå.

(171)

I enlighet med artikel 42 i EUF-fördraget ska de bestäm­

melser i EUF-fördraget som rör konkurrensregler tilläm­

pas på produktion av och handel med jordbruksproduk­

ter endast i den mån detta fastställs i unionslagstiftningen

inom ramen för bestämmelserna i artikel 43.2 i EUF-

fördraget och enligt det förfarande som anges där.

(172)

Mot bakgrund av jordbrukssektorns särdrag och dess be­

roende av att hela livsmedelsleveranskedjan fungerar väl,

inbegripet att konkurrensregler tillämpas på ett effektivt

sätt med avseende på alla anknytande sektorer i hela

livsmedelskedjan, som kan vara ytterst koncentrerad,

bör särskild uppmärksamhet ägnas tillämpningen av kon­

kurrensreglerna i artikel 42 i EUF-fördraget. I detta syfte

behövs ett nära samarbete mellan kommissionen och

konkurrensmyndigheterna i medlemstaterna. Därutöver

utgör de riktlinjer som kommissionen antagit, i förekom­

mande fall, ett lämpligt instrument för vägledning till

företag och andra berörda intressenter.

(173)

Det bör föreskrivas att de konkurrensregler som rör dels

avtal, beslut och förfaranden enligt artikel 101 i EUF-

fördraget dels reglerna rörande missbruk av dominerande

ställning ska tillämpas på produktionen av och handeln

med jordbruksprodukter, i den mån tillämpningen av

dessa inte förhindrar uppnåendet av målen för den ge­

mensamma jordbrukspolitiken.

(174)

Ett särskilt tillvägagångssätt är motiverat när det gäller

jordbrukar- eller producentorganisationer eller samman­

slutningar av dessa vilkas syfte är gemensam produktion

eller gemensam saluföring av jordbruksvaror eller utnytt­

jande av gemensamma anläggningar, såvida inte sådan

gemensam verksamhet sätter konkurrensen ur spel eller

äventyrar förverkligandet av de mål som anges i artikel 39

i EUF-fördraget.

(175)

Utan hinder av den reglering som finns för tillhandahål­

lande av vissa produkter, såsom ost och skinka som

omfattas av bestämmelserna om skyddad ursprungs­

beteckning eller skyddad geografisk beteckning, eller

vin, som är föremål för särskilda regler, bör ett särskilt

tillvägagångssätt tillämpas för vissa verksamheter som

bedrivs av branschorganisationer, på villkor att verksam­

heterna inte leder till att marknaderna splittras, till att

den samlade marknadsordningen fungerar sämre, till att

konkurrensen snedvrids eller sätts ur spel, till att priser

eller kvoter fastställs eller till att det förekommer diskri­

minering.

(176)

Nationella stöd skulle kunna äventyra den inre mark­

nadens funktion. EUF-fördragets bestämmelser om stat­

ligt stöd bör därför generellt omfatta jordbruksprodukter.

Trots detta bör undantag tillåtas i vissa situationer. När

sådana undantag finns bör kommissionen kunna vara i

stånd att upprätta en förteckning över befintliga, nya eller

föreslagna nationella stöd, lämna lämpliga synpunkter till

medlemsstaterna och föreslå passande åtgärder.

(177)

Bestämmelserna om röjningsbidrag och om vissa åtgärder

inom stödprogrammen för vin bör inte hindra att natio­

nellt stöd beviljas för samma ändamål.

(178)

På grund av de särskilda ekonomiska villkor som gäller

produktionen och saluföringen av renar och renproduk­

ter bör Finland och Sverige kunna fortsätta att bevilja

nationellt stöd på detta område.

(179) I Finland påverkas sockerbetsodlingen av särskilda geo­

grafiska förhållanden och klimatförhållanden som kom­

mer att inverka negativt på sektorn utöver de allmänna

följderna av sockerreformen. Finland bör därför tillåtas

att permanent bevilja nationellt stöd till landets socker­

betsodlare.

(180)

Medlemsstaterna bör få lämna nationellt stöd för att

medfinansiera de biodlingsåtgärder som fastställs i denna

förordning och skydda biodlingar som är missgynnade

på grund av strukturella eller naturbetingade förhållanden

eller inom ramen för program för ekonomisk utveckling;

stöd får dock inte beviljas för produktion eller handel.

(181)

De medlemsstater som deltar i program som syftar till att

ge barn tillgång till livsmedel bör få bevilja nationellt stöd

som komplement till unionsstöd för utdelning av pro­

dukterna och vissa därmed sammanhängande kostnader.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/687

Ds 2015:13

Bilaga 2

92

(182)

För att hantera motiverade krisfall, även efter det att

övergångsperioden har löpt ut, bör medlemsstaterna

kunna ge nationellt stöd till krisdestillation inom en total

budgetram på 15 % av medlemsstatens berörda årliga

budget för sitt nationella stödprogram. Sådana nationella

stöd bör anmälas till kommissionen och godkännas in­

nan de beviljas.

(183)

Medlemsstaterna bör tillåtas att fortsätta att betala ut

nationellt stöd för nötter av det slag som nu föreskrivs

i artikel 120 i förordning (EG) nr 73/2009 för att dämpa

effekterna av frikopplingen av det tidigare unionsstödet

för nötter. För tydlighetens skull och med tanke på att

den förordningen kommer att upphöra att gälla bör så­

dant nationellt stöd föreskrivas i den här förordningen.

(184)

Särskilda interventionsåtgärder bör föreskrivas för att

möjliggöra ett effektivt och ändamålsenligt gensvar då

det föreligger ett hot om marknadsstörningar. Åtgärder­

nas räckvidd bör definieras.

(185)

I syfte att ändamålsenligt och effektivt reagera på hot om

marknadsstörningar som orsakas av kraftiga prissteg­

ringar eller prisfall på interna eller externa marknader

eller andra händelser och omständigheter som på ett

väsentligt sätt stör eller hotar marknaden, om situationen

eller dess effekter på marknaden sannolikt kommer att

fortsätta eller förvärras, bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på att

vidta de åtgärder som krävs för att ta itu med marknads­

situationen, samtidigt som alla åtaganden som följer av

ingångna internationella avtal ska iakttas och förutsatt att

andra tillgängliga åtgärder enligt denna förordning före­

faller vara otillräckliga, inbegripet åtgärder för att utvidga

eller ändra räckvidden, varaktigheten eller andra aspekter

av andra åtgärder som föreskrivs i denna förordning, eller

för att föreskriva om exportbidrag, eller vid behov helt

eller delvis tillfälligt upphäva importtullarna, även för

vissa kvantiteter eller tidsperioder.

(186)

De restriktioner för den fria rörligheten som uppkommer

till följd av åtgärder för att bekämpa spridning av djur­

sjukdomar kan skapa svårigheter på marknaden i en eller

flera medlemsstater. Erfarenheten visar att allvarliga stör­

ningar av marknaden, såsom betydande konsumtions-

eller prisfall, kan bero på att konsumenterna tappar för­

troendet på grund av potentiella risker för folk- och djur­

hälsan eller för växtskyddet. Mot bakgrund av de erfaren­

heter som har gjorts bör de åtgärderna mot bristande

konsumentförtroende utvidgas till att också omfatta ve­

getabiliska produkter.

(187)

Undantagsåtgärder till stöd för marknaderna för nöt- och

kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, griskött, får- och

getkött, ägg och fjäderfäkött bör vara direkt knutna till

eller följa av veterinära och sanitära åtgärder som införts

för att bekämpa sjukdomsspridning. De bör vidtas på

medlemsstaternas begäran för att undvika allvarliga stör­

ningar av marknaderna i fråga.

(188)

I syfte att effektivt och ändamålsenligt reagera på excep­

tionella omständigheter bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på en

utvidgning av förteckningen över produkter enligt denna

förordning för vilka undantagsåtgärder får antas.

(189)

Kommissionen bör ges befogenhet att vidta de åtgärder

som krävs för att lösa särskilda praktiska problem i en

nödsituation.

(190)

En effektiv och ändamålsenlig reaktion vid hot om mark­

nadsstörningar kan vara av särskild vikt för mjölksektorn.

Likaså kan särskilda problem uppstå i nödsituationer. Det

måste därför betonas att kommissionens antagande av

ovannämnda åtgärder vid marknadsstörningar, inklusive

vid obalanser på marknaden, eller åtgärder som krävs för

att lösa specifika problem i nödsituationer framför allt

kan gälla mjölksektorn.

(191)

För att möjliggöra en reaktion vid allvarliga obalanser på

marknaden kan det vara lämpligt att privata aktörer vid­

tar särskilda kategorier av kollektiva åtgärder som undan­

tagsåtgärder för att stabilisera de berörda sektorerna, un­

der förutsättning att de omfattas av exakta säkerhets­

åtgärder, begränsningar och villkor. När sådana åtgärder

kan omfattas av artikel 101.1 i EUF-fördraget bör kom­

missionen ha möjlighet att göra ett tidsbegränsat undan­

tag. Dessa åtgärder bör emellertid komplettera unionens

åtgärder inom ramen för offentlig intervention och privat

lagring eller undantagsåtgärder enligt denna förordning

och bör inte får inte försämra den inre marknadens

funktion.

(192)

För tillämpningen av denna förordning bör det vara möj­

ligt att kräva att företag, medlemsstater eller tredjeländer

inkommer med meddelanden för övervakning, analys

och förvaltning av marknaden för jordbruksprodukter,

för säkerställande av insyn på marknaden, för välfun­

gerande åtgärder inom den gemensamma jordbrukspoli­

tiken, för kontroll, övervakning, utvärdering och revision

av åtgärderna inom den gemensamma jordbrukspolitiken

och för uppfyllande av kraven i internationella avtal, även

vad gäller anmälningsplikten enligt dessa avtal. För att

säkra ett harmoniserat, strömlinjeformat och förenklat

tillvägagångssätt bör kommissionen ges befogenhet att

vidta de åtgärder som krävs när det gäller meddelanden.

Kommissionen bör därvid ta hänsyn till uppgiftsbehovet

och till synergieffekter mellan de möjliga uppgiftskällor­

na.

SV

L 347/688

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

93

(193)

I syfte att säkerställa integriteten i informationssystemen

och att överförda dokument och tillhörande uppgifter är

äkta och läsbara bör befogenheten att anta vissa akter

delegeras till kommissionen med avseende på fastställan­

det av vilken typ av information som ska ingå i medde­

landen, vilka kategorier av uppgifter som ska behandlas

och vilka de längsta tillåtna bevarandeperioderna är, i

synnerhet då sådana uppgifter offentliggörs och då de

överförs till tredjeländer, tillträdesrättigheter avseende

den information eller de informationssystem som tillhan­

dahålls samt på vilka villkor informationen får offentlig­

göras.

(194)

Unionsrätten om skydd för enskilda personer med avse­

ende på behandling av personuppgifter och om det fria

flödet av sådana uppgifter, i synnerhet Europaparlamen­

tets och rådets direktiv 95/46/EG ( 1 ) och Europaparla­

mentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 ( 2 ), är

tillämplig.

(195)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts och överläm­

nade den 14 december 2011 ett yttrande ( 3 ).

(196)

Medel bör överföras från reserven för kriser inom jord­

brukssektorn enligt villkoren och förfarandena i artikel 24

i förordning (EU) nr 1306/2013 och punkt 22 i det

17 december 2013 interinstitutionella avtalet mellan Eu­

ropaparlamentet, rådet och kommissionen om budget­

disciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk

förvaltning ( 4 ) och det bör klargöras att det är denna

förordning som är den tillämpliga grundrättsakten.

(197)

I syfte att säkerställa en smidig övergång från bestämmel­

serna i förordning (EG) nr 1234/2007 till bestämmel­

serna i den här förordningen bör befogenheten att anta

vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på

att fastställa de åtgärder som är nödvändiga för att

skydda företagens förvärvade rättigheter och legitima för­

väntningar.

(198)

Det skyndsamma förfarandet för antagande av delegerade

akter enligt denna förordning bör endast användas i ex­

ceptionella fall när det föreligger tvingande skäl till

skyndsamhet för att man på ett effektivt och ändamåls­

enligt sätt ska kunna reagera på hot om marknadsstör­

ningar eller då det föreligger marknadsstörningar. Valet

av det skyndsamma förfarandet bör motiveras och det

bör specificeras i vilka fall förfarandet bör användas.

(199)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av

denna förordning bör kommissionens tilldelas

genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör ut­

övas i enlighet med Europaparlamentets och rådets för­

ordning (EU) nr 182/2011 ( 5 ).

(200)

Granskningsförfarandet bör tillämpas vid antagande av

akter om genomförandet av denna förordning då sådana

akter avser den gemensamma jordbrukspolitiken i den

mening som avses i artikel 2.2 b ii i förordning (EU)

nr 182/2011. Det rådgivande förfarandet bör emellertid

tillämpas vid antagandet av akter om genomförandet av

denna förordning som avser konkurrensfrågor, eftersom

det generellt är det rådgivande förfarandet som används

för antagande av akter på konkurrensrättens område.

(201)

Kommissionen bör anta genomförandeakter med ome­

delbar verkan med avseende på antagande, ändring eller

återkallande av unionens skyddsåtgärder, avbrytande av

användningen av förfarandena för förädling, eller aktiv

eller passiv förädling, och om nödvändigt, att reagera

omedelbart på marknadssituationen och lösa specifika

problem i nödsituationer som behöver hanteras omedel­

bartom det i vederbörligen motiverade fall är nödvändigt

på grund av tvingande skäl till skyndsamhet.

(202)

När det gäller vissa åtgärder enligt den här förordningen

som är brådskande eller som endast kräver en enkel till­

lämpning av allmänna bestämmelser i specifika situatio­

ner, utan utrymme för fri bedömning, bör kommissionen

ges befogenhet att anta genomförandeakter utan tillämp­

ning av förordning (EU) nr 182/2011.

(203)

Kommissionen bör också ges befogenhet att utföra vissa

administrativa eller förvaltningsmässiga uppgifter som

inte innebär att delegerade akter eller genomförandeakter

antas.

(204)

I denna förordning bör vissa särskilda regler fastställas för

Kroatien i enlighet med anslutningsakten för Kroatien ( 6 ).

(205)

Enligt förordning (EG) nr 1234/2007 kommer flera sek­

torsbestämmelser att upphöra att gälla inom en rimlig

tidsperiod efter det att denna förordning trätt i kraft.

Efter det att förordning (EG) nr 1234/2007 upphört att

gälla bör de relevanta bestämmelserna fortsätta att gälla

till utgången av de berörda ordningarna.

(206)

Rådets förordning (EEG) nr 922/7296 ( 7 ) om stöd till

silkesodling för odlingsåret 1972/1973 är nu obsolet,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/689

(

1

) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober

1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling

av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT

L 281, 23.11.1995, s. 31).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den

18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutio­

nerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om

den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

( 3 ) EUT C 35. 9.2.2012, s. 1.

( 4 ) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

(

5

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den

16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer

för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina

genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

( 6 ) EUT L 112, 24.4.2012, s. 21.

( 7 ) Rådets förordning (EEG) nr 922/72 om allmänna tillämpningsföre­

skrifter för stöd till silkesodling för odlingsåret 1972/1973 (EGT

L 106, 5.5.1972, s. 1.

Ds 2015:13

Bilaga 2

94

förordning (EEG) nr 234/79 om förfarandet vid anpass­

ning av Gemensamma tulltaxans nomenklatur för jord­

bruksprodukter har ersatts av denna förordning och rå­

dets förordning (EG) nr 1601/96 ( 1 ) om stödbeloppet till

producenterna inom humlesektorn för 1995 års skörd

var en tillfällig åtgärd och är därför obsolet. Rådets för­

ordning (EG) nr 1037/2001 ( 2 ) om tillstånd för utbju­

dande och leverans för direkt konsumtion av vissa im­

porterade viner har ersatts av bestämmelserna i avtalet

mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta

stater om handel med vin, vilket antogs genom rådets

beslut 2006/232/EG ( 3 ), och är därför obsolet. För tyd­

lighetens skull och för att sörja för rättssäkerhet bör

dessa förordningar upphöra att gälla.

(207)

Vissa regler inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter,

särskilt när det gäller avtalsförhållanden och förhandling­

ar, reglering av utbud av ost med skyddad ursprungs­

beteckning eller skyddad geografisk beteckning, deklara­

tioner från första köpare, producentorganisationer, sam­

manslutningar av producentorganisationer och bran­

schorganisationer har nyligen trätt i kraft och fortsätter

att vara motiverade mot bakgrund av de nuvarande eko­

nomiska förhållandena på mejerimarknaden och leve­

ranskedjans struktur. De bör därför tillämpas i den sek­

torn under tillräckligt lång tid (både före och efter av­

skaffandet av mjölkkvoterna) för att de ska få full effekt.

Däremot bör dessa regler vara tillfälliga och bli föremål

för översyn. Kommissionen bör anta rapporter om ut­

vecklingen av mjölkmarknaden, varav den första bör läg­

gas fram senast den 30 juni 2014 och den andra den

31 december 2018 och särskilt omfatta potentiella inci­

tament för att förmå jordbrukare att ingå gemensamma

produktionsavtal.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

DEL I

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1

Tillämpningsområde

1. Genom denna förordning upprättas en samlad marknads­

ordning för jordbruksprodukter, vilket betyder de produkter

som förtecknas i bilaga I till fördragen, med undantag för de

fiskeri- och vattenbruksprodukter enligt definitionen i unionens

lagstiftningsakter om den gemensamma marknadsordningen för

fiskeri- och vattenbruksprodukter.

2. De jordbruksprodukter som avses i punkt 1 ska fördelas

på följande sektorer enligt respektive delar av bilaga I:

a) Spannmål, del I.

b) Ris, del II.

c) Socker, del III.

d) Torkat foder, del IV.

e) Utsäde, del V.

f) Humle, del VI.

g) Olivolja och bordsoliver, del VII.

h) Lin och hampa, del VIII.

i) Frukt och grönsaker, del IX.

j) Bearbetade produkter av frukt och grönsaker, del X.

k) Bananer, del XI.

l) Vin, del XII.

m) Levande träd och andra levande växter, lökar, rötter o.d.,

snittblommor och snittgrönt, del XIII.

n) Tobak, del XIV.

o) Nöt- och kalvkött, del XV.

p) Mjölk och mjölkprodukter, del XVI.

q) Griskött, del XVII.

r) Får- och getkött, del XVIII.

s) Ägg, del XIX.

t) Fjäderfäkött, del XX.

u) Etylalkohol som framställts av jordbruksprodukter, del XXI.

v) Biodlingsprodukter, del XXII.

w) Silkesmaskar, del XXIII.

x) Andra produkter, del XXIV.

SV

L 347/690

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 1601/96 av den 30 juli 1996 om fast­

ställande av stödbeloppet till producenterna inom humlesektorn för

1995 års skörd (EGT L 206, 16.8.1996, s. 46).

(

2

) Rådets förordning (EG) nr 1037/2001 av den 22 maj 2001 om

tillstånd för utbjudande och leverans för direkt konsumtion av vissa

importerade viner som kan ha varit föremål för otillåtna oenologiska

metoder enligt förordning (EG) nr

1493/1999 (EGT L 145,

31.5.2001, s. 12).

( 3 ) Rådets beslut 2006/232/EG av den 20 december 2005 om ingående

av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta

stater om handel med vin (EUT L 87, 24.3.2006, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 2

95

Artikel 2

Allmänna bestämmelser för den gemensamma jordbruks­

politiken

Förordning (EU) nr 1306/2013 och de bestämmelser som antas

på grundval av denna ska gälla för de åtgärder som anges i

denna förordning.

Artikel 3

Definitioner

1. I denna förordning ska de definitioner för vissa sektorer

som förtecknas i bilaga II gälla.

2. Definitionerna i del II avsnitt B i bilaga II ska endast till­

lämpas till och med slutet av regleringsåret 2016/2017 för

socker.

3. De definitioner som anges i Europaparlamentets och rå­

dets förordning (EU) nr 1306/2013 Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 1307/2013 ( 1 ) och Europaparlamen­

tets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 ( 2 ) ska gälla i

denna förordning om inte annat föreskrivs i denna förordning.

4. För att ta hänsyn till rissektorns särdrag ska kommissio­

nen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med

artikel 227 om ändringar av de definitioner för rissektorn

som anges i del I i bilaga II i den utsträckning som krävs för

att uppdatera definitionerna mot bakgrund av marknadsutveck­

lingen.

5. I denna förordning avses med

a) mindre utvecklade regioner: de regioner som definieras som

sådana i artikel 90.2 första stycket a i Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 ( 3 )

b) allvarliga klimathändelser som kan likställas med naturkata­

strofer: sådana väderförhållanden som frost, hagel, is, regn

eller torka, som förstör mer än 30 % av en jordbrukares

genomsnittliga årsproduktion under den föregående treårs­

perioden eller ett genomsnitt under tre år inom föregående

femårsperiod, varvid de högsta och de lägsta värdena inte

ska medräknas.

Artikel 4

Anpassning till Gemensamma tulltaxans nomenklatur för

jordbruksprodukter

Om det är nödvändigt för att ta hänsyn till ändringar av den

kombinerade nomenklaturen ska kommissionen ges befogenhet

att anta delegerade akter enligt artikel 227 om anpassningar av

varubeskrivningar och hänvisningar i denna förordning till ru­

briker och underrubriker i den kombinerade nomenklaturen.

Artikel 5

Omräkningstal för ris

Kommissionen får anta genomförandeakter

a) för att fastställa omräkningstalen för ris vid olika bearbet­

ningsstadier, bearbetningskostnaderna och biprodukternas

värde,

b) för att anta alla nödvändiga åtgärder i samband med till­

lämpningen av omräkningstal för ris.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 6

Regleringsår

Regleringsåren ska ha följande löptid:

a) 1 januari–31 december under ett givet år för sektorn för

frukt och grönsaker, sektorn för bearbetad frukt och bearbe­

tade grönsaker och banansektorn.

b) 1 april–31 mars det påföljande året för sektorn för torkat

foder och sektorn för silkesodling.

c) 1 juli–30 juni det påföljande året för

i) spannmålssektorn,

ii) sektorn för utsäde,

iii) sektorn för olivolja och bordsoliver,

iv) sektorn för lin och hampa,

v) sektorn för mjölk och mjölkprodukter.

d) 1 augusti–31 juli det påföljande året för vinsektorn.

e) 1 september–31 augusti det påföljande året för rissektorn.

f) 1 oktober–30 september det påföljande året för sockersek­

torn.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/691

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av

den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare

inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbruks­

politiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr

637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (Se sidan 608 i detta

nummer av EUT).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av

den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Eu­

ropeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och om upp­

hävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (Ejflu) (Se sidan

487 i detta nummer av EUT).

(

3

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 om

gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfon­

den, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska

jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs-

och fiskerifonden som omfattas av den gemensamma strategiska

ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utveck­

lingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och

Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets

förordning (EG) nr 1083/2006 (Se sidan 85 i detta nummer av

EUT).

Ds 2015:13

Bilaga 2

96

Artikel 7

Referenströsklar

1. Referenströsklarna ska vara följande:

a) När det gäller spannmål, 101,31 EUR/ton, avseende grossist­

ledet för varor, fritt lager, före lossning.

b) När det gäller paddyris, 150 EUR/ton för standardkvalitet

enligt definitionen i punkt A i bilaga III, avseende grossist­

ledet för varor fritt lager, före lossning.

c) När det gäller socker i lösvikt av standardkvalitet enligt de­

finitionen i punkt B i bilaga III, fritt fabrik:

i) för vitsocker: 404,4 EUR/ton.

ii) för råsocker: 335,2 EUR/ton.

d) När det gäller nöt- och kalvköttssektorn: 2 224 EUR/ton för

slaktkroppar av handjur av nötkreatur av konformations­

klass/fettgrupp R3 enligt den unionsskala för klassificering

av slaktkroppar av nötkreatur som är åtta månader gamla

eller äldre och som avses i punkt A i bilaga IV.

e) När det gäller sektorn för mjölk och mjölkprodukter:

i) 246,39 EUR/100 kg för smör.

ii) 169,80 EUR/100 kg för skummjölkspulver.

f) När det gäller griskött, 1 509,39 EUR/ton för slaktkroppar av

gris av standardkvalitet på grundval av slaktvikt och slakt­

kropparnas innehåll av magert kött i enlighet med den

unionsskala för klassificering av slaktkroppar av gris som

avses i punkt B i bilaga IV enligt följande:

i) Slaktkroppar som väger minst 60 kg men mindre än

120 kg: klass E.

ii) Slaktkroppar som väger 120–180 kg: klass R.

g) När det gäller olivolja:

i) 1 779 EUR/ton för extra jungfruolja.

ii) 1 710 EUR/ton för jungfruolja.

iii) 1 524 EUR/ton för bomolja vars innehåll av fria fettsyror

är två grader; detta belopp ska minskas med 36,70 EUR/

ton för varje extra surhetsgrad.

2. De referenströsklar som föreskrivs i punkt 1 ska ses över

av kommissionen med hänsyn till objektiva kriterier, särskilt

produktionsutveckling, produktionskostnader (särskilt insats­

varor) och marknadstendenser. Vid behov ska referenströsklarna

uppdateras i enlighet med det sedvanliga lagstiftningsförfarandet

med hänsyn till produktions- och marknadsutvecklingen.

DEL II

DEN INRE MARKNADEN

AVDELNING I

MARKNADSINTERVENTION

KAPITEL I

Offentlig intervention och stöd till privat lagring

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r o m o f f e n t l i g i n ­

t e r v e n t i o n o c h s t ö d t i l l p r i v a t l a g r i n g

Artikel 8

Tillämpningsområde

I detta kapitel fastställs regler rörande marknadsintervention i

form av

a) offentlig intervention, där produkterna köps upp av med­

lemsstatens behöriga myndigheter och lagras av dessa tills

de avyttras, och

b) stöd till privat lagring som görs av privata aktörer.

Artikel 9

Ursprung för de produkter som kan komma i fråga

De produkter som kan komma i fråga för uppköp inom ramen

för offentlig intervention eller för stöd för privat lagring ska ha

sitt ursprung i unionen. Produkter som kommer från grödor ska

dessutom komma från grödor som skördats i unionen och

produkter som kommer från mjölk ska komma från mjölk

som producerats i unionen.

Artikel 10

Unionsskalor för klassificering av slaktkroppar

Unionsskalor för klassificering av slaktkroppar ska tillämpas i

enlighet med punkt A respektive B i bilaga IV i sektorn för nöt-

och kalvkött när det gäller slaktkroppar av nötkreatur som är

åtta månader gamla eller äldre och i sektorn för griskött när det

gäller gris som inte används för avel.

I fråga om sektorn för får- och getkött får medlemsstaterna till­

lämpa en unionsskala för klassificering av slaktkroppar av får i

enlighet med reglerna i punkt C i bilaga IV.

SV

L 347/692

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

97

A v s n i t t 2

O f f e n t l i g i n t e r v e n t i o n

Artikel 11

Produkter som kan komma i fråga för offentlig

intervention

Offentlig intervention ska tillämpas i fråga om följande produk­

ter i enlighet med villkoren i detta avsnitt och de krav och

eventuella andra villkor som kan komma att fastställas av kom­

missionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 19 och

genomförandeakter i enlighet med artikel 20:

a) Vanligt vete, durumvete, korn och majs.

b) Paddyris.

c) Färskt eller kylt nöt- och kalvkött enligt KN-numren

0201 10 00 och 0201 20 20 till 0201 20 50.

d) Smör som direkt och uteslutande har framställts av pastöri­

serad grädde som direkt och uteslutande har framställts av

komjölk i ett godkänt företag i unionen och som har en

lägsta smörfetthalt av 82 viktprocent och en högsta vatten­

halt av 16 viktprocent.

e) Skummjölkspulver av högsta kvalitet som framställts av

komjölk genom spraytorkning i ett godkänt företag i unio­

nen och som har en lägsta proteinhalt på 34,0 viktprocent

beräknat på den fettfria torrsubstansen.

Artikel 12

Perioder för offentlig intervention

Offentlig intervention får ske under följande perioder:

a) 1 november–31 maj för vanligt vete, durumvete, korn och

majs.

b) 1 april–31 juli för paddyris.

c) Under hela året för nöt- och kalvkött.

d) 1 mars–30 september för smör och skummjölkspulver.

Artikel 13

Inledande och avslutande av offentlig intervention

1. Under de perioder som anges i artikel 11 ska följande

gälla för offentlig intervention:

a) Offentlig intervention ska inledas för vanligt vete, smör och

skummjölkspulver.

b) Offentlig intervention för durumvete, korn, majs och paddy­

ris (även särskilda sorter och typer av paddyris) får inledas av

kommissionen, genom genomförandeakter, om marknads­

situationen så kräver. Dessa genomförandeakter ska antas i

enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 229.2.

c) Offentlig intervention för nöt- och kalvköttssektorn får inle­

das av kommissionen genom andra genomförandeakter som

ska antas utan att tillämpa det förfarande som avses i arti­

kel 229.2 eller 162.3, om det genomsnittliga marknadspris

under en representativ period som fastställts enligt artikel 20

första stycket c i en medlemsstat eller i en region i en med­

lemsstat som noteras på grundval av den unionsskala för

klassificering av slaktkroppar av nötkreatur som avses i

punkt A i bilaga IV är lägre än 85 % av den referenströskel

som anges i artikel 7.1 d.

2. Kommissionen får anta genomförandeakter som avslutar

offentlig intervention inom sektorn för nöt- och kalvkött, om

de villkor som anges i punkt 1 c inte längre uppfylls under en

representativ period som fastställts enligt artikel 20 första styc­

ket c. Dessa genomförandeakter ska antas utan tillämpning av

det förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3.

Artikel 14

Uppköp till fast pris eller inom ramen för ett

anbudsförfarande

När offentlig intervention inleds i enlighet med artikel 13.1 ska

åtgärder för fastställande av uppköpspriser för de produkter

som avses i artikel 11 samt i tillämpliga fall åtgärder för kvan­

titativa begränsningar vid uppköp till fast pris, vidtas av rådet i

enlighet med artikel 43.3 i EUF-fördraget.

Artikel 15

Interventionspris

1. Med interventionspris avses:

a) Det pris till vilket produkter ska köpas upp inom ramen för

offentlig intervention till fast pris, eller

b) det högsta pris till vilket produkter som kan komma i fråga

för offentlig intervention får köpas upp när detta görs ge­

nom ett anbudsförfarande.

2. Åtgärder för fastställande av interventionspriset, inklusive

höjningar och sänkningar, ska vidtas av rådet i enlighet med

artikel 43.3 i EUF-fördraget.

Artikel 16

Allmänna principer för avsättning av produkter som köpts

upp inom ramen för offentlig intervention

1. De produkter som köps upp inom ramen för offentlig

intervention ska avyttras på ett sådant sätt att

a) det inte förekommer några marknadsstörningar,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/693

Ds 2015:13

Bilaga 2

98

b) det är möjligt att säkra att uppköparna garanteras lika till­

träde till varorna och likabehandling, och

c) avsättningen är förenlig med de åtaganden som följer av

internationella avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördra­

get.

2. Produkter som köpts upp inom ramen för offentlig inter­

vention får avyttras genom att de ställs till förfogande inom

ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i

unionen i enlighet med relevanta unionsrättsakter. Bokförings­

värdet för sådana produkter ska i sådana fall motsvara det

relevanta fasta interventionspris som avses i artikel 14.2 i den

här förordningen.

3. Varje år ska kommissionen offentliggöra de villkor på

vilka de produkter som köpts upp inom ramen för offentlig

intervention såldes under det föregående året.

A v s n i t t 3

S t ö d t i l l p r i v a t l a g r i n g

Artikel 17

Stödberättigande produkter

Stöd för privat lagring får beviljas i fråga om följande produkter

i enlighet med de villkor som fastställs i detta avsnitt och even­

tuella andra krav och villkor som ska fastställas av kommissio­

nen genom delegerade akter i enlighet med artikel 18.1 eller 19

och genomförandeakter i enlighet med artikel 18.2, eller 20:

a) Vitsocker.

b) Olivolja.

c) Linfibrer.

d) Färskt eller kylt kött av nötkreatur som är åtta månader eller

äldre.

e) Smör som direkt och uteslutande har framställts av komjölk.

f) Ost.

g) Skummjölkspulver som har framställts av komjölk.

h) Griskött.

i) Får- och getkött.

Led f i första stycket ska begränsas till ost som har skyddad

ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning i en­

lighet med förordning (EU) nr 1151/2012 och som lagras ut­

över den lagringsperiod som fastställs i produktspecifikationen

för produkten ifråga enligt artikel 7 i den förordningen och/eller

en lagringsperiod som bidrar till att öka ostens värde.

Artikel 18

Villkor för beviljande av stöd

1. För att främja insynen på marknaden ska kommissionen

vid behov ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 227, i syfte att fastställa enligt vilka villkor kommissio­

nen får bevilja stöd till privat lagring för de produkter som

förtecknas i artikel 17, med hänsyn tagen till

a) de noterade genomsnittliga marknadspriserna i unionen och

referenströsklarna och produktionskostnaderna för de aktu­

ella produkterna, och/eller

b) behovet av att snabbt bemöta en särskilt svår marknadssitua­

tion eller en ekonomisk utveckling med väsentligt negativ

inverkan på marginalerna inom sektorn.

2. Kommissionen får anta genomförandeakter för att

a) bevilja stöd till privat lagring för de produkter som förteck­

nas i artikel 17, med hänsyn tagen till de villkor som avses i

punkt 1 i denna artikel,

b) begränsa beviljandet av stöd till privat lagring.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

3. Åtgärder för att fastställa stödbeloppet för privat lagring

enligt artikel 17 ska vidtas av rådet i enlighet med artikel 43.3 i

EUF-fördraget.

A v s n i t t 4

G e m e n s a m m a b e s t ä m m e l s e r o m o f f e n t l i g

i n t e r v e n t i o n o c h s t ö d t i l l p r i v a t l a g r i n g

Artikel 19

Delegerade befogenheter

1. För att säkerställa att produkter som köps upp inom ra­

men för offentlig intervention eller som omfattas av stöd till

privat lagring lämpar sig för långtidslagring och är av sund, god

och marknadsmässig kvalitet och för att ta hänsyn till de olika

sektorernas särdrag i syfte att säkerställa att den offentliga in­

terventionen och den privata lagringen fungerar på ett kostnads­

effektivt sätt ska kommissionen ges befogenhet att anta delege­

rade akter enligt artikel 227 för att fastställa vilka krav och

villkor som, utöver de krav som fastställs i denna förordning,

ska gälla för dessa produkter. Syftet med kraven och villkoren

ska vara att när det gäller de uppköpta och lagrade produkterna

garantera

a) kvalitet i fråga om kvalitetsparametrar, kvalitetsgrupper, kva­

litetsklasser, kategorier, produktegenskaper och ålder,

SV

L 347/694

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

99

b) deras stödberättigande i fråga om kvantiteter, förpackning

inklusive märkning, hållbarhet, tidigare lagringsavtal, godkän­

nande av företag och det produktled till vilket interventions­

priset och stödet till privat lagring hänför sig.

2. För att ta hänsyn till särdragen i sektorerna för spannmål

och paddyris ska kommissionen ges befogenhet att anta dele­

gerade akter enligt artikel 227 för att fastställa kvalitetskriterier

för både uppköp och försäljning av vanligt vete, durumvete,

korn, majs och paddyris.

3. För att säkerställa lämplig lagringskapacitet och effektivitet

inom det offentliga interventionssystemet när det gäller kost­

nadseffektivitet, fördelning och tillgång för aktörer och för att

bibehålla kvaliteten hos produkter som köps upp vid offentlig

intervention för avsättning när lagringsperioden är över ska

kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 227 för att fastställa

a) vilka krav lagringsplatserna ska uppfylla för samtliga produk­

ter som omfattas av offentlig intervention,

b) regler om lagringen av produkter inom och utanför den

medlemsstat som ansvarar för produkterna och om vilken

tull som ska tas ut för dessa samt om eventuella andra

belopp som ska beviljas eller uppbäras inom ramen för

den gemensamma jordbrukspolitiken.

4. För att säkerställa att stödet till privat lagring har önskad

effekt på marknaden ska kommissionen ges befogenhet att anta

delegerade akter enligt artikel 227 för att fastställa

a) regler och villkor i de fall då den lagrade kvantiteten är

mindre än den kvantitet som avtalats,

b) villkor för förskottsbetalning av sådant stöd,

c) de villkor enligt vilka det kan beslutas att produkter som

omfattas av avtal om privat lagring åter får släppas ut på

marknaden eller avyttras.

5. För att säkerställa att systemen för offentlig intervention

och privat lagring fungerar tillfredsställande ska kommissionen

ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 för

att

a) föreskriva om användningen av anbudsförfaranden som ga­

ranterar lika tillträde till varor och lika behandling för aktö­

rerna,

b) fastställa ytterligare villkor som ska uppfyllas av aktörerna

för att underlätta en effektiv förvaltning och kontroll av

systemet för medlemsstaterna och aktörerna,

c) fastställa kravet på aktörerna att ställa en säkerhet som ga­

ranterar att de uppfyller sina åtaganden.

6. För att beakta den tekniska utvecklingen och behoven i de

sektorer som avses i artikel 10 och behovet av att standardisera

presentationen av de olika produkterna i syfte att förbättra

insynen på marknaden, prisnoteringarna och tillämpningen av

marknadsinterventionsåtgärder, ska kommissionen ges befogen­

het att anta delegerade akter enligt artikel 227 för att

a) anpassa och uppdatera bestämmelserna i bilaga IV om

unionsskalor för klassificering, identifiering och presentation

av slaktkroppar,

b) ange kompletterande bestämmelser om klassindelning, inklu­

sive av utbildade klassificerare, klassificering, inklusive ge­

nom automatisk klassificeringsteknik, identifiering, vägning

och märkning av slaktkroppar, och om beräkning av genom­

snittliga unionspriser och viktningskoefficienter som används

vid beräkningen av dessa priser,

c) fastställa, i nöt- och kalvsektorn, undantag från bestämmel­

serna, och specifika undantag som medlemsstaterna får be­

vilja för slakterier där få nötkreatur slaktas, och ytterligare

bestämmelser för produkterna i fråga, även rörande konfor­

mationsklasser och fettansättning och, i fårköttsektorn, ytter­

ligare bestämmelser om vikt, köttets färg och fettansättning

samt kriterier för klassificering av lätta lamm,

d) ge medlemsstater tillstånd att inte tillämpa klassificeringsska­

lan för slaktkroppar av gris och tillstånd att använda ytter­

ligare utvärderingskriterier utöver vikt och uppskattad andel

kött eller fastställa avvikelser från den skalan.

Artikel 20

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen ska, anta genomförandeakter för att fastställa

åtgärder som krävs för att detta kapitel ska tillämpas på ett

enhetligt sätt. Dessa åtgärder kan framför allt gälla

a) de kostnader som aktörerna ska betala när de produkter

som levereras för offentlig intervention inte uppfyller mini­

mikraven för kvalitet,

b) fastställande av lagringsplatsernas minsta lagringskapacitet,

c) de representativa perioder, marknader och marknadspriser

som behövs för tillämpningen av detta kapitel,

d) leveransen av produkter som köps upp inom ramen för

offentlig intervention, de transportkostnader som den som

lämnar erbjudandet ska stå för, samt de utbetalande orga­

nens övertagande och betalning av produkterna,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/695

Ds 2015:13

Bilaga 2

100

e) de olika åtgärder som hör samman med urbening inom

sektorn för nöt- och kalvkött,

f) praktiska arrangemang för förpackning, saluföring och

märkning av produkter,

g) förfaranden för godkännande av företag som producerar

smör och skummjölkspulver enligt detta kapitel,

h) eventuella tillstånd för lagring utanför den medlemsstats

territorium där produkterna har köpts upp och lagrats,

i) försäljning eller avsättning av produkter som köpts upp

inom ramen för offentlig intervention, särskilt avseende för­

säljningspriser, villkor för utlagring, produkternas använd­

ning eller destination efter frisläppandet, inbegripet förfaran­

den för produkter som ställs till förfogande för en ordning

som avses i artikel 16.2, inklusive överföringar mellan med­

lemsstaterna,

j) när det gäller produkter som köps upp vid offentlig inter­

vention, bestämmelser om medlemsstaternas möjligheter att

under eget ansvar sälja små kvantiteter som är kvar i lager

eller kvantiteter som inte längre kan ompaketeras eller som

har försämrats kvalitetsmässigt,

k) när det gäller privat lagring, ingående av avtal mellan den

behöriga myndigheten i medlemsstaten och de sökande

samt innehållet i avtalen,

l) inlagring, lagring och utlagring av produkter vid privat lag­

ring,

m) lagringsperiodens längd och bestämmelser för hur lagrings­

perioden, efter det att den fastställts i avtalet, får förkortas

eller förlängas,

n) de förfaranden som ska följas vid uppköp till fast pris,

inbegripet förfaranden för och storleken på den säkerhet

som ska ställas eller vid beviljande av stöd som fastställs i

förväg för privat lagring,

o) användandet av upphandlingsförfaranden, både för offentlig

intervention och för privat lagring, framför allt om

i) inlämnandet av erbjudanden eller anbud, och minimi­

kvantiteten för en ansökan eller en anmälan,

ii) förfarandena för och storleken på den säkerhet som ska

ställas, och

iii) urvalet av erbjudanden som garanterar att företräde ges

åt de erbjudanden som är mest förmånliga för unionen

samtidigt som de möjliggör att ett anbudsförfarande inte

med nödvändighet alltid leder till att ett kontrakt till­

delas,

p) genomförandet av unionens skalor för klassificering av

slaktkroppar av nötkött, gris och får,

q) en annan presentation av hela och halva slaktkroppar än

den som anges i punkt A.IV i bilaga IV inför fastställandet

av marknadspriser,

r) de korrigeringsfaktorer som ska tillämpas av medlemssta­

terna för en annan presentation av slaktkroppar av nötkrea­

tur och får om referenspresentationen inte används,

s) praktiska arrangemang för märkningen av klassificerade

slaktkroppar och om kommissionens beräkning av det vik­

tade genomsnittspriset i unionen för slaktkroppar av nöt­

kreatur, gris och får,

t) tillstånd för medlemsstaterna att för grisar som har slaktats

på deras territorium föreskriva en annan presentation av

slaktkroppar av gris än den som fastställs i punkt B.III i

bilaga IV om något av dessa villkor är uppfyllt, nämligen

i) det normala handelsbruket på deras territorium avviker

från standardpresentationen enligt definitionen i punkt

B.III i bilaga IV,

ii) tekniska krav motiverar det,

iii) slaktkropparna avhudas på ett enhetligt sätt,

u) bestämmelser om kontroller på plats av tillämpningen av

klassificeringen av slaktkroppar i medlemsstaterna av en

inspektionskommitté från unionen bestående av experter

från kommissionen och experter som utses av medlemssta­

terna, för att säkra att slaktkropparna klassificeras på ett

korrekt och tillförlitligt sätt. I bestämmelserna ska anges

att unionen ska bära kostnaderna för kontrollverksamheten.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 21

Andra genomförandebefogenheter

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att genom un­

dantag från punkt C.III i bilaga IV ge medlemsstaterna tillstånd

att för lamm med en slaktkroppsvikt under 13 kg använda klas­

sificeringskriterierna

a) slaktkroppsvikt,

b) köttets färg,

c) fettansättning.

Dessa genomförandeakter ska antas utan tillämpning av det

förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3.

SV

L 347/696

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

101

KAPITEL II

Stödordningar

A v s n i t t 1

O r d n i n g a r f ö r a t t f ö r b ä t t r a v i s s a g r u p p e r s

t i l l g å n g t i l l l i v s m e d e l

Artikel 22

Målgrupp

Stödordningar för att förbättra utdelningen av jordbruksproduk­

ter och barns matvanor riktar sig till barn som regelbundet går i

en grundskola eller gymnasieskola eller på daghem, förskola

eller andra fritidsaktiviteter som förvaltas eller har godkänts av

behöriga myndigheter i medlemsstaterna.

U n d e r a v s n i t t 1

P r o g r a m f ö r f r u k t o c h g r ö n s a k e r i s k o l a n

Artikel 23

Stöd till utdelning av frukt och grönsaker, bearbetade

produkter av frukt och grönsaker och bananprodukter till

barn

1. Unionsstöd ska beviljas

a) för utdelning till barn, inom de verksamheter som avses i

artikel 22, av produkter från sektorerna för frukt och grön­

saker, bearbetade produkter av frukt och grönsaker respek­

tive bananer, och

b) för vissa därmed sammanhängande kostnader knutna till

logistik och distribution, utrustning, publicitet, uppföljning,

utvärdering och kompletterande åtgärder.

2. Medlemsstater som önskar delta i programmet ska först

upprätta en strategi på nationell eller regional nivå för hur det

ska genomföras. De ska också besluta om de kompletterande

åtgärder som krävs för att programmet ska fungera effektivt,

vilket kan innefatta information om åtgärder för utbildning

om sunda matvanor, om lokala livsmedelskedjor samt om be­

kämpning av slöseri med livsmedel.

3. När medlemsstaterna utarbetar sina strategier, ska de upp­

rätta en förteckning över produkter av frukt och grönsaker,

bearbetade produkter av frukt och grönsaker och bananproduk­

ter som kan komma i fråga inom deras respektive program.

Förteckningen får inte innehålla produkter som är förtecknade

i bilaga V.

I vederbörligen motiverade fall, till exempel när en medlemsstat

vill säkerställa ett brett urval av produkter i sitt program eller

vill göra det mer attraktivt, får den dock i strategin ange att

sådana produkter kan omfattas av programmet, om endast be­

gränsade mängder har tillsatts av de ämnen som anges i den

bilagan.

Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga hälsomyndigheter

godkänner förteckningen över sådana produkter som kan

komma i fråga inom ramen för programmet.

Medlemsstaterna ska välja ut produkterna på grundval av ob­

jektiva kriterier som får inbegripa hälso- och miljöhänsyn, när

produkten har säsong, sort eller tillgänglighet för produkter, i

möjligaste mån med företräde för produkter med ursprung i

unionen, särskilt lokala inköp, lokala marknader, korta leverans­

kedjor och miljöfördelar.

4. Åtgärder för att fastställa unionsstödet enligt punkt 1 ska

antas av rådet i enlighet med artikel 43.3 i EUF-fördraget.

5.

Unionsstödet enligt punkt 1 ska tilldelas varje medlemsstat

på grundval av objektiva kriterier med utgångspunkt i andelen

barn i åldrarna 6–10 år.

De medlemsstater som deltar i programmet ska varje år ansöka

om unionsstöd på grundval av den egna strategin som avses i

punkt 2.

Åtgärder för fastställande av det lägsta beloppet för unionsstöd

till varje medlemsstat som deltar i systemet och av den preli­

minära och definitiva tilldelningen av stöd till medlemsstaterna

ska antas av rådet i enlighet med artikel 43.3 i EUF-fördraget.

6. Unionsstöd enligt punkt 1 får inte utnyttjas för att ersätta

finansieringen av redan förekommande nationella program för

frukt och grönsaker i skolan som tillhandahåller frukt och grön­

saker, bearbetade produkter av frukt och grönsaker samt bana­

ner eller andra program för distribution i skolor som omfattar

sådana produkter.

Om en medlemsstat redan har infört ett program som berättigar

till unionsstöd enligt denna artikel och avser att utöka det eller

att effektivisera det, inklusive programmets målgrupp, dess var­

aktighet eller stödberättigande produkter, får dock unionsstöd

beviljas förutsatt att gränserna enligt artikel 43.3 i EUF-fördraget

respekteras vad avser unionsstödets andel av det totala natio­

nella bidraget. I ett sådant fall ska medlemsstaten i sin genom­

förandestrategi ange hur den tänker utöka programmet eller

effektivisera det.

7.

Medlemsstaterna får, utöver unionsstödet, bevilja nationellt

stöd i enlighet med artikel 217.

8. Unionens program för frukt och grönsaker i skolan ska

inte påverka enskilda nationella program för frukt och grönsa­

ker i skolan som är förenliga med unionslagstiftningen.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/697

Ds 2015:13

Bilaga 2

102

9. Unionen får även i enlighet med artikel 6 i förordning

(EG) nr 1306/2013 finansiera åtgärder för information, uppfölj­

ning och utvärdering avseende programmet för frukt och grön­

saker i skolan, inklusive åtgärder som syftar till att öka allmän­

hetens medvetenhet om programmet och därmed sammanhäng­

ande åtgärder för upprättande av nätverk.

10.

Medlemsstater som deltar i programmet ska på de platser

där livsmedel delas ut ge publicitet åt sin medverkan i stöd­

programmet och åt att det subventioneras av unionen.

Artikel 24

Delegerade befogenheter

1. För att främja goda matvanor hos barn och för att se till

att stödet riktas till barn i den målgrupp som avses i artikel 22

ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 227 med avseende på regler om

a) ytterligare kriterier som avser medlemsstaternas mål­

inriktning av stödet,

b) medlemsstaternas godkännande och urval av de sökande,

c) utarbetandet av de nationella eller regionala strategierna och

om kompletterande åtgärder.

2. För att säkerställa att unionens medel används effektivt

och målinriktat ska kommissionen ges befogenhet att anta de­

legerade akter enligt artikel 227 med avseende på

a) den metod för omfördelning av den preliminära fördel­

ningen av stöd mellan medlemstaterna som avses i arti­

kel 23.5 på grundval av de ansökningar om stöd som har

inkommit,

b) de utgifter i medlemsstaternas strategier som berättigar till

unionsstöd och möjligheten att fastställa ett totalt maximi­

belopp för specifika kostnader,

c) medlemsstaternas skyldighet att övervaka och utvärdera ef­

fektiviteten i sina program för frukt och grönsaker i skolan.

3. För att öka medvetenheten om programmet ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227

som innebär att medlemsstater med program för frukt och

grönsaker i skolan blir skyldiga att ge publicitet åt unionsstödets

subventionerande roll.

Artikel 25

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa åt­

gärder som krävs för tillämpningen av detta underavsnitt, in­

begripet

a) den information som medlemsstaternas strategier ska inne­

hålla,

b) stödansökningarna och stödutbetalningarna,

c) metoderna för att ge publicitet och skapa nätverk i anknyt­

ning till programmet,

d) utformningen av och innehållet i de övervaknings- och ut­

värderingsrapporter som ska lämnas av medlemsstater som

deltar i unionens program för frukt och grönsaker i skolan.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

U n d e r a v s n i t t 2

S k o l m j ö l k s p r o g r a m

Artikel 26

Stöd till utdelning av mjölk och mjölkprodukter till barn

1. Unionsstöd ska beviljas för utdelning till barn vid utbild­

ningsanstalter som avses i artikel 22 av vissa mjölkprodukter

och bearbetade mjölkprodukter som omfattas av KN-nummer

0401, 0403, 0404 90 och 0406 eller KN-nummer 2202 90.

2. Från och med den 1 augusti 2015 ska medlemsstater som

önskar delta i programmet på nationell eller regional nivå först

ha en strategi för hur programmet ska genomföras. De får också

besluta om de kompletterande åtgärder, vilka kan innefatta in­

formation om åtgärder för utbildning om sunda matvanor, om

lokala livsmedelskedjor samt om bekämpning av slöseri med

livsmedel, som krävs för att programmet ska fungera effektivt.

3. När medlemsstaterna utarbetar sina strategier, ska de upp­

rätta en förteckning över stödberättigad mjölk och stödberätti­

gade mjölkprodukter enligt respektive program i enlighet med

de regler kommissionen antar med stöd av artikel 27.

4. Utom när det gäller gratis utdelning av måltider till barn

vid utbildningsanstalter, får unionsstöd enligt punkt 1 inte ut­

nyttjas för att ersätta finansieringen av eventuella redan före­

kommande nationella program för mjölk och mjölkprodukter

eller andra program för utdelning i skolor som även avser

sådana produkter. Om en medlemsstat redan har infört ett pro­

gram som berättigar till unionsstöd enligt denna artikel och

avser att utöka det eller att effektivisera det, inklusive program­

mets målgrupp, dess varaktighet eller stödberättigande produk­

ter, får dock unionsstöd beviljas. I sådana fall ska medlemsstaten

i sin genomförandestrategi ange hur den tänker utöka program­

met eller effektivisera det.

SV

L 347/698

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

103

5. Medlemsstaterna får utöver unionsstödet bevilja nationellt

stöd i enlighet med artikel 217.

6. Unionens program för mjölk och mjölkprodukter i skolan

ska inte påverka eventuella enskilda nationella program för att

uppmuntra konsumtion av mjölk och mjölkprodukter i skolan

som är förenliga med unionsrätten.

7. Åtgärder för att fastställa unionsstödet för all mjölk och

mjölkprodukter och maximal kvantitet som berättigar till

unionsstöd enligt punkt 1 ska antas av rådet i enlighet med

artikel 43.3 i EUF-fördraget.

8. Medlemsstater som deltar i programmet ska på de platser

där livsmedel delas ut ge publicitet åt sin medverkan i stöd­

programmet och åt att det subventioneras av unionen.

Artikel 27

Delegerade befogenheter

1. För att ta hänsyn till hur konsumtionsmönster för mejeri­

produkter utvecklas, till innovationer och utvecklingen på mark­

naden för mejeriprodukter, tillgången på produkter på unionens

olika marknader, och näringsmässiga aspekter ska kommissio­

nen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227

för att fastställa

a) vilka produkter som kan komma i fråga för programmet, i

enlighet med bestämmelserna i artikel 26.1 och med beak­

tande av näringsmässiga aspekter,

b) medlemsstaternas upprättande av de nationella eller regio­

nala strategierna, inbegripet kompletterande åtgärder i före­

kommande fall, och

c) åtgärder som krävs för övervakning och utvärdering.

2. För att säkerställa att unionsstödet används effektivt och

ändamålsenligt ska kommissionen ges befogenhet att anta dele­

gerade akter enligt artikel 227 med avseende på

a) regler om stödberättigandet för mottagare och sökande,

b) kravet på att sökande måste godkännas av medlemsstaterna,

c) användningen av mejeriprodukter som får stöd vid tillag­

ningen av måltider i skolor.

3. För att se till att de som ansöker om stöd uppfyller sina

skyldigheter ska kommissionen ges befogenhet att anta delege­

rade akter enligt artikel 227 med avseende på kravet att en

säkerhet ska ställas när det betalas ut ett förskott av stödet.

4. För att öka medvetenheten om programmet ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt arti­

kel 227, för att närmare ange villkoren för hur medlemsstaterna

ska ge publicitet åt sitt deltagande i programmet och det faktum

att programmet subventioneras av unionen.

5. För att säkerställa att stödet avspeglas i det pris till vilket

produkterna görs tillgängliga inom ramen för programmet ska

kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlig­

het med artikel 227 för att fastställa regler om upprättande av

prisövervakning inom programmet.

Artikel 28

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställande

åtgärder som krävs för tillämpningen av detta underavsnitt, in­

begripet

a) förfaranden för att säkra att de maximikvantiteter som kan

komma i fråga för stöd iakttas,

b) förfaranden för och storleken på den säkerhet som ska ställas

när det betalas ut ett förskott av stödet,

c) den information som ska läggas fram för medlemsstaterna

för godkännande av sökande, stödansökningar och utbetal­

ningar,

d) metoder för offentliggörandet av ordningen,

e) förvaltningen av prisövervakningen i enlighet med

artikel 27.5.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

A v s n i t t 2

S t ö d

i n o m

s e k t o r n

f ö r

o l i v o l j a

o c h

b o r d s o l i v e r

Artikel 29

Program för stöd till sektorn för olivolja och bordsoliver

1. Unionen ska finansiera treåriga arbetsprogram som ska

upprättas av de producentorganisationer som erkänns enligt

artikel 152, sammanslutningar av producentorganisationer

som erkänns enligt artikel 156 eller branschorganisationer

som erkänns enligt artikel 157 på ett eller flera av följande

områden:

a) Uppföljning och styrning av marknaden inom sektorn för

olivolja och bordsoliver.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/699

Ds 2015:13

Bilaga 2

104

b) Miljöförbättrande åtgärder i samband med olivodling.

c) Konkurrenskraftsförbättrande åtgärder i samband med oliv­

odling genom modernisering.

d) Kvalitetsförbättrande åtgärder i samband med produktionen

av olivolja och bordsoliver.

e) Åtgärder för spårbarhet, certifiering och skydd av kvaliteten

på olivolja och bordsoliver, särskilt kontroll av kvaliteten på

olivolja som säljs till slutkonsumenter, under översyn av de

nationella förvaltningarna.

f) Spridning av information om åtgärder som producentorga­

nisationer, deras sammanslutningar eller branschorganisatio­

ner genomfört för att förbättra kvaliteten på olivolja och

bordsoliver.

2. Unionsstödet till de arbetsprogram som avses i punkt 1

ska vara följande:

a) 11 098 000 EUR per år till Grekland,

b) 576 000 EUR per år till Frankrike och

c) 35 991 000 EUR per år till Italien.

3. Unionsstödet till de arbetsprogram som avses i punkt 1

ska högst motsvara de belopp som hålls inne av medlemssta­

terna. Stödnivåerna ska högst vara

a) 75 % för verksamhet i de områden som avses i punkt 1 a, b

och c,

b) 75 % för investeringar i fasta tillgångar och 50 % för annan

verksamhet inom det område som avses i punkt 1 d,

c) 75 % för arbetsprogram som genomförs i minst tre tredje­

länder eller icke-producerande medlemsstater av erkända or­

ganisationer enligt punkt 1 från minst två medlemsstater

med produktion inom de områden som anges i punkt 1 e

och f och 50 % för annan verksamhet inom dessa områden.

Medlemsstaten ska stå för kompletterande finansiering med upp

till 50 % av de kostnader som inte täcks av unionsstödet.

Artikel 30

Delegerade befogenheter

För att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt utnyttjande av

det unionsstöd som föreskrivs i artikel 29 och för att förbättra

produktionskvaliteten på olivolja och bordsoliver ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227

med avseende på

a) vilka särskilda åtgärder som kan finansieras via unionsstöd

och vilka verksamheter och kostnader som inte kan finan­

sieras i samband med de områden som avses i artikel 29.1,

b) medlemsstaternas lägsta tilldelning av unionsfinansiering till

särskilda områden,

c) kravet att ställa en säkerhet när en ansökan om godkän­

nande av ett arbetsprogram lämnas in och om det betalas

ut ett förskott av stödet,

d) de kriterier som medlemsstaterna ska beakta i samband med

urval och godkännande av arbetsprogram.

Artikel 31

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa de

åtgärder som krävs för tillämpningen av detta avsnitt om

a) genomförandet av arbetsprogram och ändringar av dessa,

b) utbetalningen av stöd, inklusive förskott av stöd,

c) förfarandena för och storleken på den säkerhet som ska

ställas när en ansökan om godkännande av ett arbetspro­

gram lämnas in och det betalas ut ett förskott av stödet.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

A v s n i t t 3

S t ö d i n o m s e k t o r n f ö r f r u k t o c h g r ö n s a k e r

Artikel 32

Driftsfonder

1. Producentorganisationer inom sektorn för frukt och grön­

saker och/eller deras sammanslutningar får inrätta driftsfonder.

Fonderna ska finansieras genom

a) ekonomiska bidrag från

i) medlemmarna i producentorganisationen och/eller själva

producentorganisationen, eller

ii) sammanslutningar av producentorganisationer genom

medlemmarna i dessa sammanslutningar,

b) ekonomiskt stöd från unionen, som får beviljas producent­

organisationer eller deras sammanslutningar, om dessa sam­

manslutningar presenterar, förvaltar och genomför ett verk­

samhetsprogram eller ett partiellt verksamhetsprogram, i en­

lighet med de villkor som ska antas av kommissionen ge­

nom delegerade akter i enlighet med artikel 37 och genom­

förandeakter i enlighet med artikel 38.

SV

L 347/700

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

105

2. Driftsfonderna får endast användas för att finansiera verk­

samhetsprogram som lämnats in till medlemsstaterna och god­

känts av dessa.

Artikel 33

Verksamhetsprogram

1. Verksamhetsprogrammen inom sektorn för frukt och

grönsaker ska avse minst tre år och högst fem år. De ska ha

minst två av de syften som avses i artikel 152.1 c eller två av

följande syften:

a) Produktionsplanering, inbegripet prognoser och uppföljning

av produktion och konsumtion.

b) Förbättrad produktkvalitet, oavsett om de är färska eller be­

arbetade.

c) Ökat handelsvärde för produkterna.

d) Säljfrämjande åtgärder för produkterna, oavsett om de är

färska eller bearbetade.

e) Miljöåtgärder, särskilt sådana som avser vatten, och produk­

tionsmetoder som tar hänsyn till miljön, inbegripet ekolo­

giskt jordbruk.

f) Krisförebyggande och krishantering.

Verksamhetsprogrammen ska lämnas in till medlemsstaterna för

godkännande.

2. Sammanslutningar av producentorganisationer får också

lägga fram ett helt eller partiellt verksamhetsprogram, som be­

står av åtgärder som fastställts men inte genomförts av med­

lemsorganisationerna inom ramen för dessas verksamhetspro­

gram. Verksamhetsprogram för sammanslutningar av pro­

ducentorganisationer ska omfattas av samma regler producent­

organisationernas verksamhetsprogram och ska övervägas sam­

tidigt som medlemsorganisationernas verksamhetsprogram.

I detta syfte ska medlemsstaterna säkerställa att

a) åtgärderna inom ramen för verksamhetsprogrammen för en

sammanslutning av producentorganisationer helt och hållet

finansieras genom bidrag från den sammanslutningens med­

lemsorganisationer och att sådan finansiering tas från dessa

medlemsorganisationers driftsfonder,

b) åtgärderna och motsvarande finansiella andel anges i verk­

samhetsprogrammet för varje medlemsorganisation,

c) det inte förekommer någon dubbelfinansiering.

3. Krisförebyggande och krishantering enligt punkt 1 första

stycket f ska gå ut på att undvika samt hantera kriser på frukt-

och grönsaksmarknaderna och ska i samband därmed omfatta

a) investeringar för en effektivare förvaltning av de volymer

som släpps ut på marknaden,

b) utbildningsåtgärder och utbyte av bästa praxis,

c) marknadsföring och kommunikation, i förebyggande syfte

eller under krisperioden,

d) stöd för administrativa utgifter för bildande av gemensamma

fonder,

e) återplantering av fruktträdgårdar om detta är nödvändigt

efter obligatorisk röjning av hälsoskäl eller växtskyddsskäl

på uppmaning av medlemsstatens behöriga myndighet,

f) återtag från marknaden,

g) grön skörd eller obärgad skörd av frukt och grönsaker,

h) skördeförsäkring.

Stöd för skördeförsäkring ska bidra till att trygga producenter­

nas intäkter vid förluster förorsakade av naturkatastrofer,

ogynnsamma väderförhållanden, sjukdomar eller skadedjurs­

angrepp.

I försäkringsavtalen ska det ingå krav på att stödmottagarna

vidtar nödvändiga riskförebyggande åtgärder.

Åtgärder inom krisförebyggande och krishantering, inklusive

återbetalning av kapital och ränta enligt femte stycket, får inte

uppgå till mer än en tredjedel av utgifterna enligt verksamhets­

programmet.

Producentorganisationer får teckna lån på kommersiella villkor

för att finansiera åtgärder inom krisförebyggande och krishan­

tering. Återbetalning av kapital och ränta på sådana lån får i så

fall ingå i verksamhetsprogrammet och därigenom vara berätti­

gande till ekonomiskt stöd från unionen enligt artikel 34. Varje

särskild åtgärd inom krisförebyggande och krishantering får fi­

nansieras genom sådana lån, direkt eller på båda dessa sätt.

4. I detta avsnitt avses med

a) grön skörd: skörd i ett visst område av samtliga omogna och

oavsättbara produkter som inte har skadats redan före den

gröna skörden, vare sig på grund av väderförhållanden eller

sjukdom eller på annat sätt.

b) obärgad skörd: avbrytande av pågående produktionscykel i

det berörda området, om produkten är välutvecklad och av

sund, god och marknadsmässig kvalitet. Produkter som förs­

törts genom väderförhållanden eller sjukdom betraktas inte

som obärgad skörd.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/701

Ds 2015:13

Bilaga 2

106

5. Medlemsstaterna ska säkerställa att

a) verksamhetsprogrammen omfattar minst två miljöåtgärder

eller

b) minst 10 % av utgifterna inom verksamhetsprogrammen av­

ser miljöåtgärder.

Miljöåtgärder ska uppfylla kraven för stöd för miljö- och kli­

matvänligt jordbruk enligt artikel 28.3 i förordning (EU)

nr 1305/2013.

Om minst 80 % av producentmedlemmarna i en producent­

organisation omfattas av ett eller flera identiska åtaganden om

miljö- och klimatvänligt jordbruk enligt artikel 28.3 i förord­

ning (EU) nr 1305/2013 ska vart och ett av dessa åtaganden

anses vara en miljöåtgärd enligt första stycket led a i denna

punkt.

Stöd till sådana miljöåtgärder som avses i första stycket i denna

punkt ska täcka extrakostnader och inkomstbortfall till följd av

sådana åtgärder.

6. Medlemsstaterna ska se till att investeringar som ökar

miljöbelastningen endast tillåts om effektiva åtgärder har vidta­

gits för att skydda miljön mot belastningen.

Artikel 34

Ekonomiskt stöd från unionen

1. Det ekonomiska stödet från unionen ska motsvara sum­

man av de faktiskt inbetalade ekonomiska bidrag som avses i

artikel 32.1 a men begränsas till 50 % av de faktiskt verkställda

utgifterna.

2. Det ekonomiska stödet från unionen ska begränsas till

högst 4,1 % av värdet av den saluförda produktionen för varje

producentorganisation eller deras sammanslutning.

Denna procentsats får emellertid när det gäller producentorga­

nisationer ökas till 4,6 % av värdet av den saluförda produktio­

nen under förutsättning att det belopp som överstiger 4,1 % av

värdet av den saluförda produktionen endast används för åtgär­

der inom krisförebyggande och krishantering.

När det gäller sammanslutningar av producentorganisationer får

denna procentandel ökas till 4,7 % av den saluförda produktio­

nen, under förutsättning att det belopp som överstiger 4,1 % av

värdet av den saluförda produktionen endast används för åtgär­

der inom krisförebyggande åtgärder och krishanteringsåtgärder

som genomförs av sammanslutningen av producentorganisatio­

ner på medlemmarnas vägnar.

3. På begäran av en producentorganisation ska den procent­

sats på 50 % som fastställs i punkt 1 ökas till 60 % för ett

verksamhetsprogram eller en del av ett verksamhetsprogram,

som uppfyller minst ett av följande villkor:

a) Det lämnas in av flera av unionens producentorganisationer

som är verksamma i olika medlemsstater för gränsöverskri­

dande åtgärder.

b) Det lämnas in av en eller flera producentorganisationer för

verksamhet som bedrivs över branschgränserna.

c) Det omfattar endast särskilt stöd för produktion av ekolo­

giska produkter som omfattas av rådets förordning (EG)

nr 834/2007 ( 1 ).

d) Det är det första verksamhetsprogram som lämnas in av en

erkänd producentorganisation som är resultatet av att två

erkända producentorganisationer har gått samman med va­

randra.

e) Det är det första verksamhetsprogram som lämnas in av en

erkänd sammanslutning av producentorganisationer.

f) Det lämnas in av producentorganisationer i medlemsstater

där producentorganisationerna saluför mindre än 20 % av

produktionen av frukt och grönsaker.

g) Det lämnas in av en producentorganisation i ett av unionens

yttersta randområden enligt artikel 349 i EUF-fördraget.

4.

Den procentsats på 50 % som fastställs i punkt 1 ska ökas

till 100 % vid sådana återtag från marknaden av frukt och

grönsaker som inte överstiger 5 % av volymen saluförd produk­

tion från varje producentorganisation och som avyttras

a) genom gratis utdelning till välgörenhetsorganisationer och

välgörenhetsstiftelser, som har godkänts för detta ändamål

av medlemsstaterna, i deras arbete med att hjälpa personer

som enligt nationell lagstiftning har rätt till offentligt under­

stöd, särskilt på grund av att de saknar tillräckliga medel för

sitt uppehälle, eller

b) genom gratis utdelning till kriminalvårdsanstalter, skolor, in­

rättningar som avses i artikel 22, feriekolonier, sjukhus och

ålderdomshem som utsetts av medlemsstaterna, varvid dessa

ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de utdelade

kvantiteterna utgör ett extra tillskott till de kvantiteter som

normalt köps in av dessa inrättningar.

SV

L 347/702

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om eko­

logisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om

upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 (EUT L 189,

20.7.2007, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 2

107

Artikel 35

Nationellt ekonomiskt stöd

1. I de regioner i medlemsstaterna där andelen organiserade

producenter inom sektorn för frukt och grönsaker är särskilt låg

får kommissionen anta genomförandeakter som ger medlems­

staterna tillstånd att, på välgrundad begäran, ge producentorga­

nisationer ett nationellt ekonomiskt stöd på högst 80 % av de

ekonomiska bidrag som avses i artikel 32.1 a. Detta stöd kom­

pletterar driftsfonden.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

2. I sådana regioner i medlemsstaterna där mindre än 15 %

av frukt- och grönsaksproduktionens värde saluförs av pro­

ducentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisa­

tioner och de producentgrupper som avses i artikel 27 i för­

ordning (EU) nr 1305/2013, där frukt- och grönsaksproduktio­

nen utgör minst 15 % av den totala jordbruksproduktionen i

dessa regioner, får unionen på den berörda medlemsstatens

begäran ge ersättning för det nationella ekonomiska stöd som

avses i punkt 1 i denna artikel.

Kommissionen ska antagenomförandeakter om den ersättning­

en. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det

granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 36

Nationell ram och nationell strategi för

verksamhetsprogram

1. Medlemsstaterna ska fastställa en nationell ram med all­

männa villkor för de miljöåtgärder som avses i artikel 33.5. I

denna ram ska särskilt föreskrivas att miljöåtgärderna i fråga ska

uppfylla de lämpliga kraven i förordning (EU) nr 1305/2013,

särskilt de krav som fastställs i artikel 3 i denna.

Medlemsstaterna ska lämna in sitt förslag till villkor till kom­

missionen, som genom genomförandeakter som antas utan till­

lämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3

inom tre månader efter förslaget lämnats in får begära ändringar

om den konstaterar att förslaget inte bidrar till att uppnå de mål

som fastställs i artikel 191 i EUF-fördraget och i unionens

sjunde miljöhandlingsprogram. Även vid investeringar i enskilda

jordbruksföretag som får stöd från verksamhetsprogrammen ska

hänsyn tas till de målen.

2. Var och en av medlemsstaterna ska utarbeta en nationell

strategi för hållbara verksamhetsprogram på marknaden för

frukt och grönsaker. Strategin ska omfatta

a) en analys av läget med avseende på såväl starka som svaga

sidor och utvecklingspotentialen,

b) en motivering av valet av prioriteringar,

c) verksamhetsprogrammens mål och medel samt prestations­

indikatorer,

d) bedömningar av verksamhetsprogrammen,

e) producentorganisationernas rapporteringsskyldigheter.

Den nationella strategin ska också omfatta den nationella ram

som avses i punkt 1.

3. Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas på medlemsstater

som saknar erkända producentorganisationer.

Artikel 37

Delegerade befogenheter

För att säkerställa att stödet till producentorganisationerna och

deras sammanslutningar inom sektorn för frukt och grönsaker

är effektivt, målinriktat och hållbart, ska kommissionen ges

befogenhet att enligt artikel 227 anta delegerade akter för att

fastställa regler om

a) driftsfonder och verksamhetsprogram avseende

i) beräknade belopp, beslut av producentorganisationer och

deras sammanslutningar när det gäller ekonomiska bi­

drag och användningen av driftsfonder,

ii) åtgärder, verksamheter, utgifter samt administrativa kost­

nader och personalkostnader som ska tas med eller ute­

slutas inom ramen för verksamhetsprogrammen, änd­

ringar av programmen och de ytterligare krav som ska

fastställas av medlemsstaterna,

iii) undvikande av dubbelfinansiering mellan verksamhets­

program och landsbygdsprogram,

iv) verksamhetsprogram för sammanslutningar av pro­

ducentorganisationer,

v) de specifika regler som gäller i fall där sammanslutningar

av producentorganisationer helt eller delvis sköter för­

valtning, behandling, genomförande och presentation av

verksamhetsprogram,

vi) skyldigheten att använda gemensamma indikatorer för

övervakning och utvärdering av verksamhetsprogram­

men,

b) de nationella villkoren och den nationella strategin för verk­

samhetsprogrammen när det gäller skyldigheten att övervaka

och utvärdera de nationella ramarnas och de nationella stra­

tegiernas effektivitet,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/703

Ds 2015:13

Bilaga 2

108

c) ekonomiskt stöd från unionen avseende

i) grundvalen för beräkningen av det ekonomiska stödet

från unionen och värdet av den saluförda produktionen

enligt artikel 34.2,

ii) referensperioder vid stödberäkning,

iii) förskottsbetalningar och kravet att ställa en säkerhet när

det betalas ut ett förskott av stödet,

iv) de specifika regler som gäller för finansieringen av verk­

samhetsprogram för sammanslutningar av producent­

organisationer, särskilt de som gäller de gränser som

fastställs i artikel 34.2,

d) åtgärder inom krisförebyggande och krishantering avseende

i) möjligheten för medlemsstaterna att inte tillämpa en

eller flera av åtgärderna inom krisförebyggande och

krishantering,

ii) villkor avseende artikel 33.3 första stycket a, b och c,

iii) de användningsområden som medlemsstaterna faststäl­

ler för återtagna produkter,

iv) maximal stödnivå för återtag från marknaden,

v) kravet på förhandsanmälan vid återtag från marknaden,

vi) beräkningsgrunden för volymen för saluförd produktion

för den gratisutdelning som avses i artikel 34.4 och

fastställandet av den maximala volymen för saluförd

produktion vid återtag,

vii) kravet på märkning med unionens emblem på förpack­

ningar med produkter för gratisutdelning,

viii) villkoren för mottagarna av återtagna produkter,

ix) användningen av begreppen i detta avsnitt,

x) de villkor som ska antas av medlemsstaterna när det

gäller grön skörd och obärgad skörd,

xi) skördeförsäkring,

xii) gemensamma fonder och

xiii) villkoren avseende, samt fastställandet av ett tak för

utgifterna för, återplantering av fruktträdgårdar av häl­

soskäl eller växtskyddsskäl i enlighet med artikel 33.3

första stycket e,

e) nationellt ekonomiskt stöd avseende

i) andelen organiserade producenter,

ii) kravet att ställa en säkerhet vid förskottsbetalningar,

iii) maximal andel av det nationella ekonomiska stödet som

unionen får ge ersättning för.

Artikel 38

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa åt­

gärder om

a) förvaltningen av driftsfonder,

b) den information som ska ingå i de verksamhetsprogram,

nationell ramar och nationella strategier som avses i

artikel 36, översändande av verksamhetsprogrammen till

medlemsstaterna, tidsfrister, medföljande handlingar och

godkännande av medlemsstaterna,

c) producentorganisationers och sammanslutningar av pro­

ducentorganisationers genomförande av verksamhetspro­

grammen,

d) överlämnande av rapporter om övervakning och utvärdering

av nationella strategier och verksamhetsprogram samt deras

utformning och innehåll,

e) stödansökningar och utbetalningar av stöd, inklusive förskott

och delbetalningar av stöd,

f) praktiska arrangemang för märkningen med unionens em­

blem på förpackningar med produkter för gratisutdelning,

g) uppfyllande av handelsnormer vid återtag,

h) kostnader för transport, sortering och förpackning vid gratis­

utdelning,

i) säljfrämjande åtgärder, kommunikations- och utbildnings­

åtgärder i samband med krisförebyggande och krishantering,

j) genomförande av återtag, grön skörd, obärgad skörd och

åtgärder som rör skördeförsäkring,

k) ansökan om, tillstånd till, betalning och återbetalning av

nationellt ekonomiskt stöd,

l) förfaranden för och storleken på den säkerhet som ska stäl­

las när det betalas ut ett förskott av stödet.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

SV

L 347/704

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

109

A v s n i t t 4

S t ö d p r o g r a m i n o m v i n s e k t o r n

U n d e r a v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r o c h s t ö d b e r ä t t i g a d e

å t g ä r d e r

Artikel 39

Tillämpningsområde

Detta avsnitt innehåller regler för tilldelningen av unionsmedel

till medlemsstaterna och för medlemsstaternas användning av

dessa medel via femåriga nationella stödprogram (nedan kallade

stödprogram) för att finansiera särskilda stödåtgärder som främjar

vinsektorn.

Artikel 40

Förenlighet och överensstämmelse

1. Stödprogrammen ska vara förenliga med unionsrätten och

stämma överens med unionens verksamhet, politik och priori­

teringar.

2. Medlemsstaterna ska ansvara för stödprogrammen och se

till att de överensstämmer sinsemellan samt utformas och att de

genomförs på ett objektivt sätt med beaktande av de berörda

producenternas ekonomiska situation och nödvändigheten av

att undvika omotiverad särbehandling av producenter.

3. Stöd ska inte beviljas för

a) andra forskningsprojekt och åtgärder till stöd för forsknings­

projekt än de som avses i artikel 45.2 d och e,

b) åtgärder som ingår i medlemsstaternas program för lands­

bygdsutveckling enligt förordning (EU) nr 1305/2013.

Artikel 41

Inlämning av stödprogram

1. Var och en av de producentmedlemsstater som förtecknas

i bilaga VI ska till kommissionen lämna in ett utkast till ett

femårigt stödprogram, som innehåller minst en av de stödbe­

rättigande åtgärder som anges i artikel 38.

2. Stödåtgärderna i utkasten till stödprogram ska utformas

på den geografiska nivå som medlemsstaten anser vara mest

lämplig. Medlemsstaten ska rådfråga de behöriga myndigheterna

och organisationerna på lämplig territoriell nivå om utkastet till

stödprogram innan det lämnas in till kommissionen.

3. Varje medlemsstat ska lämna in ett enda utkast till stöd­

program, i vilket hänsyn får tas till särskilda regionala förhål­

landen.

4. Stödprogrammen ska börja gälla tre månader efter det att

utkastet till stödprogram har lämnats in till kommissionen.

Kommissionen får emellertid anta genomförandeakter för att

fastställaatt det inlämnade utkastet till stödprogram inte upp­

fyller kraven i detta avsnitt och ska underrätta medlemsstaten

om detta. Medlemsstaten ska i så fall lägga fram ett reviderat

utkast till stödprogram för kommissionen. Det reviderade stöd­

programmet ska börja gälla två månader efter det att utkastet

till det reviderade stödprogrammet lämnades in, såvida det inte

fortfarande föreligger oförenligheter i vilket fall detta stycke ska

gälla.

Dessa genomförandeakter ska antas utan tillämpning av det

förfarande som avses i artikel 229.2 och 229.3.

5. Punkt 4 ska även gälla i tillämpliga delar för ändringar

som görs i gällande stödprogram som lämnats in av medlems­

staterna.

Artikel 42

Innehållet i stödprogrammen

Stödprogrammen ska minst innehålla följande delar:

a) En detaljerad beskrivning av de föreslagna åtgärderna och

deras kvantifierade mål.

b) Resultaten av de samråd som hållits.

c) En uppskattning av de förväntade tekniska, ekonomiska, mil­

jömässiga och sociala verkningarna.

d) En tidsplan för åtgärdernas genomförande.

e) En allmän finansieringsöversikt över vilka resurser som kom­

mer att avsättas och för den planerade preliminära fördel­

ningen av resurserna mellan åtgärderna i enlighet med de

budgetbegränsningar som fastställs i bilaga VI.

f) De kriterier och kvantitativa indikatorer som ska användas

för övervakning och utvärdering och de åtgärder som vidta­

gits för att se till att stödprogrammen genomförs på ett

lämpligt och effektivt sätt.

g) Uppgifter om de behöriga myndigheter och organ som an­

svarar för genomförandet av stödprogrammet.

Artikel 43

Stödberättigande åtgärder

Stödprogrammen får omfatta en eller flera av följande åtgärder:

a) Säljfrämjande åtgärder i enlighet med artikel 45.

b) Omstrukturering och omställning av vinodlingar i enlighet

med artikel 46.

c) Grön skörd i enlighet med artikel 47.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/705

Ds 2015:13

Bilaga 2

110

d) Gemensamma fonder i enlighet med artikel 48.

e) Skördeförsäkring i enlighet med artikel 49.

f) Investeringar i enlighet med artikel 50.

g) Innovation inom vinsektorn i enlighet med artikel 51.

h) Destillation av biprodukter i enlighet med artikel 52.

Artikel 44

Allmänna regler om stödprogram

1. De tillgängliga unionsmedlen ska fördelas inom ramen för

de budgetbegränsningar som anges i bilaga VI.

2. Unionsstöd ska endast beviljas för stödberättigande kost­

nader som uppkommit efter det att det berörda utkastet till

stödprogram lämnades in.

3. Medlemsstaterna ska inte bidra till kostnaderna för åtgär­

der som finansieras av unionen enligt stödprogrammen.

U n d e r a v s n i t t 2

S ä r s k i l d a s t ö d å t g ä r d e r

Artikel 45

Säljfrämjande åtgärder

1. Stöd enligt denna artikel ska lämnas för informations­

åtgärder och säljfrämjande åtgärder för unionsvin

a) i medlemsstaterna, i syfte att informera konsumenterna om

ansvarsfull vinkonsumtion och om unionssystemen för skyd­

dad ursprungsbeteckning och skyddad geografisk beteckning,

eller

b) i tredjeländer i syfte att förbättra vinets konkurrenskraft.

2. De åtgärder som avses i punkt 1 b ska gälla vin med

skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteck­

ning och vin med uppgift om vindruvssort och får endast ut­

göras av följande:

a) PR, säljfrämjande åtgärder eller reklam, som särskilt betonar

fördelarna med den höga standarden hos unionsprodukterna,

särskilt när det gäller kvalitet, livsmedelssäkerhet eller miljö.

b) Deltagande i stora internationella evenemang, varumässor

eller utställningar.

c) Informationskampanjer, särskilt om unionssystemen för

skyddad ursprungsbeteckning, skyddad geografisk beteckning

och ekologisk produktion.

d) Undersökningar om nya marknader som är nödvändiga för

att utöka avsättningsmöjligheterna.

e) Utvärderingsstudier av resultaten av informationsåtgärderna

och de säljfrämjande åtgärderna.

3. Unionens bidrag till informations- eller säljfrämjande åt­

gärder enligt punkt 1 får högst utgöra 50 % av de stödberätti­

gande kostnaderna.

Artikel 46

Omstrukturering och omställning av vingårdar

1. Syftet med åtgärder för omstrukturering och omställning

av vinodlingar ska vara att öka vinproducenternas konkurrens­

kraft.

2. Stöd för omstrukturering och omställning av vinodlingar

ska beviljas om medlemsstaterna har lämnat in sina invente­

ringar av produktionskapaciteten enligt artikel 145.3.

3. Stödet för omstrukturering och omställning av vinodling­

ar, vilket också kan bidra till att förbättra hållbara produktions­

system och vinsektorns miljöavtryck, får endast omfatta en eller

flera av följande verksamheter:

a) Omställning till andra sorter, även genom dubbelympning.

b) Omlokalisering av vinodlingar.

c) Återplantering av vinodlingar om detta är nödvändigt efter

obligatorisk röjning av hälsoskäl eller växtskyddsskäl på upp­

maning av medlemsstatens behöriga myndighet.

d) Förbättringar av tekniken för att förvalta vinodlingarna, sär­

skilt införandet av avancerade system för hållbar produktion.

Stöd får inte beviljas för normal förnyelse av uttjänta vinodling­

ar, det vill säga återplantering av samma skifte med samma

druvsort för vinplantering enligt samma vinodlingsmetod.

Medlemsstaterna får fastställa ytterligare specifikationer, särskilt

beträffande åldern på de vinodlingar som förnyas.

4. Stöd för omstrukturering och omställning av vinodlingar,

inbegripet förbättringar av tekniken för att förvalta vinodling­

arna, får endast ges i följande former:

a) Ersättning till producenter för förlorade intäkter till följd av

genomförandet av åtgärden.

b) Bidrag till kostnaderna för omstrukturering och omställning.

SV

L 347/706

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

111

5. Ersättningen till producenter för förlorade intäkter enligt

punkt 4 a får täcka upp till 100 % av den relevanta förlusten

och får beviljas i en av följande former:

a) Tillåtelse att, utan hinder av bestämmelserna i del II avdel­

ning I kapitel III avsnitt IVa underavsnitt II i förordning (EG)

nr 1234/2007 om övergångssystemet för planteringsrätter,

ha både gamla och nya vinstockar samtidigt under en fast­

ställd period på högst tre år, till dess att övergångssystemet

för planteringsrätter har upphört att gälla.

b) Ekonomisk ersättning.

6. Unionens bidrag till de faktiska kostnaderna för omstruk­

tureringen och omställningen av vinodlingar får inte överstiga

50 %. I mindre utvecklade regioner får unionens bidrag till kost­

naderna för omstrukturering och omställning inte överstiga

75 %.

Artikel 47

Grön skörd

1. I denna artikel avses med grön skörd fullständig destruk­

tion eller borttagande av omogna druvklasar i syfte att reducera

avkastningen från det berörda området till noll.

Att säljbara druvor lämnas på vinstockarna vid utgången av den

normala produktionscykeln (obärgad skörd) ska inte betraktas

som grön skörd.

2. Stöd för grön skörd ska bidra till att återupprätta balansen

mellan tillgång och efterfrågan på unionens vinmarknad och

därmed förebygga marknadskriser.

3. Stöd för grön skörd får lämnas som ersättning i form av

ett schablonbelopp per hektar som ska fastställas av den be­

rörda medlemsstaten. Stödet får inte överskrida 50 % av sum­

man av de direkta kostnaderna för destruktion eller borttagande

av druvklasar och de förlorade intäkterna i samband med de­

struktion eller borttagande.

4. De berörda medlemsstaterna ska inrätta ett system som

grundar sig på objektiva kriterier för att se till att åtgärden grön

skörd inte leder till att enskilda vinproducenter får ersättning

som överstiger de tak som fastställs i punkt 3.

Artikel 48

Gemensamma fonder

1. Det ska beviljas stöd för inrättande av gemensamma fon­

der för att bistå producenter som vill försäkra sig mot fluktua­

tioner på marknaden.

2. Stöd för inrättande av gemensamma fonder får lämnas i

form av tillfälligt och gradvis avtagande stöd för att täcka de

administrativa kostnaderna för fonderna.

Artikel 49

Skördeförsäkring

1. Stöd för skördeförsäkring ska bidra till att trygga pro­

ducenternas intäkter vid förluster förorsakade av naturkatastro­

fer, allvarliga klimathändelser, sjukdomar eller skadedjurs­

angrepp.

I försäkringsavtalen ska det ingå krav på att stödmottagarna

vidtar nödvändiga riskförebyggande åtgärder.

2. Stöd för skördeförsäkring får beviljas i form av ett ekono­

miskt bidrag från unionen, dock högst

a) 80 % av de kostnader för försäkringspremier som producen­

terna betalar för att försäkra sig mot förluster som uppstår

till följd av allvarliga klimathändelser som kan jämställas

med naturkatastrofer,

b) 50 % av de kostnader för försäkringspremier som producen­

ten betalar för att försäkra sig mot

i) förluster enligt led a och andra förluster som uppstår till

följd av allvarliga klimathändelser,

ii) förluster som uppstår till följd av djur, växtsjukdomar

eller skadedjursangrepp.

3. Stöd för skördeförsäkring får beviljas om de berörda för­

säkringsbetalningarna inte kompenserar producenterna för mer

än 100 % av deras intäktsförluster, med beaktande av eventuell

ersättning som producenterna kan ha fått från andra stödord­

ningar i samband med den försäkrade risken.

4. Stödet för skördeförsäkring får inte snedvrida konkurren­

sen på försäkringsmarknaden.

Artikel 50

Investeringar

1. Stöd får beviljas för materiella eller immateriella investe­

ringar i bearbetningsanläggningar och infrastruktur för vinfram­

ställning samt strukturer och verktyg för saluföring. Dessa in­

vesteringar ska syfta till att förbättra företagets totala resultat

och dess anpassning till marknadsbehoven samt till att öka dess

konkurrenskraft och ska avse produktion eller saluföring av

vinprodukter enligt del II i bilaga VII, bland annat i syfte att

förbättra energibesparingarna, den globala energieffektiviteten

och de hållbara processerna.

2. Den högsta stödsatsen för stöd enligt punkt 1

a) ska endast beviljas mikroföretag samt små och medelstora

företag i den mening som avses i kommissionens rekom­

mendation 2003/361/EG ( 1 ),

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/707

( 1 ) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003

om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag

(EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

Ds 2015:13

Bilaga 2

112

b) får dessutom gälla för alla företag i de yttersta randområdena

enligt artikel 349 i EUF-fördraget och på de mindre Egeiska

öarna enligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 229/2013 ( 1 ).

För företag som inte omfattas av artikel 2.1 i avdelning I i

bilagan till rekommendation 2003/361/EG och som har färre

än 750 anställda eller en omsättning som understiger 200 mil­

joner EUR ska den högsta stödnivån halveras.

Stöd får inte beviljas företag i svårigheter i den mening som

avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning

och omstrukturering av företag i svårigheter ( 2 ).

3. De stödberättigande kostnaderna ska inte omfatta de icke-

stödberättigande kostnader som avses i artikel 69.3 i förordning

(EU) nr 1303/2013.

4. Följande högsta stödsatser avseende de stödberättigande

kostnaderna ska gälla för unionens bidrag:

a) 50 % i mindre utvecklade regioner.

b) 40 % i andra regioner än mindre utvecklade regioner.

c) 75 % i de yttersta randområdena enligt artikel 349 i EUF-

fördraget, och

d) 65 % på de mindre Egeiska öarna enligt definitionen i

artikel 1.2 i förordning (EU) nr 229/2013.

5.

Artikel 71 i förordning (EU) nr 1303/2013 ska i tillämp­

liga delar gälla för det stöd som avses i punkt 1 i denna artikel.

Artikel 51

Innovation inom vinsektorn

Stöd får beviljas för materiella eller immateriella investeringar

för utveckling av nya produkter, processer och tekniska metoder

kopplade till produkter enligt del II i bilaga VII. Stödet ska vara

avsett att öka säljbarheten och konkurrenskraften för unionens

vinprodukter och får omfatta kunskapsöverföring. Högsta stöd­

satser när det gäller unionens bidrag till det stöd som föreskrivs

i den här artikeln skall vara desamma som anges i artikel 50.4.

Artikel 52

Destillation av biprodukter

1. Stöd får beviljas för frivillig eller obligatorisk destillation

av biprodukter vid framställning av vin som har utförts i enlig­

het med villkoren i del II avsnitt D i bilaga VIII.

Stödbeloppet ska fastställas per volymprocent och hektoliter

producerad alkohol. Inget stöd ska betalas för den volym alko­

hol i de biprodukter som ska destilleras vilken överskrider 10 %

i förhållande till alkoholvolymen i det framställda vinet.

2. Stödet ska betalas ut till destillatörer som bearbetar bipro­

dukter från vinframställning som levereras för destillation till

råalkohol med en alkoholhalt på minst 92 volymprocent.

Medlemsstaterna får ställa som villkor för beviljande av stöd att

stödmottagaren har ställt en säkerhet.

3. Det högsta tillämpliga stödbeloppet ska grundas på kost­

naderna för insamling och bearbetning och fastställas av kom­

missionen genom genomförandeakter i enlighet med artikel 54.

4. Stödet ska innefatta ett schablonbelopp för att kompen­

sera kostnaderna för insamling av biprodukterna från vinfram­

ställning. Detta belopp ska överföras från destillatören till pro­

ducenten, om dessa kostnader bärs av producenten.

5. Alkoholen från destillation med stöd enligt punkt 1 ska

uteslutande användas för industriella ändamål eller som ener­

gikälla för att undvika snedvridning av konkurrensen.

U n d e r a v s n i t t 3

F ö r f a r a n d e b e s t ä m m e l s e r

Artikel 53

Delegerade befogenheter

För att säkerställa att medlemsstaternas stödprogram för vin

uppfyller sina mål och att unionens medel används på ett ef­

fektivt och ändamålsenligt sätt ska kommissionen ges befogen­

het att anta delegerade akter enligt artikel 227 för att fastställa

a) regler om ansvaret för utgifterna från den dag då kommis­

sionen mottagit stödprogrammen eller ändringar av dessa till

den dag de börjar gälla,

b) regler om stödprogrammens innehåll och de utgifter, ad­

ministrativa kostnader och personalkostnader och insatser

som kan ingå i medlemsstaternas stödprogram samt vill­

koren för och möjligheten att göra betalningar via mellan­

hand i samband med stöd för skördeförsäkring enligt

artikel 49,

SV

L 347/708

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

(

1

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 229/2013 av den

13 mars 2013 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för

de mindre Egeiska öarna och om upphävande av rådets förordning

(EG) nr 1405/2006 (EUT L 78, 20.3.2013, s. 41).

( 2 ) EUT C 244, 1.10.2004, s. 2.

Ds 2015:13

Bilaga 2

113

c) regler om kravet att ställa en säkerhet vid förskottsbetalning­

ar,

d) regler om användningen av begreppen i detta avsnitt,

e) regler om fastställandet av ett tak för utgifterna för återplan­

tering av vinodlingar av hälsoskäl eller växtskyddsskäl i en­

lighet med artikel 46.3 första stycket c,

f) regler om undvikande av dubbelfinansiering mellan

i) olika insatser inom en medlemsstats stödprogram för vin,

och

ii) en medlemsstats stödprogram för vin och dess lands­

bygdsprogram eller säljfrämjande program,

g) regler om att producenterna ska dra tillbaka biprodukterna

från vinframställning samt undantag från detta krav för att

undvika ytterligare administrativa bördor, och regler om fri­

villig certifiering av destillerier,

h) regler som ger medlemsstaterna möjlighet att fastställa vill­

kor för välfungerande stödåtgärder i sina program.

Artikel 54

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa åt­

gärder om

a) inlämnandet av stödprogram, tillhörande ekonomisk plane­

ring och översyn av stödprogram,

b) ansöknings-, urvals- och betalningsförfaranden,

c) överlämnande av rapporter och utvärderingar av medlems­

staternas stödprogram och deras utformning och innehåll,

d) medlemsstaternas fastställande av stödsatser för grön skörd

och destillation av biprodukter,

e) medlemsstaternas ekonomiska förvaltning och bestämmelser

om medlemsstaternas tillämpning av stödåtgärderna,

f) förfaranden för och storleken på den säkerhet som ska ställas

när det betalas ut ett förskott av stödet.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

A v s n i t t 5

S t ö d i n o m b i o d l i n g s s e k t o r n

Artikel 55

Nationella program och finansiering

1. I syfte att förbättra de allmänna villkoren för produktion

och saluföring av biodlingsprodukter får medlemsstaterna ut­

arbeta nationella treårsprogram för biodlingssektorn (nedan kal­

lade biodlingsprogram). Dessa program ska utarbetas i samarbete

med representativa organisationer inom biodlingssektorn.

2. Unionen ska delta i finansieringen av biodlingsprogram­

men med ett belopp som motsvarar 50 % av medlemsstaternas

kostnader för dessa program, som godkänts i enlighet med

artikel 57 första stycket c.

3. För att vara berättigade till den unionsfinansiering som

föreskrivs i punkt 2 ska medlemsstaterna genomföra en studie

över produktions- och saluföringsstrukturer inom biodlingssek­

torn på sina respektive territorier.

4. Följande åtgärder får ingå i biodlingsprogrammen:

a) Tekniskt stöd till biodlare och biodlarorganisationer.

b) Bekämpning av angrepp på bibestånd och sjukdomar som

drabbar bibestånd, särskilt varroasjukan.

c) Rationalisering vid flyttning av bisamhällen.

d) Åtgärder till stöd för laboratorier som utför analyser av

biodlingsprodukter för att hjälpa biodlarna att saluföra och

öka värdet av sina produkter.

e) Stödåtgärder för utökningen av bibestånden i unionen.

f) Samarbete med specialiserade organ för genomförandet av

programmen för tillämpad forskning om biodling och biod­

lingsprodukter.

g) Övervakning av marknaden.

h) Förbättring av produktkvaliteten för ett bättre utnyttjande av

produkternas marknadspotential.

Artikel 56

Delegerade befogenheter

1. För att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt utnytt­

jande av unionens medel för biodling ska kommissionen ges

befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 om

a) undvikande av dubbelfinansiering mellan medlemsstaternas

biodlingsprogram och landsbygdsprogram,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/709

Ds 2015:13

Bilaga 2

114

b) grunden för fördelningen av unionens ekonomiska bidrag till

de deltagande medlemsstaterna på grundval av bland annat

det samlade antalet bibestånd i unionen.

2. För att se till att unionens stödprogram anpassas till den

senaste utvecklingen och att de åtgärder som omfattas är effek­

tiva för att förbättra de allmänna villkoren för produktion och

saluföring av biodlingsprodukter, ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 i syfte att

uppdatera förteckningen över sådana åtgärder som avses i

artikel 55.4 och som kan ingå i medlemsstaternas biodlings­

program, genom att lägga till andra åtgärder eller anpassa dessa

åtgärder utan att stryka några av dem. Denna uppdatering av

förteckningen över åtgärder ska inte påverka de nationella pro­

gram som antagits innan den delegerade akten trädde i kraft.

Artikel 57

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa de

åtgärder som krävs för tillämpningen av detta avsnitt rörande

a) innehållet i de nationella program och studier som medlems­

staterna genomför avseende produktions- och marknads­

struktur i deras biodlingssektorer,

b) förfarandet för omfördelning av outnyttjade medel,

c) godkännandet av de biodlingsprogram som lämnas in av

medlemsstaterna, inklusive fördelningen av unionens ekono­

miska bidrag till varje deltagande medlemsstat, och medlems­

staternas högsta stödnivå.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

A v s n i t t 6

S t ö d i n o m h u m l e s e k t o r n

Artikel 58

Stöd till producentorganisationer

1. Unionen ska bevilja stöd till producentorganisationer

inom humlesektorn som är erkända enligt artikel 152 för att

finansiera strävanden att uppnå de syften som avses i

artikel 152.1 c i, ii eller iii.

2. Unionens finansiering för stödet till producentorganisatio­

ner enligt punkt 1 ska vara 2 277 000 EUR per år för Tyskland.

Artikel 59

Delegerade befogenheter

För att säkerställa att det stöd som avses i artikel 58 används för

att uppnå de syften som avses i artikel 152 ska kommissionen

ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 rö­

rande

a) stödansökningar, inklusive regler om tidsfrister och åtföl­

jande dokumentation,

b) regler om stödberättigande humlearealer och beräkning av de

belopp som ska betalas ut till varje enskild producentorga­

nisation.

Artikel 60

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa de

åtgärder som krävs för tillämpningen av detta avsnitt när det

gäller stödutbetalning.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

KAPITEL III

Ordning för tillstånd för plantering av vinstockar

Artikel 61

Giltighetstid

Den ordning för tillstånd för plantering av vinstockar som fast­

ställs i detta kapitel ska gälla från den 1 januari 2016 till den

31 december 2030 med en översyn efter halva tiden som ska

göras av kommissionen i syfte att utvärdera hur ordningen

fungerar och i lämpliga fall lämna förslag.

A v s n i t t 1

F ö r v a l t n i n g a v o r d n i n g e n f ö r t i l l s t å n d f ö r

p l a n t e r i n g a v v i n s t o c k a r

Artikel 62

Tillstånd

1. Vinstockar bärande vindruvor för vinframställning som

klassificerats i enlighet med artikel 81.2 får endast planteras

eller återplanteras om tillstånd beviljas i enlighet med artiklarna

64, 66 och 68 enligt de villkor som anges i detta kapitel.

2.

Medlemsstaterna ska bevilja det tillstånd som avses i punkt

1 för en specifik areal uttryckt i hektar, sedan en ansökan

inlämnats av producenter som uppfyller objektiva och icke-dis­

kriminerande behörighetskriterier. Ett sådant tillstånd ska bevil­

jas utan att någon avgift åläggs producenterna.

3. De tillstånd som avses i punkt 1 ska vara giltiga i tre år

från och med den dag då de beviljades. Producenter som inte

använder sitt beviljade tillstånd under tillståndets giltighetstid

ska bli föremål för administrativa påföljder, såsom anges i

artikel 89.4 i förordning (EU) nr 1306/2013.

4. Detta kapitel ska inte tillämpas på plantering eller åter­

plantering av arealer avsedda för försöksändamål eller för odling

av moderplantor för ympmaterial, på arealer vars vin eller vin­

produkter enbart är avsedda för konsumtion i vinproducentens

hushåll eller på arealer som ska nyplanteras till följd av expro­

priation som i det allmänna intresset genomförs enligt nationell

rätt.

SV

L 347/710

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

115

Artikel 63

Säkerhetsmekanism för nyplantering

1. Medlemsstaterna ska varje år lämna tillstånd för nyplante­

ring motsvarande 1 % av den sammanlagda areal som faktiskt är

planterad med vinstockar på deras territorium, enligt mätning

utförd den 31 juli föregående år.

2. Medlemsstaterna får

a) tillämpa en procentsats på nationell nivå som är lägre än den

procentsats som anges i punkt 1,

b) begränsa utfärdandet av tillstånd på regional nivå för speci­

fika arealer som kan komma i fråga för produktion av vin

med skyddad ursprungsbeteckning, för arealer som kan

komma i fråga för produktion av vin med skyddad geogra­

fisk beteckning, eller för arealer utan geografisk beteckning.

3. Alla begränsningar som avses i punkt 2 ska bidra till en

systematisk ökning av vinstocksplanteringen, ska fastställas till

en nivå över 0 % och ska motiveras på en eller flera av följande

särskilda grunder:

a) Behovet av att undvika en väldokumenterad risk för över­

skott på vinprodukter i förhållande till marknadsutsikterna

för dessa produkter, som inte går utöver vad som krävs för

att tillgodose detta behov.

b) Behovet av att undvika en väldokumenterad risk för en be­

tydande devalvering av en särskild skyddad ursprungsbeteck­

ning eller en skyddad geografisk beteckning.

4. Medlemsstaterna ska offentliggöra alla beslut som antas i

enlighet med punkt 2, vilka ska vara vederbörligen motiverade.

Medlemsstaterna ska utan dröjsmål meddela kommissionen

dessa beslut och motiven till dessa.

Artikel 64

Beviljande av tillstånd för nyplantering

1. Om den sammanlagda areal som de stödberättigade an­

sökningarna under ett visst år gäller inte överstiger den areal

som medlemsstaten har ställt till förfogande ska alla sådana

ansökningar godkännas.

Medlemsstaterna får vid tillämpningen av denna artikel tillämpa

ett eller flera av följande objektiva och icke-diskriminerande

kriterier för stödberättigande:

a) Sökanden ska ha en jordbruksareal som inte är mindre än

den areal som begäran om tillstånd gäller.

b) Sökanden ska ha nödvändiga yrkeskunskaper.

c) Ansökan får inte utgöra en betydande risk för renommés­

nyltning på specifika skyddade ursprungsbeteckningar, vilket

ska antas vara fallet om inte de offentliga myndigheterna

visar att en sådan risk föreligger.

d) I vederbörligen motiverade fall, ett eller flera av de kriterier

som avses i punkt 2 förutsatt att dessa tillämpas på ett

objektivt och icke-diskriminerande sätt.

2. Om den totala areal som de stödberättigade ansökning­

arna enligt punkt 1 gäller under ett visst år överstiger den areal

som medlemsstaten har ställt till förfogande ska tillstånd beviljas

enligt en proportionell fördelning av hektar till alla sökande på

grundval av den areal som de ansökt om tillstånd för. Detta

tillstånd får också beviljas delvis eller helt enligt ett eller flera av

följande objektiva och icke-diskriminerande prioritetskriterier:

a) Producenter som etablerar planteringar av vinstockar för

första gången och som har en ledande ställning i företaget

(nya aktörer).

b) Areal där vingårdarna bidrar till bevarandet av miljön.

c) Areal som ska nyplanteras inom ramen för projekt för sam­

manläggning av jordbruksfastigheter.

d) Arealer med naturliga eller andra särskilda begränsningar.

e) Hållbarheten hos utvecklingsprojekt eller omplanteringspro­

jekt på grundval av en ekonomisk utvärdering.

f) Arealer som ska nyplanteras och som bidrar till att öka

konkurrenskraften på jordbruksföretagsnivå och regional ni­

vå.

g) Projekt med potential att förbättra kvaliteten på produkter

med geografiska beteckningar.

h) Arealer som ska nyplanteras inom ramen för ökningen av

storleken på små och medelstora företag.

3. Medlemsstaterna ska offentliggöra de kriterier i punkterna

1 och 2 som de tillämpar och ska utan dröjsmål underrätta

kommissionen om dessa.

Artikel 65

Branschorganisationernas roll

Vid tillämpningen av artikel 63.2 får en medlemsstat beakta

rekommendationer som lagts fram av de erkända branschorga­

nisationer inom vinsektorn som avses i artiklarna 152, 156 och

157, de berörda producentgrupper som avses i artikel 95 eller

andra typer av branschorganisationer som erkänns på grundval

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/711

Ds 2015:13

Bilaga 2

116

av den medlemsstatens lagstiftning, under förutsättning att de

rekommendationerna föregås av en överenskommelse mellan de

representativa berörda parterna i det geografiska referensområ­

det.

Rekommendationerna ska göras för högst tre år.

Artikel 66

Återplantering

1. Medlemsstaterna ska automatiskt bevilja tillstånd till pro­

ducenter som har röjt en areal planterad med vinstockar från

och med den 1 januari 2016 och lämnat in en ansökan. Ett

sådant tillstånd ska beviljas för en areal som i ren odling mot­

svarar den röjda arealen. Arealer som omfattas av sådana till­

stånd ska inte räknas med avseende på artikel 63.

2. Medlemsstaterna får bevilja sådant tillstånd som avses i

punkt 1 till producenter som åtar sig att röja en areal planterad

med vinstockar om röjningen av den aktuella arealen genomförs

senast i slutet av det fjärde året efter det datum då de nya

vinstockarna planterades.

3. Det tillstånd som avses i punkt 1 ska användas på det

företag där röjningen genomfördes. Medlemsstaterna får för

arealer som kan komma i fråga för produktion av vin med

skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteck­

ning, på grundval av en rekommendation från en branschorga­

nisation i enlighet med artikel 65, begränsa återplanteringen till

vinstockar som uppfyller samma specifikationer för en skyddad

ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning som

den röjda arealen.

4. Denna artikel ska inte gälla vid röjning av planteringar

som saknar tillstånd.

Artikel 67

De minimis-bestämmelse

1. Den ordning för tillstånd för plantering av vinstockar som

fastställs i detta kapitel ska inte gälla i medlemsstater där det

övergångssystem för planteringsrätter som fastställs i del II av­

delning I kapitel III avsnitt IVa underavsnitt II i förordning (EG)

nr 1234/2007 inte gällde den 31 december 2007.

2. Medlemsstater på vilka den ordning som avses i punkt 1

tillämpades den 31 december 2007 och i vilka den areal som

för närvarande är planterad med vinstockar inte överstiger

10 000 hektar, får besluta att inte tillämpa den ordning för

tillstånd för plantering av vinstockar som fastställs i detta kapi­

tel.

Artikel 68

Övergångsbestämmelser

1. Planteringsrätter som beviljats producenter i enlighet med

artikel 85h, 85i eller 85k i förordning (EG) nr 1234/2007 före

den 31 december 2015, som inte har använts av dessa pro­

ducenter och som fortfarande är giltiga vid den tidpunkten, får

omvandlas till tillstånd enligt detta kapitel från och med den

1 januari 2016.

Denna omvandling ska genomföras efter en ansökan från dessa

producenter, inlämnad före den 31 december 2015. Medlems­

staterna får besluta att tillåta att producenterna lämnar in en

sådan ansökan om omvandling av planteringsrätter till tillstånd

till och med den 31 december 2020.

2. Tillstånd som beviljas enligt punkt 1 ska ha samma gil­

tighetstid som de planteringsrätter som avses i punkt 1. Om

dessa tillstånd inte används ska de löpa ut senast den 31 decem­

ber 2018, eller om en medlemsstat har fattat det beslut som

avses i punkt 1 andra stycket, senast den 31 december 2023.

3. De arealer som omfattas av tillstånd som beviljats enligt

punkt 1 ska inte räknas med avseende på i artikel 63.

Artikel 69

Delegerade befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 227 med avseende på

a) villkoren för tillämpning av det undantag som avses i

artikel 62.4,

b) reglerna om de kriterier som avses i artikel 64.1 och 64.2,

c) tillägg av kriterier till dem som förtecknas i artikel 64.1 och

64.2,

d) den samtidiga förekomsten av vinodlingar som producenten

har åtagit sig att röja med nyplanterade vinstockar i enlighet

med artikel 66.2,

e) grunderna för medlemsstaternas beslut enligt artikel 66.3.

Artikel 70

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa de

åtgärder som krävs rörande

a) förfarandena för beviljande av tillstånd,

b) det register som medlemsstaterna ska föra och de anmäl­

ningar som ska skickas till kommissionen.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

SV

L 347/712

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

117

A v s n i t t 2

K o n t r o l l a v o r d n i n g e n f ö r t i l l s t å n d f ö r

p l a n t e r i n g a v v i n s t o c k a r

Artikel 71

Planteringar som saknar tillstånd

1. Producenterna ska på egen bekostnad röja arealer som

utan tillstånd planterats med vinstockar.

