2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Förslag

till

LAG

angående ändring i vissa delar af förordningen om

kommunalstyrelse på landet den

21

mars 1862.

Härigenom förordnas, att nedannämnda §§ i förordningen om kom­

munalstyrelse på landet den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade

lydelse:

^§ 11

.

Mom. 1. Röstvärdet beräknas för en hvar röstägande i förhållande

till den sammanlagda inkomst, för hvilken han enligt § 58 är pliktig

erlägga kommunalutskylder, sålunda att honom tillägges:

för dylik inkomst till och med ett hundra kronor en röst;

för inkomst, som är högre än ett hundra kronor men ej öfverstiger

ett tusen kronor, en röst för hvarje fullt belopp af ett hundra kronor;

för inkomst, som är högre än ett tusen kronor, tio röster samt

därutöfver en röst för hvarje fullt belopp af fem hundra kronor, hvarmed

inkomsten öfverstiger ett tusen kronor, så att inkomst af ett tusen fem

hundra kronor medför elfva röster, och så vidare;

dock må ej någon utöfva rösträtt för mer än fyratio röster eller

i något fall för större antal röster, än som svarar emot en tiondedel af

kommunens hela rösttal efter röstlängden.

Mom. 2. Där för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka

inom kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund än den för ut­

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 29.

3

görande af kornmunalutskylder i allmänhet gällande finnes särskild! stad­

gad, skall röstvärdet vid beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär,

beräknas efter den särskilt bestämda grunden.

^§ 12

.

Röstägande är berättigad att sin talan och rösträtt i kommunal­

stämman på annan röstägande öfverlåta; dock må ingen på grund af full­

makt föra talan eller utöfva rösträtt för mer än en röstberättigad.

Fullmakten skall vara antingen skrifveri och underskrifven af ut­

ställaren samt med dennes sigill försedd, eller ock af honom underskrifven

och med två vittnens underskrift bestyrkt.

§ 13.

Kommunalstämman utser bland röstberättigade, inom kommunen bo­

satta män, som uppnått tjugufem års ålder, en ordförande och en vice ord­

förande för fyra år.

Ej må annan sådant uppdrag sig afsåga än ämbets- eller tjänsteman,

som af sin befattning är hindrad att uppdraget fullgöra; den som efter de

fyra sistförflutna årens tjänstgöring såsom ordförande eller vice ordförande

är i ordning att därifrån afgå; den som uppnått sextio års ålder; samt

den som eljest uppgifver förhinder, hvilket af kommunalstämman godkännes.

Ordförande eller vice ordförande kan ej vara:

a) den som icke råder öfver sig och sitt gods;

b) den som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke, på sätt

lag förmår, gitter visa, att han från deras kraf befriad är;

c) den som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom ut­

slag, hvilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant

förtroende,, eller den som är ställd under framtiden för brott, hvilket med­

för nämnda påföljd;

d) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan

eller att i rikets tjänst vidare nyttjas.

§ 14.

Sedan taxeringslängden för allmänna bevillningen blifvit af pröfnings-

nämnden granskad, skall kommunalnämnden med ledning däraf och på

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

grund af bestämmelserna i §§ 11 och 58, enligt bifogade formulär litt. A.,

upprätta en längd öfver kommunens röstägande medlemmar, jämte det

på en hvar af dem belöpande rösttal, hvilken längd därefter tillställes

kommunalstämmans ordförande. Innan denna röstlängd tillämpas, skall

den för hvarje gång vara minst en vecka å kungjordt ställe till gransk­

ning framlagd.

Vill någon mot röstlängden framställa anmärkning, göre det innan

något ärende till behandling i kommunalstämman företages; och må an­

märkning, som senare mot längden göres, ej komma under pröfning.

Stämman meddelar öfver framställd anmärkning genast sitt beslut och

låter i längden införa den rättelse, som däraf föranledes.

Missnöje med kommunalstämmans beslut öfver anmärkning mot röst­

längden må anföras i den ordning § 75 stadgar. Ej må, till bestyrkande

af gjord anmärkning, bos högre myndighet andra bevis gälla än de, som

varit i behörig ordning vid kommunalstämman företedda.

§ 16.

Kungörelse om kommunalstämma utfärdas af ordföranden eller, i

händelse af hans förhinder, af vice ordföranden, och skall innehålla be­

stämd uppgift om tid, ställe och öfverläggningsämne för sammanträdet,

äfvensom underrättelse om tid och ställe för röstlängdens framläggande

till granskning samt huru rättelse däri, enligt hvad i § 14 sägs, må sökas.

Kungörelsen uppläses från predikstolen fjorton dagar eller minst en vecka

före sammanträdet. År kommunalstämma utsatt till dag, då gudstjänst

hålles, skall kungörelsen den dagen ånyo uppläsas.

För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning, att kallelse icke

medhinnes så tidigt, som nu är föreskrifvet, må kommunalstämma kunna

hållas efter kortare kallelsetid och äfven samma dag, då den pålyses. Vid

sålunda utlyst kommunalstämma skall den röstlängd, som senast varit till

granskning framlagd, efter verkställd justering lända till efterrättelse.

Beslut om utgift eller erläggande af bidrag därtill må ej vid sådan

stämma fattas.

Beslutar kommunalstämma, att kungörelse om stämma jämväl bör

anslås å viss plats inom kommunen eller införas i en eller flera tidningar

i orten, skall ordföranden, där så ske kan, föranstalta därom. Den om­

ständigheten, att kungörelse ej blifvit anslagen eller i tidning införd, må

icke utgöra hinder för stämmans hållande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

5

§ 17.

Tre ordinarie kommunalstämmor skola årligen hållas: en under

senare hälften af mars månad för besluts fattande i anledning af berättelsen

om föregående årets räkenskaper och förvaltning, samt för val af lands­

tingsman och af ledamöter i valnämnd, enligt hvad därom är särskildt

stadgadt; en i oktober för bestämmande af kommunens utgifts- och inkomst­

stat enligt § 63; och en i december månad för granskning af debiterings-

och uppbördslängden samt för anställande af val till de befattningar inom

kommunen, hvilka vid årets slut blifva lediga, äfvensom af revisorer.

Den, hvilken såsom ledamot af kommunalnämnd eller eljest är redo­

visningsskyldig till kommunen, må icke väljas till revisor af förvaltning,

för hvilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val af revisor af

sådan förvaltning eller i beslut i anledning af revisorernas granskning af

sagda förvaltning.

^§ 21

.

Mom. 1. Sedan öfverläggningen förklarats slutad, framställer ord­

föranden proposition, så affattad, att den må kunna med ja eller nej besvaras.

Ordföranden tillkännagifver därefter, huru enligt hans uppfatt­

ning beslutet utfallit, och befäster detsamma, där omröstning ej be-

gäres, med klubbslag. Äskas omröstning, verkställes den öppet och efter

upprop.

■

.

Mom. 2. Till beslut erfordras två tredjedelar af de i omröstningen

deltagandes röster efter röstvärdet, då beslutet afser:

a) afhändande af fast egendom eller därifrån härflytande rättighet,

eller inköp af sådan egendom;

b) beviljande af anslag till nya företag eller behof, eller sådan

ökning af anslag, som föranleder uttaxering för längre tid än fem år;

c) upptagande eller förnyande af lån eller förlängning af tiden för

erhållet låns återbetalande;

d) frågor, hvarom i §§ 27 och 36 sägs.

Mom. 3. I öfriga frågor bestämmes utgången genom enkel plura­

litet af de afgifna rösterna enligt den vid omröstningen följda röstgrund.

Falla rösterna lika för olika meningar, ..gäller den mening, hvilken de

flesta röstande efter hufvudtalet bifallit. Äro äfven efter sådan beräkning

rösterna lika delade, varder den mening beslut, som ordföranden biträder.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

in.

Om kommunalfullmäktige.

§ 27.

Vill kommunen åt fullmäktige öfverlåta att med kommunalstämmans

rätt handlägga och afgöra de till stämmans behandling hörande ärenden,

då må, med de villkor och undantag här nedan sägs, sådant vara tillåtet.

Om den röstöfvervikt, som till beslut i ty fall erfordras, stadgas i

§ 21; och skall beslutet hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande ofördröj­

ligen anmälas.

§ 29.

I afseende å valbarhet till kommunalfullmäktig, vals förrättande,

ursäkt och afsägelse, gäller hvad i § 13 om ordförande i kommunalstämma

stadgadt är.

§ 33.

Följande ärenden må ej af kommunalfullmäktige upptagas, utan skola

alltid i kommunalstämma handläggas:

a) fråga om försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon sådan

kommunen tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma nytta af­

seende ändamål genom gåfva eller testamente kommunen tillfällig äfven­

som öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter, kommunen

till sådan fastighet äger;

b) påläggande af afgifter, som erfordra uttaxering för längre tid

än fem år;

c) upptagande af lån, ställdt på längre återbetalningstid än två år;

d) justering af de i §§ 14 och 65 omförmälda längder;

e) val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämman och

kommunalnämnden; så ock till kommunalfullmäktige och till ledamöter i

kommunalnämnden.

§ 34.

Vid omröstning äger hvarje kommunalfullmäktig en röst. Omröst­

ning sker öppet.

7

Till beslut i sådana uti § 21 mom. 2 a), b) och c) angifna frågor,

som må af kommunalfullmäktige upptagas, erfordras två tredjedelar af de

i omröstningen deltagandes röster. I öfriga frågor bestämmes utgången

genom enkel röstpluralitet; falla därvid rösterna lika för olika meningar,

blifver den mening, som ordföranden biträder, fullmäktiges beslut.

I öfrigt gäller, i afseende å kommunalfullmäktige och deras beslut,

till efterrättelse hvad för kommunalstämma stadgadt är.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 29.

§ 35.

•

Om val af nämndemän är särskildt stadgadt.

§ 36.

Förslag till afskaffande af kommunalfullmäktigskap må ej väckas

förr, än fem år efter dess införande förflutit.

Om den röstöfvervikt, som till beslut i ty fall erfordras, stadgas i

§ 21; och skall beslutet hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande anmälas.

§ 42.

I afseende på villkoren i öfrigt för valbarhet till ledamot eller

suppleant äfvensom angående rättighet att uppdraget sig afsåga gäller

hvad i § 13 om ordförande i kommunalstämma stadgadt är.

Beträffande de ordinarie ledamöternas tjänstgöringstid och afgång,

gäller hvad i § 30 är stadgadt i afseende å de särskildt utsedde kom­

munalfullmäktige.

Suppleanterna omväljas till hela antalet hvartannat år.

§ 58.

•

De i nästföregående § omförmälda bidrag skola såsom kommunal-

utskylder af en hvar skattskyldig utgöras i förhållande till hans inkomst,

beräknad för jordbruksfastighet till sex kronor och för annan fastighet

till fem kronor för hvarje fulla ett hundra kronor af taxeringsvärdet

jämlikt senast fastställda taxeringslängd, samt i fråga om inkomst af kapital

och arbete till det beskattningsbara belopp, för hvilket bevillning till

staten skall jämlikt senast fastställda taxeringslängd erläggas.

8

§ 59.

Beträffande fastighet, för hvilken bevillning ej erlägges, påföras

kommunalutskylder endast för jordbruksfastighet, samt för kronopark, som

bildats antingen af mark, inköpt åt kronan efter 1874 års början, eller af

staten tillhörig jordbruksdomän eller del af sådan.

Inkomst af arrende af sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevill­

ning ej erlägges, skall ej tagas i beräkning vid debitering af kommunal-

utskyldema.

I fråga om löntagare, som tillika innehar boställe, skall inkomst af

bostället, för hvilket enligt ofvan stadgade grunder kommunalutskylder

utgöras, icke vid dessa utskylders påförande inräknas i lönen.

§ 60.

Där i lag eller allmän författning stadgadt är, att kommunalutskyld

endast från vissa af de i § 57 omförmälda beskattningsföremål skall utgå,

eller att för deltagande i sådan utskyld andra grunder skola följas, eller

att vissa från skattskyldighet till kommunen eljest befriade medlemmar

skola till fyllande af särskilda behof bidraga, gäller till efterrättelse hvad

sålunda förordnadt är. I öfrigt äger kommunalstämma ej besluta afvi­

kelse från de i §§ 57, 58 och 59 för koinmunalutskylders utgörande

stadgade grunder.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

§ 61.

Då fråga om ny utskyld förekommer, skall grunden för dess uttaxe­

ring först bestämmas i enlighet med hvad i §§ 57, 58, 59 och 60 stadgas.

§ 64.

Debiterings- och uppbördslängden, uppgjord efter bifogade formulär

litt. B., skall innehålla hänvisning till de beslut, på hvilka årets utdebite­

ring sig grundar, samt upptaga: hvarje skattskyldig till namn och bostad;

antalet af de hos honom mantalsskrifna personer; taxeringsvärdet å fast

egendom, särskildt för i mantal satt jord, särskildt för jordbruksfastighet

utan mantal och särskildt för annan fastighet; beräknade inkomsten af

hvarje särskildt slag af fastighet samt af kapital och arbete; äfvensom

beloppet af den skattskyldige i förhållande till sådan inkomst eller efter

annan grund påförda kommunalutskylder.

Kungl. Maj tis Nåd. Proposition N:o 29.

Till bestyrkande af uppbörden skall längden slutligen innehålla sär­

skilda kolumner för anteckning om inbetalningar, restantier och afkort-

ningar.

9

§ 65.

Debiterings- och uppbördslängden skall tillställas kommunalstämmans

ordförande, hvilken genom kungörelse, som i församlingens kyrka från

predikstolen uppläses, gifver tillkänna, att längden på lämplig ort, som

uttryckligen bör utsättas, hålles dem af kommunens till utskylder för­

pliktade medlemmar, hvilka det önska, för granskning tillgänglig under

fjorton dagar, räknade från dagen för kungörelsens afkunnande; börande

efter förloppet af dessa fjorton dagar kommunalstämma hållas, och å den­

samma längden till justering företagas, samt en hvar skattskyldig tillfälle

lämnas att mot densamma göra de anmärkningar, till hvilka han funnit fog.

Denna stämma skall ovillkorligen inom utgången af december månad

sammanträda.

§

66

.

Kommunalstämman åligger att öfver de anmärkningar, som da mot

längden framställas, genast besluta och i längden låta införa därvid god­

kända ändringar, hvarefter längden, sålunda granskad och afslutad, skall,

försedd med intyg därom af ordföranden och två medlemmar af stämman,

återlämnas till kommunalnämnden, hvilken det åligger att behöriga debet­

sedlar utfärda och de skattskyldiga tillställa låta inom utgången af näst­

följande januari månad.

§ 69.

Den bland kommunens till utskyld förpliktade medlemmar, som vid

den kommunalstämma, där debiterings- och uppbördslängden till allmän

och slutlig granskning företages, försummat att mot längden, i hvad den

honom rör, framställa anmärkning, må ej vidare däröfver klagan föra.

Har han anmärkning framställt, men den ej godkänd blifvit, äger han

besvär däremot anföra i den ordning § 75 stadgar, men är icke dess

mindre pliktig att det honom påförda utskyldsbeloppet vid uppbörds-

stämman erlägga, mot honom förbehållen rätt att få det åter, därest hans

besvär godkännas.

Bih. till Riksd. Prof.. 1907. I Sami. L Afd. 22 Höft.

2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Yl.

Om underställning och besvär.

§ 73.

För att vinna bindande kraft skola kommunalstämmans beslut under­

ställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse, då besluten angå:

a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon sådan kommu­

nen tillhörig fastighet, som, för något dess gemensamma nytta afseende

ändamål, genom gåfva eller testamente kommunen tillfallit, äfvensom

öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter, kommunen till

sådan fastighet äger; och

b) upptagande af lån, ställdt på längre återbetalningstid än två år.

Kungl. Maj:ts nådiga pröfning skola ock underställas de af kom­

munalstämman antagna förslag till nya eller förhöjda afgifter å den all­

männa rörelsen, såsom väg-, bro- och färjpenningar med mera.

Beslut eller förslag, som bör Kungl. Maj:ts nådiga pröfning under­

ställas, skall insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken det

åligger att handlingarna, jämte eget utlåtande, till Kungl. Maj:t öfver-

lämna.

§ 79.

Köping må kunna utgöra en kommun för sig eller ock gemensamt

med den socken, inom hvars område köpingen är belägen; och skall i

hvartdera fallet denna förordning tjäna till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910; och skall hvad särskilda

författningar och förordnanden innehålla mot lagen stridande vid samma

tid upphöra att gälla.

Det åligger kommunalnämnden att, sedan taxeringslängden för alD

manna bevillningen år 1909 blifvit af pröfningsnämnden granskad, oför­

dröjligen i enlighet med bestämmelserna i denna lag upprätta och till kom­

munalstämmans ordförande afkunna röstlängd att under år 1910 lända till

efterrättelse, intill dess ny röstlängd varder i föreskrifven ordning upprättad.

Kungi. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 29.

11

Bi lagor.

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2,9.

Formulär litt. A.

Röstlängd

Den röstberättigades

Nummer i I-----

debiterings-

ock

uppbörds- |

namn ock yrke eller titel.

bostad,

längden.

1

2

3

4

5

(■>

Karlfelt, N., major.......................

Sven Persson, arrendator . . .

Anders Svensson, hemmansägare

Petter Krantz, skomakare . . .

Berg, N., krouoarrendator . . .

Utby aktiebolag............................

Glittringe

Lugnås

Berga

Vantinge, under

Mora kungsladugård

Utby

o. s. v. i den ordning, som i debiterings- och uppbördslängden är följd.

N. N. den ________ 19....

Pa kommunalnämndens vägnar:

N. N.

Ordförande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proportion N:o 2'J.

13

Bilaga till förordningen om kommunal'

styrelse pä, landet § 14.

N. socken.

Beräknad

Antal röster

ornat af

fastighet

t af ka­

pital och

arbete.

på grund efter annan

af den °ruud (Bom

i anmärk-

bcräk- ningsko-

nade in- lumnen

komsten. angifves.)

A n in

Kr.

öre.

200 —

40

Röstar för 33 röster.

960 —

9

Konkurs.

1,380 —

10

150

—

1

Oguldna kommunalutskylder.

1,800 —

11 —

_ _

40

—

Röstar för 33 röster.

-- --

— —

ä r k n i u g

—

—

330

—

V io = 33.

Justerad å kommunalstämma den ........ ....... 19..-.

N. N. ■

Stämmans ordförande.

19....

Ånyo justerad å kommunalstämma den

N. N.

Stämmans ordförande.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Formulär litt. B.

Debiterings- och uppbördslängd å kommu

Utskylder påföras: Enligt kommunalstämmans beslut den 20 oktober

»

kyrkostämmans

»

>

25

»

* »

»

»

»

»

D « n skattskyldiges

Nar.

namn ock yrke eller titel.

. bostad.

Fastigheter.

Antal

mantals-

skrifna

personer.

Taxeringsvär

ö

P O

^ tB 4

a P-

!<§.?

g.£f E

Kr. öre Kr. öre

1

K ar Helt, N., major . . .

Glittringe.

Glittringe säteri 11 mtl, Yskvarn

41

33

800,000

2

Sven Persson, arrendator

Lugnås.

Lugnås N:r 1, pastorsboställe, 1 mtl.

6

7

16,000

3

Anders Svensson, hem­

mansägare .......................

Berga.

Berga 1 mtl, Brunnby utjord

10

13

20.000

4

Petter Krantz, skomakare Vantinge, under Berga.

1

i

—

5

Berg, N., kronoarrendator

Mora kungsladugård.

Mora kungsladugård 1 mtl.

7

5

30,000

6

Utby .aktiebolag . _ . .

Utby.

Utby N:r 1, 3 mtl., Utby ångsåg.

—

90,000

—

0. S. V.

__

—

—

—■

N. N. den 2 december 19.__.

På kommunalnämndens vägnar:

N. N.

Ordförande.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

in

Bilaga till förordningen om kommunal-

styrelse på landet $ 64.

kylder i N. N. socken för år 19...

2 kronor per 100 kronors inkomst.

50 öre »

»

»

» till kyrkan.

30 öre för man och 15 öre för kvinna till skolan.

Beräknad inkomst

B

P

3

e+-

P S-c_.

P

3 M. O

P

e+-0<? 3

m

£.0-3. mrr.g

'

3-S

" ' p j*r

flH.

O ^m Q M-

ef H

w (W O M

%

3

u t

s

k v

1 d

e r

i

påförda för den beräk­

nade inkomsten

för personer

GC

Anteckningar

om inbetalningar

til^lk

y

rk

an

^{ä ...}k^{r. ... ö}

fö^r1

0⁰k

r.

til^ld^enb

o

r

­

g

er

lig^ak

o

m

­

m

u

n

en

å.

..

k

r

..ö

re

fö

rlO

O

k

r.

til^lsk

o

la

n

^lä

...

k^{r. ... ö}

^|fö^r1

0⁰k

r.

i B

p:

o»

e

l-s

p

k

v

in

n

o

r

^{ä ...}ö

re

.

3

P

och restantier.

>

Ms

s»r

3

er?

Anmärk­

ningar.

öre Kr. öre Kr.

------------ 2.200

—180 — —

--------- ! —

50

^{----------------}1 ^— 10.000

öre Kr. öre Kr. |ör

- 8.000 —58,200}

-

— | -

960j —

-

- — i,380| —

- ioo — iso; —

-

— I - 1.800 -

,000 — 45,4001

Kr. öre! Kr. öre Kr.iöre! Kr.'öre

1,164

19

27

3

36

908

-1291 -

20}

4

80

6o| 6 90

— | — 75

9i —

|

2271 -

!

121 30

— j 1! 80

-i 3! —i

i

1

j

301

10

Kr.

4

1

1

öre Kr. öre Kr. öre Kr.

96

1,472

2 Bet. —, —| —

öre Kr. öre

05

95

15

75

26j

85 B.

39! 4 Bet.

4 2 R. — —

47j

8 Bet.

i 23

93

1,135

Bet.! — j —

I

-I- - H-

23

— — — Konkurs, i

92 —

Att förestående debiterings- och uppbördslängd blifvit ^å kommunalstämma denna dag grans-

oeh godkänd, betygas.

N. N. i sockenstugan den 21 december 19....

N. N.

N. N.

Stämmans ordförande.

N. N.

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2,9.

Formulär till Debetsedel.

Bilaga till förordningen om kommnnal-

styrclsc på landet § 60.

Debetsedel

å kommunalutskylder i N. N. socken för år 19

Fol.

N:r.

Karlfelt, N., major, Grlittringe.

------------

— —

u

t s

kylde

r

il

påförda för den

j| beräknade in­

komsten.

för personer

til ^l

d

en

b

o

rg

er

lig

a

k

o

m

m

u

n

en

.

til ^l

k

y

rk

a

o ^ch

sk

o

la

.

k

v

in

n

o

r.

m

ä

n

.

________________________

Summa.

Utdebitering

per

100 kr.

Debet.

^Beräknad i

inkomst. J

i K er o cj-

: BJ £j §• ss

ilad swr

rr: «> ! o

i ö Hr-, o

51? 3

! ts

p

¹ p

För i mantal satt jord...........................

» jordbruksfastighet utan mantal .

>

annan fastighet................................

s inkomst af kapital och arbete . .

>

41 mantalsskrifna män ä 30 öre .

>

33

> kvinnor ä 15 öre

Kr. öre Kr. öre Kr. öre K r.

öre Kr. öre Kr. öre Kr.iöre Kr.

Öre

48.000 -

060

i

~

'i

j

...

..

i"

T

<

5

Q

1

__

—: —'1

2

j _ no|!

2,200

—i

44

11

1

8,000

—i

160

40:

il

1 1

^{Sömma j} 58,200

—| 12 no —

—:

4

951

--------

1.1641 — 291 —j 12 so! 4 95 1.472

26

*

På N. N. sockens kommunalnämnds vägnar:

N. N.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

17

Förslag

till

LAG

angående ändring i vissa delar af förordningen om

kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att nedannämnda §§ i förordningen om kom­

munalstyrelse i stad den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 7.

Mom. 1. Uti stad med öfver 3,000 invånare skall den staden i kom­

munala angelägenheter tillkommande beslutanderätt uppdragas åt stads­

fullmäktige.

Mom. 2. I stad med 3,000 invånare eller därunder må det på de

vid allmän rådstuga röstberättigade ankomma, huruvida de vilja åt stads­

fullmäktige sin beslutanderätt öfverlåta.

Är sådant beslut fattadt, må förslag om dess upphäfvande icke

väckas förr än fem år därefter.

Om den röstöfvervikt, som till beslut i omförmälda frågor erfordras,

stadgas i § 18. Dylikt beslut skall hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ofördröjligen anmälas.

II.

Om allmänna rådstugan.

§

8

.

Vid allmän rådstuga utöfva stadens samtliga röstberättigade invånare

kommunens beslutanderätt.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Håft.

3

18

I stad, där stadsfullmäktige äro tillsatta, inskränkes allmänna råd­

stugans befattning till val af stadsfullmäktige och beslut om den i § 7

mom. 2 andra stycket omförmälda fråga.

I stad, där stadsfullmäktige icke finnas, tillkommer allmänna råd­

stugan beslutanderätten i stadens alla gemensamma angelägenheter.

Om val af landstingsmän är särskild! stadgadt.

§ 9.

En hvar välfrejdad svensk undersåte, som är medlem af en stads-

kommun samt enligt § 57 förbunden att erlägga skatt till kommunen och

icke häftar för oguldna stadsutskylder, är, med iakttagande af de närmare

bestämmelser som § 10 innehåller,' berättigad att vid allmän rådstuga del­

taga i öfverläggningar och beslut i alla de staden rörande angelägenheter,

hvilka icke enligt rikets grundlagar eller särskilda författningar äro vissa

klasser af stadens medlemmar förbehållna.

Enahanda rättighet tillkommer bolag.

§ 10.

För omyndig röstar vid allmän rådstuga förmyndaren eller, där flera

äro förmyndare, den som dessa bland sig utse.

Ej må för samfälld egendom mer än en person talan vid allmän

rådstuga föra. För bolag må bolaget eller dess styrelse och för oskiftadt

bo delägarne i boet ombud utse.

För näring eller rörelse, som under borgenärers förvaltning står,

äfvensom i enahanda fall för fast egendom, må ej röstas.

§ 11.

Röstvärdet beräknas för en hvar röstägande i förhållande till den

sammanlagda inkomst, för hvilken han enligt § 57 är pliktig erlägga stads­

utskylder, sålunda att honom tillägges:

för dylik inkomst till och med ett hundra kronor en röst;

för inkomst, som är högre än ett hundra kronor men ej öfverstiger

två tusen kronor, en röst för hvarje fullt belopp af ett hundra kronor;

för inkomst, som är högre än två tusen kronor, tjugu röster samt

härutöfver en röst för hvarje fullt belopp af fem hundra kronor, hvarmed

inkomsten öfverstiger två tusen kronor, så att inkomst af två tusen fem

hundra kronor medför tjuguen röster, och så vidare;

dock må ej någon utöfva rösträtt för mer än fyratio röster.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Kungl. Afaj:ts Nåd. Proposition N:o 29.'

19

§ 12.

Röstägande är berättigad att sin talan och rösträtt å allmän råd­

stuga på annan röstägande öfverlåta; dock må ingen på grund af fullmakt

föra talan eller utöfva rösträtt för mer än en röstberättigad.

Fullmakten skall vara antingen skrifven och underskrifven af ut­

ställaren samt med dennes sigill försedd, eller ock af honom underskrifven

och med två vittnens underskrift bestyrkt.

§ 13.

