2

5) lag om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den

27 april 1810; och

6) lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes

rättelse och förklaring uti gjorda lideikommissförfattningar må sökas samt

hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas.

Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 11.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

5 §•

Angående måls handläggning i vissa fall af högsta domstolens af-

delningar samfälldt är särskildt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den dag, då det hyllande förslaget till

ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,

103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen

samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att hafva af Riksdagen an­

tagits, varder af Konungen gilladt. Bestämmelsen i 2 § skall dock ej

vinna tillämpning förrän vid början af det kalenderår, som infaller näst

efter sagda dag; skolande högsta domstolen intill nämnda år arbeta å af-

delningar på sätt i lagen den 20 juni 1905 är stadgadt för det fall, att

justitierådens antal är tjuguett.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

O

Förslag

till

Stadga

angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols

afdelningar samfälldt.

Med upphäfvande af stadgan den 20 juni 1905 angående måls hand­

läggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfälldt

förordnas som följer:

Mom. 1.

Finner någon af högsta domstolens afdelningar, vid öfverläggning

till dom, å afdelningen rådande mening afvika från rättsgrundsats eller

lagtolkning, som förut varit af högsta domstolen antagen; då må afdel­

ningen förordna, att målet i hela dess vidd eller, där sådant pröfvas kunna

ske, allenast viss i målet uppkommen fråga skall af högsta domstolens

afdelningar samfälldt afgöras; och böra, där laga hinder icke möter, alla

justitieråden med undantag af dem, hvilka tjänstgöra i lagrådet, i sådant

afgörande deltaga.

Hafva i särskilda, för afdelningen kända domar mot hvarandra stri­

dande åsikter, i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning, på olika

tider gjort sig inom högsta domstolen gällande, äge hvad ofvan föreskrif-

vet är tillämpning endast i det fall att afdelningen finner den rådande

meningen afvika från den senast meddelade domen.

Mom. 2.

Hvad i föregående moment stadgadt är afser ej mål, som från

krigsdomstol dragés under Konungens pröfning; ej heller mål, som angår

6

häktad person eller eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt

afgörande, där sådant mål förekommer under juni, juli eller augusti

månad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Denna stadga träder i kraft den dag, då det hvilande förslaget till

ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103,

104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen

samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att hafva af Riksdagen an­

tagits, varder af Konungen gilladt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

7

Förslag

till

Lag

om Kungl. SVäajzts regeringsrätt.

Härigenom förordnas som följer:

1

§■

Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall utgöras af sju regeringsråd, af

hvilka en, enligt hvad därom är särskildt stadgadt, tjänstgör i lagrådet.

Med iakttagande att regeringsrättens arbete skall fortgå minst fyrtio

veckor om året äga de i regeringsrätten tjänstgörande ledamöterna sig

emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.

2 §•

Besvär, som jämlikt författningarna må hos Konungen fullföljas i

statsdepartementen, skola, med de undantag hvarom i 3 § sägs, tillhöra

regeringsrättens upptagande och afgörande i följande mål:

l:o) mål om riksdagsmannaval, om afsägelse af riksdagsmannauppdrag;

mål om annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprät­

tande af förslag därtill, om den valdes afsägelse;

2:o) mål om beslut af landsting, af kommun, annan menighet eller

deras representationer;

mål om nybyggnad, inredning eller reparation af allmän byggnad,

som af menighet skall byggas och underhållas, om stället för sådan bygg­

nads uppförande;

mål angående fattigvården;

3:o) mål om sammankallande af menighet eller dess representation;

8

4:o) mål om aflöningsförmåner, därunder inbegripet provision, an­

märknings- och aktoratsarfvode, ersättning för viss förrättning eller visst

uppdrag, bostadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning och

dylikt, om resekostnads- och traktamentsersättning, om delaktighet i eller

avgifter till pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller kassa,

om rätt till pension eller dylik förmån, allt enligt gällande föreskrifter

eller överenskommelser;

mål om annan ersättning, såvidt den enligt gällande författningar

utgår af statsmedel och anspråket ej är framställdt mot riksförsäkrings-

anstalten;

mål om sådant bidrag eller understöd af statsmedel, som statskon­

toret eller Konungens befallningshafvande enligt gällande författningar må

bevilja eller skall på rekvisition utbetala;

5:o) mål om tullbehandling;

mål om taxering till skatt eller annan afgift;

mål om debitering eller indrifning af utskylder eller andra afgifter;

mål om skyldighet för medlem af kommun eller annan menighet att

till dess gemensamma utgifter lämna bidrag;

mål om restitution af utskylder, böter eller andra allmänna medel;

anmärknings- eller redogörelsemål, reskontreringsmål, mål om af­

kortning eller afskrifning;

mål om förvaltning af eller redovisning för kyrkors, prästerskapets,

undervisningsverks eller fromma stiftelsers inkomster eller ägodelar;

mål om fördelning af brännvinsförsäljningsmedel eller skogsvårds-

afgifter;

mål om fördelning till återbetalning af lån utaf allmänna medel;

6:o) skattläggningsmål, öfriga mål om grundskatter eller därmed

jämförliga utskylder;

mål om markegångsprisen;

7:o) mål om fastställande af jordebok, om upptagande i eller ute­

slutande ur jordebok af fastighet eller särskild anteckning, om ändring i

förhållande, hvarom uppgift finnes i jordebok införd;

de i denna § eljest ej nämnda mål om förmåner, rättigheter och

skyldigheter, hvilka åtfölja fastighet på grund af dess särskilda natur och

egenskap;

8:o) mål om rust- och rotehållares rättigheter och skyldigheter, öfriga

mål rörande indelnings- och roteringsverket;

mål om hemmans och lägenheters indelning till lotsning, om utbyten

af boningsplatser för lotsar eller af lotsningspliktiga hemman och lägen­

heter, om dessas förmåner, friheter och skyldigheter;

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 11.

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 11.

9

mål om anläggning, indragning eller förändring af allmänna vägar,

af broar och färjor därå, om deras underhåll sommar- och vintertiden, om

vägdelning, om rätt att hafva byggnad utmed väg eller att därå hafva

grind, om tid för grinds öppenhållande;

mål rörande skjutsväsendet;

mål om allmän tiottled och farled samt sättet och villkoren för

deras begagnande;

mål om strömrensningar och skyldighet att därtill bidraga;

mål om ordningen och sättet för begagnande af samfälld tångtäkt;

9:o) mål om tillvaro af eller företräde till stadgad åborätt eller

ständig besittningsrätt till hemman eller lägenhet, som tillhör kronan, me­

nighet eller allmän inrättning;

mål om anläggning af och frihetsår för nybyggen;

mål, huruvida jord tillhörig kyrkor i Lunds och Göteborgs stift skall

enligt gällande författningar under prästgård eller annat visst hemman

brukas, mål om beloppet af den afgift, som däraf bör till kyrkan erläggas;

mål om villkor för utarrendering af prästerskapet eller kyrkor an­

slagen jord, som enligt hvad författningarna stadga skall under arrende

upplåtas;

mål om optionsrätt till arrende;

10:o) mål om rättighet till och villkoren för skatteköp af kronan,

menighet eller allmän inrättning tillhörig fastighet, som jämlikt författ­

ningarna får till skatte försäljas, om fastställande af skatteköpeskilling;

mål om nybygges omföring till skatte och villkoren därvid;

ll:o) mål om afsöndring från fastighet under enskild äganderätt

eller stadgad åborätt;

mål om afgäld från afsöndrad lägenhet, om fördelning af mantal

eller utskylder mellan stamfastighet och afsöndrad lägenhet;

mål, huruvida fastighet är af beskaffenhet att den må förvärfvas af

bolag eller förening, mål om tillstånd till ägostyckning;

12:o) afvittringsmål;

13:o) mål om Konungens befallningshafvandes beslut rörande för­

ordnande till landtmäteriförrättning, till vägdelning, till syn rörande dikning,

vattenafledning eller flottning eller till annan dylik förrättning, om befallnings-

hafvandens åtgärder till befordrande af landtmäteriförrättningars fortgång

och behöriga verkställighet, om landtinätares afstångande från rätt till nya

förordnanden;

14:o) mål om inmutning eller utrnålsläggning;

mål om meddelande af patent, om registrering af varumärken eller

af mönster och modeller;

Bill. till Riksd. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 5 Häft.

2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition N:o 11.

mål om anteckning i aktiebolags-, försäkrings-, förenings-, handels-

eller annat dylikt register, om anmälan om idkande af näringsyrke;

mål om registrering af fartyg, om förändring af fartygs namn, om

skeppsmätning;

15:o) mål om antagande af släktnamn;

mål om kyrkoskrifning, lysning till äktenskap, skillnad i trolofning,

utfärdande af skiljebref, anteckning i kyrkobok;

16:o) mål om meddelande i särskilda fall af tillstånd, förbud eller

föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande den allmänna

hälsovården, härunder inbegripet fosterbarns vård, samt städernas eller

andra orters byggnads- och brandväsen;

17:o) mål om kyrkotukt, om uppfostran åt vanartade och i sedligt

afseende försummade barn, om skolpliktiga barns skiljande från föräldrar

eller målsmän;

mål om disciplinär bestraffning, om afstångande från tjänstgöring

under åtalstid;

mål om bötesansvar, om annat föreläggande vid vite än sådant, som

må gifvas enligt författningar om banker eller andra penninginrättningar,

om utdömande af vite enligt andra än nämnda författningar;

mål om bäktads vård och behandling, om verkställande af straff;

18:o) handräckningsmål.

3 §•

Därest i mål, hvarom under 2:o) af 2 § förmäles, klagan rörer

myndighets beslut i anledning af sökt fastställelse å landstings, menighets

eller dess representations beslut, eller mål, som i första eller andra stycket

af samma punkt sägs, angår skolväsendets ordnande, skall regeringsrätten,

med eget utlåtande, öfverlämna målet till afgörande af Konungen i

statsrådet.

Samma lag vare, där besvärsmål angår flera ämnen, af hvilka något,

men ej alla angifvits i 2 §.

4 §•

År med besvär förenad ansökning om meddelande af dispens eller

om vidtagande af annan åtgärd, hvilken är af beskaffenhet att ankomma

på beslut af Konungen i statsrådet, eller har beslut, hvarom i besvären är

fråga, underställts Konungens pröfning, vare det ej hinder för att rege­

ringsrätten pröfva!’ besvären.

11

Erfordras, efter det besvären blifvit af regeringsrätten afgärda, före­

dragning inför Konungen i statsrådet af ansökning, som nyss är nämnd,

afgifve regeringsrätten sitt utlåtande däröfver.

Därest vid handläggning af besvärsmål regeringsrätten skulle finna,

att från gällande stadganden skäligen borde medgifvas något undantag,

hvarom ansökan ej blifvit i målet gjord, må regeringsrätten, med eget

utlåtande, öfverlämna målet till afgörande af Konungen i statsrådet.

5 §•

Föredragande i regeringsrätten vare, efter Konungens bestämmande,

ämbets- eller" tjänsteman i det statsdepartement, hvartill det ärende, som

skall föredragas, enligt stadgad fördelning hörer.

Om anmälan till föredragning och om föredragningsturen förordnar

Konungen, efter regeringsrättens hörande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Denna lag träder i kraft den dag, då det Infilande förslaget till

ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,

103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsord­

ningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att hafva af Riksdagen

antagits, varder af Konungen gilladt.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Förslag

till

Lag

om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

De tre justitieråd och det regeringsråd, hvilka tillsammans utgöra

Kungl. Maj:ts lagråd, skola, med iakttagande af föreskrifterna i 2—5 §§,

utses, justitieråden af högsta domstolen och regeringsrådet af regerings­

rätten. Där laga hinder icke möter, böra alla justitieråden eller regerings­

råden i sådant ärende deltaga; dock vare justitieråd ej därtill pliktig, när

han är från tjänstgöringsskyldighet befriad.

2

§•

Tjänstgöringsperiod i lagrådet är två kalenderår. Har vid tjänst­

göringsperiods utgång behandlingen af något ärende påbörjats men ej

hunnit afslutas, skola de afgående ledamöterna bestrida tjänstgöringen i

lagrådet, till dess ärendet blifvit slutligen handlagdt.

3 §•

Afgår ledamot, som utsetts af högsta domstolen eller regerings­

rätten, från sitt justitieråds- eller regeringsrådsämbete, eller får han förfall,

tjänstgöre såsom ledamot i hans ställe den därtill utses. Den som tjänst­

gjort under förfall för annan må, där lagrådet finner lämpligt, efter för­

fallets upphörande fortfara med tjänstgöringen till dess slutbehandling

skett af ärende, i hvars handläggning han därförut deltagit.

13

4 §•

Justitieråd må ej tjänstgöra i lagrådet förr än han minst två år

beklädt justitierådsämbete.

Sedan under en tjänstgöringsperiod justitieråd eller regeringsråd

minst ett år tjänstgjort i lagrådet, må justitieråd först fyra år och rege­

ringsråd först två år efter periodens slut ånyo där tjänstgöra.

5 §•

Har justitieråd uppnått sextio års ålder eller minst femton år inne­

haft justitieråds- eller regeringsrådsämbete, må han ej utan sitt begif­

vande utses att tjänstgöra i lagrådet.

6

§■

Ledamot, som utsetts af högsta domstolen eller regeringsrätten, skall

deltaga i handläggningen af alla i lagrådet förekommande ärenden.

Sedan justitieråd eller regeringsråd börjat tjänstgöra i lagrådet, skall

han utan hinder däraf deltaga i slutbehandling af mål eller ärende, hvar­

med han förut i högsta domstolen eller regeringsrätten tagit befattning.

Ledamot i lagrådet är berättigad att årligen åtnjuta tre månaders

ledighet å tid, som lagrådet bestämmer.

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 11.

Denna lag träder i kraft den dag, då det hvilande förslaget till

ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,

103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen

samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att hafva af Riksdagen an­

tagits, varder af Konungen gilladt.

Första tjänstgöringsperioden i lagrådet skall utgå vid slutet af

kalenderåret näst efter det denna lag trädt i kraft.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den 27 april 1810.

Härigenom förordnas, att den i förordningen angående äktenskaps­

skillnader den 27 april 1810 meddelade föreskrift om högsta domstolens

hörande öfver ansökning om Konungens tillåtelse till skillnad i äktenskap

skall upphöra att gälla samt att i följd häraf sådan ansökning skall in-

gifvas icke, såsom i sagda förordning är stadgadt, till justitierevisions-

expeditionen utan till justitiedepartementet.

Denna lag träder i kraft den dag, då det hyllande förslaget till

ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,

103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11,43, 54 och 69 riksdagsordningen

samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att hafva af Riksdagen an­

tagits, varder af Konungen gilladt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

15

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring

uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt hvad i afseende på fardag

af fideikommissegendom kommer att iakttagas.

Med ändring af hvad förordningen den 3 april 1810, huruledes

rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt

hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas,

innehåller häremot stridande, förordnas, att ansökningar, som afses i sagda

förordning, skola ingifvas till justitiedepartementet och, efter regerings­

rättens hörande, pröfvas af Konungen i statsrådet.

Denna lag träder i kraft den dag, då det hvilande förslaget till

ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,

103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen

samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att hafva af Riksdagen an­

tagits, varder af Konungen gilladt.

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 7 februari 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern

L

indman

,

Hans excellens herr ministern

för

utrikes- ärendena

T^eolle,

Statsråden:

A^lbekt P^etersson,

A^lfred P^etersson,

H^ederstierna,

H^ammarskjöld,

S

waetz

,

grefve H^amilton,

grefve E^hrensvärd,

M^alm.

Efter gemensam beredning med öfriga departementschefer anmälde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson ånyo det af

landshöfdingen Hj. L. Hammarskjöld afgifna underdåniga betänkande om

inrättande af en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt.

Sedan föredragande departementschefen redogjort för betänkandets

innehåll, anförde han:

Behof vet af

»Att. pröfningen i högsta instans af administrativa besvärsmål bör i

ratt /ör

största möjliga utsträckning öfverflyttas från Kungl. Maj:t i statsrådet till

pröfning af

annan myndighet, lärer i det underdåniga betänkandet vara öfvertj^gande

svärs mål.

v*sa<^ Ur synpunkten af den enskilda rättssäkerheten och, framför allt,

med hänsyn till de allt större kraf, hvilka statslifvets utveckling ställer

på regeringsmaktens organisatoriska verksamhet, måste den nuvarande ord-

1)

ningen framstå såsom otillfredsställande. Den i betänkandet lämnade ut­

redning angående möjliga sätt för frågans lösning synes mig ock gifva

vid handen, att en ny myndighet, en ny domstol bör inrättas med hufvud­

saklig uppgift att pröfva administrativa besvär. Ett lämpligt namn på

denna myndighet torde vara regeringsrätt, en benämning, hvarmed man

sedan gammalt i den offentliga diskussionen gjort sig förtrogen.

Det är klart, att icke alla administrativa besvärsmål äro ägnade att

i sin helhet öfverflyttas från regeringen till regeringsrätten. I de förslag Ringvis Zh

om bildandet af en sådan domstol, hvilka under årens lopp framkommit,

har det sålunda alltjämt förutsatts, att själfva personvalet i befordrings- Rörighet'

frågor skall tillhöra Kungl. Maj:t i statsrådet. Och äfven i åtskilliga

öfriga mål synes ett allmänt intresse hafva den öfvervägande betydelse,

att deras afgörande bör vara regeringsmakten förbehållet, eller, från en

annan synpunkt sedt, den enskildes intresse vara så svagt, att det ökade

skydd för verkliga rättigheter, hvilket man genom besvärsmålens upp­

dragande åt en administrativ högsta domstol söker vinna, icke där har

någon uppgift att fylla. Hvar och huru gränsen är att draga mellan

regeringens och regeringsrättens kompetens, är emellertid en synnerligen

svårlöst fråga.

Det underdåniga betänkandet bygger i detta afseende på den Behörighets-

princip, att frågor om rättstillämpning böra anförtros åt regeringsrätten, ning enligt

medan frågor om blott lämpligheten eller ändamålsenligheten af beslut eller beInitiativ

åtgärd afgöras af regeringen. Det uppvisas, hvilka svårigheter möta vid Zetod™

en följdriktig tillämpning af denna princip. Ofta förekomma frågor om

rättstillämpning i intim förening med andra frågor, exempelvis i be­

fordringsmål, där iakttagandet af laga former alltid kan blifva föremål för

rättslig pröfning; ofta är det tvifvelaktigt, om de föreliggande frågorna

hafva karaktären af rättstillämpningsfrågor; ej sällan innefattas i samma

mål mera fristående frågor af tämligen olika natur, till exempel, i väg-

delningsmål, frågorna om och huru eu väg bör indelas till allmänt underhåll.

Dessa svårigheter lösas — enligt betänkandet — på det sätt, att hvarje

administrativt besvärsmål, utan undantag, hänvisas till regeringsrätten,

som likväl äger pröfva det allenast ur rättsliga synpunkter enligt regler

nära öfverensstämmande med dem, hvilka i kommunalförfattningarna äro

gifna i fråga om den enskildes rätt till besvär. Stundom kan en sådan

pröfning vara tillfyllest för målets afgörande, antingen därför att allenast

rättstillämpningsfrågor äro föremål för besvären eller emedan en prelimi­

när dylik fråga löses på sådant sätt, att vidare pröfning uteslutes. Rege­

ringsrätten har då att slutligen döma i målet. Men om däri förekommer

Bih. till Riksd. Prof. 19VP. 1 Sami. 1 Afd. 5 Raft.

3

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 11.

i

18

fråga, hvars afgörande beror på bedömande af besluts eller åtgärds lämp­

lighet och ändamålsenlighet, skall regeringsrätten öfverlämna dylik fråga

till föredragning i statsrådet. I sådant fall blir alltså samma mål, ehuru

visserligen ur olika synpunkter, pröfvadt af både regeringsrätten och rege­

ringen. Den föreslagna lagen om regeringsrätten angifver vissa grupper

af mål, som kunna anses typiska för de båda möjliga förfaringssätten: att

regeringsrätten ensam afgör målet eller hänskjuter det, i större eller

mindre del, till Kungl. Maj:t i statsrådet.

Onekligen synes den sålunda föreslagna 'kvalitativa’ bestäm­

ningen af regeringsrättens kompetens erbjuda åtskilliga beaktansvärda för­

delar. Lagstiftaren befrias från den vanskliga uppgiften att, genom all­

männa bestämmelser eller en detaljerad uppräkning, afgöra hvilka mål

skola pröfvas af regeringsrätten, hvilka i statsrådet, och den underord­

nade myndigheten eller parten behöfver likväl ej stanna i ovisshet om

sättet för talans fullföljd. Åt lagtexten kan gifvas en koncis affattning.

Det stränga genomförandet af en bestämd princip kan ej heller und^å att

verka tilltalande.

°läi?ärvider

Vid den behandling, som inom justitiedepartementet ägnats nu

föreliggande fråga och hvari de enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31

maj 1907 tillkallade sakkunnige tagit del, har emellertid den sålunda

föreslagna anordningen väckt betänkligheter. Den dubbla föredragningen i

samma mål kan lätt innebära en misshushållning med tid och arbetskraft

och synes redan af sådan orsak mindre tillrådlig. Allvarligare synes mig

dock vara, att själfva pröfningen af den i målet förda klagan ofta lärer

blifva lidande på, att den icke i allo verkställes af samma myndighet. Man

äfventyrar, att det samlade helhetsintryck af alla omständigheterna i ett

mål, hvilket lämnar så god vägledning för bedömande af målets skilda

delar, icke kommer till sin fulla rätt. Tvånget för den profvande myn­

digheten att i sitt afgörande begränsa sig till vissa delar af målet, till

vissa grunder för besvären, kan sålunda försätta den i sämre ställning än

den myndighet, hvars beslut öfverklagas. Och vidare torde man för ingen

del hafva kommit ifrån de svårigheter i fråga om gränsbestämningen

mellan regeringens och regeringsrättens kompetens, hvilka man genom

den nu ifrågavarande ordningen velat undvika eller lösa; de äro blott

flyttade från lagstiftningens område in på lagtillämpningens. Den före­

slagna norm, efter hvilken regeringsrätten skulle hafva att själf utstaka

gränserna för sin behörighet, synes nämligen ej vara sådan, att den därvid

lämnar erforderlig ledning. Väsentligen hämtad från kommunallagarna,

där den afser att till skydd för kommunernas autonomi inskränka

myndigheternas granskning till formella frågor, måste den blifva

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 11.

19

otydlig eller missvisande, då den får till uppgift att reglera jämväl eu

materiell pröfningsrätt. Det kan befaras — helst i betraktande af det

ofta mindre rediga och klara sätt, hvarpå besvärsskrifterna äro affattade —,

att de rent formella frågorna, hvilka delar af besvären borde falla under

regeringsrättens pröfning och huru, vid öfverlämnande af ett mål till före­

dragning i statsrådet, resultatet af denna pröfning borde angifvas, komme

att inom regeringsrätten föranleda täta diskussioner. Tid och skarp­

sinne blefve sålunda offrade på frågor, hvilka för själfva målet saknade

betydelse, och en benägenhet för formalism kunde lätt vinna insteg. Den

tanken ligger äfven nära, att en alltför snäf begränsning af regerings­

rättens kompetens blefve till skada för den auktoritet, som bör tillkomma

en myndighet med uppgift att döma i Konungens namn. En domstol,

hvilken i ett flertal fall blott hade att utföra den enkla granskningen,

huruvida målet är desert eller icke, kunde svårligen i den allmänna

meningen anses likvärdig med regeringen eller vår nuvarande högsta

domstol.

Jag bör tillägga, att det icke synes möjligt finna en regel, hvilken,

med uppgift att begränsa regeringsrättens kompetens ur samma synpunkter

som den i förslaget upptagna, bättre än denna fyller sitt ändamål.

De olägenheter, hvilka sålunda synts mig vara förknippade med det

Departe-

sätt hvarpå gränserna för regeringsrättens verksamhetsområde blifvit i lag- fmentfsch^

förslaget utstakade, torde äga den betydelse, att man bör tillgripa denf T

behörig-0

andra utväg, som i betänkandet anvisas: en i lagen verkställd, fullt uttöm-

hetifrågan

mande fördelning af besvärsmål^! i sådana, som i sin helhet afgöras af

tumsmctod).

regeringsrätten, och andra, hvilka behandlas i rent administrativ väg.

Lämpligast sker sådan fördelning, på sätt i betänkandet finnes angifvet,

genom en uppräkning, enumeration, af de mål, som äro att hänföra till

den ena af grupperna. Alla icke uppräknade mål falla inom den andra.

Gifvet är att, vid en tillämpning af enumerationsmetoden, principen

om regeringsrättens befogenhet att pröfva alla frågor om rättstillämpning,

men ej heller andra, icke kan strängt genomföras. Till en början är

det klart, att i de mål, hvilka förbehållas regeringen, frågorna om målets

behöriga fullföljd och om den underordnade myndighetens formella kompe­

tens äro af rättslig natur, likasom att verkliga incidenspunkter af sådan

art kunna där förekomma. I regeln lärer dock pröfningen af dylika

frågor vara af den enkla beskaffenhet, att den väl kan försiggå vid målets

afgörande hos Kungl. Maj:t i statsrådet och att något men för skötseln af

viktigare regeringsärenden ej kan däraf vållas. Skulle i något fall af­

görande! synas tvifvelaktigt, står det alltid regeringen öppet att infordra

utlåtande från regeringsrätten. Vidare och om en verklig lättnad skall

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

20

vinnas i statsrådets arbetsbörda, lärer det vara af nöden, att till regerings­

rätten öfverflyttas mål, hvilka kunna synas i öfvervägande grad falla inom

området för administrationens fria pröfning. Såsom exempel på dylika

mål nämner jag mål angående vägdelning, däri frågor om vägs egenskap

af allmän väg, om medgifvande till annan vägbredd än den såsom regel

föreskrifna, om färjas storlek och beskaffenhet med flera dylika spörsmål

af mången kunna anses sakna rättstillämpnings karaktär. Att åt regerings­

rätten anförtro äfven frågor, med afseende å hvilka de administrativa

myndigheterna hafva en mera obunden pröfningsrätt, synes dock icke i och

för sig kunna väcka betänklighet. Äfven de allmänna domstolarna hafva

ofta att träffa sitt afgörande efter skälighets- eller lämplighetsgrunder,

exempelvis i vattenaflednings- och uppdämningsmål, i mål om skadestånds

belopp, och så vidare. Det kan ej antagas, att regeringsrätten skall, där

ett diskretionärt bedömande bör äga rum, anlägga en främmande syn*

punkt, att den skall sakna sinne för den själfständighet, det initiativ,

som bör utmärka administrationen. Men väl måste det anses ensidigt, att

man icke undanhåller regeringsrätten hvarje fråga, där ett friare utrymme

är lämnadt åt omdömet, och sålunda gifver anledning till, att hos dess

medlemmar stadgas ett ensidigt juridiskt betraktelsesätt.