2. Om producenterna inte röjer inom fyra månader från och

med dagen de underrättades om oriktigheten, ska medlemssta­

terna se till att dessa planteringar som saknar tillstånd röjs inom

två år efter det att fyramånadersperioden löpt ut. De relevanta

kostnaderna ska påföras de producenter som berörs.

3. Senast den 1 mars varje år ska medlemsstaterna underrätta

kommissionen om den totala storleken av den areal som fast­

ställts vara planterad med vinstockar utan tillstånd efter den

1 januari 2016 samt om den areal som röjts i enlighet med

punkterna 1 och 2.

4. En producent som inte har fullgjort de skyldigheter som

föreskrivs i punkt 1 i denna artikel ska vara föremål för sank­

tioner fastställda i enlighet med artikel 64 i förordning (EU)

nr 1306/2013.

5. Arealer som utan tillstånd planterats med vinstockar ska

inte berättiga till några nationella stödåtgärder eller unionsstöd­

åtgärder.

Artikel 72

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa

nödvändiga bestämmelser om de närmare kommunikationskra­

ven som medlemsstaterna ska uppfylla, inbegripet eventuella

minskningar av de budgetbegränsningar som anges i bilaga VI

om kraven inte uppfylls.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

AVDELNING II

REGLER FÖR SALUFÖRING OCH PRODUCENTORGANISATIO­

NER

KAPITEL I

Regler för saluföring

A v s n i t t 1

H a n d e l s n o r m e r

U n d e r a v s n i t t 1

I n l e d a n d e b e s t ä m m e l s e r

Artikel 73

Tillämpningsområde

Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser

beträffande jordbruksprodukter och utan att det påverkar de

bestämmelser som inom den veterinära sektorn, den fytosani­

tära sektorn och inom livsmedelssektorn antagits för att säkra

att produkterna är förenliga med hygien- och hälsonormerna

samt för att skydda människors, växters och djurs hälsa fastställs

i detta avsnitt regler avseende handelsnormer. Dessa regler är

uppdelade i obligatoriska regler och frivilliga förbehållna be­

grepp för jordbruksprodukter.

U n d e r a v s n i t t 2

S e k t o r - e l l e r p r o d u k t s p e c i f i k a h a n d e l s n o r m e r

Artikel 74

Allmän princip

De produkter för vilka det har fastställts sektor- eller produkt­

specifika handelsnormer i enlighet med detta avsnitt får endast

saluföras i unionen om de överensstämmer med dessa normer.

Artikel 75

Fastställande och innehåll

1. Handelsnormer får gälla för en eller fler av följande sek­

torer och produkter:

a) Olivolja och bordsoliver.

b) Frukt och grönsaker.

c) Bearbetad frukt- och grönsaksprodukter.

d) Bananer.

e) Levande växter.

f) Ägg.

g) Fjäderfäkött.

h) Bredbara fetter avsedda att användas som livsmedel.

i) Humle.

2. För att ta hänsyn till konsumenternas förväntningar och

för att förbättra de ekonomiska villkoren för produktion och

saluföring av och kvaliteten på de jordbruksprodukter som om­

fattas av punkterna 1 och 4 i den här artikeln ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 227 med avseende på sektor- eller produktspecifika han­

delsnormer i alla handelsled samt att anta undantag från till­

lämpningen av sådana normer, i syfte att göra anpassningar till

ständigt skiftande marknadsvillkor, till utvecklingen av kon­

sumenternas efterfrågan, för att ta hänsyn till utvecklingen när

det gäller relevanta internationella normer och för att undvika

att det uppstår hinder för produktinnovationen.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/713

Ds 2015:13

Bilaga 2

118

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 26 i Euro­

paparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 ( 1 ), får

de handelsnormer som avses i punkt 1 omfatta ett eller flera av

följande som ska fastställas sektors- eller produktvis och baseras

på varje sektors särskilda särdrag, behovet av att reglera utsläp­

pandet på marknaden och de villkor som fastställs i punkt 5 i

den här artikeln:

a) Tekniska definitioner, beteckningar och varubeskrivningar

för andra sektorer än de som anges i artikel 78.

b) Klassificeringskriterier, t.ex. klass, vikt, storlek, ålder och

kategori.

c) Art, växtsort, djurras eller handelstyp.

d) Presentation, märkning kopplad till obligatoriska handels­

normer, förpackning, regler som ska gälla för förpacknings­

centraler, märkning, skördeår och användning av särskilda

begrepp, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmel­

serna i artiklarna 92–123.

e) Kriterier som utseende, konsistens, konformation och pro­

duktegenskaper samt vattenhalten i procent.

f) Särskilda ämnen som används i produktionen, eller ingredi­

enser eller beståndsdelar, inklusive deras mängd, renhet och

identifiering.

g) Typ av jordbruks- och produktionsmetod, inbegripet oeno­

logiska metoder och avancerade system för hållbar produk­

tion.

h) Blandning (coupage) av must och vin, inbegripet definitio­

ner av detta, blandning och restriktioner för detta.

i) Uppsamlings-, leverans-, konserverings- och hanteringsfre­

kvens, förvaringsmetod och förvaringstemperatur, lagring

och transport.

j) Produktionsplats och/eller ursprung, med undantag av fjä­

derfäkött och bredbara fetter.

k) Begränsningar när det gäller användningen av vissa ämnen

och metoder.

l) Särskilda användningsområden.

m) Villkor för avsättning, lagring, omsättning och användning

av produkter som inte överensstämmer med de handelsnor­

mer som antagits enligt punkt 1 eller med de definitioner,

beteckningar och varubeskrivningar som avses i artikel 78,

samt för avsättning av biprodukter.

4. Utöver punkt 1 kan handelsnormer tillämpas för vinsek­

torn. Punkt 3 f, g, h, k och m ska tillämpas på den sektorn.

5. De sektor- eller produktspecifika handelsnormer som an­

tas i enlighet med punkt 1 i denna artikel ska fastställas utan att

det påverkar tillämpningen av artiklarna 84–88 och bilaga IX

och hänsyn ska därvid tas till

a) de berörda produkternas särdrag,

b) behovet av att underlätta utsläppandet av produkterna på

marknaden,

c) producenternas intresse av att informera om vad som känne­

tecknar produkten och produktionen och konsumenternas

intresse av att få riktig och tydlig produktinformation,

även om produktionsplatsen, vilken ska fastställas i varje

enskilt fall på lämplig geografisk nivå, efter en utvärdering

av särskilt kostnaderna och de administrativa bördorna för

aktörerna samt fördelarna för producenter och slutkon­

sumenter,

d) de metoder som är tillgängliga för att fastställa produkternas

fysikaliska, kemiska och organoleptiska egenskaper,

e) de rekommendationer till normer som fastställts av interna­

tionella organ,

f) behovet av att bevara produkters naturliga och känneteck­

nande egenskaper och undvika att orsaka en genomgripande

ändring av den berörda produktens sammansättning.

6. För att ta hänsyn till konsumenternas förväntningar och

behovet av att förbättra kvaliteten och de ekonomiska villkoren

för produktion och saluföring av jordbruksprodukter ska kom­

missionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 227 för att ändra förteckningen över sektorer i punkt

1. Sådana delegerade akter ska vara strikt begränsade till styrkta

behov som kan hänföras till utvecklingen av konsumenternas

behov, tekniska framsteg eller behovet av produktinnovation,

och ska vara föremål för en rapport från kommissionen till

Europaparlamentet och rådet med en utvärdering av särskilt

konsumenternas behov, aktörernas kostnader och administrativa

bördor, inklusive effekterna på den inre marknaden och på den

internationella handeln, samt fördelarna för producenter och

slutkonsumenter.

SV

L 347/714

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av

den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinfor­

mation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets

och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006

samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rå­

dets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Eu­

ropaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens

direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förord­

ning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18).

Ds 2015:13

Bilaga 2

119

Artikel 76

Ytterligare krav för saluföring av produkter inom sektorn

för frukt och grönsaker

1. Om det är relevant för de tillämpliga handelsnormer som

avses i artikel 75 får produkter inom sektorn för frukt och

grönsaker som är avsedda att säljas färska till konsumenter

vidare endast saluföras om de är av sund, god och marknads­

mässig kvalitet och är försedda med uppgift om ursprungsland.

2. De handelsnormer som avses i punkt 1 samt de handels­

normer som är tillämpliga på frukt- och grönsakssektorn och

som fastställs i enlighet med detta underavsnitt ska gälla alla

handelsled, inbegripet export och import, och får omfatta kva­

litet, kategorisering, vikt, storlek, paketering, förpackning, lag­

ring, transport, presentation och marknadsföring.

3. Innehavaren av produkter inom sektorerna för frukt och

grönsaker för vilka handelsnormer antagits får inte ställa ut eller

utbjuda dessa produkter till försäljning eller leverera eller på

annat sätt saluföra dessa produkter inom unionen annat än i

överensstämmelse med dessa normer och ska vara ansvarig för

sådan överensstämmelse.

4. För att säkerställa att kraven som anges i punkt 1 i denna

artikel tillämpas på ett riktigt sätt och för att ta hänsyn till vissa

särskilda situationer, ska kommissionen ges befogenhet att anta

delegerade akter enligt artikel 227 med avseende på särskilda

undantag från denna artikel som krävs för dess korrekta till­

lämpning.

Artikel 77

Certifiering av humle

1. Om det är relevant för de tillämpliga handelsnormerna ska

dessutom inom ramen för denna artikel ett certifieringsför­

farande tillämpas på humleprodukter som skördats eller fram­

ställts inom unionen.

2. Certifikat får endast utfärdas för produkter med de egen­

skaper som anges som minimikvalitetskrav i ett bestämt han­

delsled. För humlepulver, lupulinberikat humlepulver, humle­

extrakt och humleblandningar får certifikat endast utfärdas om

alfasyrahalten i dessa produkter inte är lägre än i det humle ur

vilket de utvinns.

3. De ska åtminstone innehålla uppgifter om

a) humlets produktionsplats,

b) skördeår, och

c) sort eller sorter.

4. Humleprodukter får endast saluföras eller exporteras om

de omfattas av ett certifikat som har utfärdats i enlighet med

denna artikel.

För importerade humleprodukter ska det intyg som avses i

artikel 190.2 betraktas som likvärdigt med ett certifikat.

5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak­

ter enligt artikel 227 för att fastställa åtgärder som avviker från

punkt 4 i denna artikel

a) i syfte att uppfylla handelskraven i vissa tredjeländer, eller

b) för produkter avsedda för särskild användning.

De åtgärder som avses i första stycket

i) får inte vara till skada för den normala saluföringen av de

produkter för vilka certifikatet har utfärdats, och

ii) måste åtföljas av garantier som syftar till att undvika för­

växling med sådana produkter.

Artikel 78

Definitioner, beteckningar och varubeskrivningar för vissa

sektorer och produkter

1. Om det är relevant för de tillämpliga handelsnormerna ska

de definitioner, beteckningar och varubeskrivningar som anges i

bilaga VII dessutom gälla för följande sektorer eller produkter:

a) Nöt- och kalvkött.

b) Vin.

c) Mjölk och mjölkprodukter avsedda att användas som livs­

medel.

d) Fjäderfäkött.

e) Ägg.

f) Bredbara fetter avsedda att användas som livsmedel.

g) Olivolja och bordsoliver.

2. De definitioner, beteckningar eller varubeskrivningar som

anges i bilaga VII får i unionen endast användas för saluföring

av produkter som uppfyller motsvarande krav i bilagan i fråga.

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak­

ter enligt artikel 227 med avseende på ändringar, avsteg eller

undantag från de definitioner och varubeteckningar som anges i

bilaga VII. Dessa delegerade akter ska vara strikt begränsade till

styrkta behov som kan hänföras till utvecklingen av konsumen­

ternas behov, tekniska framsteg eller behovet av produktinno­

vation.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/715

Ds 2015:13

Bilaga 2

120

4. För att säkerställa att aktörerna och medlemsstaterna klart

och korrekt förstår definitionerna och varubeskrivningarna en­

ligt bilaga VII ska kommissionen ges befogenhet att anta dele­

gerade akter enligt artikel 227 om reglerna för deras specifice­

ring och tillämpning.

5. För att ta hänsyn till konsumenternas förväntningar och

utvecklingen på marknaden för mjölkprodukter ska kommissio­

nen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227

för att fastställa i fråga om vilka mjölkprodukter det ska anges

vilken djurart mjölken kommer ifrån, om den inte kommer från

kor, samt för att fastställa nödvändiga regler.

Artikel 79

Tolerans

1. För att ta hänsyn till varje produkts eller sektors särdrag,

olika handelsled, tekniska villkor, eventuella stora praktiska svå­

righeter samt till analysmetodernas exakthet och repeterbarhet

ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 227 med avseende på toleranser för en eller flera

specifika normer, varvid ett helt parti av en produkt ska anses

inte överensstämma med normen om toleransen överskrids.

2. Vid antagandet av de akter som avses i punkt 1 ska kom­

missionen beakta behovet av att inte ändra produktens särdrag

och att undvika att dess kvalitet försämras.

Artikel 80

Oenologiska metoder och analysmetoder

1. Vid framställning och lagring i unionen av de produkter

som förtecknas i del II i bilaga VII får endast de oenologiska

metoder som är tillåtna enligt bilaga VIII och som föreskrivs i

artiklarna 75.3 g, 83.2 och 83.3 användas.

Första stycket ska inte gälla

a) druvsaft och koncentrerad druvsaft och

b) druvmust och koncentrerad druvmust avsedd för framställ­

ning av druvsaft.

De tillåtna oenologiska metoderna får endast användas för att

säkerställa att framställning, lagring och förädling av produkten

sker på ett korrekt sätt.

De produkter som förtecknas i del II i bilaga VII ska produceras

i unionen i enlighet med de regler som anges i bilaga VIII.

2. De produkter som förtecknas i del II i bilaga VII får inte

saluföras i unionen om

a) de har behandlats med oenologiska metoder som inte är till­

låtna i unionen,

b) de har behandlats med nationella oenologiska metoder som

inte är tillåtna eller

c) de inte överensstämmer med reglerna i bilaga VIII.

Vinprodukter som inte får saluföras enligt första stycket ska

förstöras. Genom undantag från denna regel får medlemssta­

terna tillåta att vissa sådana produkter, vilkas egenskaper med­

lemsstaterna ska fastställa, används av brännerier eller ättiks­

fabriker eller för industriella ändamål, under förutsättning att

tillståndet inte blir ett incitament till tillverkning av vinproduk­

ter med hjälp av otillåtna oenologiska metoder.

3. Kommissionen ska, när den lämnar tillstånd till oenolo­

giska metoder för vin enligt artikel 75.3 g,

a) beakta de oenologiska metoder och analysmetoder som har

rekommenderats och offentliggjorts av OIV och resultaten av

experimentell användning av ännu inte tillåtna oenologiska

metoder för försöksändamål,

b) beakta behovet av att skydda människors hälsa,

c) beakta eventuella risker för att konsumenterna vilseleds på

grund av väletablerade uppfattningar om produkten och de

därtill hörande förväntningarna, med tanke på vilka infor­

mationsmöjligheter som finns och kan utnyttjas för att und­

vika sådana risker,

d) ge möjlighet att bevara vinets naturliga och kännetecknande

egenskaper och undvika en genomgripande ändring av den

berörda produktens sammansättning,

e) säkerställa en acceptabel miniminivå av miljöskydd,

f) följa de allmänna reglerna för oenologiska metoder och re­

striktioner i bilaga VIII.

4. För att sörja för korrekt behandling av vinprodukter som

inte får saluföras ska kommissionen ges befogenhet att anta

delegerade akter enligt artikel 227 med avseende på regler för

de nationella förfaranden som avses i punkt 2 andra stycket i

den här artikeln och undantag från dessa, för återtagande eller

förstörelse av vinprodukter som inte uppfyller villkoren.

5. Kommissionen ska vid behov anta genomförandeakter för

att fastställa de metoder som avses i artikel 75.5 d för de

produkter som förtecknas i del II i bilaga VII. Dessa metoder

ska baseras på en relevant metod som rekommenderats och

offentliggjorts av OIV, utom om en sådan metod skulle vara

ineffektiv eller olämplig med tanke på det mål som unionen

önskar uppnå. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

SV

L 347/716

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

121

I avvaktan på att sådana genomförandeakter antas ska de me­

toder och regler som är tillåtna i den berörda medlemsstaten

tillämpas.

Artikel 81

Druvsorter

1. De produkter som förtecknas i del II i bilaga VII och som

produceras i unionen ska framställas av druvsorter som får klas­

sificeras i enlighet med punkt 2 i denna artikel.

2. Med förbehåll för punkt 3 ska medlemsstaterna klassifi­

cera vilka druvsorter som för framställning av vin får planteras,

återplanteras eller ympas på deras territorier.

Endast druvsorter som uppfyller följande villkor får klassificeras

av medlemsstaterna:

a) Druvsorter som tillhör arten Vitis vinifera eller kommer från

en korsning mellan den arten och andra arter av släktet Vitis.

b) Druvsorter som inte tillhör någon av följande sorter: Noah,

Othello, Isabelle, Jacquez, Clinton och Herbemont.

Om en druvsort stryks ur klassificeringen enligt första stycket

ska den röjas inom 15 år efter det att den har strukits.

3. De medlemsstater vilkas vinproduktion inte överstiger

50 000 hektoliter vin per år, beräknat på grundval av den

genomsnittliga produktionen under de senaste fem vinåren,

ska undantas från kravet på klassificering i punkt 2 första styc­

ket.

I de medlemsstaterna får dock endast druvsorter som överens­

stämmer med punkt 2 andra stycket planteras, återplanteras

eller ympas för framställning av vin.

4. Med avvikelse från punkt 2 första och tredje styckena och

punkt 3 andra stycket ska medlemsstaterna tillåta plantering,

återplantering eller ympning av följande druvsorter för forsk­

ning och vetenskapliga försök:

a) Druvsorter som inte klassificerats, när det gäller andra med­

lemsstater än de som avses i punkt 3.

b) Druvsorter som inte överensstämmer med punkt 2 andra

stycket, när det gäller andra medlemsstater än de som avses

i punkt 3.

5. Arealer som planterats med druvsorter för vinframställ­

ning i strid med punkterna 2, 3 och 4 ska röjas.

Det föreligger dock ingen skyldighet att röja sådana arealer om

det som produceras enbart är avsett för konsumtion i vinpro­

ducentens hushåll.

Artikel 82

Särskild användning av vin som inte omfattas av de

kategorier som förtecknas i bilaga VII del II

Med undantag av vin på flaska för vilket det kan visas att

tappningen ägde rum före den 1 september 1971, får vin

som framställts av de druvsorter som anges i den klassificering

som upprättats enligt artikel 81.2 första stycket, men som inte

svarar mot kategorierna i del II i bilaga VII, endast användas för

konsumtion i vinodlarens hushåll för framställning av vinättika

eller för destillation.

Artikel 83

Nationella regler för vissa produkter och sektorer

1. Trots artikel 75.2 får medlemsstaterna anta eller behålla

nationella regler om differentierade kvalitetsnivåer för bredbara

fetter. Reglerna ska medge en bedömning av de olika kvalitets­

nivåerna på grundval av kriterier som är baserade på i synnerhet

de använda råvarorna, produkternas organoleptiska egenskaper

och deras fysikaliska och mikrobiologiska stabilitet.

Medlemsstater som utnyttjar den möjlighet som föreskrivs i

första stycket ska säkerställa att det för andra medlemsstaters

produkter, som uppfyller de fastställda nationella kriterierna, på

icke-diskriminerande villkor får användas uttryck som anger att

dessa kriterier är uppfyllda.

2. Medlemsstaterna får begränsa eller förbjuda användningen

av vissa oenologiska metoder och föreskriva strängare regler för

viner som är tillåtna enligt unionsrätten och som framställs

inom deras territorium i syfte att bättre bevara de egenskaper

som är kännetecknande för vin med en skyddad ursprungs­

beteckning eller en skyddad geografisk beteckning och för

mousserande vin och likörvin.

3. Medlemsstaterna får för försöksändamål tillåta använd­

ningen av otillåtna oenologiska metoder.

4. För att säkerställa en korrekt och öppen tillämpning av

denna artikel ska kommissionen ges befogenhet att anta dele­

gerade akter enligt artikel 227 för att ange villkoren för till­

lämpningen av punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel samt vill­

koren för innehav, omsättning och användning av produkter

som erhållits från de försöksmetoder som avses i punkt 3 i

denna artikel.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/717

Ds 2015:13

Bilaga 2

122

5. Medlemsstaterna får endast anta eller behålla ytterligare

nationella bestämmelser om produkter som omfattas av unio­

nens handelsnormer, om sådana bestämmelser är förenliga med

unionsrätten, särskilt principen om fri rörlighet för varor, och

med förbehåll för Europaparlamentets och rådets direktiv

98/34/EG ( 1 ).

U n d e r a v s n i t t 3

f r i v i l l i g a f ö r b e h å l l n a b e g r e p p

Artikel 84

Allmänna bestämmelser

Ett system för frivilliga förbehållna begrepp utifrån sektor eller

produkt ska inrättas för att göra det lättare för producenter av

jordbruksprodukter med värdehöjande egenskaper eller kvalite­

ter att informera om dessa egenskaper eller kvaliteter på den

inre marknaden, och särskilt för att stödja och komplettera de

specifika handelsnormerna.

Detta underavsnitt ska inte tillämpas på sådana vinprodukter

som avses i artikel 92.1.

Artikel 85

Befintliga frivilliga förbehållna begrepp

1. De frivilliga förbehållna begrepp som omfattas av detta

system den 20 december 2013 finns förtecknade i bilaga IX

till denna förordning, och användningsvillkoren för dem ska

upprättas i enlighet med artikel 86 a.

2. De frivilliga förbehållna begrepp som avses i punkt 1 i

den här artikeln ska fortsätta att gälla, med förbehåll för even­

tuella ändringar, om de inte har upphävts enligt artikel 86.

Artikel 86

Reservation, ändring och upphävande av frivilliga

förbehållna begrepp

För att ta hänsyn till konsumenternas förväntningar, den veten­

skapliga och tekniska utvecklingen, situationen på marknaden

och utvecklingen av handelsnormer samt internationella stan­

darder ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade

akter enligt artikel 227 för att

a) reservera ytterligare frivilliga förbehållna begrepp och fast­

ställa användningsvillkoren för dessa,

b) ändra användningsvillkoren för frivilliga förbehållna begrepp

eller

c) upphäva frivilliga förbehållna begrepp.

Artikel 87

Ytterligare frivilliga förbehållna begrepp

1. Ett begrepp ska kunna reserveras som ett ytterligare frivil­

ligt förbehållet begrepp om det uppfyller samtliga följande krav:

a) Begreppet ska avse en produktegenskap eller en jordbruks-

eller bearbetningsmässig kvalitet och ha en koppling till en

sektor eller produkt.

b) Användningen av begreppet möjliggör tydligare kommuni­

kation om produktens mervärde utifrån dess särskilda egen­

skaper eller jordbruks- eller bearbetningsmässiga kvalitet.

c) Den produktegenskap eller produktkvalitet som avses i led a

kan identifieras av konsumenterna i flera medlemsstater när

produkten släpps ut på marknaden.

d) Villkoren för och användningen av begreppet överensstäm­

mer med Europaparlamentets och rådets direktiv

2000/13/EG ( 2 ) eller förordning (EU) nr 1169/2011.

När kommissionen inför ytterligare ett frivilligt förbehållet be­

grepp, ska den beakta alla relevanta internationella standarder

och befintliga förbehållna begrepp för de produkter eller sekto­

rer som berörs.

2. För att ta hänsyn till särdragen inom vissa sektorer och

konsumenternas förväntningar ska kommissionen ges befogen­

het att anta delegerade akter enligt artikel 227 för att fastställa

ytterligare uppgifter om de krav för införande av ytterligare

frivilliga förbehållna begrepp som avses i punkt 1 i den här

artikeln.

Artikel 88

Begränsningar för användning av frivilliga förbehållna

begrepp

1. Ett frivilligt förbehållet begrepp får endast användas för att

beskriva produkter som uppfyller tillämpliga användningsvill­

kor.

2. Medlemsstaterna ska anta lämpliga åtgärder för att se till

att produktmärkningen inte orsakar oklarhet när det gäller de

frivilliga förbehållna begreppen.

3. För att se till att produkter som beskrivs med frivilliga

förbehållna begrepp uppfyller de tillämpliga användningsvill­

koren ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade

akter enligt artikel 227 för att fastställa ytterligare regler för

användningen av frivilliga förbehållna begrepp.

SV

L 347/718

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni

1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder

och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhäl­

lets tjänster (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars

2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märk­

ning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel

(EGT L 109, 6.5.2000, s. 29).

Ds 2015:13

Bilaga 2

123

U n d e r a v s n i t t 4

H a n d e l s n o r m e r f ö r i m p o r t o c h e x p o r t

Artikel 89

Allmänna bestämmelser

För att ta hänsyn till särdragen i handeln mellan unionen och

vissa tredjeländer och till vissa jordbruksprodukters särskilda

egenskaper ska kommissionen ges befogenhet att anta delege­

rade akter enligt artikel 227 med avseende på

a) villkoren för när importerade produkter ska anses hålla en

likvärdig nivå av överensstämmelse med unionens handels­

normer och villkor när det får göras undantag från artikel 74,

och

b) reglerna för tillämpningen av handelsnormer på produkter

som exporteras från unionen.

Artikel 90

Särskilda bestämmelser för import av vin

1. Om inte annat föreskrivs i internationella avtal som in­

gåtts i enlighet med EUF-fördraget, ska bestämmelserna om

ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar och om

märkning av vin i avsnitt 2 i detta kapitel och de definitioner,

beteckningar och varubeskrivningar som avses i artikel 78 i

denna förordning gälla för produkter enligt KN-nummer

2009 61, 2009 69 och 2204 som importeras till unionen.

2. Om inte annat föreskrivs i internationella avtal som in­

gåtts i enlighet med EUF-fördraget, ska de produkter som avses i

punkt 1 i denna artikel framställas med de oenologiska metoder

som godkänts av unionen enligt denna förordning eller, om det

gäller tiden före tillståndet enligt artikel 80.3, enligt de oenolo­

giska metoder som rekommenderas och offentliggörs av Inter­

nationella vinorganisationen.

3. Vid import av de produkter som avses i punkt 1 ska det

uppvisas

a) ett certifikat som styrker att bestämmelserna i punkterna 1

och 2 har följts och som har utfärdats av ett behörigt organ i

produktens ursprungsland som finns upptaget på en förteck­

ning som ska offentliggöras av kommissionen,

b) en analysrapport som upprättats av ett organ eller en myn­

dighet som har utsetts av produktens ursprungsland, om

produkten är avsedd för direkt konsumtion.

U n d e r a v s n i t t 5

G e m e n s a m m a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 91

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att

a) upprätta förteckningarna över mjölk och mjölkprodukter

enligt del III punkt 5 andra stycket i bilaga VII och över

bredbara fetter enligt bilaga VII del VII avsnitt I sjätte stycket

a, på grundval av vägledande förteckningar som medlems­

staterna ska skicka till kommissionen över de produkter som

medlemsstaterna inom sina respektive territorier anser mot­

svara de aktuella bestämmelserna,

b) fastställa regler för genomförandet av de sektor- eller pro­

duktspecifika handelsnormerna,

c) fastställa regler för bestämning av huruvida en produkt har

genomgått en behandling som står i strid med tillåtna oe­

nologiska metoder,

d) fastställa regler för analysmetoder för att bestämma produk­

ternas särskilda egenskaper,

e) fastställa regler för bestämning av toleransnivån,

f) fastställa regler för genomförandet av de åtgärder som avses i

artikel 89,

g) fastställa regler för identifiering eller registrering av pro­

ducenten och/eller den industrianläggning där produkten

har beretts eller bearbetats, certifieringsförfaranden och han­

delsdokument, medföljande handlingar och register som ska

föras.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

A v s n i t t 2

U r s p r u n g s b e t e c k n i n g a r , g e o g r a f i s k a b e ­

t e c k n i n g a r o c h t r a d i t i o n e l l a u t t r y c k i n o m

v i n s e k t o r n

U n d e r a v s n i t t 1

I n l e d a n d e b e s t ä m m e l s e r

Artikel 92

Tillämpningsområde

1.

Regler gällande ursprungsbeteckningar, geografiska beteck­

ningar och traditionella uttryck enligt detta avsnitt ska gälla för

de produkter som avses i punkterna 1, 3–6, 8, 9, 11, 15 och 16

i del II i bilaga VIII.

2. De regler som avses i punkt 1 syftar till att

a) skydda konsumenternas och producenternas legitima intres­

sen,

b) säkerställa att den inre marknaden för de berörda produk­

terna fungerar väl, och

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/719

Ds 2015:13

Bilaga 2

124

c) främja framställningen av kvalitetsprodukter i enlighet med

detta avsnitt, samtidigt som utrymme ges för nationella kva­

litetspolitiska åtgärder.

U n d e r a v s n i t t 2

U r s p r u n g s b e t e c k n i n g a r o c h g e o g r a f i s k a

b e t e c k n i n g a r

Artikel 93

Definitioner

1. I detta avsnitt gäller följande definitioner:

a) ursprungsbeteckning: namn på en region, en ort eller i väl­

motiverade undantagsfall ett land, som används för att be­

skriva en produkt som avses i artikel 92.1 och som uppfyller

följande krav:

i) Dess kvalitet och egenskaper beror helt eller väsentligen

på en viss geografisk omgivning med de naturliga och

mänskliga faktorer som förknippas med den.

ii) De druvor som vinet framställts av kommer uteslutande

från det geografiska området.

iii) Produktionen sker inom det geografiska området.

iv) Produkten framställs av druvsorter tillhörande arten Vitis

vinifera.

b) geografisk beteckning: beteckning för en region, en ort eller i

välmotiverade undantagsfall ett land, som används för att

beskriva en produkt som avses i artikel 92.1 och som upp­

fyller följande krav:

i) Den besitter en specifik kvalitet, ett specifikt anseende

eller någon annan specifik egenskap som kan hänföras

till det geografiska ursprunget.

ii) Minst 85 % av de druvor som används för framställ­

ningen kommer uteslutande från det geografiska områ­

det.

iii) Produktionen sker inom det geografiska området.

iv) Den framställs av druvsorter tillhörande arten Vitis vini­

fera eller en korsning mellan denna art och andra arter av

släktet Vitis.

2. Vissa traditionellt använda namn ska utgöra ursprungs­

beteckningar om de

a) betecknar ett vin,

b) hänvisar till ett geografiskt namn,

c) uppfyller kraven i punkt 1 a i–iv och

d) har genomgått det förfarande för beviljande av skydd för

ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar som

fastställs i detta underavsnitt.

3. Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, även

sådana som rör geografiska områden i tredjeländer, kan skyddas

i unionen med stöd av reglerna i detta underavsnitt.

4. Produktion enligt punkt 1 a iii ska omfatta alla berörda

produktionsmoment, från skörd av druvorna till slutförandet av

vintillverkningsprocessen, med undantag för eventuella proces­

ser efter framställningen.

5. Vid tillämpning av punkt 1 b ii ska de maximalt 15 % av

druvorna som inte behöver komma från det avgränsade områ­

det komma från den medlemsstat eller det tredjeland där det

avgränsade området är beläget.

Artikel 94

Ansökan om skydd

1. Ansökningar om skydd av ursprungsbeteckningar eller

geografiska beteckningar ska innehålla teknisk dokumentation

med följande:

a) Det namn som ska skyddas.

b) Sökandens namn och adress.

c) Den produktspecifikation som avses i punkt 2.

d) Ett dokument som sammanfattar den produktspecifikation

som avses i punkt 2.

2. Produktspecifikationen ska göra det möjligt för berörda

parter att kontrollera de relevanta produktionsvillkoren för ur­

sprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen.

Produktspecifikationen ska innehålla uppgifter om åtminstone

följande:

a) Det namn som ska skyddas.

b) En beskrivning av vinet eller vinerna enligt följande:

i) När det gäller en ursprungsbeteckning, de viktigaste ana­

lytiska och organoleptiska egenskaperna.

ii) När det gäller en geografisk beteckning, de viktigaste

analytiska egenskaperna samt en bedömning av eller upp­

gifter om de organoleptiska egenskaperna.

c) I förekommande fall de särskilda oenologiska metoder som

använts för att framställa vinet eller vinerna samt de rele­

vanta restriktionerna för denna framställning.

SV

L 347/720

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

125

d) En avgränsning av det geografiska området i fråga.

e) Maximal avkastning per hektar.

f) Uppgifter om den eller de druvsorter som vinet eller vinerna

framställts av.

g) Uppgifter som styrker det samband som avses i artikel 93.1

a i eller, i förekommande fall, artikel 93.1 b i.

h) De gällande krav som fastställts i unionslagstiftningen eller

nationella lagstiftningen eller, om medlemsstaterna så före­

skriver, av en organisation som handlägger skyddade ur­

sprungsbeteckningar eller geografiska beteckningar, med be­

aktande av att dessa krav måste vara objektiva och icke dis­

kriminerande och förenliga med unionsrätten.

i) Namn på och kontaktuppgifter för de myndigheter eller

organ som kontrollerar efterlevnaden av bestämmelserna i

produktspecifikationen samt deras särskilda uppgifter.

3. I de fall ansökan om skydd avser ett geografiskt område i

ett tredjeland ska den utöver de uppgifter som anges i punk­

terna 1 och 2 innehålla uppgifter som styrker att namnet i fråga

är skyddat i ursprungslandet.

Artikel 95

Sökande

1. Alla berörda producentgrupper, eller i välmotiverade un­

dantagsfall en enskild producent, får ansöka om skydd av en

ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning. Andra be­

rörda parter får delta i ansökan.

2. Producenter får endast ansöka om skydd för vin som de

själva producerar.

3. När ett namn anger ett geografiskt område som skär över

nationella gränser, eller när ett traditionellt namn är förknippat

med ett geografiskt område som skär över nationella gränser,

får en gemensam ansökan lämnas in.

Artikel 96

Förberedande nationellt förfarande

1. Ansökningar om skydd av en ursprungsbeteckning eller

en geografisk beteckning för vin med ursprung i unionen ska

vara föremål för ett förberedande nationellt förfarande.

2. Ansökan om skydd ska lämnas in i den medlemsstat på

vars territorium ursprungsbeteckningen eller den geografiska

beteckningen har sitt ursprung.

3. Den medlemsstat som tar emot ansökan om skydd ska

granska ansökan för att avgöra om den uppfyller villkoren i

detta underavsnitt.

Den medlemsstaten ska genomföra ett nationellt förfarande, där

det säkerställs att den får tillräcklig offentlighet och där det

föreskrivs en tidsfrist på minst två månader från dagen för

offentliggörandet inom vilken alla fysiska eller juridiska personer

som har ett legitimt intresse och är bosatta eller etablerade i

medlemsstaten i fråga kan resa invändningar mot det föreslagna

skyddet, genom att till den medlemsstaten lämna in en motive­

rad förklaring.

4. Om den medlemsstat som utvärderar ansökan anser att

ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen inte

uppfyller de krav som fastställs i detta underavsnitt eller är

oförenlig med unionsrätten ska den avslå ansökan.

5. Om den medlemsstat som utvärderar ansökan anser att

kraven uppfylls ska medlemsstaten genomföra ett nationellt för­

farande, där det säkerställs att produktspecifikationen får till­

räcklig offentlighet, och som ett minimikrav offentliggörs på

internet, och vidarebefordra ansökan till kommissionen.

Artikel 97

Kommissionens granskning

1. Kommissionen ska offentliggöra dagen för inlämning av

ansökan om skydd av ursprungsbeteckningen eller den geogra­

fiska beteckningen.

2. Kommissionen ska kontrollera huruvida de ansökningar

om skydd som avses i artikel 94 uppfyller villkoren i detta

underavsnitt.

3. Om kommissionen anser att villkoren i detta underavsnitt

är uppfyllda ska den anta genomförandeakter beträffande offent­

liggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av det samman­

fattande dokument som avses i artikel 94.1 d och av hänvis­

ningen till det offentliggörande av produktspecifikationen som

gjorts under det förberedande nationella förfarandet. Dessa ge­

nomförandeakter ska antas utan tillämpning av det förfarande

som avses i artikel 229.2 eller 229.3.

4. Om kommissionen anser att villkoren i detta underavsnitt

inte är uppfyllda ska den anta genomförandeakter för att avslå

ansökan.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 98

Förfarande för invändningar

Inom två månader räknat från dagen för offentliggörandet av

det sammanfattande dokumentet enligt artikel 94.1 d, får alla

medlemsstater eller tredjeländer, eller alla fysiska eller juridiska

personer som har ett legitimt intresse och är bosatta eller eta­

blerade i en annan medlemsstat än den som begärt skyddet eller

i ett tredjeland, göra invändningar mot det föreslagna skyddet

genom att till kommissionen lämna in en vederbörligen moti­

verad förklaring på grundval av de villkor för rätten till skydd

som anges i detta underavsnitt.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/721

Ds 2015:13

Bilaga 2

126

För fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etable­

rade i tredjeländer ska förklaringen lämnas in, antingen direkt

eller genom myndigheterna i det berörda tredjelandet, inom den

period på två månader som fastställs i första stycket.

Artikel 99

Beslut om skydd

På grundval av den information som kommissionen förfogar

över efter avslutandet av det invändningsförfarande som avses

i artikel 98 ska kommissionen antagenomförandeakter för att

antingen bevilja skydd för en ursprungsbeteckning eller geogra­

fisk beteckning som uppfyller villkoren i detta underavsnitt och

som är förenlig med unionsrätten, eller att avslå ansökan om

villkoren inte är uppfyllda.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 100

Homonyma beteckningar

1. En beteckning för vilken en ansökan har inlämnats och

som är helt eller delvis homonym med en beteckning som

redan registrerats enligt denna förordning ska registreras med

beaktande av lokala och traditionella seder och bruk samt risken

för förväxlingar.

En homonym beteckning som vilseleder konsumenten att tro

att en produkt kommer från ett annat område får inte registre­

ras, även om beteckningen bokstavligen är korrekt i fråga om

det område eller den region eller plats där sådana produkter har

sitt verkliga ursprung.

En registrerad homonym beteckning får endast användas om

det finns en klar skillnad i praxis mellan den senast registrerade

homonymen och det namn som hade registrerats tidigare, med

beaktande av behovet av att producenterna ska behandlas lika

och behovet av att undvika att konsumenterna vilseleds.

2. Punkt 1 ska tillämpas i tillämpliga delar om en beteckning

för vilken en ansökan har lämnats in helt eller delvis är homo­

nym med en geografisk beteckning som är skyddad i medlems­

staternas nationella rätt.

3. Om namnet på en druvsort innehåller eller består av en

skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk be­

teckning, får det inte användas för märkning av jordbrukspro­

dukter.

För att ta hänsyn till befintlig märkningspraxis ska kommissio­

nen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227

för att fastställa undantag från denna regel.

4. Skyddet av ursprungsbeteckningar och geografiska beteck­

ningar för produkter som omfattas av artikel 93 i den här

förordningen ska inte påverka tillämpningen av skyddade

geografiska beteckningar som gäller för spritdrycker enligt defi­

nitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 110/2008 ( 1 ).

Artikel 101

Ytterligare grunder för att avslå en ansökan om skydd

1. Namn som har blivit generiska får inte skyddas som ur­

sprungsbeteckningar eller geografiska beteckningar.

I detta avsnitt avses med ett namn som har blivit generiskt ett

namn på ett vin som visserligen har samband med den ort eller

den region där produkten från början producerades eller salu­

fördes, men som har blivit det allmänna namnet på ett vin i

unionen.

När det ska avgöras om ett namn har blivit generiskt, ska

hänsyn tas till alla relevanta faktorer och särskilt till

a) de nuvarande förhållandena i unionen, särskilt i de områden

där produkten konsumeras,

b) tillämplig unionsrätt eller nationell rätt.

2. Ett namn får inte skyddas som ursprungsbeteckning eller

geografisk beteckning om detta med hänsyn till ett varumärkes

anseende och renommé skulle kunna vilseleda konsumenten om

vinets rätta identitet.

Artikel 102

Förhållande till varumärken

1.

Registreringen av ett varumärke som innehåller eller består

av en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk

beteckning som inte är förenlig med produktspecifikationen i

fråga eller vars användning omfattas av artikel 103.2, och som

avser en produkt ur någon av de kategorier som förtecknas i del

II i bilaga VII ska

a) avslås om ansökan om varumärkesregistrering lämnas in

efter den dag då ansökan om skydd av ursprungsbeteckning

eller geografisk beteckning lämnades in till kommissionen

och ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteck­

ningen därefter skyddas, eller

b) förklaras ogiltig.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 101.2 får

ett varumärke enligt punkt 1 i denna artikel fortsätta att använ­

das eller förnyas även om en ursprungsbeteckning eller geogra­

fisk beteckning har skyddats, om det har lämnats in en ansökan

för varumärket i fråga eller om det har registrerats eller, i en­

lighet med berörd rätt, i god tro förvärvats genom användning

SV

L 347/722

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den

15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märk­

ning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker

(EUT L 39, 13.2.2008, s. 16).

Ds 2015:13

Bilaga 2

127

inom unionen, antingen före dagen för skydd av ursprungs­

beteckningen eller den geografiska beteckningen i ursprungslan­

det eller före den 1 januari 1996, såvida det inte finns skäl att

ogiltigförklara eller häva varumärkesregistreringen enligt Euro­

paparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG ( 1 ) eller rådets

förordning (EG) nr 207/2009 ( 2 ).

I sådana fall ska användningen av ursprungsbeteckningen eller

den geografiska beteckningen vara tillåten parallellt med de

berörda varumärkena.

Artikel 103

Skydd

1. Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geogra­

fiska beteckningar får användas av alla aktörer som saluför

vin som har producerats i enlighet med motsvarande produkt­

specifikation.

2. Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geogra­

fiska beteckningar samt viner som använder det skyddade nam­

net i enlighet med produktspecifikationen ska skyddas mot föl­

jande:

a) Varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av det skyddade

namnet

i) för produkter som är jämförbara, men som inte uppfyller

kraven i produktspecifikationen för det skyddade namnet,

eller

ii) i den mån detta bruk innebär att en ursprungsbetecknings

eller en geografisk betecknings anseende utnyttjas.

b) Varje obehörigt bruk, imitation eller anspelning, även när

produktens eller tjänstens verkliga ursprung anges eller om

det skyddade namnet har översatts, transkriberats eller trans­

littererats eller åtföljs av uttryck som

"stil", "typ", "metod",

"sådan som tillverkas i", "imitation", "smak", "liknande" eller

dylikt.

c) Varje annan osann eller vilseledande uppgift om ursprung,

härkomst, beskaffenhet eller väsentliga egenskaper hos pro­

dukten på dennas inre eller yttre förpackning, reklammaterial

eller handlingar, liksom förpackning av vinprodukten i en

behållare som är ägnad att inge en oriktig föreställning om

vinproduktens verkliga ursprung.

d) Varje annan form av agerande som kan vilseleda konsumen­

ten om produktens verkliga ursprung.

3. Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geogra­

fiska beteckningar ska inte bli generiska i unionen i den mening

som avses i artikel 101.1.

Artikel 104

Register

Kommissionen ska upprätta och föra ett elektroniskt register

över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska

beteckningar för vin som ska vara tillgängligt för allmänheten.

Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar för pro­

dukter från ett tredjeland som är skyddade inom unionen i

enlighet med ett internationellt avtal som unionen har ingått

får föras upp i registret. Utom i de fall då det i ett sådant avtal

uttryckligen anges att det är fråga om skyddade ursprungs­

beteckningar enligt denna förordning ska sådana namn föras

in i registret som skyddade geografiska beteckningar.

Artikel 105

Ändringar av produktspecifikationer

En sökande som uppfyller villkoren i artikel 95 får ansöka om

godkännande av en ändring av produktspecifikationen för en

skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning, till

exempel för att ta hänsyn till den vetenskapliga eller tekniska

utvecklingen eller för att göra en ny avgränsning av det geo­

grafiska området i enlighet med artikel 94.2 andra stycket d. I

ansökan ska det anges vilka ändringar som begärs och vilken

motiveringen är.

Artikel 106

Avregistrering

Kommissionen får, på eget initiativ eller på motiverad begäran

av en medlemsstat, ett tredjeland eller en fysisk eller juridisk

person som har ett legitimt intresse, anta genomförandeakter,

för att dra in skyddet av en ursprungsbeteckning eller en geo­

grafisk beteckning om villkoren i motsvarande produktspecifi­

kation inte längre är uppfyllda.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 107

Befintliga skyddade vinnamn

1. De vinnamn som avses i artiklarna 51 och 54 i rådets

förordning (EG) nr 1493/1999 ( 3 ) och artikel 28 i kommissio­

nens förordning (EG) nr 753/2002 ( 4 ) ska automatiskt vara

skyddade enligt den här förordningen. Kommissionen ska föra

in dem i det register som avses i artikel 104 i den här för­

ordningen.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/723

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 okto­

ber 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar

(EUT L 299, 8.11.2008, s. 25).

( 2 ) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om

gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 24.3.2009, s. 1).

( 3 ) Rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den

gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 179,

14.7.1999, s. 1).

( 4 ) Kommissionens förordning (EG) nr 753/2002 av den 29 april 2002

om vissa tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG)

nr 1493/1999 när det gäller beteckning, benämning, presentation

och skydd av vissa vinprodukter (EGT L 118, 4.5.2002, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 2

128

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter som antas

utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2

eller 229.3 i den här förordningen vidta motsvarande formella

åtgärder för att ta bort vinnamn som omfattas av artikel 118s.3

i förordning (EG) nr 1234/2007 från det register som avses i

artikel 104 i den här förordningen.

3. Artikel 106 ska inte tillämpas på sådana befintliga skyd­

dade vinnamn som avses i punkt 1 i denna artikel.

Kommissionen får på eget initiativ, till och med den 31 decem­

ber 2014, anta genomförandeakter för att dra in det skydd för

befintliga skyddade vinnamn som avses i punkt 1 i denna ar­

tikel om de inte uppfyller villkoren i artikel 93.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

4. För Kroatiens vidkommande ska de vinnamn som offent­

liggjorts i Europeiska unionens officiella tidning ( 1 ) vara skyddade

enligt denna förordning, på villkor att invändningsförfarandet

ger ett i detta hänseende positivt resultat. Kommissionen ska

föra in dem i det register som anges i artikel 104.

Artikel 108

Avgifter

Medlemsstaterna får ta ut avgifter för att täcka sina omkost­

nader, inbegripet sådana som uppstår vid granskning av ansök­

ningar om skydd, invändningar, ansökningar om ändringar och

framställningar om avregistrering enligt detta underavsnitt.

Artikel 109

Delegerade befogenheter

1. För att ta hänsyn till särdragen i produktionen i det av­

gränsade geografiska området ska kommissionen ges befogenhet

att anta delegerade akter enligt artikel 227 för att fastställa

a) ytterligare kriterier för avgränsningen av det geografiska om­

rådet, och

b) restriktioner och undantag rörande produktionen i det av­

gränsade geografiska området.

2. För att säkerställa produktkvalitet och spårbarhet ska

kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 227, för att fastställa på vilka villkor produktspecifika­

tionerna får innehålla ytterligare krav.

3. För att säkerställa skyddet av producenters och aktörers

legitima rättigheter eller intressen ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 med avseende

a) vilka typer av sökande som får ansöka om skydd av en

ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning,

b) de villkor som gäller för ansökan om skydd av en ursprungs­

beteckning eller en geografisk beteckning, kommissionens

granskning av ansökningarna, förfarandet för invändningar

och förfarandet för ändringar, avregistreringar och omvand­

ling av skyddade ursprungsbeteckningar och geografiska be­

teckningar,

c) villkor för gränsöverskridande ansökningar,

d) villkor för ansökningar som rör ett geografiskt område i ett

tredjeland,

e) det datum från och med vilket skyddet eller en ändring av

ett skydd ska gälla,

f) villkor för ändring av produktspecifikationerna.

4. För att säkerställa en tillräcklig skyddsnivå ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227

med avseende på restriktioner för ett skyddat namn.

5. För att säkerställa att ekonomiska aktörer och behöriga

myndigheter inte otillbörligen påverkas av tillämpningen av

detta underavsnitt när det gäller vinnamn som har beviljats

skydd före den 1 augusti 2009 eller för vilka en ansökan om

skydd har lämnats in före det datumet ska kommissionen ges

befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 för att

fastställa övergångsregler om

a) vinnamn som medlemsstaterna har erkänt som ursprungs­

beteckningar eller geografiska beteckningar före den 1 augusti

2009 och vinnamn för vilka en ansökan om skydd har

lämnats in före det datumet,

b) viner som släppts ut på marknaden eller märkts före ett visst

datum och

c) ändringar av produktspecifikationer.

Artikel 110

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

1. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som krävs rörande:

a) Den information som produktspecifikationen ska innehålla

om sambandet mellan det geografiska området och slutpro­

dukten.

b) Offentliggörande av beslut om skydd eller avslag.

c) Upprättande och underhåll av det register som avses i

artikel 104.

SV

L 347/724

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) EUT C 116, 14.4.2011, s. 12.

Ds 2015:13

Bilaga 2

129

d) Omvandling av en skyddad ursprungsbeteckning till en skyd­

dad geografisk beteckning.

e) Inlämnande av gränsöverskridande ansökningar.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

2. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som är nödvändiga rörande förfarandet för

bedömning av ansökningar om skydd eller om godkännande av

en ändring av en ursprungsbeteckning eller en geografisk be­

teckning, och rörande förfarandet för bedömning av begäranden

om invändningar, avregistrering eller omvandling samt rörande

förfarandet för inlämnande av information om befintliga skyd­

dade vinnamn, särskilt med avseende på

a) förlagor till dokument och överföringsformatet,

b) tidsfrister,

c) närmare uppgifter om fakta, bevis och underlag som ska

lämnas in som stöd för en ansökan eller en begäran.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 111

Andra genomförandebefogenheter

Om en invändning anses ogiltig ska kommissionen anta en

genomförandeakt för att den ska avslås. Den genomförandeak­

ten ska antas utan tillämpning av det förfarande som avses i

artikel 229.2 eller 229.3.

U n d e r a v s n i t t 3

T r a d i t i o n e l l a u t t r y c k

Artikel 112

Definition

„Traditsiooniline nimetus” – liikmesriikides tavapäraselt

artikli 92 lõikes 1 osutatud toodete kohta kasutatav nimetus,

millega osutatakse:

a) et toote päritolunimetus või geograafiline tähis on kaitstud

liidu või riigisisese õiguse alusel või

b) kaitstud päritolunimetuse või kaitstud geograafilise tähisega

toodete valmistamis- või laagerdamismeetodile, kvaliteedile,

värvusele, kohatüübile või mingile konkreetsele ajaloosünd­

musele.

Artikel 113

Skydd

1. Ett skyddat traditionellt uttryck får endast användas för

produkter som har framställts i överensstämmelse med den

definition som föreskrivs i artikel 112.

Traditionella uttryck ska skyddas mot olovlig användning.

2. Traditionella uttryck ska endast skyddas på det språk och

för de kategorier av vinprodukter som förekommer i ansökan

mot

a) varje obehörigt bruk av det skyddade uttrycket, även när det

åtföljs av uttryck som

"stil", "typ", "metod", "sådan som

produceras i

", "imitation", "smak", "liknande" eller dylikt,

b) varje annan osann eller vilseledande uppgift om art, beskaf­

fenhet eller väsentliga egenskaper hos produkten på dennas

inre eller yttre förpackning, reklammaterial eller handlingar

som hör samman med denna,

c) varje annan praxis som kan tänkas vilseleda konsumenten,

särskilt sådant som ger intrycket att vinet uppfyller kraven

för det skyddade traditionella uttrycket.

3. Traditionella uttryck får inte bli generiska i unionen.

Artikel 114

Delegerade befogenheter

1. För att säkerställa en tillräckligskyddsnivå ska kommissio­

nen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med

artikel 227 med avseende på vilket språk det traditionella ut­

tryck som ska skyddas ska vara på och hur det ska stavas.

2. För att säkerställa skyddet av producenters eller aktörers

legitima rättigheter och intressen ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 för att fast­

ställa:

a) vilken typ av sökande som får ansöka om skydd av ett

traditionellt uttryck,

b) på vilka villkor en ansökan om erkännande av ett traditio­

nellt uttryck ska anses vara giltig,

c) på vilka grunder det ska vara möjligt att invända mot ett

föreslaget erkännande av ett traditionellt uttryck,

d) skyddets omfattning, förhållandet till varumärken, skyddade

traditionella uttryck, skyddade ursprungsbeteckningar eller

skyddade geografiska beteckningar, homonyma beteckningar

och vissa namn på druvsorter för vinframställning,

e) på vilka grunder ett traditionellt uttryck kan avregistreras,

f) inom vilka tidsfrister en ansökan eller en begäran om in­

vändningar eller avregistrering ska lämnas in.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/725

Ds 2015:13

Bilaga 2

130

g) Vilka förfaranden som bör följas för en ansökan om skydd

av ett traditionellt uttryck, även vad gäller kommissionens

granskning av ansökningarna, förfarandet för invändningar

och förfaranden för avregistreringar och ändringar.

3. För att ta hänsyn till särdragen i handeln mellan unionen

och vissa tredjeländer ska kommissionen ges befogenhet att anta

delegerade akter enligt artikel 227 för att fastställa villkor för

när traditionella uttryck får användas för produkter från ett

tredjeland och för att föreskriva om undantag från artikel 112

och artikel 113.2.

Artikel 115

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

1. Kommissionen får antagenomförandeakter för att fastställa

de åtgärder som är nödvändiga rörande förfarandet för bedöm­

ning av ansökningar om skydd eller godkännande av en ändring

av ett traditionellt uttryck, rörande förfarandet för bedömning

av begäranden om invändningar eller avregistrering, särskilt med

avseende på

a) förlagor till dokument och överföringsformatet,

b) tidsfrister,

c) närmare uppgifter om fakta, bevis och underlag som ska

lämnas in som stöd för ansökan eller begäran,

d) närmare föreskrifter för offentliggörande av traditionella ut­

tryck.

2. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att god­

känna eller avslå en ansökan om skydd för ett traditionellt

uttryck eller en begäran om ändring av ett skyddat uttryck eller

om avregistrering av skyddet för ett traditionellt uttryck.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter om skydd av

traditionella uttryck för vilka ansökan om skydd har godkänts, i

synnerhet genom att klassificera dem enligt artikel 112 och

offentliggöra en definition och/eller användningsvillkoren.

4.

De genomförandeakter som avses i punkterna 1, 2 och 3 i

denna artikel ska antas i enlighet med det granskningsförfarande

som avses i artikel 229.2.

Artikel 116

Andra genomförandebefogenheter

Om en invändning anses ogiltig ska kommissionen anta en

genomförandeakt om att den ska avslås. Den genomförandeak­

ten ska antas utan tillämpning av det förfarande som avses i

artikel 229.2 eller 229.3

A v s n i t t 3

M ä r k n i n g o c h p r e s e n t a t i o n i n o m v i n s e k ­

t o r n

Artikel 117

Definitioner

I detta avsnitt avses med

a) märkning: varje ord, detalj, varumärke, märkesnamn, illust­

ration eller symbol på förpackning, dokument, meddelande,

etikett, ring eller hylsa som medföljer eller avser en viss

produkt.

b) presentation: varje information som framförs till konsumen­

terna genom den berörda produktens förpackning, inklusive

form på och typ av flaskor.

Artikel 118

Tillämpning av övergripande regler

Om inte annat föreskrivs i denna förordning ska rådets

direktiv 89/396/EEG ( 1 ), direktiv 2000/13/EG, Europaparlamen­

tets och rådets direktiv 2007/45/EG ( 2 ) direktiv 2008/95/EG

och förordning (EU) nr 1169/2011 gälla för märkning och pre­

sentation.

Märkning av de produkter som avses i punkterna 1–11 samt i

punkterna 13, 15 och 16 i del II i bilaga VII får inte komplet­

teras med andra uppgifter än de som fastställs i denna förord­

ning, såvida inte dessa uppgifter uppfyller kraven i

direktiv 2000/13/EG eller förordning (EU) nr 1169/2011.

Artikel 119

Obligatoriska uppgifter

1. Märkning och presentation av de produkter som avses i

punkterna 1–11 samt punkterna 13, 15 och 16 i del II i bilaga

VII och som saluförs i unionen eller är avsedda för export, ska

innehålla följande obligatoriska uppgifter:

a) Kategorin av vinprodukt enligt del II i bilaga VII.

b) För vin med skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk

beteckning:

i) uttrycken skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geogra­

fisk beteckning, och

ii) namnet på den skyddade ursprungsbeteckningen eller

skyddade geografiska beteckningen.

SV

L 347/726

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

(

1

) Rådets direktiv 89/396/EEG av den 14 juni 1989 om identifikations­

märkning av livsmedelspartier (EGT L 186, 30.6.1989, s. 21).

(

2

) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/45/EG av den 5 sep­

tember 2007 om fastställande av bestämmelser för färdigförpackade

varors nominella mängder, om upphävande av rådets

direktiv 75/106/EEG och 80/232/EEG samt om ändring av rådets

direktiv 76/211/EEG (EUT L 247, 21.9.2007, s. 17).

Ds 2015:13

Bilaga 2

131

c) Verklig alkoholhalt i volymprocent.

d) Härkomst.

e) Uppgift om tappningsföretaget eller, när det rör sig om

mousserande vin, mousserande vin med tillsats av koldioxid,

mousserande kvalitetsvin eller mousserande kvalitetsvin av

aromatisk typ, namnet på producenten eller leverantören.

f) Importören, när det rör sig om importerade viner.

g) Uppgift om sockerhalten när det rör sig om mousserande

vin, mousserande vin med tillsats av koldioxid, mousserande

kvalitetsvin eller mousserande kvalitetsvin av aromatisk typ.

2. Med avvikelse från punkt 1 a får hänvisningen till kate­

gorin av vinprodukt uteslutas för vin vars etikett anger namnet

på en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk

beteckning.

3. Med avvikelse från punkt 1 b får hänvisningen till uttryc­

ken skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning

utelämnas i följande fall:

a) Om ett traditionellt uttryck enligt artikel 112 a anges på

etiketten i enlighet med den produktspecifikation som avses

i artikel 94.2.

b) I välmotiverade undantagsfall, som ska fastställas av kom­

missionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 227

för att säkerställa efterlevnad av gällande märkningspraxis.

Artikel 120

Frivilliga uppgifter

1. Märkning och presentation av de produkter som avses i

punkterna 1–11 samt i punkterna 13, 15 och 16 i del II i bilaga

VII får innehålla följande frivilliga uppgifter:

a) Årgång.

b) Namnet på en eller flera druvsorter.

c) När det gäller andra viner än de som avses i artikel 119.1 g,

uppgifter om sockerhalten.

d) För vin med en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyd­

dad geografisk beteckning, traditionella uttryck enligt

artikel 112 b.

e) Unionens symbol för den skyddade ursprungsbeteckningen

eller skyddade geografiska beteckningen.

f) Uttryck som avser vissa produktionsmetoder.

g) För vin med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geo­

grafisk beteckning, namnet på en geografisk enhet som är

mindre eller större än det underliggande området för ur­

sprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 100.3 gäller

följande för användningen av de uppgifter som anges i punkt 1

a och b i den här artikeln för viner som saknar en skyddad

ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning:

a) Medlemsstaterna ska införa lagar eller andra författningar för

att säkerställa certifierings-, godkännande- och kontrollför­

faranden så att den berörda informationens korrekthet ga­

ranteras.

b) Medlemsstaterna får, på grundval av icke diskriminerande

och objektiva kriterier och med vederbörlig hänsyn till rättvis

konkurrens, för vin som framställts av druvsorter på deras

territorium, upprätta förteckningar över uteslutna druvsorter,

särskilt om

i) det finns risk för att konsumenterna vilseleds i fråga om

vinets rätta ursprung, på grund av att en viss druvsort

utgör en integrerad del av en befintlig skyddad ursprungs­

beteckning eller en skyddad geografisk beteckning,

ii) kontroller inte skulle vara kostnadseffektiva, på grund av

att en viss druvsort utgör en mycket liten del av med­

lemsstatens vinodling.

c) När det gäller blandningar av viner från olika medlemsstater

får druvsorten inte anges i märkningen om inte de berörda

medlemsstaterna har kommit överens om detta och säker­

ställer de relevanta certifierings-, godkännande- och kontroll­

förfarandena.

Artikel 121

Språkanvändning

1. De obligatoriska och frivilliga uppgifter som avses i artik­

larna 119 och 120 ska när de uttrycks i ord avfattas på ett eller

flera av unionens officiella språk.

2. Utan hinder av punkt 1 ska dock namnet på en skyddad

ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning el­

ler ett traditionellt uttryck enligt artikel 112 b på etiketten

avfattas på det eller de språk på vilka skyddet är tillämpligt.

Vid skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geografiska

beteckningar eller särskilda nationella beteckningar på ett annat

alfabet än det latinska kan namnet även anges på ett eller flera

officiella unionsspråk.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/727

Ds 2015:13

Bilaga 2

132

Artikel 122

Delegerade befogenheter

1. För att beakta de särdrag som kännetecknar vinsektorn,

ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 227 med avseende på regler och restriktioner

när det gäller följande:

a) Presentation och användning av andra uppgifter i märk­

ningen än de som föreskrivs i detta avsnitt.

b) Obligatoriska uppgifter rörande följande:

i) Uttryck som ska användas för att formulera de obligato­

riska uppgifterna och användningsvillkoren för dessa.

ii) Uttryck som avser ett företag och användningsvillkoren

för dessa.

iii) Bestämmelser om att producentmedlemsstaterna kan

fastställa ytterligare regler för obligatoriska uppgifter.

iv) Bestämmelser om att det kan fastställas ytterligare un­

dantag utöver dem som avses i artikel 119.2 när det

gäller utelämnande av hänvisningen till vinproduktens

kategori.

v) Bestämmelser om användningen av språk.

c) Frivilliga uppgifter rörande följande:

i) Uttryck som ska användas för att formulera de frivilliga

uppgifterna och användningsvillkoren för dessa.

ii) Bestämmelser om att producentmedlemsstaterna kan fast­

ställa ytterligare regler för frivilliga uppgifter.

d) Uppgifter rörande presentationen:

i) Villkoren för användning av vissa flaskformer, och en

förteckning över vissa specifika flaskformer.

ii) Villkoren för användning av flaskor och förslutningar av

typen

"mousserande vin".

iii) Bestämmelser om att producentmedlemsstaterna kan

fastställa ytterligare regler för presentation.

iv) Bestämmelser om användningen av språk.

2.

För att säkerställa skyddet för aktörernas legitima intressen

ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 227 med avseende på regler om tillfällig märkning

och presentation av viner med ursprungsbeteckning eller geo­

grafisk beteckning, om ursprungsbeteckningen eller den geogra­

fiska beteckningen i fråga uppfyller de tillämpliga kraven.

3. För att säkerställa att ekonomiska aktörer inte påverkas

negativt ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade

akter enligt artikel 227 med avseende på övergångsbestämmel­

ser vad gäller vin som släppts ut på marknaden och märkts i

enlighet med de relevanta regler som gällde före den 1 augusti

2009.

4. För att ta hänsyn till särdragen i handeln mellan unionen

och vissa tredjeländer ska kommissionen ges befogenhet att anta

delegerade akter enligt artikel 227 med avseende på undantag

från bestämmelserna i detta avsnitt i fråga om produkter som

ska exporteras när lagstiftningen i det berörda tredjelandet så

kräver.

Artikel 123

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa de

åtgärder som är nödvändiga rörande de förfaranden och tek­

niska kriterier som är tillämpliga på detta avsnitt, inklusive de

åtgärder som krävs för de certifierings-, godkännande- och kon­

trollförfaranden som gäller för viner utan skyddad ursprungs­

beteckning eller skyddad geografisk beteckning. Dessa genom­

förandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande

som avses i artikel 229.2.

KAPITEL II

Särskilda bestämmelser för enskilda sektorer

A v s n i t t 1

S o c k e r

Artikel 124

Giltighetstid

Detta avsnitt ska, med undantag för artiklarna 125 och 126,

gälla till och med slutet av regleringsåret 2016/2017.

U n d e r a v s n i t t 1

S ä r s k i l d a å t g ä r d e r

Artikel 125

Avtal inom sockersektorn

1. Villkoren för köp av sockerbetor och sockerrör, inbegripet

leveransavtal som ingås före sådd, ska anges i skriftliga bran­

schavtal mellan å ena sidan sockerbets- och sockerrörsodlarna i

unionen eller, på deras vägnar, de organisationer som de är

medlemmar i, och å andra sidan sockerföretagen i unionen eller,

på deras vägnar, de organisationer som de är medlemmar i.

2. Sockerföretagen ska anmäla branschavtalen enligt del II

avsnitt A punkt 6 i bilaga II till de behöriga myndigheterna i

den medlemsstat där de producerar socker.

SV

L 347/728

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

133

3. Från och med den 1 oktober 2017 ska branschavtalen

uppfylla köpevillkoren i bilaga X.

4. För att beakta sockersektorns särdrag och sektorns utveck­

ling under perioden efter produktionskvoternas upphörande ska

kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 227 för att

a) uppdatera de villkor som avses i del II avsnitt A i bilaga II,

b) uppdatera de köpevillkor för sockerbetor som avses i bilaga

X,

c) föreskriva om fler regler om fastställandet av bruttovikt, tara

och sockerhalt för sockerbetor som levereras till ett företag

och om betmassa.

5. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av

denna artikel, bland annat vad avser förfaranden, anmälningar

och administrativt stöd vid branschavtal som omfattar mer än

en medlemsstat. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2

Artikel 126

Prisrapportering på sockermarknaden

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa ett

system för rapportering av priser på sockermarknaden, inklusive

ett system för offentliggörande av prisnivåer för denna marknad.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Det system som avses i första stycket ska basera sig på infor­

mation från företag som producerar vitsocker eller från andra

aktörer inom sockerhandeln. Informationen ska behandlas kon­

fidentiellt.

Kommissionen ska se till att enskilda ekonomiska aktörers spe­

cifika priser eller namn inte offentliggörs.

U n d e r a v s n i t t 2

K r a v p å s o c k e r s e k t o r n u n d e r d e n p e r i o d s o m

a v s e s i a r t i k e l 1 2 4

Artikel 127

Leveransavtal

1. Utöver de krav som fastställs i artikel 125.1, ska bran­

schavtalen uppfylla köpevillkoren i bilaga XI.

2. I leveransavtal ska det göras skillnad beroende på om de

sockerkvantiteter som ska tillverkas av sockerbetor avser

a) kvotsocker, eller

b) utomkvotssocker.

3. Varje sockerföretag ska informera den medlemsstat i vil­

ken företaget producerar socker

a) om de kvantiteter av sockerbetor enligt punkt 2 a för vilka

leveransavtal har ingåtts före sådd och om den sockerhalt

som dessa avtal utgått från,

b) om det härtill svarande beräknade sockerutbytet.

Medlemsstaterna får begära ytterligare upplysningar.

4. Sockerföretag som inte har ingått några leveransavtal före

sådd till minimipriset för kvotbetor som avses i artikel 135 för

en kvantitet sockerbetor som motsvarar det socker som de har

kvot för, från fall till fall justerat av den preventiva återtags­

koefficient som har fastställts enligt artikel 130.2 första stycket,

ska betala minst detta minimipris för alla sockerbetor de be­

arbetar till socker.

5. Branschavtal får med den berörda medlemsstatens god­

kännande avvika från punkterna 2, 3 och 4.

6. Om branschavtal saknas ska medlemsstaten vidta nödvän­

diga och med denna förordning förenliga åtgärder för att skydda

berörda parters intressen.

Artikel 128

Produktionsavgift

1. En produktionsavgift ska tas ut av företagen för deras

socker-, isoglukos- och inulinsirapskvoter i enlighet med

artikel 136.2.

2. Åtgärder för att fastställa den produktionsavgift för kvot­

socker, kvotisoglukos och kvotinulinsirap som avses i punkt 1

ska antas av rådet i enlighet med artikel 43.3 i EUF-fördraget.

Artikel 129

Produktionsbidrag

1. Ett produktionsbidrag får beviljas för de sockerprodukter

som förtecknas i bilaga I del III b–e, om det inte finns något

överskott av socker eller importerat socker, isoglukos eller inu­

linsirap till aktuellt världsmarknadspris för framställning av de

produkter som avses i artikel 140.2 andra stycket b och c.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/729

Ds 2015:13

Bilaga 2

134

2. Rådet ska besluta om åtgärder för att fastställa det pro­

duktionsbidrag som avses i punkt 1 i enlighet med artikel 43.3 i

EUF-fördraget.

Artikel 130

Återtag av socker

1. För att undvika prisras på den inre marknaden och för att

avhjälpa överproduktion på grundval av den prognostiserade

försörjningsbalansen och med tanke på unionens åtaganden

till följd av internationella avtal som ingåtts i enlighet med

EUF-fördraget, får kommissionen anta genomförandeakter om

återtag från marknaden för ett visst regleringsår av de kvantite­

ter kvotbelagt socker eller kvotbelagd isoglukos som överstiger

den tröskelnivå som beräknats i enlighet med punkt 2.

2. Den tröskelnivå för återtag som avses i punkt 1 ska be­

räknas för varje företag som har en kvot genom att man multi­

plicerar företagets kvot med en koefficient. Kommissionen får

anta genomförandeakter för att fastställa denna koefficient för

ett regleringsår senast den 28 februari det föregående reglerings­

året på grundval av förväntade marknadstendenser.

På grundval av de senaste marknadstendenserna får kommissio­

nen senast den 31 oktober det berörda regleringsåret anta ge­

nomförandeakter om att antingen anpassa eller, om ingen ko­

efficient har fastställts i enlighet med första stycket, fastställa en

koefficient.

3. Företag som innehar en kvot ska fram till början av det

påföljande regleringsåret på egen bekostnad lagra den kvantitet

kvotsocker som producerats utöver den tröskel som beräknats i

enlighet med punkt 2. De kvantiteter socker, isoglukos eller

inulinsirap som återtagits under ett regleringsår ska anses vara

de första kvantiteter som produceras inom ramen för nästa

regleringsårs kvoter.

Genom undantag från första stycket får kommissionen, med

hänsyn till de förväntade tendenserna på sockermarknaden,

anta genomförandeakter för att fastställa att hela eller delar av

den återtagna kvantiteten socker, isoglukos eller inulinsirap för

det innevarande regleringsåret, det påföljande regleringsåret eller

båda dessa regleringsår ska anses som

a) överskottssocker, överskottsisoglukos eller överskottsinulinsi­

rap som kan bli industrisocker, industriisoglukos eller indu­

striinulinsirap, eller

b) tillfällig kvotproduktion, varav en del får reserveras för ex­

port med beaktande av unionens åtaganden enligt interna­

tionella avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget.

4. Om sockerförsörjningen i unionen är otillräcklig, får kom­

missionen anta genomförandeakter för att tillåta att en viss del

av den återtagna kvantiteten socker, isoglukos eller inulinsirap

säljs på unionsmarknaden innan återtagsperioden löper ut.

5. Om det återtagna sockret överförs till den första socker­

produktionen påföljande regleringsår, ska minimipriset för det

regleringsåret, såsom avses i artikel 135, betalas till sockerbets­

odlarna.

Om det återtagna sockret används som industrisocker eller ex­

porteras i enlighet med punkt 3 andra stycket a eller b i den här

artikeln, ska kraven i artikel 135 om minimipriser inte gälla.

Om det återtagna sockret säljs på unionsmarknaden innan åter­

tagsperioden har löpt ut i enlighet med punkt 4, ska minimi­

priset för innevarande regleringsår betalas till sockerbetsodlarna.

6. Genomförandeakter enligt denna artikel ska antas i enlig­

het med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 131

Tillfällig marknadsstyrningsmekanism

1. Under den period som avses i artikel 124 får kommis­

sionen anta genomförandeakter för att fastställa de åtgärder som

är nödvändiga för att sörja för tillräckliga leveranser av socker

till unionsmarknaden. Dessa genomförandeakter ska antas i en­

lighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Genom sådana åtgärder får nivån på tullavgiften för importerat

råsocker anpassas för den kvantitet och tid som krävs.

Inom ramen för den tillfälliga marknadsstyrningsmekanismen,

ska åtgärder om fastställandet av en överskottsavgift beslutas av

rådet i enlighet med artikel 43.3 i EUF-fördraget.

2. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast­

ställa den lämpliga kvantitet av utomkvotssocker och importerat

råsocker som kan släppas ut på unionsmarknaden. Dessa ge­

nomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsför­

farande som avses i artikel 229.2.

Artikel 132

Delegerade befogenheter

För att beakta sockersektorns särdrag och säkerställa att veder­

börlig hänsyn tas till alla parters intressen och mot bakgrund av

behovet av att förebygga marknadsstörningar ska kommissionen

ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227, med

avseende på

a) sådana köpevillkor och leveransavtal som avses i artikel 127,

SV

L 347/730

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

135

b) uppdatering av de köpevillkor för sockerbetor som avses i

bilaga XI,

c) kriterier för sockerföretagen när de bland sockerbetsförsäl­

jarna fördelar de kvantiteter sockerbetor som ska omfattas av

leveransavtal före sådd enligt artikel 127.3.

Artikel 133

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa de

åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av detta under­

avsnitt och som avser förfaranden, innehåll och tekniska krite­

rier.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

U n d e r a v s n i t t 3

S y s t e m f ö r p r o d u k t i o n s s t y r n i n g

Artikel 134

Kvoter inom sockersektorn

1. Ett kvotsystem ska tillämpas för socker, isoglukos och

inulinsirap.

2. För det kvotsystem som avses i punkt 1 i denna artikel

ska en producent som överskrider den berörda kvoten och inte

utnyttjar överskottskvantiteterna i enlighet med artikel 139 be­

tala en överskottsavgift för dessa kvantiteter på de villkor som

anges i artiklarna 139–142.

Artikel 135

Minimipris för sockerbetor

Minimipriset för kvotsockerbetor ska fastställas av rådet i enlig­

het med artikel 43.3 i EUF-fördraget.

Artikel 136

Kvottilldelning

1. Nationella och regionala kvoter för produktion av socker,

isoglukos och inulinsirap fastställs i bilaga XII.

2. Varje medlemsstat ska tilldela en kvot till alla företag som

producerar socker, isoglukos eller inulinsirap vilka är etablerade

på dess territorium och godkända enligt artikel 137.

För varje företag ska den tilldelade kvoten vara lika med den

kvot som företaget tilldelades för regleringsåret 2010/2011 i

enlighet med förordning (EG) nr 1234/2007.

3. Om en kvot tilldelas till sockerföretag med mer än en

produktionsenhet ska medlemsstaten anta de åtgärder som

den finner nödvändiga för att ta lämplig hänsyn till sockerbets-

och sockerrörsodlarnas intressen.

Artikel 137

Godkända företag

1. Medlemsstaterna ska på begäran godkänna företag som

producerar socker, isoglukos eller inulinsirap eller företag som

bearbetar dessa produkter till någon av de produkter som avses

i artikel 140.2, förutsatt att företaget

a) styrker sin professionella produktionskapacitet,

b) går med på att lämna information och att underkasta sig

kontroller med anknytning till denna förordning,

c) inte har fått sitt godkännande tillfälligt eller slutgiltigt upp­

hävt.

2. Godkända företag ska meddela den medlemsstat där före­

taget skördar eller raffinerar sockerbetor eller sockerrör följande

information:

a) De kvantiteter sockerbetor eller sockerrör för vilka leverans­

avtal har ingåtts samt motsvarande sockerbets-, sockerrörs-

och sockerutbyte per hektar.

b) Uppgifter om förväntade och faktiska leveranser av socker­

betor, sockerrör och råsocker samt om sockerproduktion

och sockerlager.

c) Kvantiteter sålt vitsocker samt motsvarande priser och vill­

kor.

Artikel 138

Nationell omfördelning av kvoterna och minskning av

kvoterna

1. En medlemsstat får minska en socker- eller isoglukoskvot

som har tilldelats ett företag som är etablerat på dess territorium

med upp till 10 %. Härvid ska medlemsstaterna tillämpa objek­

tiva och icke-diskriminerande kriterier.

2. Medlemsstaterna får överföra kvoter mellan företag i en­

lighet med bestämmelserna i bilaga XIII med beaktande av

samtliga berörda parters intressen, särskilt sockerbets- och soc­

kerrörsodlarnas intressen.

3. De kvantiteter som erhålls med tillämpning av punkterna

1 och 2 ska av medlemsstaten tilldelas ett eller flera företag på

dess territorium, oavsett om företagen i fråga redan har tilldelats

kvoter eller inte.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/731

Ds 2015:13

Bilaga 2

136

Artikel 139

Utomkvotsproduktion

1. Socker, isoglukos eller inulinsirap som under ett regle­

ringsår produceras utöver kvoterna i artikel 136 får

a) användas för bearbetning av vissa produkter enligt

artikel 140,

b) överföras till kvotproduktionen för nästa regleringsår i enlig­

het med artikel 141,

c) användas för den särskilda försörjningsordningen för de yt­

tersta randområdena, i enlighet med kapitel III i Europapar­

lamentets och rådets förordning (EU) nr 228/2013 ( 1 ),

d) exporteras inom ramen för en kvantitativ gräns som kom­

missionen ska fastställa genom genomförandeakter i över­

ensstämmelse med de åtaganden som följer av internatio­

nella avtal som ingåtts enligt EUF-fördraget, eller

e) släppas ut på marknaden i överensstämmelse med den me­

kanism som beskrivs i artikel 131 för anpassning av till­

gången till efterfrågan på grundval av den prognostiserade

försörjningsbalansen.

De åtgärder som avses i första punkten led e i denna artikel ska

tillämpas innan de åtgärder för förebyggande av marknadsstör­

ningar som avses i artikel 219.1 aktiveras.

Övriga kvantiteter ska omfattas av den överskottsavgift som

avses i artikel 142.

2. Genomförandeakter enligt denna artikel ska antas i enlig­

het med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 140

Industrisocker

1.

Industrisocker, industriisoglukos och industriinulinsirap får

endast användas för produktion av någon av de produkter som

avses i punkt 2, om sockret, isoglukosen eller inulinsirapen

a) omfattas av ett leveransavtal som har ingåtts före reglerings­

årets slut mellan en producent och en användare som båda

är godkända enligt artikel 137, och

b) har levererats till användaren senast den 30 november det

påföljande regleringsåret.

2. För att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen ska kom­

missionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 227 för att upprätta en förteckning över de produkter

för vilkas produktion industrisocker, industriisoglukos eller in­

dustriinulinsirap får användas.

Förteckningen ska särskilt inbegripa följande:

a) Bioetanol, alkohol, rom, levande jäst och kvantiteter av bred­

bar sirap och sådana produkter som ska bearbetas till

"Rinse

appelstroop

".

b) Vissa industriprodukter utan sockerinnehåll men vilkas be­

arbetning sker med användning av socker, isoglukos eller

inulinsirap.

c) Vissa produkter inom den kemiska industrin eller läkeme­

delsindustrin som innehåller socker, isoglukos eller inulinsi­

rap.

Artikel 141

Överföring av överskottssocker

1. Ett företag får besluta att helt eller delvis till nästa regle­

ringsår överföra de kvantiteter socker, isoglukos eller inulinsirap

som företaget tillverkar utöver sina kvoter. Om inte annat följer

av punkt 3 ska detta beslut vara oåterkalleligt.

2. Företag som beslutar enligt punkt 1 ska

a) underrätta den berörda medlemsstaten före ett datum som

den medlemsstaten fastställer

i) mellan den 1 februari och den 31 augusti det inneva­

rande regleringsåret om kvantiteter av rörsocker som

överförs,

ii) mellan den 1 februari och den 31 augusti under det

innevarande regleringsåret om andra kvantiteter av bets­

ocker, isoglukos eller inulinsirap som överförs,

b) åta sig att på egen bekostnad lagra kvantiteterna till ut­

gången av det innevarande regleringsåret.

3. Om ett företags slutliga produktion för regleringsåret i

fråga är mindre än vad som beräknades när beslutet om över­

föring fattades enligt punkt 1, får storleken på den överförda

kvantiteten justeras retroaktivt senast den 31 oktober det på­

följande regleringsåret.

4. De kvantiteter som överförs ska anses vara de första kvan­

titeter som produceras inom ramen för nästa regleringsårs kvo­

ter.

SV

L 347/732

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 228/2013 av den

13 mars 2013 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för

unionens yttersta randområden och om upphävande av rådets för­

ordning (EG) nr 247/2006 (EUT L 78, 20.3.2013, s. 23).

Ds 2015:13

Bilaga 2

137

5. Socker som lagras i enlighet med denna artikel under ett

regleringsår får inte omfattas av någon annan lagringsåtgärd

enligt artikel 16 eller 130.

Artikel 142

Överskottsavgift

1. En överskottsavgift ska tas ut för kvantiteter av

a) överskottssocker, överskottsisoglukos och överskottsinulinsi­

rap som producerats under ett regleringsår, förutom kvan­

titeter som har överförts till kvotproduktionen för det på­

följande regleringsåret och har lagrats i enlighet med arti­

kel 141 eller kvantiteter enligt artikel 139.1 första stycket c,

d och e,

b) industrisocker, industriisoglukos och inulinsirap för vilka det

inte har styrkts att de har använts i någon av de produkter

som avses i artikel 140.2 inom en tidsfrist som ska fastställas

av kommissionen genom genomförandeakter.

c) socker, isoglukos och inulinsirap som dragits tillbaka från

marknaden i enlighet med artikel 130 och som inte upp­

fyller villkoren i artikel 130.3.

Genomförandeakter enligt första stycket b ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

2. Rådet ska besluta om fastställandet av den överskottsavgift

som avses i punkt 1 i enlighet med artikel 43.3 i EUF-fördraget.

Artikel 143

Delegerade befogenheter

1. För att säkerställa att de företag som avses i artikel 137

fullgör sina åtaganden ska kommissionen ges befogenhet att

anta delegerade akter enligt artikel 227 för att fastställa regler

för beviljande och återkallande av dessa företags godkännanden

och kriterierna för administrativa påföljder.

2. För att ta hänsyn till sockersektorns särdrag och för att

säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till alla parters intressen

ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 227 med avseende på tolkningen av termer för

kvotsystemets drift samt villkoren för försäljning till de yttersta

randområdena.

3. För att säkerställa att odlarna är nära involverade i ett

beslut om att överföra en viss produktionsmängd, ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227

för att fastställa regler för överföring av socker.

Artikel 144

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Beträffande de företag som avses i artikel 137 får kommissionen

anta genomförandeakter med regler för

a) företags ansökningar om godkännande, de register som god­

kända företag ska föra och de uppgifter som de ska lämna,

b) systemet för de kontroller av godkända företag som med­

lemsstaterna ska utföra,

c) medlemsstaternas meddelanden till kommissionen och till

godkända företag,

d) leveranser av råvaror till företag, inklusive leveransavtal och

följesedlar,

e) likvärdighet för socker enligt artikel 139.1 första stycket a,

f) den särskilda försörjningsordningen för de yttersta rand­

områdena,

g) export enligt artikel 139.1 första stycket d,

h) medlemsstaternas samarbete för att säkerställa effektiva kont­

roller,

i) ändring av de datum som anges i artikel 141 för ett visst

regleringsår,

j) fastställande av överskottskvantiteten, meddelanden och ut­

betalning av den överskottsavgift som avses i artikel 142,

k) antagande av en förteckning över heltidsraffinaderier i den

mening som avses i del II avsnitt B punkt 6 i bilaga II.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

A v s n i t t 2

V i n

Artikel 145

Vinodlingsregister och inventering av produktionskapacitet

1. Medlemsstaterna ska föra ett vinodlingsregister med upp­

daterad information om produktionskapaciteten. Från och med

den 1 januari 2016 ska denna skyldighet endast gälla om med­

lemsstaterna genomför ordningen för tillstånd för plantering av

vinstockar som avses i kapitel III i avdelning I eller ett nationellt

stödprogram.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/733

Ds 2015:13

Bilaga 2

138

2. Medlemsstater i vilka den sammanlagda areal som är plan­

terad med vinstockar bärande vindruvor för vinframställning

som klassificerats i enlighet med artikel 81.2 understiger 500

hektar, ska till och med den 31 december 2015 inte omfattas

av den skyldighet som anges i punkt 1 i den här artikeln.

3. Medlemsstater vars stödprogram enligt artikel 46 innehål­

ler åtgärden

"omstrukturering och omställning av vinodlingar",

ska senast den 1 mars varje år till kommissionen skicka en

uppdaterad inventering av sin produktionskapacitet som grun­

dar sig på vinodlingsregistret. Från och med den 1 januari 2016

ska de närmare bestämmelserna om meddelanden till kommis­

sionen om vinodlingsareal fastställas av kommissionen genom

genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlig­

het med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

4. För att underlätta medlemsstaternas övervakning och

kontroll av produktionskapaciteten ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 med avseende

på regler för vinodlingsregistrets innehåll samt undantag från

dem.

Artikel 146

Nationella myndigheter med behörighet för vinsektorn

1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmel­

ser i denna förordning om fastställande av behöriga nationella

myndigheter ska medlemsstaterna utse en eller flera myndighe­

ter som ska ansvara för att unionens regler inom vinsektorn

efterlevs. Medlemsstaterna ska i synnerhet utse de laboratorier

som har rätt att göra officiella analyser inom vinsektorn. De

utsedda laboratorierna ska uppfylla de allmänna kriterierna för

drift av testlaboratorier i ISO/IEC 17025.

2. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om namn

på och kontaktuppgifter för de myndigheter och laboratorier

som avses i punkt 1. Kommissionen ska offentliggöra denna

information och ska uppdatera den regelbundet.

Artikel 147

Följedokument och register

1. Produkter från vinsektorn ska sättas i omlopp inom unio­

nen åtföljda av ett officiellt kontrollerat följedokument.

2. Fysiska eller juridiska personer eller sammanslutningar av

sådana personer som för sin yrkesutövning innehar produkter

från vinsektorn, särskilt producenter, tappningsföretag, bearbet­

ningsföretag och näringsidkare, ska föra register över mottagna

och avsända leveranser av dessa produkter.

3. För att underlätta transporten av vinprodukter och med­

lemsstaternas kontroll av denna ska kommissionen ges befogen­

het att anta delegerade akter enligt artikel 227 med avseende på

följande:

a) Regler för följedokumentet och dess användning.

b) Villkor för när ett följedokument ska anses vara ett intyg om

skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning.

c) Skyldigheten att föra ett register och om dess användning.

d) Vem som är skyldig att föra register och undantag från den

skyldigheten.

e) Vilka transaktioner som ska tas med i registret.

4. Kommissionen får anta genomförandeakter för att faststäl­

la:

a) Regler om registrens sammansättning, vilka produkter som

ska ingå, tidsfrister för inmatning i register och avslutande av

register.

b) Åtgärder som kräver att medlemsstaterna fastställer den

högsta godtagbara procentandelen svinn.

c) Allmänna bestämmelser och övergångsbestämmelser för fö­

rande av register.

d) Regler om hur länge följedokument och register ska bevaras.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

A v s n i t t 3

M j ö l k o c h m j ö l k p r o d u k t e r

Artikel 148

Avtalsvillkor inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter

1. Om en medlemsstat beslutar att varje leverans av obe­

handlad mjölk på dess territorium från en jordbrukare till ett

bearbetningsföretag för obehandlad mjölk ska omfattas av ett

skriftligt avtal mellan parterna och/eller beslutar att den första

köparen måste lämna ett skriftligt anbud om avtal för leverans

av obehandlad mjölk från jordbrukare, ska detta avtal och/eller

sådana anbud om avtal uppfylla de villkor som fastställs i punkt

2.

När en medlemsstat beslutar att leveranser av obehandlad mjölk

från en jordbrukare till ett bearbetningsföretag för obehandlad

mjölk måste omfattas av ett skriftligt avtal mellan parterna, ska

den också besluta om vilket eller vilka steg av leveransen som

måste täckas av ett sådant avtal om leveransen av obehandlad

mjölk görs via en eller flera uppköpare.

Med avseende på tillämpningen av denna artikel avses med

uppköpare ett företag som transporterar obehandlad mjölk

från en jordbrukare eller från en annan mottagare till ett be­

arbetningsföretag för obehandlad mjölk, eller till en annan mot­

tagare, där äganderätten till den obehandlade mjölken överförs i

vart och ett av fallen.

SV

L 347/734

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

139

2. Avtalet och/eller anbudet om avtal som avses i punkt 1

ska

a) upprättas före leverans,

b) vara skriftligt, och

c) framför allt omfatta följande delar:

i) Det pris som ska betalas för leveransen, vilket ska

— vara statiskt och anges i avtalet och/eller

— beräknas utifrån en kombination av olika faktorer

som är fastställda i avtalet, till exempel marknads­

indikatorer som återger förändringar av marknadsför­

hållandena, levererad volym och kvaliteten på eller

sammansättningen av den levererade obehandlade

mjölken.

ii) Den volym obehandlad mjölk som får och/eller måste

levereras samt tidpunkten för dessa leveranser.

iii) Avtalets giltighetstid, som får vara begränsad eller obe­

gränsad och innehålla uppsägningsklausuler.

iv) Uppgifter om betalningsfrister och betalningsförfaranden.

v) Villkoren för hämtning eller leverans av obehandlad

mjölk.

vi) Bestämmelser som är tillämpliga vid force majeure.

3. Genom undantag från punkt 1 ska ett avtal och/eller an­

bud om avtal inte krävas när obehandlad mjölk levereras från

en jordbrukare till ett kooperativ som jordbrukaren tillhör och

kooperativets stadgar eller de regler och beslut som fastställts i

eller inom ramen för dessa stadgar innehåller bestämmelser med

liknande effekt som de bestämmelser som anges i punkterna 2

a, b och c.

4. Alla delar av avtal om leverans av obehandlad mjölk som

ingås av jordbrukare, mottagare eller bearbetningsföretag för

obehandlad mjölk, inbegripet de delar som avses i punkt 2 c,

ska förhandlas fritt mellan parterna.

Trots första stycket ska ett eller båda av följande alternativ gälla:

a) En medlemsstat som beslutar att i enlighet med punkt 1

göra det obligatoriskt med ett skriftligt avtal för leverans

av obehandlad mjölk får fastställa en minimiperiod som

endast ska gälla för skriftliga avtal mellan en jordbrukare

och en första köpare av obehandlad mjölk. En sådan mini­

miperiod ska vara minst sex månader och får inte försämra

den inre marknadens funktion.

b) En medlemsstat som beslutar att i enlighet med punkt 1

göra det obligatoriskt för den första köparen av obehandlad

mjölk att ge jordbrukaren ett skriftligt anbud får ange att

anbudet måste omfatta en minimiperiod för avtalet enligt

bestämmelserna i nationell lagstiftning för detta. En sådan

minimiperiod ska vara minst sex månader och får inte för­

sämra den inre marknadens funktion.

Det andra stycket ska inte påverka jordbrukarens rätt att avböja

en sådan minimiperiod under förutsättning att denne gör det

skriftligen. I ett sådant fall kan parterna fritt förhandla om alla

delar i avtalet, inbegripet de som avses i punkt 2 c.

5. De medlemsstater som utnyttjar de möjligheter som anges

i denna artikel ska informera kommissionen om hur de till­

lämpas.

6. Kommissionen får anta genomförandeakter med åtgärder

som krävs för en enhetlig tillämpning av punkt 2 a och b samt

punkt 3 i denna artikel och åtgärder som rör den information

som medlemsstaterna ska ge i enlighet med denna artikel. Dessa

genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings­

förfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 149

Avtalsförhandlingar inom sektorn för mjölk och

mjölkprodukter

1. En producentorganisation inom sektorn för mjölk och

mjölkprodukter som är erkänd enligt artikel 152.3 får för

sina jordbrukarmedlemmars räkning förhandla om avtal om

leverans av obehandlad mjölk från en jordbrukare till ett be­

arbetningsföretag för obehandlad mjölk eller till en mottagare i

den mening som avses i artikel 148.1 tredje stycket för hela

eller delar av medlemmarnas samlade produktion.

2. En producentorganisation får föra förhandlingar

a) oavsett om äganderätten till den obehandlade mjölken över­

förs från jordbrukarna till producentorganisationen eller ej,

b) oavsett om det pris som förhandlas fram är detsamma i fråga

om den gemensamma produktionen hos samtliga eller hos

några av de medlemmar som är jordbrukare,

c) under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda

för en viss producentorganisation:

i) den volym av obehandlad mjölk som omfattas av sådana

förhandlingar överstiger inte 3,5 % av den sammanlagda

produktionen inom unionen.

ii) den volym av obehandlad mjölk som omfattas av sådana

förhandlingar och som produceras i en viss medlemsstat

överstiger inte 33 % av den medlemsstatens samman­

lagda nationella produktion.

iii) den volym av obehandlad mjölk som omfattas av sådana

förhandlingar och som levereras i en viss medlemsstat

överstiger inte 33 % av den medlemsstatens samman­

lagda nationella produktion,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/735

Ds 2015:13

Bilaga 2

140

d) under förutsättning att de berörda jordbrukarna inte är med­

lemmar i någon annan producentorganisation som också

förhandlar om sådana avtal för deras räkning: medlemssta­

terna får emellertid i vederbörligen motiverade fall bevilja

undantag från detta villkor om jordbrukarna har två distinkta

produktionsenheter i olika geografiska områden,

e) under förutsättning att en jordbrukares medlemskap i ett

kooperativ inte innebär åtaganden om att den obehandlade

mjölken ska levereras i enlighet med kooperativets stadgar

eller regler och beslut som föreskrivs i eller följer av dessa

stadgar och

f) under förutsättning att producentorganisationen meddelar de

behöriga myndigheterna i den medlemsstat eller de med­

lemsstater där den bedriver sin verksamhet om vilken volym

av obehandlad mjölk som omfattas av sådana förhandlingar.

3. Utan hinder av villkoren i punkt 2 c ii och iii kan en

producentorganisation föra förhandlingar enligt punkt 1, under

förutsättning att denna producentorganisations volym av obe­

handlad mjölk som omfattas av förhandlingarna och som pro­

duceras eller levereras i en medlemsstat som har en total års­

produktion av obehandlad mjölk på mindre än 500 000 ton

inte överstiger 45 % av den totala nationella produktionen i den

medlemsstaten.

4. Vid tillämpning av denna artikel inbegriper hänvisningar

till producentorganisationer sammanslutningar av sådana pro­

ducentorganisationer.

5. Vid tillämpning av punkterna 2 c och 3, ska kommissio­

nen på ett sätt som den anser vara lämpligt offentliggöra stor­

leken på produktionen av obehandlad mjölk i unionen och i

medlemsstaterna med hjälp av den mest aktuella information

som finns tillgänglig.

6. Genom undantag från punkterna 2 c och 3 får den kon­

kurrensmyndighet som avses i andra stycket i denna punkt,

även när de där angivna tröskelvärdena inte överskrids, i en­

skilda fall besluta att en viss förhandling med producentorgani­

sationen antingen ska återupptas eller inte ska äga rum alls, om

myndigheten anser att ett sådant beslut är nödvändigt för att

konkurrensen inte ska förhindras eller för att allvarlig skada ska

undvikas för små och medelstora företag som bearbetar obe­

handlad mjölk på dess territorium.

För förhandlingar som omfattar mer än en medlemsstat ska det

beslut som avses i första stycket antas av kommissionen utan

tillämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller

229.3. I andra fall ska beslutet fattas av den nationella kon­

kurrensmyndigheten i den medlemsstat som förhandlingarna

avser.

De beslut som avses i denna punkt ska inte tillämpas tidigare än

den dag de anmäls till de berörda företagen.

7. I denna artikel avses med

a) nationell konkurrensmyndighet: den myndighet som avses i

artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 ( 1 ),

b) små och medelstora företag: mikroföretag, små eller medels­

tora företag i den mening som avses i rekommendation

2003/361/EG.

8. De medlemsstater där förhandlingar äger rum i enlighet

med denna artikel ska informera kommissionen om tillämp­

ningen av punkterna 2 f och 6.

Artikel 150

Reglering av utbud av ost med skyddad

ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning

1. På begäran av en producentorganisation erkänd i enlighet

med artikel 152.3, en branschorganisation erkänd i enlighet

med artikel 157.3 eller en grupp som avses i artikel 3.2 i för­

ordning (EU) nr 1151/2012 får medlemsstaterna för en begrän­

sad tidsperiod fastställa bindande bestämmelser för reglering av

utbud av ost som har skyddad ursprungsbeteckning eller skyd­

dad geografisk beteckning i enlighet med artikel 5.1 och 5.2 i

förordning (EU) nr 1151/2012.

2. De regler som anges i punkt 1 i denna artikel ska omfattas

av en befintlig förhandsöverenskommelse mellan parterna i det

geografiska område som anges i artikel 7.1 c i förordning (EU)

nr 1151/2012. En sådan överenskommelse ska slutas mellan

minst två tredjedelar av mjölkproducenterna eller deras företrä­

dare som företräder minst två tredjedelar av den obehandlade

mjölk som används för produktionen av den ost som avses i

punkt 1 i denna artikel och, i förekommande fall, minst två

tredjedelar av producenterna av denna ost som företräder minst

två tredjedelar av produktionen av osten inom det geografiska

område som avses i artikel 7.1 c i förordning (EU)

nr 1151/2012.

3. För tillämpningen av punkt 1, och angående ost som har

skyddad geografisk beteckning, ska den obehandlade mjölkens

geografiska ursprungsområde enligt ostens produktspecifikation

vara detsamma som det som anges i artikel 7.1 c i förordning

(EU) nr 1151/2012 för den berörda osten.

4. De regler som avses i punkt 1

a) ska endast avse reglering av utbudet av den berörda produk­

ten och ska syfta till att anpassa utbudet av den berörda

osten till efterfrågan,

b) ska endast gälla den berörda produkten,

SV

L 347/736

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om

tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget

(EUT L 1, 4.1.2003, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 2

141

c) får inte vara bindande i mer än tre år men får därefter

förlängas efter en ny begäran i enlighet med punkt 1,

d) får inte hämma handeln med andra produkter än de som

omfattas av dessa regler,

e) får inte gälla transaktioner efter den första saluföringen av

den berörda osten,

f) får inte tillåta fastställande av priser, inte heller riktpriser eller

rekommenderade priser,

g) får inte leda till att en alltför stor andel av den berörda

produkten som annars skulle ha varit tillgänglig blockeras,

h) får inte verka diskriminerande, utgöra ett hinder för nya

aktörer på marknaden eller leda till att små producenter

påverkas negativt,

i) ska bidra till att bevara kvaliteten hos och/eller utvecklingen

av den berörda produkten,

j) får inte påverka tillämpningen av artikel 149.

5. De regler som avses i punkt 1 ska offentliggöras i en

officiell tidning i den aktuella medlemsstaten.

6. Medlemsstaterna ska utföra kontroller för att säkerställa

att de villkor som anges i punkt 4 uppfylls och ska, om de

nationella myndigheterna upptäcker att dessa villkor inte har

uppfyllts, upphäva de regler som avses i punkt 1.

7. Medlemsstaterna ska omedelbart meddela kommissionen

de regler som de har antagit enligt punkt 1. Kommissionen ska

informera de övriga medlemsstaterna om meddelande om så­

dana regler.

8. Kommissionen får när som helst anta genomförandeakter

för att kräva att en medlemsstat upphäver de regler som den har

infört enligt punkt 1 om kommissionen anser att dessa regler

inte uppfyller villkoren i punkt 4, att de förhindrar eller snedvri­

der konkurrensen på en stor del av den inre marknaden eller att

de äventyrar frihandeln eller hindrar uppnåendet av målen i

artikel 39 i EUF-fördraget. Dessa genomförandeakter ska antas

utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2

eller 229.3 i denna förordning.

Artikel 151

Obligatoriska deklarationer inom sektorn för mjölk och

mjölkprodukter

Från och med den 1 april 2015 ska de första köparna av

obehandlad mjölk till de behöriga nationella myndigheterna

deklarera vilken mängd obehandlad mjölk som har levererats

till dem varje månad.

För tillämpningen av denna artikel och artikel 148 avser första

köpare ett företag eller en grupp som köper mjölk från pro­

ducenter

a) för insamling, förpackning, lagring, kylning eller bearbetning,

inbegripet enligt avtal,

b) för försäljning av den till ett eller flera företag som behandlar

eller bearbetar mjölk eller andra mjölkprodukter.

Medlemsstater ska meddela kommissionen kvantiteten av den

obehandlade mjölk som avses i första stycket.

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa reg­

ler om innehållet, formatet och tidpunkten för de deklarationer

och åtgärder som rör meddelanden från medlemsstaterna i en­

lighet med denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i

enlighet med det granskningsförfarande som avses i arti­

kel 229.2.

KAPITEL III

Producentorganisationer, sammanslutningar av producent­

organisationer och branschorganisationer

A v s n i t t 1

D e f i n i t i o n o c h e r k ä n n a n d e

Artikel 152

Producentorganisationer

1. Medlemsstaterna får på begäran erkänna producentorgani­

sationer som

a) sammansatta och, i enlighet med artikel 153.2 c, kontrolle­

rade av producenter inom en specifik sektor som anges i

artikel 1.2,

b) har bildats på initiativ av producenterna själva,

c) har bildats för ett särskilt syfte, som kan inbegripa minst ett

av följande mål:

i) Att säkerställa att produktionen är planerad och anpas­

sad till efterfrågan, särskilt när det gäller kvalitet och

kvantitet.

ii) Att främja koncentrationen av utbudet och utsläppandet

av medlemmarnas produkter på marknaden, bland an­

nat genom direktsaluföring.

iii) Att optimera produktionskostnaderna och avkastningen

på investeringar som görs som svar på miljö- och djur­

skyddsstandarder samt att stabilisera produktionspriser­

na.

iv) Att forska om och utveckla initiativ om hållbara pro­

duktionsmetoder, innovativa metoder, ekonomisk kon­

kurrenskraft och marknadsutveckling.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/737

Ds 2015:13

Bilaga 2

142

v) Att främja, och tillhandahålla tekniskt stöd för, använd­

ningen av miljövänliga odlings- och produktionsmeto­

der och sunda djurhanteringsmetoder samt sund teknik

och sunda metoder för djurskydd.

vi) Att främja, och tillhandahålla tekniskt stöd för, använd­

ningen av produktionsstandarder, att förbättra produkt­

kvaliteten och utveckla produkter som har skyddad ur­

sprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning

eller som omfattas av en nationell kvalitetsmärkning.

vii) Att främja hanteringen av biprodukter och avfall för att

skydda kvaliteten på vatten, mark och landskap samt

för att bevara och främja den biologiska mångfalden.

viii) Att bidra till ett hållbart utnyttjande av naturresurserna

och till att mildra effekterna av klimatförändringarna.

ix) Att ta fram initiativ när det gäller marknadsföring och

saluföring.

x) Att förvalta sådana gemensamma fonder som avses i de

verksamhetsprogram inom sektorn för frukt och grön­

saker som avses i artikel 31.2 i denna förordning och

inom ramen för artikel 36 i förordning (EU)

nr 1305/2013.

xi) Att tillhandahålla nödvändigt tekniskt stöd för använd­

ningen av dels terminshandel, dels försäkringssystem.

2. En producentorganisation som erkänns enligt denna

punkt 1 får behålla erkännandet om den saluför andra produk­

ter som omfattas av KN-nummer ex 2208 än dem som avses i

bilaga I till fördragen, förutsatt att dessa produkters andel inte

överstiger 49 % av det sammanlagda värdet av producentorga­

nisationens saluförda produktion och att dessa produkter inte

erhåller unionsstöd. När det gäller producentorganisationer i

sektorn för frukt och grönsaker ska dessa produkter inte ingå

i värdet av saluförd produktion enligt artikel 34.2.

3. Med avvikelse från punkt 1 ska medlemsstaterna erkänna

producentorganisationer som består av producenter inom sek­

torn för mjölk och mjölkprodukter, och som

a) har bildats på initiativ av producenterna själva,

b) har bildats för ett särskilt syfte, som kan inbegripa ett eller

flera av följande mål:

i) Att säkerställa att produktionen är planerad och anpas­

sad till efterfrågan, särskilt när det gäller kvalitet och

kvantitet.

ii) Att främja koncentrationen av utbudet och utsläppandet

av medlemmarnas produkter på marknaden.

iii) Att optimera produktionskostnaderna och stabilisera

produktionspriserna.

Artikel 153

Producentorganisationernas stadgar

1. I producentorganisationens stadgar ska producentmedlem­

marna framför allt åläggas att

a) tillämpa de regler som producentorganisationen antagit när

det gäller produktionsrapportering, produktion, saluföring

och miljöskydd,

b) endast tillhöra en producentorganisation för en viss produkt

från jordbruksföretaget; medlemsstaterna får emellertid i ve­

derbörligen motiverade fall bevilja undantag från detta vill­

kor om organisationens producentmedlemmar har två di­

stinkta produktionsenheter i olika geografiska områden,

c) tillhandahålla den information som producentorganisationen

begär för statistiska ändamål.

2. I producentorganisationens stadgar ska även följande fast­

ställas:

a) Förfaranden för fastställande, antagande och ändring av de

regler som avses i punkt 1 a.

b) Ekonomiska bidrag som medlemmarna ska åläggas att betala

för finansieringen av producentorganisationen.

c) Regler som gör det möjligt för producentmedlemmarna att

på ett demokratiskt sätt kontrollera organisationen och dess

beslut.

d) Sanktioner vid överträdelser av skyldigheter enligt stadgarna,

särskilt vid utebliven betalning av ekonomiska bidrag, eller

av de regler som producentorganisationen har fastställt.

e) Regler för antagande av nya medlemmar, särskilt en mini­

miperiod för medlemskap som inte får vara mindre än ett år.

f) Regler om bokföring och budget som är nödvändiga för att

organisationen ska fungera.

3. Punkterna 1 och 2 ska inte gälla producentorganisationer

inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter.

Artikel 154

Erkännande av producentorganisationer

1. För att erkännas av en medlemsstat, ska den producent­

organisation som ansöker om erkännande vara en juridisk per­

son eller en klart definierad del av en juridisk person som

a) uppfyller villkoren i artikel 152.1 a, b och c,

SV

L 347/738

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

143

b) i den medlemsstat i det område där den är verksam har ett

visst antal medlemmar och/eller en omfattning uttryckt i

minsta volym värde av avsättningsbar produktion som den

berörda medlemsstaten ska fastställa,

c) ger tillräckliga garantier i fråga om verksamhetens genom­

förande när det gäller varaktighet, effektivitet och tillhanda­

hållande av personellt, materiellt och tekniskt stöd till sina

medlemmar, samt i förekommande fall koncentration av

utbud,

d) har stadgar som överensstämmer med leden a, b och c i

denna punkt.

2. Medlemsstaterna får besluta att producentorganisationer

som på grundval av nationell lagstiftning har erkänts före den

1 januari 2014 och som uppfyller de villkor som anges i punkt

1 i denna artikel ska anses vara erkända som producentorgani­

sationer enligt artikel 152.

3. Producentorganisationer som på grundval av nationell rätt

har erkänts före den 1 januari 2014 men som inte uppfyller de

villkor som anges i punkt 1 får fortsätta att bedriva sin verk­

samhet inom ramen för nationell rätt till och med den 1 januari

2015.

4. Medlemsstaterna ska

a) besluta om en producentorganisation ska erkännas inom fyra

månader efter det att en ansökan åtföljd av alla relevanta

styrkande handlingar har lämnats in den medlemsstat där

organisationen har sitt huvudkontor,

b) med regelbundna och av dem själva fastställda intervaller

kontrollera att erkända producentorganisationer följer be­

stämmelserna i detta kapitel,

c) vid överträdelser av eller oegentligheter vid tillämpning av

bestämmelserna i detta kapitel utdöma tillämpliga och av

dem själva fastställda sanktioner för sådana organisationer

och sammanslutningar, och om nödvändigt besluta huruvida

erkännandet bör återkallas,

d) senast den 31 mars varje år till kommissionen anmäla varje

beslut om beviljande av eller avslag på ansökningar om

erkännande eller om återkallande av erkännanden som de

har fattat under det föregående kalenderåret.

Artikel 155

Utläggande på entreprenad

Medlemsstaterna får tillåta en erkänd producentorganisation el­

ler en erkänd sammanslutning av producentorganisationer i de

sektorer som kommissionen anger i enlighet med artikel 173.1

f att lägga ut valfria delar av sin verksamhet, förutom produk­

tion, på entreprenad, även till filialer, förutsatt att producent­

organisationen eller sammanslutningen av producentorganisa­

tioner behåller ansvaret för att den verksamhet som har lagts

ut på entreprenad genomförs och för den övergripande förvalt­

ningskontrollen och övervakningen av det affärsmässiga upp­

lägget för genomförandet av verksamheten.

Artikel 156

Sammanslutningar av producentorganisationer

1. Medlemsstaterna får på begäran erkänna sammanslut­

ningar av producentorganisationer inom en specifik sektor en­

ligt i artikel 1.2 som har bildats på initiativ av de erkända

producentorganisationerna.

I enlighet med de regler som antas i enlighet med artikel 173

får sammanslutningar av producentorganisationer bedriva re­

spektive utöva samma verksamheter och befogenheter som en

producentorganisation.

