Prop. 1930:100

('med förslag till lag orri församling sstyrelse rn. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

1

Nr 100.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag orri församling sstyrelse rn. m.; given Stockholms slott den 31 januari 1930.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesia­ stikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om församlingsstyrelse; 2) lag örn församlingsstyrelse i Stockholm; 3) lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m.; samt 4) lag örn skolstyrelse i vissa kommuner.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 78 haft. (Nr 100.)

870 29

1

F. 1: 1—2.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Förslag

till

Lag om församlingsstyrelse.

Härigenom förordnas som följer:

Kap. 1. Allmänna bestämmelser.

§ I-

Varje territoriell församling äger att själv, efter vad i denna lag närmare

bestämmes, vårda sina medlemmars gemensamma kyrkliga angelägenheter samt

folk- och fortsättningsskoleväsendet i församlingen, såvitt icke handhavandet

därav enligt gällande författningar tillkommer annan.

Två eller flera församlingar eller delar av skilda församlingar må för vården

örn de i denna lag avsedda angelägenheterna eller vissa av dem förenas till en

kyrklig samfällighet. Beträffande sådan samfällighet skall med avseende å

vården örn gemensamma angelägenheter, i den mån ej annat är föreskrivet, i

tillämpliga delar gälla vad i denna lag stadgas om församling. Ingår försam­

ling i kyrklig samfällighet omfattande alla i denna lag avsedda angelägenheter,

äger vad i första stycket stadgas icke tillämpning å församlingen. Örn bildande

av kyrklig samfällighet förordnar Konungen. Dylikt förordnande må ej med­

delas, med mindre församlingarna samtyckt därtill eller åtgärden finnes vara

påkallad av betydande allmänt behov.

Där Konungen förordnat, att för vården örn folk- och fortsättningsskole­

väsendet församling skall vara delad i skilda skoldistrikt, gäller örn sådant

skoldistrikt i avseende å vården örn nämnda angelägenhet vad i denna lag är

stadgat örn församling.

Angående vården örn folk- och fortsättningsskoleväsendet i vissa kommuner

är särskilt stadgat.

§

2

.

Med kyrkliga angelägenheter samt ärenden rörande folk- och fortsättnings­

skoleväsendet avses i denna lag frågor örn:

a) åtgärder till vidmakthållande av ordning under gudstjänsten;

b) åtgärder till främjande av församlingsvården;

c) folk- och fortsättningsskolundervisningen samt dithörande anstalter, däri

inbegripet skolbibliotek;

d) upprättande och underhåll av församlingen tillhörigt folkbibliotek (för-

samlingsbibliotek);

e) tillsättande och avskedande av lärare vid folk- och fortsättningsskolor,

organister, kyrkosångare, klockare och andra kyrkobetjänte;

f) prästerskapets, skollärares och kyrkobetjäntes löneförmåner;

g) kyrkomedels användande;

}i) hushållning med och vård om kyrkans och församlingens egendom;

i) byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hör, församlingshus, skolhus, lokal för församlingsbibliotek samt boställen för prästerskap, skol­ lärare och kyrkobetjante;

j) avgifter till kyrka och skola jämte dithörande anstalter samt till för­ samlingsbibliotek ;

k) fördelning av bänkrum i kyrkan; samt

l) anskaffande och ordnande av begravningsplats samt avgifter för grav­ platser och för begagnande av kyrkklockor och annan kyrkans egendom.

§ 3.

Församlings beslutanderätt utövas å kyrkostämma eller av kyrkofull­ mäktige.

I ärende, som är gemensamt för två eller flera församlingar, vilka icke ut­ göra en kyrklig samfällighet, utövas beslutanderätten å gemensam kyrko­ stämma med församlingarna.

Förvaltning och verkställighet tillkomma kyrkoråd, skolråd, fortsättnings- skolestyrelse eller biblioteksstyrelse eller de andra styrelser, nämnder eller per­ soner, som äro utsedda för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr.

§ 4.

I församling med mera än 3,000 invånare skall den församlingen tillkom­ mande beslutanderätten, med de undantag varom förmäles i § 5, uppdragas åt kyrkofullmäktige.

Har församlingens invånarantal nedgått till 3,000 eller därunder, skall be­ slutanderätten fortfarande utövas av kyrkofullmäktige, därest icke kyrkostäm­ man annorlunda besluter.

Församling med 3,000 invånare eller därunder äger åt kyrkofullmäktige upp­ draga beslutanderätt, som avses i första stycket. Förslag örn upphävande av sådant beslut må icke väckas förrän fyra kalenderår förflutit sedan kyrkofull­ mäktige trädde i verksamhet och skall, örn det godkännes, tillämpas från ut­ gången av det kalenderår, varunder godkännandet vunnit laga kraft.

Beslut örn införande eller avskaffande av kyrkofullmäktige skall ofördröj­ ligen anmälas hos länsstyrelsen och domkapitlet.

§ 5.

Finnas kyrkofullmäktige, inskränkes kyrkostämmans befattning till följande ärenden, nämligen:

a) ärenden, för vilkas avgörande gälla särskilda bestämmelser örn rösträtt;

b) ärenden, som avses i 9 och 10 §§ i lagen den 9 december 1910 örn regle­ ring av prästerskapets avlöning;

c) ärenden, som jämlikt § 3 andra stycket skola handläggas å gemensam kyrkostämma med två eller flera församlingar;

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

3

F. 1: 5—6,

2

:

1

2

.

4

Kungl. Majds proposition nr 100.

d) frågor om införande och avskaffande av kyrkofullmäktige samt örn

kyrkofullmäktiges antal;

e) frågor om ställe för kyrkostämma och örn sättet för stämmas kungörande;

samt

f) tillsättande av lärarbefattning, med vilken är förenad organist- eller

klockarsyssla eller båda dessa sysslor eller kyrkosångarbefattning, så ock till­

sättande i annat fall av organist-, kyrkosångar- eller klockarbefattning.

I församling, där kyrkofullmäktige icke finnas, äger kyrkostämman utöva

församlingens beslutanderätt i alla dess angelägenheter.

§

6

.

Erfordras särskilda föreskrifter örn tillämpning av denna lag med avseende

å kyrklig samfällighet eller beträffande handläggning av ärenden, som äro

gemensamma för två eller flera församlingar, vilka icke utgöra dylik samfällig­

het, meddelas sådana föreskrifter av Konungen.

§ 7.

Yad i denna lag stadgas skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse

jämväl för icke territoriell församling, örn församlingen önskar det. I annat

fall följes den ordning, som förut varit övlig.

§

8

.

Denna lag äger icke avseende å församling i Stockholm.

Kap. 2. Om kyrkostämma.

§ I-

Rättighet att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut tillkommer

på landet den som är röstberättigad å kommunalstämma och i stad den som äger

rösträtt å allmän rådstuga.

Sådan rättighet tillkommer dock icke:

a) främmande religionsbekännare; eller

b) den som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.

Den som är medlem av icke territoriell församling äger ej rösträtt å kyrko­

stämma i annan församling.

I ärende, som förutsätter avgifter, vilka enligt gällande författning skola

utgå endast av i mantal satt jord eller av annan fastighet, må ej andra deltaga

än de som innehava sådan jord eller fastighet.

Att den som är redovisningsskyldig till församlingen ej må deltaga i vissa

ärenden, stadgas i kap. 5 § 5 andra stycket.

§

2

.

I avseende å utövning av rösträtt å kyrkostämma och sådan rätts över­

låtande till annan person skall vad som är stadgat för kommunalstämma på

landet och allmän rådstuga i stad äga motsvarande tillämpning.

Örn upprättande av röstlängd och örn röstlängdens bindande verkan stadgas

i lagen örn kommunala och kyrkliga val.

Kungl. Majus proposition nr 100.

5

§ 3.

Å kyrkostämma äger inom församlingen tjänstgörande präst, ändå att han icke är röstberättigad, att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

§ 4.

Mom. 1. Kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar eller den präst inom församlingen, som kyrkoherden utser, eller, då någon därtill ej är utsedd, den präst, som är kyrkoherden närmast i ämbetet, är ordförande i kyrkostämman.

I annex- eller kapellförsamling med särskilt anställd präst är denne eller den hans tjänst förestår ordförande i kyrkostämman, när kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar ej är tillstädes.

Utgöra församlingar tillhörande olika pastorat eller delar av sådana försam­ lingar en kyrklig samfällighet, förordnar domkapitlet en av församlingarnas kyrkoherdar eller annan inom någon av församlingarna tjänstgörande präst att vara ordförande i kyrkostämman för samfälligheten och en annan sådan präst att vid hinder för honom föra ordet. Vad sålunda stadgas skall ock gälla, där eljest församlingar tillhörande olika pastorat skola sammanträda till gemensam kyrkostämma.

Ilar domkapitlet förordnat kontraktsprost eller annan präst att hålla kyrko­ stämma, är han ordförande i stämman.

Mom. 2. Finnes ej någon, som enligt vad i mom. 1 är sagt skall vara ord­ förande, föres ordet av den som församlingen därtill utsett. Sådan ersättare må utses för fyra kalenderår bland de röstberättigade, som äro boende inom församlingen och uppnått tjugufem års ålder.

Ersättare kan ej den vara, som:

a) är omyndig;

b) är i konkurstillstånd;

c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;

d) på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befatt­ ning eller genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till påföljd, som nu är sagd, eller är ställd under framtiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; eller

e) är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan. Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara ersättare än:

a) kvinna;

b) ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget;

c) den som uppnått sextio års ålder;

d) den som eljest uppgiver hinder, vilket godkännes av kyrkostämman; eller

e) vid valet den som efter de fyra senaste årens tjänstgöring såsom ersättare är i ordning att avgå därifrån.

Finnas kyrkofullmäktige, är den som utsetts till ersättare för fullmäktiges ordförande ersättare jämväl för ordföranden i kyrkostämman.

Skall vid gemensam kyrkostämma med två eller flera församlingar, vilka

F. 2: 4-8.

icke utgöra en kyrklig samfällighet, ordet föras av ersättare, skall den till

levnadsåren äldste av de vid stämman närvarande ersättarna vara ordförande.

§ 5.

Kyrkostämma skall hållas i sockenstuga, församlingshus eller kyrka eller å

annat ställe, som för sådant ändamål blivit av stämman särskilt bestämt.

§

6

.

Morn. 1. I församling, där kyrkofullmäktige icke finnas, skola årligen tre

ordinarie kyrkostämmor hållas:

en före utgången av maj månad för besluts fattande i anledning av berättel­

sen örn föregående årets räkenskaper och förvaltning;

en i oktober månad för fastställande av utgifts- och inkomststat för kyrka

och skola samt församlingsbibliotek; samt

en före utgången av december månad för anställande av val till de befatt­

ningar inom församlingen, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom av revi­

sorer och revisorssuppleanter.

Den tredje ordinarie kyrkostämman under året må beträffande ordinarie

kyrkostämma eller kyrkostämmor under nästföljande år besluta, å vilken dag

sådan stämma skall hållas eller huruvida stämma skall hållas å sön- eller helg­

dag.

Mom. 2. Extra kyrkostämma hålles, när länsstyrelsen eller domkapitlet

därom förordnar eller visitationsförrättare, magistraten eller stadsstyrelsen,

kyrkorådet, skolrådet, fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse sådant

äskar eller ordföranden finner det nödigt.

Envar, som är röstberättigad å kyrkostämma, äger för uppgivet ärende be­

gära sådan stämmas hållande. Lämnas dylik framställning av ordföranden utan

avseende, skall han, örn det begäres, meddela sitt beslut skriftligen med skälen

därtill, över sådant beslut äger sökanden på sätt i kap. 6 § 3 sägs anföra

besvär hos länsstyrelsen eller domkapitlet; och skall därvid besvärstiden räknas

från dagen, då sökanden erhöll del av beslutet. Mot länsstyrelsens eller dom­

kapitlets beslut må talan ej föras.

§ 7.

I församling, där kyrkofullmäktige finnas, skall kyrkostämma hållas, när

det finnes erforderligt för behandling av ärende, i vilket beslutanderätten är

förbehållen stämman. Beträffande sådan stämma skola föreskrifterna i § 6

mom. 2 äga motsvarande tillämpning.

§

8

.

Kungörelse örn kyrkostämma utfärdas av ordföranden eller, vid hinder för

honom, av ersättaren och skall innehålla bestämd uppgift örn tid, ställe och

överläggningsämne för stämman.

Kungörelsen uppläses från predikstolen i kyrkan fjorton dagar eller minst

en vecka före stämman. Är kyrkostämma utsatt till dag, då gudstjänst tidigare

hålles, skall kungörelsen den dagen ånyo uppläsas. För ärende, som fordrar så

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

skyndsam handläggning, att kungörande i nu föreskriven ordning icke med- hinnes, må kyrkostämma hållas efter kortare kungörelsetid och även samma dag den blivit pålyst; dock må ej å sådan stämma beslut fattas örn utgift eller anskaffande av medel därtill eller avhändande av församlingen tillhörig egen­ dom eller efterskänkande av någon församlingens rättighet.

Kungörelsen skall på ordförandens föranstaltande jämväl anslas a plats eller platser inom församlingen, som kyrkostämman för ändamålet bestämt.

Tillkännagivande örn tid och ställe för kyrkostämma bör ock, där kyrko­ stämman icke med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster annorlunda beslutit, införas i en eller flera ortstidningar, såvida ej beträffande stämma för ärende, som fordrar skyndsam handläggning, hinder däremot möter. Kyrkostämman besluter, i vilken eller vilka tidningar sådant tillkännagivande skall införas, därvid sådana tidningar böra väljas, som genom spridning inom olika grupper av församlingens medlemmar bringa tillkännagivandet till de flestas kännedom. Har vid fattandet av sistnämnda beslut förslag örn till­ kännagivandets införande i annan ortstidning än de salunda beslutade varit under omröstning och därvid erhållit minst en tredjedel av de i omröstningen deltagandes röster, skall tillkännagivandet införas jämväl i denna tidning. Till­ kännagivandet skall, såvida ej kyrkostämman annorledes beslutit, innehålla underrättelse allenast örn de viktigare ärenden, vilka icke enligt lag skola före­ komma å kyrkostämman. Ordföranden skall i god tid avsända tillkännagivan­ det för intagande i tidning, örn möjligt minst en vecka före stämman.

På kyrkostämma ankommande beslut, som här omförmälas, skola fattas å den tredje ordinarie kyrkostämman under året och avse nästföljande kalenderår.

Den omständigheten, att kungörelse örn stämma ej blivit anslagen eller att tillkännagivande ej blivit infört i tidning, utgör ej hinder för stämmans hållande.

§ 9.

De ärenden, som företagas till avgörande å kyrkostämma, skola förut vara vederbörligen beredda av kyrkorådet eller skolrådet eller annan styrelse, nämnd eller beredning, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, eller av en eller flera sär­ skilt för sådan beredning utsedda personer. Innan ärende, som beretts annor­ ledes än av kyrkorådet eller skolrådet, företages till avgörande a kyrkostämma, skall tillfälle lämnas kyrkorådet eller skolrådet att avgiva yttrande däröver.

Val må dock av kyrkostämma förrättas utan föregående beredning. Det­ samma gäller om avgörande av ärende, som fordrar skyndsam handläggning och icke avser utgift eller anskaffande av medel därtill eller avhändande av församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande av någon församlingens rättighet.

§

10

.

Kan ärende, som handlägges å kyrkostämma, icke a den utsatta dagen bringas till slut, skall stämman fortsättas å annan dag, varom, därest stämman så besluter, kungörelse i vanlig ordning utfärdas. Beslutes icke sådan

F. 2: 10-12.

kungörelse, har ordföranden att, innan stämman upplöses, bestämma och för de

närvarande tillkännagiva tid för den fortsatta stämman.

Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är proportionellt,

gäller vad därom är särskilt stadgat.

Begäres vid ärendes behandling å kyrkostämma bordläggning av ärendet och

förenar sig minst en tredjedel av de närvarande därom, skall ärendet uppskjutas

till annan dag, som ordföranden har att bestämma och i vanlig ordning

kungöra.

Bordläggning ma ej, savida icke beslut därom fattas med vanlig röstöver­

vikt, ske i fråga örn val eller mera än en gång i samma ärende.

§

11

.

Ordföranden åligger att å kyrkostämma framställa ärendena till överlägg­

ning samt att tillse, att ej andra frågor företagas till avgörande än de som

finnas angivna i kungörelsen örn stämman.

Ny fråga kan vid kyrkostämma väckas av envar röstberättigad men må icke

avgöras förrän vid annan stämma samt efter vederbörlig beredning och kun­

görelse.

§

12

.

Morn. 1. Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, framställer

ordföranden proposition så avfattad, att den kan besvaras med ja eller nej.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet

utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med klubbslag.

Begäres omröstning, skall den vid val, så ock i annat ärende, där sådant

begäres, ske med slutna sedlar. Annan omröstning sker öppet. Vid omröstning

skola de röstande avgiva sina röster efter upprop eller, där ordföranden så be­

stämmer, i den tur de anmäla sig hos honom. Där ej för särskilda fall annor­

lunda stadgas, bestämmes utgången genom enkel pluralitet av de avgivna

rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, skiljer vid val lotten mellan

lika rösttal, men blir i övriga fall den mening beslut, som ordföranden biträder.

Val av kyrkoråd, skolråd, fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse

samt av revisorer och revisorssuppleanter, som avses i kap. 5 § 5, så ock av två

eller flera personer för särskild beredning av ärenden, som skola företagas till

avgörande å kyrkostämma, skall vara proportionellt, därest det begäres av minst

så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes

antal delas med siffra^ för det antal personer valet avser, ökad med 1. Örn för­

farandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

Mom. 2. För beslut erfordras tva tredjedelar av de i omröstningen delta­

gandes röster, då beslutet avser:

a) avhändande av fastighet eller därifrån härflytande rättighet eller inköp

av fastighet;

b) beviljande av anslag till nytt ändamål eller behov;

c) beviljande av anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men för

vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått, i landsför-

®

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

9

samling, där högsta uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger nio

kronor för skattekrona, i stadsförsamling, där högsta uttaxeringen av omför-

mälda skatt överstiger tio kronor för skattekrona, samt i församling bestående

av landsbygd och stad, därest högsta uttaxeringen av samma skatt i någon del

av församlingen överstiger tio kronor för skattekrona;

d) höjande av visst under året näst före det, som höjningen avser, utgående

anslag,

i landsförsamling,

såvitt höjningen skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxe­

ringen av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av sådan skatt överstiger tolv kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av samma skatt överstiger femton kronor för skattekrona;

i stadsförsamling,

såvitt höjningen skulle utgöra:

1) mer än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxe­

ringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av sådan skatt överstiger tretton kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av samma skatt överstiger sexton kronor för skattekrona;

samt i församling bestående av landsbygd och stad,

såvitt höjningen skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxe­

ringen av allmän kommunalskatt i någon del av församlingen överstiger tio

kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av sådan skatt i någon del av församlingen överstiger tretton kronor för skatte­

krona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av samma skatt i någon del av församlingen överstiger sexton kronor för skatte­

krona,

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning;

f) upptagande eller förnyande av lån, därunder inbegripet ingående av bor­

gen, eller förlängning av tiden för erhållet låns återbetalande; eller

g) efterskänkande av oguldna kommunalutskylder.

Med allmän kommunalskatt förstås i c) och d) sådan skatt, evad den be-

slutits av kommunalstämma, kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige, allmän

rådstuga, kyrkostämma eller kyrkofullmäktige.

Mom. 3. Beslut örn beviljande av anslag skall tillika innefatta, huruvida

anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp skall ut­

taxeras eller upplånas.

Kungl. Marits proposition nr 100.

F. 2: 13—16.

§ 13.

Efterskänkande av oguldna kommunalutskylder må av kyrkostämma beslutas

allenast där, efter prövning av varje särskilt fall, verkligt ömmande omständig­

heter befunnits föreligga.

Yad örn landskommuns eller stads rätt att besluta örn ersättning åt

innehavare av kommunalt uppdrag är stadgat skall i tillämpliga delar gälla

jämväl i fråga örn kyrkostämmas befogenhet att besluta om dagtraktamente

och reseersättning åt vald ledamot av kyrkoråd eller skolråd eller annan för

handhavande av församlingens angelägenheter tillsatt styrelse, nämnd eller

beredning eller åt revisor samt örn arvode åt revisor eller åt ledamot, som ut­

setts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare, föredra­

gande eller verkställande ledamot eller till innehavare av annan motsvarande

befattning inom rådet, styrelsen, nämnden eller beredningen.

§ 14.

Ordföranden skall vid kyrkostämma föra eller på sitt ansvar låta föra

protokoll.

Protokollet skall för varje ärende upptaga överläggningsämnet och beslutet,

med angivande huruvida och i vilken ordning omröstning företagits.

Justering av protokollet verkställes senast fjorton dagar efter stämman å

tid, som ordföranden bestämmer och vid stämman tillkännagiver, av ordföranden

jämte minst två därtill för varje gång av stämman utsedda närvarande röst­

berättigade. Justering må ock verkställas av stämman antingen genast eller

vid stämma senast fjorton dagar därefter, varom vid tillfället underrättelse

meddelas. Protokollet underskrives, med anteckning om justeringen, av ord­

föranden och de utsedda justeringsmännen eller, där justeringen verkställts av

stämman, minst två vid stämman närvarande röstberättigade.

Sedan protokollet justerats, skall tillkännagivande därom ske från predik­

stolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles, och bevis därom

åtecknas protokollet eller särskilt utfärdas.

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor skola förvaras bland

kyrkans övriga handlingar.

§ 15.

Den som å kyrkostämma deltagit i avgörandet av ärende kan genast eller

sist vid justeringen av protokollet avgiva reservation mot det fattade beslutet.

§ 16.

Ordföranden skall tillse, att utdrag av kyrkostämmans justerade protokoll

tillställes kyrkorådet, skolrådet, fortsättningsskolestyrelse eller biblioteks-

styrelse eller de andra styrelser, nämnder eller personer, åt vilka verkställighet

av stämmans beslut uppdragits. För övrigt äger envar att taga avskrift av

protokollet och att utan avgift få avskriftens riktighet bestyrkt.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

11

§ 17.

Kyrkostämmas förhandlingar skola vara offentliga. Ordföranden vakar över ordningen å kyrkostämman samt kan varna och, efter förutgången varning, låta utvisa envar, som förhåller sig oskickligt. Upp­ står oordning, som ordföranden icke kan avstyra, äger han upplösa stämman.

Kungl. Majus proposition nr 100.

Kap. 3. Om kyrkofullmäktige.

§ 1.

Mom. 1. Kyrkofullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmäng­ den sålunda, att

församling med 2,000 invånare eller därunder utser 15—20; församling med över 2,000 till och med 5,000 invånare utser 15—25; församling med över 5,000 till och med 10,000 invånare utser 20—30; samt församling med över 10,000 invånare utser 25—40. Kyrkostämman besluter, med iakttagande av vad nu är sagt, huru många kyrkofullmäktige skola utses för församlingen. Örn beslutet skall länsstyrelsen ofördröjligen underrättas.

Mom. 2. Skola kyrkofullmäktige utses för kyrklig samfällighet, ankommer på Konungen att bestämma, huru många fullmäktige skola utses för samfäl- ligheten.

Av det för samfälligheten bestämda antalet fullmäktige skall varje i sam- fälligheten ingående församling eller del av församling utse en samt därutöver det antal, som belöper på församlingen eller församlingsdelen efter den beräk­ ningsgrunden, att en kyrkofullmäktig utses för varje befolkningstal motsva­ rande det som erhålles, då samfällighetens hela folkmängd delas med det åter­ stående antalet fullmäktige för hela samfälligheten. Därest det antal fullmäk­ tige, som med tillämpning av nämnda regel bör utses, icke uppgår till det för samfälligheten bestämda antalet, skola för ernående av detta antal de försam­ lingar eller församlingsdelar, vilkas folkmängd mest överskjuter omförmälda tal, vara berättigade att var för sig välja ytterligare en fullmäktig. Antalet fullmäktige, som i enlighet med dessa föreskrifter skola utses av varje försam­ ling eller del därav, bestämmes i god tid före valet av länsstyrelsen.

§ 2

.

Rösträtt vid val av kyrkofullmäktige tillkommer envar, som äger rösträtt å kyrkostämma. Varje röstberättigad äger en röst.

§ 3.

I avseende å valbarhet till kyrkofullmäktig, obehörighet och rätt till av­ sägelse skall vad i kap. 2 § 4 mom. 2 är stadgat örn ersättare för ordförande i kyrkostämma äga motsvarande tillämpning.

Följande personer må icke vara kyrkofullmäktige: landshövding, landssek­ reterare, landskamrerare, länsassessor eller biskop, ej heller den som tillhör församlingens redovisningsskyldiga och avlönade betjänte.

F. 3: 4-6.

§ 4.

Kyrkofullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari

året näst efter det, då valet skedde. I församling, där val sker första gången

och icke äger rum under år, då allmänna val av kyrkofullmäktige förrättas,

skall valet dock ej avse längre tid än till utgången av dét år, då sådana all­

männa val nästa gång skola äga rum.

Har beslut fattats örn ändring av fullmäktiges antal, skall församlingen

ändock intill utgången av det år, då allmänna fullmäktigval nästa gång skola

förrättas, företrädas av fullmäktige till det antal, som tidigare blivit bestämt,

och må förty icke i anledning av ändringen särskilt fullmäktigval företagas.

Vad nu är sagt gäller, ändå att ändring av fullmäktiges antal påkallas av

folkmängdens ökning eller minskning.

Örn val av kyrkofullmäktige i anledning av ändring i ecklesiastik indelning

är särskilt stadgat.

12

Kungl. Majus proposition nr 100.

§ 5.

I ör val av kyrkofullmäktige skall församling med mera än 10,000 invånare

indelas i valkretsar. Vid val av fullmäktige för kyrklig samfällighet skall dock

varje i samfälligheten ingående församling eller del av församling utgöra en

valkrets. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kommer att utse minst

tio, högst tjugu kyrkofullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet

inom varje krets en kyrkofullmäktig utses för varje befolkningstal motsvarande

det som erhålles, då församlingens folkmängd delas med antalet fullmäktige

för hela församlingen; att delar av samma by eller hemman ej utan synnerliga

skäl förläggas till olika valkretsar; att varje valkrets skall kunna omslutas

med en sammanhängande gränslinje; att antalet fullmäktige för hela försam­

lingen, i den mån det utan olägenhet kan ske, fördelas lika på de särskilda val­

kretsarna; samt att valkretsarna såvitt möjligt sammanfalla med valkretsarna

vid kommunal- eller stadsfullmäktigval.

Om indelning i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets äga,

efter därom av kyrkorådet uppgjort förslag, kyrkofullmäktige göra framställ­

ning hos länsstyrelsen. Utan föregående framställning må länsstyrelsen för­

ordna örn sådan indelning, sedan tillfälle beretts kyrkofullmäktige att avgiva

yttrande i ärendet. Beslut om indelning i valkretsar skall meddelas senast två

månader före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet skall träda

i tillämpning.

§

6.

Örn valdistrikt och valdag samt vals kungörande, förrättande och avslutande,

så ock örn förfarandet, när kyrkofullmäktig avgår före den bestämda tjänst­

göringstidens utgång, stadgas i lagen örn kommunala och kyrkliga val.

§ 7.

Yad i kap. 2 § 4 mom. 1 och mom. 2 första, andra och tredje styckena stad­ gas om ordförande i kyrkostämma samt örn ersättare för ordförande skall äga motsvarande tillämpning såvitt angår kyrkofullmäktige.

§

8

.

Angående ordinarie sammanträden av kyrkofullmäktige gäller vad i kap. 2 § 6 mom. 1 är stadgat örn kyrkostämmor i församling, där kyrkofullmäktige icke finnas.

I övrigt sammanträda kyrkofullmäktige, när länsstyrelsen eller domkapitlet därom förordnar eller visitationsförrättare, magistraten eller stadsstyrelsen, kyrkorådet, skolrådet, fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse eller de flesta av fullmäktige sådant äska eller ordföranden finner det nödigt.

§ 9.

Kungörelse örn kyrkofullmäktigsammanträde utfärdas av fullmäktiges ord­ förande eller, vid hinder för honom, av ersättaren och skall innehålla bestämd uppgift örn tid, ställe och överläggningsämne för sammanträdet.

Kungörelsen uppläses från predikstolen i kyrkan minst en vecka före samman­ trädet. Är sammanträde utsatt till dag, då gudstjänst tidigare hålles, skall kungö­ relsen den dagen ånyo uppläsas. För ärende, som fordrar så skyndsam handlägg­ ning, att kungörande i nu föreskriven ordning icke medhinnes, må samman­ träde hållas efter kortare kungörelsetid och även samma dag det blivit pålyst; dock må ej å sådant sammanträde beslut fattas örn utgift eller anskaffande av medel därtill eller avhändande av församlingen tillhörig egendom eller efter­ skänkande av någon församlingens rättighet.

Besluta fullmäktige, att kungörelsen jämväl skall anslås å plats eller platser inom församlingen eller att tillkännagivande örn tid och ställe för sammanträde skall införas i en eller flera ortstidningar, skall ordföranden, där så ske kan, föranstalta därom.

Den omständigheten, att kungörelse örn sammanträde ej blivit anslagen eller att tillkännagivande ej blivit infört i tidning, utgör ej hinder för sammanträdets hållande.

Skriftlig kallelse till sammanträdet, innehållande sådan uppgift, som ovan sägs, bör, såvitt möjligt är, genom ordförandens försorg senast fyra dagar förut delgivas envar fullmäktig eller med posten översändas till honom.

§

10

.

Kyrkofullmäktige må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida icke flera än hälften av dem äro tillstädes. Är tillstädesvarande fullmäktig enligt stad­ gandet i kap. 5 § 5 andra stycket hindrad att deltaga i visst ärende, utgör ej den omständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande icke överstiger hälften av fullmäktiges hela antal, hinder för ärendets företagande.

Kungl. Majus proposition nr 100.

13

F. 3: 10-13;

4: 1—2.

Ledamot, som utan anmält, av kyrkofullmäktige godkänt hinder avhåller

sig från sammanträde, skall böta till församlingens kassa fem kronor och dub­

belt så mycket, örn sammanträdet måste i anseende till de närvarandes fåtalig­

het inställas eller upplösas.

§ 11

.

Yarje kyrkofullmäktig äger en röst.

§

12

.

Med avseende å kyrkofullmäktige och deras ordförande skall vad i kap. 2

§§ 3, 5 och 9—17 är stadgat för kyrkostämma och dess ordförande äga motsva­

rande tillämpning; dock skall, där omröstning begäres, den utom vid val alltid

ske öppet. Kyrkofullmäktige må för visst ärende besluta, att överlägg­

ningen skall hållas inom stängda dörrar. Av protokollet vid kyrkofullmäktiges

sammanträde skall framgå, vilka fullmäktige varit närvarande.

§ 13.

Yad om landskommuns rätt att besluta örn reseersättning åt kommunalfull­

mäktig är stadgat skall i tillämpliga delar gälla jämväl i fråga örn församlings

befogenhet att besluta sådan ersättning åt kyrkofullmäktig.

" Kap. 4. Om kyrkoråd och skolråd.

§ 1.

I varje församling skall finnas ett kyrkoråd och ett skolråd. Två eller flera

församlingar ma dock, ända att de icke utgöra en kyrklig samfällighet, förena

sig örn gemensamt kyrkoråd eller ock, med bibehållande av de särskilda kyrko­

råden, utse ett gemensamt kyrkoråd för vård örn viss eller vissa angelägen­

heter. Har beträffande folk- och fortsättningsskoleväsendet i församling för­

ordnande meddelats enligt § 1 i lagen om skolstyrelse i vissa kommuner, skall

skolråd ej utses i församlingen.

Kyrkoråd och skolråd må, där det lämpligen låter sig göra, förenas till ett

gemensamt kyrko- och skolråd.

Kör förvaltningen och vardén av fortsättningsskolan må, där församling

linner det vara till fördel för skolväsendet, utses särskild fortsättningsskole-

styrelse. Hava två eller flera församlingar enligt vad särskilt är stadgat

förenat sig örn gemensam fortsättningsskola, skall gemensam fortsättnings-

skolestyrelse utses för församlingarna.

Där församling finner det lämpligt, må för förvaltningen och vården av för-

samlingsbibliotek utses särskild biblioteksstyrelse.

Beträffande fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse skall, i den mån

ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är stadgat an­

gående skolråd.

§ 2-

Kyrkorådet tillkommer att;

a) i avseende på religionens och sedernas vård vaka över efterlevnaden av

därom gällande författningar;

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

b) upptaga frågor om oordning och oskick vid gudstjänsten;

c) vaka över att spridande av vilseförande läror må, såvitt möjligt är, före- kommas samt kyrklig tvedräkt och söndring förhindras;

d) vårda församlingens för kyrkliga ändamål avsedda egendom och hand­ hava de medel, som skola användas för nämnda ändamål;

e) även i övrigt ombesörja kyrkans angelägenheter. Skolrådet tillhör att:

a) utöva vården av och befattningen med folk- och fortsättningsskolan samt därmed sammanhängande angelägenheter; samt

b) handhava förvaltningen och vården av församlingsbibliotek. Såväl kyrkorådet som skolrådet åligger, i vad på vartderas särskilda befatt­ ning ankommer, därjämte att:

a) ombesörja verkställigheten av kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges be­ slut, i den mån ej sådan verkställighet uppdragits åt särskilt därtill utsedda styrelser, nämnder eller personer;

b) hava överinseendet över för särskilda förvaltnings- eller verkställighets- bestyr utsedda styrelsers, nämnders eller personers förvaltning;

c) till kyrkostämman eller kyrkofullmäktige göra de framställningar eller förslag, som av omständigheterna påkallas;

d) verkställa beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling å kyrkostämma eller hos kyrkofullmäktige; samt

e) avgiva infordrade betänkanden i församlingens angelägenheter. Finnes fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse, tillkommer det så­ dan styrelse att handhava förvaltningen och vården, förstnämnda styrelse av fortsättningsskolan och sistnämnda styrelse av församlingsbibliotek.