Om det sålunda icke kan eller bör ifrågakomma att åt regerings­

rätten uppdraga allenast rättstillämpningsfrågor och hos regeringen kvar-

hålla alla frågor, som kunna anses bero på bedömande af besluts eller åtgärds

lämplighet, måste dock utskiftningen af mål mellan regeringen och rege­

ringsrätten verkställas med ständig hänsyn till, att mål af hufvudsakligen

rättslig ckaraktär böra komma under den administrativa domstolens pröf­

ning. A andra sidan böra uppenbarligen de mål bedömas af regeringen,

i hvilka afgörandet har den vikt för det allmänna, att deras öfverflyttning,

tvärt emot syftet med reformen, kunde sägas innebära ett försvagande af

regeringsmakten. Men jämte dessa två ledande grundsatser äro äfven andra

omständigheter förtjänta af beaktande och göra sig med växlande styrka

gällande i fråga om olika slag af mål.

Huru öfverflyttningen skall i detalj genomföras, måste naturligen

kunna i en mängd fall vara föremål för olika meningar. I särskilda

tabeller, hvilka torde få bifogas protokollet (bilaga A), har jag låtit verk­

ställa en uppdelning af de åren 1899—1906 hos Kungl. Maj:t i stats­

rådet afgjorda besvärsmål i två grupper, efter som målen synts mig vara

af beskaffenhet att böra pröfvas af regeringsrätten eller af Kungl. Maj:t i

statsrådet. Tabellerna äro upprättade med ledning af dels den statistik för

åren 1899—1903, hvilken är bearbetad i det underdåniga betänkandet,

Kungl. Maj:s Nåd. Proposition N:o 11.

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 11.

21

dels en efter samma grunder gjord ytterligare statistik, omfattande åren

1904—1906.»

Föredraganden lämnade nu eu sammanfattande framställning af ta-

bellernas innehåll samt fortsatte härefter:

»Det torde tillåtas mig att, särskild! för vissa mer betydande slag af Närmare

mål, något redogöra för de skäl, hvilka vid uppgörandet af tabellerna varit af deparie-

bestämmande för målens hänförande till ena eller andra gruppen. I sam- njents-^

manhang härmed kunna äfven åtskilliga fall behandlas, hvilka i tabellerna förlag,

icke kommit till synes.

Jag har redan nämnt, hurusom befordringsmål synas framför andra

Befordrings-

ägnade att afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet. Klart är emellertid, att

detta icke gäller om sådana fall af tjänstetillsättning, där det väsentligen

afgörande är ett medborgerligt val och offentlig myndighets åtgärd in­

skränker sig till en formell pröfning af valresultatet jämte en auktorisation

däraf. Exempel härpå erbjuder tillsättning af prästerliga tjänster i konsi-

storiella gäll, af vissa läraretjänster vid folkskolan, af rådmansbefattningar

utom Stockholm. I dessa fall har den valde ett verkligt rättsanspråk på

tjänstens erhållande, och det allmännas intresse att för samhällsarbetet

förvärfva de bästa och skickligaste krafterna har ej här ansetts behöfva

genom administrationen tillvaratagas.

På liknande sätt kan det sägas, att klagan öfver förslag till besättande

af ämbete eller tjänst bör pröfvas af Kungl. Maj:t i statsrådet, om för*

slaget uppgjorts af myndighet — hofrätt, domkapitel, skolråd —, men af

regeringsrätten, om det bestämts genom en valförrättning, exempelvis

förslag till borgmästaretjänst.

Härvid är dock att märka, att skolråds förslag till besättande af

läraretjänst får öfverklagas, först sedan själfva valet blifvit å kyrkostämman

verkställdt. Under det att val till prästerlig tjänst ej må äga rum förrän

förslag vunnit laga kraft eller däröfver anförda besvär slutligen afgjorts,

är det sålunda ej sällsynt, att besvär rörande tillsättning af folkskolelärare­

tjänst innefatta klagan öfver både skolrådets förslag och valförrättningen

å kyrkostämman. Huru i sådant fall bör förfaras med besvärens pröf­

ning, därom torde jag få yttra mig i annat sammanhang.

Äfven kan det förtjäna erinras, att i några fall af tjänstetillsättning,

där i regeln en valförrättnings resultat är bindande för den offentliga

myndigheten, särskilda omständigheter undantagsvis förläna denna en viss

frihet. Och frågan om det sätt, hvarpå denna frihet brukats, bör då be­

dömas af Kungl. Maj:t i statsrådet. Vid val till konsistoriel! prästlägcnhct

inträffar sålunda stundom, att domkapitlet äger till tjänsten nämna den

bland vissa sökande, som kapitlet pröfvar därtill mest lämplig.

22

Besvär rörande tjänstledighet eller förordnande att förvalta tjänst

torde böra pröfvas af regeringen. Men förhållandet synes mig vara annor­

lunda med sådana förordnanden, som, oafsedt innehafvet af tjänst, på

grund af bestämmelser i särskilda lagar och författningar utgöra nöd­

vändig förutsättning för, att en viss förrättning kommer till stånd. Det

typiska fallet i sådant afseende är förordnande till landtmäteriförrättning.

För närvarande upptager högsta domstolen besvär öfver Konungens befall-

ningshafvandes beslut rörande dylikt förordnande, men i det underdåniga

betänkandet föreslås den förändrade anordning, att besvären skola pröfvas

af regeringsrätten. Detta förslag synes mig böra följas; och det gifves enligt

mitt förmenande intet skäl, hvarför ej regeringsrätten också skulle hafva

att i sista hand afgöra frågor om förordnande att förrätta vägdelning och syn

enligt dikningslagen eller flottningsstadgan eller att utföra annan dylik för­

rättning — frågor, som nu i besvärsväg fullföljas hos Kungl. Maj:t i

statsrådet.

Tabellerna upptaga ej något mål, däri fråga är om Konungens be-

fallningshafvandes beslut rörande förordnande för allmänt ombud — för

tillsyn öfver banker, öfver brännvinsbolags verksamhet, och så vidare.

Skulle någon gång klagan härutinnan föras, torde pröfningen böra till­

komma regeringen.

Frågor om afsked från tjänst böra i allmänhet ankomma på afgörande

hos Kungl. Maj:t i statsrådet. På sätt i det underdåniga betänkandet

framhålles, lära dock de fall böra undantagas, i hvilka fråga är om discipli­

när bestraffning. Med dylika fall torde vara att jämställa mål om tjänste­

mans afstångande från tjänstgöring under tid, då han är ställd under åtal.

En klass af besvärsmål, som lärer komma att få ökad betydelse, ut-

göres af de mål, hvilka angå förening af statstjänst med annan tjänste­

befattning. Ehuruväl frågor om tolkning af förbudet mot sådan förening

lämpa sig för pröfning af regeringsrätten, torde, med hänsyn till sättet för

befordringsmålens slutliga afgörande, jämväl besvär rörande tillstånd till

förening af tjänster böra i sista instans handläggas af Kungl. Maj:t i statsrådet.

Frågor om stipendieutdelning lära regelmässigt vara af beskaffenhet

att afgörandet, liksom i flertalet befordringsmål, ankommer på en pröfning

af sökandenas personliga kvalifikationer. Huruvida regeringsrätten bör vara

kompetent för de undantagsfall, där, på sätt i betänkandet framhålles, sti-

pendietillsättning sker uteslutande på grund af en rättslig pröfning, måste

betraktas såsom en underordnad fråga. I detta sammanhang kan anmärkas,

att de icke så alldeles sällsynta klagomålen öfver underkännande utaf

aflagda kunskapsprof näppeligen kunna anses ägnade för administrativ dom­

stols behandling.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

23

Underordnade statsorgan hafva i ej få fall att utöfva en reglerande

myndighet, som är nära besläktad med Konungens ekonomiska lagstift­

ningsmakt och kan betraktas såsom ett utflöde af denna. Det synes mig

naturligt, att regeringen bör äga pröfva de klagomål, hvartill sättet för

denna myndighets begagnande kan gifva anledning.

Till en början kan erinras därom, att vissa centrala verk — lots-

styrelsen, generalpoststyrelsen med flera — hafva att meddela ordnings­

föreskrifter, reglementen ocli instruktioner för underlydande personal och

jämväl att, i större eller mindre utsträckning, bestämma om de anstalter

och inrättningar, som höra under dem. Häraf kommer sig att, på sätt

tabellerna utvisa, sådana från allmänhetens sida väckta framställningar,

som röra skenet från fyrar, tid för telefonstations öppenhållande och

dylikt, kunna i besvärs väg dragas under Kungl. Maj:ts bedömande. Likaså

fastställas vissa instruktioner och reglementen af lokala myndigheter, t. ex.

instruktion för vägstyrelse, reglemente för drätselkammare (Kungl. Maj:ts

befallningshafvande); reglemente för folkskolor, instruktion för folkskole­

inspektör (domkapitel). Om besvärsmål rörande dessa ämnen gäller otvifvel­

aktigt — hvad Riksdagen i sin skrifvelse om inrättande af en regerings­

rätt yttrar med särskildt afseende å befordringsmålen —, att de stå i det

omedelbara samband med de ärenden, som tillhöra departementens verk­

samhet i öfrigt, att de böra af regeringsmyndigheten behandlas. Särskildt

vill jag framhålla, att äfven när besvären närmast angå tjänstinnehafvares

skyldighet att ställa sig till efterrättelse gifna föreskrifter, att bestrida

viss tjänstgöring, sammanhanget med rent administrativa frågor dock synes

mig vara så starkt, att målet icke lämpligen bör pröfvas af den admi­

nistrativa domstolen.

En annan hithörande klass af administrativa förfoganden äro de

beslut, hvarigenom till allmän efterrättelse fastställas stadgar eller före­

skrifter i afseende å sedlighet, hälsovård, allmän ordning och säkerhet.

Stundom skall dylikt beslut underställas Kungl. Maj:ts pröfning*, och besvär

komma då att erhålla en mera underordnad betydelse. Detta är händelsen

ej blott när Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnat, att inom område

å landsbygden skall tillämpas hvad för rikets städer är föreskrifvet i gäl­

lande ordnings-, byggnads-, brand- eller hälsovårdsstadga, utan jämväl om

befallningshafvanden i afseende å den allmänna hälsovården i stad eller

därmed likartadt ämne funnit ett stadgande behöfligt, som icke antagits

af stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan. I andra fall är fråga om

fastställelse af kommunala beslut, hvilka äro afsedda att tillämpas såsom

kommunalstadgar och ej äga gällande kraft utan Kungl. Maj:ts befallnings-

hafvandes godkännande. Slutligen kunna ordningsföreskrifter af allmännare

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Mål om be­

slut a f eko­

nomisk lag­

stiftnings

karaktär.

24

syftning meddelas af såväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande som magistrat

eller polismyndighet, utan att beslutet därom behöfver vare sig underställas

eller vare föranlcdt af framställning från vederbörande kommunala myn­

dighets sida. Jag hänvisar i detta afseende till 20 § ordningsstadgan för

rikets städer.

Förvaltande ämbetsmyndigheter hafva vidare en ganska omfattande

befogenhet att ordna och reglera de former, i hvilka det ekonomiska lifvet

må röra sig. De besvär, hvartill en dylik de underordnade statsorganens

verksamhet kan gifva upphof, röra en tredje grupp af sådana beslut,

hvilka såsom närbesläktade med akter af Konungens ekonomiska lagstift­

ningsmakt böra lämpligen komma under regeringens bedömande. Det är

hår ej fråga om föreskrift eller åtgärd, som riktar sig mot viss enskild

man, exempelvis sådant föreläggande eller förbud, som Kungl. Maj:ts befall­

ningshafvande jämlikt lagen angående skydd mot yrkesfara meddelar en

yrkesidkare. Jag åsyftar administrativa beslut af större räckvidd, såsom

meddelande af föreskrifter om sättet för utöfvandet af visst slags näring

eller verksamhet eller fastställande af regler för sådan af menighet eller

enskilda bildad inrättning eller sammanslutning, som står i det ekonomiska

samfundslifvets tjänst. Hit höra, bl. a., meddelande af bestämmelser rörande

fiskets vård och lämpliga bedrifvande inom visst område, fastställande af

reglementen för hyrkuskar och stadsbud, för särskilda, genom menighets-

föreningar tillkomna stiftelser på landet, för föreningar af näringsidkare, til­

låtelse till marknads hållande och beslut om indragning eller flyttning af

marknad, fastställande af taxor, af ordning för ömsesidigt försäkrings­

bolag, hvars verksamhet endast afser att meddela försäkring af egendom

inom ett län, och så vidare.

Nära sistnämnda grupp af administrativa beslut stå åtskilliga mål,

i hvilka afgörandet kan få karaktären af ekonomisk politik. Jämväl

dessa synas mig böra förbehållas Kungl. Maj:t i statsrådet, och det­

samma gäller mål, som angå allmän ordning och säkerhet. I de flesta

hithörande mål är fråga om rätt att idka viss rörelse eller näring eller

om en anläggning eller ett företag, hvartill polismyndighets tillstånd er­

fordras, således i allmänhet om koncessioner och däremot svarande förbud.

Men äfven andra mål, hvilka röra tillsynen öfver industriella yrken eller

öfver penningväsendet, blifva enligt nyssnämnda grundsatser förda under

regeringens afgörande. Tabellerna upptaga sålunda i den kolumn, som

är afsedd för mål tillhörande regeringens pröfning, mål om bergmästares

föreskrift angående ordningen för grufdrift, mål om vidtagande af åt­

gärder beträffande lifförsäkringsbolags räkenskaper och förvaltning, med

flera dylika.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

25

I flertalet af de mål rörande skogshushållningen, hvilka fullföljas

skogsmål.

genom besvär i statsdepartementen, lärer utgången väsentligen bero af flen

åsikt angående rationella sättet för skogens nyttjande, som den profvande

myndigheten omfattar. Hvad särskildt angår malen om disposition af

skogsafkastning från boställe — den talrikaste gruppen af de i tabellerna

antecknade skogsmålen —, så är tillika att märka, hurusom därmed ana­

loga frågor i månget fall inkomma till Kungl. Maj:t genom underställning

och följaktligen blifva föremål för afgörande hos regeringen. Sålunda

skall, jämlikt 28 § i nu gällande förordning angående hushållningen med

de allmänna skogarna i riket, fråga om disposition af skogsafkastning eller

skogsarrende vid sådant ecklesiastikt boställe, som af menighet inköpts

eller af enskild för ändamålet donerats, alltid underställas Kungl. Maj:ts

pröfning. Och i fråga om annat boställe skall, enligt hvad 20 § i samma

förordning stadgar, bestämmandet af den andel i skogsafkastningen, som

må tilläggas boställshafvaren, understundom öfverlämnas till Kungl. Maj:t.

Vid nu nämnda förhållanden måste det synas lämpligt, att jämväl besvärs-

målen af ifrågavarande slag pröfvas af regeringen. Härför talar ock den

omständighet, att i dessa mål dispensfrågor äro synnerligen vanliga.

En ganska betydande kategori af mål rörer tillstånd och förbud,

Mål rörande

som meddelas enligt författningarna om försäljning af brännvin, af vin

och Öl och af tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka. I det under-

gen.

dåniga betänkandet framhålles, att dessa mål, såvidt de angå tillstånd till

försäljning eller tillfällig inskränkning i beviljad rättighet, äro likartade med

mål om andra koncessioner eller politiförbud. Det anmärkes emellertid, att

mål om indragning af eller inskränkning i gästgifvares försäljningsrätt böra

afgöras på rent rättslig väg, och det antydes tillika, att äfven andra försäljnings-

rättigheter kunna härutinnan vara jämförliga med gästgifvares. Uppsikten öfver

rusdryckshandteringen synes mig dock så nära sammanhänga med regerings­

maktens förfoganden beträffande sedlighet, allmän ordning och säkerhet, att

tillämpningen af förutnämnda författningar bör i sista hand bero af Kungl.

Maj it i statsrådet äfven i de fall, där det gäller ett mera betydande ingrepp i

den enskildes rättssfär. Att frågor om antalet försäljningsställen, om pröfning af

anbud å öfvertagande af försäljningsrättigheter med flera dylika spörsmål måste

äfven i högsta instans behandlas rent administrativt, synes vara oomtvistligt.

Tillstånd, förbud och förelägganden enligt byggnadsstadgan och

hälsovårdsstadgan, eller enligt särskilda byggnads- och hälsovårdsordningar,

vårdsmål.

utgöra i en mängd fall föremål för besvär. Om alla nu ifrågavarande mål

lärer gälla, hvad i det underdåniga betänkandet yttras om byggnadsinålen,

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 II afl.

4

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nio 11.

26

att de ganska djupt ingripa i enskilda rättsförhållanden och från en annan

sida sedt kunna sägas angå de enskildas skyldigheter gent emot det allmänna.

Men det synes mig vidare obestridligt, att hithörande förhållanden äro i

författningarna så ingående reglerade, att de väl lämpa sig för rättslig

pröfning. Och då härtill kommer, att mål af nu förevarande slag, på

samma gång som de kännbart beröra den enskilde, ofta måste från det

allmännas sjmpunkt framstå såsom skäligen obetydliga, tvekar jag ej att

hänvisa dem samtliga till regeringsrättens slutliga afgörande. Jag erinrar

på samma gång, att, såsom jag förut påpekat, klagomål öfver ordnings-

och hälovårdsföreskrifter af allmännare innebörd torde böra komma under

bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet.

Vägmål och

I

det underdåniga betänkandet anföres, att vägmålen äro af blandad

° mål.98 beskaffenhet och angå än rättsfrågor än rent administrativa frågor. Men

det framhålles tillika, att frågor af båda slagen faktiskt mycket ofta före­

komma i samma mål; och detta förhållande säges kunna föranleda att, med

afvikelse från det principiellt riktiga, vägmålen i sin helhet hänvisas till

fullföljd hos blott en af de ifrågavarande högsta instanserna.

Med min uppfattning om de lämpliga gränserna mellan regeringens

och regeringsrättens behörighet är en sådan ordning för fullföljd den

enda möjliga. Måhända kan det ock sägas, att en väsentlig artskillnad

icke består emellan, exempelvis, frågor om fördelning af skyldigheten

att underhålla allmänna vägar och frågor om sådana vägars anläggning,

indragning eller förändring — i betänkandet anförda såsom hvar i sitt hän­

seende typiska. Äfven pröfning af sistnämnda frågor torde kunna anses

innefatta en rättstillämpning, då ju lagen angifver, under hvilka förutsätt­

ningar den ena eller andra åtgärden bör vidtagas. Enligt sakens natur

måste väl härvid en vidsträckt diskretion vara myndigheten förbehållen,

men äfven vid vägunderhållets fördelning är hänsyn att taga till en mängd

omständigheter, hvilkas betydelse torde kunna uppskattas blott efter skälig-

, hetsgrunder.

Hvad enligt min mening måste göra det synnerligen önskvärd!, att

pröfningen af vägmål uppdrages åt regeringsrätten, är deras ofta vidlyftiga

och invecklade beskaffenhet. De äro ock, såsom tabellerna utvisa, ganska

talrika. Då man har till syfte att minska regeringens arbete genom att

befria den från afgörande! af vissa besvärsmål, måste alltså en öfverflytt­

ning af nu ifrågavarande mål framstå såsom för ändamålet i särskild grad

lämplig. Riksdagen har ock omnämnt vägmål, utan undantag, bland

exemplen på de mål, hvilka synts Riksdagen böra handläggas af den

administrativa högsta domstolen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

27

En omständighet, som ej får förbises, är ock, att en öfverflyttning

af vägmålen till regeringsrätten skall undanröja det kanske väsentligaste

hindret för en annan administrativ reform: den af löneregleringskommittén

föreslagna indragningen af mellaninstansen för dessa mål. Härom torde

jag få tillfälle att i det följande något vidare orda.

Mången vill kanske anse, att frågan om t. ex. sträckningen af allmän

väg kan för en hel landsända vara af den vikt, att den styrande makten

bör därom bestämma. Häremot kan invändas, att nu gällande ordning

för ifrågavarande ärendens pröfning synes hvila pa en i viss mån annan

uppfattning. Pröfningen är nämligen anförtrodd åt lokal myndighet utan

att det ansetts nödigt föreskrifva, att dess beslut skall underställas rege­

ringen. Å andra sidan är dock tillika att märka, hurusom för utförande af

viktigare vägföretag statsbidrag i regeln erfordras och Kungl. Maj:t af

sådan anledning beredes tillfälle att i viss mån bestämma om dylika företag.

Jag tillåter mig slutligen erinra att, enligt hvad i det underdåniga

betänkandet upplyses, de preussiska förvaltningsdomstolarna handlägga

frågor, huruvida en väg skall tagas i anspråk för allmän samfärdsel eller

skall förlora egenskapen af allmän väg.

Om sålunda vägmålen i allmänhet hänvisas till regeringsrätten, torde

det ej vara lämpligt att göra undantag för frågor om beviljande af sär­

skilt tillstånd, såsom att uppföra byggnad på visst mindre afstånd från

vägens kant eller att uppsätta grind.

Hvad nu yttrats om vägmålen gäller väsentligen äfven mål om flottning.

I det underdåniga betänkandet framhålles, hurusom vissa anspråk

Mål om ut-

på utbetalning af statsmedel kunna, därest de icke i administrativ väg “

3

/

vunnit Kungl. Maj:ts bifall, göras gällande i vanlig rättegång. Hit höra

anspråk på ersättning för olycksfall i arbete, för skada i följd af järn­

vägs drift — öfver hufvud taget anspråk, som härledas från något rätts­

förhållande af privat natur mellan staten och den enskilde. Att för

sådana anspråk stänga domstolsvägen lärer ej kunna ifrågasättas. Men

det skulle åter icke väl öfverensstämma ined regeringsrättens ställning,

att dess afgörande komme under allmän domstols pröfning. Antingen

böra alltså i mål, hvarom nu är fråga, besvär öfver den underordnade för­

valtningsmyndighetens beslut liksom hittills afgöras af Kungl. Maj:t i

statsrådet eller må rätten till fullföljd bortfalla. Då det ej synes lämpligt

att afstånga den enskilde från möjligheten att få underordnad myndig­

hets beslut i dylikt mål pröfvadt' i administrativ ordning, innan han

såsom sista utväg tillgriper rättegång, torde någon ändring i nu gällande

regler icke böra vidtagas.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 11.

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Mål om aflöningsförmåner och reseersättning af statsmedel eller om

pensionsafgifter och pensionsrätt, enligt gällande föreskrifter, finnas i den uti

betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten upptagna bland sådana,

som höra till regeringsrättens slutliga afgörande. Otvifvelaktigt påkalla ock

dessa mål en rättslig behandling. Emellertid göra sig här i viss mån samma

-hänsyn gällande som nyss nämnts i fråga om åtskilliga andra mot stats­

kassan riktade anspråk. Exempel saknas nämligen ej därpå, att de all­

männa domstolarna ansett sig oförhindrade pröfva talan om lön eller pen­

sion, ehuru denna redan blifvit af Kungl. Maj:t i statsrådet ogillad. Vill

man ansluta sig till lagförslaget uti ifrågavarande afseende, lärer förty, i

öfverensstämmelse med hvad förut är sagdt, böra meddelas sådana stad-

ganden, att mål af nu berörda art icke vidare komma att upptagas af de

allmänna domstolarna. En dylik ändring i gällande rätt torde ock vara väl­

grundad. De anspråk på lön eller dylika förmåner, hvilka tillkomma stats-

tjänaren, äro icke att bedöma efter några som helst privaträttsliga regler;

de hafva sin grund i det genom tjänsteanställningen uppkomna publika

rättsförhållandet och hämta därifrån sitt innehåll. Det synes då äfven

naturligt, att de må göras gällande allenast i administrativ process; och en

sådan uppfattning ligger utan tvifvel till grund för stadgandet i 10 kap. 26 §

rättegångsbalken, att de mål, som någons ämbete och tjänst röra, pröfves

och dömes af dem, som Konungen vård och inseende däröfver betrott

häfver. Enligt min mening kunde för anspråk, hvarom nu är fråga, en

särskild instansordning lämpligen inrättas efter ungefärligen följande regler.

Vederbörande verks eller inrättnings beslut får icke af den missnöjde öfver-

klagas, men han äger efter stämning å verket eller inrättningen utföra sin

talan vid kammarrätten; besvär öfver dess beslut pröfvas af regeringsrätten.

Ett lagförslag i sådan riktning torde jag framdeles få underställa Eders

Kungl. Maj:ts pröfning.

Det har inträffat, att hos Kungl. Maj:t genom besvär fullföljes an­

sökan, som utan stöd i aftal eller författning gjorts hos lägre förvaltnings­

myndighet. Tabellerna upptaga sålunda mål, anhängiggjordt hos medicinal-'

styrelsen, om rätt att i enskild byggnad inleda vatten från hospitals

vattenledning. Uppenbart synes vara, att regeringsrätten ej bör hafva att

skaffa med dylika frågor. En annan stundom förekommande besvärsanled-

ning är, att förvaltande verk ej godkänt entreprenadanbud eller annat

erbjudande att ingå aftal. Jämväl sådana mål torde böra komma under

bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet.

Om jag tillägger, att mål angående sökt fastställelse å menighets

beslut böra, på sätt ock i det underdåniga betänkandet är framhållet,

30

jämt skall skapa nya fall. Anser man önskligt, att dessa förbisedda eller

nya fall komma under bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet, bör enu-

merationen gälla de mål, som upptagas af regeringsrätten, och tvärtom. Att

ur denna synpunkt ett uppräknande af de till regeringsrätten hånförliga

målen är att föredraga, kan ej vara tvifvelaktigt. Med den vidsträckta

rätt till talans fullföljd, som i vårt land är medgifven, kunna nämligen

hos Kungl. Maj:t anföras besvär i de mest olikartade ämnen, hvilka snarare

bort genom ansökan omedelbart bringas under Kungl. Maj:ts pröfning ock

som hos en administrativ domstol icke kunna erhålla annat än en "blott

formell behandling. Det kan sålunda befaras, att en regel, som läte hvarje

i lagen ej särskild! omnämndt mål bedömas af regeringsrätten, understun­

dom kunde leda därhän, att regeringsrätten komme att behandla mål, hvilka

enligt sakens natur bort, såsom hittills, afgöras af regeringen. Och en

befogenhet för regeringsrätten att i dylika, i lagen ej uppräknade fall

hänskjuta målet till afgörande hos Kungl. Maj:t i statsrådet synes icke

kunna medgifvas, därest man ej vill uppgifva fördelarna af fasta behörig-

hetsgränser. Om däremot lagens tystnad kommer att till regeringen föra

något mål, som på grund af sin beskaffenhet är ägnadt att bedömas af den

administrativa domstolen, erbjuder regeringens otvifvelaktiga rätt att in­

fordra domstolens utlåtande ett godt medel att minska den oegentlighet,

hvartill kompetensreglerna sålunda gifvit anledning. I sådan händelse blifva

utsikterna för en god pröfning åtminstone ej ringare än enligt nuvarande

ordning.

