2

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

Tjänst-

Förvalt-

Lön.

görings-

penningar.

tillägg.

nings-

bidrag.

Summa.

Anmärkningar.

Länsasssessorer,

46 tjänstemän:

1

tjänsteman (Stockholm).................

3,600

1,800

400

5,800

1

tjänsteman

d:o

.................

1 tjänsteman (Östersund, Umeå och

3,600

1,800

400

—

5,800

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kr.

Luleå) ..... .............

3,600

1,800

200

—

5,600

och efter ytterligare

5

tjänstemän

d:o ....................

18,000

9.000

1,000

—

28,000

5 år med likaledes

500 kr.

1

tjänsteman (övriga residensstäder)

3,600

1,800

—

—

5,400

37 tjänstemän

d:o

133,200

66,600

—

—

199,800

Säger

165,600

82,800

2,000

—

250,400

Länsnotarie! och länsbokhållare

av första lönegraden,

43 tjänstemän:

1

tjänsteman (Stockholm).................

2,200

1,400

300

—

3,900

1

tjänsteman

d:o

...... ........

2,200

1,400

300

—

3,900

Efter 5 år kan lönen

1 tjänsteman (Östersund, Umeå och

2,200

1,400

150

höjas med 500 kr.,

efter ytterligare 5

Luleå) ................. .

—

3,750

år med likaledes

4

tjänstemän

d:o .....................

8,800

5,600

600

—

15,000

500 kr. och efter

Ytterligare5 år med

1

tjänsteman (övriga residensstäder)

2,200

1,400

—

—

3,60U

likaledes 500 kr.

35 tjänstemän

d:o

77,000

49,000

—

—

126,000

Säger

94,600

60,200

1,350

—

156,150

Länsnotarie! och länsbokhållare

av andra lönegraden,

6 tjänstemän:

Efter 5 år kan lönen

1

tjänsteman (Stockholm) .................

2,000

1,200

300

—

3,500

höjas med 500 kr.,

efter ytterligare 5

1

tjänsteman (övriga residensstäder)...

2,000

1,200

—

—

3,200

år med likaledes

4 tjänstemän

d:o

8.000

4,800

—

—

12.800

500 kr. och efter

ytterligare 5'årmed

Säger

12,000

7,200

300

—

19,500

likaledes 500 kr.

Landskanslister och landskonto-

rister,

167 tjänstemän:

1

tjänsteman (Stockholm) .............

1,500

900

200

—

2,600

Efter 5 år kan lönen

9

tjänstemän

d:o

......

1

tjänsteman (Östersund, Umeå och

13,500

8,100

1,800

—

23,400

höjas med 400 kr.,

efter ytterligare

5

/

år med likaledes

400 kr. och efter

ytterligare

5

år med

Luleå).....................

1,500

900

100

—

2,500

Transport

16,500

9,900

2,100

—

28,500

>

likaledes 400 kr.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Lön.

Tjänstgöring

penningar

S-

Länspolismästare, 27 tjänstemän:

1 tjänsteman (Stockholms län) ...........................

3,400

1,600

1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)

3,400

1,600

4 tjänstemän (samma län)

13,600

_

6,400

1 tjänsteman (övriga län) .......................................

3,400

1,600

20 tjänstemän (

»

)

68,000

—

32.000

_

Säger

91,800 —

43,200 —

Häradsskrivare, 119 tjänstemän:

1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)

2,600

___

1,000

12 tjänstemän (samma län). .

31,200

___

12,000

1 tjänsteman (övriga län) ...

2,600

_

1,000

105 tjänstemän (

»

) ...

vartill kommer förvaltningsbidrag med 150 kronor för varje påbörjat

273,000 —

105,000 —

5,000-tal av folkmängden i tjänstedistriktet, förslagsvis......................

—

—

—

___

Säger

309,400 •-

119,000 —

Landsfiskaler, 489 tjänstemän:

1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)

2,000

—

1,000

_

72 tjänstemän (samma län)......

144,000

_

72,000

1 tjänsteman (övriga län)......

2,000

_

1,000

415 tjänstemän (

»

)..

830,000

___

415,000

Säger

978,000

—

489,000

_

Summa

1,379,200 —

651,200

—

Övergångsstat.

Lanträntmästare, 12 tjänstemän.....................................

30,000

15,800

Häradsskrivare, 2 tjänstemän ...................................

vartill kommer förvaltningsbidrag efter i avlöningsstaten angiven grund,

vilket emellertid finnes inbegripet uti det i avlöningsstaten för ända-

5,200

2,000

målet upptagna belopp.

Landsfiskaler (länsmän), förslagsvis 15 tjänstemän, förslagsvis.....................

30,000

15,000

Säger 1

65,200 | -|

32,800 |

-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

5

Ortstilliigg.

Förvaltnings

bidrag.

Summa.

Summa

summarum.

Anmärkningar.

400

5,400

200

800

—

—

—

5,200

20,800

—

Efter 5 år kan lönen höjas med 500

kronor, efter ytterligare 5 år likaledes

|

med 500 kronor och efter ytterligare

~~

—

—

—

—

5,000 —

5 år likaledes med 500 kronor.

—

—

—

—

100,000 —

1

1,400 —

—

—

186,400 —

136,400 —

200

3,800

2,400

—

—

—

45,600

—

—

—

—

—

3,600 —

Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kro­

nor och efter ytterligare 5 år lika-

378,000

ledes med 500 kronor.

___

___

134.000

—

134,000

—

2,600 —

134,000 —

565,000 —

oGojOOO —

200

300

3,500

14,400

_

21,600

_

252,000

_

Efter 5 år kan lönen höjas med 400 kro-

300

nor och efter ytterligare 5 år likale-

—

3,300

_

des med 400 kronor.

—

—

124,500 —

1.360,500 —

14.600 —

146,700 —

1,628.300 -■

1,628,300 —

18,600 —

280,700 —

2,329,700 —

2,329,700 —

___

___

—

___

45,800

___

/ Efter 5 år kan lönen höjas med 500

\

kronor.

—

—

—

—

7.200 —

Härtill kunna komma ålderstillägg i en-

lighet med vad som angives i avlö-

ningsstaten.

.

—

—

4.500

—

49.500 —

—

—

—

—

4,500

102,500 —

102,500

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition pir 211.

2) att för ordinarie befattningshavare med undantag av lantränt-

mästarna godkänna följande villkor och; bestämmelser för åtnjutande av

i dessa stater upptagna avlöningsförmåner, nämligen

att innehavare av ordinarie befattning skall vara underkastad

den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, jämkning i åligganden samt

reglering av tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven, ävensom vara

pliktig, därest förändrad organisation av tjänster eller tjänstedistrikt inom

landsstaten beslutas, att, med bibehållande av den avlöning å stat han

innehar och mot ersättning i förekommande fall för flyttningskostnad, in­

träda i den njm tjänsteställning i landsstaten, varom Kungl. Maj:t förordnar;

att innehavare av ordinarie befattning skall — likaledes med bibe­

hållande av den avlöning å stat han innehar och mot ersättning i före­

kommande fall för flyttningskostnad — vara pliktig, därest vissa lands­

staten tillhörande göromål överflyttas till annan del av statsförvaltningen,

efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra å befattning, till vilken dessa

göromål helt eller delvis överflyttats;

att för befattningshavare vid länsstyrelsen i Stockholms län där­

jämte skola gälla de i nådiga brevet den 18 juni 1915 stadgade sär­

skilda villkor beträffande skyldighet för den, som erhåller ordinarie be­

fattning vid nämnda länsstyrelse, att under viss förutsättning tjänstgöra

hos annan länsstyrelse eller låta sig förflyttas till annan befattning

inom statsförvaltningen;

att med ordinarie befattning icke må förenas annan tjänst å rikets

eller riksdagens stat samt med landssekreterar-, landskamrerar-, länspolis-

mästar- eller länsassessorstjänst icke heller befattning å kommuns stat;

att med ordinarie befattning icke heller må förenas vare sig

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,

som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag

registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstbefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad

angår landssekreterare och landskamererare, Kungl. Maj:t och, vad angår

innehavare av annan befattning, Kungl. Maj:ts befallningshavande, uppå

därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag

eller tjänstbefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen

vid landsstaten, finner uppdraget eller tjänstbefattningen kunna få mot­

tagas och tills vidare bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befatt­

ningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den

tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som

uppehållit befattningen;

7

att den med härad sskri vart jänbt förenade förmånen av debetsedel­

lösen skall tillfalla den, som under ordinarie tjänstinnehavares tjänst­

ledighet förrättat debiteringen och utfärdat debetsedlarna; dock att,

därest skilda personer därmed tagit befattning och överenskommelse dem

emellan ej träffas, fördelning av ifrågavarande debetsedellösen skall

verkställas av Kungl. Maj:ts befallningshavande;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att

den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägen­

heter eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från

tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,

kan förpliktas att under ledigheten frånträda även annan avlöningsförmån

än tjänstgöringspenningar, i den mån sådant för befattningens uppehål­

lande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göro-

målens behöriga gång, åtnjutas av landssekreterare och landskamrerare

en var under en och en halv månad, av länspolismästare, länsassessorer,

länsnotarier, länsbokhållare samt landskanslister, landskontorister och

skrivbiträden en var under en månad ävensom av vaktmästare under

femton dagar;

att avlöning ej må utgå till tjänsteman för den tid, varunder han

avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning er­

hållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman varder avstängd från tjänstgöring eller i

häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas höra användas

till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej

skäligt anses låta honom uppbära något därav;

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande

av samma tjänst är i stat medgiven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under

villkor att innehavaren under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt

sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last

den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värn­

plikt, och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem

år, på samma villkor; samt

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter ytterligare fem

år, på samma villkor;

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

8

un der iakttagande

dels

vad var och en av omförmälda löneförhöj­

ningar angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förrän vid början

av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit

uppnådd,

dels

att löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före den

nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till be­

fattningen på grund av vare sig fullmakt, konstitutorial eller förordnande

i följd av frågan om reglering av löneförhållandena m. m. vid landsstaten,

och dels

att kronofogde, som varder överflyttad eller efter ansökning ut­

nämnd till länspolismästar- eller häradsskrivartjänst eller annan därmed i

avlöningshänseende jämförlig tjänst å rikets eller riksdagens stat, skall för

åtnjutande av ålderstillägg vid den nya tjänsten få räkna sig till godo

sin tjänstgöring som ordinarie kronofogde;

att, därest i övrigt tjänsteman vid befordran inom landsstaten från

en till annan ordinarie tjänst redan i den förra tjänsten genom ålders­

tillägg intjänat högre avlöning än begynnelseavlöningen i den senare,

honom skola omedelbart tillgodoföras det eller de ålderstillägg i den nya

tjänsten, som erfordras för att hans avlöning, i vad den utgöres av lön,

ålderstillägg och tjänstgöringspenningar, i den senare tjänsten icke må

understiga den avlöning av samma slag, som han senast åtnjöt i den

förra tjänsten;

att likväl löntagare, som då han intjänat stadgad tid för erhållande

av löneförhöjning redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt

bestämmelserna i lagen angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension

är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning;

att för kvinnliga skrivbiträden skola lända till efterrättelse de före­

skrifter, som äro eller kunna varda utfärdade angående allmänna villkor

och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och

myndigheters stater uppförda biträdesbefatiningar; ägande den, som

antages till ordinarie biträde vid länsstyrelse, att för åtnjutande av

löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet

omedelbart dessförinnan innehaft stadig anställning hos länsstyrelsen;

att för de landsfiskaler (länsmän), som innehava boställen, i fråga om

avdrag å avlöning för boställsavkomsten fortfarande skola tillämpas hit­

tills gällande bestämmelser samt att för bestämmandet av detta avdrag

ny uppskattning av boställsavkomsten skall före utgången av år 1918

förrättas på det sätt och i den ordning, som för det närvarande där-

utinnan gäller;

att Kungl. Maj:t skall, på anmälan, varje gång en med boställe

förenad landsfiskals- (länsmans)tjänst varder ledig, innan tjänsten tillsättes

och efter vederbörandes hörande, äga besluta, om bostället bör såsom

till belägenheten eller omfånget av därmed förenat jordbruk olämpligt

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 211.

till boställe för landsfiskal (länsman) eller av annan anledning till stats­

verket indragas;

att landsfiskal (länsman), som bär boställe sig anslaget, skall vara

där bosatt, såvida icke Kungl. Maj:ts befallningslxavande finner skäligt

annorlunda medgiva;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledi­

gande eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till måna­

dens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga

om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänste­

innehavares rätt till pension är vid tiden för ny avlöningsstats ikraft­

trädande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter till­

trädes, vid tillträdet till befattningen stadgat; samt

att den, som tillträder ny avlöningsstat, skall vara skyldig under­

kasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minsk­

ning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstbefattning eller utgå för

bestyr i sammanhang därmed;

3) att förklara dels att en var, som med eller efter 1918 års ingång

tillträder i avlöningsstaten upptagen befattning vid landsstaten, skall

vara pliktig att underkasta sig ovan omförmälda villkor och bestäm­

melser, och dels att förutvarande ordinarie innehavare av befattningar

med omreglerad avlöning, vilka icke före den 1 november 1917 anmäla,

att de vilja underkasta sig nj^ avlöningsstat samt nyssnämnda villkor och

bestämmelser och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda

bibehållna vid dem dittills å ordinarie stat tillkommande avlöningsför­

måner, ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen

angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension, vid den rätt till

pension, som dittills tillkommit dem;

4) att i fråga om sättet och villkoren för indragningen av krono­

fogdetjänsterna samt uppförandet å övergångsstat av visst antal härads-

skrivar- och landsfiskals- (länsmans)tjänster godkänna av departements­

chefen härutinnan framställt, i statsrådsprotokollet intaget förslag;

5) att medgiva, att statsverket, då till landsfiskal (länsman) anslaget

boställe eller löningsjord indrages till kronan, skall efter värdering vid

syn från indelningshavaren eller hans stärbhus jämväl övertaga sådana

å fastigheten befintliga, indelningshavaren tillhöriga åbyggnader, som

vid synen anses vara för fastigheten nyttiga;

6) att höja det å ordinarie stat uppförda anslaget till tjänstemän

och betjänte vid länsstyrelserna, nu 924,900 kronor, med 371,750 kronor

till 1,296,650 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

1 samt. 176 höft. (Nr 211.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

9

2

10

7) att höja det å ordinarie stat uppförda reservationsanslaget till

arvoden åt extra länsnotarie^ extra länsbokhållare och övriga extra bi­

träden vid länsstyrelserna m. m., nu 268,000 kronor, med 43,000 kro­

nor till 311,000 kronor;

8) att höja det å ordinarie stat uppförda anslaget till fögderiförvalt-

ningama, nu 1,635,298 kronor, med 633,633 kronor till 2,268,931 kronor;

9) att höja det under landsstaten å ordinarie stat uppförda anslaget

»övergångsstat» nu 56,800 kronor, med 45,700 kronor till 102,500 kronor;

10) att höja det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till post­

avgifter för tjänstebrev och dylika försändelser, nu 1,250,000 kronor

med 180,000 kronor till 1,430,000 kronor;

11) att på extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag å

50,000 kronor för beredande av ersättning till häradsskrivarna för upp­

rättande av de i 14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda

förteckningar;

12) att på extra stat för år 1918 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande

ett förslagsanslag av 500,000 kronor att, huvudsakligen under de i stats­

rådsprotokollet över civilärenden den 21 februari 1908 angivna villkor

för åtnjutande av bidrag från anslaget, användas till avlöning och under­

håll av särskild polisstyrka på landet, där sådan kan av förhållandena

påkallas, under medgivande tillika, dels att av detta anslag erforderligt

belopp må användas till åtgärder i särskilda fall för grövre brotts upp­

täckande och misstänkta personers efterspanande och gripande, dels ock

att Kungl. Maj:t må av anslaget använda lämpligt belopp till årsarvode

åt den polistjänstemän, som förordnas att inom civildepartementet biträda

ej mindre vid förande av register över den polisstyrka, som kan komma

att ur vissa städers poliskårer ställas till länsstyrelsernas förfogande för

beredande av polisskydd vid oroligheter å rikets landsbygd, än ock vid

beredning inom departementet av frågor om samma polisstyrkas använd­

ning i förekommande fall;

13) att medgiva, att, där fjärdingsman eller på landsbygden annor­

städes än i köping anställd polisman under tjänsteutövning får sina

kläder sönderrivna eller eljest skadade samt vederbörande domstol funnit

honom berättigad till viss skadeersättning, ersättningsbeloppet må utgå

av statsmedel i den ordning, som gäller för utbetalning av ersättning

till vittnen i brottmål;

B) vidkommande andra huvudtiteln:

att för beredande åt häradsskrivarna av ersättning, enligt av

departementschefen i statsrådsprotokollet angivna grunder, för anteckning

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

11

i röstlängderna år 1918 av oguldna ntskyldsposter a extra stat för samma

år bevilja ett förslagsanslag å 3,000 kronor; samt

C) vidkommande tionde huvudtiteln:

att höja det under tionde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda

förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, nu 2,013,935 kronor, med

285,146 kronor till 2,299,081 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Kung!,. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

12

Kuncjl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern

S

wartz

,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena

L

indman

,

Statsråden:

von

S

ydow

,

S

tenberg

,

F

alk

,

H

ammarström

,

M^årten E^ricsson,

Å

kerman

,

C

arleson

,

H

ans

E

ricson

,

D

ahlberg

.

Departementschefen, statsrådet von Sydow föredrog frågan om fög­

deriförvaltningens organisation och om lönereglering för där anställda

tjänstemän m. m. samt yttrade:

Frågan om fögderiförvaltningens organisation och lönereglering för

dess tjänstemän har ännu ej blivit slutligen ordnad. De förslag, som i

sådant syfte framlades vid 1908 och 1909 års riksdagar, ledde som be­

kant icke till resultat. Åtgärder, som vidtagits för att förbättra ifråga­

varande tjänstemäns ställning, hava varit av endast provisorisk karaktär.

Men uppenbart är, att dylika provisoriska åtgärder — en tillfällig löne­

förbättring och en något ökad pension för de tjänstemän, som under år

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

13

1915 ingåvo ansökan om avsked — icke i längden kunna anses till­

fredsställande. Undanskjutandet år från år av den slutliga löneregle­

ringen har bland den mångtaliga landstatspersonalen ute i orterna med­

fört en otrygghet, som icke kunnat undgå att menligt inverka på för­

valtningen. Särskilt hava härigenom svårigheter uppstått vid rekrytering

både av fögderiförvaltningens och av länsstyrelsernas personal. I denna

min uppfattning har jag stärkts av de upplysningar, som med rätt stor

enstämmighet lämnades av rikets samtliga landshövdingar vid ett sist-

lidne höst för överläggning om ifrågavarande angelägenhet inför mig

hållet sammanträde, till vilket jag med vederbörligt tillstånd kallat dem.

Att jag icke tidigare framlagt förslag till frågans lösning, har sin

grund i de allvarliga tidsförhållanden, vilka varit rådande allt ifrån se­

nare hälften av år 1914. Väl äro dessa förhållanden fortfarande, prak­

tiskt taget, enahanda; men tidpunkten synes mig dock nu lämpligare

särskilt av den anledning, att den förflutna tiden medgivit en långt mera

ingående granskning av de förarbeten, varpå mitt förslag grundas. Då

det förslag, jag nu går att förelägga Eders Kungl. Maj:t, om än, såsom

naturligt är, förenat med stegrade kostnader, dock synes mig ur ekono­

misk synpunkt icke ställa allt för stora krav på statsverket, och olägen­

heterna av det nuvarande provisoriet genom ett nytt dröjsmål skulle än

ytterligare skärpas, har jag trott mig skyldig att medverka till en snar

lösning av löneregleringsfrågan.

Men då den lösning jag vill föreslå är förknippad med en rätt vä­

sentlig omorganisation av fögderiförvaltningen, tillåter jag mig, innan

jag ingår på själva organisationsfrågan, för utskicka en kortfattad redo­

görelse för dess föregående öden.

I.

Historik.

1) Tidigare förslag till omorganisation av fögderiförvaltningen och

lönereglering för fögderitjänstemännen.

Frågan om en förenkling av fögderiorganisationen väcktes redan av 1847 års

s. k. skatteförenklingskommitté. Förslaget gick ut på en indragning av häradsskrivar-

tjänsterna, men fick emellertid, jämte den i sammanhang därmed väckta frågan om

lönereglering för landsstaten, förfalla vid 1847—1848 års riksdag.

Skatteförenk-

lingekommit-

téns förslag

a\r 1847.

14

Kungl. Mnj.is Nåd. Proposition Nr 211.

1873 års

landstats-

kommitté.

Löneregle-

ringskommit-

tén av 1902.

Förslag av

kronofogden

Hofman-Bang

år 1907.

Sammanträde

år 1907 med

inkallade

representanter

för länssty­

relserna.

Härefter upptogs frågan av 1873 års landsstatskommitté, som i sitt den 13 okto­

ber 1875 avgivna betänkande föreslog en fullständig omorganisation av fögderiförvalt­

ningen, enligt vilket förslag det ansågs icke allenast möjligt utan även önskvärt, att

häradsskrivarbefattningarna ihdroges samt kronofogde- och länsmanstjänsterna sam-

mansloges till en tjänstemannaklass, kronofogdarnas, under vissa av kommittén för­

utsatta villkor. Efter myndigheternas hörande fann dock Kungl. Maj:t landsstats-

kommitténs förevarande förslag icke böra antagas. Förslagen underställdes icke

riksdagens prövning i vidare mån än att 1878 års riksdag, i sammanhang med

Kungl. Maj:ts proposition om ny lönereglering för kronofogdar och länsmän, bereddes

tillfälle att taga del av desamma.

Löneregleringskommittén av år 1902 har i sitt den 27 februari 1906 dagtecknade

betänkande angående reglering av löneförhållandena m. m. vid landsstaten sökt utreda,

huruvida en omorganisation av fögderiförvaltningen medelst indragning av någon

tjänstemannagrupp kunde befinnas möjlig och lämplig; men av anförda skäl fann

kommittén sig icke kunna förorda indragning av vare sig kronofogde- eller läns­

manstjänsterna ej heller av häradsskrivarbefattningarna, utan åtnöjde sig med att

framställa vissa förslag, som avsågo att, med undanröjande av anmärkningar, som

i ett eller annat avseende framställts beträffande fögderiförvaltningen och dess arbete,

anordna detta arbete på lämpligaste och för det allmänna mest fördelaktiga sätt.

Vid detta i det 'störa hela negativa resultat ansåg dåvarande chefen för civil­

departementet, efter att hava inhämtat vederbörandes yttranden, sig icke böra låta

bero, utan uppdrog, innan betänkandet anmäldes för Kungl. Maj:t, med nådigt tillstånd

åt kronofogden i Södertörns fögderi John Ludvig Hofman-Bang att inom departementet

biträda vid ytterligare utredning av frågan om fögderiförvaltningens omorganisation.

Därvid skulle uppmärksamhet särskilt ägnas åt frågan, huruvida de av lönereglerings­

kommittén funna hinder emot en sammanslagning av kronofogde- och länsmans­

tjänsterna till en syssla kunde undanröjas genom avskiljande av vissa bestyr från

kronofogdens och länsmannens uti gällande författningar och instruktioner bestämda

göromål. I en den 20 augusti 1907 avlämnad promemoria framlade Hofman-Bang

sitt förslag. Detta gick ut på kronofogde- och länsmanstjänsternas sammanslagning

till en tjänst, vars innehavare borde äga samma kompetens och ställning som de

nuvarande kronofogdarna; och skulle under de till ett antal av omkring 200 beräk­

nade kronofogdarna lyda, förutom fjärdingsman, en distriktspoliskår av vid pass

900 man och dåvarande extra polismän i orterna. Vidare ingick i planen, bland annat,

att uppbörden skulle upphämtas genom kommunal myndighets försorg.

Häröver hördes vid sammanträde inför departementschefen den 26 augusti 1907

och följande dagar särskilt inkallade representanter för rikets samtliga länsstyrelser.

Flertalet av dessa ansåg sig på grunder, som antecknades uti vid sammanträdet fört

protokoll, böra avråda från att det Hofman-Bangska förslaget lades till grund för en

omorganisation av fögderiförvaltningen. Representanterna funno emellertid sin uppgift

böra gå ut på jämväl en undersökning, huruvida icke den ifrågasatta sammanslag­

ningen av kronofogde- och länsmanstjänsterna till en syssla kunde vinnas under andra

än de nyss angivna organisationsformerna, och anmärkte bland annat, att represen­

tanterna vore övertygade därom, att den kronofogdar och länsmän påvilande arbets­

bördan icke kunde anses större, än att den borde kunna bäras av tjänstemän till

ungefär det antal som de nuvarande länsmännens, ja, att till och med ur denna syn­

punkt någon reduktion i antalet kunde ske, dock under förutsättning av en god och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 811.

15

mot deras ställning passande avlöning. Det kunde vidare icke bestridas, att vissa

fördelar vore att hämta av en sammanslagning utav kronofogde- och länsmanstjän-

sterna, men varje sammanslagning vore mycket svår att genomföra, och en sådan

reform saknade nog ej sina nackdelar. Genom en inom representanternas krets ut­

sedd delegation utarbetades ett positivt förslag rörande sammanslagningen, vilket gick

ut på att med så liten rubbning som möjligt av nuvarande anordningar rörande upp­

börds-, exekutions- och polisväsendet anförtro kronofogdes och länsmans uppgifter åt

en fögderi tjänsteman.

Under överläggningen angående detta förslag, som finnes närmare återgivet i

kungl. propositionen nr 71 till 1908 års riksdag sid. 80—81, yttrade de flesta repre­

sentanterna, att de väl funne detsamma äga företräde framför det av kronofogden

Hofman-Bang framlagda, varemot knappast någon tilltrodde sig att i det outredda

skick, vari frågan då befunne sig, förorda en reform i nu antydd riktning, enär man

ingalunda vore övertygad, att förslaget ägde högre värde än den nuvarande organisa­

tionen.

I detta läge befann sig saken, när dåvarande chefen för civildepartementet

den 21 februari 1908 underställde Kungl. Maj:ts prövning frågan angående landssta­

tens i sin helhet lönereglering och organisation. Redan i utlåtande den 14 oktober

1902 hade statskontoret på anförda skäl förklarat sig anse en löneförbättring för alla

landsstatstjänstemän vara av trängande behov påkallad, om landsstaten skulle hava

utsikt att förvärva och bibehålla dugande krafter till utförande av de mångsidiga och

för allmänheten, de centrala ämbetsverken, Kungl. Maj:t och riksdagen viktiga och

ansvarsfulla värv, som ålåge denna tjänstemannakår; och departementschefen yttrade

i inledningen, att i detta utlåtande hade, beträffande själva behovet av en löneregle­

ring för landsstaten, framställts tankar, som han funnit allmängiltiga såsom motiv för

att frågan då bragtes till avgörande.

Efter att, med utgångspunkt från 1878 och 1880 årens lönereglering för vissa

av de till landsstaten hörande tjänster, hava refererat vad dittills i ärendet förekom­

mit särskilt hos löneregleringskommittén och bland de år 1907 tillkallade represen­

tanterna för länsstyrelserna, yttrade departementschefen vidare, att han funnit tiden

icke ännu vara inne att vidtaga någon väsentlig rubbning av lantregeringens uråld­

riga organisation. Det hade nämligen synts honom, att såsom ett oundgängligt un­

derlag för en reform härutinnan måste finnas en allmänt utbredd och vederbörligen

bekräftad mening därom, att den nuvarande organisationen icke i det hela tillfreds­

ställande fungerade. Men en sådan mening torde icke enligt hans uppfattning vara

för handen. Väl förspordes klagomål däröver, att kronofogdar och länsmän icke

skulle vara av sina tjänster fullt upptagna, ocji att åklagarkallet å landsbygden icke

med nödig insikt allestädes och på varje tid utövades; och visserligen kunde det

ingalunda förnekas, att invånarne å landsbygden icke vore i åtnjutande av erforder­

ligt polisskydd. Men allt detta — åt vilket löneregleringskommittén i sitt betänkande

sid. 134—139 givit uttryck — utgjorde icke enligt departementschefens mening full­

goda skäl för att då vidtaga en fullständig omläggning av den grund, varpå lant-

regeringen sedan århundraden vilat.

Förut har jag antytt, att löneregleringskommittén beträffande frågan om reform

av fögderiförvaltningen inskränkt sig till att framställa vissa förslag, som avsågo att

med undanröjande av framställda anmärkningar i fråga om fögderiförvaltningen och

dess arbete anordna detta arbete på lämpligaste och för det allmänna mest fördelak­

tiga sätt.

Proposition

nr 71 till

1908 ära

riksdag. .

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

En sådan anmärkning rörde åklagarväsendets handha vande på landsbygden; och

då departementschefen i likhet med vissa hörda myndigheter ansåg, att befogade

anmärkningar utan tvivel kunde göras emot det sätt, varpå åklagarväsendet på lands­

bygden vore inrättat, samt det icke kunde bestridas, att kronofogden teoretiskt taget

måste anses innehava bättre kvalifikationer för åklagarkallet än länsmannen, fann

departementschefen, att denna synpunkt borde komma till ett alldeles särskilt beak­

tande vid en förväntad revision av kronofogde- och länsmansinstruktionerna i syfte

att den kronofogden åliggande kontrollen över länsmännens tjänsteutövning måtte,

speciellt i fråga om åklagarkallets utövande, än kraftigare uti instruktionen inskär­

pas och med erforderliga nya bestämmelser lagbindas.

En annan anmärkning rörde uppbördsväsendet och handräckningsgöromålen

m. m., i avseende varpå det likaledes ställdes i utsikt, att framkomna önskemål

skulle beaktas vid avfattandet av de nya instruktioner, som Kungl. Maj:t torde

komma att låta utfärda, sedan ny lönestat kommit till stånd.

Slutligen förklarade departementschefen, efter redogörelse för vad i avseende på

distriktsindelningen förekommit, att han funne sig kunna förorda en icke oväsentlig in­

dragning av tjänster och sålunda föreslå löner för allenast 108 kronofogdar, 107 hä-

radsskrivare och 487 kronolänsmän. Någon förändring i organisationen ifrågasattes

däremot som förut är sagt icke.

1 enlighet härmed avläts ock den 21 februari 1908 nådig proposition till

riksdagen.

Motioner om

kronofogde-

tjänsternas

indragning.

Stats­

utskottets

utlåtande.

Inom riksdagen, där redan under flera föregående år alltsedan 1867 motioner

väckts om indragning av kronofogdetjänsterna, vidhölls ock kravet på en omorgani­

sation av förevarande förvaltningsgren genom i andra kammaren väckta fyra motio­

ner om kronofogdetjänsternas indragning. För dessa motioner, vilka refererats i fög­

deriförvaltningskommitténs betänkande av den 27 augusti 1912 sid. 56, anser jag

mig ej behöva här närmare redogöra.

Statsutskottet, till vars förberedande behandling såväl propositionen som motio­

nerna överlämnades, anförde i avgivet utlåtande bland annat att, då den förelig­

gande utredningen av frågan om kronofogdetjänsternas indragning enligt utskottets

förmenande måste anses allsidig och ganska fullständig, i det att ej mindre löne-

regleringskommittén än även inom civildepartementet särskilt tillkallade sakkunniga

haft frågan under omprövning, och denna utredning icke lämnat något stöd för

motionärernas åsikt om lämpligheten av fögderiförvaltningens omorganisation genom

kronofogdetjänsternas indragning, utskottet icke tilltrodde sig att framlägga förslag i

sådant hänseende. På grund härav och då utskottet icke hade något att erinra mot

den av Kungl. Maj:t föreslagna indelningen av fögderierna och länsmansdistrikten,

hemställde utskottet i denna del om bifall till propositionen samt avslag å motionerna.

Mot utskottets förslag avgåvos särskilda reservationer. I den av hrr D. Persson

i Tällberg, J. A. Sjö, G. Odqvist och A. Wiklund avgivna hemställdes, bland annat,

att riksdagen måtte dels i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täck­

tes taga under förnyad omprövning frågan om kronofogdetjänsternas indragning och

överflyttande av kronofogdarnas tjänsteåligganden på länsmännen samt därefter för

riksdagen framlägga det förslag i ämnet, vartill en sådan prövning kunde föranleda,

dels ock besluta, att, med bibehållande av den nuvarande indelningen av fögderierna

och länsmansdistrikten, avlöningarna till kronofogdar, häradsskrivare och länsmän

skulle utgå med samma belopp som dittills. Härjämte hemställdes, att för beredande

av tillfällig löneförbättring åt 118 kronofogdar, 117 häradsskrivare och 516 länsmän

med vissa angivna belopp på extra stat för år 1909 måtte anvisas ett belopp av

17

tillhopa 737,300 kronor. Nämnda reservanter ansågo, att utskottets motivering bort

innehålla, bland annat, att utskottet hölle före, att genom fögderiförvaltningens om­

organisation i riktning av kronofogdeinstitutionens indragning och kronofogdegöromå-

lens överflyttande på länsmännen skulle vinnas ej mindre en väsentlig besparing än

även minskad omgång i behandlingen av en mängd på länsstyrelsernas och fögderi-

förvaltningarnas handläggning beroende ärenden, att utskottet av vad som anförts emot

en sådan anordning icke blivit övertygat om, att icke den antydda förändringen skulle

kunna genomföras, utan att de ifrågavarande tjänstemän påvilande göromål, särskilt den

allmänna kronouppbörden och åklagarverksamheten, därigenom skulle bliva lidande,

men att utskottet emellertid icke tilltrodde sig att för genomförande av omorganisatio­

nen i fråga utan föregående utredning förorda något av de förslag till frågans lös­

ning, som av motionärerna antytts.