2. Med avvikelse från punkt 1 får medlemsstaterna på begä­

ran erkänna en sammanslutning av erkända producentorganisa­

tioner inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter om den

berörda medlemsstaten anser att sammanslutningen effektivt

kan bedriva någon av de verksamheter som en erkänd pro­

ducentorganisation bedriver, och att den uppfyller de villkor

som fastställs i artikel 161.1.

Artikel 157

Branschorganisationer

1. Medlemsstaterna får på begäran erkänna branschorganisa­

tioner inom en specifik sektor enligt artikel 1.2 som

a) är sammansatta av företrädare för ekonomisk verksamhet

knuten till produktionen och till minst ett av följande stadier

av leveranskedjan: bearbetningen eller handel med, inbegri­

pet distribution, av produkter i en eller flera sektorer,

b) har bildats på initiativ av samtliga eller några av de organi­

sationer eller sammanslutningar som de består av,

c) har bildats för ett särskilt syfte som tar i beaktande deras

medlemmars och konsumenternas intressen, som framför

allt kan omfatta ett av följande mål:

i) Att förbättra kunskapen om och insynen i produktion

och marknad, bland annat genom offentliggörande av

aggregerade statistiska uppgifter om produktionskost­

nader, priser, inklusive, vid behov, prisindex, volymer

och giltighetstider för avtal som redan ingåtts, samt

genom tillhandahållande av analyser av potentiell fram­

tida marknadsutveckling på regional, nationell eller in­

ternationell nivå.

ii) Att göra prognoser om produktionspotential, och att

registrera offentliga marknadspriser.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/739

Ds 2015:13

Bilaga 2

144

iii) Att bidra till bättre samordning av produkternas utsläp­

pande på marknaden, särskilt genom forskning och

marknadsundersökningar.

iv) Att utforska potentiella exportmarknader.

v) Att utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna

148 och 168 utarbeta standardavtal som är förenliga

med unionsreglerna för försäljning av jordbruksproduk­

ter till köpare och/eller distribution av bearbetade pro­

dukter till distributörer och detaljhandlare, med hänsyn

till behovet av att uppnå rättvisa konkurrensvillkor och

att undvika en snedvridning av marknaden.

vi) Att sörja för ett bättre utnyttjande av produkternas fulla

potential, inklusive avsättningsmöjligheter, och utveckla

initiativ för att förstärka den ekonomiska konkurrens­

kraften och innovationen.

vii) Att ge information och bedriva den forskning som be­

hövs för att förnya, rationalisera, förbättra och anpassa

produktionen och, i förekommande fall, även bearbet­

ningen och saluföringen till produkter som bättre mot­

svarar marknadens behov och konsumenternas smak

och förväntningar, särskilt när det gäller produktkvalitet,

inbegripet de särskilda egenskaperna hos produkter med

skyddad ursprungsbeteckning och skyddad geografisk

beteckning, samt när det gäller miljöskyddet.

viii) Att undersöka på vilket sätt det går att begränsa an­

vändningen av djurhälsoprodukter och växtskydds­

medel, att bättre förvalta andra insatsvaror och att sä­

kerställa produkternas kvalitet och skyddet av mark och

vatten, att främja livsmedelssäkerheten, särskilt genom

produkters spårbarhet, och att förbättra djurens hälsa

och djurskyddet.

ix) Att utveckla metoder och medel för att förbättra pro­

duktkvaliteten i alla produktionsstadier och, i förekom­

mande fall, bearbetningsstadier och saluföringsled.

x) Att genomföra de åtgärder som är möjliga för att

skydda och främja ekologiskt jordbruk och ursprungs­

beteckningar, kvalitetsmärkningar och geografiska be­

teckningar.

xi) Att främja och bedriva forskning om integrerad hållbar

produktion eller andra miljövänliga produktionsmeto­

der.

xii) Att verka för hälsosam och ansvarsfull konsumtion av

produkterna på den inre marknaden och/eller att infor­

mera om skador med anknytning till farliga konsum­

tionsmönster.

xiii) Att främja konsumtion och/eller tillhandahålla infor­

mation om produkterna på den inre marknaden och

på externa marknader.

xiv) Att bidra till hanteringen av biprodukter och till minsk­

ningen och hanteringen av avfall.

2. I vederbörligen motiverade fall får medlemsstaterna på

grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier besluta

att villkoret i artikel 158.1 c är uppfyllt genom att begränsa

antalet branschorganisationer på regional eller nationell nivå,

om detta krävs enligt nationella bestämmelser som införts

före den 1 januari 2014 och om detta inte försämrar den

inre marknadens funktion.

3. Med avvikelse från punkt 1 får medlemsstaterna, när det

gäller sektorn för mjölk och mjölkprodukter, erkänna bran­

schorganisationer som

a) formellt har begärt ett erkännande och är sammansatta av

företrädare för ekonomisk verksamhet knuten till produktion

av obehandlad mjölk och till minst ett av följande led i

leveranskedjan: bearbetning av eller handel med, inklusive

distribution av, produkter från sektorn för mjölk och mjölk­

produkter,

b) har bildats på initiativ av samtliga eller några av de företrä­

dare som avses i led a,

c) i en eller flera regioner inom unionen, med beaktande av

branschorganisationernas medlemmars och konsumenternas

intressen, genomför en eller flera av nedanstående aktiviteter,

dvs.

i) förbättrar kunskapen om och insynen i produktion och

marknad, bland annat genom offentliggörande av sta­

tistiska uppgifter om priser, volymer och om giltighets­

tiden för tidigare ingångna avtal om leveranser av obe­

handlad mjölk, samt genom tillhandahållande av analy­

ser av potentiell framtida marknadsutveckling på regio­

nal, nationell och internationell nivå,

ii) bidrar till en bättre samordning av produkternas utsläp­

pande på marknaden, särskilt genom forskning och

marknadsundersökningar,

iii) främjar konsumtion av och tillhandahåller information

om mjölk och mjölkprodukter på såväl den inre mark­

naden som externa marknader,

iv) utforskar potentiella exportmarknader,

v) utarbetar standardavtal som är förenliga med unions­

reglerna för försäljning av obehandlad mjölk till köpare

eller för leverans av bearbetade produkter till distribu­

törer och återförsäljare, med hänsyn till behovet av att

uppnå rättvisa konkurrensvillkor och undvika en sned­

vridning av marknaden,

SV

L 347/740

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

145

vi) ger den information och bedriver den forskning som

behövs för att styra produktionen till produkter som

bättre motsvarar marknadens behov och konsumenter­

nas smak och förväntningar, särskilt när det gäller pro­

duktkvalitet och miljöskydd,

vii) behåller och utvecklar mejerisektorns produktionspoten­

tial genom att bland annat främja innovations- och

stödprogram för tillämpad forskning och utveckling i

syfte att utnyttja mjölkens och mjölkprodukternas fulla

potential, och särskilt för att skapa mervärdesprodukter

som är attraktivare för konsumenterna,

viii) undersöker på vilket sätt det skulle gå att begränsa

användningen av veterinärläkemedel, förbättra hante­

ringen av andra produktionselement och förbättra såväl

livsmedelssäkerheten som djurhälsan,

ix) utvecklar metoder och medel för att förbättra produkt­

kvaliteten i alla produktions- och saluföringsled,

x) tillvaratar potentialen hos ekologiskt jordbruk och skyd­

dar och främjar sådant jordbruk samt produktionen av

produkter med ursprungsbeteckningar, kvalitetsmärk­

ningar och geografiska beteckningar, och

xi) främjar integrerad produktion eller andra miljövänliga

produktionsmetoder.

Artikel 158

Erkännande av branschorganisationer

1. Medlemsstaterna får erkänna de branschorganisationer

som ansöker om erkännande, förutsatt att dessa organisationer

a) uppfyller villkoren i artikel 157,

b) bedriver sin verksamhet i en eller flera regioner inom det

berörda territoriet,

c) står för en väsentlig andel av den ekonomiska verksamhet

som avses i artikel 157.1 a,

d) inte själva producerar, bearbetar eller saluför produkter, med

undantag av de fall som avses i artikel 162.

2. Medlemsstaterna får besluta att branschorganisationer som

på grundval av nationell lagstiftning har erkänts före den 1 ja­

nuari 2014 och som uppfyller de villkor som anges i punkt 1 i

denna artikel ska anses vara erkända som branschorganisationer

enligt artikel 157.

3. Branschorganisationer som på grundval av nationell lags­

tiftning har erkänts före den 1 januari 2014, men som inte

uppfyller de villkor som anges i punkt 1 i denna artikel, får

fortsätta att bedriva sin verksamhet inom ramen för nationell

lagstiftning till och med den 1 januari 2015.

4. Medlemsstaterna får i alla sektorer erkänna branschorga­

nisationer som redan finns före den 1 januari 2014, oavsett om

de erkänts efter ansökan eller inrättats enligt lag, och även om

de inte upp fyller villkoren i artikel 157.1 b eller 157.3 b.

5. Om medlemsstaterna erkänner en branschorganisation i

enlighet med punkt 1 eller 2 ska de

a) inom fyra månader efter det att en ansökan åtföljd av alla

relevant styrkande handlingar har lämnats in, besluta om en

branschorganisation ska erkännas; denna ansökan ska läm­

nas in i den medlemsstat där organisationen har sitt huvud­

kontor,

b) med regelbundna och av dem själva fastställda intervaller

kontrollera att erkända branschorganisationer uppfyller vill­

koren för erkännandet,

c) vid överträdelser av eller oegentligheter vid tillämpning av

bestämmelserna i denna förordning utdöma tillämpliga och

av dem själva fastställda sanktioner för sådana organisatio­

ner, och om nödvändigt, besluta huruvida erkännandet bör

återkallas,

d) återkalla erkännandet om de krav och villkor för erkännande

som anges i denna artikel inte längre uppfylls,

e) senast den 31 mars varje år till kommissionen anmäla varje

beslut om beviljande av eller avslag på ansökningar om

erkännande eller om återkallande av erkännande som de

har fattat under det föregående kalenderåret.

A v s n i t t 2

Y t t e r l i g a r e r e g l e r f ö r s p e c i f i k a s e k t o r e r

Artikel 159

Obligatoriskt erkännande

Med avvikelse från artiklarna 152–158 ska medlemsstaterna på

begäran erkänna

a) producentorganisationer inom

i) sektorn för frukt och grönsaker, när det gäller en eller

flera produkter inom den sektorn och/eller sådana pro­

dukter som endast är avsedda för bearbetning,

ii) sektorn för olivolja och bordsoliver,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/741

Ds 2015:13

Bilaga 2

146

iii) sektorn för silkesodling,

iv) humlesektorn,

b) branschorganisationer inom sektorn för olivolja och bordso­

liver samt sektorn för tobak.

Artikel 160

Producentorganisationerna inom frukt- och grönsakssek­

torn

Producentorganisationer inom frukt- och grönsakssektorn ska

ha bildats för minst ett av målen i artikel 152.1 c i–iii.

Stadgarna för en producentorganisation inom sektorn för frukt

och grönsaker ska ålägga organisationens producentmedlemmar

att saluföra hela den produktion som berörs via producentorga­

nisationen.

I ekonomiska frågor som omfattas av deras mandat ska pro­

ducentorganisationer och sammanslutningar av producentorga­

nisationer inom sektorn för frukt och grönsaker anses verka i

sina medlemmars namn och på deras vägnar.

Artikel 161

Erkännande av producentorganisationer inom sektorn för

mjölk och mjölkprodukter

1. Medlemsstaterna ska som producentorganisationer inom

sektorn för mjölk och mjölkprodukter erkänna alla juridiska

personer eller tydligt definierade delar av juridiska personer

som har ansökt om ett sådant erkännande, under förutsättning

att

a) de uppfyller de krav som anges i artikel 152.3,

b) de i det område där de är verksamma har ett visst antal

medlemmar och/eller har den omfattning uttryckt i minsta

volym av avsättningsbar produktion som den berörda med­

lemsstaten ska fastställa,

c) de ger tillräckliga garantier i fråga om verksamhetens genom­

förande när det gäller varaktighet, effektivitet och koncent­

ration av utbud,

d) de har stadgar som överensstämmer med leden a, b och c i

denna punkt.

2. Medlemsstaterna får besluta att producentorganisationer

som på grundval av nationell lagstiftning har erkänts före den

2 april 2012 och som uppfyller de villkor som anges i punkt 1

i denna artikel ska anses vara erkända som producentorganisa­

tioner enligt artikel 152.3.

3. Medlemsstaterna ska

a) inom fyra månader efter det att en ansökan åtföljd av alla

relevanta styrkande handlingar har lämnats in besluta om en

producentorganisation ska erkännas; denna ansökan ska läm­

nas in i den medlemsstat där organisationen har sitt huvud­

kontor,

b) med regelbundna och av dem själva fastställda intervaller

kontrollera att erkända producentorganisationer och sam­

manslutningar av producentorganisationer följer bestämmel­

serna i detta kapitel,

c) vid överträdelser eller oegentligheter vid genomförandet av

åtgärderna i detta kapitel utdöma tillämpliga och av dem

själva fastställda sanktioner för sådana organisationer och

sammanslutningar, och om nödvändigt besluta huruvida er­

kännandet bör återkallas,

d) senast den 31 mars varje år till kommissionen anmäla varje

beslut om beviljande av eller avslag på ansökningar om

erkännande eller om återkallande av erkännanden som de

har fattat under det föregående kalenderåret.

Artikel 162

Branschorganisationer inom sektorn för olivolja och

bordsoliver och sektorn för tobak

När det gäller branschorganisationer inom sektorn för olivolja

och bordsoliver och sektorn för tobak får det särskilda syfte

som avses i artikel 157.1 c också omfatta minst ett av följande

mål:

a) Att koncentrera och samordna utbudet och saluföringen av

medlemmarnas produkter.

b) Att gemensamt anpassa produktion och bearbetning till

marknadens krav och förbättra produkten.

c) Att främja rationalisering och förbättring inom produktion

och bearbetning.

Artikel 163

Erkännande av branschorganisationer inom sektorn för

mjölk och mjölkprodukter

1. Medlemsstaterna får erkänna branschorganisationer inom

sektorn för mjölk och mjölkprodukter förutsatt att dessa orga­

nisationer

a) uppfyller de krav som anges i artikel 157.3,

b) bedriver sin verksamhet i en eller flera regioner inom det

berörda territoriet,

c) motsvarar en väsentlig andel av den ekonomiska verksamhet

som avses i artikel 157.3 a,

d) inte själva producerar, bearbetar eller saluför produkter från

sektorn för mjölk och mjölkprodukter.

SV

L 347/742

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

147

2. Medlemsstaterna får besluta att branschorganisationer som

på grundval av nationell rätt har erkänts före den 2 april 2012

och som uppfyller de villkor som anges i punkt 1 i denna

artikel ska anses vara erkända som branschorganisationer enligt

artikel 157.3.

3. Om medlemsstaterna utnyttjar möjligheten att erkänna en

branschorganisation i enlighet med punkt 1 eller 2 ska de

a) inom fyra månader efter det att en ansökan åtföljd av alla

relevanta styrkande handlingar har lämnats in besluta om

branschorganisationen ska erkännas; denna ansökan ska läm­

nas in i den medlemsstat där organisationen har sitt huvud­

kontor,

b) med regelbundna och av dem själva fastställda intervaller

kontrollera att erkända branschorganisationer uppfyller vill­

koren för erkännandet,

c) vid bristande efterlevnad av eller oegentligheter vid tillämp­

ning av bestämmelserna i denna förordning utdöma tillämp­

liga och av dem själva fastställda sanktioner för sådana or­

ganisationer, och om nödvändigt besluta huruvida erkännan­

det bör återkallas,

d) återkalla erkännandet om

i) de krav och villkor för erkännande som anges i denna

artikel inte längre uppfylls,

ii) branschorganisationen deltar i sådana avtal, beslut och

samordnade förfaranden som avses i artikel 210.4; ett

sådant återkallande påverkar inte tillämpningen av andra

sanktioner som utdöms enligt nationell rätt,

iii) branschorganisationen inte fullgör den anmälningsskyl­

dighet som avses i artikel 210.2 första stycket a,

e) senast den 31 mars varje år till kommissionen anmäla varje

beslut om beviljande av eller avslag på ansökningar om

erkännande eller om återkallande av erkännanden som de

har fattat under det föregående kalenderåret.

A v s n i t t 3

U t v i d g n i n g a v r e g l e r n a s r ä c k v i d d o c h o b ­

l i g a t o r i s k a b i d r a g

Artikel 164

Utvidgning av reglernas räckvidd

1. Om en erkänd producentorganisation, en erkänd samman­

slutning av producentorganisationer eller en erkänd branschor­

ganisation som är verksam inom ett eller flera särskilda ekono­

miska områden i en medlemsstat anses vara representativ för

produktionen av, handeln med eller bearbetningen av en viss

produkt får den berörda medlemsstaten på begäran av organi­

sationen i fråga förklara vissa avtal, beslut eller samordnade

förfaranden som har godkänts inom den organisationen bin­

dande under en begränsad tid för andra aktörer inom det eller

de ekonomiska områdena som inte är medlemmar av organisa­

tionen eller sammanslutningen, oavsett om det rör sig om en­

skilda eller grupper.

2. I detta avsnitt avses med ekonomiskt område ett geogra­

fiskt område som består av produktionsområden som gränsar

till varandra eller ligger nära varandra och där produktions- och

saluföringsvillkoren är homogena.

3. En organisation eller sammanslutning ska anses vara re­

presentativ om den i det eller de ekonomiska områdena i en

medlemsstat

a) står för minst följande andelar av produktions- eller handels­

volymen eller av bearbetningsvolymen för den eller de be­

rörda produkterna

i) för producentorganisationer i frukt- och grönsakssektorn:

minst 60 %,

ii) för övriga: minst två tredjedelar, och

b) när det gäller producentorganisationer, omfattar mer än

50 % av de berörda producenterna.

När det gäller branschorganisationer för vilka det medför prak­

tiska svårigheter att fastställa den volymandel av produktion av,

handel med eller bearbetning av den eller de berörda produk­

terna, får en medlemsstat dock föreskriva nationella bestämmel­

ser för fastställande av den angivna nivå av representativitet som

avses i första stycket a ii.

Om en ansökan om utvidgad tillämpning av reglerna till att

omfatta andra aktörer täcker mer än ett ekonomiskt område,

ska organisationen eller sammanslutningen kunna styrka en viss

lägsta representativitet enligt definitionen i första stycket för

varje bransch som den representerar i vart och ett av de berörda

ekonomiska områdena.

4. De regler för vilka utvidgning med andra aktörer får be­

gäras enligt punkt 1 ska ha ett av följande syften:

a) Produktions- och marknadsrapportering.

b) Striktare produktionsregler än de som föreskrivs i unions­

reglerna eller nationella regler.

c) Utarbetande av standardavtal som är förenliga med unions­

reglerna.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/743

Ds 2015:13

Bilaga 2

148

d) Saluföring.

e) Skyddet av miljön.

f) Åtgärder för att främja och utnyttja produkternas potential.

g) Åtgärder för att skydda ekologiskt jordbruk samt ursprungs-

och kvalitetsbeteckningar och geografiska beteckningar.

h) Forskning för att öka förädlingsvärdet på produkterna, sär­

skilt genom nya användningsområden som inte utgör ett

hot mot folkhälsan.

i) Undersökningar i syfte att förbättra produkternas kvalitet.

j) Forskning, särskilt om odlingsmetoder som medger en

minskad användning av växtskyddsmedel och djurläkemedel

och som garanterar att marken skyddas och miljön skyddas

eller förbättras.

k) Fastställande av minimikvaliteter och minimistandarder för

förpackning och presentation.

l) Användning av certifierat utsäde och kontroll av produkt­

kvaliteten.

m) Djurens hälsa, växtskydd och livsmedelssäkerhet.

n) Hanteringen av biprodukter.

Reglerna får inte skada övriga aktörer i den berörda medlems­

staten eller i unionen, får inte leda till något av de resultat som

anges i artikel 210.4 och får inte vara oförenliga med gällande

unionsrätt eller gällande nationella regler.

5. En utvidgning av bestämmelserna i punkt 1 ska i sin

helhet meddelas aktörerna genom offentliggörande i en officiell

publikation i den berörda medlemsstaten.

6. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om beslut

som fattas med stöd av denna artikel.

Artikel 165

Ekonomiska bidrag från icke-medlemmar

Om reglerna för en erkänd producentorganisation, en erkänd

sammanslutning av producentorganisationer eller en erkänd

branschorganisation utvidgas enligt artikel 164 och om de verk­

samheter som reglerna avser är av allmänt ekonomiskt intresse

för de ekonomiska aktörer vars verksamhet är knuten till pro­

dukterna i fråga, får den medlemsstat som har beviljat erkän­

nandet efter samråd med alla berörda intressenter besluta att

enskilda ekonomiska aktörer eller grupper som inte är medlem­

mar i organisationen men som drar nytta av verksamheten ska

erlägga hela eller en del av det ekonomiska bidrag som med­

lemmarna betalar till organisationen, i den mån bidraget är

avsett att täcka omkostnader som är en direkt följd av de ak­

tuella verksamheterna.

A v s n i t t 4

A n p a s s n i n g a v u t b u d e t

Artikel 166

Åtgärder som underlättar anpassningen av utbudet till

marknadens behov

För att stimulera de organisationer som avses i artiklarna

152–163 till att vidta åtgärder för att underlätta anpassningen

av utbudet till marknadens behov, med undantag av åtgärder

som rör återtag från marknaden, ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 med avseende

på åtgärder inom de sektorer som anges i artikel 1.2 som

a) förbättrar kvaliteten,

b) främjar en bättre organisation av produktion, bearbetning

och saluföring,

c) gör det lättare att följa marknadsprisutvecklingen,

d) möjliggör prognoser på kort och lång sikt på grundval av de

produktionsmedel som används.

Artikel 167

Saluföringsregler för att förbättra och stabilisera den

gemensamma vinmarknadens funktion

1. För att förbättra och stabilisera den gemensamma mark­

naden för vin, inbegripet de druvor, den must och de viner som

vinet härrör från, får de producerande medlemsstaterna fastställa

saluföringsregler för att reglera utbudet, särskilt genom beslut

som fattas av erkända branschorganisationer enligt artiklarna

157 och 158.

Saluföringsreglerna ska stå i proportion till det eftersträvade

målet och får inte

a) avse transaktioner som görs efter det att den berörda pro­

dukten släpps ut på marknaden för första gången,

b) tillåta fastställande av priser, inte heller riktpriser eller rekom­

menderade priser,

c) blockera en alltför stor andel av den normala årliga skörden,

d) göra det möjligt att vägra att utfärda de nationella certifikat

och unionscertifikat som krävs för omsättning och saluföring

av viner om saluföringen är i överensstämmelse med ovan­

nämnda regler.

2. Reglerna enligt punkt 1 ska i sin helhet meddelas aktö­

rerna genom offentliggörande i en officiell publikation i den

berörda medlemsstaten.

SV

L 347/744

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

149

3. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om beslut

som fattas med stöd av denna artikel.

A v s n i t t 5

S y s t e m f ö r a v t a l

Artikel 168

Avtalsförhållanden

1. Utan att det påverkar tillämpningen artikel 148 om sek­

torn för mjölk och mjölkprodukter och artikel 125 om socker­

sektorn, om en medlemsstat beslutar, när det gäller jordbruks­

produkter inom en sektor som anges i artikel 1.2 i denna för­

ordning, förutom sektorerna för mjölk och mjölkprodukter

samt socker,

a) att varje leverans på dess territorium från en producent till

ett bearbetningsföretag eller en distributör måste omfattas av

ett skriftligt avtal mellan parterna, och/eller

b) att de första köparna måste lämna in ett skriftligt anbud om

avtal om leverans på dess territorium av dessa jordbruks­

produkter från producenten,

ska detta avtal eller anbud om avtal uppfylla de villkor som

fastställts i punkterna 4 och 6 i denna artikel.

2. Om en medlemsstat beslutar att leveranser av de produk­

ter som omfattas av denna artikel från en producent till ett

bearbetningsföretag måste omfattas av ett skriftligt avtal mellan

parterna ska den samtidigt besluta om vilket eller vilka leverans­

stadier som ska omfattas av ett sådant avtal om leveransen av

de berörda produkterna går via en eller flera mellanhänder.

Medlemsstaterna ska se till att de bestämmelser som de antar

med stöd av denna artikel inte försämrar den inre marknadens

funktion.

3. I det fall som beskrivs i punkt 2 får medlemsstaten för att

sörja för rättvisa avtalsförhållanden införa en medlingsmeka­

nism för de fall där inget sådant avtal kan ingås i samförstånd.

4.

Sådana avtal eller anbud om avtal som avses i punkt 1 ska

a) upprättas före leverans,

b) vara skriftliga, och

c) framför allt omfatta följande delar:

i) Det pris som ska betalas för leveransen, vilket ska

— vara statiskt och anges i avtalet och/eller

— beräknas utifrån en kombination av olika faktorer

som är fastställda i avtalet, till exempel marknads­

indikatorer som avspeglar förändringar av marknads­

förhållandena, levererad volym och kvaliteten på eller

sammansättningen av de levererade jordbruksproduk­

terna.

ii) Kvantiteten och kvaliteten på de berörda produkterna

som kan eller måste levereras, liksom tidpunkten för

dessa leveranser.

iii) Avtalets giltighetstid, som får vara begränsad eller obe­

gränsad och innehålla uppsägningsklausuler.

iv) Uppgifter om betalningsfrister och betalningsförfaranden.

v) Villkoren för hämtning eller leverans av jordbrukspro­

dukterna.

vi) Regler som är tillämpliga vid force majeure.

5. Genom undantag från punkt 1 ska ett avtal eller anbud

om avtal inte krävas när berörda produkter levereras från en

producent till en köpare där köparen är ett kooperativ som

producenten tillhör, om kooperativets stadgar eller regler och

beslut som föreskrivs i eller följer av dessa stadgar innehåller

bestämmelser med liknande effekt som dem som anges i punkt

4 a, b och c.

6.

Alla delar av avtal om leverans av jordbruksprodukter som

ingås av producenter, mottagare, bearbetningsföretag eller dis­

tributörer, inbegripet de delar som avses i punkt 4 c, ska för­

handlas fritt mellan parterna.

Trots första stycket ska ett eller båda av följande alternativ gälla:

a) En medlemsstat som beslutar att i enlighet med punkt 1

göra det obligatoriskt med skriftliga avtal för leverans av

jordbruksprodukter får fastställa en minimiperiod som en­

dast ska gälla för skriftliga avtal mellan en producent och

en första köpare av jordbruksprodukter. En sådan minimipe­

riod ska vara minst sex månader och får inte försämra den

inre marknadens funktion.

b) En medlemsstat som beslutar att i enlighet med punkt 1

göra det obligatoriskt för den första köparen av jordbruks­

produkter att ge producenten ett skriftligt anbud om avtal

får ange att anbudet måste omfatta en minimiperiod för

avtalet enligt bestämmelserna i nationell lagstiftning för det­

ta. En sådan minimiperiod ska vara minst sex månader och

får inte försämra den inre marknadens funktion.

Det andra stycket ska inte påverka producentens rätt att avböja

en sådan minimiperiod under förutsättning att denne gör det

skriftligen. I sådana fall står det parterna fritt att förhandla om

alla delar av avtalet, inklusive de delar som avses i punkt 4 c.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/745

Ds 2015:13

Bilaga 2

150

7. De medlemsstater som utnyttjar den möjlighet som anges

i denna artikel ska se till att de införda bestämmelserna inte

försämrar den inre marknadens funktion.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om hur de till­

lämpar åtgärder som införts med stöd av denna artikel.

8. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som är nödvändiga för en enhetlig tillämpning

av punkt 4 a och b och punkt 5 i denna artikel och åtgärder

som rör den information som medlemsstaterna ska ge i enlighet

denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 169

Avtalsförhandlingar inom sektorn för olivolja

1. En producentorganisation inom sektorn för olivolja som

är erkänd enligt artikel 152.1 och som arbetar för att nå ett

eller flera av målen att koncentrera utbudet, släppa ut de pro­

dukter som har framställts av medlemmarna på marknaden och

optimera produktionskostnaderna får för sina medlemmars räk­

ning, för en del eller hela av medlemmarnas samlade produk­

tion, förhandla om avtal om leverans av olivolja.

En producentorganisation uppfyller målen i denna punkt om

arbetet med att nå dessa mål leder till integrering av verksam­

heten och en sådan integrering sannolikt kommer att ge upp­

hov till betydande effektivisering, så att producentorganisatio­

nens verksamhet totalt bidrar till uppnåendet av målen i

artikel 39 i EUF-fördraget.

Detta kan uppnås på följande sätt:

a) Producentorganisationen bedriver minst en av följande verk­

samheter:

i) Gemensam distribution, inklusive gemensam försälj­

ningsplattform eller gemensam transport.

ii) Gemensam förpackning eller märkning eller gemensam

marknadsföring.

iii) Gemensam organisation av kvalitetskontroll.

iv) Gemensam användning av utrustning eller lagrings­

anläggningar.

v) Gemensam bearbetning.

vi) Gemensam avfallshantering direkt kopplad till produk­

tionen av olivolja.

vii) Gemensam anskaffning av produktionselement.

b) Dessa verksamheter är betydande med tanke på den volym

av olivolja som berörs, produktionskostnaderna och utsläp­

pandet av produkten på marknaden.

2. Den erkända producentorganisationen får föra förhand­

lingar

a) oavsett om äganderätten till den berörda olivoljan överförs

från producenterna till producentorganisationen eller ej,

b) oavsett om det framförhandlade priset är detsamma för

några eller alla medlemmars samlade produktion eller ej,

c) förutsatt att den produktionsvolym av olivolja som omfattas

av förhandlingarna och som produceras i en viss medlems­

stat inte överstiger 20 % av den berörda marknaden för en

viss producentorganisation; när denna produktionsvolym be­

räknas ska åtskillnad göras mellan olivolja avsedd som livs­

medel och olivolja för annan användning,

d) förutsatt att producentorganisationen för den mängd olivolja

som omfattas av förhandlingarna koncentrerar utbudet och

släpper ut medlemmarnas produkt på marknaden,

e) förutsatt att de berörda producenterna inte är medlemmar i

någon annan producentorganisation som också förhandlar

om sådana avtal för deras räkning,

f) förutsatt att den berörda olivoljan inte omfattas av en leve­

ransskyldighet som följer av producentens medlemskap i ett

kooperativ, som inte självt är medlem i den berörda pro­

ducentorganisationen, i enlighet med de villkor som fastställs

i kooperativets stadgar eller regler och beslut som fastställs i

eller följer av dessa stadgar, och

g) förutsatt att producentorganisationen meddelar de behöriga

myndigheterna i den medlemsstat där den bedriver sin verk­

samhet om vilken mängd olivolja som omfattas av sådana

förhandlingar.

3. Vid tillämpning av denna artikel avses med producent­

organisationer även sammanslutningar av sådana producent­

organisationer som är erkända enligt artikel 156.1.

4. Vid tillämpning av punkt 2 c ska kommissionen på det

sätt som den finner lämpligt offentliggöra mängden producerad

olivolja i medlemsstaterna.

5. Genom undantag från punkt 2 c får den konkurrensmyn­

dighet som avses i andra stycket, även när det däri angivna

tröskelvärdet inte överskrids, i enskilda fall besluta att en viss

förhandling med producentorganisationen antingen ska återupp­

tas eller inte ska äga rum alls, om myndigheten anser att ett

sådant beslut är nödvändigt för att konkurrensen inte ska hind­

ras eller om den finner att målen i artikel 39 i EUF-fördraget

äventyras.

SV

L 347/746

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

151

För förhandlingar som omfattar fler än en medlemsstat ska det

beslut som avses i första stycket fattas av kommissionen utan

tillämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller

229.3. I andra fall ska beslutet fattas av den nationella kon­

kurrensmyndigheten i den medlemsstat som förhandlingarna

avser.

De beslut som avses i denna punkt ska inte tillämpas tidigare än

den dag då de anmäls till de berörda företagen.

Vid tillämpning av denna artikel ska definitionen av

"nationell

konkurrensmyndighet

" i artikel 149.7 a gälla.

6. De medlemsstater där förhandlingar äger rum i enlighet

med denna artikel ska informera kommissionen om tillämp­

ningen av punkterna 2 g och 5.

Artikel 170

Avtalsförhandlingar inom nöt- och kalvköttssektorn

1. En producentorganisation inom nöt- och kalvköttssektorn

som är erkänd enligt artikel 152.1 och som arbetar för att nå

ett eller flera av målen att koncentrera utbudet, släppa ut de

produkter som har framställts av medlemmarna på marknaden

och optimera produktionskostnaderna får för sina medlemmars

räkning, för en del eller hela av medlemmarnas samlade pro­

duktion, förhandla om avtal om leverans av levande boskap av

arten Bos taurus för slakt som omfattas av KN-nummer

ex 0102 29 21, ex 0102 29 41, ex 0102 29 51, ex 0102 29 61

eller ex 0102 29 91 enligt följande:

a) Yngre än tolv månader.

b) Tolv månader eller äldre.

En producentorganisation uppfyller målen i denna punkt om

arbetet med att nå dessa mål leder till integrering av verksam­

heten och en sådan integrering sannolikt kommer att ge upp­

hov till betydande effektivisering, så att producentorganisatio­

nens verksamhet totalt bidrar till uppnåendet av målen i

artikel 39 i EUF-fördraget.

Detta kan uppnås på följande sätt:

a) Producentorganisationen bedriver minst en av följande verk­

samheter:

i) Gemensam distribution, inklusive gemensam försäljnings­

plattform eller gemensam transport.

ii) Gemensam marknadsföring.

iii) Gemensam organisation av kvalitetskontroll.

iv) Gemensam användning av utrustning eller lagrings­

anläggningar.

v) Gemensam avfallshantering direkt kopplad till produktio­

nen av levande boskap.

vi) Gemensam anskaffning av produktionselement.

b) Dessa verksamheter är betydande med tanke på den kvantitet

nöt- och kalvkött som berörs, produktionskostnaderna och

utsläppandet av produkten på marknaden.

2. Den erkända producentorganisationen får föra förhand­

lingar

a) oavsett om äganderätten överförs från jordbrukarna till pro­

ducentorganisationen eller ej,

b) oavsett om det framförhandlade priset är detsamma för

några eller alla medlemmars samlade produktion eller ej,

c) förutsatt att den produktionsmängd nöt- och kalvkött som

omfattas av förhandlingarna och som produceras i en viss

medlemsstat inte överstiger 15 % av medlemsstatens sam­

manlagda nationella produktion av var och en av de pro­

dukter som avses i punkt 1 första stycket a och b, uttryckt i

slaktkroppsviktsekvivalenter, för en viss producentorganisa­

tion,

d) förutsatt att producentorganisationen för den kvantitet nöt-

och kalvkött som omfattas av förhandlingarna koncentrerar

utbudet och släpper ut medlemmarnas produkt på mark­

naden,

e) förutsatt att de berörda producenterna inte är medlemmar i

någon annan producentorganisation som också förhandlar

om sådana avtal för deras räkning,

f) förutsatt att den berörda produkten inte omfattas av en

leveransskyldighet som följer av producentens medlemskap

i ett kooperativ, som inte självt är medlem i den berörda

producentorganisationen, i enlighet med de villkor som fast­

ställs i kooperativets stadgar eller regler och beslut som fast­

ställs i eller följer av dessa stadgar, och

g) förutsatt att producentorganisationen meddelar de behöriga

myndigheterna i den medlemsstat där den bedriver sin verk­

samhet om vilken mängd producerat nöt- och kalvkött som

omfattas av sådana förhandlingar.

3. Vid tillämpning av denna artikel avses med producent­

organisationer även sammanslutningar av sådana producent­

organisationer som är erkända enligt artikel 156.1.

4. Vid tillämpning av punkt 2 c ska kommissionen på det

sätt som den finner lämpligt offentliggöra mängden producerat

nöt- och kalvkött i medlemsstaterna uttryckt i slaktkroppsekvi­

valenter.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/747

Ds 2015:13

Bilaga 2

152

5. Genom undantag från punkt 2 c får den konkurrensmyn­

dighet som avses i andra stycket i denna punkt, även när de där

angivna tröskelvärdena inte överskrids, i enskilda fall besluta att

en av producentorganisationens förhandlingar antingen ska åter­

upptas eller inte ska äga rum alls, om myndigheten anser att ett

sådant beslut är nödvändigt för att konkurrensen inte ska hind­

ras eller att den produkt som förhandlingarna avser på grund

produktens särdrag eller avsedda användning utgör en del av en

separat marknad och en sådan kollektiv förhandling skulle om­

fatta mer än 15 % av den nationella produktionen på denna

marknad eller att målen i artikel 39 i EUF-fördraget äventyras.

För förhandlingar som omfattar fler än en medlemsstat ska det

beslut som avses i första stycket fattas av kommissionen utan

tillämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller

229.3. I andra fall ska beslutet fattas av den nationella kon­

kurrensmyndigheten i den medlemsstat som förhandlingarna

avser.

De beslut som avses i denna punkt ska inte tillämpas tidigare än

den dag då de anmäls till de berörda företagen.

Vid tillämpning av denna artikel ska definitionen av

"nationell

konkurrensmyndighet

" i artikel 149.7 a gälla.

6. De medlemsstater där förhandlingar äger rum i enlighet

med denna artikel ska informera kommissionen om tillämp­

ningen av punkterna 2 g och 5.

Artikel 171

Avtalsförhandlingar för vissa jordbruksgrödor

1. En producentorganisation som är erkänd enligt

artikel 152.1 och som arbetar för att nå ett eller flera av målen

att koncentrera utbudet, släppa ut de produkter som har fram­

ställts av medlemmarna på marknaden och optimera produk­

tionskostnaderna får för sina medlemmars räkning, för en del

eller hela av medlemmarnas samlade produktion, förhandla om

avtal om leverans av en eller flera av följande produkter, vilka

inte är avsedda för utsäde och vad gäller korn inte avsedda för

mältning:

a) Vanligt vete som omfattas av KN-nummer ex 1001 99 00.

b) Korn som omfattas av KN-nummer ex 1003 90 00.

c) Majs som omfattas av KN-nummer ex 1005 90 00.

d) Råg som omfattas av KN-nummer ex 1002 90 00.

e) Durumvete som omfattas av KN-nummer ex 1001 19 00.

f) Havre som omfattas av KN-nummer ex 1004 90 00.

g) Rågvete som omfattas av KN-nummer ex 1008 60 00.

h) Rapsfrö som omfattas av KN-nummer ex 1205.

i) Solrosfrö som omfattas av KN-nummer ex 1206 00.

j) Sojabönor som omfattas av KN-nummer ex 1201 90 00.

k) Åkerbönor som omfattas av KN-nummer ex 0708 och

ex 0713.

l) Foderärter som omfattas av KN-nummer ex 0708 och

ex 0713.

En producentorganisation uppfyller målen i denna punkt om

arbetet med att nå dessa mål leder till integrering av verksamhet

och en sådan integrering sannolikt kommer att ge upphov till

betydande effektivisering, så att producentorganisationens verk­

samhet totalt bidrar till uppnåendet av målen i artikel 39 i EUF-

fördraget.

Detta kan uppnås på följande sätt:

a) Producentorganisationen bedriver minst en av följande verk­

samheter:

i) Gemensam distribution, inklusive gemensam försäljnings­

plattform eller gemensam transport.

ii) Gemensam marknadsföring.

iii) Gemensam organisation av kvalitetskontroll.

iv) Gemensam användning av utrustning eller lagrings­

anläggningar.

v) Gemensam anskaffning av produktionselement.

b) Dessa verksamheter är betydande med tanke på den mängd

av produkten som berörs, produktionskostnaderna och ut­

släppandet av produkten på marknaden.

2. Den erkända producentorganisationen får föra förhand­

lingar

a) oavsett om äganderätten överförs från producenterna till

producentorganisationen eller ej,

b) oavsett om det framförhandlade priset är detsamma för

några eller alla medlemmars samlade produktion eller ej,

c) förutsatt att det för varje produkt som avses i punkt 1 och

för en viss producentorganisation gäller att den produktions­

mängd som omfattas av förhandlingarna och som produce­

ras i en viss medlemsstat inte överstiger 15 % av medlems­

statens sammanlagda nationella produktion av produkten,

d) förutsatt att producentorganisationen för den mängd pro­

dukter som omfattas av förhandlingarna koncentrerar utbu­

det och släpper ut medlemmarnas produkt på marknaden,

e) förutsatt att de berörda producenterna inte är medlemmar i

någon annan producentorganisation som också förhandlar

om sådana avtal för deras räkning,

SV

L 347/748

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

153

f) förutsatt att den berörda produkten inte omfattas av en

leveransskyldighet som följer av producentens medlemskap

i ett kooperativ, som inte självt är medlem i den berörda

producentorganisationen, i enlighet med de villkor som fast­

ställs i kooperativets stadgar eller regler och beslut som fast­

ställs i eller följer av dessa stadgar, och

g) förutsatt att producentorganisationen meddelar de behöriga

myndigheterna i den medlemsstat där den bedriver sin verk­

samhet om vilken produktionsmängd av varje produkt som

omfattas av sådana förhandlingar.

3. Vid tillämpning av denna artikel avses med producent­

organisationer även sammanslutningar av sådana producent­

organisationer som är erkända enligt artikel 156.1.

4. Vid tillämpning av punkt 2 c ska kommissionen för de

produkter som avses i punkt 1 på det sätt som den finner

lämpligt offentliggöra produktionsmängden i medlemsstaterna.

5. Genom undantag från punkt 2 c får den konkurrensmyn­

dighet som avses i andra stycket i denna punkt, även när de där

angivna tröskelvärdena inte överskrids, i enskilda fall besluta att

en av producentorganisationens förhandlingar antingen ska åter­

upptas eller inte ska äga rum alls, om myndigheten anser att ett

sådant beslut är nödvändigt för att konkurrensen inte ska hind­

ras eller att den produkt som förhandlingarna avser på grund av

produktens särdrag eller avsedda användning utgör en del av en

separat marknad och en sådan kollektiv förhandling skulle om­

fatta mer än 15 % av den nationella produktionen på denna

marknad eller att målen i artikel 39 i EUF-fördraget äventyras.

För förhandlingar som omfattar fler än en medlemsstat ska det

beslut som avses i första stycket fattas av kommissionen utan

tillämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller

229.3. I andra fall ska beslutet fattas av den nationella kon­

kurrensmyndigheten i den medlemsstat som förhandlingarna

avser.

De beslut som avses i denna punkt ska inte tillämpas tidigare än

den dag då de meddelas de berörda företagen.

Vid tillämpning av denna artikel ska definitionen av

"nationell

konkurrensmyndighet

" i artikel 149.7 a gälla.

6. De medlemsstater där förhandlingar äger rum i enlighet

med denna artikel ska informera kommissionen om tillämp­

ningen av punkterna 2 g och 5.

Artikel 172

Reglering av utbud av skinka med skyddad

ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning

1. På begäran av en producentorganisation som är erkänd

enligt artikel 152.1 i denna förordning, en branschorganisation

som är erkänd enligt artikel 157.1 i denna förordning eller en

sådan grupp som avses i artikel 3.2 i förordning (EU)

nr 1151/2012 får medlemsstaterna för en begränsad tidsperiod

fastställa bindande bestämmelser för reglering av utbud av

skinka med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geogra­

fisk beteckning i enlighet med artikel 5.1 och 5.2 i förordning

(EU) nr 1151/2012.

2. De regler som avses i punkt 1 i denna artikel ska omfattas

av en förhandsöverenskommelse mellan parterna i det geogra­

fiska område som avses i artikel 7.1 c i förordning (EU)

nr 1151/2012. En sådan överenskommelse ska, efter samråd

med grisproducenterna i det geografiska området, ingås mellan

minst två tredjedelar av de företag som bearbetar skinkan i

fråga, och som företräder minst två tredjedelar av produktionen

av denna skinka i det geografiska område som avses i artikel 7.1

c i förordning (EU) nr 1151/2012 och, om medlemsstaten anser

det lämpligt, minst två tredjedelar av grisproducenterna i det

geografiska område som avses i artikel 7.1 c i förordning

(EU) nr 1151/2012.

3. De regler som avses i punkt 1

a) ska endast omfatta reglering av utbudet av den berörda pro­

dukten och/eller dess råmaterial och ska syfta till att anpassa

utbudet av den berörda skinkan till efterfrågan,

b) ska endast gälla den berörda produkten,

c) får inte vara bindande i mer än tre år men kan därefter

förlängas efter en ny begäran i enlighet med punkt 1,

d) får inte skada handeln med andra produkter än de som

omfattas av dessa regler,

e) får inte gälla transaktioner efter den första saluföringen av

den berörda skinkan,

f) får inte tillåta fastställande av priser, inte heller riktpriser eller

rekommenderade priser,

g) får inte leda till att en alltför stor andel av den berörda

produkten som annars skulle ha varit tillgänglig blockeras,

h) får inte verka diskriminerande, utgöra ett hinder för nya

aktörer på marknaden eller leda till att små producenter

påverkas negativt,

i) ska bidra till att upprätthålla kvaliteten hos och/eller utveck­

lingen av den berörda produkten.

4. De regler som avses i punkt 1 ska offentliggöras i en

officiell tidning i den berörda medlemsstaten.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/749

Ds 2015:13

Bilaga 2

154

5. Medlemsstaterna ska utföra kontroller för att säkerställa

att de villkor som avses i punkt 3 uppfylls och ska, om de

nationella myndigheterna upptäcker att dessa villkor inte har

uppfyllts, upphäva de regler som avses i punkt 1.

6. Medlemsstaterna ska omedelbart meddela kommissionen

de regler som de har antagit enligt punkt 1. Kommissionen ska

informera de övriga medlemsstaterna om meddelande av sådana

regler.

7. Kommissionen får när som helst anta genomförandeakter

som kräver att en medlemsstat ska upphäva de regler som den

har infört enligt punkt 1, om kommissionen anser att dessa

regler inte uppfyller villkoren i punkt 4, att de förhindrar eller

snedvrider konkurrensen på en stor del av den inre marknaden,

att de äventyrar frihandeln eller uppnående av målen i artikel 39

i EUF-fördraget. Dessa genomförandeakter ska antas utan till­

lämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3

i denna förordning.

A v s n i t t 6

P r o c e d u r r e g l e r

Artikel 173

Delegerade befogenheter

1. För att se till att de mål och ansvarsområden som gäller

för producentorganisationer, sammanslutningar av producent­

organisationer och branschorganisationer är tydligt fastställda,

så att de bidrar till att dessa organisationer och sammanslut­

ningar fungerar så effektivt som möjligt, utan att det leder till

onödiga administrativa bördor och utan att underminera prin­

cipen om föreningsfrihet, särskilt i förhållande till icke-medlem­

mar i sådana organisationer, ska kommissionen ges befogenhet

att anta delegerade akter enligt artikel 227 på följande områden,

med avseende på producentorganisationer, sammanslutningar av

producentorganisationer och branschorganisationer för en eller

flera av de sektorer som avses i artikel 1.2 eller specifika pro­

dukter inom dessa sektorer:

a) De specifika mål som dessa organisationer och sammanslut­

ningar får, måste eller inte får sträva efter att nå, om till­

lämpligt som ett komplement till de mål som fastställs i

artikel 152–163.

b) Reglerna för sådana organisationer och sammanslutningar,

stadgarna för andra organisationer än producentorganisatio­

ner, de specifika villkor som gäller för stadgar för producent­

organisationer inom vissa sektorer, inklusive undantag från

skyldigheten att saluföra hela produktionen genom den pro­

ducentorganisation som avses i artikel 160 andra stycket,

sådana organisationers och sammanslutningars struktur,

medlemskapsperiod, storlek, ansvarighet och verksamhet, ef­

fekterna av erkännande, återkallande av erkännande och

sammanslagningar.

c) Villkor för erkännande, återkallande och tillfälligt upp­

hävande av erkännande, effekter av erkännande, återkallande

och tillfälligt upphävande av erkännande samt krav på så­

dana organisationer och sammanslutningar att vidta korrige­

rande åtgärder om kriterierna för erkännande inte uppfylls.

d) Transnationella organisationer och sammanslutningar, in­

begripet de regler och stadgar som avses i leden a, b och

c i denna punkt.

e) Regler för införande av och villkor för administrativt stöd

från berörda behöriga myndigheter vid gränsöverskridande

samarbete.

f) De sektorer på vilka artikel 161 är tillämplig, villkoren för

utläggande av verksamhet på entreprenad, vilket slags verk­

samhet som får läggas ut på entreprenad och organisationers

och sammanslutningars tillhandahållande av tekniska hjälp­

medel.

g) Beräkningsgrunden för organisationers eller sammanslut­

ningars avsättningsbara produktions minsta volym eller vär­

de.

h) Mottagande i producentorganisationer av medlemmar som

inte är producenter och i sammanslutningar av producent­

organisationer av medlemmar som inte är producentorgani­

sationer.

i) Utvidgning av vissa regler som gäller för organisationer en­

ligt artikel 164, så att de även omfattar icke-medlemmar,

obligatoriska medlemsavgifter för icke-medlemmar enligt ar­

tikel 165, inbegripet dessa organisationers användning och

fördelning av dessa avgifter och en förteckning över de strik­

tare produktionsregler vilkas räckvidd kan utvidgas enligt

artikel 164.4 första stycket b, samtidigt som det säkerställs

att sådana organisationer är transparenta och ansvariga gen­

temot icke-medlemmar och att medlemmar i sådana organi­

sationer inte behandlas på ett mer gynnsamt sätt än icke-

medlemmar, särskilt när det gäller användningen av obligato­

riska medlemsavgifter.

j) Kompletterande krav avseende representativitet för de orga­

nisationer som avses i artikel 164, vilka ekonomiska områ­

den som omfattas, inbegripet vad gäller kommissionens

granskning av hur dessa definieras, vilken period en regel

som lägst måste ha varit i kraft innan dess räckvidd kan

utvidgas, på vilka personer eller organisationer en regel eller

ett bidrag får tillämpas samt under vilka omständigheter

kommissionen får begära att en utvidgning av en regels

räckvidd eller ett obligatoriskt bidrag stoppas eller dras till­

baka.

2. Genom undantag från punkt 1 och för att säkerställa att

målen för producentorganisationerna, sammanslutningarna av

producentorganisationer och branschorganisationerna inom sek­

torn för mjölk och mjölkprodukter och deras ansvar är klart

fastställda och därmed bidra till att deras åtgärder blir effektiva

utan onödiga bördor, ska kommissionen ges befogenhet att anta

delegerade akter enligt artikel 227 för att fastställa

a) villkor för erkännande av gränsöverskridande producentorga­

nisationer och gränsöverskridande sammanslutningar av pro­

ducentorganisationer,

SV

L 347/750

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

155

b) regler för införande av och villkor för administrativt stöd till

producentorganisationer, även sammanslutningar av sådana,

från berörda behöriga myndigheter vid gränsöverskridande

samarbete,

c) ytterligare regler för beräkningen av den mängd obehandlad

mjölk som förhandlingarna enligt artikel 149.2 c och 149.3

ska gälla,

d) regler för utvidgning av vissa regler som gäller för organisa­

tionerna enligt artikel 164, så att de även omfattar icke-

medlemmar, och obligatoriska medlemsavgifter för icke-

medlemmar enligt artikel 165.

Artikel 174

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

1. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av detta

kapitel, särskilt

a) åtgärder för tillämpningen av de villkor för erkännande av

producentorganisationer och branschorganisationer enligt ar­

tiklarna 154 och 158,

b) förfaranden vid sammanslagning av producentorganisationer,

c) de förfaranden som ska fastställas av medlemsstaterna avse­

ende minimistorlek och minimitid för medlemskap,

d) förfaranden för utvidgning av reglernas räckvidd och ekono­

miska bidrag enligt artiklarna 164 och 165, särskilt genom­

förandet av begreppet ekonomiskt område i artikel 164.2,

e) förfaranden för administrativt stöd,

f) förfaranden för utläggande av verksamhet på entreprenad,

g) förfaranden och tekniska villkor för genomförande av de

åtgärder som avses i artikel 166.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

2. Genom undantag från punkt 1 får kommissionen i fråga

om sektorn för mjölk och mjölkprodukter anta genomförande­

akter för att fastställa de detaljerade bestämmelser som behövs

för

a) tillämpningen av de villkor för erkännande av producent­

organisationer, sammanslutningar av producentorganisatio­

ner och branschorganisationer enligt artiklarna 161 och 163,

b) det meddelande som avses i artikel 149.2 f,

c) de meddelanden som medlemsstaterna ska skicka till kom­

missionen i enlighet med artiklarna 161.3 d, 163.3 e, 149.8

och 150.7,

d) de förfaranden som rör administrativt stöd vid gränsöver­

skridande samarbete.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 175

Andra genomförandebefogenheter

Kommissionen får genom genomförandeakter anta enskilda be­

slut rörande följande:

a) Erkännande av organisationer som bedriver verksamhet i

mer än en medlemsstat, i enlighet med de regler som antas

i enlighet med artikel 174.1 d.

b) Invändning mot eller återkallande av en medlemsstats erkän­

nande av en branschorganisation.

c) Den förteckning över ekonomiska områden som meddelats

av medlemsstaterna i enlighet med de regler som antagits

enligt artikel 174.1 h och 174.2 d.

d) Kravet att en medlemsstat ska avslå eller upphäva en utvidg­

ning av reglernas räckvidd eller ekonomiska bidrag från icke-

medlemmar som den medlemsstaten fattat beslut om.

Dessa genomförandeakter ska antas utan tillämpning av det

förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3.

DEL III

HANDEL MED TREDJELÄNDER

KAPITEL I

Import- och exportlicenser

Artikel 176

Allmänna bestämmelser

1. Utan att det påverkar fall där det krävs import- eller ex­

portlicenser i enlighet med denna förordning, får det vid import

för övergång till fri omsättning eller export av en eller flera

produkter från följande sektorer till eller från unionen krävas

uppvisande av en licens:

a) Spannmål.

b) Ris.

c) Socker.

d) Utsäde.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/751

Ds 2015:13

Bilaga 2

156

e) Olivolja och bordsoliver, när det gäller produkter som om­

fattas av KN-nummer 1509, 1510 00, 0709 92 90,

0711 20 90, 2306 90 19, 1522 00 31 och 1522 00 39.

f) Lin och hampa, när det gäller hampa.

g) Frukt och grönsaker.

h) Bearbetad frukt och bearbetade grönsaker.

i) Bananer.

j) Vin.

k) Levande växter.

l) Nöt- och kalvkött.

m) Mjölk och mjölkprodukter.

n) Griskött.

o) Får- och getkött.

p) Ägg.

q) Fjäderfäkött.

r) Etylalkohol som framställts av jordbruksprodukter.

2. Licenserna ska utfärdas av medlemsstaterna oavsett var i

unionen den sökande är etablerad, om inte annat föreskrivs i en

annan rättsakt antagen i enlighet med artikel 43.2 i EUF-för­

draget och utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna

177, 178 och 179 i denna förordning.

3. Licenserna ska gälla inom hela unionen.

Artikel 177

Delegerade befogenheter

1. För att beakta unionens internationella skyldigheter och

unionens tillämpliga sociala standarder samt miljö- och djur­

skyddsstandarder, behovet av att övervaka utvecklingen av han­

deln och på marknaden, importen och exporten av produkterna,

behovet av sund marknadsförvaltning och behovet av att

minska den administrativa bördan ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 för att fast­

ställa följande:

a) Förteckningen över de produkter inom de sektorer som av­

ses i artikel 176.1 för vilka det krävs uppvisande av en

import- eller exportlicens.

b) De fall och situationer då det inte krävs uppvisande av im­

port- eller exportlicens, med beaktande av de berörda

produkternas tullstatus, handelsordningar som ska följas, syf­

tet med verksamheten, sökandes rättsliga status och berörda

kvantiteter.

2. För att tillhandahålla ytterligare delar i licenssystemet ska

kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 227 för att fastställa regler om

a) vilka rättigheter och skyldigheter licensen medför, dess rätts­

verkan och de fall där en tolerans är tillämplig när det gäller

att fullgöra import- eller exportskyldigheten av den kvantitet

som anges i licensen eller där ursprunget ska anges i licen­

sen,

b) utfärdande av en importlicens eller övergång till fri omsätt­

ning som kräver uppvisande av ett dokument utfärdat av ett

tredjeland eller en enhet som bland annat bekräftar produk­

ternas ursprung, äkthet och kvalitetsegenskaper,

c) överföring av licensen eller restriktioner för dess överförbar­

het,

d) ytterligare villkor för importlicenser för hampa i enlighet

med artikel 189 och principen om administrativt bistånd

mellan medlemsstaterna för att förhindra eller hantera fall

av bedrägeri och oegentligheter,

e) de fall och situationer då det krävs respektive inte krävs

ställande av en säkerhet för att garantera att produkterna

importeras eller exporteras inom licensens giltighetstid.

Artikel 178

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa de

åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av detta kapitel,

inbegripet regler för

a) licensens utformning och innehåll,

b) inlämnande av ansökningar och utfärdande av licenser och

deras användning,

c) licensernas giltighetstid,

d) förfarandena för och storleken på en säkerhet som ska stäl­

las,

e) vilka bevis som ska uppvisas för att säkra att kraven för

användningen av licenserna har uppfyllts,

f) toleransnivån när det gäller fullgörandet av skyldigheten att

importera eller exportera den kvantitet som anges i licensen,

g) utfärdandet av ersättningslicenser och duplikat av licenser,

SV

L 347/752

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

157

h) medlemsstaternas licensbehandling och det informations­

utbyte som krävs för att förvalta systemet, inbegripet för­

faranden för det särskilda administrativa biståndet mellan

medlemsstaterna.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 179

Andra genomförandebefogenheter

Kommissionen får anta genomförandeakter för att

a) begränsa de kvantiteter för vilka licenser får utfärdas,

b) avvisa sökta kvantiteter, och

c) tillfälligt avbryta inlämnandet av ansökningar för att förvalta

marknaden i de fall ansökningarna omfattar stora kvantiteter.

Dessa genomförandeakter ska antas utan tillämpning av det

förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3.

KAPITEL II

Importtullar

Artikel 180

Genomförande av internationella avtal och vissa andra

akter

Kommissionen ska anta genomförandeakterför att fastställa åt­

gärder för att uppfylla kraven i internationella avtal som har

ingåtts enligt EUF-fördraget eller kraven i någon annan relevant

akt som antagits enligt artikel 43.2 eller 207 i EUF-fördraget

eller Gemensamma tulltaxan när det gäller beräkningen av im­

porttull för jordbruksprodukter. Dessa genomförandeakter ska

antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 229.2.

Artikel 181

Ingångspris för vissa produkter från sektorerna för frukt

och grönsaker, bearbetad frukt och bearbetade grönsaker

samt vin

1. Vid tillämpning av tullsatsen i Gemensamma tulltaxan för

produkter från sektorerna för frukt och grönsaker, bearbetad

frukt och bearbetade grönsaker samt för druvsaft och druvmust

ska ingångspriset på ett parti vara detsamma som dess tullvärde

beräknat enligt rådets förordning (EG) nr 2913/92 ( 1 ) (tull­

kodexen) och kommissionens förordning (EG) nr 2454/93 ( 2 ).

2. För att säkerställa att systemet är effektivt, ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227

för att fastställa att korrektheten av det anmälda ingångspriset

för ett parti ska kontrolleras med användning av ett schablo­

nimportvärde och för att fastställa enligt vilka villkor det krävs

att en säkerhet ställs.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast­

ställa regler för beräkningen av det schablonimportvärde som

avses i punkt 2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 182

Tilläggsimporttullar

1. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa för vilka produkter från sektorerna för spannmål, ris,

socker, frukt och grönsaker, bearbetad frukt och bearbetade

grönsaker, nöt- och kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, gris­

kött, får- och getkött, ägg, fjäderfäkött och bananer samt druv­

saft och druvmust en tilläggstull enligt den tullsats som fastställs

i Gemensamma tulltaxan ska tas ut vid import, i syfte att för­

hindra eller motverka de negativa effekter för unionsmarknaden

som kan bli följden av sådan import om

a) importen sker till ett pris som understiger det pris som

unionen har anmält till Världshandelsorganisationen (utlö­

sande pris), eller

b) importvolymen överskrider en viss nivå (utlösande volym).

Den utlösande volymen ska grunda sig på marknadstillträdes­

nivån, dvs. importen uttryckt som en procentandel av motsva­

rande inhemska konsumtion de föregående tre åren.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

2. Om det är osannolikt att importen kommer att störa

unionsmarknaden eller om effekterna skulle bli oproportionella

i förhållande till det avsedda syftet, ska inga tilläggsimporttullar

tillämpas.

3. Vid tillämpning av punkt 1 första stycket a ska import­

priserna fastställas på grundval av cif-importpriset för den ak­

tuella sändningen. Cif-importpriset ska kontrolleras mot de re­

presentativa priserna för produkten på världsmarknaden eller på

unionens importmarknad för den produkten.

4. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som krävs för tillämpningen av denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/753

( 1 ) Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om

inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302,

19.10.1992, s. 1).

( 2 ) Kommissionens förordning (EG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om

tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om

inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253,

11.10.1993, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 2

158

Artikel 183

Andra genomförandebefogenheter

Kommissionen får anta genomförandeakter för att

a) fastställa nivån på den tillämpade importtullen i enlighet

med reglerna i internationella avtal som ingåtts i enlighet

med EUF-fördraget eller Gemensamma tulltaxan och de ge­

nomförandeakter som avses i artikel 180,

b) fastställa de representativa priserna och utlösande volymerna

för att kunna tillämpa tilläggsimporttullar inom ramen för de

regler som antagits i enlighet med artikel 182.1.

Dessa genomförandeakter ska antas utan tillämpning av det

förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3

KAPITEL III

Förvaltning av tullkvoter och särskild behandling vid import

till tredjeländer

Artikel 184

Tullkvoter

1. Tullkvoter för import av jordbruksprodukter som ska

övergå till fri omsättning i unionen eller en del av denna eller

tullkvoter för import av jordbruksprodukter från unionen till

tredjeländer som helt eller delvis ska administreras av unionen

och som följer av internationella avtal som ingåtts i enlighet

med EUF-fördraget eller av någon annan akt som antagits i

enlighet med artikel 43.2 eller 207 i EUF-fördraget ska öppnas

och/eller förvaltas av kommissionen genom delegerade akter i

enlighet med artikel 186 i denna förordning och genomföran­

deakter i enlighet med artiklarna 187 och 188 i denna förord­

ning.

2. Tullkvoterna ska förvaltas på ett sätt som inte leder till

diskriminering mellan berörda aktörer, genom att en av följande

metoder eller en kombination av dem eller någon annan lämp­

lig metod används:

a) En metod som är grundad på i vilken ordningsföljd ansök­

ningarna inkommer (metoden

"först till kvarn").

b) En metod enligt vilken kvoter fördelas i proportion till de

begärda kvantiteterna enligt inkomna ansökningar (metoden

"samtidig behandling").

c) En metod grundad på traditionella handelsflöden (metoden

"traditionella/nya mönster").

3. Den förvaltningsmetod som antas ska

a) för tullkvoter vid import lägga vederbörlig vikt vid försörj­

ningsbehoven på unionens befintliga och framväxande

produktions-, bearbetnings- och konsumtionsmarknader vad

avser konkurrenskraft, säkerhet och kontinuitet i försörj­

ningen och behovet av att säkra marknadens jämvikt, och

b) för tullkvoter vid export tillåta fullständig användning av de

möjligheter som ges inom den berörda kvoten.

Artikel 185

Särskilda tullkvoter

För att verkställa tullkvoter för import till Spanien av 2 000 000

ton majs och 300 000 ton sorghum samt tullkvoter för import

till Portugal av 500 000 ton majs, ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 för att fast­

ställa de bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra

tullkvotimporten och om så är lämpligt den offentliga lagringen

av de kvantiteter som de berörda medlemsstaternas utbetalande

organ har importerat, och avsättningen av dessa på de med­

lemsstaternas marknader.

Artikel 186

Delegerade befogenheter

1. För att säkerställa lika tillgång till de tillgängliga kvantite­

terna och lika behandling av aktörerna inom tullkvoten ska

kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 227

a) för att fastställa de villkor och stödberättigandekrav som

aktörerna ska uppfylla för att få lämna in en ansökan

inom tullkvoten; enligt bestämmelserna i fråga får det ställas

krav på minimierfarenhet inom handel med tredjeländer och

likställda territorier, eller inom tillverkningsverksamhet, ut­

tryckt som en minimikvantitet och tidsperiod inom en viss

marknadssektor; bestämmelserna kan innehålla särskilda reg­

ler som passar behoven och gällande praxis i en viss sektor

eller i bearbetningsindustrin,

b) för att fastställa regler för överföring av rättigheter mellan

aktörer och vid behov för begränsningar av sådan överföring

inom förvaltningen av tullkvoten,

c) för att föreskriva att det för att ta del av tullkvoten krävs att

en säkerhet ställs,

d) för att vid behov ange särskilda särdrag, krav eller begräns­

ningar som gäller för tullkvoten enligt det internationella

avtalet eller någon annan akt som avses i artikel 184.1.

2. För att säkerställa att exporterade produkter kan komma i

fråga för särskild behandling vid import till ett tredjeland om

vissa villkor uppfylls, i enlighet med internationella avtal som

unionen ingått enligt EUF-fördraget, ska kommissionen ges be­

fogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 i denna

förordning med avseende på regler om krav på att medlems­

staternas behöriga myndigheter, på begäran och efter lämplig

SV

L 347/754

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

159

kontroll, utfärdar ett dokument som intygar att villkoren upp­

fylls för produkter som, om de exporteras, kan komma i fråga

för särskild behandling vid import till ett tredjeland.

Artikel 187

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa

a) årliga tullkvoter, vilka vid behov fördelas på lämpligt sätt

över året, och vilken förvaltningsmetod som ska användas,

b) förfaranden för tillämpningen av de särskilda bestämmel­

serna i avtalet eller i den akt genom vilken import- eller

exportordningen antas, särskilt rörande

i) garantier för produktens art, härkomst och ursprung,

ii) erkännande av det dokument som används för att kont­

rollera de garantier som avses i led i,

iii) uppvisande av ett dokument utfärdat av exportlandet,

iv) produkternas bestämmelse och användning,

c) licensernas eller tillståndens giltighetstid,

d) förfaranden för och storleken på den säkerhet som ska stäl­

las,

e) användning av licenser och vid behov särskilda åtgärder rö­

rande särskilt de villkor på vilka ansökningar om import ska

lämnas in och tillstånd beviljas inom tullkvoten,

f) förfaranden och tekniska kriterier för tillämpningen av

artikel 185.

g) nödvändiga åtgärder avseende innehållet i och utformningen,

utfärdandet och användningen av det dokument som avses i

artikel 186.2.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 188

Andra genomförandebefogenheter

1. Kommissionen ska anta genomförandeakter med avseende

på hanteringen av den process som garanterar att de kvantiteter

som är tillgängliga inom tullkvoten inte överskrids, särskilt ge­

nom att fastställa en tilldelningskoefficient för varje tillämpning

när de tillgängliga kvantiteterna har nåtts, avvisa ansökningar

som ännu inte avgjorts och vid behov tillfälligt avbryta inläm­

nandet av ansökningar.

2. Kommissionen får anta genomförandeakter med avseende

på omfördelningen av outnyttjade kvantiteter.

3. Genomförandeakter som avses i denna artikel ska antas

utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2

eller 229.3.

KAPITEL IV

Särskilda importbestämmelser för vissa produkter

Artikel 189

Import av hampa

1. Nedanstående produkter får endast importeras till unionen

om följande villkor är uppfyllda:

a) Oberedd mjukhampa som omfattas av KN-nummer

5302 10 00 ska uppfylla de villkor som anges i artiklarna

32.6 och 35.3 i förordning (EU) nr 1307/2013.

b) Olika sorters hampfrön avsedda för utsäde och som omfattas

av KN-nummer ex 1207 99 20 ska åtföljas av ett bevis om

att tetrahydrokannabinolhalten för sorten i fråga inte över­

stiger den som fastställs i artiklarna 32.6 och 35.3 i förord­

ning (EU) nr 1307/2013.

c) Andra hampfrön än sådana som är avsedda för utsäde och

som omfattas av KN-nummer 1207 99 91 och endast im­

porteras av importörer som godkänts av medlemsstaten, i

avsikt att säkerställa att de inte kommer att användas för

utsäde.

2. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av mer re­

striktiva regler som medlemsstaterna antar i enlighet med EUF-

fördraget och de åtaganden som följer av Världshandelsorgani­

sationens avtal om jordbruk.

Artikel 190

Import av humle

1. Produkter inom humlesektorn får endast importeras från

tredjeländer om deras kvalitetsstandard minst motsvarar dem

som har antagits för liknande produkter som skördats inom

unionen eller som är framställda av sådana produkter.

2. Produkter ska anses motsvara den standard som avses i

punkt 1 om de åtföljs av ett intyg som utfärdats av myndighe­

terna i ursprungslandet och som godkänts som likvärdigt med

det certifikat som avses i artikel 77.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/755

Ds 2015:13

Bilaga 2

160

För humlepulver, lupulinberikat humlepulver, humleextrakt och

humleblandningar får intyget endast godkännas som likvärdigt

med ett certifikat, om alfasyrahalten i dessa produkter inte är

lägre än halten i det humle ur vilket de utvinns.

3. För att minimera den administrativa bördan ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227

för att fastställa på vilka villkor kraven på intyg om likvärdighet

och märkning av förpackningar inte gäller.

4. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av

denna artikel, inbegripet regler för erkännande av intyg om

likvärdighet och om kontroll av humleimport. Dessa genom­

förandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande

som avses i artikel 229.2.

Artikel 191

Undantag för importerade produkter och särskild säkerhet

inom vinsektorn

Undantag från del II avsnitt B punkt 5 eller avsnitt C i bilaga

VIII för importerade produkter får antas i enlighet med

artikel 43.2 i EUF-fördraget på grund av unionens internatio­

nella åtaganden.

Vid undantag från del II avsnitt B punkt 5 i bilaga VIII ska

importörer vid tidpunkten för övergång till fri omsättning ställa

en säkerhet för dessa produkter hos den utsedda tullmyndighe­

ten. Säkerheten ska släppas fri när importören för tullmyndig­

heterna i den medlemsstat i vilken varan övergår till fri omsätt­

ning lägger fram tillfredsställande bevis för att

a) produkterna inte har beviljats undantag eller,

b) produkter som har beviljats undantag inte har använts för

vinframställning, eller om de har använts för vinframställ­

ning, att de därav följande produkterna försetts med lämplig

märkning.

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa reg­

ler för att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel

samt regler för säkerhetens storlek och lämplig märkning. Dessa

genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings­

förfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 192

Import av råsocker för raffinering

1. Fram till utgången av regleringsåret 2016/2017 ska hel­

tidsraffinaderier beviljas ensamrätt att importera 2 500 000 ton

uttryckt i vitsockervärde per regleringsår.

2. Den enda anläggning för bearbetning av sockerbetor som

var i drift under 2005 i Portugal ska anses vara ett heltidsraffi­

naderi.

3. Importlicenser för socker för raffinering ska endast utfär­

das till heltidsraffinaderier om de berörda kvantiteterna inte

överstiger de kvantiteter som anges i punkt 1. Licenserna får

endast överföras mellan heltidsraffinaderier och ska löpa ut vid

utgången av det regleringsår för vilket de utfärdats.

Denna punkt ska tillämpas under de första tre månaderna av

varje regleringsår.

4. Med beaktande av behovet av att säkerställa att socker för

raffinering som importerats i enlighet med denna artikel raffi­

neras, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade

akter enligt artikel 227 för att fastställa

a) de villkor som den importordning som avses i punkt 1

måste uppfylla,

b) de villkor och stödberättigandekrav som en aktör måste upp­

fylla för att lämna in en ansökan om importlicens, inbegripet

ställande av säkerhet,

c) regler om administrativa påföljder.

5. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa nödvändiga regler för vilka styrkande dokument som

ska läggas fram i samband med de krav och skyldigheter som

gäller för importörer, i synnerhet heltidsraffinaderier. Dessa ge­

nomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsför­

farande som avses i artikel 229.2.

Artikel 193

Befrielse från importtullar inom sockersektorn

För att säkerställa nödvändig försörjning för tillverkningen av

sådana produkter som avses i artikel 140.2, får kommissionen

fram till utgången av regleringsåret 2016/2017 anta genom­

förandeakter för att helt eller delvis tillfälligt upphäva import­

tullarna för vissa kvantiteter av följande produkter:

a) Socker som omfattas av KN-nummer 1701.

b) Isoglukos som omfattas av KN-nummer 1702 30 10,

1702 40 10, 1702 60 10 och 1702 90 30.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

SV

L 347/756

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

161

KAPITEL V

Skyddsåtgärder och aktiv förädling

Artikel 194

Skyddsåtgärder

1. Skyddsåtgärder mot import till unionen ska, om inte an­

nat följer av punkt 3 i denna artikel, vidtas av kommissionen i

enlighet med rådets förordningar (EG) nr 260/2009 ( 1 ) och (EG)

nr 625/2009 ( 2 ).

2. Om inte annat föreskrivs i andra akter utfärdade av Eu­

ropaparlamentet och rådet eller någon annan rådsakt, ska så­

dana säkerhetsåtgärder mot import till unionen som föreskrivs i

internationella avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget

vidtas av kommissionen i enlighet med punkt 3 i denna artikel.

3. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel

på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ. Dessa

genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings­

förfarande som avses i artikel 229.2.

Om kommissionen får en begäran från en medlemsstat ska den

genom genomförandeakter fatta beslut denna inom fem arbets­

dagar efter det att begäran togs emot. Dessa genomförandeakter

ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 229.2.

Vid vederbörligen motiverade tvingande skäl till skyndsamhet

ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar ver­

kan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 229.3.

Medlemsstaterna ska underrättas om de antagna åtgärderna,

vilka ska börja gälla med omedelbar verkan.

4. Kommissionen får anta genomförandeakter för att åter­

kalla eller ändra unionens skyddsåtgärder som antagits i enlighet

med punkt 3 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska

antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 229.2.

Vid vederbörligen motiverade tvingande skäl till skyndsamhet

ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar ver­

kan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 229.3.

Artikel 195

Tillfälligt upphävande av förfaranden för förädling och

aktiv förädling

Om unionsmarknaden störs eller sannolikt kommer att störas

genom förfaranden för förädling eller aktiv förädling, får kom­

missionen anta genomförandeakter på begäran av en medlems­

stat eller på eget initiativ, för att helt eller delvis tillfälligt

upphäva tillämpningen av förfaranden för förädling eller aktiv

förädling för produkter inom sektorerna för spannmål, ris, soc­

ker, olivolja och bordsoliver, frukt och grönsaker, bearbetad

frukt och bearbetade grönsaker, vin, nöt- och kalvkött, mjölk

och mjölkprodukter, griskött, får- och getkött, ägg, fjäderfäkött

och jordbruksetylalkohol. Dessa genomförandeakter ska antas i

enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 229.2.

Om kommissionen får en begäran från en medlemsstat ska den

genom genomförandeakter fatta beslut om denna inom fem

arbetsdagar efter det att begäran togs emot. Dessa genomföran­

deakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som

avses i artikel 229.2.

Vid vederbörligen motiverade tvingande skäl till skyndsamhet

ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar ver­

kan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 229.3.

Medlemsstaterna ska underrättas om de antagna åtgärderna,

som ska börja gälla med omedelbar verkan.

KAPITEL VI

Exportbidrag

Artikel 196

Tillämpningsområde

1. I den mån som krävs för att möjliggöra export på grund­

val av prisnoteringar eller priser på världsmarknaden, när för­

hållandena på den inre marknaden är sådana som de beskrivs i

artikel 219.1 eller 221, och inom de gränser som följer av

internationella avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget,

får skillnaden mellan dessa prisnoteringar eller priser och pri­

serna i unionen utjämnas genom exportbidrag för följande:

a) Produkter inom följande sektorer, vilka exporteras i obearbe­

tad form:

i) Spannmål.

ii) Ris.

iii) Socker, när det gäller produkter som anges i leden b–d

och g i del III i bilaga I.

iv) Nöt- och kalvkött.

v) Mjölk och mjölkprodukter.

vi) Griskött.

vii) Ägg.

viii) Fjäderfäkött.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/757

( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 260/2009 av den 26 februari 2009 om

gemensamma importregler (EUT L 84, 31.3.2009, s. 1).

( 2 ) Rådets förordning (EG) nr 625/2009 av den 7 juli 2009 om gemen­

skapsregler för import från vissa tredjeländer (EUT L 185,

31.3.2009, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 2

162

b) De produkter som anges i led a i–iii, v och vii i denna punkt

och som ska exporteras i form av bearbetade varor enligt

rådets förordning (EG) nr 1216/2009 ( 1 ) och i form av pro­

dukter som innehåller socker enligt del X led b i bilaga I till

den här förordningen.

2. Exportbidragen för produkter som exporteras i form av

bearbetade varor får inte vara högre än de som tillämpas för

samma produkter när de exporteras i obearbetad form.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 219.1

och 221 ska tillgängliga bidrag för de produkter som avses i

punkt 1 i denna artikel vara 0 EUR.

Artikel 197

Fördelning av exportbidragen

Metoden för tilldelning av de kvantiteter som får exporteras

med exportbidrag ska vara den metod för tilldelning som

a) är bäst lämpad med hänsyn till produktens art och situatio­

nen på den relevanta marknaden och som gör det möjligt att

utnyttja de disponibla resurserna på effektivaste sätt med

beaktande av unionsexportens effektivitet och struktur och

dess inverkan på marknadsbalansen, utan att detta medför

diskriminering mellan berörda aktörer, särskilt mellan små

och stora aktörer,

b) ur administrativ synpunkt är minst betungande för aktörerna

med hänsyn till de administrativa kraven.

Artikel 198

Fastställande av exportbidrag

1. Exportbidragen ska vara desamma för samma produkter i

hela unionen. Om det är nödvändigt, framför allt på grund av

situationen på världsmarknaden, de särskilda kraven på vissa

marknader eller sådana skyldigheter som följer av internationella

avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget, får exportbidra­

gen variera för olika bestämmelseorter.

2. Åtgärder för fastställandet av exportbidrag ska vidtas av

rådet i enlighet med artikel 43.3 i EUF-fördraget.

Artikel 199

Beviljande av exportbidrag

1. Bidrag för produkter förtecknade i artikel 196.1 a som

exporteras i obearbetat tillstånd ska endast beviljas efter ansökan

och mot uppvisande av exportlicens.

2. Det exportbidrag som ska tillämpas på produkter enligt

artikel 196.1 a ska vara det bidrag som gäller den dag då

licensansökan lämnas in eller det bidrag som följer av det ak­

tuella anbudsförfarandet och, om det rör sig om ett differentie­

rat bidrag, det bidrag som gäller samma dag

a) för den bestämmelseort som anges i licensen, eller

b) för den faktiska bestämmelseorten, om den är en annan än

den som anges i licensen; om så är fallet får det tillämpliga

beloppet inte överstiga det belopp som gäller för den be­

stämmelseort som är angiven i licensen.

3. Exportbidraget ska utbetalas efter framläggande av bevis

om att

a) produkterna har lämnat unionens tullområde i enlighet med

det exportförfarande som avses i artikel 161 i tullkodexen,

b) produkterna, när det gäller differentierade bidrag, har impor­

terats till den bestämmelseort som anges i licensen eller en

annan bestämmelseort för vilken exportbidraget fastställdes,

utan att detta påverkar bestämmelserna i punkt 2 b.

Artikel 200

Exportbidrag för levande djur inom nöt- och

kalvköttssektorn

När det gäller produkter inom nöt- och kalvköttssektorn ska

beviljandet och utbetalningen av bidrag för export av levande

djur ske under förutsättning att de djurskyddskrav som fast­

ställts i unionsrätten uppfylls, särskilt de som avser skydd av

djur under transport.

Artikel 201

Exportbegränsningar

Åtaganden i fråga om volymer som följer av internationella

avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget ska iakttas på

grundval av de exportlicenser som utfärdas för de referensperio­

der som gäller för de aktuella produkterna.

När det gäller fullgörandet av de skyldigheter som följer av

WTO:s jordbruksavtal ska det faktum att en referensperiod löper

ut inte påverka exportlicensernas giltighet.

Artikel 202

Delegerade befogenheter

1. För att säkerställa att systemet för exportbidrag fungerar

tillfredsställande ska kommissionen ges befogenhet att anta de­

legerade akter enligt artikel 227 för att fastställa kravet att ställa

en säkerhet som garanti för att aktörerna uppfyller sina åtagan­

den.

SV

L 347/758

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 1216/2009 av den 30 november 2009

om systemet för handeln med vissa varor som framställs genom

bearbetning av jordbruksprodukter (EUT L 328, 15.12.2009, s. 10).

Ds 2015:13

Bilaga 2

163

2. För att minimera den administrativa bördan för aktörer

och myndigheter ska kommissionen ges befogenhet att anta

delegerade akter enligt artikel 227 för att fastställa trösklar un­

der vilka utfärdande eller uppvisande av exportlicens inte nöd­

vändigtvis krävs, för att ange bestämmelseorter eller transaktio­

ner för vilka det kan vara motiverat att medge undantag från

kravet på uppvisande av exportlicens och för att tillåta att ex­

portlicenser beviljas i efterhand i motiverade fall.

3. För att hantera konkreta situationer som ger fullständig

eller delvis rätt till exportbidrag, och för att hjälpa aktörer att

överbrygga perioden mellan ansökan om och slutbetalning av

exportbidrag, ska kommissionen ges befogenhet att anta dele­

gerade akter i enlighet med artikel 227 med avseende på regler

om

a) ett annat datum för exportbidraget,

b) förskottsbetalning av exportbidrag, inbegripet villkoren för

ställandet och frisläppandet av en säkerhet,

c) ytterligare bevis, om det råder tvivel om produkternas verk­

liga bestämmelseort och möjligheten till återimport till unio­

nens tullområde,

d) bestämmelseorter som behandlas som export från unionen

och inbegripande av bestämmelseorter inom unionens tull­

område som berättigar till exportbidrag.

4. För att säkerställa lika tillgång för exportörerav de produk­

ter som anges i bilaga I till fördragen, och produkter som fram­

ställs av dessa, till exportbidrag, ska kommissionen ges befogen­

het att anta delegerade akter enligt artikel 227 med avseende på

tillämpningen av artikel 199.1 och 199.2 på de produkter som

avses i artikel 196.1 b.

5. För att säkerställa att produkter som beviljas exportbidrag

exporteras från unionens tullområde och för att undvika att de

skickas tillbaka dit samt för att minimera aktörernas administ­

rativa börda med att skaffa fram och lämna in bevis på att

bidragsprodukter som beviljats differentierade bidrag har nått

bestämmelselandet, ska kommissionen ges befogenhet att anta

delegerade akter enligt artikel 227 med avseende på regler om

a) den tidsfrist inom vilken utförseln från unionens tullområde

ska vara slutförd, inbegripet tiden för tillfällig återinförsel,

b) den bearbetning som produkter som beviljats exportbidrag

får genomgå under den perioden,

c) bevis på att produkter har nått en bestämmelseort för att

kunna erhålla differentierade bidrag,

d) de bidragströsklar och villkor enligt vilka exportörer inte

behöver uppvisa sådana bevis,

e) villkor för godkännande av bevis, som tillhandahållits av

oberoende tredje parter, på att produkter har nått en bestäm­

melseort när bidragen är differentierade.

6. För att förmå exportörer att iaktta djurskyddskraven och

för att göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att

kontrollera en korrekt utbetalning av exportbidrag i de fall

bidragen beviljas under förutsättning att djurskyddskraven

iakttas, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade

akter enligt artikel 227 med avseende på iakttagandet av djur­

skyddskraven utanför unionens tullområde, inbegripet använd­

ningen av oberoende tredje parter.

7. För att ta hänsyn till de särdrag som kännetecknar de

olika sektorerna ska kommissionen ges befogenhet att anta de­

legerade akter i enlighet med artikel 227 för att fastställa sär­

skilda krav och villkor för aktörer och produkter som är be­

rättigade till exportbidrag och koefficienter för beräkningen av

exportbidrag med hänsyn till lagringsprocessen för vissa

spritdrycker som framställs av spannmål.

Artikel 203

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa de

åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av detta kapitel,

särskilt rörande

a) omfördelningen av exporterbara kvantiteter som inte har

tilldelats eller utnyttjats,

b) metoden för den nya beräkningen av betalningen av export­

bidraget när en produktkod eller en bestämmelseort som

anges i licensen inte överensstämmer med den faktiska pro­

dukten eller bestämmelseorten,

c) de produkter som avses i artikel 196.1 b,

d) förfarandena för och storleken på den säkerhet som ska

ställas,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/759

Ds 2015:13

Bilaga 2

164

e) tillämpningen av åtgärder som antagits enligt artikel 202.4.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 204

Andra genomförandebefogenheter

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa

a) lämpliga åtgärder för att förhindra missbruk av den flexibi­

litet som medges i artikel 199.2, särskilt när det gäller för­

farandet för inlämning av ansökningar,

b) de åtgärder som krävs för att de volymåtaganden som avses i

artikel 201 ska kunna fullgöras, däribland att avbryta eller

begränsa utfärdandet av exportlicenser, när åtagandena över­

skrids eller kan överskridas,

c) koefficienter som är tillämpliga på exportbidragen i enlighet

med de regler som antagits enligt artikel 202.7.

Dessa genomförandeakter ska antas utan tillämpning av det

förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3.

KAPITEL VII

Passiv förädling

Artikel 205

Tillfälligt upphävande av förfaranden med passiv förädling

Om unionsmarknaden störs eller skulle kunna störas genom

systemet för passiv förädling, får kommissionen anta genom­

förandeakter, på en medlemsstats begäran eller på eget initiativ,

för att helt eller delvis tillfälligt upphäva tillämpningen av sy­

stemet för passiv förädling för produkter inom sektorerna för

spannmål, ris, frukt och grönsaker, bearbetad frukt och bearbe­

tade grönsaker, vin, nöt- och kalvkött, griskött, får- och getkött

och fjäderfäkött. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Om kommissionen får en begäran från en medlemsstat, ska den

genom genomförandeakter fatta beslut om denna inom fem

arbetsdagar efter det att begäran togs emot. Dessa genomföran­

deakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som

avses i artikel 229.2.

Vid vederbörligen motiverade tvingande skäl till skyndsamhet

ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar ver­

kan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 229.3.

Medlemsstaterna ska underrättas om de antagna åtgärderna,

vilka ska börja gälla med omedelbar verkan.

DEL IV

KONKURRENSREGLER

KAPITEL I

Regler för företag

Artikel 206

Riktlinjer från kommissionen om tillämpningen av

konkurrensregler på jordbruket

Om inte annat föreskrivs i denna förordning och i enlighet med

artikel 42 i EUF-fördraget, ska artiklarna 101–106 i EUF-för­

draget samt bestämmelser för tillämpningen av dessa, om inte

annat följer av artiklarna 207–210 i denna förordning, tillämpas

på alla sådana avtal, beslut och förfaranden som avses i

artiklarna 101.1 och 102 i EUF-fördraget och som rör produk­

tion av eller handel med jordbruksprodukter.

För att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl och att

unionens konkurrensregler tillämpas enhetligt ska kommissio­

nen och medlemsstaternas konkurrensmyndigheter tillämpa

unionens konkurrensregler i nära samarbete.

Dessutom ska kommissionen om lämpligt offentliggöra riktlin­

jer som hjälp till nationella konkurrensmyndigheter och företag.

Artikel 207

Relevant marknad

Definitionen av den relevanta marknaden är ett verktyg för att

identifiera och fastställa gränserna för konkurrensen mellan fö­

retag och ska grundas på följande två kumulativa element:

a) Relevant produktmarknad: I detta kapitel avses med produkt­

marknad den marknad som omfattar alla de produkter som

på grund av sina egenskaper, sitt pris och den tilltänkta

användningen av konsumenterna betraktas som utbytbara.

b) Relevant geografisk marknad: I detta kapitel avses med geo­

grafisk marknad den marknad som omfattar det område inom

vilket de berörda företagen tillhandahåller de relevanta pro­

dukterna, inom vilket konkurrensvillkoren är tillräckligt lik­

artade och vilket kan särskiljas från angränsande geografiska

områden, framför allt på grund av väsentliga skillnader i

konkurrensvillkoren.

SV

L 347/760

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

165

Artikel 208

Dominerande ställning

I detta kapitel avses med dominerande ställning en situation där

ett företag har en sådan ekonomisk maktställning att det har

möjlighet att hindra upprätthållandet av en effektiv konkurrens

på den relevanta marknaden, genom att dess ställning tillåter det

att i betydande omfattning agera oberoende i förhållande till

konkurrenter, kunder och i sista hand konsumenter.

Artikel 209

Undantag för den gemensamma jordbrukspolitikens mål

och för jordbrukare och deras sammanslutningar

1. Artikel 101.1 i EUF-fördraget ska inte tillämpas på de

avtal, beslut och förfaranden som avses i artikel 206 i denna

förordning och som är nödvändiga för att de mål som fastställs

i artikel 39 i EUF-fördraget ska kunna uppnås.

Artikel 101.1 i EUF-fördraget ska inte tillämpas på avtal, beslut

och samordnade förfaranden som antas av jordbrukare, sam­

manslutningar av jordbrukare, eller sammanslutningar av sådana

sammanslutningar, eller producentorganisationer som är er­

kända enligt artikel 152 i denna förordning eller sammanslut­

ningar av producentorganisationer som är erkända enligt arti­

kel 156 i denna förordning, vilka avser produktion eller för­

säljning av jordbruksprodukter eller utnyttjande av gemen­

samma anläggningar för lagring, behandling eller bearbetning

av jordbruksprodukter, såvida inte förverkligandet av de mål

som anges i artikel 39 i EUF-fördraget äventyras.

Denna punkt ska inte tillämpas på avtal, beslut och samordnade

förfaranden som medför en skyldighet att ta ut samma priser

eller genom vilka konkurrensen sätts ur spel.

2. De avtal, beslut och samordnade förfaranden som upp­

fyller villkoren i punkt 1 i denna artikel ska inte vara förbjudna

och inte heller ska föregående beslut om detta krävas.

Vid alla nationella förfaranden eller unionsförfaranden för till­

lämpning av artikel 101 i EUF-fördraget ska bevisbördan åvila

den part eller myndighet som gör gällande att artikel 101.1 i

EUF-fördraget har överträtts. Bevisbördan för att villkoren i

punkt 1 i den här artikeln är uppfyllda ska åvila den part

som åberopar de däri angivna undantagen.

Artikel 210

Erkända branschorganisationers avtal och samordnade

förfaranden

1. Artikel 101.1 i EUF-fördraget ska inte tillämpas på avtal,

beslut och samordnade förfaranden som antas av branschorga­

nisationer som är erkända enligt artikel 157 i denna förordning

i syfte att genomföra sådan verksamhet som anges i artiklarna

157.1 c och, för sektorn för mjölk och mjölkprodukter, 157.3 c

i denna förordning samt, när det gäller sektorerna för olivolja

och bordsoliver samt tobak, artikel 162 i denna förordning.

2. Punkt 1 ska tillämpas om

a) de avtal, besluten och samordnade förfaranden som avses

däri har anmälts till kommissionen, och

b) kommissionen, inom två månader efter det att den har mot­

tagit alla uppgifter som krävs, inte har kunnat konstatera att

dessa avtal, beslut och samordnade förfaranden är oförenliga

med unionens regler.

Om kommissionen konstaterar att de avtal, beslut och samord­

nade förfaranden som avses i punkt 1 är oförenliga med unio­

nens regler, ska den lägga fram sina slutsatser utan tillämpning

av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3.

3. De avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i

punkt 1 får inte börja tillämpas förrän den tvåmånadersperiod

som avses i punkt 2 första stycket b har löpt ut.

4. Avtal, beslut och samordnade förfaranden ska i varje fall

förklaras vara oförenliga med unionens regler, om de

a) kan leda till någon form av uppdelning av marknaderna

inom unionen,

b) kan hindra marknadsordningen från att fungera tillfredsstäl­

lande,

c) kan medföra en snedvridning av konkurrensen som inte är

nödvändig för att uppnå målen för den gemensamma jord­

brukspolitik som branschorganisationens verksamhet syftar

till,

d) innebär fastställande av priser eller fastställande av kvoter,

e) kan leda till diskriminering eller sätta konkurrensen ur spel

för en betydande andel av de berörda produkterna.

5. Om kommissionen, när den tvåmånadersperiod som avses

i punkt 2 första stycket b har löpt ut, konstaterar att villkoren

för tillämpningen av punkt 1 inte har uppfyllts, ska den utan

tillämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller

229.3 fatta ett beslut om att avtalet, beslutet eller det samord­

nade förfarandet i fråga ska omfattas av artikel 101.1 i EUF-

fördraget.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/761

Ds 2015:13

Bilaga 2

166

Kommissionens beslut får tillämpas först från och med dagen

för dess anmälan till den berörda branschorganisationen, såvida

inte branschorganisationen har lämnat felaktiga uppgifter eller

missbrukat det undantag som anges i punkt 1.

6. Om fleråriga avtal ingås, ska anmälan för det första året

gälla även för de därpå följande åren av avtalet. Kommissionen

får emellertid i så fall när som helst, på eget initiativ eller på

begäran från en medlemsstat, avge ett yttrande om oförenlighet.

7. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som är nödvändiga för en enhetlig tillämpning

av denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

KAPITEL II

Regler om statligt stöd

Artikel 211

Tillämpning av artiklarna 107–109 i EUF-fördraget

1. Artiklarna 107–109 i EUF-fördraget ska tillämpas på pro­

duktion av och handel med jordbruksprodukter.

2. Med avvikelse från punkt 1 ska artiklarna 107–109 i EUF-

fördraget inte tillämpas på betalningar som har gjorts av med­

lemsstaterna enligt och i överensstämmelse med något av föl­

jande:

a) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning och som helt

eller delvis finansieras av unionen.

b) Artiklarna 213–218 i denna förordning.

Artikel 212

Nationellt stöd i samband med stödprogram för vin

Med avvikelse från artikel 44.3 får medlemsstaterna i enlighet

med unionsreglerna för statligt stöd bevilja nationellt stöd för de

åtgärder som avses i artiklarna 45, 49 och 50.

Den högsta stödsats som fastställs i de relevanta unionsreglerna

om statligt stöd ska gälla för den totala offentliga finansieringen,

som omfattar både unionens och medlemsstaternas medel.

Artikel 213

Nationellt stöd för renar i Finland och Sverige

Om kommissionen lämnar sitt tillstånd som antas utan tillämp­

ning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3, får

nationellt stöd för produktion och saluföring av renar och ren­

produkter (KN-nummer ex 0208 och ex 0210) lämnas av Fin­

land och Sverige, under förutsättning att det inte medför någon

ökning av de traditionella produktionsnivåerna.

Artikel 214

Nationellt stöd till sockersektorn i Finland

Finland får lämna nationellt stöd på upp till 350 EUR per hektar

och regleringsår till sockerbetsodlare.

Artikel 215

Nationellt stöd till biodling

Medlemsstaterna får lämna nationellt stöd för skydd av biod­

lingar som är missgynnade på grund av strukturella eller natur­

betingade förhållanden eller inom ramen för program för eko­

nomisk utveckling, med undantag av stöd till produktion eller

handel.

Artikel 216

Nationellt stöd till destillation av vin i krisfall

1. Medlemsstaterna får lämna nationellt stöd till vinpro­

ducenter för frivillig eller obligatorisk destillation av vin i mo­

tiverade krisfall.

Detta stöd ska vara proportionerligt och ska göra det möjligt att

hantera krisen.

Det totala tillgängliga beloppet ett visst år för sådant stöd i en

medlemsstat får inte överskrida 15 % av det för året i fråga

totala tillgängliga beloppet per medlemsstat enligt bilaga VI.

2. Medlemsstater som önskar tillämpa det nationella stöd

som avses i punkt 1 ska lämna in en vederbörligen underbyggd

underrättelse till kommissionen. Kommissionen ska utan till­

lämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3

besluta om åtgärden ska godkännas och stöd kan lämnas.

3. Alkohol från den destillation som avses i punkt 1 ska, för

att undvika en snedvridning av konkurrensen, uteslutande an­

vändas för industriella ändamål eller som energikälla.

4. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av

denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 217

Nationellt stöd till distribution av produkter till barn

Medlemsstaterna får, som komplement till unionsstödet enligt

artiklarna 23 och 26, lämna nationellt stöd för utdelning av de

produkter till skolelever eller för de därmed sammanhängande

kostnader som avses i artikel 23.1.

SV

L 347/762

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

167

Medlemsstaterna får finansiera sådant stöd genom en avgift som

läggs på den berörda sektorn eller genom andra bidrag från den

privata sektorn.

Medlemsstaterna får, som komplement till unionsstödet enligt

artikel 23, lämna nationellt stöd för att finansiera sådana kom­

pletterande åtgärder som krävs för att unionens program för

utdelning av frukt och grönsaker, bearbetad frukt och bearbe­

tade grönsaker samt bananprodukter ska fungera effektivt i en­

lighet med vad som avses i artikel 23.2.

Artikel 218

Nationellt stöd för nötter

1. Medlemsstaterna får lämna nationellt stöd upp till ett tak

på 120,75 EUR per hektar och år till jordbrukare som produce­

rar följande produkter:

a) Mandlar som omfattas av KN-numren 0802

11 och

0802 12.

b) Hasselnötter som omfattas av KN-numren 0802 21 och

0802 22.

c) Valnötter som omfattas av KN-numren 0802 31 00 och

0802 32 00.

d) Pistaschmandlar som omfattas av KN-nummer 0802 51 00

och 0802 52 00.

e) Johannesbröd som omfattas av KN-nummer 1212 92 00.

2. Det nationella stödet enligt punkt 1 får endast betalas ut

för följande maximiarealer:

Medlemsstat

Maximiareal (ha)

Belgien 100

Bulgarien

11 984

Tyskland

1 500

Grekland

41 100

Spanien

568 200

Frankrike

17 300

Italien

130 100

Cypern

5 100

Luxemburg 100

Ungern

2 900

Nederländerna 100

Polen

4 200

Portugal

41 300

Medlemsstat

Maximiareal (ha)

Rumänien

1 645

Slovenien 300

Slovakien

3 100

Förenade kungariket 100

3. Medlemsstaterna får som villkor för att bevilja nationellt

stöd enligt punkt 1 kräva att jordbrukarna är medlemmar i en

producentorganisation som är erkänd enligt artikel 152.

DEL V

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

KAPITEL I

Undantagsåtgärder

A v s n i t t 1

M a r k n a d s s t ö r n i n g a r

Artikel 219

Åtgärder mot störningar på marknaden

1. För att ändamålsenligt och effektivt reagera på hot om

marknadsstörningar orsakade av kraftiga prisstegringar eller

prisfall på interna eller externa marknader eller andra händelser

och omständigheter som på ett markant sätt stör eller hotar

marknaden ska kommissionen, om situationen eller dess effek­

ter på marknaden sannolikt kommer att fortsätta eller förvärras,

ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 för

att vidta de åtgärder som krävs för att ta itu med situationen på

marknaden, samtidigt som alla åtaganden som följer av inter­

nationella avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget iakttas

och förutsatt att andra tillgängliga åtgärder enligt denna förord­

ning visar sig vara otillräckliga.

När det vid sådana hot om marknadstörningar som avses i

första stycket i denna punkt föreligger tvingande skäl till skynd­

samhet ska det förfarande som föreskrivs i artikel 228 tillämpas

på delegerade akter som antas i enlighet med första stycket i

denna punkt.

Dessa tvingande skäl till skyndsamhet kan omfatta behovet av

att vidta omedelbara åtgärder för att ta itu med eller förhindra

marknadsstörningar, när hoten om marknadsstörningar upp­

kommer så snabbt eller oväntat att omedelbara åtgärder krävs

för att det ändamålsenligt och effektivt ska gå att ta itu med

situationen, eller när åtgärder skulle förhindra att sådana hot om

marknadsstörningar materialiseras, fortgår eller utvecklas till all­

varligare och mer långvariga störningar eller när en fördröjning

av omedelbara åtgärder skulle hota att orsaka eller förvärra

störningarna eller öka omfattningen av de åtgärder som senare

skulle krävas för att ta itu med hotet eller störningarna eller vara

till skada för produktionen eller marknadsförhållandena.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/763

Ds 2015:13

Bilaga 2

168

Sådana åtgärder får i den omfattning och för den tid som krävs

för att ta itu med marknadsstörningen eller hotet därom utvidga

eller ändra tillämpningsområdet, varaktigheten eller andra

aspekter av andra åtgärder som föreskrivs i denna förordning

eller införa exportbidrag eller helt eller delvis tillfälligt upphäva

importtullarna för vissa kvantiteter eller tidsperioder om så är

nödvändigt.

2. De åtgärder som avses i punkt 1 ska inte tillämpas på de

produkter som anges i del XXIV avsnitt 2 i bilaga I.

Kommissionen får emellertid genom delegerade akter som an­

tagits i enlighet med det skyndsamma förfarande som avses i

artikel 228 besluta att de åtgärder som avses i punkt 1 ska till­

lämpas på en eller flera av de produkter som förtecknas i del

XXIV avsnitt 2 i bilaga I.

3. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de förfaranderegler och tekniska kriterier som krävs för

tillämpningen av åtgärder som avses i punkt 1 i denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

A v s n i t t 2

M a r k n a d s s t ö d i s a m b a n d m e d d j u r s j u k ­

d o m a r o c h f ö r l o r a t k o n s u m e n t f ö r t r o e n d e

p å g r u n d a v r i s k e r f ö r f o l k h ä l s a , d j u r h ä l s a

e l l e r v ä x t s k y d d

Artikel 220

Åtgärder i fråga om djursjukdomar och förlorat

konsumentförtroende på grund av risker för folkhälsa,

djurhälsa eller växtskydd

1. Kommissionen får anta genomförandeakter för att vidta

undantagsåtgärder till stöd för berörd marknad för att ta hänsyn

till

a) sådana begränsningar av handeln inom unionen och med

tredjeländer som kan bli följden av åtgärder för att förhindra

spridning av djursjukdomar, och

b) allvarliga störningar på marknaden som direkt kan tillskrivas

minskat konsumentförtroende till följd av risker för folkhäl­

sa, djurhälsa eller växtskydd och sjukdomsrisker.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

2. De åtgärder som föreskrivs i punkt 1 ska tillämpas inom

följande sektorer:

a) Nöt- och kalvkött.

b) Mjölk och mjölkprodukter.

c) Griskött.

d) Får- och getkött.

e) Ägg.

f) Fjäderfäkött.

De åtgärder som föreskrivs i punkt 1 första stycket b och som

avser förlorat konsumentförtroende på grund av folkhälsorisker

eller växtskyddsrisker ska också gälla för alla andra jordbruks­

produkter, utom de som förtecknas i del XXIV avsnitt 2 i bilaga

I.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med det skyndsamma förfarande som avses i artikel 228

för att utöka den förteckning över produkter som avses i de

första två styckena i denna punkt.

3. De åtgärder som föreskrivs i punkt 1 ska vidtas på den

berörda medlemsstatens begäran.

4. De åtgärder som föreskrivs i punkt 1 första stycket a får

endast vidtas, om den berörda medlemsstaten har vidtagit åt­

gärder på veterinär- och hälsoområdet för att snabbt utrota

sjukdomen och endast i den omfattning och under den tid

som är absolut nödvändig för att stödja marknaden i fråga.

5. Unionen ska delta i finansieringen med motsvarande 50 %

av medlemsstaternas utgifter för de åtgärder som föreskrivs i

punkt 1.

När det gäller sektorerna för nöt- och kalvkött, mjölk och

mjölkprodukter, griskött samt får- och getkött, ska unionen

emellertid bidra till finansieringen av åtgärder för att bekämpa

mul- och klövsjuka med ett belopp motsvarande 60 % av ut­

gifterna för detta.

6. Om producenterna bidrar till finansieringen av medlems­

staternas utgifter ska medlemsstaterna säkerställa att detta inte

leder till en snedvridning av konkurrensen mellan producenter i

olika medlemsstater.

A v s n i t t 3

S p e c i f i k a p r o b l e m

Artikel 221

Åtgärder för att lösa specifika problem

1. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att vidta

åtgärder som är både nödvändiga och berättigade i en nödsi­

tuation för att lösa specifika problem. Sådana åtgärder får avvika

från bestämmelserna i denna förordning endast i den utsträck­

ning och under den period som det är absolut nödvändigt.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

SV

L 347/764

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

169

2. Vid vederbörligen motiverade tvingande skäl till skynd­

samhet som sammanhänger med situationer som kan förorsaka

en snabb försämring av produktions- och marknadsvillkor som

kan bli svår att råda bot på om antagandet av åtgärder fördröjs,

ska kommissionen för att lösa specifika problem anta genom­

förandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det för­

farande som avses i artikel 229.3.

3. Kommissionen ska endast vidta åtgärder enligt punkt 1

eller 2, om det inte är möjligt att anta de nödvändiga nöd­

åtgärderna i enlighet med artikel 219 eller 220.

4. De åtgärder som antas enligt punkt 1 eller 2 ska fortsätta

att gälla under en period av högst tolv månader. Om de speci­

fika problem som ledde till att åtgärdernas antagande kvarstår

efter att denna period har löpt ut, får kommissionen i syfte att

finna en permanent lösning anta delegerade akter i enlighet med

artikel 227 rörande frågan eller lägga fram lämpliga lagstift­

ningsförslag.

5. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet och rå­

det om de åtgärder som antas enligt punkt 1 eller 2 inom två

arbetsdagar från antagandet.

A v s n i t t 4

A v t a l o c h b e s l u t u n d e r p e r i o d e r a v a l l ­

v a r l i g o b a l a n s p å m a r k n a d e r n a

Artikel 222

Tillämpning av artikel 101.1 i EUF-fördraget

1. Under perioder av allvarlig obalans på marknaderna får

kommissionen anta genomförandeakter som innebär att arti­

kel 101.1 i EUF-fördraget inte tillämpas på avtal mellan och

beslut av erkända producentorganisationer, sammanslutningar

av sådana producentorganisationer och erkända branschorgani­

sationer inom någon av de sektorer som avses i artikel 1.2 i

denna förordning, förutsatt att dessa avtal och beslut inte un­

dergräver den inre marknadens funktion, enbart syftar till att

stabilisera den berörda sektorn och faller under en eller flera av

följande kategorier:

a) Återtag från marknaden eller gratisutdelning av produkter.

b) Förädling och bearbetning.

c) Lagring av privata aktörer.

d) Gemensam marknadsföring.

e) Överenskommelser om kvalitetskrav.

f) Gemensamma inköp av sådana insatsvaror som är nödvän­

diga för att förhindra spridning av skadedjur och växt- och

djursjukdomar i unionen eller av sådana produktionselement

som är nödvändiga för att bemöta effekterna av naturkata­

strofer i unionen.

g) Tillfällig produktionsplanering med beaktande av produk­

tionscykelns specifika art.

Kommissionen ska i genomförandeakter närmare ange den ma­

teriella och geografiska räckvidden för detta undantag och, med

förbehåll för punkt 3, den period för vilken undantaget gäller.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

2.

Punkt 1 ska endast tillämpas, om kommissionen redan har

antagit en av de åtgärder som avses i detta kapitel, om produk­

ter har köpts upp genom offentlig intervention eller om stöd till

privat lagring enligt del II avdelning I kapitel I har beviljats.

3. De avtal och beslut som avses i punkt 1 ska endast gälla

för en period av högst sex månader.

Kommissionen får emellertid anta genomförandeakter för att

godkänna sådana avtal och beslut för en ytterligare period av

högst sex månader. Dessa genomförandeakter ska antas i enlig­

het med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

KAPITEL II

Meddelanden och rapportering

Artikel 223

Kommunikationskrav

1.

För att tillämpa denna förordning, övervaka, analysera och

förvalta marknaden för jordbruksprodukter, säkerställa insyn på

marknaden och säkerställa att åtgärderna inom den gemen­

samma jordbrukspolitiken fungerar tillfredsställande, att kont­

rollerna, övervakningen, utvärderingen och revisionen av åtgär­

derna inom den gemensamma jordbrukspolitiken fungerar kor­

rekt och uppfylla kraven i internationella avtal som har ingåtts i

enlighet med EUF-fördraget, inklusive anmälningsplikten enligt

dessa avtal, får kommissionen i enlighet med det förfarande som

avses i punkt 2 anta de åtgärder som krävs i fråga om de

meddelanden som ska lämnas av företag, medlemsstater och

tredjeländer. Kommissionen ska därvid ta hänsyn till uppgifts­

behovet och till möjliga synergieffekter mellan uppgiftskällorna.