§ B.

Kyrkorådet må i frågor, som röra religionens och sedernas vård, genom all­ varliga föreställningar och varningar söka förmå den felande till bättring. Lå­ ter sig den felande därigenom icke rättas, äger kyrkorådet att efter sakens be­ skaffenhet vidtaga den ytterligare åtgärd, som överensstämmer med lag och författningar.

Kallas någon, som är boende eller uppehåller sig inom församlingen, till in­ ställelse inför kyrkorådet för att höras i ordnings- eller sedlighetsmål, som är beroende på rådets omvårdnad, är han pliktig att hörsamma kallelsen, såvida han minst fyra dagar förut erhållit del därav. Utebliver han utan laga förfall, äger rådet fälla honom att böta fem kronor till kyrkokassan och genom vite till­ hålla honom att inställa sig. I fall av tredska äger rådet fälla honom till vitet samt förelägga högre vite. Vitena må dock tillsammans ej överstiga trettio kronor. Kan den tredskande ändå ej förmås till inställelse, äger rådet erhålla handräckning hos polismyndigheten.

§ 4.

Ledamöter i kyrkorådet och skolrådet väljas av kyrkostämman eller, där kyrkofullmäktige finnas, av dem till det antal, som stämman eller fullmäktige

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

15

F. 4: 4-7.

finna lämpligt med hänsyn till församlingens vidd och folkmängd. Antalet

ledamöter må dock, ordföranden inberäknad, icke vara under fem eller över elva.

Jämte ledamöterna må utses suppleanter till det antal, som finnes lämpligt.

Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken supp­

leanterna skola inkallas till tjänstgöring.

Val av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd, som är gemensamt för två eller

flera församlingar, vilka icke utgöra en kyrklig samfällighet, skall förrättas av

gemensam kyrkostämma med församlingarna.

Ledamöter i fortsättningsskolestyrelse utses till det antal, som församlingen

finner lämpligt. Ledamöterna utses av kyrkostämman eller kyrkofullmäktige

och skolrådet sålunda, att kyrkostämman eller kyrkofullmäktige välja det antal

ledamöter, som är närmast under hälften, och skolrådet övriga ledamöter.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

§ 5.

Till ledamot i kyrkorådet eller skolrådet må väljas endast den som är röst­

berättigad å kyrkostämma samt boende inom församlingen och uppnått tjugu­

fem års ålder ävensom visat intresse, då fråga är om ledamot i kyrkorådet, att

främja det kyrkliga församlingslivet samt, då fråga är örn ledamot av skol­

rådet, att befordra skolväsendet. I avseende å obehörighet att vara ledamot i

kyrkorådet eller skolrådet samt rätt till avsägelse från sådant uppdrag skall i

övrigt vad i kap. 3 § 3 är stadgat örn kyrkofullmäktig äga motsvarande till-

lämpning.

Vad örn ledamot i kyrkorådet eller skolrådet är stadgat gäller ock om

suppleant.

Vid val av ledamöter i fortsättningsskolestyrelse skall tillses, att det prak­

tiska arbetets intressen bliva i vederbörlig mån företrädda inom styrelsen.

§ 6

.

Ledamöter och suppleanter i kyrkorådet och skolrådet väljas för fyra år,

räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde. Valet

skall förrättas i november eller december månad året näst efter det, då all­

männa val av kyrkofullmäktige ägde rum.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom be­

stämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt den

mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda inkallade

tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår annan vald

ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden.

Sadant val bör, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, äga rum å

tredje ordinarie kyrkostämman eller kyrkofullmäktigsammanträdet under året.

§ 7.

Mom. 1. Ordförande i kyrkorådet är kyrkoherden eller den hans ämbete för­

valtar eller den präst inom församlingen, som kyrkoherden därtill förordnar.

I skolrådet är kyrkoherden eller den hans ämbete förestår ordförande.

17

T annex- eller kapellförsamling med särskilt anställd präst skall denne eller den hans tjänst förestår föra ordet i kyrkorådet och skolrådet, när kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar ej är tillstädes.

Ordförande i kyrkoråd och skolråd för samfällighet, varom förmäles i kap. 2 § 4 mom. 1 andra stycket, är den präst, som förordnats att vara ordförande i kyrkostämman. Vid hinder för honom föres ordet i kyrkorådet av den präst, som förordnats att i hans ställe föra ordet i stämman. Vad sålunda stadgas skall ock gälla, där eljest församlingar tillhörande olika pastorat hava gemensamt kyrkoråd.

Skolrådet väljer inom sig för varje år en vice ordförande. Fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse utse inom sig för varje år ordförande och vice ordförande.

Morn. 2. Är ordföranden i kyrkorådet hindrad att inställa sig vid rådets sammanträde, äger rådet utse en annan ledamot att för tillfället föra ordet.

Vad sålunda stadgas gäller ock för skolrådet, då både ordföranden och vice ordföranden äro hindrade att inställa sig.

§

8

.

Kyrkorådet och skolrådet sammanträda på ordförandens kallelse så ofta han’ finner det nödigt eller minst hafva antalet ledamöter gör framställning därom.

§ 9.

Suppleanterna böra i den vid valet bestämda ordningen kallas till tjänst­ göring, i den mån det erfordras till följd av hinder för ledamot eller vid uppkom­ men ledighet, som ej ännu kunnat fyllas, efter ledamot, som icke utsetts vid proportionellt val.

§

10

.

Kyrkorådet eller skolrådet må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften av ledamöterna, ordföranden inberäknad, äro tillstädes.

Ledamot i kyrkorådet eller till tjänstgöring kallad suppleant, som utan an­ mält, av rådet godkänt hinder avhåller sig från sammanträde, skall böta till kyrkokassan fem kronor och dubbelt så mycket, örn sammanträdet måste i an­ seende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.

Vad sålunda stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn ledamot eller till tjänstgöring kallad suppleant i skolrådet; dock skola böterna tillfalla skolkassan.

§ 11

.

Med avseende å kyrkorådet och skolrådet skall vad i kap. 2 § 12 mom. 1 är stadgat för kyrkostämma äga motsvarande tillämpning; dock skall, där om­ röstning begäres, den alltid ske öppet.

§ 12

.

Vid kyrkorådets eller skolrådets sammanträde skall ordföranden föra eller på sitt ansvar låta föra protokoll.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 78 haft. (Nr 100.)

Kling!. Majda proposition nr 100.

870 29 2

F. 4: 12—15;

5: 1-2.

18

Kungl Majus proposition nr 100.

Justering av protokollet verkställes av ordföranden jämte minst två därtill

för varje gång av rådet utsedda närvarande ledamöter. Justering må ock verk­

ställas av rådet antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Sedan protokollet justerats, skall tillkännagivande därom ske från predik­

stolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles, och bevis därom

åtecknas protokollet eller särskilt utfärdas.

Envar äger att taga avskrift av kyrkorådets eller skolrådets protokoll och

att utan avgift få avskriftens riktighet bestyrkt.

§ 13.

Kyrkorådets ordförande åligger att ombesörja rådets skriftväxling, mottaga

alla till rådet ställda framställningar, tillse att räkenskaper föras i enlighet

med givna föreskrifter, vårda rådets handlingar och hålla register över dem.

För skolrådets ordförande gälla enahanda föreskrifter.

§ 14.

Kyrkorådet och skolrådet utse för varje kalenderår inom eller utom sig en

kassaförvaltare.

Kyrkvärdar väljas av kyrkorådet bland dess ledamöter för den tid de blivit

invalda i rådet.

§ 15.

Örn kyrkorådets och skolrådets befattning med uppgörande av förslag till

utgifts- och inkomststat samt'örn revision och meddelande av ansvarsfrihet sägs

i kap. 5.

Beträffande vård av kyrka och kyrkoegendom samt av medel, som stå under

domkapitlets inseende, ävensom i fråga om föryttring av sådan egendom gäller

vad särskilt är stadgat.

Kap. 5. Om avgifter och räkenskaper.

§ 1.

De avgifter, örn vilka kyrkostämma eller kyrkofullmäktige besluta, skola

utom i de fall, för vilka annorlunda är i lag eller författning föreskrivet, utgå

på sätt örn täckande av kommuns skattebehov är stadgat i lagarna örn kom­

munalstyrelse på landet och i stad.

Angående den lindring i skattskyldigheten till svenska kyrkan samt hennes

prästerskap och betjänte, som tillkommer vissa främmande trosbekännare, är

särskilt stadgat.

§ 2

.

Utgifts- och inkomststat skall årligen upprättas för det nästföljande kalen­

deråret, särskilt för kyrkan och särskilt för skolan. Finnes fortsättningsskole-

styrelse eller biblioteksstyrelse, skall utgifts- och inkomststat upprättas särskilt

för fortsättningsskolan eller särskilt för församlingsbiblioteket.

F 5: 2- 5.

Å utgiftssidan i stat, som nu sagts, skola upptagas:

a) det löpande årets beräknade brist;

b) de belopp i kapital eller ränta, varmed församlingens skulder under det

nästföljande året förfalla till betalning;

c) de anslag, som tidigare beslutats för nästföljande år, så ock de anslag,

som beslutas i samband med statens fastställande, däribland även ett anslag för

oförutsedda behov.

Statens inkomstsida skall upptaga:

a) det löpande årets beräknade behållning;

b) de inkomster, som i anledning av tidigare fattade beslut eller på annan

grund kunna påräknas under det nästföljande året, så ock det belopp, som

ytterligare skall anskaffas, ävensom sättet för dess anskaffande.

Församling må i stället för det löpande årets beräknade brist eller behåll­

ning upptaga det belopp, vartill nästföregående års brist eller behållning enligt

avslutade räkenskaper uppgått.

§ 3.

Förslag till utgifts- och inkomststater skola uppgöras för kyrkan av kyrko­

rådet och för skolan av skolrådet. Finnes fortsättningsskolestyrelse eller biblio-

teksstyrelse, åligger det sådan styrelse att uppgöra statförslag i vad på styrel­

sens befattning ankommer.

Statförslagen skola från och med dagen för kungörandet av den ordinarie

kyrkostämma eller av det kyrkofullmäktigsammanträde, som skall hållas i

oktober månad, vara offentligen tillgängliga på lämpligt ställe, som tillkänna-

gives i kungörelsen.

På nämnda stämma eller sammanträde upptagas statförslagen till gransk­

ning och fastställelse. Därvid skola de anslag, som först då föreslås till be­

viljande, samt därmed sammanhängande frågor särskilt bliva föremål för över­

läggning och avgörande.

§ 4.

Vad kyrkostämman eller kyrkofullmäktige beslutat till uttaxering skall, allt

efter ändamålets beskaffenhet, genom kyrkorådet, skolrådet eller särskild

styrelse delgivas på landet kommunalnämnden och i stad drätselkammaren,

vilka det åligger att verkställa debitering och uppbörd av dessa avgifter samt

att avlämna medlen till kyrkorådet, skolrådet eller särskild styrelse.

§ 5.

Av kyrkostämman eller kyrkofullmäktige skola årligen utses två eller flera

revisorer samt lika många suppleanter för granskning av det nästföljande årets

förvaltning.

Den, vilken såsom ledamot av kyrkorådet eller skolrådet eller eljest är redo­

visningsskyldig till församlingen, må icke väljas till revisor eller revisorssupp­

leant för granskning av förvaltning, för vilken han har att redovisa, ej heller

deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sådan för­

valtning eller i beslut med anledning av granskningen.

Kungl. Majus proposition nr 100.

19

F. 5: 6—9;

6 : 1

.

§

6

.

Det åligger kyrkorådet och skolrådet ävensom särskild styrelse att i enlig­

het med givna föreskrifter föra räkenskaper över sin förvaltning och avsluta

dem för kalenderår. Räkenskaperna skola årligen senast den 1 mars hållas till­

gängliga för revisorerna.

§ 7

.

Revisionsberättelsen skall senast den 1 april avlämnas till kyrkostämmans

ordförande, som över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes för­

klaringar så tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna framläggas till

granskning å ordinarie kyrkostämma eller kyrkofullmäktigsammanträde, som

hålles före utgången av maj månad.

20

Kungl. Majda proposition nr 100.

§ 8

.

Pa beslut av kyrkostämman eller kyrkofullmäktige ankommer, huruvida

framställd anmärkning skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen med­

delas eller laga åtgärd för bevarande av församlingens rätt skall vidtagas. An-

ställes ej talan å den förvaltning revisionsberättelsen avser inom ett år från det

berättelsen framlades å kyrkostämma eller kyrkofullmäktigsammanträde, skall

så anses, som örn ansvarsfrihet blivit beviljad. Utan hinder av att ansvars­

frihet beviljats ma talan föras på grund av brottslig handling, där ej ansvars­

friheten uppenbarligen avsett även den handlingen.

§ 9.

Genom bestämmelserna i §§ 5—8 göres ej ändring i föreskrifterna örn sär­

skild revision av kyrko- och skolräkenskaper.

Kap, 6. Om underställning och besvär.

§ 1.

För att vinna bindande kraft skola kyrkostämmas och kyrkofullmäktiges

beslut underställas Konungens prövning och fastställelse, då de angå:

a) avhändande eller pantförskrivning av sådan församlingen tillhörig fas­

tighet, som utan att räknas till kyrkoegendom för något dess gemensamma

nytta avseende ändamål tillfallit församlingen genom gåva eller testamente,

ävensom överenskommelse, som medför ändring i någon församlingens rättig­

het till sådan fastighet;

b) upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen, dock att

underställning icke erfordras, där ej i följd av beslutet sammanlagda beloppet

av församlingens utan underställning skedda upplåning överstiger hälften av

den summa, som för det sistförflutna kalenderåret beslutits skola i församlingen

anskaffas genom uttaxering; eller

c) utgifter, som erfordra uttaxering under längre tid än fem år.

Beslut, som skall underställas Konungens prövning, skall insändas till läns­

styrelsen, vilken det åligger att överlämna handlingarna jämte eget yttrande till

Konungen.

F. 6: 3-4.

§ 2

.

Länsstyrelsens godkännande erfordras för att giva gällande kraft åt beslut

rörande arvode enligt kap. 2 § 13 andra stycket.

Samtliga av församlingen för ett och samma kalenderår fattade beslut av

beskaffenhet, som nyss sagts, skola samtidigt och senast under det år besluten

avse underställas länsstyrelsens prövning, vid äventyr att beslut, såvida ej sär­

skilda omständigheter anses böra föranleda undantag, icke vinner godkännande.

Till ledning vid prövningen av dessa beslut skall tillgång beredas länsstyrelsen

till tablå över församlingens ekonomiska ställning det år besluten avse.

Underställt beslut skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras

fastställelse, skall skäl därför uppgivas.

Över vägrad fastställelse må församlingen föra klagan hos Konungen.

§ 3.

Medlem av församling, som ej nöjes åt kyrkostämmans eller kyrkofullmäk­

tiges beslut, äger att söka rättelse däri genom besvär, om beslutet

icke tillkommit i laga ordning,

står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras

befogenhet, som fattat beslutet, eller

kränker hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund.

Besvären skola, jämte det överklagade beslutet, inom trettio dagar efter den

dag, då tillkännagivande örn verkställd justering av det över beslutet förda

protokollet enligt kap. 2 § 14 ägde rum, dagen då det skedde likväl oräknad,

ingivas, i mål, som avses i kap. 1 § 2 a)—e) och g) ävensom i mål rörande val

av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd, skolråd, fortsättningsskolestyrelse och

biblioteksstyrelse samt mål rörande granskning av sådant råds eller sådan sty­

relses räkenskaper till domkapitlet och i andra mål till länsstyrelsen. Det ålig­

ger klaganden därjämte såväl att vid besvären foga bevis örn dagen, då sådant

tillkännagivande ägde rum, som ock att inom fjorton dagar efter det tiden för

besvärens inlämnande utgått till kyrkostämmans eller, där beslutet fattats av

kyrkofullmäktige, till dessas ordförande ingivna diariibevis över att han be­

svärat sig.

Försummar klaganden något av vad sålunda föreskrivits, må beslutet gå i

verkställighet.

Länsstyrelsen och domkapitlet böra giva varandra del av besvären, när ären­

det kan anses höra till gemensam behandling.

§ 4.

Gå besvären ut därpå, att beslutet icke tillkommit i laga ordning, eller att

det står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider

deras befogenhet, som fattat beslutet, äger den prövande myndigheten, där be­

svären finnas böra godkännas, att förbjuda beslutets verkställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit genom beslutet

kränkt, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen till förmån för den som

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

21

F. 6: 4-6.

klagat, men står beslutet i övrigt fast, utan så är att det finnes strida mot all­

män lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund, då den prövande

myndigheten må förordna örn upphävande av beslutet i dess helhet.

§ 5.

I avseende å tid och sätt för sökande av ändring i utslag, som meddelats av

länsstyrelsen eller domkapitlet, gäller efter varje måls beskaffenhet vad särskilt

är stadgat.

§

6

.

För besvärs anförande mot beslut av kyrkoråd eller skolråd i sådana mål

och ärenden, vilka rådet på grund av föreskrifter i särskilda författningar har

att handlägga, gäller vad i dessa författningar för varje fall finnes stadgat.

I övrigt skall, där medlem av församling ej nöjes åt kyrkorådets eller skol­

rådets beslut, som icke är av rent förberedande eller verkställande art, vad i

§§ 3—5 är stadgat äga motsvarande tillämpning. Där beslutet rör uteslutande

enskild persons förhållande, skall dock tiden för talans fullföljande räknas från

den dag, då beslutet genom utdrag av protokollet delgavs klaganden.

Utan hinder av förd klagan må beslutet gå i verkställighet, där icke den prö­

vande myndigheten annorledes förordnar.

22

Kungl. Majus proposition nr 100.

F. St. 1:1-3.

Kungl. Mai:ts proposition nr 100.

23

Förslag

till

Lag om församlingsstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas som följer:

Kap. 1. Allmänna bestämmelser.

§

1

.

Varje territoriell församling äger att själv, efter vad i denna lag närmare

bestämmes, vårda sina medlemmars gemensamma kyrkliga angelägenheter och

vissa ärenden rörande folkskoleväsendet, såvitt icke handhavandet därav enligt

gällande författningar tillkommer annan.

Vad i denna lag stadgas skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse jäm­

väl för icke territoriell församling, örn församlingen önskar det. I annat fall

följes den ordning, som förut varit övlig.

§ 2

.

Med kyrkliga angelägenheter och ärenden rörande folkskoleväsendet avses i

denna lag frågor örn:

a) åtgärder till vidmakthållande av ordning under gudstjänsten;

b) åtgärder till främjande av församlingsvården;

c) upprättande och underhåll av församlingen tillhörigt folkbibliotek (för-

samlingsbibliotek);

d) tillsättande och avskedande av organister, kyrkosångare, klockare och

andra kyrkobetjänte;

e) prästerskapets och kyrkobetjäntes löneförmåner;

f) kyrkomedels användande;

g) hushållning med och vård örn kyrkans och församlingens egendom;

h) byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hör, församlingshus,

lokal för församlingsbibliotek samt boställen för prästerskap och kyrkobetjänte;

i) avgifter till kyrka och församlingsbibliotek;

j) fördelning av bänkrum i kyrkan; samt

k) avgifter för begagnande av kyrkklockor och annan kyrkans egendom.

Om vården av vissa kyrkogårdar är särskilt stadgat.

§ 3.

Församlings beslutanderätt utövas i ärenden, som avses i 9 och 10 §§ i lagen

den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning, samt vid val av

organist, kyrkosångare och klockare å kyrkostämma och i övrigt av kyrko­

fullmäktige.

F.

St.

1. 3-4;

2: 1-4.

I vissa fall utövas beslutanderätten genom församlingsdelegerade.

Förvaltning och verkställighet tillkomma kyrkoråd, skolråd eller biblioteks-

styrelse eller de andra styrelser, nämnder eller personer, som äro utsedda för

särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr.

§ 4.

Erfordras särskilda föreskrifter örn tillämpning av denna lag med avseende

å handläggning av ärenden, som äro gemensamma för två eller flera försam­

lingar, meddelas sådana föreskrifter av Konungen.

Kap. 2. Om kyrkofullmäktige,

§ 1 .

Kyrkofullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden sålunda, att

församling med 10,000 invånare eller därunder utser 15—25;

församling med över 10,000 till och med 20,000 invånare utser 20—30;

församling med över 20,000 till och med 40,000 invånare utser 25—35; samt

församling med över 40,000 invånare utser 30—40.

Antalet fullmäktige bestämmes inom nu stadgad begränsning av konsisto­

rium. Om beslutet skall magistraten ofördröjligen underrättas.

§

2

.

Rösträtt vid val av kyrKofullmäktige tillkommer envar, som är mantals­

skriven inom församlingen och äger rösträtt vid val av stadsfullmäktige. Varje

röstberättigad äger en röst.

Sådan rättighet tillkommer dock icke:

a) främmande religionsbekännare; eller

b) den som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.

Den som är medlem av icke territoriell församling äger ej rösträtt vid val

av kyrkofullmäktige i annan församling.

§ 3.

Om upprättande av röstlängd och örn röstlängdens bindande verkan stadgas

i lagen om kommunala och kyrkliga val.

§ 4.

Kyrkofullmäktige väljas bland de röstberättigade, som äro boende inom

församlingen och uppnått tjugufem års ålder.

Kyrkofullmäktig kan ej den vara, som:

a) är omyndig;

b) är i konkurstillstånd;

c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;

d) på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befatt­

ning eller genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till påföljd,

som nu är sagd, eller är ställd under framtiden för brott, vilket kan medföra

sådan påföljd; eller

e) är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

24

Kungl. Majda proposition nr 100.

F. St. 2; 4—7.

Följande pefsoner må icke vara kyrkofullmäktige: överståthållaren, under­

ståthållaren eller polismästaren, ej heller den som tillhör församlingens redovis-

ningsskyldiga och avlönade betjänte.

Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara kyrkofullmäktig än:

a) kvinna;

b) ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra

uppdraget;

c) den som uppnått sextio års ålder;

d) den som eljest uppgiver hinder, vilket godkännes av flertalet bland

övriga fullmäktige; eller

e) vid valet den som efter de fyra senaste årens tjänstgöring såsom kyrko­

fullmäktig är i ordning att avgå därifrån.

§ 5.

Kyrkofullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari

året näst efter det, då valet skedde.

Har beslut fattats örn ändring av fullmäktiges antal, skall församlingen

ändock intill utgången av det år, då allmänna fullmäktigval nästa gång skola

förrättas, företrädas av fullmäktige till det antal, som tidigare blivit bestämt,

och må förty icke i anledning av ändringen särskilt fullmäktigval företagas.

Vad nu är sagt gäller, ändå att ändring av fullmäktiges antal påkallas av folk­

mängdens ökning eller minskning.

Örn val av kyrkofullmäktige i anledning av ändring i ecklesiastik indelning

är särskilt stadgat.

§

6

.

För val av kyrkofullmäktige skall församling, där mera än trettio fullmäk­

tige skola väljas, indelas i valkretsar. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kommer att utse minst

tio, högst tjugu kyrkofullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet

inom varje krets en kyrkofullmäktig utses för varje befolkningstal motsvarande

det som erhålles, då församlingens folkmängd delas med antalet fullmäktige

för hela församlingen; att varje valkrets skall kunna omslutas med en samman­

hängande gränslinje; samt att antalet fullmäktige för hela församlingen, i den

mån det utan olägenhet kan ske, fördelas lika på de särskilda valkretsarna.

Örn indelning i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets äga,

efter därom av kyrkorådet uppgjort förslag, kyrkofullmäktige göra framställ­

ning hos magistraten. Utan föregående framställning må magistraten förordna

örn sådan indelning, sedan tillfälle beretts kyrkofullmäktige att avgiva yttrande

i ärendet. Beslut örn indelning i valkretsar skall meddelas senast två månader

före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet skall träda i tillämpning.

§ 7.

Val av kyrkofullmäktige skall förrättas under tiden från och med den 13

september till november månads utgång. Valdag bestämmes det år, då valet

skall äga rum, av magistraten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

25

26

Kallelse till val av kyrkofullmäktige utfärdas av magistraten samt kungöres

minst en vecka före förrättningen genom offentligt anslag å rådhuset och kallel­

sens införande i den tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen

intagas. I kallelsen skall tiden för förrättningen noggrant angivas.

Örn valdistrikt samt vals förrättande och avslutande, så ock om förfarandet,

när kyrkofullmäktig avgår före den bestämda tjänstgöringstidens utgång

stadgas i lagen örn kommunala och kyrkliga val.

§ 8

.

Kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar eller den präst konsistorium

därtill förordnar eller den präst inom församlingen, som kyrkoherden utser,

eller, då någon därtill ej är utsedd, den präst, som är kyrkoherden närmast i

ämbetet, är ordförande i kyrkofullmäktige.

§ 9.

Kyrkofullmäktigsammanträde skall hållas i församlingssal eller kyrka eller

å annat ställe, som för sådant ändamål blivit av fullmäktige särskilt bestämt.

§ 10.

Ordinarie sammanträden skola av kyrkofullmäktige hållas varje år före ut­

gången av maj månad för besluts fattande i anledning av berättelsen örn före­

gående årets räkenskaper och förvaltning ävensom före utgången av november

månad för fastställande av församlingens utgifts- och inkomststat och för an­

ställande av val till de befattningar inom församlingen, vilka vid årets slut

bliva lediga, samt av revisorer och revisorssuppleanter.

I övrigt sammanträda kyrkofullmäktige, när Överståthållarämbetet eller

konsistorium därom förordnar eller visitationsförrättare, kyrkorådet, skolrådet,

biblioteksstyrelse eller de flesta av fullmäktige sådant äska eller ordföranden

finner det nödigt.

§ 11

-

Kungörelse örn kyrkofullmäktigsammanträde utfärdas av fullmäktiges ord­

förande och skall innehålla bestämd uppgift om tid, ställe och överläggnings-

ämne för sammanträdet.

Kungörelsen skall minst en vecka före sammanträdet anslås vid församlingens

pastorsexpedition. För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning, att an­

slag i nu föreskriven ordning icke medhinnes, må sammanträde hållas efter

kortare anslagstid och även samma dag anslag skett; dock må ej å sådant sam­

manträde beslut fattas örn utgift eller anskaffande av medel därtill eller avhän-

dande av församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande av någon för­

samlingens rättighet.

Besluta fullmäktige, att tillkännagivande örn tid och ställe för sammanträde

skall införas i den tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen in­

tagas, skall ordföranden, där så ske kan, föranstalta därom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Den omständigheten, att kungörelse om sammanträde ej blivit anslagen eller att tillkännagivande ej blivit infört i tidning, utgör ej hinder för sammanträdets hållande.

Skriftlig kallelse till sammanträdet, innehållande sådan uppgift, som ovan sägs, hör, såvitt möjligt är, genom ordförandens försorg senast fyra dagar förut delgivas envar fullmäktig eller med posten översändas till honom.

§

12

.

Kyrkofullmäktige må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida icke flera än hälften av dem äro tillstädes. Är tillstädesvarande fullmäktig enligt stad­ gandet i kap. 6 § 5 andra stycket hindrad att deltaga i visst ärende, utgör ej den omständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande icke överstiger hälften av fullmäktiges hela antal, hinder för ärendets företagande.

Ledamot, som utan anmält, av kyrkofullmäktige godkänt hinder avhåller sig från sammanträde, skall böta till kyrkokassan fem kronor och dubbelt så mycket, örn sammanträdet måste i anseende till de närvarandes fåtalighet in­ ställas eller upplösas.

§ 13.

Varje kyrkofullmäktig äger en röst. Vid kyrkofullmäktigsammanträde äger inom församlingen tjänstgörande präst, ändå att han icke är kyrkofullmäktig, att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

§ 14.

De ärenden, som företagas till avgörande av kyrkofullmäktige, skola förut vara vederbörligen beredda av kyrkorådet eller skolrådet eller annan styrelse, nämnd eller beredning, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, eller av en eller flera särskilt för sådan beredning utsedda personer. Innan ärende, som beretts annorledes än av kyrkorådet eller skolrådet, företages till avgörande av kyrko­ fullmäktige, skall tillfälle lämnas kyrkorådet eller skolrådet att avgiva yttrande däröver.

Val må dock av kyrkofullmäktige förrättas utan föregående beredning. Detsamma gäller örn avgörande av ärende, som fordrar skyndsam handlägg­ ning och icke avser utgift eller anskaffande av medel därtill eller avhändande av församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande av någon församlingens rättighet.

§ 15.

Ivan ärende, som handlägges å kyrkofullmäktigsammanträde, icke å den utsatta dagen bringas till slut, skall sammanträdet fortsättas å annan dag, varom, därest fullmäktige så besluta, kungörelse i vanlig ordning utfärdas. Be- slutes icke sådan kungörelse, har ordföranden att, innan sammanträdet upp­ löses, bestämma och för de närvarande tillkännagiva tid för det fortsatta sam­ manträdet.

Örn fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är proportionellt, gäller vad därom är särskilt stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

27

F. St. 3:

15-17.

Begäres vid ärendes behandling å kyrkofullmäktigsammanträde bordlägg­

ning av ärendet och förenar sig minst en tredjedel av de närvarande därom, skall

ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att bestämma och i

vanlig ordning kungöra.

Bordläggning ma ej, savida icke beslut därom lättas med vanlig röstöver­

vikt, ske i fråga örn val eller mera än en gång i samma ärende.

§ 16.

Ordföranden åligger att a kyrkofullmäktigsammanträde framställa ärendena

till överläggning samt att tillse, att ej andra frågor företagas till avgörande

än de som finnas angivna i kungörelsen örn sammanträdet.

Ny fråga kan vid kyrkofullmäktiges sammanträde väckas av envar bland

dem men må icke avgöras förrän vid annat sammanträde samt efter vederbörlig

beredning och kungörelse.

§ 17.

Mom. 1. Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, framställer

ordföranden proposition så avfattad, att den kan besvaras med ja eller nej.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet

utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med klubbslag.

Begäres omröstning, skall den verkställas efter upprop och utom vid val

ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången

genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika

meningar, skiljer vid val lotten mellan lika rösttal, men blir i övriga fall den

mening beslut, som ordföranden biträder.

Val av kyrkoråd, skolråd och biblioteksstyrelse samt församlingsdelegerade

ävensom av revisorer och revisorssuppleanter, som avses i kap. 6 § 5, så ock av

två eller flera personer för särskild beredning av ärenden, som skola företagas

till avgörande av kyrkofullmäktige, skall vara proportionellt, därest det be­

gäres av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om

samtliga väljandes antal delas med siffran för det antal personer valet avser,

ökad med 1. Örn förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

Morn. 2. För beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen delta­

gandes röster, då beslutet avser:

a) avhändande av fastighet eller därifrån härflytande rättighet eller inköp

av fastighet;

b) beviljande av anslag till nytt ändamål eller behov;

c) beviljande av anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men för

vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått i försam­

ling, där högsta uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor

för skattekrona;

d) höjande av visst under året näst före det, som höjningen avser, utgående

anslag, då höjningen skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget i församling, där

“ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

högsta uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skatte­ krona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget i församling, där högsta uttaxeringen av sådan skatt överstiger tretton kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget i församling, där högsta ut­ taxeringen av samma skatt överstiger sexton kronor för skattekrona;

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning;

f) upptagande eller förnyande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen, eller förlängning av tiden för erhållet låns återbetalande; eller

g) efterskänkande av oguldna kommunalutskylder. Med allmän kommunalskatt förstås i c) och d) sådan skatt, evad den be­ sluta av stadsfullmäktige eller kyrkofullmäktige.

Mom. 3. Beslut örn beviljande av anslag skall tillika innefatta, huruvida anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp skall uttaxeras eller upplånas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

29

§ 18.

Efterskänkande av oguldna kommunalutskylder må av kyrkofullmäktige beslutas allenast där, efter prövning av varje särskilt fall, verkligt ömmande omständigheter befunnits föreligga.

Vad örn stadsfullmäktiges rätt att besluta örn ersättning åt innehavare av kommunalt uppdrag är stadgat skall i tillämpliga delar gälla jämväl i fråga örn kyrkofullmäktiges befogenhet att besluta örn dagtraktamente och reseersättning åt vald ledamot av kyrkoråd eller skolråd eller annan för hand- havande av församlingens angelägenheter tillsatt styrelse, nämnd eller bered­ ning eller åt revisor samt örn arvode åt revisor eller åt ledamot, som utsetts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare, föredragande eller verkställande ledamot eller till innehavare av annan motsvarande befattning inom rådet, styrelsen, nämnden eller beredningen.

§ 19.

Vid kyrkofullmäktiges sammanträde föres protokoll under ordförandens in­ seende av kyrkonotarien eller, vid förfall för honom, av annan därtill av ord­ föranden utsedd person.

Protokollet, av vilket skall framgå, vilka fullmäktige varit närvarande, skall upptaga för varje ärende överläggningsämnet och beslutet, med angivande huru­ vida och i vilken ordning omröstning företagits.