Sedan taxeringslängden för allmänna bevillningen blifvit af pröfnings-

nämnden granskad, skall magistraten med ledning däraf och på grund af

bestämmelserna i §§ 11 och 57 upprätta en längd öfver stadens röstägande

medlemmar jämte det på en hvar af dem belöpande rösttal. Innan denna

röstlängd tillämpas, skall den för hvarje gång vara minst åtta dagar å

kungjordt ställe till granskning framlagd.

Vill någon mot röstlängden framställa anmärkning, göre det innan

något ärende till behandling vid allmänna rådstugan företages; och må

anmärkning, som senare mot längden göres, ej komma under pröfning.

Magistraten meddelar öfver framställd anmärkning genast sitt beslut och

inför i längden den rättelse, som däraf föranledes.

Missnöje med magistratens beslut öfver anmärkning mot röstlängden

må anföras i den ordning § 76 stadgar; dock utan återverkan på hvad

redan beslutadt blifvit, såvida ej fråga är om val. Ej må, till bestyrkande

af gjord anmärkning, hos högre myndighet andra bevis gälla än de, som

varit i behörig ordning inför magistraten företedda.

§ 14.

Mom. 1. Allmän rådstuga hålles inför magistraten å rådhuset, och

skola dess förhandlingar vara offentliga.

Mom. 2. Allmän rådstuga skall hållas i stad, där stadsfullmäktige

finnas, uti december månad de år, då fullmäktige böra väljas; men i stad,

där stadsfullmäktige icke finnas, hvarje år uti maj månad, för att besluta

i anledning af berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning;

samt uti december, för bestämmande af stadens utgifts- och inkomststat

enligt § 61 och för anställande af val till de befattningar inom kommunen,

hvilka vid årets slut blifva lediga, äfvensom för val af revisorer.

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Den, hvilken såsom ledamot af drätselkammare eller eljest är redo­

visningsskyldig till kommunen, må icke väljas till revisor af förvaltning,

för hvilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val af revisor af

sådan förvaltning eller i beslut i anledning af revisorernas granskning af

sagda förvaltning.

Mom. 3. Allmän rådstuga hålles ock, när Kungl. Maj:ts befallnings­

hafvande därom förordnar, eller magistraten anser sådant nödigt.

§ 15.

Kallelse till allmän rådstuga skall af magistraten utfärdas samt kun­

göras minst fjorton dagar förut genom offentligt anslag. Utgifves tidning

i staden, bör kallelsen ock där införas. Kallelsen skall innehålla förteck­

ning på de ärenden, som vid sammanträdet skola till öfverläggning före­

komma, äfvensom underrättelse om tid och ställe för röstlängdens fram­

läggande till granskning samt huru rättelse däld, enligt hvad i § 13 sägs,

må sökas.

För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning, att kallelse icke

medhinnes så tidigt som nu är föreskrifvet, må allmän rådstuga kunna

hållas efter kortare kallelsetid, men icke förr än dagen efter den, då kallel­

sen kungjordes, hvilket i sådana fall må ske genom offentligt anslag och

på annat lämpligt sätt, som vid allmän rådstuga på förhand blifvit bestämdt.

Vid sålunda utlyst allmän rådstuga skall den röstlängd, som senast varit

till granskning framlagd, efter verkställd justering lända till efter­

rättelse. Beslut om utgift eller erläggande af bidrag därtill må ej å

sådan rådstuga fattas.

§ 16.

Ej må ärende å allmän rådstuga till behandling företagas förr, än

det blifvit af magistraten förberedt.

§ 17.

Kan ärende, som vid allmän rådstuga handlägges, å den utsatta

dagen icke till slut bringas, bestämmer magistraten, innan sammankomsten

upplöses, dag för rådstugans fortsättning.

Särskild kungörelse härom erfordras ej.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

2L

§ 18.

Mom. 1. För hvarje fråga, som till behandling förekommer, skall

ordföranden, sedan öfver)äggningen är slutad, framställa proposition, så

affattad, att den må kunna med ja eller nej besvaras.

Ordföranden tillkännagifver därefter, huru enligt hans uppfattning

beslutet utfallit, och befäster detsamma, där omröstning ej begäres, med

klubbslag. Äskas omröstning, verkställes den öppet och efter upprop.

Mom. 2. Till beslut erfordras två tredjedelar af de i omröstningen

deltagandes röster efter röstvärdet, då beslutet afser:

a) afhändande af fast egendom eller därifrån härflytande rättighet,

eller inköp af sådan egendom;

b) beviljande af anslag till nya företag eller behof, eller sådan

ökning af anslag, som föranleder uttaxering för längre tid än fem år;

e) upptagande eller förnyande af lån eller förlängning af tiden för

erhållet låns återbetalande;

d) förändring, jämlikt § 7, i sättet för utöfvande af den staden

i kommunala angelägenheter tillkommande beslutanderätt.

Mom. 3. I öfriga frågor bestämmes utgången genom enkel plura­

litet af de afgifna rösterna enligt den vid omröstningen följda röst-

grund. Falla rösterna lika för olika meningar, gäller den mening,

hvilken de flesta röstande efter hufvudtalet bifallit. Finnas äfven efter

sådan beräkning rösterna lika delade, är den mening beslut, som ordfö­

randen biträder.

§ 19.

Val skall, där så äskas, förrättas med slutna sedlar. Mellan lika

rösttal skiljer lotten.

§ 20.

Innan allmän rådstuga upplöses, gifver magistraten tillkänna, å

hvilken dag det därvid förda protokoll kommer att inför magistraten

offentligen justeras. Annan kallelse att protokollets justering öfvervara

erfordras ej.

\

Den, som i afgörande af ett vid allmän rådstuga handlagdt ärende

deltagit, kan genast eller sist vid justeringen af protokollet reservation

emot det fattade beslutet afgifva.

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

III.

Om stadsfullmäktige.

^§ 21

.

Stadsfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden

sålunda, att:

stad med 2,000 invånare eller därunder utser........................................ 20

»

» öfver

2,000 till och med

5,000 invånare......................21—25

»

»

»

5,000 »

»

*

10,000

»

.................... 26—30

»

>

»

10,000 »

»

»

20,000 » ......................... 31—40

»

»

»

20,000 »

»

»

40,000

»

41—50

»

»

»

40,000 invånare........................................................ 51—60

Stadens vid allmän rådstuga röstberättigade invånare bestämma, inom

nu stadgad begränsning, det antal stadsfullmäktige, som bör för staden

utses.

§

22

.

För val af stadsfullmäktige skall stad med mer än 10,000 invånare

indelas i valkretsar.

Vid valkretsindelningen iakttages, att hvarje krets kommer att utse

minst tio, högst tjugufem stadsfullmäktige efter den beräkningsgrund, att

i allmänhet en stadsfullmäktig utses för hvarje tal, motsvarande det som

erhålles, då stadens mantalsskrifna folkmängd delas med antalet fullmäktige

för hela staden; att hvarje valkrets skall kunna omslutas med en samman­

hängande gränslinje; samt att antalet fullmäktige för hela staden varder,

i den mån utan olägenhet kan ske, lika fördeladt på de särskilda val­

kretsarna.

Indelningen i valkretsar jämte antalet fullmäktige för hvarje val­

krets bestämmes, efter därom af magistraten uppgjordt förslag, af stads­

fullmäktige eller, där sådana ej finnas, af allmän rådstuga.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

§ 23.

Stadsfullmäktige väljas ibland stadens röstberättigade män enligt

den röstgrund, som i denna förordning är stadgad. Där valen ske sam-

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 20.

23

fälldt, verkställas de vid allmän rådstuga. År staden indelad i valkretsar,

verkstållas valen å dagar, som magistraten särskilt för hvarje valkrets

utsätter, samt enligt ordning i öfrigt, som magistraten äger bestämma.

§ 24.

Valet sker med slutna sedlar.

Ä valsedel må före namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller

annan beteckning i ord för viss grupp af valmän eller för viss menings-

riktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det

andra, och må utgöra högst två utöfver det antal stadsfullmäktige valet

afser. Af namnen anses så många, från början räknadt, som motsvara

antalet fullmäktige, afse själfva fulimäktigvalet och de öfriga allenast val

af efterträdare åt afgången fullmäktig. Har å valsedeln medelst en linje

afskilts ett mindre antal namn, från början räknadt, anses dock allenast

de sålunda afskilda främsta namnen afse själfva fulimäktigvalet.

Upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, eller framgår

i afseende å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, hvem som

därmed åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt. Åro å valsedel upp­

tagna flera namn än ofvan är medgifvet, anses de sista öfvertaliga namnen

såsom obefintliga. Valsedel, som lyder å färre namn än det antal full­

mäktige valet afser, vare ändock giltig.

§ 25.

För rösternas sammanräknande skola valsedlarna ordnas i grupper.

Valsedlar med samma partibeteckning bilda en grupp (partigrupp).

Valsedlar utan partibeteckning utgöra tillsammans eu grupp (den fria

gruppen).

Inom hvarje grupp skall, till den utsträckning som för utseendet af

stadgadt antal fullmäktige är nödig, genom särskilda sammanräkningar

bestämmas ordning mellan dem, hvilkas namn finnas upptagna å gruppens

valsedlar och, enligt hvad i § 24 sägs, afse själfva fulimäktigvalet. Här­

vid iakttages:

l:o) Vid första sammanräkningen gäller hvarje valsedel med hela

det röstvärde, som finnes å sedeln antecknadt,. Den, som fått högsta röst­

talet, blifver den förste i ordningen.

2:o) Vid hvarje följande sammanräkning gäller valsedel, hvars röst­

värde icke tillgodoräknats någon, som erhållit rum i ordningen, med hela

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

sitt röstvärde. Annan valsedel gäller med hälften af sitt röstvärde, där

en af dem, hvilka röstvärdet tillgodoräknats, erhållit ram i ordningen;

med en tredjedel af röstvärdet, där två af dem uppförts i ordningen; med

en fjärdedel, där tre af dem uppförts i ordningen; och så vidare efter

samma grund. För hvarje gång kommer den närmast i ordningen, som

erhållit högsta rösttalet.

§ 26.

De platser, som äro att besätta, fördelas mellan de olika grupperna

sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den grupp, hvilken för

hvarje gång uppvisar det största af nedan angifna jämförelsetal. Plats,

som blifvit en grupp tilldelad, besättes genast så, att gruppens första

plats tillerkännes den förste i ordningen inom gruppen, gruppens andra

plats den andre i ordningen, gruppens tredje plats den tredje i ordningen,

och så vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till

platsen, redan fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra grupper.

För partigrupp är jämförelsetalet lika med de till gruppen hörande

valsedlarnas hela sammanlagda röstvärde (gruppens rösttal), så länge grup­

pen ännu icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jäm­

förelsetalet för hvarje gång så, att gruppens rösttal delas med det tal,

som motsvarar antalet af de gruppen tilldelade platser, ökadt med 1.

Har samma person erhållit platser från två grupper (partigrupper eller

den fria gruppen), skall dock, vid beräkning af det antal platser som ut­

delats, hvardera platsen anses blott såsom en half plats; har någon erhållit

platser från tre grupper, anses hvarje sådan plats såsom eu tredjedels plats;

och så vidare efter samma grund.

För den fria gruppen är jämförelsetalet det högsta rösttalet vid den

enligt § 25 företagna första sammanräkningen inom gruppen, så länge

gruppen ännu icke fått sig någon plats tilldelad; därefter högsta röst­

talet vid andra sammanräkningen, så länge gruppen erhållit allenast en

plats; och så vidare i fortsatt följd.

Har en grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som

motsvarar antalet af dem, hvilkas namn finnas upptagna å gruppens val­

sedlar och, enligt hvad i § 24 sägs, afse själfva fullmäktigvalet, varde

den från vidare jämförelse utesluten.

§ 27.

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas

genom lottning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

25

Vid affattande af protokoll öfver stadsfullmäktigval bör till led­

ning tjäna formulär, som af Kungl. Maj:t fastställes.

De afgifna valsedlarna skola af valets förrättare inläggas under för­

segling och förvaras intill utgången af den tid, för hvilken valet gäller.

§ 28.

Mom 1. Hafva vid valet stadsfullmäktige icke blifvit till föreskrif-

vet antal utsedda, anställes genast nytt val för besättande af den eller de

återstående platserna.

Mom. 2. Afgår stadsfullmäktig före den bestämda tjänstgörings­

tidens utgång, skall, på fullmäktiges anmälan, magistraten vid offentlig,

minst åtta dagar förut kungjord förrättning företaga ny röstsammanräkning

inom den grupp, för hvilken den afgångne blifvit vald. Blef den af-

gångne vald för flera grupper, skall sammanräkningen ske inom den grupp,

från hvilken plats först tilldelats honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar,

hvilkas röstvärden tillgodoräknats den afgångne. Valsedel beräknas äga

sitt ursprungliga röstvärde, och detta skall tillgodoräknas alla förut

ej valda, hvilkas namn förekomma å sedeln.

Den, som erhållit högsta rösttalet, inträde såsom ledamot i den af-

gångnes ställe under återstoden af den för honom bestämda tjänstgörings­

tid. Mellan lika rösttal skiljer lotten.

Efter sammanräkningens afsilande skola valsedlarna åter inläggas

under försegling.

Mom. 3. Finnes i fall, som i mom. 2 afses, å där omförmälda val­

sedlar icke namn å någon, som kan inträda såsom ledamot i den afgångnes

ställe, skall platsen stå obesatt intill utgången af den tid, för hvilken den

afgångne blifvit vald.

§ 29.

Mom. 1. Stadsfullmäktig kan ej den vara, som icke uppnått tjugu­

fem års ålder, ej heller:

a) den som icke råder öfver sig och sitt gods;

b) den som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke, på

sätt lag förmår, gitter visa, att han från deras kraf befriad är;

c) den som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom ut­

slag, hvilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant

förtroende, eller den som är ställd under framtiden för brott, hvilket

medför nämnda påföljd;

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft.

4

26

d) . den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan

eller att i rikets tjänst vidare nyttjas.

Mom. 2. Nedannämnda personer må, med hänsikt till deras ämbets-

eller tjänstemannaställning, icke vara stadsfullmäktige, nämligen landshöf­

ding, landssekreterare, landskamrerare, magistratspersoner, tjänstemän och

betjänte vid magistraten, allmän åklagare, äfvensom de tjänstemän och

betjänte, hvilka äro vid stadens drätsel eller andra dess förvaltande verk

anställda och för sin befattning redo skyldiga.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

§ 30.

Den, som blifvit till stadsfullmäktig vald, må kunna uppdraget

sig afsåga, om han icke är i staden eller inom dess område boende;

om han är ämbets- eller tjänsteman och af sin befattning hindras att

uppdraget fullgöra; om han, efter de fyra sistförfiutna årens tjänstgöring

såsom stadsfullmäktig, är i ordning att därifrån afgå; om han uppnått

sextio års ålder, eller eljest uppgifver förhinder, som af flertalet bland

öfriga fullmäktige godkännes.

§ 31.

Mom. 1. Stadsfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med

den 1 januari året näst efter det, då valet skett.

Mom. 2. I stad, där val sker första gången, skall halfva an­

talet fullmäktige eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast

under hälften, utses för allenast två år; och böra dessa fullmäktige och

de, som skola i fyra år kvarstå, utses genom särskilda val.

Särskild! val af fullmäktige för kortare tid än fyra år må ock, efter

magistratens förordnande, ske, där sådant i anledning af fattadt beslut om

ökning af antalet fullmäktige eller eljest varder nödigt, på det att hälften

af hela antalet fullmäktige för staden eller, om detta icke är jämnt, det

antal, som är närmast öfver eller under hälften, må kunna utses hvart-

annat år.

Mom. 3. Är stad indelad i valkretsar, skola af det antal fullmäktige,

som bör för hela staden på en gång och för samma tid väljas, så många

utses. i hvarje valkrets, som, efter förhållandet mellan hela antalet full­

mäktige för staden och hela antalet fullmäktige för valkretsen, därå belöpa;

och äger magistraten enligt nu angifven grund bestämma, huru många

fullmäktige skola i hvarje valkrets genom ett val utses.

27

§ 33.

Ordinarie sammanträden skola af stadsfullmäktige årligen hållas å

de tider och för de ändamål, som i § 14 mom. 2 äro bestämda för all­

män rådstuga i stad, där stadsfullmäktige icke finnas; och gälle i fråga

om valbarhet till revisor samt om rätt att deltaga i val af revisor eller i

beslut i anledning af revisorernas granskning af förvaltningen hvad i samma

mom. är stadgadt.

§ 41.

För hvarje fråga, som till behandling förekommit, skall ordföranden,

sedan öfverläggningen förklarats slutad, framställa proposition, så affattad,

att den må kunna med ja eller nej besvaras.

Ordföranden tillkännagifver därefter, huru enligt hans uppfattning

beslutet utfallit, och befäster detsamma, där omröstning ej begäres, med

klubbslag. Äskas omröstning, skall den verkställas öppet, utom vid val,

då den bör ske med slutna sedlar. Rösterna aflämnas efter upprop; och

äger hvarje stadsfullmäktig en röst.

Till beslut i de uti § 18 mom. 2 a), b) och c) angifna fall er­

fordras två tredjedelar af de i omröstningen deltagandes röster.

I öfriga frågor bestämmes utgången genom enkel röstpluralitet. Ut­

falla vid öppen omröstning rösterna lika å bägge sidor, gäller den mening,

som ordföranden biträder. Genom lottning bestämmes företrädet emellan

dem, som vid val erhålla lika antal röster.

§ 57.

Medlem af en stadskommun är i allmänhet skyldig att till de ut­

gifter, som för kommunens gemensamma behof böra enligt § 5 mom. 3

uttaxeras, lämna bidrag i förhållande till sin inkomst, beräknad för jord­

bruksfastighet till sex kronor och för annan fastighet till fem kronor för

hvarje fulla ett hundra kronor af taxeringsvärdet jämlikt senast fastställda

taxeringslängd, samt i fråga om inkomst af kapital och arbete till det be­

skattningsbara belopp, för hvilket bevillning till staten skall jämlikt senast

fastställda taxeringslängd erläggas. För sådan fastighet, för hvilken be­

villning ej erlägges, skola stadsutskylder ej påföras.

Enahanda skyldighet att till kommunens gemensamma utgifter bi­

draga, som ofvan är stadgad, åligger jämväl bolag.

Personliga tjänstbarheter, hvilka inom en stad utgjorts efter förut

antagna grunder, må fortfarande, till dess annorlunda varder förordnadt,

efter samma grunder utgöras.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

28

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

§ 64.

Debiterings- och uppbördslängden skall upptaga: hvarje skattskyldig

till namn och bostad; taxeringsvärdet å fast egendom, särskildt för jord­

bruksfastighet och särskildt för annan fastighet; beräknade inkomsten af

hvarje särskildt slag af fastighet samt af kapital och arbete; äfvensom be­

loppet af den skattskyldige i förhållande till sådan inkomst eller efter

annan grund påförda stadsutskylder; och bör längden i öfrigt vara inrät­

tad i enlighet med de föreskrifter, som magistraten meddelar.

Till bestyrkande af uppbörden, skall längden innehålla särskilda

kolumner för anteckning om inbetalningar, restantier och afkortningar.

§ 72.

Revisionsberättelsen afgifves till magistraten, som öfver framställda

anmärkningar infordrar vederbörandes förklaringar så tidigt, att de, jämte

revisionsberättelsen, må kunna framläggas till granskning hos stadsfull­

mäktige eller, där sådana ej finnas, å allmänna rådstugan vid det samman­

träde, som under loppet af maj månad hålles.

§ 76.

Medlem af stadskommun, som åt allmänna rådstugans eller stads­

fullmäktiges beslut uti stadens gemensamma angelägenheter ej nöjes, äger

rätt att, där han tilltror sig kunna visa, att beslutet kränker hans en­

skilda rätt eller eljest hvilar på orättvis grund, eller att det icke i laga

ordning tillkommit, eller att det står i strid med allmän lag eller författ­

ning eller annorledes öfverskrider deras befogenhet, som beslutet fattat,

däruti rättelse söka genom besvär, hvilka, jämte det öfverklagade beslutet,

böra till Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas inom tjugu dagar efter

det klaganden af beslutet erhöll del, dagen då sådant skedde likväl oräk­

nad; och åligger det klaganden därjämte, så väl att vid besvären foga

bevis om dagen då beslutet delgafs, som ock att, inom fjorton dagar efter

det tiden för besvärens inlämnande utgått, till magistraten ingifva diarii-

utdrag däröfver, att han sig besvärat.

Försummar klaganden något af hvad sålunda är vordet föreskrifvet,

må beslutet kunna gå i verkställighet.

Klaganden skall anses hafva af beslutet erhållit del den dag, då det

i

öfverensstämmelse med §§ 20 eller 42 offentliggjordes.

29

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910; dock åligger det

magistraten att, sedan taxeringslängden för allmänna bevillningen år 1909

bl Hvit af pröfn ingsnämnden granskad, ofördröjligen i enlighet med be­

stämmelserna i denna lag upprätta röstlängd att under år 1910 lända till

efterrättelse, intill dess ny röstlängd varder i föreskrifven ordning

upprättad.

Där stadsfullmäktig, som är vald med tillämpning af de före år

1910 gällande stadganden, afgår före utgången af den för honom bestämda

tjänstgöringstid, skall fyllnadsval anställas i hittills stadgad ordning.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott onsdagen den 30 januari 1907.

Närvarande:

Hans

excellens herr statsministern L^indman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena

T^eolle,

Statsråden:

T^ingsten,

A^lbert P^etersson,

A^lfred P^etersson,

H^ederstierna,

D^yessen,

H^ammarskjöld,

Roos,

JuHLIN,

SWARTZ.

Departementschefen statsrådet Juhlin anhöll i underdånighet att få

underställa Kungl. Maj:ts pröfning fråga om vissa ändringar i kommunal­

förordningarna, hufvudsakligen åsyftande begränsning af den kommunala

rösträtten samt införande af proportionellt valsätt vid val till stadsfull­

mäktige, och anförde härvid:

'Historik*

»Genom den lagstiftning, som närmast före de nu gällande, i början af

Lagstiftnin-

1860-talet utfärdade kommunalförordningarna reglerade kommunernas själf-

gen närmast

verksamhet, hade kommunal rösträtt och kommunal skattskyldighet blifvit i

^kommunal-

två På olika tider utfär(lade författningar bestämda enligt följande grunder.

förordnin-

Förordningen om sockenstämmor i riket den 29 augusti 1843 —

gärna,

hvilken förordning ej gällde för Stockholm — tillerkände rättighet att

deltaga i sockenstämmas öfverläggningar och beslut dels åt ägare eller

innehafvare af skattlagd fastighet samt, där ej ägaren bodde inom försam­

lingen eller förbehållit sig rätt att rösta för fastigheten, åt arrendatom

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 29.

31

eller brukaren däraf, dels ock åt alla andra socknens invånare, såsom

fabriksägare, löntagare, handtverkare eller andra näringsidkare, när de till

denna senare grupp hörande personer erlade ett bevillningsbelopp af minst

2 riksdaler 24 skillingar. Röstvärdet beräknades efter hemmantal, där

sådant fanns åsatt; i annat fall bestämdes röstvärdet i förhållande till den

bevillning »enligt 2 artikeln», som erlades till staten. Den grund, efter

hvilken bevillning och mantal skulle med hvarandra jämföras, var i för­

ordningen bestämd sålunda, att ett bevillningsbelopp af 2 riksdaler 24 skil­

lingar gaf lika rösträtt med V16 mantal, 5 till 772 riksdalers bevillning

lika med Vs mantal, 772 till 10 riksdalers bevillning lika med 3/i6 man­

tal o. s. v. i samma proportion för högre bevillningsbelopp. I stad med­

förde ett fastighetsvärde af 2,000 riksdaler samma rösträtt som 10 riks­

dalers bevillning. För rösträtt å sockenstämma, ehvad den hölls på landet

eller i stad, var ej någon begränsning uppåt stadgad. Alla afgifter, om

hvilka sockenstämman fattade beslut, skulle utgå efter de för rösträtt i

dylik stämma fastställda grunder, därest ej annorlunda blifvit särskildt

föreskrifvet eller öfverenskommet.

I hufvudsak var den andra af nyss antydda författningar, nämligen

förordningen om sockenstämmor i Stockholm den 16 mars 1847, byggd

på samma principer som omförmälda 1843 års förordning, men skilde sig

från denna, bland annat, genom sättet för röstberäkningen. Härutinnan

gällde nämligen för hufvudstaden, att bevillningsbelopp, som erlades för

fastighet, borgerligt yrke, löneinkomst eller eljest och som icke öfversteg

10 riksdaler banko, gaf åt röstberättigad person 1 röst, bevillning öfver

10 riksdaler till och med 20 riksdaler 2 röster, och på lika sätt vidare, så

att hvarje nytt tiotal af riksdaler i bevillning berättigade till en röst;

dock att icke högre rösttal än 20 röster tillkom någon, huru mycket än

det honom påförda bevillningsbelopp öfversteg 200 riksdaler banko. Grän­

sen nedåt för utöfvande af rösträtt var i Stockholm satt vid ett bevillnings­

belopp af 2 riksdaler 24 skillingar banko, såvida icke ägandet eller för­

hyrandet af fastighet kunde åberopas såsom grund för rösträtt.

Med allenast några mindre jämkningar, särskildt i afseende å propor­

tionen mellan, å ena sidan, mantal och bevillning samt, å andra sidan, fastig­

hetsvärde och bevillning, kvarstodo de anförda bestämmelserna såsom i det

omhandlade ämnet normerande ännu vid den tidpunkt, då med anledning

af Rikets Ständers skrifvelse den 12 februari 1858 Kungl. Maj:t den 19

därpå följande juni tillsatte en kommitté för att utarbeta förslag till för­

ordning om landsting och i sammanhang därmed öfverse de angående

menighetsstyrelse såväl på landet som isynnerhet i städerna gällande för­

fattningar.

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

1858 års

kommunal

lagskom­

mitté.

Uti sitt den 31 oktober 1859 afgifna betänkande förklarade denna

kommitté sig vidblifva de grunder, efter hvilka rösträtten inom kommu­

nerna dittills varit bestämd, nämligen att skyldighet till bidrag för kom­

munens kassa och rösträttighet, enligt regeln, utgjorde hvarandras villkor

och förutsatte hvarandra, samt att röstvärdet beräknades efter bidraget;

och ansåg sig kommittén, »med fullkomlig kännedom om dessa frågors

betydelse», sålunda bäst förese både det allmänna och det kommunala sam­

hällets väl och fördel.

Beträffande rösträtt på grund af jord- eller annan fastighetsbesitt-

ning erinrade emellertid kommittén, hurusom 1843 års sockenstämmo-

förordning, under förutsättning att fastighetens ägare bodde inom försam­

lingen eller därom träffat särskildt förbehåll, tillförsäkrat honom denna

rätt framför brukaren af fastigheten. Efter kommitténs åsikt borde likväl

ett sådant förbehåll hvarken genom lag eller kontrakt medgifvas, hvarför

ock kommittén i § 11 af sitt förslag till förordning om kommunalstyrelse

på landet ville frånkänna ägare af fastighet rätten att genom särskildt af­

tal förbehålla sig rösträtt för fastigheten, när denna innehades af landbo,

arrendator eller hälftenbrukare. Enligt hvad motiven gifva vid handen,

afsåg kommittén att därigenom förebygga, att hela kommunalmyndigheten

skulle kunna sammanfalla uti en eller några få personers hand. Ty om

ock, säger kommittén, ett sådant förhållande någon gång kunde för kom­

munen alstra något nyttigt och godt, stode likväl icke en så beskaffad

patriarkalisk ordning i öfverensstämmelse med kommunalfrihetens princip

i det konstitutionella samhället; den kunde ock lätteligen komma att på

de öfriga medlemmarne af kommunen utöfva en förlamande och för­

tryckande inverkan samt återhålla all nyttig kommunalföretagsamhet, och

detta så mycket lättare om de utom kommunen bosatta fastighetsägarne

ej kände annat intresse för densamma än ränteuppbördens.