Den erhållna informationen får vidarebefordras eller göras till­

gänglig för internationella organisationer och tredjeländers be­

höriga myndigheter samt får offentliggöras, under förutsättning

att personuppgifter skyddas och företagens berättigade intresse

av att skydda sina affärshemligheter, däribland priser, beaktas.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/765

Ds 2015:13

Bilaga 2

170

2. För att säkerställa integriteten i informationssystemen och

att insända dokument och tillhörande uppgifter är äkta och

läsbara ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade

akter enligt artikel 227 för att fastställa

a) vilken typ av information som ska lämnas,

b) vilka kategorier av uppgifter som ska behandlas, längsta till­

låtna bevarandeperioder och syftet med behandlingen, sär­

skilt vid offentliggörande av dessa uppgifter och överföring

av dem till tredjeländer,

c) rätten till tillgång till den information eller de informations­

system som görs tillgängliga,

d) på vilka villkor informationen får offentliggöras.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av

denna artikel, inbegripet

a) anmälningsmetoder,

b) regler om den information som ska lämnas,

c) regler för hanteringen av den information som ska lämnas

samt för innehåll, form, tidpunkt, frekvens och tidsfrister för

anmälningarna,

d) bestämmelser om hur information och dokument får vida­

rebefordras eller göras tillgängliga för medlemsstater, inter­

nationella organisationer och tredjeländers behöriga myndig­

heter eller allmänheten, under förutsättning att personupp­

gifter skyddas och företagens berättigade intresse av att

skydda sina affärshemligheter beaktas.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 224

Behandling och skydd av personuppgifter

1. Medlemsstaterna och kommissionen ska samla in person­

uppgifter för de ändamål som anges i artikel 223.1 och får inte

behandla dessa uppgifter på ett sätt som inte är förenligt med

dessa ändamål.

2. Vid behandling av personuppgifter i övervaknings- och

utvärderingssyfte enligt artikel 223.1 ska uppgifterna avidenti­

fieras och ska enbart behandlas i aggregerad form.

3. Personuppgifter ska behandlas i enlighet med

direktiv 95/46/EG och förordning (EG) nr 45/2001. Sådana

uppgifter ska i synnerhet inte lagras i en form som möjliggör

identifiering av registrerade under längre tid än vad som är

nödvändigt för de syften för vilka de insamlades eller för vilka

de genomgår ytterligare behandling, med beaktande av de mi­

nimiperioder för bevarande som fastställs i tillämplig nationell

lagstiftning och unionslagstiftning.

4. Medlemsstaterna ska underrätta de registrerade om att

deras personuppgifter kan behandlas av nationella organ och

unionsorgan i enlighet med punkt 1 och att de i detta hänse­

ende åtnjuter de rättigheter som anges i direktiv 95/46/EG re­

spektive förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 225

Kommissionens rapporteringsskyldighet

Kommissionen ska för Europaparlamentet och rådet lägga fram

en rapport

a) vart tredje år, och för första gången senast den 21 december

2016 om genomförandet av åtgärderna inom biodlingssek­

torn enligt artiklarna 55, 56 och 57, inklusive den senaste

utvecklingen av identifieringssystem för bikupor,

b) senast den 30 juni 2014 och senast den 31 december 2018

om marknadssituationens utveckling inom sektorn för mjölk

och mjölkprodukter och särskilt om genomförandet av ar­

tiklarna 148-151, 152.3 och 157.3, med framför allt en

bedömning av effekterna för mjölkproducenter och mjölk­

produktion i missgynnade regioner, i samband med det över­

gripande målet att behålla produktionen i dessa regioner,

omfattande möjliga incitament för att uppmuntra jordbru­

kare att ingå gemensamma produktionsavtal, tillsammans

med lämpliga förslag,

c) senast den 31 december 2014 om möjligheten att utvidga

räckvidden för skolprogrammen till att omfatta olivolja och

bordsoliver,

d) senast den 31 december 2017 om tillämpningen av kon­

kurrensreglerna på jordbrukssektorn i alla medlemsstater,

framför allt om hur artiklarna 209 och 210 samt artiklarna

169, 170 och 171 fungerar i de berörda sektorerna.

KAPITEL III

Reserv för kriser inom jordbrukssektorn

Artikel 226

Användning av reserven

Medel som överförs från reserven för kriser inom jordbruks­

sektorn enligt villkoren och förfarandet i artikel 25 i förordning

(EU) nr 1306/2013 och punkt 22 i det interinstitutionella av­

talet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om

budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk

förvaltning ska göras tillgängliga för åtgärder som omfattas av

denna förordnings tillämpning för det eller de år då tilläggs­

stödet behövs och som genomförs under omständigheter som

går utöver normal marknadsutveckling.

SV

L 347/766

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

171

Medel ska i synnerhet överföras på detta sätt för utgifter inom

a) artiklarna 8–21,

b) artiklarna 196–204, och

c) artiklarna 219, 220 och 221 i den här förordningen.

DEL VI

DELEGERING AV BEFOGENHET, GENOMFÖRANDE­

BESTÄMMELSER, ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH

SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL I

Delegering av befogenhet och genomförandebestämmelser

Artikel 227

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges kommissionen

med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta de delegerade akter som avses i

denna förordning ska ges till kommissionen för en period av sju

år från den 20 december 2013. Kommissionen ska utarbeta en

rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före

utgången av sjuårsperioden. Delegeringen av befogenhet ska

genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma

längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig

en sådan förlängning senast tre månader före utgången av pe­

rioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i denna förord­

ning får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller

rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av

den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet

får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska

unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet

datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som

redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den

samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt denna förordning ska

träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har

gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av

två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet

och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före

utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om

att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas

med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 228

Skyndsamt förfarande

1. Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i

kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning

görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt

till Europaparlamentet och rådet enligt denna akt ska innehålla

en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en

delegerad akt som antagits enligt denna artikel i enlighet med

det förfarande som avses i artikel 227.5. I ett sådant fall ska

kommissionen upphäva akten utan dröjsmål efter det att Euro­

paparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om invänd­

ning.

Artikel 229

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté som kallas

kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbru­

ket. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som

avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord­

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

När det gäller de akter som avses i artiklarna 80.5, 91 c och d,

97.4, 99, 106 och 107.3 i de fall där kommittén inte avger

något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genom­

förandeakt, och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU)

nr 182/2011 ska gälla.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förord­

ning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förord­

ningen tillämpas.

KAPITEL II

Övergångsbestämmelser och slutbestämmelser

Artikel 230

Upphävande

1. Förordning (EG) nr 1234/2007 ska upphöra att gälla.

Följande bestämmelser i förordning (EG) nr 1234/2007 ska

emellertid fortsätta att tillämpas:

a) När det gäller systemet för begränsning av mjölkproduktio­

nen, del II avdelning I kapitel III avsnitt III, artiklarna 55 och

85 samt bilagorna IX och X till och med den 31 mars 2015.

b) När det gäller vinsektorn:

i) Artiklarna 85a–85e vad gäller de områden som avses i

artikel 85a.2 och som ännu inte har röjts och vad gäller

de områden som avses i artikel 85b.1 och som ännu inte

har reglerats, fram till dess att områdena har röjts eller

reglerats, och artikel 188a.1 och 188a.2.

ii) Övergångssystemet för planteringsrätter enligt del II av­

delning I kapitel III avsnitt IVa underavsnitt II till och

med den 31 december 2015.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/767

Ds 2015:13

Bilaga 2

172

iii) Artikel 118m.5 till dess slutförsäljning skett av de lager

med vin benämnt

"Mlado vino portugizac" som fanns

den 1 juli 2013.

iv) Artikel 118s.5 till och med den 30 juni 2017.

c) Artiklarna 113a.4, 114, 115, 116, 117.1–117.4 och arti­

kel 121 e iv samt bilaga XIV del B.I.2 och B.I.3 och B.III.1

och C och bilaga XV.II.1, II.3, II.5 och II.6 och IV.2, för att

dessa artiklar ska kunna tillämpas, till och med tillämpnings­

dagen för motsvarande saluföringsregler, som ska fastställas

enligt de delegerade akter som föreskrivs i artiklarna 75.2,

76.4, 78.3, 78.4, 79.1, 80.4, 83.4, 86, 87.2, 88e.3 och 89 i

denna förordning.

d) Artiklarna 133a.1 och 140a till och med den 30 september

2014.

e) Artikel 182.3 första och andra stycket till och med utgången

av regleringsåret 2013/2014 för socker den 30 september

2014.

f) Artikel 182.4 till och med den 31 december 2017.

g) Artikel 182.7 till och med den 31 mars 2014.

h) Bilaga XV del III.3 b till och med den 31 december 2015.

i) Bilaga XX till och med datum för ikraftträdandet av lagstift­

ningsakten om ersättande av förordning (EG) nr 1216/2009

och rådets förordning (EG) nr 614/2009 ( 1 ).

2.

Hänvisningar till förordning (EG) nr 1234/2007 ska anses

som hänvisningar till den här förordningen och till förordning

(EU) nr 1306/2013 och ska läsas enligt jämförelsetabellen i

bilaga XIV till den här förordningen.

3. Rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79,

(EG) nr 1601/96 och (EG) nr 1037/2001 ska upphöra att gälla.

Artikel 231

Övergångsbestämmelser

1. För att säkerställa en smidig övergång från bestämmel­

serna i förordning (EG) nr 1234/2007 till bestämmelserna i

den här förordningen ska kommissionen ges befogenhet att

anta delegerade akter i enlighet med artikel 227 med avseende

på de åtgärder som är nödvändiga för att skydda företags för­

värvade rättigheter och legitima förväntningar.

2. Alla de fleråriga program som har antagits före den 1 ja­

nuari 2014 ska efter ikraftträdandet av denna förordning fort­

sätta att regleras av de berörda bestämmelserna i förordning

(EG) nr 1234/2007 till dess att programmen löper ut.

Artikel 232

Ikraftträdande och tillämpning

1. Denna förordning träder i kraft samma dag som den of­

fentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Dock gäller följande:

a) Artikel 181 ska tillämpas från och med den 1 oktober 2014.

b) Bilaga VII del VII.II.3 ska tillämpas från och med den 1 ja­

nuari 2016.

2. Artiklarna 148-151, 152.3, 156.2, 157.3, 161, 163,

173.2 och 174.2 ska tillämpas till och med den 30 juni 2020.

3. Artiklarna 127-144, 192 och 193 ska tillämpas till och

med utgången av regleringsåret 2016/2017 för socker den

30 september 2017.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 december 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

V. JUKNA

Ordförande

SV

L 347/768

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 614/2009 av den 7 juli 2009 om det

gemensamma handelssystemet för äggalbumin och mjölkalbumin

(EUT L 181, 14.7.2009, s. 8).

Ds 2015:13

Bilaga 2

173

BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER DE PRODUKTER SOM AVSES I ARTIKEL 1.2

DEL I:

Spannmål

Spannmålssektorn omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

a)

0709 99 60

Sockermajs, färsk eller kyld

0712 90 19

Torkad sockermajs, hel, skuren, skivad, bruten eller i mjölform, men inte vidare beredd, annan

än hybridmajs för utsäde

1001 91 20

Vanligt vete och blandsäd av vete och råg, för utsäde

ex 1001 99 00

Spält, vete och blandsäd av vete och råg, annat än för utsäde

1002 Råg

1003 Korn

1004 Havre

1005 10 90

Majs (utsädesmajs) annan än hybridmajs

1005 90 00

Majs, annan än utsädesmajs

1007 10 90,

1007 90 00

Sorghum, av andra slag än hybrider för utsäde

1008

Bovete, hirs och kanariefrö; annan spannmål

b)

1001 11 00,

1001 19 00

Durumvete

c)

1101 00

Finmalet mjöl av vete eller av blandsäd av vete och råg

1102 90 70

Finmalet mjöl av råg

1103 11

Krossgryn och grovt mjöl av vete

1107

Malt, även rostad

d) 0714

Maniok-, arrow- och salepsrot, jordärtskockor, batater (sötpotatis) och liknande rötter, stam-

eller rotknölar med hög halt av stärkelse eller inulin, färska, kylda, frysta eller torkade, hela

eller i bitar och även i form av pelletar; märg av sagopalm

ex 1102

Finmalet mjöl av spannmål, annat än av vete eller av blandsäd av vete och råg:

1102 20 –

Av majs

1102 90

Andra slag:

1102 90 10

– –

Av korn

1102 90 30

– –

Av havre

1102 90 90

– –

Andra

ex 1103

Krossgryn, grovt mjöl (inbegripet fingryn) och pelletar av spannmål utom krossgryn och grovt

mjöl av vete (undernummer 1103 11), krossgryn och grovt mjöl av ris (undernummer

1103 19 50) och pelletar av ris (undernummer 1103 20 50)

ex 1104

Spannmål, bearbetad på annat sätt (t.ex. skalad, valsad, bearbetad till flingor eller pärlgryn,

klippt eller gröpad), med undantag av ris enligt nr 1006 och risflingor enligt undernummer

1104 19 91; groddar av spannmål, hela, valsade, bearbetade till flingor eller malda

1106 20

Mjöl och pulver av sago eller av rötter, stam- eller rotknölar enligt nr 0714

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/769

Ds 2015:13

Bilaga 2

174

KN-nummer Beskrivning

ex 1108

Stärkelse; inulin:

Stärkelse:

1108 11 00

– –

Vetestärkelse

1108 12 00

– –

Majsstärkelse

1108 13 00

– –

Potatisstärkelse

1108 14 00

– –

Maniokstärkelse (kassavastärkelse)

ex 1108 19

– –

Annan stärkelse:

1108 19 90

– – –

Andra

1109 00 00

Vetegluten, även torkat

1702

Annat socker, inbegripet kemiskt ren laktos, maltos, glukos och fruktos, i fast form; sirap och

andra sockerlösningar utan tillsats av aromämnen eller färgämnen; konstgjord honung, även

blandad med naturlig honung; sockerkulör:

ex 1702 30

Glukos samt sirap och andra lösningar av glukos, inte innehållande fruktsocker (fruktos)

eller innehållande mindre än 20 viktprocent fruktsocker beräknat på torrsubstansen

– –

Andra slag:

ex 1702 30 50

– – –

I form av vitt kristalliniskt pulver, även agglomererat, innehållande mindre än 99 vikt­

procent glukos beräknat på torrsubstansen

ex 1702 30 90

– – –

Annat, innehållande mindre än 99 viktprocent glukos beräknat på torrsubstansen

ex 1702 40

Druvsocker samt sirap och andra lösningar av druvsocker, innehållande minst 20 viktpro­

cent men mindre än 50 viktprocent fruktsocker beräknat på torrsubstansen, med undantag

av invertsocker

1702 40 90

– –

Andra

ex 1702 90

Andra slag, inbegripet invertsocker och andra socker- och sockersirapsblandningar innehål­

lande 50 viktprocent fruktsocker beräknat på torrsubstansen:

1702 90 50

– –

Maltodextrin samt sirap och andra lösningar av maltodextrin

– –

Sockerkulör

– – –

Andra slag:

1702 90 75

– – – –

I form av pulver, även agglomererat

1702 90 79

– – – –

Andra

2106

Livsmedelsberedningar, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans:

ex 2106 90

Andra

– –

Aromatiserade eller färgade sockerlösningar:

– – –

Andra

2106 90 55

– – – –

Av druvsocker eller maltodextrin

ex 2302

Kli, fodermjöl och andra återstoder, även i form av pelletar, erhållna vid siktning, malning

eller annan bearbetning av spannmål

ex 2303

Återstoder från stärkelseframställning och liknande återstoder, betmassa, bagass och annat

avfall från sockerframställning, drav, drank och annat avfall från bryggerier eller brännerier,

även i form av pelletar:

2303 10

Återstoder från stärkelseframställning och liknande återstoder

2303 30 00

Drav, drank och annat avfall från bryggerier eller brännerier

ex 2306

Oljekakor och andra fasta återstoder från utvinning av vegetabiliska fetter eller oljor, andra än

de som omfattas av nr 2304 eller 2305, även malda eller i form av pelletar:

Andra

2306 90 05

– –

Av majsgroddar

SV

L 347/770

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

175

KN-nummer Beskrivning

ex 2308 00

Vegetabiliska ämnen och vegetabiliskt avfall samt vegetabiliska återstoder och biprodukter av

sådana slag som används vid utfodring av djur, inte nämnda eller inbegripna någon annan­

stans, även i form av pelletar:

2308 00 40

Ekollon och hästkastanjer; återstoder från pressning av frukt, annan än vindruvor

2309

Beredningar av sådana slag som används vid utfodring av djur:

ex 2309 10

Hund- eller kattfoder i detaljhandelsförpackningar:

2309 10 11

2309 10 13

2309 10 31

2309 10 33

2309 10 51

2309 10 53

– –

Innehållande stärkelse, druvsocker, maltodextrin, sirap eller andra lösningar av druvsocker

eller maltodextrin enligt nr 1702 30 50, 1702 30 90, 1702 40 90, 1702 90 50 och

2106 90 55 eller mjölkprodukter

ex 2309 90

Annat:

2309 90 20

– –

Produkter som avses i kompletterande anmärkning 5 till kapitel 23 i Kombinerade nomen­

klaturen

– –

Andra, inbegripet förblandningar:

2309 90 31

2309 90 33

2309 90 41

2309 90 43

2309 90 51

2309 90 53

– – –

Innehållande stärkelse, druvsocker, maltodextrin, sirap eller andra lösningar av druvsocker

eller maltodextrin enligt nr 1702 30 50, 1702 30 90, 1702 40 90, 1702 90 50 och

2106 90 55 eller mjölkprodukter

(

1

) Med mjölkprodukter avses produkter enligt nummer 0401–0406 samt undernummer 1702 11 00, 1702 19 00 och

2106 90 51.

DEL II

Ris

Rissektorn omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

a)

1006 10 21 à

1006 10 98

Med ytterskal (paddy), annat än för utsäde

1006 20

Endast befriat från ytterskalet (råris)

1006 30

Helt eller delvis slipat ris, även polerat eller glaserat

b)

1006 40 00

Brutet ris

c)

1102 90 50 Rismjöl

1103 19 50

Krossgryn samt grovt mjöl av ris (inbegripet fingryn)

1103 20 50

Pelletar av ris

1104 19 91 Risflingor

ex 1104 19 99

Valsat ris

1108 19 10 Risstärkelse

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/771

Ds 2015:13

Bilaga 2

176

DEL III

Socker

Sockersektorn omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

a)

1212 91 Sockerbetor

1212 93 00 Sockerrör

b) 1701

Socker från sockerrör eller sockerbetor samt kemiskt ren sackaros, i fast form

c)

1702 20

Lönnsocker samt sirap och andra lösningar av lönnsocker

1702 60 95 och

1702 90 95

Annat socker i fast form och sirap, inte innehållande tillsats av aromämnen eller färgämnen,

med undantag av laktos, glukos, maltodextrin och isoglukos

1702 90 71

Sockerkulör innehållande minst 50 viktprocent sackaros beräknat på torrsubstansen

2106 90 59

Annan sirap och andra sockerlösningar med tillsats av aromämnen eller färgämnen än

isoglukos, laktos, glukos och maltodextrin

d)

1702 30 10

1702 40 10

1702 60 10

1702 90 30

Isoglukos

e)

1702 60 80

1702 90 80

Inulinsirap

f) 1703

Melass erhållen vid utvinning eller raffinering av socker

g)

2106 90 30

Aromatiserade eller färgade sockerlösningar av isoglukos

h)

2303 20

Betmassa, bagass och annat avfall från sockerframställning

DEL IV

Torkat foder

Sektorn för torkat foder omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

a) Ex 1214 10 00

Mjöl och pelletar av hetluftstorkad lusern (alfalfa)

Mjöl och pelletar av lusern som torkats på annat sätt och malts

Ex 1214 90 90

Lusern, esparsett, klöver, lupiner, vicker och liknande foderprodukter som hetluftstorkats,

dock inte hö och foderkål samt produkter som innehåller hö

Lusern, esparsett, klöver, lupiner, vicker, honungsklöver, vial och serradelle som torkats på

annat sätt och malts

b) Ex 2309 90 96

Proteinkoncentrat framställda av saft från lusern och gräs

Dehydratiserade produkter som framställts av återstoder i fast form och saft från tillverk­

ningen av ovannämnda koncentrat

SV

L 347/772

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

177

DEL V

Frön

Frösektorn omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

0712 90 11 Hybridsockermajs:

för utsäde

0713 10 10

Ärter (Pisum sativum)

för utsäde

Ex 0713 20 00 Kikärter:

för utsäde

Ex 0713 31 00

Bönor av arterna Vigna mungo (L.) Hepper eller Vigna radiata (L.) Wilczek:

för utsäde

Ex 0713 32 00

Adzukibönor (Phaseolus eller Vigna angularis):

för utsäde

0713 33 10

Trädgårdsbönor (Phaseolus vulgaris) (bruna bönor, vita bönor etc.):

för utsäde

ex 0713 34 00

Bambarabönor (Vigna subterranea eller Voandzeia subterranea)

ex 0713 35 00

för utsäde

ex 0713 39 00

Ögonbönor (Vigna unguiculata):

för utsäde

Andra slag:

för utsäde

Ex 0713 40 00 Linser:

för utsäde

Ex 0713 50 00

Bondbönor (Vicia faba var. major) och hästbönor (Vicia faba var. equina och Vicia faba var.

minor):

Ex 0713 60 00

för utsäde

Duvärter (Cajanus cajan):

för utsäde

Ex 0713 90 00

Andra torkade baljväxtfrön:

för utsäde

1001 91 10 Spält:

frön

1001 91 90

Andra slg

frön

Ex 1005 10

Hybridmajs för utsäde

1006 10 10

Ris med ytterskal (paddy):

för utsäde

1007 10 10 Hybridsorghum:

frön

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/773

Ds 2015:13

Bilaga 2

178

KN-nummer Beskrivning

1201 10 00

Sojabönor, även sönderdelade:

frön

1202 30 00

Jordnötter, även skalade eller sönderdelade men inte rostade eller på annat sätt tillagade:

frön

1204 00 10

Linfrön, även sönderdelade:

för utsäde

1205 10 10 och

Rapsfrön och rybsfrön, även sönderdelade för utsäde:

ex 1205 90 00

1206 00 10

Solrosfrön, även sönderdelade:

för utsäde

Ex 1207

Andra oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter, även sönderdelade:

för utsäde

1209

Frön, frukter och sporer av sådana slag som används

för utsäde

DEL VI

Humle

Humlesektorn omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

1210

Humle, färsk eller torkad, även mald, pulveriserad eller i form av pelletar; lupulin

1302 13 00

Växtsaft och växtextrakt av humle

DEL VII

Olivolja och bordsoliver

Sektorn för olivolja och bordsoliver omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

a) 1509

Olivolja och fraktioner av denna olja, även raffinerade men inte kemiskt modifierade

1510 00

Andra oljor erhållna enbart ur oliver samt fraktioner av sådana oljor, även raffinerade men

inte kemiskt modifierade, inbegripet blandningar av dessa oljor eller fraktioner med oljor eller

fraktioner enligt nr 1509

b)

0709 92 10

Oliver, färska eller kylda, för annan användning än oljeframställning

0709 92 90

Andra oliver, färska eller kylda

0710 80 10

Oliver (även ångkokta eller kokta i vatten), frysta

0711 20

Oliver tillfälligt konserverade (t.ex. med svaveldioxidgas eller i saltlake, svavelsyrlighetsvatten

eller andra konserverande lösningar) men olämpliga för direkt konsumtion i detta tillstånd

Ex 0712 90 90

Torkade oliver, hela, i bitar, skivade, krossade eller pulveriserade, men inte vidare beredda

2001 90 65

Oliver, beredda eller konserverade med ättika eller ättiksyra

Ex 2004 90 30

Oliver, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, frysta

2005 70 00

Oliver, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, ej frysta

SV

L 347/774

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

179

KN-nummer Beskrivning

c)

1522 00 31

1522 00 39

Återstoder från bearbetning av fetter, feta oljor eller andra fettartade ämnen eller av anima­

liska eller vegetabiliska vaxer innehållande olja med olivolja som karaktärsgivande beståndsdel

2306 90 11

2306 90 19

Oljekakor och andra fasta återstoder från utvinning av olivolja

DEL VIII

Lin och hampa

Sektorn för lin och hampa omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

5301

Lin, oberett eller berett men inte spunnet; blånor och avfall av lin (inbegripet garnavfall samt

rivet avfall och riven lump)

5302

Mjukhampa (Cannabis sativa L.), oberedd eller beredd men inte spunnen blånor och avfall av

mjukhampa (inbegripet garnavfall samt rivet avfall och riven lump)

DEL IX

Frukt och grönsaker

Sektorn för frukt och grönsaker omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

0702 00 00

Tomater, färska eller kylda

0703

Kepalök (vanlig lök), schalottenlök, vitlök, purjolök och lök av andra Allium-arter, färska eller

kylda

0704

Kål, färsk eller kyld

0705

Trädgårdssallat (Lactuca sativa) och cikoriasallat (Cichorium spp.), färsk eller kyld

0706

Morötter, rovor, rödbetor, haverrot (salsifi), rotselleri, rädisor och liknande rotfrukter, färska

eller kylda

0707 00

Gurkor, färska eller kylda

0708

Baljfrukter och baljväxtfrön, färska eller kylda

Ex 0709

Andra grönsaker, färska eller kylda, med undantag av grönsaker enligt undernummer

0709 60 91, 0709 60 95, 0709 60 99, 0709 92 10, 0709 92 90 och 0709 99 60

Ex 0802

Andra nötter, färska eller torkade, även skalade, med undantag av arekanötter (eller betelnöt­

ter) och kolanötter enligt undernummer 0802 70 00, 0802 80 00

0803 10 10

Mjölbananer, färska

0803 10 90

Mjölbananer, torkade

0804 20 10

Fikon, färska

0804 30 00 Ananas

0804 40 00 Avokado

0804 50 00

Guava, mango och mangostan

0805

Citrusfrukter, färska eller torkade

0806 10 10

Bordsdruvor, färska

0807

Meloner (inbegripet vattenmeloner) och papayafrukter, färska

0808

Äpplen, päron och kvittenfrukter, färska

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/775

Ds 2015:13

Bilaga 2

180

KN-nummer Beskrivning

0809

Aprikoser, körsbär, persikor (inbegripet nektariner), plommon och slånbär, färska

0810

Annan frukt och andra bär, färska

0813 50 31

0813 50 39

Blandningar av enbart nötter enligt nr 0801 och 0802

0910 20 Saffran

Ex 0910 99

Timjan, färsk eller kyld

Ex 1211 90 86

Basilikört, citronmeliss, mynta, Origanum vulgare (oregano/vild mejram), rosmarin, salvia, färsk

eller kyld

1212 92 00 Johannesbröd

DEL X

Bearbetade produkter av frukt och grönsaker

Sektorn för bearbetade produkter av frukt och grönsaker omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

a) Ex 0710

Grönsaker (även ångkokta eller kokta i vatten), frysta, med undantag av sockermajs enligt

undernummer 0710 40 00, oliver enligt undernummer 0710 80 10 och frukter av släktena

Capsicum eller Pimenta enligt undernummer 0710 80 59

Ex 0711

Grönsaker tillfälligt konserverade (t.ex. med svaveldioxidgas eller i saltlake, svavelsyrlighets­

vatten eller andra konserverande lösningar), men olämpliga för direkt konsumtion i detta

tillstånd, med undantag av oliver enligt undernummer 0711 20, frukter av släktena Capsicum

eller Pimenta enligt undernummer 0711 90 10 och sockermajs enligt undernummer

0711 90 30

Ex 0712

Torkade grönsaker, hela, i bitar, skivade, krossade eller pulveriserade, men inte vidare beredda,

med undantag av potatis enligt undernummer ex 0712 90 05 som är vakuumtorkad på

artificiell väg eller genom uppvärmning och otjänlig som människoföda, sockermajs enligt

undernummer ex 0712 90 11 och 0712 90 19 och oliver enligt undernummer 0712 90 90

0804 20 90

Fikon, torkade

0806 20

Vindruvor, torkade

Ex 0811

Frukt, bär och nötter, även ångkokta eller kokta i vatten, frysta, utan tillsats av socker eller

annat sötningsmedel, med undantag av frysta bananer enligt undernummer ex 0811 90 95

Ex 0812

Frukt, bär och nötter, tillfälligt konserverade (t.ex. med svaveldioxidgas eller i saltvatten,

svavelsyrlighetsvatten eller andra konserverande lösningar) men olämpliga för direkt konsum­

tion i detta tillstånd, med undantag av bananer enligt undernummer ex 0812 90 98

Ex 0813

Frukt och bär, torkade, med undantag av frukt och bär enligt nr 0801–0806: blandningar

nötter eller av torkad frukt eller torkade bär enligt detta kapitel, med undantag av blandningar

av enbart nötter enligt nr 0801 och 0802 som hänförs till undernummer 0813 50 31 och

0813 50 39

0814 00 00

Skal av citrusfrukter eller meloner, färska, frysta, torkade eller tillfälligt konserverade i salt­

vatten, svavelsyrlighetsvatten eller andra konserverade lösningar

0904 21 10

Torkad sötpaprika (Capsicum annuum), varken krossade eller malda

b) Ex 0811

Frukt, bär och nötter, även ångkokta eller kokta i vatten, frysta, med tillsats av socker eller

annat sötningsmedel

Ex 1302 20

Pektinämnen, pektinater och pektater

SV

L 347/776

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

181

KN-nummer Beskrivning

Ex 2001

Grönsaker, frukt, bär, nötter och andra ätbara växtdelar, beredda eller konserverade med ättika

eller ättiksyra, med undantag för följande:

— frukter av släktet Capsicum andra än paprika enligt undernummer 2001 90 20

— sockermajs (Zea mays var. saccharata) enligt undernummer 2001 90 30

— jams, batater (sötpotatis) och liknande ätbara växtdelar, innehållande minst 5 viktprocent

stärkelse enligt undernummer 2001 90 40

— palmhjärtan enligt undernummer ex 2001 90 92

— oliver enligt undernummer 2001 90 65

— vinblad, humleskott och andra liknande ätbara växtdelar enligt undernummer

ex 2001 90 97

2002

Tomater, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra

2003

Svampar och tryffel, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra

Ex 2004

Andra grönsaker, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, frysta,

andra än produkter enligt nr 2006, med undantag av sockermajs (Zea mays var. saccharata)

enlig undernummer 2004 90 10, oliver enligt undernummer ex 2004 90 30 och potatis,

beredd eller konserverad i form av mjöl eller flingor enlig undernummer 2004 10 91

Ex 2005

Andra grönsaker, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, inte

frysta, andra än produkter enligt nr 2006, med undantag av oliver enligt undernummer

2005 70 00, sockermajs (Zea mays var. saccharata) enligt undernummer 2005 80 00 och

frukter av släktet Capsicum andra än sötpaprika enligt undernummer 2005 99 10 och potatis,

beredd eller konserverad i form av mjöl eller flingor enligt undernummer 2005 20 10

Ex 2006 00

Grönsaker, frukt, nötter, fruktskal och andra växtdelar, konserverade med socker (avrunna,

glaserade eller kanderade), med undantag av bananer konserverade med socker enligt nr

ex 2006 00 38 och ex 2006 00 99

Ex 2007

Sylter, frukt- och bärgeléer, marmelader, mos och pastor av frukt, bär eller nötter, erhållna

genom kokning, med eller utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel, med undantag av

— homogeniserade beredningar av bananer enligt undernummer ex 2007 10

— sylter, geléer, marmelader, mos och pastor av banan enligt undernummer ex 2007 99 39,

ex 2007 99 50 och ex 2007 99 97

Ex 2008

Frukt, bär, nötter och andra växtdelar, på annat sätt beredda eller konserverade, med eller

utan tillsats av socker, annat sötningsmedel eller alkohol, inte nämnda eller inbegripna någon

annanstans, med undantag av

— jordnötssmör enligt undernummer 2008 11 10

— palmhjärtan enligt undernummer 2008 91 00

— majs enligt undernummer 2008 99 85

— jams, batater (sötpotatis) och liknande ätbara växtdelar, innehållande minst 5 viktprocent

stärkelse enligt undernummer 2008 99 91

— vinblad, humleskott och andra liknande ätbara växtdelar enligt undernummer

ex 2008 99 99

— blandningar av bananer, beredda eller konserverade på annat sätt, enligt undernummer

ex 2008 97 59, ex 2008 97 78, ex 2008 97 93 och ex 2008 97 98

— bananer, beredda eller konserverade på annat sätt, enligt undernummer ex 2008 99 49,

ex 2008 99 67 och ex 2008 99 99

ex 2009

Frukt- och bärsaft (med undantag av druvsaft och druvmust enligt undernummer 2009 61

och 2009 69 och banansaft enligt undernummer ex 2009 89 35, 2009 89 38, 2009 89 79,

2009 89 86, 2009 89 89 och 2009 89 99) samt grönsakssaft, ojäst och utan tillsats av

alkohol, även med tillsats av socker eller annat sötningsmedel

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/777

Ds 2015:13

Bilaga 2

182

DEL XI

Bananer

Banansektorn omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr Beskrivning

0803 90 10

Färska bananer, andra än mjölbananer

0803 90 90

Torkade bananer, andra än mjölbananer

ex 0812 90 98

Tillfälligt konserverade bananer

ex 0813 50 99

Blandningar innehållande torkade bananer

1106 30 10

Mjöl och pulver av bananer

ex 2006 00 99

Bananer konserverade med socker

ex 2007 10 99

Homogeniserade beredningar av bananer

ex 2007 99 39

ex 2007 99 50

ex 2007 99 97

Sylter, geléer, marmelader, mos och pastor av bananer

ex 2008 97 59

ex 2008 97 78

ex 2008 97 93

ex 2008 97 96

ex 2008 97 98

Blandningar innehållande bananer beredda eller konserverade på annat sätt, utan tillsats av

alkohol

ex 2008 99 49

ex 2008 99 67

ex 2008 99 99

Bananer beredda eller konserverade på annat sätt

ex 2009 89 35

ex 2009 89 38

ex 2009 89 79

ex 2009 89 86

ex 2009 89 89

ex 2009 89 99

Saft av bananer

DEL XII

Vin

Vinsektorn omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

a)

2009 61

2009 69

Druvsaft (inbegripet druvmust)

2204 30 92

2204 30 94

2204 30 96

2204 30 98

Druvmust annan än druvmust i jäsning eller druvmust vars jäsning har avbrutits på annat sätt

än genom tillsats av alkohol

b) Ex 2204

Vin av färska druvor, inbegripet vin som tillsatts alkohol; druvmust, annan än sådan enligt nr

2009, med undantag av annan druvmust enligt undernummer 2204 30 92, 2204 30 94,

2204 30 96 och 2204 30 98

c)

0806 10 90

Färska druvor andra än bordsdruvor

2209 00 11

2209 00 19

Vinättika

SV

L 347/778

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

183

KN-nummer Beskrivning

d)

2206 00 10 Piquettevin

2307 00 11

2307 00 19

Vindruv

2308 00 11

2308 00 19

Återstoder från vindruvspressning

DEL XIII

Levande träd och andra levande växter, lökar, rötter o.d.; snittblommor och snittgrönt

Sektorn för levande träd och andra levande växter omfattar alla de produkter som anges i kapitel 6 i Kombinerade

nomenklaturen.

DEL XIV

Tobak

Tobakssektorn omfattar råtobak och tobaksavfall enligt nr KN-nummer 2401.

DEL XV

Nöt- och kalvkött

Sektorn för nöt- och kalvkött omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

a)

0102 29 05 till

0102 29 99,

0102 39 10 och

0102 90 91

Levande nötkreatur och andra oxdjur, andra än renrasiga avelsdjur

0201

Kött av nötkreatur eller andra oxdjur, färskt eller kylt

0202

Kött av nötkreatur eller andra oxdjur, fryst

0206 10 95

Njurtapp och mellangärde, färska eller kylda

0206 29 91

Njurtapp och mellangärde, frysta

0210 20

Kött av nötkreatur och andra oxdjur, saltat, i saltlake, torkat eller rökt

0210 99 51

Njurtapp och mellangärde, saltade, i saltlake, torkade eller rökta

0210 99 90

Ätbart mjöl av kött eller slaktbiprodukter av kött

1602 50 10

Kött eller slaktbiprodukter av nötkreatur eller andra oxdjur, inte kokt eller på annat sätt

värmebehandlat; blandningar av sådant kött eller slakteriprodukter med kokt eller på annat

sätt värmebehandlat kött eller slaktbiprodukter

1602 90 61

Kött, berett eller konserverat på annat sätt, innehållande kött eller slaktbiprodukter av nöt­

kreatur eller andra oxdjur, inte kokt eller på annat sätt värmebehandlat; blandningar av sådant

kött eller slakteriprodukter med kokt eller på annat sätt värmebehandlat kött eller slaktbi­

produkter

b)

0102 21,

0102 31 00 och

0102 90 20

Levande nötkreatur och andra oxdjur, renrasiga avelsdjur

0206 10 98

Ätbara slaktbiprodukter av nötkreatur och andra oxdjur utom njurtapp och mellangärde,

färska eller kylda, andra än sådana för tillverkning av farmaceutiska produkter

0206 21 00

0206 22 00

0206 29 99

Ätbara slaktbiprodukter av nötkreatur och andra oxdjur utom njurtapp och mellangärde,

frysta, andra än sådana för tillverkning av farmaceutiska produkter

0210 99 59

Ätbara slaktbiprodukter av nötkreatur eller andra oxdjur, saltade, i saltlake, torkade eller rökta,

utom njurtapp och mellangärde

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/779

Ds 2015:13

Bilaga 2

184

KN-nummer Beskrivning

Ex 1502 10 90

Fetter av nötkreatur och andra oxdjur, andra än sådana enligt nr 1503

1602 50 31 och

1602 50 95

Kött eller slaktbiprodukter av nötkreatur eller andra oxdjur, beredda eller konserverade på

annat sätt, utom inte kokt eller på annat sätt värmebehandlat kött eller slaktbiprodukter;

blandningar av sådant kött eller slakteriprodukter med kokt eller på annat sätt värmebehand­

lat kött eller slaktbiprodukter

1602 90 69

Kött, berett eller konserverat på annat sätt, innehållande kött eller slaktbiprodukter av nöt­

kreatur eller andra oxdjur, utom inte kokt eller på annat sätt värmebehandlat; blandningar av

sådant kött eller slakteriprodukter med kokt eller på annat sätt värmebehandlat kött eller

slaktbiprodukter

DEL XVI

Mjölk och mjölkprodukter

Sektorn för mjölk och mjölkprodukter omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

a) 0401

Mjölk och grädde, inte koncentrerade och inte försatta med socker eller annat sötningsmedel

b) 0402

Mjölk och grädde, koncentrerade eller försatta med socker eller annat sötningsmedel

c)

0403 10 11 to

0403 10 39

0403 9011 11 to

0403 90 69

Kärnmjölk, filmjölk, gräddfil, yoghurt, kefir och annan fermenterad eller syrad mjölk och

grädde, även koncentrerade, försatta med socker eller annat sötningsmedel, smaksatta eller

innehållande frukt, bär, nötter eller kakao

d) 0404

Vassle, även koncentrerad eller försatt med socker eller annat sötningsmedel; produkter

bestående av naturliga mjölkbeståndsdelar, även försatta med socker eller annat sötnings­

medel, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans

e) ex 0405

Smör och andra fetter och oljor framställda av mjölk; bredbara smörfettsprodukter med en

fetthalt av mer än 75 viktprocent men mindre än 80 viktprocent

f) 0406

Ost och ostmassa

g)

1702 19 00

Mjölksocker och lösningar av mjölksocker, utan tillsats av aromämnen eller färgämnen,

innehållande mindre än 99 viktprocent laktos, uttryckt som vattenfri laktos i torrsubstansen

h)

2106 90 51

Aromatiserade eller färgade sockerlösningar av laktos

i) Ex 2309

Beredningar av sådana slag som används vid utfodring av djur:

Ex 2309 10

Hund- eller kattfoder i detaljhandelsförpackningar:

2309 10 15

2309 10 19

2309 10 39

2309 10 59

2309 10 70

– –

Innehållande stärkelse, druvsocker, maltodextrin, sirap eller andra lösningar av druvsocker

eller maltodextrin enligt nr 1702 30 50, 1702 30 90, 1702 40 90, 1702 90 50 och

2106 90 55 eller mjölkprodukter

Ex 2309 90

Andra slag:

2309 90 35

– –

Andra, inbegripet förblandningar:

2309 90 39

2309 90 49

2309 90 59

2309 90 70

– – –

Innehållande stärkelse, druvsocker, maltodextrin, sirap eller andra lösningar av druvsocker

eller maltodextrin enligt nr 1702 30 50, 1702 30 90, 1702 40 90, 1702 90 50 och

mjölkprodukter

SV

L 347/780

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

185

DEL XVII

Griskött

Sektorn för griskött omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

a) Ex 0103

Levande tamsvin, andra än renrasiga avelsdjur

b) Ex 0203

Kött av tamsvin, färskt, kylt eller fryst

Ex 0206

Ätbara slaktbiprodukter av tamsvin, andra än för framställning av farmaceutiska produkter,

färska, kylda eller frysta

0209 10

Svinfett, inte innehållande magert kött, inte utsmälta eller på annat sätt utvunna, färska, kylda,

frysta, saltade, i saltlake, torkade eller rökta

Ex 0210

Kött och ätbara slaktbiprodukter av tamsvin, saltade, i saltlake, torkade eller rökta

1501 10

1501 20

Ister och annat svinfett

c)

1601 00

Korv och liknande produkter av kött, slaktbiprodukter eller blod; beredningar av dessa pro­

dukter

1602 10 00

Homogeniserade beredningar av kött, slaktbiprodukter och blod

1602 20 90

Varor av lever, annan än gås- eller anklever, beredda eller konserverade

1602 41 10

1602 42 10

1602 49 11 till

1602 49 50

Andra beredningar och konserver innehållande kött eller slaktbiprodukter av tamsvin

1602 90 10

Beredningar av blod av alla slags djur

1602 90 51

Andra beredningar eller konserver innehållande kött eller slaktbiprodukter av tamsvin

1902 20 30

Fyllda pastaprodukter, även kokta eller på annat sätt beredda, innehållande mer än 20 vikt­

procent korv e.d., kött och slaktbiprodukter av alla slag, inbegripet fett av alla slag, oavsett

ursprung

DEL XVIII

Får- och getkött

Sektorn för får- och getkött omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

a)

0104 10 30

Lamm (upp till ett år gamla)

0104 10 80

Levande får, andra än renrasiga avelsdjur och lamm

0104 20 90

Levande getter, andra än renrasiga avelsdjur

0204

Kött av får eller get, färskt, kylt eller fryst

0210 99 21

Kött av får eller get, med ben, saltat, i saltlake, torkat eller rökt

0210 99 29

Kött av får eller get, benfritt, saltat, i saltlake, torkat eller rökt

b)

0104 10 10

Levande får – renrasiga avelsdjur

0104 20 10

Levande getter – renrasiga avelsdjur

0206 80 99

Ätbara slaktbiprodukter av får eller get, färska eller kylda, andra än för framställning av

farmaceutiska produkter

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/781

Ds 2015:13

Bilaga 2

186

KN-nummer Beskrivning

0206 90 99

Ätbara slaktbiprodukter av får eller get, frysta, andra än för framställning av farmaceutiska

produkter

0210 99 85

Ätbara slaktbiprodukter av får eller get, saltade, i saltlake, torkade eller rökta

Ex 1502 90 90

Fetter av får eller getter, andra än sådana enligt nr 1503

c)

1602 90 91

Kött eller slaktbiprodukter av får eller get, beredda eller konserverade på annat sätt

1602 90 95

DEL XIX

Ägg

Äggsektorn omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

a)

0407 11 00

0407 19 11

0407 19 19

0407 21 00

0407 29 10

0407 90 10

Ägg av fjäderfä, med skal, färska, konserverade eller kokta

b)

0408 11 80

0408 19 81

0408 19 89

0408 91 80

0408 99 80

Fågelägg utan skal samt äggula, färska, torkade, ångkokta eller kokta i vatten, gjutna, frysta

eller på annat sätt konserverade, även försatta med socker eller annat sötningsmedel, andra än

sådana som är olämpliga som livsmedel

DEL XX

Fjäderfäkött

Sektorn för fjäderfäkött omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

a) 0105

Levande fjäderfä, nämligen höns av arten Gallus domesticus, ankor, gäss, kalkoner och pärlhöns

b) Ex 0207

Kött och ätbara slaktbiprodukter av fjäderfä enligt nr 0105, färska, kylda eller frysta, med

undantag av lever enligt punkt c

c)

0207 13 91

0207 14 91

0207 26 91

0207 27 91

0207 43 00

0207 44 91

0207 45 93

0207 45 95

Fjäderfälever, färsk, kyld eller fryst

0210 99 71

0210 99 79

Fjäderfälever, saltad, i saltlake, torkad eller rökt

d)

0209 90 00

Fjäderfäfett, inte utsmälta eller på annat sätt extraherade, färska, kylda, frysta, saltade, i

saltlake, torkade eller rökta

e)

1501 90 00 Fjäderfäfett

SV

L 347/782

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

187

KN-nummer Beskrivning

f)

1602 20 10

Gås- eller anklever, beredd eller konserverad på annat sätt

1602 31

1602 32

1602 39

Kött eller slaktbiprodukter av fjäderfä enligt nr 0105, beredda eller konserverade på annat sätt

DEL XXI

Etylalkohol som framställts av jordbruksprodukter

1. Sektorn för etylalkohol omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

Ex 2207 10 00

Odenaturerad etylalkohol med alkoholhalt av minst 80 volymprocent, framställd av de jord­

bruksprodukter som anges i bilaga I till fördragen

Ex 2207 20 00

Etylalkohol och annan sprit, denaturerade, oavsett alkoholhalt, framställd av de jordbruks­

produkter som anges i bilaga I till fördragen

Ex 2208 90 91

och

ex 2208 90 99

Odenaturerad etylalkohol med alkoholhalt av mindre än 80 volymprocent, framställd av de

jordbruksprodukter som anges i bilaga I till fördragen

2. Sektorn för etylalkohol ska också omfatta etanolbaserade produkter som framställs av jordbruksprodukter enligt KN-

nummer 2208 och som förpackas i behållare som rymmer minst två liter och har samtliga kännetecken för etanol så

som den beskrivs i punkt 1.

DEL XXII

Biodlingsprodukter

Sektorn för biodling omfattar de produkter som anges i följande tabell:

KN-nummer Beskrivning

0409 00 00

Naturlig honung

Ex 0410 00 00

Drottninggelé och propolis, ätbar

Ex 0511 99 85

Drottninggelé och propolis, inte ätbar

Ex 1212 99 95 Pollen

Ex 1521 90 Bivax

DEL XXIII

Silkesmaskar

Sektorn för silkesmaskar omfattar silkesmaskar enligt KN-nummer ex 0106 90 00 och silkesfjärilsägg enligt KN-nummer

0511 99 85.

DEL XXIV

Andra produkter

Begreppet andra produkter omfattar alla jordbruksprodukter utom de som förtecknas i delarna I till XXIII, inbegripet de

som förtecknas i följande avsnitt 1 och 2 i denna del.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/783

Ds 2015:13

Bilaga 2

188

Avsnitt 1

KN-nummer Beskrivning

ex 0101

Levande hästar, åsnor, mulor och mulåsnor:

Hästar

0101 21 00

– –

Renrasiga avelsdjur(a): ( a )

0101 29

– –

Andra slag:

0101 29 90

– – –

Andra än för slakt

0101 30 00

– –

Åsnor

0101 90 00

Andra slag:

ex 0102

Levande nötkreatur och andra oxdjur:

– –

Andra än renrasiga avelsdjur:

– – –

Andra än tamsvin

0102 39 90,

0102 90 99

ex 0103

Levande svin:

0103 10 00

Renrasiga avelsdjurb (

b

)

Andra slag:

ex 0103 91

– –

Vägande mindre än 50 kg:

0103 91 90

– – –

Andra än tamsvin

ex 0103 92

– –

Vägande 50 kg eller mer

0103 92 90

– –

Andra än tamsvin

0106

Övriga levande djur

ex 0203

Kött av svin, färskt, kylt eller fryst:

Färskt eller kylt:

ex 0203 11

– –

Hela eller halva kroppar:

0203 11 90

– – –

Andra än av tamsvin

ex 0203 12

– –

Skinka och bog, samt delar därav, med ben:

0203 12 90

– – –

Andra än av tamsvin

ex 0203 19

– –

Andra slag:

0203 19 90

– – –

Andra än av tamsvin

Fryst:

ex 0203 21

– –

Hela eller halva kroppar:

0203 21 90

– – –

Andra än av tamsvin

ex 0203 22

– –

Skinka och bog, samt delar därav, med ben:

0203 22 90

– – –

Andra än av tamsvin

ex 0203 29

– –

Andra slag:

0203 29 90

– – –

Andra än av tamsvin

ex 0205 00

Kött av åsna, mula eller mulåsna, färskt, kylt eller fryst

SV

L 347/784

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

189

KN-nummer Beskrivning

ex 0206

Ätbara slaktbiprodukter av nötkreatur, andra oxdjur, svin, får, get, häst, åsna, mula eller

mulåsna, färska, kylda eller frysta:

ex 0206 10

Av nötkreatur eller andra oxdjur, färska eller kylda

0206 10 10

– –

För framställning av farmaceutiska produkter(c) (

c

)

Av nötkreatur eller andra oxdjur, frysta:

ex 0206 22 00

– –

Lever:

– – –

För framställning av farmaceutiska produkter(c) ( c )

ex 0206 29

– –

Andra slag:

0206 29 10

– – –

För framställning av farmaceutiska produkter(c) ( c )

ex 0206 30 00

Av svin, färska eller kylda:

– – För framställning av farmaceutiska produkter(c) ( c )

– –

Andra slag:

– – –

Andra än av tamsvin

Av svin, frysta:

ex 0206 41 00

– –

Lever:

– – –

För framställning av farmaceutiska produkter(c) ( c )

– – –

Andra slag:

– – – –

Andra än av tamsvin

ex 0206 49 00

– –

Andra slag:

– – –

Av tamsvin:

– – – –

För framställning av farmaceutiska produkter(c) ( c )

– – –

Andra

ex 0206 80

Andra slag, färska eller kylda:

0206 80 10

– – För framställning av farmaceutiska produkter(c) ( c )

– –

Andra slag:

0206 80 91

– – –

Av häst, åsna, mula eller mulåsna

ex 0206 90

Andra slag, frysta:

0206 90 10

– –

För framställning av farmaceutiska produkter(c) ( c )

– – Andra slag:

0206 90 91

– – –

Av häst, åsna, mula eller mulåsna

0208

Annat kött och ätbara slaktbiprodukter, färska, kylda eller frysta

ex 0210

Kött och ätbara slaktbiprodukter, saltade, i saltlake, torkade eller rökta; ätbart mjöl av kött

eller slaktbiprodukter:

Kött av svin:

ex 0210 11

– –

Skinka och bog, samt delar därav, med ben:

0210 11 90

– – –

Andra än av tamsvin

ex 0210 12

– –

Sida (randig) och delar därav:

0210 12 90

– – –

Andra än av tamsvin

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/785

Ds 2015:13

Bilaga 2

190

KN-nummer Beskrivning

ex 0210 19

– –

Andra slag:

0210 19 90

– – –

Andra än av tamsvin

Andra slag, inbegripet ätbart mjöl av kött eller slaktbiprodukter:

0210 91 00

– – Av primater

0210 92

– –

Av valar, delfiner och tumlare (däggdjur av ordningen Cetacea), av manater och dugonger

(däggdjur av ordningen Sirenia) Av sälar, sjölejon och valrossar (däggdjur av ordningen

Pinnipedia)

0210 93 00

– –

Av reptiler (inbegripet ormar och sköldpaddor)

ex 0210 99

– –

Andra slag:

– – –

Kött:

0210 99 31

– – – –

Av ren

0210 99 39

– – – –

Andra

– – –

Slaktbiprodukter:

– – – – Andra än av tamsvin, nötkreatur, andra oxdjur, får och get

0210 99 85

– – – – –

Andra än fjäderfälever

ex 0407

Fågelägg med skal, färska, konserverade eller kokta:

0407 19 90

0407 29 90 och

0407 90 90

Andra ägg än ägg av fjäderfä

ex 0408

Fågelägg utan skal samt äggula, färska, torkade, ångkokta eller kokta i vatten, gjutna, frysta

eller på annat sätt konserverade, även försatta med socker eller annat sötningsmedel:

Äggula:

ex 0408 11

– –

Torkad:

0408 11 20

– – –

Olämpliga som livsmedel(d) (

d

)

ex 0408 19

– –

Andra slag:

0408 19 20

– – –

Olämpliga som livsmedel(d) ( d )

Andra slag:

ex 0408 91

– –

Torkad:

0408 91 20

– – –

Olämpliga som livsmedel(d) (

d

)

ex 0408 99

– –

Andra slag:

0408 99 20

– – –

Olämpliga som livsmedel(d) ( d )

0410 00 00

Ätbara produkter av animaliskt ursprung, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans

0504 00 00

Tarmar, blåsor och magar av djur (andra än fiskar), hela eller i bitar, färska, kylda, frysta,

saltade, i saltlake, torkade eller rökta

ex 0511

Animaliska produkter, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; döda djur enligt kap.

1 och 3, olämpliga som livsmedel:

0511 10 00

Sperma av nötkreatur eller andra oxdjur

Andra slag:

ex 0511 99

– –

Andra slag:

0511 99 85

– – –

Andra

SV

L 347/786

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

191

KN-nummer Beskrivning

ex 0709

Andra grönsaker, färska eller kylda:

ex 0709 60

Frukter av släktena Capsicum och Pimenta:

– –

Andra slag:

0709 60 91

– – – –

Av släktet Capsicum, för framställning av capsicin eller alkoholhaltiga oleoresiner av

Capsicum(c) ( c )

0709 60 95

– – –

För industriell framställning av eteriska oljor eller resinoider(c) ( c )

0709 60 99

– – –

Andra

ex 0710

Grönsaker (även ångkokta eller kokta i vatten), frysta:

ex 0710 80

Andra grönsaker:

– – Frukter av släktena Capsicum och Pimenta:

0710 80 59

– – –

Andra än sötpaprika

ex 0711

Grönsaker tillfälligt konserverade (t.ex. med svaveldioxidgas eller i saltlake, svavelsyrlighets­

vatten eller andra konserverande lösningar) men olämpliga för direkt konsumtion i detta

tillstånd:

ex 0711 90

Andra grönsaker; blandningar av grönsaker:

– –

Grönsaker:

0711 90 10

– – – –

Frukter av släktena Capsicum och Pimenta, med undantag av sötpaprika

ex 0713

Torkade baljväxtfrön, även skalade eller sönderdelade:

ex 0713 10

Ärter (Pisum sativum)

0713 10 90

– –

Andra än för utsäde

ex 0713 20 00

Kikärter:

– –

Andra än för utsäde

Bönor (Vigna spp. och Phaseolus spp.):

ex 0713 31 00

– –

Bönor av arterna Vigna mungo (L.) Hepper och Vigna radiata (L.) Wilczek:

– – –

Andra än för utsäde

ex 0713 32 00

– –

Adzukibönor (Phaseolus eller Vigna angularis):

– – –

Andra än för utsäde

ex 0713 33

– – Trädgårdsbönor (Phaseolus vulgaris) (bruna bönor, vita bönor etc.):

0713 33 90

– – –

Andra än för utsäde

ex 0713 34 00

– –

Bambarabönor (Vigna subterranea eller Voandzeia subterranea)

ex 0713 35 00

– – –

Andra än för utsäde

ex 0713 39 00

– –

Ögonbönor (Vigna unguiculata):

– – –

Andra än för utsäde

– –

Andra slag:

– – –

Andra än för utsäde

ex 0713 40 00

Linser:

– –

Andra än för utsäde

ex 0713 50 00

Bondbönor (Vicia faba var. major) och hästbönor (Vicia faba var. equina och Vicia faba var.

minor):

– –

Andra än för utsäde

ex 0713 60 00 Duvärter (Cajanus cajan):

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/787

Ds 2015:13

Bilaga 2

192

KN-nummer Beskrivning

– –

Andra än för utsäde

ex 0713 90 00

Andra slag:

– –

Andra än för utsäde

0801

Kokosnötter, paranötter och cashewnötter, färska eller torkade, även skalade

ex 0802

Andra nötter, färska eller torkade, även skalade:

0802 70 00 Kolanötter (Cola spp.)

0802 80 00

Arekanötter

ex 0804

Dadlar, fikon, ananas, avokado, guava, mango och mangostan, färska eller torkade:

0804 10 00

Dadlar

0902

Te, även aromatiserat

ex 0904

Peppar av släktet Piper; frukter av släktena Capsicum och Pimenta, torkade, krossade eller

malda, med undantag av sötpaprika enligt undernummer 0904 21 10

0905 Vanilj

0906

Kanel och kanelknopp

0907

Kryddnejlikor, nejlikstjälkar och modernejlikor

0908

Muskot, muskotblomma och kardemumma

0909

Frön av anis, stjärnanis, fänkål, koriander, spiskummin och kummin; enbär

ex 0910

Ingefära, gurkmeja, lagerblad, curry och andra kryddor, med undantag av timjan och saffran

ex 1106

Mjöl och pulver av torkade baljväxtfrön enligt nr 0713, av sago eller av rötter, stam- eller

rotknölar enligt nr 0714 eller av produkter enligt kapitel 8:

1106 10 00

Av torkade baljväxtfrön enligt nr 0713

ex 1106 30

Av produkter enligt kapitel 8:

1106 30 90

– –

Annat än av bananer

ex 1108

Stärkelse; inulin:

1108 20 00

Inulin

1201 90 00

Sojabönor, även sönderdelade, andra än utsäde

1202 41 00

Jordnötter, oskalade, inte rostade eller på annat sätt tillagade, andra än utsäde

1202 42 00

Jordnötter, skalade, även sönderdelade, men inte rostade eller på annat sätt tillagade, andra än

utsäde

1203 00 00 Kopra

1204 00 90

Linfrön, även sönderdelade, andra än för utsäde

1205 10 90 och

ex 1205 90 00

Rapsfrön och rybsfrön, även sönderdelade, andra än för utsäde

1206 00 91

Solrosfrön, även sönderdelade, andra än för utsäde

1206 00 99

1207 29 00

Bomullsfrön, även sönderdelade, andra än för utsäde

1207 40 90

Sesamfrön, även sönderdelade, andra än för utsäde

1207 50 90

Senapsfrön, även sönderdelade, andra än för utsäde

1207 91 90

Vallmofrön, även sönderdelade, andra än för utsäde

1207 99 91

Hampfrön, även sönderdelade, andra än för utsäde

SV

L 347/788

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

193

KN-nummer Beskrivning

ex 1207 99 96

Andra oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter, även sönderdelade, andra än för utsäde

1208

Mjöl av oljeväxtfrön eller oljehaltiga frukter, med undantag av mjöl av senapsfrön

ex 1211

Växter och växtdelar (inbegripet frön och frukter) av sådana slag som används främst för

framställning av parfymeringsmedel, för farmaceutiskt bruk eller för insektsbekämpning,

svampbekämpning eller liknande ändamål, färska eller torkade, även skurna, krossade eller

pulveriserade, med undantag för de produkter som hänförs till KN-nummer ex 1211 90 86 i

del IX

ex 1212

Johannesbröd, sjögräs och andra alger, sockerbetor och sockerrör, färska, kylda, frysta eller

torkade, även malda; fruktkärnor och andra vegetabiliska produkter (inbegripet orostad ciko­

riarot av Cichorium intybus var. sativum) av sådana slag som används främst som livsmedel, inte

nämnda eller inbegripna någon annanstans:

ex 1212 99

– –

Annat än sockerrör:

1212 99 41 och

1212 99 49

– – –

Johannesbrödfrön

ex 1212 99 95

– – –

Andra, med undantag av cikoriarot

1213 00 00

Halm, agnar och skal av spannmål, oberedda, även hackade, malda, pressade eller i form av

pelletar

ex 1214

Kålrötter, foderbetor och andra foderrotfrukter, hö, lusern (alfalfa), klöver, esparsett, foderkål,

lupiner, vicker och liknande djurfoder, även i form av pelletar:

ex 1214 10 00

Mjöl och pelletar av lusern (alfalfa), exklusive av hetluftstorkad lusern eller lusern som

torkats på annat sätt och malts

ex 1214 90

Andra slag:

1214 90 10

– –

Foderbetor, kålrötter och andra foderrotfrukter

ex 1214 90 90

– –

Andra, med undantag av:

Lusern, esparsett, klöver, lupiner, vicker och liknande foderprodukter som hetluftstorkats,

dock inte hö och foderkål samt produkter som innehåller hö

Lusern, esparsett, klöver, lupiner, vicker, honungsklöver, vial och serradelle som torkats på

annat sätt och malts

ex 1502

Fetter av nötkreatur, andra oxdjur, får eller getter, med undantag av fetter enligt nr 1503:

ex 1502 10 10

ex 1502 90 10

För industriellt bruk, med undantag av tillverkning av livsmedel, andra än fetter från ben

och avfall(c) ( c )

1503 00

Solarstearin, isterolja, oleostearin, oleomargarin och talgolja, inte emulgerade, blandade eller

på annat sätt beredda

ex 1504

Fetter och oljor av fisk eller havsdäggdjur samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, även

raffinerade men inte kemiskt modifierade, med undantag av fiskleverolja och fraktioner av

sådana oljor enligt undernummer 1504 10 och fetter och oljor av fisk samt fraktioner av

sådana fetter eller oljor, med undantag av fiskleverolja enligt undernummer 1504 20

1507

Sojabönolja och fraktioner av denna olja, även raffinerad men inte kemiskt modifierad

1508

Jordnötsolja och fraktioner av denna olja, även raffinerade men inte kemiskt modifierade

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/789

Ds 2015:13

Bilaga 2

194

KN-nummer Beskrivning

1511

Palmolja och fraktioner av denna olja, även raffinerade men inte kemiskt modifierade

1512

Solrosolja, safflorolja och bomullsfröolja samt fraktioner av dessa oljor, även raffinerade, men

inte kemiskt modifierade

1513

Kokosolja, palmkärnolja och babassuolja samt fraktioner av dessa oljor, även raffinerade men

inte kemiskt modifierade

1514

Rapsolja, rybsolja och senapsolja samt fraktioner av dessa oljor, även raffinerade men inte

kemiskt modifierade

ex 1515

Andra icke flyktiga vegetabiliska fetter och oljor (med undantag av jojobaolja enligt under­

nummer ex 1515 90 11) samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, även raffinerade men

inte kemiskt modifierade

ex 1516

Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, som

helt eller delvis hydrerats, omförestrats (även internt) eller elaidiniserats, även raffinerade men

inte vidare bearbetade (med undantag av hydrerad ricinolja, s.k. opalvax, enligt undernummer

1516 20 10)

ex 1517

Margarin; ätbara blandningar och beredningar av animaliska eller vegetabiliska fetter eller

oljor eller av fraktioner av olika fetter eller oljor enligt detta kapitel, andra än ätbara fetter

och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor enligt nr 1516, med undantag av

undernummer 1517 10 10, 1517 90 10 och 1517 90 93

1518 00 31

1518 00 39

Blandningar av flytande feta vegetabiliska fetter, för tekniskt eller industriellt bruk, med

undantag av tillverkning av livsmedel(c) ( c )

1522 00 91

Bottensatser och avslemningsåterstoder; soapstocks, från bearbetning av fetter, feta oljor eller

andra fettartade ämnen eller av animaliska eller vegetabiliska vaxer innehållande olja med

olivolja som karaktärsgivande beståndsdel

1522 00 99

Andra återstoder från bearbetning av fetter, feta oljor eller andra fettartade ämnen eller av

animaliska eller vegetabiliska vaxer, med undantag av de innehållande olja med olivolja som

karaktärsgivande beståndsdel

ex 1602

Kött, slaktbiprodukter och blod, beredda eller konserverade på annat sätt:

Av svin:

ex 1602 41

– –

Skinka och delar därav:

1602 41 90

– – –

Andra än av tamsvin

ex 1602 42

– –

Bog och delar därav:

1602 42 90

– – –

Andra än av tamsvin

ex 1602 49

– –

Andra produkter av svin, inbegripet blandade styckningsdelar:

1602 49 90

– – –

Andra än av tamsvin

ex 1602 90

Andra varor, inbegripet beredningar av blod av alla slags djur

– –

Andra än beredningar av blod av alla slags djur:

1602 90 31

– – –

Av vilt eller kanin

– – –

Annat:

– – – –

Andra än innehållande kött eller slaktbiprodukter av tamsvin:

– – – – –

Andra än innehållande kött eller slaktbiprodukter av nötkreatur eller andra oxdjur:

1602 90 99

– – – – – –

Andra än av får eller get

ex 1603 00

Extrakt och safter av kött

1801 00 00

Kakaobönor, hela eller krossade, även rostade

1802 00 00

Kakaoskal eller annat kakaoavfall

SV

L 347/790

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

195

KN-nummer Beskrivning

ex 2001

Grönsaker, frukt, bär, nötter och andra ätbara växtdelar, beredda eller konserverade med

ättika eller ättiksyra:

ex 2001 90

Andra slag:

2001 90 20

– –

Frukter av släktet Capsicum, med undantag av sötpaprika

ex 2005

Andra grönsaker, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, inte

frysta, andra än produkter enligt nr 2006:

ex 2005 99

Andra grönsaker samt blandningar av grönsaker:

2005 99 10

– –

Frukter av släktet Capsicum, med undantag av sötpaprika

ex 2206

Andra jästa drycker, t.ex. äppelvin (cider), päronvin och mjöd; blandningar av jästa drycker

samt blandningar av jästa drycker och alkoholfria drycker, inte nämnda eller inbegripna

någon annanstans:

2206 31 91 till

2206 00 89

Andra än

"piquettevin"

ex 2301

Mjöl och pelletar av kött eller slaktbiprodukter eller av fisk, kräftdjur, blötdjur eller andra

ryggradslösa vattendjur, olämpliga som livsmedel; grevar:

2301 10 00

Mjöl och pelletar av kött eller slaktbiprodukter av kött; grevar

ex 2302

Kli, fodermjöl och andra återstoder, även i form av pelletar, erhållna vid siktning, malning

eller annan bearbetning av spannmål eller baljväxter:

2302 50 00

Av baljväxter

2304 00 00

Oljekakor och andra fasta återstoder från utvinning av sojabönolja, även malda eller i form av

pelletar

2305 00 00

Oljekakor och andra fasta återstoder från utvinning av jordnötsolja, även malda eller i form

av pelletar

ex 2306

Oljekakor och andra fasta återstoder från utvinning av vegetabiliska fetter eller oljor, även

malda eller i form av pelletar, andra än sådana enligt nr 2304 eller 2305 med undantag för

underrubriken 2306 90 05 (oljekakor och andra fasta återstoder vid utvinning ur majsgrod­

dar) samt nr 2306 90 11 och 2306 90 19 (oljekakor och andra fasta återstoder vid utvinning

av olivolja)

ex 2307 00

Vindruv; rå vinsten:

2307 00 90

Rå vinsten

ex 2308 00

Vegetabiliska ämnen och vegetabiliskt avfall samt vegetabiliska återstoder och biprodukter av

sådana slag som används vid utfodring av djur, inte nämnda eller inbegripna någon annan­

stans, även i form av pelletar:

2308 00 90

Andra slag än återstoder från vindruvspressning, ekollon och hästkastanjer, återstoder från

pressning av frukt, annan än vindruvor

ex 2309

Beredningar av sådana slag som används vid utfodring av djur:

ex 2309 10

Hund- eller kattfoder i detaljhandelsförpackningar:

2309 10 90

– –

Andra än innehållande stärkelse, druvsocker, maltodextrin, sirap eller andra lösningar av

druvsocker eller maltodextrin enligt undernummer 1702 30 50, 1702 30 90, 1702 40 90,

1702 90 50 och 2106 90 55 eller mjölkprodukter

ex 2309 90

Andra slag:

ex 2309 90 10

– –

Andra, inbegripet förblandningar:

– –

Limvatten (

"solubles") av havsdäggdjur

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/791

Ds 2015:13

Bilaga 2

196

KN-nummer Beskrivning

ex 2309 90 91 till

2309 90 96

– – –

Andra än innehållande stärkelse, druvsocker, maltodextrin, sirap eller andra lösningar av

druvsocker eller maltodextrin enligt undernummer 1702 30 50, 1702 30 90,

1702 40 90, 1702 90 50 och 2106 90 55 eller mjölkprodukter, med undantag av

Proteinkoncentrat framställda av saft från lusern och gräs

Dehydratiserade produkter framställda av enbart fasta rester och saft från framställningen av

de koncentrat som avses i första strecksatsen

( a ) För tillämpning av detta undernummer erfordras att villkoren i särskilda gemenskapsbestämmelser är uppfyllda (se rådets direktiv

94/28/EG (

1

) och kommissionens förordning (EG) nr 504/2008 (

2

)).

( 1 ) Rådets direktiv 94/28/EG av den 23 juni 1994 om principer för zootekniska och genealogiska villkor för import från tredjeland av

djur, sperma, ägg och embryon och om ändring av direktiv 77/504/EEG om renrasiga avelsdjur av nötkreatur EGT L 178,

12.7.1994, s. 66).

(

2

) Kommissionens förordning (EG) nr 504/2008 av den 6 juni 2008 om tillämpning av rådets direktiv 90/426/EEG och 90/427/EEG

avseende metoder för identifiering av hästdjur (EUT L 149, 7.6.2008, s. 3).

( b ) För tillämpning av detta undernummer erfordras att villkoren i särskilda gemenskapsbestämmelser är uppfyllda (se rådets direktiv

88/661/EEG (

3

), och direktiv 94/28/EG och kommissionens beslut 96/510/EG (

4

)).

( 3 ) Rådets direktiv 88/661/EEG av den 19 december 1988 om avelsmässiga normer för avelssvin (EGT L 382, 31.12.1988, s. 36).

(

4

) Kommissionens beslut 96/510/EG av den 18 juli 1996 om härstamningsbevis för import av avelsdjur samt för deras sperma, ägg

och embryon (EGT L 210, 20.8.1996, s. 53).

( c ) För tillämpning av detta undernummer erfordras att villkoren i särskilda unionsbestämmelser är uppfyllda (se artiklarna 291–300 i

förordning (EEG) nr 2454/93).

( d ) För tillämpning av detta undernummer erfordras att villkoren i avsnitt II F i de inledande bestämmelserna i Kombinerade

nomenklaturen är uppfyllda.

Avsnitt 2

KN-nummer Beskrivning

0101 29 10

Hästar, för slakt (a) ( a )

ex 0205 00

Kött av häst, färskt, kylt eller fryst

0210 99 10

Kött av häst, saltat, i saltlake eller torkat

0511 99 10

Senor; avklipp och liknande avfall av oberedda hudar och skinn

0701

Potatis, färsk eller kyld

0901

Kaffe, även rostat eller befriat från koffein; skal och hinnor av kaffe; kaffesurrogat innehål­

lande kaffe, oavsett mängden

1105

Mjöl, pulver, flingor, korn och pelletar av potatis ex 1212 99 70 ex 1212 99 95

ex 1212 99 95 Cikoriarötter

2209 00 91 och

2209 00 99

Ättika och ersättningar för ättika erhållna från annan ättiksyra än vinättika

4501

Naturkork, obearbetad eller enkelt förarbetad; korkavfall; krossad, granulerad eller malen kork

(

a

) För tillämpning av detta undernummer erfordras att villkoren i särskilda unionsbestämmelser är uppfyllda (se artiklarna 291–300 i

förordning (EEG) nr 2454/93).

SV

L 347/792

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

197

BILAGA II

DEFINITIONER I ENLIGHET MED ARTIKEL 3.1

DEL I

Definitioner avseende rissektorn

I. Termerna paddyris, råris, delvis slipat ris, helt slipat ris, rundkornigt ris, mellankornigt ris, långkornigt ris i kategori A eller B

och brutet ris ska definieras på följande sätt:

1. a) paddyris: ris som efter tröskning har skalet kvar.

b) råris: paddyris från vilket endast ytterskalet har avlägsnats. Exempel på ris som omfattas av denna definition är

ris med handelsbeteckningarna

"brown rice", "cargo rice", "loonzain" och "riso sbramato".

c) delvis slipat ris: paddyris från vilket skalet, en del av grodden och hela eller delar av de yttre skikten av

fruktväggen, men inte de inre skikten, har avlägsnats.

d) helt slipat ris: paddyris från vilket skalet, hela de yttre och inre skikten av fruktväggen samt vad avser mellan-

och långkornigt ris hela grodden och vad avser rundkornigt ris åtminstone en del av grodden har avlägsnats,

men där högst 10 % av riskornen får ha kvar vita längsgående strimmor.

2. a) rundkornigt ris: ris vars korn som längst är 5,2 mm och där förhållandet mellan riskornets längd och bredd är

mindre än 2.

b) mellankornigt ris: ris vars korn är längre än 5,2 mm men som längst 6,0 mm och där förhållandet mellan

riskornets längd och bredd är mindre än 3.

c) långkornigt ris:

i) långkornigt ris kategori A, nämligen ris vars korn är längre än 6,0 mm och där förhållandet mellan ris­

kornets längd och bredd är större än 2 men mindre än 3.

ii) långkornigt ris kategori B, nämligen ris vars korn är längre än 6,0 mm och där förhållandet mellan riskornets

längd och bredd är större än eller lika med 3.

d) mätning av riskornen: riskornens mått för helt slipat ris bestäms enligt följande metod:

i) Ett representativt prov tas från varupartiet.

ii) Provet siktas tills dess att endast hela riskorn återstår, inbegripet omogna riskorn.

iii) Två mätningar genomförs om vardera 100 riskorn och genomsnittet beräknas.

iv) Resultatet uttrycks i mm och avrundas till en decimal. brutet ris.

3. brutet ris: riskorndelar vilkas längd inte överstiger tre fjärdedelar av de hela riskornens genomsnittliga längd.

II. För riskorn och brutet ris som inte är av felfri kvalitet ska följande definitioner gälla:

1. hela riskorn: riskorn från vilka endast en del av tanden har avlägsnats, oberoende av de egenskaper som varje

bearbetningsled åstadkommer.

2. klippta riskorn: riskorn från vilka hela tanden har avlägsnats.

3. brutna riskorn eller brutet ris: riskorn från vilka en större del än tanden har avlägsnats. Brutet ris inbegriper

i) grovt brutet ris (delar av riskorn, vilkas längd är lika med eller större än halva riskornet men som inte utgör

ett helt riskorn),

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/793

Ds 2015:13

Bilaga 2

198

ii) medelfint brutet ris (delar av riskorn, vilkas längd är lika med eller större än en fjärdedel av riskornet men som

inte uppnår minsta storleken för grovt brutet ris),

iii) fint brutet ris (delar av riskorn, vilkas längd är mindre än en fjärdedel av riskornets, men som inte passerar

genom en sikt med en maskstorlek på 1,4 mm),

iv) riskornsfragment (små delar eller bitar av riskorn, som passerar genom en sikt med en maskstorlek på

1,4 mm); kluvna riskorn (bitar som uppkommer genom att riskornen klyvs på längden) ingår i denna

definition.

4. gröna riskorn: riskorn som inte är fullt mogna.

5. riskorn med naturliga missbildningar: riskorn med naturliga missbildningar, ärftliga eller icke-ärftliga, i förhållande

till sortens typiska morfologiska kännetecken.

6. kritaktiga riskorn: riskorn med en yta som till minst tre fjärdedelar har ett ogenomskinligt och kritaktigt

utseende.

7. rödstrimmiga riskorn: riskorn med längsgående röda strimmor av olika färgstyrka och nyans, som utgör rester av

fruktväggen.

8. fläckiga riskorn: riskorn med en liten och välavgränsad mörk fläck av mer eller mindre regelbunden form. Till

fläckiga riskorn räknas även riskorn som har svaga svarta strimmor på ytan, vilka ej går på djupet. Strimmorna

och fläckarna får inte uppvisa någon gul eller mörk ytterring.

9. missfärgade riskorn: riskorn som på en begränsad del av ytan uppvisar en tydlig förändring i den naturliga färgen.

Fläckarna kan vara av olika färg (svartaktiga, rödaktiga, bruna, etc.). Djupa, svarta strimmor ska också anses utgöra

fläckar. Om fläckarnas färg är tillräckligt kraftig (svart, ljusröd, rödbrun), så att den är direkt synlig och om de

täcker en yta som är lika med eller större än halva riskornet, ska riskornen anses vara gula riskorn.

10. gula riskorn: riskorn som helt eller delvis genomgått en naturlig färgförändring på annat sätt än genom torkning

och som har antagit en färgnyans från citrongul till orangegul.

11. bärnstensgula riskorn: riskorn som på annat sätt än genom torkning har genomgått en enhetlig, lätt färgför­

ändring över hela ytan. Genom denna förändring antar riskornen en ljust bärnstensgul färg.

DEL II:

Tekniska definitioner avseende sockersektorn

Avsnitt A

Allmänna definitioner

1. Vitt socker: socker utan tillsats av aromämnen, färgämnen eller andra ämnen, med en sackaroshalt i torrsubstansen av

minst 99,5 viktprocent vid polarimetrisk bestämning.

2. Råsocker: socker utan tillsats av aromämnen, färgämnen eller andra ämnen, med en sackaroshalt i torrsubstansen av

mindre än 99,5 viktprocent vid polarimetrisk bestämning.

3. Isoglukos: produkt som är framställd av glukos eller dess polymerer med ett fruktosinnehåll av minst 10 viktprocent.

4. Inulinsirap: produkt som erhållits genom hydrolys av inulin eller oligofruktos, med ett fruktosinnehåll av minst 10 % i

fri form eller som sackaros, uttryckt som socker- eller isoglukosekvivalenter. För att undvika restriktioner på mark­

naden för produkter med låg sötningseffekt vilka framställs av företag utan inulinsirapskvot som bearbetar inulinfibrer

kan denna definition komma att ändras av kommissionen genom delegerade akter enligt artikel 125.4 a.

5. Leveransavtal: ett avtal som ingåtts mellan en säljare och ett företag om leverans av sockerbetor avsedda för till­

verkning av socker.

6. Branschavtal:

a) ett avtal som, innan något leveransavtal har ingåtts, ingås mellan å ena sidan företag eller en branschorganisation

som är erkänd av medlemsstaten i fråga eller en sammanslutning av sådana branschorganisationer och å andra

sidan en säljarorganisation som är erkänd av medlemsstaten i fråga eller en sammanslutning av sådana säljar­

organisationer, eller

SV

L 347/794

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

199

b) om inget av de avtal som avses i a föreligger, bolags- och kooperationslagstiftningen, om den reglerar leverans av

sockerbetor från andelsägare eller medlemmar i ett bolag eller en sockertillverkande kooperation.

Avsnitt B

Definitioner tillämpliga under den period som avses i artikel 124

1. Kvotsocker, kvotisoglukos och kvotinulinsirap: den kvantitet socker, isoglukos eller inulinsirap som företaget i fråga

tillverkar inom ramen för sin kvot och som hänför sig till ett visst regleringsår.

2. Industrisocker: den kvantitet socker som företaget i fråga tillverkar utöver den kvantitet som avses i punkt 5 och som

hänför sig till ett visst regleringsår och är avsedd för industriproduktion av någon av de produkter som avses i

artikel 140.2.

3. Industriisoglukos och industriinulinsirap: den kvantitet isoglukos eller inulinsirap som tillverka och som hänför sig till

ett visst regleringsår och är avsedd för industriproduktion av någon av de produkter som avses i artikel 140.2.

4. Överskottssocker, överskottsisoglukos och överskottsinulinsirap: den kvantitet socker, isoglukos eller inulinsirap som

tillverkas och som hänför sig till ett visst regleringsår utöver de kvantiteter som avses i punkterna 1, 2 och 3.

5. Kvotbetor: alla sockerbetor som bearbetas till kvotsocker.

6. Heltidsraffinaderi:

— produktionsenhet vars verksamhet uteslutande består i att raffinera importerat rörråsocker, eller

— produktionsenhet som under regleringsåret 2004/05 eller för Kroatien 2007/2008 raffinerade minst 15 000 ton

importerat rörråsocker.

DEL III:

Definitioner avseende humlesektorn

1. humle: de torkade blomställningarna, även kallade kottar, av (hon-)humleplantan (Humulus lupulus). Dessa gröngula,

äggformade blomställningar har en stjälk och har vanligen en största längd på 2–5 cm.

2. humlepulver: den produkt som erhålls vid malning och som innehåller alla naturliga beståndsdelar av humle.

3. lupulinberikat humlepulver: den produkt som erhålls genom malning av humle efter mekanisk avskiljning av en del av

bladen, stjälkarna, stödbladen och humlespindlarna.

4. humleextrakt: de koncentrerade produkter som erhålls genom lösningsmedels inverkan på humlet eller humlepulvret.

5. humleblandningar: en blandning av två eller fler av de produkter som avses i leden 1–4.

DEL IV

Definitioner avseende vinsektorn

Vinstocksrelaterade

1. röjning: fullständigt borttagande av alla vinstockar på en areal som planterats med vinstockar.

2. plantering: slutgiltig plantering av vinstockar eller delar av vinstockar, ympade eller inte ympade, i syfte att producera

druvor eller inrätta en moderplantskola för ympmaterial.

3. dubbelympning: ympning av en vinstock som redan har ympats en gång tidigare.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/795

Ds 2015:13

Bilaga 2

200

Produktrelaterade

4. färska druvor: de frukter av vinrankan som används för vinframställning, mogna eller lätt torkade, och som kan vara

krossade eller pressade med vanliga vinframställningsmedel/utrustning och som spontant kan ge upphov till alkohol­

jäsning,

5. färsk druvmust vars jäsning har avbrutits genom tillsats av alkohol: en produkt som

a) har en verklig alkoholhalt av minst 12 volymprocent och högst 15 volymprocent,

b) har framställs genom tillsats till ojäst druvmust med en naturlig alkoholhalt av minst 8,5 volymprocent, som

uteslutande härrör från druvor av de druvsorter som är klassificerbara i enlighet med artikel 81.2,

i) av neutral alkohol framställd av vinprodukter, inklusive alkohol som framställts genom destillation av torkade

druvor, med en verklig alkoholhalt av lägst 96 volymprocent, eller

ii) av en icke-rektifierad produkt som härrör från destillation av vin som har en verklig alkoholhalt av lägst 52

volymprocent och högst 80 volymprocent.

6. druvsaft: den ojästa men jäsbara flytande produkt som

a) framställs genom behandlingar som gör den lämplig för konsumtion i obearbetat tillstånd,

b) framställs av färska druvor eller av druvmust eller genom återställande. Om produkten har framställts genom

återställande, ska detta ha gjorts med hjälp av koncentrerad druvmust eller koncentrerad druvsaft.

Den högsta tillåtna verkliga alkoholhalten i druvsaft är 1 volymprocent.

7. koncentrerad druvsaft: icke-karamelliserad druvsaft som framställs genom partiell dehydratisering av druvmust med

varje godkänd metod utom direkt uppvärmning, på så sätt att refraktometern, vilken ska användas enligt en metod

som ska fastställas, anger 50,9 % eller däröver vid 20 °C.

Den högsta tillåtna verkliga alkoholhalten i koncentrerad druvsaft är 1 volymprocent.

8. jäsningsrester (vindruv):

a) rester som efter jäsning, under lagring eller efter tillåten behandling avsätter sig i kärl som innehåller vin,

b) rester som blir kvar efter filtrering eller centrifugering av den produkt som avses i led a,

c) rester som under lagring eller efter tillåten behandling avsätter sig i kärl som innehåller druvmust, eller

d) rester som blir kvar efter filtrering eller centrifugering av den produkt som avses i led c.

9. återstoder från vindruvspressning: jästa eller ojästa rester från pressning av färska druvor.

10. piquettevin: en produkt som framställs

a) genom jäsning av obehandlade återstoder från vindruvspressning som är uppblötta i vatten, eller

b) genom urlakning av jästa återstoder från vindruvspressning med vatten.

11. vin som har tillsatts alkohol för destillation: en produkt som

a) har en verklig alkoholhalt av lägst 18 volymprocent och högst 24 volymprocent,

SV

L 347/796

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

201

b) uteslutande framställs genom tillsats till vin utan restsocker av en icke-renad produkt som härrör från destillation

av vin med en verklig alkoholhalt av högst 86 volymprocent, eller

c) har en halt av flyktiga syror på högst 1,5 g/l, uttryckt som ättiksyra.

12. cuvée:

a) druvmust,

b) vin, eller

c) en blandning av druvmust eller vin med olika egenskaper,

som är avsett för framställning av en särskild typ av mousserande viner.

Alkoholhalt

13. verklig alkoholhalt i volymprocent: antal volymenheter ren alkohol som vid 20 °C finns i 100 volymenheter av

produkten vid samma temperatur.

14. potentiell alkoholhalt i volymprocent: antal volymenheter ren alkohol som vid 20 °C kan framställas genom utjäs­

ning av det socker som finns i 100 volymenheter av produkten vid samma temperatur.

15. total alkoholhalt i volymprocent: summan av den verkliga och den potentiella alkoholhalten.

16. naturlig alkoholhalt uttryckt i volymprocent: en produkts totala alkoholhalt i volymprocent före eventuell berikning.

17. verklig alkoholhalt uttryckt i massa: antal kg ren alkohol som finns i 100 kg produkt.

18. potentiell alkoholhalt uttryckt i massa: antal kg ren alkohol som kan framställas genom utjäsning av det socker som

finns i 100 kg av produkten.

19. total alkoholhalt uttryckt i massa: summan av den verkliga och den potentiella alkoholhalten.

DEL V:

Definitioner avseende nöt- och kalvköttssektorn

nötkreatur: levande husdjur av nötkreatur som omfattas av KN-nr 0102 21, 0102 31 00, 0102 90 20, ex 0102 29 10 till

ex 0102 29 99, 0102 39 10, 0102 90 91.

DEL VI:

Definitioner avseende sektorn för mjölk och mjölkprodukter

Vid tillämpningen av tullkvoten för smör med ursprung i Nya Zeeland ska formuleringen

"framställt direkt från mjölk

eller grädde

" inte utesluta sådant smör som framställts från mjölk eller grädde utan användning av lagrade råvaror, i en

enda, sluten och oavbruten process som kan innebära att grädden genomgår ett stadium som koncentrerat mjölkfett

och/eller att sådant mjölkfett fraktioneras.

DEL VII:

Definitioner avseende äggsektorn

1. fjäderfäägg med skal: färska, konserverade eller kokta, undantaget kläckägg enligt punkt 2.

2. kläckägg: fjäderfäägg för kläckning.

3. hela produkter: fågelägg utan skal, med eller utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel, lämpliga för kon­

sumtion.

4. delprodukter: fågeläggulor, med eller utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel, lämpliga för konsumtion.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/797

Ds 2015:13

Bilaga 2

202

DEL VIII:

Definitioner avseende fjäderfäköttssektorn

1. levande fjäderfän: levande höns, ankor, gäss, kalkoner och pärlhöns med en vikt på över 185 gram.

2. kycklingar: levande höns, ankor, gäss, kalkoner och pärlhöns med en högsta vikt på 185 gram.

3. slaktade fjäderfän: döda höns av släktet Gallus domesticus, ankor, gäss, kalkoner och pärlhöns, hela och med eller

utan slaktbiprodukter.

4. härledda produkter:

a) produkter enligt del XX led a i bilaga I,

b) produkter enligt del XX led b i bilaga I, utom slaktade fjäderfän och ätbara slaktbiprodukter, så kallade styck­

ningsdelar av fjäderfä,

c) ätbara slaktbiprodukter enligt del XX led b i bilaga I,

d) produkter enligt del XX led c i bilaga I,

e) produkter enligt del XX led d och e i bilaga I,

f) produkter enligt del XX led f i bilaga I utom produkter enligt KN-nr 1602 20 10.

DEL IX:

Definitioner avseende biodlingssektorn

1. Med honung avses honung enligt rådets direktiv 2001/110/EG (

1

), inklusive vad gäller huvudsorterna av honung.

2. Med biodlingsprodukter avses honung, bivax, drottninggelé, propolis eller pollen.

SV

L 347/798

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

(

1

) Rådets direktiv 2001/110/EG av den 20 december 2001 om honung (EGT L 10, 12.1.2002, s. 47).

Ds 2015:13

Bilaga 2

203

BILAGA III

STANDARDKVALITET FÖR RIS OCH SOCKER ENLIGT ARTIKLARNA 7 OCH 135

A. Standardkvalitet för paddyris

Följande gäller för paddyris av standardkvalitet:

a) Det ska vara av sund, god och handelsmässig kvalitet och luktfri.

b) Vattenhalten ska uppgå till högst 13 %.

c) Det ska ha en avkastning på 63 viktprocent i hela korn av helt slipat ris (med en tolerans på 3 % klippta korn), varav

en viktprocent av korn av helt slipat ris som inte är av felfri kvalitet enligt följande:

Kritaktiga korn av paddyris enligt KN-nummer 1006 10 27 och 1006 10 98

1,5 %

Kritaktiga korn av paddyris med andra KN-nummer än 1006 10 27 och KN

1006 10 98

2,0 %

Rödstrimmiga riskorn

1,0 %

Fläckiga riskorn

0,50 %

Missfärgade riskorn

0,25 %

Gula riskorn

0,02 %

Bärnstensgula riskorn

0,05 %

B. Standardkvaliteter för socker

I. Standardkvaliteter för sockerbetor

Betor av standardkvalitet ska ha följande egenskaper:

a) De ska vara av sund, god och marknadsmässig kvalitet.

b) De ska ha ett sockerinnehåll på 16 % vid mottagandet.

II. Standardkvalitet för vitsocker

1. Vitsocker av standardkvalitet ska ha följande egenskaper:

a) Sund, god och marknadsmässig kvalitet, torrt, enhetligt kristalliserat och jämnt rinnande.

b) Polarisation: minst 99,7.

c) Fuktinnehåll: högst 0,06 %.

d) Innehåll av invertsocker: högst 0,04 %.

e) Antalet enheter som fastställs enligt punkt 2 som inte överstiger 22 sammanlagt och inte

— 15 i fråga om askinnehåll,

— 9 i fråga om färgtyp, fastställd enligt den metod som används vid Institut für landwirtschaftliche Technologie

und Zuckerindustrie Braunschweig (nedan kallad Braunschweig-metoden),

— 6 i fråga om färgning av lösningen, fastställd enligt den metod som används vid International Commission for

Uniform Methods of Sugar Analysis (nedan kallad ICUMSA-metoden).

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/799

Ds 2015:13

Bilaga 2

204

2. En enhet ska motsvara

a) 0,0018 % askinnehåll enligt ICUMSA-metoden vid 28 brixgrader,

b) 0,5 färgtypenheter enligt Braunschweig-metoden,

c) 7,5 enheter lösningsfärgning enligt ICUMSA-metoden.

3. De metoder som används för att fastställa de faktorer som avses i punkt 1 ska vara desamma som används för att

fastställa dessa faktorer inom ramen för interventionsåtgärderna.

III Standardkvalitet för råsocker

1. Råsocker av standardkvalitet ska ge ett vitsockerutbyte på 92 %.

2. Utbytet för råsocker av betsocker ska beräknas genom att detta sockers polarisationsgrad minskas med

a) sockrets procentuella halt av aska multiplicerad med fyra,

b) sockrets procentuella halt av invertsocker multiplicerad med två,

c) talet 1.

3. Utbytet för råsocker av sockerrör ska beräknas genom att detta sockers polarisationsgrad multiplicerad med två

minskas med talet 100.

SV

L 347/800

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

205

BILAGA IV

UNIONSSKALOR FÖR KLASSIFICERING AV SLAKTKROPPAR ENLIGT ARTIKEL 10

A. Unionsskala för klassificering av slaktkroppar av nötkreatur som är åtta månader gamla eller äldre

I. Definitioner

I detta direktiv avses med

1. slaktkroppar: hela kroppar av slaktade djur som är avblodade, urtagna och avhudade,

2. halva slaktkroppar: produkter som erhålls genom en symmetrisk delning av slaktkroppen genom mitten av varje hals-,

bröst-, länd- och korskota och genom bröstbenet och bäckenbensfogen.

II. Kategorier

Slaktkroppar av nötkreatur ska delas in i följande kategorier:

Z: Slaktkroppar av djur som är äldre än åtta månader men yngre än tolv månader.

A: Slaktkroppar av okastrerade handjur som är äldre än 12 månader men yngre än 24 månader.

B: Slaktkroppar av okastrerade handjur som är äldre än 24 månader.

C: Slaktkroppar av kastrerade handjur som är äldre än 12 månader.

D: Slaktkroppar av hondjur som har kalvat.

E: Slaktkroppar av andra hondjur som är äldre än 12 månader.

III. Klassificering

Slaktkropparna ska klassificeras genom på varandra följande bedömningar av följande:

1. Konformation enligt följande:

Slaktkroppsprofilernas utveckling, särskilt vad gäller de väsenliga delarna (lår, rygg, bog).

Konformations-klass Beskrivning

S

Förstklassig

Alla profiler extremt svällande. Exceptionell muskelutveckling (dubbelmusklad slaktkropps­

typ).

E

Utmärkt

Alla profiler svällande till mycket svällande. Utmärkt muskelutveckling.

U

Mycket bra

På det hela taget svällande profiler. Mycket god muskelutveckling.

R

Bra

På det hela taget raka profiler. God muskelutveckling.

O

Ganska bra

Raka till insjunkna profiler. Genomsnittlig muskelutveckling.

P

Dålig

Alla profiler insjunkna till mycket insjunkna. Mindre god muskelutveckling.

2. Fettansättning enligt följande:

— Mängd fett på slakt kroppens utsida och i brösthålan.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/801

Ds 2015:13

Bilaga 2

206

Fettansättnings-klass Beskrivning

1

Mycket liten

Ingen till låg fettansättning.

2

Liten

Lätt fettansättning, köttet synligt nästan överallt.

3

Ordinär

Köttet, med undantag för lår och bog, täckt med fett nästan överallt, lätta ansamlingar

av fett i brösthålan.

4

Riklig

Köttet täckt av fett men fortfarande delvis synligt på lår och bog, vissa tydliga an­

samlingar av fett i brösthålan.

5

Mycket riklig

Hela slaktkroppen täckt av fett; stora ansamlingar i brösthålan.

Medlemsstaterna ska tillåtas att dela in var och en av klasserna i punkterna 1 och 2 i högst tre underklasser.

IV. Presentation

Hela och halva slaktkroppar och halva slaktkroppar ska presenteras på följande sätt:

a) Utan huvud och utan fötter. Huvudet ska vara avskuret från kroppen vid leden mellan atlaskotan och skallbenet och

fötterna ska vara avskurna vid övre eller nedre fotleden.

b) Utan bröst- och bukhålornas organ, med eller utan njurar, njurfett och bäckenfett.

c) Utan könsorgan och dithörande muskler och hos hondjur utan juver eller juverfett.

V. Klassificering och identitetsmärkning

Slakterier som har godkänts enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 (

1

) ska vidta

åtgärder för att säkerställa att alla slaktkroppar eller halva slaktkroppar av nötkreatur som är åtta månader gamla eller

äldre och har slaktats vid dessa slakterier och är försedda med ett kontrollmärke enligt artikel 5.2 jämförd med avsnitt I

kapitel III i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 ( 2 ) klassificeras och identitetsmärks i

enligt med unionsskalan.

Medlemsstaterna får bevilja att yttre fett avlägsnas från slaktkropparna eller de halva slaktkropparna före identitetsmärk­

ningen, om detta motiveras av fettansättningen.

B. Unionsskala för klassificering av slaktkroppar av gris

I. Definitioner

Med slaktkroppar avses kroppar av slaktade grisar som är avblodade och urtagna, hela eller delade längs mittlinjen.

II. Klassificering

Slaktkroppar ska indelas i klasser enligt sitt uppskattade innehåll av magert kött och klassificeras enligt följande:

Klass

Magert kött som andel av slaktkroppsvikten

S

60 % eller mer

E

55 % eller mer, men mindre än 60 %

U

50 % eller mer, men mindre än 55 %

SV

L 347/802

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för

livsmedel av animaliskt ursprung

(EUT L 139, 30.4.2004, s. 55).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för

genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EUT L 139, 30.4.2004,

s. 206).

Ds 2015:13

Bilaga 2

207

Klass

Magert kött som andel av slaktkroppsvikten

R

45 % eller mer, men mindre än 50 %

O

40 % eller mer, men mindre än 45 %

P

Mindre än 40 %

III. Presentation

Slaktkroppar ska presenteras utan tunga, borst, klövar, könsorgan, ister, njurar och mellangärde.

IV. Innehåll av magert kött

1. Innehållet av magert kött ska bedömas med av kommissionen godkända klassificeringsmetoder. Endast statistiskt

utprövade bedömningsmetoder grundade på fysisk mätning av en eller flera anatomiska delar av grisslaktkroppen

får godkännas. För att en klassificeringsmetod ska kunna godkännas måste det statistiska felet vid bedömningen

underskrida en angiven högsta toleransnivå.

2. Slaktkropparnas kommersiella värde ska dock inte enbart bestämmas på grundval av innehållet av magert kött.

V. Identifiering av slaktkroppar

Om inte annat föreskrivs av kommissionen, ska klassifierade slaktkroppar identifieras genom märkning i enlighet med

unionsskalan.

C. Unionsskala för klassificering av slaktkroppar av får

I. Definitioner

För termerna av slaktkroppar och halva slaktkroppar definitionerna i punkt A.I gälla.

II. Kategorier

Slaktkropparna ska delas in i följande kategorier:

A: Slaktkroppar av får som är yngre än tolv månader.

B: Slaktkroppar av andra får.

III. Klassificering

Slaktkropparna ska klassificeras genom tillämpning av bestämmelserna i punkt A.III med nödvändiga ändringar. Begrep­

pet

"lår" i punkt A.III.1 och på raderna 3 och 4 i tabellen under punkt A.III.2 ska dock ersättas med begreppet

"bakkvartspart".

IV. Presentation

Slaktkroppar och halva slaktkroppar ska presenteras utan huvud (avskilt vid leden mellan atlaskotan och skallbenet), fötter

(avskilda vid övre eller nedre fotleden), svans (avskild mellan sjätte och sjunde svanskotan), juver, könsdelar, lever och

organpaket. Njurar och njurfett inkluderas i slaktkroppen.

Medlemsstaterna ska ha rätt att tillåta en annan presentation när referenspresentationen inte används.

V. Identifiering av slaktkroppar

Klassificerade slaktkroppar och halva slaktkroppar ska identifieras genom märkning i enlighet med unionsskalan.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/803

Ds 2015:13

Bilaga 2

208

BILAGA V

FÖRTECKNING ÖVER PRODUKTER SOM ÄR UNDANTAGNA FRÅN PROGRAM FÖR FRUKT OCH

GRÖNSAKER I SKOLAN SOM SAMFINANSIERAS MED UNIONSSTÖD ENLIGT ARTIKEL 23.3

Produkter med något av följande:

— Tillsatt socker,

— Tillsatt fett,

— Tillsatt salt,

— Tillsatt sötningsmedel.

SV

L 347/804

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

209

BILAGA VI

BUDGETBEGRÄNSNINGAR FÖR STÖDPROGRAM ENLIGT ARTIKEL 44.1

i tusental EUR per budgetår

2014 2015 2016

2017 framåt

Bulgarien

26 762

26 762

26 762

26 762

Tjeckien

5 155

5 155

5 155

5 155

Tyskland

38 895

38 895

38 895

38 895

Grekland

23 963

23 963

23 963

23 963

Spanien

353 081

210 332

210 332

210 332

Frankrike

280 545

280 545

280 545

280 545

Kroatien

11 885

11 885

11 885

10 832

Italien

336 997

336 997

336 997

336 997

Cypern

4 646

4 646

4 646

4 646

Litauen 45 45 45 45

Luxemburg 588 — — —

Ungern

29 103

29 103

29 103

29 103

Malta 402 — — —

Österrike

13 688

13 688

13 688

13 688

Portugal

65 208

65 208

65 208

65 208

Rumänien

47 700

47 700

47 700

47 700

Slovenien

5 045

5 045

5 045

5 045

Slovakien

5 085

5 085

5 085

5 085

Förenade kungariket 120 — — —

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/805

Ds 2015:13

Bilaga 2

210

BILAGA VII

DEFINITIONER, BETECKNINGAR OCH VARUBESKRIVNINGAR AVSEENDE PRODUKTER ENLIGT

ARTIKEL 78

I denna bilaga avses med varubeskrivning det namn under vilket ett livsmedel säljs enligt artikel 5.1 i direktiv 2000/13/EG

eller namnet på livsmedlet enligt artikel 17 i förordning (EU) nr 1169/2011.

DEL I

Kött av nötkreatur som är yngre än tolv månader

I. Definition

I denna del avses med kött slaktkroppar, kött, även urbenat, och slaktbiprodukter, även styckade, som är avsedda som

livsmedel och härrör från nötkreatur som är yngre än tolv månader, i färskt, fryst eller djupfryst tillstånd, även

emballerat eller förpackat.

II. Klassificering av kött av nötkreatur som är yngre än tolv månader vid slakteriet

Vid slakten ska aktörerna under översyn av den behöriga myndigheten klassificera varje nötkreatur som är yngre än

tolv månader i en av följande två kategorier:

A. Kategori V: Nötkreatur som är yngre än åtta månader.

Bokstavsbeteckning för kategorin: V.

B. Kategori Z: Nötkreatur som är äldre än åtta månader men yngre än tolv månader.

Bokstavsbeteckning för kategorin: Z.

Klassificeringen ska göras på grundval av de uppgifter som ingår i djurpasset eller, om sådant saknas, på grundval av

de uppgifter som finns i den databas som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1760/2000 ( 1 ).

III. Varubeskrivningar

1. Kött av nötkreatur yngre än tolv månader får endast saluföras i medlemsstaterna under den eller de för varje

medlemsstat fastställda varubeskrivningarna enligt följande:

A. Kött av nötkreatur yngre än åtta månader (bokstavsbeteckning för kategorin: V):

Saluföringsland Varubeskrivningar

Belgien

veau, viande de veau / kalfsvlees / Kalbfleisch

Bulgarien

месо от малки телета

Tjeckien Telecí

Danmark

Lyst kalvekød

Tyskland Kalbfleisch

Estland Vasikaliha

Irland Veal

Grekland

μοσχάρι γάλακτος

Spanien

Ternera blanca, carne de ternera blanca

Frankrike

veau, viande de veau

Kroatien teletina

Italien

vitello, carne di vitello

SV

L 347/806

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och

registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter (EGT L 204, 11.8.2000, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 2

211

Cypern

μοσχάρι γάλακτος

Lettland Teļa gaļa

Litauen Veršiena

Luxemburg

veau, viande de veau / Kalbfleisch

Ungern Borjúhús

Malta Vitella

Nederländerna Kalfsvlees

Österrike Kalbfleisch

Polen Cielęcina

Portugal Vitela

Rumänien

carne de vițel

Slovenien Teletina

Slovakien Teľacie mäso

Finland

vaalea vasikanliha/ljust kalvkött

Sverige

ljust kalvkött

Förenade kungariket Veal

B. Kött av nötkreatur äldre än åtta månader men yngre än tolv månader (Bokstavsbeteckning för kategorin: Z):

Saluföringsland Varubeskrivningar

Belgien

jeune bovin, viande de jeune bovin / jongrundvlees/ Jungrindfleisch

Bulgarien

Телешко месо

Tjeckien hovězí maso z mladého skotu

Danmark Kalvekød

Tyskland Jungrindfleisch

Estland noorloomaliha

Irland

rosé veal

Grekland

νεαρό μοσχάρι

Spanien

Ternera, carne de ternera

Frankrike

jeune bovin, viande de jeune bovin

Kroatien

mlada junetina

Italien

vitellone, carne di vitellone

Cypern

νεαρό μοσχάρι

Lettland

jaunlopa gaļa

Litauen Jautiena

Luxemburg

jeune bovin, viande de jeune bovin/Jungrindfleisch

Ungern

Növendék marha húsa

Malta Vitellun

Nederländerna

rosé kalfsvlees

Österrike Jungrindfleisch

Polen młoda wołowina

Portugal Vitelão

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/807

Ds 2015:13

Bilaga 2

212

Rumänien

carne de tineret bovin

Slovenien

meso težjih telet

Slovakien

mäso z mladého dobytka

Finland

vasikanliha / kalvkött

Sverige

kalvkött

Förenade kungariket Beef

2. De varubeskrivningar som avses i punkt 1 får kompletteras med en uppgift om namnet eller beteckningen på den

styckningsdel eller slaktbiprodukt det är fråga om.

3. De varubeskrivningar som anges för kategori V i del A i tabellen i punkt 1 och eventuella nya namn som härrör

från dessa varubeskrivningar får endast användas om kraven i denna bilaga är uppfyllda.

Framför allt får orden veau, telecí, Kalb, μοσχάρι, ternera, kalv, veal, vitello, vitella, kalf, vitela och teletina inte användas i

varubeskrivningar eller i märkning som avser kött av djur på mer än tolv månader.

4. Villkoren i punkt 1 ska inte tillämpas på kött av nötkreatur som omfattas av en skyddad ursprungsbeteckning eller

geografisk beteckning i enlighet med förordning (EU) nr 1151/2012, som har registrerats före den 29 juni 2007.

IV. Obligatoriska uppgifter på märkningen

1. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2000/13/EG, förordning (EU) nr 1169/2011 och artiklarna 13, 14

och 15 i förordning (EG) nr 1760/2000, ska aktörer i alla produktions- och saluföringsled märka kött av nötkrea­

tur som är yngre än tolv månader med följande information:

a) En varubeskrivning i enlighet med punkt III i denna del.

b) Slaktdjurens ålder, från fall till fall angivet på formuläret med

"slaktålder: yngre än åtta månader", eller

"slaktålder: från åtta till yngre än tolv månader".

Genom undantag från led b i första stycket får aktörer ersätta uppgiften om slaktålder med en uppgift om

kategori,

"kategori V" respektive "kategori Z", i led före frisläppande till slutkonsumenten.

2. Medlemsstaterna ska fastställa regler för hur de uppgifter som avses i punkt 1 ska anges för kött av nötkreatur som

är yngre än tolv månader som i detaljhandeln säljs oförpackat till slutkonsumenten.

V. Registrering

I varje produktions- och saluföringsled ska aktörerna registrera följande information:

a) Djurens identifikationsnummer och födelsedatum, enbart på slakterinivå.

b) Ett referensnummer som gör det möjligt att upprätta en koppling mellan å ena sidan identifikationen för de djur

från vilka köttet härrör och å andra sidan varubeskrivningen, slaktåldern och den bokstavsbeteckning för kategorin

som anges på märkningen av köttet.

c) Djurens och köttets ankomst- och avresedatum från anläggningen.

VI. Offentliga kontroller

1. Medlemsstaterna ska utse den behöriga myndighet eller de behöriga myndigheter som ska vara ansvariga för de

offentliga kontroller som ska utföras för att kontrollera tillämpningen av denna del och informera kommissionen

om detta.

SV

L 347/808

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

213

2. Offentliga kontroller ska utföras av den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna i enlighet med de

allmänna principer som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 ( 1 ).

3. Kommissionens experter ska vid behov gemensamt med de berörda behöriga myndigheterna och om tillämpligt

med medlemsstaternas experter utföra kontroller på plats för att säkerställa att bestämmelserna i denna bilaga

genomförs.

4. En medlemsstat på vars territorium kontroller utförs ska bistå kommissionen med all den hjälp den kan behöva för

att fullgöra sina uppgifter.

5. För kött importerat från tredjeland ska en behörig myndighet utsedd av tredjelandet eller i förekommande fall ett

oberoende tredjepartsorgan säkerställa att kraven i denna del är uppfyllda. Det oberoende organet ska tillhanda­

hålla en fullständig försäkran om överensstämmelse med villkoren i Europastandard EN 45011 eller ISO/IEC:s

vägledning 65.

DEL II

Kategorier av vinprodukter

1. Vin

Med vin avses den produkt som uteslutande framställs genom total eller partiell alkoholjäsning av krossade eller

okrossade färska druvor eller av druvmust.

Vin ska

a) eventuellt till följd av de processer som anges i del I avsnitt B i bilaga VIII, ha en verklig alkoholhalt av lägst 8,5

volymprocent, förutsatt att vinet uteslutande härrör från druvor som har skördats inom vinodlingszonerna A och

B enligt tillägg I till denna bilaga och lägst 9 volymprocent inom övriga vinodlingszoner,

b) genom undantag från den i övrigt tillämpliga lägsta verkliga alkoholhalten, om det har en skyddad ursprungs­

beteckning eller geografisk beteckning, oavsett om processerna i del I avsnitt B i bilaga VIII har följts, ha en verklig

alkoholhalt av lägst 4,5 volymprocent,

c) ha en total alkoholhalt på högst 15 volymprocent, men genom undantag

— får den övre gränsen för den totala alkoholhalten uppgå till 20 volymprocent för viner som har framställts

utan berikning och kommer från vissa vinodlingsområden i unionen, vilka ska fastställas av kommissionen

genom delegerade akter i enlighet med artikel 75.2,

— får den övre gränsen för den totala alkoholhalten överstiga 15 volymprocent för viner med en skyddad

ursprungsbeteckning vilka har framställts utan berikning,

d) med förbehåll för undantag som kan fastställas av kommissionen genom delegerade akter i enlighet med ar­

tikel 75.2, ha en total syrahalt, uttryckt som vinsyra, på minst 3,5 g/l eller 46,6 mval/l.

Med Retsina avses vin som uteslutande produceras på Greklands geografiska territorium av druvmust behandlad med

kåda från aleppotall. Användning av kåda från aleppotall är endast tillåten för att erhålla Retsinavin på de villkor som

fastställs i gällande grekisk lagstiftning.