Första kammaren biföll utan votering utskottets hemställan, varemot andra

kammaren med 131 röster mot 71, som tillföll o utskottets förslag, biträdde den av

D. Persson m. fl. avgivna reservationen.

På grund av kamrarnas skiljaktiga beslut hade det av andra kammaren beslu­

tade skrivelseförslaget förfallit, varemot gemensam omröstning uti frågan i övrigt an­

ställdes, och utföll denna så, att riksdagen med 172 röster mot 167 biföll ovan­

nämnda reservation.

Väsentlig besparing av statsmedel samt minskad omgång i ärendenas behand­

ling voro således de förmåner, som man enligt riksdagens skrivelse trodde sig vinna

genom kronofogdetjänsternas indragning och kronofogdegöromålens överflyttande på

länsmännen.

Dessa önskemåls ernående ansåg emellertid dåvarande chefen för civildeparte­

mentet bättre och säkrare kunna tillgodoses medelst en sådan omorganisation av fög­

deriförvaltningen, att, med bibehållande av kronofogdebefattningarna, antalet såväl

kronofogde- som häradsskrivartjänster än ytterligare reducerades. Med nådigt begivande

tillkallade han därför vissa sakkunniga att inom departementet biträda med ärendets

ytterligare utredning i nu antytt syfte. Dessa sakkunniga avgåvo den 3 oktober 1908

eu promemoria, däri de, utgående från att ett invanarantal av 50,000 i allmänhet skulle

vara minimum inom ett fögderi, såsom en förutsättning därför fordrade, att krono­

fogdens tjänsteställning bleve något förändrad. Sålunda skulle kronofogden upphöra

att vara utmätningsman annat än i vissa angivna fall och, med bibehållen redogö-

rarställning i fråga om kommunaluppbördsrestantier m. m., i allmänhet befrias från

indrivningen därav, allt förändringar, som väsentligt överensstämde med rådande

praxis. Genom införande av obligatorisk direkt skriftväxling skulle kronofogden be­

frias från mångahanda bestyr, och detta likasom hans redan införda befrielse från

ovillkorlig befattning med taxeringarna och synerna å ltronodomäner borde medgiva

honom tillfälle till det mera verksamma inseende över åklagargöromålen, som antytts

i departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet den 21 februari 1908. Vad

åter häradsslrrivarna angick, ifrågasattes icke någon förändring i gällande organisation

i annan mån än att, då häradsskrivaren i sådant fögderi, som komme att innehålla

mera än 50,000 invånare, icke i allmänhet skulle förmå att fullgöra och ansvara för

hela den till tjänsten hörande arbetsbördan, de sakkunniga föreslogo, att ett reser­

vationsanslag måtte utverkas för anställande, där Kungl. Maj:t funne sadant ound­

gängligt, av en eller flera extra häradsskrivare, vilka skulle kunna tilldelas särskilda

tjänstgöringsområden från ett eller flera fögderier. Under sådana förutsättningar

föreslogo de sakkunniga antalet fögderier till 81 samt länsmansdistrikt till 487.

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

1 samt. 176 höft, (Nr 211.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211

.

Sakkunniga

av år 1908.

3

18

Proposition

n:o 37 till

1909 års

riksdag.

Motioner vid

1909 års

riksdag.

Mot den föreslagna anordningen med extra häradsskrivare uttalade sig såväl

ämbetsverken som pluraliteten av häradsskrivare. Däremot hade flertalet av de

hörda myndigheterna icke mycket att erinra emot förslaget vare sig beträffande kro-

nofogdens förändrade ställning eller i fråga om fögderiernas geografiska utvidgning.

Inför Kungl. Maj:t anmälde statsrådet och chefen för civildepartementet seder­

mera den 29 januari 1909 de sakkunnigas nyssnämnda förslag i samband med frå­

gan om lönereglering för fögderiförvaltningen. På skäl, som antecknades i statsråds­

protokollet, sökte departementschefen uppvisa, att det ofta uttalade önskemålet om

kronofogdetjänsternas indragning och bestyrens överflyttande på länsmännen inga­

lunda kunde realiseras med besparing för statsverket; att en högeligen viktig och

hela året om fortgående verksamhet hos kronofogden, nämligen uppbörden, väl skulle

kunna anförtros åt länsmännen, men icke samtidigt med kronofogdens alla övriga

skrivgöromål tillåta länsmännen utövandet av deras övriga verksamhet för åklagar-

kallets och polisskyddets upprätthållande m. m., och att i varje fall kontroll och

bokföring hos länsstyrelserna, när uppbördsmännens antal flerdubblades, skulle kräva

ökade kostnader och möta andra hinder; att länsmännens övertagande av kronofog­

dens mångfaldiga göromål och särskilt av uppbördsförvaltningen med säkerhet krävde

anställandet av särskilda polismän till ett betydande antal, vilket alltså innebure, att

tjänstemännens benämning väl förändrades men knappast deras ställning inom för­

valtningen; att en för administrationen synnerligen viktig synpunkt, nämligen över­

vakandet och kontrollen över alla enskildheter, icke kunde omedelbart från länsstyrel­

serna tillgodoses, utan att denna med nödvändighet krävde ett led i förvaltningen

emellan länsstyrelserna och länsmännen; samt att Kungl. Maj:t genom kungörelsen

den 4 december 1908 om obligatorisk direkt skriftväxling redan sökt verka för infö­

rande av all möjlig förenkling inom administrationen och för undanröjande av det

med skäl överklagade mångskriveriet, ett mål, som väl även finge anses vara åsyftat

och främjat jämväl genom nådiga cirkuläret den 22 mars 1907 angående förenkling

av expeditionsformerna m. m. Till sist yttrade departementschefen, att, då han på

de skäl han anfört ansåge experimentet med uppbördens anförtroende åt rikets kro-

nolänsmän skola bliva för administrationen i hög grad menligt, han naturligen icke

kunde tillråda detsamma. »Tvärtom», fortsatte han, »tillmäter jag kronofogdeinsti­

tutionen den störa betydelse för kronans uppbörds- och redovisningsväsen, att ett

upphörande av samma institution enligt min åsikt måste betinga en fullständig om-

läggning av uppbörds- och redovisningsväsendet på ett eller annat sätt, varom jag

för närvarande saknar anledning att vidare yttra mig.»

Med avvikelse i viss mån från de sakkunnigas mening föreslog departements­

chefen att riket borde indelas efter en länsvis uppgjord plan i 84 fögderier, 95 härads-

skrivardistrikt samt 486 kronolänsmansdistrikt.

Efter dessa grunder förelädes riksdagen genom propositionen n:o 37 förslag till

lönereglering för fögderiförvaltningen.

Med anledning av denna proposition väcktes inom andra kammaren två sär­

skilda motioner, den ena (n:o 198) av herr G. Kronlund och 8 medmotionärer, med

instämmande dessutom av 32 ledamöter av kammaren, och den andra (n:o 200) av

herr E. Åkerlund. Motionerna gingo huvudsakligen ut därpå, att riksdagen måtte,

med avslag å propositionen, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad utred­

ning angående kronofogdetjänsternas indragning samt att Kungl. Maj:t måtte däref­

ter för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 211.

1

'.)

I avgivet utlåtande över propositionen och motionerna åberopade statsutskottet stuta

de vid 1908 års riksdag av utskottet anförda skäl mot kronofogdetjänsternas indrag- uts!">tt“t''

ning samt anförde vidare, att, då motionärerna, såvitt utskottet kunde finna, icke 11 • l"‘'

förebragt några andra sakliga skäl för en sådan indragning än dem, som vid före­

gående utredningar i ärendet varit under behandling och som då icke ansetts vara

av den art, att de kunnat motivera den ifrågasatta genomgripande förändringen i

fögderiförvaltningens organisation, utskottet ansåge sig sakna anledning tillstyrka

riksdagen att genom att begära ännu en utredning, vilken icke rimligtvis kunde an­

tagas komma att i själva principfrågan leda till annat resultat än det redan vunna,

ytterligare fördröja en av trängande behov påkallad definitiv lönereglering för fögderi­

tjänstemännen, och detta så mycket mera, som det sedan flera år tillbaka rådande

interimistiska tillståndet i avseende å dessa tjänstemäns ställning i åtskilliga fall

visat sig medföra menliga följder beträSande landsstatsarbetets behöriga bedrivande.

Utskottet lämnade det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till fögderiförvaltningens

organisation utan anmärkning, varför utskottet uti ifrågavarande del hemställde om

bifall till propositionen samt om avslag å motionerna.

Häremot reserverade sig herr D. Persson i Tällberg, med instämmande av dels

herrar P. Olsson, G. Odqvist, F. W. Thorsson, A. Wiklund, J. A. Sjö, J. Ström och

K. V. Rydén, dels och, i själva huvudfrågan, herrar K. Starbäck och A. Ekman. Reservan­

terna ansågo, att utskottet bort framhålla, bland annat, att den förnyade utredning i rikt­

ning av kronofogdetjänsternas indragning, som utgjorde syftemålet för riksdagens ar

1908 fattade beslut i ämnet, icke blivit verkställd, utan att i stället åt särskilt till­

kallade sakkunniga uppdragits att verkställa en undersökning, i vad mån de nuvarande

fögderierna och länsmansdistrikten skulle kunna utvidgas och fögderitjänstemannens

antal därigenom minskas, samt att utskottet icke, av vad till stöd för Kungl. Maj.ts

föreliggande, på nämnda undersökning grundade förslag samt till vederläggande av

åsikten om kronofogdetjänsternas obehövlighet av departementschefen anförts, kunnat

hämta något skäl för ett frångående av den uppfattning om möjligheten och lämp­

ligheten av berörda tjänsters fullständiga indragning, som toge sig uttryck i riks­

dagens ovan omförmälda beslut. I anslutning härtill ansågo reservanterna darfor

att

utskottet bort hemställa, att riksdagen måtte dels i skrivelse till Kungl. Maj:t.

anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes taga under förnyad omprövning frågan om krono­

fogdetjänsternas indragning och överflyttande av kronofogdarnas tjänsteåligganden pa

länsmännen samt därefter för riksdagen framlägga det förslag i ämnet, vartill en

sådan prövning kunde föranleda, dels ock besluta, att, med bibehållande av den då­

varande indelningen av fögderierna och länsmansdistrikten, avlöningarna till krono­

fogdar, häradsskrivare och länsmän skulle utgå med samma belopp som dittills. Till­

lika föreslogs, att för tillfällig löneförbättring åt 118 kronofogdar, 117 häradsskrivare

och 516 länsmän på extra stat för år 1910 måtte anvisas ett belopp av tillhopa

794,800 kronor.

.

,

.

Första kammaren biföll utskottets förslag utan omröstning, varemot andra kam­

maren, efter verkställd omröstning, biföll ovannämnda reservation med 124 röster mot

87, som tillföllo utskottets förslag.

För frågans avgörande genom gemensam votering framlade därefter statsutskottet

Riksdagens

förslag till voteringsproposition, vilken bifölls av första kammaren, men avslogs av beslut.

andra kammaren.

........

,

,

Med anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående såval sjal va huvud­

frågan som voteringspropositionen hade sålunda frågan om omorganisation av fög­

deriförvaltningen och höjning för sådant ändamål av det ordinarie anslaget till lands-

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.

20

Tillsättande

av 1909 års

fögderiförvalt*

ningskom-

railté.

Fögderiför-

valtningskom-

mitténs för­

slag år 1912.

staterna i länen för nämnda riksdag förfallit. På av Kungl. Maj:t därefter framställt

förslag beviljade emellertid riksdagen medel till tillfällig löneförbättring under år 1910

åt tjänstemännen vid fögderiförvaltningen, vilken löneförbättring allt sedan dess utgått

med ungefär samma belopp som för år 1910 anvisades av 1909 års riksdag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

2) FögderiförTaltiHiigslvomimttén av år 1909.

I följd av vad sålunda inom riksdagen senast förekommit uppdrog

Kungl. Maj:t den 18 juni 1909 åt en kommitté att avgiva yttrande och

förslag rörande omorganisation av fögderi förvaltningen och därvid sär­

skilt undersöka, huruvida kronofogdetjänsterna borde indragas och krono­

fogdarnas tjänsteåligganden överflyttas på länsmännen. Till ordförande

i kommittén förordnades landshövdingen F. E. Pettersson samt till leda­

möter kronofogden G. A. Andrén, ledamoten av riksdagens första kam­

mare häradshövdingen C. T. af Ekenstam, landskamreraren K. A. Gislén,

ledamoten av riksdagens andra kammare godsägaren G. Odqvist, då­

varande länsmannen, numera kronofogden A. O. M. Olsson samt leda­

moten av riksdagens andra kammare hemmansägaren Daniel Persson

i Tällberg.

Fögderiförvaltningskommitténs omfattande betänkande, avgivet den

27 augusti 1912, föreligger i tryck och torde därför ej behöva här ens

i sammandrag återgivas, vadan jag för tillfället inskränker mig till en

erinran därom, att kommittén undersökt fyra olika förslag till fögderi-

förvaltningens organisation, nämligen

Altern. I. förslag om kronofogdetjänsternas indragning och överflyttande

pa länsmännen av kronofogdarnas tjänstegörornål i allt huvudsakligt;

Altern. II. förslag om kronofogdetjänsternas indragning och överflyt­

tande av kronofogdarnas tjänstegörornål dels pa länsmännen dels ock till

avsevärd omfattning på andra land sstatstjänstemän;

Altern. III. förslag om den nuvarande organisationsformens bibe­

hållande i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts proposition till

1909 års riksdag; samt

Altern. IV. förslag om häradsskrivartjänsternas indragning.

För egen del har kommittén förordat en lösning enligt alternativet

III. Därom hava förenat sig kommitténs ordförande samt ledamöterna

Andrén, af Ekenstam, Gislén samt, rörande organisationen av fögderiför­

valtningen, Odqvist och Olsson. De två sistnämndas avvikande mening

gäller företrädesvis polisväsendets organisation, särskilt inrättande av

distriktspoliser, som av dessa reservanter bestämt avstyrkts, varjämte

den förre av dem uttalat, att han, därest indragning av något led i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

‘21

fögderiförvaltningen skulle äga rum, liölle före, att häradsskiåvartjänsten

borde framför kronofogdens- ifrågakomma. Slutligen har herr Persson

i Tallberg i särskild reservation, jämte det han synes motsätta sig kom­

mitténs distriktspolisorganisation, förordat alternativet I, medan herr af

Ekenstam, vilken enligt vad nyss sagts instämt med majoriteten, i sär­

skilt yttrande tillkännagivit, att detta skett av praktiska skäl, och att

han eljest varit mest böjd för alternativet II.

3) Do sakkunniga av år 1012.

Vid underdånig anmälan i statsrådet den 16 oktober 1912 av fögderi­

förvaltningskommitténs betänkande och då det digra material, betänkaudet

innefattade, syntes dåvarande departementschefen böra i vissa avseen­

den ytterligare beredas, vartill emellertid tillgängliga arbetskrafter sak­

nades i departementet, utverkade han nådigt bemyndigande att för så­

dant ändamål tillkalla ett antal landsstatstjäustemän. Han anmodade

således landssekreteraren Herman Uddén, landskamreraren Rob. Hagen,

kronofogden John Hofman-Bang, häradsskrivaren Frans R. M. Swensson,

kronolänsmannen E. Joh. Turén och landsfiskalen Axel Thorell att inom

departementet deltaga i förberedande behandling av kommitténs betän­

kande och närmast överlägga om den ytterligare utredning av frågan,

som kunde påkallas.

Den av departementschefen de sakkunniga sålunda anförtrodda

uppgift, som enligt vad deras betänkande utmärker icke innehöll något

bestämt direktiv beträffande frågan, huruvida kronofogdetjänsterna skulle

indragas eller icke, avsåg en fullföljd av de resultat, vartill fögderi­

förvaltningskommittén utefter fyra skilda linjer kommit och hade ytterst

till syfte att till äventyrs genom någon annan kombination finna en

sådan lämplig och praktisk form för organisation av fögderiförvalt­

ningen, som kunde läggas till grund för en nådig proposition angående

definitiv lösning av ifrågavarande invecklade spörsmål.

Dessa sakkunnigas förslag avgavs den 19 december 1912 och inue-

bär i sina huvuddrag:

att kronoutskylderna skola uppbäras genom postverket;

att kronofogdetjänsterna skola indragas;

samt att kronofogdens nuvarande huvudsakliga’ tjänsteåligganden

komma att vila, förutom å postverket, i vad rörer kronoskatternas upp­

hämtande genom skattepostanvisningar, företrädesvis å tre funktionärer,

vilkas verksamhet generellt bestämmes sålunda:

dels en landsfiskal, i regel en för varje län, med uppgift huvud­

sakligen att närmast under länsstyrelsen öva inseende över polis- och

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

åklagarväsendet och. i vissa fall omedelbart personligen däri ingripa,

att likaledes under länsstyrelsen biträda vid kontrollen över exekutions­

väsendets handhavande, att genom inspektion och inventering hos krono-

länsmännen lokalt utöva det inseende över deras allmänna verksamhet,

som instruktionsenligt nu vilade på kronofogden, att i varje fall, där en

utredning eller undersökning erfordrades, som berörde större områden

av länet, eller som eljest icke ansåges böra överlämnas åt kronoläns-

mannen, efter "förordnande av Kungl. Maj:ts befallningshavande verkställa

sådan utredning eller undersökning; samt att, i den mån hans nu

angivna tjänsteplikter det medgåve, biträda Kungl. Maj:ts befallnings­

havande med de göromål, som lämpligen kunde honom anförtros;

dels i varje fögderi en landsfogde, som, utom häradsskrivarens nu­

varande debiteringsgöromål m. m., men med befrielse från mantalsskriv­

ningen, skulle bland annat bliva ensam redogörare för kronouppbörd

och böter med åliggande att avfatta vederbörliga restlängder och be­

fordra dem till indrivning genom kronolänsmännen samt kontrollera

länsmännens verksamhet härutinnan;

dels ock i varje länsmansdistrikt en kronolänsman, som utom de

honom nu enligt lag och praxis åliggande bestyr borde dels förrätta

mantalsskrivningen inom sitt distrikt dels ock på eget ansvar vara ut­

mätningsman utom i det fall, att fråga vore om försäljning av utmätt fast

egendom eller av fartyg, som i 94 § utsökningslagen enligt lydelsen

i lagen den 11 oktober 1912 sägs, eller om fördelning av köpesskilling

för fast egendom eller för lös egendom i fall, då enligt 140 eller 141 §

sammanträde för fördelningen erfordras. I övrigt skulle åt kronoläns-

mannen uppdragas att vara kronans ombudsman och förrätta de övriga

smärre bestyr, som enligt instruktion och författningar nu ålåge krono­

fogden.

Aven dessa sakkunnigas betänkande är tryckt och till riksdagens

ledamöter utdelat, vadan icke heller detta torde böra nu refereras. Jag

inskränker mig till att endast omnämna, att förslaget inom departe­

mentet underkastats vidare bearbetning med anledning av de yttranden,

som Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande, generalpoststyrelsen,

kammarkollegium och statskontoret, kammarrätten, justitiekansleren m. fl.

avgivit i ett sammanhang såväK däröver som över fögderiförvaltnings­

kommitténs förslag av den 27 augusti 1912. Samtliga dessa yttranden

lära få tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott; och ämbetsver­

kens yttranden finnas för övrigd tillgängliga i tryck och komma jämväl

sålunda till vederbörlig kännedom.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

23

II.

Departementschefens förslag.

1. Inledning och förutsättning.

Efter denna redogörelse för vad i ärendet hittills förekommit, över­

går jag till själva saken.

Tydligt är att anledningen till, att de förslag om lönereglering för

fögderiförvaltningens tjänstemän, som framlades åren 1908 och 1909, icke

vunno riksdagens bifall, huvudsakligen är att söka däri, att man inom

riksdagen ej ansåg slutgiltigt utrett, att icke en enklare och för stats­

verket billigare organisation kunde utfinnas än den sålunda framlagda.

Särskilt hade man inom riksdagen haft uppmärksamheten på en organi­

sation i riktning mot kronofogdeinstitutionens indragning och överflyt­

tande av kronofogdarnas tjänsteåligganden på länsmännen.

Den undersökning, som därefter verkställts, har också väsentligen

tagit sikte på denna del av frågan.

Men likasom fögderiförvaltningskommittén av år 1909 efter en vid­

lyftig utredning stannat vid det resultat, att en förenkling av fögderi-

administrationen icke vore att förorda annorledes än på den väg, som

beträddes redan i propositionerna 1908 och 1909 — d. v. s. att med

bibehållande av förvaltningens form och nuvarande tjänstekategorier

vidtaga väsentliga nedsättningar i antalet tjänster inom de olika gra­

derna — så har jag själv hållit före, att en lösning på denna väg

vore den för statsförvaltningen lyckligaste. Sålunda har jag uti Kungl.

Maj:ts befallningshavandes i Norrbottens län underdåniga utlåtande den

12 februari 1913 över fögderiförvaltningskommitténs betänkande och de

sakkunnigas av år 1912 förslag gjort gällande, att den nuvarande orga­

nisationen av fögderiförvaltningen visat sig i stort sett synnerligen ända­

målsenlig och att, om man ej kunde uppvisa en avgjort bättre och

framför allt billigare organisation, strävandena syntes böra gå ut på att

råda bot på befintliga brister utan rubbning av den nuvarande organisa­

tionens huvudgrunder.

Däremot hade jag redan då, i motsats mot, såsom jag sedermera

erfarit, ett flertal av Kungl. Maj:ts övriga befallningshavande, funnit de

sakkunnigas förslag om anlitande av postverket för kronoskatternas upp­

bärande i och för sig tilltalande samt med avseende på allmänhetens

bekvämlighet innefatta en reform i rätt riktning.

Sedan den tiden hava tillkommit två efter min uppfattning tungt

vägande omständigheter.

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Sålunda har generalpoststyrelsen i sitt utlåtande den 11 februari

1913 i princip biträtt de sakkunnigas av år 1912 förslag om post­

verkets övertagande av kronouppbörden å landsbygden. Det påvisas

i nämnda utlåtande, att förslaget måste anses innebära synnerligen be-

aktansvärda fördelar särskilt för den skattebetalande allmänheten. Väl

skulle, anför styrelsen, postverkets arbete under en viss kortare tid av

året i avsevärd grad ökas. Men dels hade postverket redan visat sig

mäktigt att på tillfredsställande sätt avveckla dylika betydande anhop­

ningar i göromålen, och dels torde olägenheterna av den nu ifrågasatta

ökningen kunna undvikas genom tillämpning av ett enkelt och praktiskt

förfaringssätt vid utskyldernas inbetalande. De från vissa håll uttalade

farhågorna för, att de mindre postanstalterna eller poststationerna icke

skulle vara i stånd att på tillfredsställande sätt utföra det med krono-

uppbördens upphämtande förenade arbete, hade, enligt vad generalpost­

styrelsen övertygat sig om, befunnits icke välgrundade. Med vissa när­

mare angivna jämkningar har generalpoststyrelsen således tillstyrkt bifall

till de sakkunnigas förslag och i slutet av sitt betänkande framställt

huvudgrunderna av det förfarande, som styrelsen för sin del ansåge böra

tillämpas vid kronouppbördens upphämtande förmedelst postverket.

Vidare hava kammarkollegium och statskontoret i utlåtande den 7

juni 1913 likaledes i princip anslutit sig till de sakkunnigas förslag,

därvid dock mot enskildheter i förslaget framställts erinringar, på sätt

det tryckta betänkandet närmare utvisar. Jag fäster uppmärksamhet vid

att utlåtandet åtföljes av en reservation av två ledamöter i kollegium,

vilka förordat uppbördens upptagande genom postverket, men i övrigt

önskat bibehålla den nuvarande fögderiförvaltningsorganisationen.

Justitiekanslersämbetet har, vidkommande de sakkunnigas förslag,

förmält, att intet vore att erinra emot att åklagar- och polisväsendet på

landsbygden ordnades såsom de sakkunniga föreslagit, dock att någon

betänklighet mötte emot förslaget om mantalsskrivningens förrättande

av länsmannen och emot exekutionsgöromålens överflyttande på honom,

enär dessa bestyr kunde antagas i vissa fall bliva hinderliga för verk­

samheten såsom åklagare och polisman.

Inför nu anmärkta förhållanden, nämligen att tre av rikets centrala

ämbetsverk efter tagen kännedom om de hos länsstyrelserna framställda

anmärkningar emot de sakkunnigas förslag dock ansett sig böra i prin­

cip förorda detsamma till genomförande, har det synts mig icke längre

kunna bestridas, att en förenkling i fögderiförvaltningens organisation

kan äga rum. För mig har det ock framstått såsom uppenbart, att det,

efter vad sålunda förekommit, icke tinnes någon utsikt, att riksdagen

^{Kung!. Maj ds} Nåd. ^Proposition Nr ² ll.

25

skulle bifalla ett förslag, vari den nuvarande organisationen lämnas

orubbad. Då dessutom de brister, jag för min del fann vidlåda de

sakkunnigas förslag, borde kunna genom fortsatt bearbetning inom

departementet väsentligen undanröjas, och det icke kunde anses till­

rådligt att låta det nu rådande osäkerhetstillståndet inom landsstaten

längre äga bestånd, fann jag mig icke kunna försvara ett längre uppskov

i vad på mig ankom. Jag anmodade fördenskull förliden sommar de

inom departementet anlitade sakkunniga, nämligen landssekreteraren H.

L. Uddén och landskamreraren Rob. Hagen, att till mig avlämna eu

promemoria över fögderiförvaltningsfrågaus dåvarande läge. Sedan en

dylik promemoria, dagtecknad den 31 augusti 1916, utarbetats och till

trycket befordrats, anbefallde på min hemställan Kungl. Maj:t samtliga

sina befallningshavande i skrivelse den 11 september 1916 att inom viss

utsatt tid avgiva utlåtande i anledning av vad som beträffande nämnda

fråga förekommit, sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande senast i

ärendet avgivit yttrande, samt att därvid taga hänsyn jämväl till inne­

hållet i ovan omförmälta promemoria. Därjämte och då jag ansåg en

förberedande rådplägning emellan rikets samtliga landshövdingar nyttig

för ett allsidigt bedömande av frågan, utverkade jag enligt vad jag redan

antytt Kungl. Maj:ts bemyndigande att kalla landshövdingarna till en

sådan mera enskild rådplägning. Denna ägde rum här i Stockholm

under två dagar i sistlidne oktober månad.

Såväl vid berörda rådplägning som ock i de senare inkomna offi­

ciella utlåtandena har det klart framstått, att meningarna fortfarande

rätt väsentligt gå i sär; dock hava flera länsstyrelser, vilka tidigare be­

stämt hållit på den bestående ordningen, numera, sedan linjerna för den

ifrågasatta nya organisationen klarare utformats, anslutit sig till den­

samma. Om man till de länsstyrelser, vilka förmält sig hålla före, att

en tillfredsställande organisation bör kunna ernås enligt de sakkun­

nigas förslag, räknar även dem, vilka därvid fästat vissa enligt deras

mening oeftergivliga villkor — såsom att länsstyrelsernas egen organisa­

tion och landsbygdens polisväsende samtidigt måtte förbättras — så be-

finnes det, att ungefärligen halva antalet länsstyrelser förordat och halva

antalet avstyrkt förslaget. Redan detta förhållande visar, enligt min

uppfattning, huru svårlöst det ifrågavarande spörsmålet är. Och svårig­

heterna äro ganska naturliga, när man besinnar, att här gäller, icke en

fristående nybildning, utan en till bottnen gående omdaning av en gam­

mal förvaltningsgren, så betydelsefull för statslivet i dess helhet som

fögderiförvaltningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

1 sand. 176 käft. (Nr 211.)

4

26

Innan jag närmare ingår på de allmänna dragen av den organisa-

tion jag ämnar föreslå och som för övrigt kommer att ytterst bestämmas

genom vissa lagar, författningar och instruktioner, vilka skola föreläggas

Kungl. Majd och riksdagen, tillåter jag mig antyda, att denna orga­

nisation i allt huvudsakligt bygges på det förslag, som utarbetats av

1912 års sakkunniga. I ett väsentligt stycke har jag dock funnit an­

ledning att frångå berörda förslag, nämligen beträffande mantalsskriv-

ningsbestyret, vilket jag anser höra i enlighet med en från många håll

uttalad önskan bibehållas hos häradsskrivaren. Såsom en nödvändig

följd därav bör enligt min mening redovisningen för kronoutskylder

och böter förläggas till landskontoret, varom jag längre fram får tillfälle

närmare uttala mig.

Förslaget går således ut på, att kronouppbörden, enligt av härads­

skrivaren utfärdade debetsedlar med vidhäftade skattepostanvisningar,

upptages, icke av kronofogden, utan av postverket, på sätt i general-

poststyrelsens förslag närmare angives, samt efter insättning i riksbanken

redovisas till Kungl. Maj:ts befallningshavande genom bankens kvitterade

reversal. Såsom jag nyss antytt, kommer den egentliga kamerala redo­

visningen för länet, vilken nu besörjes av kronofogden och härads­

skrivaren gemensamt, att ifrån den nuvarande fögderiförvaltningen över­

flyttas till landskontoret, medan restindrivningen skulle huvudsakligen

såsom nu besörjas av kronolänsmännen.

Vidare skulle, på sätt Kungl. Maj:t redan i proposition till 1909

års riksdag föreslagit, exekutionsväsendet, som nu vilar på kronofog­

dens personliga ansvar, läggas omedelbart på länsmännen under eget

ansvar med undantag för försäljning av fast egendom eller av fartyg,

som i 94 § utsökningslagen sägs, samt för fördelning av köpeskillingen

för utmätningsvis såld fast egendom ävensom lös egendom i de fall,

då enligt 140 och 141 §§ utsökningslagen sammanträde för fördelningen

erfordras. Jag erinrar i detta sammanhang att emot förslaget i denna

del icke gjordes någon anmärkning inom riksdagen.

\ ad som efter avlyftande från kronofogdetjänsten av uppbörds- och

exekutionsväsendet skulle kvarstå såsom kronofogdens tjänsteåligganden .

kan såsom lätt inses icke fylla hans arbetstid.

Men härav torde också böra bliva en följd, att den uråldriga kronofogde­

tjänsten indrages, ett moment som, jämte postverkets övertagande av

kronouppbörden, lärer vara för den nya organisationen det mest karak­

täristiska. Till Kungl. Maj ds befallningshavandes tjänst bland annat för

utövande av kontrollen över kronolänsmännens allmänna tjänstverksamhet

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

27

samt för inseende över och ledning av polis- och åklagarväsendet

föreslås i stället inrättande av en ny syssla, vars innehavare, utrustad

med domarkompetens och polismansutbildnmg, av de sakkunniga kallats

landsfiskal. Denna tjänst borde bliva en enda i varje län förutom de

tre nordligaste kustlänen, varest de stora avstanden och den raskt på­

gående utvecklingen lära betinga två.

På sätt jag tidigare i Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Norrbottens

län underdåniga utlåtande den 12 februari 1913 yttrat och i väsentlig

mån ännu håller före, är kronofogdetjänstens indragning säkerligen för­

enad med olägenheter.

Kronofogdens kontrollerande verksamhet gent emot länsmännen har

städse varit av stor betydelse. Det nyttiga inflytande han otvivelaktigt

övat på dem har berott därpå, att han kunnat vara deras rådgivare i

tveksamma fall och att han personligen på nära hall följt länsmännens

arbete och lärt känna deras egenskaper och arbetssätt. Åven uppåt, gent

emot länsstyrelsen, har kronofogden varit administrationen till stort gagu

genom de upplysningar och den utredning han med sin högre utbildning

och sin ingående kännedom om förhållanden inom ett större distrikt ej

sällan åstadkommit i frågor, som berört länet eller omfattande delar därav.

Särskilt i rikets nordligare provinser har nyttan av kronofogdens verk­

samhet varit påtaglig.

Men å andra sidan låter det sig nog icke förnekas, att denna krono­

fogdens betydelse för administrationen varit starkare förr än nu. Det

ihärdiga kontorsarbete, uppbördsväsendet av honom krävt och för vilket

han i själva verket varit en överkvalificerad kraft, har i sin mån med­

fört, att kronofogden icke kunnat eller genom omständigheternas makt

rent av hindrats från att ägna tillbörlig tid och uppmärksamhet _ åt

andra honom instruktionsenligt åliggande viktiga uppgifter. Dit räknar jag

i främsta rummet polis- och åklagarväsendet. De sakkunniga hava,

synes mig, med den av dem i promemorian den 31 augusti 1916 sid. 15

framlagda statistik uppvisat, att kronofogdens verksamhet inom detta om­

råde nu för tiden i allmänhet är skäligen ringa. En medverkande orsak här­

till är naturligtvis att söka däri, att kronolänsmännen med sina smärre distrikt

och med nutidens raskt utbredda kommunikations- och telefonväsende

snabbare kunna ingripa i förekommande polisfall och att mängden av

dessa fall är av den art, att länsmännen företrädesvis torde höra hand­

lägga dem. Men ännu en omständighet torde nog bidragit till, att

kronofogdens betydelse för förvaltningen icke är densamma som förr.

Fordom var kronofogden oftare än nu, i all synnerhet efter boställenas

omkring år 1880 skedda indragning, bosatt mitt ute i sitt fögderi, och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

28

han kom då i långt livligare beröring med fögderiborna än nu är fallet.

Många av de förutsättningar, vilka möjliggjorde för kronofogden att i och

med sin tjänstverksamhet utöva ett gagnerikt inflytande på allmänna ären­

dens avgörande, äro icke heller vidare för handen. Dit räknar jag de

lagbestämda förrättningar, vid vilka han med nödvändighet trädde i

beröring med ortens bemärkta män och självfallet fick tillfälle att lära

känna orts- och personförhållanden. Sådana tillfällen voro, bland andra,

syner och besiktningar, kronofogdens på den tiden obligatoriska delta­

gande i taxeringsförrättningarna o. s. v.