Kommittén bibehöll mantalet och bevillningen till staten såsom

grunder för kommunalutskyldernas åsättande på landsbygden. Men med

hänsyn till olägenheterna af det till en fix siffra bestämda likhetsförhål­

landet mellan bevillningsbeiopp och mantal upptog kommittén i §§ 58,

59 och 60 af nyssnämnda författningsförslag såsom taxeringsgrund medel-

bevillningen för helt förmedladt mantal inom kommunen. Denna medel-

bevillning antogs motsvara 100 så kallade skattören, och i förhållande

därtill bestämdes såväl de skattören, hvilka belöpte å hemman med högre

eller lägre mantal än ett helt, som ock de skattören, hvilka skulle i för­

hållande till bevillningen påföras hvarje annat beskattningsföremål inom

kommunen. Därjämte föreslogs, att den, som för annat beskattnings­

föremål än i mantal satt jord var uppförd till mindre än samman-

Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

33

lagdt 5 skattören, icke skulle äga utöfva rösträtt inom kommunen; en

inskränkande bestämmelse, som alltså ej berörde ägare eller brukare af

hemman.

Gränsen nedåt för utöfvande af kommunal rösträtt i stad sattes af

kommittén så, att denna rätt skulle fprvärfvas redan af den, som fått sig

påförd en hel riksdalers bevillning. A andra sidan föreslog kommittén —

dock utan att därför angifva något skäl — att rösträtt för större antal

röster, än som svarade mot V

20

af stadens hela rösttal efter röstlängden,

icke finge af någon utöfvas. Bestämmelserna om röstberäkning återfinnas i

§ 11 af förslaget till förordning om kommunalstyrelse i stad, hvilket för­

slag, enligt kommitténs mening, skulle äga tillämplighet jämväl i afseende

på Stockholm.

Öfver de af kommittén utarbetade fyra författningsförslag — för-

Granskning

utom de två åberopade jämväl förslag till förordningar om kyrkostämma

samt kyrko- och skolråd äfvensom om landsting — inhämtade Kungl.

kommitténs

Maj:t Rikets Ständers yttrande vid riksdagen 1S59—60. I underdånig

förslag.

skrifvelse den 26 oktober 1860 förklarade sig ständerna nästan i allo gilla

hufvudgrunderna uti det granskade lagstiftningsarbetet. Beträffande en­

skildheterna däri erinrades, bland annat, med afseende å det föreslagna

röstminimum af 5 skattören för annat än i mantal satt jord, att då enligt

verkställd beräkning 5 skattören motsvarade en bevillning af endast om­

kring 40 öre, rösträtt således skulle komma att inedgifvas åt ett betydligt

antal af kommunens medlemmar, som då voro uteslutna därifrån. Visser­

ligen funnes ingenting att anmärka däremot att, i samma mån bildningen

blefve allmännare och gjordes tillgänglig för allt flera folkklasser, äfven

rösträtten utvidgades, men enär det i frågor sådana som denna torde vara

rådligast att afvakta erfarenhetens vittnesbörd om nyttan af en mindre

förändring, innan man vidtoge en större, borde omförmälda, af kommittén

föreslagna minimibelopp fördubblas. Rikets Ständer hemställde alltså om

antagande af 10 skattören såsom minimum för rösträtt på landet.

Vid den slutliga granskning, kommitténs förslag därefter undergingo,

lämnades de af densamma antagna grunder för bestämmandet af kom­

munal rösträtt och kommunal skattskyldighet orubbade. Dock vid-

togos för landsbygden några mindre jämkningar. Såsom mätare af röst­

värdet infördes nämligen, i stället för skattören, fyrktal — en för­

ändring utan saklig innebörd —, hvarförutom, i enlighet med Rikets

Ständers berörda hemställan, rätten att rösta för i mantal icke satt

jord äfvensom för inkomst af kapital eller arbete gjordes beroende

däraf, att den skattskyldige blifvit uppförd till åtminstone 10 fyrkar.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Håft.

5

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

De nya

Ifrågavarande lagstiftningsarbete fick sin afslutning genom ut-

förordnin-

färdande den 21 mars 1862 af förordningar om landsting, om kommu-

gama.

nalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad äfvensom om kyrko­

stämma samt kyrkoråd och skolråd.

Sistnämnda båda författningar voro emellertid ej afsedda att gälla

för hufvudstaden. Den borgerliga och kyrkliga kommunala verksamheten

där ordnades genom en särskild lagstiftning, hvilken innehålles i förord­

ningarna om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 och om

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 novem­

ber 1863.

Hvad i dessa förordningar stadgades om röstberäkning öfverens-

stämde ej i allo med motsvarande bestämmelser för rikets öfriga städer.

Sålunda skulle — och däruti har ändring icke gjorts — enligt förord­

ningen om kommunalstyrelse i Stockholm vid val af stadsfullmäktige där­

städes en hvar till deltagande i valet berättigad medlem af kommunen äga

1 röst för äfven minsta bevillningsbelopp till och med 1 riksdaler, hvar­

emot i öfriga städer, åtminstone till en början, för rösträtt å allmän råd­

stuga fordrades, att vederbörande fått sig påfördt ett bevillningsbelopp ej

understigande 1 riksdaler. Härutöfver medförde i såväl Stockholm som

an dra städer hvarje hel riksdalers bevillning 1 röst, med begränsning

dock, i Stockholm till V

20

af hela rösttalet inom valkretsen och i öfriga

städer till V

20

af stadens hela rösttal. För röstberäkning vid omröst­

ning i kyrkostämma med stadsförsamling utom Stockholm uppställdes i

vederbörande 1862 års förordning inga särskilda grunder. Endast den

föreskrift meddelades, att därutinnan skulle följas hvad i sådant hänseende

var stadgadt rörande allmän rådstuga. Vid röstberäkning i kyrkostämma

med församling uti hufvudstaden skulle däremot tillämpas en röstskala,

hvilken afvek från den, som följdes vid val af stadsfullmäktige därstädes.

Kyrkostämmoförordningen för Stockholm innehåller nämligen, att bevill­

ningsbelopp icke öfverstigande 8 riksdaler gifver åt röstberättigad person

1 röst, bevillning öfver 8 till och med 16 riksdaler 2 röster, därutöfver

till och med 24 riksdaler 3 röster o. s. v. till och med 20 röster, hvithet

rösttal motsvarar öfver 152 till och med 160 riksdalers bevillning samt

är det högsta, som må tillkomma någon inom en församling i hufvud­

staden.

Mantalet

Mot de i § 58 af förordningen om kommunalstyrelse på landet fast-

förfyrktals-

sVdlda beskattningsgrunder riktades redan vid 1862—63 årens riksdag

sättning

åtskilliga anmärkningar. Såsom taxeringsgrunder i fråga om kommunal-

ofvergrfvcs.

utskylder både, på sätt redan blifvit nämndt, antagits mantalet och stats-

bevillningen, med fyrktalet såsom mätare af de förhållanden, i enlighet

med livilka skattskyldigheten borde bestämmas. Med uträknandet af

medelbevillningen för inantalet afsåga att bestämma den summa, som

för helt förmedladt mantal skulle motsvara 100 fyrkar. 1 afseende härå

erinrades nu, att bestämmelsen om uträkning af medelbevillningen med­

förde ett orättvist förhållande i skattskyldigheten mellan hemmanen in­

bördes, enär fyrktalet för ett bättre hemman nedsattes på bekostnad af ett

lägre uppskattadt hemman, hvilket däremot erhöll högre fyrktal. Ett annat

missförhållande mellan hemmansägare, å ena, samt löntagare och rörelse-

idkare, å andra sidan, hade genom de antagna taxeringsgrunderna fram­

kallats däraf, att för hemmanet betalades kommunalutskylder endast efter

den del af dess onera, som utgjordes genom bevillning, under det att

öfriga skattskyldiga, hvilka utgjorde alla sina onera till staten genom be­

villning och därigenom fingo sig påförd högre bevillningstaxering, således

kommo att deltaga i kommunalutskylderna med ett ojämförligt högre be­

lopp än hemm ansägarne.

Rikets Ständer beaktade de gjorda anmärkningarna. I underdånig

skrifvelse den 9 september 1863 framhölls sålunda, att om mantalet och medel­

bevillningen såsom uppskattningsgrunder frånträddes, man skulle komma

rättvisa och billighet närmare i afseende å fördelning af skattebidragen genom

att såsom måttstock därför bestämma bevillningstaxeringen. Då vidare

ägaren af den fasta jorden måste anses hafva mera intresse för kommunens

framtid än ägare af annan fastighet, löntagare eller rörelseidkare, borde

äfven den förre i förhållande till de senare vidkännas en större andel i

kommunalskatterna äfvensom äga högre rösträtt vid kommunalfrågornas

behandling. Enligt Rikets Ständers förmenande skulle förhållandet af 5

till 10 närmast motsvara hvad rättvisa och billighet i detta fall kråide,

så att jordbruksfastighet, utan afseende å mantalssättning, komme att på­

föras 1 fyrk för 5 öres bevillning och därunder, samt annan fastighet,

frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål 1 fyrk för 10 öres be­

villning och därunder. Tillika gjordes uttalande därom, att stadgandet

angående röstminimum vid kommunalstämma å landet borde i samman­

hang med antagandet af nya grunder för fyrktalssättningen undergå någon

jämkning, enär genom hvad ständerna i afseende å fyrktalssättningen före­

slagit fyrkens värde kunde antagas i allmänhet blitva fördubbladt. Gäl­

lande röstminimum af 10 fyrkar ansågs därför böra nedsättas till 5.

Med anledning af denna Rikets Ständers framställning utfärdades

den 15 september 1863 kungörelse angående förändrad lydelse af vissa

paragrafer i förordningen om kommunalstyrelse på landet, hvarigenom god-

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

35

Sänkning

af röst­

minimum.

36

kändes de af ständerna föreslagna ändringar beträffande fyrktalssättningen.

Däremot sänktes röstminimum icke lägre än till 6 fyrkar.

Röstmini-

Orättvisan och — i anseende till möjligheten för röstberättigade att

mihäfvesP" ^ tillgodoräkna sig höga rösttal, på landet utan all begränsning — jäm­

väl obehöfligheten af stadgandena om röstminimum för vissa af lands­

kommunens medlemmar äfvensom för medlemmarne af samtliga stads-

kommuner utom Stockholm föranledde 1868 års riksdag att hos Kungl.

Magt hemställa om upphäfvande af de bestämmelser i vederbörande kom­

munalförordningar, som syftade på ett röstminimum. Den härför erforder­

liga lagstiftningen kom ock till stånd genom två särskilda kungörelser af

den 8 september 1868.

Et ter den tiden har för rösträtt i lands- eller stad skommuns ange­

lägenheter icke uppställts fordran på annan förmögenhetsställning än den,

som betecknas af skattskyldighet till kommunen — det bevillningsbelopp,

i förhållande till hvilket denna skattskyldighet utmätes, må vara huru

obetydligt som helst.

Ytterligare

Såsom jag tillåtit mig nämna, var redan från början enligt de nya

afPrösträtten^ 0 m tim n fö r 0 r f J n i ngar n a rösträtten i stad uppåt begränsad till V

20

af sta-

1

i stad.

dens — i Stockholm af valkretsens — hela rösttal. Denna begränsning

visade sig emellertid snart nog icke tillfyllestgörande, hvarför behofvet af

mera verksamma och ändamålsenliga bestämmelser i omförmälda hänseende

gjorde sig gällande. Erfarenheten hade nämligen gifvit vid handen, att

det stadgade maximum obetydligt inverkade på rösttalen såväl inom de

största som inom de medelstora städerna, samt att det högsta rösttal,

hvilket inom hvarje särskild stadskommun var medgifvet, i och för sig

var så högt, att. det åt de förmögnare klasserna inrymde ett alltför öfver­

vägande inflytande på kommunens angelägenheter.

När det nu gällde att vidtaga anordningar till begränsning af

rösträtten i städerna, framställde sig svårigheter att härför utfinna ett

sätt, hvilket var lika tillämpligt på de större som på de mindre städerna.

Ty vare sig man välde ett relativt maximum — således bestämde en gräns

i något visst förhållande till stadens sammanlagda rösttal, t. ex.

V40

däraf,

intill hvilken gräns röstvärdet för den enskilde stegrades, i samma mån

som hans bidrag till de kommunala utgifterna växte — eller ett absolut

maximum stadgades — d. v. s. att ett visst antal röster, utan afseende

på sammanlagda rösttalet inom kommunen, fastställdes såsom det högsta,

hvarmed någon fick rösta, t. ex. 80 röster, — så gafs rum för den an­

märkningen, att maximum blef antingen för mycket inskränkande inom

de mindre städerna eller för litet inskränkande inom de större, och tvärtom.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Kungl. M

aj:lx

Nåd. Proposition N:o 2,9.

37

En utväg att i väsentlig man förekomma dessa olägenheter erbjöd sig

emellertid i en samverkan mellan relativ och absolut röstbegränsning. Om

det nämligen bestämdes, att en viss bråkdel af stadens hela rösttal skulle

bilda ett maximum af röster, som ej finge öfverskridas, och tillika före-

skrefves, att ingen finge rösta med mera än ett bestämdt antal röster, så

skulle den förstnämnda regeln utöfva inverkan på omröstningen inom de

mindre städerna, den sistnämnda inom de större.

I enlighet med dessa grunder framlade ock lagutskottet vid 1869

års riksdag ett — till hufvudsakliga delar redan af näst föregående årets

lagutskott utarbetadt — förslag till nya maximibestämmelser för den kom­

munala rösträtten i städerna. Det relativa maximum fann utskottet lämp­

ligast böra bestämmas till Vso af stadens hela rösttal. Vid sidan af detta

och i syfte att »åt kommunens förmögnare och upplystare medlemmar ett

tillräckligt inflytande på kommunens angelägenheter mätte bevaras, på samma

gång de egentligen rikes och de stora bolagens tryckande röstöfvervikt för­

svunne», borde enligt utskottets mening sättas ett absolut maximum vid den

punkt på röstskalan, där 100 röster mötte. Men då — under förutsättning

att det absoluta maximum så bestämdes — en höjning af bevillningsprocenten

till exempelvis dubbla beloppet och en däraf följande fördubbling af hvars

och ens rösttal skulle hafva den verkan, att begränsning skedde för dem,

hvilka hade blott hälften så stor förmögenhet som de, hvilka före föränd­

ringen åsyftades med samma maximum, borde enligt utskottets åsikt den

formulering väljas, att såsom absolut maximum bestämdes, i stället för

100 röster, allenast ett rösttal, hvilket motsvarade bevillning efter andra

artikeln för 10,000 riksdalers inkomst af kapital eller arbete. I sådan

händelse skulle nämligen rösträtten inom kommunen icke röna något in­

flytande af bevillningsprocentens ökning eller minskning. Ty om ock däri­

genom hvarje kommuns medlemmar finge ett större eller mindre antal

röster än förut, blefve dock medlemmarnes inbördes förhållande oför-

ändradt.

Lagutskottets ofvanberörda förslag till begränsning af den kommu­

nala rösträtten i rikets städer — jämväl Stockholm — godkändes af Riks­

dagen. I öfverensstämmelse med dess underdåniga hemställan utfärdades

sedermera den 9 november 1869 kungörelser om ändringar i vederbörande

kommunalförordningar.

Beträffande landskommunerna upprätthölls fortfarande principen där-

Rösträtten

om, att rösträtt och skattebidrag borde väga lika, att således graden aflyg/e^ännu

inflytande på afgörandet af kommunens angelägenheter skulle bero på

någon tid

graden af skyldighet att deltaga i utgifterna för kommunala ändamål. 0,)e9ransad-

Kung!. Maj:t* Nåd. Proposition N:o 29.

En alltför långt drifven tillämpning af nämnda princip ansågs emel­

lertid vara utesluten därigenom, att för all på arrende upplåten jord röst­

rätten skulle utöfvas af arrendator^ icke af ägaren. Visserligen förekommo

sådana undantagsfall, att en enda person eller några få voro i besittning

af största delen af jorden inom en kommun. Men som omöjligheten föl­

en person att med fördel bruka så stor jordvidd tvingade till utarrende­

rande af en del, ansågos de fall, då från en enda persons sida ett egen­

mäktigt ingripande i en landskommuns angelägenheter kunde äga rum,

blifva så sällsynta, att någon röstbegränsning icke erfordrades.

Dock anmärkte redan allmänna besvärs- och ekonomiutskottet vid

1859—60 årens riksdag, att äfven om vid nyssberörda förhållande nå­

gon öfverdrifven röstöfvervikt å de stora jordägarnes sida icke vore att

befara, kunde dock inom kommunen ligga någon stor fabrik eller annan

industriell inrättning, som i följd af sin höga bevillning och därå grun­

dade höga skattetal komme att snart sagd!, ensam bestämma kommunens

beslut, ifall dess rösträtt ej begränsades. Utskottet tillstyrkte därför, att

för utöfvande af rösträtt i kommunalstämma på landet borde, såvidt fråga

vore om andra beskattningsföremål än jord, fastställas ett maximum af

V

20

af kommunens hela rösttal efter röstlängden. Detta förslag lyckades

dock ej tillvinna sig ständernas bifall.

Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet var vid 1862—68 årens

riksdag fortfarande af den åsikt, att ett röstmaximum borde stadgas jäm­

väl uti kommunalförordningen för landet. Nu ansåg likväl utskottet, att

ett sådant maximum borde tillämpas äfven på rösträtt för jordbruks­

fastighet, samt att det borde bestämmas till Vio af kommunens hela

rösttal. Utskottets i ämnet framställda förslag ledde emellertid icke till

åsyftadt resultat.

Sedan frågan om begränsning af den kommunala rösträtten på landet

vid de båda följande riksdagarna ånyo förevarit utan att väcka större

uppmärksamhet, gjordes densamma vid 1868 års riksdag till föremål föl­

en ingående behandling af lagutskottet.

Utskottet framhöll därvid, hurusom säkerligen ganska många smärre

kommuner funnos, där en jordegendom, utan att till arealen vara så stor

att den till någon del måste utarrenderas, ändock vore i jämförelse med

den öfriga jordegendomen inom kommunen tillräckligt betydande för att

åt sin ägare, isynnerhet om denne tillika skattade för inkomst åt kapital

eller arbete, medföra ett fyrktal större än alla de andra medlemmarnes åt

kommunen sammanlagda antal röster. Olägenheterna däraf syntes utskot­

tet uppenbara, likasom det förekom utskottet ganska naturligt, att under

dylika förhållanden ett af kommunalinstitutionens viktigaste syften —

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2U.

SO

väckandet och underhållandet af intresse för kommunens gemensamma an­

gelägenheter — måste i väsentlig mån förfelas. I ännu högre grad an­

såg utskottet detta blifva fallet inom sådana kommuner, där en person

eller ett bolag funnes, som för inkomst af kapital eller näring fått sig

påförd hög bevillning och som i följd däraf vore innehafvare af ett öfver­

vägande antal röster. Då alltså erdigt utskottets mening gällande bestäm­

melser innebure en möjlighet till orättvisa och välgrundad! missnöje, för­

klarade utskottet sig icke finna annat, än att denna möjlighet borde ge­

nom en klok och billig begränsning af rösträtten förekommas. A andra

sidan framhöll likväl utskottet, huru nödvändigt det vore att söka före­

bygga den olägenheten, att, genom stadgande af ett för lågt maximum,

ägaren till en större jordegendom komme att göras beroende af kommu­

nens öfriga röstägande medlemmar. Ett relativt maximum, bestämdt till

Yio af kommunens hela rösttal efter röstlängden, fann utskottet vara det

lämpligaste. Dess förslag i ämnet godkändes emellertid endast af andra

kammaren.

Förslag om rösträttens begränsning medelst maxima — enbart re­

lativa eller blandade relativa och absoluta, med växlande siffror och i olika

kombinationer — gjordes under en följd af år till föremål för Riksdagens

öfverläggningar, utan att likväl något förslag vann understöd af Riks­

dagen i dess helhet. Den form för begränsning, som synes hafva blifvit

mest uppmärksammad såväl af vederbörande utskott som inom kamrarne,

var typen med relativa maxima. Emellertid förordade lagutskottet vid

ett tillfälle, nämligen 1875 års riksdag, antagandet af dels ett relativt

maximum, satt till Vio af kommunens hela rösttal, och dels ett absolut

maximum af 1,000 röster. Lämpligheten af dessa maxima hade synts ut­

skottet framgå af de statistiska uppgifter, som varit för utskottet till­

gängliga.

En lagstiftningsåtgärd, som vid en flyktig betraktelse kunde te sig

Ändring i

såsom en inskränkning i jordägarnes bidragsskyldighet till de allmänna'^ningsmeto-

kommunalutgifterna och medelbart därigenom äfven såsom en inskränk-den för jord-

ning i jordägarnes kommunala rösträtt, var den ändring i fyrktalssättnings- rw tf™ tg'

metoden för jordbruksfastighet, som genomfördes på grund af förordningen

den 2 december 1892 angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen om

kommunalstyrelse på landet. Under det att nämligen jordbruksfastigheten

förut påförts 1 fyrk för hvarje femtal af bevillningsören — andra be-

skattningsförernål däremot 1 fyrk för hvarje tiotal af bevillningsören —,

skulle jordbruksfastighet jämlikt 1892 års förordning få sig åsatt fyrktal

enligt samma grund som andra beskattningsföremål eller således 1 fyrk

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

för bevillning till belopp af 1 till och med 10 öre, 2 fyrkar för bevillning

utöfver 10 till och med 20 öre o. s. v. Men som bevillningen för jord­

bruksfastighet samtidigt höjdes från 3 till 6 öre för hvarje fulla 100

kronors uppskattningsvärde, medan bevillningen för andra beskattnings-

föremål lämnades oförändrad, skedde icke genom den förändrade fyrktals-

beräkningen någon rubbning i förhållandet mellan jordbruksfastighet

och öfriga beskattningsföreinål med hänsyn till de allmänna kommunal-

afgifterna, följaktligen icke heller i fråga om den kommunala rösträtten,

hvars omfattning på landet ju helt och hållet var beroende af kommunal-

utskyldernas storlek.

Begränsning

Såväl inom som utom Riksdagen tillväxte emellertid mot slutet af

^påtandet*1 förra århundradet intresset för en reform på den kommunala rösträttens

område.

I sådant afseende tillåter jag mig erinra, hurusom Riksdagen i en

den 9 maj 1894 till Kungl. Maj:t aflåten skrifvelse framhöll önskvärd­

heten däraf, att, med hänsyn till vikten af den kommunala rösträtts­

frågans lösning, en statistisk utredning af dithörande förhållanden måtte

så bedrifvas, att dess resultat kunde framläggas inför 1895 års riksdag.

Vidare uppdrog Kungl. Maj:t den 6 november 1896 åt en kommitté

att afgifva yttrande och förslag, i hvilken mån en begränsning af den

kommunala rösträtten på landet lämpligen borde äga rum. Denna kom­

mitté afgaf den 13 maj 1897 betänkande i ämnet, hvarvid kommitténs

flertal hemställde om en sådan begränsning af den kommunala rösträtten

på landet, att ej någon skulle få utöfva rösträtt för jordbruksfastighet

för mer än Vs och för andra beskattningsföreinål för mer än V

20

eller i

. något fall för mer än Vs af kommunens hela fyrktal. Två af kommitténs

ledamöter uttalade sig emellertid för ett relativt maximum bestämdt till

V

10

af kommunens hela fyrktal samt lika för jordbruksfastighet och andra

beskattningsföremål, hvarförutom de såsom absolut maximum föreslogo

det rösttal, som motsvarade 1,000 fyrkar. Med anledning af omför-

mälda kommittés förslag och i hufvudsakligt syfte att begränsa aktie­

bolags å landet rösträtt aflat Kungl. Maj:t den 28 januari 1898 till Riks­

dagen en proposition angående ändrad lydelse af åtskilliga paragrafer i för­

ordningen om kommunalstyrelse på landet, hvilken proposition, ehuru till­

styrkt af lagutskottet, dock endast af första kammaren bifölls.

Sedan vid 1899 års riksdag åtskilliga motioner, åsyftande begräns­

ning af den kommunala rösträtten, blifvit väckta, utan att vinna Riks­

dagens bifall, återupptogs frågan under näst därpåföljande riksdag, jämväl

denna gång på framställning af enskilda motionärer. Riksdagen uttalade

41

nu i en skrifvelse af den 8 maj 1900 sin anslutning till det program för

reformering af rösträtten på landet, som inrymde blandade maxima. Sålunda

skulle å landet ingen få utöfva rösträtt för större antal röster, än som

svarade mot Vio af kommunens hela fyrktal, eller i något fall för högre

rösttal än det, som motsvarade 5,000 fyrkar. Fastställandet af en dylik

begränsning skulle enligt Riksdagens mening kunna vara till verklig för­

del för det kommunala lifvet och undanröja en del olägenheter, som

följde däraf, att rösträtten för det dåvarande saknade begränsning.

Med godkännande af en utaf Riksdagen för dess del antagen, genom

nyssnämnda skrifvelse Kungl. Maj:ts pröfning underställd lag i ämnet

utfärdade Kungl. Maj:t den 9 november 1900 lag angående ändrad ly­

delse af §§ 11, 21, 59 och 73 i förordningen om kommunalstyrelse på

landet. Därmed hade i afseende å kommunal rösträtt en viss likställighet

mellan land och stad blifvit genomförd. Rösträtlens begränsning inom

stadskommunen var dock mycket starkare än inom landskommunen.

De sätt för den kommunala rösträttens begränsning, som jag nu

Andra be-

haft anledning beröra, — nämligen genom röstmaxima åt olika slag ^oniiei^än

äro visserligen de enda, som inom vårt land kommit till användning, men,

röstmaxima.

såsom bekant, ej de enda, om hvilka förhandlingar förts inom represen­

tationen. Samtidigt med det att förslagen om röstmaxima utgjorde

föremål för Riksdagens pröfning, påyrkades nämligen jämväl dels in­

förande af lika rösträtt, dels tillämpning af graderade röstskalor. Det

torde tillåtas mig att i detta sammanhang yttra några ord äfven om dessa

sistnämnda former för begränsning eller till och med fullständig utjämning

af den kommunala rösträtten.

Förslag att vid omröstning i alla kommunens angelägenheter eller

Lika röst-

åtminstone vid val rösterna måtte räknas efter hufvudtalet voro särskilt ratt

under tiden närmast efter representationsreformens genomförande ej ovan­

liga och omfattades då med större sympatier än sedermera. Bland andra

motiv för en dylik förändring anfördes, att då grundsatsen om jämlikhet och

lika berättigande vunnit tillämpning vid val af ledamöter utaf Riksdagens

andra kammare, en annan röstberäkning icke borde följas vid val och

vid beslut i kommunala angelägenheter, samt att endast personlighetsprin­

cipens omedelbara tillämpning på den kommunala röstberäkningen kunde

tillfredsställa rättvisans fordringar.

Motståndarne till kommunala angelägenheters afgörande genom om­

röstning efter hufvudtalet hafva å sin sida framhållit, att det stöd för

införande af omröstning per capita i dylika angelägenheter, som man trott

sig kunna hämta af denna princips tillämpning vid riksdagsmannaval, måste

Bill. till Riksd. Prof. 1007. 1. Sami 1 Afd. 22 Höft.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

42

Graderade

röstskalor.

bortfalla, om man i tillbörlig mån beaktade, att kommunens verksamhet

uteslutande afsåge dess gemensamma ordnings- och hushållningsangelägen-

heter, samt att dessa, med högst få undantag, vore förenade med större

eller mindre utgifter, då däremot Riksdagens verksamhet vore icke blott

af beskattnings utan äfven, och i främsta, rummet, af lagstiftnings natur.