Med avvikelse från led b i andra stycket ska Tokaji eszencia och Tokajská esencia betraktas som vin.

Medlemsstaterna får dock tillåta användningen av termen vin, om

a) den åtföljs av ett namn på en frukt i ett sammansatt ord för att saluföra produkter som erhållits genom jäsning av

andra bär och frukter än druvor, eller

b) den är en del av ett sammansatt namn.

All sammanblandning med produkter motsvarande de vinkategorier som ingår i denna bilaga ska undvikas.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/809

(

1

) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen

av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, 30.4.2004, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 2

214

2. Ungt icke färdigjäst vin

Med ungt icke färdigjäst vin avses vin vars alkoholjäsning ännu inte är färdig och som ännu inte har skilts från

bottensatsen.

3. Likörvin

Med likörvin avses en produkt som

a) har en verklig alkoholhalt av lägst 15 volymprocent och högst 22 volymprocent,

b) har en total alkoholhalt på lägst 17,5 volymprocent, utom för vissa likörviner med en ursprungsbeteckning eller

en geografisk beteckning som ingår i den förteckning som ska sammanställas av kommissionen genom delegerade

akter i enlighet med artikel 75.2,

c) framställs av

— delvis jäst druvmust,

— vin,

— en blandning av dessa produkter, eller

— druvmust eller en blandning av druvmust och vin, när det gäller vissa likörviner med en skyddad ursprungs­

beteckning eller en skyddad geografisk beteckning som ska fastställas av kommissionen genom delegerade

akter i enlighet med artikel 75.2,

d) har en ursprunglig naturlig alkoholhalt på lägst 12 volymprocent, utom för vissa likörviner med en skyddad

ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning som ingår i den förteckning som ska sammanställas

av kommissionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 75.2,

e) har tillsatts

i) enskilt eller som blandning

— neutral alkohol framställd av vinprodukter, inklusive alkohol som har framställts genom destillation av

torkade druvor, med en verklig alkoholhalt av lägst 96 volymprocent,

— destillat av vin eller torkade druvor med en verklig alkoholhalt av lägst 52 volymprocent och högst 86

volymprocent,

ii) om lämpligt tillsammans med någon eller några av följande produkter:

— koncentrerad druvmust,

— en blandning av en av de produkter som avses i led e i med en druvmust enligt led c första och fjärde

strecksatsen,

f) med undantag från led e, när det gäller vissa likörviner med en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad

geografisk beteckning som ingår i den förteckning som ska sammanställas av kommissionen genom delegerade

akter i enlighet med artikel 75.2, har tillsatts

i) någon av de produkter som förtecknas i led e i eller en blandning av dessa, eller

ii) en eller flera av följande produkter:

— alkohol av vin eller av torkade druvor, med en verklig alkoholhalt av lägst 95 volymprocent och högst 96

volymprocent,

— sprit som härrör från destillation av vin eller återstoder från vindruvspressning som har en verklig

alkoholhalt av lägst 52 volymprocent och högst 86 volymprocent,

— sprit som härrör från destillation av torkade druvor, med en verklig alkoholhalt av lägst 52 volymprocent

och mindre än 94,5 volymprocent, och

SV

L 347/810

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

215

iii) i förekommande fall en eller flera av följande produkter:

— delvis jäst druvmust framställd av lätt torkade druvor,

— koncentrerad druvmust som har koncentrerats genom direkt uppvärmning men i övrigt uppfyller defini­

tionen på koncentrerad druvmust,

— koncentrerad druvmust,

— en blandning av en av de produkter som avses i led f ii med en druvmust enligt led c första och fjärde

strecksatsen.

4. Mousserande vin

Med mousserande vin avses en produkt som

a) framställs vid den första eller andra alkoholjäsningen av

— färska druvor,

— druvmust, eller

— vin,

b) när behållaren öppnas, avger koldioxid som uteslutande härrör från jäsning,

c) på grund av upplöst koldioxid har ett övertryck på minst 3 bar när den förvaras i slutna behållare vid en

temperatur av 20 °C, och

d) för vilken den totala alkoholhalten hos de cuvéer som är avsedda för framställningen inte får understiga 8,5

volymprocent.

5. Mousserande kvalitetsviner

Med mousserande kvalitetsvin avses en produkt som

a) framställs vid den första eller andra alkoholjäsningen av

— färska druvor,

— druvmust, eller

— vin,

b) när behållaren öppnas, avger koldioxid som uteslutande härrör från jäsning,

c) på grund av upplöst koldioxid har ett övertryck på minst 3,5 bar när det förvaras i slutna behållare vid en

temperatur av 20 °C, och

d) för vilken den totala alkoholhalten hos de cuvéer som är avsedda för framställningen inte får understiga 9

volymprocent.

6. Mousserande kvalitetsvin av aromatisk typ

Med mousserande kvalitetsvin av aromatisk typ avses mousserande kvalitetsvin

a) som erhålls genom att det för cuvéen enbart används druvmust eller delvis jäst druvmust som härrör från

särskilda druvsorter, vilka är uppförda på en förteckning som ska upprättas av kommissionen genom delegerade

akter i enlighet med artikel 75.2, och de mousserande kvalitetsviner av aromatisk typ som traditionellt framställs

med användning av vin för cuvéen ska fastställas av kommissionen genom delegerade akter i enlighet med

artikel 75.2,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/811

Ds 2015:13

Bilaga 2

216

b) som på grund av upplöst koldioxid har ett övertryck på minst 3 bar när det förvaras i slutna behållare vid en

temperatur av 20 °C,

c) vars verkliga alkoholhalt inte får understiga 6 volymprocent, och

d) vars totala alkoholhalt inte får understiga 10 volymprocent.

7. Mousserande vin med tillsats av koldioxid

Med mousserande vin med tillsats av koldioxid avses en produkt som

a) framställs av vin utan skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning,

b) när behållaren öppnas, avger koldioxid som helt eller delvis är tillsatt, och

c) på grund av upplöst koldioxid har ett övertryck på minst 3 bar när den förvaras i slutna behållare vid en

temperatur av 20 °C.

8. Pärlande vin

Med pärlande vin: avses en produkt som

a) framställs av vin, ungt icke färdigjäst vin, druvmust eller delvis jäst druvmust med en total alkoholhalt av lägst 9

volymprocent,

b) har en verklig alkoholhalt av lägst 7 volymprocent,

c) på grund av endogen upplöst koldioxid i slutna behållare vid en temperatur av 20 °C har ett övertryck på minst 1

bar och högst 2,5 bar, och

d) tappas på behållare som rymmer högst 60 liter.

9. Pärlande vin med tillsats av koldioxid

Med pärlande vin med tillsats av koldioxid avses en produkt som

a) framställs av vin, ungt icke färdigjäst vin, druvmust eller delvis jäst druvmust,

b) har en verklig alkoholhalt av lägst 7 volymprocent och en total alkoholhalt av lägst 9 volymprocent,

c) på grund av helt eller delvis tillsatt upplöst koldioxid har ett övertryck på minst 1 bar och högst 2,5 bar, när det

förvaras i slutna behållare vid en temperatur av 20 °C, och

d) tappas på behållare som rymmer högst 60 liter.

10. Druvmust

Med Druvmust: avses en flytande produkt som på naturlig väg eller genom fysikaliska processer framställs av färska

druvor. Den högsta tillåtna verkliga alkoholhalten i druvmust är 1 volymprocent.

11. Delvis jäst druvmust

Med delvis jäst druvmust avses en produkt som framställs genom jäsning av druvmust, med en verklig alkoholhalt på

över 1 volymprocent men under tre femtedelar av den totala alkoholhalten uttryckt i volym.

12. Delvis jäst druvmust framställd av lätt torkade druvor

Med delvis jäst druvmust framställd av lätt torkade druvor avses en produkt som framställs genom partiell jäsning av

druvmust från lätt torkade druvor, vars totala sockerhalt före jäsning är minst 272 g/l och vars naturliga och verkliga

alkoholhalt inte får vara lägre än 8 volymprocent. Vissa viner som motsvarar dessa krav, vilka ska fastställas av

kommissionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 75.2, ska dock inte betraktas som delvis jäst druvmust

framställd av lätt torkade druvor.

SV

L 347/812

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

217

13. Koncentrerad druvmust

Med koncentrerad druvmust avses icke-karamelliserad druvmust som framställs genom partiell dehydratisering av

druvmust med varje godkänd metod utom direkt uppvärmning, på så sätt att refraktometern, vilken ska användas

enligt en metod som ska fastställas i enlighet med artikel 80.5 första stycket och artikel 91 första stycket d, vid 20 °C

anger 50,9 % eller däröver.

Den högsta tillåtna verkliga alkoholhalten i koncentrerad druvmust är 1 volymprocent.

14. Rektifierad koncentrerad druvmust

Med rektifierad koncentrerad druvmust avses

a) den flytande icke-karamelliserade produkt som

i) framställs genom partiell dehydratisering av druvmust med varje godkänd metod utom direkt uppvärmning,

på så sätt att refraktometern, vilken ska användas enligt en metod som ska fastställas i enlighet med

artikel 80.5 första stycket och artikel 91 första stycket d, vid 20 °C anger 61,7 % eller däröver,

ii) har genomgått godkänd behandling vad gäller avsyrning och avlägsnande av andra beståndsdelar än socker,

iii) har följande egenskaper:

— Ett pH-värde på högst 5 vid 25 brixgrader.

— En optisk densitet på högst 0,100 vid 425 nm och en transmissionslängd av 1 cm vid 25 brixgrader.

— En sackaroshalt som inte kan påvisas med en analysmetod som ska fastställas.

— Ett Folin-Ciocalteu-index på högst 6,00 vid 25 brixgrader.

— En titrerbar syrahalt på högst 15 milliekvivalenter/kg av det totala sockerinnehållet.

— En svaveldioxidhalt på högst 25 mg/kg av det totala sockerinnehållet.

— En total katjonhalt på högst 8 mval/kg av det totala sockerinnehållet.

— En ledningsförmåga vid 25 brixgrader och 20 °C på högst 120 micro-Siemens/cm.

— En hydroxymetylfurfuralhalt på högst 25 mg/kg av det totala sockerinnehållet.

— Spår av mesoinositol.

b) Den fasta icke-karamelliserade produkt som

i) framställs genom kristallisation av flytande rektifierad koncentrerad druvmust utan användning av lösnings­

medel,

ii) har genomgått godkänd behandling vad gäller avsyrning och avlägsnande av andra beståndsdelar än socker,

iii) har följande egenskaper efter spädning till 25 brixgrader:

— Ett pH-värde på högst 7,5.

— En optisk densitet på högst 0,100 vid 425 nm och en transmissionslängd av 1 cm.

— En sackaroshalt som inte kan påvisas med en analysmetod som ska fastställas.

— Ett Folin-Ciocalteu-index på högst 6,00.

— En titrerbar syrahalt på högst 15 milliekvivalenter/kg av det totala sockerinnehållet.

— En svaveldioxidhalt på högst 10 mg/kg av det totala sockerinnehållet.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/813

Ds 2015:13

Bilaga 2

218

— En total katjonhalt på högst 8 milliekvivalenter/kg av det totala sockerinnehållet.

— En ledningsförmåga vid 20 °C på högst 120 mikrosiemens/cm.

— En hydroxymetylfurfuralhalt på högst 25 mg/kg av det totala sockerinnehållet.

— Spår av mesoinositol.

Den högsta tillåtna verkliga alkoholhalten i rektifierad koncentrerad druvmust är 1 volymprocent.

15. Vin från lätt torkade druvor

Med vin från lätt torkade druvor avses en produkt som

a) framställs utan berikning av druvor som har lämnats i sol eller skugga för partiell dehydratisering,

b) har en total alkoholhalt av minst 16 volymprocent och en verklig alkoholhalt av minst 9 volymprocent, och

c) har en naturlig alkoholhalt av minst 16 volymprocent (eller 272 gram socker/liter).

16. Vin av övermogna druvor

Med vin av övermogna druvor avses en produkt som

a) framställs utan berikning,

b) har en naturlig alkoholhalt på mer än 15 volymprocent, och

c) har en total alkoholhalt av lägst 15 volymprocent och en verklig alkoholhalt av lägst 12 volymprocent.

Medlemsstaterna får föreskriva en lagringsperiod för denna produkt.

17. Vinättika

Med vinättika avses ättika som

a) framställs uteslutande genom ättiksyrajäsning av vin, och

b) har en total syrahalt uttryckt som ättiksyra på minst 60 g/l.

DEL III

Mjölk och mjölkprodukter

1. Med mjölk avses uteslutande det normala juversekret som erhålls vid en eller flera mjölkningar, utan någon tillsats och

utan att något avlägsnats från detta.

Termen mjölk får emellertid användas

a) för mjölk som har genomgått behandling utan att dess sammansättning förändrats och för mjölk vars fetthalt har

standardiserats i enlighet med del IV,

b) i förening med ett eller flera ord för att beteckna mjölkens typ, kvalitet, ursprung och/eller avsedda användnings­

område eller för att beskriva den fysiska behandling den har varit föremål för eller den ändring som har gjorts av

dess sammansättning, förutsatt att ändringen är begränsad till tillsats och/eller avlägsnande av naturliga mjölk­

beståndsdelar.

2. I denna del avses med mjölkprodukter produkter som har framställts uteslutande av mjölk, varvid gäller att ämnen

som är nödvändiga för framställningen av dessa produkter får tillsättas, förutsatt att dessa ämnen inte används i syfte

att helt eller delvis ersätta någon mjölkbeståndsdel.

SV

L 347/814

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

219

Följande termer ska reserveras för mjölkprodukter:

a) Följande beteckningar, som används i alla avsättningsled:

i) Vassle.

ii) Grädde.

iii) Smör.

iv) Kärnmjölk.

v) Smörolja.

vi) Kaseiner.

vii) Vattenfritt mjölkfett.

viii) Ost.

ix) Yoghurt.

x) Kefir.

xi) Kumiss.

xii) Viili/fil.

xiii) Smetana.

xiv) Fil.

xv) Rjaženka.

xvi) Rūgušpiens.

b) Beteckningar eller namn i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 2000/13/EG eller i artikel 17 i förordning

(EU) nr 1169/2011 som faktiskt används för mjölkprodukter.

3. Termen mjölk och de beteckningar som används för mjölkprodukter får även användas i förening med ett eller flera

ord för att beteckna sammansatta produkter i vilka ingen del ersätter eller är avsedd att ersätta någon mjölkbeståndsdel

och i vilka mjölk eller en mjölkprodukt utgör en väsentlig beståndsdel, antingen med avseende på kvantitet eller

produktens karaktär.

4. Det ska anges vilken djurart mjölken kommer ifrån, om den inte kommer från kor.

5. De beteckningar som avses i punkterna 1, 2 och 3 får inte användas för någon annan produkt än de produkter som

anges i punkten.

Denna bestämmelse ska emellertid inte gälla för produktbeteckningar vars beskaffenhet klart framgår av det sätt på

vilka produkterna traditionellt används eller när beteckningarna klart används för att beskriva en kännetecknande

egenskap hos produkten.

6. För andra produkter än de som beskrivs i punkterna 1, 2 och 3 i denna del får ingen märkning eller affärshandling,

inget reklammaterial eller någon form av reklam enligt definitionen i artikel 2 i rådets direktiv 2006/114/EG ( 1 ) eller

någon presentationsform användas som anger, låter förstå eller antyder att produkten är en mejeriprodukt.

För en produkt som innehåller mjölk eller mjölkprodukter får emellertid beteckningen mjölk eller de beteckningar som

avses punkt 2 andra stycket i denna del endast användas för att beskriva basråvarorna och för att ange ingredienserna i

enlighet med direktiv 2000/13/EG eller förordning (EU) nr 1169/2011.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/815

(

1

) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (EGT

L 376,27.12.2006, s. 21).

Ds 2015:13

Bilaga 2

220

DEL IV

Mjölk avsedd som livsmedel enligt KN-nummer 0401

I. Definitioner

För tillämpningen av denna del avses med

a) mjölk: mjölkavkastningen från en eller flera kor,

b) konsumtionsmjölk: de produkter som anges i punkt III som utan ytterligare bearbetning ska levereras till kon­

sumenten,

c) fetthalt: mjölkens fetthalt uttryckt i massprocent,

d) proteinhalt: mjölkens proteinhalt i massprocent, beräknad genom multiplicering av mjölkens totala kvävehalt,

uttryckt i massprocent, med 6,38.

II. Leverans eller försäljning till slutkonsumenten

1. Endast den mjölk som uppfyller de krav som har fastställts för konsumtionsmjölk får utan bearbetning, antingen

direkt eller genom restauranger, sjukhus, personalrestauranger eller andra liknande storkök, levereras eller säljas till

slutkonsumenten.

2. Varubeskrivningarna för dessa produkter framgår av punkt III. De förbehålls de produkter som anges där, utan att

detta påverkar deras användning i sammansatta beskrivningar.

3. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder i syfte att informera konsumenterna om produkternas art eller sammansättning

i de fall då utelämnande av sådan information skulle kunna skapa förvirring hos konsumenten.

III. Konsumtionsmjölk

1. Följande produkter ska betraktas som konsumtionsmjölk:

a) Obehandlad mjölk: mjölk som har uppvärmts till högst 40 °C och som inte har genomgått annan behandling

med likvärdig effekt.

b) Helmjölk: värmebehandlad mjölk som vad gäller fetthalt uppfyller ett av följande krav:

i) Standardiserad helmjölk: mjölk med en fetthalt på minst 3,50 % (m/m). Medlemsstaterna får emellertid

fastställa ytterligare en kategori helmjölk med en fetthalt på minst 4,00 % (m/m).

ii) Mjölk med naturlig fetthalt: mjölk vars fetthalt inte har ändrats sedan mjölkningsstadiet, varken genom

tillsats eller borttagande av mjölkfett eller genom uppblandning med mjölk vars naturliga fetthalt har

ändrats. Fetthalten får dock inte underskrida 3,50 % (m/m).

c) Mellanmjölk: värmebehandlad mjölk vars fetthalt har sänkts till minst 1,50 % (m/m) men högst 1,80 % (m/m).

d) Skummjölk (

"lättmjölk/minimjölk"): värmebehandlad mjölk vars fetthalt har sänkts till högst 0,50 % (m/m).

Värmebehandlad mjölk som inte uppfyller kraven på fetthalt i första stycket leden b, c och d ska anses vara

konsumtionsmjölk, under förutsättning att fetthalten på förpackningen är tydligt angiven med en decimal och

lättläst enligt följande:

"… % fett". Sådan mjölk ska inte betecknas som helmjölk, mellanmjölk eller skummjölk.

2. Utan att det påverkar punkt 1 b ii ska endast följande ändringar vara tillåtna:

a) För att iaktta de fetthalter som föreskrivs för konsumtionsmjölk får mjölkens naturliga fetthalt ändras genom

borttagande eller tillsats av grädde eller genom tillsats av helmjölk, mellanmjölk eller skummjölk.

SV

L 347/816

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

221

b) Berikning av mjölken med proteiner från mjölk, mineralsalter eller vitaminer i enlighet med Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 ( 1 ).

c) Minskning av mjölkens laktoshalt genom att den omvandlas till glukos och galaktos.

De ändringar i mjölkens sammansättning som avses i leden b och c ska endast vara tillåtna, om de anges på

produktens förpackning väl synligt, outplånligt och på ett sådant sätt att det är lätt att läsa. Att dessa uppgifter

anges innebär inget undantag från skyldigheten att förse produkten med den näringsvärdesdeklaration som

föreskrivs i förordning (EU) nr 1169/2011. Om mjölken berikas med proteiner, ska den berikade mjölken ha

en proteinhalt på minst 3,8 % (m/m).

Medlemsstaterna får dock begränsa eller förbjuda de förändringar av mjölkens sammansättning som avses i leden b

och c.

3. Konsumtionsmjölk ska uppfylla följande krav:

a) Den ska ha en fryspunkt som närmar sig den medelfryspunkt som noteras för obehandlad mjölk i det

ursprungliga uppsamlingsområdet.

b) Den ska ha en massa på minst 1 028 gram per liter mjölk med en fetthalt på 3,5 % (m/m) vid en temperatur på

20 °C eller likvärdig vikt per liter mjölk med annan fetthalt.

c) Den ska ha en proteinhalt på minst 2,9 % (m/m) för mjölk med en fetthalt på 3,5 % (m/m) eller en likvärdig

koncentration för mjölk med en annan fetthalt.

DEL V

Produkter från fjäderfäköttsektorn

I. Denna del ska tillämpas på saluföring i unionen, genom affärsverksamhet eller handel, av vissa typer och presenta­

tioner av fjäderfäkött eller fjäderfäköttberedningar och produkter baserade på slaktbiprodukter av fjäderfä av följande

arter:

Gallus domesticus.

— Ankor.

— Gäss.

— Kalkoner.

— Pärlhöns.

Dessa bestämmelser ska också gälla för fjäderfäkött i saltlake enligt KN-nummer 0210 99 39.

II. Definitioner

1. fjäderfäkött: fjäderfäkött som är lämpligt som livsmedel och inte har genomgått någon annan behandling än

kylbehandling.

2. färskt fjäderfäkött: fjäderfäkött som förvaras vid en temperatur som inte vid något tillfälle får understiga -2 °C eller

överstiga + 4 °C och som inte har styvnat på grund av kylningsprocessen. Medlemsstaterna får dock fastställa

något avvikande temperaturkrav för den erforderliga minimitiden för styckning och hantering av färskt fjäderfäkött

som äger rum hos detaljhandlare eller i lokaler som är belägna vid försäljningsställen, där styckningen och

hanteringen uteslutande sker på platsen i samband med direkt försäljning till konsumenten.

3. fryst fjäderfäkött: fjäderfäkött som nedfryses så snart som möjligt inom ramarna för de normala slaktförfarandena

och som förvaras vid en temperatur som inte vid något tillfälle får vara högre än -12 °C.

4. djupfryst fjäderfäkött: fjäderfäkött som ska förvaras vid en temperatur som inte vid något tillfälle får vara högre än

-18 °C inom de avvikelser som fastställs i rådets direktiv 89/108/EEG (

2

).

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/817

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och minera­

lämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel (EUT L 404, 30.12.2006, s. 26).

(

2

) Rådets direktiv av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om djupfrysta livsmedel (EGT L 40,

11.2.1999. s. 34).

Ds 2015:13

Bilaga 2

222

5. fjäderfäköttberedningar: fjäderfäkött, inklusive finfördelat fjäderfäkött, till vilket livsmedel, smakämnen eller andra

tillsatser har tillförts eller vilket har genomgått processer som inte är tillräckliga för att ändra köttets muskelfiber­

struktur.

6. beredning baserad på färskt fjäderfäkött: en beredning baserad på fjäderfäkött i vilken färskt fjäderfäkött har

använts.

Medlemsstaterna får dock fastställa något avvikande temperaturkrav, vilka ska tillämpas för den erforderliga

minimitiden och endast i den omfattning som krävs för att underlätta den styckning och behandling som

genomförs i fabriken under produktion av beredningar baserade på färskt fjäderfäkött.

7. fjäderfäköttprodukt: en köttprodukt enligt definitionen i bilaga I punkt 7.1 i förordning (EG) nr 853/2004 i vilken

fjäderfäkött har använts.

III. Fjäderfäkött och fjäderfäköttberedningar ska saluföras i ett av följande tillstånd:

— Färskt.

— Fryst.

— Djupfryst.

DEL VI

Ägg från höns av arten

Gallus gallus

I. Tillämpningsområde

1. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 75 när det gäller handelsnormerna för ägg för

kläckning och för gårdsuppfödda kycklingar ska denna del tillämpas på saluföring i unionen av ägg som har

producerats i unionen, importerats från tredjeland eller är avsedda för export utanför unionen.

2. Medlemsstaterna får medge undantag från kraven i denna del, med undantag för punkt III.3, för ägg som

producenten säljer direkt till slutkonsumenten

a) på produktionsenheten, eller

b) på en lokal offentlig marknad eller genom försäljning från dörr till dörr i produktionsregionen i den berörda

medlemsstaten.

Om ett sådant undantag medges, ska varje producent ha möjlighet att välja om den vill tillämpa undantaget eller

inte. Ingen kvalitetsklassificering eller viktklassificering får göras när detta undantag tillämpas.

Medlemsstaten får i enlighet med sin nationella lagstiftning fastställa definitionerna av termerna

"lokal offentlig

marknad

", "försäljning från dörr till dörr" och "produktionsregion".

II. Kvalitets- och viktklassificering

1. Ägg ska klassificeras i följande kvalitetsklasser:

a) Klass A eller

"färska ägg".

b) Klass B.

2. Ägg av klass A ska också klassificeras efter vikt. Detta krav ska dock inte ställas för ägg som levereras till

livsmedelsindustrin och till andra industrier än livsmedelsindustrin.

3. Ägg av klass B ska endast levereras till livsmedelsindustrin eller till andra industrier än livsmedelsindustrin.

III. Märkning av ägg

1. Ägg av klass A ska märkas med producentkoden.

Ägg av klass B ska märkas med producentkoden och/eller med någon annan symbol.

SV

L 347/818

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

223

Medlemsstaterna får undanta ägg av klass B från detta krav när de saluförs uteslutande på det egna territoriet.

2. Märkningen av ägg i enlighet med punkt 1 ska äga rum på produktionsenheten eller på den första förpacknings­

central som äggen levereras till.

3. Ägg som producenten säljer till slutkonsumenten på en lokal offentlig marknad i produktionsregionen i den

berörda medlemsstaten ska märkas i enlighet med punkt 1.

Medlemsstaterna får emellertid undanta producenter med högst 50 värphöns från detta krav, under förutsättning

att producentens namn och adress anges på försäljningsplatsen.

DEL VII

Bredbara fetter

I. Varubeskrivning

De produkter som avses i artikel 78.1 f får inte levereras eller överlåtas utan bearbetning till slutkonsumenten vare sig

direkt eller genom restauranger, sjukhus, personalmatsalar eller liknande inrättningar, om de inte uppfyller de krav som

anges i tillägg II.

Varubeskrivningarna för dessa produkter ska vara de som anges i tillägg II utan att det påverkar tillämpningen av

punkterna II.2, II.3 och II.4.

Varubeskrivningarna i tillägg II ska endast gälla för de produkter som de avser enligt följande KN-nummer med en

fetthalt på minst 10 viktprocent och högst 90 viktprocent:

a) Mjölkfetter enligt KN-nummer 0405 och ex 2106.

b) Fetter enligt KN-nummer ex 1517.

c) Blandningar av vegetabiliska och/eller animaliska fetter enligt KN-nummer ex 1517 och ex 2106.

Fetthalten exklusive salt ska vara minst två tredjedelar av torrsubstansen.

Dessa varubeskrivningar ska dock endast tillämpas på produkter som förblir fasta vid en temperatur av 20 °C och som

är bredbara.

Dessa definitioner ska inte gälla

a) beteckningar på produkter vilkas exakta beskaffenhet klart framgår av den traditionella användningen och/eller när

beteckningarna uppenbart används för att beskriva en karakteristisk egenskap hos produkten,

b) koncentrerade produkter (smör, margarin, blandningar) med en fetthalt av 90 % eller mer.

II. Terminologi

1. Begreppet

"traditionell" får användas tillsammans med beteckningen "smör" enligt del A punkt 1 i tillägg II, om

produkten är framställd direkt av mjölk eller grädde.

Med

"grädde" avses i denna punkt den produkt som framställs av mjölk i form av en olja-i-vatten-emulsion med en

mjölkfetthalt av minst 10 %.

2. För produkter som avses i tillägg II ska det vara förbjudet att använda andra uttryck än de som anges i tillägget,

varigenom en annan fetthalt för produkterna nämns, förutsätts eller antyds.

3. Genom undantag från punkt 2 och som tillägg får

"med sänkt fetthalt" eller "lätt" användas för produkter som

avses i tillägg II med en fetthalt på högst 62 %.

Uttrycket

"med sänkt fetthalt" och uttrycket "lätt" får dock användas i stället för uttrycken "60 %" eller "40 %", som

används i tillägg II.

4. Beteckningarna

"minarin" eller "halvarin" får användas för produkter som avses i del B punkt 3 i tillägg II.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/819

Ds 2015:13

Bilaga 2

224

5. Begreppet

"vegetabilisk" får användas tillsammans med beteckningarna i del B i tillägg II, under förutsättning att

produkten endast innehåller fett av vegetabiliskt ursprung, varvid högst 2 % av fettinnehållet dock får bestå av

animaliska fetter. Denna avvikelse ska också tillämpas när en bestämd växtart anges.

DEL VIII

Beskrivningar och definitioner avseende olivolja och olja av olivrestprodukter

Det ska vara obligatoriskt att använda de beskrivningar och definitioner för olivoljor och oljor av olivrestprodukter som

anges i denna del för saluföring av de berörda produkterna inom unionen och, i den mån de är förenliga med obligato­

riska internationella regler, i handeln med tredjeländer.

Endast sådana oljor som anges i punkterna 1 a, 1 b, 3 och 6 får saluföras i detaljhandelsledet.

1. JUNGFRUOLJA

Med jungfruolja avses olja som utvunnits ur oliver uteslutande genom mekaniska eller andra fysiska processer, under

förhållanden som innebär att oljan inte har förändrats och inte har genomgått någon annan behandling än tvättning,

dekantering, centrifugering och filtrering, Oljan får inte ha utvunnits med hjälp av lösningsmedel eller hjälpmedel med

kemisk eller biokemisk verkan eller genom omestring eller blandning med oljor av annat slag.

Jungfruolja ska endast klassificeras och beskrivas enligt följande:

a) Extra jungfruolja

Med extra jungfruolja avses jungfruolja med ett innehåll av fria fettsyror i form av oljesyra på högst 0,8 g/100 g, med

övriga egenskaper motsvarande dem som fastställts av kommissionen i enlighet med artikel 75.2 för denna

kategori.

b) Jungfruolja

Med jungfruolja avses jungfruolja med ett innehåll av fria fettsyror i form av oljesyra på högst 2 g/100 g, med övriga

egenskaper motsvarande dem som fastställts av kommissionen i enlighet med artikel 75.2 för denna kategori.

c) Bomolja

Med bomolja avses jungfruolja med ett innehåll av fria fettsyror i form av oljesyra på högst 2 g/100 g och/eller med

övriga egenskaper motsvarande dem som fastställts av kommissionen i enlighet med artikel 75.2 för denna

kategori.

2. RAFFINERAD OLIVOLJA

Med raffinerad olivolja avsesolivolja som erhålls genom raffinering av jungfruolja med ett innehåll av fria fettsyror,

uttryckt som oljesyra, på högst 0,3 g/100 g och med övriga egenskaper motsvarande dem som fastställts av kom­

missionen i enlighet med artikel 75.2 för denna kategori.

3. OLIVOLJA – SAMMANSATT AV RAFFINERAD OLIVOLJA OCH JUNGFRUOLJA

Med olivolja sammansatt av raffinerad olivolja och jungfruolja avses olivolja som utgörs av en blandning av raffinerad

olivolja och jungfruolja av en annan kategori än bomolja och med ett innehåll av fria fettsyror, uttryckt som oljesyra,

på högst 1 g/100 g och med övriga egenskaper motsvarande dem som fastställts av kommissionen i enlighet med

artikel 75.2 för denna kategori.

4. ORAFFINERAD OLJA AV OLIVRESTPRODUKTER

Med oraffinerad olja av olivrestprodukter avses olja som erhålls av olivrestprodukter genom behandling med lösningsmedel

eller genom fysiska processer eller olja som med undantag för vissa egenskaper motsvarar bomolja, men oljan får inte

ha utvunnits genom omestring eller blandning med oljor av annan typ och dess övriga egenskaper ska motsvara dem

som fastställts av kommissionen i enlighet med artikel 75.2 för denna kategori.

SV

L 347/820

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

225

5. RAFFINERAD OLIVOLJA AV OLIVRESTPRODUKTER

Med raffinerad olivolja av olivrestprodukter avses olja som erhålls genom raffinering av olja av olivrestprodukter med ett

innehåll av fria fettsyror, uttryckt som oljesyra, på högst 0,3 g/100 g och med övriga egenskaper motsvarande dem

som fastställts av kommissionen i enlighet med artikel 75.2 för denna kategori.

6. OLIVOLJA AV OLIVRESTPRODUKTER

Med olivolja av olivrestprodukter avses olja som utgörs av en blandning av raffinerad olja av olivrestprodukter och annan

jungfruolja än bomolja med ett innehåll av fria fettsyror, uttryckt som oljesyra, på högst 1 g/100 och med övriga

egenskaper motsvarande dem som fastställts av kommissionen i enlighet med artikel 75.2 för denna kategori.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/821

Ds 2015:13

Bilaga 2

226

Tillägg I

Vinodlingszoner

Vinodlingszonerna ska vara följande:

1. Vinodlingszon A omfattar

a) i Tyskland: alla vinarealer bortsett från de arealer som ingår i punkt 2 a,

b) i Luxemburg: det luxemburgska vinodlingsområdet,

c) i Belgien, Danmark, Irland, Nederländerna, Polen, Sverige och Förenade kungariket: dessa medlemsstaters vin­

odlingsarealer,

d) i Tjeckien: vinodlingsområdet Böhmen (Čechy).

2. Vinodlingszon B omfattar

a) i Tyskland: vinarealerna inom det specificerade området Baden,

b) i Frankrike: vinarealerna i de departement som inte räknas upp i denna bilaga samt i departementen

— i Alsace: Bas-Rhin, Haut-Rhin,

— i Lorraine: Meurthe-et-Moselle, Meuse, Moselle, Vosges,

— i Champagne: Aisne, Aube, Marne, Haute-Marne, Seine-et-Marne,

— i Jura: Ain, Doubs, Jura, Haute-Saône,

— i Savoie: Savoie, Haute-Savoie, Isère (kommunen Chapareillan),

— i Loiredalen: Cher, Deux-Sèvres, Indre, Indre-et-Loire, Loir-et-Cher, Loire-Atlantique, Loiret, Maine-et-Loire,

Sarthe, Vendée, Vienne samt vinarealerna i arrondissementet Cosne-sur-Loire i departementet Nièvre,

c) i Österrike: det österrikiska vinodlingsområdet,

d) i Tjeckien: vinodlingsområdet Mähren (Morava) och de vinarealer som inte ingår i punkt 1 d,

e) i Slovakien: vinarealerna i områdena Malokarpatská vinohradnícka oblast’, Južnoslovenská vinohradnícka oblast’,

Nitrianska vinohradnícka oblast’, Stredoslovenská vinohradnícka oblast’, Východoslovenská vinohradnícka oblast’

samt de vinarealer som inte ingår i punkt 3 f,

f) i Slovenien: vinarealerna i områdena

— i regionen Podravje: Štajerska Slovenija, Prekmurje,

— i regionen Posavje: Bizeljsko Sremič, Dolenjska och Bela krajina och vinarealerna i de områden som inte ingår i

punkt 4 d,

g) i Rumänien: området Podișul Transilvaniei,

h) i Kroatien: vinarealerna i områdena Moslavina, Prigorje-Bilogora, Plešivica, Pokuplje och Zagorje-Međimurje.

3. Vinodlingszon C I omfattar följande vinarealer:

a) I Frankrike: vinarealerna

— i departementen Allier, Alpes-de-Haute-Provence, Hautes-Alpes, Alpes-Maritimes, Ariège, Aveyron, Cantal, Cha­

rente, Charente-Maritime, Corrèze, Côte-d’Or, Dordogne, Haute-Garonne, Gers, Gironde, Isère (med undantag av

kommunen Chapareillan), Landes, Loire, Haute-Loire, Lot, Lot-et-Garonne, Lozère, Nièvre (utom arrondissemen­

tet Cosne-sur-Loire), Puy-de-Dôme, Pyrénées-Atlantiques, Hautes Pyrénées, Rhône, Saône-et-Loire, Tarn, Tarn-et-

Garonne, Haute-Vienne, Yonne,

SV

L 347/822

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

227

— i arrondissementen Valence och Die i departementet Drôme (utom kantonerna Dieulefit, Loriol, Marsanne och

Montélimar),

— i arrondissementet Tournon, i kantonerna Antraigues, Burzet, Coucouron, Montpezat-sous-Bauzon, Privas,

Saint-Étienne de Lugdarès, Saint-Pierreville, Valgorge och La Voulte-sur-Rhône i departementet Ardèche.

b) I Italien: vinarealerna inom regionen Aostadalen och i provinserna Sondrio, Bolzano, Trento och Belluno.

c) I Spanien: vinarealerna i provinserna La Coruña, Asturien, Kantabrien, Giupzcoa och Vizcaya.

d) I Portugal: vinarealerna i den del av regionen Norte som motsvarar det vinodlingsområde där vin med kvalitets­

beteckningen

"Vinho Verde" odlas samt "Concelhos de Bombarral, Lourinhã, Mafra e Torres Vedras" (med undantag

för

"Freguesias da Carvoeira e Dois Portos"), som tillhör "Região viticola da Extremadura".

e) I Ungern: samtliga vinarealer.

f) I Slovakien: vinarealerna i Tokajská vinohradnícka oblasť.

g) I Rumänien: de vinarealer som inte omfattas av punkt 2 g eller 4 f.

h) I Kroatien: vinarealerna i områdena Hrvatsko Podunavlje och Slavonija.

4. Vinodlingszon C II omfattar följande vinarealer:

a) I Frankrike: vinarealerna

— i departementen Aude, Bouches-du-Rhône, Gard, Hérault, Pyrénées-Orientales (utom kantonerna Olette och

Arles-sur-Tech), Vaucluse,

— i den del av departement Var vars södra del gränsar till den norra gränsen i kommunerna Evenos, Le Beausset,

Solliès-Toucas, Cuers, Puget-Ville, Collobrières, La Garde-Freinet, Plan-de-la-Tour och Sainte-Maxime,

— i arrondissementet Nyons och kantonen Loirol-sur-Drôme i departementet Drôme,

— i de delar av departementet Ardèche som inte räknas upp i punkt 3 a.

b) I Italien: vinarealerna i regionerna Abruzzerna, Kampanien, Emilia-Romagna, Friuli-Venezia Giulia, Latium, Ligurien,

Lombardiet (utom provinsen Sondrio), Marche, Molise, Piemonte, Toskana, Umbrien, Venetien (utom provinsen

Belluno), inbegripet de öar som hör till dessa regioner, t.ex. Elba och de övriga öarna i Toskanska arkipelagen,

Pontinska öarna, Capri och Ischia.

c) I Spanien: vinarealerna i provinserna

— Lugo, Ourense, Pontevedra,

— Ávila (utom de kommuner som omfattas av kvalitetsbeteckningen

"comarca" i vindistriktet Cebreros), Burgos,

León, Palencia, Salamanca, Segovia, Soria, Valladolid, Zamora,

— La Rioja,

— Álava,

— Navarra,

— Huesca,

— Barcelona, Girona, Lleida,

— den del av provinsen Zaragoza som ligger norr om floden Ebro,

— de kommuner i provinsen Tarragona som ingår i ursprungsbeteckningen Penedés,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/823

Ds 2015:13

Bilaga 2

228

— den del av provinsen Tarragona som omfattas av kvalitetsbeteckningen

"comarca" i Conca de Barberá.

d) I Slovenien: vinarealerna i följande områden: Brda eller Goriška Brda, Vipavska dolina eller Vipava, Karst (Kras) och

Slovenska Istra.

e) I Bulgarien: vinarealerna i följande områden: Dunavska Ravnina (Дунавска равнина), Tjernomorski Rajon

(Черноморски район), Rozova Dolina (Розова долина).

f) I Rumänien: vinarealerna i områdena

Dealurile Buzăului, Dealu Mare, Severinului och Plaiurile Drâncei, Colinele Dobrogei, Terasele Dunării, södra vin­

området med bl.a. områden med sandjordar och andra bördiga regioner.

g) I Kroatien: vinarealerna i områdena Hrvatska Istra, Hrvatsko primorje, Dalmatinska zagora, Sjeverna Dalmacija och

Srednja i Južna Dalmacija.

5. Vinodlingszon C III a omfattar följande vinarealer:

a) I Grekland: vinarealerna i provinserna Florina, Imathia, Kilkis, Grevena, Larisa, Ioannina, Leukas, Achaia, Messenien,

Arkadien, Korinthia, Heraklion, Chania, Rethymni, Samos, Lasithi samt ön Thira (Santorini).

b) I Cypern: vinarealer på över 600 meters höjd.

c) I Bulgarien: de vinarealer som inte omfattas av punkt 4 e.

6. Vinodlingszon C III b omfattar följande vinarealer:

a) I Frankrike: vinarealerna

— i departementen på Korsika,

— i den del av departementet Var som ligger mellan havet och en linje som avgränsas av kommunerna (som själva

ingår) Evenos, Le Beausset, Solliès-Toucas, Cuers, Puget-Ville, Collobrières, La Garde-Freinet, Plan-de-la-Tour och

Sainte-Maxime,

— i kantonerna Olette och Arles-sur-Tech i departementet Pyrénées-Orientales.

b) I Italien: vinarealerna i regionerna Kalabrien, Basilicata, Apulien, Sardinien och Sicilien, inbegripet de öar som hör

till dessa regioner, t.ex. Pantelleria och Lipariska, Egadiska och Pelagiska öarna.

c) I Grekland: de vinarealer som inte räknas upp i punkt 5 a.

d) I Spanien: de vinarealer som inte räknas upp i punkt 3 c eller 4 c.

e) I Portugal: vinarealerna i de regioner som inte ingår i punkt 3 d.

f) I Cypern: vinarealer belägna lägre än 600 meter över havet.

g) I Malta: samtliga vinarealer.

7. Avgränsningen av de områden som hör till de administrativa enheter som anges i denna bilaga framgår av de

nationella bestämmelser som gällde den 15 december 1981 samt för Spanien av de nationella bestämmelser som

gällde den 1 mars 1986 och för Portugal av de nationella bestämmelser som gällde den 1 mars 1998.

SV

L 347/824

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

229

Tillägg II

Bredbara fetter

Fettgrupp

Varubeskrivning

Produktkategori

Definitioner

Ytterligare beskrivning av kategorin med angivelse av

fetthalten i viktprocent

A. Mjölkfetter

Produkter i form av en fast, bredbar

emulsion, framför allt av typen vatten-

i-olja, som uteslutande utvinns ur mjölk

och/eller vissa mjölkprodukter, där fet­

tet är den väsentliga värdebestånds­

delen. Andra ämnen, som är nödvän­

diga för framställningen, kan dock till­

sättas, under förutsättning att dessa äm­

nen inte används i syfte att helt eller

delvis ersätta en av mjölkens bestånds­

delar.

1. Smör

En produkt med en mjölkfetthalt på minst 80 %

men mindre än 90 %, en högsta vattenhalt på

16 % och en högsta halt fettfri mjölktorrsubstans

på 2 %.

2. Smör 60 % (*)

En produkt med en mjölkfetthalt på minst 60 %

men högst 62 %.

3. Smör 40 % (**)

En produkt med en mjölkfetthalt på minst 39 %

men högst 41 %.

4. Bredbart smör X %

En produkt med en mjölkfetthalt

— mindre än 39 %,

— mer än 41 % men mindre än 60 %,

— mer än 62 % men mindre än 80 %.

B. Fetter

Produkter i form av en fast, bredbar

emulsion, framför allt av typen vatten-

i-olja, som utvinns ur fasta och/eller

flytande vegetabiliska och/eller anima­

liska fetter lämpliga som livsmedel,

med en mjölkfetthalt på högst 3 % av

fetthalten.

1. Margarin

En produkt som utvinns ur vegetabiliska eller ani­

maliska fetter med en fetthalt på minst 80 % men

mindre än 90 %.

2. Margarin 60 % (***) En produkt som utvinns ur vegetabiliska eller ani­

maliska fetter med en fetthalt på minst 60 % men

högst 62 %.

3. Margarin 40 % (****) En produkt som utvinns ur vegetabiliska eller ani­

maliska fetter med en fetthalt på minst 39 % men

högst 41 %.

4. Matfett X %

En produkt som utvinns ur vegetabiliska eller ani­

maliska fetter med en fetthalt

— mindre än 39 %,

— mer än 41 % men mindre än 60 %,

— mer än 62 % men mindre än 80 %.

C. Blandningar av animaliska och vege­

tabiliska fetter

Produkter i form av en fast, bredbar

emulsion, framför allt av typen vatten-

i-olja, som utvinns ur fasta och/eller

flytande vegetabiliska och/eller anima­

liska fetter lämpliga som livsmedel,

med en mjölkfetthalt mellan 10 % och

80 % av fetthalten.

1. Matfettsblandning

En produkt som utvinns ur en blandning av vege­

tabiliska och/eller animaliska fetter med en fetthalt

på minst 80 % men mindre än 90 %.

2. Matfettsblandning

60 % (*****)

En produkt som utvinns ur en blandning av vege­

tabiliska och/eller animaliska fetter med en fetthalt

på minst 60 % men högst 62 %.

3. Matfettsblandning

40 % (******)

En produkt som utvinns ur en blandning av vege­

tabiliska och/eller animaliska fetter med en fetthalt

på minst 39 % men högst 41 %.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/825

Ds 2015:13

Bilaga 2

230

Fettgrupp

Varubeskrivning

Produktkategori

Definitioner

Ytterligare beskrivning av kategorin med angivelse av

fetthalten i viktprocent

4. Matfettsblandning

X %

En produkt som utvinns ur en blandning av vege­

tabiliska och/eller animaliska fetter med en fetthalt

— mindre än 39 %,

— mer än 41 % men mindre än 60 %,

— mer än 62 % men mindre än 80 %.

(*) motsvarande

"smør 60" på danska.

(**) motsvarande

"smør 40" på danska.

(***) motsvarande

"margarine 60" på danska.

(****) motsvarande

"margarine 40" på danska.

(*****) motsvarande

"blandingsprodukt 60" på danska.

(******) motsvarande

"blandingsprodukt 40" på danska.

SV

L 347/826

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

231

BILAGA VIII

OENOLOGISKA METODER SOM AVSES I ARTIKEL 80

DEL I

Berikning, syrning och avsyrning i vissa vinodlingszoner

A. Gränser för berikning

1. Om väderleksförhållandena i vissa vinodlingszoner i unionen har gjort det nödvändigt, får de berörda medlemsstaterna

tillåta en höjning av den naturliga alkoholhalten i volymprocent i färska druvor, druvmust, delvis jäst druvmust och

ungt, icke färdigjäst vin och vin som härrör från druvsorter som är klassificerbara enligt artikel 81.

2. Höjningen av den naturliga alkoholhalten i volymprocent ska åstadkommas med hjälp av de oenologiska metoder som

avses i avsnitt B och får inte överstiga följande gränsvärden:

a) 3 volymprocent i vinodlingszon A,

b) 2 volymprocent i vinodlingszon B,

c) 1,5 volymprocent i vinodlingszon C.

3. Under år med ovanligt ogynnsamma väderförhållanden får medlemsstaterna begära att det/de gränsvärden som fast­

ställs i punkt 2 höjs med 0,5 procentenheter. Som svar på en sådan begäran ska kommissionen enligt de befogenheter

som avses i artikel 91 anta genomförandeakten så snart som möjligt. Kommissionen ska sträva efter att fatta beslut

inom fyra veckor efter det att denna begäran har lämnats in.

B. Berikningsmetoder

1. Höjningen av den naturliga alkoholhalten i volymprocent enligt avsnitt A får endast åstadkommas på följande sätt:

a) För färska druvor, delvis jäst druvmust eller ungt, icke färdigjäst vin, genom tillsats av sackaros, koncentrerad

druvmust eller rektifierad koncentrerad druvmust.

b) För druvmust, genom tillsats av sackaros, koncentrerad druvmust eller rektifierad koncentrerad druvmust eller

genom partiell koncentrering, inbegripet omvänd osmos.

c) För vin, genom partiell koncentrering genom kylning.

2. De behandlingar som avses i punkt 1 ska vara ömsesidigt uteslutande, om vinet eller druvmusten berikas med

koncentrerad druvmust eller rektifierad koncentrerad druvmust och stöd har getts enligt artikel 103y i förordning

(EG) nr 1234/2007.

3. Den tillsats av sackaros som avses i punkt 1 a och 1 b får endast utföras genom chaptalisering och endast inom

a) vinodlingszon A,

b) vinodlingszon B,

c) vinodlingszon C,

med undantag av vinodlingar i Grekland, Spanien, Italien, Cypern och Portugal samt de vinodlingar i de franska

departementen över vilka följande appellationsdomstolar har domsrätt:

— Aix en Provence.

— Nîmes.

— Montpellier.

— Toulouse.

— Agen.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/827

Ds 2015:13

Bilaga 2

232

— Pau.

— Bordeaux.

— Bastia.

Berikning genom chaptalisering får emellertid som ett undantag beviljas av de nationella myndigheterna i de ovan­

nämnda franska departementen. Frankrike ska omedelbart underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna

om sådana beviljanden.

4. Tillsats av koncentrerad druvmust eller rektifierad koncentrerad druvmust får inte ha till följd att den ursprungliga

volymen färska krossade druvor, druvmust, druvmust i jäsning eller ungt, icke färdigjäst vin ökas med mera än 11 %

inom vinodlingszon A, 8 % inom vinodlingszon B och 6,5 % inom vinodlingszon C.

5. Koncentreringen av druvmust eller vin genom de metoder som avses i punkt 1 får inte

a) leda till att den ursprungliga volymen för produkterna minskas med mer än 20 %,

b) utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 c i avsnitt A, öka den naturliga alkoholhalten för dessa produkter med

mer än 2 volymprocent.

6. De metoder som avses i punkterna 1 och 5 får inte leda till att den totala alkoholhalten i volymprocent för färska

druvor, druvmust, delvis jäst druvmust, ungt icke färdigjäst vin eller vin höjs till mer än

a) 11,5 volymprocent i vinodlingszon A,

b) 12 volymprocent i vinodlingszon B,

c) 12,5 volymprocent i vinodlingszon C I,

d) 13 volymprocent i vinodlingszon C II, och

e) 13,5 volymprocent i vinodlingszon C III.

7. Genom undantag från punkt 6 får medlemsstaterna

a) för rött vin höja det övre gränsvärdet för den totala alkoholhalten i volymprocent för de produkter som avses i

punkt 6 till 12 volymprocent i vinodlingszon A och till 12,5 volymprocent i vinodlingszon B,

b) höja den totala alkoholhalten i volymprocent för de produkter som avses i punkt 6 för produktion av viner med

ursprungsbeteckning till ett gränsvärde som fastställs av medlemsstaterna själva.

C. Syrning och avsyrning

1. Färska druvor, druvmust, delvis jäst druvmust, ungt, icke färdigjäst vin samt vin får undergå

a) avsyrning i vinodlingszonerna A, B och C1,

b) syrning och avsyrning inom vinodlingszonerna C I, C II och C III a, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt

7, eller

c) syrning inom vinodlingszon C III b.

2. Syrning av de produkter som anges i punkt 1, bortsett från vin, får endast göras upp till 1,50 g/l uttryckt som vinsyra

eller 20 milliekvivalenter/l.

3. Syrning av vin får endast göras upp till 2,50 g/l uttryckt som vinsyra eller 33,3 milliekvivalenter/l.

4. Avsyrning av vin får endast göras upp till 1 g/l uttryckt som vinsyra eller 13,3 milliekvivalenter/l.

5. Druvmust avsedd för koncentrering får undergå partiell avsyrning.

SV

L 347/828

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

233

6. Utan hinder av punkt 1 får medlemsstaterna under år med exceptionella väderleksförhållanden tillåta syrning av de

produkter som anges i punkt 1 inom vinodlingszonerna A och B på de villkor som anges i punkterna 2 och 3.

7. Syrning och berikning, utom genom undantag som ska antas av kommissionen genom delegerade akter i enlighet med

artikel 75.2, och syrning och avsyrning av en och samma produkt ska utesluta varandra.

D. Metoder

1. De behandlingar som avses i avsnitten B och C, med undantag av syrning och avsyrning av vin, ska endast vara tillåtna

såvida de inte utförs, på villkor som ska fastställas av kommissionen genom delegerade akter i enlighet med arti­

kel 75.2, i samband med bearbetning av färska druvor, druvmust, delvis jäst druvmust eller ungt, icke färdigjäst vin till

vin eller annan dryck avsedd för direkt konsumtion, med undantag av mousserande vin eller mousserande vin med

tillsats av koldioxid, inom den vinodlingszon där de färska druvorna som används har skördats.

2. Koncentrering av vin ska äga rum inom den vinodlingszon där de färska druvor som används har skördats.

3. Syrning och avsyrning av vin får endast utföras inom det vinframställningsföretag och den vinodlingszon där de

druvor som används vid framställning av vinet i fråga skördades.

4. Var och en av de metoder som anges i punkterna 1, 2 och 3 ska anmälas till de behöriga myndigheterna. Detsamma

ska gälla för de mängder koncentrerad druvmust, rektifierad koncentrerad druvmust eller sackaros som för yrkes­

utövning innehas av fysiska eller juridiska personer eller sammanslutningar av sådana personer, särskilt producenter,

tappningsföretag, bearbetningsföretag samt näringsidkare, vilket ska fastställas av kommissionen genom delegerade

akter i enlighet med artikel 75.2, vid samma tidpunkt och på samma ställe som färska druvor, delvis jäst druvmust

eller otappat vin. Anmälan av dessa mängder kan dock ersättas av registerföring över inkommande varor och

förbrukning.

5. Var och en av de metoder som avses i avsnitten B och C ska antecknas på följedokumentet enligt artikel 147, vilket

följer med de behandlade produkterna när dessa sätts i omlopp.

6. Med förbehåll för undantag på grund av ovanliga väderleksförhållanden, får de metoder som avses i avsnitt B och C

inte tillämpas

a) efter den 1 januari inom vinodlingszon C,

b) efter den 16 mars inom vinodlingszonerna A och B, och de får endast tillämpas för produkter som härrör från

vinskörden närmast före dessa datum.

7. Utan hinder av punkt 6 får koncentrering genom kylning samt genom syrning och avsyrning av vin äga rum när som

helst under året.

DEL II

Restriktioner

A. Allmänt

1. De tillåtna oenologiska metoderna får inte innebära tillsats av vatten, utom då det krävs av särskilda tekniska skäl.

2. De tillåtna oenologiska metoderna får inte innebära tillsats av alkohol, med undantag av metoder för framställning av

färsk druvmust vars jäsning har avbrutits genom tillsats av alkohol, likörvin, mousserande vin, vin som har tillsatts

alkohol för destillation och pärlande vin.

3. Vin som har tillsatts alkohol för destillation får endast användas för destillation.

B. Färska druvor, druvmust och druvsaft

1. Färsk druvmust vars jäsning har avbrutits genom tillsats av alkohol får endast användas vid framställning av produkter

som inte omfattas av KN-numren 2204 10, 2204 21 och 2204 29. Detta påverkar inte eventuella strängare föreskrif­

ter som medlemsstaterna kan komma att utfärda för framställning på sitt territorium av produkter som inte omfattas

av KN-numren 2204 10, 2204 21 och 2204 29.

2. Druvsaft och koncentrerad druvsaft får inte användas till vinframställning eller tillsättas vin. De får inte jäsas till

alkohol inom unionens territorium.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/829

Ds 2015:13

Bilaga 2

234

3. Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas på produkter som i Irland, Polen och Förenade kungariket, är avsedda för

framställning av produkter som omfattas av KN-nummer 2206 00 för vilka medlemsstaterna får tillåta användning av

en sammansatt beteckning i vilken ordet

"vin" ingår.

4. Delvis jäst druvmust framställd av lätt torkade druvor får endast släppas ut på marknaden för framställning av likörvin

inom de vinodlingsområden där detta var brukligt den 1 januari 1985 och för framställning av vin av övermogna

druvor.

5. Färska druvor, druvmust, delvis jäst druvmust, koncentrerad druvmust, rektifierad koncentrerad druvmust, färsk

druvmust vars jäsning har avbrutits genom tillsats av alkohol, druvsaft, koncentrerad druvsaft och vin eller blandningar

av dessa produkter med ursprung i tredjeland får inte förvandlas till sådana produkter som avses i del II i bilaga VII

eller läggas till sådana produkter på unionens territorium.

C. Blandning av viner

Blandning av ett vin från tredjeland med ett vin från unionen och blandning av viner från tredjeland är förbjudet i

unionen.

D. Biprodukter

1. Överpressning av druvor är förbjuden. Med beaktande av lokala och tekniska förhållanden ska medlemsstaterna besluta

om den minimikvantitet alkohol som får ingå i återstoder och vindruv efter druvpressningen.

Alkoholkvantiteten i dessa biprodukter ska beslutas av medlemsstaterna och utgöra minst 5 volymprocent av alko­

holen i det framställda vinet.

2. Med undantag av alkohol, eau-de-vie och piquettevin, får varken vin eller andra drycker avsedda för direkt konsumtion

framställas av vindruv eller återstoder från vindruvspressning. Hällande av vin över jäsningsrester, druvrester eller

pressad aszú-massa ska tillåtas på villkor som ska fastställas av kommissionen genom delegerade akter i enlighet med

artikel 75.2, där detta är traditionell praxis vid framställning av

"Tokaji fordítás" och "Tokaji máslás" i Ungern och

"Tokajský forditáš" och "Tokajský mášláš" i Slovakien.

3. Det är förbjudet att pressa vindruv och jäsa om återstoder från vindruvspressning för andra ändamål än destillation

eller framställning av piquettevin. Filtrering och centrifugering av vindruv ska inte betraktas som pressning, om de

framställda produkterna är av sund, god och marknadsmässig kvalitet.

4. Piquettevin får, om det är tillåtet att framställa detta i den berörda medlemsstaten, endast användas till destillation eller

för vinproducentens husbehovskonsumtion.

5. Utan att medlemsstaternas möjlighet att besluta att kräva att biprodukterna ska bortskaffas genom destillation åsido­

sätts, ska de fysiska eller juridiska personer eller grupper av personer som innehar biprodukter åläggas att bortskaffa

dem på villkor som ska fastställas av kommissionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 75.2.

SV

L 347/830

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

235

BILAGA IX

FRIVILLIGA FÖRBEHÅLLNA BEGREPP

Produktkategori

(hänvisning till klassificeringen i den kombinerade

nomenklaturen)

Frivilliga förbehållna begrepp

Fjäderfäkött

(KN-nummer 0207 och 0210)

Utfordrad med …%

Gås utfordrad med havre

Extensivt uppfödd inomhus

Tillgång till utomhusvistelse

Traditionell utomhusvistelse

Uppfödd i full frihet

Ålder vid slakt

Gödningsperiodens varaktighet

Ägg

(KN-nummer 0407)

Färska

Extra eller extra färska

Uppgifter om värphönsfoder

Olivolja

(KN-nummer 1509)

Första kallpressningen

Kallextrahering

Syrahalt

Stark

Fruktig: mogen eller omogen

Bitter

Intensiv

Medel

Lätt

Välbalanserad

Mild olja

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/831

Ds 2015:13

Bilaga 2

236

BILAGA X

KÖPEVILLKOR FÖR SOCKERBETOR UNDER DEN PERIODSOM AVSES I ARTIKEL 125.3

PUNKT I

1. Leveransavtalen ska ingås skriftligen och för en bestämd kvantitet betor.

2. Leveransavtalen får avse flera år.

3. Det får i leveransavtalen anges om och på vilka villkor en ytterligare kvantitet betor kan levereras.

PUNKT II

1. Det ska i leveransavtalen anges inköpspriser för de kvantiteter betor som avses i punkt I.

2. Det pris som avses i punkt 1 ska tillämpas på sockerbetor av standardkvalitet enligt punkt B i bilaga III.

Priset ska justeras genom av parterna i förväg överenskomna pristillägg eller prisavdrag som motsvarar avvikelser från

standardkvaliteten.

3. Det ska i leveransavtalen anges hur marknadsprisernas utveckling ska fördelas mellan parterna.

4. En bestämd sockerhalt för betor ska anges i leveransavtalen. De ska innehålla en omräkningstabell som visar de olika

sockerhalterna och de koefficienter som används för att omvandla de kvantiteter betor som levereras till kvantiteter

som motsvarar den i avtalet angivna sockerhalten.

Tabellen ska vara baserad på de avkastningsvärden som motsvarar de olika sockerhalterna.

PUNKT III

Leveransavtalen ska innehålla bestämmelser om hur lång tid leveranserna normalt ska ta och hur ofta de ska göras.

PUNKT IV

1. Uppsamlingsställen för betor och leverans- och transportvillkor ska anges i leveransavtalen.

2. I leveransavtalen ska ansvaret för lastnings- och transportkostnader från uppsamlingsställena klart anges. Om det enligt

leveransavtalen krävs att sockerföretaget ska bidra till lastnings- och transportkostnaderna, ska procentsatsen eller

beloppen klart anges.

3. I leveransavtalen ska de kostnader som åligger varje part klart anges.

PUNKT V

1. Mottagningsställen för betor ska anges i leveransavtalen.

2. Om en sockerbetssäljare och ett sockerföretag redan har ingått ett leveransavtal för det föregående regleringsåret, ska

de mottagningsställen som har avtalats för leveranser under det regleringsåret fortsätta att gälla. Branschavtal får avvika

från denna bestämmelse.

PUNKT VI

1. Det ska i leveransavtalen anges att sockerhalten ska bestämmas enligt den polarimetriska metoden eller någon annan

av parterna överenskommen metod, för beaktande av den tekniska utvecklingen. Ett betprov ska tas då betorna tas

emot.

2. Det får i branschavtal anges att betprov ska tas i ett annat skede. I så fall ska leveransavtalet innehålla bestämmelser

om korrigering för att kompensera för en eventuell minskning av sockerhalten mellan tidpunkten för mottagandet och

provtagningen.

SV

L 347/832

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

237

PUNKT VII

Det ska i leveransavtalen anges att bruttovikt, tara och sockerhalt ska fastställas enligt ett av följande tillvägagångssätt:

a) Av sockerföretaget och betodlarnas branschorganisation gemensamt, om ett branschavtal kräver detta.

b) Av sockerföretaget under överinseende av betproducenternas branschorganisation.

c) Av sockerföretaget under överinseende av en expert som är erkänd av medlemsstaten i fråga, förutsatt att sockerbets­

säljaren åtar sig att betala kostnaden för denne.

PUNKT VIII

1. Sockerföretaget ska enligt leveransavtalen vara skyldig att fullgöra en eller flera av följande skyldigheter avseende hela

den levererade kvantiteten betor:

a) Att utan kostnad, fritt fabrik, återlämna den färska betmassan från den levererade kvantiteten betor till sockerbets­

säljaren.

b) Att utan kostnad, fritt fabrik, återlämna en del av denna betmassa i pressat skick, torkat skick eller torkad och

melasserad, till sockerbetssäljaren.

c) Att fritt fabrik återlämna betmassan i pressat eller torkat skick till sockerbetssäljaren. I detta fall kan sockerföretaget

begära att sockerbetssäljaren betalar kostnaderna för pressningen eller torkningen.

d) Att till sockerbetssäljaren betala en kompensation med hänsyn till säljarens möjligheter att sälja betmassan i fråga.

2. När olika delar av hela den levererade kvantiteten betor ska genomgå olika behandling, ska leveransavtalet föreskriva

mer än en av de skyldigheter som anges i punkt 1

3 Det får i branschavtal anges att betmassan kan levereras i ett annat skede än det som anges i punkt 1 a–c.

PUNKT IX

Det ska i leveransavtalen anges tidsgränser för betalning av eventuella förskott och för slutbetalning av inköpspriset för

betor.

PUNKT X

Om det i leveransavtalen finns bestämmelser om förhållanden som omfattas av denna bilaga eller om de innehåller

bestämmelser om andra förhållanden, får sådana bestämmelser och deras verkningar inte strida mot denna bilaga.

PUNKT XI

1. Branschavtal enligt bilaga II del II avsnitt A punkt 6 ska innehålla skiljedomsklausuler.

2. En standardmall för leveranskontrakt som är förenlig med denna förordning och unionens regler får fastställas i

branschavtal.

3. Om det i ett branschavtal på unionsnivå eller regional eller lokal nivå finns bestämmelser om förhållanden som

omfattas av denna förordning eller om det innehåller bestämmelser om andra förhållanden, får sådana bestämmelser

och deras verkningar inte strida mot denna bilaga.

4. Branschavtal enligt punkt 3 ska särskilt innehålla bestämmelser om följande:

a) Den omräkningstabell som avses i punkt II.4.

b) Val av och försörjning med utsäde för de betsorter som ska odlas.

c) Lägsta sockerhalt för de betor som ska levereras.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/833

Ds 2015:13

Bilaga 2

238

d) Samråd mellan sockerföretaget och sockerbetssäljarnas företrädare innan det fastställs vilken dag betorna ska börja

levereras.

e) Betalning av tilläggsbelopp till sockerbetssäljare vid tidig eller sen leverans.

f) Närmare bestämmelser om villkor och kostnader avseende betmassan enligt punkt VIII.

g) Sockerbetsäljarens avhämtning av betmassan.

h) Regler för prisanpassningar vid fleråriga avtal.

i) Regler för provtagning och metoder för att fastställa bruttovikt, tara och sockerhalt.

SV

L 347/834

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

239

BILAGA XI

KÖPEVILLKOR FÖR SOCKERBETOR UNDER DEN PERIODSOM AVSES I ARTIKEL 124

PUNKT I

1. Leveransavtalen ska ingås skriftligen och för en bestämd kvantitet kvotbetor.

2. Det ska i leveransavtalen anges om och på vilka villkor en ytterligare kvantitet betor kan levereras.

PUNKT II

1. Det ska i leveransavtalen anges inköpspriser för de kvantiteter betor som avses i artikel 101a.1a a och om lämpligt

artikel 127.2 b. För de kvantiteter som avses i artikel 127.2 a får priserna inte understiga minimipriset för kvotbetor

enligt artikel 135.

2. En bestämd sockerhalt för sockerbetor ska anges i leveransavtalen. Leveransavtalen ska innehålla en omräkningstabell

som visar de olika sockerhalterna och de koefficienter som används för att omvandla de kvantiteter betor som

levereras till kvantiteter som motsvarar den i avtalet angivna sockerhalten.

Tabellen ska vara baserad på de avkastningsvärden som motsvarar de olika sockerhalterna.

3. Om en sockerbetssäljare har tecknat ett leveransavtal med ett sockerföretag om leverans av betor enligt artikel 127.2 a,

ska alla leveranser från denna säljare, omräknade enligt punkt 2 ovan, betraktas som leveranser enligt artikel 127.2 a,

upp till den kvantitet betor som anges i leveransavtalet.

4. Ett sockerföretag som producerar en mindre kvantitet socker än de kvotbetor för vilka det har tecknat ett leveransavtal

före sådd enligt artikel 127.2 a ska fördela den kvantitet sockerbetor som motsvarar ytterligare produktion upp till

kvotbeloppet mellan de sockerbetssäljare med vilka leveransavtalet före sådd i den mening som avses i artikel 127.2 a

har tecknats.

Branschavtal får avvika från denna bestämmelse.

PUNKT III

1. Leveransavtalen ska innehålla bestämmelser om hur lång tid betleveranserna normalt ska ta och hur ofta de ska göras.

2. De bestämmelser som avses i punkt 1 ska vara desamma som de som tillämpades under det föregående regleringsåret

med eventuella anpassningar nödvändiggjorda av den faktiska produktionen. Branschavtal får avvika från denna

bestämmelse.

PUNKT IV

1. Uppsamlingsställen för betor ska anges i leveransavtalen.

2. Om en sockerbetssäljare och ett sockerföretag redan har ingått ett leveransavtal för det föregående regleringsåret, ska

de uppsamlingsställen som har avtalats för leveranser under det regleringsåret fortsätta att gälla. Branschavtal får avvika

från denna bestämmelse.

3. Det ska i leveransavtalen anges att kostnader för lastning och transport från uppsamlingsställena ska betalas av

sockerföretaget, om inget annat följer av särskilda avtal baserade på lokala regler eller sedvänjor som gällde före

det föregående regleringsåret.

4. I de fall då sockerbetor levereras fritt fabrik i Danmark, Irland, Grekland, Spanien, Portugal, Finland eller Förenade

kungariket ska det i leveransavtalen anges att sockerföretag ska bidra till lastnings- och transportkostnaderna och med

vilken procentsats eller vilket belopp.

PUNKT V

1. Mottagningsställen för betor ska anges i leveransavtalen.

2. Om en sockerbetssäljare och ett sockerföretag redan har ingått ett leveransavtal för det föregående regleringsåret, ska

de mottagningsställen som har avtalats för leveranser under det regleringsåret fortsätta att gälla. Branschavtal får avvika

från denna bestämmelse.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/835

Ds 2015:13

Bilaga 2

240

PUNKT VI

1. Det ska i leveransavtalen anges att sockerhalten ska bestämmas enligt den polarimetriska metoden. Ett betprov ska tas

då betorna tas emot.

2. Det får i branschavtal anges att betprov ska tas i ett annat skede. I så fall ska leveransavtalet innehålla bestämmelser

om korrigering för att kompensera för en eventuell minskning av sockerhalten mellan tidpunkten för mottagandet och

provtagningen.

PUNKT VII

Det ska i leveransavtalen anges att bruttovikt, tara och sockerhalt ska bestämmas enligt ett av följande tillvägagångssätt:

a) Av sockerföretaget och betodlarnas branschorganisation gemensamt, om ett branschavtal kräver detta.

b) Av sockerföretaget under överinseende av betproducenternas branschorganisation.

c) Av sockerföretaget under överinseende av en expert som är erkänd av medlemsstaten i fråga, förutsatt att sockerbets­

säljaren åtar sig att betala kostnaden för denne.

PUNKT VIII

1. Sockerföretaget ska enligt leveransavtalen vara skyldig att fullgöra en eller flera av följande skyldigheter avseende hela

den levererade kvantiteten betor:

a) Att utan kostnad, fritt fabrik, återlämna den färska betmassan från den levererade kvantiteten betor till sockerbets­

säljaren.

b) Att utan kostnad, fritt fabrik, återlämna en del av denna betmassa i pressat skick, torkat skick eller torkad och

melasserad, till sockerbetssäljaren.

c) Att fritt fabrik återlämna betmassan i pressat eller torkat skick till sockerbetssäljaren. I detta fall kan sockerföretaget

begära att sockerbetssäljaren betalar kostnaderna för pressningen eller torkningen.

d) Att till sockerbetssäljaren betala en kompensation med hänsyn till möjligheterna att sälja betmassan i fråga.

2. När olika delar av hela den levererade kvantiteten betor ska genomgå olika behandling, ska leveransavtalet föreskriva

mer än en av de skyldigheter som anges i punkt 1.

3. Det får i branschavtal anges att betmassan kan levereras i ett annat skede än det som anges i punkt 1 a–c.

PUNKT IX

1. Det ska i leveransavtalen anges tidsgränser för betalning av eventuella förskott och för slutbetalning av inköpspriset för

betor.

2. De tidsgränser som avses i punkt 1 ska vara de som gällde under det föregående regleringsåret. Branschavtal får avvika

från denna bestämmelse.

PUNKT X

Om det i leveransavtalen finns bestämmelser om förhållanden som omfattas av denna bilaga eller om de innehåller

bestämmelser om andra förhållanden, får sådana bestämmelser och deras verkningar inte strida mot denna bilaga.

PUNKT XI

1. Branschavtal enligt bilaga II del II avsnitt A punkt 6 ska innehålla skiljedomsklausuler.

2. Om det i ett branschavtal på unionsnivå eller regional eller lokal nivå finns bestämmelser om förhållanden som

omfattas av denna förordning eller om det innehåller bestämmelser om andra förhållanden, får sådana bestämmelser

och deras verkningar inte strida mot denna bilaga.

SV

L 347/836

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

241

3. Branschavtal enligt punkt 2 ska särskilt innehålla bestämmelser om följande:

a) Fördelningen mellan sockerbetssäljarna av de kvantiteter betor som sockerföretaget köper före sådd i avsikt att

tillverka socker inom ramen för kvoten.

b) Den fördelning som avses i punkt II.4.

c) Den omräkningstabell som avses i punkt II.2.

d) Val av och försörjning med utsäde för de betsorter som ska odlas.

e) Lägsta sockerhalt för de betor som ska levereras.

f) Samråd mellan sockerföretaget och sockerbetssäljarnas företrädare innan det fastställs vilken dag betorna ska börja

levereras.

g) Betalning av tilläggsbelopp till sockerbetssäljare vid tidig eller sen leverans.

h) Närmare uppgifter om följande:

i) Den del av betmassan som avses i punkt VIII.1 b.

ii) De kostnader som avses i punkt VIII.1 c.

iii) Den kompensation som avses i punkt VIII.1 d.

i) Sockerbetssäljarens avhämtning av betmassan.

j) Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 135, fördelningen mellan sockerföretaget och sockerbetssäljarna av

en eventuell skillnad mellan referenströskeln och det faktiska försäljningspriset för sockret.

PUNKT XII

Om det inte har ingåtts något branschavtal om hur de betkvantiteter som ett sockerföretag erbjuder sig att köpa före sådd

för sockerproduktion inom ramen för kvoten ska fördelas mellan sockerbetssäljarna, får den berörda medlemsstaten själv

utfärda regler för hur denna fördelning ska ske.

Dessa regler får också ge de betförsäljare som traditionellt levererar till kooperativ leveransrättigheter utöver de rättigheter

som uppstår genom en eventuell tillhörighet till sådana kooperativ.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/837

Ds 2015:13

Bilaga 2

242

ANNEX XII

NATIONELLA OCH REGIONALA KVOTER FÖR PRODUKTION AV SOCKER, ISOGLUKOS OCH

INULINSIRAP ENLIGT ARTIKEL 136

(i ton)

Medlemsstater eller regioner

(1)

Socker

(2)

Isoglukos

(3)

Inulinsirap

(4)

Belgien

676 235,0

114 580,2 0

Bulgarien 0

89 198,0

Tjeckien

372 459,3

Danmark

372 383,0

Tyskland

2 898 255,7

56 638,2

Irland 0

Grekland

158 702,0 0

Spanien

498 480,2

53 810,2

Frankrike (moderlandet)

3 004 811,15 0

De franska utomeuropeiska departementen

432 220,05

Kroatien

192 877,0

Italien

508 379,0

32 492,5

Lettland 0

Litauen

90 252,0

Ungern

105 420,0

250 265,8

Nederländerna

804 888,0 0 0

Österrike

351 027,4

Polen

1 405 608,1

42 861,4

Portugal (fastlandet) 0

12 500,0

Autonoma regionen Azorerna

9 953,0

Rumänien

104 688,8 0

Slovenien 0

Slovakien

112 319,5

68 094,5

Finland

80 999,0 0

Sverige

293 186,0

Förenade kungariket

1 056 474,0 0

SUMMA

13 529 618,2

720 440,8 0

SV

L 347/838

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

243

BILAGA XIII

NÄRMARE FÖRESKRIFTER FÖR ÖVERFÖRING AV SOCKER- ELLER ISOGLUKOSKVOTER I ENLIGHET MED

ARTIKEL 138

PUNKT I

Vid tillämpning av denna bilaga avses med

a) sammanslagning av företag: att sammanföra två eller flera företag till ett enda företag,

b) överlåtelse av ett företag: överföring eller övertagande av tillgångar som tillhör ett företag vilket har tilldelats kvoter till

fördel för ett eller flera andra företag,

c) överlåtelse av en fabrik: överföring av äganderätten till en teknisk enhet, inklusive hela den anläggning som behövs för

att tillverka produkten i fråga, till ett eller flera företag, som helt eller delvis övertar produktionen hos det företag som

överlåter sin äganderätt,

d) arrendering av en fabrik: arrendeavtal för en teknisk enhet som arrendatorn avser att driva, inklusive hela den anläggning

som behövs för tillverkning av socker, vilket gäller för minst tre på varandra följande regleringsår och vilket parterna

förbinder sig att inte säga upp före utgången av det tredje året, med ett företag som är etablerat inom samma

medlemsstat som fabriken i fråga, om det företag som arrenderar nämnda enhet efter det att arrendeavtalet börjar

gälla kan betraktas som ett enbart sockerproducerande företag vad gäller hela dess produktion.

PUNKT II

1. I händelse av en sammanslagning eller överlåtelse av sockerproducerande företag och i händelse av överlåtelse av

sockerfabriker ska kvoterna, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2, ändras enligt följande:

a) Vid en sammanslagning av sockerproducerande företag ska medlemsstaterna tilldela det företag som skapas genom

sammanslagningen en kvot som är lika med summan av de kvoter som företagen hade tilldelats före samman­

slagningen.

b) Vid överlåtelse av ett sockerproducerande företag ska medlemsstaten tilldela mottagaren det överlåtna företagets

kvot för sockerproduktion. Om det finns mer än en mottagare, ska fördelningen göras i proportion till den

sockerproduktion som var och en av dem tar över.

c) Vid överlåtelse av en sockerfabrik ska medlemsstaten minska kvoten för det överlåtande företaget och öka kvoten

för mottagande företag i proportion till den produktion som vart och ett av företagen tar över.

2. Om några av de sockerbets- eller sockerrörsodlare som direkt berörs av någon av de transaktioner som avses i punkt 1

uttryckligen tillkännager sin önskan att leverera sina betor eller sockerrör till ett sockerproducerande företag som inte

är part i dessa transaktioner, får medlemsstaten genomföra fördelningen av kvoter på grundval av den produktion som

tas över av det företag till vilket de avser att leverera sina betor eller sockerrör.

3. Vid nedläggning under andra förhållanden än de som avses i punkt 1 av

a) ett sockerproducerande företag, eller

b) en eller flera anläggningar som ingår i ett sockerproducerande företag

får medlemsstaten tilldela ett eller flera sockerproducerande företag den del av kvoterna som berörs av nedläggningen.

Även i de fall som avses i led b i första stycket får medlemsstaten, om några av de berörda odlarna uttryckligen

tillkännager sin önskan att leverera sina betor eller sockerrör till ett bestämt sockerproducerande företag, tilldela det

företag till vilket de avser att leverera sina produkter en kvot som står i proportion till den kvantitet som odlarna avser

att leverera till företaget.

4. Om det undantag som avses i artikel 127.5 åberopas, får medlemsstaten kräva att de betodlare och sockerföretag som

berörs av undantaget inför särskilda bestämmelser i sina branschavtal som gör det möjligt för medlemsstaten att

tillämpa leden 2 och 3 i denna punkt.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/839

Ds 2015:13

Bilaga 2

244

5. Om en fabrik som tillhör ett sockerproducerande företag utarrenderas, får medlemsstaten minska kvoten för det

företag som arrenderar ut fabriken och tilldela det företag som arrenderar fabriken i avsikt att producera socker

där denna del av kvoten.

Om arrendet upphör inom den period på tre regleringsår som avses i punkt I d, ska den justering av kvoten som har

gjorts enligt första stycket återkallas av medlemsstaten med retroaktiv verkan till den dag då arrendet började löpa. Om

avtalet upphör på grund av force majeure, ska medlemsstaten emellertid inte vara förpliktigad att återkalla justeringen.

6. Om ett sockerproducerande företag inte längre kan garantera att det kan fullgöra sina skyldigheter enligt unionslags­

tiftningen gentemot berörda sockerbets- eller sockerrörsodlare och de behöriga myndigheterna i den berörda medlems­

staten har fastställt att så är fallet, får medlemsstaten för ett eller flera regleringsår överföra den del av kvoterna som

berörs till ett eller flera sockerproducerande företag i proportion till storleken på den produktion de tar över.

7. Om en medlemsstat beviljar ett sockerproducerande företag pris- och avsättningsgarantier avseende bearbetning av

sockerbetor till etylalkohol, får medlemsstaten i samförstånd med företaget och de berörda sockerbetsodlarna överföra

hela eller en del av kvoterna för sockertillverkning till ett eller flera andra företag för ett eller flera regleringsår.

PUNKT III

Vid sammanslagning eller överlåtelse av isoglukosproducerande företag eller överlåtelse av en isoglukosproducerande

fabrik får medlemsstaten fördela de berörda kvoterna för produktion av isoglukos till ett eller flera andra företag, vare

sig de redan har en produktionskvot eller inte.

PUNKT IV

Åtgärder enligt punkterna II och III får endast vidtas, om

a) hänsyn har tagits till alla berörda parters intressen,

b) den berörda medlemsstaten anser att dessa åtgärder kan förbättra sockerbets-, sockerrörs- och sockerproduktions­

sektorernas struktur,

c) de gäller företag etablerade inom de territorier som kvoterna i bilaga XII avser.

PUNKT V

Om sammanslagningen eller överlåtelsen sker mellan den 1 oktober och den 30 april följande år, ska bestämmelserna i

punkterna II och III börja gälla innevarande regleringsår.

Om sammanslagningen eller överlåtelsen sker mellan den 1 maj och den 30 september samma år, ska bestämmelserna i

punkterna II och III börja gälla påföljande regleringsår.

PUNKT VI

Vid tillämpningen av punkterna II och III ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om de justerade kvoterna inom

15 dagar efter utgången av de perioder som anges i punkt V.

SV

L 347/840

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

245

BILAGA XIV

JÄMFÖRELSETABELL SOM AVSES I ARTIKEL 230

Förordning (EG) nr 1234/2007

Denna förordning

Förordning (EU) nr 1306/2013

Artikel 1

Artikel 1 —

Artikel 2.1

Artikel 3.1 och 3.2 —

Artikel 2.2 a och b — —

Artikel 2.2 c

Artikel 15.1 a —

Artikel 3

Artikel 6 —

Artikel 4 — —

Artikel 5, första stycket — —

Artikel 5, andra stycket, första delen

Artikel 3.4 —

Artikel 5, andra stycket, andra delen — —

Artikel 5, tredje stycket

Artikel 5 a —

Artikel 6 — —

Artikel 7

Artikel 9 —

Artikel 8

Artikel 7 —

Artikel 9

Artikel 126 —

Artikel 10

Artikel 11 —

Artikel 11

Artikel 12 —

Artikel 12

Artikel 13 —

Artikel 13

Artikel 14 ( 1 ) —

Artikel 14 (utgår) — —

Artikel 15 (utgår) — —

Artikel 16 (utgår) — —

Artikel 17 (utgår) — —

Artikel 18.1 till 18.4

Artikel 15.2 ( 1 ) —

Artikel 18.5 — —

Artikel 19 (utgår) — —

Artikel 20 (utgår) — —

Artikel 21 (utgår) — —

Artikel 22 (utgår) — —

Artikel 23 (utgår) — —

Artikel 24 (utgår) — —

Artikel 25

Artikel 16.1 —

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/841

Ds 2015:13

Bilaga 2

246

Förordning (EG) nr 1234/2007

Denna förordning

Förordning (EU) nr 1306/2013

Artikel 26 — —

Artikel 27 — —

Artikel 28 — —

Artikel 29 — —

Artikel 30 (utgår) — —

Artikel 31

Artikel 17 —

Artikel 32 — —

Artikel 33

[Artikel 18] —

Artikel 34

[Artikel 18] —

Artikel 35 (utgår) — —

Artikel 36 (utgår) — —

Artikel 37

[Artikel 18] —

Artikel 38

[Artikel 18] —

Artikel 39

[Artikel 19(3)] —

Artikel 40

[Artikel 19.5 a och artikel 20 o iii] —

Artikel 41 — —

Artikel 42.1

Artikel 10 —

Artikel 42.2

Artikel 20 u —

Artikel 43 a - f, i, j och l

Artiklarna 19 och 20 —

Artikel 43g, h och k — —

Artikel 44

Artikel 220.1 a, 220.2 och 220.3 —

Artikel 45

Artikel 220.1 b, 220.2 och 220.3 —

Artikel 46.1

Artikel 220.5 —

Artikel 46.2

Artikel 220.6. —

Artikel 47

Artikel 219 —

Artikel 48

Artikel 219 —

Artikel 49

Artikel 135 ( 1 ) —

Artikel 50

Artiklarna 125 och 127 —

Artikel 51

Artikel 128 ( 1 ) —

Artikel 52

Artikel 130 —

Artikel 52a — —

Artikel 53.a

Artikel 132 c —

Artikel 53 b

Artikel 130.2 —

Artikel 53 c

Artikel 130.6 —

SV

L 347/842

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

247

Förordning (EG) nr 1234/2007

Denna förordning

Förordning (EU) nr 1306/2013

Artikel 54

Artikel 166 —

Artikel 55

— ( 2 ) —

Artikel 56

Artikel 136 —

Artikel 57

Artikel 137 —

Artikel 58 — —

Artikel 59 — —

Artikel 60

Artikel 138 —

Artikel 61

Artikel 139 —

Artikel 62

Artikel 140 —

Artikel 63

Artikel 141 —

Artikel 64.1

Artikel 142.1 —

Artikel 64.2 och 64.3

Artikel 142.2 ( 1 ) —

Artikel 65

— ( 2 ) —

Artikel 66 — —

Artikel 67 — —

Artikel 68 — —

Artikel 69 — —

Artikel 70 — —

Artikel 71 — —

Artikel 72 — —

Artikel 73 — —

Artikel 74 — —

Artikel 75 — —

Artikel 76 — —

Artikel 77 — —

Artikel 78 — —

Artikel 79 — —

Artikel 80 — —

Artikel 81 — —

Artikel 82 — —

Artikel 83 — —

Artikel 84 — —

Artikel 84a — —

Artikel 85 a

Artikel 143.1 och artikel 144 a —

Artikel 85 b

Artikel 144 j —

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/843

Ds 2015:13

Bilaga 2

248

Förordning (EG) nr 1234/2007

Denna förordning

Förordning (EU) nr 1306/2013

Artikel 85 c

Artikel 144 i —

Artikel 85 d — —

Artikel 85a

— ( 1 ) —

Artikel 85b

— ( 1 ) —

Artikel 85c

— ( 1 ) —

Artikel 85d

— ( 1 ) —

Artikel 85e

— ( 1 ) —

Artikel 85f

— ( 1 ) —

Artikel 85g

— ( 1 ) —

Artikel 85h

— ( 1 ) —

Artikel 85i

— (

1

) —

Artikel 85j

— (

1

) —

Artikel 85k

— ( 1 ) —

Artikel 85l

— ( 1 ) —

Artikel 85m

— ( 1 ) —

Artikel 85n

— ( 1 ) —

Artikel 85o — —

Artikel 85p — —

Artikel 85q — —

Artikel 85r — —

Artikel 85s — —

Artikel 85t — —

Artikel 85u — —

Artikel 85v — —

Artikel 85w — —

Artikel 85x — —

Artikel 86 (utgår) — —

Artikel 87 (utgår) — —

Artikel 88 (utgår) — —

Artikel 89 (utgår) — —

Artikel 90 (utgår) — —

Artikel 91 — —

Artikel 92 — —

Artikel 93 — —

Artikel 94 — —

Artikel 94a — —

SV

L 347/844

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

249

Förordning (EG) nr 1234/2007

Denna förordning

Förordning (EU) nr 1306/2013

Artikel 95 — —

Artikel 95a — —

Artikel 96 (utgår) — —

Artikel 97

Artikel 129 ( 1 ) —

Artikel 98

— (

1

) —

Artikel 99 — —

Artikel 100 — —

Artikel 101 (utgår) — —

Artikel 102

Artikel 26 ( 1 ) —

Artikel 102.2

Artikel 217 —

Artikel 102a

Artikel 58 —

Artikel 103

Artiklarna 29, 30 och 31 —

Artikel 103a — —

Artikel 103b

Artikel 32 —

Artikel 103c

Artikel 33 —

Artikel 103d

Artikel 34 —

Artikel 103e

Artikel 35 —

Artikel 103f

Artikel 36 —

Artikel 103g

Artikel 37 a och artikel 38 b —

Artikel 103ga

Artikel 23 —

Artikel 103ga.7

Artikel 217 —

Artikel 103h a - e

Artiklarna 37 och 38 —

Artikel 103h f

Artiklarna 24 och 25 —

Artikel 103i

Artikel 39 —

Artikel 103j

Artikel 40 —

Artikel 103k

Artikel 41 —

Artikel 103l

Artikel 42 —

Artikel 103m

Artikel 43 —

Artikel 103n

Artikel 44 —

Artikel 103n.4

Artikel 212 —

Artikel 103o — —

Artikel 103p

Artikel 45 —

Artikel 103q

Artikel 46 —

Artikel 103r

Artikel 47 —

Artikel 103s

Artikel 48 —

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/845

Ds 2015:13

Bilaga 2

250

Förordning (EG) nr 1234/2007

Denna förordning

Förordning (EU) nr 1306/2013

Artikel 103t

Artikel 49 —

Artikel 103u.1 a

Artikel 50 —

Artikel 103u.1 b

Artikel 51 —

Artikel 103u.2 - 103u.5

Artikel 52 —

Artikel 103v

Artikel 50 —

Artikel 103w — —

Artikel 103x — —

Artikel 103y — —

Artikel 103z — —

Artikel 103za

Artiklarna 53 och 54 —

Artikel 104 — —

Artikel 105.1

Artikel 55.1 —

Artikel 105.2

Artikel 215 —

Artikel 106

Artikel 55.4 —

Artikel 107

Artikel 55.3 —

Artikel 108.1

Artikel 55.2 —

Artikel 108.2 — —

Artikel 109, första meningen

Artikel 55.1, sista meningen —

Artikel 110

Artiklarna 56 och 57 —

Artikel 111 — —

Artikel 112 — —

Artikel 113.1

Artikel 75.1 a–e och 75.2 —

Artikel 113.2

Artikel 75.5 —

Artikel 113.3, första stycket

Artikel 74 —

Artikel 113.3, andra stycket —

Artikel 89

Artikel 113a.1 -113a.3

Artikel 76 —

Artikel 113a.4

— ( 1 )

Artikel 89

Artikel 113b

Artikel 75.3 —

Artikel 113c

Artikel 167 —

Artikel 113d.1, första stycket

Artikel 78.1 och 78.2 —

Artikel 113d.1, andra stycket

Bilaga VII, del II.1 —

Artikel 113d.2

Artikel 78.3 —

SV

L 347/846

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

251

Förordning (EG) nr 1234/2007

Denna förordning

Förordning (EU) nr 1306/2013

Artikel 113d.3

Artikel 82 —

Artikel 114

Artikel 78.1 ( 1 ) —

Artikel 115

Artikel 78.1 och Artikel 75.1 h —

Artikel 116

Artikel 78.1 och Artikel 75.1 f och g —

Artikel 117

Artikel 77 —

Artikel 118

Artikel 78.1 —

Artikel 118a

Artikel 92 —

Artikel 118b

Artikel 93 —

Artikel 118c

Artikel 94 —

Artikel 118d.1

Artikel 94.3 —

Artikel 118d.2 och 118d.3

[Artikel 109.3] —

Artikel 118e

Artikel 95 —

Artikel 118f

Artikel 96 —

Artikel 118g

Artikel 97 —

Artikel 118h

Artikel 98 —

Artikel 118i

Artikel 99 —

Artikel 118j

Artikel 100 —

Artikel 118k

Artikel 101 —

Artikel 118l

Artikel 102 —

Artikel 118m

Artikel 103 —

Artikel 118n

Artikel 104 —

Artikel 118o — —

Artikel 118p — —

Artikel 118q

Artikel 105 —

Artikel 118r

Artikel 106 —

Artikel 118s

Artikel 107 —

Artikel 118t

Artikel 108 —

Artikel 118u

Artikel 112 —

Artikel 118v

Artikel 113 —

Artikel 118w

Artikel 117 —

Artikel 118x

Artikel 118 —

Artikel 118y

Artikel 119 —

Artikel 118z

Artikel 120 —

Artikel 118za

Artikel 121 —

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/847

Ds 2015:13

Bilaga 2

252

Förordning (EG) nr 1234/2007

Denna förordning

Förordning (EU) nr 1306/2013

Artikel 118zb — —

Artikel 119 — —

Artikel 120 — —

Artikel 120a

Artikel 81 —

Artikel 120b — —

Artikel 120c

Artikel 80 —

Artikel 120d, första stycket

Artikel 83.2 —

Artikel 120d, andra stycket

[Artikel 223] —

Artikel 120e.1

Artikel 75.3 och 75.4 —

Artikel 120e.2

Artikel 83.3 och 83.4 —

Artikel 120f

Artikel 80.3 —

Artikel 120g

Artikel 80.5 och artikel 91 c —

Artikel 121 a i

Artikel 75.2 —

Artikel 121 a ii

Artikel 75.3 —

Artikel 121 a iii

Artikel 89 —

Artikel 121 a iv

Artikel 75.2 och Artikel 91 b —

Artikel 121 b

Artikel 91 a och Artikel 78.3 —

Artikel 121 c i

Artikel 91 a —

Artikel 121 c ii och iii

Artikel 91 d —

Artikel 121 c iv

[Artikel 223] —

Artikel 121 d i

Artikel 78.1 —

Artikel 121 d ii-v och vii

Artikel 75.2 och 3 —

Artikel 121d vi

Artikel 89 —

Artikel 121 e i

Artikel 78.1 —

Artikel 121 e ii-v, vii

Artikel 75.3 —

Artikel 121 e vi

Artikel 75.2 —

Artikel 121 f i

Artikel 78.1 —

Artikel 121 f ii, iii och v

Artikel 75.3 —

SV

L 347/848

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

253

Förordning (EG) nr 1234/2007

Denna förordning

Förordning (EU) nr 1306/2013

Artikel 121 f iv och vii

Artikel 91 g —

Artikel 121 f vi

[Artikel 223] —

Artikel 121 g

Artikel 75.3 —

Artikel 121 h

Artikel 91 d —

Artikel 121 i — —

Artikel 121 j i

Artikel 75.3 —

Artikel 121 j ii

Artikel 91 d

Artikel 121 k

Artikel 122 —

Artikel 121 l

Artiklarna 114, 115 och 116 —

Artikel 121 m

Artikel 122 —

Artikel 121, andra stycket

Artikel 78.3 —

Artikel 121, tredje stycket

Artikel 75.3 och 75.4 —

Artikel 121, fjärde stycket, a - f

Artikel 75.3 —

Artikel 121, fjärde stycket, g

Artikel 75.3 m —

Artikel 121, fjärde stycket, h

Artikel 80.4 —

Artikel 122

Artikel 152 —

Artikel 123

Artikel 157 —

Artikel 124 — —

Artikel 125 — —

Artikel 125a

Artikel 153 —

Artikel 125b

Artikel 154 —

Artikel 125c

Artikel 156 —

Artikel 125d

Artikel 155 —

Artikel 125e — —

Artikel 125f

Artikel 164 —

Artikel 125g

Artikel 164.6 —

Artikel 125h

Artikel 175 d —

Artikel 125i

Artikel 165 —

Artikel 125j

Artikel 164 —

Artikel 125k

Artikel 158 —

Artikel 125l

Artikel 164 —

Artikel 125m

Artikel 164.6 [och artikel 175 d] —

Artikel 125n

Artikel 165 —

Artikel 125o

Artiklarna 154 och 158 —

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/849

Ds 2015:13

Bilaga 2

254

Förordning (EG) nr 1234/2007

Denna förordning

Förordning (EU) nr 1306/2013

Artikel 126

Artikel 165 —

Artikel 126a1., 126a.3 och 126a.4

Artikel 161 —

Artikel 126a.2

Artikel 156.2

Artikel 126b

Artikel 157.3 —

Artikel 126c

Artikel 149 —

Artikel 126d

Artikel 150 —

Artikel 126e

Artikel 173.2 och artikel 174.2 —

Artikel 127

Artikel 173 —

Artikel 128 — —

Artikel 129 — —

Artikel 130

Artikel 176.1 —

Artikel 131

Artikel 176.2 —

Artikel 132

Artikel 176.3 —

Artikel 133

[Artikel 177.2 e] —

Artikel 133a.1

Artikel 181 —

Artikel 133a.2

Artikel 191 —

Artikel 134

Artiklarna 177 och 178 —

Artikel 135 — —

Artikel 136

[Artikel 180] —

Artikel 137

[Artikel 180] —

Artikel 138

[Artikel 180] —

Artikel 139

[Artikel 180] —

Artikel 140

[Artikel 180] —

Artikel 140a

Artikel 181 —

Artikel 141

Artikel 182 —

Artikel 142

Artikel 193 —

Artikel 143

Artikel 180 —

Artikel 144

Artikel 184 —

Artikel 145

Artikel 187 a —

Artikel 146.1 — —

Artikel 146.2

Artikel 185 —

Artikel 147 — —

Artikel 148

Artikel 187 —

Artikel 149

[Artikel 180] —

Artikel 150

[Artikel 180] —

Artikel 151

[Artikel 180] —

SV

L 347/850

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

255

Förordning (EG) nr 1234/2007

Denna förordning

Förordning (EU) nr 1306/2013

Artikel 152

[Artikel 180] —

Artikel 153

Artikel 192 —

Artikel 154 — —

Artikel 155 — —

Artikel 156

Artikel 192.5 —

Artikel 157

Artikel 189 —

Artikel 158

Artikel 190 —

Artikel 158a

Artikel 90 —

Artikel 159

Artikel 194 —

Artikel 160

Artikel 195 —

Artikel 161

Artiklarna 176, 177, 178 och 179 —

Artikel 162

Artikel 196 —

Artikel 163

Artikel 197 —

Artikel 164.1

Artikel 198.1 —

Artikel 164.2 - 164.4)

Artikel 198.2 ( 1 ) —

Artikel 165

— ( 1 ) —

Artikel 166

— ( 1 ) —

Artikel 167

Artikel 199 —

Artikel 168

Artikel 200 —

Artikel 169

Artikel 201 —

Artikel 170

Artiklarna 202 och 203 —

Artikel 171

Artikel 184 —

Artikel 172

[Artikel 186.2] —

Artikel 173 — —

Artikel 174

Artikel 205 —

Artikel 175

Artikel 206 —

Artikel 176

Artikel 209 —

Artikel 176a

Artikel 210 —

Artikel 177

Artikel 210 —

Artikel 177a

Artikel 210 —

Artikel 178

Artikel 164 —

Artikel 179

Artikel 210.7 —

Artikel 180

Artikel 211 —

Artikel 181

Artikel 211 —

Artikel 182.1

Artikel 213 —

Artikel 182.2 — —

Artikel 182.3, tredje stycket

Artikel 214 —

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/851

Ds 2015:13

Bilaga 2

256

Förordning (EG) nr 1234/2007

Denna förordning

Förordning (EU) nr 1306/2013

Artikel 182.3, första, andra och fjärde

stycket

— —

Artikel 182.4 -182.7 — —

Artikel 182a

Artikel 216 —

Artikel 183 — —

Artikel 184.1 — —

Artikel 184.2

Artikel 225 a —

Artikel 184.3 - 184.8 — —

Artikel 184(9)

Artikel 225 b —

Artikel 185 — —

Artikel 185a

Artikel 145 —

Artikel 185b

Artikel 223 —

Artikel 185c

Artikel 147 —

Artikel 185d

Artikel 146 —

Artikel 185e

Artikel 151 —

Artikel 185f

Artikel 148 —

Artikel 186

Artikel 219 —

Artikel 187

Artikel 219 —

Artikel 188

Artikel 219 —

Artikel 188a.1 och 188a.2

— ( 1 ) —

Artikel 188a.3 och 188a.4 — —

Artikel 188a.5 - 188a.7)

[Artikel 223] —

Artikel 189

[Artikel 223] —

Artikel 190 — —

Artikel 190a — —

Artikel 191

Artikel 221 —

Artikel 192

Artikel 223 —

Artikel 193 — —

Artikel 194 —

Artiklarna 62 och 64

Artikel 194a —

Artikel 61

Artikel 195

Artikel 229 —

Artikel 196 — —

Artikel 196a

Artikel 227 —

Artikel 196b

Artikel 229 —

Artikel 197 — —

Artikel 198 — —

Artikel 199 — —

Artikel 200 — —

SV

L 347/852

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

257

Förordning (EG) nr 1234/2007

Denna förordning

Förordning (EU) nr 1306/2013

Artikel 201

230.1 och 230.3 —

Artikel 202 230.2 —

Artikel 203 — —

Artikel 203a

Artikel 231 —

Artikel 203b

Artikel 231 —

Artikel 204

Artikel 232 —

Bilaga I

Bilaga I (Delarna I - XX, XXIV/1) —

Bilaga II

Bilaga I (Delarna XXI - XXIII) —

Bilaga III

Bilaga II —

Bilaga IV

Bilaga III —

Bilaga V

Bilaga IV —

Bilaga VI

Bilaga XII —

Bilaga VII — —

Bilaga VIIa — —

Bilaga VIIb — —

Bilaga VIIc — —

Bilaga VIII

Bilaga XIII —

Bilaga IX

— ( 1 ) —

Bilaga X

— ( 1 ) —

Bilaga Xa — —

Bilaga Xb

Bilaga VI —

Bilaga Xc — —

Bilaga Xd — —

Bilaga Xe — —

Bilaga XI — —

Bilaga XIa

Bilaga VII, Del I —

Bilaga XIb

Bilaga VII, Del II —

Bilaga XII

Bilaga VII, Del III —

Bilaga XIII

Bilaga VII, Del IV —

Bilaga XIV.A

Bilaga VII, Del VI —

Bilaga XIV.B

Bilaga VII, Del V

Bilaga XIV.C

Artikel 75.2 och 75.3 ( 1 )

Bilaga XV

Bilaga VII, Del VII

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/853

Ds 2015:13

Bilaga 2

258

Förordning (EG) nr 1234/2007

Denna förordning

Förordning (EU) nr 1306/2013

Bilaga XVa

Bilaga VIII, Del I

Bilaga XVb

Bilaga VIII, Del II

Bilaga XVI

Bilaga VII, Del VIII

Bilaga XVIa

[Artikel 173.1 i]

Bilaga XVII

[Arikel 180]

Bilaga XVIII

[Artikel 180]

Bilaga XIX —

Bilaga XX —

Bilaga XXI —

Bilaga XXII

Bilaga XIV

(

1

) Se även rådets förordning som ska antas i enlighet med artikel 43.3 EUF-fördraget.

( 2 ) Se dock artikel 203.

SV

L 347/854

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Bilaga 3

259

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1306/2013

av den 17 december 2013

om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om

upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG)

nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av revisionsrättens yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande ( 1 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)

I meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet,

rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och

Regionkommittén med titeln Den gemensamma jord­

brukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utma­

ningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell

balans granskades möjliga utmaningar, mål och riktlinjer

för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. Mot

bakgrund av de diskussioner som hållits kring det med­

delandet bör den gemensamma jordbrukspolitiken refor­

meras med verkan från och med den 1 januari 2014.

Den reformen bör omfatta alla grundförordningar inom

den gemensamma jordbrukspolitiken, även rådets förord­

ning (EG) nr 1290/2005 ( 2 ). Erfarenheterna från genom­

förandet av den förordningen visar att vissa delar av

finansierings- och övervakningsmekanismen måste juste­

ras. Med tanke på denna reforms omfattning bör förord­

ning (EG) nr 1290/2005 upphävas och ersättas med en

ny text. Denna reform bör dessutom i görligaste mån

innebära att bestämmelserna harmoniseras, strömlinjefor­

mas och förenklas.

(2)

I syfte att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga

delar av denna förordning, bör befogenheten att anta

delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget

om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget)

delegeras till kommissionen med avseende på godkän­

nande av de utbetalande och samordnande organen, de

utbetalande organens skyldigheter när det gäller offentlig

intervention och reglerna för innehållet i deras förvalt­

nings- och kontrollansvar, de åtgärder som finansieras av

Europeiska unionens allmänna budget (nedan kallad

unionens budget) inom ramen för offentlig intervention

och värderingen av transaktioner i samband med offent­

lig intervention. Den befogenheten bör även omfatta un­

dantag från icke-berättigandet rörande utbetalningar som

gjorts av utbetalningsorgan till stödmottagarna före första

eller efter sista möjliga utbetalningsdatum och kompen­

sation mellan utgifter och inkomster inom ramen för

Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Eu­

ropeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling

(Ejflu). Den befogenheten bör vidare omfatta metoderna

för åtaganden och utbetalningar av beloppen om unio­

nens budget inte har antagits i början av budgetåret eller

om totalbeloppet för de inplanerade åtagandena överskri­

der det tröskelvärde som anges i artikel 170.3 i Europa­

parlamentets och rådets förordning (EU, Euratom)

nr 966/2012 ( 3 ).

Vidare bör befogenheten omfatta uppskjutande av kom­

missionens månadsbetalningar till medlemsstaterna när

det gäller utgifter för EGFJ och villkoren för kommissio­

nens minskning eller inställande av mellanliggande betal­

ningar till medlemsstaterna inom ramen för Ejflu. Den

befogenheten bör även omfatta innehållande av månat­

liga eller mellanliggande betalningar för vilka de relevanta

statistiska uppgifterna inte har lämnats in i tid, de sär­

skilda skyldigheter som medlemsstaterna ska fullgöra

med avseende på kontroller, kriterier och metod för till­

lämpning av korrigeringar inom ramen för förfarandet

för kontroll av överensstämmelse och indrivning av skul­

der. Den befogenheten bör också omfatta krav när det

gäller tullförfarandena, indragna betalningar och sanktio­

ner vid bristande efterlevnad av villkoren för stödberätti­

gande och åtaganden eller andra förpliktelser till följd av

tillämpningen av sektorslagstiftningen inom jordbruket.

Den befogenheten bör likaså omfatta marknadsåtgärder

där kommissionen får hålla inne månatliga betalningar,

regler om säkerheter, det integrerade administrations- och

kontrollsystemets funktion, de åtgärder som inte ingår i

transaktionsgranskning, ändringar av den nivå på sum­

man av mottagna eller utbetalade belopp under vilken

företagens affärshandlingar normalt inte bör granskas en­

ligt denna förordning, sanktioner som tillämpas inom

ramen för tvärvillkoren, kontrollkraven inom vinsektorn,

reglerna om bibehållande av permanent betesmark. Slut­

ligen bör den befogenheten omfatta reglerna om den

avgörande händelse och den växelkurs som ska användas

av de medlemsstater som inte använder euro som valuta,

åtgärder för att skydda tillämpningen av unionsrätten om

exceptionella monetära förfaringssätt avseende en natio­

nell valuta riskerar att äventyra den, innehållet i den

gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen för

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/549

( 1 ) OJ C 191, 29.6.2012, s. 116.

( 2 ) Rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om

finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT

L 209, 11.8.2005, s. 1).

( 3 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom)

nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för

unionens allmänna budget (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 3

260

åtgärder som antagits i enlighet med den gemensamma

jordbrukspolitiken och när det gäller övergångsåtgärder.

Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför

lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive

på expertnivå.

När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade

akter bör den se till att relevanta handlingar översänds

samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta

sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(3)

Den gemensamma jordbrukspolitiken består av olika åt­

gärder, varav en del rör landsbygdsutveckling. Det är

viktigt att säkerställa finansieringen av dessa åtgärder

för att bidra till att målen för den gemensamma jord­

brukspolitiken uppnås. Eftersom dessa åtgärder har vissa

gemensamma inslag men även skiljer sig åt i flera avse­

enden, bör bestämmelserna om deras finansiering be­

handlas i samma uppsättning bestämmelser. När det är

nödvändigt bör dessa bestämmelser medge olika för­

faranden. Genom förordning (EG) nr 1290/2005 inrätta­

des två europeiska jordbruksfonder, nämligen EGFJ och

Ejflu (nedan kallade fonderna). De fonderna bör bibehållas.

(4)

Förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och de bestäm­

melser som antagits på grundval av denna bör gälla för

de åtgärder som anges i den här förordningen. Den här

förordningen innehåller särskilt bestämmelser om delad

förvaltning med medlemsstaterna på grundval av princi­

pen om sund ekonomisk förvaltning, öppenhet och icke-

diskriminering, samt bestämmelser om hur ackrediterade

organ ska fungera och budgetprinciper bestämmelser

som bör iakttas även i denna förordning.

(5)

För att säkerställa konsekvens mellan medlemsstaternas

praxis och att bestämmelsen om force majeure tillämpas

av medlemsstaterna på ett harmoniserat sätt bör denna

förordning i förekommande fall innehålla undantag för

force majeure eller exceptionella omständigheter, och en

icke-uttömmande förteckning över tänkbara fall av force

majeure och exceptionella omständigheter som ska god­

kännas av de behöriga nationella myndigheterna. Dessa

myndigheter bör fatta beslut om force majeure eller ex­

ceptionella omständigheter från fall till fall på grundval

av relevanta bevis och tillämpning av begreppet force

majeure mot bakgrund av unionens jordbrukslagstiftning

inklusive domstolens rättspraxis.

(6)

Unionens budget bör finansiera den gemensamma jord­

brukspolitikens utgifter, inbegripet utgifterna för lands­

bygdutveckling genom fonderna, antingen direkt eller

inom ramen för delad förvaltning med medlemsstaterna.

Det bör specificeras vilka typer av åtgärder som kan

finansieras via fonderna.

(7)

Det bör därför antas bestämmelser om medlemsstaternas

godkännande av utbetalande organ, om fastställandet av

förfaranden för inhämtande av de förvaltningsförkla­

ringar som behövs, och för att få det godkännande av

förvaltnings- och övervakningssystem samt oberoende

organs godkännande av årsräkenskaperna. För att säker­

ställa öppenhet och insyn i de nationella kontrollerna,

särskilt när det gäller förfaranden för godkännande, giltig­

förklaring och utbetalning, och för att minska den ad­

ministrativa bördan och antalet revisioner för kommis­

sionen och för de medlemsstater i vilka det krävs att

varje utbetalande organ godkänns, bör dessutom antalet

myndigheter och organ som tilldelas sådana befogenheter

begränsas samtidigt som varje medlemsstats konstitutio­

nella bestämmelser respekteras. För att undvika onödiga

omorganiseringskostnader bör dock medlemsstaterna

kunna behålla det antal utbetalande organ som har ac­

krediterats innan denna förordning trädde i kraft.