Enligt min mening bör alltså lagen om regeringsrätten innefatta en

"måCtilliö-

uppräkning af de mål, som falla inom området för regeringsrättens be-

rinn<srättcn

llöriohet- Eör att såvidt möjligt göra den vidlyftiga uppräkningen öfver-

rmg^a cn. g^thg, torde malen böra sammanföras i vissa hufvudgrupper. Att härvid

följa ärendenas fördelning enligt gällande departementalstadga synes dock

ej lämpligt. Grupperingen lärer böra verkställas efter målens 'inre sam­

hörighet.

\iksda T

^ec} clet underdåniga betänkandets författare är jag ense därom, att

mannaval

mål om riksdagsmannaval, om afsägelse af riksdagsmannauppdrag och om

m- fl- val till ombud vid kyrkomöte, hvilka nu afgöras i högsta domstolen,böra

af regeringsrätten pröfvas, äfvensom att detta bör utsägas i riksdagsord­

ningen och förordningen om allmänt kyrkomöte. Då det likvisst synes

önskvärdt att lagen om regeringsrätten fullständigt angifver dess kompe­

tens, torde ifrågavarande mål böra upptagas jämväl i enumerationen, som

lämpligen kan med dem begynnas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Enumeratio­

nen bör afse

32

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 11.

3. Mål om

menighets

samman­

kallande.

4. Mål om

aflönings-

förmåner.

är fråga både om besvär öfver beslutet och om — hos underordnad myn­

dighet sökt — fastställelse därå, torde äfven böra gälla, att regeringsrätten

skall med eget utlåtande öfverlämna målet i dess helhet till Kungl Maj:t

i statsrådet.

Det framhålles i det underdåniga betänkandet, att kommunala be­

svärsmål rörande skolväsendets ordnande intaga en särställning på grund

af den tillsynsrätt, som domkapitlet äger. Med begagnande af denna rätt

företager domkapitlet ej sällan en pröfning, som går utöfver eller på sidan

af de hos domkapitlet anförda besvär. Lämpligen torde dessa mål be­

handlas på samma sätt som de, i hvilka fråga är om sökt fastställelse å

menighets beslut.

Besvärsmål om allmän byggnad, som skall af menighet underhållas,

och om fattigvården äro i månget fall vanliga kommunala mål, och så

till vida har om deras bedömande redan blifvit taladt. Särskildt må här

framhållas, att mål om uppförande af skolhus ofta torde röra folkskole-

undervisningens ordnande, och att beslut om fattigvårdssainhälles indelning

i rotar och om tillsättande af särskild nämnd för pröfning af beslut om

vägrad fattigvård skola underställas Kungl. Maj:ts befallningshafvande. I

öfrigt är här fråga om, exempelvis, nämnda myndighets föreläggande att

bygga och inreda tingshus eller att vidtaga vissa anordningar vid fattig-

vårdsinrättning. Någon ändring åsyftas ej beträffande talans fullföljd i de

fattigvårdsmål, hvilka för närvarande afgöras af kammarrätten såsom sista

instans.

I detta sammanhang torde jag få göra en allmän anmärkning be­

träffande enumerationens verkställande. Jag afser det förhållande, att,

såsom nyss är antydt i fråga om vissa byggnads- och fattigvårdsmål,

samma mål kan blifva att hänföra under flera af de i enumerationen

använda rubriker. Den oegentlighet, som möjligen kan anses ligga häri,

torde ej vara ägnad att förvilla. Att undvika den skulle ej vara möjligt

utan besvärliga och tyngande omskrifningar.

Såsom en särskild grupp torde i enumerationen böra upptagas mål

om sammankallande af menighet eller dess representation.

Mål„ om aflöningsförmåner synas kunna sammanställas med pensions-

målen. Åt förstnämnda slag af mål lärer härvid kunna gifvas så om­

fattande rubrik, att därunder falla icke blott mot statskassan riktade an­

språk utan ock andra af förvaltningsmyndigheterna handlagda tvister om

löneförmåner. De viktigaste sådana tvister torde vara de, hvilka uppkomma

emellan församling eller enskilda hennes medlemmar samt församlingens

prästerskap, kyrkobetjäning eller folkskolelärare och angå frågan, huru

och till hvad belopp de senares löningsrättigheter skola enligt lag, fast-

34

kan sägas afse godtgörelse för viss förrättning eller visst uppdrag eller

eljest angå aflöningsförmåner.

Mål om an-

Dessutom lärer böra tilläggas en allmän rubrik för mål om annan

naningS<af' ersättning af statsmedel, enligt därom gällande föreskrifter. Det förslag

statsmedel,

till lag om regeringsrätten, som innehålles i det underdåniga betänkandet,

upptager två hithörande slag af mål, nämligen mål om godtgörelse af stats­

medel för understöd åt sjöfolk och nödställda svenska undersåtar samt mål

om ersättning af statsmedel för kreatur, som nedslaktats i följd af smitto­

sam sjukdom. Men rubriken torde vidare få betydelse särskildt såsom ett

komplement till bestämmelsen om aflöningsförmåner. I fall, där det må­

hända kan synas ovisst, huruvida ett yrkande afser sådana förmåner, skall

det ofta vara otvifvelaktigt, att frågan dock gäller ersättning af stats­

medel. Exempelvis kunna nämnas mål, där anspråk framställts af krono­

fogde eller länsman om ersättning för telefonafgifter enligt kungörelsen

den 17 juni 1904.

Jag har förut framhållit, hurusom det måste anses i viss mån olämp­

ligt, att mål, hvilka pröfvats af regeringsrätten, därefter blifva anhängig-

gjorda vid de allmänna domstolarna., Hvad angår nyss berörda ersätt-

ningsmål, synes man genom utmärkandet af att målet skall röra tillämp­

ning af författningar, som reglera frågor om ersättning just af statsmedel,

hafva för åtminstone de flesta fall förebyggt en dylik mindre god ordning

för anspråkens bedömande. Det är sålunda klart, att ett ersättnings-

yrkande, som väl är riktadt mot kronan, men stödjer sig på vanliga pri-

vatsrättsliga grunder, t. ex. på bestämmelserna i lagen om köp och byte af

lös egendom, icke blifver att hänföra under ifrågavarande rubrik ef enu-

merationen.

Det må tillåtas mig påpeka, att den behörighetsregel i fråga om

ersättningsanspråk, hvilken jag nu förordat, synes ganska nära öfverens­

stämma med motsvarande föreskrift i 1856 års förslag till stadga för

regeringsrätten. Från dennas pröfning och afgörande undantogos enligt

nämnda förslag besvär angående 'annan utbetalning af statsmedel än sådan

som på grund af gällande författning påyrkas’.

om

Den i det underdåniga betänkandet föreslagna lagen om regerings-

a s i rag.

rätten Upptager bland de typiska exemplen på mål, hvilka höra af regerings­

rätten slutligen afgöras, sådana som angå statsbidrag till sjukkassor eller

till folkskoleväsendet. Härmed likartade äro mål om understöd åt folk­

bibliotek, om statsbidrag till uppfostringsanstalter för vanartade och i sed­

ligt afseende försummade barn, om understöd till utflyttning i följd af laga

skifte, och ännu andra. Alla mål af ifrågavarande slag torde kunna samman­

fattas under rubriken 'mål om sådant bidrag eller understöd af statsmedel,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

36

6, Mål om

grund­

skatter.

7. Jordeboks-

mål.

för kammarrätten och som angå vissa Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förordnanden, gäller hvad i allmänna lagen finnes föreskrifvet för sökande

af ändring i hofrätts dom. Jag vill nu visserligen icke förneka, att på

sätt kammarrätten i sitt utlåtande öfver löneregleringskommitténs betän­

kande framhållit, högsta domstolens befattning med dessa mål lämpligen

må kunna upphöra, ej heller att regeringsrätten må vara närmare°än

regeringen att handlägga dem i sista instans. Då de emellertid torde

vara af samma natur som de redan nämnda debiterings- och indrifnincrs-

målen, lära de, efter en eventuell öfverflyttning, utan vidare blifva hän­

förliga till de mål, som skola upptagas af regeringsrätten.

Mål. om debetsedelslösen (instruktionen § 1 mom. 9) lära ej äsra

den praktiska betydelse, att de behöfva upptagas i enumerationen.

Härefter kunna i enumerationen lämpligen följa de mål, Indika röra

jorden åliggande skatter och besvär eller eljest angå rättsförhållanden med

afseende å fastigheter. I allmänhet finnas dessa mål upptagna i den för

kammarkollegium gällande instruktion, och jag torde i min följande fram­

ställning få betjäna mig af hänvisningar till densamma.

Främst synas böra nämnas skattläggningsmål samt öfriga mål om

grundskatter och därmed jämförliga utskylder (frälseränta, landgille, land-

8kyld, kyrkotionde). Härmed sammanhänga mål om markegångsprisen.

Väl är det sant, att nu berörda mål icke ofta förekomma örfil att de med

åren måste blifva allt sällsyntare. Men de kunna dock ännu en tid framåt

äga betydelse och äro otvifvelaktigt af beskaffenhet att böra pröfvas af

regeringsrätten. Tabellerna upptaga ock åtskilliga hithörande mål, fullföljda

från kammarkollegium genom besvär i finansdepartementet. Hvad särskildt

angår skattläggning, kan sådan äfven framgent ifrågakomma för bestäm­

mande af skatteköpeskilling, när denna bör uträknas efter räntan eller

då Kungl. Maj:t föreskrift, att afgäld skall bestämmas af skattläg"-

ningsmän.

Jordeboksmålen, hvarom talas i § 4 mom. 1 af instruktionen, torde

kunna, med större fullständighet än där skett, angifvas såsom mål om

fastställande af jordebok, om upptagande i eller uteslutande ur jorde­

bok af fastighet eller särskild anteckning samt om ändring i förhållande,

hvarom uppgift finnes i jordebok införd. Härunder falla äfven de i

instruktionen ej nämnda mål om ändring i fastighets nummer eller jord­

natur.

Instruktionens § 3 mom. 3 bemyndigar kammarkollegium att pröfva

och afgöra frågor om de uti instruktionen eljest ej nämnda förmåner,

rättigheter och skyldigheter, som åtfölja hemman, jord och lägenheter på

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

9. Mål om

Till en grupp torde kunna sammanställas mål, däri fråga är om

till lord, som

rättigheter till jord, som ej tillhör enskild. Jag åsyftar här förnämligast

ej tillhör

sådana mål, som finnas upptagna uti instruktionens § 5, mom. 6 samt de

enskild.

fyra fresta punkterna af mom. 5, och har i fråga om lagtextens affattning

allenast några anmärkningar att göra.

o o

O

O

Aborättsmålen synes böra gifvas en så vidsträckt rubrik, att därunder

falla icke blott mål om stadgad åborätt enligt nådiga brefvet den 5 februari

1808, utan äfven mål om besittningsrätt till kyrkohemman, hospitalshemman

samt Huitfeldtska stipendieinrättningens hemman och om så kallade perpe­

tuel^ arrenden. Mål om optionsrätt till arrende lärer böra nämnas särskildt,

så att därunder innefattas äfven mål rörande annat arrende än sådant, som

omtalas i mom. 5 d), t. ex. arrende af kronans jordbruksdomän. Att åter

fastställande af arrendevillkor hänföres till regeringsrätten när fråga är

om prästerskapet och kyrkor anslagen jord, men icke när arrendet gäller

en domän, torde finnas naturligt, om man erinrar sig de privata intressen

(löningstagarens), som i förra fallet kräfva beaktande.

De i mom. 6 berörda mål, som äro att föra inom regeringsrättens

behörighetsområde, synas lämpligen kunna sägas angå åtnjutande af de rät­

tigheter, hvilka i afseende å de till innehafvare af vissa ämbeten och tjänster

eller till kyrkor och fromma stiftelser anslagna hemmans disponerande

och besittning må vara vederbörande förunnade. Det är klart, att här­

under icke inbegripas sådana mål som, exempelvis, mål om fastställande af

hushållningsplan för boställsskog eller om bestämmande af den andel i

behållna skogsafkastningen, som af domänstyrelsen må tilläggas boställs-

hafvaren. Exempel på stadgandets tillämpning skall man däremot finna,

när fråga är om innebörden af gällande hushållningsplan eller då tvist

föreligger, huruvida innehafvare af ecklesiastikt boställe äger, jämlikt upp­

låtelsebref eller på annan grund, fri dispositionsrätt öfver skogen. Det

synes, att gränsen mellan ifrågavarande mål och målen om aflöningsförmå-

ner ofta torde vara svår att uppdraga.

10.

Mål om

Efter det sålunda uppräknats mål angående rättigheter till jord, som

Sjc<mtemP ej tillhör enskild, torde i enumerationen lämpligen följa mål om upp­

låtelse under enskild äganderätt af sådan jord. Dessa mål, hvarom för-

mäles i § 6 mom. 2—5 af instruktionen, angå skatteköp och nybygges

omförande till skatte.

11.

Af sond-

Det torde böra tillkomma Kungl. Maj:t i statsrådet att pröfva be-

ringsmål svärsmål angående jordafsöndring, när fråga är om afsöndring från boställen

eller vissa andra publika hemman eller lägenheter, som icke besittas under

stadgad åborätt, och då följaktligen, jämlikt kungörelsen den 27 juni 1896,

vederbörande ämbetsverks tillstånd erfordras. Men man behöfver ej därför

39

anse, att äfven de fall, då det ankommer på Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att tillåta afsöndring från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad

åborått, böra i nämnda ordning behandlas. Försåvidt den pröfning, be-

fallningshafvanden härvid har att anställa, rörer den kamerala frågan om

stamfastighetens förmåga att bära utskylderna, efter det mer än en femte­

del af ägovidden afsöndrats, är den uppenbarligen af annan art än den,

som, enligt ordalagen i berörda kungörelse, afser 'boställets, hemmanets

eller lägenhetens framtida nytta och förkofran’. Och när det gäller så

starka privata intressen som ägares eller åbos, synes mig frågan, huruvida

stamfastighetens jordbruk blir genom afsöndringen märkligen försvagadt

— hvartill Kungl. Maj:ts befallningshafvande jämlikt lag den 31 augusti

1907 har att i de norra länen taga hänsyn — lämpligen böra pröfvas af

den administrativa domstolen. Märkas bör äfven, att i visst fall, enligt lag

den 4 maj 1906, Kungl. Maj:ts befallningshafvandes tillstånd till afsöndring

ej må vägras. Att mål om fastställelse å afsöndring lämpa sig för rege­

ringsrättens bedömande, är gifvet. Då nu ansökan om Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes tillstånd till afsöndring ofta göres i samband med att

fastställelse begäres, tvekar jag ej att till regeringsrätten förlägga afgöran-

det af hvarje besvärsmål om afsöndring från sådan fastighet, som är en­

skild tillhörig eller upplåtits under stadgad åborätt.

Mål om afgäld från afsöndrad lägenhet böra i enumerationen sär-

skildt nämnas. Flertalet sådana mål torde numera angå afsöndringar från

boställen eller andra publika hemman och lägenheter, men äfven för jord,

som afsöndrats från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad åbo­

rätt, kan afgäld blifva att fastställa jämlikt lag den 25 maj 1905; och

aflösning af afgäld, enligt lag den 19 april 1907, kan blott ifrågakomma

beträffande jord af sistnämnda natur. Besvär rörande i lagen den 25 maj

1905 föreskrifven fördelning af utskylder böra ock pröfvas af den admi­

nistrativa högsta domstolen. Och då ännu kan förekomma sådan fördel­

ning af mantal mellan stamhemman och afsöndrad lägenhet, hvarom äldre

afsöndringsförfattningar innehöllo bestämmelser, torde äfven mål om dylik

fördelning böra medtagas i uppräkningen.

I lag den 4 maj 1906 föreskrifves för vissa fall pröfning, huruvida

fastighet är af beskaffenhet att den må förvärfvas af bolag eller förening.

Såsom i det underdåniga betänkandet anmärkes, lärer denna pröfning vara

af rättslig natur; och detsamma torde gälla om den pröfning, Kungl. Maj:ts

befallningshafvande har att anställa, när jämlikt lag den 16 juni 1905

tillstånd sökes till ägostyckning. Mål härom synas i enumerationen kunna

nämnas i samband med afsöndringsmålen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

40

Jag lärer i detta sammanhang böra erinra, att enligt lönereglerings-

kommitténs förslag (II sid. 63—65) klagan icke får föras öfver kammar­

kollegiets beslut i besvärsmål, hvilka, efter samma förslag, handläggas af

kollegium såsom andra instans. Vinner den sålunda föreslagna ordningen

Eders Kungl. Maj:ts gillande, blifva de flesta af de rubriker öfverflödiga,

hvilka, enligt hvad jag nu yttrat, borde i lagen om regeringsrätten upp­

tagas för mål om rättigheter till jord som ej tillhör enskild, om upp­

låtelse under enskild äganderätt af sådan jord samt om afsöndring. Och

äfven för mål om markegångsprisen skulle, jämlikt berörda förslag, kam­

markollegium blifva högsta instans.

Instruktionen för kammarkollegium upptager åtskilliga mål, hvilka

icke hittills af mig omnämnts och som jag ej heller anser böra uppräknas

i lagen om regeringsrätten. I vissa hithörande mål torde besvär numera

vara ytterst sällsynta. Sålunda lärer fråga om öde hemmans och lägen­

heters upptagande näppeligen vidare förekomma under andra förhållanden,

än att tvist i ämnet tillhör allmän domstols pröfning. Och de i § 4

mom. 2 nämnda mål rörande jus patronatus torde, på sätt erinras i löne-

regleringskommittens betänkande (II sid. 36), få anses vara öfverflyttade

till handläggning af domstol. Andra af ifrågavarande mål synas mig åter

vara af den beskaffenhet, att de böra i sista instans afgöras af Kungl.

Maj:t i statsrådet. Hvad särskildt angår sådana mål, som nu motsvara de

uti instruktionen upptagna målen om kronofjärdingsmansbesvärets utgörande,

bör, enligt min mening, regeringen pröfva frågan såväl om antalet fjärdings­

man för en eller flera socknar som angående den till fjärdingsman utsedda

personens lämplighet för befattningen. Flertalet öfriga mål angående

fjärdingsmansbestyrets utgörande äro på samma gång mål om menighets

beslut eller val och komma af sådan anledning under regeringsrättens be-

IT

O

O

O

dömande.

12. Af vitt-

Afvittrings- och stors kiftesmål torde böra sättas som en grupp för

ring små

.

Huruvida regeringsrätten bör blifva högsta instans i skiftesmål, är

en fråga, hvartill jag torde få i det följande återkomma.

Xför ?drum(T

sätt * det underdåniga betänkandet föreslås, lära från högsta

till°vissaför-

domstolen kunna till regeringsrätten öfverflyttas mål om Kungl. Maj:ts

rättning,

befallningshafvandes åtgärder till befordrande af landtmäteriförrättningars

fortgång och behöriga verkställighet samt om landtmätares afstångande

från rätt till nya förordnanden. Dessa mål synas lämpligen kunna sam­

manföras med de mål om befallningshafvande^ förorordnande till viss för­

rättning, hvilka jag i det föregående omtalat såsom ägnade att behandlas

af regeringsrätten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

41

I ett sammanhang torde böra upptagas mål om inmutning, om med-

delande af patent och om skeppsmätning samt de registreringsmål, hvilka

i den uti betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten angifvas höra

till dess slutliga afgörande. Enligt min mening kunna ock till regerings­

rätten lämpligen hänvisas mål om utmålsläggning samt om förändring af

fartygs namn; och gifvet är, att den i nyssnämnda lagförslag gjorda upp­

räkningen af register, som där blott har exemplifierande betydelse,, nu

måste erhålla ett fullständigande tillägg. Mål om registrering af sjuk­

kassa skulle eljest falla utom regeringsrättens behörighet.

Stundom kan stadfästelse af reglemente äga ungefärligen samma

karaktär, som eljest tillkommer en registreringsåtgärd. Så är förhållandet

enligt lagen om sparbanker. Då stadfästelse sökes å reglemente för

sådan bank, har nämligen Kungl. Maj:ts befallningshafvande att meddela

stadfästelsen, så snart reglementet finnes öfverensstämma med sparbanks­

lagen samt med lag och författningar i öfrigt. Någon vidare pröfnings.rätt

tillkommer ej befallningshafvanden. Det är tydligt, att detta fall ej är

fullt analogt med, t. ex., stadfästelse af ordning för ömsesidigt försäkrings­

bolag, hvars verksamhet endast afser att meddela försäkring af egendom

inom ett län. Ty enligt lagen om försäkringsrörelse har Kungl. Maj:ts be­

fallningshafvande att pröfva ej blott bolagsordningens öfverensstämmelse

med lag och författning, utan äfven om och i hvad mån särskilda bestäm­

melser därutöfver må erfordras. När man nu anser registreringsfrågor

böra hemfalla till regeringsrättens bedömande, kunde följdriktigheten synas

kräfva, att jämväl därmed likartade ärenden om stadfästelse blefve i sista

instans underkastade enahanda pröfning. Jag håller dock före att, vid

bestämmandet af kompetensreglerna för Kungl. Maj:t i statsrådet och re­

geringsrätten, det är af sådan vikt, att dessa regler blifva formellt enkla

och lätt öfversiktliga, att man därför kan offra något af den stränga inre

konsek verisen.

Såsom angående rent personliga förhållanden torde kunna hopföras 1!£er^^0am

mål om mantals- och kyrkoskrifning, lysning till äktenskap, skillnad i

förhållan-

trolofning, utfärdande af skiljebref och anteckning i kyrkobok. Sist- den-

nämnda rubrik, hvilken icke återfinnes i den uti det underdåniga betän­

kandet föreslagna lagen, lärer omfatta jämväl de i samma lag sårskildt

nämnda mål om utträde ur svenska kyrkan. Mål om antagande af släkt­

namn höra äfven till denna grupp.

Jag torde böra anmärka, att, enligt löneregleringskommitténs förslag,

mantalsskrifningsmålen icke vidare skulle få från kammarrätten fullföljas.

Kammarrätten har ock ansett sig böra lämna förslaget i denna del utan

erinran.

Bill till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11,

42

I en grupp synas kunna upptagas mål om meddelande i särskilda

af tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och före­

mål skrifter rörande den allmänna hälsovården samt städernas och andra sam­

hällens byggnads- och brandväsen. Att under den allmänna hälsovården

inbegripes fosterbarns vård, torde härvid böra angifvas.

De byggnads- och hälsovårdsmål, hvarom här är fråga, röra i all­

mänhet beslut af de nämnder, åt hvilka närmaste inseendet öfver sam­

hällets bebyggande eller hälsovården är anförtrodt. Dock kan äfven Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, oberoende af klagan öfver sådant beslut, gifva

föreläggande, som enligt nu föreslagna bestämmelse kommer under rege­

ringsrättens bedömande, t. ex. föreläggande för fader att låta vaccinera

barn. A andra sidan är klart, att ifrågavarande kommunala nämnder

kunna meddela äfven beslut, som ej hafva karaktär af tillstånd, förbud

eller föreläggande, och dessa beslut blifva pröfvade af Kungl. Maj:t i stats­

rådet. I sådant hänseende kan anföras byggnadsnämn<1 s beslut rörande

kvarters indelande i byggnadstomter.

17. Mål om

Kyrkotukt torde kunna fattas så vidsträckt, att därunder höra jämväl

be straff-’

flertalet af de uppgifter, som tillkomma kyrkorådet enligt de tre första punk-

ningsmål.

terna af § 22 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

den 21 mars 1862. Delvis härmed sammanfallande äro frågor om uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn och om åtgärd, jäm­

likt folkskolestadgan, mot tredskande föräldrar eller målsmän. Mål om

kyrkotukt torde alltså lämpligen upptagas tillsammans med mål om sådan

uppfostran, som nyss nämndes, och om skolpliktiga barns skiljande från

föräldrar eller målsmän.

I anslutning till målen om disciplinär bestraffning och om afstån­

gande från tjänstgöring synas böra nämnas de (under andra rubriker ej

hänförliga) mål om böter och viten, som böra ankomma på regeringsi’ättens

pröfning. Den viktigaste klassen af sådana mål äro de, som röra böter

enligt värnpliktslagen. Vidare höra hit mål angående böter, om hvilkas ut­

tagande Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger förordna jämlikt åtskilliga

andra författningar, såsom bevillnings- och mantalsskrifningsförordningarna.

Mål om böter för vanvård af nummerhäst förekomma i tabellerna. Nämnas

böra ock böter och viten för underlåtenhet att hörsamma kallelse, hvilka

kunna ådömas enligt kommunallagarna och närstående författningar, äfven­

som böter för utevaro från vissa kommunala delegationers sammanträden.

Besvärsmål angående böter för utevaro från landstings eller kommunal

representations sammankomst äro att hänföra under mål om sådan för­

samlings beslut. Att i de förut berörda byggnads- och hälsovårdsmålen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

16. Bygg­

nads- och r ii

hälsovårds-

43

förbud och förelägganden kunna meddelas vid vite, är tydligt; stundom

kan ock sålunda stadgadt vite blifva i administrativ väg utdömdt.

Erinras må vidare, att kommunalnämnd äger ålägga de i särskilda

ordningsstadgar utsatta böter och viten, dock allenast för erkända öfver-

trädelser. Med Kung!. Maj:ts befallningshafvandes tillsyn öfver penning-

inrättningar är förknippad befogenhet att förelägga och fälla till vite;

men jag har redan förut antydt, att besvärsmål härom böra komma under

regeringens bedömande.

De mål om böter och viten, hvilka enligt det nu anförda böra i

enumerationen särskildt upptagas, torde kunna angifvas såsom mål om

bötesansvar och om föreläggande eller utdömande af annat vite än sådant,

som må stadgas vid meddelande af föreskrift eller förbud enligt författ­

ningar rörande banker eller andra penninginrättningar.

Om besvär öfver kammarrättens utslag i mantalsskrifningsmål ej

vidare få äga rum, synes det naturligt, att kammarrätten blifver sista in­

stans jämväl för målen om böter enligt mantalsskrifningsförordningen.

Nu ifrågavarande afdelning af enumerationen torde ock böra upptaga

mål om häktads vård och behandling och om verkställande af straff.