Väger jag fördelarna av kronofogdetjänsten emot de brister, som

tvivelsutan vidlåda densamma i våra dagar, måste jag dock såsom min åsikt

uttala, att kronofogdeinstitutionen, trots allt vad man numera kan emot

densamma invända, utgjort ett mycket viktigt led i förvaltningsorganisa­

tionen; och när densamma likväl nu, icke utan tvekan från min sida,

föreslås till indragning, vill jag för min del — och härvid vet jag mig

äga stöd hos Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande — lämna

kronofogdekåren över huvud det allra bästa vitsord att hava fullgjort

sina åligganden redligt och till statsförvaltningens sannskyldiga bästa.

Jag övergår nu till att i allmänna drag framlägga min

2. Plan för den nya organisationen.

Enligt planen skulle tjänstemännen inom fögderiförvaltningen ut­

göras av liäradsskrivare och länsmän, varjämte såsom nämnts tillsättes

en ny, länsmännen överordnad befattningshavare, av de sakkunniga

benämnd landsfiskal.

Den huvudsakliga fördelningen av göromålen mellan tjänstemännen

framgår av följande redogörelse.

Debiteringen av kronoutskylder verkställes av häradsskrivaren i hit­

tills vanlig ordning och kronoutskylderna upptagas å debetsedel, upp­

rättad enligt formulär, som fastställes i sammanhang med det nya upp-

bördsreglemente, vartill förslag uppgjorts. Vid debetsedeln är fogad en

av häradsskrivaren utskriven, genom perforering frånskiljbar skattepost-

anvisning, utställd å Kungl. Maj:ts befallningshavande, och torde blan­

ketten härtill få fogas bland bilagorna till propositionen (bilaga A). De­

betsedlarna med tillhörande skattepostanvisningar skola sist tio dagar före

uppbördsterminens början med allmänna posten kostnadsfritt sändas till

de skattskyldiga.

Särskild debetsedel skall utfärdas för varje skattskyldig man, vilkens ålder vid

utgången av det år, för vilket utskylderna påförts honom, icke understiger 21 år,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

•JO

samt för en var annan skattskyldig, som är särskilt för sig mantalsskriven eller som

har att utgöra bevillning av fast egendom samt av inkomst eller inkomst- och för­

mögenhetsskatt eller att erlägga pensionsavgift enligt 15 § lagen om allmän pensions­

försäkring. Likaledes skall särskild debetsedel utfärdas åt fastighetsägare för varje

honom tillhörig fastighet, därest han vid mantalsskrivningen eller sedermera, dock

senast före prövningsnämndens sammanträde, därom gör framställning. Debetsedlarna

med tillhörande skattepostanvisningar sändas — öppet och således okuverterade —

till de skattskyldiga under den adress, som i mantalslängden antecknats eller blivit

hos häradsskrivaren anmäld.

Uppbörden av de i uppbördsbok^!! debiterade kronoutskylderna sker

för landet genom postverkets försorg och försiggår under allmän upp-

bördstermin från och med den 21 november till och med den 5 de­

cember varje år. För erläggande av kronoutskylder och dylikt (krigs-

konjunkturskatt, arrendemedel m. in.), som finnas upptagna i särskild

av häradsskrivaren upprättad uppbördslängd, äger länsstyrelsen, där så

befinnes böra ske, efter samråd med generalpoststyrelsen, bestämma

särskild uppbördstermin. Eljest uttagas sådana utskylder i enlighet med

vad länsstyrelsen i värjo särskilt fall bestämmer.

Sker uppbörd genom postverket, har den skattskyldige att, med

företeende av den för honom utfärdade debetsedeln jämte bifogade skatte-

postanvisning, under uppbördstermin portofritt inbetala de honom påförda

kronoutskylder å vilken fast postanstalt som helst inom riket. Där be­

loppet överstiger ettusen kronor, bör betalningen helst ske medelst en

å postverket ställd postremissväxel, utfärdad av riksbanken eller annan

bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente.

Efter det postanstalten mottagit likvid för skattepostanvisning, från­

skiljer och behåller postanstalten skatteanvisningen samt återställer till

den skattskyldige debetsedeln, kvitterad och avstämplad i överensstäm­

melse med anvisningen å debetsedeln.

Därest någon vill begagna sig av honom enligt 15 § lagen om allmän pensions­

försäkring medgiven rätt att särskilt erlägga pensionsavgift eller del därav, har han

att enligt formulär, som tillhandahålles å postanstalten, utskriva särskild å Kungl.

Maj:ts befallningshavande utställd skattepostanvisning.

När vederbörande uppbördstermin tilländagått, emottager postverket icke vidare

kronoutskylder. Ej heller emottager postverket i vidare mån än förut sagts krono­

utskylder till annat belopp än som å debetsedeln finnes upptaget.

Det närmare förfarandet med uppbörden har generalpoststyrelsen

utvecklat i utlåtande, som finnes avtryckt i den av mig förut omnämnda

promemorian den 31 augusti 1916 sid. 65 ff.

Av utlåtandet framgår, att postverket beräknat ersättningen för be­

styret med kronouppbörden till 180,000 kronor pr år, därav emellertid

postverkets verkliga utgifter belöpa sig till omkring 100,000 kronor.

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Redovisningen och r estindrivning en. Sedan de inbetalda skattepost-

anvisningarna ankommit till postkontoret i residensstaden, insätter post­

kontoret dag för dag anvisningarnas sammanlagda belopp i vederbörande

riksbankskontor för länsstyrelsens räkning å statsverkets giroräkning,

varvid avlämnas, förutom för riksbankens bokföring erforderlig insätt-

ningsnota, dubbla reversal å beloppet. Det ena reversalet, försett med

riksbankskontorets kvitto å beloppet, återställes till postkontoret, var­

jämte det andra reversalet med åtecknat bevis, att medlen tillgodoförts

statsverkets giroräkning, av riksbankskontoret vid kassatimmens början

påföljande dag översändes till landskontoret, som bokför de influtna

medlen under depositionstitel. Postkontoret redovisar, mot kvitto, skatte-

likviden till landskontoret med det från riksbanken erhållna kvitte­

rade reversalet jämte tillhörande skattepostanvisningar, varvid postkon­

toret tillika överlämnar en över anvisningarna uppgjord förteckning.

Landskontoret, dit häradsskrivarna efter skatteanvisningarnas utsändande över­

lämnar uppbördsboken, har att i densamma anteckna den genom postverket inbetalta

uppbörden samt att upprätta restlängder över den under uppbördstiden icke influtna

uppbörden.

Dessa restlängder upprättas genom kopiering i två — eventuellt tre — exemplar

för varje socken eller fjärdingsmansdistrikt, varvid restposterna erhålla nummer i löpande

följd. Ena exemplaret stannar i landskontoret, medan det eller de andra utsändas

till länsmännen med order om resternas indrivning och redovisning, varvid är att

märka, hurusom länsmannen såsom utmätningsman har att enligt upprättat förslag

till nytt uppbördsreglemente påkalla handräckning jämväl såvitt rörer indrivning på

främmande ort av inom hans distrikt debiterade restantier. Med ledning av uppbörds-

böckerna och restlängderna verkställer landskontoret omföring på vederbörliga titlar

av de av postverket i riksbanken insatta (»deponerade») uppbördsmedlen.

Av utmätningsman å landet indrivna kronoutskylder, vilka ej böra till annan,

som begärt handräckning, redovisas, skola av länsmännen för länsstyrelsens räkning

i riksbanken insättas (deponeras) sjunde söckendagen före varje månads utgång.

Samtidigt sänder länsmannen till landskontoret uppgift på de poster i restlängderna,

som ingå i de av honom under månaden i riksbanken insatta medlen. Landskontoret

annoterar i restlängderna betalningarna enligt nämnda uppgifter samt verkställer,

sedan uppgifterna summerats och sammandrag över dem upprättats, omföring på

behöriga titlar, därvid uppgifterna med sammandrag jämväl utgöra bilagor till om-

föringsbeslutet.

Över uppbördsmedel, vilka enligt vunnen utredning skola avkortas eller av­

skrivas, upprätta länsmännen, å blankett med samma uppställning som restlängden

och särskilt för utskylder som skola avkortas och särskilt för dem som skola av­

skrivas, förteckningar med angivande av den skattskyldiges namn och hemort samt

utskyldsbelopp. Sådana förteckningar med tillhörande verifikationer insändas till

länsstyrelsen för behörig åtgärd vissa gånger årligen. Landskontoret granskar förteck­

ningarna med tillhörande handlingar, fullständigar dem, avräknar poster, som anses

icke kunna till avkortning eller avskrivning godkännas, samt upprättar särskilda

sammandrag över samtliga förteckningar av vartdera slaget. Sedan länsstyrelsen där­

efter meddelat beslut, gemensamt för alla länsmansdistrikten, rörande avkortning och

avskrivning, annoterar landskontoret beslutet i restlängderna,

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.

I månaderna juni och december hava länsmännen att sjunde söckendagen före

månadens utgång till landskontoret avlämna över då utestående rester upprättad för­

teckning med anteckningar om vidtagna åtgärder och uppkomna hinder för indrivningen.

Längderna, som upptaga de restskyldigas namn och hemvist samt utskyldsbelopp,

upprättas särskilt för utskylder beroende på inhibition, särskilt för övriga utskylder.

Landskontoret kompletterar förteckningarna samt upprättar sammandrag över dem.

Landskontoret har att för varje länsmansdistrikt föra räkning å blankett med

samma uppställning som uppbördsboken. Räkningen upptager för varje månad sum­

mariskt i debet: oredovisad uppbörd från föregående månad, uppdebiterade medel,

exempelvis på grund av kammarrättens utslag och länsstyrelsens därå meddelade

order, samt eventuellt gottgjord överleverering; i kredit: i riksbanken insatt — av

landskontoret genom omföring från deponerade medel på titlar fördelad — uppbörd,

avkortade utskylder, därest avkortning eller avskrivning skett under månaden, och

oredovisad uppbörd jämte eventuell överleverering.

Aven om bötesredovisningen är förslag till nya bestämmelser upp­

rättat. I huvudsak innebär detta samma anordning för indrivning och

redovisning av böter, som ovan angivits beträffande kronoutskylder.

Domstolars och ämbetsmyndigheters saköreslängder för landsbygden — i dubbla

exemplar för varje länsmansdistrikt — insändas till länsstyrelsen, som utsänder

ena exemplaret till vederbörande länsman med order om indrivning, verkställig­

het och redovisning. Länsmännen insätta i riksbanken genom dem indrivna böter

samt avlämna månadsrapporter, avkortningslängder och restredogörelser i huvudsak­

ligen enahanda ordning som i fråga om kronoutskylder.

I landskontoret föres särskilt för varje länsmansdistrikt räkning, grundad på

länsmännens rapporter, avkortnings- och avskrivningslängder med länsstyrelsens i

fråga om dessa meddelade beslut, samt restlängder och förteckningar över avtjänta

böter. Sådan räkning avslutas månadsvis.

Inflyttningen i landskontoret på förenämnda sätt av redovisningen

utav utskylder och böter möjliggör en högst avsevärd förenkling be­

träffande länens räkenskaper och underlättar den ständiga översikt av

statsinkomsternas tillflöde, som man velat vinna genom de månatliga,

för någon tid sedan införda kassarapporterna till statskontoret men som,

med den organisation länens räkenskapsväsen hittills ägt, icke kunnat i

önskvärd utsträckning ernås.

Landskontorets här ovan nämnda månadsredogörelser kunna utgöra den primära

räkenskapen för länens landsbygd. För städer med egen uppbördsförvaltning ändras

den nu föreskrivna redovisningsordningen så till vida, att magistraten näst sista

helgfria dag i varje månad på titlar levererar under månaden influten uppbörd samt

därvid till landskontoret insänder så beskaffad redogörelse, som landskontoren upp­

rätta för varje länsmansdistrikt. Redogörelserna åtföljas av verifikationer över ut­

skylder, vilka enligt beslut under månaden avkortats eller avskrivits. Vid redogörel­

serna för juni och december fogas dessutom specifik restredogörelse. För bötesin-

drivningen lämna magistraterna redovisning genom liknande månadsredogörelser som

nyss sagts.

31

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Vid en sådan anordning kunna de nuvarande specialräkningarna för fögderier

och städer likasom landskontorets specialräkning alldeles försvinna. Ej heller lands-

boken blir vidare erforderlig.

Länsräkenskaperna skulle komma att inskränka sig till inkomst- och utgifts-

journaler samt inkomst- och utgiftsböcker jämte de på dem uppbyggda månatliga

kassarapporterna till statskontorets riksbokslutsbyrå, allt anordnat i huvudsaklig

överensstämmelse med vad redan är jämlikt nådigt brev den 17 december 1915 före­

skrivet för länsstyrelsernas redovisning för inkomster och utgifter för domänstyrelsen.

Därjämte skulle hos länsstyrelsen föras särskilda böcker och liggare beträffande

alla de redovisningsförhållanden, vilka icke komma till uttryck i kassabokföringen,

men varom upplysning ständigt bör finnas att tillgå å landskontoret. Ur dessa böcker

och liggare skulle kammarrätten erhålla för dess granskning av länens redovisningar

erforderliga uppgifter eller sammandrag.

Då kassarapporterna avsändas till statskontorets riksbokslutsbyrå, böra de åt­

följas av därtill hörande verifikationer. Sedan rapporterna blivit i och för rikshuvud-

boken bearbetade, böra de jämte verifikationer överlämnas till kammarrätten på ena­

handa sätt, som redan är föreskrivet för domänförvaltningens räkenskaper.

Det torde böra uppdragas åt statsbokföringskommittén att utarbeta de närmare

detaljerna av denna redovisningsordning. Enligt vad jag inhämtat, lärer något hinder

icke möta för denna kommitté att under innevarande år fullgöra ett sådant uppdrag

i så god tid, att den nya redovisningsordningen kan tillämpas från och med 1918

års ingång.

Förslag har uppgjorts till omarbetning av 1878 års förordning angå­

ende förändrade föreskrifter om utmätning för krono- och kommunalut-

skylder m. m., avseende att bestyret med kommunalutskylders indrivning

lägges å kronolän smannen.

Om vissa regler i syfte att å kronans vägnar öva tillbörlig kon­

troll över de kommunala restantiernas indrivning har jag för avsikt att

yttra mig närmare under avdelningen om kontrollen. De finnas för

övrigt naturligen intagna i sist berörda författningsförslag.

Exekutionsväsendets anförtroende åt kronolänsmännen i nära över­

ensstämmelse med vad som föreslogs i 1909 års proposition föranleder

vissa ändringar i utsökningslagen och dithörande författningar, varom för­

slag skall föreläggas Kungl. Maj:t och riksdagen. Förslaget ansluter

sig till de sakkunnigas uttalande i detta ämne, vartill jag ber att få

hänvisa. Med den kontroll, som ligger såväl i ett föreslaget stadgande

om direkt översändande av redovisning till utmätningssökande, även om

han det icke begärt, som ock uti ifrågasatta föreskrifter om obligatoriskt

utfärdande av mottagningsbevis, om månatlig insättning i riksbanken av

inneliggande exekutionsmedel, som av någon anledning icke böra till

vederbörande utsändas, samt genom föreslagna inventeringar hos läns­

männen och föreskrivna dagboksutdrags insändande, torde alla invänd-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

33

ningar mot länsmännens övertagande på eget ansvar av exekutions­

väsendet vara undanröjda.

Verkställighet av utslag i brottmål skall tillhöra kronolänsmännen

likasom förhållandet nu faktiskt är. Åliggandet lärer regleras genom de

nya instruktioner, som, i händelse omorganisationen beslutas, komma

att av Kungl. Maj:t utfärdas.

Om åklagarväsendet å rikets landsbygd får jag anledning att

yttra mig i det följande. Att länsmännen böra bibehållas såsom

allmänna åklagare, torde vara uppenbart, men en väsentlig ny kraft

tillföres åklagarväsendet genom landsfiskalen, vilken, på sätt jag får

tillfälle längre fram närmare omförmäla, skulle intaga en överåklagares

ställning i vissa avseenden. De lagändringar, som härav påkallas, torde

i sinom tid underställas Kungl. Maj:t och riksdagen.

Polisväsendet å rikets landsbygd ämnar jag närmare beröra i en

särskild avdelning längre fram.

Därigenom att, på sätt i det föregående yttrats, redovisningen för kro-

nouppbördeu i olikhet mot vad de sakkunniga föreslagit överflyttas på

landskontoren, har mantalsskrivningsbestyret å rikets landsbygd kunnat helt

och hållet förbliva ett häradsskrivarens arbete. Genom denna anordning

har jag trott mig tillmötesgå ett mycket allmänt, från såväl häradsskri-

varna själva som Kungl. Maj:ts befällningshavande uttalat önskemål.

Det synes mig ock ligga i sakens natur, att den, som skall verk­

ställa debiteringen, har det största personliga intresse av, att mantals­

skrivningen i möjligaste mån förrättas korrekt. Härigenom undvikes

fara för misstag och oegentligheter i debiteringsarbetet. Ett för mig

tungt vägande skäl att göra denna avvikelse från de sakkunnigas förslag

har också varit den synpunkten, att kronolänsmännen härigenom komma

att till förmån för sin polisverksamhet befrias från det mera eller

mindre bindande kontorsarbete, som ovedersägligen innefattas i mantals­

skrivningsbestyret. I själva verket innebär förslaget i denna del, att

häradsskrivarens tjänsteställning i stort sett lämnas orubbad.

Borgerlig vigsel förrättas enligt lagen om äktenskaps ingående och

upplösning den 12 november 1915 på landet av kronofogden ävensom,

där Konungen för visst område det medgiver, av den som Kungl. Maj:ts

befallningshavande särskilt förordnar till vigselförrättare.

Då fråga nu är, att kronofogdetjänsten skall indragas, erfordras

ändring i berörda lag. Tidigare har av de sakkunniga föreslagits, att

förrättningen borde anförtros domhavandena, och rikets hovrätter, som

i sådant avseende hörts, hava icke motsatt sig en sådan anordning.

För min del är jag dock förhindrad att lämna detta förslag min anslut-

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

1 samt. 176 haft. (Nr 211.)

5

34

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

ning företrädesvis av följande skäl. Det är nämligen av stor vikt, att

lagstiftningen för de fall, då borgerlig vigsel skall ske, genom undan­

röjande av sådant, som vållar nupturienterna onödig omgång och kost­

nad, underlättar förrättningens verkställande. Exempelvis är det mig

bekant, hurusom inom Norrbottens län med dess stora avstånd kostna­

den för en resa till kronofogden nödgat vederbörande att uppskjuta

vigselförrättningen, till dess kronofogden för uppbördsstämma eller av

annan anledning besökt orten. Då nu domhavandenas antal i det när­

maste sammanfaller med kronofogdarnas, skulle en överflyttning av be­

styret från de senare till de förra icke verka till önskvärd lindring i kost­

naden. Däremot håller jag före, att ifrågavarande förrättning, vilken

väl till sin natur är grannlaga och ställer på förrättningsmannen en

viss fordran på förmåga att iakttaga de juridiska formerna, dock med

hänsyn till de klara anvisningar, som nu meddelats enligt nådiga för­

ordningen i ämnet den 3 december 1915, bör alltför väl kunna anför­

tros kronolänsmännen. Därigenom skulle i anseende till denna kårs

talrikhet betänkligheterna i avseende på nupturienternas kostnader högst

väsentligt bortfalla.

Denna synpunkt har jag givit uttryck för vid den rådplägning jag

i detta ämne haft med chefen för justitiedepartementet, på vars före­

dragning det lär ankomma att en lagändring i angivet syfte kommer

till stånd.

Likasom mantalsskrivningen enligt mitt förslag fortfarande kommer

att vila å häradsskrivaren, bör denne framgent såsom hittills upprätta

inskrivning slistor rörande värnpliktiga.

Markegång ssättning en bör regleras genom ett inom vederbörande

departement utarbetat författningsförslag, som kommer att i laga ord­

ning inför Kungl. Maj:t föredragas. Förslaget innebär, att kronofogdens

nuvarande bestyr i detta hänseende skall övertagas av häradsskrivaren.

3. Tjänstemännen inom fögderiförvaltningen samt deras tjänsteställning.

a. Landsfiskalerna.

Nödgas man, såsom jag nu håller före, utgå från den förutsättningen,

att en såsom nödvändig ansedd lönereglering för fögderiförvaltningen icke

kan genomföras utan att kronofogdetjänsten indrages, gäller det att tillse,

att den nya organisationen inrättas på bästa sätt.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

35

Med undantag för vad utav kronofogdens förnämsta göromål enligt

det föregående avsetts att läggas på andra organ skall enligt den inom

departementet utarbetade organisationsplanen en eller i undantagsfall

två landsfiskaler för varje län övertaga kronofogdens alla övriga vä­

sentliga bestyr, av vilka kontrollen samt polis- och åklagarväsendet

tilldraga sig den största uppmärksamheten.

På landsfiskalens kompetens och ställning inom förvaltningen kommer

organisationens värde att icke* oväsentligt bero.

I avseende å kompetensen synes böra krävas, att vederbörande av­

lagt sådan akademisk examen, som erfordras för domarkallet, under nå­

gon tid själv utövat domarämbete och under minst sex månaders tid

följt arbetena vid större stads polisväsende samt brottmålsförhandlingarna

vid dess underdomstol. Med dylik utbildning synes mig en sådan tjänste­

man, om han eljest besitter personliga egenskaper lämpade för sitt bli­

vande kall, böra äga synnerligen goda förutsättningar att bliva en duglig

chef för polisväsendet i sitt distrikt ävensom öva nödigt inseende över

åklagarkallet därstädes.

Enligt det inom departementet utarbetade förslaget till instruk­

tion för landsfiskalen är han ock avsedd att närmast under Kungl.

Maj:ts befallningshavande vara polischef inom sitt distrikt, vilken ställ­

ning naturligtvis icke hindrar honom, när förhållandena det påkalla,

att personligen ingripa såsom polisman; men han skall därjämte äga

åklagarmyndighet och hava inseende över åklagarkallet. Han bör så­

lunda, i den mån anledning därtill förekommer och omständigheterna

det tillåta, vara tillstädes och med uppmärksamhet följa övriga all­

männa åklagares verksamhet vid häradsrätterna samt i förekommande

fall med råd och upplysningar biträda dem i denna deras tjänstutöv­

ning. Landsfiskalen bör ock vara berättigad att från nämnda åklagare

erhålla rapport om vad i åklagarhänseende på varje tid i deras distrikt

förekommer av den vikt, att det bör komma till landsfiskalens känne­

dom. tiar Kungl. Maj:ts befallningshavande åt landsfiskal uppdragit

visst åtal, och är i sådant fall förberedande undersökning redan av

underordnad åklagare i orten anställd, har landsfiskalen att utan dröjs­

mål granska undersökningen och att därutinnan, om så erfordras, själv

eller med tillkallat biträde av annan vederbörande polisman söka bereda

nödig fullständighet. Sedan kronolänsman eller vederbörande poliskom­

missarie verkställt häktning eller beslag eller anhängiggjort åtal, bör

dock landsfiskalen icke utan Kungl. Maj:ts befallningshavandes särskilda

förordnande äga rätt att ingripa i målet. Övriga enskildheter i instruk-

36

Kung1. Må]ds Nåd. Proposition Nr 211.

tionsförslaget på nu ifrågavarande område såsom om landfiskalens ledar­

ställning, när större polisstyrka är å en ort samlad, m. in., torde jag

bär kunna förbigå.

Men landsfiskalens tjänstverksamhet bör ingalunda inskränka sig

till polis- och åklagarkallet. Sålunda bör landsfiskalen närmast under

länsstyrelsen öva inseende över länsmäns verksamhet för exekutions­

väsendet, inventera deras medelsförvaltning och öva inspektion över

deras allmänna tjänstverksamhet. Denna inspektion har jag tänkt

mig skola äga rum företrädesvis genom på obestämda tider minst en

gång årligen företagna besök å vederbörandes tjänsterum, varvid med

ledning jämväl av från Kungl. Maj:ts befallningshavande inhämtade

upplysningar och uppgifter granskning äger rum av dagboken i ut­

sökningsmål med verifikationer, handräcknings- och övriga diarier,

kassajournal, brevkoncept, postbok samt inneliggande, oredovisade rest-

längder å oguldna krono-, kommunal- samt andra utskylder och av­

gifter.

Landsfiskalen bör ock kunna utav Kungl. Maj:ts befallningshavande

anlitas för att hålla sammanträden med menighet inom länet, för att

utföra kronans talan i rättegångar eller eljest ävensom för att biträda

vid beredning av på Kungl. Maj:ts befallningshavande ankommande mål

och ärenden, som länsstyrelsen uppdrager åt honom och som prövas av

beskaffenhet att ej vålla hinder i de bestyr, som enligt instruktionen

eller eljest lagligen åligga landsfiskalen.

Slutligen har uti instruktionsförslaget inryckts såsom en uppgift

för landsfiskalen, att han på sina resor bör vinnlägga sig om att in­

hämta tillförlitlig kännedom om näringarnas tillstånd, om förhållandena

inom tätare bebyggda samhällen, som han besöker, om vägars och

andra allmänna kommunikationers tillstånd och behov o. s. v. samt,

när skäl därtill förekommer, hos Kungl. Maj:ts befallningshavande göra

framställning i sådana eller andra därmed likställda allmänna angelägen­

heter.

Genom dessa antydningar torde en i möjligaste mån fullständig

bild givits av den föreslagna nya landsfiskalsbefattningens mål och upp­

gifter. Men ett mycket väsentligt spörsmål är icke ännu av mig be­

rört, nämligen den frågan, huruvida landsfiskalen skall inrangeras inom

länsstyrelsen eller få sin plats fristående inom förvaltningen.

Länsstyrelserna ha i detta hänseende uttalat skilda meningar. Några

hålla före, att landsfiskalens ställning, visserligen med subordination under

Kungl. Maj:ts befallningshavande, bör i övrigt vara fristående, medan

andra fordra, att institutionen bör inordnas i länsstyrelsen.

37

Jag har för min del omfattat den senare meningen. Jag vill

dock i detta sammanhang nämna, att enligt min mening i de tre nord­

ligaste knstlänen, där två landsfiskaler föreslås, en var av dem bör få

sitt särskilda distrikt geografiskt avdelat, Kungl. Maj:ts befallningsha-

vande dock obetaget att vid förfall för den ene av landsfiskalerna kunna

för särskilt fall, då vikarie icke i laga ordning tjänstgör, uppdraga åt

den andre visst tjänstbestyr i den förres ställe. Jag kan således icke

förorda Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Västernorrlands län för-

slaa\ att dess bäersre landsfiskaler skola utan särskilda distrikt efter

Kung]. Maj:ts befallningshavandes föreskrift i varje fall tjänstgöra.

Härav skulle enligt min mening vållas slitningar, och det ansvar, som

måste vila på tjänstemännen, skulle bli delat med därav följande olägen­

heter.

Genom landsfiskalens inordnande i länsstyrelsen vinnas enligt min

uppfattning vissa bestämda fördelar. Hans kontrollerande verksamhet

blir därigenom i sin ordning kontrollerad. Jag har sålunda tänkt mig,

att landsfiskalens tjänstresor skulle i varje fall anmälas hos Kungl.

Maj:ts befallningshavande. Genom en sådan anordning får länsstyrel­

sen anledning att pröva och bedöma, i vad mån landsfiskalens tjänst­

verksamhet på varje tid kan tagas i anspråk för länsstyrelsens eget

arbete. Slutligen och då det är av vikt, att landsfiskalens ämbetspost

även i hans frånvaro öppnas och diarieföres, kommer länsstyrelsen att

genom tjänstens inordnande i länsstyrelsen kunna draga försorg därom.

Med få ord sagt uppkommer genom en sådan anordning den intima

samverkan mellan länsstyrelsen och landsfiskalen, vilken utan tvivel är

nödig för ett rätt tillgodogörande av den senares verksamhet i förvalt­

ningen. Åt allt detta kommer naturligtvis att genom erforderliga be­

stämmelser givas uttryck i instruktionen.

Såsom följd av landsfiskalens sålunda planlagda ställning inom läns­

styrelsen anmärker jag här, att icke något särskilt anslag till förvalt­

ningskostnad erfordras.

Däremot återstår en fråga, vilken icke ännu hunnit utredas, näm­

ligen huruvida nödig tjänstlokal allestädes kan inom vederbörande land­

statshus beredas landsfiskalen. Att så flerstädes kan ske, därom råder

nog ej tvivel. Men lika visst erfordras, att döma av länsstyrelsernas

vttranden, i ett och annat län förhyrande av lokal i landstatshusets när­

het eller särskild kostnad för att därinom aptera passande lokal.

Innan jag lämnar ämnet, bör jag tillägga ännu några ord. Jag

har i det föregående angivit, att jag ämnar föreslå inrättande av en enda

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

landsfiskalstjänst i varje län utom de tre nordligaste kustlänen, där an­

talet i vart och ett skulle bliva två. Behovet av två dylika tjänstemän

i dessa län betingas enligt min åsikt dels av de stora avstånden, dels av

den betydande trävara- och gruvindustrien samt dels och icke minst av

det nydaningsarbete, som på snart sagt alla områden där pågår och

varvid Kungl. Maj:ts befallningshavande, när kronofogdetjänsten indra­

ges, otvivelaktigt har behov av två funktionärer emellan sig och krono-

länsmännen. Men jag är icke lika viss, att icke även i ett och annat

av de sydligare länen omständigheterna snart nog skola göra behovet

av två landsfiskaler oavvisligt. Jag tänker härvid närmast på de bägge

skånelänen med deras täta befolkning och livliga samfärdsel, på Göte­

borgs och Bohus län med dess många fisklägen och länets långsträckta

utbredning samt även på Ålvsborgs län, där förhållandena framdeles

måhända kunna betinga ytterligare en arbetskraft av nu ifrågavarande

art. Men jag har icke, innan erfarenheten klart visat behovet av ytter­

ligare landsfiskalstjänster, velat ifrågasätta löner till flera tjänstemän än

de förut angivna. Jag har allenast velat förbereda därpå, att ifall orga­

nisationen nu godkännes, Eders Kungl. Maj:t törhända snart nog kan

finna sig nödgad att av riksdagen utverka anslag för landsfiskalskårens

förstärkning i ett eller annat län.

Detta är i korthet vad jag har att anföra rörande det nya lands-

fiskalsinstitutet. Aven om jag icke är blind för att detsamma, så orga­

niserat som jag nu angivit, företer brister, vilka dock efter vunnen er­

farenhet lära stå att avhjälpa, synes mig likväl institutionen kunna an­

tagas komma att bereda lantregeringen en tillfredsställande ersättning för

kronofogdekåren särskilt beträffande polis- och åklagarväsendet. Visst

är, att utan landsfiskal^ änstens inrättande jag icke kan tillstyrka ett

övergivande av den nuvarande organisationen.

b. Hä råd s sk ri varu a.

De sakkunniga hava föreslagit, att häradsskrivarnas nuvarande ålig­

gande rörande redovisningen måtte vid kronofogdetjänstens indragning

utsträckas att omfatta jämväl kronofogdarnas göromål med avseende å

redovisningen för kronoutskylder m. m., vilket med andra ord inne­

bär, att häradsskrivarna skulle från länsmännen mottaga redovisning

för restindrivningen och verkställighet av bötesbeslut samt öva kon­

troll över länsmännens verksamhet härutinnan, ävensom att härads­

skrivarna skulle avfatta icke blott såsom nu debet i fögderispecialräk-

ningen utan ock räkningens kredit. Däremot skulle den lindring be­

39

träffande mantalsskrivningen beredas häradsskrivarna, att kronolänsmän-

nen, var för sitt distrikt, enligt av häradsskrivarna upprättade s. k. stom­

mar borde förrätta mantalsskrivningen och verkställa föreskriven kom­

plettering därav.

Såsom jag redan i organisationsplanen antytt, har jag icke kunnat

ansluta mig till detta förslag utan anser, att häradsskrivaren bör bibe­

hållas vid mantalsskrivningsbestyret, varemot redovisningen för krono-

uppbörden m. m. bör förläggas till landskontoret.

I själva verket kommer således enligt mitt förslag häradsskrivar-

tjänsten att bibehållas väsentligen orubbad och tjänstinnehavaren att i

stort sett befrias från befattning med räkenskapen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

c. Kronolänsmäimeii.

Enligt den organisationsplan, varom nu är fråga, skola länsmännen

bibehållas vid sina nuvarande åligganden och därjämte få sig ålagda

vissa andra göromål.

Länsmännen verka redan nu i stort sett såsom utmätningsman

och restantieindrivare på landet, låt vara under kronofogdens till­

syn och ansvar. I överensstämmelse med vad som föreslogs i 1909

års proposition om fögderiförvaltningen och då lämnades utan in­

vändning av riksdagen, ingår också i den organisationsplan, jag nu

framlägger, att länsmännen skola bliva utmätningsmän på eget an­

svar, allenast med undantag för exekutiv försäljning av fast egendom

eller av fartyg, som i 94 § utsökningslagen sägs, likasom ock för för­

delning av köpeskilling för fast egendom eller för lös egendom i fall,

då enligt 140 eller 141 § utsökningslagen sammanträde för fördelningen

erfordras.

Såsom stöd för reformen i denna del kan jag åberopa vad chefen

för civildepartementet yttrade i sitt anförande till statsrådsprotokollet den

29 januari 1909: »En'förändring i ovan antydd riktning synes mig icke

allenast överensstämma med rådande praxis, enligt vilken, på sätt jag

förut uppvisat, kronofogdarna redan nu i stor omfattning överlämna åt

länsmännen att på kronofogdens ansvar verkställa utmätningar, utan

reformen är även, enligt min uppfattning, ägnad att tillmötesgå det

rätt allmänt uttalade önskemålet av exekutionskostnadernas nedbrin­

gande.)) Men naturligen har jag låtit mig angeläget vara att åstad­

komma bästa möjliga kontroll för redovisningen ej allenast gent emot

Krono-

länsmännen

såsom utmät­

ningsman.