Justering av protokollet verkställes senast fjorton dagar efter sammanträdet å tid, som ordföranden bestämmer och vid sammanträdet tillkännagiver, av ord­ föranden jämte minst två därtill för varje gång av fullmäktige utsedda närva­ rande ledamöter. Justering må ock verkställas av fullmäktige antingen genast eller vid sammanträde senast fjorton dagar därefter, varom vid tillfället under­ rättelse meddelas. Protokollet underskrives av protokollföraren samt bestyrkes,

med anteckning om justeringen, av ordföranden och de utsedda justerings­

männen eller, där justeringen verkställts av fullmäktige, minst två vid sam­

manträdet närvarande ledamöter.

Sedan protokollet justerats, skall en förteckning över de vid sammanträdet

fattade besluten anslås vid församlingens pastorsexpedition. Förteckningen,

vilken tillika skall innehålla uppgift å dagen, då densamma anslagits, skall

även införas i den tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen

intagas, så ock i minst två andra av huvudstadens dagliga tidningar.

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor skola förvaras bland

kyrkans övriga handlingar.

§ 20

.

Den som vid kyrkofullmäktigsammanträde deltagit i avgörandet av ärende

kan genast eller sist vid justeringen av protokollet avgiva reservation mot det

fattade beslutet.

§

21

.

Ordföranden skall tillse, att utdrag av kyrkofullmäktiges justerade pro­

tokoll tillställes kyrkorådet, skolrådet eller biblioteksstyrelse eller de andra

styrelser, nämnder eller personer, åt vilka verkställighet av fullmäktiges beslut

uppdragits. För övrigt äger envar att taga avskrift av protokollet och att utan

avgift få avskriftens riktighet bestyrkt.

§ 22

.

Kyrkofullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga; dock må full­

mäktige för visst ärende besluta, att överläggningen skall hållas inom stängda

dörrar.

Ordföranden vakar över ordningen vid kyrkofullmäktigsammanträde samt

kan varna och, efter förutgången varning, låta utvisa envar, som förhåller sig

oskickligt. Uppstår oordning, som ordföranden icke kan avstyra, äger han upp­

lösa sammanträdet.

F. St 2:

19-22;

3: 1-2.

30

Kungl. Majis proposition nr 100.

Kap. 3. Om kyrkostämma.

§ 1.

Rättighet att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut tillkommer

envar, som äger rösträtt vid val av kyrkofullmäktige. Yarje röstberättigad äger

en röst.

§ 2

.

Röstberättigad må genom fullmakt till annan röstberättigad' överlåta sin

talan och rösträtt å kyrkostämma.

Fullmakt skall vara ställd till viss person samt av utställaren underskriven

med angivande av den dag underskrivandet skett. Å fullmakten skall tillika

vara av tva vittnen tecknat bevis, att densamma egenhändigt underskrivits av

utställaren å den dag fullmakten utvisar samt att namnet på den person, till

vilken fullmakten är ställd, då fanns utsatt å fullmakten. Är fullmakt ej så

Kungl. Maj.ts proposition nr i00.

31

underskriven och bevittnad, som nu är sagt, är den ogill. Fullmakt äger icke giltighet under längre tid än trettio dagar efter dagen för utfärdandet.

Ej må någon på grund av fullmakt föra talan eller utöva rösträtt för mera än en röstberättigad.

§ 3.

Kyrkostämma skall hållas, när det finnes erforderligt för behandling av ärende, i vilket beslutanderätten är förbehållen stämman.

Envar, som är röstberättigad å kyrkostämma, äger för uppgivet ärende be­ gära sådan stämmas hållande. Lämnas dylik framställning av ordföranden utan avseende, skall han, örn det begäres, meddela sitt beslut skriftligen med skälen därtill, över sådant beslut äger sökanden på sätt i kap. 7 § 3 sägs anföra besvär hos Överståthållarämbetet eller konsistorium; och skall därvid besvärs- tiden räknas från dagen, då sökanden erhöll del av beslutet. Mot överståthållar- ämbetets eller konsistoriums beslut må talan ej föras.

§ 4.

Vid kyrkostämman föres protokoll under ordförandens inseende av kyrko- notarien eller vid förfall för honom av annan därtill av ordföranden utsedd person.

Protokollet skall för varje ärende upptaga överläggningsämnet och beslutet med angivande huruvida och i vilken ordning omröstning företagits.

§

5

.

Vad i kap. 2 §§ 8 och 9, § 11 första och andra styckena, § 13 andra stycket, §§ 14—16, § 17 mom. 1 och 3, § 19 tredje, fjärde och femte styckena samt §§ 20—22 är stadgat örn kyrkofullmäktige skall i tillämpliga delar gälla i fråga örn kyrkostämma, dock att kyrkostämmans förhandlingar alltid skola vara offentliga samt att även i annat ärende än val omröstning skall ske med slutna sedlar, därest det begäres.

Kap. 4. Om församlingsdelegerade.

§

1

.

Kyrklig angelägenhet, som är av den allmänna beskaffenhet, att den angår hela huvudstaden samfällt och för vars avgörande erfordras församlingarnas gemensamma beslut, skall, sedan ärendet av Överståthållarämbetet eller kon­ sistorium överlämnats till församlingarna, å en och samma dag, som bestämmes av konsistorium, behandlas å kyrkofullmäktigsammanträden i de särskilda för­ samlingarna. örn de därvid fattade besluten skall konsistorium underrättas. Hava församlingarna stannat i olika beslut, skall den fråga, i vilken skiljaktig­ het förekommit, avgöras av församlingsdelegerade.

§ 2

.

Församlingsdelegerade utses av kyrkofullmäktige i varje församling bland fullmäktige till ett antal av en delegerad för varje församling och därutöver

F. SIM: 2—8.

ytterligare en för varje vid det näst föregående årets utgång påbörjat tiotusental

invånare i församlingen.

Suppleanter utses till lika antal som delegerade.

Val av delegerade och suppleanter sker å dag, som konsistorium bestämmer.

§ 3.

Så snart ske kan efter valet skola delegerade på kallelse av ordföranden i

konsistorium sammanträda å ställe, som av denne bestämmes.

§ 4.

Församlingsdelegerade må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida icke

flera än hälften av dem äro tillstädes. Beslut örn beviljande av nya eller ökade

avgifter eller utgörande av nya eller ökade besvär må ej fattas, utan att minst

fyra femtedelar av de delegerades hela antal äro tillstädes.

Delegerad eller suppleant, som blivit kallad till sammanträde och utan an­

mält, av delegerade godkänt hinder avhåller sig från sammanträdet, skall böta

till stadens kassa fem kronor och dubbelt så mycket, örn sammanträdet måste i

anseende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.

§ 5.

Varje församlingsdelegerad äger en röst.

§

6

.

Kan ärende, som handlägges å församlingsdelegerades sammanträde, icke

å den utsatta dagen bringas till slut, skall sammanträdet fortsättas å annan

dag, som delegerade bestämma. Sammanträde må ej uppskjutas längre än

tjorton dagar. Till fortsatt sammanträde erfordras icke särskild kallelse till

delegerade och suppleanter, som varit närvarande vid beslutets fattande. Där­

emot skola frånvarande delegerade och suppleanter av ordföranden i konsisto­

rium underrättas örn sammanträdets fortsättande. Suppleant, som i delegerads

ställe deltagit i behandling av ärende, skall, där ärendets behandling uppskjutes,

örn möjligt fortfarande deltaga däri.

§ 7.

Församlingsdelegerade välja inom sig ordförande.

Beslut fattas genom öppen omröstning. I fråga om beviljande av nya eller

ökade avgifter eller besvär erfordras två tredjedelar av de i omröstningen del­

tagandes röster. I annan fråga bestämmes utgången genom enkel pluralitet av

de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, blir den mening

beslut, som ordföranden biträder.

§ 8

.

Vid församlingsdelegerades sammanträde föres protokoll av sekreteraren hos

konsistorium.

32

Kungl. Majlis proposition nr 100.

Protokollet skall upptaga, jämte de närvarandes namn, överläggningsämnet och beslutet.

Justering av protokollet verkställes senast fjorton dagar efter sammanträdet å tid, som ordföranden bestämmer och vid sammanträdet tillkännagiver, av ord­ föranden jämte minst två därtill för varje gång av delegerade utsedda närva­ rande delegerade. Justering må ock verkställas av delegerade antingen genast eller vid sammanträde senast fjorton dagar därefter, varom vid tillfället under­ rättelse meddelas. Protokollet underskrives, med anteckning örn justeringen, av ordföranden och de utsedda justeringsmännen eller, där justeringen verk­ ställts av delegerade, minst två vid sammanträdet närvarande delegerade.

Sedan protokollet justerats, skall tillkännagivande om beslutet anslås vid konsistoriums expedition. Tillkännagivandet, vilket tillika skall innehålla upp­ gift å dagen, då detsamma anslagits, skall även dels tillställas församlingarnas kyrkoherdar för att anslås vid pastorsexpeditionerna dels ock införas i den tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen intagas, så ock i minst två andra av huvudstadens dagliga tidningar.

Örn beslutet skall ock myndighet, som begärt ärendets handläggning av för­ samlingarna, erhålla underrättelse.

§ 9.

Med avseende å församlingsdelegerade och deras ordförande skall vad i kap.2 §§ 20 och 22 är stadgat beträffande kyrkofullmäktige och deras ordförande äga motsvarande tillämpning.

§

10

.

Angår kyrklig angelägenhet allenast några av huvudstadens församlingar, skall, därest församlingarna vid frågans behandling å kyrkofullmäktigsamman- träde stanna i olika beslut, frågan avgöras vid sammanträde med delegerade från dessa församlingar. Därvid skall vad i §§ 1—9 är stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kungl. Majus proposition nr 100.

33

Kap. 5. Om kyrkoråd och skolråd.

§ 1.

I varje församling skall finnas ett kyrkoråd och ett skolråd. Kyrkoråd och skolråd må, där det lämpligen låter sig göra, förenas till ett gemensamt kyrko- och skolråd.

Där församling finner det lämpligt, må för förvaltningen och vården av för- samlingsbibliotek utses särskild biblioteksstyrelse. Beträffande sådan styrelse skall, i den mån ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är stadgat angående skolråd.

§ 2

.

Kyrkorådet tillkommer att:

a) i avseende på religionens och sedernas vård vaka över efterlevnaden av därom gällande författningar;

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 78 haft. (Nr 100.)

870 29 3

34

b) upptaga frågor om oordning och oskick vid gudstjänsten;

c) vaka över att spridande av vilseförande läror må, såvitt möjligt är, före-

kommas samt kyrklig tvedräkt och söndring förhindras;

d) tillsätta och avskeda andra kyrkobetjänte än organist, kyrkosångare och

klockare;

e) vårda församlingens för kyrkliga ändamål avsedda egendom och hand­

hava de medel, som skola användas för nämnda ändamål;

f) i alla frågor, som angå församlingens egendom eller eljest dess gemen­

samma rätt, bevaka och utföra församlingens talan vid alla tillfällen, då icke

särskilt ombud av församlingen förordnats för sådant ändamål; samt

g) även i övrigt ombesörja kyrkans angelägenheter.

Skolrådet tillhör att:

a) utöva den vård av och befattning med folkskolan, som enligt gällande

författningar tillkommer skolrådet;

b) handhava förvaltningen och vården av församlingsbibliotek; samt

c) även i övrigt förvalta egendom och medel, som stå under skolrådets vård.

Såväl kyrkorådet som skolrådet åligger, i vad på vartderas särskilda befatt­

ning ankommer, därjämte att:

a) ombesörja verkställigheten av kyrkofullmäktiges och församlingsdelege-

rades beslut, i den mån ej sådan verkställighet uppdragits åt särskilt därtill

utsedda styrelser, nämnder eller personer;

b) hava överinseendet över för särskilda förvaltnings- eller verkställighets-

bestyr utsedda styrelsers, nämnders eller personers förvaltning;

c) till kyrkofullmäktige eller kyrkostämman göra de framställningar eller

förslag, som av omständigheterna påkallas;

d) verkställa beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling

hos kyrkofullmäktige eller å kyrkostämma samt

e) avgiva infordrade betänkanden i församlingens angelägenheter.

Finnes biblioteksstyrelse, tillkommer det den att handhava förvaltningen

och vården av församlingsbibliotek.

§ 3.

Kyrkorådet må i frågor, som röra religionens och sedernas vård, genom all­

varliga föreställningar och varningar söka förmå den felande till bättring. Låter

sig den felande därigenom icke rättas, äger kyrkorådet att efter sakens beskaf­

fenhet vidtaga den ytterligare åtgärd, som överensstämmer med lag och för­

fattningar.

Kallas någon, som är boende eller uppehåller sig inom församlingen, till

inställelse inför kyrkorådet för att höras i ordnings- eller sedlighetsmål, som

är beroende på rådets omvårdnad, är han pliktig att hörsamma kallelsen, såvida

han minst fyra dagar förut erhållit del därav. Utebliver han utan laga förfall,,

äger rådet fälla honom att böta fem kronor till kyrkokassan och genom vite

tillhålla honom att inställa sig. I fall av tredska äger rådet fälla honom till

vitet samt förelägga högre vite. Vitena må dock tillsammans ej överstiga trettio

kronor. Kan den tredskande ändå ej förmås till inställelse, äger rådet erhålla

handräckning hos polismyndigheten.

Kungl. Majlis proposition nr 100.

§ 4.

Ledamöter i kyrkorådet oell skolrådet väljas av kyrkofullmäktige till det antal, som fullmäktige finna lämpligt med hänsyn till församlingens vidd och folkmängd. Antalet ledamöter må dock, ordföranden inberäknad, icke vara under fem eller över elva. Jämte ledamöterna må utses suppleanter till det antal, som finnes lämpligt. Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

§ 5.

Till ledamot i kyrkorådet eller skolrådet må väljas endast den som är röst­ berättigad vid val av kyrkofullmäktige samt boende inom församlingen och uppnått tjugufem års ålder ävensom visat intresse, då fråga är örn ledamot i kyrkorådet, att främja det kyrkliga församlingslivet samt, då fråga är örn leda­ mot av skolrådet, att befordra skolväsendet. I avseende å obehörighet att vara ledamot i kyrkorådet eller skolrådet samt rätt till avsägelse från sådant upp­ drag skall i övrigt vad i kap. 2 § 4 är stadgat om kyrkofullmäktig äga mot­ svarande tillämpning.

Vad örn ledamot i kyrkorådet eller skolrådet är stadgat gäller ock örn suppleant.

§

6

.

Ledamöter och suppleanter i kyrkorådet och skolrådet väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde. Valet skall förrättas före utgången av november månad året näst efter det, då all­ männa val av kyrkofullmäktige ägde rum.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda inkallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår annan vald ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden. Sådant val bör, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, äga rum å andra ordinarie kyrkofullmäktigsammanträdet under året.

§ 7.

Mom. 1. Ordförande i kyrkorådet och skolrådet är kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar eller den präst inom församlingen, som kyrkoherden där­ till förordnar.

Skolrådet väljer inom sig för varje år en vice ordförande. Biblioteksstyrelse utser inom sig för varje år ordförande och vice ordförande.

Moni. 2. Är ordföranden i kyrkorådet hindrad att inställa sig vid rådets sammanträde, äger rådet utse en annan ledamot att för tillfället föra ordet.

Vad sålunda stadgas gäller ock för skolrådet, då både ordföranden och vice ordföranden äro hindrade att inställa sig.

§ 8

.

Kyrkorådet och skolrådet sammanträda på ordförandens kallelse så ofta han finner det nödigt eller minst halva antalet ledamöter gör framställning därom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

35

F. St. 5:

9—13.

36

Kungl. Majus proposition nr 100.

§ 9.

Suppleanterna böra i den vid valet bestämda ordningen kallas till tjänstgö­

ring, i den mån det erfordras till följd av hinder för ledamot eller vid uppkom­

men ledighet, som ej ännu kunnat fyllas, efter ledamot, som icke utsetts vid

proportionellt val.

§

10

.

Kyrkorådet eller skolrådet må ej handlägga ärende, såvida icke flera än

hälften av ledamöterna, ordföranden inberäknad, äro tillstädes.

Ledamot i kyrkorådet eller till tjänstgöring kallad suppleant, som utan an­

mält, av rådet godkänt hinder avhåller sig från sammanträde, skall böta till

kyrkokassan fem kronor och dubbelt så mycket, örn sammanträdet måste i an­

seende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.

Vad sålunda stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn ledamot

eller till tjänstgöring kallad suppleant i skolrådet; dock skola böterna tillfalla

skolkassan.

§ 11

.

Med avseende å kyrkorådet och skolrådet skall vad i kap. 2 § 17 mom. 1 är

stadgat för kyrkofullmäktige äga motsvarande tillämpning; dock skall, där

omröstning begäres, den alltid ske öppet.

§ 12

.

Vid kyrkorådets sammanträde skall protokoll under ordförandens inseende

föras av kyrkonotarien eller, vid förfall för honom, av annan därtill av ord­

föranden utsedd person. På skolrådet ankommer att bestämma, av vem proto­

kollföringen vid rådets sammanträde skall besörjas.

Justering av protokollet verkställes av ordföranden jämte minst två därtill

för varje gång av rådet utsedda närvarande ledamöter. Justering må ock verk­

ställas av rådet antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Sedan protokollet justerats, skall en förteckning över de vid sammanträdet

fattade besluten anslås vid församlingens pastorsexpedition. Förteckningen,

vilken tillika skall innehålla uppgift å dagen, då densamma anslagits, skall

även införas i den tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen

intagas, så ock i minst två andra av huvudstadens dagliga tidningar.

Envar äger att taga avskrift av kyrkorådets eller skolrådets protokoll och

att utan avgift få avskriftens riktighet bestyrkt.

§ 13.

Kyrkorådets skriftväxling ombesörjes under ordförandens inseende av kyrko­

notarien eller, vid förfall för honom, av annan därtill av ordföranden utsedd per­

son. Ordföranden åligger att mottaga alla till rådet ställda framställningar,

tillse att räkenskaper föras i enlighet med givna föreskrifter, vårda rådets hand­

lingar och låta hålla register över dem.

För skolrådets ordförande gälla enahanda föreskrifter. Dock tillkommer det

rådet att bestämma, av vem dess skriftväxling skall besörjas.

§ 14.

Kyrkvärdar väljas av kyrkorådet bland dess ledamöter för den tid de blivit invalda i rådet.

§ 15.

Om kyrkorådets och skolrådets befattning med uppgörande av förslag till utgifts- och inkomststat samt örn revision och meddelande av ansvarsfrihet sägs i kap. 6.

Beträffande vård av kyrka och kyrkoegendom samt av medel, som stå under konsistoriums inseende, ävensom i fråga om föryttring av sådan egendom gäller vad särskilt är stadgat.

Kap. 6. Om avgifter och räkenskaper.

§ 1.

De avgifter, örn vilka kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade besluta, skola utom i de fall, för vilka annorlunda är i lag eller författning föreskrivet, utgå på sätt örn täckande av kommunens skattebehov är stadgat i förordningen örn kommunalstyrelse i Stockholm.

Den som är medlem av icke territoriell församling är icke skyldig att er­ lägga avgift till kyrka eller prästerskap i den territoriella församling, där han är mantalsskriven.

Angående den lindring i skattskyldigheten till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjänte, som tillkommer vissa främmande trosbekännare, är särskilt stadgat.

§ 2

.

Utgifts- och inkomststat skall årligen upprättas för det nästföljande kalender­ året, särskilt för kyrkan samt särskilt för skolan, såvitt angår församlingen en­ skilt, och församlingsbibliotek. Finnes biblioteksstyrelse, skall utgifts- och inkomststat upprättas särskilt för församlingsbiblioteket.

A utgiftssidan i stat, som nu sagts, skola upptagas:

a) det löpande årets beräknade brist;

b) de belopp i kapital eller ränta, varmed församlingens skulder under det nästföljande året förfalla till betalning;

c) de anslag, som tidigare beslutats för nästföljande år, så ock de anslag, som beslutats i samband med statens fastställande, däribland även ett anslag för oförutsedda behov.

Statens inkomstsida skall upptaga:

a) det löpande årets beräknade behållning;

b) de inkomster, som i anledning av tidigare fattade beslut eller på annan grund kunna påräknas under det nästföljande året, så ock det belopp, som ytter­ ligare skall anskaffas, ävensom sättet för dess anskaffande.

Församling må i stället för det löpande årets beräknade brist eller behåll­ ning upptaga det belopp, vartill nästföregående års brist eller behållning enligt avslutade räkenskaper uppgått.

§ 3.

Förslag till utgifts- och inkomststater skola uppgöras för kyrkan av kyrko­ rådet samt för skolan och församlingsbibliotek av skolrådet, Finnes biblioteks-

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

37

F. St. 6:3-8.

styrelse, åligger det sådan styrelse att uppgöra statförslag i vad på styrelsens

befattning ankommer.

Statförslagen skola upptagas till granskning och fastställelse vid det ordi­

narie kyrkofullmäktigsammanträde, som hålles före november månads utgång.

Därvid skola de anslag, som först då föreslås till beviljande, samt därmed sam­

manhängande frågor särskilt bliva föremål för överläggning och avgörande.

§ 4.

Vad kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade beslutat till uttaxering

skall, allt efter ändamålets beskaffenhet, genom kyrkorådet, skolrådet eller

biblioteksstyrelse delgivas Överståthållarämbetet, vilket det åligger att verk­

ställa debitering och uppbörd av dessa avgifter samt att avlämna medlen till

kyrkorådet, skolrådet eller biblioteksstyrelsen.

Där till följd av särskilda förhållanden annan ordning för uppbördens verk­

ställande finnes vara lämplig eller nödig, må kyrkofullmäktige besluta därom.

Vid indrivandet av utskylder, vilka icke blivit inom föreskriven tid erlagda,

uttages därutöver en avgift, beräknad efter tre öre å varje full krona av slut­

summan å de utskylder, som skolat erläggas vid uppbördsstämman, då nämnda

slutsumma ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och

efter sex öre å berörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem kronor. Verk­

ställes indrivningen gemensamt beträffande utskylder, som här avses, och ut­

skylder till staden, skall vad nu stadgats äga tillämpning å de sammanlagda

utskylderna. Denna ersättning skall, då indrivningen sker i Stockholm, ingå

till stadskassan men eljest tillfalla den som verkställer indrivningen.

§

5

.

Av kyrkofullmäktige skola årligen utses två eller flera revisorer samt lika

många suppleanter för granskning av det nästföljande årets förvaltning.

Den, vilken såsom ledamot av kyrkorådet eller skolrådet eller eljest är redo­

visningsskyldig till församlingen, må icke väljas till revisor eller revisors­

suppleant för granskning av förvaltning, för vilken han har att redovisa, ej

heller deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sådan

förvaltning eller i beslut med anledning av granskningen.

§

6

.

Det åligger kyrkorådet och skolrådet ävensom biblioteksstyrelse att i enlig­

het med givna föreskrifter föra räkenskaper över sin förvaltning och avsluta

dem för kalenderår. Räkenskaperna skola årligen senast den 1 mars hållas till­

gängliga för revisorerna.

§ 7.

Revisionsberättelsen skall senast den 1 april avlämnas till kyrkofullmäktiges

ordförande, som över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes för­

klaringar så tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna framläggas till

granskning å det ordinarie kyrkofullmäktigsammanträde, som hålles före ut­

gången av maj månad.

§

8

.

På beslut av kyrkofullmäktige ankommer, huruvida framställd anmärkning

skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen meddelas eller laga åtgärd

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

39

Kungl. Majus proposition nr 100.

för bevarande av församlingens rätt skall vidtagas. Anställes ej talan å den förvaltning revisionsberättelsen avser inom ett år från det berättelsen fram­ lades å kyrkofullmäktigsammanträde, skall så anses, som om ansvarsfrihet blivit beviljad. Utan hinder av att ansvarsfrihet beviljats må talan föras på grund av brottslig handling, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett även den handlingen.

Kap. 7. Orri underställning och besvär.

§

1

.

För att vinna bindande kraft skola kyrkofullmäktiges beslut underställas Konungens prövning och fastställelse, då de angå:

a) avhändande eller pantförskrivning av sådan församlingen tillhörig fastig­ het, som utan att räknas till kyrkoegendom för något dess gemensamma nytta avseende ändamål tillfallit församlingen genom gåva eller testamente, ävensom överenskommelse, som medför ändring i någon församlingens rättighet till sådan fastighet;

b) upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen, dock att underställning icke erfordras, där ej i följd av beslutet sammanlagda beloppet av församlingens utan underställning skedda upplåning överstiger hälften av den summa, som för det sistförflutna kalenderåret beslutits skola i försam­ lingen anskaffas genom uttaxering; eller

c) utgifter, som erfordra uttaxering under längre tid än fem år. Beslut, som skall underställas Konungens prövning, skall insändas till Över­ ståthållarämbetet, vilket det åligger att överlämna handlingarna jämte eget yttrande till Konungen.

§ 2

.

överståthållarämbetets godkännande erfordras för att giva gällande kraft åt beslut rörande arvode enligt kap. 2 § 18 andra stycket.

Samtliga av församlingen för ett och samma kalenderår fattade beslut av beskaffenhet, som nyss sagts, skola samtidigt och senast under det år besluten avse underställas överståthållarämbetets prövning, vid äventyr att beslut, så­ vida ej särskilda omständigheter anses böra föranleda undantag, icke vinner godkännande. Till ledning vid prövningen av dessa beslut skall tillgång beredas Överståthållarämbetet till tablå över församlingens ekonomiska ställning det år besluten avse.

Underställt beslut skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl därför uppgivas.

över vägrad fastställelse må församlingen föra klagan hos Konungen.

§ 3.

Medlem av församling, som ej nöjes åt kyrkofullmäktiges beslut, äger att söka rättelse däri genom besvär, örn beslutet

icke tillkommit i laga ordning, står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, eller

kränker hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund. Besvären skola, jämte det överklagade beslutet, före klockan tolv å fjortonde

F. St. 7:3-7.

dagen efter den, då förteckning, däri beslutet upptagits, anslogs vid pastors­

expeditionen, dagen då det skedde likväl oräknad, ingivas i mål, som avses i

kap. 1 § 2 a)—d) och f) ävensom i mål rörande val av ledamöter och suppleanter

i kyrkoråd, skolråd och biblioteksstyrelse samt mål rörande granskning av

sådant råds eller sådan styrelses räkenskaper till konsistorium och i andra mål

till Överståthållarämbetet. Det åligger klaganden därjämte såväl att vid be­

svären foga bevis örn dagen, då förteckningen anslogs, som ock att inom en

vecka efter det tiden för besvärens inlämnande utgått till kyrkofullmäktiges

ordförande ingiva diariibevis över att han besvärat sig.

Försummar klaganden något av vad sålunda föreskrivits, må beslutet gå i

verkställighet.

Överståthållarämbetet och konsistorium böra giva varandra del av besvären,

när ärendet kan anses höra till gemensam behandling.

§ 4.

Ga besvären ut därpå, att beslutet icke tillkommit i laga ordning, eller att

det står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider

deras befogenhet, som fattat beslutet, äger den prövande myndigheten, där be­

svären finnas böra godkännas, att förbjuda beslutets verkställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit genom beslutet

kränkt, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen till förmån för den som

klagat, men star beslutet i övrigt fast, utan så är att det finnes strida mot all­

män lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund, då den prövande

myndigheten må förordna örn upphävande av beslutet i dess helhet.

§ 5.

I avseende a tid och sätt för sökande av ändring i utslag, som meddelats av

Överståthållarämbetet eller konsistorium, gäller efter varje måls beskaffenhet

vad särskilt är stadgat.

§ 6

.

Vad i §§ 1—5 är stadgat örn kyrkofullmäktiges beslut skall i tillämpliga

delar gälla beträffande beslut av kyrkostämma eller församlingsdelegerade.

Tiden för anförande av besvär över församlingsdelegerades beslut skall räknas

från dagen, då förteckning, däri beslutet upptagits, anslogs vid konsistoriums

expedition.

§ 7.

För besvärs anförande mot beslut av kyrkoråd eller skolråd i sådana mål

och ärenden, vilka rådet på grund av föreskrifter i särskilda författningar har

att handlägga, gäller vad i dessa författningar för varje fall finnes stadgat.

I övrigt skall, där medlem av församling ej nöjes åt kyrkorådets eller skol­

rådets beslut, som icke är av rent förberedande eller verkställande art, vad i §§

3—5 är stadgat äga motsvarande tillämpning. Där beslutet rör uteslutande

enskild persons förhållande, skall dock tiden för talans fullföljande räknas från

den dag, då beslutet genom utdrag av protokollet delgavs klaganden.

Utan hinder av förd klagan må beslutet gå i verkställighet, där icke den

prövande myndigheten annorledes förordnar.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Kungl. Majus proposition nr 100.

41

Förslag

till

Lag om införande av lagen om församlingsstyrelse m. m.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Från och med den 1 januari 1932 skola, med iakttagande av vad i denna lag stadgas, följande nu antagna lagar lända till efterrättelse:

lagen örn församlingsstyrelse; lagen örn församlingsstyrelse i Stockholm; lagen om kommunala och kyrkliga val, i vad den avser val av kyrkofull­ mäktige;

lagen örn proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m. i vad den avser val å kyrkostämma och inom kyrkofullmäktige; samt

lagen örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 13 juni 1919 (nr 293) örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning, i vad den avser ändring i 38, 40, 42, 43 och 45 §§ i sistnämnda lag.

§ 2

.

Genom de nya lagarna upphävas följande förordningar och stadga: förordningen den 21 mars 1862 (nr 15) örn kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd;

förordningen den 20 november 1863 (nr 58 s. 1.) om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm;

förordningen den 5 maj 1882 (nr 20) angående kyrkofullmäktige och kyrko­ nämnd i Göteborg; samt

stadgan den 13 juni 1913 (nr 79) om proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige m. m. i vad den avser val å kyrkostämma;

tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring av vad sålunda upphävda författningar innehålla eller tillägg därtill;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot de nya lagarnas bestämmelser.

§ 3.

Allmänna val av kyrkofullmäktige i enlighet med de nya bestämmelserna skola äga rum under år 1931.

Beslut örn valkretsindelning skall före den 1 april 1931 meddelas beträffande församling i Stockholm av magistraten och beträffande annan församling av länsstyrelsen. Innan sådant beslut meddelas, skall tillfälle lämnas kyrko­ stämman att avgiva yttrande i ärendet.

Val av sådan ledamot i valnämnden eller i magistraten eller sådan särskild deputerad eller suppleant, som avses i § 5 mom. 2 i lagen örn kommunala oell kyrkliga val, må äga rum under år 1931.

Revisorer för granskning av församlings förvaltning under år 1932 samt suppleanter för dem skola med tillämpning av de nya bestämmelserna utses under år 1931.

§ 4.

I fråga om offentliggörande, underställning och godkännande av beslut, som fattats före den 1 januari 1932, så ock angående sökande av ändring i sådant beslut skola, där ej annat följer av vad i § 3 stadgas, förut gällande föreskrifter tillämpas.

§ 5.

Utgår tjänstgöringstiden för vald ledamot eller suppleant i kyrkoråd, skol­ råd, fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse tidigare än den 31 decem­ ber 1932, må val av ny ledamot eller suppleant icke ske för längre tid än till utgången av nämnda år. Tjänstgöringstiden för ledamot eller suppleant, som före den 1 november 1932 valts för längre tid än till och med den 31 december 1932, skall utgå sistnämnda dag.

§ 6.

Har beträffande folk- och fortsättningsskoleväsendet i församling förord­ nande meddelats enligt § 1 i lagen örn skolstyrelse i vissa kommuner, må, där enligt i vederbörlig ordning fattat beslut med lärarbefattning inom församlingen skall vara förenad organist- eller klockarsyssla eller båda dessa sysslor eller kyrkosångarbefattning, skolråd tills vidare finnas i församlingen med uppgift att vidtaga de åtgärder för tillsättande av sådan befattning, som ankomma på skolråd.

§ 7.

Närmare föreskrifter örn tillämpning av denna lag med avseende å kyrkliga samfälligheter, som avses i kap. 1 § 1 i lagen örn församlingsstyrelse, meddelas av Konungen.

§

8

.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i de nya lagarna, skall denna i stället tillämpas.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Kungl. Majus proposition nr 100.

43

Förslag

tili

Lag om skolstyrelse i vissa kommuner.

Härigenom förordnas som följer:

§ I-

I lands- eller stadskommun, som sammanfaller med skoldistrikt, ma, där kommunal- eller stadsfullmäktige finnas, folk- och fortsättningsskoleväsendet utgöra en för kommunen gemensam angelägenhet, vilken kommunen såsom så­ dan har att vårda. Förordnande härom meddelas av Konungen efter framställ­ ning av kommunal- eller stadsfullmäktige eller av kyrkostämma eller, där kyrkofullmäktige finnas, av dessa.

§

2

.

Har förordnande meddelats enligt § 1, skola kommunens kostnader för folk- och fortsättningsskoleväsendet beslutas och utgöras på sätt örn kommunal- utskylder är stadgat. Skoldistrikt äger dock enligt gällande folkskolestadga att såsom bidrag till kostnaderna för skolväsendet upptaga särskild avgift av envar, som erlägger mantalspenningar.

§ 3.

Folkundervisningen i kommun, beträffande vilken förordnande meddelats enligt § 1, ordnas enligt bestämmelser, som utfärdas av Konungen.

§ 4.

I kommun, beträffande vilken förordnande meddelats enligt § 1, handhaves förvaltningen och vården av folk- och fortsättningsskoleväsendet av en folk- skolestyrelse.

För förvaltningen och vården av fortsättningsskolan må, där kommunen fin­ ner det vara till fördel för skolväsendet, utses särskild fortsättningsskolestyrelse.

Beträffande fortsättningsskolestyrelse skall, i den mån ej annat är före­ skrivet, i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är stadgat angående folkskole- styrelse.