Hvad angår mål om åläggande af tvångsarbete, hvilka enligt det

underdåniga betänkandet skulle öfverflyttas från högsta domstolen till re­

geringsrätten, tillåter jag mig erinra, att Kungl. Maj:t den 21 juni 1907,

efter betänkandets afgifvande, tillsatt en kommitté med uppgift, bland an­

nat, att utarbeta förslag till den förändrade lagstiftning angående lösdrif-

vares behandling, som må finnas erforderlig och lämplig. I den offent­

liga diskussionen har ock framställts kraf om, att lösdrifvaremålen skola

frångå Kungl. Maj:ts befallningshafvande och ankomma på de allmänna

domstolarnas pröfning. Då kommittén således utan tvifvel lärer uppmärk­

samma äfven frågan om ändring af processen i lösdrifvaremåb torde, i

afvaktan på kommitténs blifvande utredning, den nuvarande ordningen för

dessa måls pröfning i högsta instans böra tillsvidare lämnas orubbad.

Jag kan ej "heller finna tillräckliga skäl föreligga att i fråga om

mål angående återkallelse af villkorligt inedgifven frihet låta högsta dom­

stolen såsom sista instans ersättas af regeringsrätten.

Till sist torde böra i lagen nämnas mål om handräckning, t. ex. 18.

Hand-

för inställelse inför kommunalnämnd eller kyrkoråd, när den ej kunnat räc$jtf8'

genom viten framtvingas.

Med nyssnämnda grupp af mål skulle alltså uppräkningen vara af-

Ytterligare

slutad. Men fullt uttömmande behörighetsregler vore dock ej gifna. Jag ko™Pjt®"s'

har redan nämnt, hurusom det beträffande några i enumerationen upptagna

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Besvär

jämte an­

sökan.

mål synes nödigt föreskrifva, att regeringsrätten under viss förutsättning

skall med eget utlåtande öfverlämna målet till afgörande hos Kungl. Maj:t

i statsrådet. Och ytterligare föreskrifter af liknande art torde erfordras.

När nämligen ett mål af viss beskaffenhet genom enumerationen

hänföres till regeringsrättens bedömande, blifver därmed intet uttryckligen

sagdt om regeringsrättens kompetens för den händelse, att i ett dylikt

mål till pröfning förekommer jämväl annat ämne än det, som i lagen upp­

tagits för målets karakterisering. Väl torde det vara uppenbart, att re­

geringsrätten är behörig handlägga äfven ett mål af sådan mera omfattande

natur, därest det icke i något afseende faller utom ramen för de i enu­

merationen angifna frågor, utan blott utgör en kombination af flera, hvart

för sig till regeringsrätten hänförliga mål. Men det låter tänka sig, att

ett mål angår ämnen, af hvilka något men ej alla uppräknas i lagen.

Och säkerligen skulle regeringsrätten, om ej annat uttryckligen stadgades,

icke hafva något att skaffa med ett dylikt mål.

Att regeringsrätten sålunda blefve helt och hållet ställd utanför be­

svärens pröfning, skulle dock tydligen ej vara lämpligt. Här torde böra

gälla samma regel, som jag ansett mig kunna förorda i fråga om vissa

kommunala mål, att nämligen regeringsrätten skall afgifva utlåtande i

målet och därefter hänskjuta det till regeringens bedömande.

Svaret är härmed gifvet på den af mig förut berörda frågan om

förfarandet i det fall, att besvär rörande tillsättning af folkskoleläraretjänst

innefatta klagan öfver både skolrådets förslag och själfva valet å kyrko­

stämman.

Det må framhållas, hurusom nyssnämnda regel icke kan medföra

sådana olägenheter, som jag trött vara förknippade med den i det under­

dåniga betänkandet föreslagna anordning. Sålunda bör genom enumera­

tionen vara förebyggd hvarje tvekan om, när ett hänskjutande till Kungl.

Maj:t i statsrådet skall äga rum. Och målets skilda delar komma att

underkastas en enhetlig pröfning. För öfrigt är att märka, att regerings­

rätten gifvetvis är oförhindrad förordna om klyfning af ett besvärsmål,

däri skilda frågor blifvit utan inre sammanhang hopförda. Säkerligen

skall ifrågavarande regel blott i enstaka undantagsfall behöfva tillämpas.

Att med besvär förenas ansökan om meddelande af dispens eller om

vidtagande af annan åtgärd, hvilken skulle på Kungl. Maj:ts beslut i stats­

rådet ankomma, torde, på sätt ock är iakttaget i den lag om regerings­

rätten, som föreslås i det underdåniga betänkandet, icke böra föranleda,

att jämväl besvären afgöras af regeringen. Den pröfning, som en sådan

ansökan påkallar, är till sin natur fullt skild från pröfningen af besvären

och griper ej in på området för denna.

45

Annat kunde förhållandet synas vara med det i samma lagförslag

lika behandlade fall, att ett mål såväl genom besvär som genom under­

ställning inkommit till Kungl. Maj:t. Underställningen bringar under

Kungl. Maj:ts bedömande alla omständigheterna i ett mål, äfven de for­

mellt rättsliga, exempelvis frågan om det underställda beslutets lagliga

tillkomst. Huruvida besvär anförts eller icke är, efter underställningens

begrepp, likgiltigt för frågan om vidden och arten af pröfningen i målet.

Sålunda har Kungl. Maj:t i flera fall, där underdånig ansökning gjorts om

fastställelse å kornmuns beslut, afslagit ansökningen på grunder, som

kunnat i besvär åberopas, t. ex. därför att de beslutande öfverskrida sin

befogenhet eller att ärendet icke blifvit i laga ordning handlagdt. I 1856

års förut af mig omnämnda förslag till stadga för regeringsrätten fanns

ock föreskrifvet, att besvär angående beslut, hvilka efter författningarna

borde underställas Kungl. Maj:ts pröfning, voro undantagna från regerings­

rättens pröfning och afgörande. En dylik regel skulle emellertid medföra,

att besvär af fullt enahanda slag blefve pröfvade än af regeringen, än af

regeringsrätten, och synes därför ej tillrådlig. Äfven i nu ifrågavarande

afseende torde alltså lagförslaget böra följas, in. a. o., regeringsrättens be­

hörighet att pröfva besvär bör ej lida intrång af att ett besvärsmål jäm­

väl underställningsvis inkommit till Kungl. Maj:t.

Möjligen kunde det ifrågasättas, att i underställningsmål, som är af

beskaffenhet att besvär i målet skulle tillhöra regeringsrättens pröfning,

dennas utlåtande ovillkorligen borde inhämtas, ehvad besvär anförts eller

ej. Men en föreskrift därom skulle leda utöfver gränserna för hvad eljest

lagstadgats såsom regeringsrättens uppgift — att handlägga besvärsmål.

Det lärer, såsom ock i det underdåniga betänkandet afses, få ankomma på

Kungl. Maj:t i statsrådet, huruvida regeringsrättens utlåtande bör i under­

ställningsmål infordras.

Däremot anser jag — och kan jämväl härutinnan stödja mig på

betänkandet —, att då en ansökan om dispens eller dylikt är förknippad

med besvär, som regeringsrätten pröfvat, regeringsrätten bör hafva afgifvit

sitt utlåtande öfver ansökningen, när denna föredrages i statsrådet. Tydligt

är, att sådan föredragning ej erfordras, om redan pröfningen af besvären

ledt till det resultat, hvilket med ansökningen åsyftas.

Utan särskild bestämmelse i lagen torde det vara klart, att Kungl. Maj:ts

beslut bör expedieras under ett, när i anledning af ansökan eller underställning

ett afgörande hos regeringen följer på regeringsrättens pröfning af besvären.

I förslaget af år 1856 förekom ett stadgande, som de i det under­

dåniga betänkandet förordade kompetensregler skulle göra mindre behöfligt,

men som synes mig väl värdt att Jill sitt väsentliga innehåll återupptagas,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Besvär i

underställ­

ningsmål.

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

då man vill gifva sådana regler enligt enumerationsmetoden. Jämlikt berörda

förslag ägde regeringsrätten i visst fall underställa ett ärende Kungl. Majrts

pröfning i statsrådet, om än någon ansökan ej blifvit i ärendet gjord. Sådan

rätt förefanns, om — efter hvad regeringsrätten vid ärendets handläggning

funnit — enskild person eller menighet komme att, genom tillämpning af

hvad lag och författningar i ämnet bjöde, tillskyndas sådan tunga att till

lättnad däri skäligen borde medgifvas antingen något undantag från gäl-

lande stadganden, såvidt sådant vore förenligt med andras lagliga rätt,

eller något bidrag af allmänna medel. En dylik befogenhet för regerings­

rätten synes vara en naturlig motsvarighet till Kungl. Maj:ts i statsrådet

rätt att infordra den administrativa domstolens utlåtande och torde vid en

tillämpning af enumerationsmetoden ej kunna utan olägenhet undvaras.

Det skall nu icke förnekas, att enumerationen såsom normgifvande

för regeringsrättens kompetens är i vissa afseenden underlägsen den kva­

litativa gränsbestämningen. Medan sålunda, enligt den i det underdåniga

betänkandet föreslagna ordning, regeringsrätten inom mången kategori af

mål kunnat allt efter målens växlande beskaffenhet bestämma sättet för

besvärens slutliga pröfning, måste vid enumerationsmetodens tillämpning

en sådan smidighet i förfarandet umbäras. Det kan vidare ej förebyggas,

att samma fråga uppkommer till afgörande än hos Kungl. Maj:t i stats­

rådet och än hos den administrativa domstolen. Jag har ock redan i annat

sammanhang påpekat, hurusom enumerationen lätteligen kan vara eller, med

lagstiftningsarbetets fortgång, blifva ofullständig.

Hvad sålunda kan anmärkas mot enumerationsmetoden synes mig

dock vara af jämförelsevis liten betydelse. Har vid bestämmandet af

regeringens och regeringsrättens inbördes kompetens hänsyn tagits till

alla de besvärsmål, hvilka under de senaste åtta åren pröfvats af Kungl.

Maj:t i statsrådet, lärer något praktiskt viktigt fall ej kunna vara förbi­

gånget. Ej heller skall det möta svårighet att, om ett verkligt behof

däraf visat sig, ändra eller fullständiga den i lagen gjorda uppräkningen.

I flertalet af de fall, då regeringen kan hafva att bedöma en eljest till

regeringsrättens pröfning hörande fråga, skall enligt lagens bestämmelse

ett utlåtande i frågan föreligga från regeringsrätten. Dennas förut af mig

antydda befogenhet att underställa ett besvärsmål regeringens pröfning

skall säkerligen ock, liksom den rätt Kungl. Maj:t i statsrådet äger att in­

fordra den administrativa domstolens utlåtande, i sin mån bidraga till,

att olägenheterna af enumerationen göras mindre kännbara.

Till sist må påpekas, att en tillämpning af enumerationsmetoden icke

behöfver förringa den trygghet i afseende på sättet för fullföljd, som,

47

efter hvad jag förut sagt, skiinkes enskilda klagande och underordnade myn­

digheter genom den i det underdåniga betänkandet förordade anordningen.

Hvilken af de ifrågavarande metoderna än användes för bestämmandet

af regeringens och regeringsrättens kompetens, kunna besvären i hvarje

mål ställas till Konungen och ingifvas i vederbörande statsdepartement.

Det är först sättet för besvärens handläggning, som röner inverkan af,

huru behörighetsfrågan blifvit löst.

I underdånig skrifvelse den 12 nästlidne december har Svenska

Skrifvelset

patentombudsföreningen framställt vissa önskemål i fråga om en b 1 i fv ande ^r&pate^i-

administrativ högsta domstols befattning med patent- och registrerings-

ombuds-

ärenden. Skrifvelsen afser förnämligast, att regeringsrätten måtte erhålla

f°renin9en-

befogenhet icke blott att handlägga besvärsmål, utan äfven att på ansökan

afgöra frågor, hvilka för närvarande allenast i vanlig rättegång kunna

finna sin lösning. I sistnämnda hänseende framhållas särskild! frågorna

om ett patents beroende af ett annat, om en persons eller firmas rätt att

på grund af uppfinningens föranvändning få utöfva densamma, oaktadt

patent därå meddelats annan, samt om revision af patentanspråks omfatt­

ning. Föreningen uttalar ock den önskan, att afgörande! af besvärsmål i

patentfrågor måtte hos regeringsrätten föregås af en utredning i rent

tekniskt afseende och att behandlingen därstädes af andra patentärenden

äfven måtte ordnas så, att såväl rent teknisk som patentteknisk sakkunskap

däri får utöfva inflytande.

Med anledning af den sålunda gjorda framställningen tillåter jag mig

erinra, att patent- och registreringsverket i särskilda underdåniga skrivelser

den 28 oktober 1905 och den 26 oktober 1906 hemställt om en revision

af gällande patent- och varumärkeslagstiftning och att, jämlikt Kungl.

Maj:ts beslut den 14 december 1906, vissa förberedande utredningar i

sådant syfte blifvit igångsatta. I samma skrifvelser har ock väckts fråga

om en förändrad organisation af verket. Då föreningens ifrågavarande

framställning i väsentliga delar på det närmaste sammanhänger med be­

rörda spörsmål, hvilka i en snar framtid torde komma att ånyo inför

Kungl. Maj:t anmälas, lärer den böra i samband med dem behandlas, och

det vore förhastadt att, innan erforderlig allsidig utredning i ämnet vun­

nits, vidtaga de af föreningen önskade ändringarna i patentlagstiftningen.

Till regeringsrätten synas i allt fall, på sätt i det underdåniga betänkandet

framhålles och jag jämväl i det föregående påpekat, icke böra utan tvingande

skäl hänvisas andra mål än besvärsmål. I hvad den afser behofvet af

teknisk utredning i besvärsmål om patent, skall föreningens skrifvelse utan

tvifvel vinna tillbörligt beaktande vid målens beredning till föredragning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Högsta dom­

stolens ar­

betsbörda.

Riksdagen förutsätter i sin skrifvelse om inrättande af en regerings-

rätt, att denna skall, jämte det den blifver högsta dömande instans, få

till sin andra väsentliga uppgift att afgifva utlåtanden öfver förslag till

ekonomiska och administrativa lagar och författningar. Men jag har nu

att för Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anmäla jämväl Riksdagens

skrifvelse den 28 sistlidne maj, hvaruti anföres, bland annat, att såsom en

åtgärd i syfte att lätta högsta domstolens arbete med laggranskning synes

kunna ifrågakomma öfverflyttande å regeringsrätten af granskning af alla

utom den rena civil-,kriminal- och kyrkolagsstiftningen liggande lagförslag.

Frågan om ordnandet af en regeringsrättens laggranskande verk­

samhet är sålunda på det närmaste förbunden med spörsmålet om,åtgärder

till minskning i högsta domstolens arbetsbörda, och jag anhåller därför

att i detta sammanhang få påkalla Eders Kungl. Majrts uppmärksamhet

för sistnämnda viktiga ärende.

Det förslag till ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken,

som af Kungl. Maj:t • framlades för 1907 års riksdag, afsåg att minska

arbetsbalansen i högsta domstolen medelst införande af en summa revisi-

bilis och revisionsskillingens höjande. Propositionen vann icke Riksdagens

bifall. Såsom skäl härför angifves i sistberörda skrifvelse hufvudsakligen,

att det af Kungl. Maj:t föreslagna medlet, hvilket så lätt framstode såsom

en olikhet inför lagen, syntes Riksdagen icke öfverensstämma med den upp­

fattning rörande parters rättighet att fullfölja talan, som hos landets befolkning

allmänt gör sig gällande. Och Riksdagen säger sig anse det icke vara uteslutet,

att andra lika verksamma medel kunna erbjuda sig till frågans lösning. I så­

dant hänseende framhålles såsom tänkbara åtgärder — förutom, på sätt redan

är nämndt, att å regeringsrätten öfverflytta en del af högsta domstolens lag-

granskningsarbete — att höja antalet justitieråd med ytterligare tre, att helt

eller delvis befria högsta domstolen från dess nuvarande befattning med an-

sökningsärenden, och att utesluta vissa klasser af mål från rätten till fullföljd.

Huruvida de af Riksdagen åberopade skälen för afslag å förenämnda

proposition verkligen kunna anses äga den betydelse, man sålunda velat

tillmäta dem, må lämnas därhän. Det torde i allt fall vara visst, att

Riksdagens bifall för närvarande icke är att påräkna till något förslag,

som söker lösa frågan på den i propositionen angifna väg. Att en ök­

ning af antalet justitieråd med ytterligare tre måste väcka betänkligheter, an­

märktes af mig, då jag tillstyrkte Kungl. Maj:t att förelägga Riksdagen för­

slaget om ändring i 30 kap. rättegångsbalken. Och ett afstångande af

vissa klasser utaf mål från fullföljd har synts mig, om än möjligt att

genomföra, dock icke kunna verkställas i den utsträckning, att därigenom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

49

vunnes någon afsevärd minskning i högsta domstolens arbetsbörda. Desto

nödvändigare har jag funnit det vara att tillse, i hvad mån högsta dom­

stolen må kunna befrias från de göromål, hvilka ligga vid sidan af dess

egentliga uppgift såsom lagskipande myndighet, i främsta rummet — på

sätt jag jämväl vid nyssberörda tillfälle inför Kungl. Maj:t framhöll —

huruvida högsta domstolens laggranskande verksamhet må kunna upphöra

eller i allt fall inskränkas och därjämte inordnas under sådana former, att

den icke i den omfattning, som för närvarande är fallet, inkräktar på den

för lagskipningen väl behöfliga arbetstiden.

Mot sådan ändring af grundlagarna, att hela den i § 87 regerings­

formen omförmälda lagstiftning komme att försiggå utan medverkan af

justitieråd, kunna anföras tungt vägande skäl. Man har hos oss vant sig

att i den granskning af lagförslag, som landets högsta domare utöfva, se

den säkraste borgen ej blott för lagarnas praktiska tillämplighet, men för

upprätthållandet af enhet och konsekvens i lagstiftningen, för bevarandet

af hvad i den svenska rätten är egenartadt och värdefullt. Säkerligen kan

det ej bestridas, att en sådan uppfattning är i stort sedt välgrundad.

Och å andra sidan lärer det vara onekligt, att genom justi ti erådens del­

tagande i behandlingen af lagförslag tillföres högsta domstolen ett mått

af erfarenhet om lagarnas tillkomst och syften, som måste blifva till båt­

nad för rättstillämpningen. Betydelsen häraf får ej heller underskattas.

Riksdagens anvisning att uppdela arbetet med laggranskningen mellan

regeringsrätten och högsta domstolen, så att till regeringsrätten fördes alla

lagförslag utom den rena civil-, kriminal- och kyrkolagstiftningens om­

råde, till högsta domstolen de öfriga, kunde synas bjuda eu tillfreds­

ställande lösning. Men, till en början, det skulle icke blifva möjligt att i

lagen på ett nöjaktigt sätt uppdraga gränsen mellan de ifrågasatta två

lagstiftningsområdena. Man finge, såsom i det underdåniga betänkandet

skett, åt regeringen anförtro att i hvarje särskild!, fall bestämma, till

hvilkendera af de båda högsta domstolarna remiss borde ske — en utväg,

som måste anses mindre god. Den stora mängden af s. k. blandade lagar

komme vidare i allt fall att bereda svårigheter. Och, framför allt, en

fördelning af laggranskningsarbetet enligt den utaf Riksdagen uttalade

grundsats skulle låta högsta domstolen fortfarande blifva sysselsatt med

sådant arbete i en omfattning, som vore afgjordt hinderlig för dess

dömande verksamhet. Jag har låtit inom justitiedepartementet uppgöra

en förteckning öfver samtliga de lagförslag, hvilka under tioårsperioden 1897

—1906 varit föremål för högsta domstolens yttrande. Söker man med led­

ning af denna förteckning, som torde få biläggas dagens protokoll (bi-

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Iläft.

7

Lag gransk­

ningen.

50

laga B *), bilda sig en föreställning om, i hvad mån granskningen af de

till högsta domstolen remitterade förslagen kunde tänkas Överflyttad å en

regeringsrätt, skall man tvifvelsutan medgifva riktigheten af min nyss ut­

talade mening.

Vid de öfverläggningar, hvilka jag haft tillfälle föra med de för utred­

ningen af frågan om en regeringsrätt särskildt tillkallade sakkunnige, väcktes

af hänsyn till nu i korthet angifna omständigheter den tanken till lif, att

granskningen af samtliga författningsförslag, ehvad de folie inom det i § 87

regeringsformen angifna lagstiftningsområde eller tillhörde Konungens ekono­

miska lagstiftning, lämpligen borde uppdragas åt ett kollegium, sammansatt

af ledamöter från högsta domstolen och regeringsrätten och med sådan

granskning till sin enda uppgift. En dylik delegation, hvilken kunde be­

nämnas lagrevisionen, borde utgöras af två justitieråd och ett regeringsråd,

förordnade att för viss tid, exempelvis två år, tjänstgöra i lagrevisionen.

Förordnande skulle kunna förnyas, dock allenast inom vissa gränser. För

behandling af särskildt ärende utaf större vikt skulle extra ordinarie bisit­

tare kunna utses, högst tre. Yttrande från lagrevisionen borde ovillkor­

ligen inhämtas öfver förslag till lagar, som stiftas i den uti § 87 rege­

ringsformen stadgade ordning; i öfriga fall finge det ankomma på rege­

ringens skön, om och af hvilken myndighet granskning skulle verkställas.

Genom laggranskningens ordnande på nu antydda sätt syntes man

kunna åt lagskipningen vinna mycken tid och arbetskraft, utan att behöfva

gå miste om någon af den nuvarande ordningens väsentligare fördelar.

Högsta domstolen skulle icke vidare blifva i sin dömande verksamhet störd

af lagstiftningsarbetet. Redan i och för sig betydde detta en ökad arbets­

tid af omkring tio veckor årligen, men dessutom borde tagas i beräkning

den lättnad i arbetet utom ämbetsrummet, som friheten från laggransk­

ning innebure för de dömande justitieråden och som syntes kunna med­

gifva någon inskränkning af deras ferier. Äfven om man tänkte sig ett

antal af blott tjugu justitieråd, följaktligen aderton dömande, skulle år­

ligen kunna af högsta domstolen slutbehandlas ej obetydligt flera mål än

för närvarande är fallet. Den nyttiga växelverkan mellan lagstiftning och

lagskipning, som uppstår genom högsta domstolens befattning med lag­

förslag, skulle jämväl för framtiden åtminstone i någon mån bevaras. Man

undginge de svårigheter, hvilka möta vid hvarje försök att annorledes än

som skett genom §§87 och 89 regeringsformen skilja mellan olika slag

af författningar, och genom sin sammansättning blefve lagrevisionen väl

ägnad att behandla äfven förslagen till blandade lagar. Mellan lagrevisio-

nens tre ordinarie ledamöter borde, till fromma för enhetligheten och där-

* Bilagan har ej fogats vid detta protokollsutdrag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

51

för ock auktoriteten af dess utlåtanden, kunna komma till stånd ett in­

timare samarbete än som för närvarande kan påräknas mellan dem, hvilka

inom högsta domstolen deltaga i granskningen af ett lagförslag. Man

kunde äfven i allmänhet förvänta mindre tidsutdräkt vid lagärendenas be­

handling inom en lagrevision än inom högsta domstolen, där cirkulations­

tiden ofta måste blifva lång. För det stora flertalet förslag borde de

ordinarie ledamöternas granskning vara tillfyllest, men om förstärkning

funnes nödig, läge i anordningen med extra ordinarie bisittare en möjlig­

het att anlita de för det särskilda fallet värderikaste krafterna.

Sedan inom justitiedepartementet uppgjorts ett förberedande utkast

till författningsförslag angående lagrevisionen, i öfverensstämmelse med

nu angifna hufvudgrunder, delgaf jag högsta domstolens ledamöter det­

samma med anmodan att afgifva yttrande, hvilka författningsändringar

kunde, särskilt under förutsättning att en administrativ högsta domstol

blefve inrättad, finnas önskvärda beträffande högsta domstolens befattning

med ansökningsärenden och lagförslag samt huruvida och i hvilken rikt­

ning åtgärder i öfrigt borde vidtagas för att det måtte blifva högsta dom­

stolen möjligt att utan menlig tidsutdräkt behandla dit inkommande mål.

Sådant yttrande har nu blifvit till mig öfverlämnadt. Jag har tillika att

meddela, att de statistiska uppgifter om högsta domstolens arbete, hvilka

innehållas i bilaga till protokollet öfver justitiedepartementsärenden för

den 8 mars 1907, nu blifvit fullständigade med siffror för nästlidet år,

så att statistiken omfattar åren 1861—1907.»

Föredragande departementschefen redogjorde härefter för nyssnämnda

yttrande och statistik, intagna i bilagorna C och D vid detta protokoll,

samt anförde vidare:

>De allra flesta af högsta domstolens ledamöter hafva funnit den an­

ordning tillfredsställande, som i berörda utkast anvisats i fråga om lag­

granskningen, eller åtminstone ej velat motsätta sig inrättandet af en lag­

revision enligt de i utkastet angifna grunder. Det torde ej heller kunna

förnekas, att denna anordning skulle medföra vissa beaktansvärda

fördelar, hvilka ej på annan väg stå att vinna. Enligt min mening är

för öfrigt nämnda förändring i fråga om laggranskningen den enda,

som under nuvarande förhållanden kan föreslås med utsikt till fram­

gång. I betraktande af dessa omständigheter och då det för lättande af

högsta domstolens arbetsbörda lärer oafvisligen vara af nöden, att dom­

stolen befrias från sin laggranskande verksamhet i den form, hvari den­

samma nu utöfvas, anser jag mig kunna och böra tillstyrka, att laggransk­

ningen förlägges till en lagrevision.

Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 11.

52

Då benämningen la ^revision kan leda tanken på ett ämbetsverk med

uppgift att granska den bestående lagstiftningen och framlägga förslag

till reformer i densamma, synes mig lämpligt att utbyta sagda benämning

mot la grad.

Beträffande frågan, huru de ordinarie ledamöterna i lagrådet skola

utses, torde det ur flera synpunkter finnas mest lämpligt, att valet uppdrages

åt de domstolar, bland hvilkas ledamöter valet skall ske, så att högsta dom­

stolen utser de två justitieråden och regeringsrätten det regeringsråd, som

skall tjänstgöra i lagrådet. Förordnande för extra ordinarie ledamot att

deltaga i granskning af visst lagförslag torde böra meddelas af Kungl.

Maj:t; och lärer man böra för extra ordinarie ledamot uppställa samma

kompetensvillkor som för justitieråd stadgas i § 17 regeringsformen.

Mot förslaget att tjänstgöringstiden för ordinarie ledamot af lag­

rådet skall i regel vara två år, har ej någon anmärkning framställts. Då

det emellertid kan tänkas, att granskning af ett omfattande lagförslag

pågår vid öfvergången från en tjänstgöringsperiod till en annan, lärer

det blifva nödigt föreskrifva, att, därest lagrådet under en tvåårsperiod

börjat handlägga ett ärende men, då perioden slutar, ej hunnit fullborda

arbetet därå, de afgående ledamöterna skola fortfarande bestrida tjänst­

göringen under ärendets vidare behandling.