40

Kungl. Maj:ts .'Nåd. Proposition Nr 211.

Kronoläns-

männens

kompetens

och utbild­

ning.

allmänheten, i vad rör till verkställighet inlämnade utslag, utan ock i

förhållande till landskontoret i fråga om kronoutskyldsrestantier och

böter, samt till kommunala myndigheter beträffande resterande kommu­

nala utskylder och prästlöneavgifter. Härom torde jag få tillfälle att

vidare yttra mig, då jag kommer in på frågan om kontrollen.

I detta sammanhang vill jag endast påpeka en omständighet,

vilken jag i fråga om förenkling i administrationen och tidsbesparing

tillmäter desto större betydelse, som det gäller att för kronoläns-

männen underlätta den arbetsprestation, som enligt reformen kommer

att vila på dem.

Såsom bekant är det i allmänhet Kungl. Maj:ts befallningshavande,

som beslutar om förvandling av böter. Men innan sådant beslut med­

delas, måste vara styrkt, att den sakfällde saknar tillgångar till bö­

ternas gäldande. I distrikt med en stor mängd sakfällda personer

utgöra dessa utmätningsbesök en oerhörd tunga för förrättningsmännen.

När emellertid bristande tillgång konstaterats — och sådant sker vid

första utmätningsförsöket i otaliga fall — har utmätningsmannen att

begära beslut om förvandling. Omsider ankomma förvandlingsbe-

sluten, och det gäller nu att, om fattigdom fortfarande visas, införpassa

den sakfällda för böternas avtjänande. Således bliva i ett mycket

stort antal fall tvä utmätningsbesök av nöden, vilket ju icke skulle er­

fordrats, om böterna på förhand varit förvandlade. Ett preliminärt för­

slag till förändrade bestämmelser om bötesförvandling och bötesredovis-

ning upptager i dessa avseenden betydande förenklingar, varigenom en

omfattande börda skulle, om förslaget genomföres, bli avlyftad från

kronolänsmännens och andra bötesindrivares axlar.

Av vad nu yttrats synes naturligen böra följa ej allenast, att statens

garanti enligt lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i

vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman, bringas

att omfatta medel, dem länsmannen såsom utmätningsman har om

händer, utan ock att till länsmannen såsom utmätningsman utsträckes

föreskriften om de i förordningen den 10 juli 1899 föreskrivna inventeringar,

ävensom att länsmannen i sin nu nämnda egenskap får till tjänstålig­

gande att föra dagbok i utsökningsmål och sådan dagbok, som i 10 §

av förordningen den 12 juli 1878 är för stadsfogde föreskriven i fråga

om uppbördsrestantier. Härom komma förslag att Kungl. Maj:t och

riksdagen föreläggas.

En viktig fråga, som oberoende av den föreliggande organisations­

planen måste lösas, är den om kronolänsmännens kompetens och utbildning.

41

Fögderiförvaltningskommittén har i sitt betänkande (sid. 166 tf.) ut­

förligt behandlat detta ämne, och det torde icke vara av nöden att jag

nu återger vad där yttrats. För min del hyser jag den åsikten, att, även

om ett stort antal av rikets kronolänsmän till följd av studier och

praktik besitter nödiga insikter såväl för åklagarkallet i allmänhet som

ock för handläggningen av utmätningsärendena, det dock är av nöden,

att staten höjer sina anspråk på länsmännens kompetens. Men då det

icke lärer böra ifrågasättas att såsom villkor för befordran till Trrono-

länsmanstjänst fordra avläggandet av juridisk examen vid universitet,

torde staten böra på annat sätt försäkra sig om en bättre utbildning av

länsmanskåren. Nu gällande bestämmelser, nämligen kammarkollegiets

cirkulär till Kungl. Maj:ts befallningshavande den 21 januari 1842, böra

därför ersättas med skärpta kompetensfordringar. Uppenbart är emeller­

tid, att man under övergångstiden måste låta sig nöja med nuvarande

tjänstinnehavare, även om hos en och annan brister i utbildningen äro

tillfinnandes.

Förslag om skärpta kompetensfordringar är under utarbetande, och

torde jag här böra omförmäla de grunder, som man härutinnan avsett att

få fastslagna. Så skulle för kompetens till kronolänsmanstjänst fordras

avlagd realskoleexamen eller annat kunskapsprov, som, enligt vad sär­

skilt är stadgat, må kunna ersätta sagda examen, vidare en förbere­

dande tjänstgöring hos kronolänsmän eventuellt hos kronofogde under c:a

11 /²

år samt hos länsstyrelse under c:a b^'2

år, ävensom avlagd kro-

nolänsmansexamen, enligt vad särskilt skulle bestämmas, samt tjänstgö­

ring under c:a 6 månader vid poliskår i stad, där detektivpolisavdelning

finnes.

Vad angår nyssnämnda krono! änsmansexamen, kunna, på sätt av

fögderiförvaltningskommitténs betänkande framgår, flera anordningar för

dess avläggande ifrågasättas.

För min del har jag tänkt mig såsom lämpligt, att för yng­

lingar, som förbereda sig till inträde i kronolänsmanstjänst, i mån

av behov årligen skulle anställas examen å de tider och i de länsresi­

densstäder, Kungl. Maj:t bestämmer, inför en kommission, bestående

av landshövdingen, om han är tillstädes, och de båda avdelningsche­

ferna i länsstyrelsen på stället samt en domhavande, vilken borde förordnas

av Kungl. Maj:t. Den, som vill ett visst år undergå länsmansexamen, skulle

till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, han tillhör, före utgången

av december månad nästföregående år ingiva ansökan och därvid foga, för­

utom en avgift av förslagsvis 10 kronor, prästbetyg, utvisande att sökanden

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

1 samt. 176 höft. (Nr 211.)

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

42

åtnjuter god frejd och uppnått 21 års ålder, intyg att han är fri från

sjuklighet, svaghet eller kroppslyte, som kan anses menligt inverka på

utövandet av länsmanstjänsten, vidare intyg över avlagd realskoleexamen

eller annat kunskapsprov, som nyss är sagt, samt intyg att han besitter

kunskap och färdighet i enklare räkenskapsföring ävensom om föreskriven

förberedande tjänstgöring. Efter det Kungl. Maj :ts befallningshavande insänt

ansökningshandlingarna till Kungl. Maj:t, meddelar Kungl. Maj:t beslut,

i vilka länsresidensstäder länsmansexamen bör för året hållas — var­

vid hänsyn tages till sökandenas boningsorter — varefter chefen för civil­

departementet hänvisar de sökande till någon av de residensstäder, där

examenskommissionen för året sålunda sammanträder. Särskilda bestäm­

melser meddelas i fråga om kommissionens arbete och betygssättning

m. m.

Beträffande omfattningen av examinands juridiska insikter vore

naturligen önskvärt, att förhöret, oavsett utrönandet av hans kännedom

om gällande lag, kunde hänföra sig till någon passande lärobok i rät­

tens system. Åt lämpliga akademiska lärare lärer böra uppdragas

att, med understöd av statsmedel, utarbeta en för aspiranter till

kronolänsmanstjänst lämpad, praktiskt uppställd och konkret hållen

lärobok i alla de juridiska kunskapsgrenar, som för kronolänsmanskallets

utövande kunna erfordras. Efter en inledande översikt av begreppen

rätt, lag, lagtolkning, lagskipning och verkställighet borde följa vissa

delar av privaträtt, straffrätt, processrätt, förvaltnings- och finansrätt.

Det behöver knappast tilläggas, att avlagd examen vid juridisk

fakultet eller vid rätts- och statsvetenskapliga avdelningen av Stockholms

högskola utan vidare, framgent som hittills, bör berättiga sökande, som

eljest fyller kompetensvillkoren, att ifrågakomma till befordran till läns-

manssyssla.

Tjänstemän, sålunda praktiskt och teoretiskt utbildade, anser jag

skola väl fylla måttet av de anspråk, man i vår tid ställer på krono-

länsmännen; och jag hyser den bestämda tilltro till kronolänsmanskåren

i sin helhet, att den skall veta att bära upp det drygare ansvar, som

i och med den nya organisationen, varmed följa avsevärt förbättrade

avlöningsförmåner för länsmännen, pålägges densamma.

Framdeles torde jag få inför Kungl. Maj:t anmäla förslag till de

bestämmelser i avseende på dispens från den ifrågasatta nya länsmans­

examen, vilka torde böra meddelas åtskilliga aspiranter, som avlagt

examen efter hittills gällande bestämmelser eller ock lång tid eljest prak­

tiskt förberett sig för befordran till ordinarie tjänst.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

43

d. Vissa av fögderifiirvaltniiigskoiniiiittén berörda si>ecialfrägor.

Förutom de förslag från fögderiförvaltningskommittén, som jag här

berört eller vidkommande polisväsendet får tillfälle behandla under sär­

skild avdelning, har kommittén gjort vissa hemställanden, som jag i nu

förevarande sammanhang bör i korthet omnämna.

Beträffande först exekutionsväsendets ordnande har kommittén (sid.

400) framhållit, att erinran med fog kunde göras mot stadgandet, att

landssekreteraren äger uppbära hälften av den provision, som utgår

ur köpeskillingen för av kronofogde utmätningsvis försåld fast egendom.

Kommittén har därför hemställt, att provision skall, även då försäljningen

äger rum annorstädes än å landskansliet, odelad tillfalla den, som förrättat

auktionen med därtill hörande köpeskillingslikvid. En dylik ändring av

gällande bestämmelser synes i och för sig befogad, och blir det än

mera genom den nya organisationen, då exekutiva fastighetsauktioner,

i den mån de ej förrättas å landskansliet, komma att anförtros åt

landsfiskal, tjänsteman hos länsstyrelsen eller annan härtill kompetent

person i orten. Jag har därför för avsikt att föreslå ändring i det

av fögderiförvaltningskommittén ifrågasatta syfte. I detta sammanhang

torde jag böra anmärka att, när numera provision utgår efter det vid

värderingen åsätta uppskattningsbelopp, givetvis icke den, som verkställt

värderingen, bör betros med förrättande av auktionen.

Kommittén har vidare (sid. 408 f.) till behandling upptagit spörsmålet,

huruvida icke bestämmelsen, att kronans uppbördsmän under alla förhål­

landen är förbjudet att uppträda såsom rättegångsombud, må kunna upp­

hävas. Om med bestämmelsen, yttrar kommittén, åsyftas, att uppbörds­

man icke må syssla med rättegångar åt enskilda, är den ej heller effektiv,

ty väl kan uppbördsmannen ej själv uppträda såsom ombud inför rätten,

men ingenting hindrar, såsom ock erfarenheten visar, att han är det verk­

liga ombudet, som blott vid rätten använder eu av honom själv anskaffad

ställföreträdare. Något hinder för uppbördsman att uppträda såsom

rättegångsombud synes icke förefinnas i arten av hans verksamhet. Har

man med stadgandet avsett förekomma, att kronans uppbördsman skulle

vara av eventuellt ombudskap för en skattskyldig hindrad att hos denne

indriva utskylder eller böter, erfordras detsamma icke numera med hän­

syn till de gängse formerna för indrivningen.

Kommittén föreslår därför sådan ändring av sista punkten i 15

kapitlet 2 § rättegångsbalken, att kronans uppbördsmän i fråga om rätten

att föra andras talan varda likställda med Konungens betjänte i övrigt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Provision för

exekutiv

fastighets-

försäljning.

Ang. ändring

av 15 kap.

2 §. R. B.

44

Ordningen för

länsmans-

tjänsfcers

tillsättande.

Nuvarande

landsfiskals-

institutets

upphävande.

Då vid den av mig föreslagna ordningen den åberopade bestämmelsen

lika fullt synes tarva omarbetning, har på min hemställan förslag av

justitiedepartementet uppgjorts till ändring av nämnda lagrum.

I propositionen till 1908 års riksdag rörande landsstatens lönereglering

förordades, att länsmanstjänster skulle kungöras till ansökning lediga i

enahanda ordning, som är stadgad beträffande länsnotarie- och länsbok-

hållartjänster. Då frågan om löneregleringen för fögderiförvaltningen föll,

har saken emellertid blivit vilande. Den har sedermera återupptagits av

fögderiförvaltningskommittén, som åberopar följande uttalande av löne-

regleringskommittén: Med de viktiga uppgifter, som vore länsmännen an­

förtrodda, måste det vara av betydelse att försäkra sig om så dugliga

sökande som möjligt, och den bästa garantien i sådant hänseende erbjöde

ovillkorligen befattningens kungörande offentligen till ansökning, på sätt

ansåges påkallat även i fråga om befattningar av vida mindre betydelse.

En dylik anordning kunde ju ej heller på något sätt sägas obehörigen

inkräkta på Kungl. Maj:ts befallningshavandes handlingsfrihet. Och det

syntes kommittén, som om ett kungörande till ansökning av lediga läns-

mansbefattningar, i likhet med vad i fråga om länsnotarie- och länsbok­

hållare änster vore stadgat, just skulle bidraga till att betaga tillsätt-

ningsproceduren det sken av godtycke, som nu lättare kunde givas åt

densamma.

Kommittén biträder den av löneregleringskommittén uttalade mening

och hemställer (sid. 416) alltså, att föreskrift måtte meddelas därom, att

länsmanstjänster skola kungöras till ansökning lediga i enahanda ord­

ning, som är stadgad beträffande länsnotarie- och länsbokhållare'änster.

Detta förslag, som jag för min del också biträder, har jag för avsikt

att låta komma till uttryck vid de nya instruktioner, som erfordras,

därest omorganisationen vinner riksdagens bifall.

Fögderiförvaltningskommittén anför på ett ställe (sid. 407), att nuva­

rande landsfiskalen enligt gällande instruktion visserligen vore avsedd att

vid inom hans distrikt varande domstolar och exekutionssäten icke blott i

brottmål föra den talan, vartill lag och sakens beskaffenhet föranleder, utan

jämväl utföra kronans talan i äganderätts- samt andra civila och ekono­

miska ersättnings- och tvistefrågor, men då landsfiskalen utan särskilt för­

ordnande av vederbörande myndighet finge anhängiggöra och utföra talan

endast i vissa brottmål, vore han i främsta rummet att anse såsom åklagare.

Institutionens betydelse vore numera huvudsakligen den, att vid

sådana tillfällen, då annan person än vederbörande kronofogde eller

länsman måste anlitas för bevakande av kronans talan i civila mål eller

utförande av åklagartalan i brottmål, en person funnes, som ej kunde

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

45

undandraga sig honom givet uppdrag att bevaka talan eller uppträda

såsom åklagare. »Ty har», säger kommittén, »motivet för institutionens

inrättande och bibehållande varit, att man antagit, det den ordinarie

kronobetjäningen ej skulle medhinna att utföra talan även i de mål, lör

vilka landsfiskal anlitas, eller ock att man velat lör införande av dessa

mål tillförsäkra sig en större skicklighet, än man trott sig i allmänhet

kunna förvänta hos den ordinarie kronobetjäningen, torde, på sätt löne-

regleringskommittén anfört, detta ej vidare äga giltighet. Det visar sig

- nämligen, att av de 29 landsfiskalsbefattningar, vilka enligt 1912 års

statskalender voro besatta, 26 upprätthöllos av länsmän. Emot institu­

tionens behövlighet synes ock kunna åberopas, att i lyra län landsfiskals-

tjänst ej finnes inrättad. För övrigt torde de fall, då landsfiskalerna

anlitas för avsedda uppdrag, vara sällsynta. Man begagnar sig,_dä,r

länsmännen ej användas, av kronofogdarna eller särskilt förordnade juri­

diskt bildade personer.»

Under sådana förhållanden och då, i händelse länsmännens kompe­

tens bleve ökad i enlighet med kommitténs förslag, landsfiskalen än

mindre än hittills bleve behövlig såsom åklagare, hemställer kommittén,

med hänsyn till önskvärdheten av enhetlighet i åklagarväsendet, att lands-

fiskalsinstitutionen måtte upphävas.

Justitiekanslern har i sitt utlåtande den 12 februari 1913 förklarat,

att hinder emot upphävande av den nuvarande landsfiskalsinstitutionen

ej mötte och att de nuvarande landsfiskalerna omedelbart borde

entledigas från sina förordnanden.

I anledning av vad sålunda anförts och då enligt det förslag jag i

det följande ämnar framställa länsmännen hädanefter skulle benämnas

landsfiskaler, vill jag föreslå, att den nuvarande landsfiskalsinstitutionen

skall upphöra med ingången av år 1918.

Fögderiförvaltningskommittén har vidare till behandling upptagit

en fråga, som, om än av mindre vikt för det allmänna, dock rättvis­

ligen torde tarva sin lösning. Jag åsyftar det å sid. 495 ff. berörda

förhållandet, att medan städernas polismän, då de vid anhållandet av

druckna eller vildsinta personer få sina påhavda kläder sönderrivna eller

skadade, på vederbörande polisverks bekostnad erhålla reparation av

kläderna eller ock nyanskaffning, så får å landsbygden polismannen

själv vidkännas förlusten i följd av den uppkomna skadan.

Kommittén anför härom, efter att hava relaterat en framställning

i ämnet, som gjorts av svenska polismannaförbundet, följande:

»Ifrågavarande framställning synes kommittén vara värd beaktande. Såsom i

densamma framhållits, kan det icke vara med billighet överensstämmande, att polis-

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

Ersättning till

polismän för

liden skada i

visst fall

46

Frågan om

länsmans skil­

jande från

tjänsten ge­

nom Kungl.

Maj:ts befall-

ningshavandes

beslut.

män få av sin jämförelsevis ringa avlöning bekosta sådan skada å sina kläder, som

i framställningen avses. Det måste givetvis innebära en oegentlighet, att den ene

polismannen erhåller ersättning för dylik skada men den andre däremot icke, beroende

på huruvida den ersättningsskyldige äger tillgång till skadans ersättande eller ej. Då

vidare skadan uppkommit under åtgärd, som polisen på grund av sin tjänst haft

skyldighet att vidtaga, anser kommittén rättvisan bjuda, att staten ersätter ifråga­

varande skada. Någon avsevärd kostnad torde härigenom icke förorsakas statsverket,

och ett särskilt anslag för ändamålet erfordras icke, enär kostnaderna synas kunna

gäldas av annat anslag, exempelvis förslagsanslaget för tillfällig polisbevakning.

Lämpligt torde enligt kommitténs mening vara, att ersättningen, såsom i framställ­

ningen ifrågasatts, utgår i samma ordning som ersättningar till vittnen i brottmål.

Statsverket skulle således förskjuta utdömt skadeersättningsbelopp och därefter, i hän­

delse någon förpliktats återgälda statsverkets utgift, uttaga densamma hos denne. Er­

sättningsskyldighet gent emot städernas och köpingarnas polismän kan uppenbarligen

icke för staten ifrågakomma.»

Kommittén har i följd härav hemställt att, där fjärdingsman eller

på landsbygden annorstädes än i köping anställd polisman under tjänste­

utövning får sina kläder sönderrivna eller eljest skadade samt veder­

börande domstol funnit honom berättigad till viss skadeersättning, er­

sättningsbeloppet må utgå av statsmedel i den ordning, som gäller för

utbetalning av ersättning till vittnen i brottmål.

Förslaget synes böra förordas och medgivande utverkas av riksdagen,

att ersättningsbelopp i förevarande hänseende måtte, efter länsstyrelsens

prövning, få utgå av statsmedel i den ordning, som gäller för utbetal­

ning av ersättning till vittnen i brottmål.

Jämväl frågan om länsmans skiljande från tjänsten bar varit före­

mål för fögderiförvaltningskommitténs uppmärksamhet. Härutinnan anför

kommittén (sid. 417 f.): »Bestämmelserna rörande länsmans skiljande från

tjänsten äro i visst avseende strängare än motsvarande bestämmelser för

länsnotarie!- och länsbokhållare. För sistnämnda tjänstemän gäller, att,

om någon av dem i tjänsten beträdes med uppenbar orätt, egennytta,

vårdslöshet eller försummelse eller från tjänsten sig olovligen avhåller

eller mot landshövding visar vanvördnad eller ohörsamhet, den felaktige

skall ställas under tilltal inför vederbörlig domstol, varvid landshövding

jämväl äger att, i händelse omständigheterna det påkalla, emellertid

skilja honom från tjänstens utövning. Dock äger Kungl. Maj:ts befallnings-

havande rättighet att, då förseelsens beskaffenhet därtill föranleder, före­

lägga viten och tjänstemännen därtill fälla, eller ådöma böter till högst

en månads lön eller suspension från tjänst och lön på högst tre måna­

ders tid. Länsmännen åter kunna, då emot dem förekommer sådan fel­

aktighet, som här ovan nämnts, och fråga icke är om sådan grövre

brottslighet, att åtal vid laga domstol finnes böra äga rum, av Konun-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

47

gens befallningshavande fällas till böter av högst en månads lön eller

suspension från tjänst och lön på högst tre månaders tid eller ock, då

förseelsen är av den beskaffenhet, att Kungl. Maj:ts befallningshavande fin­

ner sig icke vidare kunna för dem hava förtroende, från tjänsten all­

deles skiljas.

Sist anförda bestämmelse i fråga om länsmans skiljande från tjänsten

har vid flere tillfällen varit föremål för anmärkning. Sålunda yrkades

i en vid 1897 års riksdag inom Andra kammaren väckt motion, bland

annat, att bestämmelsen skulle upphävas och med länsmännens avsätt­

ning för tjänstefel m. m. förfaras på sätt, som i § 66 av landshövding­

instruktionen stadgas angående kronofogdars, länsnotariers och länsbok-

hållares med fleras avsättning. Motionen blev emellertid av vederbörande

utskott avstyrkt och vann ej heller kammarens bifall. Såsom skäl för

sitt avstyrkande framhöll utskottet, bland annat, att andra med länsmän­

nen jämförliga tjänstemän, såsom stadsfiskaler, också kunde avsättas

efter enahanda grunder som länsmännen.

Samma fråga har sedermera på annat sätt bragts å bane, och kom­

mittén har haft särskild anledning att upptaga densamma till behandling,

enär styrelsen för föreningen Sverges kronolänsmän — — — — även

ifrågasatt, att länsmännen beträffande till- och avsättning skulle likställas

med länsnotarier och länsbokhållare.

Den i förevarande avseende rådande olikheten emellan länsman samt

länsnotarier och länsbokhållare torde hava sin grund i länsmännens

ställning såsom polismän. Nekas kan ej heller, att förseelser i allmän­

het och i synnerhet vissa slag av dem måste bedömas strängare, om de

begås av en tjänsteman med speciell uppgift att vaka över ordning och

sedlighet, än om den felande är en annan tjänsteman. Emellertid vill

det synas kommittén, att detta icke behöver medföra någon olikhet i

ordningen för den skyldiges bestraffning. Huvudsaken är, att denne

blifver ådömd ett mot förseelsen och den felandes tjänsteställning läm­

pat straff. På grund härav och då bestämmelsen, att Kungl. Maj:ts be­

fallningshavande må, där länsmannen på grund av förseelsens beskaffen­

het förlorat dess förtroende, skilja honom från tjänsten, torde hava

kommit att anses såsom innefattande rätt för Kungl. Maj:ts befallnings­

havande att efter gottfinnande avskeda länsman, men det måste vara av

vikt, att avskedandet betages varje sken av godtycklighet, anser kom­

mittén, att nyssnämnda bestämmelse bör upphävas och att formerna för

ådömanae av bestraffning för förseelser i tjänsten måtte för länsmän

bliva desamma som för länsnotarier och länsbokhållare. En dylik för­

ändring torde även erfordras till åstadkomande av den tryggade ställ­

ning, varav länsmännen i egenskap av åklagare äro i behov. Emellertid

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

synas länsmännen böra i viss mån vara underkastade särskilda bestäm­

melser. På oförvitligbeten i en polismans karaktär och uppträdande

ställas nämligen med full rätt de största anspråk. Om därföre en läns­

man skulle hemfalla exempelvis åt dryckenskap eller i allmänhet begå

något, som utan att kunna anses såsom egentlig förseelse i tjänsten

dock är av beskaffenhet att åstadkomma allmän förargelse eller verka

nedsättande för ordningsmaktens anseende eller utgör ett åsidosättande

av vad man har rätt att fordra av en polisman, synes han böra kunna

därför bestraffas. Därvid behöves dock ej annan ordning för bestraff­

ningens ådömande än den eljest brukliga».

Riksdagens justitieombudsman har ock i skrivelse den 30 april 1910

fästat uppmärksamheten vid detta spörsmål.

Länsstyrelsens rätt att skilja länsman från tjänsten, då förseelse be­

gåtts av beskaffenhet att Kungl. Maj:ts befallningshavande finner sig icke

vidare kunna för honom hava förtroende, torde numera ytterst sällan

tagas i anspråk. Stadgandet är emellertid stridande mot nu i allmänhet

gällande bestämmelser rörande fel och försummelser av tjänstemän och

och bör därför även enligt min mening upphävas. Samma är förhållan­

det med enahanda rätt för Kungl. Maj:ts befallningshavande vidkommande

landskanslister och landskontorister. Min avsikt är därför, att i den nya

instruktion för länsstyrelserna, som påkallas ej allenast av den nya

organisationens genomförande utan även därförutan och vartill förbere­

dande arbeten vidtagits, nu berörda förhållanden skola beaktas.

4.

Kontrollen inom den nya organisationen.

En synnerligen viktig del av hela organisationsplanen utgöres av

kontrollen. Flera av Kungl. Maj:ts befallningshavande hava på sin tid

emot förslaget invänt, att man där saknade tillbörlig ersättning för den

kontroll, kronofogden utövat inom fögderiförvaltningen. Jag har låtit

mig angeläget vara att med tillgodogörande av framställda erinringar i

möjligaste mån utföra den nödiga kontrollanordningen och skall i det

följande söka uppvisa, att farhågor i nämnda hänseende icke vidare torde

vara grundade.

a.

Medelskontrollen.

Då kronofogden enligt nu gällande bestämmelser varit i förhållande

till staten ansvarig för handhavandet av kronouppbörden och den honom

i övrigt åliggande medelsförvaltningen inom fögderiet, vare sig han per­

sonligen handlagt ärendena eller överlåtit åt länsmännen att verkställa

dem, har det i allmänhet fått bero på kronofogden själv att å länsmännen

41J

öva den kontroll, som lian funnit erforderlig för sin ogen trygghet. Det

må liiir lämnas å sido, huruvida denna kronofogdens ansvarighet lör

underlydande tjänstemäns fel och försumlighet skäligen skulle i längden

kunna Libell ålias, även om fögderiförvaltningens organisation lämnades

oförändrad. Såväl kronofogdarna som länsmännen hava på sin tid

framhållit det orimliga i att eu statens tjänsteman sålunda skall, eko­

nomiskt vara ansvarig för ärenden, som han praktiskt taget omöjligen

själv kan hinna utföra och, med begagnande av sin författningsenliga

rätt, uppdragit åt eu annan statstjänsteman att verkställa. Med nu

gällande ordning har staten emellertid kunnat inskränka sin kontrolle­

rande verksamhet att i förevarande hänseende riktas i huvudsak endast

mot kronofogdarna.

För möjliggörande av denna kontroll å kronofogdarna åligger det

dessa att föra, bland annat:

1) Kassajournal, i vilken kronofogden dag för dag skall införa varje

inflytande penningebelopp och verkställd utbetalning. Kassajournalen

avslutas för varje månad, och inom 14 dagar efter utgången av varje

kvartal skall kronofogden till länsstyrelsen insända summariskt utdrag-

av kassajournalen, upptagande för varje månad i kvartalet behållningen

vid månadens början, under månaden influtna medel och verkställda ut­

betalningar samt behållningen vid månadens slut.

2) Utsökningsdagbok, i vilken skola införas alla mål, i vilka ut­

mätning eller annan åtgärd enligt utsökningslagen begäres, med an­

teckning om dagen, då varje mål inkommit, den åtgärd därmed vid­

tagits och dagen, då det skett, eller hinder, som uppstått mot verk­

ställigheten. För varje kvartal skall kronofogden upprätta och inom

14 dagar därefter till Kungl. Maj:ts befallningshavande insända utdrag

av dagboken beträffande dels de mål, som under kvartalet inkommit,

dels ock de äldre mål, som ej blivit före ingången av kvartalet av­

slutade; och skall dagboksutdraget vara åtföljt av de handlingar, som

styrka att sökande erhållit redovisning, medgivit anstånd eller återkallat

sökt åtgärd.

3) Handräckning sdagbok, upptagande dagen då målet inkommit,

myndighet som begärt handräckningen, beloppet som skall uttagas samt

medel som influtit eller hinder som mött.

4) Diarium, i vilket dag för dag skola antecknas i övriga mål och

ärenden ankomna skrivelser samt avlämnade eller insända handlingar

med upplysning om de åtgärder, som i varje ärende vidtagits, eller, där

åtgärderna i särskild längd antecknas, uppgift å dagen då ärendet slut­

ligen redovisats.

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

1 sand. 176 höft. (Nr 211.)

Kung!. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 211.

7

50

Beträffande själva kronouppbörden erinras, att enligt nu gällande

bestämmelser de vid uppbördsstämma influtna medlen skola av uppbörds-

mannen (kronofogden) senast inom 10 dagar efter den, då medlen influtit,

deponeras eller levereras, dock att under tiden intill dess uppbördsstäm-

morna inom distriktet avslutats insättningarna må verkställas med det

uppbördssumman närmast understigande jämna tusental kronor. Senast

inom 14 dagar efter uppbördsstämmornas slut skall all därunder influten

uppbörd vara under behöriga titlar levererad.

Kontrollen å kronouppbörden utövas nu i första hand genom sär­

skilt förordnade kontrollanter, som vid uppbördsstämmorna annotera

den influtna uppbörden och dag för dag till länsstyrelsen rapportera den

influtna uppbördsumman. Med ledning av dessa rapporter samt genom

granskning av de redovisningar över uppbörden, som tre gånger om

året avgivas, övervakar länsstyrelsen, att redovisning sker i behörig tid

och ordning.

Slutligen har kronofogden att över kronouppbörden avlämna åt­

skilliga redovisningar såsom specialräkning (gemensamt med härads-

skrivafen) samt två särskilda balansrelationer. Därjämte har han att halv­

årsvis lämna redogörelse över verkställighet av meddelade bötesbeslut samt

för influtna bötesmedel.

Med ledning av ovannämnda handlingar och räkenskaper håller

Kungl. Maj:ts befallningshavande över kronofogdarnas medelsförvaltning

en fortgående kontroll, som fullständigas dels med stöd av förut

nämnda rapporter från uppbördskontrollanterna, och dels genom in­

venteringar, som jämlikt kungörelsen den 10 juli 1899 angående inven­

tering hos vissa ämbets- och tjänstemän av Kungl. Maj:ts befallnings­

havande eller den, han i sitt ställe förordnar, minst en gång om året

förrättas hos varje kronofogde.

Med avseende å kronofogdarnas medelsförvaltning och den därför

anordnade kontrollen har anmärkts, bland annat, dels att redovisning

för indrivna medel ofta onödigtvis fördröjes på grund av de många

mellanhänderna vid ärendenas behandling, och dels att möjlighet saknas

att konstatera, huruvida alla mål och ärenden, särskilt utsökningsärenden

och ärenden angående uttagande av kommunalutskylder och dylika medel,

verkligen blivit i kronofogdens dagbok behörigen antecknade.

Vid indragning av kronofogdetjänsterna måste det naturligtvis vara

synnerligen angeläget tillse, att kontrollen över medelsförvaltningen inom

länen blir minst lika god som hittills.

För sådant ändamål bära med avseende å länsmännen först och

främst i huvudsak införas samma kontrollanordningar, som för det när­

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 211.

51

varande gälla för kronofogdarna. Således bör det åligga jämväl läns­

männen att föra 1) kassajournal, 2) utsökningsdagbok, 3) handräcknings-

dagbok och 4) diarium över övriga förekommande ärenden ävensom att

å vissa bestämda tider till länsstyrelsen avgiva utdrag av kassajournal

och utsökningsdagbok. De nu föreskrivna inventeringarna ersättas av de

länsmännens hela verksamhet omfattande inspektioner, vilka äro avsedda

att hållas i regel av landsfiskalen.

För att ytterligare stärka kontrollanordningen hava emellertid även

åtskilliga andra åtgärder ansetts böra föreslås. Sålunda skulle det åligga

länsman att till den, som inlämnar ett utslag för laga verkställighet,

kostnadsfritt utfärda bevis därom, vilket bör skyndsamt insändas till läns­

styrelsen. Vidare skulle vederbörande, som hos länsman gör framställ­

ning om indrivning av resterande kommunalutskylder och församlings-

avgifter till prästerskapet in. m., samtidigt härom göra skriftlig anmälan

hos länsstyrelsen med uppgift om restlängdens slutsumma o. s. v. Genom

dessa bestämmelser skulle vinnas, att man erhåller nödigt material för

en såvitt möjligt tillförlitlig inspektion, något som med nu gällande be­

stämmelser icke alltid varit fallet. Om därjämte redovisning av utsök-

ningsärenden, i likhet med vad som nu gäller för kommunalutskylder

och prästlönemedel, kommer att ske med tjänstepost, vilket synes böra

medgivas, torde den nu gällande remisskostnaden i utsökningsmål 75 öre

böra bortfalla.