§ 5.

Folkskolestyrelsen tillkommer, såvitt angår folk- och fortsättningsskole­ väsendet, att:

a) i enlighet med gällande författningar och reglementen ordna och med uppmärksamhet följa undervisningen;

b) utöva den ekonomiska förvaltningen ävensom hava tillsyn över lokaler, som upplåtits för undervisningen och dithörande anstalter;

c) tillsätta och avskeda lärare samt tjänstebiträden, vilka ställts till styrel­ sens förfogande; dock skall x fråga örn tillsättande av lärarhefattning, med

s. S. 5-7.

vilken är förenad organist- eller klockarsyssla eller båda dessa sysslor eller

kyrkosångarbefattning, gälla vad särskilt är stadgat;

d) ombesörja verkställigheten av kommunal- eller stadsfullmäktiges beslut,

i den mån ej sådan verkställighet uppdragits åt särskilt därtill utsedda sty­

relser, nämnder eller personer;

e) till kommunal- eller stadsfullmäktige göra de framställningar eller för­

slag, som av omständigheterna påkallas; samt

f) verkställa beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling

hos kommunal- eller stadsfullmäktige.

Finnes fortsättningsskolestyrelse, tillkommer det denna att handhava för­

valtningen och vården av fortsättningsskolan.

§

6

.

Det åligger folkskolestyrelsen att årligen före den 15 september till kommu­

nal- eller stadsfullmäktige avgiva ett förslag till utgifts- och inkomststat rö­

rande folk- och fortsättningsskoleväsendet för det nästföljande kalenderåret.

Finnes fortsättningsskolestyrelse, åligger det denna att uppgöra statförslag

rörande fortsättningsskoleväsendet.

I statförslaget skola upptagas de utgifter, som redan äro beslutade att utgå

under det nästföljande året, samt de, vilka folkskolestyrelsen eller fortsättnings-

skolestyrelsen anser därutöver erforderliga, ävensom de inkomster, som för det

nästföljande året äro eller anses vara att påräkna.

§ 7.

Folkskolestyrelsen utgöres i landskommun av kyrkoherden i det pastorat,

till vilket kommunen hör, eller, där kommunen tillhör mer än ett pastorat,

kyrkoherden i det pastorat, som domkapitlet bestämmer, samt ett av kommunal­

fullmäktige bestämt, jämnt antal ledamöter, minst fyra och högst tjugu, utsedda

till hälften av kommunalfullmäktige och till hälften av kyrkostämman eller,

där kyrkofullmäktige finnas, av dessa. Omfattar kommun flera församlingar

eller delar av församlingar, skall halva antalet ledamöter utses av kyrkostäm­

morna eller kyrkofullmäktige i dessa församlingar enligt den fördelning mellan

dem, som domkapitlet bestämmer.

I stadshommun utgöres folkskolestyrelsen, där ej Konungen annorlunda för­

ordnat, av kyrkoherden i stadsförsamlingen eller, där i staden finnas flera för­

samlingar med särskilda kyrkoherdar, den bland dessa, som domkapitlet be­

stämmer, samt ett av stadsfullmäktige bestämt, jämnt antal ledamöter, minst

åtta och högst tjugu, utsedda till hälften av stadsfullmäktige och till hälften av

kyrkostämman eller, där kyrkofullmäktige finnas, av dessa. Finnas i staden

flera församlingar, skall halva antalet ledamöter utses av kyrkostämmorna eller

kyrkofullmäktige i församlingarna enligt den fördelning mellan dem, som dom­

kapitlet bestämmer.

Ledamöter i fortsättningsskolestyrelse utses till det antal, som kommu­

nal- eller stadsfullmäktige finna lämpligt, Ledamöterna utses av kommunal-

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

eller stadsfullmäktige ock folkskolestyrelsen sålunda, att fullmäktige välja det antal ledamöter, som är närmast under hälften, och folkskolestyrelsen övriga ledamöter.

Jämte ledamöter i folkskolestyrelse och fortsättningsskolestyrelse må på enahanda sätt utses suppleanter till det antal, som finnes lämpligt. Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

Kungl. Majus proposition nr 100.

45

§

8

.

Till vald ledamot i folkskolestyrelsen må utses endast den som är röstberät­ tigad vid kommunal- eller stadsfullmäktigval eller, vad angår ledamot, som utses av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige, äger rösträtt å kyrkostämma, ävensom uppnått tjugufem års ålder och visat intresse att befordra skolväsendet.

Ledamot i folkskolestyrelsen kan ej den vara, som:

a) är omyndig;

b) är i konkurstillstånd;

c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;

d) på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befatt­ ning eller genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till påföljd, som nu är sagd, eller är ställd under framtiden för brott, vilket kail medföra sådan påföljd; eller

e) är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan. Yad örn ledamot i folkskolestyrelsen är stadgat gäller ock örn suppleant. Vid val av ledamöter i fortsättningsskolestyrelse skall tillses, att det prak­ tiska arbetets intressen bliva i vederbörlig mån företrädda inom styrelsen.

§9.

Valda ledamöter och suppleanter i folkskolestyrelsen väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde. Valet skall förrättas i november eller december månad året näst efter det, då all­ männa val av kommunal- och stadsfullmäktige ägde rum, och skall vara pro­ portionellt, därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, örn samtliga väljandes antal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökad med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom be­ stämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda inkallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår annan vald ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden.

§

10

.

Folkskolestyrelsen väljer inom sig för varje år ordförande och vice ord­ förande.

S. S. 11-15.

§ 11

.

Sammanträde med folkskolestyrelsen hålles på ordförandens kallelse så ofta

han finner det nödigt eller minst halva antalet ledamöter gör framställning

därom.

§ 12

.

Suppleanterna böra i den vid valet bestämda ordningen kallas till tjänst­

göring, i den mån det erfordras till följd av hinder för ledamot eller vid upp­

kommen ledighet, som ej ännu kunnat fyllas, efter ledamot, som icke utsetts

vid proportionellt val.

§ 18.

Folkskolestyrelsen må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften av

ledamöterna äro tillstädes. Dock äger styrelsen att åt särskilda inom densamma

utsedda nämnder överlämna att enligt de närmare föreskrifter, som meddelas

av styrelsen, med dess rätt och befogenhet besluta i följande ärenden, nämligen:

a) beviljande av tjänstledighet åt och förordnande av vikarie för lärare;

b) tillämpning på enskilda fall av bestämmelser, antagna av styrelsen;

c) åtgärder enligt gällande folkskolestadga mot vanartade skolbarn samt

tredskande föräldrar och målsmän; ävensom

d) mindre ärenden av ekonomisk natur.

Särskild nämnd skall bestå av minst fyra personer. För giltighet av nämnds

beslut fordras, att minst tre av ledamöterna deltagit i beslutet och varit ense örn

detsamma. Av sådan nämnd vidtagen åtgärd skall anmälas för folkskolesty­

relsen vid dess nästa sammanträde.

I överläggning och beslut örn ärende, som rör kristendomsundervisningen, må

icke deltaga främmande religionsbekännare eller den som anmält sig till ut­

träde ur svenska kyrkan.

§ 14.

Inom folkskolestyrelsen sker omröstning öppet. Dock skall vid val av ord­

förande och vice ordförande samt, där det äskas, vid annat val omröstning verk­

ställas med slutna sedlar. Utgången bestämmes genom enkel pluralitet av de

avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, skiljer vid val lotten

mellan lika rösttal, men blir i övriga fall den mening beslut, som ordföranden

biträder.

§ 15.

Vid folkskolestyrelsens sammanträde skall ordföranden föra eller på sitt

ansvar låta föra protokoll.

Justering av protokollet verkställes av ordföranden jämte minst två därtill

för varje gång av styrelsen utsedda närvarande ledamöter. Justering må ock

verkställas av styrelsen antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Sedan protokollet justerats, skall i landskommun tillkännagivande därom

ske från predikstolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles,

samt i stadskommun en förteckning över de vid sammanträdet fattade besluten

och de beslut, som därvid anmälts enligt § 13 andra stycket, anslås hos styrelsen.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Envar äger att taga avskrift av folkskolestyrelsens protokoll och att utan avgift få avskriftens riktighet bestyrkt.

§ 16.

Ordföranden åligger att ombesörja folkskolestyrelsens skriftväxling, mot­ taga alla till styrelsen ställda framställningar, tillse att räkenskaper förås i enlighet med givna föreskrifter, vårda styrelsens handlingar och hålla register över dem.

§ 17.

Folkskolestyreisen utser för varje år inom eller utom sig en kassaförvaltare.

§ 18.

Det åligger folkskolestyrelse i landskommun att före den 15 januari varje år till kommunalnämnden avlämna redovisning för de medel styrelsen under nästföregående kalenderår omhänderhaft.

I stadskommun skall folkskolestyrelse före den 1 mars varje år till drätsel­ kammaren avlämna redovisning, som nyss nämnts.

Lämnad redovisning skall upptagas i kommunens allmänna räkenskaper och granskas tillika med dem.

§ 19.

Angående fullföljd av talan mot folkskolestyrelses beslut gäller vad i lag eller författning finnes stadgat beträffande talan mot beslut av skolråd. Där­ vid skall tiden för talans fullföljande räknas, där beslutet rör uteslutande enskild persons förhållande, från den dag, då beslutet genom utdrag av proto­ kollet delgavs klaganden, och i annat fall i landskommun från den dag, då till­ kännagivande örn verkställd justering av det över beslutet förda protokollet enligt § 15 ägde rum, och i stadskommun från den dag, då förteckning, däri beslutet upptagits, anslogs hos styrelsen.

§

20

.

Förordnande enligt § 1 skall träda i tillämpning från och med den 1 januari visst år efter det förordnandet meddelats.

Har förordnande meddelats, skall, såvitt Konungen ej annorlunda förord­ nat, kommunen omedelbart övertaga de rättigheter församlingen eller försam­ lingarna hava till egendom och medel, som anslagits till eller användas för folk- och fortsättningsskoleväsendet, ävensom ikläda sig skyldighet att full­ göra de förbindelser i fråga härom, för vilka församlingen eller församlingarna häfta.

Val av ledamöter och suppleanter i folkskolestyrelsen skall förrättas, innan förordnande trätt i tillämpning. Tjänstgöringstiden för dem skall utgå den 31 december året näst efter det, då nästa gång allmänna val av kommunal- och stadsfullmäktige äga rum.

"Räkenskaperna för folk- och fortsättningsskoleväsendet för året närmast före

Kungl. Majus proposition nr 100.

47

8. 8. 20-21.

det, då förordnande trädde i tillämpning, skola- granskas enligt dittills gällande

bestämmelser.

Lärartjänst vid folkskola eller småskola, som är förklarad ledig, då förord­

nande träder i tillämpning, skall tillsättas i dittills stadgad ordning.

Angående dispositioner och testamentsanslag med avseende å folk- och fort-

sättningsskoleväsendet, vilka blivit eller bliva ställda under förvaltning av

skolråd eller skolstyrelse, meddelas närmare föreskrifter av Konungen.

§ 21

.

För Stockholms stad gäller vad särskilt är stadgat.

48

Kungl. Majus proposition nr 100.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1931.

Genom denna lag upphäves lagen den 25 juni 1909 (nr 81 s. 1) angående

folkskoleväsendet i vissa städer.

Utgår tjänstgöringstiden för vald ledamot eller suppleant i folkskolestyrelse

tidigare än den 31 december 1931, må val av ny ledamot eller suppleant

icke ske för längre tid än till utgången av nämnda år. Tjänstgöringstiden för

ledamot eller suppleant, som före den 1 november 1931 valts för längre tid än

till och med den 31 december 1931, skall utgå sistnämnda dag.

Kungl. Majus proposition nr 100.

49

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i stats­ rådet å Stockholms slott den 31 januari 1930.

N ärvarande: Statsministern

Lindman,

ministern för utrikes ärendena

Trygger,

statsråden

Lijbeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finans­ departementen anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Lindskog:

På föredragning av chefen för socialdepartementet har Kungl. Majit förut denna dag beslutat avlåtande till riksdagen av proposition med förslag till: lag örn kommunalstyrelse på landet; lag örn kommunalstyrelse i stad; lag örn kommunala och kyrkliga val; lag örn proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m.; lag örn ändrad lydelse av vissa para­ grafer i lagen den 13 juni 1919 (nr 293) örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning; samt vissa därmed sammanhängande författningar.

Till grund för nämnda förslag har legat ett av landshövdingen Hj. L. Hammarskjöld den 10 februari 1928 avgivet yttrande med förslag angående revision av gällande förordningar örn kommunalstyrelse på landet och i stad ni. m. De av landshövdingen Hammarskjöld framlagda förslagen omfattade bland annat förslag till: lag örn kommunalstyrelse (kommunallag); lag, inne­ fattande vissa bestämmelser örn allmänna val (vallag); lag örn proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting, å kommunalstämma m. m.; samt lag om valsedelsförsändelser.

Med frågan örn revision av förordningarna örn kommunalstyrelse på landet och i stad hava vid olika tillfällen sammanförts vissa förslag örn vidtagande av ändringar i förordningarna den 21 mars 1862 örn kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd ävensom den 20 november 1863 örn kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm. Dessa förslag avse dels införande av ett representativt system i församlingarna, dels skolärendenas överflyttande från den kyrkliga till den borgerliga kommunen, dels ock meddelande av föreskrifter rörande så kallade kyrkliga samfälligheter.

Beträffande den tidigare behandlingen av nämnda spörsmål får jag hän­ visa till den redogörelse, som lämnats av de så kallade kyrkofullmäktig- sakkunniga i deras den 30 december 1922 avgivna betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse samt till bestämmelser om folkskolärendenas överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen m. m. (Statens offentliga utredningar 1923: 4.) Här må endast erinras örn följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 78 haft. (Nr 100.) 870 29 4

Historik.

50

Vid 1918 års urtima riksdag framlade Kungl. Majit genom proposition,

1918 äng. nr 34; förslag till omfattande ändringar i kommunalförfattningarna. För-

^teme"taför- slagen åsyftade bland annat ett ökat användande av fullmäktigsystem inom

samlingarna, landskommunerna. Däremot berördes icke frågan örn införande av repre­

sentativt system i församlingarna. I en inom första kammaren väckt motion,

nr 18, hemställde emellertid herr K. J. Ekman bland annat örn vidtagande av

sådana ändringar i förordningarna örn kyrkostämma med mera, att behand­

lingen av rent kyrkliga ärenden i församlingarna måtte överlämnas at kyrko­

fullmäktige i likhet med vad som kunde komma att bestämmas rörande

vissa ärendens överlämnande åt kommunalfullmäktige i de borgerliga kom­

munerna på landsbygden. Tredje särskilda utskottet fann i sitt utlåtande,

nr 1, åtskilliga skäl tala för att — i likhet med vad som vore fallet inom

den borgerliga kommunen — genom införande av ett representativt system

även för den kyrkliga kommunens vidkommande trygga en god handlägg­

ning av de inom denna förekommande ärendena. Ä andra sidan hade även

de svårigheter, med vilka en sådan reform vore förenad, varit under över­

vägande i utskottet, varjämte det erinrats, att berörda spörsmåls upptagande

nödvändigtvis måste föranleda en närmare granskning av tidsenligheten i

att vissa grupper ärenden, särskilt de med skolväsendet sammanhängande,

folie under den kyrkliga kommunens beslutanderätt. Utskottet hemställde

med hänsyn därtill, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla

örn utredning, huruvida och i vad män representativt system kunde införas

jämväl inom den kyrkliga kommunen. Kamrarna biträdde utskottets hem­

ställan, varefter riksdagens beslut anmäldes i skrivelse den 19 december

1918, nr 40.

Med anledning av skrivelsen tillkallade dåvarande chefen för ecklesiastik­

departementet efter därtill den 31 december 1918 erhållet bemyndigande

förenämnda sakkunniga att inom departementet biträda med utredning, huru­

vida och i vad mån representativt system kunde införas jämväl i den kyrk­

liga kommunen. Genom beslut den 23 maj 1919 uppdrog Kungl. Majit åt de

sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag jämväl rörande frågan,

huruvida och i vilken utsträckning ekonomiska angelägenheter, även i vad

de avsåge kyrkliga ändamål, kunde handläggas av den myndighet, som ägde

besluta örn den borgerliga kommunens ekonomiska angelägenheter.

Riksdagen Åt de sakkunniga uppdrogs även att lämna förslag om kyrkliga samfällig-

1917 äng. heter. Med anledning av en vid 1917 års riksdag inom andra kammaren

samfömgheter.

väckt motion, nr 50, av herr Rydholm, vilken hemställt örn skrivelse till

Kungl. Majit angående vissa kyrkorådets åligganden i pastorat, bestående

av mer än en församling, hade riksdagen i skrivelse den 23 mars 1917, nr 42,

hemställt örn vidtagande av åtgärder för åstadkommande av bestämmelser

därom, huru i pastorat, bestående av mer än en församling, skulle förfaras

med de funktioner, som dels i §§ 11, 22 och 26 i lagen den 9 december

1910 örn reglering av prästerskapets avlöning dels i kungörelsen den 24 juli

1914 angående utbetalning från kyrkofonden av vissa anslag till präster­

skapets avlöning och redovisning av vissa för prästerskapets avlöning av-

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Kun f/l. Majds proposition nr 100.

51

sedda medel, som uppbäras av vederbörande kyrkoråd, ålagts kyrkorådet. Sedan yttranden över framställningen avgivits av länsstyrelserna i samtliga län samt domkapitlen ävensom den 11 februari 1921 av kammarkollegium, uppdrog Kungl. Maj:t den 3 februari 1922 åt de sakkunniga att avgiva utlå­ tande i ärendet.

Till fullgörande av sitt uppdrag avlämnade de sakkunniga med sitt före- nämnda betänkande den 30 december 1922 förslag till lag örn församlings- styrelse oell till lag örn församlingsstyrelse i Stockholm jämte flera i sam­ band därmed stående författningar. Enligt de sakkunnigas förslag skulle församling äga att, med undantag för vissa grupper av ärenden, överlåta den församlingen tillkommande beslutanderätten åt valda fullmäktige, kallade kyrko­ fullmäktige. Vidare skulle ärenden rörande folk- oell fortsättningsskolunder- visningen med dithörande anstalter samt angående församlings- och skolbib­ liotek överflyttas från den kyrkliga till den borgerliga kommunen. I för­ slaget upptogos även vissa bestämmelser rörande kyrkliga samfälligheter. — Över de sakkunnigas förslag såvitt nu är i fråga inhämtades utlåtanden från skolöverstyrelsen, Överståthållarämbetet och länsstyrelserna i samtliga län, domkapitlen samt Stockholms stads konsistorium och hovkonsistorium, statens folkskolinspektörer ävensom allmänna svenska prästföreningen och centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening.

Den av de sakkunniga behandlade frågan örn överflyttande av skolärendena till den borgerliga kommunen upptogs ånyo vid 1925 års riksdag. I en inom andra kammaren väckt motion, nr 128, hemställde nämligen herr Mosesson, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla örn förslag till sådan lagänd­ ring rörande folkskoleväsendet i större landskommuner, att Kungl. Majit kunde förordna, att i kommun, som gjorde framställning därom, folk- och fortsättningsskoleväsendet skulle utgöra en angelägenhet, som den borgerliga kommunen hade att vårda i likhet med vad som stadgades i lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer. Med anledning av motio­ nen anhöll riksdagen i skrivelse den 13 mars 1925, nr 72, att Kungl. Majit ville taga under övervägande frågan om utsträckning av nämnda lag att gälla även för landsbygden. — Över framställningen avgåvos utlåtanden av kam­ markollegium, skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i samtliga län, domkapitlen och statens folkskolinspektörer samt styrelsen för svenska landskommuner­ nas förbund.

Spörsmålen om införande av representativt system i församlingarna och örn legislativ reglering av kyrkliga samfälligheter upptogs åter vid 1926 års riksdag, då herr Forssell m. fl. i en inom andra kammaren väckt motion, nr 84, hemställde, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla örn förslag till lagbestämmelser dels rörande möjlighet för kyrkokommun att införa kyrkofullmäktige, dels ock angående kyrkliga samfälligheter.

I sitt med anledning av motionen avgivna utlåtande, nr 21, anförde kon­ stitutionsutskottet bland annat:

Utskottet ville ingalunda förneka, att med den nuvarande ordningen för avgöranden inom den kyrkliga kommunen åtskilliga olägenheter vore för-

Kyrkofullmäktigsakkunniga

1922.

Riksdagen 1925 äng. skolärendenas överflyttande.

Riksdagen 1926 äng. representativt system i för­

samlingarna och kyrkliga samfälligheter.

52

knippade, mot vilka införandet av fullmäktigsystein skulle kunna råda bot. Särskilt inom större kommuner utgjorde nämligen kyrkostämman en synner­ ligen talrik församling, vars förhandlingar kunde bliva mycket tidsödande. Ej heller kunde det bestridas, att kyrkostämman i betänklig grad erbjöde möjligheter till sådana överrumplingar och under tillfälliga stämningar fattade beslut, vilkas förekommande vore ett av de förnämsta motiven för införande av representativt system överhuvud taget.

Men å andra sidan funne utskottet mindre lämpligt att avlåta en skri­ velse av det innehåll motionärerna föreslagit. Efter vad utskottet inhämtat, hade den av 1925 års riksdag begärda undersökningen rörande folkskol- ärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen redan fortskridit så långt, att förslag till riksdagen i denna del syntes kunna motses inom en snar framtid. Att, såsom möjligen kunde tänkas ifrågakomma, anknyta det förevarande spörsmålet till sagda undersökning, syntes under sådana för­ hållanden icke böra förordas, då ju den utan tvivel mera påkallade reform, som denna ställde i utsikt, därigenom till äventyrs skulle fördröjas. Där­ till komme, att enligt utskottets mening frågan örn skolärendenas överflytt­ ning bäst läte sig lösas, örn den ej ånyo förknippades med spörsmålet örn kyrkofullmäktiges införande. Att åter tänka sig ett fristående fullföljande av utredningen rörande den förra frågan och utan att avvakta resultatet därav begära förslag i den senare, syntes ej heller lämpligt. Alldeles otänkbart vore icke, att detta resultat i viss mån kunde komma att inverka på frågan örn införande av representativt system i kyrkokommunen. I samma mån som därigenom tillfälle bereddes att även i landskommunerna från kyrko­ stämman avlyfta den väsentliga del av dess arbetsuppgifter, som skolärendena utgjorde, minskades obestridligen de påtalade olägenheterna. Utan betydelse i berörda sammanhang vore ej heller, att den pågående utredningen icke syntes kunna väntas leda till ett obligatoriskt överflyttande av skolärendena till den borgerliga kommunen, utan blott till att möjligheter öppnades även för landskommunerna — och kanske endast för en del av dessa — att be­ sluta en dylik överflyttning. Särskilt förtjänade uppmärksammas, att under sådana förhållanden införandet av kyrkofullmäktige skulle kunna medföra, att skolangelägenheterna inom landskommunerna komme att behandlas på tre olika sätt: av kyrkostämma, kyrkofullmäktige eller kommunalfullmäktige. Det syntes påtagligt, att klara linjer i berörda hänseenden vore önskvärda för bedömandet både av det framtida behovet överhuvud taget av repre­ sentativt system i kyrkokommunerna och av eventuellt erforderliga begräns­ ningar med avseende på kommunernas rätt att besluta dylikt system.

Utskottet erkände sålunda det behjärtansvärda i kravet på införande av representativt system även för den kyrkliga kommunen men ansåge, att innan frågan örn skolärendenas möjliga överflyttande till den borgerliga kommunen avgjorts, tiden ej vore inne för en framställning från riksdagens sida. Utskottet ansåge sig emellertid kunna förvänta, att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på ifrågavarande spörsmål.

Då utskottet alltså icke funné sig böra biträda motionärernas hemställan beträffande införande av kyrkofullmäktige, avstyrkte utskottet även det som en direkt följd av denna hemställan i motionen framförda förslaget örn kyrk­ liga samfälligheter.

Utskottet hemställde sålunda, att motionen icke måtte till någon riks­ dagens åtgärd föranleda. Riksdagen biträdde utskottets uppfattning.

Riksdagen Vid 1928 års riksdag yrkades i en inom andra kammaren väckt motion, 1928 äng nr 210 av herr Jönsson i Boa m.fl., att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:! system i för- anhålla örn verkställande av förnyad utredning om införande av bestämmelser samlingarna, rörande möjlighet för kyrkoförsamling att införa kyrkofullmäktige.

Kungl. Majus proposition nr 100.

Konstitutionsutskottet erinrade i sitt utlåtande, nr 11, om frågans tidigare behandling samt yttrade vidare:

Utskottet funne i likhet med 1926 års utskott starka skäl tala för in­ förandet av representativt system även för den kyrkliga kommunen. Åt­ skilliga olägenheter vore obestridligen förknippade med den nuvarande ord­ ningen för besluts fattande inom församlingarna, såsom i utskottets ut­ låtande 1926 närmare utvecklats.

Utskottet funne ävenledes — i motsats till vad fallet varit år 1926 — att, i det läge omförmälda fråga kommit, en framställning från riksdagens sida med begäran örn utredning vore påkallad. Förslag rörande skol- ärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen, vilket riksdagen år 1925 begärt, hade ännu icke framlagts. Enligt vad utskottet inhämtat hade sådant förslag varit avsett att framläggas för 1928 års riksdag. Emellertid hade det av landshövdingen Hammarskjöld framlagda förslaget till revision av gällande kommunalförfattningar ansetts inverka på frågan örn skolären- denas överflyttning på sådant sätt, att förslag därom icke borde framläggas förrän i samband med förslag örn en allmän revision av kommunalförfatt­ ningarna.

Utskottet beklagade, att frågan örn skolärendenas överflyttning icke kunnat lösas självständigt. Den förutsättning, varifrån utskottet utgått 1926, före- låge emellertid därmed icke längre, och utskottet funne därför oundvikligt, att även frågan örn kyrkofullmäktiginstitutionens fakultativa införande bleve löst i samband med den allmänna revisionen av kommunalförfattningarna. Behovet av kyrkofullmäktige gjorde sig för varje år alltmera kännbart, och den nuvarande ordningen, enligt vilken kyrkostämma obligatoriskt hade att besluta örn alla församlingens angelägenheter, medförde, även örn man bort- såge från skolärendena, på en del håll allvarliga svårigheter.

Med stöd av det anförda hemställde utskottet, att riksdagen ville i skri­ velse till Kungl. Majit anhålla örn upptagande till prövning av frågan örn införande av en kyrkofullmäktiginstitution i samband med den allmänna revisionen av kommunallagarna och den därmed enligt erhållen upplysning- sammanförda frågan örn skolärendenas möjliga överflyttning till den borger­ liga kommunen.

Riksdagen biföll utskottets hemställan, varefter skrivelse i ämnet avläts den 23 mars 1928, nr 86. — Över skrivelsen inhämtades yttranden från Över­ ståthållarämbetet och länsstyrelserna i samtliga län samt domkapitlen och Stockholms stads konsistorium.

I en vid 1929 års riksdag inom första kammaren väckt motion, nr 117, hemställde herr Thulin, att riksdagen måtte för sin del antaga ett av honom framlagt förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa kommuner på landet. Förslaget innebar i huvudsak, att de i lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer givna bestämmelserna skulle ut­ sträckas att gälla även för landsbygden.

Rörande motionen yttrade konstitutionsutskottet i utlåtande, nr 6, bland annat:

Ehuru utskottet vidhölle sin uppfattning, att frågan om skolärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen snarast möjligt borde bringas till lösning, kunde utskottet likväl icke förorda bifall till motionen. Frågan syntes icke kunna lösas så enkelt som motionären tänkt sig. Även vissa detaljproblem, som berörts vid den med anledning av 1925 års riksdags-

Kungl. Maj:t$ proposition nr 100.

53

Riksdagen 1929 äng. skolärendenas överflyttande.

Utkast inom

departementet

1929.

skrivelse verkställda utredningen, borde lösas vid antagandet av en lag på

ifrågavarande område. Dessutom kunde det förtjäna övervägas, huruvida

icke bestämmelserna örn skolärendenas överflyttning borde sammanföras i

en gemensam lag för land och stad, detta särskilt med hänsyn därtill, att

enligt förslaget till en allmän revision av kommunallagstiftningen bestäm­

melserna för land och stad sammanförts i en gemensam kommunallag.

Då det, enligt vad utskottet erfarit, med bestämdhet kunde antagas, att

förslag i frågan örn skolärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen

vid 1930 års riksdag komme att framläggas i samband med förslag till en

allmän revision av kommunalförfattningarna och örn kyrkofullmäktiginstitu-

tionens införande, finge utskottet, i förväntan att så komme att ske, hem­

ställa, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Med anledning av de förslag och framställningar, som sålunda förelågo,

och i anslutning till det inom socialdepartementet pågående arbetet med

revision av förordningarna örn kommunalstyrelse på landet och i stad lät

jag under våren 1929 inom ecklesiastikdepartementet verkställa en omarbet­

ning av gällande bestämmelser rörande den kyrkliga kommunen. Till grund

för detta arbete lades omförmälda förslag och framställningar, ävensom de

yttranden, som avgivits däröver av myndigheter och sammanslutningar. Vid

arbetet åsyftades dels en formell revision av förordningarna den 21 mars

1862 örn kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd och den 20 november

1863 örn kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm, varigenom

dessa författningar till uppställning och form bragtes i nära överensstäm­

melse med det av landshövdingen Hammarskjöld framlagda förslaget till

kommunallag, dels införande av bestämmelser örn ett representativt system

i församlingarna, dels och meddelande av vissa föreskrifter rörande kyrkliga

samfälligheter. De stadganden om val av fullmäktige inom församlingarna,

som med anledning härav blevo erforderliga, sammanfördes med bestämmel­

serna örn kommunala val i det av landshövdingen Hammarskjöld avgivna

förslaget till vallag. Då emellertid riksdagen i skrivelse den 19 april 1929,

nr 106, anhållit örn skyndsam utredning och därpå grundat förslag örn så­

dana bestämmelser vid val till andra kammaren, att därigenom illojalt an­

vändande av ett partis beteckning å valsedlar kunde förekommas, samt i sam­

band därmed örn officiella valförberedelser, och det sålunda kunde antagas,

att en utredning komme till stånd rörande ändrade bestämmelser örn val

till andra kammaren, ansågs det olämpligt att i vallagen upptaga föreskrifter

om riksdagsmannaval. I förslaget till vallag intogos därför endast regler örn

kommunala val. Emellertid inarbetades däri bestämmelserna örn valsedels-

försändelser, såvitt angår dylika val. Det av landshövdingen Hammarskjöld

framlagda förslaget till lag om proportionellt valsätt vid vissa val inom lands­

ting, å kommunalstämma m. m. utsträcktes att gälla även val inom kyrkofull­

mäktige. I lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i

kommunal och ecklesiastik indelning föreslogos vissa ändringar betingade av

de ifrågasatta ändringarna i kommunalförfattningarna. En omarbetning verk­

ställdes jämväl av lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa

städer, varigenom lagens bestämmelser gjordes tillämpliga även å landsbom-

54

Kungl. Majus proposition nr 100.

55

muner. Tillika vidtogos i lagen vissa, huvudsakligen formella jämkningar i syfte att bringa densamma i överensstämmelse med de ändrade bestämmel­ serna örn församlingarnas styrelse.

Det sålunda verkställda arbetet ledde till uppgörande av utkast till: lag örn församlingsstyrelse; lag örn församlingsstyrelse i Stockholm; lag örn kommunala val; lag örn proportionellt valsätt vid val inom landsting, a kommunalstämma m. m.;

lag örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 13 juni 1919 (nr 293) örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning;

lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m.; samt lag örn skolstyrelse i vissa .kommuner. Över utkasten jämte en därvid fogad promemoria hava yttranden avgivits av kammarkollegium, skolöverstyrelsen, Överståthållarämbetet och länsstyrel­ serna i samtliga län, domkapitlen samt Stockholms stads konsistorium och hovkonsistorium, magistraten i Stockholm, statens folkskolinspektörer, fler­ talet församlingar i Stockholm och Göteborg, kyrkofullmäktige i Göteborg och Malmö stads församlingars sammansatta kyrkoråd ävensom styrelserna för svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund samt centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen.

Utkasten till lag örn församlingsstyrelse, lag örn församlingsstyrelse i Stockholm, lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m. samt lag örn skolstyrelse i vissa kommuner torde få såsom bilagor fogas vid pro­ tokollet i detta ärende (se bilagor A—D). Övriga utkast hava behandlats i den på chefens för socialdepartementet föredragning avlåtna propositionen.

Rörande de i utkasten föreslagna grunderna för församlingarnas orga­ nisation har yttrande avgivits även av 1929 års kyrkomöte. I en vid kyrkomötet väckt motion, nr 37, föreslogo herr Holmquist m. fl., att kyrkomötet måtte i skrivelse hemställa, att Ivungl. Majit vid det slutliga utarbetandet av förslag till lag örn församlingsstyrelse m. m. måtte tillse, att icke den kyrkliga kommunen i strid mot den hittillsvarande utvecklingen upplöstes i den borgerliga utan att den svenska kyrkoförsamlingens möjlig­ het bevarades att efter sin ideella oell historiska särart allt bättre kunna lösa de henne påvilande uppgifterna särskilt i fråga om det religiösa församlings­ arbetet. I anledning av motionen anhöll kyrkomötet, som icke på ärendets då­ varande stadium kunde taga ställning till lagförslagens detaljer men ansåge angeläget att framhålla de principiella kyrkliga synpunkterna, i skrivelse den 2 november 1929, nr 22, att Kungl. Majit vid det slutliga utarbetandet av förslag till lag om församlingsstyrelse m. m. ville tillse, att inga åtgärder måtte vidtagas, som kunde vara ägnade att försvaga den kyrkliga försam­ lingens hittillsvarande självständighet eller försvåra strävandena att göra henne allt mera skickad att lösa de henne påvilande uppgifterna, särskilt i fråga örn det inre församlingsarbetet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Kyrkomötet

' 1929.