(8)

Om en medlemsstat godkänner mer än ett utbetalande

organ, är det viktigt att den utser ett enda offentligt sam­

ordningsorgan med uppgift att säkerställa konsekvens i

förvaltningen av fonderna, att upprätta förbindelse mel­

lan kommissionen och de olika godkända utbetalande

organen och att se till att den information som kom­

missionen begär om de olika utbetalande organens verk­

samhet överlämnas utan dröjsmål. Det offentliga samord­

ningsorganet bör också vidta och samordna åtgärder i

syfte att avhjälpa eventuella allmänna brister och bör

hålla kommissionen informerad om all uppföljning. Det

organet bör dessutom främja och, där så är möjligt, sä­

kerställa en enhetlig tillämpning av gemensamma regler

och normer.

(9)

Endast när utbetalande organ som har godkänts av med­

lemsstaterna används erbjuds rimliga garantier för att de

kontroller som behövs har genomförts innan unionsstöd

beviljas till stödmottagarna. Det bör därför uttryckligen

fastställas i denna förordning att det endast är utgifter

som utbetalats av godkända utbetalande organ som kan

få ersättning från unionens budget.

(10)

För att göra stödmottagarna mer medvetna om förhål­

landet mellan å ena sidan jordbruksmetoder och förvalt­

ning av jordbruk, och å andra sidan normer avseende

miljö, klimatförändring, god jordbrukshävd, livsmedels­

säkerhet, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd,

är det nödvändigt för medlemsstaterna att inrätta en

omfattande system för jordbruksrådgivning som kan er­

bjuda råd till stödmottagarna. Jordbruksrådgivningen bör

inte på något sätt påverka den skyldighet och det ansvar

stödmottagarna har att följa dessa normer. Medlemssta­

terna bör också säkerställa att det råder en klar åtskillnad

mellan rådgivning och kontroll.

SV

L 347/550

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

261

(11)

Systemet för jordbruksrådgivning bör åtminstone täcka

in de skyldigheter på gårdsnivå som följer av tvärvill­

korens normer och krav. Det systemet bör också omfatta

de krav som ska följas med avseende på klimat- och

miljövänliga jordbruksmetoder och med avseende på att

hålla jordbruksarealen i ett visst skick, i enlighet med

Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1307/2013 ( 1 ) och åtgärder på gårdsnivå som anges

i landsbygdsprogrammen som syftar till en modernise­

ring av jordbruksföretag, uppbyggnad av konkurrens­

kraft, sektorsintegration, innovation och marknadsori­

entering samt främjande av entreprenörskap.

Det systemet bör även omfatta kraven på stödmottagare

som åläggs av medlemsstaterna för att genomföra vissa

bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv

2000/60/EG ( 2 ) och för tillämpning av artikel 55 i Euro­

paparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1107/2009 ( 3 ), särskilt avseende efterlevnaden av de

allmänna principerna om integrerat växtskydd enligt ar­

tikel 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/128/EG ( 4 ).

(12)

Det bör vara frivilligt för stödmottagarna att ta del av

systemet för jordbruksrådgivning. Alla stödmottagare,

även jordbrukare som inte får stöd enligt den gemen­

samma jordbrukspolitiken, bör kunna få delta i systemet.

Det bör dock vara möjligt för medlemsstaterna att fast­

ställa prioritetskriterier. På grund av systemets karaktär

bör de uppgifter som erhålls i samband med rådgiv­

ningen behandlas konfidentiellt, utom vid allvarliga över­

trädelser av unionsrätten eller nationell rätt. För att sy­

stemet ska bli effektivt bör rådgivarna ha lämpliga kvali­

fikationer och genomgå regelbunden utbildning.

(13)

I fråga om EGFJ bör de anslag som krävs för att täcka de

utgifter som de godkända utbetalande organen betalar ut

ställas till medlemsstaternas förfogande av kommissio­

nen, i form av ersättning på grundval av en redovisning

av de utgifter som dessa organ har haft. I avvaktan på

sådan månadsvis ersättning bör medlemsstaterna tillhan­

dahålla de finansiella medel som krävs för att tillgodose

de godkända utbetalande organens behov. Medlemssta­

terna och stödmottagarna bör själva bära de personal­

kostnader och administrativa kostnader som genom­

förandet av den gemensamma jordbrukspolitiken inne­

bär.

(14)

Användningen av det agrometerologiska systemet samt

inhämtningen och förbättringen av satellitbilder bör bl.a.

ge kommissionen medel för att förvalta jordbruksmark­

naderna, underlätta övervakningen av jordbruksrelaterade

utgifter och övervaka jordbruksresurserna på medellång

och lång sikt. Mot bakgrund av de erfarenheter som

gjorts vid tillämpningen av rådets förordning (EG)

nr 165/94 ( 5 ), bör även vissa av dess bestämmelser infö­

ras i denna förordning och följaktligen bör förordning

(EG) nr 165/94 upphävas.

(15)

Inom ramen för budgetdisciplinen är det nödvändigt att

ange ett årligt tak för de utgifter som finansieras genom

EGFJ med hänsyn till de högsta belopp som fastställs för

fonden i enlighet med den fleråriga budgetram som fö­

reskrivs i rådets förordning (EU, Euratom)

nr 1311/2013 ( 6 ).

(16)

Budgetdisciplinen kräver också att det årliga tak för ut­

gifter som finansieras genom EGFJ iakttas under alla om­

ständigheter, i alla stadier av budgetförfarandet och vid

genomförandet av budgeten. Det är således nödvändigt

att betrakta det nationella taket för direktstöd per med­

lemsstat som anges i förordning (EU) nr 1307/2013 som

ett finansieringstak för dessa direktstöd för medlemssta­

ten i fråga, och att ersättningen för dessa utbetalningar

inte överstiger det finansieringstaket. Budgetdisciplinen

kräver dessutom att alla unionens rättsakter inom den

gemensamma jordbrukspolitikens område som kommis­

sionen föreslår eller som antas av unionen eller av kom­

missionen och som finansieras genom EGFJ är förenliga

med det årliga taket för utgifter som finansieras från den

fonden.

(17)

För att säkerställa att de belopp som ska finansiera den

gemensamma jordbrukspolitiken överensstämmer med de

årliga taken bör man bibehålla den finansiella mekanism

som avses i rådets förordning (EG) nr 73/2009 ( 7 ) genom

vilken nivån på direktstödet justeras. I de fall då Europa­

parlamentet och rådet inte har fastställt dem före den 30

juni det kalenderår för vilket de gäller, bör kommissionen

bemyndigas att fastställa de justeringarna.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/551

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 17 de­

cember 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de

stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken

och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 637/2008 och

(EG) 73/2009 (Se sidan 608 i detta nummer av EUT).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande

av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område

(EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

(

3

) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om

utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande

av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309,

24.11.2009, s. 1).

( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 ok­

tober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder

för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel

(EUT L 309, 24.11.2009, s. 71).

( 5 ) Rådets förordning (EG) nr 165/94 av den 24 januari 1994 om

gemenskapens medfinansiering av kontroll med hjälp av fjärranalys

(EGT L 24, 29.1.1994, s. 6).

(

6

) Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december

2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (Se sidan 884 i

detta nummer av EUT).

( 7 ) Rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om

upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd

för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om

upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av

förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG)

nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG)

nr 1782/2003 (EUT L 30, 31.1.2009, s. 16).

Ds 2015:13

Bilaga 3

262

(18)

För att stödja jordbrukssektorn vid större kriser som

drabbar produktionen eller distributionen inom jordbru­

ket bör en krisreserv upprättas genom en minskning av

direktstödet i början av varje år genom instrumentet för

finansiell disciplin.

(19)

I artikel 169.3 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012

fastställs att anslag för åtgärder som avses i artikel 4.1 i

den här förordningen och som inte blivit föremål för

några åtaganden endast får överföras till det påföljande

budgetåret och att en sådan överföring endast får använ­

das för att finansiera en tilläggsbetalning till de stödmot­

tagare vars direktstöd minskat föregående budgetår i en­

lighet med artikel 25 i den här förordningen. Om anslag

överförs till det påföljande budgetåret måste de nationella

förvaltningarna alltså göra utbetalningar till två grupper

av mottagare av direktstöd under ett budgetår: å ena

sidan betala ut ersättning från det överförda outnyttjade

beloppet för budgetdisciplin till jordbrukare som omfat­

tats av budgetdisciplin under det föregående budgetåret,

och å andra sidan göra direktbetalningar under budgetår

N till de jordbrukare som har begärt dem. För att und­

vika att den administrativa bördan för de nationella för­

valtningarna blir alltför betungande bör ett undantag gö­

ras från artikel 169.3 fjärde stycket i förordning (EU,

Euratom) nr 966/2012 så att de nationella förvaltning­

arna får betala ut de belopp som överförts till budgetår N

till jordbrukare som omfattas av budgetdisciplin under år

N i stället för till jordbrukare som omfattades under år

N-1.

(20)

De åtgärder som vidtas för att fastställa det ekonomiska

bidraget från fonderna när det gäller att beräkna finan­

sieringstaken, påverkar inte den befogenhet som budget­

myndigheten har enligt EUF-fördraget. Dessa åtgärder bör

därför grundas på de referensbelopp som fastställs i en­

lighet med det interinstitutionella avtalet av den 19 no­

vember 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kom­

missionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor

och sund ekonomisk förvaltning och förordning (EU,

Euratom) nr 1311/2013.

(21)

Budgetdisciplinen innebär också en fortgående gransk­

ning av budgetsituationen på medellång sikt. Kommissio­

nen bör därför, när den överlämnar det preliminära bud­

getförslaget ett givet år, lägga fram sina prognoser och

analyser för Europaparlamentet och rådet och bör vid

behov föreslå lagstiftaren lämpliga åtgärder. Dessutom

bör kommissionen alltid helt och fullt utnyttja sina för­

valtningsbefogenheter för att se till att årliga taket iakttas

och bör, om det visar sig nödvändigt, föreslå för Euro­

paparlamentet och rådet eller för rådet lämpliga åtgärder

för att rätta till budgetsituationen. Om det vid slutet av

budgetåret visar sig att medlemsstaternas anspråk på er­

sättning skulle leda till att det årliga taket överskrids, bör

kommissionen kunna fatta beslut om åtgärder som säker­

ställer dels en preliminär fördelning av den disponibla

budgeten till medlemsstaterna i proportion till deras

ännu ej reglerade anspråk på ersättning, dels åtgärder

som säkerställer förenlighet med det tak som fastställts

för det berörda året. Betalningarna för det berörda året

bör verkställas påföljande budgetår, och man bör slutgil­

tigt fastställa det sammanlagda beloppet för unionens

finansiering per medlemsstat, samt hur ersättningar bör

delas mellan medlemsstaterna för att säkerställa att det

fastställda beloppet respekteras.

(22)

När budgeten genomförs bör kommissionen använda sig

av ett månatligt varnings- och övervakningssystem för

kontroll av jordbruksutgifterna för att kunna reagera så

snabbt som möjligt om det finns risk för att det årliga

taket överskrids, för att besluta om lämpliga åtgärder

inom ramen för sina förvaltningsbefogenheter och föreslå

andra åtgärder om de vidtagna åtgärderna skulle visa sig

vara otillräckliga. Kommissionen bör regelbundet över­

lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om

hur de faktiska utgifterna utvecklas i förhållande till upp­

skattningarna fram till rapportdagen och bör lämna en

bedömning av det troliga genomförandet under resten av

budgetåret.

(23)

Med tanke på den tid som förflyter från utarbetande av

budgetdokument till dess att kommissionen lägger fram

dem, bör de växelkurser som kommissionen använder för

att upprätta dessa dokument korrekt återspegla senast

tillgängliga information.

(24)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1303/2013 ( 1 ) fastställs regler för det ekonomiska stö­

det från de fonder som omfattas av den förordningen,

inbegripet Ejflu. Dessa regler omfattar även utgifternas

stödberättigande, finansiell förvaltning och förvaltnings-

och kontrollsystem. När det gäller den finansiella förvalt­

ningen av Ejflu bör det, för att skapa rättslig klarhet och

samstämmighet mellan de fonder som omfattas av den

här förordningen, hänvisas till de relevanta bestämmel­

serna om budgetåtaganden, betalningsfrister och återta­

gande i förordning (EU) nr 1303/2013.

(25)

Landsbygdsprogrammen finansieras från unionsbudgeten

på grundval av åtaganden som gjorts med årliga delbetal­

ningar. Medlemsstaterna bör kunna få tillgång till de

avsedda unionsmedlen redan när de börjar genomföra

sina program. Det är följaktligen nödvändigt att införa

ett system med förskott, med begränsningar av beloppen,

för att säkerställa ett regelbundet flöde av medel som gör

det möjligt att på lämpligt sätt göra utbetalningar till

stödmottagarna.

SV

L 347/552

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013av den

17 december 2013 om gemensamma bestämmelser för Europeiska

regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhåll­

ningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling

och Europeiska havs- och fiskerifonden som omfattas av den gemen­

samma strategiska ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska

regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Samman­

hållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG)

nr 1083/2006 (Se sidan 320 i detta nummer av EUT).

Ds 2015:13

Bilaga 3

263

(26)

Bortsett från förskott är det nödvändigt att göra skillnad

mellan olika typer av utbetalningar från kommissionen

till de godkända utbetalande organen, mellanliggande ut­

betalningar och slutbetalningar och att fastställa närmare

regler om dessa utbetalningar. Regeln om automatiskt

återtagande av medel bör bidra till att genomförandet

av programmen påskyndas och till en sund ekonomisk

förvaltning. Reglerna om de nationella ramarna i med­

lemsstater med regionala program som fastställs i Euro­

paparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1305/2013 ( 1 ) ger även medlemsstaterna ett verktyg

att säkerställa verkställande och sund ekonomisk förvalt­

ning.

(27)

Det är viktigt att unionsstödet betalas ut till stödmotta­

garna i tid, så att de kan använda det på ett effektivt sätt.

Om medlemsstaterna inte iakttar de tidsfrister som fast­

ställs i unionsrätten kan allvarliga problem uppstå för

stödmottagarna, och det kan också äventyra årsplane­

ringen av unionsbudgeten. Därför bör utgifter som har

betalats sedan tidsfristen löpt ut uteslutas från unions­

finansiering. Proportionalitetsprincipen som fastställs i

förordning (EG) nr 1290/2005 bör upprätthållas och

gälla för båda fonderna. För att iaktta proportionalitets­

principen bör kommissionen dock kunna fastställa be­

stämmelser om undantag från denna generella regel.

(28)

I förordning (EG) nr 1290/2005 föreskrivs minskningar

och innehållanden av månadsbetalningar eller mellanlig­

gande betalningar för fonderna. Trots den ganska allmänt

hållna ordalydelsen i dessa bestämmelser, används de i

praktiken för att minska betalningarna på grund av sena

utbetalningar, om de årliga taken överskrids eller lik­

nande

"redovisningsfrågor" som enkelt kan upptäckas i

utgiftsdeklarationerna. Dessa bestämmelser tillåter också

minskningar och innehållanden av betalningar i de fall

det finns allvarliga och ihållande brister i nationella kon­

trollsystem. Införandet av sådana minskningar och inne­

hållanden är dock föremål för relativt restriktiva villkor

och ska göras i enlighet med ett särskilt tvåstegsförfaran­

de. Budgetmyndigheten har upprepade gånger bett kom­

missionen att hålla inne betalningarna till medlemsstater

som inte gör sina utbetalningar i tid. Av dessa skäl är det

nödvändigt att klargöra det system som föreskrivs i för­

ordning (EG) nr 1290/2005 för minskningar och inne­

hållanden och att sammanföra reglerna om minskningar

och innehållanden av betalningar för båda fonderna till

en enda artikel. Systemet med minskningar av betal­

ningar på grund av

"redovisningsfrågor" bör behållas i

överensstämmelse med befintlig administrativ praxis.

Möjligheten att minska eller hålla inne betalningarna

om det upptäcks betydande och ihållande brister i natio­

nella kontrollsystem bör förbättras i syfte att ge kom­

missionen möjlighet att snabbt hålla inne betalningar

om allvarliga brister upptäcks. Den möjligheten bör

också utökas för att inkludera försummelse i systemet för

återvinning av oegentligt utförda betalningar.

(29)

Sektorslagstiftningen inom jordbruket kräver att med­

lemsstaterna inom de uppsatta tidsfristerna lämnar in

information om hur många kontroller som utförts och

deras resultat. Statistiken över kontrollerna används för

att avgöra omfattningen av fel på medlemsstatsnivå och,

mer allmänt, i syfte att kontrollera förvaltningen av fon­

derna. Kontrollstatistiken är en viktig informationskälla

för kommissionen som gör det möjligt för kommissio­

nen att bedöma om fonderna förvaltas på ett lämpligt

sätt och den är ett avgörande inslag i den årliga förvalt­

ningsförklaringen. Eftersom kontrollstatistiken har så stor

betydelse och för att försäkra sig om att medlemsstaterna

fullgör sina skyldigheter och lämnar in informationen i

tid, är det nödvändigt med ett system med en avskräc­

kande inverkan om informationen lämnas för sent och

som motsvarar omfattningen av de data som saknas. Det

bör därför tas fram bestämmelser som gör det möjligt för

kommissionen ställa in delar av månadsbetalningarna el­

ler de mellanliggande betalningarna för vilka relevant sta­

tistisk information inte har lämnats in i tid.

(30)

För att kunna återanvända medel ur fonderna behövs det

föreskrifter för tilldelningen av specifika belopp. Förteck­

ningen i förordning (EG) nr 1290/2005 bör kompletteras

genom tillägg av de belopp som rör sena betalningar och

avslutande av räkenskaperna i fråga om utgifter för EGFJ.

Även rådets förordning (EEG) nr 352/78 ( 2 ) fastställde

regler för användningen av de belopp som uppstod

från förverkade säkerheter. Dessa bestämmelser bör har­

moniseras och sammanföras med befintliga bestämmelser

om inkomster avsatta för särskilda ändamål. Förordning

(EEG) nr 352/78 bör därför upphävas.

(31)

Rådets förordning (EG) nr 814/2000 ( 3 ) och tillämpnings­

föreskrifterna för denna, beskriver åtgärder som ska an­

vändas för att informera om den gemensamma jord­

brukspolitiken och som kan finansieras enligt artikel 5

c i förordning (EG) nr 1290/2005. Förordning (EG)

nr 814/2000 innehåller en förteckning över dessa åtgär­

der och deras syften och den fastställer regler för hur de

ska finansieras och för hur motsvarande projekt ska ge­

nomföras. Sedan den förordningen antogs har regler som

avser bidrag och upphandling antagits genom förordning

(EU, Euratom) nr 966/2012. De reglerna bör även gälla

informationsåtgärder som vidtas för den gemensamma

jordbrukspolitiken. För att förenkla och nå samstämmig­

het bör förordning (EG) nr 814/2000 upphävas, sam­

tidigt som man bibehåller de särskilda bestämmelser

som rör syftena med och typerna av åtgärder som ska

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/553

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av

den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Eu­

ropeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om

upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (Se sidan

487 i detta nummer av EUT).

( 2 ) Rådets förordning (EEG) nr 352/78 av den 20 februari 1978 om

tillgodoräknande av säkerheter, borgen och garantier som har ställts

inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och som har

förverkats (EGT L 50, 22.2.1978, s. 1).

( 3 ) Rådets förordning (EG) nr 814/2000 av den 17 april 2000 om

åtgärder avsedda att ge information om den gemensamma jord­

brukspolitiken (EGT L 100, 20.4.2000, s. 7).

Ds 2015:13

Bilaga 3

264

finansieras. Dessa åtgärder bör också ta hänsyn till beho­

vet av att säkerställa mer effektiv kommunikation till den

breda allmänheten och större synergieffekter mellan

kommunikation på kommissionens initiativ samt till be­

hovet av att säkerställa att unionens politiska priorite­

ringar kommuniceras på ett effektivt sätt. Därför bör de

även omfatta informationsåtgärder som är relevanta för

den gemensamma jordbrukspolitiken inom ramen för

sådan gemensam kommunikation som avses i kommis­

sionens meddelande En budget för Europa 2020 (nedan

kallad kommissionens meddelande om en budget för Europa

2020)– Del II – Policybeskrivningar.

(32)

Finansieringen av åtgärder och insatser inom den gemen­

samma jordbrukspolitiken inbegriper delvis delad förvalt­

ning. För att säkerställa sund ekonomisk förvaltning av

unionens medel bör kommissionen kontrollera hur de

myndigheter i medlemsstaterna som fått uppdraget att

göra utbetalningar förvaltar fonderna. Det bör fastställas

vilken form av kontroller som ska utföras av kommis­

sionen och på vilka villkor kommissionen ska kunna

fullgöra sina åligganden i samband med genomförandet

av budgeten, och det bör klargöras vilka skyldigheter

medlemsstaterna har att samarbeta.

(33)

För att kommissionen ska kunna fullgöra sina skyldighe­

ter att kontrollera att det i medlemsstaterna finns väl

fungerande system för förvaltning och kontroll av unio­

nens utgifter, och utan att det påverkar medlemsstaternas

egna kontroller, bör kontroller även kunna genomföras

av personer som bemyndigats av kommissionen att agera

på dess vägnar, som bör ha möjlighet att begära assistans

från medlemsstaterna.

(34)

Det är nödvändigt att i största möjliga utsträckning an­

vända informationsteknik för att ta fram den information

som ska lämnas till kommissionen. När kontroller ge­

nomförs bör kommissionen omedelbart ha fullständig

tillgång till de uppgifter som rör utgifterna, både i pap­

persform och i elektronisk form.

(35)

För att kunna upprätta den finansiella förbindelsen mel­

lan de godkända utbetalande organen och unionens bud­

get, bör kommissionen årligen avsluta dessa organs rä­

kenskaper. Beslutet om avslutande av räkenskaperna bör

omfatta kontroll av att räkenskaperna är fullständiga,

korrekta och sanningsenliga, men inte huruvida utgif­

terna överensstämmer med unionsrätten.

(36)

Kommissionen har, i enlighet med artikel 317 i

EUF-fördraget, ansvar för genomförandet av Europeiska

unionens budget i samarbete med medlemsstaterna.

Kommissionen har tilldelats befogenheten att, genom ge­

nomförandeakter besluta om de utgifter som medlems­

staterna betalat är förenliga med unionsrätten. Medlems­

staterna bör få motivera sina beslut om utbetalningar och

ha möjlighet till förlikning vid oenighet mellan dem och

kommissionen. För att ge medlemsstaterna rättsliga och

ekonomiska garantier när det gäller gjorda betalningar,

bör det fastställas en längsta tidsfrist inom vilken kom­

missionen kan avgöra om bristande efterlevnad ska med­

föra ekonomiska följder. När det gäller Ejflu bör förfaran­

det för kontroll av överensstämmelsen överensstämma

med bestämmelserna om kommissionens finansiella kor­

rigeringar enligt del 2 i förordning (EU) nr 1303/2013.

(37)

Vid återkrav av medel som har utbetalats av EGFJ bör de

indrivna beloppen återbetalas till fonden om det rör sig

om utgifter som inte är förenliga med unionsrätten, eller

för vilka det inte finns några rättigheter. För att det ska

finnas tillräckligt med tid för alla nödvändiga administ­

rativa förfaranden, inklusive interna kontroller, bör med­

lemsstaterna begära återbetalning av stödmottagaren

inom 18 månader efter en kontrollrapport eller liknande

handling i vilken det förklaras att en oegentlighet har

förekommit, har godkänts och, i förekommande fall mot­

tagits av det utbetalande organ eller det andra organ som

svarar för indrivningen. Det bör finnas föreskrifter om

ekonomiskt ansvar när oegentligheter har begåtts och

totalbeloppet inte har drivits in. Därför bör det inrättas

ett förfarande som gör det möjligt för kommissionen att

skydda unionens budget genom att besluta att belasta

den berörda medlemsstaten med en del av de belopp

som har förlorats på grund av oegentligheter och som

inte har kunnat drivas in inom en skälig tid. I vissa fall av

försummelse från medlemsstatens sida är det också rik­

tigt att belasta den aktuella medlemsstaten med hela be­

loppet. Med förbehåll för medlemsstaternas iakttagande

av sina skyldigheter enligt sina interna förfararanden, bör

den ekonomiska bördan dock fördelas rättvist mellan

unionen och medlemsstaten. Detsamma bör gälla för

Ejflu, dock under förutsättning att de belopp som återk­

rävs eller dras in till följd av oegentligheter även fortsätt­

ningsvis bör stå till förfogande för landsbygdsprogram

som har godkänts för den berörda medlemsstaten, efter­

som de har tilldelats den medlemsstaten. Bestämmelser

om medlemsstaternas rapporteringsskyldighet bör också

fastställas.

(38)

De indrivningsförfaranden som medlemsstaterna inlett

kan få till följd att indrivningen försenas flera år, utan

någon garanti för att de över huvud taget kommer att ge

något resultat. De kostnader som dessa förfaranden med­

för kan också vara oproportionella i förhållande till de

belopp som indrivs eller kan indrivas. Det bör följaktli­

gen i vissa fall vara möjligt att tillåta medlemsstaterna att

avbryta indrivningsförfarandena.

SV

L 347/554

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

265

(39)

För att skydda unionsbudgetens finansiella intressen bör

medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa att

verksamhet som finansieras av fonderna verkligen ge­

nomförs och att det görs korrekt. Det är också nödvän­

digt att medlemsstaterna förebygger, upptäcker och effek­

tivt beivrar eventuella oegentligheter som stödmottagare

gör sig skyldiga till eller om de inte fullgör de skyldig­

heter de har. För detta ändamål bör rådets förordning

(EG, Euratom) nr 2988/95 ( 1 ) gälla. Vid överträdelser av

sektorslagstiftningen inom jordbruket där några detalje­

rade bestämmelser om administrativa sanktioner inte har

fastställts i unionens rättsakter, bör medlemsstaterna till­

lämpa nationella sanktioner som bör vara effektiva, pro­

portionella och avskräckande.

(40)

Finansieringen inom ramen för den gemensamma jord­

brukspolitiken av verksamhet som skapar merkostnader

på andra politiska områden som täcks av Europeiska

unionens allmänna budget, särskilt miljö och folkhälsa,

bör undvikas. Dessutom bör införandet av nya betal­

ningssystem och relaterade övervaknings- och sanktions­

system inte leda till onödiga och ytterligare komplexa

administrativa förfaranden och byråkrati.

(41)

Regler som rör allmänna principer om kontroller, som är

tillämpliga på indragna felaktiga utbetalningar och om de

sanktioner som kan användas finns i olika sektorsförord­

ningar som rör jordbruket. Dessa bestämmelser bör sam­

las inom samma rättsliga ram på horisontell nivå. De bör

täcka in de skyldigheter medlemsstaterna har när det

gäller administrativa kontroller och kontroller på plats

vars syfte är att kontrollera efterlevnaden av bestämmel­

serna för åtgärder inom ramen för den gemensamma

jordbrukspolitiken, och som bör omfatta de regler som

finns för återvinning, minskning och uteslutande av stöd.

Det bör även fastställas regler för kontroller av skyldig­

heter som inte nödvändigtvis är kopplade till utbetalning

av stöd.

(42)

Olika bestämmelser i sektorslagstiftningen inom jordbru­

ket kräver att en säkerhet ställs för att säkerställa betal­

ningen av ett belopp om en viss skyldighet inte fullgörs.

För att stärka ramen för säkerheter bör en enda horison­

tell bestämmelse gälla för samtliga dessa bestämmelser.

(43)

Medlemsstaterna upprätta och tillämpa ett integrerat ad­

ministrations- och kontrollsystem (nedan kallat integre­

rade systemet) för vissa utbetalningar som fastställs i för­

ordning (EU) nr 1307/2013 och i förordning (EU)

nr 1305/2013. För att kunna effektivisera unionsstöden

och för att kunna övervaka dem på ett bättre sätt, bör

medlemsstaterna ha befogenhet att använda det integre­

rade systemet för andra typer av unionsstöd.

(44)

Huvudbeståndsdelarna i det integrerade systemet bör bi­

behållas. Det gäller framför allt bestämmelserna om en

datoriserad databas, ett identifieringssystem för jord­

bruksskiften, stödansökningar eller stödanspråk samt ett

system för identifiering och registrering av stödrättigheter

samtidigt som man beaktar politikens utveckling, särskilt

genom införandet av betalning för jordbruksmetoder

som gynnar klimatet och miljön och för de ekologiska

fördelarna med landskapselement. I syfte att minska den

administrativa bördan och säkerställa att kontrollerna ut­

förs på ett effektivt och ändamålsenligt sätt bör medlems­

staterna använda lämplig teknik när de upprättar dessa

system.

(45)

I syfte att skapa ett referenslager i identifieringssystemet

för jordbruksskiften som är anpassat till områden med

ekologiskt fokus bör medlemsstaterna kunna ta hänsyn

till särskild information som får begäras från jordbrukare

i deras ansökningar för ansökningsåren 2015–2017 så­

som identifieringen av landskapselement eller andra om­

råden som kan vara områden med ekologiskt fokus och,

där så är nödvändigt, dessa elements och andra områdens

storlek.

(46)

Behöriga nationella myndigheter bör, enligt unionens

stödordningar som omfattas av det integrerade systemet

göra fullständiga utbetalningar till stödmottagarna, efter

eventuella minskningar som föreskrivs i denna förord­

ning och inom föreskrivna perioder. För att göra förvalt­

ningen av direktstöd mer flexibel bör medlemsstaterna få

rätt att betala ut stöd som omfattas av det integrerade

systemet i högst två utbetalningar per år.

(47)

Granskning av stödmottagande eller betalningsskyldiga

företags affärshandlingar kan vara ett effektivt medel

för kontroll av de transaktioner som utgör en del av

systemet för finansiering genom EGFJ. Bestämmelserna

om granskning av affärshandlingar fastställs i rådets för­

ordning (EG) nr 485/2008 ( 2 ). Den granskningen kom­

pletterar andra kontroller som medlemsstaterna redan

genomför. Dessutom påverkar den förordningen inte na­

tionella granskningsbestämmelser, som är mer omfat­

tande än de som föreskrivs i den.

(48)

Enligt förordning (EG) nr 485/2008 bör medlemsstaterna

vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa ett

effektivt skydd av unionens finansiella intressen, och i

synnerhet försäkra sig om att verksamhet som finansieras

genom EGFJ verkligen genomförs och på ett korrekt sätt.

För att skapa klarhet och överskådlighet bör de relevanta

bestämmelserna integreras i samma akt. Förordning (EG)

nr 485/2008 bör därför upphävas.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/555

( 1 ) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december

1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen

(EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

( 2 ) Rådets förordning (EG) nr 485/2008 av den 26 maj 2008 om med­

lemsstaternas granskning av de transaktioner som utgör en del av

systemet för finansiering genom Europeiska garantifonden för jord­

bruket (EUT L 143, 3.6.2008, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 3

266

(49)

De dokument som ska användas som underlag vid en

sådan granskning bör väljas på ett sätt som gör det

möjligt att genomföra en fullständig granskning. De fö­

retag som ska granskas bör väljas ut på grundval av den

typ av transaktioner som genomförs på deras ansvar och

fördelningen per sektor av stödmottagande eller betal­

ningsskyldiga företag bör ske i förhållande till deras fi­

nansiella betydelse i systemet för finansiering genom

EGFJ.

(50)

Det bör fastställas vilka befogenheter de tjänstemän har

som ansvarar för granskningen av företagen, och vilka

förpliktelser företagen har att under en bestämd period

ställa affärshandlingar till dessa tjänstemäns förfogande

och lämna de upplysningar de begär. Det bör finnas

möjlighet att i vissa fall beslagta affärshandlingar.

(51)

Med beaktande av den internationella strukturen inom

handeln med jordbruksprodukter och med den inre

marknadens funktion i åtanke, är det nödvändigt att or­

ganisera ett samarbete mellan medlemsstaterna. Det är

också nödvändigt att på unionsnivå upprätta ett centralt

register över de stödmottagande eller betalningsskyldiga

företag som är etablerade i tredjeland.

(52)

Även om det är medlemsstaternas ansvar att anta sina

granskningsprogram, är det nödvändigt att dessa pro­

gram meddelas kommissionen så att den kan genomföra

sin tillsynsfunktion och samordnande roll, för att säker­

ställa att programmen antas på grundval av lämpliga

kriterier och för att säkerställa att granskningen koncent­

reras till de sektorer eller företag där risken för bedrägeri

är stor. Det är nödvändigt att varje medlemsstat har en

särskild myndighet som ansvarar för att övervaka den

granskning av affärshandlingar som föreskrivs i denna

förordning, eller för att samordna denna granskning.

De särskilda myndigheterna bör vara organiserade så att

de är oberoende av de myndigheter som gör gransk­

ningen före utbetalning. De uppgifter som samlas in un­

der granskningen bör sekretesskyddas.

(53)

Rådets förordning (EG) nr 1782/2003 ( 1 ), som ersattes av

förordning (EG) nr 73/2009, fastställde principen om att

full utbetalning till stödmottagare av vissa stöd inom

ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken bör

kopplas till förenlighet med regler som gäller jordbruks­

mark, jordbruksproduktion och jordbruksverksamhet.

Denna princip avspeglades sedan i rådets förordning (EG)

nr 1698/2005 ( 2 ) och rådets förordning (EG)

nr 1234/2007 ( 3 ).

Enligt det resulterande systemet med tvärvillkor ska med­

lemsstaterna införa sanktioner i form av minskning av

eller uteslutning från stöd som helt eller delvis erhålls

inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

(54)

Systemet med tvärvillkor införlivar grundläggande nor­

mer för miljön, klimatförändringarna, god jordbrukshävd

och goda miljöförhållanden, folkhälsa, djurhälsa, växt­

skydd och djurskydd i den gemensamma jordbrukspoli­

tiken. Tvärvillkor har som syfte att bidra till utvecklingen

av ett hållbart jordbruk genom att göra stödmottagarna

mer medvetna om behovet av att följa dessa grundläg­

gande normer. Den har också som syfte att bättre har­

monisera den gemensamma jordbrukspolitiken med sam­

hällets förväntningar genom att förbättra överensstäm­

melsen mellan jordbrukspolitiken och politiken för miljö,

folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd. Systemet

med tvärvillkor utgör en integrerad del av den gemen­

samma jordbrukspolitiken och bör därför bibehållas.

Dess tillämpningsområde, som än så länge utgörs av

separata förteckningar över föreskrivna verksamhetskrav

och normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhål­

landen, bör dock harmoniseras så att det kan säkerställas

att systemet med tvärvillkor är konsekvent och att det

synliggörs på ett bättre sätt. Kraven och normerna bör

därför samlas i en enda förteckning och grupperas efter

områden och ämne. Erfarenheten visar emellertid att ett

antal av de krav som ingår i tvärvillkorens tillämpnings­

område inte är tillräckligt relevanta för jordbruksverk­

samheten eller jordbruksföretagets areal, eller snarare

rör de nationella myndigheterna än stödmottagarna.

Det tillämpningsområdet bör följaktligen anpassas. Det

bör dessutom införas en bestämmelse om bibehållande

av permanent betesmark under 2015 och 2016.

(55)

Medlemsstaterna måste fullt ut genomföra de föreskrivna

verksamhetskraven för att de ska kunna få avsedda verk­

ningar på jordbruksföretagens drift, och för att säkerställa

nödvändig likabehandling av jordbrukare.

(56)

Enligt artikel 22 i direktiv 2000/60/EG ska rådets direktiv

80/68/EEG ( 4 ) upphöra att gälla den 23 december 2013.

För att behålla samma tvärvillkorsregler i samband med

SV

L 347/556

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

(

1

) Rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003

om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för di­

rektstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upp­

rättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av

förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG)

nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG)

nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG)

nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, 21.10.2003, s. 1).

( 2 ) Rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005

om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden

för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 277, 21.10.2005, s. 1).

(

3

) Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om

upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna

och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (

"enda

förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden

")

(EUT L 299, 16.11.2007, s. 1).

( 4 ) Rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för

grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen (EGT L 20,

26.1.1980, s. 43).

Ds 2015:13

Bilaga 3

267

skydd för grundvatten som de som fastställs i direktiv

80/68/EEG på dess sista giltighetsdag är det lämpligt att

anpassa tvärvillkorens tillämpningsområde och fastställa

en norm för god jordbrukshävd och goda miljöförhållan­

den som omfattar kraven i artiklarna 4 och 5 i det

direktivet.

(57)

Systemet med tvärvillkor innebär vissa administrativa be­

gränsningar för både stödmottagare och nationella för­

valtningar på grund av de register som måste föras, de

kontroller som ska utföras och de sanktioner som ska

tillämpas när så behövs. Sanktionerna bör vara effektiva,

proportionella och avskräckande. De bör påföras utan att

hänsyn tas till andra sanktioner som fastställs i annan

unionsrätt eller nationell rätt. För att nå överensstäm­

melse är det lämpligt att sammanföra de relevanta

unionsbestämmelserna i ett enda rättsinstrument. För

jordbrukare som ingår i den stödordning för småbrukare

som avses i avdelning V i förordning (EG) nr 1307/2013

kan de insatser som görs i enlighet med tvärvillkoren

anses överstiga den nytta som det innebär att upprätt­

hålla detta system för dessa småbrukare. För att göra det

enklare bör dessa jordbrukare därför undantas från tvär­

villkoren och i synnerhet från kontrollsystemet och från

risken att drabbas av sanktioner inom ramen för syste­

met med tvärvillkor. Undantaget bör emellertid inte på­

verka skyldigheten att följa gällande bestämmelser i sek­

torslagstiftningen och inte heller möjligheten att bli kont­

rollerad och ålagd sanktioner enligt den lagstiftningen.

(58)

Genom förordning (EG) nr 1782/2003 fastställdes en

ram med normer för god jordbrukshävd och goda miljö­

förhållanden, inom vilket medlemsstaterna ska anta na­

tionella normer som tar hänsyn till de särskilda särdragen

hos de berörda områdena, däribland jordmån, klimatför­

hållanden, befintliga jordbrukssystem (markanvändning,

växtföljd, jordbruksmetoder) och företagsstrukturer. Syf­

tet med dessa normer för god jordbrukshävd och goda

miljöförhållanden är att bidra till att förhindra markero­

sion, bibehålla markens innehåll av organiskt material

och jordstruktur, säkerställa en lägsta hävdnivå, undvika

försämring av livsmiljöer samt skydda och förvalta vat­

tenmiljön. Det bredare tillämpningsområdet för systemet

med tvärvillkor som fastställs i denna förordning bör

därför innefatta enram inom vilket medlemsstaterna an­

tar nationella normer för god jordbrukshävd och goda

miljöförhållanden. Ramenpå unionsnivå bör också inne­

fatta regler som rör frågor om vatten, mark, kollager,

biologisk mångfald och landskapsutveckling och även

regler för en lägsta hävdnivå.

(59)

Stödmottagare bör tydligt förstå sina skyldigheter när det

gäller reglerna inom systemet med tvärvillkor. Därför bör

medlemsstaterna informera om alla krav och normer

som utgör en del av dessa regler på ett uttömmande,

begripligt och förklarande sätt, även, där så är möjligt, i

elektronisk form.

(60)

Om tvärvillkoren ska kunna genomföras på ett effektivt

sätt krävs kontroll av att stödmottagarna fullgör sina

skyldigheter. Om en medlemsstat beslutar att använda

sig av möjligheten att inte tillämpa minskning eller ute­

slutning när det berörda beloppet är mindre än 100 EUR,

bör den behöriga kontrollmyndigheten under nästkom­

mande år kontrollera att ett urval av stödmottagare har

åtgärdat överträdelsen i fråga.

(61)

För att säkerställa ett harmoniskt samarbete mellan kom­

missionen och medlemsstaterna i samband med finansie­

ringen av utgifterna för den gemensamma jordbrukspoli­

tiken, och för att bland annat göra det möjligt för kom­

missionen att följa medlemsstaternas ekonomiska förvalt­

ning och avsluta räkenskaperna för de godkända utbeta­

lande organen, är det nödvändigt att medlemsstaterna

lämnar vissa uppgifter till kommissionen eller håller

dem tillgängliga för kommissionen.

(62)

För att få fram de uppgifter som ska överföras till kom­

missionen och för att kommissionen ska ha fullständig

och omedelbar tillgång till uppgifter om utgifterna, både i

pappersform och i elektronisk form, bör det fastställas

lämpliga regler för hur uppgifterna framställs och över­

förs samt de tidsfrister som ska gälla.

(63)

Eftersom personuppgifter eller affärshemligheter kan

komma att förmedlas i samband med nationella kontrol­

ler och kontroller av överensstämmelse, bör medlemssta­

terna och kommissionen garantera att den information

som tas emot i detta sammanhang förblir konfidentiell.

(64)

För att säkerställa sund ekonomisk förvaltning av unio­

nens budget med uppfyllande av rättviseprincipen både

på medlemsstatsnivå och för den enskilde stödmottaga­

ren, bör regler för hur euron ska användas fastställas.

(65)

Växelkursen för euro till nationell valuta kan komma att

ändras under den period som en verksamhet äger rum.

Den kurs som ska tillämpas på de berörda beloppen bör

fastställas med hänsyn tagen till den händelse genom

vilken det ekonomiska syftet med verksamheten uppnås.

Den växelkurs som tillämpas bör därför vara den väx­

elkurs som gäller dagen för den avgörande händelsen.

Det är nödvändigt att specificera denna avgörande hän­

delse eller att avvika från den, dock med beaktande av

vissa kriterier och då särskilt hur snabbt valutafluktuatio­

nerna ger efterverkningar. Dessa kriterier fastställs i rådets

förordning (EG) nr 2799/98 ( 1 ) och de kompletterar lik­

nande bestämmelser i förordning (EG) nr 1290/2005. För

att skapa klarhet och överskådlighet bör de relevanta

bestämmelserna integreras i samma akt. Förordning

(EG) nr 2799/98 bör därför upphävas.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/557

( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 2799/98 av den 15 december 1998 om

att fastställa ett agromonetärt system för euron (EGT L 349,

24.12.1998, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 3

268

(66)

Särskilda bestämmelser bör införas som gör det möjligt

att avhjälpa exceptionella monetära situationer som kan

uppstå såväl inom unionen som på världsmarknaden,

och som kräver omedelbara åtgärder för att säkerställa

att de inom ramen för den gemensamma jordbrukspoli­

tiken upprättade ordningarna fungerar väl.

(67)

Medlemsstater som inte använder euron bör få möjlighet

att betala de utgifter som den gemensamma jordbruks­

politiken innebär i euro i stället för i den nationella

valutan. Det behövs särskilda föreskrifter för att säker­

ställa att denna möjlighet inte skapar oberättigade för­

delar för parter som gör eller tar emot betalningar.

(68) Varje åtgärd inom ramen för den gemensamma jord­

brukspolitiken bör omfattas av övervakning och utvär­

dering för att förbättra dess kvalitet och påvisa dess re­

sultat. I detta sammanhang bör det upprättas en förteck­

ning över indikatorer, och resultatet av den gemensamma

jordbrukspolitiken bör utvärderas av kommissionen i för­

hållande till de politiska målen om hållbar livsmedels­

produktion, hållbar förvaltning av naturresurser och kli­

matåtgärder samt en balanserad territoriell utveckling.

Särskilt vid utvärderingen av resultatet av den gemen­

samma jordbrukspolitiken i förhållande till målet om

hållbar livsmedelsproduktion bör alla relevanta faktorer

beaktas, inbegripet insatsprisernas utveckling. Kommis­

sionen bör fastställa ramarna för ett gemensamt system

för övervakning och utvärdering som bland annat säker­

ställer att relevanta uppgifter, inbegripet information från

medlemsstaterna, är tillgängliga i tid. När den gör detta

bör den ta hänsyn till uppgiftsbehoven och synergieffek­

terna mellan potentiella uppgiftskällor. Enligt kommissio­

nens meddelande En budget för Europa 2020 – Del II

bör klimatrelaterade utgifter i EU-budgeten öka till minst

20 %, med bidrag från olika politikområden. Kommissio­

nen bör därför kunna utvärdera inverkan på klimatmålen

av unionens stöd inom ramen för den gemensamma

jordbrukspolitiken.

(69)

Unionsrätten rörande skydd för enskilda personer med

avseende på behandling av personuppgifter och om det

fria flödet av sådana uppgifter, särskilt Europaparlamen­

tets och rådets direktiv 95/46/EG ( 1 ) och Europaparla­

mentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 ( 2 ), är

tillämplig.

(70)

I domstolens dom av den 9 november 2010 i de för­

enade målen C-92/09 och 93/09 ( 3 ),Volker und Markus

Schecke GbR och Hartmut Eifert mot Land Hessen, för­

klarades punkt 8b i artiklarna 42 och 44a i förordning

(EG) nr 1290/2005 och kommissionens förordning (EG)

nr 259/2008 ( 4 ) ogiltiga med avseende på fysiska perso­

ner som får stöd från fonderna, dessa bestämmelser inför

en skyldighet att offentliggöra personuppgifter för samt­

liga stödmottagare, utan att det görs någon åtskillnad

utifrån relevanta kriterier, såsom de perioder under vilka

personerna tog emot sådant stöd och stödets frekvens,

typen av stöd eller stödbeloppet.

(71)

Till följd av den domen och i väntan på nya regler i linje

med domstolens invändningar ändrades förordning (EG)

nr 259/2008 genom kommissionens genomförandeför­

ordning (EU) nr 410/2011 ( 5 ) för att uttryckligen slå

fast att skyldigheten att offentliggöra uppgifterna inte är

tillämplig på fysiska personer.

(72)

I september 2011 genomförde kommissionen samråd

med företrädare för jordbrukets och handelns branschor­

ganisationer, företrädare för livsmedelsindustrin och dess

anställda samt företrädare för det civila samhället och

unionens institutioner. Under det samrådet föreslogs

olika tänkbara alternativ vad beträffar offentliggörande

av personuppgifter för fysiska personer som mottar

stöd ur unionens jordbruksfonder och behovet av att

iaktta proportionalitetsprincipen när uppgifterna görs till­

gängliga för allmänheten. Vid den konferensen diskutera­

des det potentiella behovet av att offentliggöra namn på

fysiska personer för att bättre skydda unionens ekono­

miska intressen, förbättra öppenheten och synliggöra

stödmottagarnas resultat när det gäller att tillhandahålla

kollektiva nyttigheter, samtidigt som man ser till att det

offentliggörandet inte går längre än vad som är nödvän­

digt för att uppnå dessa legitima syften.

(73)

I sin dom i målet Volker und Markus Schecke GbR och

Hartmut Eifert mot Land Hessen anför domstolen inga in­

vändningar mot legitimiteten i målsättningen att stärka

den offentliga kontrollen av hur medlen från fonderna

används. Domstolen betonade dock behovet av att över­

väga metoder att offentliggöra uppgifter som rör berörda

stödmottagare, vilka är förenliga med det mål som efter­

strävas med offentliggörandet men som ändå innebär ett

mindre långtgående ingrepp i stödmottagarnas rätt till

respekt för privatlivet i allmänhet, och i rätten till skydd

för deras personuppgifter i synnerhet.

SV

L 347/558

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober

1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling

av personuppgifter och om det fria flödet för sådana uppgifter

(EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(

2

) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den

18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutio­

nerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om

den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

( 3 ) REG 2010, s. I-11063.

( 4 ) Kommissionens förordning (EG) nr 259/2008 av den 18 mars 2008

om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005

när det gäller offentliggörande av uppgifter om de stödmottagare

som får stöd från Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ)

och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU)

(EUT L 76, 19.3.2008, s. 28).

(

5

) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 410/2011 av den

27 april 2011 om ändring av förordning (EG) nr 259/2008 om till­

lämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när

det gäller offentliggörande av uppgifter om de stödmottagare som

får stöd från Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och

Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU)

(EUT L 108, 28.4.2011, s. 24).

Ds 2015:13

Bilaga 3

269

(74)

Målsättningen att stärka den offentliga kontrollen avse­

ende enskilda stödmottagare bör analyseras mot bak­

grund av den nya ram för ekonomisk förvaltning och

kontroll som kommer att tillämpas från och med den

1 januari 2014 och mot bakgrund av erfarenheter som

gjorts i medlemsstaterna. Inom den nya ramen kan de

nationella förvaltningarnas kontroller inte vara heltäckan­

de, särskilt som, inom nästan alla stödordningar, endast

en begränsad del av befolkningen kan bli föremål för

kontroller på plats. I den nya ramen anges dessutom

att medlemsstaterna på vissa villkor får minska antalet

kontroller på plats.

En tillräcklig ökning av den lägsta tillåtna andelen kont­

roller skulle i det aktuella sammanhanget medföra en så

mycket större ekonomisk och administrativ börda för de

nationella förvaltningarna att dessa förvaltningar inte

skulle kunna hantera den.

(75)

Mot bakgrund av detta innebär offentliggörandet av nam­

nen på mottagarna av stöd från fonderna ett sätt att

förstärka den offentliga kontrollen av hur fonderna an­

vänds och utgör därigenom ett viktigt tillskott till den

nuvarande förvaltnings- och kontrollramen som är nöd­

vändig för att ett säkra ett tillräckligt skydd av unionens

ekonomiska intressen. Detta uppnås delvis genom den

förebyggande och avskräckande effekten av sådana of­

fentliggöranden, delvis genom att de motverkar att en­

skilda stödmottagare begår oegentligheter och delvis ge­

nom att de samtidigt ökar jordbrukarnas personliga an­

svar för användningen av de offentliga medel som erhål­

lits.

(76)

I detta sammanhang bör man erkänna den roll som det

civila samhället spelar, inbegripet media och icke-statliga

organisationer och deras bidrag till att förstärka förvalt­

ningarnas kontrollram mot bedrägeri och mot annat

missbruk av offentliga medel.

(77)

Offentliggörandet av relevant information överensstäm­

mer även med ansatsen i förordning (EU, Euratom)

nr 966/2012.

(78)

Alternativt vore det möjligt att stärka den offentliga kont­

rollen avseende enskilda stödmottagare genom att ålägga

medlemsstaterna att säkerställa offentlig tillgång till rele­

vant information på begäran, utan offentliggörande. Det

alternativet skulle dock vara mindre ändamålsenligt och

riskera att skapa oönskade skillnader i genomförandet.

De nationella myndigheterna bör alltså kunna förlita sig

på att den offentliga kontrollen av enskilda stödmotta­

gande fungerar genom offentliggörande av deras namn

och andra relevanta uppgifter.

(79)

Om syftet med den offentliga kontrollen av använd­

ningen av medel från fonderna ska uppnås, behöver en

viss mängd information komma till allmänhetens kän­

nedom. Den informationen bör inbegripa uppgifter om

stödmottagarens identitet, beviljat stödbelopp, från vilken

fond medlen kommer och om den berörda åtgärdens

syfte och art. Informationen bör offentliggöras på ett

sådant sätt att detta i så liten utsträckning som möjligt

påverkar stödmottagarnas rätt till skydd av privatlivet i

allmänhet och skydd av personuppgifter i synnerhet;

båda dessa rättigheter fastslås i artiklarna 7 och 8 i Eu­

ropeiska unionens stadga om de grundläggande rättighe­

terna.

(80)

För att säkerställa att denna förordning överensstämmer

med proportionalitetsprincipen har lagstiftaren undersökt

alla alternativa sätt att uppnå målsättningen om offentlig

kontroll av användningen av pengar från fonderna, enligt

en analys i ett memorandum som anges i bilagan till

rådets dokument 6370/13, och har valt det alternativ

som skulle orsaka minst omfattande ingripande i de indi­

viduella rättigheterna i fråga.

(81)

Genom att offentliggöra uppgifter om en åtgärd som ger

jordbrukarna rät till stöd och om åtgärdens art och syfte

får allmänheten konkret information om den stödda

verksamheten och det ändamål för vilket stödet bevilja­

des. Detta stärker även den offentliga kontrollens före­

byggande och avskräckande effekt när det gäller att

skydda de ekonomiska intressena.

(82)

Vid en avvägning mellan å ena sidan målet av att säkra

offentlig kontroll av användningen av medel från fon­

derna och å andra sidan stödmottagarnas rätt till respekt

för privatlivet i allmänhet och skydd av personuppgifter i

synnerhet, bör stödets storlek beaktas. Efter en omfat­

tande analys och samråd med intressenterna framgick

det att det, för att stärka effekterna av offentliggörandet

och för att begränsa den påverkan som offentliggörandet

får på stödmottagarnas rättigheter, är nödvändigt att fast­

ställa ett tröskelvärde uttryckt i mottaget stödbelopp, un­

der vilket stödmottagarnas namn inte bör offentliggöras.

(83)

Det tröskelvärdet bör vara av de minimis-karaktär och

bör återspegla och grunda sig på de stödnivåer som gäller

inom de stödordningar som upprättats inom ramen för

den gemensamma jordbrukspolitiken. Eftersom medlems­

staternas jordbruksekonomier har ytterst varierande

struktur och strukturen i en medlemsstat kan skilja sig

väsentligt från den genomsnittliga jordbruksstrukturen i

unionen, bör medlemsstaterna ges möjlighet att tillämpa

olika minimitrösklar som återspeglar deras särskilda si­

tuation. I förordning (EU) nr 1307/2013 fastställs en en­

kel och specifik ordning för småjordbruk. Artikel 63 i

den förordningen fastslår kriterier för beräkningen av

stödbeloppet. För konsekvensens skull bör, när det gäller

medlemsstater 1307som tillämpar stödordningen, det

tröskelvärde som ska beaktas fastställas på samma nivå

som de belopp som fastställts av medlemsstaten enligt

artikel 63.1 andra stycket eller artikel 63.2 andra stycket

i den förordningen. I fall där medlemsstater beslutar att

inte tillämpa den ordningen bör det tröskelvärde som ska

beaktas fastställas till samma nivå som det högsta stöd­

belopp som är möjligt enligt ordningen, i enlighet med

artikel 63 i förordning (EU) 1307/2013. Under den spe­

cifika tröskeln bör offentliggörandet, med undantag för

namnet, omfatta alla relevanta uppgifter, så att skattebe­

talarna får en korrekt bild av den gemensamma jord­

brukspolitiken.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/559

Ds 2015:13

Bilaga 3

270

(84)

Genom att denna information offentliggörs, i kombina­

tion med den övergripande informationen till allmänhe­

ten som föreskrivs i denna förordning, ökas öppenheten

kring hur unionens medel används inom ramen för den

gemensamma jordbrukspolitiken, vilket bidrar till att syn­

liggöra den politiken och sprida bättre kunskap om den­

na. Härigenom ges medborgarna möjligheter att närmare

delta i beslutsprocessen och det säkras större legitimitet

för förvaltningen som blir effektivare och mer ansvarig i

förhållande till medborgarna. Detta skulle också ge med­

borgarna konkreta exempel på hur jordbruket skapar all­

männa nyttigheter samt bekräfta legitimiteten av det stat­

liga stödet till jordbrukssektorn.

(85)

Det måste därför anses att det allmänna offentliggörandet

av relevant information inte går utöver vad som är nöd­

vändigt i ett demokratiskt samhälle mot bakgrund av

behovet av att skydda unionens ekonomiska intressen

samt den centrala betydelsen av målet att uppnå offentlig

kontroll över användningen av medel från fonderna.

(86)

För att kraven på skydd av personuppgifter ska uppfyllas

bör stödmottagarna före offentliggörandet informeras om

att uppgifter om dem kommer att offentliggöras. De bör

också informeras om att uppgifterna kan komma att

behandlas av unionens och medlemsstaternas revisions-

och utredningsorgan för att skydda unionens ekonomiska

intressen. Stödmottagarna bör också underrättas om sina

rättigheter enligt direktiv 95/46/EG och om de förfaran­

den som gäller för utövandet av dessa rättigheter.

(87)

Efter en grundlig analys och bedömning av hur stödmot­

tagarnas rättigheter till skydd av personuppgifter bäst kan

iakttas, även baserat på information från kommissionen

under förhandlingarna om denna förordning, bör det

därför i denna förordning fastställas nya regler för offent­

liggörandet av information om alla mottagare av stöd

från fonderna.

(88)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet

av denna förordning bör kommissionen tilldelas genom­

förandebefogenheter.

(89)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av

denna förordning bör genomförandebefogenheter till­

delas kommissionen avseende förfarandena för att bevilja,

återkalla och granska godkännandet av utbetalande organ

och samordningsorgan samt för övervakningen av god­

kännandet av utbetalande organ; reglerna med avseende

på det arbete och de kontroller som ska ligga till grund

för förvaltningsförklaringen från de utbetalande organen,

samordningsorganets funktion och detta samordnings­

organs överföring av information till kommissionen; reg­

lerna rörande de attesterande organens uppgifter, inklu­

sive kontrollerna och de certifikat och rapporter, tillsam­

mans med medföljande handlingar, som dessa organ ska

upprätta. Dessa genomförandebefogenheter bör utövas i

enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 182/2011 ( 1 ).

(90)

Kommissionens genomförandebefogenheter bör även

omfatta de revisionsprinciper på vilka det attesterande

organens utlåtanden är baserade, inklusive en bedömning

av risker, interna kontroller och den nivå på revisions­

bevis som krävs, de revisionsmetoder som används av de

attesterande organen, med beaktande av internationella

revisionsstandarder, för att utfärda sina utlåtanden, i före­

kommande fall inklusive användningen av ett enda inte­

grerat stickprov för varje population och, i förekom­

mande fall, möjligheten att medfölja vid de utbetalande

organens kontroller på plats.

(91)

De bör även omfatta regler för ett enhetligt genom­

förande av systemet för jordbruksrådgivning. fastställan­

det av månadsbetalningarna från EGFJ till medlemsstater­

na; fastställandet av de belopp som ska finansiera offent­

lig intervention; regler rörande finansieringen av kommis­

sionens inhämtning av de satellitbilder som krävs för

kontrollerna och de åtgärder som kommissionen vidtar

genom fjärranalyser för att övervaka jordbruksresurser,

förfarandet för att genomföra kommissionens inhämt­

ning av dessa satellitbilder och övervakningen av jord­

bruksresurser, ramen som styr förvärv, förbättring och

nyttjande av satellitbilder och meterologiska uppgifter

samt de tillämpliga tidsfristerna.

(92)

De bör även omfatta: i samband med förfarandet för

finansiell disciplin, justeringsgraden för direktstöden

samt anpassningen av denna liksom villkor och bestäm­

melser för anslag som förs över i enlighet med arti­

kel 169.3 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 för

att finansiera direktstödet; i samband med förfarandet för

budgetdisciplin, det preliminära fastställandet av stödbe­

loppen och den preliminära fördelningen av den dis­

ponibla budgeten till medlemsstaterna.

(93)

Dessutom bör kommissionens genomförandebefogenhe­

ter omfatta fastställandet av den tidsfrist inom vilken de

godkända utbetalande organen ska upprätta och till kom­

missionen översända mellanliggande utgiftsdeklarationer

som rör landsbygdsprogrammen, minskning eller inne­

hållandet av månatliga eller mellanliggande betalningar

till medlemsstaterna, uppgifter om de utbetalande orga­

nens separata redovisning; särskilda villkor som gäller för

de uppgifter som ska bokföras i de utbetalande organens

räkenskaper, regler om finansiering och redovisning av

interventionsåtgärder i form av offentlig lagring och om

andra utgifter som finansieras av fonderna, villkor och

SV

L 347/560

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den

16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer

för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina

genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

Ds 2015:13

Bilaga 3

271

bestämmelser för automatiska återtagandeförfaranden,

förfarande och andra praktiska arrangemang för att kom­

missionens inställande av utbetalningar till medlemssta­

terna ska fungera i de fall där medlemsstaterna lämnar in

uppgifter för sent.

(94)

Dessutom bör kommissionens genomförandebefogenhe­

ter omfatta de förfaranden som rör de särskilda skyldig­

heter som medlemsstaterna måste iaktta i samband med

kontroller, de förfaranden som rör de skyldigheter att

samarbeta som medlemsstaterna har när det gäller kom­

missionens kontroller på plats och tillgång till infor­

mation; de förfaranden och andra praktiska arrangemang

som rör skyldigheten att rapportera oegentligheter och

bedrägerier, de villkor i enlighet med vilka verifikatio­

nerna för de utbetalningar som har gjorts och de hand­

lingar som hör till de administrativa och fysiska kont­

roller som föreskrivs i unionsrätten ska bevaras; den

bokföringsmässiga kontrollen och kontrollen av överens­

stämmelse, undantagandet från unionsfinansiering av de

belopp som belastar unionens budget, förfarandena för

indrivning av felaktiga utbetalningar samt ränta och for­

merna för medlemsstaternas anmälan och meddelande

till kommissionen med avseende på oegentligheter.

(95)

Kommissionens genomförandebefogenheter bör omfatta

regler som syftar till att nå en enhetlig tillämpning av

medlemsstaternas skyldigheter när det gäller skyddet av

unionens ekonomiska intressen, de regler som krävs för

att säkra att kontroller tillämpas enhetligt i unionen, till­

lämpningen och beräkningen av indragningen, helt eller

delvis, av stöd eller stödrättigheter; indrivning av felaktiga

betalningar och viten samt felaktigt tilldelade stödrättig­

heter och tillämpningen av ränta. De bör även omfatta

tillämpningen och beräkningen av de administrativa

sanktionerna, närmare regler för att fastställa att en över­

trädelse är av mindre betydelse, reglerna för att identifiera

de fall där medlemsstaterna, på grund av sanktionernas

art, kan behålla de indrivna sanktionerna, och innehål­

landet av månadsbetalningarna i särskilda fall som om­

fattas av förordning (EU) nr 1308/2013.

(96)

Kommissionens genomförandebefogenheter bör omfatta

den form av säkerheter som ska ställas och förfarandet

för hur det ska gå till, hur de ska godkännas och hur de

ursprungliga säkerheterna ska ersättas; förfarandena för

att frisläppa säkerheter och den information som med­

lemsstaterna eller kommissionen ska överföra med avse­

ende på säkerheter. De bör även omfatta regler som är

både nödvändiga och berättigade i en nödsituation för att

lösa specifika problem med avseende på betalningsperio­

der och förskottsbetalningar; regler för stödansökningar

och stödanspråk, ansökningar om stödrättigheter inbegri­

pet sista datum för inlämning av ansökningar, krav på

vilka uppgifter ansökningarna minst ska innehålla, be­

stämmelser om ändring eller indragning av stödansök­

ningar, undantag från kravet att lämna in en stödansökan

och bestämmelser som gör det möjligt för medlemssta­

terna att tillämpa förenklade förfaranden eller att rätta till

uppenbara fel.

(97)

På samma sätt bör kommissionens genomförandebefo­

genheter omfatta regler för hur kontrollerna ska genom­

föras för att kontrollera huruvida skyldigheterna fullgörs

och huruvida informationen i stödansökan eller stöd­

anspråket är korrekt och fullständig, inbegripet regler

om mätningstoleranser för kontroller på plats, de tek­

niska specifikationer som behövs för att det integrerade

administrations- och kontrollsystemet ska tillämpas på

ett enhetligt sätt; regler i samband med överlåtelse av

jordbruksföretag då även skyldigheter som följer med

rätten till stödet i fråga ska överlåtas och fortfarande

fullgöras och regler för utbetalningen av förskott. De

bör även omfatta regler som syftar till att nå en enhetlig

tillämpning av reglerna för granskning av affärshandling­

ar, de förfaranden som rör medlemsstaternas egna data­

baser och analysdatabasen med isotopuppgifter som ska

bidra till att upptäcka bedrägerier; de förfaranden som

rör samarbetet och biståndet mellan kontrollmyndigheter

och kontrollorgan, regler för genomförande av kontroller

av efterlevnaden av handelsnormer, regler för de myndig­

heter som har ansvaret för att genomföra kontrollerna

och för vad dessa kontroller ska innehålla, hur ofta de

ska ske och i vilket handelsled de ska utföras.

(98)

Kommissionens genomförandebefogenheter bör även

omfatta: i samband med kontrollerna gällande ursprungs­

beteckningar, geografiska beteckningar och skyddade tra­

ditionella uttryck, den information som medlemsstaterna

ska översända till kommissionen; föreskrifter avseende

den myndighet som ansvarar för kontrollerna av att pro­

duktspecifikationerna följs, inbegripet de fall där det geo­

grafiska området ligger i ett tredjeland, de åtgärder som

medlemsstaterna ska genomföra för att förhindra illojal

användning av skyddade ursprungsbeteckningar, skyd­

dade geografiska beteckningar och skyddade traditionella

uttryck, de kontroller och verifieringar som medlemssta­

terna ska genomföra, inbegripet provtagning.

De bör även omfatta regler för hur kontrollerna ska

genomföras för att verifiera huruvida tvärvillkoren upp­

fylls; närmare förfaranderegler och tekniska regler när det

gäller beräkning och tillämpning av de administrativa

sanktionerna när tvärvillkoren inte är uppfyllda; regler

om medlemsstaternas överförande av information till

kommissionen enligt artikel 104; och åtgärder för att

skydda tillämpningen av unionsrätten om exceptionella

monetära förfaringssätt avseende en nationell valuta ris­

kerar att äventyra den.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/561

Ds 2015:13

Bilaga 3

272

(99)

Vidare bör kommissionens genomförandebefogenheter

omfatta den uppsättning indikatorer som är specifika

för övervakningen och utvärderingen av den gemen­

samma jordbrukspolitiken, regler om de uppgifter som

ska överlämnas av medlemsstaterna till kommissionen

för övervakningen och utvärderingen av den gemen­

samma jordbrukspolitiken; regler om hur informationen

om mottagarna av stöd från fonderna ska offentliggöras

och tidsplanen för offentliggörandet, en enhetlig tillämp­

ning av skyldigheten att informera stödmottagarna om

att uppgifter om dem kommer att offentliggöras, samt

samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaterna

när det gäller offentliggörandet av information om mot­

tagarna av stöd från fonderna.

(100)

Det rådgivande förfarandet bör tillämpas vid antagandet

av vissa genomförandeakter. När det gäller de genom­

förandeakter som innebär att kommissionen beräknar

olika belopp, gör det rådgivande förfarandet det möjligt

för kommissionen att till fullo ta sitt ansvar att förvalta

budgeten. Syftet med detta förfarande är att öka effekti­

viteten, förutsägbarheten och snabbheten, med hänsyn

tagen till befintliga tidsbegränsningar och budgetförfaran­

den. När det gäller genomförandeakter inom ramen för

de utbetalningar som görs till medlemsstaterna samt av­

slutande av räkenskaperna, gör det rådgivande förfaran­

det det möjligt för kommissionen att till fullo ta sitt

ansvar att förvalta budgeten och kontrollera de nationella

utbetalande organens årsräkenskaper för att antingen ac­

ceptera dessa räkenskaper eller, om det gjorts utbetal­

ningar som inte följer unionens regler, utesluta sådana

utbetalningar från unionsfinansiering. I andra fall bör

granskningsförfarandet användas för att anta genom­

förandeakter.

(101)

Kommissionen bör ges befogenheter att anta genom­

förandeakter utan att tillämpa förordning (EU)

nr 182/2011 rörande fastställande av det nettoanslag

som ska stå till förfogande för utgifterna från EGFJ och

rörande tilläggsbetalningar eller avdrag i samband med

månadsbetalningar.

(102)

Eftersom övergången från systemet enligt de förordningar

som upphävs till systemet i den här förordningen kan

innebära praktiska och specifika svårigheter, bör kommis­

sionen ges möjlighet att vidta nödvändiga och vederbör­

ligen motiverade åtgärder.

(103)

Eftersom det är brådskande att förbereda ett smidigt ge­

nomförande av de planerade åtgärderna, bör denna för­

ordning träda ikraft samma dag som den offentliggörs i

Europeiska unionens officiella tidning.

(104)

Eftersom programperioden för landsbygdsprogram som

finansieras på grundval av denna förordning löper från

och med den 1 januari 2014, bör denna förordning börja

gälla från och med den dagen. Eftersom budgetåret för

jordbruket täcker de utgifter och de inkomster som de

utbetalande organen tar upp i räkenskaperna för fonder­

nas budget under budgetår

"N" som börjar den 16 ok­

tober år

"N-1" och löper till den 15 oktober år "N", bör

dock bestämmelserna om godkännande och återkallande

av godkännande för utbetalande organ och samordnings­

organ och kommissionens befogenhet, till den ekono­

miska förvaltningen av fonderna, så som budgettaket,

reserven för kriser i jordbrukssektorn, budgetdisciplinen

och till avsättning av inkomster, gälla från och med ett

tidigare datum som överensstämmer med den dag då

budgetåret 2014 börjar, dvs. den 16 oktober 2013. Av

samma anledning bör bestämmelserna om förfarandet i

samband med månatliga utbetalningar från kommissio­

nen till medlemsstaterna och de utbetalande organens

efterlevnad av tidsfristerna för utbetalning tillämpas på

faktiska utgifter från den dag då budgetåret 2014 börjar,

dvs. den 16 oktober 2013.

(105)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts och har antagit

ett yttrande ( 1 ).

(106)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig

utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, på grund

av de kopplingar som finns mellan denna förordning och

den gemensamma jordbrukspolitikens övriga instrument,

de begränsningar som en utvidgad union innebär för

medlemsstaternas finansiella medel, utan snarare, på

grund av den fleråriga garanterad unionsfinansiering

och genom en fokusering på prioriteringar på unions­

nivå, kan uppnås bättre på unionsnivå kan unionen vidta

åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i

fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlig­

het med proportionalitetsprincipen i samma artikel går

denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för

att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Tillämpningsområde

I denna förordning fastställs reglerna för

a) finansieringen av utgifter inom den gemensamma jordbruks­

politiken, inklusive utgifter för landsbygdsutveckling,

b) systemet för jordbruksrådgivning,

c) de förvaltnings- och kontrollsystem som ska införas av med­

lemsstaterna,

d) systemet med tvärvillkor,

e) avslutande av räkenskaper.

SV

L 347/562

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) EUT C 35, 9.2.2012, s. 1.

Ds 2015:13

Bilaga 3

273

Artikel 2

Termer som används i denna förordning

1. I denna förordning gäller följande definitioner:

a) jordbrukare: en jordbrukare i den mening som fastställs i

artikel 4 i förordning (EU) nr 1307/2013.

b) jordbruksverksamhet: en jordbruksverksamhet i den mening

som fastställs i artikel 4 i förordning (EU) nr 1307/2013.

c) jordbruksareal: en jordbruksareal i den mening som fastställs

i artikel 4 i förordning (EU) nr 1307/2013.

d) jordbruksföretag: jordbruksföretag i den mening som fastställs

i artikel 4 i förordning (EU) nr 1307/2013, om inget annat

föreskrivs i artikel 91.3.

e) direktstöd: direktstöd i den mening som fastställs i artikel 1 i

förordning (EU) nr 1307/2013.

f) sektorslagstiftning inom jordbruket: alla tillämpliga akter som

antagits på grundval av artikel 43 i EUF-fördraget inom

ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och i till­

lämpliga fall alla delegerade akter eller genomförandeakter

som antagits på grundval av sådana akter samt del två i

förordning (EU) nr 1303/2013 i den mån den är tillämplig

på Ejflu.

g) oegentligheter: oegentligheter i enlighet med artikel 1.2 i för­

ordning (EG, Euratom) nr 2988/95.

2. Vid finansieringen, förvaltningen och övervakningen av

den gemensamma jordbrukspolitiken får force majeure och ex­

ceptionella omständigheter i synnerhet godkännas i följande fall:

a) Stödmottagarens död.

b) Långvarig arbetsoförmåga hos stödmottagaren.

c) En allvarlig naturkatastrof som i stor omfattning påverkar

jordbruksföretaget.

d) Oavsiktlig förstörelse av byggnaderna för djur på jordbruks­

företaget.

e) En epizooti eller en växtsjukdom som drabbar hela eller en

del av stödmottagarens djurbesättning respektive grödor.

f) Expropriation av hela eller en stor del av jordbruksföretaget, om

denna inte kunde förutses den dag då ansökan lämnades in.

AVDELNING II

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER FÖR JORDBRUKSFONDER

KAPITEL I

Jordbruksfonder

Artikel 3

Fonder för finansiering av jordbruksutgifter

1. För att uppnå de mål för den gemensamma jordbruks­

politiken som anges i EUF-fördraget ska de olika åtgärder som

den politiken består av, inbegripet finansiering av landsbygds­

utveckling, finansieras genom

a) Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ),

b) Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu).

2. EGFJ och Ejflu (nedan kallade fonderna) ska ingå i Europe­

iska unionens allmänna budget (nedan kallad unionens budget).

Artikel 4

Utgifter från EGFJ

1. EGFJ ska genomföras genom delad förvaltning mellan

medlemsstaterna och unionen. Den ska finansiera följande ut­

gifter, som ska betalas i enlighet med unionsrätten:

a) Åtgärder som reglerar eller stöder jordbruksmarknader.

b) Direktstöd till jordbrukare inom ramen för den gemen­

samma jordbrukspolitiken.

c) Unionens ekonomiska bidrag till sådana informations- och

säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på unionens

inre marknad och i tredjeland som genomförs av medlems­

staterna på grundval av andra program än de som avses i

artikel 5 och som har valts ut av kommissionen.

d) Unionens ekonomiska bidrag till unionens program för frukt

och grönsaker i skolan som avses i artikel 23 i förordning

(EU) nr 1308/2013 och åtgärderna i fråga om djursjukdomar

och förlorat konsumentförtroende som avses i artikel 155 i

den förordningen.

2. EGFJ ska genom direkt förvaltning finansiera följande ut­

gifter i enlighet med unionsrätten:

a) Säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter som företas

antingen direkt av kommissionen eller genom internationella

organisationer.

b) Åtgärder som vidtas i enlighet med unionsrätten avsedda att

säkerställa bevarande, karakterisering, insamling och utnytt­

jande av genetiska resurser i jordbruket.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/563

Ds 2015:13

Bilaga 3

274

c) Upprättande och underhåll av informationstekniska redovis­

ningssystem för jordbruket.

d) System för jordbruksundersökningar, inbegripet undersök­

ningar av jordbruksföretagens struktur.

Artikel 5

Utgifter från Ejflu

Ejflu ska genomföras genom delad förvaltning mellan medlems­

staterna och unionen. Det ska finansiera unionens ekonomiska

bidrag till landsbygdsprogram som genomförs i enlighet med

unionsrätten om stöd för landsbygdsutveckling.

Artikel 6

Andra utgifter, inbegripet tekniskt stöd

Fonderna får var för sig, på kommissionens initiativ och/eller

för dess räkning genom direkt förvaltning finansiera förbere­

dande verksamhet, övervakning, administrativa och tekniska stö­

dinsatser samt utvärderings-, revisions- och kontrollåtgärder

som behövs för att genomföra den gemensamma jordbrukspoli­

tiken. Åtgärderna ska särskilt omfatta följande:

a) De åtgärder som behövs för analys, förvaltning, övervakning,

informationsutbyte och genomförande av den gemensamma

jordbrukspolitiken samt sådana åtgärder som avser upprät­

tande av kontrollsystem och tekniskt och administrativt stöd.

b) Kommissionen ska kunna inhämta de satellitbilder som krävs

för de kontroller som utförs i enlighet med artikel 21.

c) De åtgärder som kommissionen genom fjärranalyser vidtar

för att övervaka jordbruksresurser i enlighet med artikel 22.

d) De åtgärder som behövs för att behålla och utveckla metoder

och tekniska hjälpmedel för information, sammankoppling,

övervakning och kontroll av den ekonomiska förvaltningen

av de medel som används för att finansiera den gemen­

samma jordbrukspolitiken.

e) Insatser för att informera om den gemensamma jordbruks­

politiken i enlighet med artikel 45.

f) Studier av den gemensamma jordbrukspolitiken och utvär­

dering av åtgärder som finansieras av fonderna, inbegripet

förbättring av utvärderingsmetoder och informationsutbyte

om de metoder som används inom den gemensamma jord­

brukspolitiken.

g) I förekommande fall inrättande av genomförandeorgan i en­

lighet med rådets förordning (EG) nr 58/2003 ( 1 ), som har

uppgifter inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

h) Åtgärder relaterade till informationsspridning, medvetande­

görande, främjande av samarbete och erfarenhetsutbyte

inom unionen, som vidtas inom ramen för landsbygds­

utveckling, inbegripet inrättande av nätverk mellan de be­

rörda aktörerna.

i) De åtgärder som behövs för utveckling, registrering och

skydd av logotyper inom ramen för unionens kvalitetspolitik

och för skydd av därtill kopplade immateriella rättigheter

samt nödvändig utveckling inom informationsteknik.

KAPITEL II

Utbetalande organ och andra organ

Artikel 7

Godkännande och återkallande av godkännande för

utbetalande organ och samordningsorgan

1. Utbetalande organ ska vara myndigheter eller organ i

medlemsstaterna med ansvar för att förvalta och kontrollera

de utgifter som avses i artikel 4.1 och artikel 5.

Med undantag för utbetalning kan utförandet av dessa uppgifter

delegeras.

2. Medlemsstaterna ska godkänna myndigheter eller organ

som utbetalande organ om de har en administrativ organisation

och ett internt kontrollsystem som ger tillräckliga garantier för

att utbetalningarna är lagliga och korrekta och att de redovisas

på ett korrekt sätt. De utbetalande organen ska uppfylla mini­

mivillkor för godkännande när det gäller interna förhållanden,

kontroller, information och kommunikation samt övervakning

som ska fastställas av kommissionen i enlighet med artikel 8.1

a.

Varje medlemsstat ska, med beaktande av sina konstitutionella

bestämmelser, begränsa antalet godkända utbetalande organ till

högst ett på nationell nivå eller, där så är tillämpligt, till ett per

region. I de fall regionala utbetalande organ inrättas ska emeller­

tid medlemsstaterna dessutom antingen godkänna ett nationellt

utbetalande organ för stödprogram som på grund av sin natur

måste förvaltas på nationell nivå eller överlåta förvaltningen av

dessa program till sina regionala utbetalande organ.

Genom undantag från andra stycket får medlemsstaterna behålla

det antal utbetalande organ som ackrediterats innan 20 decem­

ber 2013.

Före utgången av 2016 ska kommissionen lägga fram en rap­

port inför Europaparlamentet och rådet om hur systemet med

utbetalande organ fungerar i unionen, i förekommande fall åt­

följd av lagstiftningsförslag.

3. Senast den 15 februari året efter det aktuella budgetåret

ska ansvarig person vid det godkända utbetalande organet upp­

rätta följande:

a) Årsräkenskaperna för de utbetalningar som gjorts för att

verkställa de godkända utbetalande organens uppdrag till­

sammans med den information som behövs för att avsluta

räkenskaperna i enlighet med artikel 51.

SV

L 347/564

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om

stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter

som avser förvaltningen av gemenskapsprogram (EGT L 11,

16.1.2003, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 3

275

b) En förvaltningsförklaring genom vilken man försäkrar att

räkenskaperna är fullständiga, korrekta och sanningsenliga

och att de interna kontrollsystemen fungerar korrekt, på

grundval av objektiva kriterier, samt att de underliggande

transaktionerna är lagliga och korrekta.

c) En årlig sammanfattning av de slutliga revisionsrapporterna

och av de kontroller som genomförts, inklusive en analys av

arten och omfattningen av de fel och svagheter som kon­

staterats i systemen samt de korrigerande åtgärder som ska

vidtas eller som planeras.

Kommissionen får i undantagsfall förlänga tidsfristen från den

15 februari till senast den 1 mars efter att ha underrättats av

den berörda medlemsstaten.

4. Om mer än ett utbetalande organ godkänns ska medlems­

staten utse ett offentligt organ, (nedan kallat samordningsorganet)

som den ska tilldela följande uppgifter:

a) Samla in den information som ska ställas till kommissionens

förfogande och överföra denna information till kommissio­

nen.

b) Vidta eller samordna åtgärder, allt efter omständigheterna,

för att avhjälpa allmänna brister och hålla kommissionen

underrättad om eventuell uppföljning.

c) Främja och där så är möjligt säkerställa enhetlig tillämpning

av unionens regler.

Samordningsorganet ska av medlemsstaterna ges ett särskilt

godkännande med avseende på bearbetningen av den ekono­

miska information som avses i första stycket a.

5. Om ett eller flera av de kriterier för godkännande som

föreskrivs i punkt 2 inte eller inte längre uppfylls av ett godkänt

utbetalande organ, ska medlemsstaten på eget initiativ eller på

kommissionens begäran återkalla godkännandet, såvida inte det

utbetalande organet genomför nödvändiga anpassningar inom

en tid som bestäms beroende på hur allvarligt problemet är.

6. De utbetalande organen ska förvalta och säkerställa kont­

roll av de transaktioner som är kopplade till den offentliga

intervention för vilken de ansvarar och de ska behålla det över­

gripande ansvaret inom detta område.

Artikel 8

Kommissionens befogenheter

1. För att säkerställa att det system som föreskrivs i artikel 7

fungerar väl, ska kommissionen ha befogenhet att anta delege­

rade akter i enlighet med artikel 111 om

a) minimivillkoren för att godkänna utbetalande organ och de

samordningsorgan som avses i artikel 7.2 respektive arti­

kel 7.4,

b) de utbetalande organens skyldigheter när det gäller offentlig

intervention och reglerna för innehållet i deras förvaltnings-

och kontrollansvar.

2. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast­

ställa regler om

a) förfarandena för att bevilja, återkalla och granska godkän­

nandet av utbetalande organ och samordningsorgan samt

förfarandena för övervakningen av godkännandet av utbeta­

lande organ,

b) det arbete och de kontroller som ska ligga till grund för

förvaltningsförklaringen från de utbetalande organen,

c) det samordnande organets funktion och den överföring av

information till kommissionen som avses i artikel 7.4.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

Artikel 9

Attesterande organ

1. Det attesterande organet ska vara ett offentligt eller privat

revisionsorgan som utses av medlemsstaten. Om det är ett pri­

vat revisionsorgan och tillämplig unionsrätt eller nationell rätt

kräver det ska det väljas ut av medlemsstaten genom ett offent­

ligt anbudsförfarande. Det ska lämna ett utlåtande, utarbetat i

överensstämmelse med internationellt accepterade revisionsstan­

darder, om huruvida det utbetalande organets årsräkenskaper är

fullständiga, korrekta och sanningsenliga, huruvida de interna

kontrollsystemen fungerar korrekt och huruvida de utgifter för

vilka man ansökt om ersättning från kommissionen är lagliga

och korrekta. I det utlåtandet ska även anges huruvida gransk­

ningen leder till ett ifrågasättande av påståendena i förvaltnings­

förklaringen.

Det attesterande organet ska besitta den nödvändiga tekniska

sakkunskapen. Det ska i sin verksamhet vara oberoende av

det berörda utbetalande organet och det berörda samordnings­

organet liksom den myndighet som har godkänt detta organ.

2. Kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa

regler om de attesterande organens uppgifter, inklusive kontrol­

lerna och om de certifikat och rapporter, tillsammans med

medföljande handlingar, som dessa organ ska upprätta. Med

hänsyn till behovet av maximal effektivitet vid granskning av

transaktioner och professionell revisionsbedömning, vad beträf­

far en integrerad strategi, ska genomförandeakterna också fast­

ställa

a) de revisionsprinciper på vilka det attesterande organens ut­

låtanden är baserade, inklusive en bedömning av risker, in­

terna kontroller och den nivå på revisionsbevis som krävs,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/565

Ds 2015:13

Bilaga 3

276

b) de revisionsmetoder som, med beaktande av internationella

revisionsstandarder, ska användas av de attesterande organen

när de utfärdar sina utlåtanden, i förekommande fall inklu­

sive användning av ett enda integrerat stickprov för varje

population och, i förekommande fall, möjligheten att med­

följa vid de utbetalande organens kontroller på plats.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

Artikel 10

Ersättning för utbetalningar som görs av utbetalande organ

De utgifter som avses i artikel 4.1 och artikel 5 får finansieras

av unionsmedel endast om de har betalats av godkända utbeta­

lande organ.

Artikel 11

Oavkortat stöd till stödmottagare

Utom i de fall där annat uttryckligen föreskrivs i unionsrätten

ska stöd som faller inom ramen för finansiering enligt denna

förordning oavkortat betalas ut till stödmottagarna.

AVDELNING III

SYSTEMET FÖR JORDBRUKSRÅDGIVNING

Artikel 12

Princip och tillämpningsområde

1. Medlemsstaterna ska inrätta ett system för rådgivning till

stödmottagare om markskötsel och jordbruksdrift (nedan kallat

systemet för jordbruksrådgivning). Det systemet för jordbruks­

rådgivning ska handhas av utsedda offentliga organ och/eller

utvalda privata organ.

2. Systemet för jordbruksrådgivning ska åtminstone omfatta

följande:

a) Skyldigheter på gårdsnivå som följer av föreskrivna verksam­

hetskrav och normerna för god jordbrukshävd och goda

miljöförhållanden enligt avdelning VI kapitel I.

b) De jordbruksmetoder som har en gynnsam inverkan på kli­

matet och miljön som anges i avdelning III kapitel 3 i för­

ordning (EU) nr 1307/2013 och det underhåll av jordbruksa­

realer som avses i artikel 4.1 c i förordning (EU)

nr 1307/2013.

c) Åtgärder på gårdsnivå som anges i landsbygdsprogrammen

som syftar till en modernisering av jordbruksföretag, upp­

byggnad av konkurrenskraft, sektorsintegration, innovation

och marknadsorientering samt främjande av entreprenör­

skap.

d) Krav på stödmottagare som antas av medlemsstaterna för

tillämpning av artikel 11.3 i direktiv 2000/60/EG.

e) Krav på stödmottagare som antas av medlemsstaterna för

genomförandet av artikel 55 i förordning (EG)

nr 1107/2009, i synnerhet kravet som avses i artikel 14 i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG.

3. Systemet för jordbruksrådgivning får också omfatta bland

annat

a) främjande av omvandling av jordbruk och diversifiering av

deras ekonomiska verksamhet,

b) riskhantering och införande av lämpliga förebyggande åtgär­

der för att motarbeta naturkatastrofer, andra katastrofer och

djur- och växtsjukdomar,

c) minimikraven i nationell rätt som avses i artiklarna 28.3 och

29.2 i förordning (EU) nr 1305/2013,

d) information om begränsning av och anpassning till klimat­

förändringar, biologisk mångfald och vattenskydd enligt bi­

laga I till den här förordningen.

Artikel 13

Särskilda krav som rör systemet för jordbruksrådgivning

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att rådgivare som arbetar

inom systemet för jordbruksrådgivning har lämpliga kvalifika­

tioner och får regelbunden utbildning.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att rådgivning och kont­

roll hålls åtskilda. I detta avseende och om inte annat föreskrivs

i nationel rätt om allmänhetens tillgång till handlingar, ska

medlemsstaterna se till att de utvalda och utsedda organ som

avses i artikel 12.1 inte röjer de personuppgifter eller uppgifter

om enskilda som de inhämtar i samband med rådgivningen för

andra personer än den stödmottagare som driver det berörda

jordbruksföretaget, med undantag av oegentligheter och över­

trädelser, särskilt brottslig verksamhet, som upptäcks under

verksamheten och som omfattas av en skyldighet iunionsrätten

eller den nationella rätten att informera en offentlig myndighet.

3. Den berörda nationella myndigheten ska förse den poten­

tiella stödmottagaren, i första hand i elektronisk form, med en

tillämplig förteckning över utvalda och utsedda organ enligt

artikel 12.1.

Artikel 14

Tillgång till systemet för jordbruksrådgivning

Stödmottagare och jordbrukare som inte får stöd inom ramen

för den gemensamma jordbrukspolitiken får använda systemet

för jordbruksrådgivning på frivillig grund.

SV

L 347/566

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

277

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 99.2 fjärde styc­

ket får medlemsstaterna dock i enlighet med objektiva kriterier

fastställa vilka kategorier av stödmottagare som ska prioriteras

för systemet för jordbruksrådgivning, inbegripet nätverk som

verkar med begränsade medel i den mening som avses i artik­

larna 53, 55 och 56 i förordning (EU) nr 1305/2013.

I sådana fall ska medlemsstaterna säkerställa att de jordbrukare

prioriteras som har mest begränsad tillgång till någon annan

rådgivningstjänst än systemet för jordbruksrådgivning.

Systemet för jordbruksrådgivning ska säkerställa att stödmotta­

gare får tillgång till råd som återspeglar deras jordbruksföretags

särskilda situation.

Artikel 15

Kommissionens befogenheter

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa reg­

ler om enhetligt genomförande av systemet för jordbruksrådgiv­

ning, så att systemet tas i full drift.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

AVDELNING IV

EKONOMISK FÖRVALTNING AV FONDERNA

KAPITEL I

EGFJ

A v s n i t t 1

F i n a n s i e r i n g a v u t g i f t e r

Artikel 16

Budgettak

1. Det årliga taket för EGFJ:s utgifter ska utgöras av de max­

imibelopp som fastställts för denna fond enligt förordning (EU,

Euratom) nr 13112013.

2. I den händelse unionsrätten anger att belopp som avses i

punkt 1 ska minskas eller läggas till ska kommissionen anta

genomförandeakter utan att tillämpa det förfarande som avses i

artikel 116 och på grundval av de uppgifter som avses i unions­

rätten, för att fastställa det nettoanslag som ska stå till för­

fogande för utgifterna från EGFJ.

Artikel 17

Månadsbetalningar

1. De medel som behövs för att finansiera de utgifter som

avses i artikel 4.1 ska kommissionen ställa till medlemsstaternas

förfogande genom månadsbetalningar, på grundval av betal­

ningar som under en referensperiod har betalats av de godkända

utbetalande organen.

2.

Till dess att kommissionen har verkställt månadsbetalning­

arna ska medlemsstaterna tillhandahålla de medel som behövs

för att täcka utgifterna, alltefter de godkända utbetalande orga­

nens behov.

Artikel 18

Förfarande för månadsbetalningar

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 51 och

52, ska kommissionen betala månadsbetalningarna för de utgif­

ter som har betalats av godkända utbetalande organ under re­

ferensmånaden.

2. Månadsbetalningarna ska göras till varje medlemsstat se­

nast den tredje arbetsdagen i den andra månaden efter den

månad då utgifterna har betalats. De utgifter som medlemssta­

terna betalar under perioden 1–15 oktober ska behandlas som

om de betalats under oktober månad. De utgifter som betalats

under perioden 16–31 oktober ska behandlas som om de be­

talats under november månad.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast­

ställa beloppet av de månadsbetalningar som den gör på grund­

val av medlemsstaternas utgiftsdeklarationer och den infor­

mation som lämnas i enlighet med artikel 102.1, med beak­

tande av behovet av minskningar eller innehållanden av betal­

ningar som tillämpats enligt artikel 41, eller eventuella andra

korrigeringar. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det rådgivande förfarande som avses i artikel 116.2.

4. Kommissionen får anta genomförandeakter utan att till­

lämpa det förfarande som avses i artikel 116, för att fastställa

tilläggsbetalningar eller avdrag. Den kommitté som avses i ar­

tikel 116.1 ska i så fall underrättas vid närmast följande möte.

Artikel 19

Administrativa kostnader och personalkostnader

Utgifter för administration och personal som medlemsstaterna

och stödmottagare som får stöd från EGFJ betalar ska inte bäras

av EGFJ.

Artikel 20

Utgifter för offentlig intervention

1. Om det inom ramen för den samlade marknadsordningen

inte fastställs något belopp per enhet vid en offentlig interven­

tion, ska EGFJ finansiera den berörda åtgärden på grundval av

schablonbelopp som är enhetliga inom hela unionen, särskilt

när det gäller medel som härrör från medlemsstaterna och

som används för uppköp av produkter, materiella åtgärder i

samband med lagring och, i förekommande fall, bearbetning

av interventionsprodukter.

2. För att kunna säkerställa finansieringen genom EGFJ av

den offentliga interventionens utgifter, ska kommissionen ges

befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 115

rörande

a) typen av åtgärder som kan komma i fråga för unionsfinan­

siering samt villkoren för ersättning av dessa utgifter,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/567

Ds 2015:13

Bilaga 3

278

b) villkoren för berättigande till ersättning samt beräknings­

metoder som baseras på de poster som faktiskt har konsta­

terats av de utbetalande organen eller på grundval av scha­

blonbelopp som kommissionen har fastställt, eller på grund­

val av schablonbelopp och icke-schablonbelopp som fast­

ställs i sektorslagstiftning inom jordbruket.

3. För att säkerställa att de anslag som unionens budget

föreskriver för EGFJ förvaltas på lämpligt sätt ska kommissionen

ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med arti­

kel 115 för att fastställa regler om värderingen av de trans­

aktioner som görs i samband med offentlig intervention, de

åtgärder som ska vidtas i händelse av förlorade eller försämrade

produkter i samband med offentlig intervention, och faststäl­

lande av de belopp som ska finansieras.

4. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast­

ställa de belopp som avses i punkt 1. Dessa genomförandeakter

ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i

artikel 116.2.

Artikel 21

Inhämtande av satellitbilder

Förteckningen över de satellitbilder som krävs för kontroller ska

fastställas gemensamt av kommissionen och medlemsstaterna, i

enlighet med den specifikation som utarbetas av varje medlems­

stat.

Kommissionen ska kostnadsfritt tillhandahålla dessa satellitbilder

till kontrollorganen eller de tjänsteleverantörer som bemyndi­

gats att representera dem.

Kommissionen ska dock fortsätta att äga satellitbilderna och ska

få tillbaka dem när arbetet är slutfört. Den får också begära att

arbete utförs för att förbättra teknikerna och arbetsmetoderna

för att kontrollera jordbruksarealer genom fjärranalyser.

Artikel 22

Övervakning av jordbruksresurser

De åtgärder som finansieras enligt artikel 6 c ska syfta till att ge

kommissionen medel att

a) förvalta unionens jordbruksmarknader i ett globalt perspek­

tiv,

b) säkerställa jordbruksekonomisk och miljömässig övervakning

av jordbruksmark, inklusive skogsjordbruk, liksom att över­

vaka grödoförhållanden för att möjliggöra beräkningar, i

synnerhet med avseende på avkastning och jordbrukspro­

duktion,

c) internationellt sprida tillgången till sådana beräkningar, så­

som inom initiativ som samordnas av FN-organisationer eller

andra internationella organ,

d) bidra till världsmarknadernas öppenhet, och

e) säkerställa teknisk uppföljning av det agrometerologiska sy­

stemet.

De åtgärder som finansieras i enlighet med artikel 6 c rör fram­

för allt insamling eller köp av den information som krävs för

genomförande och övervakning av den gemensamma jordbruks­

politiken, däribland uppgifter från satellitövervakning och me­

teorologiska uppgifter, skapande av en infrastruktur för geogra­

fiska data samt en webbplats, särskilda undersökningar om kli­

matfrågor, fjärranalyser som används som hjälp vid övervakning

av markkvaliteten, och aktualisering av agrometeorologiska och

ekonometriska modeller. Vid behov ska dessa åtgärder genom­

föras i samarbete med nationella laboratorier och organ.

Artikel 23

Genomförandebefogenheter

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa

a) regler om finansieringen i enlighet med artikel 6 b och 6 c,

b) förfarandet genom vilket åtgärderna i artiklarna 21 och 22

ska genomföras för att uppfylla de uppsatta målen,

c) ramen som styr förvärv, förbättring och nyttjande av satellit­

bilder och meterologiska uppgifter samt de tillämpliga tids­

fristerna.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

A v s n i t t 2

B u d g e t d i s c i p l i n

Artikel 24

Förenlighet med budgettaket

1. Anslagen för utgifter från EGFJ får inte i någon fas av

budgetförfarandet och budgetgenomförandet överskrida det be­

lopp som avses i artikel 16.

Alla rättsakter som kommissionen föreslår och som antas av

Europaparlamentet och rådet, rådet eller kommissionen och

som har inverkan på EGFJ-budgeten, ska vara förenliga med

det belopp som avses i artikel 16.

2. Om det för en medlemsstat i unionsrätten föreskrivs ett

finansieringstak för jordbruksutgifter i euro, ska dessa utgifter

ersättas upp till det taket i euro, och, när artikel 41 tillämpas,

med nödvändiga justeringar.

3. Nationella tak för direktstöd som avses i artikel 7 i för­

ordning (EU) nr 1307/2013, justerade i enlighet med artikel 26

i den här förordningen, ska betraktas som finansiella tak ut­

tryckta i euro.

SV

L 347/568

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

279

Artikel 25

Reserv för kriser inom jordbrukssektorn

En reserv som är avsedd att ge ytterligare stöd för jordbruks­

sektorn vid större kriser som drabbar produktionen eller dis­

tributionen inom jordbruket ska upprättas (nedan kallad reser­

ven för kriser i jordbrukssektorn) genom en minskning av di­

rektstödet i början av varje år med hjälp av den mekanism för

finansiell disciplin som avses i artikel 26.

Totalbeloppet för reserven ska vara 2 800 miljoner EUR med

lika stora årliga delbetalningar på 400 miljoner EUR (2011 års

priser) för perioden 2014–2020 och ska omfattas av rubrik 2 i

den fleråriga budgetramen, såsom anges i bilagan till förordning

(EU, Euratom) nr 1311/2013.

Artikel 26

Finansiell disciplin

1. För att säkerställa att de årliga tak som fastställs i förord­

ning (EU, Euratom) nr 1311/2013 för finansiering av marknads­

relaterade utgifter och direktstöd efterlevs, ska en justeringsgrad

av direktstöden (nedan kallad justeringsgraden) fastställas när

prognoserna för finansieringen av de ovannämnda åtgärderna

under detta undre tak för ett visst budgetår, tyder på att det

tillämpliga årliga taket kommer att överskridas.

2. Kommissionen ska lägga fram ett förslag för Europaparla­

mentet och rådet om justeringsgraden senast den 31 mars det

kalenderår för vilket den justeringsgraden ska gälla.

3. Om en justeringsgrad inte har fastställts av Europaparla­

mentet och rådet senast den 30 juni ett givet år ska kommis­

sionen anta genomförandeakter för att fastställa justeringsgraden

och utan dröjsmål informera Europaparlamentet och rådet om

detta. Sådana genomförandeakter ska antas i enlighet med det

rådgivande förfarande som avses i artikel 116.2.

4. Senast den 1 december får kommissionen, på grundval av

de nya uppgifter som kommit till dess kännedom, anta genom­

förandeakter för att anpassa den justeringsgrad som fastställts

enligt punkterna 2 eller 3. Dessa genomförandeakter ska antas i

enlighet med det rådgivande förfarande som avses i arti­

kel 116.2.

5. Genom undantag från artikel 169.3 fjärde stycket i för­

ordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska medlemsstaterna åter­

betala de anslag som överförts i enlighet med artikel 169.3 i

förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 till de slutliga stödmot­

tagare som under det budgetår som anslagen överförs till om­

fattas av den justeringsgrad som avses i punkt 1 i denna artikel.

Den återbetalning som avses i första stycket ska endast tillämpas

för stödmottagare i de medlemsstater där finansiell disciplin till­

lämpats under det föregående budgetåret.

6. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa villkor och bestämmelser för anslag som förs över i en­

lighet med artikel 169.3 i förordning (EU, Euratom)

nr 966/2012 för att finansiera de utgifter som avses i artikel 4.1

b i den här förordningen. Dessa genomförandeakter ska antas i

enlighet med det rådgivande förfarande som avses i arti­

kel 116.2.

7. När denna artikel tillämpas ska beloppet för den reserv för

kriser i jordbrukssektorn som avses i artikel 25 inkluderas när

justeringsgraden fastställs. Varje belopp som inte gjorts tillgäng­

ligt för krisåtgärder i slutet av budgetåret kommer att utbetalas i

enlighet med punkt 5 i denna artikel.

Artikel 27

Förfarandet för budgetdisciplin

1. Kommissionen ska för Europaparlamentet och rådet, sam­

tidigt med budgetförslaget för ett budgetår N, lägga fram sina

prognoser för budgetåren N - 1, N och N + 1.

2. Om det när budgetförslaget för år N upprättas verkar

finnas risk för att det belopp som avses i artikel 16 för budgetår

N kommer att överskridas, ska kommissionen för Europaparla­

mentet och rådet eller för rådet föreslå de åtgärder som behövs

för att säkerställa att detta belopp inte överskrids.

3. Närhelst kommissionen bedömer att det finns risk för att

det belopp som avses i artikel 16 kan komma att överskridas

och den inte har möjlighet att inom ramen för sina befogenhe­

ter vidta tillräckliga åtgärder för att råda bot på situationen, ska

kommissionen för att se till att beloppet inte överskrids föreslå

andra åtgärder. Dessa åtgärder ska antas av rådet om den rätts­

liga grunden för den relevanta åtgärden är artikel 43.3 i EUF-

fördraget eller av Europaparlamentet och rådet om den rättsliga

grunden för den relevanta åtgärden är artikel 43.2 i EUF-för­

draget.

4. Om det vid slutet av budgetår N visar sig att medlems­

staternas ersättningsanspråk överskrider eller kan komma att

överskrida det belopp som avses i artikel 16 ska kommissionen

a) beakta dessa anspråk i proportion till medlemsstaternas an­

språk och inom den tillgängliga budgetens begränsningar,

och ska anta genomförandeakter för att preliminärt fastställa

månadsbetalningarna för den berörda månaden,

b) för alla medlemsstater senast den 28 februari år N + 1 fast­

ställa situationen när det gäller unionsfinansiering för bud­

getår N,

c) anta genomförandeakter för att fastställa totalbeloppet för

unionsfinansiering uppdelat per medlemsstat på grundval

av en enda unionsfinansieringsnivå inom gränserna för den

budget som gällde för månadsbetalningarna,

d) senast i samband med de betalningar som hänför sig till

mars månad år N + 1 betala eventuell kompensation som

ska göras med avseende på medlemsstaterna.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/569

Ds 2015:13

Bilaga 3

280

De genomförandeakter som föreskrivs i första stycket leden a

och c ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som

avses i artikel 116.2.

Artikel 28

System för tidig varning

För att säkerställa att budgettaket i artikel 16 inte överskrids ska

kommissionen genomföra ett varningssystem med uppföljning

månadsvis av utgifterna från EGFJ.

I det avseendet ska kommissionen i början av varje budgetår

fastställa profiler över månadsutgifterna, i förekommande fall på

grundval av medelvärdet av månadsutgifterna under de tre när­

mast föregående åren.

Kommissionen ska lägga fram återkommande rapporter för Eu­

ropaparlamentet och rådet där utvecklingen av utbetalade utgif­

ter granskas i relation till profilerna och där en bedömning görs

av det planerade genomförandet för det pågående budgetåret.

Artikel 29

Referensväxelkurser

1.

När kommissionen antar budgetförslaget eller en ändrings­

skrivelse till budgetförslaget rörande jordbruksutgifterna, ska

den för att upprätta budgetberäkningarna för EGFJ använda

den genomsnittliga växelkurs mellan euro och US-dollar som

använts på marknaden under det senaste kvartalet, som ska ha

avslutats senast 20 dagar innan kommissionen antog budgeten.

2. När kommissionen antar ett förslag till tilläggs- eller änd­

ringsbudget eller en ändringsskrivelse till en sådan ska den, i

den mån dessa handlingar berör anslag till åtgärder som avses i

artikel 4.1 a, använda

a) medelvärdet av den växelkurs mellan euro och US-dollar

som faktiskt noterats på marknaden från och med den 1

augusti föregående budgetåret till och med slutet av det

senaste kvartalet som ska ha avslutats minst 20 dagar innan

kommissionen antog budgeten, och senast den 31 juli på­

gående budgetår,

b) den genomsnittliga kurs som faktiskt noterats under det

senaste kvartalet, som ska ha avslutats minst 20 dagar innan

kommissionen antog budgeten, som en prognos för den

resterande delen av budgetåret.

KAPITEL II

EJFLU

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r f ö r e j f l u

Artikel 30

Ingen dubbelfinansiering

Utgifter som finansieras från Ejflu får inte finansieras från någon

annan post i unionens budget.

Artikel 31

Gemensamma bestämmelser för alla utbetalningar

1. I enlighet med artikel 77.1 i förordning (EU)

nr 1303/2013 får kommissionens utbetalningar av det Ejflu-bi­

drag som avses i artikel 5 i den här förordningen inte över­

skrida budgetåtagandena.

Dessa utbetalningar ska anslås till det tidigaste gällande budge­

tåtagandet.

2. Artikel 84 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska

tillämpas.

A v s n i t t 2

F i n a n s i e r i n g a v l a n d s b y g d s p r o g r a m

Artikel 32

Ekonomiskt bidrag från Ejflu

Det ekonomiska bidraget från Ejflu för utgifter inom lands­

bygdsprogrammen ska fastställas för varje program, inom de

budgettak som fastställs av unionsrätten avseende stöd till lands­

bygdsutveckling genom Ejflu

Artikel 33

Budgetåtaganden

I enlighet med artikel 76 i förordning (EU) nr 1303/2013 ska

unionens budgetåtaganden för landsbygdsprogram gälla.

A v s n i t t 3

E k o n o m i s k t b i d r a g t i l l l a n d s b y g d s p r o g r a m

Artikel 34

Bestämmelser som gäller för utbetalningar för

landsbygdsprogram

1. Medlemsstaterna ska få tillgång till de anslag som är nöd­

vändiga för att finansiera utgifterna som avses i artikel 5 i form

av förskott, mellanliggande betalningar och slutbetalningar så­

som beskrivs i detta avsnitt.

2. Förskott och mellanliggande betalningar får tillsammans

för varje landsbygdsutvecklingsprogram uppgå till högst 95 %

av bidraget från Ejflu.

När taket på 95 % har nåtts ska medlemsstaterna fortsätta att

överlämna betalningsansökningar till kommissionen.

Artikel 35

Bestämmelser om förskott

1. Kommissionen ska, efter sitt beslut om antagande av ett

landsbygdsprogram, betala ett belopp som förskott till med­

lemsstaten för hela programperioden. Detta förskott ska betalas

i delbetalningar enligt följande:

SV

L 347/570

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

281

a) 2014: 1 % av EJFLU:s stöd till programmet för hela program­

perioden och 1,5 % av Ejflu:s stöd till programmet för hela

programperioden när en medlemsstat har mottagit ekono­

miskt bistånd sedan 2010, antingen i enlighet med artiklarna

122 och 143 i EUF-fördraget, eller från Europeiska finansi­

ella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) eller mottar ekonomiskt

bistånd den 31 december 2013 i enlighet med artiklarna

136 och 143 i EUF-fördraget,

b) 2015: 1 % av Ejflu:s stöd till programmet för hela program­

perioden och 1,5 % av Ejflu:s stöd till programmet för hela

programperioden när en medlemsstat har mottagit ekono­

miskt bistånd sedan 2010, i enlighet med artiklarna 122 och

143 i EUF-fördraget, eller från EFSF eller mottar ekonomiskt

bistånd den 31 december 2014 i enlighet med artiklarna

136 och 143 i EUF-fördraget,

c) 2016: 1 % av Ejflu:s stöd till programmet för hela program­

perioden.

Om ett landsbygdsprogram antas 2015 eller senare ska de

första delbetalningarna betalas ut under det år då programmet

antas.

2. Hela det belopp som utbetalas som förskott ska återbeta­

las till kommissionen, om medlemsstaten inte har betalat några

utgifter för och inte har lämnat någon utgiftsdeklaration för

landsbygdsprogrammet inom 24 månader efter utbetalningen

av den första delen av förskottet.

3. Den ränta som förskottet ger upphov till ska överföras till

landsbygdsprogrammet och avräknas från beloppet för offent­

liga utgifter i den slutliga utgiftsdeklarationen.

4.

Det totala förskottsbeloppet ska slutjusteras i enlighet med

det förfarande som avses i artikel 51 i denna förordning innan

landsbygdsprogrammet avslutas.

Artikel 36

Mellanliggande betalningar

1. De mellanliggande betalningarna ska göras för varje lands­

bygdsprogram. De ska beräknas genom att den medfinansie­

ringsnivå som gäller för varje åtgärd tillämpas på de offentliga

utgifter som betalats och som hänför sig till denna åtgärd i

enlighet med artikel 59 i förordning (EU) nr 1305/2013.

2. I den mån det finns tillgängliga medel, ska kommissionen

ska, med beaktande av minskningar eller innehållanden som

tillämpas enligt artikel 41, göra mellanliggande betalningar för

att lämna ersättning för utgifter som betalats av de godkända

utbetalande organen för genomförandet av programmen.

3. Kommissionen ska göra en mellanliggande betalning en­

dast om följande krav har uppfyllts:

a) En utgiftsdeklaration som är underskriven av det godkända

utbetalande organet enligt artikel 102.1 c har kommit in till

kommissionen.

b) Det totalbelopp för bidrag från Ejflu som tilldelats varje

åtgärd för hela den ifrågavarande programperioden har re­

spekterats.

c) Den senaste årsrapporten om genomförandet av landsbygds­

programmet har lämnats in till kommissionen.

4. Om något av kraven enligt punkt 3 inte är uppfyllt, ska

kommissionen snarast underrätta det godkända utbetalande or­

ganet eller samordningsorganet, i de fall ett sådant har utsetts.

Om något av de krav som fastställs i punkt 3 a eller 3 c inte har

efterlevts ska utgiftsdeklarationen vara ogiltig.

5. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 51 och

52, ska kommissionen göra en mellanliggande betalning senast

45 dagar efter det att en utgiftsdeklaration som uppfyller kraven

i punkt 3 i denna artikel har diarieförts.

6. De godkända utbetalande organen ska upprätta och till

kommissionen översända, direkt eller via samordningsorganet

om ett sådant har utsetts, mellanliggande utgiftsdeklarationer

för landsbygdsprogram, med den periodicitet som fastställs av

kommissionen.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa den

periodicitet med vilken de godkända utbetalande organen ska

översända dessa mellanliggande utgiftsdeklarationer. Dessa ge­

nomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsför­

farande som avses i artikel 116.3.

Utgiftsdeklarationerna ska täcka de utgifter som de godkända

utbetalande organen har haft under varje berörd tidsperiod. I de

fall det inte går att lämna en deklaration för de utgifter som

avses i artikel 65.9 i förordning (EU) nr 1303/2013 på grund av

kommissionens pågående godkännande av en programändring,

får en utgiftsdeklaration för dessa utgifter lämnas under efter­

följande perioder.

De mellanliggande utgiftsdeklarationerna för utgifter som beta­

lats från och med den 16 oktober ska belasta budgeten det

påföljande året.

7.

Artikel 83 i förordning (EU) nr 1303/2013 ska gälla.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/571

Ds 2015:13

Bilaga 3

282

Artikel 37

Utbetalning vid slutbetalning och avslutande av program

1. Slutbetalning ska göras av kommissionen, efter det att den

sista årsrapporten för genomförandet av ett landsbygdsprogram

har kommit in, på grundval av den gällande finansieringsplanen,

årsräkenskaperna för det senaste budgetåret då det berörda

landsbygdsprogrammet genomfördes och motsvarande beslut

om avslutande av räkenskaperna, under förutsättning att det

finns medel i budgeten. Dessa räkenskaper ska ha inkommit

till kommissionen senast sex månader efter det fastställda slut­

datumet för stödberättigande av utgifter som avses i artikel 65.2

i förordning (EU) nr 1303/2013, och ska omfatta de utbetal­

ningar det utbetalande organet har gjort fram till och med det

sista datumet för stödberättigande av utgifter.

2. Slutbetalningen ska utbetalas senast sex månader efter det

att kommissionen mottagit den information och de handlingar

som avses i punkt 1 i denna artikel och de sista årsräkenska­

perna har avslutats. Utan att det påverkar tillämpningen av

artikel 38.5 ska de återstående medel som det fortfarande finns

åtaganden för efter slutbetalningen återtas av kommissionen

inom en period av sex månader.

3. Om den sista årsrapporten och de handlingar som är

nödvändiga för avslutande av räkenskaperna för programmets

sista genomförandeår inte har kommit in till kommissionen

senast det datum som anges i punkt 1 medför detta automatiskt

återtagande av medlen enligt artikel 38.

Artikel 38

Automatiskt återtagande för landsbygdsprogram

1. Den del av ett budgetåtagande för ett landsbygdsprogram

som inte har använts för utbetalning av förskottet eller för

mellanliggande betalningar eller för vilken ingen utgiftsdeklara­

tion som uppfyller kraven i artikel 36.3 har kommit in till

kommissionen senast den 31 december det tredje året efter

det år då budgetåtagandet gjordes, ska automatiskt återtas av

kommissionen.

2. Den del av de budgetåtaganden som ännu inte har avslu­

tats vid slutdatumet för stödberättigande enligt artikel 65.2 i

förordning (EU) nr 1303/2013 för vilken ingen utgiftsdeklara­

tion har lämnats in senast sex månader efter detta datum, ska

automatiskt återtas.

3. I händelse av ett rättsligt förfarande eller administrativt

överklagande med suspensiv verkan, ska den tidsfrist som avses

i punkterna 1 eller 2 för det automatiska återtagandet, vad avser

det belopp som motsvarar de berörda verksamheterna, avbrytas

under tiden det rättsliga förfarandet eller det administrativa

överklagandet pågår, under förutsättning att kommissionen får

en motiverad anmälan från medlemsstaten senast den 31 de­

cember år N + 3.

4. Följande ska inte beaktas vid beräkningen av automatiskt

återtagande:

a) Den del av budgetåtagandena för vilken en utgiftsdeklaration

har gjorts, men där ersättningen minskats eller innehållits av

kommissionen den 31 december år N + 3.

b) Den del av budgetåtagandena som inte har betalats ut av ett

utbetalande organ på grund av force majeure och som är av

avgörande betydelse för genomförandet av landsbygdspro­

grammet. De nationella myndigheter som åberopar force

majeure ska påvisa de direkta följderna för genomförandet

av hela eller delar av programmet.

Medlemsstaten ska senast den 31 januari till kommissionen

skicka information om de undantag som avses i första stycket

avseende de belopp som deklarerats senast vid utgången av

föregående år.

5. Kommissionen ska i god tid informera medlemsstaterna

om det finns risk för att automatiskt återtagande kan komma

att tillämpas. Kommissionen ska också informera dem om vilket

belopp som kan komma att återtas på grundval av de uppgifter

som kommissionen har tillgång till. Medlemsstaterna ska ha två

månader från och med att denna information har mottagits på

sig för att godkänna beloppet i fråga eller för att framföra

synpunkter. Kommissionen ska genomföra det automatiska åter­

tagandet senast nio månader efter den sista tidsfristen som fast­

ställs då punkterna 1–3 tillämpas.

6. Vid automatiskt återtagande ska Ejflu:s bidrag till det be­

rörda landsbygdsprogrammet för det aktuella året minskas med

det återtagna beloppet. Medlemsstaten ska lägga fram en revide­

rad finansieringsplan som fördelar stödminskningen mellan de

olika åtgärderna i programmet och som ska godkännas av kom­

missionen. Annars ska kommissionen proportionellt minska de

belopp som tilldelats varje åtgärd.

KAPITEL III

Gemensamma bestämmelser

Artikel 39

Budgetår för jordbruket

Utan att det påverkar de särskilda bestämmelser om deklaration

av utgifter och inkomster för offentlig intervention som fast­

ställs av kommissionen enligt artikel 46.6 a ska budgetåret för

jordbruket täcka de utgifter och de inkomster som de utbeta­

lande organen tar upp i räkenskaperna för fondernas budget

under budgetår

"N" som börjar den 16 oktober år "N-1" och

löper till den 15 oktober år

"N".

Artikel 40

Iakttagande av betalningsfrister

När unionsrätten anger tidsfrister för betalning ska alla utbetal­

ningar som görs av de utbetalande organen till stödmottagarna,

före tidigast möjliga betalningsdatum och efter sista möjliga

betalningsdatum, betraktas som ej berättigande till unionsfinan­

siering, utom i de fall, på de villkor och inom de gränser som

fastställs med beaktande av proportionalitetsprincipen.

SV

L 347/572

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

283

För att se till att utgifter som betalas ut före första möjliga

betalningsdatum eller efter sista möjliga betalningsdatum blir

berättigade till unionsfinansiering samtidigt som man begränsar

de finansiella verkningarna av detta ska kommissionen ges be­

fogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 115

genom undantag från regeln i första stycket.

Artikel 41

Minskning och innehållande av månadsbetalningar och

mellanliggande betalningar

1. Om kommissionen, med hjälp av utgiftsdeklarationerna

eller den information som avses i artikel 102, fastställer att

utgifterna har betalats av organ som inte är godkända utbeta­

lande organ, att betalningsperioderna eller de budgettak som

fastställs i unionsrätten inte har iakttagits eller att utgifterna

på annat sätt inte har betalats på ett sätt som är förenligt

med unionens regler, får kommissionen minska eller hålla

inne månadsbetalningarna eller de mellanliggande betalningarna

till den berörda medlemsstaten inom ramen för de genomföran­

deakter som avser månadsbetalningar som avses i artikel 18.3

eller inom ramen för de mellanliggande betalningar som avses i

artikel 36, efter det att medlemsstaten fått tillfälle att lämna sina

synpunkter.

Om utgiftsdeklarationerna eller den information som avses i

artikel 102 inte räcker till för att kommissionen ska kunna

fastställa att utgifterna har betalats i enlighet med unionens

regler, ska kommissionen uppmana den berörda medlemsstaten

att lämna ytterligare information och sina synpunkter inom en

period som inte ska vara kortare än 30 dagar. Om medlems­

staten inte lämnar något svar på kommissionens begäran inom

den fastställda tidsperioden, eller om det inlämnade svaret anses

vara otillräckligt eller visar att utgifterna inte har betalats i

enlighet med unionens föreskrifter, får kommissionen minska

eller hålla inne månadsbetalningarna eller de mellanliggande

betalningarna till den berörda medlemsstaten inom ramen för

de genomförandeakter om månadsbetalningar som avses i arti­

kel 18.3 eller inom ramen för de mellanliggande betalningar

som avses i artikel 36.

2. Kommissionen får anta genomförandeakter för att minska

eller hålla inne månadsbetalningarna eller de mellanliggande

betalningarna till en medlemsstat om en eller flera av de cen­

trala komponenterna i det nationella kontrollsystemet i fråga

inte existerar, eller inte fungerar på grund av de konstaterade

bristernas allvarliga eller ihållande karaktär eller om det finns

likartade allvarliga brister i systemet för återvinning av oegent­

ligt utförda betalningar och om ett av följande villkor är upp­

fyllt:

a) De brister som avses i första stycket är av fortlöpande natur

och har lett till minst två genomförandeakter enligt artikel 52

genom vilka finansiering av utgifter från den berörda med­

lemsstaten undantagits från unionsfinansieringen.

b) Kommissionen fastställer att den berörda medlemsstaten inte

är i stånd att genomföra de korrigerande åtgärder som krävs

inom den omedelbara framtiden, i enlighet med en hand­

lingsplan med tydliga framstegsindikatorer som ska faststäl­

las i samråd med kommissionen.

Minskningen eller innehållandet av utbetalningarna ska tilläm­

pas för de relevanta utgifter som betalats av det utbetalande

organet och för vilka brister befunnits förekomma under en

period som ska fastställas i de genomförandeakter som avses i

detta stycke och som inte får vara längre än tolv månader. Om

villkoren för minskningen eller innehållandet fortfarande är

uppfyllda, får kommissionen anta genomförande akter för att

förlänga den perioden med ytterligare perioder, på högst tolv

månader totalt. Om dessa villkor inte längre uppfylls ska minsk­

ningen eller innehållandet upphöra.

De genomförandeakter som föreskrivs i detta stycke ska antas i

enlighet med det rådgivande förfarande som avses i arti­

kel 116.2.

Innan kommissionen antar de genomförandeakter som avses i

detta stycke, ska den informera den berörda medlemsstaten om

sin avsikt att göra detta och uppmana medlemsstaten att reagera

inom en period som inte får vara kortare än 30 dagar.

Genomförandeakterna som fastställer de månadsbetalningar

som avses i artikel 18.3 eller de mellanliggande betalningar

som avses i artikel 36, ska ta hänsyn till de genomförandeakter

som antas i enlighet med denna punkt.

3. Minskningar och innehållanden enligt denna artikel ska

tillämpas i enlighet med proportionalitetsprincipen och ska

inte påverka tillämpningen av artiklarna 51 och 52.

4. Minskningar och innehållanden av utbetalningar enligt

denna artikel ska inte påverka tillämpningen av artiklarna 19,

22 och 23 i förordning (EU) nr 1303/2013.

De innehållanden av utbetalningar som avses i artiklarna 19 och

22 i förordning (EU) nr 1303/2013ska tillämpas i enlighet med

förfarandet i punkt 2 i den här artikeln.

Artikel 42

Innehållande av utbetalningar vid sen inlämning

Om sektorslagstiftningen inom jordbruket kräver att medlems­

staterna inom en specifik tidsperiod ska lämna information om

antalet kontroller som utförts enligt artikel 59 och resultaten av

dessa och om en medlemsstat lämnar in uppgifterna för sent,

får kommissionen hålla inne de månadsbetalningar som avses i

artikel 18 eller de mellanliggande betalningar som avses i ar­

tikel 36, förutsatt att kommissionen i god tid före referensperio­

dens början har gett medlemsstaterna tillgång till alla de upp­

gifter, blanketter och upplysningar som de behöver för att ta

fram de statistiska uppgifterna. Det belopp som ska ställas in får

inte överstiga 1,5 % av de utgifter för vilka de relevanta sta­

tistiska uppgifterna inte har lämnats in i tid. Vid tillämpning av

innehållandet ska kommissionen agera i enlighet med propor­

tionalitetsprincipen och beakta förseningens längd. I synnerhet

ska hänsyn tas till om beviljandet av ansvarsfrihet för budgeten

äventyras av att uppgifterna lämnats in för sent. Innan kom­

missionen håller inne månadsbetalningarna ska den skriftligen

meddela den berörda medlemsstaten. Kommissionen ska betala

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/573

Ds 2015:13

Bilaga 3

284

ut de innehållna beloppen när den erhåller de statistiska upp­

gifterna från de berörda medlemsstaterna, under förutsättning

att dagen för mottagande inte är senare än den 31 januari

påföljande år.

Artikel 43

Avsättning av inkomster för särskilda ändamål

1.

Följande ska vara inkomster avsatta för särskilda ändamål i

den mening som avses i artikel 21 i förordning (EU, Euratom)

nr 966/2012:

a) Belopp som enligt artiklarna 40 och 51 när det gäller ut­

gifter inom ramen för EGFJ och artiklarna 52 och 54 ska

betalas till unionens budget, inbegripet ränta på dessa be­

lopp.

b) Belopp som inkasseras eller drivs in enligt del II avdelning I

kapitel III avsnitt III i förordning (EG) nr 1234/2007.

c) Belopp som har inkasserats till följd av sanktioner i enlighet

med de särskilda regler som fastställs i unionens sektorslags­

tiftning inom jordbruket, förutom om denna lagstiftning

uttryckligen anger att medlemsstaterna får hålla inne dessa

belopp.

d) Belopp som, när det gäller utgifter inom EGFJ, motsvarar

sanktioner som tillämpas i enlighet med de regler om tvär­

villkor som fastställs i avdelning VI kapitel II.

e) Alla säkerheter, borgen och garantier som har ställts i enlig­

het med unionsrätten antagen inom ramen för den gemen­

samma jordbrukspolitiken, med undantag för landsbygds­

utveckling, och som senare förverkats. Medlemsstaterna ska

emellertid behålla förverkade säkerheter som ställts vid be­

viljande av export- eller importlicenser eller inom ett anbuds­

förfarande med det enda syftet att säkerställa att anbuds­

givarna ger seriösa anbud.

2. De belopp som avses i punkt 1 ska betalas till unionens

budget och ska, om de återanvänds, uteslutande användas för

att finansiera utgifter från EGFJ eller Ejflu.

3. Denna förordning ska även tillämpas på inkomster avsatta

för särskilda ändamål enligt punkt 1.

4. När det gäller EGFJ ska artiklarna 170 och 171 i förord­

ning (EU, Euratom) nr 966/2012 gälla i tillämpliga delar för

räkenskaperna för de inkomster avsatta för särskilda ändamål

som avses i den här förordningen.

Artikel 44

Separat redovisning

Varje utbetalande organ ska föra separata räkenskaper för de

anslag som unionens budget föreskriver för fonderna.

Artikel 45

Informationsåtgärder

1.

Den information som finansieras i enlighet med artikel 6 e

ska i synnerhet syfta till att hjälpa till att förklara, genomföra

och utveckla den gemensamma jordbrukspolitiken, upplysa all­

mänheten om vad den gemensamma jordbrukspolitiken handlar

om och dess målsättningar, att återupprätta konsumenternas

förtroende efter kriser med hjälp av informationskampanjer,

ge upplysningar till jordbrukare och andra parter som verkar

på landsbygden och främja den europeiska jordbruksmodellen

samt hjälpa medborgarna att förstå den.

Den är avsedd att erbjuda enhetlig, objektiv och heltäckande

information, både inom och utanför unionen, för att ge en

korrekt och samlad bild av den gemensamma jordbrukspoliti­

ken.

2. De åtgärder som avses i punkt 1 kan bestå av

a) årliga arbetsprogram eller andra specifika åtgärder som pre­

senteras av en tredje part,

b) aktiviteter som genomförs på kommissionens initiativ.

Dessa lagstadgade åtgärder eller de åtgärder som redan finansie­

ras inom ramen för en annan unionsverksamhet ska uteslutas.

För att genomföra de aktiviteter som avses i led b får kom­

missionen ta hjälp av externa experter.

De åtgärder som avses i första stycket ska också bidra till att

säkerställa gemensam kommunikation om unionens politiska

prioriteringar, i den mån dessa prioriteringar har anknytning

till de allmänna målen i denna förordning.

3. Senast den 31 oktober varje år ska kommissionen offent­

liggöra en ansökningsomgång som iakttar de villkor som anges

i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

4. Den kommitté som avses i artikel 116.1 ska informeras

om de åtgärder som planerats och vidtagits i enlighet med

denna artikel.

5. Kommissionen ska vartannat år överlämna en rapport om

tillämpningen av denna artikel till Europaparlamentet och rådet.

Artikel 46

Kommissionens befogenheter

1. För att kunna ta hänsyn till de inkomster som de utbeta­

lande organen får för unionsbudgetens räkning på grundval av

de utgiftsdeklarationer som medlemsstaterna lämnar in, ska

kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlig­

het med artikel 115 rörande villkoren för när kompensations­

betalningar ska göras ifråga om vissa utgifter och inkomster

inom ramen för fonderna.

SV

L 347/574

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

285

2. Om unionsbudgeten inte har antagits i början av budge­

tåret eller om totalbeloppet för de inplanerade åtagandena över­

skrider det tröskelvärde som anges i artikel 170.3 i förordning

(EU, Euratom) nr 966/2012, ska kommissionen, för att kunna

göra en rimlig fördelning mellan medlemsstaterna av de anslag

som finns tillgängliga, ges befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 115 i den här förordningen om metoden

för åtagandena och utbetalningen av beloppen.

3. För att kontrollera konsekvensen i de uppgifter som med­

lemsstaterna har lämnat om utgifter eller annan information

som föreskrivs i denna förordning ska kommissionen, då skyl­

digheten att underrätta kommissionen enligt artikel 102 inte har

uppfyllts, ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet i

artikel 115 om uppskjutande av kommissionens månadsbetal­

ningar till medlemsstaterna som avses i artikel 42 när det gäller

utgifter för EGFJ och för att fastställa villkoren för kommissio­

nens minskning eller innehållandet av mellanliggande betal­

ningar till medlemsstaterna inom ramen för Ejflu enligt den

artikeln.

4. Vid tillämpningen av artikel 42, för att säkerställa att den

proportionalitetsprincipen iakttas, ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 115 med

regler om

a) förteckningen över åtgärder som omfattas av artikel 42,

b) storleken på innehållandet av utbetalningarna enligt den ar­

tikeln.

5. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa närmare regler om den skyldighet som föreskrivs i arti­

kel 44 samt även de särskilda villkor som gäller för de uppgifter

som ska bokföras i de utbetalande organens räkenskaper. Dessa

genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings­

förfarande som avses i artikel 116.3.

6. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa regler om

a) finansiering och redovisning av interventionsåtgärder i form

av offentlig lagring och om andra utgifter som finansieras av

fonderna,

b) villkor och bestämmelser för automatiska återtagandeför­

faranden,

c) förfarande och andra praktiska arrangemang för att den me­

kanism som anges i artikel 42 ska fungera korrekt.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

KAPITEL IV

Bokföringsmässig kontroll

A v s n i t t I

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 47

Kommissionens kontroller på plats

1. Utan att det påverkar tillämpningen av de kontroller som

medlemsstaterna gör enligt nationella lagar och andra författ­

ningar eller artikel 287 i EUF-fördraget, eller de kontroller som

görs med stöd av artikel 322 i EUF-fördraget eller på grundval

av rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 ( 1 ), får kommis­

sionen anordna kontroller på plats i medlemsstaterna i syfte att

särskilt kontrollera

a) om de administrativa rutinerna är förenliga med unionsföre­

skrifterna,

b) om de erforderliga verifikationerna finns och om de över­

ensstämmer med den verksamhet som finansieras av EGFJ

eller Ejflu,

c) under vilka förhållanden den verksamhet som finansieras av

EGFJ eller Ejflu genomförs och kontrolleras,

d) om ett utbetalande organ uppfyller de kriterier för godkän­

nande som fastställs i artikel 7.2 och om medlemsstaten till­

lämpar bestämmelserna i artikel 7.5 korrekt.

De personer som kommissionen bemyndigar att på dess vägnar

genomföra kontroller på plats eller kommissionens tjänstemän

som verkar inom ramen för sina befogenheter, ska ha tillgång

till bokföring och alla andra handlingar, inbegripet de hand­

lingar och motsvarande metadata som upprättas eller tas emot

och bevaras på elektroniskt medium, som har anknytning till

utgifter som finansieras av EGFJ eller Ejflu.

Befogenheterna att utföra kontroller på plats får inte påverka

tillämpningen av nationella bestämmelser som reserverar vissa

åtgärder för ombud som utses särskilt enligt nationell rätt. Utan

att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelserna i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom)

nr 883/2013 ( 2 ) och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 ska

de personer som bemyndigats av kommissionen att agera på

dess vägnar bland annat inte medverka vid hembesök hos eller

formella förhör med personer på grundval av den berörda med­

lemsstatens rätt. De ska emellertid ha tillgång till den infor­

mation som erhålls på detta sätt.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/575

( 1 ) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november

1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommis­

sionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella

intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292,

15.11.1996, s. 2).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom)

nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs

av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upp­

hävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999

(EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 3

286

2. Kommissionen ska i god tid före kontrollen på plats un­

derrätta den berörda medlemsstaten eller den medlemsstat på

vars territorium kontrollen ska äga rum och ska när kontrol­

lerna organiseras ta hänsyn till de administrativa konsekven­

serna för de utbetalande organen. Tjänstemän från den berörda

medlemsstaten får delta i sådana kontroller.

På begäran av kommissionen och med medlemsstatens samtyc­

ke, ska kompletterande kontroller eller utredningar av den verk­

samhet som avses i denna förordning utföras av medlemsstatens

behöriga myndigheter. Tjänstemän från kommissionen eller per­

soner som har bemyndigats av kommissionen att agera på dess

vägnar får delta i dessa kontroller.

För att förbättra kontrollerna får kommissionen, med de be­

rörda medlemsstaternas samtycke, be myndigheter i dessa med­

lemsstater om hjälp för vissa kontroller eller utredningar.

Artikel 48

Tillgång till information

1.

Medlemsstaterna ska låta kommissionen ta del av alla upp­

gifter som behövs för att fonderna ska fungera väl, och vidta

alla lämpliga åtgärder för att underlätta de kontroller som kom­

missionen anser bör genomföras inom ramen för förvaltningen

av unionens medel, inbegripet kontroller på plats.

2. Medlemsstaterna ska, på kommissionens begäran, under­

rätta den om alla lagar och andra författningar som de har

antagit för att genomföra de unionsrättsakter som avser den

gemensamma jordbrukspolitiken, i den mån dessa akter får

ekonomiska följder för EGFJ eller Ejflu.

3. Medlemsstaterna ska låta kommissionen ta del av uppgif­

ter om oegentligheter och misstänkta bedrägerifall som har kon­

staterats, liksom uppgifter om de åtgärder som har vidtagits

enligt avsnitt III i detta kapitel för att driva in belopp som

felaktigt har betalats ut till följd av sådana oegentligheter och

bedrägerier.

Artikel 49

Tillgång till handlingar

De godkända utbetalande organen ska bevara verifikationerna

för de utbetalningar som har gjorts och de handlingar som hör

till de administrativa och fysiska kontroller som föreskrivs i

unionsrätten, och ställa dessa handlingar och uppgifter till kom­

missionens förfogande. Dessa verifikationer får bevaras i elek­

tronisk form enligt de villkor som kommissionen fastställt på

grundval av artikel 50.2.

Om handlingarna förvaras hos en myndighet som handlar i ett

utbetalande organs ställe och som har till uppgift att utanordna

medlen, ska denna till det godkända utbetalande organet lämna

rapporter om antalet genomförda kontroller, innehållet i dem

och de åtgärder som har vidtagits mot bakgrund av resultaten.

Artikel 50

Kommissionens befogenheter

1. För att säkerställa att bestämmelserna om kontroller på

plats och tillgång till handlingar och information enligt detta

kapitel tillämpas korrekt och effektivt ska kommissionen ges

befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 115,

vilka kompletterar de särskilda skyldigheter som medlemssta­

terna ska fullgöra enligt detta kapitel.

2. Kommissionen får anta genomförandeakter om

a) de förfaranden som rör de särskilda skyldigheter som med­

lemsstaterna måste iaktta i samband med de kontroller som

föreskrivs i detta kapitel,

b) de förfaranden som rör de skyldigheter att samarbeta som

medlemsstaterna har i samband med genomförandet av ar­

tiklarna 47 och 48,

c) förfaranden och andra praktiska arrangemang avseende den

rapporteringsskyldighet som avses i artikel 48.3,

d) de villkor i enlighet med vilka de verifikationer som avses i

artikel 49 ska förvaras, inbegripet verifikationernas form och

den tidsperiod under vilken de ska bevaras.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

A v s n i t t I I

A v s l u t a n d e a v r ä k e n s k a p e r n a

Artikel 51

Bokföringsmässig kontroll

Före den 31 maj det år som följer på det berörda budgetåret

och på grundval av de uppgifter som överlämnats i enlighet

med artikel 102.1 c, ska kommissionen anta genomförandeak­

ter innehållande dess beslut att avsluta räkenskaperna för de

godkända utbetalande organen. Dessa genomförandeakter ska

behandla årsräkenskapernas fullständighet, korrekthet och san­

ningsenlighet och ska inte påverka beslut som antas senare

enligt artikel 52.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgi­

vande förfarande som avses i artikel 116.2.

Artikel 52

Kontroll av överensstämmelse

1. När kommissionen upptäcker att utgifter som omfattas av

artikel 4.1 och artikel 5 inte har betalats ut i överensstämmelse

med unionsrätten och, när det gäller EJFLU, inte har betalats ut i

överensstämmelse med tillämplig unionsrätt och nationell rätt

som avses i artikel 85 i förordning (EU) nr 1303/2013, ska

kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa de be­

lopp som ska undantas från unionsfinansiering. Dessa genom­

förandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande

som avses i artikel 116.2.

SV

L 347/576

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

287

2. Kommissionen ska göra en bedömning av de belopp som

ska undantas med hänsyn till hur stor bristen på överensstäm­

melse är. Kommissionen ska beakta överträdelsens art samt den

ekonomiska förlust som unionen lidit. Den ska grunda den

inställda utbetalningen på fastställandet av de belopp som an­

vänts felaktigt och får, när dessa belopp inte kan fastställas

genom rimliga ansträngningar, tillämpa extrapolerade korrige­

ringar eller schablonkorrigeringar. Schablonkorrigeringar ska en­

dast tillämpas när det, på grund av de aktuella omständighe­

terna eller på grund av att medlemsstaten inte har tillhandahållit

kommissionen nödvändig information, inte är möjligt att ge­

nom rimliga ansträngningar närmare fastställa den ekonomiska

förlust som unionen lidit.

3. Innan något beslut antas om finansieringsavslag ska resul­

taten av kommissionens kontroller och den berörda medlems­

statens svar överlämnas skriftligen, varefter de båda parterna ska

söka nå en överenskommelse om vilka åtgärder som ska vidtas.

I det skedet av förfarandet ska medlemsstaterna ges möjlighet

att visa att överträdelsens faktiska omfattning är mindre än vad

kommissionen antagit.

Om ingen överenskommelse nås, får medlemsstaten begära in­

ledandet av ett förfarande som syftar till att förlika de respektive

ståndpunkterna inom en period på fyra månader. Resultaten av

detta förfarande ska återges i en rapport, som ska överlämnas

till kommissionen. Kommissionen ska beakta rekommendatio­

nerna i rapporten innan den fattar ett eventuellt beslut om

finansieringsavslag och ska motivera sitt beslut om den beslutar

att inte följa dessa rekommendationer.

4. Ett finansieringsavslag får inte omfatta följande:

a) Utgifter som avses i artikel 4.1 och som har betalats mer än

24 månader före kommissionens skriftliga meddelande till

den berörda medlemsstaten om resultaten av dess kontroller.

b) Sådana utgifter för fleråriga åtgärder som ingår bland de

utgifter som avses i artikel 4.1, eller hänför sig till de pro­

gram som avses i artikel 5, och för vilka stödmottagarens

senaste skyldighet började gälla mer än 24 månader före

kommissionens skriftliga meddelande till den berörda med­

lemsstaten om resultaten av sina kontroller.

c) Utgifter för åtgärder inom de program som avses i artikel 5,

utöver dem som avses i led b i denna punkt, och som har

betalats eller i förekommande fall slutbetalats av det utbeta­

lande organet mer än 24 månader före kommissionens

skriftliga meddelande till den berörda medlemsstaten om

resultaten av sina kontroller.

5. Punkt 4 ska inte tillämpas på

a) oegentligheter som omfattas av avsnitt III i detta kapitel,

b) nationella stöd för vilka kommissionen har inlett förfarandet

i artikel 108.2 i EUF-fördraget eller överträdelser som kom­

missionen i enlighet med artikel 258 i EUF-fördraget har

meddelat den berörda medlemsstaten genom en formell un­

derrättelse,

c) underlåtenhet från medlemsstaternas sida att fullgöra sina

skyldigheter enligt avdelning V kapitel III i denna förordning,

under förutsättning att kommissionen skriftligen underrättar

medlemsstaten om resultatet av sina kontroller inom 12

månader från det att medlemsstatens rapport om kontroll

av de berörda utgifterna har kommit in.

Artikel 53

Kommissionens befogenheter

1. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast­

ställa regler om

a) avslutande av räkenskaperna enligt artikel 51 när det gäller

de åtgärder som ska vidtas i samband med att beslutet antas

och genomförs, inbegripet informationsutbytet mellan kom­

missionen och medlemsstaterna och de tidsfrister som ska

iakttas,

b) kontroll av överensstämmelse enligt artikel 52 när det gäller

de åtgärder som ska vidtas i samband med att beslutet antas

och genomförs, inbegripet informationsutbytet mellan kom­

missionen och medlemsstaterna och de tidsfrister som ska

iakttas samt även det förlikningsförfarande som föreskrivs i

den artikeln, inklusive inrättandet av förlikningsorganet, dess

uppgifter, sammansättning och arbetsprocedurer.

2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det

granskningsförfarande som avses i artikel 116.3.

3. För att göra det möjligt för kommissionen att skydda

unionens ekonomiska intressen och för att säkerställa att be­

stämmelserna om kontroll av överensstämmelse enligt i arti­

kel 52 tillämpas effektivt, ska kommissionen ges befogenhet

att anta delegerade akter i enlighet med artikel 115 rörande

kriterierna och metoderna för tillämpning av korrigeringar.

A v s n i t t I I I

O e g e n t l i g h e t e r

Artikel 54

Gemensamma bestämmelser

1. För alla felaktiga utbetalningar som gjorts för utgifter för

vilka det förekommit oegentligheter eller försummelser, ska

medlemsstaterna kräva att stödmottagarna betalar tillbaka be­

loppet inom 18 månader från det att en kontrollrapport eller en

liknande handling, där det anges att en oegentlighet har före­

kommit, har godkänts och i förekommande fall mottagits av det

utbetalande organ eller det andra organ som svarar för indriv­

ningen. Motsvarande belopp ska vid tidpunkten för begäran om

återbetalning registreras i det utbetalande organets liggare över

fordringar.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/577

Ds 2015:13

Bilaga 3

288

2. Om beloppet inte betalats tillbaka inom fyra år från det

datum begäran framfördes, eller inom åtta år från det att indriv­

ningsfallet tagits vidare till de nationella domstolarna, ska den

berörda medlemsstaten stå för 50 % av de ekonomiska följderna

för denna avsaknad av återbetalning och unionens budget ska

stå för 50 %, utan att detta påverkar kravet på att den berörda

medlemsstaten ska fortsätta driva indrivningsförfarandena i en­

lighet med artikel 58.

Om det i samband med indrivningsförfarandet i en slutgiltig

administrativ eller rättslig handling konstateras att inga oegent­

ligheter har förekommit, får den berörda medlemsstaten ta upp

den ekonomiska belastning som den fått bära enligt första styc­

ket som utgift inom fonderna.

Om indrivningen av skäl som inte kan tillskrivas den berörda

medlemsstaten emellertid inte kan ske inom den tidsfrist som

anges i första stycket och om det belopp som ska indrivas

överstiger en miljon EUR, får kommissionen på begäran av

medlemsstaten utsträcka tidsfristen med en period som motsva­

rar hälften av den ursprungliga perioden.

3. Av vederbörligen motiverade skäl får medlemsstaterna be­

sluta att inte fortsätta indrivningsförfarandet. Ett sådant beslut

får fattas endast i följande fall:

a) Om redan utbetalda och förväntade kostnader för indriv­

ningen tillsammans överstiger den summa som ska drivas

in ska detta villkor anses vara uppfyllt om

i) det belopp som ska drivas in från stödmottagaren inom

ramen för en enskild utbetalning för en stödordning eller

stödåtgärd inte överstiger 100 EUR, exklusive räntor, eller

ii) det belopp som ska drivas in från stödmottagaren, inom

ramen för en enskild utbetalning för en stödordning eller

stödåtgärd ligger på mellan 100 EUR och 150 EUR, ex­

klusive räntor, och den berörda medlemsstaten enligt sin

nationella rätt tillämpar ett tröskelvärde som är lika med

eller högre än det belopp som ska drivas in för att inte

driva in nationella fordringar.

b) Om det visar sig omöjligt att genomföra indrivning därför

att gäldenären eller de personer som är juridiskt ansvariga

för oegentligheten är oförmögna att betala, vilket har fast­

ställts enligt den berörda medlemsstatens nationella rätt.

Om det beslut som avses i första stycket i denna punkt fattas

innan det utestående beloppet har tagits upp i det förfarande

som avses i punkt 2, ska unionens budget stå för de ekono­

miska följderna av denna avsaknad av återbetalning.

4. De ekonomiska följder som belastar medlemsstaterna som

en följd av punkt 2 i denna artikel ska av den berörda medlems­

staten föras in i de årsräkenskaper som ska lämnas in till kom­

missionen enligt artikel 102.1 c iv. Kommissionen ska kontrol­

lera att detta genomförts korrekt och i förekommande fall göra

de justeringar som behövs i den genomförandeakt som avses i

artikel 51.1.

5. Kommissionen får, under förutsättning att förfarandet i

artikel 52.3 har följts, anta genomförandeakter för att undanta

de belopp som belastar unionsbudgeten från unionsfinansiering

i följande fall:

a) Om medlemsstaten inte har iakttagit de tidsfrister som avses

i punkt 1.

b) Om den anser att medlemsstatens beslut att inte fortsätta

indrivningen enligt punkt 3 inte är motiverat.

c) Om den anser att oegentligheten eller avsaknaden av återbe­

talning beror på oegentligheter eller försummelser som be­

gåtts av den berörda medlemsstatens administrativa myndig­

heter eller något annat av medlemsstatens offentliga organ.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgi­

vande förfarande som avses i artikel 116.2.

Artikel 55

Särskilda bestämmelser för EGFJ

De belopp som drivs in till följd av oegentligheter eller försum­

melser och den ränta som de ger upphov till ska betalas till de

utbetalande organen och av dessa bokföras som intäkter för

EGFJ den månad de tas emot.

Vid återbetalning till unionsbudgeten enligt första stycket får

medlemsstaten behålla 20 % av de inkasserade beloppen, som

ersättning för kostnader för indrivning, utom i de fall där det

rör sig om oegentligheter eller försummelser som kan tillskrivas

den berörda medlemsstatens administrativa myndigheter eller

andra av medlemsstatens organ.

Artikel 56

Särskilda bestämmelser för Ejflu

När oegentligheter och försummelser upptäcks inom verksam­

het eller program för landsbygdsutveckling, ska medlemssta­

terna göra finansiella justeringar genom att helt eller delvis ställa

in den berörda unionsfinansieringen. Medlemsstaterna ska be­

akta de konstaterade oegentligheternas art och allvar samt stor­

leken på de ekonomiska förluster som Ejflu åsamkats.

De belopp som uteslutits från unionsfinansiering från Ejflu och

de belopp som indrivits samt räntorna på dessa belopp ska

återföras till det berörda programmet. De unionsmedel som

hållits inne eller drivits in får emellertid endast användas av

medlemsstaterna för verksamhet som ingår i samma lands­

bygdsprogram, och under förutsättning att dessa medel inte

på nytt används inom en verksamhet som har varit föremål

för finansiell justering. Då ett landsbygdsprogram avslutas ska

medlemsstaten återbetala de indrivna beloppen till unionsbud­

geten.

SV

L 347/578

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

289

Artikel 57

Kommissionens befogenheter

1. För att säkerställa att bestämmelserna om villkoren för

indrivning av felaktiga utbetalningar och räntorna på dessa till­

lämpas korrekt och effektivt ska kommissionen ges befogenhet

att anta delegerade akter i enlighet med artikel 115 rörande de

särskilda skyldigheter som medlemsstaterna ska fullgöra.

2. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast­

ställa regler om

a) förfarandena för indrivning av felaktiga utbetalningar samt

ränta enligt detta avsnitt och för att hålla kommissionen

underrättad om utestående återkrav,

b) formerna för medlemsstaternas anmälan och meddelande till

kommissionen med avseende på de skyldigheter som anges i

det här avsnittet.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

AVDELNING V

KONTROLLSYSTEM OCH SANKTIONER

KAPITEL I

Allmänna regler

Artikel 58

Skydd av unionens ekonomiska intressen

1. Medlemsstaterna ska, inom ramen för den gemensamma

jordbrukspolitiken, anta de lagar och andra författningar och

vidta alla andra åtgärder som behövs för att säkerställa ett ef­

fektivt skydd för unionens ekonomiska intressen och särskilt för

att

a) försäkra sig om att de insatser som finansieras genom fon­

derna är lagliga och genomförs korrekt,

b) säkerställa effektivt skydd mot bedrägeri, i synnerhet i om­

råden med högre risknivå, och som kommer att fungera som

avskräckande medel, med beaktande av åtgärdernas kost­

nader och fördelar samt även att de är proportionella,

c) förebygga, upptäcka och korrigera oegentligheter och bedrä­

gerier,

d) tillämpa sanktioner som är effektiva, avskräckande och pro­

portionella i enlighet med unionsrätten eller, om detta inte är

möjligt, nationell rätt, och väcka talan, om så behövs,

e) driva in felaktiga utbetalningar samt ränta, och väcka talan

om så behövs.

2. Medlemsstaterna ska inrätta effektiva förvaltnings- och

kontrollsystem för att försäkra sig om att lagstiftningen som

styr unionens stödordningar följs i syfte att minimera risken

för ekonomisk förlust för unionen.

3. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om de be­

stämmelser som antagits och de åtgärder som vidtagits i enlig­

het med punkterna 1 och 2.

Alla villkor som medlemsstaterna sätter upp för att komplettera

de villkor som fastställs i unionens föreskrifter för att få stöd

från EGFJ eller EJFLU ska kunna verifieras.

4. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de regler som krävs för en enhetlig tillämpning av denna

artikel avseende

a) förfaranden, tidsfrister och informationsutbyte med avseende

på de skyldigheter som anges i punkterna 1 och 2,

b) medlemsstaternas anmälan och meddelande till kommissio­

nen med avseende på de skyldigheter som anges i punkt 3.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

Artikel 59

Allmänna principer för kontroller

1. Om inte annat föreskrivs ska det system som medlems­

staterna inrättar i enlighet med artikel 58.2 inbegripa syste­

matiska administrativa kontroller av alla stödansökningar och

stödanspråk. Det systemet ska kompletteras med kontroller på

plats.

2. När det gäller kontrollerna på plats ska den ansvariga

myndigheten göra stickprov från hela underlaget av sökande

som, i förekommande fall, utgörs av ett slumpmässigt urval

för att få en representativ felfrekvens och ett riskbaserat urval

som ska inrikta sig på de områden där risken för fel är störst.

3. Den ansvariga myndigheten ska upprätta en rapport för

varje kontroll på plats.

4. När så är lämpligt ska samtliga kontroller på plats som

föreskrivs i unionens föreskrifter om jordbruksstöd och lands­

bygdsutvecklingsstöd genomföras samtidigt.

5. Medlemsstaterna ska säkerställa ett minsta antal kontroller

på plats som krävs för effektiv riskhantering, och ska öka det

minsta antalet när det är nödvändigt. Medlemsstaterna får

minska det lägsta antalet om förvaltnings- och kontrollsystem

fungerar väl och när felfrekvenserna är godtagbara.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/579

Ds 2015:13

Bilaga 3

290

6. I de fall som kommissionen ska besluta om på grundval

av artikel 62.2 h får stödansökningar och stödanspråk eller all

annan kommunikation, anspråk eller begäranden korrigeras och

justeras efter det att de lämnats in om den behöriga myndighe­

ten konstaterar uppenbara fel.

7. En stödansökan eller ett stödanspråk ska avslås om stöd­

mottagaren eller dennes företrädare förhindrar genomförandet

av en kontroll på plats, förutom vid force majeure och vid

exceptionella omständigheter.

Artikel 60

Bestämmelse om kringgående

Utan att det påverkar tillämpningen av specifika bestämmelser

ska inga förmåner som föreskrivs i sektorslagstiftningen inom

jordbruket beviljas fysiska eller juridiska personer för vilka det

konstaterats att de förutsättningar som krävs för att få sådana

förmåner har skapats på ett konstlat sätt, i strid med målen för

den lagstiftningen.

Artikel 61

Stödordningarnas förenlighet med kontrollernas syften

inom vinsektorn

I syfte att tillämpa de stödordningar inom vinsektorn som avses

i förordning (EU) nr 1308/2013 ska medlemsstaterna säkerställa

att de administrations- och kontrollförfaranden som tillämpas

för dessa ordningar är förenliga med det integrerade system som

avses i kapitel II i denna avdelning när det gäller följande:

a) Den datoriserade databasen.

b) Systemen för identifiering av jordbruksskiften.

c) De administrativa kontrollerna.

Förfarandena ska utformas så att de fungerar tillsammans och så

att det går att utbyta uppgifter med det integrerade systemet.

Artikel 62

Kommissionens befogenheter vad gäller kontroller

1. För att säkerställa att kontrollerna utförs korrekt och ef­

fektivt samt att kontrollen av villkoren för stödberättigande

kontrolleras på ett effektivt, konsekvent och icke-diskrimine­

rande sätt som skyddar unionens finansiella intressen ska kom­

missionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet

med artikel 115 för att fastställa ytterligare krav när det gäller

tullförfarandena, och särskilt de som de fastställs i Europaparla­

mentets och rådets förordning (EG) nr 952/2013 ( 1 ), om det

krävs för att systemet ska kunna förvaltas korrekt.

2. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast­

ställa de regler som krävs för enhetlig tillämpning av detta

kapitel, särskilt

a) regler om de administrativa och fysiska kontroller som med­

lemsstaterna ska genomföra med hänsyn till de skyldigheter,

åtaganden och kriterier för stödberättigande som följer av

tillämpningen av unionsrätten,

b) regler om det minsta antalet fysiska kontroller och om skyl­

digheten att öka detta antal eller möjligheten att minska det

enligt artikel 59.5,

c) regler och metoder tillämpliga på rapportering om kontroller

som genomförts samt resultaten av dessa,

d) de myndigheter som har ansvaret för att genomföra över­

ensstämmelsekontrollerna och för vilket innehåll, vilken fre­

kvens och vilket handelsled dessa kontroller ska gälla,

e) när det gäller hampa, som avses i artikel 52 i förordning

(EU) nr 1307/2013, föreskrifter om särskilda kontrollåtgär­

der och metoder för bestämning av halterna av tetrahydro­

kannabinol,

f) när det gäller bomull, som avses i artikel 56 i förordning

(EU) nr 1307/2013, ett system för kontroller av de god­

kända branschorganisationerna,

g) när det gäller vin som avses i förordning (EU) nr 1308/2013,

föreskrifter om mätningen av arealer och om kontroller samt

föreskrifter för de särskilda finansiella förfarandena för att

förbättra kontrollerna,

h) de fall där stödansökningar och stödanspråk eller andra med­

delanden, anspråk eller begäranden får korrigeras och juste­

ras efter det att de lämnats in, som avses i artikel 59.6,

i) de tester och metoder som ska tillämpas för att fastställa om

produkter ska omfattas av offentlig intervention och privat

lagring samt även användning av anbudsförfaranden, både

för offentlig intervention och privat lagring.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

Artikel 63

Felaktiga utbetalningar och administrativa sanktioner

1. Om det upptäcks att en stödmottagare inte uppfyller kri­

terierna för att få stöd, eller inte fullgör de åtaganden eller andra

förpliktelser som följer med villkoren för att få stöd eller bistånd

som anges i sektorslagstiftningen inom jordbruket, ska stödet

inte betalas ut eller helt eller delvis dras in och, där så är

relevant, motsvarande stödrättigheter enligt artikel 21 i förord­

ning (EU) nr 1307/2013 inte tilldelas eller dras in.

SV

L 347/580

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den

9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT

L 269, 10.10.2013, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 3

291

2. Om sektorslagstiftningen inom jordbruket så föreskriver

ska medlemsstaterna också tillämpa administrativa sanktioner,

i enlighet med reglerna i artikel 64 och artikel 77. Detta ska

inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna

91–101 i avdelning VI.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 54.3, ska de

belopp, inbegripet ränta, och stödrättigheter som berörs av in­

dragningen enligt punkt 1 och av sanktionerna i punkt 2 drivas

in.

4. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 115

med avseende på villkoren för den indragning, helt eller delvis,

som avses i punkt 1.

5. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast­

ställa närmare förfaranderegler och tekniska bestämmelser om

a) tillämpningen och beräkningen av den indragning, helt eller

delvis, som avses i punkt 1,

b) indrivning av felaktiga betalningar och sanktioner samt om

felaktigt tilldelade stödrättigheter och tillämpningen av ränta.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

Artikel 64

Tillämpning av administrativa sanktioner

1. När det gäller de administrativa sanktioner som avses i

artikel 63.2 ska denna artikel tillämpas om kriterierna för stöd­

berättigande, åtaganden eller andra förpliktelser till följd av till­

lämpningen av sektorslagstiftningen inom jordbruket inte upp­

fylls, med undantag för skyldigheter som avses i artiklarna

67–78 i kapitel II i denna avdelning och artiklarna 91–101 i

avdelning VI och överträdelser som är föremål för sanktionerna

i artikel 89.3 och 89.4.

2. Inga administrativa sanktioner ska åläggas

a) om överträdelsen beror på force majeure,

b) om överträdelsen beror på uppenbara fel i enlighet med

artikel 59.6,

c) om överträdelsen beror på fel från den behöriga myndighe­

tens eller någon annan myndighets sida, och om felet inte

rimligen kunde ha upptäckts av den person som berörs av

den administrativa sanktionen,

d) om den berörda personen för den behöriga myndigheten

tillfredsställande kan visa att denne inte bär skulden för

den överträdelse av skyldigheter som avses i punkt 1, eller

om den behöriga myndigheten på annat sätt övertygas om

att den berörda personen inte bär skulden,

e) om överträdelsen är av mindre betydelse, inbegripet om den

inte överskrider ett tröskelvärde, som ska fastställas av kom­

missionen i enlighet med punkt 7 b;

f) andra fall där påförandet av sanktioner inte är lämpligt,

enligt kommissionens definition i enlighet med punkt 6 b.

3. Administrativa sanktioner kan tillämpas på stöd- eller bis­

tåndsmottagaren och på andra fysiska eller juridiska personer,

inbegripet grupper eller sammanslutningar av stöd- eller bis­

tåndsmottagare, som ska iaktta förpliktelserna i de regler som

avses i punkt 1.

4. De administrativa sanktionerna kan ha någon av följande

former:

a) Minskning av det bistånd eller stöd som ska betalas ut i

förhållande till den stödansökan eller det stödanspråk som

påverkas av överträdelsen eller efterföljande ansökningar. När

det gäller landsbygdsutvecklingsstöd ska detta dock inte på­

verka möjligheten att hålla inne stödet om det kan förväntas

att stödmottagaren åtgärdar överträdelsen inom en skälig

tidsperiod.

b) Betalning av ett belopp som beräknats på grundval av det

belopp eller den period som överträdelsen gäller, eller båda

delarna.

c) Innehållanden eller återkallande av ett godkännande, erkän­

nande eller tillstånd.

d) Återkallande av rätten att delta i eller få stöd från den be­

rörda stödordningen eller stödåtgärden eller andra åtgärden.

5. De administrativa sanktionerna ska vara proportionella

och avpassas med hänsyn till den upptäckta överträdelsens all­

var, omfattning, varaktighet och upprepning och ska iaktta föl­

jande gränser:

a) Beloppet för den administrativa sanktion som avses i punkt

4 a får inte överstiga 200 % av beloppet för stödansökan

eller stödanspråket.

b) Utan hinder av vad som sägs i led a får, när det gäller

landsbygdsutveckling, beloppet för den administrativa sank­

tion som avses i punkt 4 a inte överstiga 100 % av det

stödberättigande beloppet.

c) Beloppet för den administrativa sanktion som avses i punkt

4 b får inte överstiga ett belopp som är jämförbart med det

procenttal som anges i led a.

d) Det innehållande, återkallande eller uteslutande som avses i

punkt 4 c och 4 d kan fastställas till en period om högst tre

på varandra följande år som kan förlängas vid nya fall av

överträdelse.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/581

Ds 2015:13

Bilaga 3

292

6. För att beakta den avskräckande effekten av avgifter och

sanktioner å ena sidan och särdragen hos varje stödordning eller

stödåtgärd som omfattas av sektorslagstiftningen på jordbruks­

området å andra sidan, ska kommissionen ska ges befogenhet

att anta delegerade akter i enlighet med artikel 115

a) för att identifiera, för varje stödordning eller stödåtgärd och

person som berörs enligt punkt 3, från förteckningen som

anges i punkt 4, inom de gränser som fastställs i punkt 5, de

administrativa sanktionerna samt att fastställa den särskilda

sats som medlemsstaterna ska tillämpa, även i fall med över­

trädelse som inte går att kvantifiera,

b) för att identifiera de fall där administrativa sanktioner inte

ska åläggas, enligt punkt 2 f.

7. Kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa

närmare förfaranderegler och tekniska regler för enhetlig till­

lämpning av denna artikel om

a) tillämpningen och beräkningen av administrativa sanktioner,

b) närmare regler för att fastställa att en överträdelse är av mindre

betydelse enligt punkt 2 e, inbegripet fastställande av ett kvan­

titativt tröskelvärde uttryckt som ett nominellt värde eller en

procentandel av det stödberättigande beloppet, som dock inte

får understiga 1 %; när det gäller landsbygdsutvecklingsstöd

och i fråga om övrigt stöd inte får understiga 3 %,

c) reglerna för att identifiera de fall där medlemsstaterna, på

grund av sanktionernas art, kan behålla de indrivna sanktio­

nerna.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

Artikel 65

Innehållande av utbetalningar till medlemsstaterna i

särskilda fall som omfattas av förordning (EU)

nr 1308/2013]

1.

Där förordning (EU) nr 1308/2013 kräver att medlems­

staterna inom en viss tidsperiod lämnar viss information och

medlemsstaterna inte översänder denna information eller om

informationen inte sänds i tid eller inte sänds alls, eller om

felaktig information sänds, får kommissionen hålla inne de må­

nadsbetalningar som avses i artikel 18 under förutsättning att

kommissionen i god tid har gett medlemsstaterna tillgång till de

uppgifter, blanketter och upplysningar som de behöver. Det

stöd som ska ställas in ska avse de utgifter för marknadsåtgärder

där den begärda informationen inte sändes eller inte sändes i tid

eller är felaktig.

2. För att säkerställa iakttagandet av proportionalitetsprinci­

pen vid tillämpningen av punkt 1 ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 115 när

det gäller de marknadsåtgärder som omfattas av innehållandet

samt storleken på och perioden för innehållandet av utbetal­

ningar enligt punkt 1.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast­

ställa närmare regler om förfarandet och andra praktiska arran­

gemang för att innehållandet av månadsbetalningar enligt punkt

1 ska fungera. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 116.3.

Artikel 66

Säkerheter

1. Medlemsstaterna ska, när sektorslagstiftningen inom jord­

bruket så föreskriver, begära att det ställs en säkerhet som säker­

ställer att en summa ska betalas till eller förverkas hos en

behörig myndighet om en specifik förpliktelse inom sektorslags­

tiftningen inom jordbruket inte fullgörs.

2. Utom i händelse av force majeure ska säkerheten vara helt

eller delvis förverkad om en särskild förpliktelse inte fullgörs

eller endast till viss del fullgörs.

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak­

ter i enlighet med artikel 115 för att fastställa regler som säker­

ställer en rättvis och icke-diskriminerande behandling samt att

proportionalitetsprincipen iakttas då en säkerhet ska ställas och

a) ange vem som är ansvarig i det fall en förpliktelse inte full­

görs,

b) fastställa de särskilda situationer då den behöriga myndighe­

ten kan frångå kravet på en säkerhet,

c) fastställa de villkor som gäller för säkerheten som ska ställas

och för garanten och villkoren för ställande och frisläppande

av säkerheten,

d) fastställa särskilda villkor som gäller för den säkerhet som

ställts i samband med förhandsutbetalningar,

e) ange konsekvenserna av att åsidosätta de förpliktelser för

vilka det har ställts en säkerhet i enlighet med punkt 1,

inbegripet förverkande av säkerheter, det avdrag som ska

gälla vid frisläppande av säkerheter för bidrag, licenser, er­

bjudanden, anbud eller särskilda tillämpningar och när en

förpliktelse enligt den säkerheten helt eller delvis inte har

fullgjorts, varvid hänsyn ska tas till säkerhetens art, den

kvantitet avseende vilken förpliktelsen har åsidosatts, längden

på förseningen vid fullgörandet av förpliktelsen och den tid

vid vilken bevis på att förpliktelsen har fullgjorts läggs fram.

4. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa regler om

a) den form av säkerhet som ska ställas och förfarandet för hur

det ska gå till, hur den ska godkännas och hur den ursprung­

liga säkerheten ska ersättas,

SV

L 347/582

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

293

b) förfarandena för att frisläppa en säkerhet,

c) den information som medlemsstaterna och kommissionen

ska överlämna.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

KAPITEL II

Integrerat administrations- och kontrollsystem

Artikel 67

Tillämpningsområde och termer som används

1. Alla medlemsstater ska inrätta och använda sig av ett

integrerat administrations- och kontrollsystem (nedan kallat

det integrerade systemet).

2. Det integrerade systemet ska gälla för de stödordningar

som anges i bilaga I till förordning (EU) nr 1307/2013 och

för de stöd som beviljas i enlighet med artiklarna 22.1 a och

b, 28–31, 33, 34, och 40 i förordning (EU) nr 1305/2013 och i

tillämpliga fall i artikel 35.1 b och c i förordning (EU)

nr 1303/2013.

Detta kapitel ska emellertid inte gälla för de åtgärder som anges

i artikel 28.9 i förordning (EU) nr 1305/2013 och inte heller

för de åtgärder som anges i artikel 21.1 a och 21.1 b i samma

förordning, i fråga om etableringskostnader.

3. Det integrerade systemet ska i nödvändig omfattning även

gälla för kontrollen av tvärvillkor enligt avdelning VI.

4. I detta kapitel avses med

a) jordbruksskifte: ett stycke sammanhängande jordbruksmark

som deklareras av en jordbrukare och som inte omfattar

mer än en odlingsgrupp; i de fall då det enligt förordning

(EU) nr 1307/2013 krävs en separat deklaration för mark­

användningen inom en odlingsgrupp ska den specifika an­

vändningen vid behov innebära att jordbruksskiftet avgrän­

sas ytterligare; medlemsstaterna får fastställa kompletterande

kriterier för ytterligare avgränsning av jordbruksskiftet.

b) arealbaserat direktstöd: grundläggande stödordning, system för

enhetlig arealersättning och omfördelningsstöd enligt avdel­

ning III kapitel 1 i förordning (EU) nr 1307/2013, stöd för

jordbruksmetoder som har en gynnsam inverkan på kli­

matet och miljön enligt avdelning III kapitel 3 i förordning

(EU) nr 1307/2013, betalningar för områden med naturliga

begränsningar enligt avdelning III kapitel 4 i förordning

(EU) nr 1307/2013, stöd till unga jordbrukare enligt avdel­

ning III kapitel 5 i förordning (EU) nr 1307/2013, frivilligt

kopplat stöd enligt avdelning IV kapitel 1 om stöd betalas

per hektar, grödspecifikt stöd för bomull enligt avdelning IV

kapitel 2, stödordning för småbrukare enligt avdelning V i

förordning (EU) nr 1307/2013, särskilda åtgärder inom

jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden

som avses i kapitel IV i Europaparlamentets och rådets för­

ordning (EU) nr 228/2013 ( 1 ), om stöd betalas per hektar,

och särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för de

mindre Egeiska öarna som avses i kapitel IV i Europaparla­

mentets och rådets förordning (EU) nr 229/2013 ( 2 ), om

stöd betalas per hektar.

Artikel 68

Det integrerade systemets beståndsdelar

1. Det integrerade systemet ska bestå av

a) en datoriserad databas,

b) ett identifieringssystem för jordbruksskiften,

c) ett system för identifiering och registrering av stödrättigheter,

d) stödansökningar och stödanspråk,

e) ett integrerat kontrollsystem,

f) ett samlat system för registrering av identiteten hos varje

mottagare av det stöd som avses i artikel 67.2 vilken lämnar

in en stödansökan eller ett stödanspråk.

2. När så är tillämpligt, ska det integrerade systemet innefatta

ett system för identifiering och registrering av djur, upprättat i

enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1760/2000 ( 3 ) och rådets förordning (EG) nr 21/2004 ( 4 ).

3.

Utan att det påverkar medlemsstaternas ansvar för genom­

förandet och tillämpningen av det integrerade systemet, får

kommissionen anlita specialiserade organ eller personer för att

underlätta upprättandet, övervakningen och användningen av

det integrerade systemet, särskilt för att kunna ge teknisk råd­

givning till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, om

dessa begär det.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/583

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 228/2013 av den

13 mars 2013 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för

unionens yttersta randområden och om upphävande av rådets för­

ordning (EG) nr 247/2006 (EUT L 78, 20.3.2013, s. 23).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 229/2013 av den

13 mars 2013 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för

de mindre Egeiska öarna och om upphävande av rådets förordning

(EG) nr 1405/2006 (EUT L 78, 20.3.2013, s. 41).

(

3

) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av

den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering

och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nöt­

köttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG)

nr 820/97 (EGT L 204, 11.8.2000, s. 1).

( 4 ) Rådets förordning (EG) nr 21/2004 av den 17 december 2003 om

upprättande av ett system för identifiering och registrering av får och

getter och om ändring av förordning (EG) nr 1782/2003 samt di­

rektiven 92/102/EEG och 64/432/EEG (EUT L 5, 9.1.2004, s. 8).

Ds 2015:13

Bilaga 3

294

4. Medlemsstaterna ska vidta alla ytterligare åtgärder för kor­

rekt tillämpning av det integrerade systemet och ge varandra

sådant ömsesidigt bistånd som krävs för kontrollerna enligt

denna förordning.

Artikel 69

Datoriserad databas

1. I den datoriserade databasen (nedan kallad databasen) ska

man för varje stödmottagare som får det stöd som avses i

artikel 67.2 registrera uppgifterna från stödansökningarna och

stödanspråken.

Databasen ska framför allt göra det möjligt att via medlems­

statens behöriga myndighet få tillgång till uppgifter för inneva­

rande kalenderår och/eller regleringsår och för föregående tio år.

Om stödnivån för jordbrukarna påverkas av uppgifterna för

tidigare kalenderår och/eller regleringsår, med början år 2000,

ska databasen emellertid även ge tillgång till uppgifter avseende

de åren. Databasen ska också medge direkt och omedelbart

tillgång till åtminstone de uppgifter som rör de fyra närmast

föregående kalenderåren och, när det gäller uppgifter som har

att göra med

"permanent betesmark" enligt definitionen i arti­

kel 2 c i kommissionens förordning (EG) nr 1120/2009 ( 1 ) i

dess ursprungsversion och, under perioder från och med dess

tillämpningsdatum,

"permanent gräsmark och permanent betes­

mark

" enligt definitionen i artikel 4.1 h i förordning (EU)

nr 1307/2013, åtminstone avseende de fem närmast föregående

kalenderåren.

Genom undantag från andra stycket ska medlemsstater som

anslöt sig till unionen efter 2004 endast åläggas att tillhanda­

hålla uppgifter från och med året för deras anslutning.

2. Medlemsstaterna får inrätta decentraliserade databaser, un­

der förutsättning att dessa och de administrativa förfarandena för

att registrera och få tillgång till uppgifter utformas på ett enhetligt

sätt inom medlemsstatens hela territorium och är kompatibla med

varandra, så att det går att samköra uppgifterna.

Artikel 70

Identifieringssystem för jordbruksskiften

1. Identifieringssystemet för jordbruksskiften ska upprättas

på grundval av kartor, dokument i fastighetsregister eller annat

kartografiskt referensmaterial. Datoriserade geografiska infor­

mationssystem ska användas, inklusive ortofoto från flyg- eller

satellitfoto, med en enhetlig standard som garanterar en nog­

grannhetsnivå som åtminstone är likvärdig med kartor i skala

1:10 000 och från och med 2016 i skala 1:5 000, med beak­

tande av skiftets form och förhållanden. Detta ska fastställas i

enlighet med befintliga unionsstandarder.

Trots vad som sägs i första stycket får medlemsstaterna fortsätta

att använda sådana tekniker, inbegripet ortofoto från flyg- eller

satellitfoto, med en enhetlig standard som garanterar en nog­

grannhet som åtminstone är likvärdig med kartor i skala

1:10 000 från 2016 om de förvärvats på grundval av långtids­

avtal ingångna före november 2012.

2. Medlemsstaterna ska se till att identifieringssystemet för

jordbruksskiften innehåller ett referenslager för att ta hänsyn

till områden med ekologiskt fokus. Det referenslagret ska sär­

skilt omfatta relevanta specifika åtaganden och/eller miljöcerti­

fieringssystem som avses i artikel 43.3 i förordning (EU)

nr 1307/2013 motsvarande praxis i artikel 46 i den förord­

ningen innan de ansökningsformulär som avses i artikel 72 i

den här förordningen för stöd till jordbruksmetoder som gynnar

klimatet och miljön enligt artiklarna 43–46 i förordning (EU)

nr 1307/2013 tillhandahålls senast för ansökningsåret 2018.

Artikel 71

System för identifiering och registrering av stödrättigheter

1. Systemet för identifiering och registrering av stödrättighe­

ter ska göra det möjligt att verifiera stödrättigheterna och sam­

köra uppgifterna med stödansökningarna och identifierings­

systemet för jordbruksskiften.

2. Det system som avses i punkt 1 ska göra det möjligt att

direkt och omedelbart via medlemsstatens behöriga myndighet

få tillgång till uppgifter som rör minst de fyra närmast föregå­

ende kalenderåren.

Artikel 72

Stödansökningar och stödanspråk

1. Varje år ska en stödmottagare som får det stöd som avses

i artikel 67.2 lämna in en ansökan om direktstöd respektive

stödanspråk för de relevanta åtgärderna för landsbygdsutveck­

ling med avseende på djurhållning och jordbruksarealer, om

lämpligt med angivande av

a) samtliga jordbruksskiften inom jordbruksföretaget samt area­

ler som inte används för jordbruksverksamhet för vilka stöd

begärs enligt artikel 67.2,

b) de stödrättigheter som har anmälts för aktivering,

c) alla övriga uppgifter som fastställs i denna förordning eller

krävs för att fullgöra den relevanta sektorslagstiftningen

inom jordbruket eller av den berörda medlemsstaten.

När det gäller de arealbaserade direktstöden ska varje medlems­

stat fastställa den minsta areal ett jordbruksskifte ska ha för att

kunna omfattas av en ansökan. Den minsta arealstorleken får

dock inte överstiga 0,3 ha.

SV

L 347/584

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

(

1

) Kommissionens förordning (EG) nr 1120/2009 av den 29 oktober

2009 om tillämpningsföreskrifter för det system med samlat gårds­

stöd som föreskrivs i avdelning III i rådets förordning (EG)

nr 73/2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för sy­

stem för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jord­

brukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbru­

kare (EUT L 316, 2.12.2009, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 3

295

2. Genom undantag från punkt 1 a får medlemsstaterna

besluta att jordbruksskiften med en areal på upp till 0,1 ha

för vilka en ansökan om stöd inte görs inte behöver deklareras,

förutsatt att den sammanlagda arealen för dessa jordbruksskiften

inte överstiger 1 ha, och/eller att en jordbrukare som inte an­

söker om något arealbaserat direktstöd inte behöver deklarera

sina jordbruksskiften om den totala arealen inte överstiger 1 ha.

I samtliga fall ska jordbrukaren i ansökan ange att han eller hon

förfogar över jordbruksskiften och ska på begäran av de behö­

riga myndigheterna ange deras läge.

3. Medlemsstaterna ska bl.a. på elektronisk väg tillhandahålla

förtryckta formulär utifrån de arealer som fastställdes föregå­

ende år samt grafiskt material som anger läget för dessa arealer.

En medlemsstat får besluta att en stödansökan och ett stöd­

anspråk

a) är giltiga om stödmottagaren bekräftar att inga ändringar

skett i förhållande till den stödansökan och det stödanspråk

som lämnades in föregående år,

b) endast behöver innehålla ändringar i förhållande till den

stödansökan och det stödanspråk som lämnades in för före­

gående år.

Vad beträffar den stödordning för småbrukare som föreskrivs i

avdelning V i förordning (EU) nr 1307/2013, ska emellertid

denna möjlighet ges till alla berörda jordbrukare.

4. En medlemsstat får besluta att en samlad stödansökan ska

omfatta flera av eller alla de stödordningar och stödåtgärder

som avses i artikel 67 eller andra stödordningar och stödåtgär­

der.

5. Genom undantag från rådets förordning (EEC, Euratom)

nr 1182/71 ( 1 ), ska beräkningen av datum för inlämnande eller

ändring av en stödansökan, ett stödanspråk eller verifikationer,

avtal eller förklaringar enligt detta kapitel anpassas till det in­

tegrerade systemets särskilda krav. Kommissionen ska ges befo­

genhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 115

avseende regler för bestämning av perioder, datum och tidsfris­

ter, när den sista dagen för inlämning av ansökningar eller

ändringar är en helgdag, lördag eller söndag.

Artikel 73

System för identifiering av stödmottagare

Det samlade systemet för registrering av identiteten hos varje

stödmottagare som får det stöd som avses i artikel 67.2 ska

garantera att samtliga stödansökningar och stödanspråk som

lämnas in av samma stödmottagare ska kunna identifieras

som sådana.

Artikel 74

Kontroll av villkor för stödberättigande och minskningar

1. I enlighet med artikel 59 ska medlemsstaterna via de ut­

betalande organen eller av organ som de bemyndigat att agera

på dess vägnar utföra administrativa kontroller av stödansök­

ningarna för att verifiera att villkoren för stödberättigande är

uppfyllda. Dessa kontroller ska kompletteras med kontroller på

plats.

2. För kontrollerna på plats ska medlemsstaterna upprätta en

urvalsplan över jordbruksföretag och/eller stödmottagare.

3. Medlemsstaterna får använda fjärranalys och det globala

systemet för satellitnavigering (GNSS) som hjälpmedel för kont­

roller på plats av jordbruksskiften.

4. Om villkoren för stödberättigande inte uppfylls, ska arti­

kel 63 tillämpas.

Artikel 75

Utbetalning till stödmottagare

1. Utbetalningarna enligt de stödordningar och stödåtgärder

som avses i artikel 67.2 ska göras under perioden från och med

den 1 december till och med den 30 juni påföljande kalenderår.

Utbetalningarna ska göras i högst två delbetalningar under

denna period.

Trots vad som sägs i första och andra stycket, får medlems­

staterna, före den 1 december men inte före den 16 oktober,

betala ut förskott på upp till 50 % när det gäller direktstöd och

upp till 75 % när det gäller stöd som har beviljats inom lands­

bygdsutveckling enligt artikel 67.2.

När det gäller stöd som har beviljats inom ramen för lands­

bygdsutveckling enligt artikel 67.2, ska denna punkt tillämpas

när det gäller stödansökningar eller stödanspråk som lämnas in

från och med ansökningsåret 2018, med undantag för för­

skottsbetalningar på upp till 75 % i enlighet med tredje stycket

i denna punkt.

2. Inga utbetalningar enligt punkt 1 ska göras förrän med­

lemsstaterna har avslutat kontrollerna av om stödvillkoren upp­

fylls i enlighet med artikel 74.

Genom undantag från första stycket får förskott för stöd som

beviljas inom ramen för landsbygdsutveckling enligt artikel 67.2

betalas ut efter det att de administrativa kontrollerna enligt

artikel 59.1 har slutförts.

3. I en nödsituation ska kommissionen anta genomförande­

akter som är både nödvändiga och berättigade för att lösa spe­

cifika problem med tillämpningen av denna artikel. Sådana ge­

nomförandeakter kan avvika från punkterna 1 och 2, men en­

dast i den utsträckning och under den period som det är absolut

nödvändigt.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/585

( 1 ) Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971

om regler för bestämning av perioder, datum och frister (EGT L 124,

8.6.1971, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 3

296

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

Artikel 76

Delegerade befogenheter

1. För att säkerställa att det integrerade system som före­

skrivs i detta kapitel genomförs på ett effektivt, konsekvent

och icke-diskriminerande sätt som skyddar unionens finansiella

intressen, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 115 rörande

a) särskilda definitioner som behövs för att säkerställa ett har­

moniserat genomförande av det integrerade systemet utöver

dem i förordning (EU) nr 1307/2013 och förordning (EU)

nr 1305/2013,

b) avseende artiklarna 67–75, regler om ytterligare åtgärder

som är nödvändiga för att säkerställa att kontrollkraven i

denna förordning eller i sektorslagstiftningen inom jordbru­

ket följs, och som ska vidtas av medlemsstaterna avseende

producenter, tjänster, organ, organisationer eller andra aktö­

rer, såsom slakterier eller sammanslutningar som är delaktiga

i förfarandet för att bevilja stöd, om denna förordning inte

innehåller relevanta administrativa sanktioner. Sådana åtgär­

der ska så långt som möjligt följa bestämmelserna om sank­

tioner i artikel 77.1–77.5 i tillämpliga delar.

2. I syfte att säkerställa en korrekt fördelning av medlen till

de berättigade stödmottagarna med avseende på de stödansök­

ningar som anges i artikel 72 och för att möjliggöra kontroll av

att villkoren knutna till stödet uppfylls av dessa stödmottagare,

ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 115 rörande

a) grundläggande inslag, tekniska regler, inbegripet de om upp­

datering av referensskiften, om lämpliga toleransmarginaler

som beaktar skiftenas form och förhållanden, och inbegripet

regler för att inkludera landskapselement som angränsar till

ett jordbruksskifte, och kvalitetskrav avseende det identifie­

ringssystem för jordbruksskiften som föreskrivs i artikel 70

och avseende identifieringen av stödmottagare som före­

skrivs i artikel 73,

b) grundläggande inslag, tekniska regler och kvalitetskrav för

det system för identifiering och registrering av stödrättigheter

som föreskrivs i artikel 71,

c) regler för fastställandet av en definition av grunden för be­

räkning av stöd, inbegripet regler om hur vissa fall där stöd­

berättigande arealer innefattar landskapselement eller träd

ska hanteras; dessa regler ska göra det möjligt för medlems­

staterna att i fråga om arealer som utgörs av permanent

gräsmark automatiskt betrakta utspridda landskapselement

och träd vars totala areal inte överstiger en viss procentandel

av jordbruksskiftet som en del av den stödberättigande area­

len, utan krav på att de ska kartläggas för detta ändamål.

Artikel 77

Tillämpning av administrativa sanktioner

1. När det gäller de administrativa sanktioner som avses i

artikel 63.2 ska denna artikel tillämpas vid överträdelse av kri­

terierna för stödberättigande, åtaganden eller andra förpliktelser

som följer av tillämpningen av de regler om stöd som avses i

artikel 67.2.

2. Inga administrativa sanktioner ska åläggas

a) om överträdelsen beror på force majeure,

b) om överträdelsen beror på uppenbara fel i enlighet med

artikel 59.6,

c) om överträdelsen beror på fel från den behöriga myndighe­

tens eller någon annan myndighets sida, och om felet inte

rimligen kunde ha upptäckts av den person som berörs av

den administrativa sanktionen,

d) om den berörda personen för den behöriga myndigheten

tillfredsställande kan visa att denne inte bär skulden för att

de förpliktelser som avses i punkt 1 inte uppfyllts, eller om

den behöriga myndigheten på annat sätt övertygas om att

den berörda personen inte bär skulden,

e) om överträdelsen är av mindre betydelse, inbegripet i form

av ett tröskelvärde, som ska fastställas av kommissionen i

enlighet med punkt 7 b;

f) andra fall där påförandet av sanktioner inte är lämpligt,

enligt kommissionens definition i enlighet med punkt 7 b.

3. Administrativa sanktioner kan åläggas stöd- eller bistånds­

mottagare, inbegripet grupper eller sammanslutningar av stöd-

eller biståndsmottagare, som ska iaktta förpliktelserna i de regler

som avses i punkt 1.

4. De administrativa sanktionerna kan ha någon av följande

former:

a) Minskning av det stöd eller bistånd som betalats eller ska

betalas ut i förhållande till den stödansökan eller det stöd­

anspråk som påverkas av överträdelsen och/eller i förhål­

lande till en stödansökan eller ett stödanspråk för tidigare

eller efterföljande år.

b) Betalning av ett belopp som beräknats på grundval av den

kvantitet och/eller period som överträdelsen gäller.

c) Uteslutande från rätten att delta i den berörda stödordningen

eller stödåtgärden.

SV

L 347/586

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

297

5. De administrativa sanktionerna ska vara proportionella

och avpassas med hänsyn till den upptäckta överträdelsens all­

var, omfattning, varaktighet och upprepning och ska iaktta föl­

jande gränser:

a) Beloppet för den administrativa sanktion för ett visst år som

avses i punkt 4 a får inte överstiga 100 % av beloppet för

stödansökan eller stödanspråket.

b) Beloppet för den administrativa sanktion för ett visst år som

avses i punkt 4 b får inte överstiga 100 % av beloppet för

den stödansökan eller det stödanspråk som sanktionen gäl­

ler.

c) Uteslutandet enligt punkt 4 c kan fastställas till en period om

högst tre på varandra följande år, som kan tillämpas på nytt

vid nya fall av överträdelse.

6. Utan hinder av vad som sägs i punkterna 4 och 5 när det

gäller det stöd som avses i avdelning III kapitel 3 i förordning

(EU) nr 1307/2013 ska de administrativa sanktionerna ske i

form av en minskning av det stödbelopp som betalats ut eller

som ska betalas ut enligt den förordningen.

De administrativa sanktioner som avses i denna punkt ska vara

proportionella och avpassas med hänsyn till den berörda över­

trädelsens allvar, omfattning, varaktighet och upprepning.

Beloppet för sådana administrativa sanktioner för ett visst år får

inte överstiga 0 % för de två första tillämpningsåren för avdel­

ning III kapitel 3 i förordning (EU) nr 1307/2013 (ansökningsår

2015 och 2016), 20 % för det tredje tillämpningsåret (ansök­

ningsår 2017) och 25 % med början det fjärde tillämpningsåret

(ansökningsår 2018) för det stödbelopp som avses i avdelning

III kapitel 3 i förordning (EU) nr 1307/2013 som den berörda

jordbrukaren skulle vara berättigad till om jordbrukaren upp­

fyller villkoren för det stödet.

7. För att beakta den avskräckande effekten av sanktioner å

ena sidan och särdragen hos varje stödordning eller stödåtgärd

som avses i artikel 67.2 å andra sidan, ska kommissionen ges

befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 115

a) för att identifiera för varje stödordning eller stödåtgärd och

person som berörs enligt punkt 3, från förteckningen i

punkt 4, inom de gränser som fastställs i punkt 5 och 6,

de administrativa sanktionerna samt för att fastställa den

särskilda sats som medlemsstaterna ska tillämpa, även i fall

med överträdelse som inte går att kvantifiera,

b) för att identifiera fall där administrativa sanktioner inte ska

tillämpas, enligt punkt 2 f.

8. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast­

ställa närmare förfaranderegler och tekniska regler för enhetlig

tillämpning av denna artikel i fråga om

a) tillämpningen och beräkningen av sådana administrativa

sanktioner,

b) närmare bestämmelser för att fastställa att en överträdelse är

av mindre betydelse, inklusive fastställa ett kvantitativt trös­

kelvärde uttryckt som ett nominellt värde eller en procen­

tandel av det stödberättigande beloppet, som dock inte får

understiga 0,5 %.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

Artikel 78

Genomförandebefogenheter

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa

a) grundläggande funktioner, tekniska regler och kvalitetskrav

avseende den datoriserade databas som föreskrivs i arti­

kel 69,

b) regler för de stödansökningar och stödanspråk som före­

skrivs i artikel 72 och för ansökningar om stödrättigheter,

inbegripet sista datum för inlämning av ansökningar, krav på

vilka uppgifter ansökningarna minst ska innehålla, bestäm­

melser om ändring eller indragning av stödansökningar, un­

dantag från kravet att lämna in stödansökningar och bestäm­

melser som gör det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa

förenklade förfaranden eller att rätta till uppenbara fel,

c) regler för hur kontrollerna ska genomföras för att verifiera

huruvida skyldigheterna fullgörs och huruvida informationen

i stödansökan eller stödanspråket är korrekt och fullständig,

inbegripet regler om mätningstoleranser för kontroller på

plats,

d) de tekniska specifikationer som behövs för att detta kapitel

ska tillämpas på ett enhetligt sätt,

e) regler i samband med överlåtelse av jordbruksföretag då även

skyldigheter som följer med rätten till stödet i fråga ska

överlåtas och fortfarande fullgöras,

f) regler för utbetalningen av förskott enligt artikel 75.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

KAPITEL III

Granskning av transaktioner

Artikel 79

Tillämpningsområde och definitioner

1. I detta kapitel anges särskilda föreskrifter för granskningen

av affärshandlingarna från de enheter som tar emot eller gör

utbetalningar som direkt eller indirekt avser systemet för finan­

siering genom EGFJ eller deras representanter (företag) för att

fastställa att de transaktioner som direkt eller indirekt ingår i

systemet för finansiering genom EGFJ faktiskt har genomförts,

och genomförts på ett riktigt sätt.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/587

Ds 2015:13

Bilaga 3

298

2. Detta kapitel ska inte gälla för de åtgärder som omfattas

av det integrerade system som avses i kapitel II i denna avdel­

ning. Kommissionen ska, för att möta förändringarna av sektor­

slagstiftningen inom jordbruksområdet och för att säkerställa

effektiviteten i de system för efterhandskontroll som inrättas

genom detta kapitel, ges befogenhet att anta delegerade akter

i enlighet med artikel 115 med en förteckning över åtgärder

som, på grund av utformning och kontrollkrav, inte är lämpliga

för ytterligare efterhandskontroller genom granskning av affärs­

handlingar och därför inte ska omfattas av sådan granskning

enligt detta kapitel.

3. I detta kapitel gäller följande definitioner:

a) affärshandling: alla böcker, register, fakturor, verifikationer,

räkenskaper, produktions- och kvalitetsuppgifter, korrespon­

dens om företagets affärsverksamhet samt affärsdata, oavsett

form, inbegripet elektroniskt lagrade uppgifter, om dessa

handlingar eller uppgifter direkt eller indirekt avser de trans­

aktioner som avses i punkt 1.

b) tredje part: varje fysisk eller juridisk person som har ett direkt

eller indirekt samband med de transaktioner som ingår i det

system som tillämpas vid finansiering genom EGFJ.

Artikel 80

Medlemsstaternas granskning

1. Medlemsstaterna ska genomföra en systematisk gransk­

ning av företagens affärshandlingar, varvid hänsyn ska tas till

den typ av transaktioner som ska granskas. Medlemsstaterna ska

säkerställa att de genom urvalet av de företag som ska granskas

ger bästa möjliga garanti för att åtgärderna för att förebygga och

avslöja oegentligheter blir så effektiva som möjligt. Urvalet ska

bland annat ta hänsyn till företagens finansiella betydelse inom

detta system och andra riskfaktorer.

2. I lämpliga fall ska den granskning som föreskrivs i punkt

1 utvidgas till att omfatta fysiska och juridiska personer till vilka

företagen har anknytning och till andra fysiska och juridiska

personer som kan vara av betydelse för strävan att uppnå de

mål som anges i artikel 81.

3. Den granskning som genomförs enligt detta kapitel ska

inte inverka på de kontroller som genomförs enligt artiklarna

47 och 48.

Artikel 81

Syftet med granskningen

1. Exaktheten hos de viktigaste av de granskade uppgifterna

ska styrkas genom det antal korskontroller som kan vara lämp­

ligt med hänsyn till den föreliggande risken och som vid behov

även omfattar tredje parters affärshandlingar, inbegripet

a) jämförelser med leverantörers, kunders, transportföretags och

andra tredje parters affärshandlingar,

b) eventuella fysiska kontroller av lagrens storlek och art,

c) jämförelse med redovisningar av finansiella flöden som leder

till eller är resultatet av de transaktioner som genomförs

inom systemet för finansiering genom EGFJ, och

d) kontroller, med avseende på bokföring, eller redovisningar av

finansiella rörelser som, vid tidpunkten för granskningen,

visar att de handlingar som innehas av de utbetalande or­

ganen som motivering för utbetalningen av stöd till stöd­

mottagaren är riktiga.

2. Om företagen enligt unionsbestämmelser eller nationella

bestämmelser är skyldiga att hålla en särskild lagerbokföring ska

granskningen av denna, i förekommande fall, innefatta en jäm­

förelse med affärshandlingarna och, vid behov, med de faktiska

kvantiteterna i lager.

3. Vid urval av de transaktioner som ska granskas ska om­

fattningen av den föreliggande risken till fullo beaktas.

Artikel 82

Tillgång till affärshandlingar

1. De ansvariga för företaget, eller en tredje part, ska säker­

ställa att alla affärshandlingar och andra uppgifter överlämnas

till de tjänstemän som ansvarar för granskningen eller till de

personer som har befogenhet att genomföra en sådan på deras

vägnar. Elektroniskt lagrade data ska överlämnas på lämpligt

datamedium.

2. De tjänstemän som ansvarar för granskningen eller de

personer som är bemyndigade att utföra denna på deras vägnar

får begära in utdrag eller kopior av de handlingar som avses i

punkt 1.

3. Om de affärshandlingar som upprätthålls av företaget, vid

en granskning i enlighet med detta kapitel, bedöms vara otill­

räckliga för granskningsändamål, ska företaget åläggas att i

framtiden upprätthålla sådana handlingar i enlighet med anvis­

ningarna från den medlemsstat som ansvarar för granskningen,

utan att detta påverkar de förpliktelser som fastställs i andra

förordningar som rör den aktuella sektorn.

Medlemsstaterna ska bestämma från och med vilket datum så­

dana handlingar ska upprättas.

Om samtliga eller en del av de affärshandlingar som ska granskas

enligt detta kapitel finns hos ett företag som tillhör en företags­

grupp, ett partnerskap eller en företagssammanslutning som har

samma ledning som det granskade företaget, vare sig detta andra

företag är beläget på unionens territorium eller utanför detta, ska

företaget ställa dessa affärshandlingar till förfogande för de tjäns­

temän som är ansvariga för granskningen på en plats och vid en

tidpunkt som ska bestämmas av de medlemsstater som ansvarar

för genomförandet av granskningen.

SV

L 347/588

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

299

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att de tjänstemän som

ansvarar för granskningen ska ha rätt att beslagta eller låta

beslagta affärshandlingar. Denna rätt ska utövas med beaktande

av de nationella bestämmelser som är aktuella och påverkar inte

tillämpningen av straffrättsliga regler om beslagtagande av do­

kument.

Artikel 83

Ömsesidigt bistånd

1. Medlemsstaterna ska bistå varandra vid genomförandet av

den granskning som föreskrivs i detta kapitel i följande fall:

a) Om ett företag eller en tredje part är etablerad i en annan

medlemsstat än den medlemsstat i vilken det aktuella belop­

pet har eller skulle ha ut- eller inbetalats.

b) Om ett företag eller en tredje part är etablerad i en annan

medlemsstat än den medlemsstat där de handlingar och de

uppgifter som krävs för granskningen finns.

Kommissionen kan samordna gemensamma åtgärder avseende

ömsesidigt bistånd mellan två eller flera medlemsstater.

2. Under de första tre månaderna efter det EGFJ-budgetår då

utbetalning har gjorts, ska medlemsstaterna översända till kom­

missionen en förteckning över de företag som är etablerade i ett

tredjeland och för vilka det aktuella beloppet har eller skulle ha

ut- eller inbetalats i ifrågavarande medlemsstat.

3. Om det för granskning av ett företag i enlighet med ar­

tikel 80 krävs att ytterligare uppgifter inhämtas från en annan

medlemsstat, bl.a. i form av korskontroller enligt artikel 81, kan

en särskild begäran om granskning göras varvid skälen till

denna begäran ska anges. En översikt över dessa särskilda be­

gäranden ska sändas in till kommissionen en gång per kvartal,

senast en månad efter utgången av varje kvartal. Kommissionen

får begära in kopior av varje enskild begäran.

En begäran om granskning ska tillgodoses senast sex månader

efter det att den mottogs. Resultaten av granskningen ska utan

dröjsmål meddelas den begärande medlemsstaten och kommis­

sionen. Meddelande till kommissionen ska skickas en gång per

kvartal, senast en månad efter utgången av varje kvartal.

Artikel 84

Granskningsplaner

1. Medlemsstaterna ska upprätta planer för den granskning

som ska genomföras enligt artikel 80 under den påföljande

granskningsperioden.

2. Varje år ska medlemsstaterna före den 15 april översända

kommissionen den granskningsplan som avses i punkt 1 och då

ange

a) antalet företag som ska granskas och fördelningen av dessa

per sektor på grundval av de belopp som hänför sig till dem,

b) de kriterier som lagts till grund för granskningsplanens upp­

rättande.

3. De granskningsplaner som fastställts av medlemsstaterna

och som överlämnats till kommissionen ska genomföras av

medlemsstaterna, om inte kommissionen inom åtta veckor har

lämnat några synpunkter.

4. Punkt 3 ska i tillämpliga delar gälla för de ändringar som

medlemsstaterna gör i granskningsplanerna.

5. På vilket stadium som helst får kommissionen kräva att en

särskild kategori företag innefattas i en medlemsstats gransk­

ningsplaner.

6. Företag för vilka summan av mottagna och utbetalade

belopp uppgick till mindre än 40 000 EUR ska endast granskas

enligt detta kapitel om det finns särskilda skäl, som då ska

anges av medlemsstaterna i deras årliga program som avses i

punkt 1, eller av kommissionen i eventuella förslag till ändring

av programmet. För att kunna ta hänsyn till den ekonomiska

utvecklingen ska kommissionen ges befogenhet att anta delege­

rade akter i enlighet med artikel 115, med avseende på änd­

ringar av tröskeln på 40 000 EUR.

Artikel 85

Särskilda myndigheter

1. I varje medlemsstat ska en särskild myndighet ansvara för

att övervaka tillämpningen av detta kapitel. Dessa myndigheter

ska i synnerhet ansvara för

a) att den granskning som föreskrivs i detta kapitel genomförs

av tjänstemän som är anställda vid denna särskilda myndig­

het,

b) samordning och allmän tillsyn av den granskning som ge­

nomförs av tjänstemän som tillhör andra myndigheter.

Medlemsstaterna får också föreskriva att granskning som ska

genomföras enligt detta kapitel fördelas mellan de särskilda

myndigheterna och andra nationella myndigheter, förutsatt att

förstnämnda myndighet ansvarar för samordningen av dessa

granskningar.

2. Den myndighet eller de myndigheter som ansvarar för till­

lämpningen av detta kapitel ska vara organiserade så att de är

oberoende av de myndigheter eller avdelningar inom myndig­

heter som ansvarar för utbetalningarna och för granskningarna

före utbetalningarna.

3. Den särskilda myndighet som avses i punkt 1 ska vidta de

åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att detta kapitel

tillämpas på ett riktigt sätt och den berörda medlemsstaten ska

ge den särskilda myndigheten de befogenheter som är nödvän­

diga för att den ska kunna utföra de uppgifter som anges i detta

kapitel.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/589

Ds 2015:13

Bilaga 3

300

4. Medlemsstaterna ska besluta om lämpliga sanktioner för

de fysiska eller juridiska personer som inte fullgör sina skyldig­

heter enligt detta kapitel.

Artikel 86

Rapporter

1. Före den 1 januari efter granskningsperiodens utgång ska

medlemsstaterna översända en detaljerad rapport om tillämp­

ningen av detta kapitel till kommissionen.

2. Medlemsstaterna och kommissionen ska regelbundet ut­

byta synpunkter om tillämpningen av detta kapitel.

Artikel 87

Tillgång till information och kommissionens granskning

1. I enlighet med relevant nationell lagstiftning ska kommis­

sionens tjänstemän ha tillgång till samtliga handlingar som ut­

arbetats, antingen inför eller som resultat av den granskning

som organiserats enligt detta kapitel och till de uppgifter som

samlats in, däribland uppgifter som lagrats i databehandlings­

system. Dessa uppgifter ska på begäran lämnas på ett lämpligt

datamedium.

2. Den granskning som avses i artikel 80 ska genomföras av

medlemsstaternas tjänstemän. Tjänstemän från kommissionen

får delta i denna granskning. De får inte själva ha de gransk­

ningsbefogenheter som beviljats de nationella tjänstemännen.

De ska dock ha tillträde till samma lokaler och samma hand­

lingar som medlemsstaternas tjänstemän.

3. Vid granskning som genomförs enligt artikel 83 får tjäns­

temän från den begärande medlemsstaten delta i den medlems­

stat till vilken begäran riktats, förutsatt att denna så medger, och

ska då få tillträde till samma lokaler och samma handlingar som

den medlemsstatens tjänstemän.

De tjänstemän från den begärande medlemsstaten som deltar i

granskning i den medlemsstat till vilken begäran riktats, ska vid

alla tidpunkter kunna lägga fram bevis på sin officiella status.

Granskningen ska alltid genomföras av tjänstemän från den

medlemsstat till vilken begäran riktats.

4. Om de nationella straffprocessrättsliga bestämmelserna fö­

reskriver att vissa åtgärder endast får vidtas av tjänstemän som

är särskilt utsedda enligt nationell lagstiftning, får varken kom­

missionens tjänstemän eller tjänstemännen från den medlems­

stat som avses i punkt 3 delta i dessa åtgärder, dock utan att

detta påverkar bestämmelserna i förordningarna (EU, Euratom)

nr 883/2013 och (Euratom, EG) nr 2185/96. Särskilt gäller att

de inte under några omständigheter får delta i husrannsakan hos

eller formella förhör med personer, inom ramen för den be­

rörda medlemsstatens straffrätt. De ska emellertid få ta del av de

upplysningar som inhämtas i detta sammanhang.

Artikel 88

Kommissionens befogenheter

Kommissionen ska, när så är nödvändigt, anta genomförande­

akter för att fastställa regler för enhetlig tillämpning av detta

kapitel och särskilt med avseende på

a) granskningen som avses i artikel 80 när det gäller vilka

företag som ska väljas ut samt omfattning och tidsaspekter

på granskningen,

b) bevarande av affärshandlingar och vilka typer av handlingar

som ska upprätthållas eller data som ska registreras,

c) genomförande och samordning av de gemensamma åtgärder

som avses i artikel 83.1,

d) detaljer och specifikationer i fråga om innehållet och formen

hos en begäran, hur den lämnas in, en anmälans innehåll,

form och hur den görs, liksom inlämning och utbyte av

begärd information inom ramen för detta kapitel,

e) villkor och publikationssätt för specifika regler och villkor

för kommissionens spridning eller tillhandahållande av den

information som behövs enligt förordningen till behöriga

myndigheter i medlemsstaterna,

f) det ansvar som åligger den särskilda myndighet som avses i

artikel 85,

g) innehållet i de rapporter som avses i artikel 86.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

KAPITEL IV

Andra bestämmelser om kontroller och sanktioner

Artikel 89

Andra kontroller och sanktioner i samband med regler för

saluföring

1. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att säkerställa att

de produkter som avses i artikel 119.1 i förordning (EU)

nr 1308/2013 som inte är märkta i överensstämmelse med

bestämmelserna i den förordningen inte släpps ut på, eller

dras tillbaka från, marknaden.

2. Utan att det påverkar eventuella särskilda bestämmelser

som kan komma att antas av kommissionen, ska import till

unionen av sådana produkter som anges i punkt 1 a och 1 b

i artikel 189 i förordning (EU) nr 1308/2013 kontrolleras för

att fastställa om villkoren enligt punkt 1 i den artikeln är upp­

fyllda.

3. Medlemsstaterna ska genomföra kontroller, grundade på

en riskanalys, för att kontrollera om produkterna i bilaga I till

förordning (EU) nr 1308/2013 överensstämmer med bestäm­

melserna i del II avdelning II kapitel I avsnitt I i förordning

(EU) nr 1308/2013 och ska om så krävs tillämpa administrativa

sanktioner.

SV

L 347/590

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

301

4.

Medlemsstaterna ska utan att det påverkar akter som avser

vinsektorn som antagits på grundval av artikel 64 vid överträ­

delse av unionens regler om marknadsåtgärder inom vinsektorn

tillämpa effektiva, proportionella och avskräckande administra­

tiva sanktioner. Sådana sanktioner ska inte tillämpas vid sådana

fall som anges i artikel 64.2 a–64.2 d och om överträdelsen är

av mindre betydelse.

5. För att kunna skydda unionens medel och unionsvinets

identitet, ursprung och kvalitet, ska kommissionen ges befogen­

het att anta delegerade akter i enlighet med artikel 115 rörande

a) upprättandet av en analysdatabas med isotopuppgifter, som

ska bidra till att upptäcka bedrägerier utifrån de stickprov

som medlemsstaterna samlat in,

b) regler om kontrollorgan och ömsesidigt bistånd,

c) regler om gemensamt utnyttjande av medlemsstaternas resul­

tat.

6. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa alla åtgärder som krävs för

a) de förfaranden som rör medlemsstaternas egna databaser och

analysdatabasen med isotopuppgifter som ska bidra till att

upptäcka bedrägerier,

b) de förfaranden som rör samarbetet och biståndet mellan

kontrollmyndigheter och kontrollorgan,

c) när det gäller den skyldighet som avses i punkt 3, regler för

genomförande av kontroller av efterlevnaden av handelsnor­

mer, regler för de myndigheter som har ansvaret för att

genomföra kontrollerna och för vad dessa kontroller ska

innehålla, hur ofta de ska ske och i vilket handelsled de

ska utföras.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

Artikel 90

Kontroller gällande ursprungsbeteckningar, geografiska

beteckningar och skyddade traditionella beteckningar

1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga

för att hindra olaglig användning av de skyddade ursprungs­

beteckningar, skyddade geografiska beteckningar och skyddade

traditionella beteckningar som avses i förordning (EU)

nr 1308/2013.

2. Medlemsstaterna ska utse den behöriga myndighet som

ska ansvara för att utföra kontrollerna när det gäller de skyldig­

heter som fastställs i del 2 avdelning II kapitel I avsnitt II i

förordning (EU) nr 1308/2013 i enlighet med de kriterier som

anges i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 882/2004 ( 1 ) och ska säkerställa att alla aktörer som

fullgör dessa skyldigheter har rätt att omfattas av ett system

med kontroller.

3. Inom unionen ska kontrollen av att produktspecifikatio­

nerna följs under produktionen och under eller efter tappningen

av vinet genomföras varje år, av den behöriga myndighet som

avses i punkt 2 eller av ett eller flera kontrollorgan i den me­

ning som avses i artikel 2 andra stycket punkt 5 i förordning

(EG) nr 882/2004, och som genomför produktcertifieringar i

enlighet med de kriterier som anges i artikel 5 i den förord­

ningen.

4. Kommissionen ska anta genomförandeakter om

a) vilken information medlemsstaterna ska översända till kom­

missionen,

b) föreskrifter avseende den myndighet som ansvarar för kont­

rollerna av att produktspecifikationerna följs, inbegripet de

fall där det geografiska området ligger i ett tredjeland,

c) vilka åtgärder medlemsstaterna ska genomföra för att för­

hindra olaglig användning av skyddade ursprungsbeteckning­

ar, skyddade geografiska beteckningar och skyddade traditio­

nella beteckningar,

d) vilka kontroller och verifieringar medlemsstaterna ska ge­

nomföra, inbegripet provtagning.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

AVDELNING VI

TVÄRVILLKOR

KAPITEL I

Tillämpningsområde

Artikel 91

Allmän princip

1. När en stödmottagare enligt artikel 92 inte följer reglerna

för tvärvillkor som fastställs i artikel 93 ska stödmottagaren

åläggas en administrativ sanktion.

2. Den administrativa sanktion som avses i punkt 1 ska till­

lämpas endast om överträdelsen beror på en åtgärd eller en

försummelse som är direkt hänförlig till den berörda stödmot­

tagaren, och om ett, eller båda, av följande ytterligare villkor är

uppfyllda:

a) Överträdelsen avser stödmottagarens jordbruksverksamhet.

b) Stödmottagarens jordbruksföretags areal berörs.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/591

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den

29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av

efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestäm­

melserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, 30.4.2004, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 3

302

När det gäller skogsområden ska dock denna sanktion inte vara

tillämplig så länge inget stöd begärs för det berörda området i

enlighet med artiklarna 21.1 a, 30 och 34 i förordning (EU)

nr 1305/2013.

3. I denna avdelning avses med

a) jordbruksföretag: alla de produktionsenheter och arealer som

förvaltas av den stödmottagare som avses i artikel 92 vilka är

belägna inom en och samma medlemsstats territorium,

b) krav: vart och ett av de föreskrivna verksamhetskrav enligt

unionsrätten som avses i bilaga II och som i sak skiljer sig

från alla andra krav i samma akt.

Artikel 92

Berörda stödmottagare

Artikel 91 ska tillämpas på stödmottagare som får direktstöd

inom ramen för förordning (EU) nr 1307/2013, stöd enligt

artiklarna 46 och 47 i förordning (EU) nr 1308/2013 och det

årliga bidraget enligt artiklarna 21.1 a och 21.1 b, 28–31, 33

och 34 i förordning (EU) nr 1305/2013.

Artikel 91 ska dock inte tillämpas på stödmottagare som får

stöd inom stödordningen för småbrukare enligt avdelning V i

förordning (EU) nr 1307/2013. Den sanktion som föreskrivs i

den artikeln ska inte heller vara tillämplig på det stöd som avses

i artikel 28.9 i förordning (EU) nr 1305/2013.

Artikel 93

Regler om tvärvillkor

1. Reglerna om tvärvillkor ska omfatta de föreskrivna verk­

samhetskrav som fastställs i unionsrätten och de normer för

god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden som fastställs

på nationell nivå enligt förteckningen i bilaga II, vilka avser

följande områden:

a) Miljö, klimatförändring och god jordbrukshävd.

b) Folkhälsa, djurhälsa och växtskydd.

c) Djurskydd.

2. De rättsakter som avses i bilaga II om de föreskrivna verk­

samhetskraven ska tillämpas med den gällande versionen och i

fråga om direktiv på det sätt som de har genomförts av med­

lemsstaterna.

3. Dessutom ska tvärvillkorsreglerna, när det gäller åren

2015 och 2016, även omfatta bibehållande av permanent betes­

mark. De medlemsstater som var medlemmar i unionen den

1 januari 2004 ska säkerställa att mark som var permanent

betesmark vid det datum som anges i ansökningarna om areals­

töd för 2003 förblir permanent betesmark inom fastställda

gränser. De medlemsstater som blev medlemmar i unionen

2004 ska säkerställa att mark som var permanent betesmark

den 1 maj 2004 förblir permanent betesmark inom fastställda

gränser. Bulgarien och Rumänien ska säkerställa att mark som

var permanent betesmark den 1 januari 2007 förblir permanent

betesmark inom fastställda gränser. Kroatien ska säkerställa att

mark som var permanent betesmark den 1 juli 2013 förblir

permanent betesmark inom fastställda gränser.

Första stycket ska inte gälla permanent betesmark som ska

beskogas, om sådan beskogning är förenlig med miljön, med

undantag av planteringar av julgranar och snabbväxande arter

som odlas på kort sikt.

4. För att ta hänsyn till punkt 3 ska kommissionen ges

befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 115

för att fastställa regler om bibehållande av permanent betes­

mark, i synnerhet för att säkerställa att det vidtas åtgärder för

att bibehålla mark som permanent betesmark hos enskilda jord­

brukare, inklusive individuella skyldigheter som ska iakttas, så­

som skyldighet att ställa om arealer till permanent betesmark,

när det konstateras att andelen mark som är permanent betes­

mark minskar.

För att säkerställa en korrekt tillämpning av medlemsstaternas

skyldigheter å ena sidan och enskilda jordbrukares skyldigheter

å andra sidan när det gäller underhåll av permanent betesmark

ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 115 för att ange villkor och metoder för

hur andelen permanent betesmark och jordbruksmark som ska

bibehållas ska fastställas.

5. I punkterna 3 och 4 avses med permanent betesmark

permanent betesmark i den mening som anges i artikel 2 c i

förordning (EG) nr 1120/2009 i dess originalversion.

Artikel 94

Medlemsstaternas skyldigheter med avseende på god

jordbrukshävd och goda miljöförhållanden

Medlemsstaterna ska säkerställa att all jordbruksareal, inbegripet

mark som inte längre används för produktion, hålls i enlighet

med god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Medlems­

staterna ska på nationell eller regional nivå fastställa miniminor­

mer för stödmottagare med avseende på god jordbrukshävd och

goda miljöförhållanden på grundval av bilaga II, med beaktande

av särskilda förhållanden i de områden som berörs, däribland

jordmån, klimatförhållanden och befintliga jordbrukssystem,

markanvändning, växtföljd, jordbruksmetoder och företagsstruk­

turer.

Medlemsstaterna får inte fastställa minimikrav som inte före­

skrivs i bilaga II.

SV

L 347/592

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

303

Artikel 95

Information till stödmottagarna

Medlemsstaterna ska förse de berörda stödmottagarna med en

förteckning över de krav och normer som ska tillämpas på

gårdsnivå, om så är lämpligt i elektronisk form, samt tydlig

och exakt information om dessa.

KAPITEL II

Kontrollsystem och administrativa sanktioner som rör

tvärvillkor

Artikel 96

Kontroller av att tvärvillkoren uppfylls

1. Medlemsstaterna ska om lämpligt använda det integrerade

system som fastställs i avdelning V kapitel II och i synnerhet

artikel 68.1 a, 68.1 b, 68.1 d, 68.1 e och 68.1 f.

Medlemsstaterna får använda sina befintliga administrations-

och kontrollsystem för att säkerställa att reglerna om tvärvillkor

följs.

Dessa system, framför allt systemet för identifiering och regi­

strering av djur som är upprättat i enlighet med rådets direktiv

2008/71/EG ( 1 ) och förordningarna (EG) nr 1760/2000 och

(EG) nr 21/2004, ska vara förenliga med det integrerade system

som avses i avdelning V kapitel II i den här förordningen.

2. Beroende på kraven, normerna, akterna eller tvärvillkors­

områdena i fråga får medlemsstaterna besluta att utföra ad­

ministrativa kontroller, särskilt om detta redan är föreskrivet

enligt de kontrollsystem som är tillämpliga på respektive krav,

norm, akt eller tvärvillkorsområde.

3. Medlemsstaterna ska utföra kontroller på plats för att

kontrollera om en stödmottagare fullgör de skyldigheter som

föreskrivs i denna avdelning.

4. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast­

ställa regler om genomförandet av kontroller av att de skyldig­

heter som avses i denna avdelning fullgörs, inbegripet regler

som tillåter att följande faktorer beaktas vid riskanalys:

a) Jordbrukarnas deltagande i systemet för jordbruksrådgivning

enligt avdelning III i denna förordning.

b) Jordbrukarnas deltagande i ett certifieringssystem, under för­

utsättning att systemet omfattar de berörda kraven och nor­

merna.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

Artikel 97

Tillämpning av den administrativa sanktionen

1. Den administrativa sanktion som föreskrivs i artikel 91

ska tillämpas, när reglerna för tvärvillkor inte följs vid någon

tidpunkt under ett givet kalenderår (kalenderåret i fråga) och

överträdelsen direkt kan anses bero på den stödmottagare

som lämnade in stödansökan eller stödanspråket för kalenderå­

ret i fråga.

Första stycket ska även gälla då en stödmottagare inte iakttar

reglerna för tvärvillkor under någon tidpunkt inom tre år från

och med den 1 januari det år efter det kalenderår då den första

utbetalningen beviljades inom ramen för stödprogrammen för

omstrukturering och omställning, eller under någon tidpunkt

inom tre år från och med den 1 januari det år efter det kalen­

derår då den första utbetalningen beviljades inom ramen för de

stödprogram för grön skörd som avses i förordning (EU)

nr 1308/2013 (nedan kallade åren i fråga).

2. I de fall mark överlåts under kalenderåret i fråga eller åren

i fråga, ska punkt 1 även gälla i de fall överträdelsen beror på en

åtgärd eller en försummelse som direkt kan anses bero på den

person som antingen överlät jordbruksmarken eller som den

överläts till. Utan hinder av första meningen ska gälla att den

administrativa sanktionen, om den som vidtog åtgärden eller

gjorde sig skyldig till försumlighet har lämnat in en stödansökan

eller ett stödanspråk under kalenderåret i fråga eller åren i fråga,

ska tillämpas på grundval av totalbeloppen för de stöd som

avses i artikel 92 som har beviljats eller skulle ha beviljats

denne.

I denna punkt avses med överläts varje typ av transaktion där

jordbruksmark upphör att stå till den överlåtande partens för­

fogande.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, och om

inte annat följer av de regler som ska antas enligt artikel 101,

får medlemsstaterna besluta att inte tillämpa en administrativ

sanktion som uppgår till ett belopp på 100 EUR eller mindre

per stödmottagare och kalenderår.

Om en medlemsstat beslutar att använda sig av den möjlighet

som anges i första stycket, ska den behöriga myndigheten på­

följande år för ett urval av stödmottagare vidta de åtgärder som

krävs för att kontrollera att stödmottagaren åtgärdar de aktuella

konstaterade överträdelserna. Stödmottagaren ska underrättas

om konstaterade bristande överträdelser och om skyldigheten

att vidta åtgärder.

4. Tillämpningen av en administrativ sanktion påverkar inte

lagligheten och korrektheten hos de utbetalningar på vilka den

tillämpas.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/593

( 1 ) Rådets direktiv 2008/71/EG av den 15 juli 2008 om identifikation

och registrering av svin. (EUT L 213, 8.8.2008, s. 31).

Ds 2015:13

Bilaga 3

304

Artikel 98

Tillämpning av den administrativa sanktionen i Bulgarien,

Kroatien och Rumänien

För Bulgarien och Rumänien ska de administrativa sanktioner

som avses i artikel 91 tillämpas senast från och med den 1 ja­

nuari 2016 med avseende på de föreskrivna verksamhetskraven

inom området djurskydd enligt bilaga II.

För Kroatien ska de sanktioner som avses i artikel 91 tillämpas i

enlighet med följande tidsplan med avseende på de föreskrivna

verksamhetskrav som avses i bilaga II:

a) Från den 1 januari 2014 när det gäller de föreskrivna verk­

samhetskraven 1–3 och 6–8.

b) Från den 1 januari 2016 när det gäller de föreskrivna verk­

samhetskraven 4, 5, 9 och 10.

c) Från den 1 januari 2018 när det gäller de föreskrivna verk­

samhetskraven 11–13.

Artikel 99

Beräkning av den administrativa sanktionen

1. Den administrativa sanktion som föreskrivs i artikel 91

ska tillämpas genom en minskning eller uteslutning av totalbe­

loppen för de stöd som anges i artikel 92 som har beviljats eller

skulle beviljats den berörde stödmottagaren avseende stödansök­

ningar som denne har lämnat in eller kommer att lämna in

under det kalenderår som överträdelsen konstateras.

För beräkningen av dessa minskningar och uteslutningar ska

hänsyn tas till den upptäckta överträdelsens allvar, omfattning,

varaktighet och upprepning samt de kriterier som anges i punk­

terna 2, 3 och 4.

2. Vid överträdelse som beror på försummelse ska procent­

satsen för minskning inte vara högre än 5 % och vid upprep­

ning inte vara högre än 15 %.

Medlemsstaterna får inrätta ett system för tidig varning som

gäller fall av överträdelser som mot bakgrund av sitt begränsade

allvar, omfattning och varaktighet i vederbörligen motiverade

fall inte ska leda till en minskning eller uteslutning. Om en

medlemsstat beslutar att använda sig av denna möjlighet ska

den behöriga myndigheten på ett tidigt stadium sända en var­

ning till stödmottagaren med uppgifter om den konstaterade

överträdelsen och mottagarens skyldighet att vidta korrigerande

åtgärder. Om en man vid en kontroll därefter fastställer att

överträdelsen inte har åtgärdats ska den minskning som avses

i första stycket tillämpas retroaktivt.