Skulle justitieråd eller regeringsråd afgå från sitt ämbete, medan

han är ledamot i lagrådet, bör, till förekommande att periodindelningen

förryckes, den, som i den afgångnes ställe insättes i lagrådet, erhålla för­

ordnande allenast för den återstående delen af tjänstgöringsperioden. Om

förfall för ordinarie ledamot i lagrådet nödvändiggör, att vikarie utses,

bör denne naturligtvis tjänstgöra blott under förfallstiden.

Såsom ett flertal justitieråd påpekat, är det angeläget, såväl att de

justitieråd, Indika blifva ledamöter i lagrådet, dessförinnan deltagit i lag-

skipningen inom högsta domstolen under icke allt för kort tid som ock att

tjänstgöringen i lagrådet icke, genom upprepad indelning till sådan tjänst­

göring för samma ledamot, erhåller karaktär af en fast befattning, skild

trån justitierådsämbetet. De föreskrifter, hvilka i sådant syfte föreslagits,

forde äfven vara lämpliga, nämligen att justitieråd först efter två års

tjänstgöring i högsta domstolen må inträda i lagrådet samt att den, som

under en tvåårsperiod tjänstgjort i lagrådet, ej må ånyo utses till dylik

tjänstgöring förr än fyra år efter periodens slut. Sistnämnda stadgande

torde dock med hänsyn till de fall, då någon under blott en del af en

period gjort tjänst i lagrådet, höra modifieras sålunda, att minst ett

års tjänstgöring i lagrådet under en period medför, att vederbörande ej

får utses till sådan tjänstgöring förr än fyra år från periodens

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

53

utgång förflutit. Enahanda föreskrift torde böra meddelas beträffande det

i lagrådet tjänstgörande regeringsrådet, allenast med den af det mindre

antalet regeringsråd betingade skillnad, att återinträde i lagrådet kan

äga rum redan efter två års förlopp.

Äfven den inom högsta domstolen föreslagna befrielse från tjänst­

göring i lagrådet för justitieråd, som uppnått en lefnadsålder af sextio år

eller en tjänsteålder i högsta domstolen af femton år, finner jag väl mo­

tiverad; och torde jämväl innehaf af regeringsrådsämbete under femton år

eller ledamotskap i högsta domstolen och regeringsrätten under tillhopa så

lång tid böra fritaga justitieråd från tjänstgöring i lagrådet.

Rörande de ordinarie ledamöternas i lagrådet åligganden synes ej

annan föreskrift vara erforderlig, än att de alla skola deltaga i samtliga

ärenden, som ankomma på lagrådets handläggning, hvarjämte det torde böra

bestämmas, att justitieråd eller regeringsråd, fastän han börjat tjänstgöra

i lagrådet, dock är skyldig att i högsta domstolen eller regeringsrätten

deltaga i den slutliga behandlingen af ärenden, hvilkas handläggning i

hans närvaro påbörjats.

Särskilda föreskrifter i fråga om ordnandet af lagrådets arbete torde

ej behöfva meddelas. Det lärer vara uppenbart, att lagrådet äger bestämma

om tiderna för sessioner och hemarbete med mera dylikt, men ock att,

när flera lagförslag samtidigt föreligga till granskning, lagrådet bör till­

mötesgå regeringens önskningar i afseende å turen för ärendenas behand­

ling. Jag förutsätter alltså, att ett mera omfattande och långvarigt gransk-

ningsarbete kan blifva tillfälligtvis skjutit åt sidan med hänsyn till ange­

lägenheten af ett annat ärendes skyndsamma handläggning.

Den ledighet, som en hvar af lagrådets ledamöter skall äga att

hvarje år åtnjuta, torde med hänsyn till arbetets ansträngande beskaffen­

het höra bestämmas till inalles tre månader.

Af nu förordade stadganden angående lagrådet lärer endast det huf-

vudsakligaste böra erhålla grundlags natur. I regeringsformen torde så­

lunda principerna för lagrådets sammansättning inrymmas och dess upp­

gift angifvas, medan i fråga om de närmare bestämmelserna rörande

tjänstgöringen hänvisas till särskild lag, stiftad enligt § 87 regeringsformen.

En grupp af mål, hvilkas afskiljande från högsta domstolen i större

eller mindre utsträckning ofta varit ifrågasatt, utgöres af sådana an-

sökningsärenden, i hvilka högsta domstolen på grund af särskilda stad­

ganden har att afgifva yttranden, men hvilkas afgörande tillkommer

Kungl. Maj:t i statsrådet. Bland dessa ärenden äro ansökningarna om nåd

i brottmål de viktigaste.

Kungl. Majrfs Nåd. Proposition N:o 11.

AnsDkni qs-

ärenden.

54

I fråga om nådeansökningarna hafva högsta domstolens flesta leda­

möter nu uttalat den mening, att högsta domstolens befattning med

dem borde i allmänhet upphöra. Undantag skulle dock göras för an­

sökninger, som gälla lifdömda, hvarjämte vissa justitieråd förordat äfven

andra undantag. Det hufvudsakliga skäl, som anförts för upphäfvande

af stadgandet om högsta domstolens hörande i nådemål, är, att de flesta

af dessa ärenden vore af sådan beskaffenhet, att fördelen af att i dem

erhålla högsta domstolens yttrande icke uppvägde värdet af den arbetstid, de i

högsta domstolen kräfde. Mot förslaget, att högsta domstolens befattning

med nådemålen skulle upphöra, synas mig dock ganska stora betänklig­

heter möta. Skall högsta domstolen ej vidare höras öfver nådeansökningar,

bör — därom är man ganska allmänt ense — justitieråds deltagande i

statsrådet vid dessa måls afgörande bibehållas; och det lärer, på sätt jäm­

väl inom högsta domstolen framhållits, blifva nödvändigt att bereda de

justitieråd, hvilka skola närvara i konseljen, tillfälle att taga del i den

förberedande behandling inom statsrådet, som ifrågavarande ärenden komrne

att underkastas. Då dylik justitieberedning, vid hvilken vederbörande

revisionssekreterare borde föredraga nådemålen, säkerligen skulle erfordras

minst hvar fjortonde dag och kanske ofta hvarje vecka, inses lätt, att en

sådan anordning skulle verka hindrande och störande på arbetet såväl inom

statsrådsberedningen som inom högsta domstolen. Till minskande af dessa

olägenheter, hvad högsta domstolen angår, har visserligen föreslagits, att

skyldigheten att närvara i justitiekonselj skulle i främsta rummet åläggas

de justitieråd, hvilka tjänstgöra i lagrådet. Sådant skulle dock enligt

min mening medföra alltför störande afbrott i lagrådets arbete. I allt

fall torde den tidsvinst, som skulle för högsta domstolen uppkomma, därest

den befriades från nådemålen, ej blifva stor. Man torde nämligen kunna

taga för afgjordt, att, då högsta domstolen naturligen fortfarande skulle

ara skyldig att på grund af remiss i särskildt fall afgifva yttrande

öfver nådeansökning, högsta domstolen äfven framgent komrne att taga

befattning med de flesta nådemål, hvilkas afgörande erbjuder någon

svårighet. I själfva verket skulle domstolen således vinna befrielse allenast

från sådana nådemål, hvilka såsom klara ej taga synnerlig tid i anspråk.

Med häns}'n till hvad jag nu anfört synes man ej böra afstå från

den obestridliga fördel, som högsta domstolens nuvarande deltagande i

nådeansökningarnas behandling medför särskildt ur synpunkten af kon­

tinuitet i benådningsrättens utöfning. Att dock i vissa sällsynta undan­

tagsfall yttrande öfver nådeansökning torde böra afgifvas af regerings­

rätten i stället för af högsta domstolen, skall jag i annat sammanhang

påvisa.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

55

Anser jag mig sålunda icke böra tillstyrka någon väsentlig förändring

i fråga om högsta domstolens befattning med nådemålen, är förhållandet

ett annat beträffande öfriga ansökningsärenden, i hvilka högsta domstolens

hörande i särskilda författningar är föreskrifvet, nämligen ansökningar

om äktenskapsskillnad, som jämlikt nådiga förordningen den 27 april

1810 beviljas af Kungl. Maj:t i statsrådet, ansökningar af personer, som

genom otrohet vållat äktenskapsskillnad, om tillstånd jämlikt 13 kap.

12 § giftermålsbalken att ingå nytt äktenskap, ansökningar om lof

att före lagstadgad ålder träda i äktenskap (1 kap. 6 § giftermåls­

balken) samt frågor om andra dispenser eller tillåtelser, hvilka efter all­

männa lagen eller dithörande författningar bero på Kungl. Maj:ts af­

görande i statsrådet. Samtliga dessa ärenden äro i allmänhet af synner­

ligen enkel natur och, inom de särskilda grupperna, mycket likartade.

Det torde därför icke kunna bestridas, att de ovillkorliga föreskrifterna

om högsta domstolens hörande i dessa fall kunna utan olägenhet upp-

häfvas. Skulle afgörandet af något enstaka ärende erbjuda vanskligheter af

en eller annan art, står det ju Kungl. Maj:t fortfarande öppet att i sådant

ärende inhämta högsta domstolens yttrande till ledning för frågans bedö­

mande. Jag kan sålunda ej finna hinder möta att bereda högsta dom­

stolen den, visserligen ej betydande, lindring i dess åligganden, som af-

skaffandet af domstolens i lag föreskrifna befattning med nu omhandlade

ansökningsärenden skulle medföra. I sådant syfte torde förenämnda 1810

års förordning böra ändras så, att stadgandet om högsta domstolens hörande

i där afsedda ansökningsärenden upphäfves och föreskrift meddelas, att an­

sökningar i sådana ärenden skola ingifvas till justitiedepartementet i stället

för till justitierevisionsexpeditionen. Vidare lärer § 2 af instruktionen för

nedre justitierevisionen den 16 december 1901 böra erhålla den ändrade

lydelse, att revisionssekreterarnas befattning med ansökningsärenden, som

afgöras i statsrådet, begränsas till att gälla nådemålen.

Ett slag af ansökningsärenden, hvari högsta domstolen ej blott af-

gifver utlåtanden, utan meddelar beslut, utgöres af sådana ansökningar rö­

rande egendom af fideikommissnatur, som, enligt nådiga förordningen,

huruledes rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må

sökas in. in., den 3 april 1810, skola behandlas i likhet med ansökningar

om lagförklaring. Af flera ledamöter i högsta domstolen har erinrats, att

dessa ärenden borde afskiljas från högsta domstolen, och äfven jag finner

eu sådan åtgärd önsklig. Mål af detta slag tillhöra ej domstolens egent­

liga verksamhetsområde och äro, om de än icke förekomma i större antal,

dock ej sällan ganska tidsödande. Inom högsta domstolen hafva yppats

olika meningar om, hvar handläggning af fideikommissmålen borde äga

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

56

Justitie-

konseljen.

Skiftes­

målen.

rum, efter det högsta domstolen därifrån befriats. Af några ledamöter har så­

lunda uttalats, att afgörandet af ifrågavarande ärenden borde förläggas till

Kungl. Maj:t i statsrådet, medan en ledamot ansett, att högsta domstolens

befattning därmed borde öfverflyttas till regeringsrätten. Det torde af

hvad jag yttrat om regeringens och regeringsrättens behörighet i besvärs­

mål framgå, att jag vill ansluta mig till den förra meningen. Redan den

omständighet, att tideikommissmålen anhängiggöras genom ansökan, gör mig

obenägen att öfverföra dem till regeringsrätten; och afgörandet i dessa

mål har onekligen i hög grad karaktären af dispens. Med afseende å de

rättsliga synpunkter, hvilka kunna vara att beakta, torde det likväl vara

lämpligt, att regeringsrätten afgifver utlåtande i målen. Jag föreslår därför

sådan ändring af förordningen den 3 april 1810, att ansökningar af be­

rörda art komma att, efter regeringsrättens hörande, på chefens för

justitiedepartementet föredragning pröfvas af Kungl. Maj:t i statsrådet.

I samband med frågorna om granskning af lagförslag och om de

ansökningsärenden, som nu förekomma i högsta domstolen, har väckts

fråga, huruvida stadgandet i § 26 regeringsformen om två justitieråds

närvaro i statsrådet, då justitieärenden där föredragas, bör kvarstå. Hvad

i detta afseende först angår lagärendena, bör väl, sedan ett lagråd öfver-

tagit laggranskningen, ej ifrågakomma, att andra än ledamöter af lagrådet

vid lagärendenas handläggning inträda i konseljen. Enligt min mening

är emellertid, sedan lagrådet afgifvit utlåtande öfver ett lagförslag, ytter­

ligare medverkan från dess sida vid ärendets behandling ej erforderlig.

Ledamöternas i lagrådet deltagande i konseljen skulle för öfrigt ej blifva

af någon egentlig betydelse, om de ej finge närvara jämväl vid ärendets

behandling inom statsrådsberedningen, och ett sådant deltagande i stats­

rådets arbete skulle vålla hinder i lagrådets egentliga verksamhet. Det

jag nu yttrat om lagärendena torde äga motsvarande tillämpning äfven

å nådemålen, i hvilka högsta domstolens utlåtande fortfarande skulle in­

hämtas. Hvad angår öfriga ansökningsärenden kunde det åter ifrågasättas,

att högsta domstolens medverkan dock borde bibehållas så till vida, att

vid deras afgörande två justitieråd äro tillstädes. Det torde likväl be­

träffande dessa i regeln enkla ärenden vara tillfyllest, att Kungl. Maj:t

kan i tveksamma fall infordra högsta domstolens yttrande. På grund af

hvad jag sålunda anfört, finner jag mig böra föreslå sådan grundlagsändring,

att ej andra än statsrådets egna ledamöter komma att öfvervara de justitie­

ärenden, som förekomma hos Kungl. Maj:t i statsrådet.

En förändring, som förordats af högsta domstolens majoritet, är, att

högsta domstolen skulle befrias från behandling af skiftesmålen, hvilka

synts vara af den natur, att de kunde afgöras af regeringsrätten.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 11.

I

Äfven enligt min mening finnes skäl för det antagande, att regerings­

rättens sammansättning skall göra denna domstol väl ägnad att handlägga

nämnda mål, och ur denna synpunkt skulle jag således icke vara obenägen

att tillstyrka den ifrågasatta förändringen. Men spörsmålet om dessa

ärendens bedömande i sista instans kan, på sätt i det underdåniga be­

tänkandet framhålles, icke slutligen pröfvas annat än i sammanhang med

den allmänna revision af skiftesstadgan, som för närvarande förberedes af

särskilda kommitterade. Och när jag i det följande går att yttra mig om

regeringsrättens arbete och tjänstgöringen därstädes, torde jag få tillfälle

att anföra ännu en omständighet, hvilken synes mig bestämdt tala emot

att under nuvarande förhållanden söka genomföra skiftesmålens öfver­

flyttande till regeringsrätten.

Ett nytt uppslag i fråga om åtgärder för minskande af arbetsbalansen

i högsta domstolen har inom domstolen gjorts genom det af många bland-jes^/smål

dess ledamöter omfattade förslaget, att fullföljden af besvärsmål skulle

beläggas med en afgift, motsvarande revisionsskillingen i vanliga tvistemål.

Den tanke, som sålunda kommit till uttryck, synes mig värd beaktande.

Huruvida och i hvilken omfattning den bör förverkligas, lärer dock ej

kunna afgöras utan en ingående undersökning, som icke kan medhinnas

inom den närmaste tiden. Denna utväg till balansens nedbringande torde

man således för närvarande få lämna ur räkningen.

Äfven under antagande, att de ifrågasatta åtgärderna för beredande . A^leKd

af lättnad i högsta domstolens arbete blefve genomförda, har inom högsta JUS1 laa '

domstolen beräknats, att antalet dömande justitieråd måste fortfarande ut­

göra 21, intill dess balansen nedbragts till normal storlek, och mot denna

beräkning har icke någon erinran inom domstolen framställts. Vid sådant

förhållande är en minskning af nämnda antal desto mindre möjlig,

därest, såsom jag föreslagit, endast vissa af berörda åtgärder för när­

varande vidtagas. Jag ser mig därför nödsakad föreslå, att högsta dom­

stolen skall utgöras af 23 ledamöter, af hvilka 2 afses för tjänstgöring i

lagrådet.

Skall justitierådens antal vara 23, erfordras ändring af § 17 rege­

ringsformen, enligt hvilken § största antalet utgör 21. Att därvid i §:en

intaga en ny maximibestämmelse synes knappast vara nödigt, då antalet

justitieråd fastställes genom särskild, af Konungen och Riksdagen gemen­

samt stiftad lag.

Högsta domstolens ledamöter synas i allmänhet anse, att, därest lag-

granskningen uppdrages åt ett lagråd, den årliga ledighet, som hvar och en

af domstolens ledamöter för närvarande åtnjuter, kan inskränkas med två

Bill. till Piksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Käft.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

57

Plenimål.

\

veckor. Den arbetstid, som härigenom vinnes, måste dock till en del

tagas i anspråk för tillgodoseende af det behof af ökade arbetskrafter,

som föranledes däraf, att genom laggranskningens afskiljande från högsta

domstolen antalet ärenden, hvilka kunna handläggas af endast fem leda­

möter, väsentligt minskas och således under åtskilliga veckor, som nu

äro afsedda för tjänstgöring å femmansafdelning, tjänstgöringen måste

bestridas af sju justitieråd. I betraktande af dessa omständigheter torde

i fråga om antalet veckor för högsta domstolens tjänstgöring på särskilda

afdelningar lämpligen kunna föreskrifvas, att under den del af året, som

ej upptages af öfliga jul- och påskferier, tjänstgöring skall äga rum 8

veckor på en afdelning, 17 veckor på tre afdelningar och den återstående

tiden på två afdelningar. Sammanlagda antalet sessionsveckor skulle enligt

en sådan bestämmelse blifva 103, hvarvid beräknats, att femmansafdelning

skulle tjänstgöra tillhopa 14 veckor.

Det kan sättas i fråga, huruvida den anordning af högsta dom­

stolens tjänstgöring, som jag nu föreslagit, bör stadgas såsom allenast

provisorisk, med föreskrift, att efter viss tids förlopp justitierådens antal

och därmed äfven antalet sessionsveckor skall minskas, eller om de nya

stadgandena skola gifvas utan inskränkning med afseende å tiden för

deras tillämpning. Då emellertid för närvarande ej torde ens tillnär­

melsevis kunna bestämmas någon tidpunkt, vid hvilken balansens af­

arbetande kan antagas hafva så fortskridit, att inskränkning kan ske i

justitierådens antal, synes det senare vara att föredraga. Om och när

sådant låter sig göra, kunna ju förändrade stadganden utan längre tids-

utdräkt bringas till stånd.

Slutligen vill jag ej underlåta uttala, att verklig och varaktig bot

för den öfverklagade långsamheten i rättsskipningen uti högsta instansen

ej lämpligen kan vinnas på annan väg än den, hvilken, såsom jag förut

antydt, ej lärer kunna för närvarande beträdas, eller genom inskränk­

ningar i fullföljdsrätten eller anordningar, som medföra liknande verkan.

I fråga om högsta domstolen har jag slutligen att yttra mig an­

gående den af åtskilliga justitieråd ifrågasatta ändring i bestämmelserna

om måls handläggning i plenum. Redan vid tillkomsten af den första i

ämnet utfärdade stadgan, af år 1876, gjordes den mening gällande, att

föremålet för högsta domstolens samfällda afgörande borde vara allenast

den fråga, som föranledt hänskjutande af ett mål till plenum, och att så­

ledes målet i öfrigt borde afgöras af den afdelning, där det förekommit.

Stadgan blef emellertid ej affattad i enlighet härmed, och detta har med­

fört de inom högsta domstolen påpekade olägenheter. Därest ifrågavarande

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

59

stadgande så affatta®, att ej ovillkorligen hela målet skall hänskjuta® till

plenum, utan öfverlämnande af endast viss fråga medgifves, lärer häraf,

såvidt jag kan Unna, ej vara att befara någon menlig verkan. Tvärtom

har man att räkna, ej blott med den tidsvinst, som säkerligen i de flesta

fall skall uppstå, utan äfven därmed, att föreskriften om måls hän­

skjutande till plenum måhända blifver, till nytta för rättsskipningens

enhet, oftare tillämpad än under nuvarande förhållanden, då i tveksamt

fall nödvändigheten af ett vidlyftigt måls förnyade föredragning i hela

dess vidd kan tänkas inverka på afgörandet af frågan, om plenibehand-

ling skall äga rum eller ej. På sålunda anförda skäl får jag tillstyrka

den föreslagna förändringen. Att den afdelning, som beslutat plenum

angående viss fråga, skall vid domens meddelande vara skyldig iakttaga

hvad om denna fråga blifvit i plenum bestämdt, torde ej vara nödigt att

uttryckligen föreskrifva.

Utom nu berörda ändring i föreskrifterna om plenimålen torde några

ytterligare böra däri företagas såsom en följd af andra, af mig föreslagna

lagändringar. Sålunda lärer stadgandet, att alla justitieråden skola, där

laga hinder icke möter, deltaga i plenum, böra begränsas så, att det ej

gäller de justitieråd, hvilka göra tjänst i lagrådet. Och hvad angår före­

skriften, att vissa mål, som fordra skyndsamt afgörande, ej skola öfver-

lämnas till plenum, där sådant mål förekommer under tiden från och med

den 1 juni till och med den 15 september, torde berörda tidrymd kunna

inskränkas till månaderna juni, juli och augusti. Vid affattandet af nämnda

föreskrift synes nämligen hafva varit förutsatt, att alla tre afdelningarnas

samlande till plenum efter sommarferierna ej skulle kunna ske före oktober

månads ingång, men sådant lärer för framtiden låta sig göra redan i

midten af september.

Jag torde nu hafva att underställa Eders Kungl. Maj:t de hittills

Kegrerings-

förbigångna frågorna om regeringsrättens organisation och därmed sam-

manhängande ämnen.

tiou m. m.

Efter den gruppering af besvärsmålen 1899—1906, som innehålles

i de af mig förut omnämnda tabeller, skulle hos regeringsrätten årligen

till afgörande förekomma i medeltal 831 mål. Att beräkna den tid,

som för handläggning af dessa mål skulle åtgå, kan naturligtvis ej med

någon säkerhet låta sig göra. Dock torde man utan fara för misstag

kunna förutsätta, att de i 60 sessionsdagar, hvilka i betänkandet antagits

vara fullt tillräckliga för besvärsmålen, skola förslå till pröfningen af

nämnda antal mål äfven med den omläggning af grunderna för regerings­

rättens behörighet, som af mig förordats. Regeringsrättens årliga tjänst-

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

göringstid bör emellertid icke beräknas lägre än 40 veckor, motsvarande

200 sessionsdagar. Om nu, på sätt jag ifrågasatt, arbetet med handlägg-

läggning af besvär blifver regeringsrättens enda regelmässiga uppgift,

torde det alltså vara ej blott utan betänklighet, men ganska lämpligt att

detta arbete något ökas utöfver hvad som ligger i en öfverflyttning af

mål från Kungl. Maj:t i statsrådet.

Jag har i sådant hänseende redan nämnt, att pröfningen af vissa

mål, som nu fullföljas till högsta domstolen, synes kunna uppdragas åt

regeringsrätten. Dock skulle härigenom icke någon afsevärd ökning i

dennas arbete uppstå. Framför allt torde här kunna ifrågakomma att in­

draga mellaninstansen för åtskilliga mål, hvilka äro af beskaffenhet att

böra öfvergå från regeringen till regeringsrätten. Jag tänker särskildt på

flera betydande kategorier af mål — om väghållning, skjutsning och flott­

ning — som för närvarande handläggas af kammarkollegium, men enligt

löneregleringskommitténs förslag skola från de lokala myndigheterna full­

följas omedelbart till Konungen. Och jag erinrar, att de anmärkningar

mot en sådan förenklad instansordning, hvilka från kollegiets sida fram­

ställts, väsentligen förlora i betydelse, därest sista instansen varder rege­

ringsrätten, ej Kungl. Maj:t i statsrådet.

Det synes mig obestridligt, att nu åsyftade administrativa reform,

hvilken torde kunna utan dröjsmål genomföras, erbjuder ett godt sätt

att, inom ramen för regeringsrättens egentliga uppgifter, taga i anspråk

den tid, som sysslandet med de från Kungl. Maj:t i statsrådet öfverflyttade

besvärsinålen lämnar regeringsrätten öfrig. Onekligen vore det en för de

ändamål, hvilka man genom inrättandet af en administrativ högsta dom­

stol närmast velat vinna, mera främmande anordning att åt denna domstol

uppdraga pröfningen af skiftesmålen. Att åter vidtaga båda de antydda

åtgärderna skulle, innan någon erfarenhet ännu förvärfvats om storleken

af regeringsrättens arbetsprodukt, vara alltför äfventyrlig^ Måhända skulle

häraf blifva följden, att hos regeringsrätten redan i början af dess verk­

samhet uppstode en tyngande balans.

I detta sammanhang torde det tillåtas mig att påpeka eu omständig­

het af intresse i fråga om enurnerationens verkställande. Vissa af de mål,

hvilka jag ansett böra upptagas i lagen om regeringsrätten, blifva onek­

ligen för närvarande så sparsamt fullföljda till Kungl. Maj:t, att deras

omnämnande måhända kunde synas onödigtvis belasta enumerationen. I

sådant hänseende kan erinras om de uti instruktionen för kammarkollegium

nämnda målen om strömrensningar och tångtäkt. Löneregleringskommitténs

förslag om mellaninstansens indragning gäller emellertid äfven dessa mål,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

61

hvilka alltså, om kommittéförslaget gillas, kunna antagas blifva mindre

sällsynta i högsta instans.

För att åskådliggöra hvad en indragning af kammarkollegium såsom

mellaninstans skulle betyda för den högsta instansens arbete, har jag låtit

öfver några viktigare slag af mål, inkomna till kammarkollegium, upp­

rätta en förteckning för åren 1899 samt 1903—1906. Förteckningen är

uppgjord i öfverensstämmelse med den, som finnes intagen i lönereglerings-

kommitténs tryckta betänkande (del II, sidorna 52—57) och afser åren

1900—1902. En särskild tablå innehåller ett sammandrag af de båda för­

teckningarna och upptar tillika, för hvarje år, antalet hos Kungl. Maj:t

afgjorda mål af hvarje särskildt slag. Denna tablå äfvensom en annan

dylik, afseende i kammarrätten handlagda taxeringsmål, torde få biläggas

protokollet i detta ärende (bilaga E).

Af löneregleringskommittén har hemställts, att kammarrätten skulle

i debiterings- och beskattningsmål blifva högsta instans. Häremot hafva

dock från kammarrättens sida uttalats starka betänkligheter, och jag har

ej heller i min föregående framställning räknat med en sådan ändring i

afseende å talans fullföljd i nämnda mål. Att någon indragning af kam­

marrätten såsom mellaninstans i taxeringsmålen ej kan ifrågakomma, torde

med full tydlighet framgå af sistberörda tablå.