56

Allmänna synpunkter.

Representa­ tivt system

försam­

lingarna.

Kyrkofull-

mäktigsakkimniga.

Den ur kyrklig synpunkt viktigaste av de nu föreliggande frågorna är spörsmålet om införande av ett representativt system i församlingarna.

i

Såsom redan antytts föreslogo kyrkofullmäktig sakkunnig a i sitt betänkande medgivande av rätt för församling att, med undantag för vissa grupper av ärenden, överflytta sin beslutanderätt å valda kyrkofullmäktige. De sakkun­ nig — vilka även förordade ett obligatoriskt överförande av skolärendena till den borgerliga kommunen — anförde i sin motivering bland annat följande :

Beträffande den till de sakkunnigas behandling överlämnade frågan, huru­ vida och i vad mån representativt system kunde införas jämväl i den kyrk­ liga kommunen, kunde de sakkunniga åberopa samma skäl, som föranlett, att fullmäktiginstitutionen införts i de borgerliga kommunerna och där senast genom de vid 1918 års urtima riksdag fattade besluten än ytterligare utvecklats och befästats. I berörda hänseende hade de för den senaste kommunala rösträttsreformens förberedande tillkallade sakkunniga i sitt den 10 april 1918 avgivna betänkande yttrat följande:

»I vårt land liksom i andra länder med kommunal självstyrelse har man ansett nödigt att uppställa vissa garantier mot densammas missbrukande, garantier mot majoritetsförtryck, mot en äventyrlig finanspolitik eller eljest okloka eller förhastade beslut av de kommunala primärförsamlingarna och representationerna. — Bland dessa garantier böra även räknas bestämmelser om kommunal representation. Bepresentationssystemet innebär, att den kommunala beslutanderätten anförtros till dem, som besitta kommunmed­ lemmarnas förtroende. Det torde kunna förutsättas, att dessa kommunala representanter besluta och handla i kommunala frågor under särskilt ansvar i vida högre grad än de enskilda deltagarna i en stämma. Överraskningar och överrumplingar måste bliva långt mera sällsynta inom en till sin sam­ mansättning bestämd representation än inom en primärstämma, där, allt efter omständigheternas och tillfälligheternas makt, än det ena än det andra ele­ mentet är starkast representerat. Ju större kommunen är, desto tyngre ar­ beta dess stämmor, desto större spelrum lämnas åt tillfälligheter och kupper vid avgörandet av kommunala ärenden. — Inom vidsträcktare kommuner innebär för övrigt systemet med primärstämmor en stor olägenhet för och en orättvisa mot de medlemmar av kommunen, som hava sitt hem i dess utkanter. Erfarenheten har visat, att det i större kommuner endast är ett fåtal av kommunens medlemmar, vanligen de som hava sin bostad i själva »kyrkbyn», som bevista stämmorna och där utan något särskilt uppdrag be­ sluta å hela kommunens vägnar.»

Av nämnda sakkunniga införskaffade uppgifter angående omröstnings förekomst å kommunalstämma samt angående antalet vid dylika omröstningar avgivna röster lämnade också ett tydligt bevis för, huru fåtaligt besökta stämmorna i själva verket vore. Antalet deltagare i nämnda stämmor be­ löpte sig nämligen i genomsnitt till allenast 9 % av de röstberättigade, medan motsvarande siffra för deltagandet i landstingsmannavalen år 1919 i lands­ kommunerna utgjort ej mindre än 65.4 ?&. Och någon anledning gtt antaga, att kyrkostämmorna i regel vöre flitigare besökta än vad fallet vöre med kommunalstämmorna förefunnes icke.

Urtima riksdagen hade i skrivelse den 19 december 1918 — i likhet med det särskilda utskott, som haft frågan till förberedande behandling — ut­ talat, att åtskilliga skäl talade för att, i likhet med vad som vore fallet inom den borgerliga kommunen, genom införandet av ett representativt system även för den kyrkliga kommunens vidkommande trygga en god handläggning av de inom denna förekommande ärendena, och hade i sammanhang där-

Kungl. Majus proposition nr 100.

57

med påpekat, att detta spörsmåls upptagande nödvändigtvis måste föranleda en närmare granskning av tidsenliglieten i att vissa grupper ärenden, sär­ skilt de med skolväsendet sammanhängande, folie under den kyrkliga kom­ munens beslutanderätt. I överensstämmelse härmed ginge också de sak­ kunnigas förslag ut på att för den kyrkliga kommunen representativt system skulle införas, dock endast örn församlingen så beslutade (fakultativt).

I berörda sammanhang ville de sakkunniga till granskning upptaga spörs­ målet, huruvida, efter folkskolärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen, eventuella kyrkofullmäktige tilläventyrs skulle få ett alltför be­ gränsat verksamhetsfält och att följaktligen fullmäktigsystem för den kyrk­ liga kommunen knappast kunde anses vara av behovet påkallat. För ut­ redning av sagda fråga hade de sakkunniga till en början infordrat såväl kyrkostämmo- som kommunalstämmo- och stadsfullmäktigeprotokoll från in­ emot ett femtiotal representativa kommuner av olika typer och storleks- grupper och belägna i olika delar av landet. Av de ifrågavarande kom­ munerna vore trettiofyra landskommuner och återstoden städer, där oftast redan vid den tid undersökningen avsett skolan varit en av den borgerliga kommunens angelägenheter. Två årgångar av nämnda protokoll — i allmän­ het 1915 och 1916 — hade sedermera bearbetats därhän, att i desamma före­ kommande ärenden allt efter sin art uppdelats i grupper. Därvid hade som regel varje paragraf i protokollet behandlats såsom ett ärende, dock att paragrafer, som avhandlade allenast protokollsjustering, ej medräknats. Denna gruppering hade bland annat givit de slutresultat, som meddelades i föl­ jande tablå:

Antal ärenden

Absoluta tal I % av samtliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Lb. st. Lb. o. St.

Lb.

st. Lb.o.St.

I.

Enligt nuvarande fördelning.

I den kyrkliga kommunen... 1,718 614 2,332 33.2

11.2

21.9

I den borgerliga » 3,461 4,854 8,315

66.8

88.8

78.i

Summa 5,179 5,468 10,647100. o100.o100. o

II.

Efter föreslagen överflyttning.

I den kyrkliga kommunen... 1,185 502 1,687 22.9 9.2 15.8 I den borgerliga » 3,994 4,966 8,960 77.i 90.8 84.2

Summa 5,179 5,468 10,647100. o100. o100. o

Denna tablå angåve tydligt nog, att med hänsyn till antalet ärenden den av de sakkunniga föreslagna överflyttningen av skolan och därmed samman­ hängande frågor från den kyrkliga till den borgerliga kommunen icke skulle åstadkomma en så stor verkan, som man ä priori kunde vara böjd att an­ taga. Dessa frågor utgjorde sålunda allenast i landsförsamlingarna omkring 31 % av samtliga å kyrkostämmorna i dessa församlingar handlagda ärenden och i stadsförsamlingarna omkring 18 % av samtliga ärenden, som å kyrko­ stämmorna därstädes förekommit. Under det att för närvarande de å kyrko­ stämma handlagda ärendena syntes utgöra på landet omkring 33 % och i stad omkring 11% av samtliga i den kyrkliga och den borgerliga kommunen förekommande ärenden, så skulle efter överflyttningen antalet ärenden inom den kyrkliga kommunen nedsjunka till på landet omkring 22% och i stad omkring 9 % av samtliga kommunala ärenden. Åtminstone inom de större och medelstora församlingarna komme alltjämt för det beslutande organet att återstå ett så avsevärt antal ärenden, att ett inrättande av fullmäktigsystem

Yttranden över

kyrkofullmäk-

tigsakkunnigas

förslag.

därstädes kunde anses ändamålsenligt eller lämpligt. I fråga örn de mindre

församlingarna däremot syntes ärendenas fåtalighet tala för en fortsatt till-

lämpning av stämmosystemet.

Anläde man vid sidan av berörda måttstock en annan och prövade de

kommunala utgifternas relativa fördelning mellan borgerlig och kyrklig kom­

mun dels efter gällande ordning, dels också i det tänkta fallet, att skol-

ärendena överflyttades till den borgerliga kommunen, tedde sig effekten av

den av de sakkunniga föreslagna reformen långt kraftigare. De sakkunniga

hade med stöd av den officiella statistiken låtit göra vissa sammanställningar

rörande landskommunernas utgifter för olika ändamål under år 1917 även­

som en beräkning av den procentuella fördelningen av dessa utgifter å den

kyrkliga och den borgerliga kommunen, för den händelse skolärendena redan

nämnda år varit överförda till den borgerliga kommunen. Det framginge av

nämnda beräkning att, medan den kyrkliga utgiftssidan enligt den nuvarande

ordningen i medeltal omfattade något mera än 53 % av de sammanlagda

utgifterna för den kyrkliga och den borgerliga kommunen, skulle densamma,

örn en förändring sådan som den de sakkunniga föreslagit ägt rum, utgöra

allenast något över 14 % av totalutgiftssumman.

Det skulle likväl med all säkerhet vara ett misstag, örn man av berörda

siffror ville draga den slutsatsen, att den kyrkliga kommunens verksamhet

hädanefter skulle bliva så reducerad till sin betydelse, att kyrkofullmäktig-

institutionen skulle vara överflödig för densamma. De frågor, som inom

kyrkoförsamlingarna, särskilt de större, förekomme, vore även efter skol-

ärendenas frånskiljande av den betydelsefulla karaktär, att det borde skapas

tillfälle att, där så ansåges önskligt, handlägga även de rent kyrkliga ären­

dena genom fullmäktige.

Flertalet av de myndigheter, som yttrade sig över de sakkunnigas förslag,

uttalade sin anslutning till tanken att i viss utsträckning införa ett repre­

sentativt system i församlingarna. Sålunda tillstyrktes förslaget i princip

eller lämnades utan erinran av Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i

Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Ostergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs,

Värmlands, Orebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt domkapitlen i Uppsala, Ijin-

köping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund, Göteborg, Härnösand, Luleå

och Visby ävensom allmänna svenska prästföreningen. Till stöd för sin mening

anförde domkapitlet i Uppsala bland annat följande:

I många stora församlingar vore kyrkostämman genom själva sin omfatt­

ning ej alltid en lämplig apparat för handläggandet av viktiga frågor. Hos

det stora flertalet syntes knappast tillräckligt intresse för dithörande frågors

genomträngande kunna förutsättas och, framför allt, en tillfälligt uppmött

fraktion kunde alltför lätt komma att avgöra en fråga utan att representera

församlingens verkliga mening. I stora församlingar måste därför inrättandet

av en fullmäktigrepresentation, som i sig återspeglade olika åskådningar,

men dock hade intresse och sakkunskap i de frågor det gällde, vara att hälsa

med verklig tillfredsställelse. I mindre församlingar åter — och särskilt i

många landsbygdens församlingar, där det religiösa intresset vore stort och

frågorna, som kunde förekomma till behandling, mindre komplicerade —

skulle borttagandet av det omedelbara handläggandet av de kyrkliga frå­

gorna kännas såsom en direkt avsaknad, varjämte det mindre antalet full-

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Kungl. Majus proposition nr 100. 5'J

mäktige, som det där gällde, ej alltid skulle lämna tillfälle till allsidig re­ presentation. Avhändandet av det omedelbara deltagandet skulle där leda till det kyrkliga intressets tillbakagång, likaväl som fullmäktigrepresenta- tionen i de större församlingarna komme att föra till en sakligare behandling.

Domkapitlet i Luleå anförde så vitt nu är i fråga:

Fullmäktigesystemet erbjöde enligt domkapitlets uppfattning åtskilliga värdefulla fördelar framför stämmosystemet. I folkrika församlingar kunde en stämma vid livligare tillslutning bliva en ytterst tung och tidsödande anordning och å andra sidan hände det vid mindre stark tillslutning blott alltför ofta, att besluten dikterades av en tillfälligt sammanagiterad stämmo- majoritet, som i själva verket representerade en försvinnande liten minoritet bland de röstberättigade. I all synnerhet inom de vidsträckta norrländska församlingarna återkomme ofta den erfarenheten, att kyrkbyns befolkning bleve i stånd att utöva ett oproportionerligt stort inflytande på besluten, under det att de mera periferiskt boende församlingsmedlemmarnas intressen tillbakasattes. Oaktat fullmäktigesystemet — så länge reseersättningar till fullmäktige icke finge förekomma — icke kunde sägas till alla delar av­ hjälpa antydda missförhållanden, innebure det dock i anförda hänseenden en avsevärd förbättring.

Biskopen och ytterligare en ledamot av domkapitlet voro av skiljaktig mening och yttrade i huvudsak:

Därest folkskolärendena komme att överföras från den kyrkliga till den borgerliga kommunen, bleve de ärenden, som återstode att av den förra handläggas, relativt fåtaliga och av mindre ekonomisk räckvidd. De för kyrkobudgeten mest betungande ärendena, såsom frågor örn kyrko- och präst­ gårdsbyggnader, vore sådana som endast då och då återkomme med längre tiders mellanrum. Av de årligen återkommande ärendena vore flera av den beskaffenhet, att besluten på grund av gällande lagstiftning vöre på förhand givna och icke kunde lagligen utfalla på mer än ett sätt. Övriga ärenden vore av relativt ringa ekonomisk betydelse. Av en kommuns hela utgifts- stat skulle endast omkring 14 procent komma att efter skolärendenas över­ flyttande höra under den kyrkliga kommunens beslutanderätt. Att under sådana förhållanden införa representativ församlingsstyrelse med en vidlyftig valapparat och därmed sammanhängande valagitation syntes icke vara av behovet påkallat. Någon säker garanti för ett allsidigare inflytande på beslu­ ten från olika delar av församlingen torde det föreslagna kyrkofullmäktige- systemet icke heller erbjuda, då reseersättning icke utginge till kyrkofull­ mäktige. I de vidsträckta norrlandsförsamlingarna skulle eventuellt valda representanter från de periferiska församlingsdelarna på grund av kostna­ derna icke bliva i stånd att inställa sig vid kyrkofullmäktiges sammanträden.

Större garanti i nämnda avseende erbjöde vidkommande dessa försam­ lingar den nuvarande ordningen, enär de viktigare kyrkostämmorna i regel förlädes till de s. k. kyrklielgerna, då församlingens medlemmar vore talrikt församlade vid kyrkan* och kunde vid stämmorna bevaka sina intressen. På grund av sålunda antydda förhållanden kunde reservanterna icke biträda domkapitlets förord för införande av kyrkofullmäktigeinstitutionen.

I åtskilliga av förenämnda yttranden påkallades begränsningar i fråga örn kyrkofullmäktiges införande. Särskilt framhölls, att fullmäktige icke borde inrättas i mindre församlingar.

60

A andra sidan avstyrktes förslaget om införande av kyrkofullmäktige av

länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län ävensom domkapitlet

i Karlstad. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anförde bland annat:

Genom överflyttningen av skolärendena komme frågan örn det represen-

t:rtiva systemet i ett annat läge. Den av de sakkunniga verkställda utred­

ningen visade, att genom överflyttningen minskades den del av de kyrkliga

°°1| kommunala utgifterna, över vilken kyrkostämman hade beslutanderätt,

från 53 % till 14 %. Det kunde ifrågasättas, huruvida för beslut rörande

nämnda obetydliga del av budgeten skapandet av ett nytt institut — kyrko­

fullmäktige — vore behövligt.

Men även . vissa nackdelar kunde befaras av tillkomsten av fullmäktige­

institutionen inom den kyrkliga kommunen. I regel komme fullmäktige att

fatta beslut av ringa ekonomiska följder för kommunen. Då det gällde kyrko­

byggnader^ uppförande av boställen åt prästerskapet m. fl. tillfällen, bleve

dock förhållandet ett annat. Det kunde då befaras, enligt länsstyrelsens

förmenande, att den villighet, som nu, då det ekonomiska avgörandet vilade

hos kyrkostämman, åtminstone i regel torde förefinnas att överlämna om­

vårdnaden örn de kyrkliga angelägenheterna åt församlingens kyrkligt intres­

serade element, försvunne, då församlingen samtidigt med tillsättandet av

kyrkofullmäktige måste avliända sig beslutanderätten i för densamma vid

vissa tillfällen av stor betydelse varande ekonomiska frågor. Det kyrkliga

intresse, som drivit fram frågan örn kyrkofullmäktige i tanke att de kyrkliga

synpunkterna skulle bättre bliva tillgodosedda genom nämnda institution

än genom beslut i de nuvarande kyrkostämmorna, kunde därför istället

tänkas bliva ytterligare undanskjutet. Skulle åter valmanskårens uppmärk­

samhet slappna vid de i regel ekonomiskt mindre betydelsefulla valen till

kyrkofullmäktige för att åter plötsligt uppflamma vid fullmäktigebeslut, som

varit omöjliga att genomföra å kyrkostämma, föddes därav en missbelåtenhet,

som vore för bestående kyrkliga intressen långt skadligare än tillfälliga

avslag å kyrkliga krav vid en kyrkostämma. Visserligen skulle fullmäktige­

institutionen endast vara fakultativ, men vid vägandet av skälen för och

emot funné länsstyrelsen anledning förorda att, innan förändringar i före­

slagen riktning vidtoges, verkningarna av överflyttningen till den borgerliga

kommunen av föreslagna ekonomiskt viktiga frågor avvaktades.

Domkapitlet i Karlstad framhöll bland annat:

Domkapitlet ville för sin del icke bestrida, att på en del håll, särskilt i

större församlingar, tanken på kyrkofullmäktige i stället för kyrkostämma

kunde hava fog för sig. Men domkapitlet funne icke, att nämnda behov

borde föranleda en helt ny för hela riket gällande lagstiftning. Eget nog

vore det väl också, att just på ifrågavarande område, där en äldre starkt

demokratisk instans hade hävd för sig, den skulle utbytas mot ett konst-

mässigt modernt representations system.

I de flesta mindre församlingar torde det från kyrkosynpunkt snarare vara

önskvärt, att kyrkostämmorna hölles vid liv. De kunde tilläventyrs än en

gång under religiöst vaknande tider bliva bärare av ett livfullare deltagande

i kyrkoärenden. När man tänkte på, huru enligt de nya lagförslagen de

valen skulle ställas i så nära samband med de kommunala som

möjl igt. läge det nära till hands att befara, att de förra komme att betraktas

som en bisak, som man till sist stökade undan så fort man kunde, möjligen

på det sättet, att samma personer, som annars styrde örn allt i kommunen,

också såsom ett påbröd finge förtroendeposterna i kyrkans frågor. Einge den

gamla stämman såsom en självständig instans leva kvar, kunde den säker-

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

ligen ofta bättre främja kyrkolivets rörlighet och frihet. Den uråldriga in­ stitutionen hade visat sig mycket anpassbar efter de olika tidernas art. Och den hade icke heller i nyaste tid förverkat sitt anseende utan på mångfaldiga håll visat sig ganska livaktig.

Intresset att skruva in alla ärenden under en gemensam, av ekonomiska synpunkter starkt behärskad instans kunde hava sitt berättigande från skatte- synpunkt. Otvivelaktigt hade det varit lättare, exempelvis för skolan, att få sina ekonomiska önskningar tillgodosedda genom en beslutande församling av gammal stämmotyp. Där hade de speciellt intresserade lätt nog kunnat göra sina vota gällande. Man hade väl också därvid stundom gått raskare tillväga än den ekonomiska utvecklingen medgivit. Det bleve helt visst svårare att komma fram genom de budgetkunnigas skickliga kritik och i konkurrensen med kommunala behov och de »sociala krav», som vore maske­ rade uttryck för socialdemokratiens metod att privilegiera sitt eget folk. Det måste dock hävdas, att de ekonomiska synpunkterna och ärendenas antal på dessa områden icke vore avgörande. Särskilt de direkt kyrkliga utgifterna spelade ju endast undantagsvis och momentant en mera avsevärd roll. Man syntes med tanke på erfarenheten knappt behöva befara, att icke kyrkobygge, kyrkogårdar, församlingsarbete och diakoni skulle få vad de nödtorftigt behövde. Men den urgamla självständiga rätten att besluta vore värdefull och hedrande och borde försvaras. Det moderna samhällets alla lemmar vore tillräckligt starkt inskruvade i ekonomiens mäktiga apparat ändå; man behövde i detta stycke icke önska mera av tvångsmakt.

Två ledamöter av domkapitlet reserverade sig och biträdde förslaget örn införande av kyrkofullmäktige.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ansåg, att man borde taga i all­ varligt övervägande, huruvida med den föreslagna överflyttningen av folk­ skoleväsendet och vad därmed ägde samband till den borgerliga kommunen, ett verkligt behov förelåge för inrättande av kyrkofullmäktige. Länsstyrelsen vore för sin del icke fullt övertygad, att ett dylikt behov komme att göra sig kännbart. Under alla förhållanden borde man i avvaktan på den be­ bådade gemensamma kommunala vallagen icke utan ett mera allmänt behov skapa ytterligare representantval.

I huvudsak samma uppfattning, som sålunda kommit till uttryck vid granskningen av de sakkunnigas förslag, uttalades i de yttranden, som av- gåvos över riksdagens skrivelse den 23 mars 1928, däri hemställdes örn upp­ tagande till prövning av frågan örn införande av en kyrkofullmäktiginstitu- tion i samband med den allmänna revisionen av kommunallagarna och den därmed enligt erhållen upplysning sammanförda frågan örn skolärendenas möjliga överflyttning till den borgerliga kommunen. Förslaget att införa kyrkofullmäktige tillstyrktes sålunda av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bolms, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Koppar­ bergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, ävensom domkapitlen i Uppsala, Linköping, Västerås, Växjö, Lund, Göte­ borg, Härnösand och Visby samt Stockholms stads konsistorium. Överståt­ hållarämbetet och länsstyrelsen i Gotlands län uttalade endast, att frågan örn införande av kyrkofullmäktige borde upptagas till prövning. Bomkapitlet i

Linköping anförde till utveckling av sin ståndpunkt:

G1

Yttranden över

1928 års riksdags­ skrivelse.

G2

Den parodi på kyrkostämmor, som under de senaste åren förekommit i

en del större församlingar, hade visat nödvändigheten av att kyrkofullmäktige­

institutionen snarast möjligt måtte kunna införas såväl i de städer, där en­

ligt 1909 års lagstiftning folkskoleärendena lagts under stadsfullmäktige, som

ock i andra, särskilt större församlingar, där en kyrkofullmäktigeinstitution

vore av behovet påkallad. I större församlingar kunde ju förhandlingarna

vid en kyrkostämma bliva så tidsödande på grund av långt utdragna diskus­

sioner och nödvändiga eller av rent okynne begärda voteringar, att efter­

middagen och förnatten ej räckte till utan en kyrkostämma genom ajourne-

ring kunde pågå i liera dagar. En osund agitation, mången gång parti­

politiskt inriktad, lockade de talrika deltagarna till en dylik kyrkostämma,

och samma agitation utgjorde en stor fara, ja, mången gång ett oöverstigligt

hinder för ärendenas sakliga behandling. En kyrkostämma erbjöde många

möjligheter till oberäkneliga överrumplingar. Én enda person kunde i en

församling, där kyrkostämmorna ej brukade vara talrikt besökta, genom att

samla en liten skara likasinnade eller personliga vänner diktera besluten

och, i den händelse han tillhörde kyrkoförsamlingens avlönade betjänte, till

egen förmån genomdriva en löneförhöjning. Exempel saknades icke på dylik

löneförhöjnings genomdrivande i trots av en enhällig avstyrkan från veder­

börande kyrko- eller skolråd. Den faran förefunnes även, att en ytterst få­

taligt besökt kyrkostämma kunde fatta mindre välbetänkta beslut, som finge

vittgående och vådliga ekonomiska konsekvenser för församlingen i dess

helhet, ehuru risken härför minskades dels genom respektive kyrko- och

skolråds skyldighet att noggrant utreda och förbereda alla ärenden, som å

kyrkostämman skulle förekomma, dels ock genom den omständigheten, att

kyrkostämmans lagenliga tillkännagivande möjliggjorde för en var röstberät­

tigad att kunna föra sin talan och utöva sin rösträtt. Införandet av en

kyrkofullmäktige sti tu tion vore icke heller utan fara, i det att valet av leda­

möter i nämnda institution mången gång torde komma att företagas efter

rent partipolitiska linjer, varvid tanken på vederbörandes lämplighet och

duglighet ur realsynpunkt ej tillbörligt beaktades, men sagda fara vore i

motsvarande mån ingalunda utesluten vid kyrkostämman och dess förhand­

lingar, varför domkapitlet ansåge, att möjliggörandet av ett representativt

system även för den kyrkliga kommunen utan tvekan vore att förorda.

Domkapitlet i Härnösand åberopade i huvudsak ett av kyrkoherden Axel

Olsson avgivet yttrande, däri anfördes bland annat:

De goda erfarenheter, som gjorts på den borgerliga kommunens område

genom kommunalfullmäktigeinstitutionens införande, hade med all sanno­

likhet varit bidragande orsak till att förslag framkommit, att på det kyrkliga

området kyrkofullmäktigeinstitutionen måtte införas. Att kyrkostämman i

den kyrkliga kommunen liksom kommunalstämman i den borgerliga kom­

munen vore ett synnerligen tungrott, opålitligt och olämpligt organ för hand­

läggning och beslut i kyrkliga angelägenheter i synnerhet i vidsträckta och

folkrika församlingar, kunde icke förnekas. Frågornas behandling på en

kyrkostämma toge mer än en gång en orimligt lång tid. Besluten fattades

ofta mer efter maktställningen vid stämman än efter sakliga grunder.

Exempel saknades icke, att byar förenat sig för att genomdriva sina sär­

intressen särskilt i skolfrågor utan hänsyn till församlingens intressen i

stort. De många striderna på kyrkostämmorna hade ej sällan framkallat

avoghet och fiendskap mellan församlingsmedlemmarna. Tiden syntes därför

från flera synpunkter vara inne för införandet av kyrkofullmäktigeinstitu­

tionen, på vilken borde överflyttas så mycket som möjligt av kyrkostämmans

beslutanderätt.

Kungl. Maj:ts proposition ur 100.

63

Invändningar mot en sådan åtgärd saknades icke. Man ansåge det icke

tillbörligt att beröva församlingsmedlemmarna deras gamla rätt att deltaga

i överläggningar och beslut, som röra församlingen. Personer med gott och

sansat omdöme samt varmt intresse för sin församling skulle utestängas

ifrån allt inflytande i kyrkliga frågor, då de icke låtit inrangera sig i något

politiskt parti. Liksom val till kommunalfullmäktige skedde efter politiska

linjer, så komme helt säkert val till kyrkofullmäktige att ske på samma sätt.

Kyrkan och dess angelägenheter borde få stå utanför de politiska partistriderna.

Ehuru mycken sanning läge i dessa invändningar mot kyrkofullmäktige-

institutionens införande, syntes de icke vara tillräckligt bärande för att om­

intetgöra den föreslagna reformen. Huru önskvärt det än vore, att kyrkliga

frågor och angelägenheter behandlades opolitiskt, så torde sådana önsk­

ningar i vår tid få räknas till de fromma önskningarna. Politiska synpunkter

kunde icke utestängas ifrån kyrkostämmorna utan torde vid dessa göra sig

gällande i mycket högre grad än vad som skulle ske i kyrkofullmäktige, där

ärendena hnge en mera saklig och grundlig behandling.

I vissa av de avgivna yttrandena ställdes frågan örn kyrkofullmäktiges

införande i direkt beroende av spörsmålet örn skolärendenas överflyttande.

Sålunda anförde länsstyrelsen i Södermanlands län:

Skulle skolärendena anses böra allmänt överflyttas till den borgerliga

kommunen, torde övriga på kyrkostämma ankommande uppgifter icke vara

av den omfattning, att de påkallade inrättande av ytterligare en kommunal

institution utöver den kanske allt för stora mångfald därav, som redan funnes

i vårt land. Skulle däremot skolärendena finnas fortfarande böra ankomma

å kyrkliga kommuner, syntes kyrkofullmäktige böra inrättas efter samma

grunder, som stadgats beträffande stadsfullmäktige i stad och kommunal­

fullmäktige på landet.

Domkapitlet i Lidea yttrade bland annat:

Därest ingen överflyttning av skolärendena skedde, syntes det vara en

välbetänkt och önskvärd reform, att kyrkofullmäktigeinstitutionen infördes.

Då de beslut, som rörde folkskoleväsendet, icke blott hade en stor ekono­

misk räckvidd utan även bleve av synnerlig betydelse med hänsyn till ung­

domens undervisning och tillgodoseendet av de krav vår tid ställde därpå, vore

det av vikt att dithörande frågor handlades av en representation med större

stabilitet än de ofta oberäkneliga kyrkostämmorna. Skulle emellertid folk-

skoleärendena överföras till den borgerliga kommunen, funné domkapitlet

vid förnyat övervägande av saken i likhet med reservanterna vid domkapitlets

utlåtande över kyrkofullmäktigsakkunnigas betänkande, att de ärenden, som

återstode för den kyrkliga kommunen att handlägga, icke vore av den om­

fattning och betydelse, att införande av representativt system med därtill

hörande valprocedur och agitation därför vore av något verkligt behov påkallat.

Liknande synpunkter framfördes av länsstyrelsen i Östergötlands län, som

dock medgav, att även om skolärendena överflyttades till den borgerliga

kommunen, ett införande av kyrkofullmäktige kunde vara påkallat i de större

församlingarna.

Länsstyrelsen i Alvsborgs län erinrade örn sitt uttalande över kyrkofull­

mäktigsakkunnigas betänkande samt anförde vidare:

Ehuru länsstyrelsen fortfarande funne de synpunkter beträffande behovet

och nyttan av kyrkofullmäktiginstitutionen, som länsstyrelsen i berörda ytt­

rande framfört, beaktansvärda, hade länsstyrelsen ingen erinran att göra mot

den av riksdagen begärda prövningen av frågan örn kyrkofullmäktiginstitu-

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

64

tionens införande. De senaste fem årens erfarenheter örn det sätt, varpå kyrkostämmorna i vissa fall fungerade, hade även givit ökad vikt åt de skäl, som anförts för införande av kyrkofullmäktige.

Utkasten. De inom departementet uppgjorda utkasten avsågo, såsom jag redan be­

rört, bland annat att införa ett representativt system i församlingarna. En­ ligt utkasten skulle i församling med mera än 1,500 invånare den försam­ lingen tillkommande beslutanderätten — med vissa undantag — utövas av kyrkofullmäktige. Församling med 1,500 invånare eller därunder ägde rätt att tillsätta sådana fullmäktige. I Stockholms territoriella församlingar skulle beslutanderätten alltid tillkomma kyrkofullmäktige.

Yttranden Syer Samtliga de myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig över ut-

ii as en.

kasten, med undantag av länsstyrelsen i Södermanlands län hava i princip tillstyrkt eller förklarat sig icke hava något att erinra mot införande av en kyrkofullmäktiginstitution. Nämnda länsstyrelse har ifrågasatt, örn det verk­ ligen kunde vara lämpligt att inrätta ytterligare en kommunal institution med åtföljande tillämpning av en invecklad valapparat.

Departements- Den nu gällande formen för utövande av församlingarnas beslutanderätt

chefen. är enligt vad erfarenheten giver vid handen förenad med betydande olägen­

heter. Särskilt i de större församlingarna är kyrkostämman föga lämplig såsom beslutande organ. Ofta äro stämmorna fåtaligt besökta, och viktiga beslut fattas av ett ringa antal personer. I de fall åter, då deltagandet i stämmorna är livligt, möta ofta stora praktiska svårigheter. Understundom är det icke möjligt att finna någon lokal, som kan rymma de närvarande röstberättigade, eller att på ett tillfredsställande sätt leda förhandlingarna. Såväl överläggningar som voteringar taga en orimligt lång tid. Tydligt är även, att stämmorna, vare sig de äro fåtaligt eller talrikt besökta, öppna stora möjligheter för överrumplingar och intriger. Ej sällan har ett ringa antal röstberättigade med hjälp av en tillfälligt liopbragt majoritet kunnat genom­ driva okloka beslut och därigenom försvåra en enhetlig och sund för­ valtning. Fara föreligger, att den olämpliga agitation, som ej sällan föregår stämmorna, och de ovärdiga uppträden, som stundom förekomma vid desamma, skola avhålla personer, som hysa intresse för det religiösa livet, från att befatta sig med församlingens angelägenheter. I vidsträckta församlingar medför den nuvarande ordningen även, att beslutanderätten huvudsakligen kommer att irtövas av dem, som äro bosatta i församlingens centrala del, och att av­ sides boende församlingsmedlemmar i en del fall ej kunna få sina berätti­ gade intressen tillgodosedda.

Nu anförda olägenheter kunna i väsentlig mån undanröjas genom infö­ rande av ett representativt system. Kyrkofullmäktige utgöra ett mera snabbt och säkert verkande organ än kyrkostämman. Med hänsyn till den högre grad av ansvarskänsla, som i regel medföljer ett förtroendeuppdrag, torde det kunna förväntas, att fullmäktige skola bättre än de röstberättigade å stämman sätta sig in i förekommande ärenden. Härigenom vinnes garanti mot för­ hastade beslut och tryggas kontinuitet i förvaltningen. Då möjlighet numera finnes att i vissa fall tillerkänna fullmäktige ersättning för resekostnader,

Kungl. Majlis proposition nr 100.