Överträdelser som utgör en direkt folk- eller djurhälsorisk ska

emellertid alltid leda till en minskning eller uteslutning.

Medlemsstater får ge stödmottagare som fått en tidig varning

för första gången prioriterad tillgång till systemet för jordbruks­

rådgivning.

3. Vid avsiktlig överträdelse ska procentsatsen för minskning

i princip inte vara lägre än 20 % och får gå ända till fullständig

uteslutning från en eller flera stödordningar under ett eller flera

kalenderår.

4. Det sammanlagda beloppet minskningar eller uteslut­

ningar under ett kalenderår får under alla förhållanden inte

överskrida det sammanlagda belopp som avses i första stycket

i punkt 1.

Artikel 100

Belopp som frigörs till följd av tvärvillkoren

Medlemsstaterna får behålla 25 % av de belopp som frigörs i

samband med tillämpning av de minskningar och uteslutningar

som avses i artikel 99.

Artikel 101

Kommissionens befogenheter med avseende på tillämpning

och beräkning av den administrativa sanktionen

1. I syfte att säkerställa en korrekt fördelning av medlen till

de berättigade stödmottagarna och för att se till att tvärvillkoren

genomförs på ett effektivt, konsekvent och icke-diskriminerande

sätt ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 115

a) för att fastställa en enhetlig grund för beräkning av administ­

rativa sanktioner utifrån de tvärvillkor som avses i artikel 99,

med beaktande av minskningar på grund av finansiell disci­

plin,

b) om villkoren för beräkning och tillämpning av de administ­

rativa sanktionerna utifrån tvärvillkoren, inbegripet överträ­

delse som direkt kan tillskrivas den berörda stödmottagaren.

2. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast­

ställa närmare förfaranderegler och tekniska regler när det gäller

beräkning och tillämpning av de administrativa sanktioner som

avses i artiklarna 97–99, inbegripet vad avser stödmottagare

som består av en grupp personer enligt artiklarna 28 och 29

i förordning (EU) nr 1305/2013.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

AVDELNING VII

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

KAPITEL I

Kommunikation

Artikel 102

Överföring av information

1. Utöver de bestämmelser som anges i de sektoriella för­

ordningarna ska medlemsstaterna till kommissionen lämna föl­

jande information, handlingar och deklarationer:

a) I fråga om godkända utbetalande organ och godkända sam­

ordningsorgan

SV

L 347/594

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

305

i) godkännandehandlingen,

ii) deras funktion (godkänt utbetalande organ eller godkänt

samordningsorgan),

iii) i förekommande fall när godkännandet återkallats.

b) I fråga om attesterande organ

i) deras namn,

ii) deras adress.

c) I fråga om insatser i samband med åtgärder som finansieras

via fonderna

i) utgiftsdeklarationer, som även gäller som begäran om

utbetalning, underskrivna av det godkända utbetalande

organet eller det godkända samordningsorganet, tillsam­

mans med de upplysningar som behövs,

ii) för EGFJ, uppskattningar av finansieringsbehoven och för

Ejflu, en uppdatering av de förväntade utgiftsdeklaratio­

nerna för det innevarande och det påföljande budgetåret,

iii) de godkända utbetalande organens förvaltningsförkla­

ringar och årsräkenskaper,

iv) en årlig sammanfattning av resultaten från alla tillgäng­

liga revisioner och kontroller som utförts enligt tidspla­

nen och de utförliga bestämmelser som fastställs i de

sektorsspecifika reglerna.

För EJFLU:s del ska årsräkenskaperna för de godkända utbeta­

lande organen inges för varje enskilt program.

2. Medlemsstaterna ska utförligt informera kommissionen

om de åtgärder som vidtagits för att genomföra god jordbruks­

hävd och goda miljöförhållanden enligt artikel 94 och detaljerna

i systemet för jordbruksrådgivning som avses i avdelning III.

3. Medlemsstaterna ska regelbundet informera kommissionen

om tillämpningen av det integrerade system som avses i avdel­

ning V kapitel II. Kommissionen ska organisera utbyte av syn­

punkter med medlemsstaterna med avseende på detta.

Artikel 103

Konfidentialitet

1.

Medlemsstaterna och kommissionen ska vidta alla åtgärder

som behövs för att säkerställa konfidentialitet för den infor­

mation som överlämnas eller tas emot inom ramen för kontroll

och avslutande av räkenskaperna som verkställs enligt denna

förordning.

Föreskrifterna i artikel 8 i förordning (Euratom, EG) nr 2185/96

ska tillämpas på denna information.

2. Utan att inverka på de nationella bestämmelser som rör

rättsliga åtgärder, ska information som samlas in under den

granskning som föreskrivs i avdelning V kapitel III skyddas

genom tystnadsplikt. Den ska endast delges personer som

med anledning av sina uppdrag inom medlemsstaterna eller

unionens institutioner behöver denna information för att kunna

fullgöra sina uppdrag.

Artikel 104

Kommissionens befogenheter

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa reg­

ler om:

a) Form, innehåll, periodicitet och tidsfrister samt föreskrifter

för hur detta ställas till kommissionens förfogande:

i) Utgiftsdeklarationer samt uppskattningar av utgifter och

uppdatering av dessa, inklusive inkomster avsatta för

särskilda ändamål.

ii) De utbetalande organens förvaltningsförklaringar och

årsräkenskaper samt resultaten av alla tillgängliga ge­

nomförda revisioner och kontroller.

iii) Rapporter om attestering av räkenskaperna.

iv) Namn och identitetsuppgifter för de godkända utbeta­

lande organen, samordningsorganen och de attesterande

organen.

v) Närmare bestämmelser om upptagande i budgeten och

utbetalning av utgifter som finansieras genom fonderna.

vi) Meddelande om vilka ekonomiska justeringar medlems­

staterna företagit inom ramen för insatser eller program

för landsbygdsutveckling och sammanställningar av

medlemsstaternas indrivningsförfaranden till följd av oe­

gentligheter.

vii) Information om åtgärder som vidtagits enligt artikel 58.

b) Utbyte av uppgifter och handlingar mellan kommissionen

och medlemsstaterna och införande av informationssystem,

däribland typ av, form på och innehåll i de uppgifter som

ska behandlas i systemen samt föreskrifter för hur de ska

lagras.

c) Medlemsstaternas överförande av information till kommis­

sionen om uppgifter, dokument, statistik och rapporter

samt tidsfristerna och metoderna för hur denna information

ska lämnas.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/595

Ds 2015:13

Bilaga 3

306

KAPITEL II

Användning av euro

Artikel 105

Allmänna principer

1. De belopp som anges i kommissionens beslut om anta­

gande av landsbygdsprogram, beloppen i kommissionens åta­

ganden och utbetalningar samt alla belopp avseende styrkta eller

attesterade utgifter och medlemsstaternas utgiftsdeklarationer

ska uttryckas och utbetalas i euro.

2. De priser och belopp som fastställs i sektorslagstiftningen

inom jordbruket ska uttryckas i euro.

De ska beviljas eller samlas in i euro i de medlemsstater som

använder euro, och i de nationella valutorna i de medlemsländer

som inte gör det.

Artikel 106

Växelkurs och avgörande händelse

1. De priser och belopp som avses i artikel 105.2 ska med

hjälp av en växelkurs omvandlas till de nationella valutorna i de

medlemsländer som inte använder euro.

2. Den avgörande händelsen för växelkursen ska vara

a) i fråga om belopp som uppbärs eller beviljas i handel med

tredjeland, fullbordandet av tullformaliteterna vid import el­

ler export,

b) i alla övriga fall, den händelse genom vilken det ekonomiska

syftet med verksamheten uppnås.

3. När ett direktstöd enligt förordning (EU) nr 1307/2013

betalas till en mottagare i någon annan valuta än euro, ska

medlemsstaterna räkna om stödbeloppet i euro till nationell

valuta på grundval av den senaste växelkurs som fastställts av

Europeiska centralbanken före den 1 oktober det år som stödet

avser.

Utan hinder av första stycket får medlemsstater i vederbörligen

motiverade fall besluta att göra en omräkning på grundval av

genomsnittet av de växelkurser som fastställts av Europeiska

centralbanken under månaden före den 1 oktober det år som

stödet beviljas. Medlemsstater som väljer detta alternativ ska

fastställa och offentliggöra den genomsnittliga kursen före den

1 december detta år.

4. När det gäller EGFJ ska medlemsstater som inte har antagit

euron tillämpa samma växelkurs i sina utgiftsdeklarationer som

den de använde för att göra utbetalningar till stödmottagarna,

eller för att ta emot inkomster i enlighet med bestämmelserna i

detta kapitel.

5. För att specificera den avgörande händelse som avses i

punkt 2, eller för att fastställa den av särskilda skäl som har

samband med marknadsordningen eller med beloppet i fråga,

ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 115 med föreskrifter om dessa avgörande

händelser och den växelkurs som ska användas. Den särskilda

avgörande händelsen ska fastställas i enlighet med följande kri­

terier:

a) Faktisk tillämpning snarast möjligt av variationerna i väx­

elkursen.

b) Likartade avgörande händelser för likartad verksamhet inom

marknadsordningen.

c) Inbördes sammanhang mellan avgörande händelser för olika

priser och belopp inom marknadsordningen.

d) Praktisk och effektiv kontroll av tillämpningen av lämpliga

växelkurser.

6. För att förhindra att medlemsstater som inte har antagit

euron tillämpar olika växelkurser i sin bokföring, både i sam­

band med bokföring i annan valuta än euro av inkomster och

stöd som utbetalats till stödmottagare, och i samband med de

utgiftsdeklarationer som upprättas av de utbetalande organen,

ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 115 för att fastställa föreskrifter för vilken

växelkurs som ska användas vid deklaration av utgifter och

bokföring av transaktioner för offentlig lagring i det utbetalande

organets räkenskaper.

Artikel 107

Skyddsåtgärder och undantag

1. Kommissionen får anta genomförandeakter för att skydda

tillämpningen av unionsrätten om exceptionella monetära för­

faringssätt avseende en nationell valuta riskerar att äventyra den.

Sådana åtgärder får, där så krävs, endast avvika från befintliga

regler under en tidsperiod som är absolut nödvändig.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna ska genast un­

derrättas om åtgärderna enligt första stycket.

2. Om det finns risk för att exceptionella monetära för­

faringssätt avseende en nationell valuta äventyrar tillämpningen

av unionsrätten, ska kommissionen ges befogenhet att anta

delegerade akter i enlighet med artikel 115 som avviker från

detta avsnitt, särskilt i följande fall:

a) Om ett land tillämpar onormala växelförfaranden, såsom

flera växelkurser, eller kompensationsavtal.

b) Om ett lands valuta inte noteras på de officiella valutamark­

naderna eller om utvecklingen för dessa valutor kan leda till

snedvridning av handeln.

SV

L 347/596

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

307

Artikel 108

Användning av euro bland medlemsstater utanför

eurosamarbetet

1. Om en medlemsstat som inte använder euron beslutar sig

för att betala utgiften som uppstår till följd av sektorslagstift­

ningen inom jordbruket i euro i stället för i den nationella

valutan, ska medlemsstaten vidta de åtgärder som behövs för

att säkerställa att användningen av euro inte ger en systematisk

fördel jämfört med användning av den nationella valutan.

2. Medlemsstaten ska underrätta kommissionen innan de

planerade åtgärderna träder i kraft. Åtgärderna får ej börja gälla

förrän kommissionen lämnat sitt samtycke.

KAPITEL III

Rapport och utvärdering

Artikel 109

Ekonomisk årsrapport

Kommissionen ska senast den sista september varje år utarbeta

en ekonomisk rapport över förvaltningen av fonderna för det

föregående budgetåret som den ska lägga fram för Europapar­

lamentet och rådet.

Artikel 110

Övervakning och utvärdering av den gemensamma

jordbrukspolitiken

1. En gemensam ram för övervakning och utvärdering ska

upprättas, med vars hjälp man kan mäta hur den gemensamma

jordbrukspolitiken fungerar och i synnerhet

a)

de direktstöd som föreskrivs i förordning (EU)

nr 1307/2013,

b) de marknadsåtgärder som föreskrivs i förordning (EU)

nr 1308/2013,

c) de åtgärder för landsbygdsutveckling som föreskrivs i förord­

ning (EU) nr 1305/2013, och

d) bestämmelserna i denna förordning.

Kommissionen ska övervaka dessa politiska åtgärder utifrån

medlemsstaternas rapportering i enlighet med bestämmelserna

i de förordningar som avses i första stycket. Kommissionen ska

upprätta en flerårig utvärderingsplan som inbegriper regel­

bundna utvärderingar av särskilda instrument som ska genom­

föras på kommissionens ansvar.

För att säkerställa att funktionsmätningen blir effektiv ska kom­

missionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet

med artikel 115 rörande denna rams innehåll och uppbyggnad.

2. Resultatet av de åtgärder inom den gemensamma jord­

brukspolitiken som avses i punkt 1 ska mätas i förhållande

till följande mål:

a) Hållbar livsmedelsproduktion, med fokus på jordbruks­

inkomster, jordbrukets produktivitet och prisstabilitet.

b) Hållbar förvaltning av naturresurser och klimatåtgärder, med

fokus på utsläpp av växthusgaser, biologisk mångfald, mark

och vatten.

c) Balanserad territoriell utveckling, med fokus på sysselsätt­

ningen på landsbygden, tillväxt och fattigdom i landsbygds­

områden.

Kommissionen ska, genom genomförandeakter, fastställa den

uppsättning indikatorer som är specifika för de mål som avses

i första stycket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 116.3.

Indikatorerna ska kopplas till politikens struktur och mål och

göra det möjligt att utvärdera politikens utveckling, effektivitet

och ändamålsenlighet i förhållande till målen.

3. Ramen för övervakning och utvärdering ska återspegla

den gemensamma jordbrukspolitikens struktur på följande sätt:

a) När det gäller de direktstöd som föreskrivs i förordning (EU)

nr 1307/2013, de marknadsåtgärder som föreskrivs i förord­

ning (EU) nr 1308/2013 och bestämmelserna i denna för­

ordning, ska kommissionen övervaka dessa instrument ut­

ifrån medlemsstaternas rapportering i enlighet med bestäm­

melserna i dessa förordningar. Kommissionen ska upprätta

en flerårig utvärderingsplan med regelbundna utvärderingar

av särskilda instrument som ska genomföras på kommissio­

nens ansvar. Utvärderingarna ska genomföras vid lämpliga

tidpunkter och av oberoende utvärderare.

b) Övervakningen och utvärderingen av politiska interventioner

för landsbygdsutveckling kommer att göras i enlighet med

artiklarna 67–79 i förordning (EU) nr 1305/2013.

Kommissionen ska säkerställa att den kombinerade effekten av

alla instrument inom den gemensamma jordbrukspolitiken som

avses i punkt 1 kommer att mätas och bedömas i förhållande

till de gemensamma mål som avses i punkt 2. Den gemen­

samma jordbrukspolitikens resultat när det gäller att uppnå

dess gemensamma mål ska mätas och bedömas på grundval

av gemensamma effektindikatorer och de bakomliggande sär­

skilda målen på grundval av resultatindikatorer. Kommissionen

ska, på grundval av uppgifter från utvärderingar av den gemen­

samma jordbrukspolitiken, inbegripet utvärderingar av lands­

bygdsutvecklingsprogram, och andra relevanta informationskäl­

lor utarbeta rapporter om mätning och bedömning av det sam­

lade resultatet av alla instrument inom den gemensamma jord­

brukspolitiken.

4. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med all den in­

formation som behövs för att de aktuella åtgärderna ska kunna

övervakas och utvärderas. Sådan information ska i möjligaste

mån grundas på etablerade informationskällor, t.ex. infor­

mationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter

och Eurostat.

Kommissionen ska ta hänsyn till uppgiftsbehovet och synergief­

fekterna mellan potentiella uppgiftskällor, i synnerhet deras an­

vändning för statistiska ändamål, när så är lämpligt.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/597

Ds 2015:13

Bilaga 3

308

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa

regler om de uppgifter som ska överlämnas av medlemsstaterna,

med beaktande av behovet av att undvika onödiga administra­

tiva bördor, och om uppgiftsbehoven och synergieffekterna av

potentiella uppgiftskällor. Dessa genomförandeakter ska antas i

enlighet med det granskningsförfarande som avses i arti­

kel 116.3.

5. Kommissionen ska lägga fram en första rapport om ge­

nomförandet av denna artikel, inbegripet de första resultaten av

effekterna av den gemensamma jordbrukspolitiken, för Europa­

parlamentet och rådet senast den 31 december 2018. En andra

rapport som innehåller en bedömning av resultatet av den ge­

mensamma jordbrukspolitiken ska läggas fram senast den 31 de­

cember 2021.

KAPITEL IV

Öppenhet

Artikel 111

Offentliggörande av stödmottagare

1. Medlemsstaterna ska varje år i efterhand offentliggöra in­

formation om mottagarna av stöd från fonderna. I den infor­

mation som offentliggörs ska följande ingå:

a) Stödmottagarnas namn enligt följande, utan att det påverkar

tillämpningen av artikel 112 första stycket i denna förord­

ning:

i) Stödmottagarens förnamn och efternamn, om stödmot­

tagaren är en fysisk person.

ii) Stödmottagarens fullständiga registrerade firmanamn, om

stödmottagaren är en juridisk person som rättsligt sett är

en fristående juridisk person enligt lagstiftningen i den

berörda medlemsstaten.

iii) Den stödmottagande organisationens registrerade eller på

annat sätt officiellt erkända namn, om stödmottagaren är

en sammanslutning utan egen rättskapacitet.

b) Namn på den kommun där stödmottagaren är bosatt eller

har registrerat sin verksamhet och, om möjligt, postnummer

för kommunen eller den del av postnumret som identifierar

kommunen.

c) Stödbelopp som var och en av stödmottagarna erhållit under

det aktuella räkenskapsåret för var och en av de åtgärder

som finansierats via fonderna.

d) Beskrivning av de åtgärder som finansieras via fonderna och

för vilka stöd beviljats enligt led c.

Den information som avses i första stycket ska offentliggöras på

en webbplats per medlemsstat. Den ska hållas tillgänglig under

två år från den dag då den först offentliggörs.

2. När det gäller de stöd för åtgärder som finansieras via

Ejflu enligt punkt 1 första stycket led c ska de belopp som

offentliggörs omfatta hela stödbeloppet, dvs. både stödet från

unionen och det nationella stödet.

Artikel 112

Tröskelvärde

Medlemsstater ska inte offentliggöra stödmottagarens namn i

enlighet med artikel 111.1 a i denna förordning i följande

situationer:

a) I fall där medlemsstater upprättar den stödordning för småb­

rukare som föreskrivs i avdelning V i förordning (EU)

nr 1307/2013, om det stödbelopp som en stödmottagare

erhåller under ett år är lika med eller mindre än det belopp

som medlemsstaten fastställer i enlighet med artikel 63.1

andra stycket eller artikel 63.2 andra stycket i den förord­

ningen.

b) I fall där medlemsstater inte upprättar den stödordning för

småbrukare som föreskrivs i avdelning V i förordning (EU)

nr 1307/2013, om det stödbelopp som en stödmottagare

erhåller under ett år är lika med eller mindre än 1 250 EUR.

När led a i första stycket tillämpas ska de belopp som medlems­

staterna fastställer enligt artikel 63 i förordning (EU)

nr 1307/2013 och som anmäls till kommissionen i enlighet

med den förordningen offentliggöras av kommissionen i enlig­

het med de regler som antas enligt artikel 114.

Vid tillämpning av första stycket i denna artikel ska medlems­

staten offentliggöra den information som avses i leden b, c och

d i artikel 111.1 första stycket och stödmottagen ska identifieras

genom en kod. Medlemsstaterna ska besluta om hur koden ska

utformas.

Artikel 113

Information om stödmottagarna

Medlemsstaterna ska informera stödmottagarna om att uppgifter

om dem kommer att offentliggöras i enlighet med artikel 111

och att informationen kan komma att behandlas av unionens

och medlemsstaternas utrednings- och revisionsorgan i syfte att

skydda unionens ekonomiska intressen.

I enlighet med direktiv 95/46/EG ska stödmottagarna underrät­

tas om sin rätt till skydd av personuppgifter och om de för­

faranden som gäller för utövandet av rättigheterna.

Artikel 114

Kommissionens befogenheter

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa

regler om:

a) Hur informationen ska offentliggöras, även vad gäller pre­

sentationen av de enskilda åtgärderna, och tidsplanen för

offentliggörandet i enlighet med artiklarna 111 och 112.

b) Enhetlig tillämpning av artikel 113.

SV

L 347/598

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

309

c) Samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 116.3.

AVDELNING VIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 115

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter som avses i artik­

larna 8, 20, 40, 46, 50, 53, 57, 62, 63, 64, 65, 66, 72, 76, 77,

79, 84, 89, 93, 101, 106, 107, 110 och 120 ges till kom­

missionen med förbehåll för de villkor som anges i denna ar­

tikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i

artiklarna 8, 20, 40, 46, 50, 53, 57, 62, 63, 64, 65, 66, 72,

76, 77, 79, 84, 89, 93, 101, 106, 107, 110 och 120 ska ges till

kommissionen för en period av sju år från och med det datum

då denna förordning träder i kraft. Kommissionen ska utarbeta

en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader

före utgången av perioden av sju år. Delegeringen av befogenhet

ska, genom tyst medgivande, förlängas med perioder av samma

längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en

sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden

i fråga.

3. Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 8,

20, 40, 46, 50, 53, 57, 62, 63, 64, 65, 66, 72, 76, 77, 79, 84,

89, 93, 101, 106, 107, 110 och 120 får när som helst åter­

kallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkal­

lelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i

beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att

det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid

ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten

av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den

samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antagits enligt artiklarna 8, 20, 40,

46, 50, 53, 57, 62, 63, 64, 65, 66, 72, 76, 77, 79, 84, 89, 93,

101, 106, 107, 110 och 120 ska endast träda i kraft om varken

Europaparlamentet eller rådet inom en period på två månader

från delgivningsdagen har invänt mot den delegerade akten eller

om både Europaparlamentet och rådet före utgången av denna

period har underrättat kommissionen om att de har beslutat att

inte invända. Denna period ska förlängas med två månader på

Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 116

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för jordbruks­

fonderna. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening

som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

Vid tillämpning av artiklarna 15, 58, 62, 63, 64, 65, 66, 75,

77, 78, 89, 90, 96, 101 och 104, avseende frågor rörande

direktstöd, landsbygdsutveckling och/eller den samlade mark­

nadsordningen ska kommissionen biträdas av kommittén för

jordbruksfonderna, kommittén för direktstöd, kommittén för

landsbygdsutveckling och/eller kommittén för den samlade

marknadsordningen inom jordbruket som inrättas genom den

här förordningen, förordning (EU) nr 1307/2013, förordning

(EU) nr 1305/2013 respektive förordning (EU) nr 1308/2013.

Dessa kommittéer ska vara kommittéer i den mening som avses

i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förord­

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord­

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande när det gäller de akter

som avses i artikel 8, ska kommissionen inte anta utkastet till

genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU)

nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 117

Behandling och skydd av personuppgifter

1. Medlemsstaterna och kommissionen ska samla in person­

uppgifter i syfte att uppfylla sina respektive skyldigheter avse­

ende förvaltning, kontroll, revision, övervakning och utvär­

dering enligt denna förordning, särskilt de skyldigheter som

anges i avdelning II kapitel II, avdelning III, avdelning IV kapit­

len III och IV, avdelningarna V och VI och avdelning VII kapitel

III, samt för statistiska ändamål, och ska inte behandla dessa

uppgifter på ett sätt som är oförenligt med detta syfte.

2. Vid behandling av personuppgifter i övervaknings- och

utvärderingssyfte enligt avdelning VII kapitel III samt för sta­

tistiska ändamål ska uppgifterna avidentifieras och enbart be­

handlas i sammanställd form.

3. Personuppgifter ska behandlas i enlighet med bestämmel­

serna i direktiv 95/46/EG och förordning (EG) nr 45/2001.

Sådana uppgifter ska i synnerhet inte lagras i en form som

möjliggör identifiering av registrerade under längre tid än vad

som är nödvändigt för de syften för vilka de insamlades eller för

vilka de genomgår ytterligare behandling, med beaktande av de

minsta bevarandeperioder som fastställs i tillämplig nationell

rätt och unionsrätt.

4. Medlemsstaterna ska underrätta de registrerade om att

deras personuppgifter kan behandlas av nationella organ och

unionsorgan i enlighet med punkt 1 och att de i detta hänse­

ende åtnjuter de rättigheter som anges i dataskyddsbestämmel­

serna i direktiv 95/46/EG respektive förordning (EG)

nr 45/2001.

5. Denna artikel ska omfattas av artiklarna 111–114.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/599

Ds 2015:13

Bilaga 3

310

Artikel 118

Genomförandenivå

Medlemsstaterna ska ansvara för genomförande av programmen

och deras arbetsuppgifter enligt denna förordning på den nivå

de anser lämpligt, i enlighet med deras respektive institutionella,

rättsliga och finansiella ramar och med iakttagande av denna

förordning och övriga relevanta unionsbestämmelser.

Artikel 119

Upphävande

1.

Förordningarna (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG)

nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG)

nr 485/2008 ska upphöra att gälla.

Artikel 31 i förordning (EG) nr 1290/2005 och de relevanta

genomförandebestämmelserna ska dock fortsätta att tillämpas

till och med den 31 december 2014.

2. Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses

som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i

enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 120

Övergångsåtgärder

För att säkerställa en smidig övergång från de arrangemang som

fastställs i de upphävda förordningar som avses i artikel 118 till

de som fastställs i denna förordning, ska kommissionen ha

befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 115

avseende de fall där avvikelser från och tillägg till reglerna i

denna förordning får tillämpas.

Artikel 121

Ikraftträdande och tillämpning

1. Denna förordning träder i kraft samma dag som den of­

fentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

2. Följande bestämmelser ska dock tillämpas enligt följande:

a) Artiklarna 7, 8, 16, 25, 26 och 43 från och med den 16 ok­

tober 2013.

b) Artiklarna 18 och 40 vad gäller utgifter som betalats från

och med den 16 oktober 2013.

c) Artikel 52 från och med den 1 januari 2015.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 december 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

V. JUKNA

Ordförande

SV

L 347/600

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

311

BILAGA I

INFORMATION INOM OMRÅDET FÖR BEGRÄNSNING AV OCH ANPASSNING TILL

KLIMATFÖRÄNDRINGAR, BIOLOGISK MÅNGFALD OCH VATTENSKYDD SOM FASTSTÄLLS I

ARTIKEL 12.3 D

Begränsning av och anpassning till klimatförändringarna:

— Information om vilken inverkan klimatförändringar kan ha för de relevanta regionerna i framtiden, om utsläpp av

växthusgaser från de relevanta brukningsmetoderna och om jordbrukssektorns bidrag till begränsning av klimatför­

ändringarna genom bättre odlings- och trädjordbruksmetoder och genom utveckling av projekt om förnybar energi på

jordbruk och energieffektivitetsförbättringar på jordbruk.

— Information som hjälper jordbrukarna att planera hur de på bästa sätt kan investera i

"klimatsäkring" av sina jord­

brukssystem, och särskilt information om vilka unionsfonder som kan användas för detta, och framför allt infor­

mation om anpassning av jordbruksmark till klimatmässiga fluktuationer och förändringar på lång sikt samt infor­

mation om hur man kan införa praktiska jordbruksmetoder för att öka jordbrukssystemens förmåga att klara av

översvämningar och torka samt information för att förbättra och optimera markens kolnivåer.

Biologisk mångfald:

— Information om det positiva sambandet mellan biologisk mångfald och jordbruksekosystemens motståndskraft, och

spridningen av risker, liksom kopplingen mellan monokulturer och risken för missväxt/skador på gröda på grund av

skadeinsekter och extrema väderhändelser.

— Information om hur man bäst förhindrar spridningen av invasiva främmande arter och varför detta är viktigt för att

ekosystemen ska fungera effektivt och kunna stå emot klimatförändringar, inklusive information om tillgång till

finansiering för utrotningsprogram när ytterligare kostnader tillkommer.

Vattenskydd:

— Information om hållbara bevattningsanläggningar med låga volymer och om hur man kan optimera regnbaserade

system för att främja en effektiv vattenanvändning.

— Information om hur vattenförbrukningen inom jordbruket kan minskas, bland annat genom val av grödor, om hur

mängden humus i jordmånen kan ökas för att förbättra vattenhållningen och om hur behovet av bevattning kan

minskas.

Allmänt

— Utbyte av bästa praxis, utbildning och kapacitetsuppbyggnad (tillämpligt på klimatförändringar, biologisk mångfald

och vattenskydd såsom anges ovan i denna bilaga).

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/601

Ds 2015:13

Bilaga 3

312

BILAGA II

REGLER OM TVÄRVILLKOR I ENLIGHET MED ARTIKEL 93

SMR: Föreskrivna verksamhetskrav

GAEC: Normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden

Område Huvudämne

Krav och normer

Miljö, klimat-

förändring, god

jordbruks-hävd

Vatten

SMR 1

Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991

om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jord­

bruket (EGT L 375, 31.12.1991, s. 1)

Artiklarna 4

och 5

GAEC 1

Upprättande av buffertremsor längs vattendrag (

1

)

GAEC 2 Förenlighet med tillståndsförfarandena i de fall bevatt­

ningsvatten kräver tillstånd

GAEC 3

Skydd av grundvattnet mot förorening: förbud mot direkt

utsläpp i grundvattnet och åtgärder för att förebygga

indirekt förorening av grundvatten genom utsläpp i

mark och filtrering genom markytan av farliga ämnen

som förtecknas i bilagan till direktiv 80/68/EEG i dess

gällande lydelse den sista giltighetsdagen, i den mån det

rör jordbruksverksamhet

Jordmån och

kollager

GAEC 4

Minimikrav för marktäckning

GAEC 5 Minimikrav för markanvändning som avspeglar lokala

förhållanden för att begränsa erosion

GAEC 6

Bibehållande av markens innehåll av organiskt material

genom lämpliga metoder, inklusive förbud mot bränning

av stubbåkrar, utom i händelse av växtskyddsskäl (

2

)

Biologisk

mångfald

SMR 2

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av

den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar

(EUT L 20, 26.1.2010, s. 7)

Artikel 3.1,

artikel 3.2 b,

artikel 4.1,

4.2 och 4.4.

SMR 3

Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om

bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter

(EGT L 206, 22.7.1992, s. 7)

Artikel 6.1

och 6.2.

Lägsta hävd­

nivå för

landskap

GAEC 7 Bibehållande av landskapselement, i lämpliga fall även

häckar, dammar, diken, träd på rad, i grupp eller isole­

rade träd, åkerkanter och terrasser och även ett förbud

mot att klippa häckar och träd under fåglarnas häck­

nings- och uppfödningsperiod samt, som ett alternativ,

åtgärder för att undvika invasiva växtarter

Folkhälsa, djur­

hälsa och växt­

skydd

Säkra livs­

medel

SMR 4 Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna prin­

ciper och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande

av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och

om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäker­

het(EGT L 31, 1.2.2002, s. 1)

Artiklarna 14

och 15, arti­

kel 17.1 ( 3 )

och artiklarna

18, 19 och

20

SV

L 347/602

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

313

Område Huvudämne

Krav och normer

SMR 5

Rådets direktiv 96/22/EG av den 29 april 1996 om för­

bud mot användning av vissa ämnen med hormonell och

tyreostatisk verkan samt av β-agonister vid animaliepro­

duktion och om upphävande av direktiv 81/602/EEG,

88/146/EEG och 88/299/EEG (EGT L 125, 23.5.1996,

s. 3)

Artikel 3 a, b,

d och e samt

artiklarna 4, 5

och 7

Identifiering

och registre­

ring av djur

SMR 6

Rådets direktiv 2008/71/EG av den 15 juli 2008 om

identifikation och registrering av djur (EUT L 213,

8.8.2005, s. 31)

Artiklarna 3,

4 och 5

SMR 7 Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av

ett system för identifiering och registrering av nötkreatur

samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och

om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97

(EGT L 204, 11.8.2000, s. 1)

Artiklarna 4

och 7

SMR 8

Rådets förordning (EG) nr 21/2004 av den 17 december

2003 om upprättande av ett system för identifiering och

registrering av får och getter och om ändring av förord­

ning (EG) nr 1782/2003 samt direktiven 92/102/EEG

och 64/432/EEG (EUT L 5, 9.1.2004, s. 8)

Artiklarna 3,

4 och 5

Djur-sjuk­

domar

SMR 9 Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av

bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning

av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati

(EGT L 147, 31.5.2001, s. 1)

Artiklarna 7,

11, 12, 13

och 15

Växtskydds­

medel

SMR 10 Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande

av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande

av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT

L 309, 24.11.2009, s. 1)

Artikel 55

första och an­

dra meningen

Djurskydd Djurskydd

SMR 11

Rådets direktiv 2008/119/EG av den 18 december 2008

om fastställande av lägsta djurskyddskrav för kalvar (EUT

L 10, 15.1.2009, s. 7)

Artiklarna 4

och 5

SMR 12

Rådets direktiv 2008/120/EG av den 18 december 2008

om fastställande av lägsta djurskyddskrav vid svinhållning

(EUT L 47, 18.2.2009, s. 5)

Artiklarna 3

och 4

SMR 13

Rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd

av animalieproduktionens djur (EGT L 221, 8.8.1998,

s. 23)

Artikel 4

( 1 ) Buffertområden för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden måste både inom och utanför sådana sårbara zoner som anges i

artikel 3.2 i direktiv 91/676/EEG åtminstone uppfylla de krav som avser spridning av gödselmedel på mark i närheten av vattendrag,

vilka finns i punkt A4 i bilaga II till direktiv 91/676/EEG, vilket ska tillämpas i enlighet med medlemsstaternas handlingsprogram,

upprättade i enlighet med artikel 5.4 i direktiv 91/676/EEG.

(

2

) Kravet kan begränsas till ett allmänt förbud mot bränning av stubbåkrar, men en medlemsstat kan besluta att fastställa ytterligare krav.

( 3 ) Genomfört särskilt genom

— artikel 14 i förordning (EG) nr 470/2009 och bilagan till förordning (EG) nr 37/2010,

— förordning (EG) nr 852/2004: artikel 4.1 och bilaga I del A (II 4 (g, h, j), 5 (f, h), 6, III 8 (a, b, d, e), 9 (a, c)),

— förordning (EG) nr 853/2004: artikel 3.1 och bilaga III avsnitt IX kapitel 1 (I-1 b, c, d, e; I-2 a (i, ii, iii), b (i, ii), c; I-3, I-4, I-5, II-A 1,

2, 3, 4; II-B 1 (a, d), 2, 4 (a, b)), bilaga III avsnitt X kapitel 1.1,

— förordning (EG) nr 183/2005: artikel 5.1 och bilaga I del A (1-4 e, g, II-2 a, b, e), artikel 5.5 och bilaga III (1, 2), artikel 5.6, och

— förordning (EG) nr 396/2005: artikel 18.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/603

Ds 2015:13

Bilaga 3

314

BILAGA III

JÄMFÖRELSETABELL

1. Förordning (EEG) nr 352/78

Förordning (EEG) Nr 352/78

Denna förordning

Artikel 1

Artikel 43.1 e

Artikel 2

Artikel 43.2

Artikel 3

Artikel 46.1

Artikel 4 —

Artikel 5 —

Artikel 6 —

2. Förordning (EG) nr 2799/98

Förordning (EG) nr 2799/98

Denna förordning

Artikel 1 —

Artikel 2

Artiklarna 105.2 och 106

Artikel 3

Artikel 106

Artikel 4 —

Artikel 5 —

Artikel 6 —

Artikel 7

Artikel 107

Artikel 8

Artikel 108

Artikel 9 —

Artikel 10 —

Artikel 11 —

3. Förordning (EG) nr 814/2000

Förordning (EG) nr 814/2000

Denna förordning

Artikel 1

Artikel 45.1

Artikel 2

Artikel 45.2

Artikel 3 —

Artikel 4 —

Artikel 5 —

Artikel 6 —

Artikel 7 —

Artikel 8

Artikel 45.5

Artikel 9 —

Artikel 10

Artiklarna 45.4 och 116

Artikel 11 —

SV

L 347/604

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

315

4. Förordning (EG) nr 1290/2005

Förordning (EG) nr 1290/2005

Denna förordning

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 4

Artikel 5

Artikel 5

Artikel 6

Artikel 6

Artikel 7

Artikel 7

Artikel 9

Artikel 8

Artikel 102

Artikel 9

Artikel 58

Artikel 10

Artikel 10

Artikel 11

Artikel 11

Artikel 12

Artikel 16

Artikel 13

Artikel 19

Artikel 14

Artikel 17

Artikel 15

Artikel 18

Artikel 16

Artikel 40

Artikel 17

Artikel 41.1

Artikel 17a

Artikel 41.2

Artikel 18

Artikel 24

Artikel 19

Artikel 27

Artikel 20

Artikel 28

Artikel 21

Artikel 29

Artikel 22

Artikel 32

Artikel 23

Artikel 33

Artikel 24

Artikel 34

Artikel 25

Artikel 35

Artikel 26

Artikel 36

Artikel 27

Artikel 41.1

Artikel 27a

Artikel 41.2

Artikel 28

Artikel 37

Artikel 29

Artikel 38

Artikel 30

Artikel 51

Artikel 31

Artikel 52

Artikel 32

Artiklarna 54 och 55

Artikel 33

Artiklarna 54 och 56

Artikel 34

Artikel 43

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/605

Ds 2015:13

Bilaga 3

316

Förordning (EG) nr 1290/2005

Denna förordning

Artikel 35 —

Artikel 36

Artikel 48

Artikel 37

Artikel 47

Artikel 38 —

Artikel 39 —

Artikel 40 —

Artikel 41

Artikel 116

Artikel 42 —

Artikel 43

Artikel 109

Artikel 44

Artikel 103

Artikel 44a

Artikel 113.1

Artikel 45

Artiklarna 105.1, 106.3 och 106.4

Artikel 46 —

Artikel 47

Artikel 119

Artikel 48

Artikel 120

Artikel 49

Artikel 121

5. Förordning (EG) nr 485/2008

Förordning (EG) nr 485/2008

Denna förordning

Artikel 1

Artikel 79

Artikel 2

Artikel 80

Artikel 3

Artikel 81

Artikel 4 —

Artikel 5

Artikel 82.1, 82.2 och 82.3

Artikel 6

Artikel 82.4

Artikel 7

Artikel 83

Artikel 8

Artikel 103.2

Artikel 9

Artikel 86

Artikel 10

Artikel 84

Artikel 11

Artikel 85

Artikel 12

Artikel 106.3

Artikel 13

Artikel 14

Artikel 15

Artikel 8

Artikel 16

Artikel 17

SV

L 347/606

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 3

317

Gemensamt uttalande från Europaparlamentet och rådet om tvärvillkor

Rådet och Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka medlemsstaternas införlivande och

genomförande av direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemen­

skapens åtgärder på vattenpolitikens område och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av

den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar

användning av bekämpningsmedel och att i förekommande fall, när dessa direktiv har genomförts i samtliga

medlemsstater och de förpliktelser som är direkt tillämpliga på jordbrukare har fastställts, lägga fram ett

lagstiftningsförslag om ändring av denna förordningen i syfte att ta med relevanta delar av dessa direktiv i

systemet för tvärvillkor.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/607

Bilaga 4

319

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 251/2014

av den 26 februari 2014

om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar

för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artiklarna 43.2 och 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande ( 1 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 2 ), och

av följande skäl:

(1)

Rådets förordning (EEG) nr 1601/91 ( 3 ) och kommissio­

nens förordning (EG) nr 122/94 ( 4 ) har skapat en fun­

gerande reglering för aromatiserade viner, aromatiserade

vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar baserade

på vinprodukter (nedan kallade aromatiserade vinprodukter).

Med tanke på den tekniska utvecklingen, marknads­

utvecklingen och nya tendenser i efterfrågan är det

dock nödvändigt att uppdatera reglerna om definition,

beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd

av geografiska beteckningar för, vissa aromatiserade vin­

produkter, med beaktande av traditionella produktions­

metoder.

(2)

Det krävs ytterligare ändringar till följd av Lissabonsför­

dragets ikraftträdande för att anpassa de befogenheter

som tilldelats kommissionen enligt förordning (EEG) nr

1601/91 till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Eu­

ropeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Med

tanke på dessa ändringars omfattning bör förordning

(EEG) nr 1601/91 upphävas och ersättas med den här

förordningen. Genom förordning (EG) nr 122/94 inför­

des sådana regler om aromämnen och tillsättning av

alkohol som är tillämpliga på vissa aromatiserade vin­

produkter; och för att öka tydligheten bör de reglerna

införlivas i den här förordningen.

(3)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

1169/2011 ( 5 ) gäller för presentation och märkning av

aromatiserade vinprodukter, om inte annat föreskrivs i

den här förordningen.

(4)

Aromatiserade vinprodukter är viktiga för konsumenter­

na, producenterna och jordbrukssektorn i unionen. Syftet

med bestämmelserna om aromatiserade vinprodukter bör

vara att få ett konsumentskydd på hög nivå, att förhindra

vilseledande förfaranden samt att uppnå en marknad som

kännetecknas av öppenhet och sund konkurrens. Bestäm­

melserna kommer därigenom att trygga det goda rykte

som unionens aromatiserade vinprodukter har fått på

den inre marknaden och på världsmarknaden genom

att också i fortsättningen ta hänsyn till traditionella fram­

ställningsmetoder och tillgodose det ökade behovet av

konsumentskydd och konsumentinformation. Tekniska

innovationer bör också beaktas för de produkter där de

leder till högre kvalitet utan att det påverkar de berörda

aromatiserade vinprodukternas traditionella karaktär.

(5)

Framställningen av aromatiserade vinprodukter erbjuder

en viktig avsättningsmöjlighet för unionens jordbrukssek­

tor, vilket också bör framhävas i regelverket.

(6)

För att tillgodose konsumenternas intressen bör denna

förordning gälla för alla aromatiserade vinprodukter

som släpps ut på marknaden i unionen, vare sig de fram­

ställts i medlemsstaterna eller i tredjeländer. För att be­

vara och förbättra det goda ryktet för unionens aromati­

serade vinprodukter på världsmarknaden bör reglerna i

denna förordning också tillämpas på aromatiserade vin­

produkter som framställs i unionen men som är avsedda

för export.

SV

L 84/14

Europeiska unionens officiella tidning

20.3.2014

( 1 ) EUT C 43, 15.2.2012, s. 67.

( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 januari 2014 (ännu ej

offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 17 februari 2014.

( 3 ) Rådets förordning (EEG) nr 1601/91 av den 10 juni 1991 om all­

männa bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av

aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromati­

serade drinkar baserade på vinprodukter (EGT L 149, 14.6.1991,

s. 1).

( 4 ) Kommissionens förordning (EG) nr 122/94 av den 25 januari 1994

om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EEG) nr 1601/91

om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och presen­

tation av aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och

aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter (EGT L 21,

26.1.1994, s. 7).

(

5

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av

den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinfor­

mation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets

och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006

samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rå­

dets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Eu­

ropaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens

direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förord­

ning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18).

Ds 2015:13

Bilaga 4

320

(7)

För att säkerställa tydlighet och insyn i unionsrätten om

aromatiserade vinprodukter är det nödvändigt att klart

definiera vilka produkter som omfattas av den rätten

och vilka krav som ska gälla för produktion, beskrivning,

presentation och märkning av aromatiserade vinproduk­

ter samt, i synnerhet, försäljningsbeteckningar. Särskilda

regler om frivilligt angivande av härkomst som komplet­

terar dem som fastställs i förordning (EU) nr 1169/2011

bör också fastställas. Fastställandet av sådana regler inne­

bär att hela produktionskedjan är reglerad och att kon­

sumenterna skyddas och får tillgång till vederbörlig infor­

mation.

(8)

Definitionerna av aromatiserade vinprodukter bör också i

fortsättningen ta hänsyn till traditionella kvalitetsmetoder

men bör uppdateras och förbättras med tanke på den

tekniska utvecklingen.

(9)

Aromatiserade vinprodukter bör framställas i enlighet

med vissa regler och begränsningar som garanterar att

konsumenternas förväntningar på kvalitet och produk­

tionsmetoder uppfylls. För att följa de internationella

standarderna på området bör produktionsmetoder fast­

ställas, och kommissionen bör i samband med detta nor­

malt sett beakta de standarder som rekommenderats och

offentliggjorts av Internationella vinorganisationen (OIV).

(10)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

1333/2008 ( 1 ) och Europaparlamentets och rådets för­

ordning (EG) nr 1334/2008 ( 2 ) bör tillämpas på aromati­

serade vinprodukter.

(11)

För att tillgodose konsumenternas förväntningar och

stämma överens med traditionella kvalitetsmetoder bör

den etanol som används vid framställning av aromatise­

rade vinprodukter uteslutande vara av jordbruksursprung.

Detta kommer också att ge avsättningsmöjligheter för

jordbrukets basprodukter.

(12)

Med tanke på betydelsen av och komplexiteten hos sek­

torn för aromatiserade vinprodukter är det lämpligt att

fastställa särskilda regler om beskrivning och presentation

av aromatiserade vinprodukter som kompletterar de be­

stämmelser om märkning som fastställs i förordning (EU)

nr 1169/2011. De särskilda reglerna bör också förhindra

missbruk av försäljningsbeteckningar för aromatiserade

vinprodukter när det gäller produkter som inte uppfyller

kraven i den här förordningen.

(13)

I avsikt att underlätta för konsumenterna bör det vara

möjligt att komplettera försäljningsbeteckningen som fö­

reskrivs i den här förordningen med den vedertagna be­

teckningen på produkten i den mening som avses i för­

ordning (EU) nr 1169/2011.

(14)

Rådets förordning (EG) nr 834/2007 ( 3 ) tillämpas bland

annat på bearbetade jordbruksprodukter avsedda som

livsmedel, vilket också innefattar aromatiserade vinpro­

dukter. Följaktligen får aromatiserade vinprodukter som

uppfyller kraven i den förordningen och de rättsakter

som antagits med stöd av den släppas ut på marknaden

såsom ekologiska aromatiserade vinprodukter.

(15)

Med tillämpning av en kvalitetspolicy och för att möjlig­

göra en hög kvalitet på aromatiserade vinprodukter med

en geografisk beteckning, bör medlemsstaterna ha möj­

lighet att införa regler som är strängare än dem i den här

förordningen i fråga om produktion, beskrivning, presen­

tation och märkning av aromatiserade vinprodukter med

en geografisk beteckning som framställs på deras eget

territorium, i den mån som sådana regler står i överens­

stämmelse med unionsrätten.

(16)

Med tanke på att Europaparlamentets och rådets förord­

ning (EG) nr 110/2008 ( 4 ), Europaparlamentets och rå­

dets förordning (EU) nr 1151/2012 ( 5 ), och bestämmel­

serna om geografiska beteckningar i Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 ( 6 ) inte gäller

aromatiserade vinprodukter bör särskilda regler fastställas

för skydd av geografiska beteckningar för aromatiserade

vinprodukter. Geografiska beteckningar bör användas för

att visa att aromatiserade vinprodukter har sitt ursprung i

ett visst land, eller en viss region eller plats i ett land, i de

fall en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan

egenskap hos den aromatiserade vinprodukten i huvud­

sak kan tillskrivas dess geografiska ursprung och sådana

geografiska beteckningar bör registreras av kommissio­

nen.

SV

20.3.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/15

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av

den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser (EUT L 354,

31.12.2008, s. 16).

(

2

) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1334/2008 av

den 16 december 2008 om aromer och vissa livsmedelsingredienser

med aromgivande egenskaper för användning i och på livsmedel och

om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, förordningarna

(EG) nr 2232/96 och (EG) nr 110/2008 samt direktiv 2000/13/EG

(EUT L 354, 31.12.2008, s. 34).

( 3 ) Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om

ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och

om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 (EGT L 189,

20.7.2007, s. 1).

( 4 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den

15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märk­

ning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker,

samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (EUT

L 39, 13.2.2008, s. 16).

(

5

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av

den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksproduk­

ter och livsmedel (EUT L 343, 14.12.2012, s. 1).

(

6

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av

den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknads­

ordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets för­

ordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001

och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671).

Ds 2015:13

Bilaga 4

321

(17)

Det bör i den här förordningen fastställas ett förfarande

för registrering, efterlevnad, ändring och eventuell avregi­

strering av tredjeländers och unionens geografiska beteck­

ningar.

(18)

Medlemsstaternas myndigheter bör ha ansvaret för att

den här förordningen följs och det bör säkerställas att

kommissionen kan övervaka och kontrollera efterlev­

naden.

(19)

I syfte att lägga till eller ändra icke-väsentliga delar av

denna förordning bör befogenheten att anta akter i en­

lighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kom­

missionen med avseende på fastställandet av produk­

tionsprocesser för framställande av aromatiserade vinpro­

dukter, kriterier för avgränsning av geografiska områden

och regler, restriktioner och undantag i samband med

produktion i sådana områden, villkor för när en produkt­

specifikation får innehålla ytterligare krav, fastställandet i

vilka fall en enskild producent får ansöka om skydd av

en geografisk beteckning och begränsningarna för vilken

typ av sökande som får ansöka om sådant skydd, fast­

ställandet av villkoren som ska uppfyllas vid en ansökan

om skydd för en geografisk beteckning, kommissionens

granskning, invändningsförfarandet, och förfaranden för

ändring och avregistrering av geografiska beteckningar,

fastställandet av villkoren för gränsöverskridande ansök­

ningar, fastställandet av datumet för inlämning av en

ansökan eller en begäran, datumet från och med vilken

skyddet och ändring av skyddet ska gälla, fastställandet

av villkoren i samband med ändringar av produktspeci­

fikationerna, inbegripet villkoren för när en ändring ska

anses vara en mindre ändring, och villkoren för ansök­

ningar om, och godkännande av, ändringar som inte

medför några ändringar av det sammanfattande doku­

mentet, begränsningarna för det skyddade namnet, vilken

typ av uppgifter som ska lämnas vid utbytet av infor­

mation mellan medlemsstaterna och kommissionen, hur

meddelandena ska anmälas, reglerna om åtkomsträtt till

uppgifter eller informationssystem som görs tillgängliga

och tillvägagångssätten för offentliggörande av uppgifter­

na. Det är av särskild betydelse att kommissionen ge­

nomför lämpliga samråd, under sitt förberedande arbete,

inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder

och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta

handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet

och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och

på lämpligt sätt.

(20)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av

denna förordning i fråga om analysmetoder som ska

användas för att bestämma sammansättningen av aro­

matiserade vinprodukter, beslut om att bevilja skydd av

geografiska beteckningar och om att avslå ansökningar

om sådant skydd, beslut om att dra in skyddet för geo­

grafiska beteckningar och för befintliga geografiska be­

teckningar, godkännande av ansökan om ändringar

som innebär mindre ändringar av produktspecifikationer­

na, den information som produktspecifikationen ska in­

nehålla för geografiska beteckningar, metoderna för

offentliggörande av beslut om skydd eller avslag för geo­

grafiska beteckningar, regler i samband med inlämnandet

av gränsöverskridande ansökningar, kontroller som med­

lemsstaterna ska utföra, förfarandet, även i fråga om vilka

ansökningar som kan tas upp till prövning, för gransk­

ningen av ansökningar om skydd eller för godkännande

av en ändring av en geografisk beteckning, och när det

gäller förfarandet, även huruvida en ansökan kan tas upp

till prövning, för begäran om invändningar, avregistrering

eller omvandling, inlämnande av uppgifter om befintliga

skyddade geografiska beteckningar, regler om de ad­

ministrativa och fysiska kontroller som medlemsstaterna

ska utföra och regler om tillhandahållande av de upp­

gifter som krävs för tillämpningen av bestämmelserna

om utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna och

kommissionen, regler om förfaranden för tillhandahål­

lande av de uppgifter som ska underrättas om, innehåll,

form, tidpunkt, frekvens och tidsfrister för anmälningarna

och förfaranden för hur uppgifter och dokument ska

överföras till eller göras tillgängliga för medlemsstaterna,

behöriga myndigheter i tredjeländer, eller för allmänhe­

ten, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenhe­

ter. Dessa genomförandebefogenheter bör utövas i enlig­

het med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 182/2011 ( 1 ).

(21)

Kommissionen bör genom genomförandeakter och, på

grund av deras särdrag, utan att tillämpa förordning

(EU) nr 182/2011 i Europeiska unionens officiella tidning

offentliggöra det sammanfattande dokumentet, besluta

om en ansökan om skydd av en geografisk beteckning

ska avvisas med hänvisning till att den inte kan tas upp

till prövning i sak samt fastställa och upprätthålla ett

register över geografiska beteckningar som är skyddade

enligt den här förordningen, inklusive förtecknande av

befintliga geografiska beteckningar i det registret eller

avlägsnande av dem från det.

(22)

Övergången från reglerna i förordning (EEG) nr 1601/91

till reglerna i den här förordningen kan orsaka problem

som inte tas upp i den här förordningen. Med tanke på

detta bör befogenhet att anta de övergångsåtgärder som

krävs delegeras till kommissionen.

(23)

För att underlätta en smidig övergång från reglerna i

förordning (EEG) nr 1601/91 till reglerna i den här för­

ordningen bör tillräckligt med tid ges och lämpliga för­

faranden tillåtas. Under alla förhållanden bör det vara till­

låtet att saluföra befintliga lager efter det att den här

förordningen börjat tillämpas, till dess att de lagren är

uttömda.

SV

L 84/16

Europeiska unionens officiella tidning

20.3.2014

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den

16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer

för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina

genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

Ds 2015:13

Bilaga 4

322

(24)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen inrät­

tande av regler om definition, beskrivning, presentation

och märkning av aromatiserade vinprodukter och regler

om skydd av geografiska beteckningar för aromatiserade

vinprodukter, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av

medlemsstaterna utan snarare på grund av åtgärdens om­

fattning och verkningar kan uppnås bättre på unionsnivå,

kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets­

principen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I

enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel

går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt

för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1. Den här förordningen innehåller regler om definition, be­

skrivning, presentation och märkning av aromatiserade vinpro­

dukter samt om skydd av geografiska beteckningar för aromati­

serade vinprodukter.

2. Förordning (EU) nr 1169/2011 ska tillämpas på presenta­

tion och märkning av aromatiserade vinprodukter, om inte an­

nat föreskrivs i den här förordningen.

3. Den här förordningen ska tillämpas på alla aromatiserade

vinprodukter som släpps ut på marknaden i unionen, oavsett

om de framställts i medlemsstaterna eller i tredjeländer, liksom

på aromatiserade vinprodukter som framställts i unionen för

export.

Artikel 2

Definitioner

I den här förordningen gäller följande definitioner:

1. försäljningsbeteckning: namnet på någon av de aromatiserade

vinprodukter som föreskrivs i denna förordning.

2. beskrivning: en förteckning över de specifika egenskaperna

hos en aromatiserad vinprodukt.

3. geografisk beteckning: en beteckning med vars hjälp det iden­

tifieras att en aromatiserad vinprodukt har sitt ursprung i en

region, en särskild plats eller ett land, i de fall en viss kva­

litet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap hos den

aromatiserade vinprodukten i huvudsak kan tillskrivas dess

geografiska ursprung.

KAPITEL II

DEFINITION, BESKRIVNING, PRESENTATION OCH MÄRKNING

AV AROMATISERADE VINPRODUKTER

Artikel 3

Definitioner och klassificering av aromatiserade

vinprodukter

1. Aromatiserade vinprodukter: produkter som framställts av

produkter från vinsektorn, enligt vad som avses i förordning

(EU) nr 1308/2013, som aromatiserats. De klassificeras i föl­

jande kategorier:

a) Aromatiserade viner.

b) Aromatiserade vinbaserade drycker.

c) Aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter.

2. Aromatiserat vin: en dryck

a) som framställts från en eller flera av de vinprodukter som

definieras i del IV punkt 5 i bilaga II och i punkterna 1 och

3–9 i del II i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013,

utom Retsinavin,

b) vars totala volym till minst 75 % utgörs av de vinprodukter

som avses i led a,

c) till vilken alkohol kan ha tillsatts,

d) till vilken färgämnen kan ha tillsatts,

e) till vilken druvmust, delvis jäst druvmust eller bägge kan ha

tillsatts,

f) som kan ha sötats,

g) som har en faktisk alkoholhalt på minst 14,5 volymprocent

och mindre än 22 volymprocent och en total alkoholhalt på

minst 17,5 volymprocent.

3. Aromatiserad vinbaserad dryck: en dryck

a) som erhållits från en eller flera av de vinprodukter som

definieras i punkterna 1, 2 och 4–9 i del II i bilaga VII till

förordning (EU) nr 1308/2013, med undantag för viner som

framställts med tillsats av alkohol och för Retsinavin,

b) vars totala volym till minst 50 % utgörs av de vinprodukter

som avses i led a,

c) till vilken alkohol inte har tillsatts, utom om annat anges i

bilaga II,

d) till vilken färgämnen kan ha tillsatts,

SV

20.3.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/17

Ds 2015:13

Bilaga 4

323

e) till vilken druvmust, delvis jäst druvmust eller bägge kan ha

tillsatts,

f) som kan ha sötats,

g) som har en faktisk alkoholhalt på minst 4,5 volymprocent

och mindre än 14,5 volymprocent.

4. Aromatiserad drink baserad på vinprodukter: en dryck

a) som erhållits från en eller flera av de vinprodukter som

definieras i punkterna 1, 2 och 4–11 i del II i bilaga VII

till förordning (EU) nr 1308/2013, med undantag för viner

som framställts med tillsats av alkohol och för Retsinavin,

b) vars totala volym till minst 50 % utgörs av de vinprodukter

som avses i led a,

c) till vilken ingen alkohol har tillsatts,

d till vilken färgämnen kan ha tillsatts,

e) som kan ha sötats,

f) som har en faktisk alkoholhalt på mer än 1,2 volymprocent

och mindre än 10 volymprocent.

Artikel 4

Produktionsprocesser och analysmetoder för aromatiserade

vinprodukter

1. Aromatiserade vinprodukter ska framställas i enlighet med

kraven, begränsningarna och beskrivningarna i bilagorna I och

II.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak­

ter enligt artikel 33 med avseende på att fastställa godkända

produktionsprocesser vid framställning av aromatiserade vinpro­

dukter, och därvid ta hänsyn till konsumenternas förväntningar.

När kommissionen fastställer de godkända produktionsprocesser

som avses i första stycket ska den ta hänsyn till de produktions­

processer som rekommenderats och offentliggjorts av OIV.

3. Kommissionen ska vid behov genom genomförandeakter

anta analysmetoder som ska användas för att bestämma sam­

mansättningen av aromatiserade vinprodukter. Metoderna ska

baseras på relevanta metoder som rekommenderats och offent­

liggjorts av OIV, utom om en sådan metod skulle vara ineffektiv

eller olämplig med tanke på det mål som önskas uppnås. Dessa

genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings­

förfarande som avses i artikel 34.2.

I avvaktan på att sådana metoder antas av kommissionen ska de

metoder som är tillåtna i den berörda medlemsstaten tillämpas.

4. De oenologiska metoderna och begränsningarna som fast­

ställts i enlighet med artiklarna 74, 75.4 och 80 i förordning

(EU) nr 1308/2013 ska tillämpas på de vinprodukter som an­

vänds vid framställningen av aromatiserade vinprodukter.

Artikel 5

Försäljningsbeteckningar

1. Försäljningsbeteckningarna som fastställs i bilaga II ska

användas för aromatiserade vinprodukter som släpps ut på

marknaden i unionen, förutsatt att de uppfyller motsvarande

krav i den bilagan. Försäljningsbeteckningarna får kompletteras

med en vedertagen beteckning som det definieras i artikel 2.2 o

i förordning (EU) nr 1169/2011.

2. Om aromatiserade vinprodukter uppfyller kraven för mer

än en försäljningsbeteckning får bara en av dessa användas, om

annat inte anges i bilaga II.

3. En alkoholhaltig dryck som inte uppfyller kraven i den här

förordningen får inte beskrivas, presenteras eller märkas genom

att lägga till ord eller fraser som ”liknande”, ”typ”, ”stil”, ”fram­

ställd”, ”smak” eller något annat liknande uttryck till någon av

försäljningsbeteckningarna.

4. En försäljningsbeteckning får kompletteras eller ersättas

med en av de geografiska beteckningar som skyddas genom

den här förordningen.

5. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 26 får för­

säljningsbeteckningarna inte kompletteras med skyddade ur­

sprungsbeteckningar eller skyddade geografiska beteckningar

för vinprodukter.

Artikel 6

Ytterligare angivelser som läggs till

försäljningsbeteckningar

1.

De försäljningsbeteckningar som avses i artikel 5 får också

kompletteras med följande angivelser om aromatiserade vinpro­

dukters sockerhalt:

a) ”Extra torr”: för produkter med en sockerhalt på mindre än

30 gram per liter och, beträffande kategorin aromatiserade

viner genom undantag från artikel 3.2 g, en lägsta total

alkoholhalt på 15 volymprocent.

b) ”Torr”: för produkter med en sockerhalt på mindre än 50

gram per liter och, beträffande kategorin aromatiserade vi­

ner och genom undantag från artikel 3.2 g, en lägsta total

alkoholhalt på 16 volymprocent.

SV

L 84/18

Europeiska unionens officiella tidning

20.3.2014

Ds 2015:13

Bilaga 4

324

c) ”Halvtorr”: för produkter med en sockerhalt på mellan 50

och mindre än 90 gram per liter.

d) ”Halvsöt”: för produkter med en sockerhalt på mellan 90

och mindre än 130 gram per liter.

e) ”Söt”: för produkter med en sockerhalt på 130 gram per

liter eller mer.

Sockerhalterna i första stycket leden a–e är uttryckta som in­

vertsocker.

Angivelserna ”halvsöt” och ”söt” får åtföljas av en uppgift om

sockerhalten, uttryckt i gram invertsocker per liter.

2. Om en försäljningsbeteckning kompletteras med eller in­

nefattar angivelsen ”mousserande” får inte mängden mous­

serande vin som används vara mindre än 95 %.

3. Försäljningsbeteckningar får också kompletteras med en

hänvisning till den viktigaste av de aromer som används.

Artikel 7

Ursprungsbeteckningar

Om ursprunget för en aromatiserad vinprodukt anges ska det

motsvara den plats där produkten framställs. Ursprunget ska

anges med orden ”framställd i (…)” eller med ett likvärdigt

uttryck och kompletteras med namnet på medlemsstaten eller

tredjelandet i fråga.

Artikel 8

Språk som får användas i presentation och märkning av

aromatiserade vinprodukter

1. Försäljningsbeteckningarna som anges med kursiv stil i

bilaga II får inte översättas, vare sig på etiketten eller i presen­

tationen av aromatiserade vinprodukter.

Ytterligare angivelser som föreskrivs i den här förordningen ska,

i de fall de uttrycks i ord, anges på minst ett av unionens

officiella språk.

2. Namnet på en geografisk beteckning som skyddas genom

den här förordningen ska anges i märkningen på det eller de

språk som beteckningen är registrerad på, även om den geo­

grafiska beteckningen ersätter en försäljningsbeteckning i enlig­

het med artikel 5.4.

Om namnet på en geografisk beteckning som skyddas genom

den här förordningen skrivs med icke-latinska bokstäver får det

också anges på ett eller flera av unionens officiella språk.

Artikel 9

Strängare regler som antas av medlemsstaterna

Medlemsstaterna får, vid tillämpningen av en kvalitetspolicy för

sådana aromatiserade vinprodukter med geografiska beteck­

ningar som är skyddade enligt den här förordningen som fram­

ställs på deras eget territorium, eller i samband med faststäl­

landet av nya geografiska beteckningar, anta regler om produk­

tion och beskrivning som är strängare än dem som avses i

artikel 4 och i bilagorna I och II, förutsatt att dessa är förenliga

med unionsrätten.

KAPITEL III

GEOGRAFISKA BETECKNINGAR

Artikel 10

Innehållet i ansökan om skydd

1. Ansökningar om skyddet av namn som geografisk beteck­

ning ska innehålla teknisk dokumentation med följande:

a) Det namn som ska skyddas.

b) Sökandens namn och adress.

c) Den produktspecifikation som avses i punkt 2.

d) Ett dokument som sammanfattar den produktspecifikation

som avses i punkt 2.

2. För att kunna omfattas av en geografisk beteckning som

är skyddad enligt denna förordning ska en produkt uppfylla

motsvarande produktspecifikation, som ska omfatta minst föl­

jande:

a) Det namn som ska skyddas.

b) En beskrivning av produkten, särskilt dess viktigaste analy­

tiska egenskaper samt uppgift om dess organoleptiska egen­

skaper.

c) I förekommande fall de särskilda produktionsprocesser och

specifikationer samt relevanta begränsningar som gäller vid

framställning av produkten.

d) Avgränsningen av det geografiska området i fråga.

e) Uppgifter som bekräftar det samband som avses i artikel 2.3.

f) Tillämpliga krav som fastställs i unionsrätten eller i nationell

rätt eller, om medlemsstaterna så föreskriver, av en organi­

sation som handlägger skyddade geografiska beteckningar,

med beaktande av att dessa krav ska vara objektiva, icke

diskriminerande och förenliga med unionsrätten.

g) En angivelse av den huvudsakliga råvaran för framställning

av den aromatiserade vinprodukten.

h) Namn och adress för de myndigheter eller organ som kont­

rollerar efterlevnaden av bestämmelserna i produktspecifika­

tionen samt deras särskilda uppgifter.

SV

20.3.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/19

Ds 2015:13

Bilaga 4

325

Artikel 11

Ansökan om skydd som rör ett geografiskt område i ett

tredjeland

1. I de fall ansökan om skydd avser ett geografiskt område i

ett tredjeland ska den, utöver de uppgifter som anges i arti­

kel 10, innehålla uppgifter som styrker att namnet i fråga är

skyddat i ursprungslandet.

2.

Ansökan om skydd ska sändas till kommissionen antingen

direkt av sökanden eller via myndigheterna i det berörda tred­

jelandet.

3. Ansökan om skydd ska vara avfattad på något av unio­

nens officiella språk eller åtföljas av en styrkt översättning till ett

av dessa språk.

Artikel 12

Sökande

1. Alla berörda producentgrupper, eller i undantagsfall en

enskild producent, får lämna in en ansökan om skydd av en

geografisk beteckning. Andra intresserade parter får delta i an­

sökan om skydd.

2. Producenter får lämna in en ansökan om skydd endast för

aromatiserade vinprodukter som de själva framställer.

3. För namn som betecknar gränsöverskridande geografiska

områden får en gemensam ansökan om skydd lämnas in.

Artikel 13

Förberedande nationellt förfarande

1. Ansökningar om skydd av en geografisk beteckning för

aromatiserade vinprodukter med ursprung i unionen, ska vara

föremål för ett förberedande nationellt förfarande i enlighet med

punkterna 2–7 i den här artikeln.

2. Ansökan om skydd ska lämnas in i den medlemsstat där

den geografiska beteckningen har sitt ursprung.

3. Medlemsstaten ska granska ansökan om skydd för att

avgöra om den uppfyller villkoren i det här kapitlet.

Medlemsstaten ska genomföra ett nationellt förfarande, där det

säkerställs att ansökan om skydd får tillräcklig offentlighet och

där det ska föreskrivas en tidsfrist på minst två månader från

dagen för offentliggörandet inom vilken alla fysiska eller juri­

diska personer med ett legitimt intresse som är bosatta eller

etablerade i medlemsstaten i fråga kan invända mot det före­

slagna skyddet, genom att till medlemsstaten lämna in en mo­

tiverad förklaring.

4.

Om medlemsstaten anser att den geografiska beteckningen

inte uppfyller kraven, eller är oförenlig med unionsrätten i all­

mänhet, ska den avslå ansökan.

5. Om medlemsstaten anser att kraven är uppfyllda ska den

a) offentliggöra det sammanfattande dokumentet och produkt­

specifikationen, åtminstone på internet, och

b) till kommissionen översända en ansökan om skydd med

följande uppgifter:

i) Sökandens namn och adress.

ii) Den produktspecifikation som avses i artikel 10.2.

iii) Det sammanfattande dokument som avses i artikel 10.1

d.

iv) En förklaring från medlemsstaten om att den anser att

den ansökan som lämnats in av den sökande uppfyller de

fastställda villkoren.

v) En hänvisning till det offentliggörande som avses i led a.

De uppgifter som avses i första stycket led b ska vara avfattade

på något av unionens officiella språk, eller åtföljas av en styrkt

översättning till ett av dessa.

6. Medlemsstaterna ska anta de lagar och andra författningar

som är nödvändiga för att följa den här artikeln senast den

28 mars 2015.

7. Om en medlemsstat inte har någon nationell lagstiftning

om skydd av geografiska beteckningar, får den, dock endast

tillfälligt, bevilja skydd på nationell nivå för beteckningen i

enlighet med villkoren i det här kapitlet. Sådant skydd ska ha

verkan från det datum när ansökan lämnas in till kommissionen

och ska upphöra den dag då ett beslut om registrering eller

avslag fattas i enlighet med det här kapitlet.

Artikel 14

Kommissionens granskning

1. Kommissionen ska offentliggöra dagen för inlämning av

ansökan om skydd.

2. Kommissionen ska granska om de ansökningar om skydd

som avses i artikel 13.5 uppfyller villkoren i det här kapitlet.

3. Om kommissionen anser att villkoren i detta kapitel är

uppfyllda ska den, genom genomförandeakter som antagits utan

tillämpning av det förfarande som avses i artikel 34.2, i Euro­

peiska unionens officiella tidning offentliggöra det sammanfattande

dokument som avses i artikel 10.1 d och en hänvisning till det

offentliggörande av produktspecifikationen som avses i arti­

kel 13.5 a.

SV

L 84/20

Europeiska unionens officiella tidning

20.3.2014

Ds 2015:13

Bilaga 4

326

4. Om kommissionen anser att villkoren i detta kapitel inte

är uppfyllda ska den genom genomförandeakter fatta beslut om

att avslå ansökan. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 34.2.

Artikel 15

Invändningsförfarande

Inom två månader räknat från dagen för det offentliggörande

som föreskrivs i artikel 14.3, får alla medlemsstater eller tredje­

länder, eller fysiska eller juridiska personer med ett legitimt

intresse som är bosatta eller etablerade i en annan medlemsstat

än den där skyddet begärs eller i ett tredjeland, invända mot det

föreslagna skyddet genom att till kommissionen lämna in en

motiverad förklaring med hänvisning till villkoren för rätten till

skydd enligt det här kapitlet.

För fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etable­

rade i ett tredjeland, ska förklaringen lämnas in, antingen direkt

eller genom myndigheterna i det berörda tredjelandet, inom den

tidsfrist på två månader som fastställs i första stycket.

Artikel 16

Beslut om skydd

På grundval av den information som kommissionen förfogar

över efter avslutandet av det invändningsförfarande som avses

i artikel 15 ska kommissionen, genom genomförandeakter, an­

tingen bevilja skydd för en geografisk beteckning som uppfyller

villkoren i det här kapitlet och som är förenlig med unions­

rätten, eller avslå ansökan om villkoren inte är uppfyllda. Dessa

genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings­

förfarande som avses i artikel 34.2.

Artikel 17

Homonyma uttryck

1. En beteckning för vilken en ansökan om skydd har läm­

nats in, och som är helt eller delvis homonym med en beteck­

ning som redan registrerats enligt den här förordningen, ska

registreras med beaktande av lokala och traditionella seder

och bruk samt risken för förväxlingar.

2. En homonym beteckning som vilseleder konsumenten att

tro att en produkt kommer från ett annat område än den gör

får inte registreras, även om beteckningen är korrekt i fråga om

det område eller den region eller plats där produkten har sitt

verkliga ursprung.

3. En registrerad homonym beteckning får endast användas

om det finns en klar åtskillnad i praxis mellan homonymen som

registreras senare och den först registrerade beteckningen, med

beaktande av att berörda producenter måste behandlas rättvist

och att konsumenterna inte får vilseledas.

Artikel 18

Skäl att avslå en ansökan om skydd

1. Namn som har blivit generiska får inte skyddas som geo­

grafiska beteckningar.

I det här kapitlet avses med ett ”namn som har blivit generiskt”

ett namn på en aromatiserad vinprodukt som visserligen har

samband med den plats eller den region där produkten från

början framställdes eller släpptes ut på marknaden, men som

har blivit det allmänna namnet på en aromatiserad vinprodukt i

unionen.

När det ska avgöras om ett namn har blivit generiskt, ska

hänsyn tas till alla relevanta faktorer och särskilt till

a) de nuvarande förhållandena i unionen, särskilt i de områden

där produkten konsumeras,

b) den tillämpliga unionsrätten eller nationella rätten.

2. Ett namn får inte skyddas som geografisk beteckning om

detta, med hänsyn till ett varumärkes anseende och renommé,

skulle kunna vilseleda konsumenterna om den aromatiserade

vinproduktens rätta identitet.

Artikel 19

Förhållande till varumärken

1. När en geografisk beteckning skyddas enligt den här för­

ordningen ska en ansökan om registrering av ett varumärke vars

användning omfattas av artikel 20.2, och som avser en aro­

matiserad vinprodukt, avslås om ansökan om varumärkesregi­

strering lämnas in efter den dag då ansökan om skydd av den

geografiska beteckningen lämnats in till kommissionen och den

geografiska beteckningen därefter skyddas.

En varumärkesregistrering som har gjorts i strid med vad som

sägs i första stycket ska förklaras ogiltig.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17.2 får ett

varumärke vars användning omfattas av artikel 20.2 fortsätta att

användas eller förnyas trots skyddet av den geografiska beteck­

ningen, om det har lämnats in en ansökan för varumärket i

fråga eller om det har registrerats eller, i enlighet med den till­

lämpliga lagstiftningen, förvärvats genom användning inom

unionen före den dag då ansökan om skydd av den geografiska

beteckningen lämnades in till kommissionen, såvida det inte

finns skäl att ogiltigförklara eller häva varumärkesregistreringen

enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG ( 1 )

eller rådets förordning (EG) nr 207/2009 ( 2 ).

I sådana fall får den geografiska beteckningen användas paral­

lellt med varumärket i fråga.

SV

20.3.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/21

(

1

) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 okto­

ber 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar

(EUT L 299, 8.11.2008, s. 25).

( 2 ) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om

gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 24.3.2009, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 4

327

Artikel 20

Skydd

1. Geografiska beteckningar som skyddas enligt denna för­

ordning får användas av alla aktörer som saluför aromatiserade

vinprodukter vilka har framställts i enlighet med motsvarande

produktspecifikationer.

2. Geografiska beteckningar som skyddas enligt denna för­

ordning och aromatiserade vinprodukter som använder de skyd­

dade beteckningarna i enlighet med produktspecifikationerna

ska skyddas mot följande:

a) Varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av en skyddad

beteckning

i) för jämförbara produkter som inte uppfyller kraven i

produktspecifikationen för den skyddade beteckningen,

eller

ii) om ett sådant bruk innebär att det anseende som är

kopplat till den geografiska beteckningen utnyttjas.

b) Varje obehörigt bruk, imitation eller anspelning, även när

produktens eller tjänstens verkliga ursprung anges eller den

skyddade beteckningen har översatts, transkriberats eller

translittererats eller åtföljs av uttryck som ”stil”, ”typ”, ”me­

tod”, ”sådan som tillverkas i”, ”imitation”, ”smak”, ”liknande”

eller dylikt.

c) Varje annan osann eller vilseledande uppgift om härkomst,

ursprung, beskaffenhet eller väsentliga egenskaper hos pro­

dukten på dennas inre eller yttre förpackning, i reklammate­

rial eller handlingar som gäller den berörda vinprodukten,

liksom förpackning av produkten i en behållare som är äg­

nad att inge en oriktig föreställning om produktens ur­

sprung.

d) Varje annan praxis som kan vilseleda konsumenterna om

produktens verkliga ursprung.

3. Geografiska beteckningar som skyddas enligt denna för­

ordning får inte bli generiska i unionen i den mening som avses

i artikel 18.1.

4. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga administrativa och ju­

ridiska åtgärder för att förebygga eller stoppa sådan olaglig

användning av geografiska beteckningar som skyddas enligt

denna förordning som anges i punkt 2.

Artikel 21

Register

Kommissionen ska, genom genomförandeakter som antagits

utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 34.2,

upprätta och administrera ett elektroniskt register över geogra­

fiska beteckningar som skyddas enligt denna förordning för

aromatiserade vinprodukter som ska vara tillgängligt för allmän­

heten.

Geografiska beteckningar som gäller sådana produkter från tred­

jeländer som skyddas i unionen enligt ett internationellt avtal i

vilket unionen är avtalsslutande part, får föras in i det register

som avses i första stycket som geografiska beteckningar som

skyddas enligt denna förordning.

Artikel 22

Utseende av behörig myndighet

1. Medlemsstaterna ska utse den eller de behöriga myndig­

heter som ska ansvara för kontrollerna när det gäller de skyl­

digheter som fastställs i detta kapitel i enlighet med kriterierna i

artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

882/2004 ( 1 ).

2. Medlemsstaterna ska se till att alla aktörer som följer detta

kapitel har rätt att omfattas av ett system med kontroller.

3. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om den

eller de behöriga myndigheter som avses i punkt 1. Kommis­

sionen ska offentliggöra deras namn och adresser och regelbun­

det uppdatera dessa uppgifter.

Artikel 23

Kontroll av att produktspecifikationerna följs

1.

När det gäller geografiska beteckningar som skyddas enligt

denna förordning som avser ett geografiskt område i unionen

ska kontroll av att produktspecifikationerna följs vid framställ­

ningen och under eller efter tappningen av de aromatiserade

vinprodukterna utföras varje år av

a) den eller de behöriga myndigheter som avses i artikel 22,

eller

b) ett eller flera kontrollorgan som ansvarar för kontrollen en­

ligt artikel 2 andra stycket punkt 5 i förordning (EG) nr

882/2004 och som utför produktcertifieringar i enlighet

med kraven i artikel 5 i den förordningen.

Kostnaderna för sådana kontroller ska bäras av de aktörer som

omfattas av kontrollerna.

2.

När det gäller geografiska beteckningar som skyddas enligt

denna förordning som avser ett geografiskt område i ett tredje­

land ska kontroll av att produktspecifikationerna följs vid fram­

ställningen och under eller efter tappningen av de aromatiserade

vinprodukterna utföras varje år av

a) en eller flera offentliga myndigheter som utsetts av tredjelan­

det, eller

b) ett eller flera certifieringsorgan.

SV

L 84/22

Europeiska unionens officiella tidning

20.3.2014

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den

29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av

efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestäm­

melserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, 30.4.2004, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 4

328

3. Organen som avses i punkterna 1 b och 2 b ska iaktta

och vara ackrediterade i enlighet med standard ISO/IEC

17065:2012 (Bedömning av överensstämmelse – Krav på organ

som certifierar produkter, processer och tjänster).

4. När den eller de myndigheter som avses i punkterna 1 a

och 2 a kontrollerar att produktspecifikationerna följs, ska de

lämna tillfredsställande garantier för objektivitet och opartiskhet

samt förfoga över den kvalificerade personal och de resurser

som behövs för uppgifternas genomförande.

Artikel 24

Ändringar av produktspecifikationer

1. En sökande som uppfyller villkoren i artikel 12 får ansöka

om en ändring av produktspecifikationen för en geografisk be­

teckning som skyddas enligt denna förordning, särskilt för att ta

hänsyn till den vetenskapliga eller tekniska utvecklingen eller för

att göra en ny avgränsning av det geografiska område som avses

i artikel 10.2 d. I ansökan ska anges vilka ändringar som begärs,

med motiveringar.

2. Om den föreslagna ändringen medför en eller flera änd­

ringar i det sammanfattande dokument som avses i artikel 10.1

d ska artiklarna 13–16 gälla i tillämpliga delar för ändrings­

ansökan. Om den föreslagna ändringen är av liten omfattning

ska dock kommissionen genom genomförandeakter fatta beslut

om godkännande av ansökan utan att följa förfarandet i arti­

kel 14.2 och artikel 15 och ska, om ansökan godkänns, offent­

liggöra uppgifterna enligt artikel 14.3. Dessa genomförandeakter

ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 34.2.

Artikel 25

Avregistrering

Kommissionen får, på eget initiativ eller på motiverad begäran

av en medlemsstat, ett tredjeland eller en fysisk eller juridisk

person som har ett legitimt intresse, genom genomförandeakter,

fatta beslut om att dra in skyddet för en geografisk beteckning

om villkoren i motsvarande produktspecifikation inte längre är

uppfyllda. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med

det granskningsförfarande som avses i artikel 34.2.

Artiklarna 13–16 ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 26

Befintliga geografiska beteckningar

1. Geografiska beteckningar för aromatiserade vinprodukter

som förtecknas i bilaga II till förordning (EEG) nr 1601/91 och

alla geografiska beteckningar som lämnats in till en medlemsstat

och godkänts av medlemsstaten före den 27 mars 2014 ska

automatiskt skyddas som geografiska beteckningar enligt den

här förordningen. Kommissionen ska, genom genomförandeak­

ter som antagits utan tillämpning av det förfarande som avses i

artikel 34.2 i den här förordningen, föra in dem i det register

som anges i artikel 21 i den här förordningen.

2. Medlemsstaterna ska för de befintliga geografiska beteck­

ningar som avses i punkt 1 skicka in följande till kommissio­

nen:

a) Den tekniska dokumentation som föreskrivs i artikel 10.1.

b) De nationella besluten om godkännande.

3. Befintliga geografiska beteckningar som avses i punkt 1

ska förlora sitt skydd enligt den här förordningen om inte de

uppgifter som avses i punkt 2 lämnas in senast den 28 mars

2017. Kommissionen ska genom genomförandeakter, som an­

tagits utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 34.2,

vidta motsvarande formella åtgärd genom att stryka sådana be­

teckningar ur det register som föreskrivs i artikel 21.

4. Artikel 25 ska inte tillämpas på sådana befintliga geogra­

fiska beteckningar som avses i punkt 1 i denna artikel.

Kommissionen får, på eget initiativ och genom genomförande­

akter, till och med den 28 mars 2018 besluta att dra in skyddet

för de geografiska beteckningar som avses i punkt 1 i den här

artikeln om de inte uppfyller kraven i artikel 2.3. Dessa genom­

förandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande

som avses i artikel 34.2.

Artikel 27

Avgifter

Medlemsstaterna får ta ut en avgift för att täcka sina kostnader,

inbegripet de som uppstår vid granskning av ansökningar om

skydd, invändningar, ansökningar om ändringar och framställ­

ningar om indragning enligt detta kapitel.

Artikel 28

Delegerade befogenheter

1. I syfte att ta hänsyn till de specifika egenskaperna i pro­

duktionen i det avgränsade geografiska området ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 33

med avseende på

a) kriterier för avgränsningen av det geografiska området, och

b) regler, restriktioner och undantag rörande produktionen i det

avgränsade geografiska området.

2. I syfte att säkerställa produktkvalitet och spårbarhet ska

kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 33 för att fastställa de villkor på vilka produktspecifika­

tionerna får innehålla ytterligare krav utöver de som avses i

artikel 10.2 f.

SV

20.3.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/23

Ds 2015:13

Bilaga 4

329

3. I syfte att säkerställa producenters eller aktörers rättigheter

eller legitima intressen ska kommissionen ges befogenhet att

anta delegerade akter enligt artikel 33 för att

a) fastställa i vilka fall en enskild producent får ansöka om

skydd av en geografisk beteckning,

b) fastställa begränsningarna för vilken typ av sökande som får

ansöka om skydd av en geografisk beteckning,

c) fastställa de villkor som ska uppfyllas vid en ansökan om

skydd för en geografisk beteckning, kommissionens gransk­

ning, invändningsförfarandet och förfaranden för ändring

eller avregistrering av geografiska beteckningar,

d) fastställa villkor för gränsöverskridande ansökningar,

e) fastställa datumet för inlämning av en ansökan eller en be­

gäran,

f) fastställa datumet från och med vilken skyddet ska gälla,

g) fastställa de villkor enligt vilka en ändring ska anses vara en

mindre ändring i den mening som avses i artikel 24.2,

h) fastställa datumet då en ändring ska träda i kraft,

i) fastställa villkoren för ansökningar om, och godkännande av,

ändringar av produktspecifikationen för en geografisk be­

teckning som skyddas enligt denna förordning, när dessa

ändringar inte medför några ändringar av det sammanfat­

tande dokument som avses i artikel 10.1 d.

4. I syfte att säkerställa ett tillräckligt skydd ska kommissio­

nen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 33

med avseende på begränsningarna för det skyddade namnet.

Artikel 29

Genomförandebefogenheter

1. Kommissionen får genom genomförandeakter vidta alla

nödvändiga åtgärder knutna till det här kapitlet med avseende

a) den information som produktspecifikationen ska innehålla

om det samband mellan det geografiska området och slut­

produkten, vilket avses i artikel 2.3,

b) metoderna för offentliggörande av beslut om skydd eller

avslag, som avses i artikel 16,

c) inlämnandet av gränsöverskridande ansökningar,

d) de kontroller som medlemsstaterna ska genomföra, inbegri­

pet tester.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 34.2.

2. Kommissionen får genom genomförandeakter vidta alla

åtgärder som krävs med avseende på det här kapitlet när det

gäller förfarandet, även i fråga om vilka ansökningar som kan

tas upp till prövning, för granskningen av ansökningar om

skydd eller för godkännande av en ändring av en geografisk

beteckning, och när det gäller förfarandet, även huruvida en

ansökan kan tas upp till prövning, för begäran om invändning­

ar, avregistrering eller omvandling samt inlämnande av uppgif­

ter i samband med befintliga skyddade geografiska beteckningar,

särskilt med avseende på

a) mallar för dokument och överföringsformat,

b) tidsfrister,

c) närmare uppgifter om de fakta, bevis och underlag som ska

lämnas in som stöd för ansökan eller begäran.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 34.2.

Artikel 30

Ansökan eller begäran som inte kan tas upp till prövning

Om en ansökan eller begäran som lämnats in i enlighet med det

här kapitlet inte kan tas upp till prövning ska kommissionen,

genom genomförandeakter som antas utan tillämpning av det

förfarande som avses i artikel 34.2, fatta beslut om att avvisa

den.

KAPITEL IV

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER, ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 31

Kontroll av aromatiserade vinprodukter

1. Medlemsstaterna ska ansvara för kontrollen av aromatise­

rade vinprodukter. De ska vidta de åtgärder som krävs för att se

till att den här förordningen efterlevs, och de ska särskilt utse

den eller de behöriga myndigheter som ska ansvara för kont­

roller avseende de skyldigheter som fastställs i den här förord­

ningen i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004.

2. Kommissionen ska, om så krävs, genom genomförande­

akter fastställa regler om de administrativa och fysiska kontrol­

ler som medlemsstaterna ska utföra för att se till att skyldighe­

terna enligt den här förordningen fullgörs.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 34.2.

SV

L 84/24

Europeiska unionens officiella tidning

20.3.2014

Ds 2015:13

Bilaga 4

330

Artikel 32

Informationsutbyte

1. Medlemsstaterna och kommissionen ska underrätta va­

randra om de uppgifter som krävs för att tillämpa den här

förordningen och för att uppfylla internationella krav om aro­

matiserade vinprodukter. Sådana uppgifter får, i förekommande

fall, översändas eller göras tillgängliga för behöriga myndigheter

i tredjeland och får också offentliggöras.

2. För att göra meddelandena som avses i punkt 1 snabba,

effektiva, korrekta och kostnadseffektiva ska kommissionen ges

befogenhet att genom delegerade akter enligt artikel 33 fastställa

a) vilken typ av uppgifter som ska lämnas,

b) hur meddelandena ska göras,

c) regler om åtkomsträtt till de uppgifter eller informations­

system som görs tillgängliga,

d) villkor och former för uppgifternas offentliggörande.

3. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta

a) regler om tillhandahållande av de uppgifter som krävs för

tillämpningen av den här artikeln,

b) förfaranden för hantering av de uppgifter som ska under­

rättas om samt regler om innehåll, form, tidpunkt, frekvens

och tidsfrister för anmälningarna,

c) förfaranden för hur uppgifter och dokument ska överföras

till eller göras tillgängliga för medlemsstaterna, behöriga

myndigheter i tredjeländer eller allmänheten.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 34.2.

Artikel 33

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio­

nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i

artiklarna 4.2, 28, 32.2 och 36.1 ska ges till kommissionen

för en period av fem år från och med den 27 mars 2014.

Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av

befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av

fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande

förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europapar­

lamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast

tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.2,

28, 32.2 och 36.1 får när som helst återkallas av Europaparla­

mentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delege­

ringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla.

Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Euro­

peiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet

angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av de delegerade

akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den

samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.2, 28, 32.2

och 36.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet

eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten

inom en period av två månader från den dag då akten delgavs

Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet

och rådet, före utgången av den perioden har underrättat kom­

missionen om att de inte kommer att invända. Denna period

ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller

rådets initiativ.

Artikel 34

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för aromatise­

rade vinprodukter. Denna kommitté ska vara en kommitté i den

mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord­

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

När det gäller de genomförandeakter som avses i artikel 4.3

första stycket och artikel 29.1 b, i de fall där kommittén inte

avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till

genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU)

nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 35

Upphävande

Förordning (EEG) nr 1601/91 ska upphöra att gälla från och

med den 28 mars 2015.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som

hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet

med jämförelsetabellen i bilaga III till den här förordningen.

Artikel 36

Övergångsåtgärder

1. I syfte att underlätta övergången från reglerna i förordning

(EEG) nr 1601/91 till reglerna i den här förordningen ska kom­

missionen ges befogenhet att, vid behov, anta delegerade akter

enligt artikel 33 med avseende på antagandet av åtgärder som

ändrar eller avviker från den här förordningen, vilka ska förbli i

kraft till och med den 28 mars 2018.

SV

20.3.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/25

Ds 2015:13

Bilaga 4

331

2. Aromatiserade vinprodukter som inte uppfyller kraven i

den här förordningen men som har framställts före den 27 mars

2014 i enlighet med förordning (EEG) nr 1601/91 får släppas

ut på marknaden till dess att lagren är uttömda.

3. Aromatiserade vinprodukter som uppfyller kraven i artik­

larna 1–6 och 9 i den här förordningen och som har produce­

rats före den 27 mars 2014 får släppas ut på marknaden tills

lagren tar slut, förutsatt att sådana produkter uppfyller förord­

ning (EEG) nr 1601/91 vad gäller alla andra frågor som inte

regleras i artiklarna 1–6 och 9 i den här förordningen.

Artikel 37

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att

den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 28 mars 2015. Artiklarna

36.1 och 36.3 ska emellertid tillämpas från och med den

27 mars 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 26 februari 2014.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

D. KOURKOULAS

Ordförande

SV

L 84/26

Europeiska unionens officiella tidning

20.3.2014

Ds 2015:13

Bilaga 4

332

BILAGA I

TEKNISKA DEFINITIONER, KRAV OCH BEGRÄNSNINGAR

1. Aromatisering

a) Följande produkter får användas för aromatisering av aromatiserade viner:

i) Naturliga aromämnen och/eller aromberedningar enligt definitionerna i artikel 3.2 c och d i förordning (EG) nr

1334/2008.

ii) Aromer enligt definitionen i artikel 3.2 a i förordning (EG) nr 1334/2008, som

— är identiska med vanillin,

— luktar och/eller smakar mandel,

— luktar och/eller smakar aprikos,

— luktar och/eller smakar ägg.

iii) Aromatiska örter och/eller kryddor och/eller födoämnen som används som aromer.

b) Följande produkter får användas för aromatisering av aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar

baserade på vinprodukter:

i) Aromämnen och/eller aromberedningar enligt definitionerna i artikel 3.2 b och d i förordning (EG) nr

1334/2008.

ii) Aromatiska örter och/eller kryddor och/eller födoämnen som används som aromer.

Tillsats av sådana ämnen ger den slutliga produkten andra organoleptiska egenskaper än de som vin har.

2. Sötning

Följande produkter får användas för sötning av aromatiserade vinprodukter:

a) Halvvitt socker, vitt socker, extravitt socker, druvsocker, fruktos, stärkelsesirap, sockerlösning, invertsockerlösning,

invertsockersirap, enligt definitionerna i rådets direktiv 2001/111/EG ( 1 ).

b) Druvmust, koncentrerad druvmust och rektifierad koncentrerad druvmust, enligt definitionerna i punkterna 10, 13

och 14 i del II i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013.

c) Karamelliserat socker, dvs. den produkt som erhålls uteslutande genom kontrollerad uppvärmning av sackaros utan

baser, mineralsyror eller andra kemiska tillsatser.

d) Honung, enligt definitionen i rådets direktiv 2001/110/EG ( 2 ).

e) Johannesbrödssirap.

f) Andra naturliga kolhydrater som har en liknande effekt som ovannämnda produkter.

3. Tillsats av alkohol

Vid framställningen av vissa aromatiserade viner och vissa aromatiserade vinbaserade drycker får följande produkter

användas:

a) Jordbruksalkohol, enligt definitionen i punkt 1 i bilaga I till förordning (EG) nr 110/2008, inklusive av vinodlings­

ursprung.

b) Vinalkohol eller alkohol av torkade druvor.

c) Vindestillat eller destillat av torkade druvor.

d) Destillat av jordbruksprodukter, enligt definitionen i punkt 2 i bilaga I till förordning (EG) nr 110/2008.

SV

20.3.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/27

( 1 ) Rådets direktiv 2001/111/EG av den 20 december 2001 om vissa former av socker avsedda som livsmedel (EGT L 10, 12.1.2002,

s. 53).

(

2

) Rådets direktiv 2001/110/EG av den 20 december 2001 om honung (EGT L 10, 12.1.2002, s. 47).

Ds 2015:13

Bilaga 4

333

e) Vinsprit, enligt definitionen i punkt 4 i bilaga II till förordning (EG) nr 110/2008.

f) Sprit av druvrester, enligt definitionen i punkt 6 i bilaga II till förordning (EG) nr 110/2008.

g) Spritdrycker som destillerats från jästa torkade druvor.

Etanol som används för att späda eller lösa färgämnen, aromer eller andra godkända tillsatser som används vid

framställning av aromatiserade vinprodukter ska vara jordbruksalkohol och ska användas i så små mängder som

möjligt, och detta anses inte utgöra tillsättning av alkohol för framställning av en aromatiserad vinprodukt.

4. Tillsatser och färgämnen

Reglerna om livsmedelstillsatser, inklusive färgämnen, i förordning (EG) nr 1333/2008 är tillämpliga på aromatiserade

vinprodukter.

5. Tillsats av vatten

Vid framställning av aromatiserade vinprodukter är det tillåtet att tillsätta vatten förutsatt att det används i den mängd

som behövs för att

— bereda smakessenser,

— lösa färgämnen och sötningsmedel,

— anpassa produktens slutliga sammansättning.

Kvaliteten på det vatten som tillsätts måste uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG ( 1 )

och rådets direktiv 98/83/EG ( 2 ), och vattnet bör inte ändra produktens beskaffenhet.

Vattnet får vara destillerat, avjoniserat eller avhärdat.

6. Det är tillåtet att tillsätta koldioxid vid framställning av aromatiserade vinprodukter.

7. Alkoholhalt

”Alkoholhalt i volymprocent” är förhållandet mellan volymen ren alkohol i produkten vid en temperatur om 20 °C

och produktens totala volym vid samma temperatur.

”Faktisk alkoholhalt i volymprocent” är antalet volymdelar ren alkohol vid en temperatur om 20 °C som finns i 100

volymdelar av produkten vid samma temperatur.

”Potentiell alkoholhalt i volymprocent” är antalet volymdelar ren alkohol vid en temperatur om 20 °C som kan

produceras vid fullständig jäsning av sockerinnehållet i 100 volymdelar av produkten vid samma temperatur.

”Total alkoholhalt i volymprocent” är summan av den faktiska och den potentiella alkoholhalten i volymprocent.

SV

L 84/28

Europeiska unionens officiella tidning

20.3.2014

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG av den 18 juni 2009 om utvinning och saluförande av naturliga mineralvatten

(omarbetning) (EUT L 164, 26.6.2009, s. 45).

(

2

) Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten (EGT L 330, 5.12.1998, s. 32).

Ds 2015:13

Bilaga 4

334

BILAGA II

FÖRSÄLJNINGSBETECKNINGAR OCH BESKRIVNINGAR AV AROMATISERADE VINPRODUKTER

A. FÖRSÄLJNINGSBETECKNINGAR OCH BESKRIVNINGAR AV AROMATISERADE VINER

1. Aromatiserat vin:

Produkter som motsvarar definitionen i artikel 3.2.

2. Vinbaserad aperitif:

Aromatiserat vin till vilket alkohol kan ha tillsatts.

Användningen av termen ”aperitif” i detta sammanhang påverkar inte möjligheterna att använda den för att definiera

produkter som inte omfattas av den här förordningen.

3. Vermouth:

Aromatiserat vin:

— till vilken alkohol har tillsats, och

— vars karakteristiska smak har erhållits genom tillsättning av lämpliga ämnen från arter av Artemisia.

4. Bittert aromatiserat vin:

Aromatiserat vin som har en karakteristisk bitter smak till vilket alkohol har tillsatts.

Försäljningsbeteckningen ”bittert aromatiserat vin” åtföljs av namnet på det viktigaste av de ämnen som ger den bittra

smaken.

Försäljningsbeteckningen ”bittert aromatiserat vin” får kompletteras eller ersättas med följande termer:

— ”Quinquinavin”, vars viktigaste arom är naturligt kinin.

Bitter vino, vars viktigaste arom är naturlig arom av gentiana och som har färgats med tillåtet gult och/eller rött

färgämne. Användningen av ordet ”bitter” i detta sammanhang påverkar inte möjligheterna att använda det för att

definiera produkter som inte omfattas av den här förordningen.

Americano, vars smak beror på förekomsten av naturliga aromer som erhållits ur malört och gentiana och som har

färgats med tillåtet gult och/eller rött färgämne.

5. Äggaromatiserat vin:

Aromatiserat vin:

— till vilken alkohol har tillsatts,

— till vilket äggula av god kvalitet eller extrakt av sådan äggula har tillsatts,

— som har en sockerhalt, uttryckt som invertsocker, på mer än 200 gram, och

— där det vid beredningen av blandningen har använts en äggulehalt på minst 10 gram per liter.

Försäljningsbeteckningen ”äggaromatiserat vin” får kompletteras med termen cremovo om sådan produkt innehåller

minst 80 % vin med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Marsala”.

Försäljningsbeteckningen ”äggaromatiserat vin” får kompletteras med termen cremovo zabaione om sådan produkt

innehåller minst 80 % vin med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Marsala” och har en äggulehalt på minst 60

gram per liter.

6. Väkevä viiniglögi / Starkvinsglögg:

Aromatiserat vin:

— till vilket alkohol har tillsatts, och

— vars karakteristiska smak har erhållits genom användning av kryddnejlika och/eller kanel.

SV

20.3.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/29

Ds 2015:13

Bilaga 4

335

B. FÖRSÄLJNINGSBETECKNINGAR OCH BESKRIVNINGAR AV AROMATISERADE VINBASERADE DRYCKER

1. Aromatiserad vinbaserad dryck

Produkter som motsvarar definitionen i artikel 3.3.

2. Aromatiserad vinbaserad dryck som tillsatts alkohol

Aromatiserad vinbaserad dryck

— till vilken alkohol har tillsats,

— som har en faktisk alkoholhalt på minst 7 volymprocent,

— som har sötats,

— som har framställts av vitt vin,

— till vilken destillat av torkade druvor har tillsats, och

— som har smaksatts enbart med kardemummaextrakt,

eller

— till vilken alkohol har tillsats,

— som har en faktisk alkoholhalt på minst 7 volymprocent,

— som har sötats,

— som har framställts av rött vin, och

— till vilken aromberedningar som erhållits enbart från kryddor, ginseng, nötter, citrusfruktessenser och aromatiska

örter har tillsatts.

3. Sangría / Sangria

Aromatiserad vinbaserad dryck

— som har framställts av vin,

— som har aromatiserats genom tillsats av naturliga extrakt eller essenser av citrusfrukter, med eller utan fruktsaften

av dessa frukter,

— till vilken kryddor kan ha tillsatts,

— till vilken koldioxid kan ha tillsatts,

— till vilken inga färgämnen har tillsatts,

— som har en faktisk alkoholhalt på minst 4,5 volymprocent och mindre än 12 volymprocent, och

— som kan innehålla fasta partiklar av fruktkött eller skal av citrusfrukter och vars färg ska komma uteslutande från

de använda råvarorna.

Sangría eller Sangria får användas som försäljningsbeteckning endast om drycken är framställd i Spanien eller

Portugal. Då drycken framställs i andra medlemsstater får Sangría eller Sangria användas endast för att komplettera

försäljningsbeteckningen ”aromatiserad vinbaserad dryck”, förutsatt att termen åtföljs av orden ”framställd i …”, följda

av namnet på den medlemsstat där drycken framställts eller namnet på ett mer begränsat område.

4. Clarea

Aromatiserad vinbaserad dryck som framställts av vitt vin under samma förhållanden som för Sangría / Sangria.

Clarea får användas som försäljningsbeteckning endast om drycken är framställd i Spanien. Då drycken framställs i

andra medlemsstater får Clarea användas endast för att komplettera försäljningsbeteckningen ”aromatiserad vinbaserad

dryck”, förutsatt att termen åtföljs av orden ”framställd i …”, följda av namnet på den medlemsstat där drycken

framställts eller namnet på ett mer begränsat område.

SV

L 84/30

Europeiska unionens officiella tidning

20.3.2014

Ds 2015:13

Bilaga 4

336

5. Zurra

Aromatiserad vinbaserad dryck som framställts genom att brandy eller vinsprit, enligt definitionerna i förordning (EG)

nr 110/2008, tillsatts till Sangría / Sangria och Clarea, eventuellt med tillsats av fruktbitar. Den faktiska alkoholhalten

ska vara minst 9 volymprocent och mindre än 14 volymprocent.

6. Bitter soda

Aromatiserad vinbaserad dryck

— som framställts av bitter vino, som måste utgöra minst 50 volymprocent av den slutliga produkten,

— till vilken koldioxid eller kolsyrat vatten har tillsatts, och

— som har en faktisk alkoholhalt på minst 8 volymprocent och mindre än 10,5 volymprocent.

Användningen av ordet ”bitter” i det här sammanhanget påverkar inte möjligheterna att använda det för att definiera

produkter som inte omfattas av den här förordningen.

7. Kalte Ente

Aromatiserad vinbaserad dryck

— som framställs genom att blanda vin, pärlande vin eller pärlande vin som tillsatts koldioxid med mousserande vin

eller mousserande vin som tillsatts koldioxid,

— till vilken naturliga ämnen från citron eller extrakt av sådana har tillsatts, och

— som har en faktisk alkoholhalt på minst 7 volymprocent.

Slutprodukten ska innehålla minst 25 volymprocent mousserande vin eller mousserande vin som tillsatts koldioxid.

8. Glühwein

Aromatiserad vinbaserad dryck

— som har framställts enbart av rött eller vitt vin,

— som har smaksatts med i huvudsak kanel och/eller kryddnejlika, och

— som har en faktisk alkoholhalt på minst 7 volymprocent.

Det är förbjudet att tillsätta vatten, med undantag av vatten som tillsätts genom tillämpning av bilaga I.2.

Om produkten har framställts av vitt vin ska försäljningsbeteckningen Glühwein kompletteras med ord som anger vitt

vin, såsom ordet ”vitt”.

9. Viiniglögi / Vinglögg / Karštas vynas

Aromatiserad vinbaserad dryck

— som har framställts enbart av rött eller vitt vin,

— som har smaksatts med i huvudsak kanel och/eller kryddnejlika, och

— som har en faktisk alkoholhalt på minst 7 volymprocent.

Om produkten har framställts av vitt vin ska försäljningsbeteckningen Viiniglögi / Vinglögg / Karštas vynas kom­

pletteras med ord som anger vitt vin, såsom ordet ”vitt”.

10. Maiwein

Aromatiserad vinbaserad dryck

— som framställts av vin till vilket plantor eller extrakt av Galium odoratum (L.) Scop. (Asperula odorata L.), har

tillsatts, så att smaken får sin prägel av Galium odoratum (L) Scop. (Asperula odorata L.), och

— som har en faktisk alkoholhalt på minst 7 volymprocent.

SV

20.3.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/31

Ds 2015:13

Bilaga 4

337

11. Maitrank

Aromatiserad vinbaserad dryck

— som framställts av vin till vilket plantor av Galium odoratum (L.) Scop (Asperula odorata L.) har lakats ur eller till

vilket extrakt av detta har tillsatts, med tillsats av apelsiner och/eller andra frukter, eventuellt i form av fruktsaft,

koncentrat eller extrakt, och som innehåller högst 5 % socker, och

— som har en faktisk alkoholhalt på minst 7 volymprocent.

12. Pelin

Aromatiserad vinbaserad dryck

— som framställts av rött eller vitt vin och en särskild örtblandning,

— som har en faktisk alkoholhalt på minst 8,5 volymprocent, och

— som har en sockerhalt, uttryckt som invertsocker, på 45–50 gram per liter, och en total syrahalt, uttryckt som

vinsyra, på minst 3 gram per liter.

13. Aromatizovaný dezert

Aromatiserad vinbaserad dryck

— som framställts av vitt eller rött vin, socker och en blandning av efterrättskryddor,

— som har en faktisk alkoholhalt på minst 9 volymprocent och mindre än 12 volymprocent, och

— som har en sockerhalt, uttryckt som invertsocker, på 90–130 gram per liter, och en total syrahalt, uttryckt som

vinsyra, på minst 2,5 gram per liter.

Aromatizovaný dezert får användas som försäljningsbeteckning endast om drycken är framställd i Tjeckien. Då pro­

dukten framställs i andra medlemsstater får Aromatizovaný dezert användas endast för att komplettera försäljnings­

beteckningen ”aromatiserad vinbaserad dryck”, förutsatt att termen åtföljs av orden ”framställd i …”, följda av namnet

på den medlemsstat där drycken framställts eller namnet på ett mer begränsat område.

C. FÖRSÄLJNINGSBETECKNINGAR OCH BESKRIVNINGAR AV AROMATISERADE DRINKAR BASERADE PÅ VINPRO­

DUKTER

1. Aromatiserad drink baserad på vinprodukter

En produkt som motsvarar definitionen i artikel 3.4.

Användningen av termen ”drink” i detta sammanhang påverkar inte möjligheterna att använda den för att definiera

produkter som inte omfattas av den här förordningen.

2. Vinbaserad drink

Aromatiserad drink baserad på vinprodukter

— i vilken andelen koncentrerad druvmust inte överstiger 10 % av slutproduktens totala volym,

— som har en faktisk alkoholhalt på mindre än 7 volymprocent, och

— vars sockerhalt, uttryckt som invertsocker, är mindre än 80 gram per liter.

3. Pärlande aromatiserad druvbaserad drink

Aromatiserad drink baserad på vinprodukter

— som framställts uteslutande av druvmust,

— som har en faktisk alkoholhalt på mindre än 4 volymprocent, och

— som innehåller koldioxid som erhållits uteslutande genom jäsning av de använda produkterna.

4. Mousserande vindrink

Aromatiserad drink baserad på vinprodukter, blandad med mousserande vin.

SV

L 84/32

Europeiska unionens officiella tidning

20.3.2014

Ds 2015:13

Bilaga 4

338

BILAGA III

JÄMFÖRELSETABELL

Förordning (EEG) nr 1601/91

Den här förordningen

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2.1–2.4

Artikel 3 och bilaga II

Artikel 2.5

Artikel 6.1

Artikel 2.6

Artikel 6.2

Artikel 2.7 —

Artikel 3

Artikel 4.1 och bilaga I

Artikel 4.1–4.3

Artikel 4.1 och bilaga I

Artikel 4.4

Artikel 4.3

Artikel 5

Artikel 4.2

Artikel 6.1

Artikel 5.1 och 5.2

Artikel 6.2 a

Artikel 5.4

Artikel 6.2 b

Artikel 20.1

Artikel 6.3

Artikel 5.5

Artikel 6.4

Artikel 9

Artikel 7.1 och 7.3 —

Artikel 7.2

Artikel 5.3

Artikel 8.1 —

Artikel 8.2

Artikel 5.1 och 5.2

Artikel 8.3

Artikel 6.3

Artikel 7

Artikel 8.4 första och andra styckena —

Artikel 8.4 tredje stycket

Bilaga I.3 andra stycket

Artikel 8.4a —

Artikel 8.5–8.8

Artikel 8

Artikel 8.9 —

Artikel 9.1–9.3

Artikel 31

Artikel 9.4

Artikel 32

Artikel 10

Artikel 11

Artikel 10a

Artiklarna 2.3, och 10–30

SV

20.3.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/33

Ds 2015:13

Bilaga 4

339

Förordning (EEG) nr 1601/91

Den här förordningen

Artikel 11

Artikel 1.3

Artiklarna 12–15

Artiklarna 33 och 34

Artikel 35

Artikel 16

Artikel 36

Artikel 17

Artikel 37

Bilaga I

Bilaga I.3 a

Bilaga II —

SV

L 84/34

Europeiska unionens officiella tidning

20.3.2014