\ idare vore rättigheten till deltagande i kommunala angelägenheters af­

görande visserligen, likasom hvarje annan rättighet, personlig, men däraf

följde ingalunda, att den vore en allmänt mänsklig rättighet, hvilken borde

af alla i lika mån åtnjutas. Tvärtom måste det vara en uppgift för lag­

stiftningen att tillse, det afgörande rösten i kommunernas angelägenheter

icke lämnades åt dem. hvilka för desamma hade ett jämförelsevis ringa

intresse och tilläfventyrs saknade de för dessa angelägenheters behöriga

handhafvande erforderliga egenskaper. Någon absolut ofelbar mätare där­

af funnes visserligen icke. Men likasom man måste antaga, att de,

hvilka i väsentligaste mån bidroge till fyllandet af kommunens behof, vore

mest intresserade af att bidragen ändamålsenligt användes, så syntes det

ligga i sakens natur, att den, som dagen i ända måste med ett mera me­

kaniskt arbete söka förtjäna ett nödtorftigt lifsuppehälle, icke kunde hafva

tid eller lust att förvärfva sig det mått af vetande, hvilket vore »ett vill­

kor för åskådningens vidgande utöfver de dagliga behofvens inskränkta

synkrets, för omdömesförmågans skärpande och möjligheten af egen för­

domsfri pröfning», såsom orden lyda i ett af lagutskottet vid 1868 års riks­

dag afgifvet utlåtande öfver åtskilliga motioner angående ändringar i kom­

munalförordningarna. Så länge en hvar efter måttet af sin inkomst bidroge

till utgifterna för kommunala ändamål, hade man icke heller ansett det

vara med rättvisa och billighet förenligt, att de, som af en ifrågasatt ut­

gift komine att drabbas i högst obetydlig mån, skulle, så snart deras an­

tal öfverstege hälften af de vid eu stämma närvarande, hafva makt att

besluta samma utgift, likasom det ur klokhetens synpunkt ej befunnits

rådligt att lägga tyngdpunkten i detta afseende inom de klasser, hos hvilka

man minst kunde förutsätta förmåga att mera allsidigt bedöma dylika frå­

gor. Slutligen har anmärkts, att införandet af lika rösträtt i kommunala

angelägenheter skulle medföra väsentliga rubbningar i grunderna för Riks­

dagens bildande.

_ Frågan om lika rösträtt vid val inom såväl den borgerliga som den

kyrkliga kommunen underställdes så nyligen som vid 1906 års riksmöte

genom två särskilda motioner Riksdagens pröfning. Motionerna, hvilka

af lagutskottet afstyrktes, blefvo af Riksdagen afslagna.

Enligt den _ mening, som i införandet af graderade röstskalor ser

bästa lösningen af det kommunala rösträttsproblemet, borde en förmedling

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Kungl. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 2,9.

43

mellan personlighets- och förmögenhetsprinciperna tillvägabringa^. Detta skulle

ske sålunda, att den större förmögenhetens inflytande på röstvärdet ökades

långsammare och i mera begränsad proportion än den mindre förmögen­

hetens. Därigenom skulle å andra sidan personligheten få eu mera fram­

trädande betydelse. De till denna begränsningstyp hörande förslag inne­

hålla vanligen tillika en bestämmelse därom, att vid en viss punkt på

skalan förmögenheten skall helt och hållet upphöra att verka på röstvärdet.

Förslag om tillämpning af en graderad röstskala synes första gån­

gen hafva väckts vid 1862 - 63 årens riksdag, då en motionär gjorde fram­

ställning därom, att hemmansägare, fabrikant eller handtverkare, som efter

andra artikeln i bevillningsförordningen i skatt eldade till och med 5 riks­

daler, skulle vid sockenstämma tillerkännas 1 röst, för belopp därutöfver

till och med 15 riksdaler 2 röster, för belopp utöfver 15 till och med 50

riksdaler 3 röster, för belopp utöfver 50 till och med 100 riksdaler 4

röster samt för belopp utöfver 100 riksdaler 5 röster, hvilket rösttal skulle

vara det högsta, som kunde tillkomma någon inom en och samma kommun.

Mer eller mindre detaljerade, sinsemellan skiljaktiga förslag till

rösträttens begränsning på nu omhandlade sätt återkommo sedermera vid

åtskilliga riksdagar. Det torde måhända tillåtas mig att från 1875 års

riksdagshandlingar framlägga några exempel på uppgjorda skalor med en

mindre stark reduktion af de höga rösttalen än hos den nyssnämnda.

Sålunda afsåg en af dessa skalor, sådan den slutligen utformades,

att gifva för hvarje fyrk till och med 10 fyrkar 1 röst, för fyrktal där­

utöfver till och med 100 fyrkar 1 röst för hvar femte fyrk, för fyrktal

därutöfver till och med 1,000 fyrkar 1 röst för hvar tionde fyrk, för fyrk­

tal därutöfver till och med 2,000 fyrkar 1 röst för hvar tjugonde fyrk,

för fyrktal därutöfver till och med 3,000 fyrkar 1 röst för hvar trettionde

fyrk o. s. v. till och med 9,000 fyrkar, hvarefter hvarje tillökning i rösttal

förutsatte en tillväxt i fyrktal af 100 fyrkar.

Enligt en annan skala åter skulle reduceringen vidtaga först vid ett

fyrktal af 100 fyrkar, så att 1—99 fyrkar i jämn proportion lämnade lika

antal röster, hvarefter skalan hade följande utseende:

100—124 fyrkar = 100 röster.

600— 699 fyrkar = 250 röster.

125—149

»

⁼ no

»

700— 849

»

= 275

150—199

»

= 125

7>

850— 999

»

= 300

200—299

»

= 150

»

1,000—1,199

»

= 325

»

300—399

»

= 175

»

1,200—1,499

»

= 350

400—499

» = 200

1,500—1,999

»

= 375

2>

500—599

>

= 225

2,000 och därutöfver = 400

>>

u

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Med afseende å de vid olika riksdagar framställda förslag angående

den kommunala rösträttens gradering eldigt vissa skalor har blifvit an­

märkt, att dylika förslag vore i mer eller mindre mån godtyckliga. Lagar

måste emellertid byggas på den fasta grunden af en bestämd princip.

Hvad lagarne för den kommunala rösträtten beträffade, så kunde de utgå

från antingen personlighets- eller förmögenhetsprincipen. Mellan dessa

måste lagstiftaren välja, och hade han bestämt sig för den sistnämnda,

så måste han med följdriktighet tillämpa den intill den gräns, utöfver

hvilken konsekvensen icke längre kunde gå utan att leda till uppenbar

orättvisa eller medföra andra vådor. Förmögenhetsprincipen, rätt upp­

fattad och på den kommunala röst beräkningen tillämpad, innebure, att en

person borde äga större rösttal än en annan, icke därför att han vore

eller syntes vara rikare, utan därför att han till de gemensamma behof-

vens fyllande erlade ett större bidrag. I samma mån skattskyldigheten

vore proportionell, borde således jämväl rösträtten vara det. Då nu genom

en begränsning af den kommunala rösträtten tillämpningen af en i och

för sig giltig grundsats blifvit med hänsyn till bestående förhållanden in­

skränkt, måste denna inskränkning i följd af sin konventionella grund

visserligen alltid blifva mer eller mindre godtycklig, men under det att

genom antagande af ett röstmaximum allenast en godtycklig bestämm<Jse

komme till stånd, skulle genom införandet af en graderad röstskala med

hvarje siffra i skalan lagbindas ett nytt godtycke. Ifrågavarande förslag

hafva äfven ansetts skäligen invecklade, synnerligast när skalan omfattat

en mångfald af grader.

Trots anmärkningarna mot graderade röstskalor hafva dessa allt­

jämt haft anhängare. Senast i en vid 1905 års riksdag väckt motion,

hvilken endast afsåg den kommunala rösträtten i stad, har en ledamot af

andra kammaren fäst uppmärksamheten på de beaktansvärda fördelar, som

den graderade röstskalan enligt hans mening erbjöde framför den till visst

maximum begränsade rena skatteröstskalan. Till dessa fördelar räknades

möjligheten att med användande af lägre rösttal och valmännens uppdel­

ning i förrnögenhetsgrupper utjämna förhållandet mellan högre och lägre

beskattade utan helt uppgifvande af den nu gällande principen om röst­

värdets beroende af skattebidraget, hvarförutom ur rent praktisk synpunkt

kunde räknas såsom en fördel, att man vid röstsammanräkning rådde öfver

ett mera lätthandterligt material. Ville man emellertid icke välja den utväg,

som läge i en graderad måttlig röstskala, framhåller motionären, hurusom

en andra utväg stode öppen, hvilken anlitats för den år 1869 genom­

förda reformen med relativt och absolut maximum. Skulle denna senare

väg beträdas, läge det vikt uppå, att penningväldet icke lämnades orubbadt.

45

Det gällde då att tillse, att flertalet kornme i åtnjutande af verkligt in­

flytande i kommunala angelägenheter. För sådant ändamål måste tyngd­

punkten flyttas afsevärdt ned på skatteskalan till medelklassen, handt­

verkare, mindre handlande, mindre löntagare, arbetsförmän o. d. De

högre beskattade och de lägre beskattade finge sedan motväga hvarandra.

Hvar gränsen för det absoluta röstmaximum skulle sättas, på det att

tyngdpunkten måtte komma att ligga hos nämnda vålmansfraktioner, den

frågan läte sig naturligtvis icke tillfredsställande besvara utan efter en

ganska omfattande utredning. Att gränsen borde sökas tämligen långt

ned på skalan, finner motionären emellertid vara uppenbart. Det tarfvades

jämväl utredning, om och i hvilken mån en nedsättning af det absoluta

röstmaximum betingade en jämkning äfven af det relativa. Efter det

motionären slutligen betonat, att ett allmänt och berättigadt missnöje hos

det öfvervägande stora flertalet icke bidroge till att väcka den känsla af

samhörighet och gemensamt ansvar, som borde vara lifskraften i samhälls­

utvecklingen, under det att ingenting kunde vara mera ägnadt att hos de

ekonomiskt lägre folklagren verka en god samfundsanda, än att med för­

troende åt dem öppnades tillfälle till verkligt inflytande på samfundsange-

lägenheterna, hemställer han, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och Riksdagens pröf­

ning underställa förslag till sådan ändring af 12 § i förordningen om

kommunalstyrelse i stad och af 12 § i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm, att antingen genom fastställandet af en graderad röstskala,

fotad på billiga grunder, eller genom ytterligare nedsättning af det an­

tal röster, för hvilket rösträtt kunde af någon röstberättigad utöfvas, ett

verkligt och behörigt inflytande i kommunala angelägenheter inrymdes åt

flertalet af kommunens medlemmar.

I sitt öfver motionen afgifna utlåtande anförde lagutskottet, bland

annat, att några principiella betänkligheter icke mötte mot tanken på en

begränsning i städerna af de högst beskattades öfvervägande rösttal, för

såvidt den skedde utan rubbning af grundsatsen om den kommunala röst­

rättens beroende af förmögenheten. Den gräns i berörda hänseende, hvil­

ken nu funnes fastställd, liksom hvarje sådan gräns, kunde äga endast

relativ giltighet, i följd hvaraf densamma borde underkastas jämkning, då

omständigheterna därtill föranledde. Men utskottet kunde icke förorda,

att någon lagstiftningsåtgärd nu företoges i berörda syfte. Olägenheterna

af de nuvarande-bestämmelserna syntes utskottet icke vara af någon afse-

värd beskaffenhet. Den nu fastställda begränsningen i fråga om den kom­

munala rösträtten i stad uppfyllde enligt utskottets åsikt i regel på ett

tillfredsställande sätt sitt ändamål att förebygga, det ett fåtal högt be-

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 29.

Propor­

tionellt val­

sätt vid kom­

munala val

föreslås i

riksdagsmo­

tioner.

skattade personer skulle vara i tillfälle att enrådigt bestämma öfver kom­

munens angelägenheter. Utskottet hemställde därför, att motionen icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Lagutskottets utlåtande bifölls af första kammaren, hvaremot andra

kammaren anslöt sig till en vid utlåtandet fogad reservation af innehåll,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl!

Maj:t taga frågan om ytterligare begränsning af den kommunala röst­

rätten i stad under öfvervägande samt för Riksdagen framlägga de förslag

till sådan begränsning, som af förhållandena funnes påkallade.

Förhandlingarna i Riksdagen om reglering af den kommunala

.rösträtten hade, på sätt torde framgå af hvad jag förut yttrat, sedan

årtionden icke gifvit anvisning på andra utvägar härför än antagande af

olika slags röstmaxima, införande af lika rösträtt eller tillämpning af gra­

derade röstskalor. Med 1899 års riksdag infördes emellertid uti diskus­

sionen rörande detta ämne ett nytt moment, nämligen frågan om propor­

tionellt valsätt vid kommunala val.

Den motionär, som först till behandling upptog omförmälda spörs­

mål, erinrar i sin vid nyssnämnda riksdag väckta motion, huruledes han

vid 1897 års riksdag i två motioner hemställt om sådan ändring af gäl­

lande bestämmelser dels för städerna i allmänhet och dels för Stockholm,

att vid val till stadsfullmäktige blott en röst skulle tillkomma hvarje röst­

berättigad, men att dessa förslag blifvit af lagutskottet afstyrkta och af

båda kamrarne afslagna. Utskottet hade därvid, bland annat, gjort det

uttalande, att en utjämning af den kommunala rösträtten till full likstäl­

lighet hvarken vore rättvis eller skulle komma att visa sig lända till gagn

för stadskommunerna. Motionären förklarar sig nu vilja medgifva, att

det måste följa olägenheter af att en enda grupp i ett samhälle så full­

ständigt dominerade ett val, att den kunde helt och hållet utestänga andra

grupper äfven från det berättigade inflytande, som borde tillkomma minori­

teterna såsom kontrollerande och kritiserande. Från ett sådant orättfär­

digt majoritetsvälde, hvilket sloge under sig äfven de platser, på hvilka

minoriteterna enligt det representativa systemets själfva grundidé hade

obestridliga anspråk, ville efter motionärens öfvertygelse arbetarklassen

gärna afstå, likasom den ej heller skulle göra svårigheter mot införande af

ett valsystem vid stadsfullmäktigval, som gåfve hvarje grupp hvad den

tillkomrne i mån af dess styrka bland valmännen.

Ett sådant valsystem anser motionären innefattas i de s. k. propor­

tionella valen. De, som af omtanke för en sakkunnig och framsynt skötsel

af städernas kommunala angelägenheter, hyste betänkligheter mot att even-

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Kanyl. Maj:tn Nåd. Proposition N:o 21).

47

tuellt helt utlämna dessa åt de hittills i kommunalförvaltningen orepre­

senterade mindre skattdragande, måste finna udden väsentligen bruten af

sina invändningar mot den lika rösträtten, om själfva valmetoden så för­

bättrades, att äfven de nu ledande elementen alltid blefve vederbörligen

representerade. Det proportionella valsättet borde äfven ur en annan syn­

punkt särskildt tilltala dem, hvilka önskade en duglig och verkligt repre­

sentativ kommunalstyrelse. Majoritetsvalet premierade nämligen den parti­

trogna medelmåttan, det proportionella valsättet gåfve hvarje parti till­

fälle att få plats i främsta rummet för sina bästa. Tanken på införandet

af proportionellt valsätt vid val till stadsfullmäktige borde, säger motio­

nären, icke afvisas med den invändningen, att konsekvensen då kräfde

sådant valsystem äfven vid de politiska valen. Vid dessa senare sörjde

nämligen i någon mån de olika partiernas olika gruppering öfver landet

för att äfven minoriteterna finge representanter i Riksdagen. Men om den

meningsgrupp, en stadsfullmäktig-valman tillhörde, fullständigt utestäng­

des i hans egen kommun, vore han för sina intressen och synpunkter

naturligtvis icke det ringaste hjälpt med att hans partivänner kanske i

en annan stad fullständigt behärskade valet. Då alltså ett proportionellt

valsystem på den lika rösträttens grund vid stadsfullmäktigval skulle till­

godose rättvisans kraf, betrygga minoriteternas befogade anspråk och verka

höjande på dessa representantförsamlingars allmänna nivå, samt detta sy­

stem dessutom numera kunde med fullt tillfredsställande enkelhet och utan

inkrånglade lagbestämmelser och valprocedurer realiseras, hemställer motio­

nären, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kung]. Maj:t anhålla, att, vid

uppgörande, så snart ske kunde, af förslag till ändrade bestämmelser an­

gående rösträtten vid val till stadsfullmäktige, Kungl. Maj:t äfven måtte

taga i öfvervägande systemet: lika rösträtt och proportionella val.

Utan att ingå i någon pröfning af det som i omhandlade motion

innebar en nyhet, nämligen frågan om tillämpning af proportionell val­

metod vid vissa kommunala val, afstyrkte lagutskottet motionen, som icke

heller vann Riksdagens bifall.

Samme motionär upprepade vid såväl 1901 som 1903 års riksdag

sitt yrkande om åtgärders vidtagande i syfte att införa lika rösträtt i sam­

band med proportionella val. Andra motionärer tillkoinmo vid 1902 och

1903 årens riksdagar, men förordade tillämpning af den proportionella

valmetoden vid kommunala val endast efter den nuvarande röstberäk­

ningen, i syfte att därmed tillförsäkra mängden af mindre röstägare ett

ökadt inflytande på dessa val. Slutligen hafva vid 1905 års riksdag

två motionärer hemställt, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kung]. Maj:t

anhålla om utarbetande och framläggande för Riksdagen af förslag till

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2,9.

bestämmelser rörande proportionell metod vid val af kommunalnämnd,

kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige, landstingsmän, taxeringsnämnd

äfvensom vid de öfriga kommunala val, där sådant lämpligen ansåges kunna

äga rum.

Af dessa förslag har icke något vunnit Riksdagens bifall, icke heller

understöd af lagutskottet.

Omförmälda utskott framhöll vid 1901 års riksdag beträffande för­

slaget om utjämning af rösträtten vid val af stadsfullmäktige till fullkom­

lig likställighet för alla därvid röstberättigade, bland annat, hurusom på

det politiska området personlighetsprincipen gjort sig såtillvida gällande,

som alla politiskt röstberättigade vore likställda vid rösträttens utöfvande

och en hvar bland dem ägde en röst, under det att den kommunala lag­

stiftningen i fråga om röstberäkningen byggts på förmögenhetsprincipen,

och vore alltså hvars och ens rösttal, om ock med viss modifikation,

ställdt i förhållande till det bidrag, han lämnade till fyllande af kommu­

nens gemensamma behof. Denna skiljaktighet, hvilken syntes utskottet

väl förtjänt att fortfarande bibehållas, ägde, såsom förut mången gång vid

behandling af hithörande frågor erinrats, sin grund i erkännande af den

väsentliga olikheten mellan de uppgifter, som tillhörde vår politiska och

vår kommunala representation. Äfven om med det kommunala lifvets

tillväxt kommunalrepresentationens verksamhetsfält numera, särskilt i de

större kommunerna, blifvit utsträckt långt utöfver hvad händelsen var vid

tiden för kommunalförfattningarnas tillkomst, torde dock det sakförhållande

kvarstå, att, medan Riksdagen hade mångahanda befogenheter och ålig­

ganden af icke ekonomisk natur, kommunens verksamhet däremot hufvud­

sakligen afsåge gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter af

sådan beskaffenhet, att kommunalstyrelsens förnämsta uppgift blefve fast­

ställande af kommunens inkomst- och utgiftsstat. Att för den kommu­

nala röstberäkningen tillämpa grundsatsen af likställighet skulle med hän­

syn därtill, långt ifrån att leda till rättvisa, snarare kunna medföra de

största orättvisor. Det kunde emellertid ifrågasättas, om icke den kom­

munala rösträtten i stad borde, utan rubbning af grundsatsen om dess

beroende af förmögenheten, underkastas en strängare begränsning än den

för närvarande gällande. Mot tanken på en dylik begränsning hade ut­

skottet icke några principiella erinringar. Det syntes tvärtom böra er­

kännas, att den gräns i berörda hänseende, hvilken nu funnes fastställd,

likasom hvarje annan sådan gräns, kunde äga endast relativ giltighet och

borde underkastas jämkning, då omständigheterna därtill föranledde. Så-

vidt utskottet hade sig bekant, torde det emellertid kunna anses, att, äfven

om missbruk i ett eller annat fall möjligen förekommit, den nu fastslagna

•Kungl. Maj:tx Nåd. Proposition N:o 29.

49

begränsningen dock i regel på ett, tillfredsställande sätt uppfyllt sitt ända­

mål att förebygga, det en särskildt högt beskattad person eller ett fåtal

sådana skulle vara i tillfälle att utöfva kommunalt envälde. Med hänsyn

därtill hade utskottet funnit sig sakna anledning att förorda någon lag­

stiftningsåtgärd i förenämnda syfte.

I afseende å frågan om användande af proportionellt valsätt vid kom­

munala val erinrade lagutskottet vid 1905 års riksdag, huruledes utskottet

vid några föregående tillfällen, då förslag om användande af dylik val­

metod förelegat till behandling, fäst uppmärksamheten därå, att spörs­

målet om praktiskt genomförande af denna grundsats ännu icke kunde

anses hafva erhållit så nöjaktig lösning, att någon lagstiftning på sådan

grund lämpligen kunde ifrågakomma. Såsom erfarenheten gifvit vid han­

den, hade det varit förbundet med synnerliga svårigheter att utfinna någon

valmetod, hvilken å ena sidan med önskvärd säkerhet tillgodosåge syfte­

målet att bereda de olika meningar, som vid ett val toge sig uttryck, ett

proportionellt inflytande på valets utgång och å andra sidan vore af den

enkelhet, att densamma kunde i det praktiska lifvet utan olägenhet till-

lämpas. Af den mångfald olika valmetoder, som från skilda håll blifvit

föreslagna, hade, såvidt bekant vore, ingen lyckats blifva allmänt erkänd

såsom i båda dessa hänseenden fullt tillfredsställande.

Sedan numera, fortsätter utskottet, förslag till proportionellt valsätt

att användas vid val till andra kammaren af Kungl. Maj:t efter verkställd

utredning framlagts för Riksdagen, kunde väl icke längre med fog sägas,

att ifrågavarande valsätt vore till sin beskaffenhet och innebörd för Riks­

dagen främmande, samt att spörsmålet om dess utförbarhet och använd­

barhet icke vore vederbörligen undersökt. Men utskottet erinrade dock

därom, att meningarna om valsättets lämplighet på det politiska området

— hvarom det vid den verkställda utredningen i ämnet närmast varit

fråga — ingalunda vore eniga. Betänkligheter förefunnes i utskottets

tanke i särskildt hög grad i fråga om proportionella valmetoders använd­

ning vid de kommunala valen. Sålunda torde uppenbarligen den omstän­

digheten, att vid sistnämnda slags val i allmänhet röstvärdet icke vore

lika för alla röstande, utan bestämdes efter »graderad» skala, medföra en

ytterligare förökning af de praktiska svårigheter, hvilka visat sig vara

förbundna med dylikt valsätt. Jämväl i öfrigt torde de förhållanden,

under hvilka de kommunala valen ägde rum, i allmänhet icke vara syn­

nerligen väl ägnade för genomförande af proportionella valmetoder. Ut­

skottet ville med det anförda ingalunda hafva ovillkorligen underkänt be­

tydelsen af de skäl, som ansåges tala till förmån för grundsatsen om pro­

portionellt valsätt såväl i allmänhet som vid de kommunala valen, men

Bill. till Rifcsd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Häft.

7

50

Gällande

lagstiftning.

Sverige.

utskottet hölle dock före, att, äfven om man vore aldrig så öfvertygad

om det proportionella valsättets förträfflighet och tillämplighet, det i allt

fall icke vore lämpligt och välbetänkt att i fråga om dess genomförande

göra början med valen å det kommunala området.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Efter den redogörelse, jag i det föregående lämnat för utvecklingen

af lagstiftningen angående kommunal rösträtt äfvensom för vissa yrkanden

om ändring i valsättet vid kommunala^ val, torde det tillåtas mig att nu

i ett sammanhang gifva en kortfattad framställning af gällande lagstift­

ning rörande såväl kommunal rösträtt som den kommunala organisationen

öfver hufvud, i de delar nämligen som beröras af eller äro ägnade

att belysa de ändringsförslag, jag anhållit få underställa Kungl. . Maj:ts

pröfning. Härvid har jag trott, att det icke skulle sakna sitt intresse,

om några drag ur grannländernas lagstiftning i hithörande ämnen tillika

meddelades, ehuru denna lagstiftning icke synes mig gifva någon egentlig

ledning med afseende å det mål, hvartill man på kommunallagstiftningens

område nu bör i vårt land söka komma.

Förordningen om kommunalstyrelse på landet.

Medlem af en kommun på landet är en hvar, som där är mantals-

skrifven, äfvensom hvar och en, hvilken, utan att vara i kommunen man-

talsskrifven, därstädes äger eller brukar fast egendom eller är för inkomst

af kapital eller arbete uppförd till allmän bevillning (§ 4).

Berättigad att deltaga i kommunalstämmas öfverläggningar och be­

slut är en hvar välfräjdad svensk undersåte, som är medlem af kommunen

samt förbunden att till densamma erlägga skatt och icke häftar för oguldna

kommunalutskylder. Enahanda rättighet tillkommer bolag (§ 8).

Skattskyldig till kommun är en hvar, som inom kommunen, ehvad

han därstädes är bosatt eller ej, äger eller brukar hemman, hemmansdel

eller annan i mantal satt jord eller från hemman under full äganderätt

afsöndrad eller till allmän bevillning för sig taxerad fastighet eller där­

städes idkar bergsbruk, fabriksrörelse, handel, handtverk eller annan till

allmän bevillning taxerad näring; äfvensom en hvar, som inom kommunen

har sitt rätta bo och hemvist och äger sådan inkomst, att bevillning till

staten enligt bevillningsförordningen därför skall, såsom för inkomst af

kapital eller arbete, erläggas. Enahanda skyldighet åligger bolag (§ 57).

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N: ^q 29.

51

De till kommunens gemensamma utgifter utgående bidrag skola

såsom kommunalutskylder utgöras i förhållande till särskilda, de skatt­

skyldiga påförda fyrktal. Till beräkningsgrund för fyrktalssättningen tjänar

den bevillning, som jämlikt senast fastställda taxeringslängder erlägges

till staten, sålunda, att för hvarje beskattningsföremål påföres 1 fyrk för

bevillning till belopp af 1 till och med 10 öre, 2 fyrkar för bevillning

utöfver 10 till och med 20 öre, 3 fyrkar för bevillning utöfver 20 till

och

med 30 öre o. s. v. För sådan jordbruksfastighet, för hvilken enligt

bevillningsförordningen bevillning icke erlägges, skall fyrktal påföras efter

det belopp, som, därest bevillning utginge, skulle på grund af fastighetens

värde däremot svara. Ett undantagsförhållande i fråga om grunden för

utgörande af kommunalutskylder äger ruin i Kopparbergs län, i det att

inom vissa kommuner, där utskylder af ifrågavarande slag före utfärdan­

det af kommunalstämmoförordningen debiterats och uppburits efter andel

i soldatrote, bevillningen till staten ligger till grund i angifna hänseendet

(§ 59).