65

kunna även avsides belägna delar av en församling bliva behörigen repre­ senterade i det beslutande organet. Den erfarenhet, som vunnits från den borgerliga kommunen, vittnar örn det representativa systemets fördelar, och samma skäl, som åberopats för införande av kommunal- och stadsfullmäktige, kunna anföras som stöd för anordnande av ett liknande organ i försam­ lingarna.

Under ärendets behandling har gjorts gällande, att därest skolärendena överflyttades från den kyrkliga till den borgerliga kommunen, de frågor, som återstode för behandling av kyrkostämman, vore så fåtaliga och av så ringa betydelse, att ett inrättande för deras skull av ett nytt beslu­ tande organ icke kunde anses påkallat. Häremot må framhållas, att jämväl efter en sådan överflyttning ett betydande antal ärenden skulle komma att handläggas av församlingen. Även örn de sifferuppgifter, som lämnats av kyrkofullmäktigsakkunniga, icke kunna tagas till utgångspunkt för be­ räknande av antalet och den ekonomiska betydelsen av de frågor av olika slag, som numera ankomma på kyrkostämmorna — under senare år bär en betydande förskjutning ägt rum till förmån för skol- och biblioteksärenden ■— hava dock kyrkostämmorna att behandla ett avsevärt antal ärenden, av vilka många äro av stor betydelse för församlingsarbetets bedrivande. Det starkaste skälet för införande av ett representativt system, även örn skol­ ärendena överföras till den borgerliga kommunen, är emellertid, att behovet av ett sådant system särskilt framträtt i de stora städerna, framför allt huvudstaden, där dock behandlingen av skolärendena ankommer på den borgerliga kommunens organ. Då jag såsom i det följande kommer att närmare angivas har för avsikt att föreslå allenast ett fakultativt överflyt­ tande av skolärendena och det sålunda kan antagas, att i många fall dessa alltjämt skola handläggas av församlingarna, synes förut nämnda erinran mot införande av ett representativt system för församlingarna förlora i styrka.

Tydligt är emellertid, att ett överlämnande av församlingarnas beslutande­ rätt till en vald representation är förenat med vissa olägenheter. Kyrko­ stämmorna möjliggöra för envar röstberättigad att själv taga del i försam­ lingens angelägenheter och bidraga därigenom att uppehålla det personliga intresset för församlingsarbetet och folkundervisningen. Viss risk föreligger, att detta intresse efter införandet av ett kyrkofullmäktigsystem skall komma att försvagas. Det har även gjorts gällande, att införandet av ett sådant system och särskilt de därmed förbundna valen skulle medföra, att de kyrkliga angelägenheterna i högre grad än nu är fallet komme att behandlas efter partipolitiska grunder. Även örn man måste medgiva, att denna farhåga ej är alldeles ogrundad, torde man dock kunna hoppas, att den partibildning, som tyvärr redan ägt rum inom vissa församlingar, icke skall komma att i nämnvärd grad ökas genom införande av kyrkofullmäktige.

Vid bedömande av samtliga föreliggande omständigheter synas övervägande skäl tala för anordnande av ett representativt system i församlingarna. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, råder ock numera bland de hörda myndigheterna och sammanslutningarna så gott som fullkomlig enighet rö-

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. 78 haft. (Nr 100).

Kungl. Marits proposition nr 100.

870 29

5

66

Kungl. Majlis proposition nr 100

.

Skolärendenas överflyttande.

Kyrkofullmäktigsakkunniga.

rande behovet av ett sådant system. De invändningar, som tidigare fram­ ställts däremot, hava efter hand frånträtts. Vid olika tillfällen har också riksdagen anslutit sig till tanken på anordnande av en kyrkofullmäktiginstitu- tion. Med hänsyn till det anförda anser jag mig böra förorda, att åtgärder nu vidtagas för införande av en dylik institution. Beträffande den närmare utformningen av institutionen och de bestämmelser, som böra gälla härom, vill jag yttra mig i det följande.

Vad härefter angår frågan om skolärendenas överflyttande till den borger­ liga kommunen har jag redan framhållit, att enligt lcyrkofullmäktigsalckunnigas förslag ärenden rörande folk- och fortsättningsskolundervisningen samt dithörande anstalter alltid skulle handläggas av den borgerliga kommunen. Enligt förslaget skulle nämnda ärenden handläggas av en folkskolestyrelse, vald av den borgerliga kommunens beslutande organ. I folkskolestyrelsen skulle kyrkoherden vara självskriven ledamot. Styrelsen skulle inom sig välja ordförande och vice ordförande. I sitt betänkande lämnade de sak­ kunniga en redogörelse för den historiska utvecklingen av den kommunala beslutanderätten över de till folkskoleväsendet hörande angelägenheterna samt anförde vidare i huvudsak:

Av den föregående framställningen syntes med all tydlighet framgå, att folkundervisningen i vårt land till övervägande del vore av kyrkligt ursprung, och det kunde icke förnekas, att den storartade utveckling, folkskoleväsendet hos oss uppvisat, i mycket hög grad vore att tillskriva kyrkan, dess präster­ skaps och församlingars intresse, arbete och uppoffringar. Men därav följde icke, att skolan för all framtid borde förbliva under kyrkans vård. Folk­ undervisningen vore en hela folkets gemensamma angelägenhet, oberoende av religiös åskådning. Örn också kyrkan under gångna tider varit bäst skickad att vårda nämnda angelägenhet, måste likväl medgivas, att det borgerliga samhället numera vunnit den utveckling, att det icke kunde eller borde för­ menas detsamma att självt därom draga försorg. Parallellt därmed hade även gått en utveckling, som medfört en allt starkare betoning av de icke religiösa beståndsdelarna i den åt barnen meddelade undervisningen. Be­ rörda båda omständigheter: att prästerskapet icke vidare intoge en ställning såsom ensamt eller tongivande bildningselement samt att undervisningen mer och mer sekulariserats, syntes nödvändigt leda fram mot överflyttningen av skolärendena till den borgerliga kommunen.

Ju mera den ur principiell synpunkt frivilliga karaktären i anslutningen till kyrkan framträdde, dess mera ofrånkomligt bleve också kravet, att vår­ den örn den allmänna barnundervisningen förlädes till organ för den gemen­ skap, till vilken alta och envar, oavsett bekännelse eller religiösa stånd­ punkter, vore pliktiga att höra, nämligen till den borgerliga kommunen. Inom ramen av nämnda kommun och i de former, som lagstiftningen rö­ rande densamma anvisade, hade, enligt nutida uppfattning, det kyrkliga in­ tresset för skolfrågorna att göra sig gällande och såmedelst vinna det in­ flytande, som kunde tillkomma detsamma i kraft av dess utbredning bland kommunens medlemmar. I berörda sammanhang ville de sakkunniga jämväl erinra därom, att sättet för dithörande frågors handläggning dock ytterst be­ rodde på intresseriktningen hos folket självt. Sannolikt torde nämligen de väljande i stort sett komma att förbliva desamma inom den kommunala gemenskapen och i den kyrkliga församlingen och sålunda föga vikt böra

67

fästas vid vilket organ, som i sagda frågor bleve det bestämmande. Skulle åter nämnda förmodan icke besannas, utan en starkare frekvens av utträde ur kyrkan komma att äga rum, med ty åtföljande skarpare skiljaktiglieter mellan den borgerliga kommunens och den kyrkliga församlingens medlems- stock än de sakkunniga antagit, torde med all sannolikhet ett kvarhållande av skolärendena hos de kyrkliga organen snart nog komma att erbjuda mycket stora, att icke säga oövervinneliga svårigheter.

Vid sådant förhållande syntes alla skäl av mera principiell eller allmän natur tala för det överflyttande av skolärendena, som de sakkunniga före­ sloge. Därtill komme ytterligare de betydande fördelar ur budgetsynpunkt, som överflyttningen komme att medföra. Sedan skolärendena överförts till den borgerliga kommunen, komme nämligen den vida övervägande delen av utgifterna inom primärkommunen att behandlas av ett och samma organ. De större möjligheter, som därigenom erbjöde sig till ett bättre avvägande av olika utgiftsposter mot varandra och till en klarare överblick över den totala utgiftsbördan, vore givetvis av mycket högt värde. Sådana synpunkter hade otvivelaktigt även varit avgörande för den överflyttning av folkskole- ärenden från den kyrkliga till den borgerliga kommunen, som redan med stöd av 1909 års lag med fördel ägt rum i flertalet av rikets städer.

Till slut finge beträffande den sålunda föreslagna begränsningen av de kyrkliga organens kompetensområde endast erinras därom, att vad som ifråga­ satts i avseende på skolväsendet i själva verket endast vore en motsvarighet till vad som redan hade åtgjorts till exempel på fattigvårdens område. Aven sistnämnda funktion hade under utvecklingens gång blivit i organisatoriskt avseende skild från kyrkan, med vilken den under långa tider varit nära förbunden. Den utvidgning av den borgerliga kommunens verksamhetssfär, som av de sakkunniga föresloges, innebure därför ur principiell eller allmänt historisk synpunkt ingenting radikalt nytt.

Av de myndigheter, som yttrade sig över de sakkunnigas förslag, till­ styrkte flertalet länsstyrelser samt vissa domkapitel detsamma. Sålunda yttrade länsstyrelsen i Stockholms län bland annat:

Att den fördelning av den kommunala självstyrelsens arbetsuppgifter mellan kyrklig och borgerlig kommun, som införts i och nied 1862 års kommunalförfattningar, blivit föråldrad och ohållbar, finge anses obestridligt. Behovet av större koncentration i behandlingen av frågor rörande kommu­ nernas utgifter hade gjort sig så starkt gällande, att det icke längre borde undanskjutas, och bland berörda utgifter intoge de för folkskoleväsendet och andra undervisningsändamål en så betydande plats, att dithörande frågor uppenbart krävde en annan handläggning än den som vore dem tillförsäkrad på kyrkostämmorna. Aven den sakliga, sekulariserande utvecklingen av folk­ undervisningen gjorde det i och för sig till en anomali att numera bibehålla dess förbindelse med församlingarnas rent kyrkliga angelägenheter och den för dem skapade organisationen. Den av de sakkunniga föreslagna överflytt­ ningen av kommunernas undervisningsärenden till den borgerliga kommu­ nens organ syntes alltså länsstyrelsen vara ur alla synpunkter riktig och nödvändig.

Länsstyrelsen i Värmlands län anförde i huvudsak:

Det vore företrädesvis från ekonomiska synpunkter länsstyrelsen funne den föreslagna överflyttningen böra komma till stånd. Med den omfattning kommunernas skattebörda numera erhållit vore det synnerligen angeläget, att frågor om kommunala utgifter och kommunal beskattning handlades så långt möjligt av ett och samma organ, varigenom kunde vinnas större över-

Kungl. Majus proposition nr 100.

Yttranden över kyrko-

fullmäktig-

sakkunnigas

förslag.

68

skadlighet och enhetlighet beträffande kommunens finanser samt ernås bättre

garanti för skattebördans begränsning; och vore detta av särskild vikt ifråga

örn skolväsendet med dess såväl absolut som procentuellt stora inverkan

på kommunernas utgiftsstat. Genom överflyttningen undanröjdes även det

missförhållandet, att personer, vilka icke tillhörde statskyrkan och för den

skull saknade rösträtt vid kyrkostämma, ej ägde tillfälle att öva inflytande

på skolfrågor. De sakkunniga hade starkt framhållit den stora betydelse,

som prästerskapet haft och fortfarande hade för skolväsendet. Även örn sagda

betydelse med sannolikhet komme att förminskas genom den ifrågasatta nya

anordningen, särskilt genom upphävandet av pastors självskrivenhet som ord­

förande i skolstyrelsen, syntes i allt fall prästerskapet också framdeles kunna

öva ett verksamt, gagnande inflytande på skolärenden, icke minst å lands­

bygden, varest behovet därav torde vara mest framträdande.

Domkapitlet i Luleå yttrade:

Domkapitlet kunde för sin del visserligen icke finna, att den föreslagna

överflyttningen med hänsyn till ett nöjaktigt tillgodoseende av skolväsendet

vore av något större behov påkallad. Såvitt domkapitlet hade sig bekant,

hade den kyrkliga kommunen låtit sig angeläget vara att så långt de eko­

nomiska resurserna på skilda orter medgivit sörja för folkskoleväsendets ut­

veckling. Folkundervisningen hade också under den tid, den utgjort ett

föremål för den kyrkliga kommunens omsorg och vård, gjort stora framsteg.

Det starkaste skälet för den föreslagna överflyttningen vore givetvis önske­

målet att komma till största möjliga enhetlighet i den kommunala budgeten.

Ehuruväl någon fullständig enhetlighet i berörda avseende icke vunnes genom

berörda överflyttning ansåge domkapitlet likväl, att de fördelar, som där­

igenom kunde vinnas i budgetärt hänseende, icke vöre utan betydelse. Några

principiella skäl mot överflyttningen kunde domkapitlet icke finna vara för

handen. Domkapitlet förutsatte därvid, att den tillsyn över kristendoms-

undervisningen i folkskolan, som dittills varit kyrkan och prästerskapet till­

erkänd, icke berördes av ifrågavarande överflyttning och att denna alltså

icke kunde anses innebära något avgjort steg i riktning mot ytterligare se­

kularisering av folkskolan, varom farhågor från vissa håll uttalats.

Å andra sidan avstyrktes de sakkunnigas förslag i denna del av några

länsstyrelser och de flesta domkapitlen. Sålunda anförde domkapitlet i

Västerås bland annat:

Utan att vilja bestrida, att något riktigt och beaktansvärt kunde ligga i

de sakkunnigas motivering, måste dock domkapitlet ifrågasätta, huruvida de

anförda skälen — även örn man tillsvidare bortsåge från de praktiska svårig­

heter, som ett genomförande av den föreslagna åtgärden under nuvarande

förhållanden måste medföra — vore av den vikt, att de kunde anses till­

räckligt motivera en så pass djupt ingripande förändring, som den föreslagna.

Vad till en början de praktiskt-finansiella synpunkterna beträffade syntes

det huvudsakligen vara i städerna, som de menliga följderna i budgetärt

hänseende av den påpekade dualismen i dithörande ärendens behandling-

gjort sig kännbara. Där förelåge ju emellertid redan i gällande lagstiftning

möjligheten till att vidtaga en anordning av den art, som av de sakkunniga

påyrkats; en möjlighet som ock av de flesta större stadssamhällen redan

begagnats. Vad åter landsbygden beträffade syntes det redan under nuva­

rande förhållanden, såsom erfarenheten syntes visa, icke möta några större

svårigheter att vid uppgörandet av de olika inkomst- och utgiftsstaterna

bringa det nödiga samarbetet mellan de kyrkliga och de borgerliga myndig­

heterna till stånd. Utan tvivel skulle ytterligare garantier för en enhetlig

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

budgetbehandling kunna skapas utan tillgripande av den föreslagna radikala åtgärden.

Med hänsyn åter till de av de sakkunniga anförda principiella argumenten, ville domkapitlet endast erinra därom, att den av de sakkunniga därvid i första hand understrukna möjligheten, att ett större antal medborgare kunde utträda ur den kyrkliga gemenskapen, dittills i varje fall icke blivit verklig­ het. Någon fara syntes sålunda från berörda synpunkt icke vara förbunden med ett uppskov. Och då de sakkunnigas förslag, såvitt domkapitlet kunnat finna, av folkskolans egna representanter mötts med ett ganska enstämmigt motstånd, syntes domkapitlet varje anledning saknas till forcerande av den föreslagna reformen.

Yad angår de fördelar i budgethänseende, som skulle vinnas genom skol- ärendenas överflyttande, anförde länsstyrelsen i Uppsala län i huvudsak:

Den eftersträvade enheten i avseende på kommunal budgetbehandling skulle väl utgöra det ojämförligt viktigaste syftemålet med den föreslagna överflyttningen men vore i berörda sammanhang knappast mera än en be­ stickande fras. Enhetens egentliga värde måste anses bero därav, att den vore fullständig, vilket enligt förslaget icke skulle bliva händelsen. Vinsten i berörda hänseende av folkskoleärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen framstode såsom mindre avsevärd, när man erinrade sig att utgifterna för folkskoleväsendet till allra största delen faktiskt vore obligatoriska och obe­ roende av kommunens beslut. Nämnda ärendens överflyttning till den borgerliga kommunen skulle i stor utsträckning innebära deras överlämnande till kommunalfullmäktige och därigenom beträffande deras behandling ute­ sluta det i många fall intresserade och ur olika synpunkter värdefulla omedelbara deltagandet av församlingsmedlemmarna. En ändring av de nu­ varande skoldistrikten måste även, med avseende å äganderätten till skol­ husen m. m., föranleda betydande svårigheter och oegentligheter.

Åtskilliga av de länsstyrelser och domkapitel, vilka funno sig icke kunna tillstyrka den av de sakkunniga ifrågasatta obligatoriska överflyttningen av folkskolärendena till den borgerliga kommunen, förordade en lagstiftning, varigenom —- liksom enligt 1909 års lag — överflyttningen gjordes beroende av kommunens egen önskan och särskild prövning av Kungl. Majit i varje enskilt fall. Sålunda anförde domkapitlet i Uppsala bland annat:

Det kunde ej nekas, att i större församlingar med ett omfattande skol­ väsen berörda sida av ai’betet redan länge varit prästen en tunga, som dragit hans tankar och krafter från andra till hans centrala uppgift mera närlig­ gande arbetsområden, liksom å andra sidan skolan där måste anses hava behov av en lokal ledare, som mera direkt kunde ägna sig åt dess intressen. Och i de större församlingarna funnes också möjligheten till för denna upp­ gift kompetenta män, även örn det kanske ej alltid vore så lätt som man vid den första blicken på de nya önskemålen kunde tro och även om ej alltid fördelarna läge lika enbart på skilsmässans sida som man också i intresset för det nya kunde mena. I mindre församlingar åter, där såväl folkskoleärendenas handläggande som den egentliga pastoralvården väl kunde skötas av en och samma person, kunde icke tillräckliga skäl från vare sig det prästerliga arbetets eller skolans sida anföras för upplösande av det bestående bandet, under vars bestånd dock skolväsendet i stort sett väl ut­ vecklats och fungerat på de flesta håll. I dylika församlingar vore ock i många fall svårt att finna annan lika lämplig ledare som prästen, vilken ofta nog vore den ende inom församlingen med akademiskt boklig bildning

Kungl. Majus proposition nr 100.

69

1925 års riksdags­ skrivelse.

och därmed följande ä priori pä själva bildningsfrågan inriktade intressen. Domkapitlet ansåge sig böra påpeka, att mångå gånger skolans högre ut­ veckling inom församlingarna fått genomföras ej under impuls från utan till och med motstånd av församlingarnas kommunala ledare, för vilka kost­ naderna spelat en alltför avgörande roll. För prästens eget arbete i det rent pastorala kunde ock denna förknippning, mötet med församlingsmed­ lemmarna på en neutral mark, vara en hjälp. Inom landsbygdens försam­ lingar torde nog ock, i allmänhet åtminstone, ej någon störrre önskan ä priori förefinnas till en förändring, vilken ej heller skulle kunna försiggå utan åtskillig kostnad. Under sådana förhållanden vore det för såväl prästens ställning inom sin församling som för skolväsendet helt säkert det bästa, ej att skolans överförande från den kyrkliga till den borgerliga kommunen och prästens skiljande från skolarbetenas obligatoriska handläggande överallt genomfördes, utan att detta ägde rum blott i de större församlingarna, för­ slagsvis i sådana med ett invånarantal av över 3,000 personer. Den nya lagen komme då att innebära en av förhållandena nödvändiggjord utvidg­ ning av den genom 1909 års lag genomförda förändringen i vissa städer och ej en abstrakt schematisering utan stöd i förhan den varande behov.

I huvudsak samma ståndpunkt intog skolöverstyrelsen, som sammanfattade sin ställning till frågan på följande sätt:

Då de sakkunnigas förslag vilade på antaganden, örn vilkas förverkligande man icke kunde bilda sig något bestämt omdöme, då förslaget skulle utan tillräcklig anledning upphäva förhållanden, som gällt ända sedan det obliga­ toriska folkundervisningsväsendets tillkomst, men icke lämnade någon garanti för att folkundervisningens berättigade intressen skulle med den nya ord­ ningen bliva bättre tillgodosedda än under nuvarande förhållanden, och då det skulle medföra förändringar i en omfattning, som icke kunde anses vara av„ behovet påkallad, hemställde styrelsen, att de sakkunnigas förslag icke måtte läggas till grund för en lagstiftning angående folkskoleväsendets ställ­ ning i kommunalt hänseende men åtgärder vidtagas i syfte att överflyttning av folkskoleväsendet till den borgerliga kommunen, i likhet med vad som jämlikt 1909 års lag kunde ske i stadskommunen, efter medgivande av Kungl. Majit i varje särskilt fall skulle kunna genomföras jämväl i landskommuner, där kommunalfullmäktige funnes.

I riksdagens förenämnda skrivelse den 13 mars 1925 erinrades, att enligt kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag ärendena rörande folk- och fortsättnings- skoleväsendet samt dithörande anstalter skulle överföras från den kyrkliga till den borgerliga kommunens kompetensområde, men att något förslag i detta hänseende ännu icke framlagts av Kungl. Majit. Därefter anfördes i skrivelsen följande:

Enligt den av herr Mosesson väckta motionen skulle lösningen av frågan örn folkskoleärendenas kommunala handläggning ernås på en annan linje än den i sakkunnigbetänkandet angivna. Dessa ärenden skulle nämligen icke obligatoriskt överflyttas till den borgerliga kommunen; däremot skulle prin­ ciperna. i lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer göras tillämpliga även för landskommunernas vidkommande, varigenom alltså förutsättningar för en fakultativ överflyttning av folkskoleärendena inom dessa kommuner skulle uppstå. Liksom enligt 1909 års lag skulle det därvid an- komma på Kungl. Majit att efter därom gjord framställning förordna örn tillämpning i viss kommun av den nya anordningen för folkskoleärendenas handläggning. Motionärens framställning utmynnade i förslag örn avlåtande

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

av skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utarbetande av lagförslag i denna riktning. . ..

Riksdagen funne den i motionen uttryckta uppfattningen rörande behovet av en ändring av bestämmelserna beträffande folkskoleärendenas kommunala handläggning vara riktig. En överflyttning av nämnda ärenden till den borgerliga kommunen, när fullmäktige där funnes, torde genom ärendenas behandling i representativ ordning medföra vissa praktiska fördelar, i det att möjlighet till ett bättre avvägande av olika utgiftsposter mot varandra och till en klarare överblick över den totala utgiftsbördan därigenom skulle vinnas. Särskilt inom de större kommunerna skulle detta säkerligen visa sig vara av stort värde.

Genom att i tillämpliga delar utsträcka giltigheten av 1909 ars lag ock­ så till landskommunerna skulle man på ett enkelt och praktiskt sätt, även utan någon mera genomgripande förändring av dithörande lagstiftning, vinna den fördelen, att

den

i ett flertal städer med framgång prövade anordningen för

skolärendens handläggning jämväl skulle kunna inom en snar framtid komma till användning i de kommuner på landsbygden, där så funnes lämpligt. Det föreslagna tillvägagångssättet anslöte sig till redan prövade förhållanden och innebure sålunda ett fullföljande av grundsatser, vilka även i gällande lagstiftning kommit till uttryck. . o

Riksdagen funne dock en mera ingående jämförande provning av savai föreliggande som andra förslag i frågan påkallad, för att ett väl grundat av­ görande skulle kunna träffas.

Det övervägande flertalet av de myndigheter, som yttrade sig över riks­ dagens skrivelse, anslöto sig till förslaget att för landsbygden införa en lag­ stiftning motsvarande den för städerna gällande. Den i skrivelsen uttalade uppfattningen biträddes sålunda i princip eller lämnades utan erinran av skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i samtliga län samt domkapitlen i Uppsala, linköping, Skara, Västerås, Karlstad, Visby, Härnösand och Luleå ävensom 46 av statens 52 folkskolinspektörer.

Skolöverstyrelsens principståndpunkt, som av ämbetsverket förut fram­ lagts i yttrandet över kyrkofullmäktigsakkunnigas betänkande, sammanfattades i följande, ur berörda yttrande hämtade uttalande:

Givetvis kunde det även å landsbygden inträffa, att det å en ort verk­ ligen skulle vara till fördel, örn vården av folkskolans och fortsättnings- skolans angelägenheter kunde överflyttas till den borgerliga kommunen. En möjlighet till en sådan överflyttning förelåge ju redan för städerna genom lagen örn folkskoleväsendet i vissa städer. Denna lag hade tydligen vid sin tillkomst närmast varit ämnad att gälla de större städerna men hade efter hand kommit i tillämpning även i mindre stadssamhällen. Den vid­ sträckta tillämpning nämnda lag sålunda erhållit, syntes vittna örn att den fyllt ett verkligt behov. Å andra sidan hade den vunna erfarenheten också givit vid handen, att en ordning, som ej ginge ut på att skapa en varken behövlig eller lämplig uniformitet utan som kunde genomföras, där den verk­ ligen visade sig behövlig och ändamålsenlig, varit fullt tillfredsställande. En motsvarande ordning beträffande landskommunerna, vilken i analogi med vad som nu gällde för städerna väl skulle kunna tillämpas endast i kom­ muner med kommunalfullmäktige, skulle erbjuda åtskilliga fördelar. Skol­ väsendets överflyttning till den borgerliga kommunen skulle då kunna ske, därest behov av en sådan förändring tydligt gjort sig gällande. Därvid bleve det tillfälle att taga hänsyn till främmande trosbekännares intressen och till ett ådagalagt behov av större enhetlighet i den kommunala budget-

Kungl. Majus proposition nr 100.

71

Yttranden över

1925 års riksdags­ skrivelse.

72

behandlingen. Överflyttning skulle emellertid icke kunna företagas förrän

etter prövning och beslut av Kungl. Majit i varje särskilt fall. Innan dylikt

beslut fattades, komme givetvis, liksom nu skedde i ärenden angående till-

lämpnmg av lagen örn folkskoleväsendet i vissa städer, olika korporationer

oell myndigheter att erhålla tillfälle att yttra sig i den föreliggande frågan,

varigenom denna kunde bliva belyst ur olika synpunkter och hänsyn alltså

vid avgörandet tagas till de olika faktorer, som borde komma i betraktande

IJet vore också möjligt att före ett sådant avgörande få till stånd en all­

sidig utredning angående villkoren och sättet för en avveckling av den förut­

varande ordningen. Särskilt kunde framhållas, att det vid en sådan ord-

nmg som den antydda skulle finnas förutsättningar för att skolans intressen,

vilka val ändå i ett sådant ärende borde ställas i första rummet, kunde

bliva tillbörligen bevakade.

Överstyrelsen framhöll särskilt, att överflyttningen i första rummet borde

göras beroende av vederbörande kommuns egen önskan, samt att för vin­

nande av en smidig anpassning efter förhållandena i varje särskilt fall rätt

borde tillerkännas Kungl. Majit icke blott att lämna tillstånd till lagens

tillämpning utan också att, örn så ansåges nödigt, därvid föreskriva villkor

och utfärda bestämmelser, som i fråga örn lagens tillämpning i varje särskilt

fall kunde vara påkallade. Enligt överstyrelsens mening vore det med hän­

syn till rådande olikheter mellan stads- och landsförsamlingar bäst, att en

särskild lag i ämnet utfärdades för dessa senares vidkommande. Nämnda

lag borde dock, vilket även syntes hava varit riksdagens mening, så nära

som möjligt ansluta sig till 1909 års lag.

De folkskolinspektörer, som tillstyrkte en lagstiftning i enlighet med de

av riksdagen angivna principerna, anförde som huvudskäl härför, att enligt

gjorda erfarenheter verkningarna av 1909 års lag i stort sett visat sig gynn­

samma, att även i stora landsförsamlingar behovet av enhetlighet och kon­

sekvens i de kommunala budgetärendenas behandling gjorde sig gällande,

samt att kyrkostämman i stora församlingar lika väl på landet som i städerna

vore en oberäknelig och svårhanterlig apparat för målmedvetet handhavande

av frågor rörande undervisningen. Därtill komme, att i vidsträckta lands­

församlingar en stor del av de röstberättigade bodde så långt från kyrkan, att

de endast med stora svårigheter kunde infinna sig på kyrkostämmorna.

Viss tvekan uttalades av domkapitlen i Uppsala och Luleå. Sålunda an­

förde domkapitlet i Uppsala följande:

Domkapitlet belijartade till fullo avsikten med motionen och riksdagens

skrivelse. Utan tvivel skulle en överflyttning av folkskoleärendena till den

borgerliga kommunens fullmäktige kunna medföra vissa praktiska fördelar,

i det att möjlighet till ett bättre avvägande av olika utgiftsposter mot var­

andra och till en klarare överblick över den totala utgiftsbördan därigenom

skulle vinnas. Särskilt inom de större kommunerna skulle detta säkerligen

visa sig vara av stort värde. Emellertid hade frågan örn skolväsendet även

eno annan sida än den ekonomiska. Domkapitlet erinrade sig, vilka oerhörda

svårigheter folkskolan i vårt land och särskilt skolrådens ordförande haft

för att övervinna ekonomiska betänkligheter hos kommunernas represen­

tanter, när det gällt skolväsendets utveckling och därmed sammanhängande

e krav på offervillighet. Domkapitlet erinrade också örn den höga

ställning, som skolväsendet under hittillsvarande anordning vunnit i vårt

Kungl. Majus proposition nr 100.

73

land. Det ägde för visso sin betydelse, att skolans ideella uppgift hade sin egen representation i skolrådet och att skolärendena bringades i kontakt med kyrkostämman, d. v. s. med församlingens breda lager. Domkapitlet kunde därför icke förneka det berättigade i de invändningar, som icke minst från lärarhåll blivit resta mot den föreslagna anordningen Emellertid hade uppskattningen av skolväsendet i vår tid trängt djupt ned i vårt folk och man skulle kunna förmoda, att den tidpunkt nu vore kommen, då skol­ väsendet på landsbygden icke längre behövde det hittillsvarande stödet av skolrådet och dess ordförande utan kunde på föreslaget sätt överlämnas åt kommunalfullmäktige. Därvidlag borde även besinnas, att de år efter år återkommande utgifterna för skolväsendet numera till stora delar bestredes av staten, icke av kommunerna. De svåra frågorna gällde egentligen byggande av skolhus och lärarbostäder.

Det vore svårt att avgöra, när den föreslagna anordningen kunde vara till fromma eller till risk för skolväsendets stabilitet och vidare utveckling. På grund av det anförda hyste domkapitlet betänkligheter mot att tillstyrka förslaget utan vidare, örn det än i åtskilliga fall skulle kunna medföra en viss lättnad vid skötseln av kommunens ekonomi.

Domkapitlet i Luleå framhöll bland annat:

Från folk- och fortsättningsskolans synpunkt syntes ett överflyttande av dithörande angelägenheter till den borgerliga kommunens handhavande och vård icke kunna betecknas såsom någon avgjord vinst. Det kunde ej utan vidare tagas för givet, att kommunalfullmäktige komme att bliva frikostigare i anslag till skolväsendet än kyrkostämman, snarare tvärtom. Då utgifterna för skolväsendet ofta utgjorde den största posten på kommunernas budget, kunde frestelsen för kommunalfullmäktige ligga nära till hands att vid jämförelse med andra utgifter för kommunala behov söka att i möjligaste mån reducera utgifterna för skolväsendet.

Örn kyrkostämman såsom anslagsbeviljande kunde visserligen sägas, att den vore oberäknelig, då stämmobesökens frekvens ställde sig så olika vid skilda tillfällen. Men vad skolväsendet anginge måste man i stort sett giva kyrkostämmorna det erkännande, att de visat mycket tillmötesgående mot de krav, som framställts för skolväsendets befrämjande. I regeln hade kyrkostämmorna bifallit av skolråden framställda förslag, oavsett örn stämmo- besökarne varit flera eller färre. En viss psykologisk betydelse i fråga örn intresset för skolväsendet läge däri, att alla församlingsmedlemmar ägde till­ fälle örn de så önskade att direkt deltaga i och inverka på besluten rörande skolväsendets ordnande och vård.

Det i riksdagens skrivelse framlagda förslaget avsåge emellertid icke ett obligatoriskt överflyttande av folk- och fortsättningsskoleärendena till den borgerliga kommunen utan endast ett fakultativt sådant, och detta blott i församlingar, som hade kommunalfullmäktige. Den ifrågasatta reformen skulle alltså innebära en utsträckning av 1909 års lag att gälla även för landskom­ munerna. Ifråga örn berörda lag hade framhållits, att den i ett flertal städer prövats med framgång. Detta kunde icke bestridas, men å andra sidan finge icke heller förbises, att förhållandena i städerna och på landsbygden vore väsentligt olika. Det vore icke alldeles givet, att en anordning, som slagit väl ut i städerna, visade sig lika lämplig på landsbygden. Emellertid borde beaktas, att även på landsbygden förhållandena kunde ställa sig ganska olika på olika orter. I vissa landsförsamlingar visade förhållandena rätt stora likheter med städernas, under det att i andra en mera gammal­ dags landsbygdsmiljö vore rådande. Aven funnes landsförsamlingar med så stor utsträckning, att det mötte svårigheter för församlingens medlemmar

Kungl. Majlis proposition nr 100.