Då det vidare även ur kontrollsynpunkt ansetts angeläget att söka

förebygga, att tjänstemedel onödigtvis länge innestå hos tjänstemannen,

bör en generell bestämmelse tillkomma därom, att länsman skall vara

skyldig att å viss dag i varje månad till vederbörande redovisa indrivna

medel, som icke böra på grund av särskilda föreskrifter tidigare redo­

visas. I övrigt bör, i statens och vederbörande sökandes intresse den

tid, inom vilken indrivning och redovisning skall ske, i allmänhet sättas

kortare än för det närvarande, vilket blir möjligt därigenom, att med

den föreslagna organisationen ärendena utan omgång inlämnas direkt till

länsmannen, som handlägger dem. De hittills för särskilda fall bestämda

redovisningstiderna hava i allmänhet avsett kronofogdarna och icke läns­

männen, som äro skyldiga att så snart medlen inflyta eller ock inom viss

kort tid, som av kronofogden angivits i indrivningsordern, avgiva redo­

visning till denne. Något nytt eller ökat arbete torde således icke genom

dessa förändrade redovisningsbestämmelser komma att påläggas länsmän­

nen, vilket i huvudsak även gäller med avseende å skyldighet för dem att föra

utsökningsdagbok m. fl. diarier samt att avgiva exekutionsrapporter, som

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

52

även redan nu faktiskt ålegat dem. Uet enda egentligt nya, som i före­

varande hänseende skulle tillkomma för länsmännen, torde vara förandet

av kassajournal och avgivandet av summariskt utdrag av densamma.

I detta sammanhang torde böra erinras, att enligt upprättat förslag till

vissa ändringar av förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter den 23 oktober 1908 medverkan skulle påkallas

av kommunalnämnd för kontroll å länsmännens uppbörd av bevillnings­

avgifter för vissa offentliga föreställningar. Denna medverkan, som i

visst avseende förekommer redan nu, lärer icke kunna bliva synnerligt

betungande och synes kunna ifrågasättas även av den anledningen, att

större delen av vederbörande bevillningsavgift tillfaller kommunen.

Enligt den uppbörds- och redovisningsanordning, som skulle komma

till stånd i och med den nya organisationen, skola de skattskyldiga in­

betala sina kronoutskylder direkt till en statens redan förut ”befintliga

kassa (postanstalt), och staten nödgas icke för utskyldernas upphämtande

anlita andra organ än sådana, som för liknande ändamål ändock måste

finnas. Postverket levererar dag för dag de influtna utskylderna

genom att insätta dem i riksbanken. Kvittot å insättningen avläm­

nar postverket till vederbörande landskontor såsom redogörare för upp­

börden.

Med avseende å länsmännens verksamhet beträffande indrivning av

böter samt kronoutskylder skulle det åligga landskontoret att öva samma

kontroll, som hittills utövats av kronofogdarna, och angående uppbörd

av skogsmedel hava erforderliga kontrollföreskrifter upptagits i upprättat

förslag till vissa ändringar av förordningen angående hushållningen med

de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894. Slutligen torde ge­

nom det av mig föreslagna, förändrade redovisningssättet angående ut-

skylder och böter m. m. vinnas en månadsvis återkommande kontroll,

vida mera effektiv och ingående än den, som i förevarande avseende är

möjlig med den för det närvarande tillämpade bokföringsmetoden.

De av åtskilliga länsstyrelser framställda erinringarna med avseende

å medelskontrollen synas i huvudsak hava föranletts av deras farhågor,

att postverket icke skulle vara i stånd att på betryggande sätt ombe­

sörja kronouppbörden. Då dessa farhågor, såsom generalpoststyrelsens

utlåtande visar, befunnits vara ogrundade, samt vid organisationsför-

slagets slutliga utförande nödig hänsyn lärer hava tagits till alla erfor­

derliga kontrollåtgärder, torde man, i likhet med ämbetsverken, få göra

gällande, att den föreslagna »organisationen skall kunna genomföras med

bevarande av trygghet för staten». Det lärer också vara så, att medels­

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

53

kontrollen med den nya organisationen är fullt betryggande och i varje

fall bättre än den, som gäller för nuvarande förhållanden.

b. Kontrollen över polis- och åklagarväsendet.

Vad angår polis- och åklagarväsendet har detta, såsom förut erinrats,

under tidernas lopp kommit att så gott som uteslutande uppbäras av

länsmännen, och något inseende över länsmännens verksamhet härutinnan

torde kronofogdarna numera endast i få undantagsfall utöva.

Förklaringsgrunden till denna utveckling av förhållandena torde,

såsom förut framhållits, kunna sökas, bland annat, dels däri, att särskilt

kronouppbörden samt de olika redovisningarna för densamma i hög grad

tagit kronofogdarnas tid och intresse i anspråk och därmed gjort dem

mindre benägna att lägga hand vid ärenden, som även länsmännen varit

skyldiga att omedelbart och på eget ansvar ombesörja, dels ock i det

förhållandet, att kronofogdarna, ehuru teoretiskt kompetenta att utföra

åtal och polisgöromål, i allmänhet varken under sin föregående utbild­

ning eller i kronofogdetjänsten förvärvat den praktiska erfarenhet och

rutin, som för tillfredsställande handläggning av dylika mål är av syn­

nerlig betydelse.

Erfarenheten lärer därjämte hava visat, att särskilt bristen på kom­

petent ledande och sammanhållande kraft på ifrågavarande område givit

anledning till befogade anmärkningar. En sådan kraft skulle nu till­

föras organisationen genom den nye landsfiskalen, som skall vara före­

trädesvis utbildad för polis- och åklagarväsendet och sålunda väl skickad

att dels personligen utföra hithörande mål och ärenden, särskilt sådana

av mera invecklad beskaffenhet, och dels med verklig auktoritet över­

vaka och leda länsmännens och underlydande polismäns verksamhet här­

utinnan, på samma gång han skulle vara fri från sådana förvaltnings-

bestyr, som kunna verka hindrande för hans åklagar- och polismanna-

verksamhet. Att denne nye tjänsteman skall tillföra polis- och åklagar­

väsendet å rikets landsbygd en högst avsevärd förstärkning, därom borde

ingen tvekan råda.

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

c.

Kontrollen över länsmännens allinännayerksamliet.

Det har av länsstyrelserna, i några fall med skärpa, anmärkts, att

man vid kronofogdebefattningarnas indragning går miste om den bety­

dande kontroll över länsmännens allmänna verksamhet, som kronofogden

54

just i sin egenskap av mellanhand mellan Kungl. Maj:ts befallnings-

havande och kronolänsmännen i orterna utövat.

I viss mån har denna anmärkning fog för sig, om än icke i hela

den vidd, man ibland givit däråt. Dess tillämpning lär i huvudsak få anses

begränsad företrädesvis till exekutionsväsendet och restantieindrivningen,

varutinnan kronofogden för närvarande bär det ekonomiska ansvaret. Men

det må i detta sammanhang framhållas två omständigheter. För det första

äro länsstyrelserna, genom den numera föreskrivna direkta brevväxlingen

med länsmännen, själva i tillfälle att å dem öva kontroll i allt, som hän­

för sig till utförandet av länsstyrelsens direkta order. Sådant sker genom

oavlåtlig granskning av länsstyrelsernas diarier och av sättet, varpå ut­

delade order utföras. Och vidare lärer genom den av mig föreslagna

nya redovisnings- och bokföringsmetoden landskontoren komma att, vad

angår kronoutskylder och böter, fullt ersätta den kontrollerande kronofog­

den. Därtill kommer, att vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshavande

genom den nya landsfiskalsinstitutionen erhålla ytterligare möjlighet till

kontroll även över kronolänsmännens allmänna verksamhet. Landsfiskalen

skulle nämligen såsom förut nämnts få till åliggande att dels av egen drift,

dels ock efter länsstyrelsens förordnande genom på obestämda tider företagna

inspektioner å länsmanskontoren tillse, huru länsmännens verksamhet be-

drives. Landsfiskalen skulle granska länsmännens dagbok i utsökningsmål,

hans allmänna diarium och andra diarier, särskilt i fråga om såväl krono­

som kommunala restlängder. Sådana inspektioner hava under nuvarande

förhållanden förekommit allenast när kronofogden av särskild anledning

därtill beordrats. Det vill synas, att man sålunda även med den nya

organisationen med allt skäl kan förvänta en fortgående uppsikt över

kronolänsmännens allmänna verksamhet, likvärdig med det inseende

kronofogdarna nu därutinnan öva. Då landsfiskalerna, i motsats mot

kronofogdarna, bliva mera obundna av kontorsgöromål, böra de i sin

fiskaliserande verksamhet komma att erhålla en betydelse, som i många

avseenden överträffar de nuvarande kronofogdarnas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

5. Rikets indelning i landsfiskals-, häradsskrivar- och kronolänsmansdistrikt.

I fråga om rikets indelning, vid den nu ifrågasatta nya organisa­

tionen av fögderiförvaltningen, i landsfiskals-, häradsskrivar- och krono-

länsmansdistrikt, må till en början erinras, att den 1 september

1913 till Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande avlåtits en cirkulär­

55

skrivelse med anmodan till en var av dem att, enligt vissa angivna

grunder, upprätta förslag till länets indelning i landsfogde(häradsskrivar-)

och länsmansdistrikt. Beträffande landsfiskalstjänsterna anmodades läns­

styrelserna att, i händelse länet ansåges kräva, att mera än ett lands-

hskalsdistrikt inrättades, avgiva förslag till indelning även härutinnan;

och hade till ledning för länsstyrelsernas bedömande av denna fråga

bilagts ett inom departementet uppgjort preliminärt utkast till instruktion

för landsfiskalen.

I cirkulärskrivelsen erinrades tillika, huru de särskilt tillkallade

sakkunniga i sitt betänkande av den 19 december 1912 — under förut­

sättning att kronouppbörden, debiterad i hittills vanlig ordning, skulle

på visst angivet sätt verkställas genom postverkets försorg — tänkt

sig fögderi förvaltningens blivande organisation, och omnämndes vidare

de centrala ämbetsverkens yttranden över de sakkunnigas förslag.

Med avseende på den administrativa indelning av länen, vilken

skulle komma att föreslås, därest nådig proposition om fögderiförvalt­

ningens omorganisation bleve beslutad i huvudsaklig överensstämmelse

med vad ämbetsverken sålunda tillstyrkt, hade inom departementet avfattats

och vid cirkulärskrivelsen fogats en tabell av följande innehåll:

Kungl. Maj:ts Nåd. 'Proposition Nr 211.

56

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 211.

Tabell över antalet tjänstemän inom fögderiförvaltningen enligt sakkunnigas

organisationsförslag den 19 december 1912.

L

ä n.

A

B

Antalet t

enligt de sakkunnigas

förslagsberäkning

jänstemän

enligt länsstyrelsernas

utlåtanden över

organisationsför-

slaget

Antalet tjänstemän,

som inom civilde­

partementet ansetts

erforderligt med hän­

syn jämväl tagen till

kammarkollegii och

statskontorets i ären­

det avgivna utlåtande

Lands- Lands-

Läns*

Lands- Lands-

Läns-

Lands- Landa-

Läns-

fiskal er. fogdar.

män.

fiskaler. fogdar.

män.

fiskaler. fogdar.

män.

Stockholms.......................................

i

5

21

i

6

21

i

6

21

Uppsala ............................................

i

3

14

i

OO

14

i

3

11

Södermanlands ................................

i

4

12

i

4

13

i

4

13

Östergötlands...................................

i

6

27

i

G

22

i

6

22

Jönköpings............................

i

5

20

i

5

20

i

5

20

Kronobergs.......................................

i

4

IG

i

5

17

i

4

16

Kalmar..............................................

i

5

22

i

5

22

i

G

22

Gottlands ........................................

—

2

G

—

2

6

—

2

6

Blekinge...........................................

i

3

9

i

3

12

i

3

12

Kristianstads ...................................

i

6

23

2

6

23

i

6

23

Malmöhus ........................................

2

8

26

2

8

26

2

8

26

Hallands...........................................

1

3

11

1

4

11

1

3

11

Göteborgs och Bohus .....................

1

5

21

2

5

21

1

5

21

Alvsborgs...........................................

1

7

28

1

7

28

1

7

28

Skaraborgs .......................................

1

6

24

2

6

24

1

6

24

Värmlands .......................................

1

6

19

1

6

19

1

6

20

Örebro...............................................

1

5

17

1

5

17

1

5

17

Västmanlands...................................

1

3

13

1

4

13

1

3

13

Kopparbergs .....................................

1

6

31

2

6

31

1

6

31

Gävleborgs .......................................

1

6

28

2

5

28

1

6

28

Västernorrlands ................................

1

6

30

2

6

30

2

6

30

Jämtlands ........................................

1

3

25

2

4

25

1

4

25

Västerbottens...................................

1

5

25

2

5

26

2

5

26

Norrbottens .....................................

1

5

18

2

5

20

2

5

20

Summa

24

117

486

33

121

489

27

120

486

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

57

Slutligen och med tillkännagivande, att Kungl. Majds befallnings-

havande, därest förhållandena inom länet påkallade någon jämkning i

det uti tabelldelen B angivna antal distrikt, borde, med angivande av skälen

därför, uppgöra härav påkallat alternativ, yttrades i ifrågavarande skri­

velse, att följande grundsatser syntes höra vinna tillämpning vid den

administrativa indelningen, nämligen:

a) att socken, municipalsamhälle samt köping böra, såvitt ske kan,

i varje särskilt fall föras till ett och samma kronolänsmansdistrikt;

b) att där kronolänsman vare sig såsom utmätningsman eller eljest

kommer att få förvaltningsbestyr inom stad, lydande under landsrätt,

men sådan stad angränsas av mer än ett länsmansdistrikt, stadens

område vid indelningen föres till ett och samma kronolänsmansdistrikt;

c) att ett och samma länsmansdistrikt icke må falla inom mera än

en'domsaga eller, såvitt möjligt, inom mera än ett landsfogde- (härads-

skrivar-) distrikt;

varemot

d) indelningen av landsfogde- (häradsskrivar-) distrikten kan äga

rum oberoende av domsagoindelningen.

Till följd härav hava Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande

uppgjort förslag till länens indelning, och, sedan ortsbefolkningen samt

fögderiförvaltningens tjänstemän blivit däröver hörda, insänt dem med

vederbörandes yttranden och eget utlåtande.

Beträffande indelningen i landsfiskalsdistrikt i de län, där 2 lands­

fiskaler skola anställas, synes med beslut härom böra anstå för ytter­

ligare utredning i anledning .av att, enligt mitt förslag, landsfiskalerna

skola vara placerade i länsstyrelserna och icke ute i länen.

På grund av den omläggning av mantalsskrivningsarbetet, som av

mig föreslås i motsats till de sakkunnigas ursprungliga organisations­

plan, kan måhända även komma att visa sig, att fögderiindelningen,

sådan den här föreligger, behöver jämkas i ett eller annat län. I sådana

undantagsfall, som dock icke inverka på antalet tjänster, torde jag få

ånyo anmäla detta ärende för nödig rättelse. Med dessa erinringar

övergår jag till att länsvis föredraga frågan om distriktsindelningen i

övrigt och hemställer, att den härtill hörande, i tabellform uppställda

indelningsplan för riket, vilken med cirkulärskrivelse den 28 decem­

ber 1916 varit tillgänglig för Kungl. Maj:ts samtliga befattningsha-

vande för slutlig1 granskning, måtte få såsom bilaga fogas till detta mitt

yttrande (Bil. E)-

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

1 saml. 176 höft. (Nr 211.)

8

58

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Stockholms län.

Indragning av tvä länsmansdistrikt.

Länet, nu omfattande 6 fögderier och 23 kronolänsmansdistrikt, har

enligt tabellen B i cirkuläret den 1 september 1913 ansetts böra omfatta

1 landsfiskalsdistrikt, 6 fögderier och 21 kronolänsmansdistrikt.

Sedan ett indelningsförslag inom länsstyrelsen upprättats samt orts­

befolkningen och fögderitjänstemännen däröver hörts, har med anled­

ning av därvid avgivna yttranden förslaget något modifierats och i så­

dant skick till departementet insänts. Vid dess utarbetande har det synts

länsstyrelsen, att de planer, som framkommit om inkorporering av vissa

huvudstaden angränsande delar av länet, vore, rrtom vad anginge Bromma

socken, alltför svävande för att de borde tagas i beräkning vid be­

dömande av den nu föreliggande frågan. I varje fall syntes ett even­

tuellt realiserande av dessa planer ligga så långt fram i tiden, att den

starka folkmängdsökning, som fortginge inom huvudstadens omgivningar,

komme att i avsevärd grad uppväga den arbetsminskning, som inkorpo­

reringen skulle medföra.

I övrigt har hänsyn tagits till, att arbetet inom de svårskötta

Vaxholms och Södertörns fögderier måtte kunna utskiftas till någorlunda

jämn fördelning på de övriga, ävensom att den stora folkmängden,

22,000 invånare, i Danderyds kronolänsmansdistrikt och dettas närbelägen­

het till huvudstaden tvingade till en uppdelning av samma distrikt i

två. Anledning kunde nog finnas till en beskärning även av Sollentuna

härads och Svartlösa härads södra länsmansdistrikt, men har Kungl.

Maj:ts befallningshavande ansett en omreglering därav icke för det när­

varande böra genomföras. I skrivelse den 13 januari 1917 har Kungl.

Maj:ts befallningshavande hemställt, att med det definitiva ordnandet av

de tre föreslagna länsmansdistrikten inom Norra Roslags fögderi måtte

få anstå bland annat av det skäl, att utredning för närvarande pågår

i anledning därav, att justitieombudsmannen i sammanhang med förslag

rörande den ändrade indelningen av tingslag i Norra Roslags domsaga

jämväl ifrågasatt ändrad indelning av länsmansdistrikten inom Norra

Roslags fögderi.

Efter granskning av förslaget och då några anmärkningar däremot

icke från min sida förekommit, anser jag, att detsamma bör godkännas,

sådant det av länsstyrelsen framlagts, dock att, på sätt länsstyrelsen

hemställt, indelningen av länsmansdistrikten inom Norra Roslags fögderi

bör anses vara endast provisorisk.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

59

Uppsala län.

Indragning av ett häradsskrivar- och sju länmansdistrikt.

Länet, som för närvarande är indelat i 4 fögderier och 19 läns-

mansdistrikt, har enligt tabell B i cirkuläret den 1 september 1913 an­

setts kräva 1 landsfiskalstjänst samt 3 häradsskrivar- och 11 länsmans-

tjänster.

Med avseende å länets indelning i länsmansdistrikt har av såväl

Kungl. Maj:ts befallningshavande som fögderitjänstemännen och orts-

invånarna framhållits, att denna icke kunde tillfredsställande ordnas,

med mindre antalet länsmansdistrikt bestämdes till åtminstone 12. En

reduktion av länsmansdistrikten till 11 distrikt skulle nödvändiggöra en

uppdelning av Vesslands och Tolfta socknars länsmansdistrikt pa Pierps

samt Löfsta tingslags båda länsmansdistrikt, vilka redan förut måste

anses vara tillräckligt stora.

Då folkmängden i Tierps tingslags länsmansdistrikt för närvarande

uppgår till omkring 9,500 invånare och har tendens att ökas samt

kommunikationsförhållandena inom Löfsta tingslags länsmansdistrikt lära

göra länsmanstjänsten därstädes relativt betungande, har jag ansett

det icke vara tillrådligt att utvidga dessa länsmansdistrikt, utan biträ­

der länsstyrelsens förslag, att Vesslands och Tolfta socknars länsmans­

distrikt, ehuru förhållandevis litet, må få tillsvidare behållas som eget

länsmansdistrikt, och att länet således indelas i 12 länsmänsdistrikt.

Mot förslaget om indragning av ett fögderi har icke gjorts någon

invändning.

Kungl. Majtts befallningshavande har, under förutsättning av att

länsmansdistriktens antal bestämdes till 12, uppgjort 2 alternativa förslag

till fögderiindelning.

Enligt båda dessa förslag skulle Lagunda och Hagunda härad

överflyttas från mellersta fögderiet till södra fögderiet. Därefter skulle,

enligt det ena alternativet, återstoden av mellersta lögderiet samt hela

Olands fögderi sammanslås till ett fögderi samt Örbyhus fögderi behållas

oförändrat. Enligt det andra alternativet skulle Löfsta tingslags läns­

mansdistrikt läggas till Örby hus fögderi, sedan Norunda härad samt

Vendels socken därifrån avskiljts, för att jämte återstående delarna av

Olands och mellersta fögderierna bilda ett fögderi.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har förklarat, att vilket som helst

av nämnda förslag skulle kunna genomföras. Sedermera har befall-

ningshavanden uttalat vissa betänkligheter mot att sammanslå Ulleråkers

och Bälinge länsmansdistrikt till ett.

Vid jämförelse med ett stort antal andra länsmansdistrikt finner jag

dessa betänkligheter icke vara fullt grundade utan anser, att även ifråga­

varande sammanslagning bör komma till stånd. 1 övrigt har jag ansett

det förra av ovannämnda båda alternativ vara att föredraga, då detsamma

skulle föranleda minsta möjliga rubbning i nuvarande förhållanden och

en jämnare fördelning av invånareantalet å de olika fögderierna. Visser­

ligen skulle enligt detta förslag ett länsmansdistrikt komma att fördelas

å två fögderier, men detta utgör, såsom också i cirkuläret den 1 septem­

ber 1913 uttalats, icke något ovillkorligt hinder mot förslaget.

Jag anser därför, att fögderiindelningen bör bestämmas enligt det

först ovannämnda alternativet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Södermanlands län.

Tillökning med ett länsmansdistrikt.

Länet, som för närvarande är indelat i 4 fögderier och 12 läns-

mansdistrikt, har enligt tabell B i cirkuläret den 1 september 1913 an­

setts kräva 1 landsfiskalstjänst samt 4 häradsskrivar- och 13 länsmans-

tjänster.

Beträffande fögderiindelningen har Kungl. Maj:ts befallningshavande

uppgjort tre alternativa förslag, av vilka förord lämnats för en indel­

ning, enligt vilken Nyköpings och Gripsholms fögderier behållas oför­

ändrade med 37,495 invånare i det förra och 23,946 invånare i det

senare. Vingåkers fögderi skulle däremot minskas genom överflyttning av

Villåttinge härad till Rekarne fögderi, varigenom invånarantalet i Ving­

åkers fögderi skulle uppgå till 36,811 och i Rekarne fögderi till 36,156.

Mot detta indelningsförslag kan invändas, att invånarantalet i

Gripsholms fögderi skulle bliva jämförelsevis lågt, men då förslaget

innebär minsta möjliga rubbning av nu bestående förhållanden och

intet av övriga fögderier blir oskäligt stort, har jag ansett mig böra

förorda förslaget.

I länets indelning i länsmansdistrikt har ingen annan förändring

ifrågasatts än den, som skulle betingas av Kungl. Maj:ts befallnings-

havandes förslag om uppdelning av Jönåkers härads länsmansdistrikt i

två distrikt. Då Jönåkers härads länsmandistrikt har en folkmängd av

över 19,000 invånare, och invånarantalet synes vara i tillväxt, har jag

ansett mig böra förorda Kungl. Maijts befallningshavandes förslag om

inrättande av en ny länsmanstjänst i länet genom uppdelning av Jön-

åkers härad i tvä länsmansdistrikt, Jönåkers härads östra distrikt med

10„826 invånare och Jönåkers härads västra distrikt med 8,217 invånare.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.

*’<

Östergötlands län.

Indragning av tvd häradsskrivar- och sju länsmansdistrikt.

Länet, som för; närvarande är indelat i 8 fögderier och 29 läns­

mansdistrikt, har enligt tabell B av cirkuläret den 1 september 1913

ansetts kräva 1 landsfiskal^änst samt 6 häradsskrivar- och 22 läns­

manst j ättstor-

Beträffande den av Kungl. Makts befallningshavande föreslagna

fögderiindelningen hava såväl samtliga hörda myndigheter som orts-

invånarna uttalat sig för densamma med undantag av invånarna i Gull-

bergs härad,

som

ansett, att Gullbergs härad borde sammanslås med

Åkerbo, Bankekinds

och

Hanekinds härad till ett fögderi i stället för,

såsom Kungl- Maj:ts befallningshavande föreslagit, med Aska, Dals och

Bobergs härad. Invånarna i Gullbergs härad hade nämligen sedan

gammalt sina affärsintressen förbundna med Linköpings stad, till vilken

de hade bekväm förbindelse, under det att kommunikationerna med

Aska, Dala och Bobergs härad med dess huvudort Motala voro obe­

kväma.

Då jag, i likhet med Kungl. Maj:ts befallningshavande, finner de

av invånarna i Gullbergs härad gjorda invändningar mot förslaget icke

avgörande, anser jag mig höra förorda nådigt bifall till länsstyrelsens

förslag.

Förslaget till länets indelning i länsmansdistrikt har i allmänhet

lämnats utan erinran från såväl ortsinvånarna som fögderitjänstemännen.

Häradsborna i Vifolka härad hava emellertid ansett, att Normlösa och

Västerlösa socknar fortfarande borde tillhöra Vifolka härads länsmans­

distrikt och icke, på sätt som föreslagits, överflyttas till Gullbergs härads

distrikt, men Kungl. Maj;ts befallningshavande vidhåller sitt förslag och

anmärker, att Gullbergs härad för närvarande icke lämnar full syssel­

sättning för sin länsman.

I följd härav torde Kungl. Maj:ts befallningshavandes ifrågavarande

förslag böra oförändrat godkännas.

62

Jönköpings län.

Indragning av ett häradsskrivar- och tre länsmansdistrikt.

Länet är för närvarande indelat i 6 fögderier och 23 länsmans­

distrikt och har enligt tabell B i cirkuläret den 1 september 1913 an­

setts kräva 1 landsfiskalstjänst samt 5 häradsskrivar- och 20 länsmans-

tjänster.

I Kungl. Maj:ts proposition till 1908 års riksdag angående löne­

reglering för landsstaterna i länen m. m. föreslogs uppdelning av Västra

härads fögderi på Östra och Östbo härads fögderier samt indragning av

Visingsö länsmansdistrikt, ett länsmansdistrikt i Norra Vedbo härad och

ett länsmansdistrikt i Östbo härad. Denna indelning har Kungl. Maj:ts

befallningshavande fortfarande ansett vara den lämpligaste, men har vid

uppdelningen av Västra härads fögderi ansett sig icke kunna helt följa

den tidigare ifrågasatta delningen, som avsåg östra länsmansdistriktets

förläggande till östra härad och de båda andra länsmansdistriktens över­

flyttning till Östbo härad. Genom en dylik anordning skulle nämligen

det tillökade Östbo fögderi bliva väl stort och gränserna för distriktet

jämväl mindre lämpliga. Till undvikande av dessa olägenheter har

Kung]. Maj:ts befallningshavande föreslagit, att av de närmast Östra

härad belägna socknarna måtte bildas ett länsmansdistrikt att förenas

med Östra härads fögderi samt att av häradets övriga socknar, som

skulle tillhöra Östbo fögderi, borde bildas två länsmansdistrikt. Först­

nämnda länsmansdistrikt skulle visserligen få en avsevärt lång ut­

sträckning, men då länsmannen givetvis komme att bo i Sävsjö, som

bleve en centralpunkt inom distriktet, samt länsmannens närvaro i södra

delen av distriktet, dit förbindelserna ej äro så goda som norrut, kräves

mera sällan, har Kungl. Maj:ts befallningshavande ansett, att distriktet

icke skulle bliva alltför svårskött. Vid indelning av Östbo härad i två

länsmansdistrikt kunde det nya södra distriktet med omkring 13,600

invånare synas bliva väl stort. Emellertid hade Kungl. Majrts befall­

ningshavande av tabell XVII i bilagorna till fögderiförvaltningskommit­

téns betänkande inhämtat, att det nuvarande södra distriktet giver läns­

mannen alldeles för ringa sysselsättning, vartill komme dels att förbin­

delserna från Värnamo, där länsmannen i södra distriktet måste bo, till

distriktets olika delar vore synnerligen goda, och dels att länsmannen

vore befriad från polis- och åklagarmålen i Värnamo köping.

Emot indragningen av Visingsö länsmansdistrikt har av ortsinvå-

narna

och vederbörande länsman huvudsakligen anförts, att naturförhål­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

63

landena vid vissa tillfällen, särskilt vintertiden, kunna göra det för en

å fastlandet bosatt länsman omöjligt att inställa sig på ön just när

sådant krävdes för något hans polisgöromål eller i och för en på förhand

utsatt förrättning. Kungl. Maj:ts befallningshavande åter har ansett, att

de befarade olägenheterna av distriktets indragning skola framträda endast

mera undantagsvis, och att de anmärkta svårigheterna, som här icke

torde vara större än å en del andra orter med liknande förhållanden,

för övrigt kunna till största delen undanröjas, i den händelse en polis­

uppsyningsman anställes å ön, vilket skulle i varje fall kräva mindre

kostnad för statsverket, än om ön skall utgöra eget länsmansdistrikt.

Vad därefter angår den föreslagna nya indelningen i länsmansdistrikt

för Västra härad, har från ortsbefolkningens sida anmärkts, att be­

folkningen skulle fa obekvämare förbindelse med sina länsmän, men

Kungl. Maj:ts befallningshavande erinrar däremot, att betydelsen av denna

anmärkning förringas genom en beslutad väganläggning m. m.

Mot förslaget om indragning av ett länsmansdistrikt i Ostbo härads

fögderi och den därmed sammanhängande omregleringen av distrikts-

indelningen hava ortsinvånarna i allmänhet icke haft några betänkligheter.

Länsmannen i mellersta distriktet, med vilken vederbörande härads-

skrivare och kronofogde instämt, har ansett, att den föreslagna indrag­

ningen icke borde genomföras. Det föreslagna södra länsmansdistriktet

inom fögderiet, som hade en talrik och rörlig befolkning, komme att bliva

det till arealen största och, sedan Nässjö municipalsamhälle såsom stad

frånskilts Tveta härads östra distrikt, jämväl det folkrikaste i länet. I nu­

varande mellersta distriktet vore länsmannen redan för närvarande under

större delen av året av sin tjänst fullt sysselsatt, därest han icke hade

tjänstebiträde. Mot de sålunda gjorda anmärkningarna erinrar Kungl.

Maj:ts befallningshavande följande. Den grundsatsen, att ett distrikt icke

bör tilltagas större än att tjänsteinnehavaren kan sköta detsamma utan

anlitande av tjänstebiträde, kunde och borde icke alltid tillämpas. Sådant

kunde vålla, att man understundom finge så små distrikt, att de ej läm­

nade tjänstinnehavaren full sysselsättning, och för aspiranter till läns­

man sbefattning skulle knappt finnas tillfälle till utbildning. Man önskade

nu en bättre länsmansutbildning än hittills, och Kungl. Maj :ts befall­

ningshavande ansåge därför angeläget, att i varje län funnes åtminstone

ett par länsmansdistrikt av den storlek, att länsmannen bleve nödsakad

medverka till denna utbildning genom att hålla för tjänstens uppe­

hållande kompetent tjänstebiträde.

För egen del får jag anföra följande.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

G4

Då fögderiförvaltningskommittén föreslagit indragning av ända till

6 länsmansdistrikt i länet, lärer vara otvivelaktigt att, på sätt i ovan­

nämnda nådiga propositionen till 1908 års riksdag jämväl föreslagits,

3 av länets länsmansdistrikt böra utan olägenhet kunna indragas; och

anser jag mig på de av Kungl. Maj:ts befallningshavande anförda skäl

böra tillstyrka, att länets indelning i länsmansdistrikt genomföres i enlighet

med nämnda myndighets förslag.

Mot förslaget om indragning av Västra härads fögderi och dess för­

läggande med en del till Östra härads fögderi och en del till Östbo

härads fögderi hava ortsinvånarna i Västra härad invänt, att invånarna,

särskilt i de delar av Västra härad, som skulle förläggas till Östbo härads

fögderi, komme att få besvärligare resor än hittills i och för besök hos

sin uppbördsförvaltning, och att samhörighetsbandet häradsboarna emellan

skulle rubbas. Kungl. Maj:ts befallningshavande tillmäter dessa erinringar

icke någon avgörande betydelse och anser, att häradets invånare icke

komma att uti ifrågavarande avseenden intaga någon särskilt ogynnsam

ställning i förhållande till det stora flertalet kommuner inom länet.

Emedan i 1908 års nyssberörda kungl. proposition föreslagits in­

dragning av ifrågavarande fögderi samt fögderiförvaltningskommittén

ansett sig kunna föreslå indragning till och med av 2 fögderier inom

länet, anser jag att Kungl. Maj:ts befallningshavandes förslag till regle­

ring av fögderierna inom länet är väl förtjänt att vinna nådigt avseende.

Länsstyrelsen lär hava att framdeles föreslå lämplig benämning å

två fögderier.

Kronobergs län.

Indragning av ett häradsskrivar- och ett länsmansdistrikt.

Länet, nu indelat i 5 fögderier och 17 kronolänsmansdistrikt, har

av Kungl Maj:ts befallningshavande i dess utlåtande över fögderiförvalt­

ningskommitténs betänkande och sakkunnigas av 1912 förslag ansetts

böra omfatta 1 landsfiskals- och fortfarande 5 häradsskrivar- och 17

kronolänsmansdistrikt. Sedan vid ärendets beredning inom departe­

mentet anledning förekommit att, i likhet med vad de sakkunniga

föreslagit, 1 landsfiskals-, 4 häradsskrivar- och 16 kronolänsmansdistrikt,

på sätt den förut omnämnda tabellen B utmärker, vore tillräckliga, har

Kungl. Maj:ts befallningshavande vid skrivelse den 31 oktober 1913 insänt

ett i enlighet härmed av länsstyrelsen upprättat indelningsförslag. Orts­

befolkningen har, änskönt tillfälle därtill varit lämnat, icke gjort något

uttalande och de anmärkningar, som från fögderitjänstemännens sida

framställts, har länsstyrelsen funnit icke vara av någon betydelse.

Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

65

Vid upprättandet av sitt förslag har Kungl. Maj:ts befallnings-

havande gjort den avvikelse från de i cirkuläret den 1 september 1913

uttalade grundsatser, att Skatelövs socken, varav eu del tillhör Kinne-

valds härad och tingslag av Mellersta Värends domsaga, men eu annan

del Allbo härad och tingslag av Västra Värends domsaga, till följd

härav förts till olika kronolänsmansdistrikt.