Såsom regel törutsättes personligt deltagande i kommunala ange­

lägenheters afgörande. Röstägande är emellertid berättigad att på annan

öfverlåta sin talan och rösträtt; dock må ej någon på grund af fullmakt

föra talan för mer än en röstberättigad (§ 13). För samfälld egendom får

blott en person föra talan, i följd hvaraf för bolag bolaget eller dess sty­

relse samt för oskiftadt bo delägarne däri hafva att utse ombud, soin

röstar för samfälligheten. Att iakttaga är den viktiga bestämmelsen därom,

att för fastighet, som innehafves af landbo eller arrendator, rösträtt ut-

öfvas af innehafvaren (§ 9). Icke ens ett särskilt förbehåll i arrende­

kontraktet kan tillförsäkra ägaren denna rätt.

På skattskyldigheten till kommunen beror rätten att genom omröst­

ning i kommunalstämma deltaga i kommunalstyrelsen. Ingen är numera

härifrån utesluten, huru obetydligt det skattebelopp än är, som blifvit

honom påfördt. Alla röstägande hafva emellertid icke samma inflytande

på omröstningens resultat. Röstvärdet skall nämligen beräknas efter det

en hvar åsätta fyrktal. Den begränsning uppåt är dock stadgad, att ej

någon må utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar mot Vio

af kommunens hela fyrktal, eller i något fall för högre rösttal än det,

som motsvarar 5,000 fyrkar. Om för deltagande i sådana besvär, som

åligga alla, hvilka inom kommunen erlägga kommunalutskylder, annan

grund än den för utgörande af sådana utskylder i allmänhet gäl­

lande finnes särskild! stadgad, skall vid beslut öfver ärenden, som röra

sådana besvär, röstvärdet beräknas efter den särskild! bestämda grunden

(§ 11).

52

Organet för beslut i de ärenden, som utgöra föremål för den bor­

gerliga kommunens själfverksamhet, är, såsom redan blifvit antydt, kom­

munalstämman (§ 7), en primärförsamling, till hvilken kommunens alla

röstberättigade medlemmar äga tillträde. För beslut där erfordras i regel

blott enkel pluralitet af de afgifna rösterna enligt den vid omröstningen

följda röstgrund. Falla rösterna lika för olika meningar, gäller den me­

ning, hvilken de flesta röstande efter hufvudtalet bifallit, eller, därest

äfven efter sådan beräkning rösterna finnas lika delade, den mening, som

stämmans ordförande biträder (§ 21). Mellan lika rösttal vid val skiljer

lotten (§ 22).

Enkel pluralitet af de afgifna rösterna gör emellertid ej till fyllest,

då fråga är om upptagande af lån, ställdt på längre återbetalningstid än

två år. För att vara giltigt måste beslut härom hafva fattats med två

tredjedelar af de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet (§ 73

punkt b). Två andra undantag från de allmänna bestämmelserna angående

omröstning kommer jag att omedelbart nämna.

Kommun är oförhindrad att öfverlåta sin beslutanderätt — utom i

vissa frågor af större vikt (§ 33) — åt valda ombud, kommunalfullmäk­

tige. Beslutet därom måste dock å kommunalstämma fattas med mer än

hälften af kommunens hela rösttal efter röstvärdet (§ 27). Har den

representativa formen för kommunalstyrelse en gång blifvit införd, kan

förslag om dess afskaffande ej väckas förrän efter förloppet af fem år,

hvarvid erfordras lika beskaffad röstöfvervikt som vid införandet (§ 36).

Fullmäktigskapet i landskommunerna har ej vunnit någon allmän­

nare tillämpning. Enligt hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande i de

olika länen meddelat, förekom nämligen år 1906 dylik representation en­

dast i följande 16 kommuner:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Djursholms köping i Stockholms län

Köpingen Malmköping i Södermanlands län

» Hessleholtn i Kristianstads län

Eslöfs köping i Malmöhus län

Hörbv » i » län

Limhamns köping i Malmöhus län

Billeberga kommun

örgryte

Säfve

Ytterby

K ville

Bottna

Malmöhus län

Göteborgs och Bohus län

»■

»

»

»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

53

Skee kommun i Göteborgs och Bohus täln

Köpingen Arvika i Värmlands län

Ragunda kommun i Jämtlands län

Säfvar

» i Västerbottens län.

Köpingsinstitutionen, som under äldre tiders näringstvång beredde

en utväg för städernas borgare att å vissa platser på landsbygden hela

året om — således ej blott vid marknadstider — idka handel och handt­

verk, har med en friare näringslagstiftning förlorat sin ursprungliga be­

tydelse. Denna institution äger emellertid fortfarande bestånd, men grun­

dar sig ej på någon enhetlig lagstiftning. I kommunalt afseende röra sig

köpingarne uti former, lånta från såväl landsbygdens som städernas or­

ganisationer.

Enligt § 79 i nu omhandlade förordning kan köping antingen bilda

en kommun för sig eller ock ingå i den landskommun, inom hvars område

köpingen är belägen.

I senare fallet — d. v. s. då köpingen ej utgör egen kommun —

skall förevarande förordning tjäna till efterrättelse vid den kommunala

förvaltningen inom köpingen, således äfven i fråga om röstberäkningen,

med iakttagande att hvad i § 80 af förordningen är stadgadt om munici-

palsamhälle gäller äfven om köping, som kvarstår inom landskommunen.

Dylika köpingar, af hvilka ej någon bildats efter år 1865, utgöra numera

ett antal af allenast 7. Dessa ännu befintliga, äldre köpingar äro följande:

Valdemarsvik i Östergötlands län

Ljungby

Gamleby

Påskallavik

Pataholm

Kristianopel

Båstad

Kronobergs

Kalmar

Blekinge

Kristianstads

Om åter köping blifvit utbruten från den socken, inom hvilken den

uppstått, och vunnit kommunal själfständighet, har i hvarje särskildt sådant

fall förklarats, att för köpingskommunen skulle i afseende å rösträtt till-

lämpas de för städerna härutinnan gällande föreskrifter. Dock har undan­

tag gjorts för Tranås, såtillvida som högsta rösttalet för medlem af denna

köping är satt till V

20

af kommunens hela rösttal; och synes ett liknande

undantagsförhållande faktiskt äga rum jämväl beträffande Arvika. Bestämmel­

serna om rösträtt äro meddelade af Kungl. Maj:t, utom för Malmköping,

som synes hafva att följa af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sådant af-

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

seende utfärdade föreskrifter. Köpingar, hvilka för närvarande hafva or­

ganisation såsom själfständiga kommuner, äro följande 26, nämligen:

Sundbyberg i Stockholms län

Djursholm

Malmköping

Tranås

Värnamo

Huskvarna

Elmhult

Mönsterås

Figeholm

Nybro

Mörbylånga

Hessleholm

Ahus

Eslöf

Hörby

Limhamn

Vara

Tidaholm

Grästorp

Arvika

Seffle

Kungsör

Borlänge

Avesta

Bollnäs

Sollefteå

Södermanlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Kristianstads

Malmöhus

»

»

Skaraborgs

»

Värmlands

Västmanlands

Kopparbergs

Gäfleborgs

Västernorrlands

Dessutom hafva nedannämnda 9 samhällen utverkat sig tillstånd

att, sedan särskildt stadgade villkor blifvit uppfyllda, såsom köpingar bilda

egna kommuner:

Hvetlanda

Tomelilla

Fjällbacka

Grebbestad

Mellerud

Töreboda

Kopparberg i Örebro

Jönköpings

Kristianstads

Göteborg och Bohus

» » »

Alfsborgs

Skaraborgs

län

55

Hallsberg i Örebro

lan

Mora strand i Kopparbergs

»

Den förut oinförmälda köpingen Valdemarsvik har jämväl villkorligt

erhållit tillstånd att utgöra en kommun för sig, med rösträtt bestämd

såsom för stad.

Kungl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 29.

Förordningen om kommnnalstyrelse i stad.

Medlemskap af stadskommun är grundadt på samma förutsättningar

som medlemskap af landskommun, med den skillnad likväl, att i stad

brukandet af annans fastighet icke — i motsats mot hvad förhållandet

är på landet — gör brukaren till medlem af kommunen (§ 3).

Stadskommuns beslutanderätt utöfvas antingen vid allmän rådstuga

— omfattande hela samlingen röstberättigade kommunalmedlemmar —

eller genom stadsfullmäktige, en af de röstägande vald representation (§ 6).

En viss valfrihet mellan dessa olika organisationer är medgifven, i det

att stadskommun med 3,000 invånare eller därunder är berättigad, men

ej behöfver, utse en särskild representation. Sådan finnes icke heller —

enligt hvad inhämtade upplysningar för år 1906 gifva vid handen — uti

städerna Östhammar, öregrund, Sigtuna, Skanör med Falsterbo samt Nora.

För öfvergång från det ena till det andra systemet inom sådan mindre

stadskommun, som kan efter eget godtfinnande därutinnan besluta, gälla

samma villkor, som äro uppställda för införande eller afskaffande af full­

mäktigskap i landskommun. Öfverstiger invånarantalet 3,000, måste sta­

dens beslutanderätt i kommunala angelägenheter ovillkorligen uppdragas

åt stadsfullmäktige (§ 7). I sådan händelse blifver allmänna rådstugans

befattning inskränkt till val af berörda representation (§ 9).

För rätt att deltaga i allmän rådstugas öfver!äggningar och beslut

erfordras kvalifikationer liknande dem, som äro fastställda för deltagande

i kommunalstämma (§ 10). Rörande sättet för utöfvande å allmän råd­

stuga af rösträtt för samfäld egendom samt i fråga om öfverlåtande af

talan på annan gäller ock hvad därutinnan är stadgadt beträffande landet

(§§ 11 och 13).

Bidragsskyldigheten till stadskommuns utgifter är ställd i direkt

förhållande till sammanlagda beloppet af den bevillning, som skall erläggas

för kommunalmedlem tillhörig fast egendom, eller som blifvit honom på­

förd för inkomst af kapital eller arbete (§ 57). Skattskyldighetens be­

stämmande förmedlas alltså icke i stad genom någon särskild anordning,

motsvarande fyrktalssättningen på landet. •

56

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

I städs- likasom landskommun är rösträtten bunden vid den kom­

munala skatteplikten. Denna senare hvilar i sin ordning på skyldigheten

att erlägga bevillning till staten. Sålunda tillägges kommunalmedlem en

eller flera röster alltefter storleken af den bevillning, som blifvit honom

påförd, nämligen alltid 1 röst för bevillning under eller till och med

1 krona, samt vidare 1 röst för hvarje nytillkommande hel bevillnings-

krona. Rösträtten är emellertid icke heller å allmänna rådstugan obe­

gränsad, ity att ingen får där rösta för mer än Vs o af stadens hela röst­

tal eller i något fall för större antal röster, än som motsvarar bevillnin-

gen för 10,000 kronors inkomst af kapital eller arbete, d. v. s. för när­

varande 100 röster (§ 12).

Till beslut å allmän rådstuga erfordras — utom då fråga är om

införande eller afskaffande af stadsfullmäktiginstitutionen — blott enkel

pluralitet af de afgifna rösterna enligt den vid omröstningen följda röst-

grund. För öfrigt gälla beträffande omröstning samma regler, som skola

i slikt fall tillämpas å kommunalstämma (§§ 21 och 22).

Förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.

En till område och folkmängd så betydande kommun som Stock­

holm måste helt naturligt under alla förhållanden öfverlämna sin beslu­

tanderätt åt en representation. Denna utgöres af »bland stadens röst­

berättigade män valda deputerade, som benämnas stadsfullmäktige och äro

till antalet ett hundra» (§ 5).

Villkoren för behörighet att deltaga i valet af stadsfullmäktige i

Stockholm afvika ej från de behörighetsvillkor, som gälla för liknande val

i andra städer (§§ 2, 9, 10 och 11). Rösträtten är jämväl bestämd på

samma sätt som eljest i stadskommun, men det relativa maximum af Vso

är i Stockholm — hvilken stad skall för val af stadsfullmäktige indelas

i fem valkretsar (§ 6) — ställdt i förhållande till valkretsens, ej hela

stadens, rösttal (§ 12).

Från den allmänna regeln, att vid omröstning utgången bestämmes

genom enkel pluralitet, har beträffande Stockholms kommunalrepresenta­

tion gjorts undantag med afseende å frågor, som angå beviljande af an­

slag till nya ändamål eller behof, i det att för dylika erfordras bifall af

två tredjedelar bland dem, som deltaga i beslutet (§ 28). En dylik kva­

lificerad majoritet erfordras ej vid beslut inom stadsfullmäktige i rikets

öfriga städer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2!).

57

Den kommunala skatteplikten mittes i hufvudstnden, likasom i andra

stadskommuner, omedelbart efter storleken af det bevillningsbelopp, veder­

börande kommunalmedlem har att erlägga till staten.

*

I såväl allmänt som enskildt intresse är kommunernas själfverksam-

het underkastad kontroll af offentlig myndighet. A ena sidan måste näm­

ligen förhindras, att en kommun genom sina beslut störande ingriper i

statsförvaltningens gång eller eljest öfverskrider sin befogenhet, å aruIra

sidan kan icke tillåtas, att en generation till sin uteslutande nytta vid­

tager förfoganden, som menligt inverka på kommande generationer, eller

att den enskilde varder kränkt i sin rätt. Vissa kommunala beslut skola

därför underställas myndigheternas pröfning för att äga giltighet eller

af dem före verkställandet till lagligheten granskas, andra kunna genom

besvär dragas under dylik pröfning.

De myndigheter, på Indika det öfver hufvud ankommer att af ena

eller andra anledningen taga befattning med kommunala beslut, äro Kungl.

Maj:t samt — beroende på den kommun, där beslutet fattats — öfver-

ståthållareämbetet, Kungl. Maj:ts befallningshafvande och magistrat.

Hvad särskildt angår underställning, så torde de bestämmelser i

ämnet, som inrymmas i förordningarna om kommunalstyrelse på landet

(§§ 73 och 74) samt i stad (§§ 74 och 75) böra af mig återgifvas.

Enligt omförmälda författningar skola kommunalstämmas, allmän

rådstugas och stadsfullmäktiges beslut, för att vinna bindande kraft, under­

ställas Kungl. Maj:ts pröfning och fastställelse, då besluten angå försälj­

ning, pantförskrifning eller utbyte af någon sådan kommunen tillhörig

fastighet, som, för något dess gemensamma nytta afseende ändamål, genom

gåfva eller testamente tillfallit kommunen, äfvensom öfverenskommelse,

som medför förändring i de rättigheter, kommunen äger till sådan fastig­

het. Samma förfarande iakttages, då besluten afse upptagande af lån, ställdt

på längre återbetalningstid än två år, eller innefatta förslag till nya eller

förhöjda afgifter å den allmänna rörelsen, såsom väg-, bro- och färjpen­

ningar m. in.

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes godkännande erfordras för att

gifva gällande kraft åt, bland andra, sådana af kommunalstämma, allmän

rådstuga och stadsfullmäktige fattade beslut, som äro ämnade att tillämpas

såsom kommunalstadgar, till främjande af sedlighet, hälsovård samt ord­

ning och säkerhet inom kommunen, eller afse påläggande af afgifter, som

erfordra uttaxering för längre tid än fem år.

Förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm (§§ 30 och 31)

innehåller särskilda, från de nu nämnda i viss mån afvikande bestäm-

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Håft.

8

58

Finland.

meker angående de af stadsfullmäktige därstädes fattade beslut, som skola

underställas Kungl. Maj:ts eller öfverståthållareämbetets pröfning.

Bland grannländerna står Finland vårt land närmast, såvidt angår

sättet för organiserande af den kommunala själfstyrelsen.

I de finska städerna utöfvas beslutanderätten i allmänhet af stads­

fullmäktige, hvilka väljas å allmän rådhusstämma, samt i landskommu­

nerna å kommunalstämma. Rätten att utöfva rösträtt å rådhus- och kom­

munalstämmor tillkommer >hvarje medlem af kommunen, som äger finsk

medborgares rättigheter och själf råder öfver sig och sitt gods, är för­

bunden att till kommunen utgöra skatt, ej häftar för derå än nästföre­

gående års kommunalutskylder, ej är annans lagstadda tjänstehjon och ej

heller bör på grund af laga dom anses sakna god frejd. Äfven bolag

äro röstberättigade.

Röstvärdet beräknas efter det en hvar påförda skattöre. Angår

fråga endast jord, lägenheter och inrättningar, hvilka äro i mantal satta,

beräknas dock rösterna efter mantalet, sålunda att Vio mantal och där­

under medför 1 röst, öfver Vio till och med 2/io mantal 2 röster o. s. v.

Vederbörande stämma beslutar för en tid af 3—5 år i sänder, huru stort

belopp af den skattskyldiges inkomst, som skall motsvara ett skattöre, dock

med iakttagande att detta belopp icke får sättas under 200 eller öfver

400 mark i städerna och icke under 100 eller öfver 300 mark på landet.

Taxering och påföring af skattören sker, oberoende af bevillningen till

staten, genom en särskild taxeringsnämnd. Den, hvars inkomst motsvarar

allenast 1 skattöre, betalar ej några utskylder till kommunen och har ej

heller kommunal rösträtt. För 2 skattören erhålles en röst, för 3 skatt­

ören 2 röster, men för 4 skattören 4 röster, för 5 skattören 5 röster o. s. v.

I stad är högsta rösttalet på en röstägande 25 röster, motsvarande, om

skattöret är bestämdt till 200 mark, en årsinkomst af 5,000 mark och,

om skattöret utgör 400 mark, en årsinkomst af 10,000 mark. För öfrigt

är rösträtten begränsad sålunda, att ingen må utöfva rösträtt i stad för

större antal röster, än som svarar mot 1/so af kommunens hela röstbelopp

efter röstlängden, och på landet för mer än tillsammans V

15

af de i om­

röstningen deltagandes sammanlagda röstbelopp.

Bestämmelsen om skattefrihet för första skattöret verkar så, att

skatteplikt och rösträtt inträda, om skattöret är 200 mark, först vid en

inkomst af 400 mark och, om skattöret är 400 mark, först vid en inkomst

af 800 mark.

Kontroll öfver den kommunala förvaltningen utöfvas från statens

sida i ungefär samma utsträckning som hos oss och består i uppsikt öfver

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

lagligheten af sådana beslut, som Minnas till verkställighet, förbehåll om

vissa besluts underställande under högre administrativ myndighet o. s. v.

De granskande myndigheterna äro städernas magistrater, länsguvernörerna

och senatens ekonomidepartement.

I Norge utöfvas kommunernas beslutanderätt såväl på landet som i

städerna af valda korporationer. Hvart »herred» på landet — i regeln

sammanfallande med prästgället — skall hafva ett »reprassentantskab» af

12—48 medlemmar samt ett af och bland dettas medlemmar valdt »for-

mandskab», bestående af x!\ af representantförsamlingen.

Allmänhetens deltagande i de kommunala angelägenheterna inskrän­

ker sig till val af repraesentantskab. Röstberättigade äro män, som upp­

fylla villkoren för politisk rösträtt — d. v. s. äro 25 år gamla, i 5 år

varit bosatta i landet och icke till följd af grundlovens bestämmelser om

suspension eller förlust af rätten att rösta äro i mistning af rösträtt, dock

med vissa modifikationer beträffande fattigunderstödstagare — samt kvin­

nor, som, utom det att de uppfylla sagda villkor, för sista året betalt

skatt till stat eller kommun för minst 300 kronors inkomst eller lefva i

hel eller partiell egendomsgemenskap med make, som betalt sådan skatt.

För såväl män som kvinnor fordras dessutom, att de under de två sista

åren haft stadigt hemvist inom kommunen. Sterbhus, bolag och menig­

heter äro ej röstberättigade. Hvarje röstande har en röst. Valen äro

proportionella, ifall yrkande därom göres af ett större antal, i regeln

1,000, röstägande.

Formandskabet utöfvar den egentliga förvaltningen. I fråga om af-

löningar, nya kommunala företag, köp eller afhändande af egendom eller

afstående af någon därtill hörande rättighet skall dock representantför­

samlingens beslut inhämtas. Representanterna meddela äfven decharge i

fråga om förvaltningen af kommunens medel. Äfven eljest, då någon

fråga af större vikt förekommer, kan formandskabet hänskjuta densamma

till reprsesentantskabets afgörande.

Det åligger formandskabet att på kallelse sammanträda med amt-

mannen eller fogden för att öfverlägga om kommunens angelägenheter.

Fogden är i vanliga fall mellanhanden mellan de kommunala styrelseor­

ganen och statens högre administrativa myndigheter. Amtmannen utöfvar

dock i vissa fall en omedelbar uppsikt öfver förvaltningen. Han äger när

som helst taga del af formandskabets protokoll och granskar alla beslut,

som fattas af representantförsamlingen. Äro 2Ä af repraesentskabet eniga

om ett beslut och amtmannen icke finner något att erinra mot detsamma,

tillkännagifver han detta för formandskabet, och beslutet erhåller därmed

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

59

Norge.

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Danmark.

giltighet. År pluraliteten mindre eller ogillar am tm ann en beslutet, skall

saken åter företagas till behandling af representantförsamlingen. Äro

2/3

af representanterna eniga om beslutet, är det utan vidare giltigt. Ernås

icke så stor majoritet, kan minoriteten, med enkel röstöfvervikt, påkalla

ärendets hänskjutande till regeringen, som då gillar eller förkastar beslutet.

Begagnar ej minoriteten den sålunda medgifva underställningsrätten, är

beslutet omedelbart gällande. I fråga om utgifter, som kräfva uttaxering

för längre tid än fem år, eller afhändande af inkomstgifvande fast egen­

dom erfordras alltid regeringens godkännande af representantförsamlingens

beslut.

För städerna — där jämväl finnas formsend och representanter —

gäller i hufvudsak detsamma. Dock fordras för kvinnlig rösträtt fullgjord

skatteplikt för minst 400 kronors inkomst. Proportionella val till repre­

sentantförsamlingen äga ej rum, med mindre än att i regeln minst 1,600

röstande framställa begäran därom. Representanternas antal växlar mellan

20 och 84 allt efter städernas storlek. Mellanhand mellan de kommunala

styrelseorganen och statens högre administrativa myndigheter är magistraten,

som tillika ägeor ett icke ringa omedelbart inflytande på stadens kommunala

förvaltning. Årligen före den 1 augusti sammanträder formandskabet med

magistraten för att gemensamt med denna öfverlägga om de arbeten eller

andra företag, som skola under det följande året utföras, och om upp­

rättandet af kommunens utgifts- och inkomststat. Alla förslag och kost­

nadsberäkningar i detta hänseende uppgöras af magistraten.

I fråga om giltigheten af representantförsamlingens beslut och amt-

mannens befogenhet därvidlag samt om underställning till regeringen i

vissa fall gäller hvad förut är sagdt om kommunalförvaltningen på landet.

Äfven i Danmark är för närvarande beslutanderätten i kommunala

angelägenheter helt och hållet öfverlåten åt valda representanter. I hvarje

sockenkommun på landet finnes ett »sogneraad», bestående af 5, 7 eller 9

medlemmar. Dessa delas med hänsyn till sättet för deras väljande i två

grupper, af hvilka den ena räknar en medlem mer än den andra. Den

mindre af dessa grupper väljes af samtliga röstberättigade. Villkoren för

rösträtt äro desamma som för valbarhet till Folketinget, nämligen att hafva

uppnått 25 års ålder, äga medborgerligt förtroende och i ett år hafva haft

fast bostad inom valdistriktet, med undantag dock för tjänstehjon, fattig-

understödstagare och sådana, som äro i omyndighets- eller konkurstillstånd.

Härjämte fordras för kommunal rösträtt att hafva erlagt nästföregående års

utskylder till kommunen. Den större åt' förenämnda två grupper väljes af

den femtedel af kommunens rösträttsberättigade invånare, som föregående år

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2i).

(il

betalt de största kommunala utskyldsbeloppen, uttaxerade på »Hartkorn»

och efter »Formue och Lejlighed».

Sockenrådet väljer inom sig en ordförande, kallad »formand», som

tillika handhafvcr kommunens räkenskaper och ombesörjer verkställigheten

af sockenrådets beslut.

Närmaste tillsynen öfver landskommunernas förvaltning utöfvas af

amtmannen och amtsrådet. Detta senare består af amtmannen jämte 7—

13 valda medlemmar och motsvarar närmast vårt landsting. Det väljes

liksom sockenrådet gruppvis. Den större gruppen utses af sockenråden

genom elektorer, den mindre väljes omedelbart af de fastighetsinnehafvare,

som, jämte det att de uppfylla villkoren för valbarhet till Folketinget,

under sistförflutna året betalt de största bidragen till amtkretsens kassa.

För giltighet af sockenrådets beslut erfordras samtycke af amts­

rådet i alla viktigare fall, såsom då fråga är om åtagande af stadigvarande

förpliktelser, som icke följa omedelbart af lag, om bidrag till privata sjuk­

kassor, ålderdoms- och begrafningskassa’ m. in. d., om försäljning eller

pantsättning af kommunen tillhörig fast egendom, om köp af sådan egen­

dom, om minskande af kommunens kapitalförmögenhet, om upptagande

eller förnyande af lån, som krafvel' längre återbetalningstid än ett år, eller

förlängning af tiden, inom hvilken erhållet lån skall återbetalas, samt om

uttaxering af ett större skattebelopp än det, som motsvarar medelbeloppet

af den årliga uttaxeringen under de tre sistförflutna åren jämte hälften

därutöfver.

Amtsrådet har därjämte en vidsträckt uppsikt öfver kommunernas

förvaltning och meddelar decharge i fråga om sockenrådens räkenskaper.

Jämväl amtmannen granskar sockenrådens både beslut och räken­

skaper. Finner han, att något beslut icke har stöd af lag, eller att det

är för kommunen skadligt, kan han förbjuda dess verkställighet, men är

samtidigt pliktig att hänskjuta saken till inrikesministerns afgörande.

Den kommunala beslutanderätten i städerna utöfvas af ett »byraad»,

bestående af en af konungen utnämnd borgmästare (vanligen byfogden)

såsom ordförande samt gruppvis valda medlemmar till ett antal af 7—19.

Grupperna äro äfven här två, så fördelade, att den ena räknar en medlem

mer än den andra. Den större gruppen utses genom allmänna val på

samma sätt som den mindre gruppen i sockenråden. Den återstående

gruppen väljes af den femtedel af de röstberättigade, som har betalt det högsta

skattebeloppet, såframt dessa väljare tillsammans betalt minst 2/z af hela

kommunalskatten; i annat fall ökas de högstbeskattades valklass, intill

dess nämnda skattebelopp uppnås.

62

Statistiska

uppgifter.

Den egentliga förvaltningen och verkställigheten tillkommer borg­

mästaren med biträde af borgerliga rådmän, valda af och ibland byrådet.

För vissa förvaltningsgrenar kunna dock särskilda förvaltningsorgan tillsättas.

Utan inrikesministerns samtycke kan byrådet icke något år utskrifva

ett högre skattebelopp än medeltalet af motsvarande belopp under de tre

närmast föregående åren med tillägg af en femtedel.

Den amtmannen i fråga om landskommunerna tillagda befogenheten

att i vissa fall förbjuda verkställigheten af sockenrådets beslut tillkommer

i stad borgmästaren beträffande byrådets beslut. Äfven i detta fall hän-

skjutes saken till inrikesministern, som träffar det slutliga afgörande^

Byrådets beslut beträffande köp, pantsättning eller afbandande af

fast egendom, minskning af kapitalförmögenheten, upptagande af större

lån eller lån på längre tid, än att det kan af följande årets inkomster

återbetalas, eller förlängning af återbetalningstiden för erhållet lån

äfvensom den förutnämnda utskrifningen af betydligare skattebelopp skola

underställas inrikesministern.