74

att mera allmänt deltaga i kyrkostämmorna. I berörda omständigheter kunde onekligen ligga ett visst fog för att frihet öppnades att även för landsbygden ordna vården örn skolväsendet på det ena eller andra sättet, allt efter de rådande förhållandena inom varje särskild församling. Detta torde ock få anses vara det huvudsakligaste skäl, som talade för en reform i den av riks­ dagen föreslagna riktningen. Av mera underordnad betydelse syntes där­ emot den åberopade enhetligheten i kommunalbudgeten vara, helst som den icke kunde eller vore avsedd att fullständigt genomföras. Under förutsättning att den ifrågasatta överflyttningen gjordes fakultativ och då domkapitlet jämväl förutsatte, att en noggrann prövning av gjorda framställningar i före­ varande avseende i varje särskilt fall komme att ske, funne sig domkapitlet örn än med någon tvekan kunna biträda den i riksdagsskrivelsen gjorda framställningen.

Två ledamöter av domkapitlet avstyrkte lagstiftning i den ifrågasatta riktningen.

Likaså avstyrktes den föreslagna överflyttningen av domkapitlen i Sträng­ näs, Växjö och Lund. Förstnämnda domkapitel framhöll, att efter den er­ farenhet domkapitlet vunnit behov av den påkallade ändringen icke förelåge, varför domkapitlet ansåge sig icke kunna tillstyrka förslaget.

Domkapitlet i Växjö yttrade bland annat:

Mot det anförda skälet för folkskoleärendenas överflyttning till den bor­ gerliga kommunen, att genom ärendenas behandling i representativ ordning vassa praktiska fördelar skulle beredas, kunde påpekas, att nuvarande ord­ ning med folkskoleärendenas sorterande under kyrkostämmans kompetens­ område, åtminstone såvitt domkapitlets erfarenhet sträckte sig, icke vållat några nämnvärda olägenheter. Skolrådens och konunnnalnämlidens leda­ möter och särskilt deras ordförande hade gemenligen mycken förbindelse med varandra. Deltagarna i kyrkostämmorna och kommunalfullmäktiges sammanträden vore ofta till stor del desamma. Dessutom vore de årliga utgifterna i allmänhet av samma slag från det ena året till det andra. Örn sedan en större utgift, såsom t. ex. för ett skolhusbygge, skulle förekomma, så hade nämnda ärende på förhand inom skolrådet och på kyrkostämman dryftats, så att detsamma, när det slutligen definitivt framlades, vore inom socknen noga känt. Ville man icke desto mindre vidtaga någon åtgärd för avlägsnande av den förmenta bristen i fråga örn överblick av den totala ut­ giftssumman inom socknen, kunde föreskrivas, att det av kyrko- och skol­ råden upprättade budgetförslaget för året skulle inom viss tid överlämnas till kommunalnämnden. Allt detta gjorde, att de gemensamma utgifterna i socknen kunde ganska väl beräknas. De kyrkliga och de borgerliga kommu­ nerna bestode i stort sett av samma antal medlemmar och sammanfölle så gott som helt och hållet med varandra. Någon ändring från sådan syn­ punkt, att någon större olikhet skulle förefinnas i fråga örn antalet av de beslutande inom vardera kommunen, vore således icke behövlig.

Till sist ville domkapitlet framhålla, att frågan örn skolväsendets över­ flyttande från den kyrkliga till den borgerliga kommunen icke enbart vore en ekonomisk fråga, och att denna icke heller vore den främsta synpunkten, som kunde och borde läggas på densamma. Den berörde också skolans ställning ur pedagogisk, organisatorisk och religiös synpunkt. Domkapitlet kunde ej tillbakahålla den farhågan, att skilsmässan mellan kyrka och skola, som förslaget djupast ledde till, även örn kyrkoherden en tid finge vara ledamot av skolstyrelsen, komme att inverka på skolans kristendom sunder­ visning, det ämne i skolan, som för vårt folks fostran ändå vore och bleve

Kungl. Majus proposition nr 100.

75

det viktigaste. Därav kunde vårt folks ställning i religiöst och sedligt av­ seende taga obotlig skada.

En ledamot av domkapitlet var av skiljaktig mening och tillstyrkte riks­ dagens framställning.

Domkapitlet i Lund framhöll, så vitt nu är i fråga:

Att vissa ekonomiska fördelar skulle kunna vinnas på den angivna vägen, syntes domkapitlet otvivelaktigt. Örn domkapitlet likväl icke kunde för­ orda frågans lösning på det föreslagna sättet, hade detta sin grund däri, att i förslaget intresset för en enhetlig ledning av kommunernas ekonomi in- toge en alltför dominerande ställning i förhållande till andra för skolväsendet än viktigare intressen. Man kunde ifrågasätta, huruvida kommunalfullmäk­ tige, som ju ofta sammansattes med hänsyn till vissa grupp- och partiin­ tressen, skulle vara särskilt ägnade att övertaga vården av skolväsendet. I detta hänseende erbjöde den nuvarande ordningen — trots den tillfällighet, som kunde vidlåda den — bättre möjligheter såtillvida som var och en för skolväsendet intresserad kunde göra sitt inflytande gällande vid de enskilda frågornas avgörande. Man kunde alltså ifrågasätta, huruvida det med av­ seende på en angelägenhet, som i så hög grad som folkskoleväsendet för sin gynnsamma utveckling måste vila på så bred folklig basis som möjligt och uppbäras av allas gemensamma omedelbara intresse, vore välbetänkt att ytterligare kringskära eller helt borteliminera den enskildes omedelbara medverkan och medbestämmanderätt. Däremot kunde det föreslagna fakul­ tativa överflyttandet av folkskoleväsendets vårdande till den borgerliga kom­ munen med fördel tänkas använt i vissa större stadsliknande kommuner. Emellertid borde en närmare utredning förebringas av åtskilliga i samman­ hang med detta ärende stående frågor.

Domkapitlet i Göteborg anförde, att då intet förslag förelåge, varigenom de olägenheter och svårigheter i möjligaste mån undanröjts, som en över­ flyttning av vården av folkskoleväsendet otvivelaktigt komme att medföra, domkapitlet funne sig icke kunna yttra sig i ärendet.

Jämväl i vissa av de yttranden, som avgåvos över riksdagens skrivelse 1928 angående prövning av frågan örn införande av en kyrkofullmäktiginsti- tution, gjordes en del uttalanden rörande spörsmålet örn skolärendenas över­ flyttande. Sålunda anförde domkapitlet i Linköping bland annat:

Även örn en kyrkofullmäktiginstitution infördes, borde icke en obliga­ torisk utan endast en fakultativ överflyttning av folkskoleärendena till den borgerliga kommunen inom vederbörande landsförsamling bestämmas, emedan en dylik anordning stöde i överensstämmelse med principerna i 1909 års lag och skolfrågorna i kyrkofullmäktige förvisso skulle erhålla en minst lika omsorgsfull, vederhäftig och sakkunnig behandling som i kommunalfullmäk­ tige. Det vore icke blott den historiska utvecklingen och traditionen i vårt land utan även kyrkans och skolans närbesläktade uppgifter av andlig och fostrande art, som talade för att kyrkofullmäktige borde kunna få handhava en landsförsamlings skolärenden, där man önskade denna anordning och funne den med hänsyn till där rådande förhållanden lämplig. Kravet på klara linjer borde icke förhindra, att en landsförsamlings skolangelägenlieter kunde be­ handlas antingen av kyrkostämman, kyrkofullmäktige eller kommunalfullmäk­ tige allt efter vad som prövades lämpligt.

Domkapitlet i Göteborg yttrade i denna fråga:

En överflyttning av skolärendena hade val motiverats bland annat med olägenheten att på kyrkostämma avgöra dessa betydelsefulla frågor. Då

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Yttranden över

1928 års riksdags­ skrivelse.

76

Utkastet.

Yttranden över

utkastet.

man i städerna hade stadsfullmäktige och i de större landsförsamlingarna

erhållit kommunalfullmäktige, hade det nämligen legat nära till hands att

på dessa få överflyttat handhavandet av skolärendena. Skulle emellertid en

kyrkofullmäktiginstitution komma att införas, bortfölle skälen för en över­

flyttning av skolärendena till den borgerliga kommunen, då de av kyrko­

stämman valda kyrkofullmäktige väl kunde anses lika kvalificerade att hand­

hava skolärendena som de av en kommunalstämma utsedda kommunalfull­

mäktige, och då det väl alltjämt kunde anses som en fördel både för skolan

och kyrkan, att sambandet dem emellan så långt möjligt bibehölles.

Domkapitlet i Luleå erinrade örn sitt i yttrandet över kyrkofullmäktigsak-

kunnigas förslag gjorda uttalande, att domkapitlet icke kunde finna, att en

överflyttning med hänsyn till ett nöjaktigt tillgodoseende av skolväsendet

vore av något större behov påkallat, samt framhöll, att domkapitlet fort­

farande vidhölle denna uppfattning. Härefter fortsatte domkapitlet:

Att domkapitlet år 1923 icke gjort någon invändning mot den ifrågasatta

överflyttningen hade berott därpå, att domkapitlet ansett sig böra taga hänsyn

till det framförda kravet örn största möjliga enhetlighet i den kommunala

budgeten. Nämnda skäl syntes emellertid vid närmare övervägande icke vara

av synnerligen stor betydelse, helst fullständig enhetlighet i alla fall icke

kunde vinnas. Då inga verkliga pedagogiska eller organisatoriska sakskäl

förefunnes för överflyttningen, ansåge domkapitlet, att folkskoleärendena

fortfarande helst borde förbliva under den kyrkliga kommunen, som utan

tvivel komme att vidbliva sina hittills följda traditioner att ägna folkskole­

väsendet all möjlig omtanke och vård.

Det inom ecklesiastikdepartementet uppgjorda utkastet till lag örn skol­

styrelse i vissa kommuner ansluter sig i huvudsak till den av riksdagen

1925 uttalade meningen. Enligt utkastet skola de i 1909 års lag givna be­

stämmelserna med vissa mindre jämkningar utsträckas att gälla även för

landsbygden. Genom detsamma möjliggöres sålunda en fakultativ överflytt­

ning av skolärendena även i landskommun.

Samtliga de myndigheter och sammanslutningar, som vid behandling av

utkastet yttrat sig i denna fråga, hava i princip tillstyrkt förslaget örn över­

flyttning eller förklarat sig icke hava något att erinra mot detsamma. Alle­

nast domkapitlet i Luleå har uttalat viss tvekan och förklarat, att domka­

pitlet intoge den ståndpunkten, att i landsbygdens skoldistrikt skolärendena

fortfarande lämpligast borde hänföras under den kyrkliga kommunens om­

vårdnad. Emellertid ville domkapitlet icke bestrida, att i vissa, mera stads-

liknande landsförsamlingar den borgerliga kommunens övertagande av folk­

skoleväsendet kunde befinnas önskvärt.

Skolöverstyrelsen har anfört bland annat, att genom obligatoriskt införande

av kyrkofullmäktiginstitutionen i församlingar med mer än 1,500 invånare

och genom överflyttningen av skolärendena från kyrkostämman till kyrko­

fullmäktige i nämnda församlingar otvivelaktigt större trygghet vunnes för

nämnda ärendens lämpliga behandling. Det kunde därför med hänsyn till

skolväsendets intressen synas mindre angeläget att samtidigt med kyrko-

fullmäktiginstitutionens införande bereda möjlighet även för landsbygds-

skoldistrikt att överflytta skolväsendet från den kyrkliga till den borgerliga

Kungl

.

Majits proposition nr 100.

kommunen. Överstyrelsen har emellertid ansett sig böra i huvudsak till­ styrka förslaget.

Från detta beslut var generaldirektören av skiljaktig mening och anförde: Ett överflyttande av skolärendena från den kyrkliga till den borgerliga kommunen i enlighet med förslaget skulle enligt hans mening i flertalet landskommuner innebära minskade garantier för kontinuitet, effektivitet och sakkunskap i den lokala ledningen av kommunens skolväsen, därigenom att kyrkoherdens självskrivenhet som ordförande i skolrådet ej skulle få sin motsvarighet i den nya folkskolestyrelsen. Från skolans synpunkt sett måste generaldirektören därför ifrågasätta lämpligheten av att rätten till en dylik överflyttning medgåves landskommun i den utsträckning förslaget avsåge.

Länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands län samt domkapitlet i Visby hava uttalat sig för att överflyttningen av skolärendena måtte göras

obligatorisk. Förstnämnda länsstyrelse har till stöd härför anfört i huvud­ sak följande:

Utkastet, som endast beredde vissa kommuner en möjlighet till över­ flyttning av undervisningsärendena till den borgerliga kommunen, vore icke tillfyllest. Det hade varit lyckligare, örn förslaget tagit steget fullt ut och upptagit dylik överflyttning såsom obligatorisk. Alla skäl syntes tala för en sådan bestämmelse och inga skäl, såvitt länsstyrelsen kunde tinna, där­ emot. Den borgerliga kommunens organ vore minst lika kvalificerade som den kyrkliga kommunens att handlägga undervisningsärendena. Lämplig­ heten av att en och samma beslutande myndighet i en kommun finge på sig överlåtet att bestämma beträffande så stor del som möjligt av kommu­ nens utgifter vore så självfallen, att motivering därför icke syntes erfor­ derlig. Därest det emellertid skulle befinnas, att obligatorisk överflyttning icke skulle ifrågakomma, kunde annan mera tillfredsställande lösning än den i utkastet upptagna av förevarande fråga icke erhållas, då denna lös­ ning dock möjliggjorde även för landskommuner att lägga undervisnings­ ärendena under den borgerliga kommunen.

Såsom kyrkofullmiiktigsakkunniga i sitt betänkande framhållit har folk-

Departements-

undervisningen i vårt land vuxit fram under kyrkans hägn, och i äldre tid chefen' var prästen mångenstädes den ende representanten för den bokliga bild­ ningen. Det nitiska arbete, som av prästerna — mången gång i motsätt­ ning till starka bygdeintressen — utförts till undervisningens främjande, har varit och är alltjämt av största värde för folkskolans utveckling. Efter hand har emellertid intresset för bildningens höjande gjort sig allt starkare gällande inom vida lager av vårt folk, och det har med styrka framhållits, att den borgerliga kommunen numera nått en sådan utveckling, att den mångenstädes kunde anses skickad att omliänderhava jämväl vården örn folkundervisningen. Det har därför gjorts gällande, att tillräckliga skäl icke föreligga, att skolväsendets angelägenheter skola handhavas av den kyrkliga församlingen. Ett överflyttande av dessa angelägenheter till den borgerliga kommunen har ansetts såsom en naturlig följd av den skedda utvecklingen. Härvid har även framhållits, att då folkundervisningen vore en hela folkets angelägenhet, det vore i princip riktigt, att vården därom tillkomme en gemenskap, av vilken alla, oberoende av religiös åskådning, vöre medlemmar.

Även örn sålunda för förslaget om skolärendenas överflyttande till den

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

77

78

borgerliga kommunen kunna anföras vissa skäl av principiell natur, bar vid behandlingen av denna fråga i allmänhet gjorts gällande, att en dylik åtgärd vore påkallad företrädesvis för vinnande av vissa praktiska fördelar. Bland dessa fördelar märkes i främsta rummet möjligheten att genom skolären- denas handläggning av den borgerliga kommunens organ erhålla enhetlighet och reda vid budgetfrågornas behandling. En förändring i denna riktning har ansetts vara av betydande värde, särskilt i stora landskommuner, där förvaltningen är omfattande och lösningen av de finansiella frågorna kan erbjuda vissa svårigheter. Häremot har visserligen invänts, att vinsten av den förordade åtgärden skulle vara ringa, då enhetligheten — så länge de kyrkliga ärendena handhavas av församlingen — icke kan bliva fullstän­ dig. Det må emellertid framhållas, att kostnaderna för skolväsendet utgöra en högst avsevärd del av kommunernas hela utgiftsbörda, och att det måste vara en stor fördel, att handläggningen av därmed förbundna frågor till­ kommer de organ, som hava att i övrigt pröva de kommunala utgiftsbe­ hoven. Härigenom blir det möjligt att väga dessa behov mot varandra och att vid deras tillgodoseende bättre taga hänsyn till kommunens ekonomiska ställning. Det har visserligen anmärkts, att ett dylikt avvägande vore mindre påkallat, då utgifterna för folkskoleväsendet till stor del reglerades genom författningar och sålunda vore oberoende av kommunens beslut. Detta gäller emellertid företrädesvis de statliga utgifterna för folkskolan och i mindre grad de utgifter, som skola bestridas av kommunerna. Särskilt i fråga örn kostnaderna för skolhus och bostäder åt lärarpersonalen, vilka kostnader utgöra en betydande del av kommunens utgifter för folkskole­ väsendet, har kommunen inom vissa gränser fri prövningsrätt. Härvid är naturligen av vikt, att bestämmanderätten utövas av personer, som äga kännedom örn kommunens behov i övrigt. Man har även gjort gällande, att vid uppgörande av skolväsendets stat samarbete mångenstädes frivilligt äger rum med den borgerliga kommunens organ, och att en dylik ordning genom författningsbestämmelse skulle kunna göras obligatorisk. Märkas bör emel­ lertid, att på denna väg den önskade enhetligheten näppeligen kan ernås, då avgörandet i sista hand ligger hos olika organ.

Ett annat skäl, som tidigare anförts till stöd för den ifrågasatta överflytt­ ningen, har varit de olägenheter, som äro förenade med skolärendenas hand­ läggning å kyrkostämma. De i annat sammanhang berörda brister, vilka vidlåda kyrkostämman såsom beslutande organ, hava på en del håll särskilt framträtt vid behandlingen av skolväsendets angelägenheter. Genom dessas överlämnande till en vald korporation skulle förutsättningar skapas för en sakkunnig och följdriktig behandling. Emellertid kan nämnda omständighet icke längre åberopas, därest representativt system, såsom nu förordas, in­ föres jämväl i församlingarna. Örn församling tillsätter kyrkofullmäktige, kan den mera tillfredsställande handläggning man velat vinna genom över­ flyttningen erhållas inom församlingen. Tydligt är å andra sidan, att ett av de skäl, som anförts mot en överflyttning, nämligen att föräldrarna hava möjlighet att inom församlingens beslutande organ personligen taga del i

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

vården om skolväsendet, kommer att förlora i betydelse, i den mån försam­ lingarna uppdraga sin beslutanderätt åt fullmäktige.

Till stöd för den föreslagna åtgärden har även anförts den utveckling, som ägt rum med avseende å städerna. Den genom 1909 års lag öppnade möjligheten till överflyttning har i stor omfattning begagnats. För närva­ rande utgör skolväsendet en borgerligt-kommunal angelägenhet i 95 städer, och antalet skulle förmodligen vara än större, därest icke i vissa fall den omständigheten, att stad utgör gemensamt skoldistrikt med landskommun, förhindrat överflyttning. De erfarenheter, som vunnits i städer, där 1909 års lag kommit i tillämpning, giva vid handen, att överflyttningen medfört betydande fördelar, samt att några olägenheter därav ej försports. Visser­ ligen har det gjorts gällande, att förhållandena gestalta sig väsentligt olika i stad och på landet, men å andra sidan har framhållits, att i de avseen­ den, som i detta sammanhang äro av betydelse, någon olikhet ej föreligger mellan mindre städer och större stadsliknande samhällen på landet.

Slutligen bör framhållas, att en överflyttning av skolärendena ansetts innebära en betydande fördel jämväl för kyrkan, i den mån prästerna där­ igenom befrias från ansvaret för skolväsendet. Det betydande arbete av administrativ art, som åvilar kyrkoherden i hans egenskap av skolrådets ord­ förande, kan i vissa fall hindra honom att i önskvärd omfattning ägna sig åt sina rent kyrkliga uppgifter. Ett avlyftande av nämnda börda skulle därför kunna bliva till fromma för den egentliga pastoralvården. Förbises får emellertid icke, att prästens skiljande från ledningen av skolan även i någon mån kan minska hans möjligheter att taga del i församlingens angelägen­ heter och komma i personlig förbindelse med dess medlemmar.

Bland de skäl. som åberopats mot ett överförande av skolväsendet till den borgerliga kommunen, har i främsta rummet anförts, att borttagandet av pastors självskrivenhet såsom ordförande i den lokala skolstyrelsen skulle medföra en minskning i sakkunskap och intresse vid skolärendenas hand­ läggning. På många håll vore nämligen kyrkoherden alltjämt den ledande kraften vid behandlingen av skolfrågor, och betydande svårigheter har an­ setts komma att möta, då det gäller att finna någon annan, som besitter tillräcklig bildning och erforderligt intresse för att övertaga det närmaste ansvaret för dessa frågor. Däremot har gjorts gällande, att på andra platser, framför allt i större samhällen, finnas personer, som äro väl skickade för denna uppgift.

Vidare har framhållits, att handläggandet av skolväsendets ekonomiska angelägenheter i samband med den borgerliga kommunens budget kunde medföra, att fyllandet av skolans materiella behov finge stå tillbaka för till­ godoseendet av andra anslagskrav. Man har befarat, att kommunalpoli­ tiska och ensidigt finansiella intressen bomme att göra sig gällande på skolans bekostnad. Häremot kan emellertid anföras såväl erfarenheten från städerna som den omständigheten, att kommunerna i allmänhet icke visat sig ovilliga att ekonomiskt främja kulturella intressen.

Vissa farhågor hava även uttalats, att brytandet av det omedelbara sam-

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

79

Kyrkliga

samfällig -

heter.

Motion 1917.

bandet mellan skolan och församlingen samt framför allt prästens skiljande

från den närmaste ledningen av skolväsendet skulle leda till ett undan­

skjutande av skolans fostrande uppgift i etiskt, sedligt avseende. Jag vill

i detta avseende framhålla, att vad skolan i nu angivna hänseenden har att

fylla är dess måhända mest betydelsefulla uppgift och att det givetvis är

av den största vikt att tillse, att dess strävanden härutinnan utan avsteg

fullföljas. Skulle ett överflyttande av skolärendenas handläggning till den

borgerliga kommunen leda till att den etiskt fostrande sidan av skolans

verksamhet komme att eftersättas, skulle jag icke anse mig kunna förorda

en dylik omorganisation. Skolans uppgift i förevarande avseende är emellertid

sedan sekler så fast rotad i dess liv, ingår så i dess allmänna verksamhet

och uppbäres så starkt av en lärarkår, som väl känner sitt ansvar härutinnan,

att jag icke kan finna, att en omläggning av den administrativa handlägg­

ningen av skoliirendena kan befaras lända till men för skolans verksamhet i

detta hänseende. Jag vill erinra örn erfarenheten från de städer, där skol­

väsendet redan nu är en kommunal angelägenhet; det lärer icke med fog

kunna göras gällande, att folkskolan där givit anledning till anmärkning av

nu angivet slag.

Ett övervägande av samtliga nu anförda omständigheter synes giva vid

handen, att skolväsendets överflyttande till den borgerliga kommunen i en

del fall, särskilt i mindre skoldistrikt, skulle kunna för skolan medföra vissa

olägenheter. A andra sidan skulle en överflyttning, framför allt i de stora

distrikten, innebära betydande fördelar av praktiskt-ekonomisk art. Förbi­

ses får ej heller att, särskilt i dessa distrikt, en dylik åtgärd kan vara till

fromma för det kyrkliga livet. Vid sådant förhållande anser jag mig kunna

tillstyrka åtgärder, som möjliggöra en överflyttning av skolärendena jämväl

på landsbygden. Däremot kan jag icke förorda, att överflyttningen göres

obligatorisk. En sådan åtgärd skulle på vissa håll kunna lända till skada

för skolans utveckling, och det synes därför uppenbart, att en prövning

kräves från fall till fall, huruvida överflyttning kan ske utan risk för skol­

väsendets intressen. Den förordade reformen skulle sålunda ansluta sig till

principerna i 1909 års lag. En tillämpning av grundtankarna i denna lag

även i landskommuner har förordats jämväl av riksdagen och det över­

vägande flertalet av de hörda myndigheterna. Till frågan örn de förutsätt­

ningar, under vilka överflyttning bör medgivas, återkommer jag i det följande.

Vidkommande härefter frågan örn införande av bestämmelser rörande kyrk­

liga samfälligheter må erinras, att i den till grund för 1917 års riksdags­

skrivelse liggande motionen av herr Rydholm anfördes i huvudsak följande:

Redan tillämpningen av § 19 i lagen den 9 december 1910 angående reg­

lering av prästerskapets avlöning vållade i pastorat, som bestå av flera för­

samlingar med särskilda kyrkoråd, vissa svårigheter, enär uträkningen av

lönetillgångarna måste ske gemensamt för alla församlingarna, men ingen

hade vare sig skyldighet eller befogenhet att handla å pastoratets vägnar.

Vidare mötte det hart när oöverkomliga hinder att i pastorat med flera

församlingar tillämpa § 11 morn. 1 samt §§ 20 och 22 i berörda lag ävensom

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

81

kungörelsen den 24 juli 1914. Visserligen vöre det genom kyrkostämmoförord- ningen § 21 tillåtet för Hera församlingar i samma pastorat att välja gemensamt kyrkoråd. Men regeln vore, att varje församling hade sitt särskilda kyrkoråd. Funnes i bär avsett pastorat sådana särskilda kyrkoråd, komme det i 20 § av nämnda lag meddelade stadgandet, att med uppbörden skulle förfaras så som med uppbörden av avgifter till kyrka oell skola, att innebära, att varje försam­ lings kyrkoråd skulle till sin kommuns kommunalnämnd meddela det belopp, som skulle uttaxeras, varefter de uppburna medlen skulle av kommunalnämn­ den redovisas till kyrkorådet. Vederbörande kyrkoråd skulle enligt § 22 förvalta och göra räntebärande de influtna medlen samt enligt § 11 av dem utbetala lönen. I ett pastorat, bestående av fem församlingar med tre präster, skulle sålunda varje präst kvartalsvis lyfta sin lön hos fem olika kyrkoråd. Detta betydde, att 60 utbetalningar av lön årligen skulle äga rum. Varje sådant kyrkoråd finge nämligen anses som »vederbörande kyrkoråd», det ena lika mycket som det andra. Men intetdera av dessa kyrkoråd ägde laglig skyldighet eller befogenhet att lägga sig i andra församlingars ange­ lägenheter än sin egen. Likaledes vållade tillämpningen av kungörelsen den 24 juli 1914 praktiska svårigheter inom ifrågavarande pastorat med särskilda kyrkoråd, enär däri föreskrivna uppgifter skulle lämnas av kyrkorådet, men dock avse hela pastoratet.

För övervinnande av dessa svårigheter hade somliga pastorat tagit sig för att jämte de för varje församling valda kyrkoråden å gemensam kyrko­ stämma välja ett s. k. pastoratskyrkoråd med uteslutande uppdrag att hand­ hava frågorna angående prästlönerna. En sådan ordning stöde emellertid upp­ enbarligen utanför gällande författningar.

Redan den omständigheten, att församlingarna funnit det nödvändigt att själva finna, en utväg att lösa de svårigheter, som författningarnas ordaly­ delse åstadkommit, vore ett tillfyllestgörande bevis för att ett lagligt ord­ nande av berörda sak vore av behovet påkallat. En utväg, som kunde synas enkel nog, vore att bestämma, att vad som i nämnda författningar ålades kyrkorådet, slralle i pastorat, bestående av flera församlingar, utföras av moderförsamlingens kyrkoråd. Man kunde också tänka sig en anordning i huvudsak liknande den, som funnes i städer med gemensam kyrkoekonomi, eller med den, som, enligt vad nyss sagts, av vissa församlingar på egen hand införts.

Kammarkollegium, som vid avgivande av sitt yttrande över 1917 års riks­ dagsskrivelse hade tillgång till de från övriga myndigheter inkomna utlåtan­ dena, anförde, såvitt nu är i fråga:

Enligt 11 § 1 mom. av lagen örn reglering av prästerskapets avlöning skulle lön till kyrkoherde och komminister gäldas av pastoratet och kvartals­ vis utbetalas av vederbörande kyrkoråd. Avlöningsmedlen för kyrkoherdar och komministrar ävensom vissa adjunkter skulle, i den män de ej omedel­ bart till tjänsteinnehavare betalades, jämlikt § 22 i berörda lag, särskilt för sig av vederbörande kyrkoråd förvaltas och göras räntebärande. För medlens bibehållande till avsett ändamål vore pastoratet ansvarigt. Arrenden av boställen, anslagna till avlöning av prästerskapet i pastoratet, samt för samma ändamål disponibla avgälds-, ränte- och andra medel skulle, enligt 26 § av merberörda lag, uppbäras av vederbörande kyrkoråd, som även, enligt kun­ görelsen den 24 juli 1914, ägde mottaga vissa bidrag från kyrkofonden till prästerskapets avlöning samt hade viss skyldighet i fråga örn redovisning av avlöningsmedel och inleverering av överskott därå.

I det deri 14 december 1909 av särskilda sakkunniga avgivna betänkande med förslag angående reglering av prästerskapets avlöning hade såsom § 23

Bihang till riksdagens protokoll 1000. 1 sami. 7S haft. (Nr 100.)

mo

m

Ii

Kungl. Majus proposition nr 100.

Kammar­

kollegium

1921.

82

i förslaget till lag om reglering av prästerskapets avlöning varit intaget ett

stadgande av följande innehåll: »Består pastoratet av två eller flera för­

samlingar, må de särskilda församlingarnas kyrkoråd kunna för behandling

av ärenden, som i denna lag avses, till gemensamt kyrkoråd sammanträda.»

I motiveringen för stadgandet förekomme följande: »Då pastoratet i dess

helhet hädanefter skulle bliva ansvarigt för lönernas gäldande och äga att

till bestridande av dessa använda inom pastoratet befintliga avlöningstill-

gångar, lärer ej sällan, då ett pastorat består av två eller flera församlingar,

visa sig ändamålsenligt, att den medelsförvaltning, varom i 22 § sägs, blir

för hela pastoratet gemensam, i vilken händelse de särskilda församlingarnas

kyrkoråd böra kunna till gemensamt kyrkoråd sammanträda för behandling

av därmed sammanhängande ärenden. En ovillkorlig föreskrift därom torde

emellertid icke vara erforderlig, utan synes frihet böra lämnas församlingarna

att härutinnan förfara efter omständigheterna på varje ort.» — Det före­

slagna stadgandet hade ej upptagits i propositionen med förslag till lag om

reglering av prästerskapets avlöning.

Att de i riksdagens skrivelse påtalade olägenheterna vid tillämpningen av

gällande bestämmelser rörande förvaltning, utbetalning och redovisning av

för prästerskapets avlöning avsedda medel, som uppbäras av vederbörande

kyrkoråd, gjorde sig på ett kännbart sätt gällande, torde framgå av de i

ärendet avgivna yttranden. De flesta länsstyrelser (16 st.) och domkapitel

(9 st.) hade för olägenheternas avhjälpande föreslagit tillsättande av ett organ,

än kallat pastoratskyrkoråd, än prästlönenämnd, sammansatt av ett begrän­

sat antal representanter för de olika församlingarna eller kyrkoråden, an­

tingen valda å kyrkostämma eller av kyrkoråden eller ock självskrivna

ledamöter av kyrkoråden (kyrkovärdarne). Denna representation skulle, under

ordförandeskap av kyrkoherden, övertaga de uppgifter, som enligt förut om-

förmälda författningsrum ankomme på kyrkorådet. Fern länsstyrelser och

tre domkapitel hade däremot förordat, att de ifrågavarande funktionerna

måtte uppdragas åt moderförsamlingens kyrkoråd. Av de återstående tre

länsstyrelserna hade en (Karlskrona) ej ansett skäl föreligga för ändring av

gällande bestämmelser och en annan (Malmö) ej funnit skäl till ändring i

prästlöneregleringslagens bestämmelser men ansett uppgifterna enligt 1914

års förordning böra åligga kyrkorådet i moderförsamlingen, under det en

tredje (Falun) åtnöjt sig nied att tillstyrka bifall till riksdagens framställ­

ning.

Bent förvaltningsmiissigt enklast skulle helt visst vara, att moderförsam­

lingens kyrkoråd pålades de åligganden, som enligt nyssberörda författningar

tillagts vederbörande kyrkoråd. Då emellertid nödig sakkännedom i fråga

om annexförsamlingarnas förhållanden ej alltid kunde förutsättas hos moder­

församlingens kyrkoråd, som dessutom kunde tänkas stundom bliva oskäligt

betungat genom berörda åligganden, och det vidare icke kunde anses överens­

stämma med principerna för självförvaltningen, att vissa församlingar ute-

slötes från möjligheten att inverka på dess handhavande, för vilket de ändå

såsom medlemmar av pastoratsorganisationen komme att stå i ansvar, torde

berörda utväg icke vara att förorda.

Att för tillgodoseende av ifrågavarande uppgifter sammanföra de olika

församlingarnas kyrkorådsledamöter till ett gemensamt kyrkoråd skulle bliva

en i förhållande till uppgifternas jämförelsevis enkla beskaffenhet alltför

tung organisation och syntes på grund därav ej böra ifrågakomma.

Enligt kyrkostämmoförordningen § 21 stöde det väl öppet för församlingar

inom samma pastorat att förena sig örn gemensamt kyrkoråd. Ett dylikt

kyrkoråd torde emellertid utesluta tillvaron av särskilda församliugskyrkoråd

(jfr Hagman, Sveriges kommunallagar, Stockholm 1911, sid. 438). Anlitande

Kungl. Majus proposition nr 100.

83

av berörda utväg för ernående av nu föreliggande syftemål torde därför ej alltid vara lämpligt, då ju inom varje församling i regel förekomme en mång­ fald andra angelägenheter, för vilkas besörjande särskilt kyrkoråd måste anses erforderligt.