Det läi*er emellertid icke tillkomma mig att för Eders Kungl. Maj:t

framlägga författningsförslag i senast behandlade ämnen. Jag har blott

haft att framhålla det samband, som råder mellan frågorna om en rege­

ringsrätt och om förändringar i de underordnade administrativa myndig­

heternas organisation och verksamhet.

I det underdåniga betänkandet är föreslaget, att regeringsrätten

skall vara beslutför med fem ledamöter och med fyra, om alla lyra

äro ense om slutet. En sådan regel skiljer sig från motsvarande be­

stämmelse om hofrätterna såtillvida, att i dessa domstolar fyra utgöra

domfört antal äfven om blott tre äro ense, men den öfverensstämmer i

allo med hvad i regeringsformen är stadgadt om ringare mål i högsta

domstolen.

Mot femtalet såsom norm för regeringsrättens doinförhet torde intet

vara att erinra. Men om undantaget från regeln är i allo välgrundad^

synes kunna ifrågasättas. Jag åsyftar nu ej, huruvida, principiellt sedt,

skäl må föreligga att i mål, om hvars afgörande ett visst mått af enighet

råder inom domarkollegiet, åtnöjas med beslut af ledamöter till lägre an­

tal än som eljest anses erforderligt för ett godt domslut. Detta har

väl från betydande håll förnekats; men sådant undantag från regeln

om domfört antal lärer så hafva ingått i det allmänna föreställnings-

Beslut-

förhet.

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Ferier.

Antal leda­

möter.

Organisa­

tion i öfrigt.

Målens be­

redning och

föredrag­

ning.

sättet hos oss, att det torde kunna uppställas äfven med afseende å

regeringsrätten. Undantaget lärer emellertid få anses hvila på den be­

traktelse, att enighet mellan så många domare, som motsvara pluraliteten

af det i normala fall beslutför antalet, innebär garanti för en riktio:

pröfning. I öfverensstämmelse härmed torde stadgandet om domförbet

kunna i allo blifva detsamma för regeringsrätten som för hofrätt. Den

strängare undantagsbestämmelsen för högsta domstolen får anses bero

därpå, att utaf dess ledamöter i allmänhet sju skola deltaga i målens af­

görande.

Om, på sätt jag antagit, lösdrifvaremålen och målen om åter­

kallelse af villkorligt medgifven frihet icke förläggas till regerings­

rätten, torde dess arbete kunna afbrytas för två månader af sommaren.

Väl kan det ej anses uteslutet, att ett mål af brådskande art kräfver

behandling under ferierna, exempelvis ett mål om riksdagsmannaval,

när urtima riksdag är inkallad. Och regeringsrätten bör naturligtvis då

sammanträda. Men dylika fall torde vara så sällsynta, att de knappast

spela någon roll vid bedömandet af, huru regeringsrättens arbete må

kunna ordnas.

Med hänsyn alltså därtill, att regeringsrättens verksamhet kan

under en afsevärd del af sommaren ligga nere, samt till mängden af

de fall, då enligt min mening regeringsrätten bör vara domför med

fyra ledamöter, synes regeringsrätten tillsvidare kunna utgöras af blott

sju regeringsråd. Af dessa skulle visserligen en, på grund af leda­

motskap i lagrådet, icke alls vara att påräkna för arbetet inom regerings­

rätten, men det återstående antalet synes dock vara tillfyllest äfven i

betraktande af den suppleanttjänstgöring, som vid förfall måste ifråga­

komma.

Hvad angår regeringsrättens organisation i öfrigt, hänvisar jag till

det underdåniga betänkandet. Möjligheten att kunna till regeringsråd

utnämna äfven icke lagfarna • män torde vinna ökadt värde, därest re­

geringsrättens behörighet sträckes utom den rena rättstillämpningens

område.

Äfven i fråga om målens beredning och föredragning åberopar jag

hvad i betänkandet anföres. Dock må det tillåtas mig framhålla, att

expeditionscheferna näppeligen kunna med sina öfriga göromål förena

tjänstgöring hos regeringsrätten. Ofta torde det finnas lämpligt, att Ko­

nungen förordnar någon eller några af departementets yngre tjänstemän

att, kanske för vissa slag af mål, vara föredragande i regeringsrätten; i

något departement — exempelvis jordbruksdepartementet, om kammar­

kollegium upphör att vara mellaninstans i väg- och flottningsmål — kan

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

måhända en byråchef hafva till hufvudsaklig uppgift att handlägga de mål,

som tillhöra regeringsrättens pröfning.

I Riksdagens underdåniga skrifvelse angående inrättande af en re-

Ändringar

geringsrätt begärdes tillika utredning af frågan om de förändringar i af-1 ll^stati-8

seende å statsrådets och statsdepartementens organisation, hvilka i sam-

departe-

band härmed funnes påkallade. — — — — — — — —

mentens

organisa­

tion.

Det framhålles i det underdåniga betänkandet, att medan flerstädes

Konflikt-

i utlandet särskilda anordningar vidtagits för lösande af kompetenskon-

jurisdiktion.

flikter mellan domstolarna, förvaltningsjurisdiktionen och administrationen,

alla stadganden därom saknas i Sverige. Ett ordnande af konfliktjuris-

diktionen hos oss syntes vara önskvärdt, och behofvet däraf kunde anses

ökadt i stället för minskadt genom regeringsrättens upprättande.

Jag vill ej förneka, att frånvaron af föreskrifter i nu berörda hän­

seende utgör en brist i vår lagstiftning. Men i praktiken torde några

afsevärda olägenheter häraf icke hafva försports; ej heller kan jag tro, att

sådana skulle blifva mera att befara, sedan en regeringsrätt kommit till

stånd. Och ehuruväl, på sätt i betänkandet anmärkes, det ej lärer möta

några svårigheter, att åt en konfliktdomstol förläna en lämplig samman­

sättning, synes mig frågan om reglering af konfliktj urisdiktionen vara i

andra afseenden rätt vansklig och kräfva ingående pröfning. Med denna

frågas behandling torde alltså kunna och böra tillsvidare anstå.

O

o

Jag öfvergår nu till att, i anslutning till det underdåniga betän-

Speciell

kandet, ur redaktionell synpunkt behandla frågan om, hvilka grundlags-

ändringar böra i föreliggande ämnen vidtagas; — — — — — —

lagsändrin-

__

__ __ __ __ _____ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ gärna .

Under hänvisning till hvad jag nu yttrat, anhåller jag att få för

Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag ej mindre till ändring af rikets

grundlagar än äfven till de särskilda författningar om högsta domstolen,

regeringsrätten och lagrådet, hvartill regeringsformen skulle hänvisa,

samt till lagar om ändring i förordningen angående allmänt kyrkomöte

och i 1810 års förordningar beträffande äktenskapsskillnader och fidei­

kommisser.

Den lag, hvilken åsyftar ändring i förordningen om äktenskapsskill­

nader, är såtillvida af annan natur än de öfriga föreslagna lagarna, som

det kunde ifrågasättas att genomföra berörda ändring oberoende af grund-

lagsreformen. Men jämväl denna lag synes mig, då den ju kommer att

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

verka till någon ökning af statsrådets arbete, äga det samband med grund­

lagsförslaget, att dess ikraftträdande bör förbindas med det slutliga an­

tagandet af sistnämnda förslag.

Det är uppenbart, att inrättandet af en administrativ högsta dom­

stol kommer att, såsom ock af det underdåniga betänkandet framgår, för­

anleda ändring äfven i andra än nu nämnda författningar. Förslag där­

till torde dock ej behöfva nu framläggas.

Under min föregående framställning har jag haft upprepade anled­

ningar påpeka, att den slutliga lydelsen af lagen om regeringsrätten måste

i flera punkter bero af frågor, hvilka torde finna sin lösning innan

lagen träder i kraft, men ännu ej äro i det skick att författningsför-

slag kunnat underställas Eders Kung]. Maj:ts pröfning. Särskild! har

jag erinrat om den ifrågasatta förändrade organisationen af kammar­

kollegium och kammarrätten och om det samband, som består mellan

denna reform och förslaget om en regeringsrätt. Jag vill därför nu

betona, att detta samband väl är af betydelse i fråga om enumerationen,

men ej lärer kunna äga någon egentlig inverkan på öfriga delar af nyss­

nämnda lag och således i allt fall icke bör utgöra något som helst hinder

för, att frågan om inrättandet af en administrativ högsta domstol redan

nu förelägges Riksdagen till principiell lösning.>

Föredraganden uppläste nu förslag till

l:o) ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99,

101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riks­

dagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen;

2:o) lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på

afdelningar;

3:o) stadga angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts

högsta domstols afdelningar samfälldt;

4:o) lag om Kungl. Maj:ts regeringsrätt;

5:o) lag om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd;

6:o) lag om ändrad lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt

kyrkomöte den 16 november 1863;

7:o) lag om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader

den 27 april 1810; och

8:o) lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes

rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt

hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas;

varande de under 2:o)—8:o) anmärkta förslag af den lydelse, bi­

lagorna F—M vid detta protokoll utvisa.

65

Härefter hemställde föredraganden, att förstnämnda förslag måtte

föreläggas Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig ordning och att högsta

domstolens yttrande öfver förslagen i öfrigt måtte genom utdrag af pro­

tokollet inhämtas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition

af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Erik Öländer.

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 1 Sand. 1 Afl. 5 Höft.

9

»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

67

Bilaga A.

Tabeller,

upptagande hos Kungl. Maj:t i statsrådet afgjorda

besvärsmål

1899

—

1906

.

/

Kungl. Ma:jts Nåd. Proposition N:o 11.

69 Ju.

Justitiedepartementet.

1899—1906.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Justitiekansler sämbetet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 skiljande från stadsfiskalstjänst

(disciplinärmål).

2 beslut att ej vidtaga åtgärd i an­

ledning af anmälan mot under­

ordnad myndighet.

Hofrätt.

4 förordnande af vikarie för tjänst­

ledig häradshöfding 1. borgmäs­

tare (i ett fall utan sökt inskränk­

ning i vikariens tjänstebefogen-

het).

1 beviljande af tjänstledighet utan

sökt rätt till återinträde.

Fångvårdsstyrelsen.

7 ersättning för fångforsling (In- 3 befordran,

struktionen för fanggevaldiger

d. 21/i² 1865; K. Er. d.

å/is

1887,

d. «/» 1888).

3 aflöningsförmåner.

2 afskedande af vaktbetjänt i anled­

ning af otillbörligt förhållande

(disciplinärmål).

Kammarkollegium.

4 flyttning af tingsställe.

2 plats för tingshusbyggnad.

1 föreläggande för visst tingslags

tingsnusbyggnadsskyldige att

inom viss tid hafva verkställt

ombyggnad af tingshuset.

Ju.

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 föreläggande för tingshusbyggnads-

skyldige att inom viss tid upp­

föra nytt tingshus, gemensamt

användande under byggnadstiden

för domsagans tre härader af det

ena häradets tingshus.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Statskontoret.

2

aflöningsförmåner (dyrtidstillägg).

Kammarrätten.

26 anmärkningsmål (i 3 fall ansökan

om eftergift, som ej medgafs).

Patent- och registreringsverket.

104 vägrad registrering af varumärken.

Konungens Befallningshafvande.

42 aflöningsförmåner eller rese- och

traktamentsersättning [däribland

mål om ersättning för tjänstgö­

ring såsom tolk, för utförande å

tjänstens vägnar af åtal,förhand­

läggning af mål såsom särskild

ordförande i häradsrätt, för tjänst­

göring såsom sakkunnig ledamot

af rådstufvurätt; godtgörelse för

utgifven ersättning åt vittnen

eller målsägare i brottmål, för

af magistrat förskjutna vittnes-

ersättningar, för utbetalda kost­

nader för fångtransport (i 6 fall

medgafs ersättning, hvarpå kla­

ganden ej hade rättsligt an­

språk)].

1 val af rådman.

1

skiljande från stadstjänarebefatt-

ning (disciplinärmål).

2

fånges anspråk på arbetsförtjänst;

fånges rätt att mottaga besök.

4 befordran (i ett fall förordnande

såsom stadsfiskal).

1 anmälan af fånge dels att stads­

fiskal och polisbetjänte begått

mened, dels att honom förvägrats

boklån från fängelsets bibliotek

m. m.

1 utländsk lösdrifvares hemsändande.

1 tingshus’ upplåtande till offentlig

förrättning.

71 JU.

Antal

mål.

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Magistrat.

2

uppgifven felaktighet vid borg­

mästarval.

Tvångsuppfostringsanstalts styrelse.

1 aflöningsförmåner.

Nedre Justitierevisionen.

1 befordringsmål (förordnande).

Landtförsvarsdepartementet.

L.

1899—1906.

Arméförvaltningen.

46 aflöningsförmåner eller rese- och

traktamentsersättning(Aflönings-

reglementet, K. K. ang. dyrtids-

tiflägg m. m.).

4 anmärkningsmål.

1 portionsersättning åt värnpliktig

under permission.

1 ersättning till länsveterinär för

besiktning af rusthållsbästar

(Taxa för veterinärs tjänsteför-

rättningar d. 19/io 1888).

1 ersättning för sjukhusvård åt värn­

pliktig (Tjänstgöringsregl. för

armén, Del. I, Kap. VI).

4 rust- och rotehållare ålagda böter

för uraktlåtenhet att afhämta de

nummerhästar, hvilka af veder­

börande kommission för ^ackor­

dering blifvit klagandena tillde­

lade (besluten undanröjda såsom

olagliga).

2 befordran.

2 ersättning på grund af aftal (1

mål ang. godtgörelse på grund af

uteblifven leverans bänvisadt till

skiljemän).

1 kasserande af leverans.

1 utbekommande af visst, klaganden

af besiktningskommissionen till-

erkändt belopp såsom ersättning

för skada å till truppförband ut-

legda hästar.

L. 72

Antal

mål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Kammarrätten.

255 anmärkningsmål.

1 restitution af för rusthåll erlagd

vakansafgift.

1 aflöningsförmåner (Kammarrätten

förklarade sig obehörig).

Kammarkollegium.

3 åborätt till soldattorp å kronoall­

männing.

1 flyttning af soldattorp.

Konungens Befallningshafvande.

232 böter för försummad mönstring,

uteblifvande från inskrifnings-

förrättning, försummad adress­

anmälan m. m. (Yärnpliktslagen

d. 5/6 1885, d. 12/s 1901, Inskrif-

ningsförordningen d. 22/i² 1892,

d. 5/12 1901; Lag ang. mönstring

af hästar och fordon för utrönande

af härens krigsberedskap d.

n/s

1900).

12 böter för vanvård af nummerhäst

(K. F. d. 2/a 1783, K. F. d. 9/s

1694, K. Res. d. s/s 1727, § 32,

K. Res. d. 16/io 1723, § 19; K. Br.

d. 23/s 1806, Tjänstgöringsregl.

för armén, Del III, Kap. III,

§

6

).

56 rust- och rotehållares rättigheter

och skyldigheter.

1 restitution af erlagd rotevakans-

afgift (K. K. d. 29/n 1901 ang.

indelningsverkets upphörande).

5 rese- och traktamentsersättning.

6

disposition af roteringskassa (In­

struktionen för förvaltningen af

1 yrkande om ansvar och ersättning

för värnpliktigs hämtande till

vapenöfning (hänvisadt till ju­

stitiekansler^.

1 ifrågasatt förpliktande för häst-

uttagningsnämnd att uppgöra ny

förteckning öfver hästägare, hvil-

ka det ålåge att lämna hästar

för krigsmaktens ställande på

krigsfot (afvisadt, rätt till besvär

ej medgifven).

1 ersättning för skador å till trupp­

förband utlegda hästar.

1 öfverflyttande af förvaltningen af

Y ästmanlands regementes knekte-

legomedelskassa till K. B. i länet

(K. Br. d. 12/

b

1905).

1 befrielse från inkvarteringsskyl­

dighet.

73 L.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

uddemantalskassorna i Gäfieborgs

län d. 7/8 1855), jfr. sid. 76.

1 ansvar å uteblifven ledamot i in-

skrifningsrevision (K. F. d.

16/i

1886).

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Direktionen öfver arméns pensionskassa.

3 skyldighet att erlägga pensions-

afgift [Regi. för arméns pensions­

kassa d. 26/2 1904, för arméns

änke- och pupillkassa].

1 rätt till pension.

1 återbärande af viss del utaf upp­

buren fyllnadspension.

Vissa militära myndigheter.

8 rekrytering (föreläggande att an- 3 befordran,

skaffa antaglig rekryt, fällande

till vite för underlåtenhet häraf),

[K.K. ang. generalmönstringarna

vid arméns regementen och kårer

d. V* 1887; K. Br. d. u/s 1684

(2 st.), d. 16/« 1692; rotekon-

trakten].

1

ersättning för en störtad nummer­

häst [öfverlämnadt till Arméför­

valtningen (Arméförvaltningens

Kung. d. u/7 1885, d. 28/iä 1888,

d. 8/

t

1891 och d. 21/u 1899)].

2 remontering (anmärkning mot för

rusthåll inköpt remont).

1 underhåll från Vadstena krigs-

manshuskassa (K. Br. d. 6/s 1881

och Arméförvaltningens Kung.

d. 14/« 1881 ang. förändring i be­

stämmelserna om underhåll från

kassan).

1 pensionsafgift.

Bill. till liiksd. Prot. 1009.

1 Sami. 1 Afd. 5 Ilåft.

10

L. 74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

^mål

18 indelt soldats rätt till afsked (K.

K. d. V* 1887, K. K. d. »/« 1905).

1 yrkande af icke vapenföra, hem-

förlofvade värnpliktige att ut­

bekomma penningbidrag (öfver-

lämnadt till arméförvaltningen).

1 ordningen i arrest (Tjänstgörings-

regl. för armén, Del I, Kap. X).

Målens beskaffenhet.

Andra.

1 felaktighet vid val af ledamot i

direktion öfver knektelegomedels-

kassa.

Sj öförsvarsdepartementet.

1899—1906.

Marinförvaltningen.

18 aflöningsförmåner (i ett fall bevil- 2 befordran,

j ades inkvarteringsbidrag utöfver

gällande föreskrifter, i ett fall

tillika ansökan om gratifikation

eller löneförbättring).

5 rese- och traktamentsersättning.

2 skyldighet att erlägga eller sättet

för beräknande af retroaktiv

gratialafgift till flottans pen­

sionskassa.

1 rätt för f. d. sjöman att utbekom­

ma å sparbank innestående af-

löningsmedel (Regi. för flottan).

1 marinförvaltningens åtgärd att till

E

kollet anteckna sitt ogil-

af från officer inkommen

rapport.

75

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

*

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Lotsstyr elsen.

3 aflöningsförmåner.

1 beslut om partiell återbäring af

lotsafgift (hänvisadt till domstol).

1 beräkning af ränta å retroaktiv

gratialafgift till flottans pen­

sionskassa.

6 befordran (i ett fall vägran att

antaga extra lots till ordinarie

S

å, grund af klent färgsinne).

stånda, till utförande af kajbygg­

nad i Angermanälfven, anläggan­

de eller användande af brygga.

1 ang. skenet från två fiskefyrar.

1 villkor för användande af lotsplats

tilldelade lotskuttrar. (Tjänst-

göringsregl. för lotsverket d. 15/s

1881; K. F. ang. lotsverket d.15/a

1881).

Kammarkollegium.

1 roteringsskyldighet.

1 ersättning åt ägare af lotshemman

för lotsningsprestationer utöfver

värdet af lotshemmansfriheterna

(K. F. d. 9/7 1862 ang. lotshem­

man m. m.)

1 löneförmåner åt lots från lotshem­

man (K. F. d. 9/7 1862; Tjänst-

göringsregl. för lotsverket).

Kammarrätten.

22

anmärkningsmål (i 4 fall eftergift,

i 2 ansökan därom afslagen).

Generaltullstyrelsen.

skeppsmätning (rätta dräktigheten,

skyldighet till ommätning).

ersättning för obehörigt förfarande

vid mätning (hänvisadt till dom­

stol).

Konungens Befallningshafvande.

75 värn pliktsböter (i 8 fall var med

besvären förenad ansökan om be­

frielse från fredsöfning).

S.

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

8

1

Målens beskaffenhet.

syn å rotetorp.

rätt för innehafvaren af båtsmans-

torp till byggnadsvirke och ved­

brand.

3 vakanssättning.

1 restitution af vakansafgifter (öfver-

lämnadt till Kammarrätten).

1 disposition af roteringskassa (In­

struktionen för uddemantalskas-

sorna i Gräfleborgs län d. 7/s 1855),

jfr sid. 73.

1 understöd åt värnpliktig för extra

tjänstgöring utöfver lagstadgad

tj änstgöringstid (återförvisadt).

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Direktionen för K. flottans pensionskassa.

11 pensionsrätt (K. K. d.

s/it

1904;

Regi. för pensionering af flottans

gemenskap d. 31/io 1879).

5 pensionsafgift.

1 skyldighet att ingå såsom delägare

i kassan.

Direktion för navigationsskola.

1 aflöningsförmåner.

C.

Civildep artementet.

1899—1906.

Generalpoststyrelsen.

2

aflöningsförmåner.

9 disciplinäråtgärd (i ett fall åter­

kallelse af förordnande för viss

tid).

1 reseersättning.

1 återbekommande af böter för kors-

bandsmissbruk.

19 befordran, tillsättning af tjänst.

1 pröfning af entreprenadanbud.

1 tillstånd att efter uppnådd pen­

sionsålder kvarstå i tjänsten.

1 skyldighet att under tjänstledighet

afstå viss del af lönen.

7? C.

Antal

mål.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

A^f

Målens beskaffenhet.

,

2 uteslutande ur tidningsregistret,

intagande i tidningstaxan och

befordran såsom tidningskorsband

(K. F. d. "/» 1904).

1 rätt att utbekomma postförsändel­

ser med viss ofullständig adress.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

2 aflöningsförmåner.

1 disciplin ärm ål.

Telegrafstyrelsen.

5 befordran.

1 sökt utsträckning ai tjänstgörings­

tiden vid telefonstation.

1 inregistrering af telegramadress

(Regi. för telegrambefordringen i

riket d. 8/4 1904, § 11).

J ärnväg sstyr elsen.

7 aflöningsförmåner.

16 disciplinärmål (däraf 2 ang. afsätt­

ning).

1 restitution af biljettlösen.

1

afsked med pension (i förtid).

21 befordran (i ett fall tolkning af

aftal om viss personals öfver-

tagande vid inköp af enskild

järnväg).

2 pröfning af leveransanbud.

1 aflöningsförmåner (ej hos Järnvägs­

styrelsen påyrkats någon rätt,

endast gjorts framställning om

visst medgifvande för framtiden).

1 tillstånd att försälja vissa biljetter

för statsbanorna.

1 giltighetsområde för länsmans fri­

biljett å statens järnvägar (tolk­

ning af K. Er.).

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

1 rätt för enskild järnväg att an­

ordna ny hållplats (därjämte an­

sökan).

1 tåghastighet vid passerandet af en

växel.

C. 78

Antal

mål.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

17 rese- och traktamentsersättning o. d.

2 ersättning för utförande af eller

biträde vid rättsmedicinsk obduk­

tion ^(K. Stadg.d.29/i

1886, §§ 4,13).

1 ersättning för biträde vid värde­

ring i anledning af jordbyte (§ 5

i K. K. ang. nämndemäns rätt

till ersättning för extra förrätt­

ningar in. m. d. 30/i² 1863).

1

förbud att t. v. utöfva barnmorske-

yrket (Regi. för barnmorskor 28/n

1856, § 9).

2 lasarettsläkare meddeladt förstän­

digande, debitering af medicin

(disciplinärmål).

1 ersättning för kreatur, som ned-

slaktats på grund af smittosam

sjukdom (K. K. d. 15/io 1897,

K.

F.

d. 23/s> 1887), jfr sid. 83,

98, 102.

1 ifrågasatt rätt till pension för sjuk­

sköterska.

befordran.

1 entledigande af t. v. förordnad

lasarettssyssloman.

1 fråga huruvida brunnsläkare skulle

för viss plats förordnas.

1 vägrad fastställelse af utaf stads­

fullmäktige antagen instruktion

för stadsläkare.

3 pröfning af leverans 1. entreprenad­

anbud.

1 rätt till inledande af vatten från

hospitals vattenledning i enskild

byggnad.

1 beräkning af semestertid (får under

ett år icke använd semester till­

godoräknas under det följande?).

1 anmälan mot läkare för utfärdande

af intyg att klaganden vore sin­

nessjuk.

1 tjänsteårsberäkning för extra pro­

vinsialläkare (fråga huruvida för

läkare antagen arfvodestaxa, stri­

dande mot Läkartaxan d. 31/io

1890, utgjord® hinder för tjänste­

årsberäkning).

Medicinalstyrelsen.

19

Itiks för säkrings anstalten.

1 inträde såsom delägare i barnmor-

4 befordran.

skornas pensionsanstalt (Reglem.

4 utbetalning af lifränta, ersättning

d. 31/i

2

1904).

för skada till följd af olycksfall

i arbete (Lag d. 5/

t

1901).

Försäkring sinspektionen.

1 befordran.

1 lifförsäkringsbolags redovisning af

försäkringsfond (§§ 120—125 af

Lag om försäkringsrörelse d. 24/i

1903).

1 skyldighet för brandstodsförening

att vara underkastad bestäm-

79

Antal

mål.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

^tnål^

Målens beskaffenhet.

melserna i Lag om försäkrings­

rörelse d. 24/7 1903 (besvären åter­

kallade).

.1 vidtagande af vissa åtgärder i af­

seende å livförsäkringsbolags rä­

kenskaper och förvaltning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Kammarrätten.

110 anmärkningsmål (i 28 beviljades

eftergift).

2 afskrifning af en postverkets ford­

ran.

2 debitering af utskylder (Bev.:F. O.,

kommun allagarna)-

1 debitering af grundskatt för ett bo­

ställe.

Statskontoret.

5 aflöningsförmåner (inkl. dyrtidstill-

lägg). .

2 reseersättning o. d.

Kammarkollegium.

76 vägmål (om egenskapen af allmän

väg, anläggning eller omläggning

af väg, vägdelning, inkomst- och

utgiftsstat för vägkassa, statsbi­

drag, vägskatt, grindmåi V11899

—S1/s 1900) jfr sid. 83, 98, 101.

9 flottningsmål (K. F. d. 81/is 1880) jfr

sid. 82, 98 f., 101.

3 inrättande af allmän farled; förbud

mot eller stadgande af villkor

för begagnande vintertiden af

dylik; åtgärder till förbättrande

af viss allmän farled (K. F. d.

31/i2 1880).

1 inrättande af skjutsstation (K.

Stadg. d. 3V6 1878).

2 fastställelse af afsöndring (Lag d.

27/e 1896).