I sitt yttrande i anledning av min cirkulärskrivelse den 28 december

1916 har länsstyrelsen vidhållit, att icke något vare sig häradskrivar-

eller länsmansdistrikt borde indragas.

Vid jämförelse med förhållandena i andra län anser jag emellertid

den föreslagna indragningen av ett häradsskrivar- och ett länsmansdistrikt

böra utan olägenhet kunna ske, och då jag vid granskning av Kungl.

Maj:ts befallningshavandes förslag funnit mig kunna låta bero vid nyss

anmärkta oegentlighet, samt anledning till anmärkning icke i övrigt

förekommit, torde indelningsförslaget, sådant jag låtit det inflyta i in-

delningsplanen för riket, böra godkännas.

Länsstyrelsen torde anbefallas att giva förslag å fögderiernas namn.

Kalmar län.

Indragning av tre länsmansdistrikt.

Över det av Kungl. Maj:ts befallningshafvande utarbetade förslag till

indelning har ortsbefolkningen, oaktat tillfälle varit densamma lämnat

att däröver yttra sig, underlåtit att uttala sig. De av f ögderitj änste-

män i ett och annat hänseende gjorda erinringar har Kungl. Maj:ts

befallningshavande funnit icke böra föranleda någon ändring.

För min del skulle jag gärna sett, att länsmansdistriktens benäm­

ning kunde, i stället för med nummer såsom nu skett, utsättas med hänsyn

till huvudorten, vilket onekligen är praktiskt; men efter under hand in­

hämtade upplysningar har jag blivit övertygad, att i de flesta distrikten

icke någon ort förefinnes av den betydenhet, att dess namn bort upp­

tagas, och vid sådant förhållande har frågan härom fått för närvarande

förfalla.

Förslaget torde således godkännas sådant det upptagits i indelnings-

planen för riket.

Gottlands län.

Länet är för närvarande indelat i 2 fögderier och 6 länsmansdistrikt

och i tabell B i cirkuläret den 1 september 1913 har för länet upptagits

2 häradsskrivar- och 6 länsmanstjänster.

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

1 samt. 176 käft. (Nr 211.)

Kungl. Maj:fn Nåd. Proposition Nr 211.

9

66

Kimgl. Maj:ts befallningshavande bar föreslagit bibehållande av länets

nuvarande indelning i fögderier och länsmansdistrikt. Någon erinran här­

emot har icke framställts vare sig från ortsinvånarnas eller fögderi­

tjänstemännens sida, varför jag får förorda nådigt bifall till nämnda

förslag.

Ursprungligen har avsetts, att icke någon landsfiskalstjänst skulle

inrättas å Gottland, utan att landsfiskalsgöromålen där skulle ombesörjas

av länsnotarien eller annan lämplig person mot årligt arvode. Då med

mitt förslag landsfiskalen skulle placeras i länsstyrelsen, har emellertid

ansetts, att en landsfiskal skulle kunna beredas full sysselsättning även

i detta län. Någon assessorstjänst — beträffande sådan befattning kom­

mer jag att närmare yttra mig i det följande — skulle däremot icke

inrättas i länet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Blekinge län.

Tillökning med ett häradsskrivar- och tre länsmansdistrikt.

Länet omfattar nu 2 fögderier, det ena om 16,47 kv. nymiis areal

och omkring 60,000 invånare, det andra om 13,45 kv. nymil och omkring

50,000 invånare ävensom 9 länsmansdistrikt. Fögderiförvaltningskommittén

föreslog samma antal distrikt med i någon mån förändra^ indelning,

varemot 1912 års sakkunniga, med förordande av att länet skulle bilda

1 landsfiskalsdistrikt, upptogo 3 häradsskrivar- och 9 kronolänsmansdistrikt.

Kungl. Maj:ts befallningshavande gjorde dock i sitt utlåtande över dessa

förslag den 8 februari 1913 gällande, att 12 kronolänsmanstjänster erfor­

drades med hänsyn till den föreslagna organisationen av dessa tjänster,

och ämbetsverken intogo i sitt utlåtande den 7 juni 1913 samma" stånd­

punkt, vilken även departementet tillämpade i tabellen B.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har nu inkommit med förslag till

länets indelning enligt nämnda tabell, vilket förslag upptar 4 länsmans­

distrikt i varje av de 3 fögderierna, men har därjämte avlämnat och för

sin del förordat ett alternativ, upptagande 13 länsmansdistrikt, avvikande

från det förra förslaget däri, att Medelstads härads domsaga erhållit 5

länsmansdistrikt. Skälet härtill uppgives vara, att länsmansdistrikten

enligt det förra förslaget skulle i förhållande till de övriga distrikten i

länet bliva oskäligt stora.

Vid granskning av de bägge alternativen har jag iakttagit, att, under

det att länsmansdistriktens folkmängd enligt det förra med 12 krono-

länsmän skulle i övrigt inom länet i medeltal uppgå till omkring 7,500

å .9,500 invånare, så skulle folkmängden i Medelstadsdomsagans distrikt

bliva omkring 11,000. Enligt det senare alternativet blir naturligen folk-

(»7

mängdstalet mera jämnt fördelat över hela länet. I skrivelse den 13

januari 1017 har länsstyrelsen numera förklarat sig icke hava något att

erinra mot det föreslagna antalet häradskrivar- och länsmansdistrikt, men

föreslagit en del mindre ändringar av planen till indelning av länet i

länsmandistrikt.

1 enlighet härmed har jag funnit mig böra förorda det förslag, som

upptar 12 länsmansdistrikt' fördelade på 3 häradsskrivar- och 1 lands-

fiskalsdistrikt, vilket förslag jag alltså låtit vinna tillämpning i indelnings-

planen för riket.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 211.

Kristianstads län.

Tillökning med tvä häradsskrivar distrikt.

Över Ivungl. Maj:ts befallningshavandes förslag till länets indelning i

landsfogde (häradsskrivar-) och kronolänsmansdistrikt hava vederbörande

fögderitjänstemän och ortsbefolkningen hörts, och därvid hava fram­

kommit vissa erinringar, vilka föranlett Kungl. Maj :ts befallningshavande

att i några fall frångå sitt ursprungliga förslag.

Vid granskning inom departementet av det sålunda reviderade för­

slaget hava icke några anmärkningar uppstått, vadan jag förordar den

indelning, Kungl. Maj:ts befallningshavande slutligen underställt Kungl.

Maj:t och som jag låtit införa i indelningsförslaget för riket. Länet

skulle således erhålla 6 häradsskrivardistrikt och 23 länsmansdistrikt.

Vad beträffar landsfiskalstjänstgöringen inom länet har Kungl. Maj :ts

befallningshavande, med särskilt avseende på det länsstyrelsen delgivna,

i departementet författade utkast till instruktion för landsfiskalerna, yr­

kat anställande inom detta län av två landsfiskaler. Sålunda har fram­

hållits, att redan de landsfiskalen påvilande årliga undersökningarna å

länsmanskontor, huru tjänsterna förvaltas, draga en betydande tid, när

man besinnar, att länsmännen äro 23 till antalet; att kontrollen

över åklagarkallets utövande vid sju häradsrätter tager eu avse­

värd tid i anspråk, om föreskriften skall bliva något mera än en

tom bokstav; att landsfiskalen utan tvivel kommer att få sig ålagda

vissa utredningar, som nu anförtros kronofogdarna, samt att allt detta

skulle göra tjänsten för en enda man alltför ansträngande.

Utan att vilja underskatta de av länsstyrelsen sålunda anförda skäl

för anställandet i länet av 2 landsfiskaler har jag, med hänsyn till länets

goda kommunikationer och vid jämförelsen med andra län, ansett alle­

nast en landsfiskal böra för närvarande anställas i länet.

68

Kung!,. Maj.ls Nåd, Proposition Nr 211.

Malmöhus län.

Tillökning med ett häradsskrivardistrikt, indragning av ett länsmansdistrikt.

Fögderiförvaltningskommittén hade för genomförande av sitt alter­

nativ III föreslagit, att Malmöhus län med en folkmängd å landsbygden

den 1 januari 1914 av 267,832 personer skulle indelas i 5 fögderier i

stället för nuvarande 6 samt 22 länsmandistrikt i stället för nuvarande

26. 1912 års sakkunniga hade i sitt förslag med den organisation, som

där ifragasattes, räknat med 8 häradsskrivar- och 26 länsmansdistrikt,

vilka tal gillats av Kungl. Majrts befallningshavande och lämnats utan

anmärkning av ämbetsverken.

Emellertid har Konungens befallningshavande, i anledning av Lim­

hamns inkorporering med Malmö stad och med erinran att inkorporering

med Helsingborgs stad av Hans socken är beroende på nådig provning,

genom skrivelse den 13 januari 1917 avlämnat nytt indelningsförslag

upptagande 7 fögderier och 25 länsmansdistrikt.

Vid granskning inom departementet av detta förslag samt av de

utav ortsinvanarna och fögderitjänstemännen avgivna yttranden har

jag icke funnit anledning att i något avseende frångå samma förslag,

utan torde detsamma godkännas, sådant jag låtit införa det i indelnings-

planen för riket.

Hallands län.

Indragning av ett häradsskrivardistrikt.

Länet, som för närvarande är indelat i 4 fögderier och 11 länsmans­

distrikt, har enligt tabell B i cirkuläret den 1 september 1913 ansetts

kräva 3 häradsskrivar- och 11 länsmanstjänster.

I sitt den 8 februari 1913 avgivna yttrande över fögderi förvalt­

ningskommitténs samt de sakkunnigas omorganisationsförslag har Kung!.

Maj:ts befallningshavande uttalat, att, om kommitténs alternativ III god­

kändes, länet kunde indelas i allenast 2 fögderier och 10 länsmansdistrikt,

men att enligt de sakkunnigas förslag skulle erfordras 4 häradsskrivar-

och 11 länsmanstjänster. Ämbetsverken hava emellertid ansett, att till­

räckliga skäl saknades för högre antal häradsskrivartjänster än departe­

mentet beräknat.

Då enligt mitt förslag häradsskrivartjänsten skulle lämnas i huvud­

sak oförändrad, skulle det kunna ifrågasättas att bestämma fögderiernas

antal till allenast tva, men med hänsyn till den ständiga ökningen av

härad sskri vargöro målen i allmänhet och vid jämförelse med förhållandena

i andra län synes vara rådligast att stanna vid ett antal av 3. Mot för­

slaget till indelning av länet i 3 fögderier och 11 länsmansdistrikt hava

från ortsinvunarnas sida icke framställts några erinringar. Jag förordar

därför nådigt bifall till nämnda förslag.

Då förslag till fögderiers och vissa länsmansdistrikts benämning

ej föreligger, lärer, i händelse omorganisationen genomföres, Kungl.

Maj:ts befallningshavande undfå föreskrift att inkomma med förslag i

sådant hänseende.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

69

Göteborgs och Bohus län.

Tillökning med ett länsmansdistrikt.

Folkmängden å länets landsbygd den 31 december 1912 utgjorde

192,845 personer. Fördelade på 5 häradsskrivardistrikt och 21 krono-

länsmansdistrikt, skulle på varje häradsskrivardistrikt komma i medel­

tal 38,569 personer och på varje kronolänsmansdistrikt 9,183. Kungl.

Maj:ts befallningshavande, som i sin nu upprättade indelningsplan före­

slår 22 kronolänsmansdistrikt, åberopar, att utöver de i departements­

chefens cirkulärskrivelse den 1 september 1913 angivna grundsatser

jämväl andra synpunkter måste vid en lämplig indelning beredas infly­

tande, nämligen distriktens areal, belägenhet, kommunikationsväsendet

samt antalet kommuner och municipalsamhällen eller andra större befolk­

ningscentra ävensom beskaffenheten av distriktens befolkning. Någon

svårighet synes emellertid icke möta att med behörigt iakttagande av

nämnda grundsatser och synpunkter indela länets landsbygd i 5 härads­

skrivardistrikt.

Däremot har Kungl. Maj:ts befallningshavande icke kunnat stanna

vid bibehållandet av det nuvarande antalet av 21 länsmansdistrikt,

trots att detta varit meningen i Kungl. Maj:ts befallningshavandes ytt­

rande över fögderiförvaltningens och de särskilt tillkallade sakkunnigas

förslag, samt ämbetsverken i sitt däröver avgivna utlåtande icke avvikit

från berörda mening.

Kungl. Maj:ts befallningshavandes tidigare yttrande i fråga om an­

talet länsmansdistrikt hade, uppger befallningshavanden, avgivits under

förutsättning, att Örgryte socken skulle under den närmaste tiden inför­

livas med Göteborg, varigenom landsbefolkningens invånarantal komme

att minskas med över 20,000. Numera funnes dock icke sannolikhet

för åvägabringandet av berörda inkorporation under den närmaste tiden;

och

vid sådant förhållande anser Kungl. Maj:ts befallningshavande såsom

70

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 211.

en bjudande nödvändighet, att Sävedals härads länsmansdistrikt, till vilket

Örgryte socken hör, uppdelas i två länsmansdistrikt. Nuvarande distrik­

tets folkmängd, nära 27,000 invånare, motsvarade nämligen ungefär

folkmängden i 3 ordinära länsmansdistrikt, och distriktets befolkning, i

omedelbar närhet till rikets andra stad, vore synnerligen rörlig. Oav­

sett den ökning i kronolänsmännens arbetsbörda, som den ifrågasatta

nya organisationen komme att medföra, kunde man icke rättvisligen

begära, att en enda man skulle kunna förvalta ett distrikt med an­

givna folkmängd och under förefintliga förhållanden. Rätteligen borde

distriktet uppdelas i tre, men då Örgryte socken med 20,021 invånare,

icke borde delas på 2 distrikt, hade Kungl. Maj:ts befallningshavande

funnit sig böra stanna vid två, av vilka det ena skulle utgöras av Ör­

gryte socken och det andra av återstoden utav Sävedals härad, vartill

fogats Råda socken för att vinna en ur förvaltningssynpunkt lämpligen

avpassad befolkningssiffra.

Det stora och i rask utveckling stadda Sotenäs härad om nära

14,000 personer har ock ansetts böra uppdelas på två länsmansdistrikt

med hänsyn närmast till, att därinom uppstått ej mindre än nio muni-

cipalsamhällen, att den livliga stenhuggeriindustrien medförde en ytterst

rörlig befolkning, samt att områdets belägenhet utefter kusten tillskyn­

dade länsmannen därstädes en del särskilda göromål. Redan nu vore

kronolänsmannens arbetskrafter så tagna i anspråk inom detta distrikt,

att han icke efter organisationen kunde gå i land med förvaltningen.

Fördenskull föreslås, att Askims, Malmöns och Kungshamns kommuner

med 8,255 invånare bilda ett distrikt samt återstoden eller Tossene och

Berfendals kommuner med 5,703 invånare det andra. Sistnämnda

distrikt bleve väl till folkmängden ringa, men därinom läge Hunnebo-

strands municipalsamhälle med sin delvis rörliga arbetarbefolkning, och

distriktet vore statt i utveckling.

Såsom eu motvikt mot den ökning i förvaltniugshänseende, som

skulle uppkomma genom klyvning av Sävedals härads och Sotenäs

härads nuvarande länsmansdistrikt, föreslår Kungl- Maj:ts befallnings­

havande dels sammanslagning av Lane härads nuvarande två distrikt

till ett enda med 8,460 invånare, dels upphävandet av Styrsö och

Öckerö kommuners nuvarande förening till ett länsmansdistrikt. De för­

hållanden, vilka på sin tid betingade sistnämnda förening, förefunnes

numera knappast längre, sedan ångbåtskommunikationen förbättrats och

motordrift i allmänhet införts även å smärre båtar. Öckerö skulle

återförenas med Västra och Östra Hisings länsmansdistrikt, varemot av

Styrsö socken samt de på fastlandet belägna Västra Frölunda, Nya

71

Varvets och Askims kommuner skulle bildas ett nytt distrikt. Åter­

stoden av det gamla Askims länsmansdistrikt eller Fässbergs och Kålle-

reds socknar skulle därefter bilda särskilt distrikt.

Samtliga nu berörda regleringar medföra, såsom man finner, bil­

dandet av ett 22:dra kronolänsmansdistrikt i länet, ett förhållande, som

nödgat mig att något utförligare därvid uppehålla mig. Vad åter angår

övriga omregleringar, torde jag här kunna förbigå dem. Allenast det

vill jag anmärka, att den omständigheten, att Sörbygdens härads läns­

mansdistrikt med 4,060 invånare och Bullarens härads länsmansdistrikt

med 3,614 invånare, änskönt de förete väl låga befolkningstal, likväl

bibehållits orubbade, finner sin förklaring i dessa bygders avskilda läge,

svåra kommunikationer och besvärliga terriingförhållanden.

Jämväl i fråga om landsfiskalsinstitutionen har Kungl. Maj:t6 befall-

ningshavande betonat, att två dylika tjänster erfordras för länet. Göte­

borgstrakten kräver för sin del en och kustlandskapet från Lysekil norrut

en annan.

Beträffande antalet landsfiskaler finner jag visserligen, att två lands­

fiskaler måhända kunna tidvis vara behövliga, men anser att man tillsvidare

bör kunna stanna vid allenast en. I övrigt har jag vid övervägande av vad

Kungl. Maj:ts befallningshavande anfört funnit, att goda skäl förebragts

för den av länsstyrelsen uppgjorda indelningsplan och förordar att den­

samma måtte godkännas. Under förutsättning av nådigt bifall härtill

har jag låtit samma plan, upptagande 1 landsfiskalsdistrikt, 5 häradsskri-

vardistrikt och 22 kronolänsmansdistrikt, komma till iakttagande vid

uppgörandet av indelningsplanen för riket.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Alvsborgs län.

Tillökning med ett häradsskrivardistrikt och indragning av ett länsmansdistrikt.

Efter att hava hört ortsbefolkningen och fögderitjänstemännen över

ett med anledning av cirkidärsskrivelsen den 1 september 1913 utarbe­

tat förslag till länets indelning har Kungl. Maj:ts befallningshavande,

vid förslagets insändande, tillkännagivit sig vilja modifiera detta i två

hänseenden, vilka bägge dock röra allenast en eller annan kommuns

förande till det ena eller andra länsmansdistriktet.

För min del har jag, då antalet tjänster stämmer överens med vad

jag efter ämbetsverkens hörande funnit erforderligt, icke något att emot

förslaget anmärka, likasom jag håller före, att distriktsindelningen av

Kungl. Maj:ts befallningshavande uppgjorts så ändamålsenlig som möj­

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

ligt. Jag förordar därför länsstyrelsens förslag, vilket återfinnes i den

upprättade indelningsplanen för riket.

I ovan berörda tabell B hade för Ålvsborgs län upptagits alle­

nast en landsfiskal. Kungl. Maj:ts befallningshavande bär vid när­

mare undersökning funnit av nöden, att två sådana tjänster inrättas,

och anser tvivelaktigt, att de viktiga uppgifter, vilka enligt instruktions-

utkastet skola tillhöra landsfiskalen, kunna fyllas ens av två sådana

tjänstemän i betraktande av, att länet har 15 häradsrätter och att in­

spektionen av de 28 länsmännen jämte övriga bestyr komme att kräva

ett mycket stort antal resedagar på året. Vid jämförelse med andra

län har jag emellertid ansett, att en landsfiskal bör kunna tillsvidare vara

tillräckligt för länet. På länet skulle alltså komma 1 landsfiskalstjänst,

7 häradsskrivartjänster och 28 kronolänsmanstjänster. Kungl. Maj:ts befall­

ningshavande torde i sinom tid undfå nådig föreskrift att inkomma med

förslag till namn å fögderier.

Skaraborgs län.

Indragning av ett häradsskrivar- och tre länsmansdistrikt.

Vid den av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs län i

enlighet med civildepartementets cirkulärskrivelse den 1 september 1913

uppgjorda, efter vederbörandes hörande något modifierade plan till

länets indelning i och för ifrågavarande organisations genomförande har

jag icke funnit anledning till någon anmärkning. Häradsskrivardistrikten

bliva av måttlig omfattning, och ehuru länsmansdistrikten i några fall,

med avseende särskilt på invånarantalet, bliva något mindre än mången­

städes eljest inom riket, har jag dock icke grundad anledning att före­

slå någon ändring, helst kommunernas antal inom länet är ovanligt högt,

varigenom tjänstemännens arbete, såsom lätt inses, med nödvändighet växer.

Jag förordar således förslaget, sådant det upptagits uti indelnings­

planen för riket, upptagande 1 landsfiskal, 6 häradsskrivare och 24

kronolänsmän, och torde länsstyrelsen framdeles undfå befallning att in­

komma med förslag till erforderlig distriktsbenämning, där sådan sak­

nas eller förekommer något obekväm, såsom i fråga om ett och annat

länsmansdistrikt synes mig vara fallet.

Värmlands län.

Indragning av ett häradsslcrivardistrikt, tillökning med tvä länsmansdistrikt.

Enligt vad Kungl. Maj:ts befallningshavande givit tillkänna, hava

åtskilliga svårigheter vid distriktsindelningen mött särskilt i anledning

73

därav, att det med hänsyn till folkmängden ansetts nödigt att minska

häradsskrivardistriktens antal från de nuvarande 7 till 6.

Jag har vid indelningen ansett mig böra följa Kungl. Maj:ts befall-

ningsbavandes förslag, enär de anmärkningar däremot, vilka försports

från ortsmenigheterna och fögderitjänstemännen, torde få anses vara av

Kungl. Maj:ts befallningshavande på ett tillfredsställande sätt bemötta.

Allenast i ett avseende har jag funnit mig böra avvika från förslaget.

Detta gäller öster Sysslets häradsskrivardistrikt, där länsmansdistrikts-

indelningen synts mig vara mindre tdlfredsställande, i ty att Väse härad

sammankopplats med Kroppa och Lungsunds socknar. Efter under

hand från orten inhämtade underrättelser har därför uppgjorts förslag

till inrättande inom Östersysslets häradsskrivardistrikt av 4 i stället

för 3 länsmansdistrikt, varigenom jag hoppas, att förhållandena i före­

varande avseende i denna landsdel skola bliva fullt tillfredsställande

ordnade.

Däremot har jag ansett, att Kungl. Maj:ts befallningshavandes an­

språk på 2 landsfiskal^ änster icke bör vinna bifall. Inom det låt vara

vidsträckta länet äro polissaker och brottmål icke av relativt större mängd.

Länet torde därför tills vidare böra utgöra ett landsfiskalsdistrikt.

Det sålunda avfattade indelningsförslaget, upptagande distrikt för

1 landsfiskal, 6 häradsskrivare och 21 kronolänsmän, torde således böra

vinna nådigt godkännande.

Kungl. Majts Nåd. Proposition Nr 211.

Örebro län.

Tillökning med ett häradsskrivardistrikt.

I enlighet med det förslag, som innefattas i tabell B, har Kungl. Maj:ts

befallningshavande uppgjort alternativa förslag till länets indelning i

förevarande avseende, men förordar, efter att hava hört ortsbefolkningen

och vederbörande fögderitjänstemän, obetingat det, som betecknats med

litt. A. Väl synes enligt detta alternativ Karlskoga länsmansdistrikt

med 7,45 kv. mils areal och 18,280 invånare bliva väl stort, och anled­

ningar förekomma till antagande, att detsamma måhända inom en snar

framtid måste delas. Men för det närvarande lärer en annan lösning

icke böra ifrågasättas, företrädesvis till följd därav, att varje länsmans­

distrikt bör ingå i allenast en domsaga eller ett tingslag. Distriktet in­

rymmer dock två större municipalsamhällen om tillhopa omkring 4,000

invånare, och utväg borde kunna beredas, ifall organisationsförslaget

genomföres, att där anställa en polisman med länsmans kompetens,

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

1 sand. 176 höft. (Nr 211.)

10

74

KungL May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

varigenom den väsentligaste olägenheten av distriktets stora folkmängd

upphäves.

Jag har därför anslutit mig till Kungl. Maj:ts befallningshavandes

förslag, upptagande 1 landsfiskal, 5 häradsskrivare och 17 kronolänsmän.

1 fråga om landsfiskalsinstitutionen har Kungl. Maj:ts befallnings-

havande uttalat tvivelsmål, huruvida en tjänsteman skall förmå uppbära

den arbetsbörda, som enligt det förelagda instruktionsutkastet skulle

komma att å honom vila; men då bestämt yrkande på 2 landsfiskaler

ej framkommit samt länet omfattar endast 8 tingslag, därav några

relativt små, och med hänsyn till länets ypperliga kommunikations­

väsende hyser jag i detta hänseende icke synnerlig tvekan och förordar

alltså, att endast en landsfiskal för Örebro län anställes.

Västmanlands län.

Indragning av tre länsmansdistrikt.

Länet, nu indelat i 4 fögderier, sammanfallande med domsagorna,

samt 16 länsmansdistrikt, har enligt tabellen B i cirkuläret den 1 sep­

tember 1913 ansetts kräva 1 landsfiskalstjänst, 3 häradsskrivar- och

13 länsmanssysslor. Kungl. Maj:ts befallningshavande, som i utlåtande

den 7 februari 1913 över fögderiförvaltningskommitténs betänkande och de

särskilt tillkallade sakkunnigas förslag uttalat nödvändigheten av, att vid

en eventuell omläggning av häradsskrivarnas tjänsteåligganden deras

nuvarande tjänsteområden bibehölles oförändrade, har, efter inhämtande

av ortsbefolkningens samt fögderi tjänstemännens yttrande över den in-

delningsplan, som enligt nämnda cirkulär uppgjorts, i förnyat utlåtande

den 31 oktober 1913 förklarat sig hava under försöket att på ett lämp­

ligt sätt uppdela länet i 3 häradsskrivardistrikt ytterligare stärkts i sin

uppfattning, att detta icke läte sig göra.

Med avseende på vad sistnämnda sakkunniga i sitt den 19 de­

cember 1912 avgivna betänkande yttrat angående häradsskri varnas

göromål och den lämpliga storleken av dessa tjänstemäns distrikt,

har det framhållits, att distrikten bleve större, än att »tjänstemannen

kan själv utföra eller åtminstone på fullt betryggande sätt över­

vaka utförandet av alla viktigare och andra huvudsakliga delar av det

honom åliggande arbetet». Häradsskrivarna hava på det bestämdaste

och, enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes uppfattning, på goda skäl

uttalat sig mot en minskning av nuvarande fögderiers antal.

Vid övervägande av vad sålunda förekommit och då, med den i

departementet enligt tab. B förslagsvis uppgjorda indelningen, varje

75

häradsskrivaldistrikt i Västmanlands lån finge i medeltal 40,000 invånare,

av vilka ett stort antal tillhör den mycket rörliga gruppen av industri­

arbetare, samt enär häradsskrivarna samfällt uttalat den meningen, att

ansvaret för debitering och redovisning vid sådant förhållande bleve större,

än att det skäligen borde åläggas en tjänsteman, har jag, änskönt kammar­

kollegium och statskontoret synas benägna att ansluta sig till de sak­

kunnigas mening, ansett mig icke kunna i detta hänseende tillämpa den

på dessa sakkunnigas yttrande grundade planen i tabellen B utan före­

slår, att Västmanlands län indelas i 4 häradsskrivardistrikt, sammanfal­

lande med den nuvarande fögderi- och domsagoindelningen.

Däremot och då icke någon erinran försports emot förslaget, att

länet skulle bilda 1 landsfiskals- och 13 kronolänsmansdistrikt, får jag

förorda bifall till förslaget i denna del och har i enlighet med vad nu

är sagt upptagit länet i indelningsplanen för riket.

Kopparbergs län.

Indragning av fyra länsmansåistrikt.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har uppgjort två alternativa förslag,

bägge med 6 häradsskrivai- och 31 kronolänsmansdistrikt. Skillnaden

emellan alternativen avser allenast bildandet av häradsskrivardistrikten.

Enligt alternativ I har Silvbergs, Gustavs och Torsångs gemensamma

länsmansdistrikt förts till Västerbergslags fögderi och Ore länsmans-

distrikt till Ovan-Siljans fögderi; enligt alternativ II har det förra läns-

mansdistriktet integrerat Fall! fögderi, det senare Nedan Siljans.

Hos menigheterna och bland tjänstemännen hava ungefär lika många

röster avgivits för det förra som för det senare alternativet, och Kungl.

Maj:ts befallningshavande förordar alternativ I såsom medförande en på

fögderierna jämnare fördelad folkmängd.

Bland önskemål i avseende på länsmansdistriktens bildande, vilka av

ortsbefolkningen uttalats, har jag fästat uppmärksamhet företrädesvis

vid följande två.

Det har av Våmhus sockens kommunalnämnd anmärkts, att Mora

distrikt lämnats oförändrat. Sådant syntes nämnden otjänligt ur syn­

punkten såväl av arealen, 19,17 kv.-nymil, som av folkmängden, 12,327

invånare. Olägenheten av denna indelning kunde avhjälpas på flera, av

nämnden antydda sätt. Bland dessa förekommer ett, vilket synts mig leda

till målet utan att något intresse trädes för nära. Det avser, att Mora

socken med undantag av Bönås by bildar Mora södra distrikt med

9,29

kv. mil areal och 9,846 invånare och att Mora norra distrikt bildas av

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

76

Våmhus socken med Bonäs by av Mora socken samt Lillkärdals till Mora

kommun hörande del av Härjedalen (Ulvsjö by och nybyggena Präst-

slåttåsen och Skuråsen med omkr. 50 inv.). Hetta distrikt skulle om­

fatta ^0,88 kv.-mil och 2,447 invånare. D«äremot kunde, enligt kommunal­

nämndens mening, Solleröns länsmansdistrikt med areal ^4,96 kv.-nymil

och 1,958 invånare utan olägenhet sammanslås med det angränsande Vän­

jans länsmansdistrikt med areal ^6,89 kv.-nymil och 1,991 invånare, var­

igenom en länsmanssyssla bleve disponibel för det uppdelade Mor adistriktet.

Då Kung]. Majrts befallningshavande förklarat sig finna detta förslag

värt allt beaktande med hänsyn till att Mora nuvarande distrikt vore

både till areal och folkmängd ett av de största i länet och därjämte till

formen synnerligen olämpligt, har jag velat hemställa om Infall till denna

avvikelse från alternativet I.

Vidare har påpekats från Malungs kommun, att den i nämnda kom­

mun ingående Tyngsjö kapellförsamling om cirka 2 kv.-mils areal och

848 invånare borde föras till Malungs länsmansdistrikt och icke, såsom i

förslaget, till Järna och Äppelbo socknars distrikt. Icke heller emot

detta förslag har Kungl. Maj:ts befallningshavande ställt sig avvisande.

Jag har därför velat förorda jämväl denna ändring och, under förut­

sättning av Eders Kungl. Maj:ts bifall till de nu av mig angivna jämk-

ningsförslagen, låtit uppställa distriktsindelningsplanen för riket, 'i vad

Kopparbergs län rör, i enlighet med alternativet 1, jämkat på sätt nyss

är sagt.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har äskat uppförande å stat av

2 lands fiskalstjänster. Jag har i anledning av detta förslag hyst en

viss tvekan, huruvida en landsfiskalsbefattning kunde vara tillräcklig

för länet, som är synnerligen vidsträckt. Men med de ypperliga kom­

munikationer det besitter, enkannerligen i de tätare bebyggda delarna,

kommunikationer, som inom närmaste framtiden torde bliva än mer

förbättrade med tillkomsten av nya beslutade eller föreslagna järnvägar,

och då folkmängden icke avsevärt överstiger den i Gävleborgs län, med

vilket länet jämväl i övrigt är ganska likställt, och för Gävleborgs län

endast en landsfiskal föreslagits, har jag trott mig för närvarande kunna

stanna vid en landsfiskal för Kopparbergs län.

Gävleborgs län.

Tillökning med tvä häradsskrivardistrikt, indragning av ett länsmansdistrikt.

Fögderi tjänstemän samt ortsbefolkningen, vilka hörts över det av

Kungl. Maj:ts befallningshavande i enlighet med civildepartementets cir­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

77

kulär den 1 september 1913 utarbetade indelningsförslag, hava icke

däremot framställt några anmärkningar, som föranlett Kungl. Maj:ts be-

fallningsliavande att vidtaga jämkningar i förslaget. Väl har jag vid

förslagets granskning funnit, att flera länsmansdistrikt däri framträda

med synnerligen låg både areal och folkmängd, men med den kännedom,

jag äger om detta läns förhållanden såväl i fråga om kommunikations­

leder som eljest, har jag icke tilltrott mig kunna föreslå någon minsk­

ning i distriktens antal. Det tämligen rundliga antalet länsmansdistrikt

i länet torde tillvidare i viss grad motivera anställandet av endast eu

landsfiskal i länet.

Jag hemställer således om godkännande av förslaget, sådant det

införts i distriktsindelningen för riket och således upptagande 1 lands­

fiskal, 6 häradsskrivare och 28 kronolänsmän.

Västernorrrlands län.

Indragning av ett länsmansdistrikt.

Detta län skulle enligt den inom departementet förslagsvis utarbetade

planen bibehållas vid nuvarande antal fögderier och länsmansdistrikt, vari­

genom medeltalet invånare skulle bli i varje häradsskrivardistrikt 37,135

och i varje länsmansdistrikt 7,427. Dessa tal hava synts lämpliga för ett

län med Västernorrlands geografiska omfattning och dess relativt starka

utveckling. Vid den av Kungl. Maj:ts befallningshavande föreslagna indel­

ningen hava ej kunnat undvikas sådana motsatser som emellan Alnö

distrikt om 0,69 kv.-nymil och 7,068 invånare samt Anundsjö distrikt

om 26,59 kv.-nymil och 7,802 invånare.