Byrådet meddelar själft decharge i fråga om de kommunala styrelse­

organens penningförvaltning, men räkenskaperna insändas i allt fall till

inrikesministern, som, i händelse olagliga utgifter beslutats eller vederbö­

rande eljest öfverskridit sin befogenhet, vidtager de åtgärder, som af om­

ständigheterna påkallas.

För Köpenhamn gälla särskilda bestämmelser.

Ett af regeringen år 1906 framlagdt förslag till »Lov om kommunal

Valg» åsyftar en ganska genomgripande förändring i anförda bestämmelser.

Sålunda skulle, bland annat, valmännen icke längre uppdelas i grupper med

olika behörighet, utan valen blifva samfällda, hvarförutom proportionellt

valsätt skulle införas.

Innan jag härefter öfvergår till att utveckla grunderna för de för­

slag till ändringar i kommunalförordningarna, som synas mig af behofvet

påkallade, har jag ansett mig böra meddela några uppgifter, grundade på

den utredning angående gällande kommunal rösträtt, som statistiska cen­

tralbyrån enligt nådigt beslut af den 8 juni 1906 verkställt. En bearbetning

af denna utredning innehålles i tre tabeller, Indika torde få såsom bilagor

åtfölja statsrådsprotokollet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Landskommunerna.

Sammanlagda fyrktalet, uträknadt enligt den bevillning, som grun­

dade sig på 1904 års bevillningstaxering, uppgick för rikets 2,387 lands­

kommuner till 40,042,786. Högsta fyrktalet, eller 4,241,067, hade Malmö-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Go

Uppgifter för länen om fyrktalen i landskommunerna.

Län.

Antal

lands­

kommu­

ner.

Medel

-

fyrktal i

hvarje

kom­

mun.

Ökning af länets

fvrktal från år

1892 till 1904 med

Af fyrktalen år 1904

korarno på

Af fyrktalen är 1892

koinmo pa

antal

fyrkar.

%.

-a

•

.O

-g

U

t

-5

-O

annan

fastighet

ofri ga

beskatt-

ningsfö-

remål

%•

jord­

bruksfas­

tighet

%■

annan

fastighet

%.

öfriga

beskatt-

ningsfö-

remål

%.

Stockholms . . .

no

22,680

1,284,429

106-1

25-8

15-6

58-C

47-1

12-1

40-8

TJppsala..................

85

13,305

392,383

531

395

6-7

53-8

520

5'5

42-5

Södermanlands. .

91

17,361

623,558

65 2

39-7

8-7

51-6

58-9

7-1

34-0

Östergötlands

.

.

149

14,517

670,454

44-9

48-2

9-7

421

63-4

7-2

29-4

Jönköpings . . .

127

10,238

459,173

54-6

45-0

8-7

46-3

650

5-7

29-3

Kronobergs . . .

85

12,148

401,904

63-7

45

3

7-6

47-1

63-3

50

31-7

Kalmar...................

101

12,813

343,545

361

58-8

6-7

34-5

72-5

4-8

22-7

Gottlands ....

92

4,092

103,135

37-7

555

80

36-5

70-9

7-6

21-5

Blekinge ....

35

18,163

182,107

401

48-6

10-9

40-6

63'8

8-1

28-1

Kristianstads . .

143

11,840

499,644

41-9

54-3

7-1

38-6

71-5

50

23-5

Malmöhus....

241

17,598

1,550,021

57-6

43-8

9 5

46-7

66-4

5-2

28-4

Hallands ....

86

9,081

232,878

42-5

62-7

59

31-4

71-9

3-8

24-3

Göteb. o. Bohus .

87

21,741

804,720

74-0

28-2

17-9

53-9

43-5

13-6

42-9

Älfsborgs ....

221

8,198

695,573

62-8

37-8

7-9

54-3

561

5-6

38-3

Skaraborgs . . .

260

5,677

202,870

15-9

63-8

3-6

32-6

72-3

2-9

24-8

Värmlands. . . .

87

22,182

689,748

55-6

44-9

7-3

47-8

53-2

6o

40-8

Örebro...................

58

34,887

734,742

57-0

351

7-3

57-6

49-2

60

44-8

Västmanlands . .

68

20,075

481,335

54-5

391

7-7

53-2

51-6

5-7

42-7

Kopparbergs . . .

47

56,930

1,485,082

124-7

33-5

8-7

57-8

438

7-6

48-6

Gäfleborgs ....

47

53,462

1,263,759

101-2

25-4

10-1

64’5

35-5

10-7

53-8

Västcmorrlands .

63

38,677

976,861

66-9

25-0

7-2

67-8

31-2

6-3

62-5

Jämtlands ....

59

14,468

391,108

84-6

461

3-7

50-2

465

3-8

49-7

Västerbottens . .

24

45,041

556,641

106-2

40-4

65

53-1

53-3

7-0

39-7

Norrbottens . . .

21

60,121

809,120

178-4

27-3

8-3

64-4

42-8

4-7

52-5

Rikets landskom:er

2,387

16,775 15 834.790

65'4

398

89

51-3

55-8

6-6

37-6

hus län, det minsta, eller 376,452, Gottlands län. Tabellbilagan 1 A

innehåller i öfrigt uppgifter härom.

Med anledning af kommunernas olika storlek förete länsmedeltalen

för kommunernas fyrktal betydande skiljaktigheter. Medan sålunda för

hela riket på hvarje kommun belöpte i medeltal 16,775 fyrkar, var medel­

64

talet å ena sidan för Gottlands och Skaraborgs län med deras många och

små kommuner endast 4,092 och 5,677 fyrkar samt å andra sidan för

Kopparbergs län nära 57,000 och för Norrbottens län öfver 60,000 fyrkar

per kommun. Om skiljaktigheterna länen emellan såväl härutinnan som

äfven beträffande en del andra fyrktalsförhållanden lämnas upplysningar i

den tabell, som å föregående sida intagits.

ökning af landskommunernas hela fyrktal under de tolf åren från

1892 — för hvilket år närmast föregående redogörelse för kommunal

rösträtt föreligger — till 1904 uppgick till 15,834,7^90 fyrkar, eller till ej

mindre än 65,4 %, medan motsvarande ökning under de tjuguett år, som

förflöto mellan år 1871 — för hvilket år äfven en dylik redogörelse tinnes

— och år 1892, var 63,7 %. Ökningen under den senare, likasom äfven

under den tidigare, af dessa perioder sträckte sig till alla län, men icke i

samma omfattning. Enligt nyssnämnda tabell visa för perioden 1892 till

1904 Norrbottens län med en ökning af 178,4 % och Skaraborgs län med

en ökning af endast 15,9 % de största motsatserna. Med öfver 100 % hade

fyrktalet ökats jämväl för två andra norrländska län samt för Koppar­

bergs och Stockholms län.

Väsentligen bestämmande för fyrktalets ökning inom länen har va­

rit, i hvilken utsträckning jordbruk eller industri där idkats. Jordbruks-

fyrkarne hafva nämligen ej på långt när ökats i samma proportion som

fyrkarne af andra slag. Detta ådagalägges af följande siffror:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2i).

Fyrktal.

Ökning

År 1904.

År 1892.

x %.

Jordbruksfastighet.....................................

15,943,966

13,496,513

18-1

Annan fastighet..........................................

3,559,159

1,606,473

121-6

Alla öfriga beskattningsföremål . . .

20,539,661

9,105,010

125-6

Summa

40,042,786

24,207,996

65'4

. .

°

Skiljaktigheterna äro betydande. År 1892 var fyrktalet för jord­

bruksfastighet ännu åtskilligt större än fyrktalet för annan fastighet och

alla öfriga b e sk attn i n gs fö re in ål tillsammantagna, hvaremot år 1904 fyrktalet

ensamt för dessa öfriga beskattningsföremål var betydligt större än fyrktalet

för jordbruksfastighet och större till och med än fyrktalet för all fastighet.

Såsom tabellen å föregående sida gifver vid handen, funnos år 1892 ej mindre

än 16 län, där jordbruksfyrkarne utgjorde mer än hälften af samtliga

65

fyrkar. År 1904 hade antalet af dessa län minskats till 5, nämligen

Kalmar, Gottlands, Kristianstads, Hallands och Skaraborgs län, af hvilka

det sistnämnda företedde det högsta procenttalet för jordbruksfyrkar eller

63,8

%. A

andra sidan utgjorde sistnämnda fyrkar i Stockholms, Göte­

borgs och Bohus, Gäfleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län icke ens

30 % af hela antalet. Två af dessa län, Gäfleborgs och Västernorrlands,

jämte två andra, Kopparbergs och Västerbottens, voro år 1871 de enda

län, där jordbruksfyrkarne ej bildade majoritet. För hela landsbygden

uppgingo dessa fyrkar år 1871 till 68,4 % af hela antalet, mot

55,8

% år 1892

och

39,8

/ år 1904.

Antalet röstägande uppgick år 1904 till 674,660 och hade sedan år

1892 ökats med 156,607 eller med

30,2

i«. Huru dessa röstägande för­

delade sig i grupper efter nuvarande rösttal, framgår af följande öfversikt:

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 29.

Grupper

af

rösttal.

Antal röstägande år

1904.

Ökning sedan år 1892.

Nuvarande rösttal.

Hela antalet.

%.

Antal.

%■

Hela rösttalet.

%■

1—5

röster...................

142,008

211

958

0'7

559,136

1*6

^6—10 »

...................

84,596

126

15,428

223

687,609

1*9

11-25

»

...................

160,176

237

36,588

29-6

2,806,830

7*9

26 -50

»

...................

137,084

20-3

43,915

47-1

5,026,614

14*2

51-100

»

...................

85,048

12-6

33,720

65-7

5,915,353

16*7

101-250

»

...................

44,534

6-6

17,925

67-4

6,741,714

19-0

251-500

»

...................

13,436

20

5,296

651

4,635,940

131

501-1,000

»

...................

5,121

0 8

1,891

58-5

3,492,744

9*9

Mer än 1,000 >

...................

2,657

04

886

50*0

5.571,672

15*7

Samtliga grupper

674,660

lOOo

156,607

30

2

35,437,612

100 0

ökningen af antalet röstägande sedan år 1892 har alltså varit re­

lativt minst inom de lägsta röstgrupperna — framför allt den lägsta —,

störst åter inom grupperna med 51—500 röster. Af hela rösttalet inne­

hafva de mellersta grupperna, med 26-—250 röster, i det allra närmaste

hälften.

Vid den statistiska undersökningen hafva de röstägande fördelats i

fyra klasser: enskilda personer (stärbhus inräknade), menigheter (undervis­

ningsanstalter, fromma stiftelser och en del andra korporationer inräknade),

aktiebolag och andra bolag. Af hela antalet röstägande räknas 4,658 till

menigheter, 4,881 äro aktiebolag — flera af dessa likasom äfven af andra

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Håft.

9

66

Kungl. Maj tfa Nåd. Proposition N:o 29.

röstägande tillhöra mer än en kommun och räknas sålunda mer än en

gång —, 5,805 hänföras till andra bolag, samtliga återstående, eller 97*7 %

af hela antalet, utgöras af enskilda personer.

Om än enskilda personer äro bland de röstägande vida öfvervä­

gande till antalet, intaga de dock icke en i lika hög grad dominerande

ställning vare sig beträffande fyrktal eller nu gällande reducerade rösttal.

Enligt 1904 års uppgifter fördelade sig nämligen fyrktal och rösttal på

omförmälda fyra klasser sålunda:

Hela fyrktalet.

Nuvarande rösttal.

Fyrkar.

*

Antal röster.

%.

Enskilda personer.......................

31,585,157

78-9

30,689,620

86-6

Menigheter.....................................

481,400

1-2

371,535

lo

Aktiebolag.....................................

7,296,944

18-2

3,740,919

10 e

Andra bolag................................

679,285

1-7

635,538

1-8

Summa

40,042,786

1000

35,437,612

100

o

Den år 1900 stadgade begränsningen af den kommunala röst­

rätten på landet drabbar, såsom synes, hufvudsakligen aktiebolagen, hvil-

kas rösttal för år 1904 nedgick till föga mer än hälften af det rösttal,

som eljest skulle tillkommit dem. Då af dessa bolags rösttal för nämnda

år ej mindre än 2,147,731 tillhörde gruppen med 2,001—5,000 röster,

707,053 gruppen med 1,001—2,000 röster, 430,361 gruppen med 501—

1,000 röster, 240,439 gruppen med 251—500 röster och endast 215,335

gruppen med 1—250 röster, är tydligt, att vid en ytterligare mera afse-

värd inskränkning af den kommunala rösträtten några särskilda åtgärder

beträffande aktiebolagen icke äro påkallade.

I fråga om verkan utaf den stadgade begränsningen af rösträtten är

kommunens storlek af synnerlig betydelse. Med anledning häraf hafva,

såsom efterföljande tabell utvisar, landskommunerna blifvit uppdelade i

grupper efter sitt hela fyrktal, hvarvid angifvits ej mindre antalet kommu­

ner i hvarje fyrktalsgrupp än äfven huru många af kommunerna och af

de röstägande därstädes fått rösttalen enligt gällande bestämmelser redu­

cerade.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 29.

67

Fyrktalögrapp.

Antal

kommuner.

Med reducerade fyrktal.

Antal

kommuner.

Antal

röstägande.

Intill

1,000

fyrkar . .

17

11

15

1,000 till

2,000

>

126

78

112

2,000

'i

3,000

» . .

167

104

172

3,000

>

4,000

>

177

no

171

4,000

»

5,000

» . .

187

109

152

5,000

»

7,000

>

324

182

258

7,000

»

10,000

)

361

198

270

10,000

»

15,000

» . .

357

177

230

15,000

25,000

>

321

155

197

25,000

i

50,000

> . .

211

120

138

50,000

» 100,000

1

87

64

96

100,000 fyrkar och därutöfver .

52

48

155

Summa

2,387

1,356

1,966

I de 139 kommunerna med ett fyrktal af 50,000 och derutöfver

verkar ensamt det absoluta maximum af röster motsvarande 5,000 fyr­

kar till begränsning, i de 674 kommunerna med lägre fyrktal än 5,0»»0

åter ensamt det relativa maximum af röster motsvarande Vio af hela det

oreducerade fyrktalet, och detta senare maximum gör sig nästan utan undantag

gällande äfven i de 685 kommunerna med fyrktalen 5,000 till 10,000. Jämför

man dessa de högsta och lägsta fyrktalsgrupperna med de mellanliggande, som

innefatta fyrktalen 10,000 intill 50,000, befinnes det, att, i förhållande till hela

antalet kommuner, antalet så väl kommuner som röstägande med begrän­

sad rösträtt är i de sistnämnda grupperna mindre än i de öfriga. Bland

de 251 röstägande med begränsad rösträtt i kommuner med minst 50,000

fyrkar finnas ej mindre än 200 aktiebolag.

Lägsta fyrktalet, eller 536, äger Gällby kommun i Alfsborgs län,

det högsta, eller 366,998, örgryte invid Göteborg. Fyrktal öfver 300,000

äga jämväl Stora Tulla och Grangärde kommuner i Kopparbergs län. Af de

12 kommunerna med fyrktal å 200,000 intill 300,000 är Karlskoga i

Örebro län med 299,000 fyrkar den största; af de öfriga äro 3 grannkom­

muner till Stockholms stad och 5 tillhöra de norrländska länen.

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Stadskommunerna.

Städernas samfällda oreducerade rösttal uppgick år 1904 till 5,470,502,

däraf omkring 472 millioner grundade sig på bevillning för inkomst

af kapital eller arbete. Af samfällda rösttalet kommo ej mindre än

2,125,270 röster på Stockholm och 673,851 på Göteborg, således ensamt

på dessa båda städer något mer än hälften af hela rösttalet. På Malmö,

Norrköping, Galle och Hälsingborg kommo tillsammans 740,102 röster.

I följd af gällande rösträttsbestämmelser har nyssnämnda samfällda

rösttal reducerats till 3,755,178 eller med 31‘4 %, särskild! för Stockholm

till 1,308.238 eller med 38'4 % och för Göteborg till 421,469 eller med

37‘5 %>. För de 4 öfriga nämnda städerna har genom reduktionen röst­

talet minskats med i medeltal 29'5 % och för återstående 87 städer med

i medeltal 22'i %.

Af de båda maxima, som begränsa rösträtten i städerna, kommer

det relativa — Vso af hela det oreducerade rösttalet — till användning

blott i städer med lägre rösttal än 5,000. Dessa städers antal, hvilket år

1892 uppgick till 33, hade år 1904 minskats till 18. Lägsta rösttalet för

stad var 1,317, nämligen i Sigtuna, hvarest alltså på en röstägande kunde

komma högst 26 röster. Hela antalet röstägande, hvilkas rösttal i om-

förmälda 18 städer år 1904 voro reducerade, uppgick till 133, däraf ej

mindre än 10—12 i hvar och en af städerna Öregrund, Sigtuna, östham­

mar och Trosa. Af dessa 133 röstägande torde en del äfven drabbas af

stadgandet om den absoluta maximigränsen af 100 röster.

Ensamt på grund af berörda stadgande har röstvärdet reducerats för

7,781 röstägande, af hvilka 3,405 eller ej långt från hälften tillhörde Stock­

holm, 1,082 Göteborg, 1,049 Malmö,o Norrköping, Gäfle och Hälsingborg

samt 2,245 återstående 69 städer. År 1892 uppgick antalet röstägande,

hvilkas rösttal enligt nu gällande bestämmelser skulle reducerats till 100

röster, i nuvarande 93 städer till 3,690, och har det alltså på tolf år mer

än fördubblats, medan hela antalet röstägande samtidigt ökats endast med

nära 63 *, eder från 184,589 till 300,478.

Bland de 7,914 röstägande, hvilkas rösttal reducerats, funnos 6,395

enskilda personer, 108 menigheter, 1,178 aktiebolag och 233 andra bolag.

För aktiebolagen hade rösttalet reducerats från 931,728 till 174,935

eller med ej mindre än 756,793 röster, under det att enskilda personer

genom reduktionen förlorat 720,336 röster samt menigheter och bolag till­

sammans 238,195. De sålunda reducerade rösttalen uppgingo för sist­

nämnda båda klasser till 68,535 och för enskilda personer till 3,511,708.

69

Såsom nyss blifvit nämndt, har inom städerna samfällda rösttalet

reducerats med 31 ’4 %, och har denna reduktion nästan uteslutande träffat

rösttalen öfver 100, eller med andra ord de skattskyldiga, som åtnjuta

en inkomst af minst 10,000 kronor eller äro såsom fastighetsägare lik­

ställda med dylika inkomsttagare. Att reduktionen blifvit så betydande,

beror i väsentlig mån därpå, att flera af dessa röstägande innehafva myc­

ket höga rösttal.

Köpingskommunerna.

Af de 33 köpingar, som för närvarande finnas, utgöra, enligt hvad

förut är nämndt, 26 egna kommuner. Antalet befinner sig i stark tillväxt.

Endast 11 af de nuvarande köpingskommunerna funnos år 1892, och 1904

års kommunala rösträttsstatistik upptar blott 21. Huskvarna, Limhamn,

Kungsör, Avesta och Bollnäs hafva nämligen sedan dess inträdt bland

köpingarnes antal.

Hela det oreducerade rösttalet i de 21 köpingarne uppgick enligt

nyssnämnda statistiska redogörelse till 124,827, hvaraf ej mindre än 24,647

röster kommo på Djursholm, men å andra sidan föga mer än 200 på en hvar

af Figeholm och Mörbylånga, hvilka sålunda med afseende på rösttal stå

långt efter äfven de minsta städerna. Djursholm däremot skulle, i fall

den vore stad, i nämnda afseende intaga platsen närmast efter Nyköping

och Södertälje. För öfriga köpingar var rösttalet högst i Arvika, eller

15,110, i 2 köpingar omkring 11,000, i 4 mellan 5,000 och 10,000 samt

i de återstående 11 mellan 1,300 och 5,000 röster.

I sist omförmälda 11 köpingar jämte Figeholm och Mörbylånga voro

de röstägande underkastade reduktion af rösttalen på grund af stadgandet

om ett relativt maximum af Vso af kommunens hela rösttal, hvilken re­

duktion i några af dessa köpingar drabbade ganska hårdt. Sålunda kom

på grund däraf i de två nämnda minsta kommunerna högsta tillåtna röst­

talet att utgöra blott 4 röster, medan det högsta oreducerade rösttalet i

den ena af dem var 41 och i den andra 35.

För samtliga 21 köpingar var rösttalet reduceradt med omkring 22 %.

Mest berörda af inskränkningen voro de obetydligaste köpingarne, minst

berörda åter köpingarne med rösttal mellan 3,000 och 7,000.

En del andra siffror, hämtade från den statistiska utredningen, an­

håller jag att få i annat sammanhang återgifva.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 29.

70

Såsom jag i det föregående framhållit, grundade 1862 års koin-

ÅterllTck.

munalförordningar rösträtt i kommunens angelägenheter på den principen,

att medlem af kommun skulle vara i tillfälle att på de kommunala be­

sluten utöfva ett inflytande, som motsvarade hans skattebidrag till kom­

munen. Grundsatsen om rösträttens afpassande efter skattebidraget blef

emellertid icke till det yttersta genomförd annat än för landskommunen.

Vid val af stadsfullmäktige i Stockholm och vid omröstning å allmän råd­

stuga i öfriga städer skulle nämligen rösträtten begränsas, i Stockholm

till V

20

af hela rösttalet inom valkretsen samt i öfriga städer till V

20

åt

stadens hela rösttal. På den kyrkliga kommunens område hade dessutom

rösträtten blifvit underkastad en ytterligare inskränkning genom bestäm­

melsen, att vid röstberäkning å kyrkostämma med församling uti hufvud-

staden skulle tillämpas en röstskala med ett absolut maximum af 20 röster,

motsvarande 160 kronors bevillning till staten.

Den kommunala rösträttsreformens historia vittnar om de oaflåtliga

sträfvandena vid riksdagarne att åstadkomma jämnare fördelning af det

inflytande, som vid afgörandet af kommunala ärenden sålunda blifvit i

olika omfattning tillerkändt röstberättigade uti olika förmögenhetsställning.

Alldeles utan resultat hafva, på sätt jag förut jämväl omförmält,

dessa sträfvanden icke varit. Så nedsattes genom två särskilda kungörelser

af den 9 november 1869 det relativa röstmaximum i Stockholm och i öf­

riga städer till Vso af hela rösttalet, hvarjämte såsom absolut maximum

fastställdes det rösttal, som motsvarar bevillningen för 10,000 kronors

inkomst af kapital eller arbete. För landsbygden genomfördes ock en lik­

nande reform, ehuru betydligt senare samt icke så långt gående. Enligt

lagen af den 9 november 1900 skall nämligen vid omröstning å kommu­

nalstämma röstvärdet begränsas därhän, att icke någon äger utöfva rösträtt

för större antal röster, än som svarar emot V

10

af kommunens hela fyrktal,

eller i något fall för högre rösttal än det, som motsvarar 5,000 fyrkar.

Inrymmande

Tiden torde nu vara inne att i sammanhang med före-

fyådsJl^åestående omgestaltning af den politiska rösträtten jämväl upptaga frå-

mindre

gan om reformerande af den kommunala. Då, enligt hvad statistikens

ltagarné

s^ror yisa> de srna inkomsttagarne mångenstädes, praktiskt taget, äro

beröfvade nästan hvarje möjlighet att göra sig gällande inom kommu­

nerna, torde den åsyftade reformen böra gå i den riktning, att verkligt

inflytande på kommunala angelägenheters afgörande tillförsäkras äfven

dessa kommunens medlemmar. Genom deras produktiva verksamhet hafva

nya skattekällor öppnats eller redan befintliga blifvit mera gifvande, och

ifrågavarande medborgare göra sålunda en ganska betydlig insats i det

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2It.

71

kommunala lifvet. Ur synpunkten åt' samhällets lugna och lyckliga ut­

veckling måste det ock vara nyttigt och lämpligt, att tillfälle till verksamt

deltagande i kommunala angelägenheter beredes kommunens alla skattskyl­

diga medlemmar. Särskilt må framhållas, hurusom de viktiga sociala

frågor, för hvilkas lösning kommunerna i våra dagar icke kunna undgå

att direkt intressera sig, närmast röra befolkningens bredare lager. Dessas

kraftiga medverkan i det kommunala arbetet kan därför ej undvaras.

öppnas sålunda jämväl för de mindre bemedlade utsikt att vinna

gehör vid rådslagen angående kommunens bästa, torde det kunna förväntas,

att, på samma gång de komme att bindas vid kommunen med en känsla af

större samhörighet, de ock skulle med ökadt inflytande känna ökadt ansvar.

Sedan genom förordningen den 2 december 1892 den förut stadgade

Nya, grunder

olikheten i fyrktal ssättningen för jordbruksfastighet och för andra beskatt -

JiZg af kom-

ningsföremål blifvit borttagen, har behofvet af en särskild enhet för kom-

munal.skatt-

munalbeskattningen å landet försvunnit. De kommunala skattebidragen 0sJhy\^sstrm

kunna således numera å landet lika väl som i stad utdebiteras direkt i

förhållande till den skattskyldiges bevillning. Emellertid har äfven det

spörsmål uppställt sig, huruvida man icke nu kunde tillgodose det fler-

faldiga gånger uttalade önskemålet om upplösande af sambandet mellan

bevillningen till staten och den kommunala skattskyldigheten. På? samma

gång man härigenom skulle vinna fria händer att med bevillningen före­

taga de ändringar, denna i sin egenskap af statsskatt kan böra undergå,

skulle möjlighet tillika gifvas att underkasta den kommunala beskattningen

de modifikationer, som i afseende å denna beskattnings särskilda ändamål

kunna finnas erforderliga. Fördelarna häraf torde vara så påtagliga, att

åtgärder i riktning af jämväl denna reforms genomförande nu synas böra

vidtagas; dock torde den kommunala beskattningen fortfarande böra hvila

på den taxering, enligt hvilken bevillning till staten utgöres.

Till vinnande af en enhetlig norm för kommunalutskyldernas utgö­

rande torde det härvid vara lämpligt att låta dessa utgå i förhållande till

inkomst, och till sådan hänföra icke blott taxerad beskattningsbar inkomst

af kapital och arbete utan äfven, i fråga om fastighet, en antagen in­

komst. Nu rådande förhållande mellan de särskilda beskattningsföremålen —

jordbruksfastighet, annan fastighet och inkomst — såsom faktorer vid be­

stämmande af kommunal skattskyldighet torde böra lämnas orubbadt. Så­

lunda synes fortfarande böra antagas, att afkastningen utgör af jordbruks­

fastighet 6 procent samt af annan fastighet 5 procent af taxeringsvärdet.

Likasom nu gällande kommunala röstskalor äro byggda på fyrkar

och bevillningskronor, så kan och bör, om den kommunala beskattningen

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Röstskalor.

ordnas efter nyss angifva grund, röstvärdet beräknas efter den nya kom­

munala beskattningsnormen, d. v. s. den taxerade eller antagna inkomsten.

På sätt förut är antydt, lärer den kommunala rösträttsreformen böra

gå ut på en begränsning af deras inflytande, hvilka lämna de största bi­

dragen till bestridande af kommunens utgifter. 1 hvilken omfattning eu

dylik begränsning bör ske, är gifvetvis en ytterst grannlaga och vansklig

fråga, vid hvilken olika berättigade intressen måste beaktas. Om än den

röststyrka, hvaröfver de större skattebetalarne nu förfoga, bör väsentligen

inskränkas, lärer däremot en anordning icke kunna godkännas, genom hvil­

ken dessas inflytande i kommunens angelägenheter kanske skulle omintet­

göras och bestämmanderätten i ett slag öfverföras till andra samhälls­

klasser.