2 förordnande af fjärdingsman, be­

stridande af fjärdingsmannabe

fattning (Lag. d. 29/9 1899).

80

Antal

mål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Kommerskollegium.

1 dyrtidstillägg.

1 rätt till erhållande af styrmans-

1 ändring af fartygs namn.

bref (K. F. d. **/n 1878).

1

ntmålsläggning (hänvisadt till

domstol).

Patent- och Registreringsverket.

38 vägradt patent.

1 befordran.

2

registrering af aktiebolag.

1

»

» järnvägsaktiebolag.

Landtmäteristyrelsen

(1899—S1/* 1900).

1 befordran.

Domänstyrelsen.

1 länsmans rätt till boställes virkes-

afkastning (K. F. d. 26/i 1894,

§§ 20, 26).

Landsting.

2 rätt till afsägelse af uppdrag att

vara ledamot af lasarettsdirektion,

val af ledamot i dylik direktion

(Lasarettsstadg. d. 18/10 1901).

2 beslut om anslag (fråga huruvida

landstinget öfverskridit sin befo­

genhet).

2 tecknande af aktier i järnvägs­

aktiebolag (fråga om landstingets

befogenhet och om beslutet fattats

med erforderlig majoritet).

1 länslasaretts förändring till sjuk­

stuga.

Direktion för pensionsinrättning.

2 rätt till pension, afkortning af

pension.

81

Antal

mål.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Konungens Befallningshafvande.

431 kommunala besvärsmål (inkl. val).

216 byggnadsmål [äfven mål, i hvilka

meddelats eller vägrats tillstånd

till visst byggnadsföretag eller

ock gifvits föreläggande (vid vite)

att vidtaga eller borttaga viss

anordning eller förbud mot fort­

sättning af visst byggnadsarbete;

jämväl inräknade 1 mål om för­

farande vid tomtmätning samt

12 mål om skyldighet att sten­

sätta gata, för samhälle att ut­

lägga gata, skyldighet att be­

kosta gatuläggning, gaturenhåll­

ning eller gatuunderhåll, befogen­

het för magistrat att meddela

föreskrifter rörande omläggning

af gata, skyldighet för enskild

att utlägga trottoar till viss

bredd, att utlägga trottoar och

rännsten utanför tomt] (Bygg­

nadsstadgan; vederbörande bygg­

nadsordning).

4 skyldighet att fullgöra vid brand­

syn meddelade föreskrifter, viss

inrättnings förklarande för eld­

farlig (2).

53 förbud eller tillåtelse enligt Hälso­

vårdsstadgan.

12 förelägganden enligt hälsovårds­

stadgan (t. ex. att utrymma bo­

stadslägenhet, anordna skilda led­

ningar från afloppsrör och vatten-

klosetter, tömma och rengöra

drankgraf, vidtaga vissa anord­

ningar inom slaktbod, borttaga

vissa anordningar invid bageri,

vidtaga åtgärder till förekom­

mande af vattendrags förorenande

genom spillvatten eller af andra

sanitära olägenheter, att inrätta

flera afträden i gård, föreläggande

Bill. till lliksd. Prot. 1909. 1 Sami.

40 befordran, förordnande, tillsättning

af tjänst.

79 fastställelse å menighets beslut

o. dyl. [ordningsstadgar, särskilda

hälsovårdsstadgar, byggnadsord­

ning, brandordning, tomtindel­

ning, tomtreglering, matvaru-

stadga, lappby ordning, reglemente

för drätselkammare, sökt faststäl­

lelse å indelning af sockenvägar

(afvisadt), villkor för järnvägs­

spårs nedläggande i gata, ren-

hållningsstadga, hamnordning,

reglemente för auktionskam­

mare, stadga för elektriska led­

ningar, reglemente för tingshus­

nämnd, reglemente för erhål­

lande af vatten från stads vatten­

verk, bestämmelser rörande tri-

kinundersökning, taxa å afgifter

för plats till salustånd, sökt vites­

förbud mot försäljning af krams­

fågel, pensionering af tjänsteman,

underhåll af bro, regleringsplan'

(i flera fall äfven kommunala be­

svärsmål).]

28 tillämpning å visst område af ord-

ningsstadgan för rikets städer

eller därmed jämförlig stadga

(tillika underställning).

123 koncession 1. (vites)förbud, medde­

lande af ordningsföreskrifter o. dyl.

(t. ex. beviljande af torgdag, rätt

till utskänkning, förbud mot malt-

drycksförsäljning, förbud mot

skjutning, tillstånd till lotteri,

anläggning af bergbana, pantlå-

neri, stenfiske i Öresund, sill­

fiske med not, upplag af eller

handel med sprängämnen eller

eldfarliga oljor, fridlysning af

visst område, utförande af mu-

1 Afd. 5 Häft.

11

C.

82

Antal

mål.

49

31

14

22

7

2

11

7

7

4

2

1

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Målens beskaffenhet.

för kommun att skaffa lokal för

vård af difterisjuka personer),

debitering eller utmätning af ut-

skylder, restitution af kommu-

nalutskylder.

rese- och traktamentsersättning.

disciplinärmål.

aflöningsförmåner (däraf i tre fall

ersättning för extra förrättning;

ersättning för upprättande af

vägtalslängd; ersättning såsom

ledamot i särskild nämnd enligt

Lag d. 24/

b

1895 ang. anskaffande

af hästar och fordon för krigs­

maktens behof; 1 mål ang. skyl­

dighet för stad att lämna bostad

eller hushyra åt viss lärare hän-

visadt till domstol),

ersättning till kronofogdar och

länsmän för telefonafgifter (K. K.

d. 17/« 1904 ang. ersättning åt

kronofogdar och länsmän för

vissa utgifter äfvensom för tele­

fonafgifter).

flottningsmål (1899). Jfr sid. 79,

98, 101.

sökt handräckning för försörjnings-

pliktigs inställande eller hem-

förskaffande, för utbekommande

af böter (laga förfall), till verk­

ställighet af stadsfullmäktiges

beslut rörande arbetsinrättning,

för en persons inställande å ar­

betsinrättning.

införande i handels- eller förenings-

registret.

statsbidrag till vägundersökningar

(3), till sjukkassa (4).

skyldighet till vaccinering (Regi.

för skyddskoppympningen i riket

d.

29/9

1853).

restitution af böter,

afvittring (besvären återkallade).

Jfr sid. 102.

"ål

Målens beskaffenhet.

sik å vinstugor 1. gårdar i stad,

cirkusföreställning, fastställelse

af föreningsstadgar, förbud för

ångfartyg att anlöpa vissa bryg­

gor, elektriska anläggningar, as­

faltkokning, flyttning af drosk-

station, positivspelning, ångbåts­

trafik vintertiden, biljard, spräng­

ning, väganordning eller säker­

hetsanordningar vid järnvägs­

station, vitesförbud för ölut­

kör are, tillstånd att upplåta lokal

för danstillställningar, förbud mot

danstillställning, tillåtelse till

skj utbana, platsanskaflningsbyrå,

tiden för öppenhållande af ser-

veringslokal, vitesförbud mot

kvarstannande å utskänknings-

lokal, tillåtelse att idka bygg­

nadsverksamhet, att afstånga en­

skild bro, att vara automobil-

förare, att med automobil befara

vissa vägar eller frakta varor å

allmän landsväg, upplag af trä­

varor å tomt, tillstånd för lapp­

man att inflytta till viss by med

sina renar, förbud att intaga till­

fällig försäljningsplats å torg i

stad, rätt för utvandraragent att

använda viss person som ombud,

sökt tillstånd för järnväg att

omlägga en väg (bifall skulle i

detta fall vålla ändring i stads­

plan), sökt förbud mot fortsät­

tande af gatuarbete, af K. B.

meddelade föreskrifter i anled­

ning af utbruten epidemisk sjuk­

dom; rör. ordningen å utskänk-

ningsställe i stad m. fl. orter).

2 disposition af stadsjord, jordbyte

mellan stad och enskild person.

¹³ skyldighet till tjänstgöring eller

åtgärds vidtagande för magistrat,

kronofogde, länsman, Härads-

83 C.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Målens beskaffenhet.

1

ersättning för kreatur, nedslaktadt

i anledning af smittosam sjuk­

dom (K. F. d. 15/n> 1897, K. F.

d. a3/9 1887, Art. III) jfr sid. 78,

98, 102.

4 skyldighet för kommun att om­

händertaga sinnessjuk person,

skyldighet att intagas å fattig­

gård.

11 vägmål (däraf 2 öfverlämnade till

Kam.koll., 2 ang. ändring i plan

för allmän väg.)

Jfr sid. 79, 98, 101.

2

skyldighet för viss person att er­

sätta utfördt väglagningsarbete

(B. B. 25. So. 11).

1 återbäring af provision för debite­

ring, indrifning och redovisning

af brandstodsmedel (K. K. d.22/io

1886, § 6).

1 klagan af medellös person öfver

honom debiterade kostnader för

delgifvande af stämning.

1 val af ombudsman hos brandstods­

bolag (afvisadt).

'Pff

Målens beskaffenhet.

skrifvare, fjärdingsman, kommu-

nalstämmoordförande, klockare,

hamnstyrelse, skyldighet att de­

bitera och uppbära vissa brand-

stodsafgifter.

1 ifrågasatt utfärdande af föreskrifter

om ersättning i visst fall åt ut-

öfvare af fältskärsyrket å viss ort.

1 beloppet af uppbördssäkerhet.

1 utskrifning från sinnessjukanstalt.

1 föreläggande att från hamn bort­

skaffa ett skeppsvrak (Landsh.-

instr.).

9 godkännande af offentlig samlings­

lokal, antal platser i dylik, förbud

mot teaters upplåtande för all­

mänheten (Ö.St.-Ämb:s Kung. d.

29/

b

1888).

2 byggnadsnämnds befogenhet att

besluta anmälan till åtal eller

genom allmän åklagare anhängig­

göra talan om borttagande af

viss inredning.

1

återbekommande af vittneslön m. m.

(enligt hofrätts beslut skulle

statsverket vidkännas kostna­

derna för vittnesersättningarna.

K. B. tillerkände klaganden en­

dast visst, hos K. B. deponeradt

belopp).

2

sökt åläggande att åtala viss per­

son, anställande af åtal mot

tjänsteman.

5 ordningen för fiske.

1 sökt inställande af laga skifte (på

grund af förment fäaktighet).

1 landtmätares skiljande från förord­

nande på grund af jäf.

2

häktads (häktads konkursbos) rätt

att utfå penningar, tagna i förvar

vid häktningen.

7 vägran af K. B., polismyndighet,

drätselkammare, kommunalstäm-

moordförande, revisor för gransk-

C.

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

ning af kommunalstämmas räken­

skaper eller kommitté för af­

gifvande af förslag ang. regle­

ring af municipalsamhälle att

tillhandahålla vissa handlingar.

2 anbringande af grindar vid kors­

ning mellan järnväg och väg,

borttagande af landsvägsgrindar

vid korsning med järnväg (och

ersättande med grindar utan be­

vakning).

1 införande i länskungörelser af cir­

kulär från bergmästare.

1 bostadsförhållandena i viss stad

(målet desert; K.B:s öfverklagade

resolution och de af K. B. i målet

pröfvade handlingar ej bilagda

besvärsskriften).

1 behörighet att meddela förordnande

för af köpings kommunalnämnd

såsom polisbetjänte anställda

personer.

1 af drätselkammare enskild person

lämnadt tillstånd att å stadens

torg för viss tid uppföra en ba­

rack.

1 förständigande att till Ö.St.-Ämb.

redovisa vissa penningmedel(§143

Utsökningslagen).

1 skyldighet att anhängiggöra talan

om expropriation för en järnvägs­

anläggning (§ 24 i K. JF. d. 24/4

1866).

1 framställning af trafikanter vid

enskild järnväg om upphäfvande

af en utaf järnvägens trafikchef

utfärdad tjänsteorder.

1 magistrats beslut att konstitutorial

(ej fullmakt) skulle å viss be­

fattning utfärdas.

1 giltigheten af träffad förlikning i

jordatvist.

2

åläggande för järnvägsaktiebolag

att vidtaga åtgärder till skyd-

85

C.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

dande af älfs stränder vid färj-

ställe; anläggande af en järn­

vägsbro öfver Göta älf.

1 sökt föreläggande för järnväg att

vidtaga åtgärder till förekom­

mande åt binder i trafiken å väg-

ocb gatuöfvergång invid bangård

(K. JB. ansåg sig obehörig).

1 utseende af skiljeman i tvist om

brandskadeersättning (återför-

visadt för meddelande af ny be­

svärshänvisning).

10 mål hänvisade till domstol, resp.

afvisade.

Finansdepartementet.

1890—1906.

F.

Generalpoststyrelsen

(1899).

1 förening af tjänster.

Telegrafstyrelsen

(1899).

1 befordran.

Kammarkollegium.

28 åborätt [tillvaro af åborätt, tvist

mellan enskilda om åborätt, på­

stående om åboledighet, anta­

gande af åbo å krononybygge;

2 mål hänvisade till domstol (K.

Förbi. d. 7/7 1752; K. Br. d. 24/io

1782; K. Br. d. 5/s> 1808; Kam.

1 befordran (förordnande).

F 86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

31 skatteomföring af krön onybygge

(K. Br. d. «/# 1817 m. fl.).

6 skatteköp (K. K. d. 15/i² 1848;

K. Cirk. d. 19/s 1870).

19 jordeboksmål.

2 fastställelse af markegångspris.

1 restitution af penningafraa (fråga

huruvida viss afgäld utgör grund­

skatt eller arrende).

1 fördelning till återbetalning af lån

ur odlingslånefonden (återför-

visadt till K. B.). (K. Br. d.

87/6 1898.) _

1 fråga om vissa lägenheters jord­

natur.

1 skyldighet att till statsverket ut­

göra ränta och lösen för krono­

tionde af vissa delar af förut­

varande hospitalshemman.

1 inlösen för statsverkets räkning

af kronotionde.

1 ersättning af statsmedel för utbe­

tald frälseränta af vissa hem-

mansdelar (K. K. d. 8/s 1888).

1 skattläggning af lägenheter å

grufskog (K. Br. d. 19/a 1828).

Statskontoret.

1 anmärkningsprovision å stämpel­

medel.

1 befordran.

1 aktoratsprovision i balansmål.

2 pröfning af säkerhet för lån

ur

manufaktursförlagsfonden.

1 restitution af för mycket erlagd

stämpelafgift.

1 utbekommande af begrafnings-

hjälp.

1 utbetalning mot viss säkerhet af

lån från fonden för rederinärin­

gens befrämjande.

Kommersko llegium.

5 grufmål (vägrad matsedel; mat­

sedel å sönad grufva; utmåls-

läggning).

3 befordringsmål (inkl. förordnande).

3 flyttning af marknad (Landshöfd.-

instr. § 31 mom. 10; K. Br. d. 7/6

1841 och Kommerskoll. Kung.

d.

28/e s. å.; K. Br. d. “/« 1788).

2 registrering af fart; P 1

af fartygs namn

1891).

l

4 hvilostånd och villkoren därför.

87 F,

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Antal

mål.

2009

25

§1

35

6

5

1

1

1

4

118

42

1

1

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 af bergmästare föreskrifven åtgärd

betr. ordningen för grufdrift.

Kammarrätten.

beskattningsmål.

taxering till afgift för brännvins-

försäljning.

mantalskrifningsmål.

anmärkningsmål,

afkortnings- eller afskrifningsmål.

restitution af erlagdt skattebelopp

(3, däraf 2 ang. för mycket er-

lagd grundskatt), stämpelafgift

eller penningafrad.

debitering af annuitet å ett od­

lingslån.

stämpelförsäljare debiterad ränta

å icke i laga tid redovisade

stämpelmedel,

aktoratsarfvode.

mål, hänvisade till domstol eller

af Kammarrätten rätteligen af-

visade.

Generaltullstyrelsen.

tullbehandling.

vägrad restitution af tull vid åter-

utförsel eller vägrad tullfri åter-

införsel, återbetalning af tull.

restitution af böter enligt tull­

stadgan.

aflöningsförmåner.

6 befordringsmål (inkl. förordnande).

1 förstärkt tullbevakning vid på kla­

gandens bekostnad anordnad tull­

station.

1 tillstånd för fartyg att från utrikes

ort direkt ingå till viss lastage­

plats.

1

abandonnerande för tullen af ska-

dadt nederlagsgods.

2

utbekommande af auktionsmedel

för bärgadt gods, ersättning för

varor, sålda å tullauktion.

1 ersättning för gods, som genom

tullbetjänings förvållande för­

farits.

1 utländsk konsuls klagan öfver att

tulluppsyningsman i hans ställe

utfärdat sundhetspass.

F. 88

Antal

mål.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Patent- och Begistreringsverhet.

195 vägradt patent.

5 ansökan om patent förklarad för­

fallen.

1 förlängning af tiden för uppfinnings

bringande till verkställighet inom

riket.

**

12. registrering af aktiebolag 1. upp­

gift ang. aktiebolag.

4 registrering af mönster och mo­

deller.

Domänstyrelsen

(1899).

5 reseersättning.

1 kronoarrendators anspråk på ersätt­

ning för minskad virkesafkast-

ning (hänvisadt till domstol).

Konungens Befallningshafvande.

2 fördelning af brännvinsmedel.

2 restitution af tillverkningsskatt för

brännvin, som exporteras (K. K.

d. 8/i2 1882).

8 arfvode till kontrollör vid malt-

krossning (K. F. d. 17/6 1903

§ 9 mom. 5, §§ 14, 15, 25), vid

denaturering af brännvin (K. F.

d. 1H/io 1890, § 14 i lydelse enligt

K. K. d. 5/s 1899), godtgörelse

till tillsyningsman vid bränn-

vinsnederlag för på nederlaget

upplagd brännvinskvantitet (K.

Stadg. d. 23/s 1887), restitution

af kontrollkostnader, fråga huru­

vida brännvinskontrollörs arf­

vode tillkomme hans konkursbo

(hänvisadt till domstol).

26 registrering af förening för eko­

nomisk verksamhet, handels-

anmälan.

262 försäljning af spirituösa, vin och

maltdrycker (tillstånd till dylik

försäljning, antagande af anbud

å brännvinsförsäljning, inrät­

tande eller öfverlåtande af för­

sälj ningsrättighet, inskränkning

eller utsträckning i tiden för

utöfning af försäljningsrättighet,

förbud mot utöfning af försälj­

ningsrättighet, ordnande af ut-

skänkningsrörelse i stad, öfver­

flyttning af utskänkning till an­

nan lokal, fördelning af gemen­

sam rätt till minuthandel och

utskänkning, ifrågasatt privile­

gium å brännvinsförsäljnings-

rätt; vägrad ansvarsfrihet för

styrelse för spritbolag, anmärk­

ning mot spritbolags förvaltning,

åläggande för styrelse för dylikt

bolag att redovisa visst af sty-

89 F.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Målens beskaffenhet.

2 aflöningsförmåner, däraf ett mål

ang. skyldighet för stadskassör

att återbära af honom innehållen

ersättning för provision å bränn-

vinsförsäljningsmedel (hänvisadt

till domstol).

13 rese- och traktamentsersättning.

9 val af ledamöter i bevillningsbe-

redning eller taxeringsnämnd, af

ombud för markegångssättning,

af sjömanshusdirektion, af leda­

möter i styrelsen för sparbank

och funktionärer inom styrelsen.

7 restitution af konsul atafgifter, af

afgift för rätt att i Sverige idka

handel.

2 taxering och utmätning för oguldna

kommunalutskylder, båtsmäns

debitering.

1 stämpelbeläggningåtillståndsbevis.

1 åborätt till krononybygge. Jfr sid.

85, 97.

1 allmänningsdelägares beslut röran­

de förvaltningen af allmänningen

(klaganden förmenade beslutet

vara olagligen tillkommet och

kränka hans enskilda rätt). »

Målens beskaffenhet.

relsen såsom arfvode uttaget be-

lopp).

1 tillstånd att sälja denatureradt

brännvin.

1 tillståndsbevis för maltkrossning

och tillverkning af maltdrycker.

1 förordnande af kontrollörer vid

maltdryckstillverkning.

12 tillstånd till gårdfarihandel (6),

pantlånerirörelse (5), verksamhet

såsom kommissionär för anställ­

ning åt sjöfolk.

1

sökt ändring af firma för folkbank

och förklarande att sparbanks­

lagen vore å densamma tillämplig.

31 sparbanksmål [fastställelse af reg­

lemente för sparbank, disposition

af öfverskottsmedel eller reserv­

fond, anmärkning mot sparbanks

förvaltning, sparbankskontors

flyttning, beviljande af pension

åt tjänsteman (2)1. (Lag. d.

2ah

^{1892, §§} 3,

15, 21).

4 fastställelse af stadgar för förening

och dess understödsfond, regle­

mente för kassa, ändring af stad­

gar för lotteri.

2 behörighet att föra befäl å passa­

gerareångfartyg, återkallelse af

meddeladt tillstånd att å dylikt

fartyg föra befäl (K. F. d. 22/n

1878 i lydelse enligt K. F. d.6/8

1880 samt K. K. d. 20/i 1882 och

d. 7/n 1890). _

2 indelning i bevillningsberednings-

distrikt.

1 framställning om entledigande af

ordförande i bevillningsbered-

ning.

1 rätt för änka att taga del af hennes

aflidne mans själfdeklaration.

1 återställande af borgen för stäm­

peluppbörd.

Bill. till Piksd. Prat. 1.909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

12

F. 90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

2 flyttning af marknad, ändrad be­

nämning å marknad (hänvisade

till Kommerskoll.).

2 utsyning af skog å f. d. bergsall-

männing (1899).

1 föreskrifter af inspektör öfver elek­

trisk anläggning (fråga huruvida

rätt till besvär öfver beslutet

vore medgifven).

1 utseende af skilj oman.

1 sökt tillstånd att bibehålla nytt-

j anderätten till en lägenhet under

indraget boställe.

1 utbekommande af viss del af köpe­

skilling för exekutivt försåld

fastighet.

1 vägran att mot lösen utlämna ut­

drag af protokoll från utskänk-

ningsaktiebolags sammanträde.

4 utbekommande af jordägares andel

i hviloståndsafgift (2 mål, hvaraf

1 hänvisadt till domstol), rätt att

i stället för fullgörande af arbets-

skyldighet erlägga afgift för ut­

mål; återbekommande af enligt

§ 41 Grufvestadgan erlagda af-

, gifter för vissa grufvor (beroende

af tvist vid domstol).

1 kr'

1 '

råk att lyfta

1 förbud mot ändring af å kommu­

nalstämma beslutad sträckning

af väg.

1 klagan öfver magistrats beslut att

utlysa extra bolagsstämma för

aktiebolag (ej upptaget till pröf­

ning).

1 utbekommande af medel, innestå-

ende å postsparbanksbok.

,--------- • ‘

i

expr opriationsm edei.

Postsparbanlcsstyrelsen.

9

91 F.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Direktion för pensionsanstalt.

17 rätt till pension (civilstatens pen-

sionsinrättning, handelsflottans

pensionsanstalt).

1 beräkning af afgift för bibehållande

af delaktighet i civilstatens änke-

'

och pupillfond.

1 rätt att utan erläggande af vidare

afgifter kvarstå såsom delägare

i civilstatens pensionsinrättnings

änke- och pupillfond.

1 utbetalning af, enligt klagandens

förmenande, förfallna pensions­

belopp från K. teatrarnas pen-

sionsmrättning.

Ecklesiastikdepartementet.

E.

1899—1906.

Medicinalstyrelsen.

2

reseersättning.

1 befordran.

1 klagan af badorts ägare att viss

person af medicinalstyrelsen för­

ordnats till läkare och ej till

intendent vid badorten.

Kammarkollegium.

68 kommunala besvärsmål (byggnads­

frågor, debitering för byggnad,

skolväsen, aflöningsförmåner).

64 löneförmåner för församlings präs­

terskap, kyrkobetjäning eller

skollärare, skyldighet att bidraga

till prästerskaps eller kyrkobe-

tjänings aflöning, debitering af

dylikt bidrag.

5 afsöndring från boställe.

1

framställning af kyrkoherde rö­

rande upplåtande på viss tid af

mark från ett honom på lön an­

slaget boställe till byggnads­

tomter (återförvisadt).

2

af K. B. o. domkapitel församling

gifvet föreläggande att uppföra

skolhus.

f

E. 92

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 afhysande från kyrkostad (af Kam. -

kolf. rätteligen afvisadt).

1 optionsrätt till arrende af en kyrko-

lägenhet.

1 afgäldsbelopp för afsöndradt om­

råde.

1 fastställelse å församlings beslut

om afgäld till kyrka för ett

kyrkan tillhörigt, af kyrkoherden

disponeradt gatuhus.

3 sättet och villkoren för utarren­

dering af ett klaganden på lön

anslaget mensalhemman (K. Br.

d. 12/ii 1858, d. 1862); an­

tagande af arrendeanbud å stom­

hemman, arrendebelopp å ett till

klag. utarrenderadt område.

1 församlings skyldighet att till

domkapitlet redovisa vissa präst­

lönemedel.

1 lagligheten af verkställd ekono­

misk besiktning å kapellpredi-

kantsboställe.

Statskontoret.

1 statsbidrag till underhåll af van-

artade och i sedligt afseende för­

summade barn.

10 aflöningsförmåner.

1 reseersättning.

1 vägran att utanordna af Konungen

beviljadt understöd till föreläs-

ningsförening (enär stadgade vill­

kor icke ansågos uppfyllda).

Kammarrätten.

164 anmärkningsmål (i 90 eftergift).

5 debitering af utskylder till kyrka

och prästerskap.

2

skyldighet för församling att redo­

visa medel för expropriation af

jord från kyrkoherdeboställe, för

patronus att redovisa för kyrko­

tionde.

1 afskrifningsmål.

1 afkortningsmål.

93 E.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Domänstyrelsen.

2 redovisningsskyldighet för stånd- 16 disposition af prästboställes skogs-

skogslikvidmedel.

afkastning.

1

hushållningsplan för kyrkohem­

man.

Konungens befallningshafvande.

102 kommunala besvärsmål (däraf 14

öfverlämnade till Kam.-koll., 6

af K. B. rätteligen afvisade,

1 återförvisadt).

218 statsbidrag till folkskoleväsendet

(i 53 fall dispens).

2 statsbidrag till kommunalbibliotek,

till vanartade eller i sedligt af­

seende försummade barns upp­

fostran (K. K. d. 10/6 1904).

71 förändring af släktnamn (K. F. d.

5/i2 1901).

32 aflöningsförmåner (6 öfverlämnade

till Kam.-koll., 11 till Stats­

kontoret, 1 bänvisadt till dom­

stol).

18 reseersättning (4 mål öfverlämnade

till Statskontoret, 1 hänvisadt

till domstol).