Emot förslaget hava framställts några erinringar, såsom att Selångers

och Tima distrikt, vilka bibehållits oförändrade, borde sammanslås, att

det nya Högsjö distrikt om 2,78 kv.-mil med 4,643 invånare knappast

kunde taga en länsmans tid i anspråk, att de av Kungl. Maj:ts befall­

ningshavande sammanslagna Nätra och Sidensjö distrikt borde fort­

farande utgöra vart för sig ett distrikt, att Sollefteå distrikt om 10,83

kv.-mil med 12,603 invånare bleve för stort o. s. v.

Lika med Kungl. Maj:ts befallningshavande kan jag icke fästa av­

seende vid dessa erinringar i annan mån än såvitt rörer den ifrågasatta

sammanslagningen av Selångers och Tuna nuvarande distrikt. Det förra

håller 3,64 kv.-mil med 4,924 invånare, det senare 6,04 kv.-mil med 6,898

invånare, och med hänsyn till att de tätare bebyggda delarna ligga

jämförelsevis koncentrerade, anser jag att dessa distrikt böra sammanslås

till ett. Visserligen finnas i Västernorrlands län distrikt med än mindre

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

areal såsom Sköns om

0,47

kv.-mil ock Alnö om

0,69

kv.-mil, men de hysa

stort invånarantal, nämligen 11,605 i det förra och 7,068 i det senare,

ock befolkningen tillhör företrädesvis industrien.

Jag föreslår således, att antalet länsmansdistrikt inskränkes till 29

därigenom, att Selångers ock Tuna distrikt sammanslås till ett.

Mot häradsskrivardistriktens antal och sammansättning enligt för­

slaget kar jag icke någon erinran.

yad beträffar landsfiskalsinstitutionen, nttalar sig Kungl. Maj:ts be­

fallningskavande visserligen för anställandet inom länet av 2 landsfi­

skaler, men synes mena, att länet ändock skulle utgöra ett enda distrikt,

detta synbarligen i avsikt att Kungl. Maj:ts befallningskavande därige­

nom friare kunde disponera dessa tjänstemän, varhelst behov av deras

verksamhet yppade sig. Denna fråga synes mig icke behöva i detta

sammanhang prövas, men jag har velat omnämna densamma.

I skrivelse den 13 januari 1917 förklarar Kungl. Maj:ts befallnings-

havande sig godkänna indelningsplanen, men anmärker att, när den

ifrågasatta tvärbanan mellan Hoting och stambanan kommer till stånd,

anledning lärer uppstå att indraga ett eller flera länsmansdistrikt.

Jag hemställer sålunda, att distriktsindelningen, sådan den uti in­

delningsplanen framställts, måtte godkännas. Den upptager 2 lands­

fiskaler, 6 häradsskrivare och 29 länsmän.

Jämtlands län.

Indragning av ett länsmansdistrikt.

Från ortsbefolkningens sida ävensom från en och annan av fögderi­

tjänstemännen hava visserligen försports vissa erinringar emot det av

Kungl. Maj:ts befallningshavande enligt cirkuläret den 1 september 1913

upprättade förslag till länets nya indelning, men dessa erinringar hava

av länsstyrelsen bemötts med sådana skäl, att jag för min del funnit

mig böra förorda nådigt godkännande av Kungl. Maj:ts befallningsha-

vandes förslag, sådant det införts uti indelningsplanen för riket.

Vad angår antalet landsfiskaler inom Jämtlands län har visserligen

Kungl. Maj:ts befallningshavande framhållit behovet av 2 sådana tjänste­

män och därvid företrädesvis åberopat länets obestridliga vidsträckthet

och de många kronolänsmansdistrikten. Men å andra sidan vill jag an­

märka, att av länets nuvarande fyra kronofogdar tre ansetts kunna taga

sin bostad i Östersund och allenast kronofogden i södra fögderiet har

bott inom sitt fögderi, nämligen i Sveg. Då jämväl järnvägskommuni-

kationerna i Jämtlands län under senare åren väsentligt förbättrats

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

79

och under närmaste tiden bliva ytterligare avsevärt utvecklade, håller jag

före, att Jämtlands län, åtminstone tillsvidare, kan betjänas med en lands­

fiskal. Erfarenheten torde efter några år visa, om detta antagande

vederlägges, och Kungl. Maj:t lärer då ej underlåta att härutinnan före­

slå en förändring. Tillsvidare föreslår jag således för länet 1 landsfiskal,

ävensom 4 häradsskrivare och 25 kronolänsmän.

Västerbottens län.

Tillökning med ett liäradsskrivardistrikt.

Förslaget till länets nya indelning i länsmansdistrikt överensstäm­

mer i huvudsak med den nu gällande; men då det ansetts icke möta

någon avsevärd olägenhet att sammanslå Nysätra och Lövångers skilda

distrikt till ett, som med 9,47 kv.-mils areal och 7,774 invånare ändock komme

att bliva ett av länets minsta distrikt, har den sålunda disponibla länsmans-

lönen ansetts böra användas i och för en uppdelning av Vilhelmina distrikt

i två. I betraktande av att Vilhelmina distrikt innehåller 87,51 kv.-mil

har jag funnit denna åtgärd synnerligen lämplig. Det norra distriktet

av sagda socken komme att omfatta en befolkning av 3,283 personer,

det södra av 4,314 invånare; och vad beträffar den geografiska gräns­

linjen har Kungl. Maj:ts befallningshavande såsom sitt upptagit ett av

kronofogden i lappmarksfögderiet utarbetat förslag.

Indelningen framträder uti den plan, som jag låtit införa i riks-

indelningsplanen, upptagande distrikt för 4 häradsskrivare och 26 krono­

länsmän förutom 2 landsfiskaler.

Vad beträffar de två landsfiskalsdistrikt, som för länet ansetts erfor­

derliga, har länsstyrelsen föreslagit, att vartdera skulle omfatta 13 läns­

mansdistrikt, det ena Nordmalings, Bjurholms, Umeå södra och norra,

Vännäs, Sävars, Degerfors, Bygdeå, Fredrika, Åsele, Vilhelmina södra och

norra samt Dorotea distrikt, och det andra de återstående distrikten,

nämligen Nysätra och Lövångers, Burträsks, Skellefteå södra och norra,

Jörns, Norsjö, Byske, Malå, Lycksele södra och norra, Stensele samt

Tärna och Sorsele distrikt.

Norrbottens län.

Tillökning med ett häradsskrivar- och fyra länsmansdistrikt.

Efter ortsinvånarnas och fögderitjänstemännens hörande över ett

av Kungl. Maj:ts befallningshavande i enlighet med cirkuläret den 1

september 1913 uppgjort förslag till distriktsindelning har Kungl. .

BO

Maj:ts befallningshavande i sitt förslag den 28 november samma år något

modifierat det ursprungliga.

Vad häradsskrivardistrikten beträffar, bar sålunda den ursprungliga

planen att låta dessa sammanfalla med domsagorna måst övergivas i

anseende till nödvändigheten att sörja för att genom folkmängdens jäm­

nare fördelning häradsskrivarna skulle säkrare än eljest varit möjligt bliva

i tillfälle att verkligen hinna utföra sina mångskiftande bestyr. De

särskilda distrikten enligt det definitiva förslaget komma att omfatta

sammanhängande och icke oformliga områden. Ett önskemål därvid,

av vilket icke den minsta olägenhet för tjänsten skulle uppstå, vore

dock, att nuvarande häradsskrivare i Haparanda och Luleå, som väl

finge övertaga Torneå och Luleå distrikt, kunde få kvarbo i nämnda

städer.

Beträffande länsmansdistrikten uttalar sig Kungl. Maj:ts befallnings­

havande med anledning av särskilda yrkanden på följande sätt. Genom

kungl. brevet den 25 maj 1900 hade Ålvsby distrikt på visst sätt reg­

lerats, men då kommunikationsförhållandena genom framdragande av

bibanan från Ålvsbyn till Piteå väsentligen förbättras, tillstyrker Kungl.

Maj:ts befallningshavande ett väckt förslag därom, att Markbygden

skiljes från Ålvsby länsmansdistrikt och lägges till Piteå södra distrikt,

från vilket å andra sidan skulle avskiljas, för att läggas till Piteå norra

distrikt, byarna Pitholm och Bondön ävensom övriga öster om Piteå

stad och norr om Pite älv belägna byar och lägenheter.

Det hade ifrågasatts att dela Gällivare distrikt i tre, men av skäl,

som Kungl. Maj:ts befallningshavande anfört, inskränktes förslaget

till två distrikt, det ena Hakkas distrikt med vissa uppgivna byar, och

det andra Gällivare distrikt, omfattande återstoden. Likaså föreslås en

delning av Jukkasjärvi socken i två distrikt, det västra, Kiruna distrikt,

och det östra, Vittangi distrikt. Gränsen syntes böra sammanfalla med

den, som varder bestämd för Vittangi kapellförsamling.

Beträffande Överluleå och Nederkalix båda länsmansdistrikt uttalar

länsstyrelsen i sin skrivelse den 28 november 1913, att dessa med hänsyn

till areal och folkmängd samt göromålens omfattning vore jämförelsevis

stora, men att länsstyrelsen dock för det dåvarande icke ansett sig böra

påkalla någon delning av dem. I skrivelse den 13 januari 1917 förkla­

rar länsstyrelsen emellertid, att det numera vore oundgängligen nödvändigt,

att vartdera länsmansdistriktet uppdelas i två länmansdistrikt.

Nederkalix distrikt skulle då kunna uppdelas i Nederkalix distrikt

med 11,587 invånare enligt 1915 års folkmängdsuppgifter och Töre

distrikt med 4,312 invånare enligt samma uppgifter, vartdera samman­

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition Nr 211.

81

fallande med de territoriella församlingarna. En delning av Överluleå

distrikt efter de två socknarna i överluleå och Edefors distrikt skulle

däremot icke kunna anses tillfredsställande. Med hänsyn till den stora

skillnaden i folkmängd inom dessa två socknar (år 1915 resp. 14,025

och 2,852) borde tydligen vissa delar av Överluleå socken föras till

Edefors länsmansdistrikt. Med avseende på Gellivare distrikt förklarar

länsstyrelsen, att den i Malmberget anställde, av Luossavara—Kiruna-

vara aktiebolag enligt nådig föreskrift avlönade extra länsmannen fort­

farande bör bibehållas och honom eventuellt tilldelas ett något utökat

tjänstområde.

I anslutning till vad länsstyrelsen anfört finner även jag nödigt,

att Överluleå och Nederkalix länsmansdistrikt vartdera uppdelas i två

distrikt. Beträffande indelningsförslaget, som slutligt kompletterats genom

länsstyrelsens skrivelse i ämnet den L9 mars 1917, har jag i övrigt icke

funnit något att anmärka utan förordar detsamma, sådant jag låtit införa

det i indelningsplanen för riket, upptagande distrikt för 2 landsfiskaler,

5 häradsskrivare och 22 kronolänsmän.

Länsstyrelsens förslag om länets uppdelning i två landsfiskalsdistrikt

innebär ett sydligt distrikt, omfattande nuvarande Luleå och Piteå fög­

derier, samt ett nordligt, omfattande Kalix och Torneå fögderier.

I enlighet med det anförda har riket förslagsvis indelats i lands­

fiskalsdistrikt samt fögderier och länsmansdistrikt på sätt som inhämtas

av följande tabell.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

1 sand. 176 käft. (Nr 2117)

11

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Sammandragstabel 1.

Län.

Antal

lands-

fiskals-

distrikt.

Antal fögderier.

Antal länsmans-

distrikt.

Enligt nu­

varande

indelning

Enligt de­

partements­

chefens

förslag.

Enligt nu­

varande

indelning.

Enligt de­

partements­

chefens

förslag.

Stockholms..............................................

1

6

6

23

21

Uppsala ......................................................

1

4

3

19

12

Södermanlands ...........................................

1

4

4

12

13

Östergötlands .......................................

1

8

6

29

22

Jönköpings................................

1

6

5

23

20

Kronobergs..............................................

1

5

4

17

16

Kalmar ...................................

1

6

6

25

22

Gottlands ..................................................

1

2

2

6

6 |

Blekinge.....................

1

O

éU

3

9

12

Kristianstads..............................................

1

4

6

23

23

Malmöhus ...........................

1

6

7

26

25

Hallands...........................................

1

4

3

11

11

Göteborgs och Bohus ................................

1

5

5

21

22

Älvsborgs ..................................................

1

6

7

29

28

Skaraborgs..................................................

1

7

6

27

24

Värmlands..................................................

1

7

6

19

21

Örebro.........................................................

1

4

5

17

17

Västmanlands ...........................................

1

4

4

16

13

Kopparbergs.................

1

6

6

35

31

Gävleborgs..................................................

1

4

6

29

28

Västemorrlands..........................................

2

6

6

30

29

Jämtlands ........................

1

4

4

26

25

Västerbottens..............................................

2

3*)

4

26

26

Norrbottens....................

2

4

5

18

22

Summa

27

117

119

516

489

*) Häradsskrivargöromålen i Lappmarksfögderiet hava utförts av kronofogden därstädes.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

83

6 Förslag till avlöningsförmåner för fögderitjänstemännen.

a.

Landsfiskalerna.

Med avseendo å avlöningsförmånerna för landsfiskalerna har fögderi-

förvaltningskommittén, som i sitt alternativ II föreslagit sådana tjänstemän,

framhållit, att landsfiskal med hänsyn till de stora kompetensfordringar,

som ställts å honom, och vikten av, att han i sitt betydelsefulla arbete såsom

överordnad åklagare och polischef bleve oberoende av extrainkomster, måste

tillerkännas jämförelsevis goda avlöningsförmåner. Då det emellertid

synts kommittén troligt, att landsfiskalstjänsterna komme att rekryteras

med yngre personer, särskilt andre och tredje länsnotarier, ansåg kom­

mittén, att begynnelseavlöningen skulle kunna sättas något lägre än

eljest och tjänstemannen i stället tillgodoses med ett tredje ålders-

tillägg. Kommittén föreslog i enlighet härmed avlöningsförmånerna för

landsfiskalen sålunda: lön 2,800 kronor, tjänstgöring spenning ar 1,800

kronor, tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, att utgå efter respek­

tive 5, 10 och 15 års tjänstgöring, samt ortstillägg med 400 kronor för

landsfiskal i Stockholms län och med 200 kronor för landsfiskal i Jämt­

lands, Västerbottens och Norrbottens län.

Kommittén, som tänkt sig landsfiskalen placerad ute i länet och

icke såsom tjänsteman vid länsstyrelsen, ansåg vidare landsfiskalen böra

tillerkännas förvaltningsbidrag till täckande av kostnader för tjänstlokal

och expenser m. m. samt beräknade detta till 600 kronor, 4Ö0 kronor

och 200 kronor allt efter den grupp av län, som landsfiskalen tillhörde.

För tjänstresor föreslogs reseersättning enligt 4:de klassen i rese-

reglementet, dock utan rätt till dagtraktamente. Kommittén befarade

nämligen att, om landsfiskal tillerkändes även dagtraktamente, statsverket

skulle få vidkännas större utgifter än nödigt vore.

Sakkunniga av år 1912 hava funnit kommitténs förslag angående lön

och ålderstillägg för landsfiskalerna fullt motiverat och icke haft något

att däremot erinra. Mot förslaget i övrigt har anförts, att ortstillägget

lämpligen borde utgå med belopp och på sätt, som vore gällande

beträffande ortstillägg för åtskilliga l:ste länsnotarier m. fl., samt att

tjänstgöring spenning ärna syntes böra efter en indelning av länen i klasser

sättes till 1,800 kronor i lista klassens län, 1,700 kronor i 2:a klas­

sens län och 1,600 kronor i 3:dje klassens län.

Det av kommittén föreslagna förn ältning sbidrag et ansågo de sakkun­

niga icke erforderligt, då enligt deras förslag landsfiskalen skulle anställas

i länsstyrelsen och således därstädes erhålla tjänstlokal samt nödiga

skrivmaterialier m. m.

Fögderiför­

valtnings­

kommittén.

Sakkunniga

| av 1912.

84

Länsstyrel­

serna.

Ämbetsverken.

Vid resor i tjänsten borde landsfiskalen åtnjuta icke blott reseersätt­

ning utan jämväl dagtraktamente. De sakkunniga, som tänkt sig, att Kungl.

Maj:ts beiällningshavande lämpligen borde äga pröva befogenheten av

landsfiskalens tjänstresor i länet, hade nämligen icke funnit några betänk­

ligheter behöva möta mot att honom tillerkändes även dagtraktamente.

De hade även funnit det synnerligen angeläget, att han finge full

ersättning för sina reseutgifter, så att hans ordinarie löneförmåner icke

behövde tagas i anspråk härför, vilket säkerligen komme att menligt

inverka på hans intresse för sådana tjänståligganden, som erfordrade resor.

Till upprätthållande av landsfiskalsgöromålen i Gottlands län, där sär­

skild landsfiskal icke ansågs erforderlig, föreslogs ett årligt arvode av

1,200 kronor.

Länsstyrelserna hava i allmänhet funnit de av de sakkunniga före­

slagna löneförmånerna för landsfiskalerna vara för knappt tilltagna och

påkalla förhöjning, om man skulle kunna förvänta att på tillfreds­

ställande sätt kunna rekrytera dessa tjänster. Vidare hava åtskilliga

länsstyrelser ansett, att landsfiskalen borde av organisatoriska skäl

placeras ute i länet och icke vid länsstyrelsen, och att således sär­

skilt förvaltningsbidrag vore erforderligt. Flertalet av de länsstyrelser,

som avgivit förslag till löneförmåner för landsfiskalen, hava föreslagit

dessa löneförmåner sålunda: lön 3,500 kronor, tjänstgöringspenningar

1,500 kronor, 3 ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5, 10 och

15 års tjänstgöring, förvaltningsbidrag 500—800 kronor samt ortstillägg

i förekommande fall.

Slutligen har Kungl. Majrts befallningshavande i Gottlands län före­

slagit, att arvodet för landsfiskalsgöromålens bestridande inom länet

skulle höjas till 2,400 kronor, enär, om länsnotarien finge förordnande

att bestrida nämnda göromål, dennes behållning av uppdraget bleve

alltför ringa, särskilt om han nödgades under ledighet för resor i tjänsten

avstå från sina tjänstgöringspenningar å länsnotariebefattningen.

Åven ämbetsverken hava funnit de av de sakkunniga föreslagna

löneförmånerna för landsfiskalerna böra höjas.

Då stora anspråk måste ställas på de personliga egenskaperna hos dem,

som erhölle landsfiskalsbefattningarna, torde, enligt ämbetsverkens för­

menande, skickliga sökande knappast kunna förväntas anmäla sig, med

mindre tillräckligt lockande avlöningsförmåner erbjödes. Då vidare åt

platsernas innehavare, om de skulle kunna med framgång utföra de dem

åliggande uppdragen, måste tillförsäkras en auktoritativ ställning, syntes

ock nödigt, att de i lönehänseende bleve jämförelsevis gynnsamt utru­

stade. Med hänsyn till befattningarnas ställning inom förvaltningen

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

85

torde dot, mena ämbetsverken, få antagas, att befattningarna i regel

icke komnie att bliva över gångsplatser, ett förhållande, vartill hänsyn ock

måsto tagas vid löneförmånernas bestämmande. Om de ifrågavarande

tjänsterna skulle organiseras i tanke på att, såsom de sakkunniga synas

hava avsett, rekryteras med yngre personer, särskilt andra och tredje

länsnotarie!', skulle, enligt ämbetsverkens övertygelse, institutionen redan

från begynnelsen äventyras, och därför borde icke löneförmånerna regle­

ras med tagen hänsyn till en sådan anordning.

Ämbetsverken hava ansett de nya landsfiskalernas löneförmåner böra

sättas till lika belopp med lönerna för andra gradens tjänster i de

centrala ämbetsverken, och alltså bestämmas till, förutom ortstillägg, lön

3,600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor, och två ålderstillägg,

vartdera å 500 kronor.

Med erinran att vad som anförts emot landsfiskalernas placering

såsom tjänstemän i länsstyrelserna syntes förtjäna uppmärksamhet, hava

ämbetsverken framhållit, att därest landsfiskalerna placerades ute i länen,

vissa förvaltningsbiarag borde lämnas dem.

Arvodet till upprätthållande av landsfiskalsgöromålen å Gottland har

även synts ämbetsverken vara väl knappt beräknat och böra något förhöjas.

Beträffande landsfiskalens avlöningsförmåner och tjänsteställning hava

slutligen åtskilliga, flyttningsskyldighet underkastade kronofogdar i under­

dånig skrivelse den 29 oktober 1916 — med vidhållande av tidigare

i ämnet uttalad åsikt, att de icke vore skyldiga att låta sig förflyttas till

annan tjänst än kronofogdetjänst — hemställt, att avlöningsförmånerna

för landsfiskalen, som borde givas en lika självständig tjänsteställning

som den nuvarande kronofogden, måtte bestämmas till 4,500 kronor be­

gynnelseavlöning och 1,200 kronor förvaltningsbidrag med tre ålders­

tillägg vartdera å 500 kronor samt landsfiskalen berättigas åtnjuta en

månads kostnadsfri semester.

I likhet med vad ett stort antal Kungl. Majtts befallningshavande-

och ämbetsverken anfört finner jag, att löneförmånerna för landsfiska­

lerna böra bestämmas något högre, än de sakkunniga föreslagit.

Vid denna frågas avgörande synes mig, att man måste i främsta

rummet taga hänsyn till de för tjänsten tillämnade kompetensfordringar.

Men dessutom får frågan ses ur synpunkten av, att ifrågavarande tjänster

i många fall torde komma att rekryteras med innehavare av länsnotarie-

befattning och böra för dessa i viss mån ersätta den genom kronofog­

detjänsternas indragning uppkommande minskning i befordringsutsikterna,

samt att landsfiskalen, såsom enligt mitt förslag inrangerad i länsstyrel­

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 211.

Framställ­

ning från en

del krono­

fogdar.

Departements­

chefen.

86

sen, i större eller mindre utsträckning blir ett av dess organ, som dock

i regel måste betrakta sin tjänst såsom slutplats.

Jag anser således, att avlöningsförmånerna för landsfiskal måste

sättas ej så oväsentligt högre än för länsnotarie, så att de komma i skä­

ligt förhållande till vad i tidigare förslag avsetts för kronofogdarna.

I länsnotariernas avlöning, som frånsett ortstillägg nu utgör för

förste länsnotarie 3,600 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor att

utgå efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring och för övriga länsno-

tarier 3,200 kronor med enahanda ålderstillägg, ämnar jag ej föreslå någon

annan ändring, än att tjänstemännen tillerkännas ett tredje ålderstillägg.

I anslutning till det anförda och då landsfiskalstjänsterna sannolikt

i regel komma att rekryteras med relativt yngre tjänstemän, vilket medgiver

att större del av slutavlöningen än eljest vore möjligt kan utgöras av

ålderstillägg, föreslår jag, att landsfiskalerna erhålla 3,400 kronor lön,

1,600 kronor tjänstgöringspenningar samt tre ålderstillägg, vartdera å 500

kronor att utgå efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring.

Härvid har jag icke förbisett den eventualiteten, att länsnotarie vid

befordran till landsfiskalstjänst kan hava med invänta ålderstillägg upp­

nått högre avlöning än begynnelseavlöningen för landsfiskal. Detta

förhållande, vilket med de löneförmåner, som föreslås för andra tjän­

stemän inom landsstaten, även i övrigt kan uppkomma vid en persons

övergång från en tjänst till en annan, anser jag kunna, i huvudsaklig

överenstämmelse med vad som för närvarande gäller för läroverkslärarna,

ordnas på det sättet att, om tjänsteman i landsstaten vid befordran från

en tjänst till en annan redan intjänat högre avlöning i den förra än

begynnelseavlöningen i den senare, honom skola omedelbart tillgodoföras

så många, ålderstillägg i den nya tjänsten, som erfordras för att hans

avlöning, i vad den utgöres av lön, tjänstgöringspenningar och ålders­

tillägg, i sistnämnda befattning icke skall understiga den avlöning av

samma slag, han senast åtnjutit i den förra.

Då enligt organisationsplanen landsfiskalen skall placeras i länssty­

relsen, erfordras icke för honom förvaltningsbidrag. I den mån på grund

av bristande utrymme inom vederbörande länsstyrelses arbetslokaler sär­

skild expedition för landsfiskal måste tillsvidare förhyras, lära kostnaderna

härför kunna utgå av öde huvudtitelns anslag för skrivmaterialier och

expenser, ved m. m.

Ortstillägget anser jag skäligen böra bestämmas till 400 kronor i

Stockholms län och 200 kronor i övriga län, där ortstillägg utgår.

Vid beräkningen av förenämnda löneförmåner har jag icke förbisett,

att landsfiskalen kan i någon mån komma i åtnjutande av sportler.

Av skäl, som i annat sammanhang angivits, anser jag, att uppehål-

Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

87

landet av landsfiskalsgöromålen i Gottlands län bör ordnas, icke enligt de

sakkunnigas förslag, utan likasom i övriga län. Särskilt arvode för

ändamålet erfordras således icke.

Löneförmånerna för landsfiskalerna anser jag alltså böra bestämmas

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

sålunda:

lön, lika för alla ................................................................. kronor 3,400

—

tjänstgöringspenningar, lika för alla...................................

»

1,600 —

ortstilläqn, i Stockholms län ..............................................

»

400

—

»

i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län ......................................................................

»

200 —

ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring................................

500 —

efter 10 års tjänstgöring ytterligare..........

»

500 —

och efter 15 års tjänstgöring ytterligare...

»

500 —

I fråga om landsfiskalernas rätt till semester skulle måhända kunna

ifrågasättas samma anordning som gäller för en del andra tjänstemän,

exempelvis yrkesinspektörer, nämligen att befattningshavaren, där så utan

hinder för göromålens behöriga gång kan ske, äger att efter föregående

anmälan hos vederbörande överordnad vistas utom sitt tjänstgöringsom-

råde viss tid årligen. Då likväl landsfiskalens tjänst är av sådan beskaf­

fenhet, att hans omedelbara ingripande kan krävas när som helst, kan

det icke vara tillrådligt att låta honom i likhet med förenämnda tjänste­

män utan ställföreträdare någon tid vistas utom sitt tjänstgöringsområde.

Härtill kommer, att landsfiskalens tjänstgöring i länsstyrelsen, som åt­

minstone i åtskilliga län kan bliva mera stadigvarande, i förevarande

avseende jämnställer honom med länsstyrelsens tjänstemän, samt att man

genom semesterledighet för landsfiskalen tillgodoser behovet, att aspi-

ranter på hans tjänst beredes tillfälle att utbilda sig för och vinna er­

farenhet i tjänstens skötande. På grund härav vill jag föreslå, att lands­

fiskal i likhet med flertalet av länsstyrelsens tjänstemän berättigas åtnjuta

en månads kostnadsfri semester årligen.

Vidkommande landsfiskals rätt till ersättning för kostnader i och

för tjänsteresor delar jag de sakkunnigas uppfattning om angelägen­

heten av, att han må fä full ersättning för sina reseutgifter. Hans

distrikt är ett helt län eller stor del därav, och han kan därför ej skä­

ligen frånkännas rätt även till dagtraktamente. Dock förutsätter jag,

att denna rätt göres beroende därav, att resa företagits efter Kungl.

Maj:ts befallningskavandes förordnande eller med dess medgivande. För

särskilda utgifter i övrigt, som landsfiskalen måst vidkännas för sin

polisverksamhet, bör han jämväl äga åtnjuta ersättning av statsmedel.

Bestämmelser härom lära böra införas i allmän författning.

88

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 211.

Slutligen torde landsfiskalerna, liksom fallet är med länsmännen,

böra tillerkännas rätt till fribiljett, 2:dra klass, å statens järnvägar inom

landsfiskalsdistriktet. Landsfiskalerna synas böra hänföras till 4:de klass

i gällande resereglemente.

Beträffande landsfiskals rätt till pension föreslår jag på de skäl, jag

i fråga om kronolänsmännen vill närmare angiva, att sådan rätt må för

landsfiskalen inträda vid uppnådd ålder av 65 år.

b. Härå ds skrivarna.

Löneförmånerna för häradsskrivarna utgå enligt nu gällande stat

sålunda:

1) ä ordinarie stat, enligt år 1880 fastställd löne­

reglering,

lön, lika för alla .................................................................. kronor 2,000: —

tjänstgöring spenningar .......................................................... kronor

600: —

med tillägg av 75 kronor för varje börjat 5,000-

tal av folkmängden i tjänstedistriktet, dock så att

tillägget icke i något fall får understiga 300 kronor »

—: —

ålderstillägg efter 10 års tjänstgöring................................. »

500: —

2) å extra stat, såsom tillfällig löneförbättring från

och med år 1909,

lön, lika för alla .................................................................... »

200: —

tjänstgöringspenningar, lika för alla...................................... »

500: —

orts tillägg, att utgå till häradsskrivarna i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län.............................. »

200: —

förn ältning sbidrag: 75 kronor för varje fullt 5,000-tal

av folkmängden i tjänstedistriktet.

I propositionen till 1909 års riksdag föreslogos avlöningsförmånerna

för häradsskrivarna sålunda:

lön, lika för alla .................................................................. kronor

2,200: —

tjänstgöringspenningar, lika för alla...................................... »

1,000: —

ortstillägg, att utgå till häradsskrivarna i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län.............................. »

200: -■

förvaltningsbidrag: 150 kronor för varje fullt 5,000-tal

av folkmängden i tjänstedistriktet,

ålderstillägg, efter 5 års tjänstgöring ................................ ))

500: —

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare...

»

500: —

89

Uti underdånig skrivelse den 2(5 januari 1910 Lar Sveriges härads-

skrivarförening anhållit om förbättrade avlöningsförmåner och uttalat

vissa önskemål i fråga om häradsskrivarnas tjänstarbete. Rörande inne­

hållet av denna framställning, över vilken fögderiförvaltningskommittén

på sin tid avgivit yttrande, tillåter jag mig hänvisa till kommitténs be­

tänkande sidorna 433—435 samt anmärker här endast, hurusom fram­

ställningen avsåg,

att häradsskrivarna borde befrias från arbetet med upprättandet av

röstlängder för val till riksdagens andra kammare eller om så ej skedde

erhålla ersättning för arbetet, att ersättning jämväl måtte utgå för be­

sväret med prästvalslängders uppgörande, att provisionen för debitering av

brandstodsmedel borde höjas så, att den komme att utgå efter samma

grunder som provisionen för debitering av landstingsmedel, samt att de

i 1909 års proposition föreslagna avlöningsförmåner borde så till vida

höjas, att lönen sattes till 2,700 kronor och förvaltningsbidraget be­

stämdes att utgå med 150 kronor för varje påbörjat 5,000-tal av be­

folkningen.

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Fögderiförvaltningskommittén har av skäl, som angivas i dess be­

tänkande sidorna 435—442, avstyrkt nyss berörda framställning, ej blott

i vad den avser häradsskrivarnas befriande från deras arbete med upp­

rättande av röstlängder för val till riksdagens andra kammare, utan

även såvitt densamma angår särskild ersättning till häradsskrivarna för

nämnda arbete och besväret med prästvalslängders uppgörande.

Beträffande förslaget om höjning av provisionen för debitering av

brandstodsmedel föreslog kommittén, att densamma måtte höjas att utgå

i likhet med provisionen för debitering av övriga försäkringsavgifter. I

sammanhang härmed har kommittén uttalat såsom sin åsikt, att då till

följd av debiteringsposternas stora antal icke heller arbetet med indriv­

ningen och redovisningen av brandstodsavgifterna kunde anses skäligen

betalt med den därför nu utgående provisionen, även för kronofogdarna

provisionen borde höjas på nyss angivna sätt.

För bedömande av, huruvida och i vad mån häradsskrivarnas av­

löningsförmåner erfordrade förhöjning, hade fögderiförvaltningskommittén

sökt utreda, huru stor nettoinkomst häradsskrivarna kunde anses hava

av sin tjänst. Av denna utredning, som grundade sig på infordrade

uppgifter om häradsskrivarnas extra inkomster i tjänsten, deras utgifter

och beräknade kostnader i och för tjänsten samt deras förvaltnings-

bidrag, allt år 1909, och vars resultat sammanförts i tabell XVI vid

kommittébetänkandet, hade kommittén funnit framgå, dels att i endast

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

1 samt. 176 käft. (Nr 211.)

12

Framställ­

ning från

Sveriges

härads-

skrivarför-

ening.

Fögderi-

förvaltnings­

kommittén.

90

15 fall häradsskrivarnas extra inkomster i tjänsten varit mindre än

med densamma förenade utgifter, medan däremot i Övriga fall över­

skott uppstått, så att förvaltningsbidraget därjämte blivit behållen in­

komst, dels ock att behållningen på extra inkomsterna utgjort för

33 häradsskrivare högst 500 kronor, för 28 501—1,000 kronor, för

22 1,001—1,500 kronor, för 10 1,501—2,000 kronor, för 7 2,001—

3,000 kronor och för 3 mer än 3,000 kronor. \ idare inhämtades av kom­

mitténs tabell XIV, att i de fall, där extra inkomsterna icke räckt till

gäldande av utgifterna, överskottet i 2 fall icke heller kunnat helt täckas

med förvaltningsbidraget, varemot i övriga fall å förvaltningsbidraget

uppstått behållning, som i 5 fall understigit, men i 8 fall överstigit 500

kronor. Det vill synas, säger kommittén, att i de fall, där extra in­

komsterna icke räckt till de av häradsskrivarna uppgivna kostnaderna i

tjänsten, detta berott på särskilda förhållanden såsom sjuklighet hos

tjänsteinnehavaren, varav följt ökat anlitande av tjänstebiträde, eller

också på att utgifterna för tjänsterum, resor i tjänsten och expenser,

såsom framginge av motsvarande utgifter för övriga häradsskrivare, be­

räknats alldeles för högt. Det visade sig sålunda, att för det ojämförligt

största antalet häradsskrivare förvaltningsbidraget utgjorde behållen in­

komst och att därutöver debetsedellösen och provisioner och övriga

extra inkomster i tjänsten lämnade ej så oväsentligt överskott. Då för­

valtningsbidraget i genomsnitt kunde beräknas till ungefär 1,000 kro­

nor, skulle alltså häradsskrivarens nettoinkomst av tjänsten, då ålders-

tillägg och behållen extra inkomst ej medräknades, i medeltal uppgå till

4,200 kronor. Vid dessa beräkningar hade hänsyn icke tagits till den

ersättning, vilken utginge till häradsskrivarna för bestyret med röst­

längderna för val till riksdagens andra kammare, detta emedan kom­

mittén ansett, att häradsskrivarna icke borde åtnjuta särskild ersättning-

för ifrågavarande arbete.