Med en sådan uppfattning af den föreliggande frågan har jag låtit

undersöka, huru förhållandet mellan högre och lägre beskattade inom en

del stads- och landskommuner skulle ställa sig, allteftersom röstvärdena

beräknas efter olika förslagsvis uppgjorda röstskalor.

Därvid har min uppmärksamhet varit riktad särskildt på den så

kallade kvadratrotsskalan, hvilken haft åtskilliga förespråkare. Enligt

denna röstskala skall för erhållande af röstvärdet det en hvar till­

kommande fyrktal eller påförda antal bevillningskronor reduceras så,

att 4, 9,

16, 25 fyrkar eller bevillningskronor gifva resp. 2, 3, 4, 5

röster. Man har framhållit,

att denna skala äger den obestridliga

förtjänsten

att hvila på en bestämd aritmetisk grundval, men det har å

andra sidan anmärkts, att den begränsning, som genom skalans tillämp­

ning skulle komma till stånd, gåfve de minsta skattebetalarne större in­

flytande, än som kunde anses skäligt och billigt. Vid anställd undersök­

ning har

det visat sig, att,

med tillämpning af ifrågavarande skala,

bestämmanderätten inom kommunerna i stort sedt komme att hvila hos

de minsta och de största skattebetalarne, men att däremot medelklasserna

icke skulle ernå det inflytande, hvilket rätteligen bör dem tillkomma.

Jag kan alltså icke tillstyrka antagandet af nu omhandlade skala såsom

grund för röstberäkningen.

Efter pröfning af åtskilliga andra röstskalor och efter noggrann

undersökning af hithörande förhållanden har jag trott mig finna, att olika

intressen kunna vederbörligen tillgodoses genom tillämpningen af följande

två skalor, afsedda den ena för lands- och den andra för stadskommunen.

Röstskalan, grundad å den kommunalt beskattningsbara inkomsten,

skulle för landskommun te sig sålunda:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

73

för inkomst till och med 100 kronor 1 röst;

för inkomst, som är högre än 100 kronor men ej öfverstiger 1,000

kronor, 1 röst för hvarje fullt belopp af 100 kronor;

för inkomst, som är högre än 1,000 kronor, 10 röster samt därut-

öfver 1 röst för hvarje fullt belopp af 500 kronor, hvarmed inkomsten

öfverstiger 1,000 kronor, så att inkomst af 1,500 kronor medför 11 röster

o. s. v.; dock att ej någon må utöfva rösträtt för mer än 40 röster eller

i något fall för större antal röster, än som svarar emot Vio af kommunens

hela rösttal efter röstlängden.

För stadskommun — jämväl Stockholm — skulle röstskalan anord­

nas enligt följande grunder:

för inkomst till och med 100 kronor 1 röst;

för inkomst, som är högre än 100 kronor men ej öfverstiger 2,000

kronor, 1 röst för hvarje fullt belopp af 100 kronor;

för inkomst, som är högre än 2,000 kronor, 20 röster samt därut-

öfver 1 röst för hvarje fullt belopp af 500 kronor, hvarmed inkomsten

öfverstiger 2,000 kronor, så att inkomst af 2,500 kronor medför 21 röster

o. s. v.; dock att ej någon må utöfva rösträtt för mer än 40 röster.

Båda dessa röstskalor hafva det gemensamt, att inkomst under samt

till och med 100 kronor medför 1 röst, äfvensom att vid en viss punkt

tillökning i inkomst icke gifver högre rösttal, nämligen sedan 40 röster

uppnåtts. Detta absoluta röstmaximum möter vid ett inkomstbelopp, på

landet af 16,000 kronor och i stad af 12,000 kronor.

Skiljaktigheten mellan skalorna består däruti, att — efter det ett

stycke upp på skalan hvarje fullt inkomstbelopp af 100 kronor i jämn

proportion lämnat lika antal röster — reduceringen i röstvärdet vidtager

på landet redan vid ett beskattningsbart inkomstbelopp, som öfverskjuter

1,000 kronor, men i stad först vid ett inkomstbelopp å mer än 2,000 kronor.

Denna olikhet i skalornas byggnad betingas af det förhållande, att ekono­

misk själfständighet eller ett visst mindre välstånd i allmänhet får anses

förefinnas vid ett lägre inkomstbelopp på landsbygden än i städerna.

Ännu en skiljaktighet är att framhålla. Såsom jag förut erinrat,

innefattar gällande förordning om kommunalstyrelse på landet i § 11 stad­

gande om ett relativt röstmaximum, motsvarande 1/io af kommunens hela fyrk-

tal. Om ej begränsning af röstvärdet genom ett relativt maximum bibehålies

vid användningen af den utaf mig föreslagna röstskala för landskommun,

skulle i åtskilliga mindre dylika kommuner en eller annan af vederbörande

kommuns medlemmar komma att tilläggas högre röstvärde än det, som på

grund af nu gällande bestämmelser får för honom beräknas. Detta synes

mig emellertid ej vara lämpligt, hvarför ett relativt röstmaximum, mot­

stå.

till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft.

10

74

svarande Vio af kommunens hela rösttal efter röstlängden, jämväl inrymts

i det författningsförslag, som afser att reglera rösträtten i landskommun.

Ett liknande förhållande med det som nyss anmärkts skola inträffa

i åtskilliga landskommuner, om ej ett relativt röstmaximum där finge verka,

har iakttagits äfven i afseende å röstberäkningen uti 7 af de minsta

stadskommunerna, särskildt Sigtuna, Trosa och Säter; men denna förhöj­

ning är så obetydlig, att jag af anmärkta förhållandet icke funnit mig

föranlåten att tillstyrka införandet af något relativt röstmaximum för stad.

Köpingskom-

I nu gällande författningar finnas icke några bestämmelser, som

likställighet

reglera den kommunala själfstyrelsen i de köpingar, hvilka bilda egna

med lands-

kommuner. Den lucka i lagstiftningen, som sålunda består, torde vid den

kommuner.

nu ifrågasätta reformen böra fyllas. Enligt föreskrifter, som i administra­

tiv väg gifvits, tillämpas i fråga om sådana köpingar enahanda regler,

som gälla för landsbygden, dock att i afseende å röstberäkningen därstä­

des de för städerna gällande bestämmelser kommit till användning. Någon

anledning att i denna sistnämnda del afvika från normerna för styrelse­

sättet på landet torde likväl desto mindre kunna uppvisas, som i allmänhet

förhållandena i köpingarne icke förete någon egentlig olikhet med dem,

som råda i andra på landsbygden befintliga samhällen med sammanträngd

befolkning. Jag anser därför, att bestämmelserna rörande den kommunala

själfstyrelsen böra jämväl för nu ifrågavarande köpingar i allo blifva de­

samma som för den öfriga landsbygden, något som äfven skall visa sig vara

till fördel för den nya ordningen i afseende å landstingsmannavalen.

Proportio-

I syfte att åt de meningsskiftningar, som företrädas af vissa mera

vid*vartill^tydande grupper af kommunens medlemmar, måtte beredas det inflytande

stadsfull-

på kommunala val, som motsvarar hvarje grupps storlek, hafva, på sätt

mäktige.

jag förut nämnt, under senare tider vid riksdagarne väckts förslag om

tillämpning af proportionell metod vid dylika val, särskildt vid val till

stadsfullmäktige.

Att i många af våra städer det kommunala lifvet nått den utveck­

ling, att därinom rymmas skilda intressen' och sträfvanden, nog betydande

att böra blifva i stadsrepresentationen företrädda, synes mig icke kunna

förnekas. Särskildt gäller detta om de större städerna och i främsta rum­

met dem, som ej deltaga i landsting och där stadsfullmäktige således

hafva att utse riksdagsmän till första kammaren. Men äfven i andra,

till och med ganska små stadssamhällen företer fullmäktigvalet ej sällan

en skarp strid mellan kandidater, som kunna sägas representera verkliga

motsättningar i det offentliga lifvet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

75

De faktiska förhållanden, som i allmänhet göra tillämpning af pro­

portionellt valsätt önsklig, torde alltså i regeln förefinnas i fråga om

stadsfullmäktigval. Det redan af chefen för justitiedepartementet inför

Kungl. Maj:t framburna önskemålet om proportionella val till stadsfull­

mäktige i de städer, som ej deltaga i landsting, finner jag sålunda väl-

grundadt jämväl ur kommunal synpunkt. Jag anser äfven, enligt hvad

nyss är antydt, dylikt valsätt hafva en uppgift att fylla vid stadsfull­

mäktigval i ej få andra städer. Och anlitar man en metod, som icke

framtvingar partibildningar, där sådana förut saknas, och ej heller för sin

rätta tillämpning ställer större anspråk på vare sig valmannen eller val-

förrättaren, lärer det icke vara nödigt eller lämpligt att från en föreskrift

om metodens obligatoriska användning vid val till stadsfullmäktige göra

undantag för sådana mindre städer, där tilläfventyrs majoritetsvalen ännu

kunna anses verka tillfredsställande.

En sådan metod är, enligt min uppfattning, den af öfverdirektören

Phragmén utarbetade, för hvilken chefen för justitiedepartementet denna

dag redogjort. Den frihet, valmannen efter denna metod äger vid röstandet,

valförfarandets enkelhet och lättfattlighet samt, icke minst, den förmånliga

ställning, som gifves kandidater, gemensamma för flera meningsgrupper,

allt detta synes mig vara egenskaper hos metoden, hvilka göra den sär­

deles lämpad för kommunala val.

Om jag sålunda anser mig böra föreslå, att stadsfullmäktige väljas

proportionellt, finnas å andra sidan, synes det mig, icke tillräckliga skål

att för närvarande bringa det proportionella valsättet till användning vid

de kommunala valen i öfrigt. Hvad angår de viktigaste kommunala nämn­

derna, drätselkammare i stad samt kommunalnämnd på landet, är deras

väsentliga uppgift att vara verkställare af fattade beslut, och det är därför af

större betydelse att medlemmarne äga specialinsikter och duglighet för prak­

tiska värf, än att de representera möjligen förefintliga olika åskådningar inom

samhället. Att sammansätta dessa nämnder genom proportionsval synes

därför åtminstone icke nödigt. Däremot skulle med fog kunna ifrågasättas att

anordna valen till kommunalfullmäktige efter proportionell metod. Härför

talar otvifvelaktigt dessa fullmäktiges egenskap att vara kommunens i många

frågor beslutande representation. Att jag emellertid för närvarande ej

velat föreslå någon ändring i gällande bestämmelser angående dessa val

har sin grund väsentligen i två omständigheter: den ena, att institutionen

hittills kommit till användning i jämförelsevis få fall — den förekommer

såsom förut är nämndt endast i 16 samhällen —; den andra att enligt gäl­

lande bestämmelser en fjärdedel af kommunalfullmäktige utgöres af kom­

munalnämndens valda ledamöter samt att ordföranden och vice ordföranden

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

76

i kommunalstämman jämväl äro fullmäktige. Då någon anledning till

ändring af sistnämnda förhållande icke föreligger, synes en förändrad°ord-

ning för valet af öfriga fullmäktige knappast lämplig. Erfarenheten från

Norge_ ger ock i viss man stöd för min uppfattning om frånvaron af något

egentligt behof af proportionella val till landskommunernas representationer.

Valen till »reprsesentantskab» och »formandskab» ske proportionellt, för den

händelse sådant begäres af ett visst antal valmän. Men under det att, efter

hvad jag inhämtat, åren 1898 och 1901 den proportionella metoden vid val af

representanter var tillämpad i flertalet städer, förekommo pi’oportionella val

blott i ett mindre antal landskommuner. Det har uppgifvits, att ino-en

väsentlig förändring därutinnan skall hafva försiggått vid valen 1904,

likasom man antagit, att förhållandet icke heller i den närmaste framtiden

kommer att afsevärdt förändras. I den stora massan smärre landskom­

muner, med enkla förhållanden och mindre utvecklade partigrupperin­

gar, lärer nämligen, såsom man erinrat, knappast finnas något egentligt

behof att öfvergå till proportionsvalsystemet.

De före-

För att belysa, huru de af mig i det föregående förordade röst-

sZiornas skalor sk,llle verka a maktfördelningen mellan olika grupper af röstägande,

verkningar

för den händelse samma skalor, med anslutning till 1904 års fyrktals-

PadeZingen'

längder, tänktes tillämpade på omröstningar inom kommunerna, anhåller

mellan olika

jag fa meddela resultatet af särskilda i sadant afseende gjorda beräknin-

röstägande.

hvilkas närmare detaljer äro återgifva i de förut omförmälda tabell­

bilagorna.

Lands-

^en statistiska utredningen har ådagalagt, bland annat, att de

bygden,

af samtliga kommunalt röstberättigade på landet, hvilka påförts till och

med 50 fyrkar, motsvarande ett taxeringsvärde å jordbruksfastighet af

8,300 kronor och därunder eller en uppskattad inkomst af 950 kronor

och därunder, nu å kommunalstämma förfoga öfver ett antal röster, som

i medeltal för hela riket motsvarar

25,6

% af sammanlagda rösttalet för

alla kommunalt röstberättigade å landet. Utsträckes jämförelsen att afse

äfven dem, som hafva till och med 100 fyrkar, motsvarande ett taxerings­

värde å jordbruksfastighet af 16,600 kronor och därunder eller en upp­

skattad inkomst af 1,300 kronor och därunder, blir procenttalet

42,3.

Tydligt är, att dessa procenttal direkt angifva storleken af det inflytande,

som de ifrågavarande röstberättigade borde äga.

Genom den ifrågasatta röstbegränsningen skulle de kommunalt röst­

berättigade, hvilka påförts till och med 50 fyrkar, komma till ett rösttal,

som i medeltal för rikets landsbygd utgör 37,3 % af samtliga i'östberät-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Kungl. Maj-.ta Nåd. Proposition N:o 2.9.

77

tigades antal röste!’. För de röstberättigade, som fått sig påförda till och

med 100 fyrkar, blir motsvarande tal 61,3 %.

Närmare bestämdt för de olika länen blir procenttalet för de röst­

berättigade, som äga till och med 50 fyrkar, i ej mindre än 11 län 40

till något öfver 45 %, nämligen i Jönköpings, Kronobergs, Gottlands, Ble­

kinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Alfsborgs, Värmlands, Kopparbergs,

Västernorrlands och Jämtlands län, och i Västerbottens län ända till

54 %. För öfriga län blifva procenttalen 35—40 % i Kalmar, Kristianstads,

Skaraborgs, Gäfleborgs och Norrbottens län, 30—35 % i Uppsala och

Örebro län samt 25—30 % i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands,

Malmöhus och Västmanlands län.

För de röstberättigade, som äga till och med 100 fyrkar, blir procent­

talet, utvisande dessa röstberättigades inflytande, i 10 län 65—70%, nämligen

i Jönköpings, Kronobergs, Gottlands, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bo­

hus, Alfsborgs, Kopparbergs, Gäfleborgs och Västernorrlands län, och i

Västerbottens län till och med öfver 70 %. För de öfriga länen blifva

procenttalen 60—65 i 7 län, nämligen Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs,

Värmlands, Örebro, Jämtlands och Norrbottens län, samt 50—60 / i 6

län, nämligen Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Malmö­

hus och Västmanlands län.

Den statistiska utredningen angifver äfven den gräns, vid hvil­

ken de lägre beskattade, å ena, och de högre beskattade, å andra sidan,

stå fullt jämstarka i fråga om inflytande å de kommunala angelägenheterna.

Denna jämviktsgräns utmärkes nu i medeltal för hela rikets landsbygd

af fyrktalet 139, så att alla kommunalt röstberättigade, som hafva in­

till detta fyrktal, äro jämstarka med dem, hvilkas fyrktal öfverstiger

139. Efter den föreslagna röstbegränsningen skulle motsvarande fyrktal

blifva 72.

Tillser man, huru jämviktsgränsen ställer sig å landsbygden i de

olika länen, finnes det, att för halfva antalet län gränsen nu utmärkes af

fyrktalet 101—150, nämligen Uppsala, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,

Göteborgs och Bohus, Alfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs,

Gäfleborgs, Jämtlands och Norrbottens län; att i 5 län jämviktstalet är

mindre, nämligen 81—100 fyrkar uti Jönköpings, Kronobergs, Gottlands,

Hallands och Västerbottens län, men att däremot i öfriga 7 län jämvikts­

talet öfverstiger 150 fyrkar, nämligen i Östergötlands, Malmöhus, Örebro,

Västmanlands och Västernorrlands län, där jämviktsgränsen utmärkes af

fyrktalet 151—200, samt i Stockholms och Södermanlands län, med ett

fyrktal såsom gräns af 201—249. Vill man ytterligare för sig åskådlig­

göra, hvilka joi’dbruksfastighets- och inkomstvärden jämviktsgränsen inom

78

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 29.

ett. eller annat län representerar, finnes det, att t. ex. för Stockholms län,

med en jämviktsgräns af 249 fyrkar, detta tal utmärker jordbruksfastighet

med ett taxeringsvärde af omkring 41,500 kronor eller ett inkomstbelopp

af omkring 2,490 kronor. Motsvarande siffror äro t. ex. för Söderman­

lands län 37,500 och 2,250, för Malmöhus län 30,600 och 1,840, för

Värmlands län 22,000 och 1,620 samt för Kronobergs län 16,600 och 1,300.

Efter den föreslagna begränsningen åter skulle i ej mindre än 16

län jämviktsgränsen på landsbygden mer eller mindre understiga 69 fyrkar,

eller närmare bestämdt utgöra 45 fyrkar i 1 län (Västerbottens), 50—60

fyrkar i 6 län, nämligen Kronobergs, Gottlands, Göteborgs och Bohus,

Alfsborgs, Kopparbergs och Västernorrlands län, samt 61—68 fyrkar i 9

län, nämligen Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Hallands, Skaraborgs, Värm­

lands, Gäfleborgs, Jämtlands och Norrbottens län. Beträffande de öfriga

länen skulle gränsen utmärkas i 2 län, nämligen Kristianstads och Örebro,

af fyrktalet 71—80, i 2 andra län, nämligen Uppsala och Västmanlands,

af fyrktalet 81—90 och i 4 län, nämligen Stockholms, Södermanlands,

Östergötlands och Malmöhus, af talet 91—100. Hvad t. ex. Stockholms län

särskildt beträffar, skulle fyrktalet 100 där utmärka jämviktsgränsen. Detta

angifver ett taxeringsvärde å jordbruksfastighet af omkring 16,600 kronor

och ett inkomstbelopp af omkring 1,300 kronor. Motsvarande siffror skulle

för Södermanlands län blifva alldeles desamma, för Malmöhus län 16,000

och 1,260, för Värmlands län 10,500 och 1,080 samt för Kronobergs län

9,300 och 1,010.

Antalet röstägande öfver jämviktsgränsen i alla landskommunerna

utgör, såsom af tabellbilagan 1 B framgår, för närvarande 28,915, men

skulle med tillämpning af förslagets röstskala ökas till 42,564, eller från

6‘3 % till 14'5 % af samtliga röstägande. För närvarande är procenttalet

för dylika röstägande högst i Skaraborgs län, eller 9'3 /, och nästan lika

högt i Jönköpings, Gottlands och Hallands län. Inom de flesta öfriga län

växlar procenten mellan 8'i och 6'o, men understiger sistnämnda tal i

Stockholms, Göteborgs och Bohus, Alfsborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs

och Västernorrlands län, synnerligast i de två sistnämnda länen, hvilkas

procenttal äro resp. 4‘7 % och 4‘o %. Enligt förslaget skulle för majoritets

uppnående erfordras relativt största antalet röstägande i Östergötlands län,

eller 17‘i f, samt därnäst i Uppsala, Västmanlands, Jönköpings och Söder­

manlands län, i alla öfver 16 % af samtliga röstägande. För flertalet län

-skulle procenttalet växla mellan 15*8 % och 14'4 /, men vara lägre i

Göteborgs och Bohus samt Värmlands, Västernorrlands, Blekinge och

Alfsborgs län, eller från 14"i % till 13'3 %, samt lägst i Jämtlands län,

nämligen 12’9 % — allt i medeltal.

Kungl.

Nåd. Proposition N:o 20.

79

De enda röstägande, som genom den nu gällande begränsningen af den

kommunala rösträtten på landet förlorat i inflytande, äro de som innehafva

ett större antal fyrkar än 250; dessas andel i hela rösttalet har nedsatts

med mellan 15 % och 16 %. Samtidigt härmed har inflytandet

på de kom­

munala angelägenheterna ökats för öfriga röstgrupper; men då hela röst­

talet för dem är något större än för de röstägande med mer än 250 fyr­

kar, har ökningen ej skett med mer än 13 %, hvilken ökning i det hela

i lika utsträckning kommit hvar af de lägre grupperna till del.

Med den ifrågasatta begränsningen af rösträtten skulle på landet

beträffande de röstägande, som innehafva ett större antal fyrkar än

250, dessas andel af hela rösttalet nedsättas till mindre än hälften

eller med 53 % af deras nuvarande andel. Genom denna stora röstned-

sättning komme till och med gruppen 101—250 fyrkar — oaktadt

den absolut taget gör stora förluster — dock att i det hela vinna

uti inflytande. En faktor, hvilken måste tillmätas afsevärd betydelse

i fråga om vinst eller förlust af den tilltänkta förändringen, är röstvär­

dets beräkning icke efter fyrktal, utan efter beskattningsbar inkomst. För

närvarande motsvarar 1 fyrk Vio, 2 fyrkar 2/io, 10 fyrkar 1, 11 fyrkar

lVio af bevillningskrona. Enligt förslaget åter — för vinnande af större

åskådlighet torde jag fortfarande få använda bevillningskronor såsom mätare

af inkomsten — skulle samtliga 1—19 fyrkar motsvara 1 bevillningskrona,

20—29 fyrkar 2 bevillningskronor o. s. v. Detta gör för innehafvarne af

fyrktalen 1—9 en betydande vinst, och denna är desto mera afsevärd, som

innehafvarne af dessa fyrktal äro till antalet flera än 200,000. Innehafvare

af fyrktal, som ej uppnå jämna tiotal, förlora däremot på förändringen.

På grund af dels den nya röstgrad eringen, dels ock fyrktalsberäk-

ningens ersättande med beräkning efter beskattningsbar inkomst, skulle

vinsten af den föreslagna begränsningen i betydligt olika grad komma de

särskilda fyrktalsgrupperna till del. I medeltal för samtliga landskom­

muner skulle nämligen inflytandet för gruppen 1—25 fyrkar ökas med

67 %, för gruppen 26—50 fyrkar med 29 %, för gruppen 51—100 fyrkar

med 44 % och för gruppen 101—250 fyrkar med 9 %. Medan för när­

varande gruppen 1—25 fyrkar äger 11 'i% samt gruppen öfver 250 fyrkar

38‘7 % af hela rösttalet, skulle enligt förslaget den förra gruppen få större

rösttal än den senare, eller den lägsta gruppen 19 %, den högsta 18 % af

kommunernas hela rösttal.

Maktfördelningen vid valen till stadsfullmäktige eller vid allmän städerna.

rådstuga åskådliggöres däraf, att med nu gällande kommunala röstskala

de röstberättigade, som äro skyldiga att erlägga bevillning intill 15 ki-o-

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

nor, — således alla inkomsttagare, på obetydande undantag när, som äro upp­

skattade till lägre inkomst än 1,800 kronor — i 64 städer innehafva från 25 %

till och med 40 % af det nuvarande rösttalet, medan deras procenttal i 8 stä­

der är högre och i 21, däribland Stockholm och Göteborg, är lägre. Enligt

den nu föreslagna röstskalan skulle antalet städer, där röstägande med lägre

bevillning än 15 kronor innehafva högst 25 % af hela rösttalet, minskas till 1,

medan antalet städer med procenttal öfver 40 °/» skulle ökas till 54, hvaraf

i 10 dessa röstägande skulle innehafva mer än halfva antalet röster. Till

mellangruppen skulle då höra endast 38 städer, i stället för nu 64.

Föras till den lägsta gruppen af röstägande äfven de, som äro skyl­

diga erlägga bevillning från ett belopp af 15 intill 30 kronor, tinnes, att dessa

röstägande med bevillning intill 30 kronor — eller skattskyldiga för in­

komst intill 3,000 kronor jämte motsvarande fastighetsägare — redan för

närvarande äro i besittning af mer än halfva rösttalet i 28 städer, sär­

skild! 60 % till 86'■> % i 9 af de mindre betydande städerna. Inom öfriga

städer innehar denna röstgrupp i 16 städer 30—40 / -• däribland i Stock­

holm och Göteborg nära 35 % — samt i 49 städer 40—50 f. Enligt

förslaget skulle gruppen endast i 2 städer, Skellefteå och Kristianstad,

ej innehafva full majoritet, men dock äfven här innehafva lägst 48'4 °/«

af hela rösttalet, hvaremot den i 26 städer skulle förfoga öfver minst

2/3 af hela det reducerade rösttalet (66‘r °/° till och med 89'fi %). Beträffande

återstående städer skulle procenttalet utgöra 50—55 % i 8 samt 55 % till

och med 66'a % i ej mindre än 57 städer. Till de 8 städerna höra Stock­

holm och Göteborg, hvilka båda såväl här som i allmänhet visa stor öfver­

ensstämmelse beträffande de kommunala rösträttsförhållandena. Låter man

undersökningen sträcka sig till de särskilda valkretsarna i de två städerna,

råder mellan dessa, såsom af tabellbilagorna närmare framgår, större olik­

heter i Stockholm än i Göteborg.

Vidare framgår af den statistiska utredningen, att järn viktsgränsen

för ej mindre än 65 af de 93 städerna för närvarande ligger mellan röst­

talen 25 och 41; att den är högre för 11 städer och däribland högst för

Stockholm 50, Kristianstad 49, Göteborg och Skellefteå 48, samt lägre i

17 städer, hufvudsakligen bland rikets minsta. I några af dessa sist­

nämnda sjunker jämviktsgränsen ända ned till rösttalen 11—13.

Efter den föreslagna begränsningen åter skulle i blott 9 städer, däri­

bland Stockholm, Göteborg och Uppsala, jämviktsgränsen ligga öfver 25,

men ingenstädes öfver 30 röster (bevillningskronor), i 72 städer skulle

den betecknas af 16—25 röster och i återstående 12 städer af 11—15 röster.

För närvarande utgöra i ej mindre än 54 städer de röstägande ofvan

jämviktsgränsen från 8 till och med 10 % af hela antalet röstägande, me-

Kuriijl. Majits Nåd. Proposition N:o 29.

81

dan i 21 städer procenttalet är lägre (lägst, 6's %, i Sala, Enköping och

Simrishamn) samt i 18 städer högre (högst, 13 %, i Kungsbacka). Efter

den föreslagna begränsningen korame antalet röstägande ofvan denna gräns

att i 13 städer uppgå till 17—25 / (högst, 24‘s %, i Kungsbacka), i

24 städer till 15—17 %, i 34 städer till 13—15 % och i 22 städer till

lägre procenttal (lägst, 10'9 %, i Skeninge).

Det ligger i sakens natur, att städer af olika storlek skola förete

betydande skiljaktigheter i fråga om den kommunala rösträtten. Med an­

vändande af de i tabellbilagorna upptagna relativa tal hafva vissa medel-

talsberäkningar blifvit utförda för olika grupper af städer, hvilka därvid

uppdelats efter det oreducerade rösttalet, så att till en grupp sammanförts

städer med rösttal å 100,000 eller därutöfver, till en annan städer med

rösttal af 40,000 intill 100,000 o. s. v. Till den högsta rösttalsgruppen

höra samtliga 6 städer med 30,000 invånare eller därutöfver, d. v. s. jämte

de 5 städer, som ej deltaga i landsting, äfven Hälsingborg; till den näst

högsta gruppen höra städer med 10,000 intill 30,000 invånare, med

undantag endast för Söderhamn och Uddevalla, men med tillägg af Luleå.