1 ersättning för kostnader vid hand­

lingars öfversändande till lands­

arkiv (K. K. d. 22/s 1899, § 15,

K. Br. d. 24/

b

1901).

31 (skol-)barns skiljande från hemmet.

7 fattigvårdsmål.

8

kyrkoskrifningsort, skyldighet att

aflämna flyttningsbetyg (K. F.

ang. kyrkoböckers förande d. 6/8

1894).

5 handräckning för inställande inför

kyrkoråd och för uttagande af

böter och viten, ålagda af kyrko­

råd för underlåtenhet att hör­

samma kallelse, för fattighjons

öfversändande till Norge (1).

tillämpning å visst område af

hälsovårdsstadgans föreskrifter

rörande stad.

fastställelse af särskilda ordnings-

stadgar, renhållningsstadga, reg­

lemente för välgörenhetsstiftelse.

föreläggande för kyrkostämmas

ordförande att afgifva statistisk

redogörelse öfver församlingens

räkenskaper

köpeanbud å del af område, som

jämlikt Kungl. Maj:ts medgif­

vande finge, fördeladt i tomter

frånsäljas boställe,

skolråds förbud för folkskollärare

att låta två småskolebarn under­

visas i folkskolan (afvisadt af

K. B.).

understöd från en donationsfond

(afvisadt af K. B.).

E. 94

Antal

mål.

6

1

2

1

1

3

1

1

98

45

1

1

6

11

8

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Målens beskaffenhet.

förbud och tillstånd enligt Hälso­

vårdsstadgan (1899).

vägran att taga befattning med

församlings begäran om anstånd

med uppförande af skolhus,

föreläggande för patronus att redo­

visa för kyrkans inkomster (K.

Cirk. d. 19/i2 1902).

föreläggande för församling att

vidtaga vissa åtgärder till be­

tryggande af kyrkans bestånd,

gäldande med statsmedel af läkares

sjukresa (Läkareinstruktionen d.

31/io

1890, Medicinalstyrelsens

Cirk. d. "/a 1896).

påförande af afgift till präster­

skapets aflöning (däraf 2 öfver-

lämnade till Kam.-koll.).

sökt åläggande för utmätningsman

att uttaga vissa utskylder (af-

visadt).

utmätning för uttagande af kyrko­

tionde och landskyld (hänvisadt

till domstol).

Ecklesiastikt konsistorium eller biskop.

kommunala besvärsmål (val m. m.).

82

disciplinärmål (äfven varning),

kyrkotuktsmål.

församling af domkapitel meddeladt

föreläggande att afskeda lära­

rinna på grund af otillbörligt

förhållande (Folkskolestadgan §

23 mom. 1, § 18 mom.

a).

afskedande af vaktmästare (Eforus). 207

aflöningsförmåner (i 1 mål dom­

kapitlet obehörigt; 1 mål öfver-

lämnadt till Statskontoret),

skillnad i trolofning, utfärdande af

1

skiljebref.

lysning till äktenskap, utfärdande

af lysningsattest.

anteckning i kyrkobok, kyrkoskrif-

1

ningsort.

skolväsendets ordnande (däraf 32

kommunala besvärsmål; i vissa

fall underställning hos dom­

kapitlet, i andra domkapitlet

uppsiktsrätt) [Folkskolestadgan

§§ 10, 15, 22, 26, 32, 34, 65, 70;

jfr K. F. d. 21/s 1862 ang. kyrko­

stämma m.m. § 2 mom. 1—4, §46].

befordringsmål (däraf 28 ang. för­

slag och val till folkskollärare-,

klockare- eller organisttjänst;

tillika kommunala besvärsmål),

rätt för patronus att till kyrko­

herde kalla viss person (i anled­

ning af tvist om patronatsrätten

hänvisadt till domstol),

patronatsrätt (hänvisadt till dom­

stol).

95 E.

Regeringsrätten.

Statsrådet. '

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 sökt åläggande för församling att

fullgöra viss byggnadsskyldi gliet

å kyrkoherdeboställe.

Målens beskaffenhet.

1 åtgärder för besättande af en e. o.

prästerlig befattning.

4 stipendieutdelning.

1 folkskollärares rätt till erhållande

af afsked vid viss tidpunkt (Folk­

skolestadgan § 30).

1 återkallande af missiv för e. o.

prästman.

1 uppsägning af på obestämd tid

antagen lärarinna.

6 tjänstledighet.

11 skyldighet till tjänstgöring.

3 af församlings kyrkoråd beslutad

instruktion för församlingens

organist.

3 förständigande för kyrkoherde att

vid inventering af vissa försam-

lingskassor tillhandahålla veder­

börliga handlingar och medel,

sökt föreläggande för skolråds-

ordförande att förete viss hand­

ling, vägran att lämna vissa upp­

gifter ur kyrkobok.

1 domkapitels beslut att föreskrifva

insändande af grafkassas räken­

skaper (därjämte ansökan).

1 revision af kvrko- och skolräken-

skaper.

1 rätt för vice pastor att flytta

pastorsexpedition från en till

annan annexförsamling.

1 vägran att uppläsa kungörelse.

1 begäran om syn ådonationshemman.

1

användande af läroverks byggnads­

fond (Läroverksstadg. d. 1/n 1878,.

§ 125).

2

användande af räntemedel från

donationsfond.

1 äktenskapsjäf (G. B. 7: 3; K. F. d.

17A 1872, Lag d. «/« 1896).

1 admitterande till konfirmations­

undervisning.

1 hemställan att anskaffa ersättning

för inställda gudstjänster.

E. 96

Antal

mål.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål .

Målens beskaffenhet.

2 förening af tjänster, af skolråd

påyrkad skyldighet för folkskol­

lärare att vid afskedstagande

från folkskolläraretjänsten jämväl

frånträda därmed förenade kloc­

kare- och organistbefattningar

(Folkskolestadgan § 27, K. Stadg.

d. 4/s 1894).

Konungens Befallningshafvande och domkapitel eller biskop.

12

skolväsendets ordnande (däribland

äfven kommunala besvärsmål, 1

mål öfverlämnadt till Kam.-

koll.).

1

anställande och aflönande af pastors­

adjunkt (öfverlämnadt till Kam.-

koll.).

2 fastställelse af ritning till begraf­

ningsplats, till utvidgning af

kyrkogård (K. Br. d. 3/io 1805,

d. 18/

b

1849, Hälsovårdsstadgan

§ 12>

1 sökt befrielse från kyrkoherde­

boställes deltagande i ett dik-

ningsföretag (fråga, huruvida K.

F. d.

6/i

1849 vore tillämplig).

Universitetskanslern.

3

aflöningsförmåner.

10 befordringsmål (inkl. förordnande).

1

disciplinär bestraffning.

10 stipendietillsättning.

1

åläggande af viss tjänstgöring.

2

ifrågasatt upphäfvande af fakultets

beslut att godkänna viss examen.

1 öfverlåtelse af arrenderätten till

prebendeprästgård.

Ofverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.

2

aflöningsförmåner.

18 befordran (inkl. förslag).

1 hänvisning till visst läroverk för

undergående af mogenhetsexa­

men.

3 bedömande af lärjunges insikter

eller uppförande.

3 kommunala besvärsmål (inköp af

orgel, delning af församlingen,

anställande af en skolläkare).

1 optionsrätt till stomhemman.

97 E.

Antal

mål.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Målens beskaffenhet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11

Akademislä konsistorium eller motsvarande myndighet.

20

1

1

befordringsmål (förslag),

besparing af stipendium (Veten-

fornlämning

(Vitterhets-, historie- och antikvi­

tetsakademien).

skapsakademien).

tillstånd att rubba

Styrelse för lägre undervisningsverk.

1 aflöningsförmåner (öfverlämnadt

till statskontoret).

31 befordringsmål.

1 skyldighet för lärare till viss

tjänstgöring.

1 förständigande att icke använda

viss undervisningsmetod.

1 bestämmande af begynnelse- och

slutdagar för terminer vid vissa

skolor.

Direktion för pensionskassa.

52 pensionsrätt eller pensions belopp.

1 anspråk på viss ersättning, fram-

ställdt af vice pastor i ett pas­

torat, af hvilket prästerskapets

änke- och pupillkassa då uppbar

inkomsterna.

Kuratorerna för Hvitfeldtska stipendieinrättningen.

1 företrädesrätt till åboskap. Jfr.

sid. 85, 89.

2 rätt att bryta sten å stipendie-

hemman och villkoren därför.

1 tvist mellan åbo och stipendie­

inrättningen om bättre rätt till

expropriationsmedel (hänvisadt

till domstol).

1

Diverse myndigheter.

ersättning för utbetalning och redo­

visning af Malmö barnhusfonds

medel (K. Br. d. 4/4 1877, d. 28/2

1878).

1 befordringsmål.

1

stipendietillsättning.

9 underkännande i mogenhetsexamen.

2 underkännande i de skriftliga mo-

genhetspröfningarna.

Bill. till Piksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

13

Jo.

98

Kungl. Majtts Nåd. Proposition N:o 11.

Jordbruksdepartementet.

V* 1900—1906.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Medicinalstyrelsen.

4 ersättning för kreatur, nedslaktadt

på grund af smittosam sjukdom

(K. F. ang. hämmande af smitto-

samma sjukdomar bland hus­

djuren d. 9/iä 1898, §§ 39—42),

jfr sid. 78, 83, 102.

3 reseersättning (Taxa för veterinärs

tjänsteförrättning d. 19/io 1888,

§ 1 mom. 1).

Kammarkollegium.

255 vägmål (anläggning eller omlägg­

ning af allmän väg, egenskap af

allmän väg, vägdelning, under­

håll af väg, afsyning af väg,

inkomst- och utgiftsstat för väg-

kassa, skyldighet att utgöra väg­

skatt, debitering af vägskatt,

uppförande af byggnad utmed

väg, ordnande af vinterväghåll­

ning, ersättning för snöplogning,

anbringande af skyddsvärn eller

annan skyddsanordning, färj-

hållning, upphörande af skyldig­

het att erlägga bro- eller färj-

pengar vid öfverfart af viss bro

eller älf, statsbidrag, grindmål).

Jfr sid. 79, 83, 101.

72 flottningsmål (anordnande eller reg­

lering af allmän flottled, tillstånd

till flottning och villkoren därför,

lämnande eller återkallande af

tillstånd till viss anordning, sökt

1 ang. ett för längre tid sedan med-

deladt tillstånd att bygga i vat­

ten.

1 förbud mot skogsafverkning på

Gottland.

99 JO.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

handräckning för borttagande af

timmerbom och förbud mot flott­

ning, reglering af flottning, upp­

tagande af sjunket virke, afsy­

ning af flottbyggnader, åtgärder

till betryggande af samfärdseln

mellan by och fritt vatten i

flottled, inrättande af virkes-

skiljningsställe eller vidtagande

af annan anordning och kost­

naderna därför, förbud mot flott­

ning af visst virke m. m. Jfr

sid. 79, 82, 101.

25 fastställelse af jordafsöndring (K.

F.

d. «/s 1881, Lag d.

”/t

1896).

6 mantalsfördelning.

7 skjutsningsmål(skyldigbet att vara

föreståndare vid skjutsstation

eller att bestrida skjutsning, då

entreprenad ej kommit till stånd,

förändring af gästgifveri till

skjutsstation, ordnande af skjuts-

ningsskyldigbet, sammansättning

af skjutslag).

5 fördelning till återbetalning af lån

från odlingslånefonden för vat-

tenafledningsföretag (K. K. d.

13/s

1845, K. K. d.

>/u

1848).

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Statskontoret.

2

aflöningsförmåner.

3 reseersättning.

Kammarrätten.

77 anmärkningsmål.

Domänstyrelsen.

3 reseersättning.

1 disciplinär åtgärd.

1 aflöningsförmåner.

3 ersättning för tjänsteförrättning

15 ^{utsyning af skog, fastställelse} af

nusbällningspian laarai i mai

ang. fastställelse åt busbållnings-

plan för boställe, 7 mål ang. ut­

växa på arfvode för skogsför-

plan tor boställe, 7 mai ang. ut­

syning af eller husbållningsplan

Jo. 100

Antal

mål.

1

1

24

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Målens beskaffenhet.

rättningar d. 12/n 1875; K. K.

ang. kostnadsersättning till lands­

stats- och ecklesiastika tjänste­

män för en del resor m. m. d.

22/s 1899).

optionsrätt vid utarrendering af

kronolaxfiske (K. K. d. 10/'n 1882

§ 7 enligt lydelse i K. K. d. 13/7

1887).

Antal

mål.

24/,

Målens beskaffenhet.

för skog å lappmarksbemman och

2 mål ang. utsyning af under­

måligt virke å enskilda hemmans

skogar och fastställelse af af-

verkningsberäkning för by i

Västerbottens län (K. F. d.

1903)], (K. F. d. 26/i 1894, Do

mänstyrelsens Cirk. d. 27/i 1903).

tillstånd att bryta sten å indraget

boställe.

tillstånd för jägmästare att bo

utom reviret,

befordran.

förflyttning till annan tjänst,

antagande af anbud (köpeanbud å

kronojord).

ersättning för skadade träd, som

ingått i försåldt virke från

kronopark.

utbekommande af köpeskilling för

beslagtaget virke,

begäran om öfverlåtelse af arrende

till kronohemman.

Landtmäteristyr elsen.

3 befordran.

Landtbr ulcsstyr elsen.

isättning

för vissa

ningar.

till distriktsveterinär

tuberkelinundersök-

1 befordran.

Konungens Befallningshafvande.

?attigvårdsmål [kommuns beslut

att vägra fattigvård, skyldighet

att för viss egendom lämna sär-

skildt tillskott, fattigas kvar-

hållande å fattiggård, ersättning

för lämnad fattigvård, tvist mel­

lan socken och fattigvårdsrote,

ersättning åt länsman för fattigs

inställande, föreläggande förfat-

7 tillstånd till sjösänkning, utdik­

ning af myr (Lag d. 2% 1879,

§ 13; K. K. d. 31/i2 1879).

27 stadga för bedrifvande af fiske;

särskilda bestämmelser för visst

fiske, ordningsföreskrifterför fiske,

förbud mot fiske med not, till­

stånd till visst fiske, förändring

af tid för visst fiske, till-

Jo.

102

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 11.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

skjutsningsmål (2 öfverlämnade

till Kam.-koll.; 2 om gästgifveris

i stad inskränkande till skjuts­

station och om godkännande af

gästgifvare).

afvittring (K. stadg. om afvittring

i Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker d. s% 1873 m.

fl.). Jfr sid. 82.

beslagsprovision å köpeskilling för

olofligt afverkadt virke.

ersättning för nedslaktade djur

(svinsjuka) (K. F. d. 9/is 1898,

§§ 39—41) jfr sid. 78, 83, 98.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

förvaltningen af häradsallmänning

eller sockens besparingsskog.

eftergift å arrende för kungsgård

(K. K. d. 10/u 1882 p. 15, 21, 26).

föreläggande för sjösänkningsbolag

att företaga vissa arbeten.

Landsting.

1 beslut om entreprenadbidrag för

skjutshållning vid gästgifveri.

Alnarps landtlrulcsinstitut.

1 ersättning för viss tjänsteförrätt-

ning.

Veterinärinstitutet.

1 stipendieutdelning.

Kunc/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

103

I. Justitiedepartementet.

Justitiedepartementet

från

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.

1899- 1906.

1899- 1903.

1904-1906.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Justitiekanslern................................

1

1

—

—

—

—

-

1

3

0.4

2

0.4

i

0.3

! Hofrätt.............................................

1

3

—

—

—

—

—

1

5

0.6

4

0.8,

i

0.3

! Nedre Justitierevisionen................

—

—

—

—

—

-

1

—

1

0.1

—

—

i

0.3

Fångvårdsstyrelsen ........................

3

2

—

3

2

2

3

—

15

1.9

10

2.0

5

1.7

I Kammarkollegium............................

1

2

—

—

—

1

2

2

8

1.0

3

0.6

5

1.7

Statskontoret....................................

—

—

—

1

1

—

—

—

2

0.3

2

0.4

—

—

Kammarrätten................................

2

—

3

1

3

7

3

7

26

3.2

9

1.8

17

5.7

Patent- och registreringsverket . .

21

10

14

14

9

7

9

20

104

13.0

68

13.6

36

12.0

Konungens befallningshafvande . .

4

10

5

8

8

9

6

3

53

6.6

35

7.0

18

6.0

Magistrat........................................

—

1

—

—

—

1

—

—

2

0.3

1

0.2

1

0.3

' Tvångsuppfostringsanstalts styrelse .

1

1

0.1

—

—

1

0.3

Samma

33

29

22

27

23

27

24

35

|

220

27.5

134

26.8

86

28.6

II. Landtförsvarsdepartementet.

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.

1899- 1906.

1899- 1903.

1904— 1906.

Landtförsvarsdepartementet

från

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Arméförvaltuingen........................

1

5

10

9

13

8

9

8

63

7.9

C

O

ce

7.6

25

8.3

Kammarkollegium............................

3

1

-

—

—

—

—

—

4

0.5

4

0.8

—

—

Kammarrätten................................

7

12

23

17

26

55

32

85

257

32.1

85

17.0

172

57.4

Konungens befallningshafvande . .

44

34

55

52

48

25

39

21

318

39.8

233

46.6

85

28.3

Direktionen öfver arméns pensious-

kassa.............................................

1

_

i

2

_

_

1

_

5

0.6

4

0.8

1

0.3

Militär myndighet............................

1

3

4

4

7

2

14

1

36

4.5

19

3.8

17

5.7

Andra................................................

—

—

1

—

—

—

1

0.1

1

0.2

—

—

Summa

57

55

93

84

95

90

95

115

684

85.5

384

ce

o

l'-

I 300

100.o

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

III. Sjöförsvarsdepartementet.

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904 1905. 1906.

1899- 1906.

1899- 1903.

1904--1906.

Sjöförsvarsdepartementet

Summa. Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

från

Marinförvaltningen........................

1

5

2

7

5

2

6

1

29

3.6

20

4.0

9

3.0

Lotsstyrelsen.....................................

1

1

2

3

2

3

1

3

16

2.0

9

1.8

7

2.3

Kammarkollegium............................

—

—

1

—

—-

—

—

2

3

0.4

1

0.2

2

0.7

Kammarrätten.................................

2

2

1

1

7

1

5

3

22

2.7

13

2.6

9

3.0

Generaltullstyrelsen.........................

—

—

2

1

—

—

1

—

4

0.5

3

0.6

1

0.3

Konungens befallningshafvande . .

18

19

12

13

15

6

3

4

90

11.3

77

15.4

13

4.4

Direktionen öfver flottans pensions­

kassa .............................................

2

1

3

2

3

_

3

3

17

2.1

11

2.2

6

2.0

Andra.................................................

—

—

1

—

—

■ —

—

—

1

0.1

1

0.2

—

—

Summa

24

28

24

t»

©1

32

12

19

IG

182

22.7

135

27.0

47

15.7

IV. Civildepartementet.

Civildepartementet

från

Generalpoststyrelsen ....

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.

il899—1906. 1901-

0

5

0

5

co

^T—

<

-1903 1901--1903. 1904--1906.

Sum-

1 ma.

Me­

del­

tal.

Sum­

ma.

Me­

del­

tal.

Sum-

j ma.

Me­

del­

tal.

Sum­

ma.

Me­

del­

tal.

Sum­

ma.

Me­

del­

tal.

—

4

3

5

9

2

7

8

38

4.7

34

5.6

21

4.2

17

5.7 ! 17

5.7

Medicinalstyrelsen ....

3

5

6

10

9

7

3

11

54

6.7

46

7.6

33

6.6

25

8.3

21

7.0

Väg- och vattenbyggnad sstyr.

—

—

—

—

1

1

—

—

2

0.3

2

0.3

1

0.2

1

0.3

1

0.3

Telegrafstyrelsen................

—

—

1

1

2

1

1

4

10

1.3

10

1.6

4

0.8

4

1.3

6

2.0

Järnvägsstyrelsen................

4

4

6

8

5

6

8

10

51

6.4

43

7.1

27

5.4

19

6.3

24

8.0

Riksförsäkringsanstalten . .

—

—

—

—

2

—

4

3

9

1.1

9

1.5

2

0.4

2

0.7

7

2.3

Försäkringsiuspektiouen . .

—

—

—

—

—

2

1

1

4

0.5

4

0.7

—

—

—

—

4

1.3

Kammarkollegium ....

72

17

—

—

—

3

1

—

93 11.6

4

0.7

89 17.8

—

—

4

1.3

Statskontoret....................

2

—

2

2

1

—

—

—

7

0.9

5

0.8

7

1.4

5

1.7

—

—

Kommerskollegium ....

3

—

—

—

—

—

1

—

4

0.5

1

0.7

3

0.6

—

—

1

0.3

Kammarrätten....................

15

12

10

17

10

11

20

20

115 14.4

88 14-6

64 12.8

37

12.3

51

17.0

Patent- o. registreringsverket

32

9

—

1

—

—

—

-

42

5.2

1

0.1

42

8.4

1

0.3

_

■

—

Landtmäteristyrelsen . . .

—

1

—

—

—

—

—

—

1

0.1

—

—

1

0.2

_

_

_

_

Domänstyrelsen................

1

—

—

—

—

—

—

—

1

0.1

—

—

1

0.2

—

—

—

—

Konungens bcfalln.-hafvande

186

148

143

152

152

144

138

175 1,238 154.8

904 150.6

781 156.2 447 149.0 457 152.4

Landsting............................

—

1

2

—

3

1

—

—

7

0.9

6

1.0

6

1.2

5

1.7

1

0.3

Direktion förpensionsinrättn.

—

—

—

—

—

1

—

1

2

0.3

2

0.3

—

—

—

—

2

0.7

Summa

318

201

173

196

194

179

184

233 1,678 209.8 1,159193

2

1,082216.4 563 187.7] 596 198.6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

105

V. Finansdepartementet.

1899-1906. 1901- 1906. 1899-1903. 1901-1903. 1904-1906.

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906. Sum- Me­

del-

Sum-

Me­

del-

Sum-

Me­

del-

Sum-

Me­

del-

Sum-

Me­

del-

Finansdepartementet

ma.

tal.

ma.

tal.

ma.

tal.

ma.

tal.

ma.

tal.

från

Gcneralpoststyrelsen . . .

1

—

—

—

—

—

—

—

i

0.1

—

—

i

0.2

—

—

—

—

Telegrafstyrelsen . . . . •

1

—

—

—

—

—

—

—

i

0.1

—

—

i

0.2

—

—

—

—

Kammarkollegium ....

9

3

13

3

7

29

15

15

94 11.8

82 13.7

35

7.6

23

7.7

59 19.8

Statskontoret....................

1

1

2

—

3

1

—

—

8

1.0

6

1.0

7

1.4

5

1.7

1

0.3

Kommerskollegium ....

—

2

2

5

3

3

2

1

18

2.3

16

2.7

12

2.4

10

3.3

6

2.0

Kammarrätten.....................

253

244

255

240

220

275

170

491 2,148 268.5 1,651 275.1 1.212 242.4

715 238.4

936 312.0

Generaltullstyrelsen ....

9

24

18

17

23

23

22

39

175 21.9

142 23.7

91 18.2

58 19.3

84 28.0

Patent- o. registreringsverket

—

45

24

32

28

23

23

42

217 27.1

172 28.6

129 25.8

84 28.0

88 29.3

Domänstyrelsen................

6

—

—

—

—

—

—

—

6

0.8

—

—

6

1.2

—

—

—

—

Konuugens befalln.-hafvande

20

40

40

58

50

37

42

123

410 51.2

350 58.3

208 41.6

148 49.3

202 67.3

Direktion

öfver

pensionsinr.

—

2

—

1

—

5

5

7

20

2.5

18

3.0

3

0.6

1

0.3

17

5.7

Styrelsen för postsparbanken

—

—

—

—

1

—

—

1

0.1

1

0.2

—

—

—

—

1

0.3

Summa

300 oöl

354

356

334

397

279

718 3,099 387.4|2,438 406.3 1,705341.0 1,044348.01,394 4647

VI. Ecklesiastikdepartementet.

1899-1906. 1901- 1906. 1899- 1903. 1901- 1903. 1904-1906.

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906. Sum- Me­

del-

Sum-

Me­

del-

Sum-

Me­

del-

Sum-

Me­

del-

Sum-

Me­

del-

Ecklesiastikdepartementet

ma.

tal.

ma.

tal.

ma.

tal.

ma.

tai.

ma.

tal.

från

Medicinalstyrelsen ....

4

—

—

—

—

—

—

—

4

0.5

—

—

4

0.8

—

—

—

—

Kammarkollegium ....

18

23

19

17

19

17

15

21

149 18.6

108 18.0

96 19.2

55 18.3

53 17.7

Statskontoret....................

1

—

1

5

3

2

—

1

13

1.6

12

2.0

10

2.0

9

3.0

3

1.0

Kammarrätten....................

12

19

23

20

16

20

28

35

173 21.6

142 23.7

90 18.0

59 19.6

83 27.6

Domänstyrelsen................

2

2

2

3

1

1

3

5

19

2.4

15

2.5

10

2.0

6

2.0

9

3.0

Konungens befalln.-hafvande

66

54

44

79

64

78

64

71

520 65.0

400 66.7

307 61.4

187 62.3

213 71.0

Ecklesiastikt konsistorium

46

44

61

80

72

71

76

65

515 64.4

425 70.8

303 60.6

213 71.0

212 70.7

K.B. o. eckles. kons. gemensamt

6

2

1

4

1

1

1

4

20

2.5

12

2.0

14

2.8

6

2.0

6

2.0

Universitetskanslern . . .

3

2

3

5

1

4

6

4

28

3.5

23

3.8

14

2.8

9

3.0

14

4.7

Akad. kons. eller motsvarande

5

2

3

2

4

2

—-

2

20

2.5

13

2.2

16

3.2

9

8.0

4

1.3

Ofverstyr. f. rikets allm. lärov.

—

—

—

__

—

—

3

21

24

3.0

24

4.0

—

—

—

—

24

8.0

Styr. f. lägre uudervisn.-vcrk

2

2

2

10

3

8

7

1

35

4.4

31

5.2

19

3.8

15

5.0

16

5.3

Vetenskaps- el.Vitterhetsakad.

—

—

—

—

2

—

—

—

2

0.3

2

0.3

2

0.4

2

0.7

—

—

Direktion för pensionskassa

6

7

9

7

7

7

6

4

53

6.6

40

6.7

36

7.2

23

7.7

17

5.7

Kuratorerna för Ilvitfeldlska

stiftelsen........................

3

1

—

—

—

—

—

4

0.5

—

—

4

0.8

—

—

—

—

Andra................................

—

—

—

1

1

2

8

2

14

1.7

14

2.3

2

0.4

2

0.7

12

4.0

Summa

174

158

168

233

194

213

217

236 1,598 199.1 1,261 2102

927 185.4

595 198.3

066 222.0

Bill. till Piksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

14