Enligt kommitténs mening borde förut angivna behållna inkomst

för en tjänsteman med häradsskrivares utbildning icke anses otillräcklig,

och kommittén ansåg icke, att av densamma föreslagen ökning av fög­

deriernas storlek skulle vålla någon minskning i nämnda inkomst, då de

stegrade omkostnaderna för tjänstens skötande skulle täckas av den med

samma ökning förbundna tillväxten av provisionerna och förvaltnings­

bidraget.

O

Beträffande förvaltningsbidraget erinrade kommittén, att detta för

närvarande utginge efter två olika grunder, nämligen dels med 7 5 kronor

för varje börjat dels ock med lika belopp för varje fullt 5,000-tal av

folkmängden i distriktet, vilket senare dock beviljats såsom tillfällig

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

91

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

löneförbättring. Förvaltningsbidraget, som tydligen borde i sin helhet

utgå efter en och samma grund, hade av Kungl. Maj:t uti propositionen

till 1909 års Riksdag föreslagits till 150 kronor för varje fullt 5,000-tal

av folkmängden. »Skulle», säger kommittén, »förvaltningsbidraget utgå efter

sistnämnda grund, komme sådant att för varje häradsskrivare med 75

kronor minska det nuvarande förvaltningsbidraget». Någon nedsättning

i förvaltningsbidraget ansåg sig kommittén likväl icke kunna förorda,

så mycket mindre som enligt dess mening förvaltningsbidraget även

borde utgöra ersättning för häradsskrivarens aidoete med upprättandet

av röstlängd för val till riksdagens andra kammare.

Då kommittén såsom nyss sagts ansåg, att genomförandet av dess

förslag icke skulle nedbringa häradsskrivarnas behållna inkomst av tjän­

sten, och denna borde anses tillräcklig, behövde enligt kommitténs me­

ning dess förslag icke i och för sig medföra höjning av de för härads-

skrivama i 1909 års proposition ifrågasatta avlöningsförmåner i lön,

tjänstgöringspenningar, ålderstillägg och ortstillägg. Kommittén fann

likväl, att den även av häradsskrivarföreningen åberopade angelägen­

heten, att häradsskrivarnas ställning i fråga om pension och inkomst

under tjänstledighet förbättrades, krävde någon höjning av den egent­

liga lönen, men denna höjning ansågs, även om hänsyn toges till härads­

skrivarnas utgifter för egen pension och deras ökade avgifter till civil­

statens änke- och pupillkassa, kunna begränsas till 200 kronor, varvid

lönen skulle komma att uppgå till 2,400 kronor.

Kommittén föreslog alltså följande avlöningsförmåner:

lika för alla ................................................................. kronor 2,400: —

lön

tjänstgöringspenningar, lika för alla..................................

ortstillägg, att utgå till häradsskrivarna i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län..........................

för va l fn ing s bid rag, 150 kronor för varje påbörjat 5,000-

tal av folkmängden i tjänstedistriktet.....................

ålderstillägg, efter 5 års tjänstgöring ............................

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare...............

1,000:

200

:

500

500

Vad kommittén sålunda anfört i fråga om avlöningsförmånerna lör

häradsskrivarna hava 1912 års sakkunniga funnit i stort sett äga sin

fulla giltighet även för de av dem föreslagna landsfogdarna (härads­

skrivarna).

Landsfogdens tjänstedistrikt bleve lika stort som ett nuvarande

medelstort häradsskrivardistrikt, och då arbetsbördan för landsfogden

enligt de sakkunnigas förmenande icke skulle bliva större än för den

Sakkunniga

av 1913.

»2

Länsstyrel­

serna och

ämbetsverken

Senare fram­

ställningar

från Sveriges

häradsskri-

varförening.

nuvarande häradsskrivaren, kunde de av kommittén för häradsskrivare

föreslagna avlöningsförmåner anses böra skäligen förslå även för lands­

fogden. »Emellertid», säga de sakkunniga, »torde få medgivas, att

landsfogdetjänsten kommer att bliva, visserligen icke kvantitativt, men

däremot obestridligen kvalitativt betydelsefullare än den nuvarande

häradsskrivartjänsten, särskilt därigenom att landsfogden skulle få krono­

fogdens nuvarande arbete med redovisning av utskylder och böter sig

ålagt. Någon förbättring av hans avlöningsförmåner i förhållande till

de av kommittén för den nuvarande häradsskrivaren föreslagna syntes

därför påkallad och kunna ifrågasättas även av det skål, att lands-

fogdetjänsten borde med avseende på dess betydelse för statsmedelredo­

visningen bliva en god och eftersökt syssla.» I detta avseende hava de

sakkunniga uttalat såsom sin mening att, i händelse provisionerna å

brandstodsmedel bestämdes enligt fögderiförvaltningskommitténs förslag,

det bleve i avlöningshänseende tillbörligen sörjt för landsfogdarna, om

deras lön och tjänstgöringspenningar höjdes, utöver vad kommittén i

nämnda hänseende föreslagit, med tillhopa 400 kronor.

Detta belopp ansågo de sakkunniga böra fördelas å lön och tjänst­

göringspenningar. För att tjänstgöringspenningarna, som av kommittén

föreslagits till 1,000 kronor, skulle utgöra skälig ersättning även till

den, som i egenskap av vikarie skötte landsfogdetjänst, borde tjänst­

göringspenningarna lämpligen ökas med 200 kronor till 1,200 kronor;

återstoden eller 200 kronor skulle läggas på lönen, som därigenom

komme att uppgå till 2,600 kronor. Bestämdes lön och tjänstgörings­

penningar till nämnda belopp, vunnes för tjänstemannen en avsevärd,

men av omständigheteima påkallad, förbättrad ställning i fråga om pension

samt inkomst under tjänstledighet.

Såväl länsstjnelserna som ämbetsverken hava lämnat de sakkunnigas

förslag till löneförmåner för häradsskrivarna utan erinran, varvid från

en del länsstyrelser emellertid framhållits, att den arbetsbörda, som en­

ligt de sakkunnigas förslag skulle påläggas häradsskrivaren, säkerligen

bleve större än den, som påvilade den nuvarande häradsskrivaren i ett

fögderi av jämförlig storlek.

I underdånig skrivelse den 14 februari 1916 har Sveriges härads-

skrivarförening anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder,

att häradsskrivarna icke ålades verkställa sådan uträkning, som omför-

mäles i 2 § av nådiga kungörelsen den 11 december 1914 angående

tillämpning av lagen den 9 december 1910 om indragning till statsver-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

93

ket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför,

utan att denna uträkning måtte företagas å landskontoren.

Från de yttranden över denna framställning, vilka avgivits av samt­

liga länsstyrelser samt kammarkollegium,

torde

jag böra anmärka följande.

Flertalet länsstyrelser likasom ämbetsverken hava icke funnit tvekan råda

om häradsskrivarnas skyldighet att verkställa ifrågavarande uträkningar,

och även de länsstyrelser, som icke direkt iittalat denna mening, hava

avstyrkt framställningen. Beträffande det i sammanhang med den före­

liggande frågan uppkomna spörsmålet, att härad sskri varna skulle tiller­

kännas ersättning för uträkningarnas verkställande, ställa sig flera läns­

styrelser avvisande till detta förslag, under det att andra av billighets-

hänsyn förordat särskild ersättning. Under erinran, att frågan om ersätt­

ning till häradsskrivarna för ifrågavarande arbetes utförande likasom i

viss mån spörsmålet, huruvida arbetsuppgiften borde tillhöra fögderiför­

valtningen, sammanhängde med frågan om fögderiförvaltningens omor­

ganisation och ny lönereglering för häradsskrivarna, hava ämbetsverken

ifrågasatt en sådan anordning av förevarande arbete, att vederbörande

länsstyrelse efter prövning i varje fall av föreliggande omständigheter

må kunna, i den mån sådant låter sig göra utan ett skadligt åsido­

sättande av vederbörande häradsskrivares tjänsteåligganden i övrigt, ålägga

denne verkställa den eller de uträkningar, vilka landskontoret med hän­

syn till sina övriga göromål icke kan medhinna, därvid ämbetsverken

tänkt sig möjligheten, att häradsskrivarna för av arbetet orsakade sär­

skilda kostnader borde i någon form beredas ersättning.

Vidare har Sveriges häradsskrivareförening dels i anledning av sa,k-

kunnigas av år 1912 organisationsförslag inkommit med underdånigt

yttrande den 18 januari 1913 och särskild underdånig framställning

den 1 oktober 1914, innefattande vissa önskemål i fråga om häradsskri­

varnas tjänstbestyr och avlöningsförmåner, dels ock, med föranledande

av tillkallade sakkunnigas promemoria av den 31 augusti 1916 rörande

fögderiförvaltningsfrågans dåvarande läge, till Kungl. Maj:t ingivit en ny

framställning . av den 11 november 1916. Däri framhålles bland annat

häradsskrivarnas stora och alltjämt växande arbetsbörda samt föreslås

avlöningsförmåner, vilka i flera avseenden överstiga vad som begärts i

föreningens av mig förut relaterade ansökan den 26 januari 1910. Före­

ningen erinrar sålunda, hurusom verkningarna av lagen den 9 december

1910 om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets

tionde redan nu vore och framdeles alltmera bleve kännbara vid härads­

skrivarnas debiteringsarbete. Vidare förestode häradsskrivaren ett drygt

arbete för riksförsäkringsanstaltens räkning i anledning av den nya

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

94

Departements­

chefen.

lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall, varförutom genom

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring häradsskrivarens

göromål beträffande såväl mantalsskrivnings- som debiteringsarbetet högst

betydligt ökats, ökningen vore så betungande, att de löneförmåner, som

av de sakkunniga föreslagits med fästat avseende på, att häradsskrivarna

skulle övertaga viss del av kronofogdarnas göromål, icke vore tillräckliga,

även för det fall att den tillämnade överflyttningen, på sätt föreningen

numera hemställde, icke komme till stånd.

Löneförmånerna anser föreningen böra bestämmas sålunda: lön 2,700

kronor, tjänstgöringspenningar 1,500 kronor, ålderstillägg 3 stycken å *

500 kronor efter repektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring, förvaltnings-

bidrag 150 kronor för varje påbörjat 5,000-tal av folkmängden i fög-

deriet eller, därest ersättning för röstlängder och pensionsförteckningar

icke längre skulle utgå, 300 kronor för varje 5,000-tal samt vidare

ortstillägg i förekommande fall 200 kronor.

Slutligen anhåller föreningen, att den häradskrivarna för anteckningar

i röstlängden för val till riksdagens andra kammare tillerkända ersätt­

ningen med ett öre för varje ogulden utskyldspost fortfarande måtte få

utgå, enär arbetet med dessa anteckningar så ojämnt drabbade de olika

häradsskrivarna.

Vad först angår häradsskrivarföreningens framställning om åtgärders

vidtagande i syfte, att häradskrivarna icke vidare måtte åläggas verkställa

föreskrivna uträkningar av värdet av prästerskapets tionde, synes mig vad

åtskilliga länsstyrelser samt ämbetsverken härutinnan anfört innebära full­

giltiga skäl för, att upprättandet av dessa uträkningar måste anses utgöra

ett tjänstearbete, som det enligt den för häradsskrivarna gällande instruk­

tion åligger dem att efter uppdrag av Kungl. Maj:ts befallningshavande

utföra. Framställningen torde sålunda icke böra bifallas.

Emellertid finner jag lika med ämbetsverken, att häradskrivarnas

skyldighet i förevarande avseende av Kungl. Maj:ts befallningshavande

bör tagas i anspråk med varsamhet. De svårigheter att få ifrågava­

rande arbete i behörig tid utfört, vilka undantagsvis kunna uppstå på

grund därav, att andra trängande göromål å landskontoret eller för

häradsskrivare icke kunna undanskjutas, torde kunna regleras på huvud­

sakligen enahanda sätt, som skett genom nådiga cirkuläret den 9 juni

1911 om ersättning åt nödiga biträden för utarbetande av vissa i § 22

av nådiga förordningen angående jordregister omförmälda handlingar.

Härigenom synes ock det uppkomna spörsmålet om ersättning till härads­

skrivarna för uträkningarnas verkställande finna sin rätta lösning. Således

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

95

anser jag, att uträkningarna skola verkställas å landskontoret eller efter

Kungl. Maj:ts befallningshavandes förordnande av vederbörande härads-

skrivare, i regel utan särskild ersättning, men att, därest det icke utan

åsidosättande av övriga tjänstgöromål är för landskontoret eller härads-

skrivaren möjligt att inom behörig tid medhinna uträkningarnas verkstäl­

lande, Kungl. Maj:ts befallningshavande må äga till särskilda biträden,

som prövas nödiga för ifrågavarande arbete eller för annat tjänstarbete,

som under uträkningarnas verkställande av landskontoret eller härads-

skrivaren måste överlämnas till dylikt biträde, utbetala ersättning beräk­

nad efter den tid som för arbetet åtgått. Ersättningen synes mig icke

böra bestämmas högre än till 3 kronor 50 öre för hel arbetsdag. Vad

som erfordras till gäldande av ifrågavarande kostnader torde, i den mån

anslaget till arvoden åt extra länsnotarier och extra länsbokhållare m. fl.

icke därtill lämnar tillgång, av Kungl. Maj:ts befallningshavande få för­

skjutas, och kostnaderna hos Kungl. Maj:t anmälas till ersättande.

Beträffande framställningen om särskild ersättning till häradsskrivarna

för uppgörande av prästvalslängder anser jag fögderiförvaltningskom­

mittén hava anfört giltiga skäl för, att densamma icke bör bifallas.

Häradsskrivarföreningens förslag om häradsskrivarnas befriande från

upprättandet av röstlängder för val till riksdagens andra kammare kan

jag icke heller tillstyrka. Fögderiförvaltningskommittén synes mig hava

uppvisat, att arbetet varken till större eller mindre del lämpligen kan

från häradsskrivarna avlyftas.

Såväl nämnda kommitté som 1912 års sakkunniga hava ansett ar­

betet med röstlängderna utgöra ett tjänstarbete av så allmän karaktär,

att särskild ersättning utöver de ordinarie löneförmånerna icke bör för

detsamma utgå. Jag delar i huvudsak denna mening, men då det visat

sig, att den del av arbetet, som består i anteckning i röstlängderna av

oguldna utskyldsbelopp, i åtskilliga fögderier är oproportionerligt mycket

större än i fögderier med vida talrikare befolkning och fördenskull i viss

mån icke kan täckas med det efter fögderiernas folkmängd utgående för-

valtningsbidraget, synes mig billigheten fordra, att den stadgade ersätt­

ningen av ett öre för varje antecknad ogulden utskvldspost fortfarande

får utgå för det antal utskyldsposter, som icke kan anses stå i normalt

förhållande till antalet i fögderiets röstlängder uppförda personer. Var

denna gräns för riket i dess helhet rätteligen bör dragas, är svårt att

avgöra. Av tillgängliga uppgifter om skattskyldiga och restförda per­

soner inom några län har jag dock trott mig kunna antaga såsom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

sannolikt, att antalet utskyld sbelopp, varom anteckning sker i röstläng­

derna, i allmänhet nppgår till närmast hälften av det i längderna upp-

tagna antal personer. Jag föreslår därför, att nyss omförmälda ersättning

må i varje fögderi utgå för det antal utskyldsposter, som överstiger halva

antalet i fögderiets röstlängder upptagna personer.

Det härför erforderliga beloppet har för år 1918 beräknats till om­

kring 3,000 kronor.

För beredande av ersättning åt häradsskrivarna för röstlängders

upprättande bär innevarande år liksom under åtskilliga föregående år i

riksstaten upptagits ett anslag å 40,000 kronor.

Efter samråd med chefen för justitiedepartementet får jag nu hem­

ställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att för beredande åt

häradsskrivarna av ersättning, enligt av mig förut anförda grunder, för

anteckning i röstlängderna år 1918 av oguldna utskyldsposter under

andra huvudtiteln å extra stat för samma år bevilja ett förslagsanslag

å 3,000 kronor.

Framställningen om ökning av provisionen för debitering av brand-

stodsmedel synes mig böra bifallas på det av fögderiförvaltningskom­

mittén föreslagna sätt, och jag biträder även kommitténs förslag om mot­

svarande höjning av provisionen för uppbörden och redovisningen av

nämnda medel, vilken hittills tillkommit innehavarna av kronofogdetjän­

sterna men vid dessa tjänsters indragning skola ingå till statsverket.

I häradsskrivarna nu tillkommande rätt till ersättning för upprättande

av de förteckningar, vilka omförmälas i 14 § av lagen om allmän pen­

sionsförsäkring, vill jag icke föreslå någon rubbning. Kostnaderna för

arbetet med dessa förteckningar lära såsom hittills böra upptagas å an­

slagen för allmänna pensionsförsäkringen. Jag anser mig i detta sam­

manhang böra omnämna, att utredning pågår i syfte att för fögderiför­

valtningen underlätta eller möjligen från densamma avlyfta arbetet med

pensionsförteckningarna m. m. Skulle detta syfte kunna nås, vore det

naturligen olämpligt, om häradsskrivarnas ordinarie avlöningsförmåner nu

avvägdes med tanke på, att dessa förmåner skulle utgöra ersättning jämväl

för ifrågavarande arbete.

I vad mån lagen av den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall

i arbete kan komma att för häradskrivarna medföra göromål, som icke

äro att hänföra till deras egentliga tjänstarbete, är icke ännu avgjort.

Ovisst är således, huruvida härutinnan uppkommer arbete, för vilket sär­

skild ersättning i någon form bör medgivas.

97

Kungl. Maj: tv Nåd. Proposition Nr 211

Vad slutligen angår häradsskrivarnas egentliga avlöningsförmåner,

nämligen lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg, förvaltningsbidrag och

för vissa tjänstemän ortstillägg, ansluter jag mig i det väsentligaste till

fögderiförvaltningskommitténs förslag. Med den av mig föreslagna planen

för fögderiförvaltningens organisation kommer nämligen den nuvarande

häradsskrivarinstitutionen att i allt huvudsakligt lämnas orubbad.

I fråga om tjänstgöringspenningarna kunde väl ifrågasättas, att dessa

borde, på sätt sakkunniga ifrågasatt, höjas från av kommittén löreslagna

1,000 kronor till 1,200 kronor, särskilt av hänsyn till att vikarie å hä-

radsskrivartjänst må erhålla skälig avlöning. Men då häradsskrivare vid

tjänstledighet bör vara skyldig att utöver tjänstgöringspenningarna avstå

såväl förvaltningsbidrag som en del extra inkomster i tjänsten, biträder

jag även i denna del kommitténs förslag.

Vidkommande själva lönen finner jag väl, att om denna, enligt

kommitténs förslag, sättes till 2,400 kronor, häradsskrivarens samtliga

avlöningsförmåner må kunna anses skäligen tillräckliga icke blott i för­

hållande till den kompetens, som kräves för erhållande av häradsskrivar-

tjänst, utan även i jämförelse med de avlöningsförmåner, som av mig

nu föreslås för övriga landsstatstjänstemän. Då det emellertid synes mig

angeläget, att häradsskrivarna, som i allmänhet komma till sin tjänst vid

jämförelse högre ålder än flertalet andra tjänstemän i landsstaten,

beredes skälig avlöning i händelse av sjukdom eller tjänstledighet för

svag hälsas vårdande samt att deras anspråk på en förbättrad ställning

i fråga om pension så långt möjligt tillgodoses, hemställer jag, att lönen,

bestämmes till 2,600 kronor.

Jag anser alltså häradsskrivarnas löneförmåner böra utgå sålunda:

Zön, lika för alla.........................................................

tjänstgöringspenningar

, lika för alla ........................

ortstillägg

, att utgå till häradsskrivarna i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län ...............

förvaltningsbidrag

, 150 kronor för varje påbörjat

5,000-tal invånare i tjänstedistriktet..............

ålderstillägg

, efter 5 års tjänstgöring.....................

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare.......

kronor 2,600: —

»

1

,

000

: -

^» 200

: —

»

500: —

»

500: —

För resor till och från markegångsnämnds sammanträden torde

häradsskrivarna billigtvis böra undfå ersättning enligt kungl. kungörel­

sen den 22 september 1899 angående kostnadsersättning till landsstats-

m. fl. tjänstemän för en del resor inom tjänstgöringsdistrikten.

^{Bihang till riksdagens protokoll} 1917. 1 ^sand. 176 ^höft. (Nr 211.)

13

Boställen.

98

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

c. Kronolänsmäimen.

Genom skrivelse till kammarkollegium och statskontoret den 31

maj 1878 förklarade Kungl. Maj:t, jämlikt riksdagens beslut i ämnet,

att befintliga länsmansboställen finge fortfarande och intilldess annor­

lunda i varje särskilt fall förordnades, vid tjänsterna bibehållas mot

skyldighet för tjänsteinnehavaren att efter den uppskattning, som bleve

bestämd, vidkännas avdrag för boställsavkomsten i första rummet å den

kontanta lönen och, därest avkomsten skulle överstiga dennas belopp,

därefter jämväl å tjänstgöringspenningarna och expensmedlen, samt att

i sistnämnda fall, då han av statsverket icke uppbure kontant så mycket,

som motsvarade tjänstgöringspenningarna och expensmedlen, under

ledighet till vikarien utgiva, vad utöver den kontanta avlöningen erfor­

drades till fyllnad i det belopp, vartill tjänstgöringspenningarna och

expensmedlen borde uppgå.

Efter särskild prövning hava sedermera många länsmansboställen

indragits, men effektiva sådana kvarstå dock här och var i rätt stort antal.

Löneregleringskommittén hade i sitt betänkande sid. 246—247 upp­

tagit frågan om länsmansboställena såsom avlöningsförmån och anfört,

att innehavandet av dylikt boställe i åtskilliga fall för vederbörande

tjänstinnehavare innebure en ganska väsentlig ekonomisk fördel, men

att rätten till boställe även ofta icke medförde någon vinst utan till

och med vållade förlust, att omsorgerna om bostället ock understundom

torde, till skada för tjänsten, inkräkta på den tid, boställshavaren borde

ägna åt tjänstens behöriga skötande, och att boställenas bibehållande

jämväl i sin mån bidroge till ojämnhet i avlöningsförhållandena. Då

härtill komme, att kommunikationsväsendets utveckling medförde större

frihet för länsmannen att välja sin boningsplats, samt det fördenskull

endast undantagsvis för honom mötte svårigheter att erhålla lämplig

bostad, har kommittén förordat, att, förutom i fall där undantagsför-

hållanden förelåge, länsmansboställena måtte, i mån av vederbörande

indelningshavares avgång från tjänsten, till statsverket indragas.

Kammarkollegium och statskontoret hava i sitt underdåniga ut­

låtande den 9 februari 1907 i denna del åberopat vad statskontoret

tidigare i utlåtande den 14 oktober 1902 yttrat i ämnet, nämligen att

någon allmän indragning av boställena icke borde ifrågakomma, var­

emot, liksom ånyo i ämbetsverkens utlåtande den 7 juni 1913, hemställ­

des, att, då onekligen en del boställen vore olämpligt belägna, Kungl.

Maj:t täcktes på anmälan, varje gång en med boställe förenad läns-

manstjänst bleve ledig, innan tjänsten tillsattes och efter vederbörandes

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

*)•'

hörande besluta, om bostället borde såsom till belägenheten eller om­

fånget av därmed förenat jordbruk olämpligt till boställe för länsman

till statsverket indragas.

Vid övervägande av vad sålunda förekommit, har jag funnit mig

böra, med anslutning till ämbetsverkens uttalande, förorda bifall till

detta förslag, dock att jag anser, att boställe bör kunna indragas, även

när det befinnes olämpligt till boställe för länsman av andra skäl

än de av ämbetsverken framhållna; och torde till följd härav Kungl.

Maj:ts befallningshavande i länen undfå befallning att i förekommande

fall, innan en med boställe förbunden ledigvorden länsmanssyssla åter-

besättes, hos Kungl. Maj: t göra anmälan om ledigheten i och för nådig

prövning, huruvida bostället skall med sysslan fortfarande vara förenat.

I detta sammanhang vill jag hemställa, att för de länsmän, som inne­

hava boställen, skola, om den av mig nu föreslagna lönereglering god­

kännes, i fråga om avdrag å avlöningen för boställsavkomsten m. m.

fortfarande tillämpas nu gällande bestämmelser i ämnet, ävensom att

för bestämmandet av nämnda avdrag skall före utgången av år 1918 i

nu stadgad ordning förrättas ny uppskattning.

I nådig skrivelse till kammarkollegium den 31 maj 1878 angå­

ende lönereglering för vissa till landsstaten hörande tjänster föreskrevs,

bland annat, att alla till landssekreterare, landskamrerare och krono­

fogdar anslagna boställen skulle, på sätt närmare angåves, till stats­

verket indragas, dock med iakttagande att staten, då den från veder­

börande indelningshavare eller hans stärbhus övertoge boställe eller

löningsjord, skulle, i likhet med vad till förmån för häradshövdingarna

blivit dem vid lönereglering tillförsäkrat, efter värdering vid syn jämväl

övertaga sådana å fastigheten befintliga, indelningshavaren tillhöriga

åbyggnader, som vid synen ansåges för fastigheten nyttiga. Till före­

kommande av förlust för de länsmän, vilka ännu på indelning innehava

boställe, men som framdeles kunna komma att, jämlikt Kungl. Maj:ts

beslut, avträda sådan fastighet, varå finnes boställshavaren enskilt till­

hörig åbyggnad, bär Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands

län i framställning den 21 december 1907, vilken efter remiss blivit av

kammarkollegium den 6 mars 1908 tillstyrkt, anhållit, att det måtte

stadgas, att statsverket, då länsmansboställe avträdes, skall mot lösen

övertaga så kallade överloppshus, därest de befinnas för bostället, om

ej nödvändiga, dock nyttiga.

Fögderiförvaltningskommittén, som fått berörda framställning remitte­

rad till. sig för yttrandes avgivande, har ansett skäligt, att ifrågavarande

100

förmån bereddes kronolänsmännen, och i enlighet därmed hemställt, att

bestämmelse måtte meddelas därom, att staten, då den från länsman

eller hans stärbhus övertager honom anslaget boställe eller löningsjord,

skall etter värdering vid syn jämväl övertaga sådana å fastigheten be­

fintliga,. indelningshavaren tillhöriga åbyggnader, som vid synen anses

för fastigheten nyttiga.

Denna hemställan synes vara med billighet överensstämmande.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Löne­

förmåner.

Vad själva lönefrågan beträffar, får jag till en början erinra, att

kronolänsmännen för närvarande tillgodonjuta i avlöning:

1)

å ordinarie stat

, enligt år 1878 fastställd lönereglering:

lön,

lika för alla ................................................................. kronor

tjänst g öring spenning ar

........................................................... n

utom för kronolänsmännen i Tärna distrikt i Väster­

bottens län samt Arjeplogs, Jukkasjärvi och

Karesuando distrikt i Norrbottens län, vilka åt­

njuta 900 kronor i tjänstgöringspenningar,

expensmedel

, lika för alla................................................... »

ålder stillägg,

efter 10 års tjänstgöring .......................... »

900: —

600: —

100

: —

300: —

2) å extra stat, tillfällig löneförbättning från och med år

lön

, lika för alla ............................................................. kronor

tjänstgöring spenning ar

................ ........................................... n

lika för alla utom för kronolänsmännen i förenämnda

fyra distrikt

förn a l tning sbidrag,

lika för alla ........................................ »

ortstillägg

, att utgå till kronolänsmännen i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län.......................... »

1909:

600: —

300: —

200f-

200: —

1 1909 års proposition

föreslogos

avlöningsförmånerna

sålunda:

lön,

lika för alla .................................................................

tjänstgör ing spenning ar,

lika för alla..................................

ortstillägg,

att utgå till kronolänsmännen i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län..........................

förvaltningsbidrag,

lika för alla ........................................

ålder stillägg,

efter 5 års tjänstgöring.............................

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare ......................

kronor 1,500: —

^d

1,000: —

»

200

: —

300: —

»

300: —

»

300: —

101

Fögderiförvaltningskommittén bar föreslagit följande avlöningsför-

maner:

mitten.

Kunc/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Alternativ

I-

II.

in.

IV.

lön, lika för alla.......................................... .........................

1.800

^O

o

1,500

1,500

tjänstgöringspeuningar, lika för alla...................................

1,200

1,100

1,000

1,000

ortstillagg att utgå till länsmännen i Jämtlands, Väster­

bottens och Norrbottens län.......................................

200

200

200

200

förvaltningsbidrag, lika för alla...........................................

200

300

300

300

ålderstillägg, efter 5 års tjänstgöring...................................

300

300

300

300

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare............................

300

300

300

300

Med avseende å avlöningsförmånerna för kronolänsmännen har kom­

mittén således föreslagit högre löneförmåner enligt alternativen I och II

än enligt de båda andra alternativen, beroende på det ökade och mera

ansvarsfulla arbete, som skulle åligga kronolänsmännen enligt de båda

förra alternativen. För de båda senare alternativen föreslogos av­

löningsförmånerna till samma belopp som enligt 1909 års proposition,

varigenom dessa, såsom kommittén erinrar, skulle bliva nära fördubb­

lade emot de vid senaste löneregleringen år 1878 fastställda. Behovet

av en sådan höjning vore emellertid redan i huvudsak av statsmakterna

godkänd genom kronolänsmännen tillerkänd tillfällig löneförbättning.

Kommittén ansåg ock, att de i 1909 års proposition föreslagna avlö­

ningsförmånerna voro skäliga och så avvägda, att man icke behövde

vidtaga någon ytterligare höjning i anledning av den högre kompetens

för erhållande av kronolänsmanstjänst, som kommittén funnit sig böra före­

slå. Det finge nämligen, säger kommittén, icke förbises, att kronoläns­

männen fått sin ställning ej så oväsentligt förbättrad genom på senare

tiden tillkomna föreskrifter om rätt för dem till ersättning för åtskilliga

resor i tjänsten samt vidare att kronolänsmännens extra inkomster i

tjänsten komme att ökas, om de bleve utmätningsmän i enlighet med

kommitténs förslag.

1912 års sakkunniga framhålla, att kronolänsmännens arbetsbörda sakkunniga

enligt deras förslag bleve större än med den nuvarande organisationen. av 1913'

Särskilt komme det av de sakkunniga för länsmännen ifrågasatta man-

talsskrivningsbestyret att medföra ökat arbete, och redan detta syntes

skäligen motivera någon förhöjning av avlöningsförmånerna, utöver vad

som föreslagits i 1909 års proposition, även om, såsom de sakkunniga

102

Länsstyrel­

serna.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

funne påkallat, kronolänsmännen av statsmedel tillerkändes särskild gott-

görelse för mantalsskrivningsresorna enligt de grunder, som nu gälla

för åtskilliga andra deras tjänsteresor. Dylik förhöjning vore berätti­

gad även av den självständigare tjänsteställning, som kronolänsmännen

skulle enligt de sakkunnigas förslag erhålla, samt med den ökade kom­

petens, som för dem ifrågasatts.

De sakkunniga hava därför ansett, att kronolänsmännens avlönings­

förmåner skäligen borde, i enlighet med vad kommittén föreslagit

under alternativ 11, höjas med 100 kronor utöver vad som föreslagits i

nämnda proposition. Dessa 100 kronor föreslogos dock, i syfte att

jämväl förbättra kronolänsmännens ställning i fråga om pension och in­

komst under tjänstledighet, skola läggas å lönen och icke å tjänstgörings-

penningarna, vilka syntes vara skäliga på grund av de ökade extra in­

komster i tjäDsten, som med förslaget vore att påräkna för kronoläns­

männen dels av ersättning för utmätningsförrättningar och dels av av­

gifter för indrivning av utskvlder.

De sakkunniga föreslogo därför, att kronolänsmännens avlönings­

förmåner skulle bestämmas att utgå med:

lön,

lika för alla .................................................................

tjänstgöring spenning ar,

lika för alla..................................

ortstillägg

, att utgå till länsmännen i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län ........................

förvaltning sbidrag

, lika för alla........................................

ålder stillägg,

efter 5 års tjänstgöring.............................

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare ....................

kronor 1,600: —

^t .

1,000: —

»

200

: —

x

300: —

»

300: —

i>

300: —

Härjämte hemställdes, att indrivningsavgiften för kronouppbörds-

resterna måtte bestämmas i överensstämmelse med vad för Stockholms

stad är gällande enligt § 12 i kungl. kungörelsen angående nytt regle­

mente för uppbördsverket i Stockholms stad den 23 juli 1908.

Av Kungl. Maj:ts befallningshavande har det stora flertalet funnit

de sakkunnigas förslag till löneförmåner för länsmännen mindre tillfreds­

ställande, vilket särskilt kommit till uttryck i deras utlåtanden över den

av särskilda tillkallade sakkunniga den 31 augusti 1916 avgivna prome­

moria angående fögderiförvaltningsfrågan. Till stöd för behovet att öka den

föreslagna avlöningen har i synnerhet åberopats den självständiga ställ­

ning, länsmännen skulle komma att intaga såsom utmätningsmän och redo­

görare för indrivna utskylder och böter, de ökade göromålen, som vållade

mindre tillfälle till inkomster vid sidan av tjänsten, den med de höjda kom­

petensfordringarna förbundna längre utbildningstiden samt farhågan, att