Gruppen med 15,000 till 40,000 röster sammanfaller i allmänhet med

städer om 5,000 till 10,000 invånare, gruppen med 10,000 till 15,000

röster med städer om 3,000 till 5,000 invånare, gruppen med 5,000 till

10,000 röster närmast med städer om 2,000 till 3,000 invånare och den

lägsta gruppen, med mindre än 5,000 röster, med de städer, hvilkas folk­

mängd understiger 2,000. De gjorda medeltalsberäkningarna äro samman­

förda i följande tabell:

Grupper af städer

efter deras oreducerade

rösttal.

Antal

städer

inom

gruppen.

Af hela rösttalet innehafva

röstägande med bevillning

Järn vikts­

gränsen.

Röstägande

ofvan jäm-

viktsgränsen ut­

göra åt samtliga.

intill 15 kronor. intill 30 kronor.

För

närva­

rande.

Rösttal.

(bev.kr.)

Enligt

för­

slaget.

Rösttal.

(bev.kr.)

För

närva­

rande

%

Enligt

för­

slaget

%.

För när­

varande

Enligt

».för-

slaget

%

För

närva­

rande

%.

Enligt

för­

slaget

%■

100,000 röster o. därutöfver

6

24-9

371

40-5

582

410

23-2

85

15'2

40,000 till 100,000 röster

18

27-1

39-3

43-0

603

370

22-2

91

15'7

15,000 >

40,000

»

21

28-6

40 8

44-9

619

345

209

8-7

14-9

10,000

.

15,000

>

12

28-9

411

45-2

62 0

33-5

210

8-7

14'G

5,000 >

10,000

>

18

29-2

41-2

46-4

630

32-8

207

8-8

14'6

Intill 5,000 röster....

18

40o

48-2

606

711

22-6

165

9-6

13-4

Bih. till Rihsd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Häft.

11

82

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 29.

Af denna tabell visar sig, att de lägre rösttalens inflytande regel­

bundet ökas, i samma mån städernas storlek minskas; att röstbegränsningen,

med undantag för de minsta städerna, absolut taget ökar detta inflytande

såväl i de större som i de mindre städerna med nästan samma procent­

tal (omkring 12 och 17), men särskild! relativt taget är något kraftigare

i de större städerna än i de mindre; samt att järn viktsgränsen för närvarande

är högst i de största städerna och oupphörligt sänker sig, i samma mån

städerna blifva mindre, men att den föreslagna begränsningen härvid i

vida högre grad drabbar de större städerna, så att enligt den nya skalan

järn viktsgränsen ej längre visar större skiljaktigheter. Att, såsom tabellen

utvisar, röstägande med lägre bevillning än 15 eller 30 kronor innehafva

större andel af rösttalet i de mindre städerna än i de större bör icke för­

våna, enär förhållandena i de skilda städerna ju äro så väsentligt olika.

Köpingame.

Enligt förslaget skulle för rösträtten i köpingskommunerna ej längre

gälla samma bestämmelser som i städerna, utan dessa kommuner lik­

ställas med landskommunerna. Denna förändring skulle visserligen för

de två minsta af dessa köpingar medföra höjning af rösttalet, men i det

hela skulle rösttalet nedgå från 97,459 till 55,614, eller med 42,9 f.

Beträffande reduktionens verkningar i de särskilda kommunerna är

att nämna, hurusom i flertalet af dem röstägande med lägre bevillning än

15 kronor för närvarande befinnas af hela rösttalet innehafva 25—35 %,

men efter reduktionen skulle få 40—50 % eller något mer; att jämvikts-

gränsen för närvarande i medeltal för samma köpingar betecknas med

inemot 29 bevillningskronor, men efter reduktionen skulle sjunka till om­

kring 16 bevillningskronor; samt att antalet röstägande ofvan denna gräns,

hvilket för närvarande utgör för de större af dessa köpingar något mer

än 9 % och för de mindre omkring 12 %, samtidigt komme att ökas till

omkring 19 °/° af alla röstägande. Mycket afvikande undantag från de

normala förhållandena bilda emellertid å ena sidan — jämte Figeholm

och Mörbylånga — Tidaholm och i mindre grad Sundbyberg samt å andra

sidan Djursholm och jämväl Sollefteå. Röstägande med mindre än 15

kronors bevillning innehafva sålunda nu i Tidaholm 49,i %, i Djursholm

8,9 % och i Sollefteå 18,i % af hela rösttalet, samt skulle enligt förslaget

komma att få resp. 69,i °/°, 20,2 % och 35,4 %; järn viktsgränsen utmärkes

i dem för närvarande af 16, 77 och 48, men efter den föreslagna begräns­

ningen af 6, 57 och 29 bevillningskronor.

De städer, hvilkas rösträttsförhållanden i främsta rummet kunna

jämföras med köpingarnes, äro städerna med lägre rösttal än 5,000. Jäm­

föras motsvarande köpingar, eller köpingarne med rösttal mellan 1,300

och 5,000, — Indika samtliga utgöra öfver hälften — med åsyftade städer,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

83

finner man, att röstägande med lägre rösttal för närvarande ej äga så

stort inflytande i köpingarne som i städerna, men att efter den föreslagna

begränsningen de skulle härutinnan blifva likställda.

Det har redan förut blifvit nämndt, att enligt nu gällande kommu-

Kvalificerad

nalförordningar kvalificerad majoritet erfordras för åstadkommande af bför ^beslut i

slut i vissa fall. Den tanke, som ligger till grund för denna anordning,

vissa fall.

har synts mig böra än vidare beaktas, då nu förändringar föreslås, som

säkerligen skola djupt ingripa i det kommunala lifvet. Erfarenheten har

visat, att de maktägande inom kommunerna mångenstädes beslutat företag

eller ingått förpliktelser, som blifvit för de skattdragande i hög grad be­

tungande. Bestämmelserna därom, att vissa kommunala beslut skola

underställas myndigheternas pröfning, äro icke väl ägnade att före­

komma sådana mindre välbetänkta förvaltningsätgärder. För åstadkom­

mandet af någon garanti härutinnan synes den naturligaste utvägen vara

uppställandet af den fordran, att beslut, hvilka kunna utöfva kännbart in­

flytande på kommunens ekonomi under en följd af år, icke må komma

till stånd utan att uppbäras af en stadgad allmän mening inom kommu­

nen. I sådant syfte torde böra stadgas, att till beslut i vissa frågor skola

erfordras två tredjedelar af de i omröstningen deltagandes röster efter

röstvärdet.

Den första af dessa frågor gäller afhändande af fast egendom eller

därifrån härflytande rättighet. En motsvarighet härtill finnes i nuvarande

§ 40 af landstingsförordningen, och bestämmelsen där synes med fog kunna

utsträckas att gälla äfven lands- och stadskommunerna. Om så sker, torde

bestämmelsen jämväl böra komma att afse beslut om inköp af fastighet.

Såsom härmed likställda hafva ansetts frågor om beviljande af anslag

till nya företag eller behof samt om sådan ökning af anslag, som föran­

leder uttaxering för längre tid än fem år. Redan nu är i förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm, § 23, stadgadt, att två tredjedels ma­

joritet erfordras för beviljande af anslag till »nya ändamål eller behof»,

och § 33 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, enligt dess nu­

varande lydelse, utvisar, att liknande ärende ansetts vara af den vikt, att

det borde undantagas från kommunalfullmäktiges afgörande. Särskildt i

frågor af denna art synes varsamhet af nöden och krafvet på kvalificerad

majoritet för åstadkommande af beslut välbetänkt. Af grunden för det

ifrågasatta stadgandet torde blifva tydligt, att med »nya företag eller be­

hof» afses icke frågor af alltför underordnad vikt, utan i allmänhet så­

dana, som i sig innefatta ett nytt uppslag i den kommunala utveckligen,

ehvad uppslaget går uEpå igångsättande af ett nytt kommunalt företag eller

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

tillgodoseende af ett förut ej kändt eller erkändt kommunalt behof. Med

ledning af den för kommunen gällande utgiftsstaten torde det ej möta

någon större svårighet att afgöra, huruvida en viss fråga är att hänföra

under bestämmelsen eller icke. Att fråga om sådan ökning af anslag, som

föranleder uttaxering för längre tid än fem år, hit hänförts, har ansetts

lämpligt, då redan nu beslut om påläggande af afgifter, som föranleda

dylik uttaxering, räknas bland dem, som för sin giltighet erfordra godkän­

nande af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Enligt § 73 i förordningen om kommunalstyrelse på landet är för

beslut om upptagande af lån, ställdt på längre återbetalningstid än två

år, stadgad en kvalificerad majoritet af två tredjedelar af de i omröst­

ningen deltagandes röster efter röstvärdet. Detta har desto hellre ansetts

böra utsträckas att gälla beslut om upptagande eller förnyande af lån i

allmänhet samt om förlängning af tiden för erhållet låns återbetalande,

som först härigenom den äldre bestämmelsen kan erhålla full effektivitet.»

* *

*

Omfattningen

Departementschefen anförde härefter, att han vid granskning af

°förslagen

S" k o in m u n åt fö ro r d n in ga rn a funnit, att dessa i åtskilliga delar, som stode

i samband med frågorna om begränsning af den kommunala röst­

rätten och om införande af proportionell metod vid val till stads­

fullmäktige, tarfvade ändring; med anledning hvaraf, efter samråd med chefen

för justitiedepartementet, inom vederbörande departement uppgjorts för­

slag till lagar angående ändring i vissa delar af förordningen om kom­

munalstyrelse på landet den 21 mars 1862, af förordningen om kommu­

nalstyrelse i stad den 21 mars 1862, af förordningen om kommunal­

styrelse i Stockholm den 23 maj 1862 äfvensom af förordningen om kyrko­

stämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Med förmälan att sistnämnda två författningsförslag erfordrade någon

ytterligare behandling, innan de blefve i skick att kunna framläggas, an­

höll departementschefen att redan nu få underställa Kungl. Maj:ts pröfning

de båda andra förslagen och anförde beträffande dessas särskilda delar

följande:

Förslaget till ändringar i förordningen om kommunalstyrelse

på landet.

Speciell mo-

»Den graderade röstskala, som är afsedd att på landet tillämpas vid

tivermg.

afgörandet af kommunala frågor, har blifvit inrymd i § 11 mom. 1. Ge-

85

nom hvad i den allmänna motiveringen och den dermed samhörande sta­

tistiska redogörelsen redan yttrats om berörda skala torde dess betydelse

och verkningar kunna anses vara vederbörligen belysta.

För närvarande utgör den af kommunalnämnden upprättade fyrktals-

längden, med iakttagande af vissa bestämmelser och undantag, tillika kom­

munens röstlängd. Fyrktalslängden justeras — efter att förut hafva un­

der viss tid hållits för granskning tillgänglig — å den kommunalstämma,

som hålles inom utgången af december månad. Därefter får ej någon

ändring i längden vidtagas, med mindre ny ägare eller brukare tillträdt

fast egendom och sådant inför kommunalstämman styrkes, då den nye äga­

ren eller brukaren i längden uppföres såsom röstberättigad för fastigheten.

Längden upprättas i två exemplar, af hvilka det ena anslås i sockenstugan

och det andra förvaras hos kommunalnämnden. I stället för denna anord­

ning föreslås, i § 14, upprättandet af en särskild röstlängd för kommunen.

Då denna längd, i motsats mot nuvarande fyrktalslängden, icke är ämnad

att jämväl ligga till grund för komrnunalutskyldernas debitering, finnes

intet hinder för att vid hvarje tillfälle, då längden skall användas, företaga

de ändringar i densamma, som kunna vara af omständigheterna påkallade,

äfven om sådan ändring är af så väsentlig art som en persons upptagande

uti eller uteslutande ur längden. Bestämmelser om en dylik för hvarje

gång återkommande justering hafva - införts såväl i § 14 som i § 16

andra stycket. Vid det förhållande att en röstägande, som tilläfventyrs

försummat att vid någon stämma framställa de anmärkningar, hvartill

han kan hafva fog, sålunda äger tillfälle att redan vid nästa stämma

få det felaktiga rättadt, har jag äfven ansett mig kunna föreslå, att an­

märkning, som senare än vid den i början af stämman företagna juste­

ringen* mot längden göres, ej må komma under pröfning. 1 illika har

föreslagits en bestämmelse därom, att, till bestyrkande af gjord an­

märkning, andra bevis ej må hos högre myndighet gälla än de, som varit

i behörig ordning vid kommunalstämman företedda.

Då, med hänsyn till hvad i §§ 14 och 16 föreslagits, något

stadgande därom, att en i kommunalstämman granskad röstlängd alltid

skall vara tillgänglig i det rum, där stämman hålles, icke synes behöfiigt,

har § 12 af gällande förordning ur förslaget uteslutits. De nuvarande §§

13 och 14 hafva uppflyttats, så att de erhållit ordningsnumren 12 och 13, i

sammanhang hvarmed de nu förekommande hänvisningarna i §§ 29 och

42 till § 14 utbytts mot en hänvisning till förslagets § 13.

I §§ 21 och 34 hafva inrymts de nya bestämmelserna om kvali­

ficerad majoritet för vissa beslut. Hvad därom innehålles i § 73 af gällande

förordning har öfverflyttats till § 21.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

86

Uti §§ 58, 59 och 64 hafva införts de bestämmelser, som blifva en följd af

fyrktalsberäkningens upphäfvande och kommunalutskyldernas beräknande icke

efter fyrktal utan i direkt förhållande till inkomsten. Därjämte har det

särskilda undantagsstadgandet för Kopparbergs län borttagits ur § 58.

De regler om den särskilda grunden för utgörande af kommunal-

utskylder och för utöfvande af rösträtt i kommunala angelägenheter,

som i de med nämnda undantagsstadgande åsyftade delar af Koppar­

bergs län tillämpas, återfinnas i nådiga brefven den 31 oktober 1862 och

den 3 mars 1865, hvarigenom stadgats, att till grund i nämnda hän­

seenden skall läggas den bevillning, som jämlikt senast fastställda taxerings-

längder af de skattskyldiga till staten erlägges, dock så att beräkningen

skall göras för jordbruksfastighet efter bevillningens hela belopp och för

andra beskattaingsföremål efter halfva beloppet. Sistnämnda bestämmelse har

emellertid förlorat all betydelse, sedan genom förordningen den 2 december

1892 samtliga beskattningsföremål blifvit med afseende å fyrktalsberäk-

ningen likställda.

Fyrktalsberäkningens afskaffande har föranledt ändringar i §§ 17, 33,

60, 61, 64, 65, 66 och 69. Förstnämnda två paragrafer hafva jämväl lämpats

efter den nya ordning för landstingsmannavalen, hvilken jag, på sätt chefen

för justitiedepartementet redan antvdt, ämnar underställa Kungl. Maj:ts

pröfning. Orden »för sådana nya företag» i § 33 b) hafva uteslutits för

vinnande af likhet med stadgandet i § 74 b). I § 17 har intagits en

erinran om val af ledamöter i den valnämnd, hvarom talas i förslaget till lag

om val till Riksdagen. Då enligt samma lagförslag elektorer för riksdags­

mannaval icke vidare skola förekomma, har ur nu förevarande förordning

uteslutits hvad § 35 därom innehåller.

Andringen i § 79 innebär, att jämväl sådan köping, som bildar

egen kommun, hädanefter skall i afseende å beslutande- och beskattnings­

rätt helt och hållet likställas med landskommun.

Bestämmelsen därom, att hvad särskilda författningar och förord­

nanden innehålla mot den föreslagna lagen stridande skall vid tiden för

densammas ikraftträdande upphöra att gälla, syftar närmast på de före­

skrifter, som i administrativ väg meddelats rörande beslutande- och beskatt­

ningsrätten inom vissa kommuner af Kopparbergs län samt inom köpingar.

Förslaget till ändringar i förordningen om kommunalstyrelse i stad.

Ändringen i § 7 är föranledd af de nya bestämmelser beträffande

kvalificerad majoritet såsom villkor för beslut i vissa fall, hvilka föreslås

i § 18. Ändringarna i §§ 8, 9, 10, 12, 14 mom. 1 och 3, samt §§ 16,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Kling!. Alajits Nåd. Proposition N:o 29.

87

17, 19, 20 och 21 bero på omflyttningar af §§ 9, 10, 11, 13, 15, 17, 19,

20, 22, 23, 24 och 25 i nu gällande förordning. I § 8 har intagits en

hänvisning till hvad särskildt blifvit stadgadt om val af landstingsmän.

De nya bestämmelserna om röstvärdets beräkning och rösträttens

begränsning innehållas i § 11.

Beträffande §§ 13 och 15, hvilka paragrafer motsvara nuvarande

§§14 och 18, hänvisas till hvad jag yttrat vid redogörelsen för ändringarna

i förordningen om kommunalstyrelse på landet (§§ 14 och 16).

Ändringarna i § 14 mom. 2, hvilket mom. trädt i stället för nu­

varande § 16, sammanhänga med ändringar i förordningen om landsting.

I § 18 likasom längre fram i § 41 hafva införts stadganden rörande

kvalificerad majoritet, motsvarande de för landskommunerna föreslagna.

För underlättande af det proportionella valsättets användning har

i § 22 införts ett ovillkorligt stadgande därom, att stad med mer än

10,000 invånare skall indelas i valkretsar. Bestämmandet af valkretsindel­

ningen jämte antalet fullmäktige för hvarje valkrets är inom ganska rym­

liga gränser öfverlämnadt åt stadsfullmäktige. Valbarheten är, såsom

hittills, icke inskränkt inom valkrets.

I § 23, hvilken motsvarar nuvarande § 27, har inryckts ett stad­

gande därom, att, då stad är indelad i valkretsar, valen skola verkställas

å dagar, som magistraten särskildt för hvarje valkrets utsätter, samt en­

ligt ordning i öfrigt, som magistraten äger bestämma.

Den proportionella valmetoden innehålles i §§ 24—28. Medelst stad­

gandet i § 28 är sörjdt för att, därest stadsfullmäktig under den för honom

bestämda tjänstgöringstiden afgår, den, som i hans ställe inträder, kommer

att representera samma meningsriktning, som den afgångne företrädde.

I; §§ 29 och 30, af hvilka den förra motsvarar nuvarande §§ 28

och 29, förekommer ej annan förändring i sak, än att det i nuvarande

§ 30 förefintliga stadgandet om fyllnadsval uteslutits.

I § 31 har införts den nyheten, att den föreskrifna omsättningen

af stadsfullmäktiges ledamöter hvartannat år skall första gången åstad­

kommas icke genom lottning utan på det sätt, att halfva antalet fullmäk­

tige eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften,

utses för allenast två år och öfriga fullmäktige för fyra år, därvid hvardera

gruppen utses medelst särskildt val. Genom det sålunda föreslagna för­

farandet förekommes, att partigrupperingen inom stadsfullmäktige vid

omsättningen i väsentligare grad rubbas.

Med anledning af stadgandena i § 31 mom. 2, andra stycket, och

mom. 3 anhåller jag få nämna, att i flera städer antalet af de fullmäktige,

som hvarje gång afgå, icke motsvarar hälften af antalet fullmäktige för

88

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

hela staden eller närmaste talet därintill, utan i större eller mindre mån

afviker därifrån. Så är t. ex. förhållandet i Kalmar, där af 31 fullmäk­

tige den ena gången väljas 18 och den andra gången 13. Enligt ifrågava­

rande stadganden rättas derma oregelbundenhet på följande sätt. Jag an­

tager, att staden indelas i två valkretsar, den ena med 15 och den andra

med 16 stadsfullmäktige, och att den större gruppen af fullmäktige afgår.

Då väljas ånyo 18 fullmäktige, 9 för hvardera valkretsen, däraf dock 2, en för

hvarje krets, efter magistratens förordnande utses genom särskilda val för

allenast två år. Vid slutet af andra året skola i ledigheten efter dessa två full­

mäktige och de 13, som samtidigt äro i tur att afgå, för därpå följande fyra år

nyväljas 15 fullmäktige, däraf 7 för den ena och 8 för den andra valkretsen.

I § 33 hänvisas till § 14 mom. 2 i stället för nuvarande § 16.

De nya bestämmelserna om de kommunala skattebidragens uttaxering

i förhållande till den skattskyldiges inkomst och däraf föranledda ändrade

bestämmelser i fråga om debiterings- och uppbördslängden äro införda i

§§ 57 och 64.

Ändringarna i §§ 72 och 76 äro föranledda af den nya lydelse, som

§§16 och 23 erhållit i förslaget.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med hänsyn till sambandet

mellan de af mig nu framlagda förslagen och den ifrågasatta reformen af de

politiska valen hemställer jag, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

antaga förslag till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om kom­

munalstyrelse på landet samt till lag angående ändring i vissa delar af förord­

ningen om kommunalstyrelse i stad under den förutsättning, att ändring af

rikets grundlagar i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts proposition n:r 28

vid 1907 års riksmöte varder af Riksdagen i grundlagsenlig ordning beslutad.»

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena och statsrådet

Tingsten hänvisade till sitt vid föredragningen af nådiga propositionen

denna dag angående ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen

afgifna yttrande.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredraganden anfört

och hemställt;

och behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-

Regenten med bifall till denna hemställan förordna, att

till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition af den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

E. K. Almqvist.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

89

Bilaga.

Öfversikt

af

den nuvarande och den föreslagna röstbegränsningens verkningar

med hänsyn till förhållandena år 1904.

1. Landskommunerna.

Bih. till. Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft.

12

Tab. 1 A. Röstägande och rösttal inom särskilda fyrktalsgrupper.

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Län

och

fyrktalsgrupper..

Röstägande.

Sammanlagdt rösttal.

Rösttal i %.

Antal.

I %.

Enligt det

oreduceradt

fyrktalet.

Enligt

nuvarande

bestämmel­

ser.

Enligt

förslaget.

Enligt

det ore­

ducerade

fyrktalet

Enligt nu­

varande

bestäm­

melser.

j

Enligt

för­

slaget. |

Stockholms län.

1

:

1— 25 fyrkar ....

14,940

50-1

162,963

162,963

16,526

6*5

7-2

13-o

26— 50

>

....

5,981

200

222,097

222,097

18,113

8'9

9-8

14-3

51—100

»

....

4,397

14-7

316,235 |

316,235

28,984

12-7

140

22-9 j

101—250

>

....

2,808

9-4

435,703

435,664

29,819

175

19-2

23-5

i

Öfver 250

>

....

1,722

5-8

1,357,756

1,125,875

33,276

54-4

49-8

26-3 1

Summa

29,848

100

o

2,494,754

2,262.834

126,718

1000

100

o

100

o

Uppsala län.

1— 25 fyrkar ....

7,092

476

75,479

75,479

7,890

6-7

83

13-3 |

26— 50

.

....

3,284

22-1

121,576

121.576

10,153

10-7

13-3

171

51—100

»

....

2,674

18-0

185,890

185,890

17,165

16-4

20-3

28-9

101—250

>

....

1,250

8-4

184,182

184,169

13,122

16-3

201

22-0

Öfver 250

>

....

585

3-9

563.837

347,983

11,120

49-9

380

18-7

Summa

14,885

100 o

1,130,964

915,097

59,450

100 o

100o

100-0

Södermanlands län.

1— 25 fyrkar ....

8,315

45-1

95,022

95,022

9,456

6-0

6-6

113 !

26— 50

>

....

4,051

22-0

152,048

152,048

12,666

9-6

10-6

15'2

51—100

»

....

3,106

16-9

219,980

219,980

20,186

139

15-4

24-2

101—250

>

....

1,862

10-1

284,663

284,633

19,732

18-1

19-9

23-7

Öfver 250

»

....

1,088

5-9

828,095

681,227

21,383

52-4

47-5

25-6

Summa

18,422

100-o

1,579,808

1,432,910

83,423

100 ⁰

lOOo

100 o

Östergötlands län.

1— 25 fyrkar ....

12,929

45-6

141,121

141,121

14,508

6-5

6-8

11-5

26— 50

»

....

5,785

20-4

215,873

215,873

18,016

10-0

10-4

14-2

51—100

>

....

4,788

16-9

338,291

338,291

31,092

15-7

16-3

24-6

101—250

»

....

3,310

11-7

502,371

502,305

34,971

23-2

24-3

27-6

Öfver 250

>

....

1,526

5-4

965,328

874,601

28,037

44-6

42-2

221

Summa

28,338

100o

2,162,984

2,072,191

126,624

100

o [

100-0

lOOo

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 29.

91

Tab. 1 A (forts.). Röstägande in. in. inom landskommunerna.

Län

och

fyrktalsgrupper.

Röstägande.

Sammanlagdt rösttal.

Rösttal i %.

Antal.

I *.

Enligt det

oreducerade

fyrktalet.

Enligt

nuvarande

bestämmel­

ser.

Enligt |

förslaget.

Enligt

det ore­

ducerade

fyrktalet.

Enligt nu­

varande

bestäm­

melser.

Enligt

för­

slaget.

Jönköpings lön.

1— 25 fyrkar ....

13,804

53-6

172,669

172,669

16,180

13-3

13 9

19 1

26— 50

y

....

6,439

24-9

232,608

232,608

19,099

17-9

18-8

22-6

51—100

> ....

3,373

13-1

233,898

233,872

21,357

180

18'9

25-2

101—250

» ....

1,513

5-9

226,700

226,247

15,930

17-4

18'8

18-8

Öfver 250

> ....

666

2-6

434.388

372,920

12,107

33-4

301

14-3

Samma

25,795

100 ⁰

1,300,263

1,238,316

84,673

100' ⁰

100o

100 0

Kronobergs län.

1

— 25 fyrkar ....

12,379

57-1

141,212

141,212

14,178

13-7

14-5

21-3

26— 50

> ....

5,357

24-7

192,189

192,189

15,794

18'6

19-7

23-7

51—100

> ....

2,308

10'6

157,248

157,248

14,407

15'2

161

21-7

101—250

> ....

1,094

50

167,349

167,268

11,579

16 2

17-2

17-4

Öfver 250

y

....

564

2-6

374,552

317,290

10,574

36-3

32-5

15-9

Summa

21,702

100 0

1,032,550

975,207

66,532

100 o

10öo

1000

Kalmar län.

1— 25 fyrkar ....

13,113

53-3

127,865

127,865

14,646

9-9

103

17-5

26- 50

y

....

5,769

235

211,059

211,059

17,401

16-3

17'0

20-7

51—100

y

....

3,447

140

238,036

238,036

21,839

18-4

19-2

26-0

101—250

> ....

1,532

62

231,666

231,666

16,170

17-9

18-6

19-3

Öfver 250

y

....

727

30

485,531

433,475

13,846

375

34-9

16-5

Summa

24,588

100 0

1,294,157

1,242,101

83,902

lOOo

100 0

lOOo

Gottlands län.

1

— 25 fyrkar ....

6,778

66-4

57,933

57,933

7,320

15-4

16-7

26-3

26— 50

> ....

1,600

157

58,564

58,564

4,892

15-5

16-8

17-6

51—100

> ....

1,134

111

77,844

77,844

7,181

20'7

22-4

25-8

101—250

> ....

495

49

72,759

72,483

5,189

19-3

20-9

18-6

Öfver 250

> ....

194

1'9

109,352

80,531

3,265

291

23-2

11-7

1

Summa

10,201

100 o

376,452

347,355

27,847

lOOo

100o

100 o