För de prästerskapet tillkommande avlöningsmedels bibehållande för av­ sett ändamål vore, såsom redan nämnts, varje pastorat beträffande för dess prästerskap avsedda medel ansvarigt, liksom ock för de överskottsmedel, som på grund av bestämmelsen i 3 § 5 mom. i lagen örn kyrkofond den 9 december 1910 skulle ingå till kyrkofonden. Hela pastoratet syntes därför böra å gemensam kyrkostämma utse den nämnd eller det råd, som över- toge de på kyrkorådet i varje församling nu ankommande uppgifter beträf­ fande prästlönemedlen (jmfr ock förordningen den 4 febi’. 1921 angående avlämnande av uppgift till ledning vid statens taxering till bevillning m. m. 2 § a). Denna form motsvarade i realiteten det förfaringssätt, som vid sidan av gällande författningar tillämpats i vissa pastorat, nämligen att, jämte de för varje församling valda kyrkoråden, av församlingarna valdes ett särskilt »pastoratskyrkoråd», ehuru ledamöterna i detta stundom utsåges av de olika församlingarna var för sig. Ett dylikt pastoratskyrkoråd syntes ock lämp­ ligen böra handlägga för pastoratet gemensamma frågor rörande byggnads­ skyldigheten å prästerskapet anslagna boställen och prästgårdar. Då i regel de enda ekonomiska frågor, som anginge pastoratet gemensamt, rörde just förvaltningen av prästerliga avlöningsmedel och berörda byggnadsskyldighet, vore det kanske riktigare att för dylikt organ införa benämningen pastorats- nämnd (jfr kyrkonämnden i Göteborg och Norrköping), men, för att bibe­ hålla anknytningen till den redan existerande kyrkorådsinstitutionen och därigenom, så vitt möjligt vore, undvika författningsändringar, torde benäm­ ningen kyrkoråd böra bibehållas.

Ett dylikt för pastoratet gemensamt kyrkoråd med särskilda uppgifter av ekonomisk natur skulle sålunda existera vid sidan av de särskilda försam­ lingarnas kyrkoråd. Då emellertid tillskapandet av gemensamt kyrkoråd, varom förmäles i kyrkostämmoförordningen § 21 3 st., för liandhavande av alla på kyrkoråd ankommande uppgifter, sålunda även frågor av nyss be­ rörda natur, ej syntes böra omöjliggöras, torde, enligt kollegiums mening, den ifrågasatta bestämmelsen böra givas den form, att, där i pastorat med flera församlingar för dessa gemensamt kyrkoråd icke funnes, församlingarna skulle å gemensam kyrkostämma utse ett särskilt kyrkoråd för förut angivna och andra för församlingarna gemensamma ekonomiska angelägenheter, dock att, i den mån dessa redan anförtrotts åt särskild myndighet, därvid skulle förbliva.

Kyrkofullmäktigsakkunniga erinrade i sitt betänkande, att gällande kyrko- stämmoförordning icke innehölle några bestämmelser örn kyrkliga samfällig- heter. Den innehölle allenast, att inom samma pastorat eller stad flera för­ samlingar kunde förena sig om gemensamt kyrkoråd. Därvid förutsattes emellertid, att de särskilda församlingarna i övrigt bibehölle sin självständiga karaktär och sina särskilda beslutande organ. Härefter anförde de sakkun­ niga bland annat:

Emellertid hade faktiskt i vissa fall en ännu närmare förening av skilda församlingar kommit att äga rum. Så vore bland annat förhållandet i Jön­ köping, där visserligen tre församlingar funnes men där dessa i verkligheten sammansmält till en enda kyrklig primärkommun med icke blott gemensamt kyrkoråd utan även gemensam kyrkostämma.

Även på andra håll hade former av vittgående gemenskap mellan olika

Kungl. Majus proposition nr 100.

Kyrkofjäll

mäktigsakkunnig

84

församlingar utkristalliserat sig. Sålunda hade Staffans och Heliga Trefal­

dighets församlingar i Gävle i samband med nj lönereglerings införande för

prästerskapet därstädes av Kungl. Majit förklarats skola i ekonomiskt hän­

seende utgöra en enhet. De närmare bestämmelserna härutinnan innehölles

i ett av församlingarna år 1916 antaget »Reglemente angående Gävle stads

församlingars gemensamma angelägenheter».

Beträffande Norrköpings stad hade sedan gammalt en viss ekonomisk

gemensamhet ägt rum emellan stadens olika församlingar. Denna gemen­

samhet hade i samband med nj lönereglering för prästerskapet i försam­

lingarna ytterligare befästats och reglerats genom Kungl. Marits den 21

oktober 1921 utfärdade »Stadga örn gemensam kyrkostämma och kyrko­

nämnd för Norrköpings församlingar».

Jämväl för Malmö stad förefunnes bestämmelser angående en kyrklig

gemenskap. Genom kungl, brevet av den 18 april 1873 hade sålunda före­

skrivits, att staden skulle indelas uti tre territoriella församlingar vardera

med kyrkoherde och komminister samt särskild kyrka men med gemensam

kyrklig ekonomi. Beslutande organ vore den gemensamma kyrkostämman,

och dithörande medel inginge uti en för församlingarna gemensam kassa.

I samband med Kungl. Maj :ts den 13 okt. 1915 utfärdade bestämmelser

rörande Västra Skrävlinge församlings införlivande med Malmö stad hade

ytterligare stadgats, bland annat, att samtliga de löneavgifter, som enligt

den för Västra Skrävlinge den 23 nov. 1869 fastställda löneregleringen skulle

utdebiteras inom sistnämnda församling, skulle ingå till Malmö stads för­

samlingars gemensamma kassa, vilken det skulle åligga att bestrida avlö­

ningen åt prästerskapet i det nya pastoratet. Vidare bestämdes, att Västra

Skrävlinge församlings samtliga tillhörigheter och inkomster av vad slag

de vara måtte skulle tillfalla Malmö stads församlingars gemensamma kassa,

som övertoge ansvarsskyldigheten för Västra Skrävlinge församlings samtliga

skvdder efter vissa avdrag. Förvaltningen av nämnda kassa hörde under

det »sammansatta kyrkorådet». Revisorer utsåges och ansvarsfrihet bevil­

jades av gemensamma kyrkostämman. Vid sidan av den sålunda anordnade

gemensamma kyrkliga ekonomien funnes emellertid fonder tillhörande de

enskilda församlingarna. S:t Petri församling hade sålunda donationer till

belopp överstigande 100,000 kronor. Dessa enskilda medel förvaltades av

de särskilda kyrkoråden, och den särskilda kyrkostämman utsåge beträffande

dem revisorer och beslutade örn ansvarsfrihet.

Genom kungligt brev av den 7 nov. 1919 hade bestämts, att Örebro

pastorat skulle, utan rubbning i då bestående ekonomiska förhållanden, delas

i två pastorat, Nicolai och Olaus Petri. Det skulle åligga de blivande pasto­

raten gemensamt att åt kyrkoherdarna i pastoraten uppföra boställshus i

enlighet med föreskrifterna i ecklesiastik boställsordning och med iakt­

tagande av vissa förhållningsregler. Gemensamma kyrkorådet skulle vidare

äga att för pastoratens gemensamma räkning uppbära inom desamma utgå­

ende prästlöneavgifter, av vissa angivna löningsjordar inflytande arrende­

medel, räntan å expropriationsmedel för jord, som varit anslagen till präster­

skapet i det odelade pastoratet, till kyrkoherden i detta utgående indelnings-

ersättning, övriga till prästerskapet i pastoratet utgående, icke särskilt ut-

debiterade lönemedel samt ränta å vissa möjligen uppkommande överskotts­

medel å försäljningssumman för vissa delar av den dåvarande kyrkoherde-

boställsgården. Dessa avlöningsmedel skulle i första hand användas till

gäldande av till prästerskapet i pastoratet utgående löner, ersättningar och

dyrtidsunderstöd; vad därutöver för sagda ändamål erfordrades, skulle ut­

debiteras inom pastoraten. — De nyssberörda överskottsmedlen skulle av

gemensamma kyrkorådet tillsvidare under församlingarnas ansvar förvaltas

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

efter samma grunder som för förvaltningen av kyrkokassas medel vore veder­ tagna med rätt för pastoraten att under löneregleringsperioden använda viss del av räntan till bestridande av ovan angivna löner, ersättningar och dyr- tidsunderstöd åt prästerskapet i pastoraten.

För Göteborg gällde, jämte den allmänna kyrkostämmoförordningen, en särskild förordning av den 5 maj 1882 angående kyrkofullmäktige och kyrko­ nämnd därstädes. Enligt denna förordning utgjorde samtliga Göteborgs stads territoriella församlingar i ekonomiskt hänseende en enhet, »såsom följd varav till församlingarnas gemensamma kassa, som omfattar församlingarnas alla tillhörigheter, skola ingå alla avgifter, vilka för kyrkoväsende! uttaxeras eller eljest inflyta, varemot kostnaderna för den kyrkliga organisationen samt för prästerskapets och kyrkobetjäningens avlönande bestridas av samhället i sin helhet». Såsom församlingarnas gemensamma angelägenheter enligt nämnda förordning behandlades de i kyrkostämmoförordningen § 2 mom. 4, 5, 6, 7, 9 och 10 upptagna ärenden, med undantag av dem rörande stadens folkskoleväsende. Församlingarnas beslutanderätt i gemensamma ärenden utövades av kyrkofullmäktige, vilka utsåges av församlingarnas vid kyrko­ stämma röstägande medlemmar. Verkställighet och förvaltning tillkomme en kyrkonämnd, utsedd av kyrkofullmäktige på så sätt, att från en var av de särskilda församlingarna utsåges en av ledamöterna i församlingens kyrkoråd.

Såsom av det anförda framginge, funnes det, trots saknaden av bestäm­ melser därom i kyrkostämmoförordningen, faktiskt exempel dels på en gemen­ skap mellan olika församlingar, vilken i realiteten lett fram till en fullständig förvaltningsenhet (Jönköping), dels på en gemenskap, som utan att gå så långt likväl vore av mycket omfattande beskaffenhet (Gävle, Norrköping, Malmö, Örebro, Göteborg).

De sakkunniga övergingo därefter till framläggande av förslag i ämnet och anförde därvid följande:

Vid utarbetandet av sina förslag hade de sakkunniga funnit det nödvän­ digt att taga hänsyn till de former för gemenskap mellan församlingar, som på angivet sätt faktiskt kommit till användning. De sakkunniga hade i konsekvens med den utveckling, som ägt rum, ansett sig böra föreslå in­ förandet i lagen av ett nytt institut, »kyrklig samfällighet», avsett att täcka de företeelser, vilka därvidlag kunde vara i laeliov av reglering. Begreppet »kyrklig samfällighet» uttryckte sålunda en gemenskap, som kunde omfatta antingen alla kyrkliga angelägenheter eller alla kyrkliga angelägenheter av ekonomisk natur. Någon tvekan örn vilka kyrkliga angelägenheter, som skulle anses höra till den sistnämnda kategorien, torde i regel icke kunna uppstå. Skulle emellertid behov yppa sig av en närmare precisering därutinnan, torde platsen för en sådan lämpligen vara i det Kungl. Maj:ts förordnande, varigenom i det särskilda fallet den kyrkliga samfälliglieten konstituerades. 1 lagtexten borde den ifrågavarande gruppen av ärenden endast i allmänna ordalag angivas.

Att uti en sådan gemenskap, som i berörda sammanhang avsåges, icke inbegrepes förvaltningen av fonder o. d., som för enskilda ändamål upprättats och ställts under kyrkoråds inseende torde vara tydligt. De förvaltades enligt därom givna bestämmelser av det särskilda församlingskyrkorådet eller, om sådant icke funnes, av det gemensamma kyrkorådet.

På en samfällighet av ifrågavarande slag skulle tillämpas samma bestäm­ melser som gällde för församling. Den kyrkliga samfälliglieten vore nämligen likasom församlingen att anse såsom en kyrklig primärkommun. Blott i undan­ tagsfall hade för den »kyrkliga samfälliglieten» erfordrats siirskilda, kom­ pletterande bestämmelser. En samfällighet av här avsett slag skulle, lika-

Kungl. Majus proposition nr 100.

85

86

som församlingen hava sitt kyrkoråd, som vore dess förvaltande organ. Om­

fattade samfälligheten alla kyrkliga ärenden, så behövdes blott detta »ge­

mensamma» kyrkoråd (Jönköping). Omfattade samfälligheten åter blott de

ekonomiska angelägenheterna, måste däremot för de övriga, icke gemen­

samma angelägenheterna varje församling hava sitt särskilda kyrkoråd, vid

sidan av det gemensamma (Gävle, Norrköping o. s. v.). Dessa särskilda

kyrkoråd kunde i ekonomiskt hänseende komma att till det gemensamma

kyrkorådet stå i enahanda förhållande som särskilt tillsatta styrelser till ett

vanligt församlingskyrkoråd.

Anmärkas borde, att i de fall, då en kyrklig gemenskap av ifrågavarande

art faktiskt redan förefunnes, det torde vara lämpligt, att Kungl. Majit i

samband med församlingslagens utfärdande genom särskilda brev förklarade

de sålunda förenade församlingarna skola utgöra en »kyrklig samfällighet»,

varvid tillika borde angivas, huruvida för framtiden denna gemenskap skulle

omfatta alla ärenden eller blott de ekonomiska.

Att förordnanden, som nu avsåges, icke borde förekomma utan försam­

lingarnas hörande och i regel icke emot deras vilja, torde vara självfallet, men

hade detta dock av de sakkunniga ansetts lämpligen böra i paragrafen ut­

sägas; och hade de sakkunniga avfattat bestämmelserna härom i nära anslut­

ning till det stadgande av liknande art, som förefunnes i lagen örn ordning

och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning.

De sakkunniga förutsatte även, att i vissa fall kunde mellan församlingar

bestå en gemenskap av mindre omfattande art än den som nyss berörts.

Härom anförde de sakkunniga:

I kyrkostämmoförordningen § 7 förutsattes, att stads- och landsförsamlingar

kunde vara i kyrkligt avseende helt eller delvis förenade med varandra, var­

vid de ägde att på kyrkostämma samfällt överlägga och besluta i gemen­

samma angelägenheter. Och i samma förordning § 11 stadgades, att, örn

vid kyrkostämma i moderförsamling ärende skulle företagas, som annexför­

samlings rätt eller skyldighet tillika anginge och gemensam överläggning

fordrade, kyrkoherden skulle kalla annexförsamlingen till sammanträde med

moderförsamlingen, ävensom att, därest i städer, som bestå av flera försam­

lingar, fråga till avgörande förekomme, som alla eller hera av dessa försam­

lingar anginge, sådan fråga skulle handläggas å gemensam kyrkostämma.

Den gemensamma kyrkostämman vore den sedan gammalt brukliga och

närmast till hands liggande formen för handläggningen av ärenden, som

vore för flera församlingar gemensamma. Även i det fall, att Kungl. Majit

jämlikt förslaget förordnat, att två eller flera församlingar skulle utgöra en

»kyrklig samfällighet», bleve den gemensamma kyrkostämman organet för ut­

övande av samfälliglietens beslutanderätt, så framt icke samfälligheten be­

slutat överlåta sin rätt härutinnan på fullmäktige. Det sist sagda gällde

dock endast de i samfälligheten ingående församlingarna inbördes. Skulle

något ärende uppkomma, som berörde samfälligheten eller någon däri in­

gående församling å ena sidan och en utom samfälligheten stående försam­

ling å andra sidan, måste, därest gemensam överläggning erfordrades, ärendet

upptagas å gemensam kyrkostämma med de sålunda av frågan berörda för­

samlingarna.

Emellertid torde i många fall den gemensamma kyrkostämman med sina

tunga former och beredningen av ärendena genom de olika kyrkoråden bliva

en alltför besvärlig apparat för behandlingen av frågor av mera konstant

natur, som berörde olika församlingar. Dylika frågor, ofta synnerligen om­

fattande och invecklade, kunde, i mån som de nya prästlöneregleringslagarna

bleve genomförda, förväntas i allt större antal förekomma. Dessa lagar

Kungl. Maj:ts proposition nr 10U.

87

förutsatte nämligen, att pastoratet, även där det bestode av dera olika föl­

samlingar, framträdde såsom den primära enlieten i fråga örn såval gnidandet

av prästerskapets löner och förvaltningen av därtill anslagna medel som

byggande och underhåll av bostäder åt samtliga inom pastoratet anställda

ordinarie prästmän. Därigenom uppkomme mellan de olika församlingarna

inom ett pastorat en ekonomisk gemenskap, för vilken tillräckliga gemen­

samma förvaltningsorgan ännu saknades. Att endast för detta ändamål an­

lita den i förslaget anvisade utvägen att med upphävande av värdera för­

samlingens ekonomiska självständighet jämväl i övrigt låta dem förenas till

en »kyrklig samfällighet», torde i många fall, särskilt på landsbygden, mota

betänkligheter. De sakkunniga hade därför, under förutsättning att ° den

gemensamma kyrkostämman bibehölles såsom beslutande organ i dessa fragen,

velat öppna utväg för två eller flera församlingar inom samma pastorat eller

stad att kunna med bibehållande av de särskilda kyrkoråden för handläggning

av ärenden, som uteslutande avsåge den egna församlingen, därjämte utse ett

gemensamt kyrkoråd för handläggning av ärenden av ekonomisk natur, som,

på sätt nyss nämnts, vore för församlingarna gemensamma.

Slutligen föreslogo de sakkunniga sådan ändring i lagen örn kommu­

nalförbund, att det skulle vara tillåtet jämväl för församlingar, tillhörande

samma eller skilda pastorat, att ingå sådant förbund, dock med den begräns­

ningen, att »kyrkligt kommunalförbund» icke finge ingås med borgerlig

kommun, utan allenast mellan kyrkliga kommuner inbördes.

Av de myndigheter, som yttrade sig över de sakkunnigas betänkande,

berörde endast tre domkapitel förslaget örn kyrkliga samfälligheter. Härom tjgaakklninjga8

anförde domkapitlet i Växjö i huvudsak:

_

förslag.

Avsikten med förslaget i denna del vore att införa ett slags kyrklig pii

märkommun i stället för församlingen. Därigenom hotades en församlings

självbestämningsrätt och fortbestånd. Domkapitlet måste bestämt avstyrka

nämnda förslag. Det syntes ej heller nödvändigt. Att församlingar kunde

få flera angelägenheter gemensamma, vore klart, men de vore vanligen ej

flera, än att de utan olägenhet kunde behandlas på en för dem gemensam

kyrkostämma. Det syntes vara av vikt just för församlingens självständighet

att de gemensamma ärendena ej gjordes flera, än de behöva vara, till exempel

i fråga örn församlingars avlöning åt prästerskapet i en stad.

X huvudsak samma ståndpunkt intogs av domkapitlet i Visby, som anföide

bland annat:

Det nya institutet vore, såsom de sakkunniga uttryckt sig, »avsett att

täcka de företeelser, vilka härvidlag kunna vara i behov av reglering». Da

man sammanställde nämnda svävande uttryck med den strax förut lamnade

redogörelsen för alla kända fall, där kyrklig samfällighet av något slag hit­

tills uppstått, och därvid funne, å ena sidan, att dessa fall inskränkte sig

till ett fåtal och, å andra sidan, att sådan samfällighet kunnat regleras pa

den hittills gällande lagstiftningens grund, förefölle (leii ifrågavarande ny­

hetens införande synnerligen svagt motiverad. Särskilt vöre det svart att

förstå varför ej det av vederbörande församlingar sjalva kända behovet av

gemenskap i fråga om enbart ekonomiska eller samtliga kyrkliga angelagen­

heter skulle få anses fullt tillräckligt för reglerande av den utsträckning,

vari gemenskapen i fråga borde förekomma, utan att dylik kyrklig samfäl­

lighet skulle kunna genomföras utan församlingarnas samtycke. Skulle icke

förty det nya institutet kyrklig samfällighet införas i lagstiftningen, borde

bestämmelserna avfattas så, att sådan samfällighet ej skulle fa hildas av en-

Kungl. Majus proposition nr lOU-

88

Utkastet.

Yttranden över

utkastet.

staka församlingar från skilda pastorat, emedan dylik samfälliglietsbildning

otvivelaktigt skulle medföra oreda i förvaltningen, utan antingen av två eller

flera församlingar, tillhörande samma pastorat, eller ock av två eller flera

hela pastorat.

Domkapitlet i Göteborg yttrade bland annat:

Något förefintligt behov för införande i lagstiftningen av det nya insti­

tutet »kyrklig samfällighet» förefunnes endast beträffande gemensamma eko-

5?13?.. a angelägenheter mellan församlingar i större städer, och det syntes

därför obefogat att at det nya institutet giva större tillämpningsområde än

som av behovet påkallades. En lagstiftning, avsedd att tillgodose vissa

mojhgen framdeles uppstående behov, kunde icke anses tillrådlig. På grund

av vad domkapitlet sålunda framhållit och då ett vidsträcktare användande

av den åt Kungl. Majit inrymda befogenheten syntes domkapitlet innebära en

tara for församlingarnas självbestämmanderätt finge domkapitlet påyrka en

sådan begränsning av det nya institutet, att det kunde komma till använd-

ning endast beträffande angelägenheter av ekonomisk natur i större städer.

Jämväl i utkastet hade intagits föreskrifter örn kyrkliga samfälligheter.

Enligt dessa bestämmelser skulle pastorat, bestående av två eller flera för­

samlingar, alltid utgöra en kyrklig samfällighet, såvitt anginge pastoratets

gemensamma angelägenheter. Därjämte kunde Kungl. Majit förordna, att

även i annat fall två eller flera församlingar eller delar av olika församlingar

skulle i visst avseende bilda en kyrklig samfällighet. Dylikt förordnande

kunde avse antingen samtliga kyrkliga angelägenheter och sålunda en full­

ständig kyrklig gemenskap inträda eller ock vissa bestämda angelägenheter.

Det borde sålunda kunna förordnas t. ex., att församlingarna skulle i ekono­

miskt hänseende utgöra en enhet eller att de skulle hava gemensamt skol­

väsende. I fråga om kyrklig samfällighet skulle, såvitt anginge gemensamma

angelägenheter, reglerna örn församling i tillämpliga delar lända till efter­

rättelse. Sålunda skulle för samfälligheten finnas kyrkostämma, eventuellt

kyrkofullmäktige, kyrkoråd och — örn samfälligheten avsåge skolväsendet —

skolråd. Vid sidan därav skulle de i samfälligheten ingående församlingarna

hava. sina beslutande och förvaltande organ. Därest samfälligheten omfattade

alla i lagen avsedda angelägenheter, skulle emellertid dylika organ icke finnas

i de särskilda församlingarna.

Samtliga de myndigheter, som vid avgivande av yttrande över utkastet

uttalat sig i denna punkt, hava ansett, att former för samverkan mellan försam­

lingar i vissa fall vore av behovet påkallade. I fråga örn de fall, då bildandet

av en särskild samfällighet för handhavande av gemensamma angelägenheter

vore önskvärt, har domkapitlet i Visby yttrat, att intet vore att erinra mot

att två eller flera församlingar, som bilda ett pastorat, skulle utgöra en sam­

fällighet för vården av dylika angelägenheter. Däremot vore domkapitlet

tveksamt beträffande nyttan och nödvändigheten av en lagändring, som av­

såge införande av kyrklig samfällighet i andra fall.

Biskopen i Växjö samt ytterligare en ledamot av domkapitlet därstädes

hava i en reservation till domkapitlets yttrande anfört:

Beträffande bestämmelserna örn samfällighet ansåge sig reservanterna

icke böra invända något emot ett stadgande i denna riktning, såvitt det

Kungl. Majus proposition nr 100.

89

rörde den kyrkliga organisationen i större städer med flera församlingar under förutsättning, att dessa församlingar själva så önskade och därom ingåve framställning. Keservanterna funne förslaget vara beaktansvärt jämväl för tillämpning på landsbygden, såvitt det avsåge folkskoleväsendets allmänna ordnande oell skötsel. Däremot ansåge reservanterna denna bestämmelse icke vara nyttig för det kyrkliga församlingslivets bibehållande och utveck­ ling beträffande församlingar eller delar av församlingar på landsbygden. Samhörighetskänslan i kyrkligt avseende och intresset för det religiösa för­ samlingslivets bestånd och utveckling, grundat på de av ålder förefintliga församlingarna med deras kyrkliga liv koncentrerande sig till församlingens kyrka, torde genom sådana säkerligen många gånger av heterogena element sammanfogade samfälligheter komma att helt eller delvis utplånas. Skulle en ändring i den ecklesiastika indelningen visa sig i visst fall önskvärd, kunde ju detta ske vid utfärdande av de vart tjugonde år återkommande löneregleringsresolutionerna och genom tillämpning av lagen örn ändring i ecklesiastik indelning.

Länsstyrelsen i Blekinge län har åberopat ett yttrande av kyrkoherden C. G. Herrlin, vilken anfört bland annat:

Man skulle först och främst hava önskat, att en bestämd gräns uppdragits mellan 1) sådana samfälligheter, som bestå av församlingar tillhörande samma pastorat och vilkas enda gemensamma angelägenheter bliva det gemensamma prästerskapets avlöning och prästgårdar, samt 2) sådana samfälligheter, som omfatta flera pastorat (dessa sista torde väl huvudsakligen avse de större städerna med två eller flera pastorat, t. ex. Malmö, Hälsingborg) och som hava hela sin ekonomiska förvaltning gemensam. Utkastet hade tänkt sig ännu en tredje art av samfälligheter, nämligen 3) mellan församlingar, som skulle hava alla kyrkliga angelägenheter gemensamma.

För att börja med detta tredje fall ansåge Herrlin, att sådan art av sam­ fällighet icke borde få förekomma. Att flera församlingar i kyrkligt avseende skulle helt sammanslås och de särskilda församlingsorganen kyrkoråd, skol­ råd, etc. alltså försvinna och ersättas av gemensamma, skulle innebära ett allvarligt brott mot den historiska traditionen och ett högst betänkligt underskattande av lokalförsamlingens betydelse som själva cellen i den kyrk­ liga organismen.

Beträffande det andra fallet (samfälligheter bestående av flera pastorat inom samma stad för gemensam ekonomisk förvaltning) syntes utkastets mening vara den, att vid sidan av samfällighetens kyrkofullmäktige och kyrkoråd skulle bibehållas de enskilda församlingarnas fullmäktige och de av dem valda kyrkoråden. Med tillfredsställelse antecknades såväl att här de enskilda församlingarnas kyrkoråd skulle bibehållas för de speciella för­ samlingsangelägenheterna som även att dessa kyrkoråd syntes skola utses icke av samfällighetens fullmäktige, utan av församlingen själv. Bestäm­ melserna behövde dock bliva tydligare. Man kunde emellertid fråga sig, huruvida i detta fall de enskilda församlingarna skulle behöva utse fullmäk­ tige. Dessa skull!', där skolväsendet vore lagt under den borgerliga kom­ munen, nästan icke få något annat att göra än att vart fjärde år välja kyrkoråd samt, när så förekomme, kantor och kyrkobetjäning. Utan olägenhet skulle nog dessa kyrkoråds- och kantorsval kunna förriittas å kyrkostämma och val av kyrkobetjäning uppdragas åt kyrkorådet.

T detta sammanhang ville Herrlin påpeka, hurusom samfällighetens full­ mäktiges beredning icke borde kallas kyrkoråd. Kyrkorådsinstitutionen hade alltid varit knuten till lokalförsamlingen. Bäst vore dock om samfällig­ hetens fullmäktige till beredning erhöllo de sammansatta kyrkoråden från

Kungl. Majus proposition nr 100.

90

de i samfälligheten ingående församlingarna, eller där denna församling

bleve för stor, en delegation inom denna.

Yad slutligen anginge det första fallet (samhälliglieter bestående av försam­

lingar inom samma pastorat) vore Herrlin oviss om i alla sådana fall sär­

skilda fullmäktige för samfälligheten behövde utses. De jämförelsevis få

frågor (örn prästerskapets avlöning och därmed sammanhängande), som dessa

fullmäktige skulle få att handlägga, torde ofta utan större olägenhet kunna

handläggas vid gemensamma sammanträden med församlingarnas fullmäktige,

där sådana vore utsedda, eller i småförsamlingar vid pastoratsstämma.

Även domkapitlet i Lund har vänt sig mot förslaget att i visst fall — då

samfälligheten omfattade samtliga angelägenheter — den enskilda försam­

lingens självbestämmanderätt skulle upphöra. Härom har domkapitlet anfört:

En dylik konsekvens av den föreslagna nya lagstiftningen syntes dom­

kapitlet ur kyrkoorganisationens synpunkt vara synnerligen betänklig. Denna

måste städse fasthålla vid den kring församlingskyrkan och prästens nåde-

medelsförvaltning grupperade lokalförsamlingen som den egentliga cellen i

den kyrkliga organismen — en tanke som exempelvis den nya preussiska

kyrkoförfattningen klart uttalat i sin fjärde artikel: »Die Kirclie haut sich

aus der Gemeinde auf». Domkapitlet ansåge alltså, att stadgandet härom

borde utgå.

Domkapitlet i Västerås har ansett, att möjlighet att förena delar av för­

samlingar till en samfällighet icke borde finnas. Härom har domkapitlet

anfört:

En samfällighet kunde enligt domkapitlets mening, som redan i viss mån

av erfarenheten bestyrkts, väl förekomma i fråga örn olika församlingar av

samma pastorat och någon gång, såsom då det gällde skolans angelägen­

heter, omfatta församlingar, tillhörande olika pastorat, men att, såsom i ut­

kastet förutsattes, även delar av skilda församlingar skulle kunna ingå i

en sådan samfällighet, torde verka nedbrytande på den starka, inom sig

slutna enhet, som en kyrkoförsamling av ålder bildade, och dessutom vålla

betydande praktiska svårigheter av olika slag. Yad som av vissa lokala

omständigheter därigenom någon gång skulle vinnas, motvägdes mer än

tillräckligt av det, som genom en sådan anordning för den kyrkliga organisa­

tionen riskerades. Domkapitlet måste därför yrka, att förslaget i denna del

måtte omarbetas.

Domkapitlet i Härnösand har ansett önskligt, att en klargörande utredning

komme till stånd rörande verkningarna av de föreslagna bestämmelserna

rörande samfälligheter samt att på grundval av denna en överarbetning av

utkastet på denna punkt företoges.

Rörande de förutsättningar, under vilka beslut örn bildande av samfällig­

het skulle kunna meddelas, har domkapitlet i Uppsala anfört:

Vad anginge införandet av kyrkliga samfälligheter, syntes detta dom­

kapitlet vara en anordning, som endast i mycket sällsynta undantagsfall

borde förekomma, som under inga förhållanden borde kunna påtvingas en

församling och som helt säkert innebure risken av många svårigheter och

konfliktanledningar. Den avsikt, som däri torde ligga att åstadkomma ut­

jämning i skattebördan för smärre och svagare församlingar, vore naturligen

värd allt erkännande. Den torde dock kunna nås på annat för försam­

lingarna mera tilltalande sätt och betydde väl efter skolkostnadernas över­

flyttande till den borgerliga kommunens inkomst- och utgiftsstat överhuvud

Kungl

.

Majus proposition nr LOD.

91

mindre än förr. — Men licht detta upphävande pa upprepade punktei av

församlingsavgränsningen vore för hela betraktelsesättet inom församlingarna

i kyrkliga angelägenheter främmande och skulle på avgörande punkter lätt

kunna bliva mot församlingarnas känsla för pietet och tradition stridande.

Det ställde sig, när det gällde de kyrkliga frågorna i deras sammanhang

med kyrka, prästgård och andra förhållanden med mångliundra-arig hävd,

helt annorlunda än då det gällde de kommunala frågorna. Det krav på

självbestämningsrätt, som även där gjorde sig gällande, vore ännu starkare,

när det gällde det kyrkliga livet; just när det gällde samlingen kring kyrka

och kyrkofrågor hade församlingarna vuxit upp till ett slags individualiteter,

som mycket starkt avgränsat sig mot grannförsamlingarna, och ett förbi­

seende härav, respektive brytande av denna individualitet kunde ofta ej ske

utan stora svårigheter och fara för det kyrkliga livet, något varom de mot

församlingarnas vilja genomförda pastoratssammanslagningarna talade sitt

tydliga språk; de hade ofta medfört vantrevnad för församlingarna och obot­

lig skada för kyrkligt liv och arbete. Mycket trassel och svårigheter skulle

samfälligheternas genomförande, även när det skett med församlingarnas

önskan, befaras medföra ej mindre för församlingarna själva, där många

frågor t. ex. örn kyrka, kyrkokassor, prästgårdar och annan kyrkoegendom

skulle ge talrika konfliktpunkter — erfarenheterna från pastoratssamman­

slagningarna talade också i detta avseende ett varnande språk än även

för församlingsledning och myndigheter, då samfällighetens genomförande i

det ena avseendet men ej i det andra skulle föranleda en mycket växlande

och svårhanterlig komplex i de olika samfälligheterna. En alldeles särskild

svårighet skulle uppkomma i samfälligheter, där den ena församlingen vöre

större än den andra och frågor, som övervägande rörde t. ex. den mindre

av dem, komme under behandling. Då krävdes ett stort mått av självöver-

vinnelse och takt från den större församlingen, örn icke den mindre för­

samlingens berättigade intressen skulle bliva lidande och likaså från bada

församlingarnas representanter, örn icke ledsamma och förödande stridig­

heter skulle uppkomma. Domkapitlet ansåge sig med hänsyn till dessa för­

hållanden böra i allmänhet bestämt avstyrka förslaget örn samfälligheter.

Endast i det fall, att det gällde små församlingar inom samma pastorat,

borde sådan kunna bildas, och då under inga förhallanden mot respektive

församlingars eget bestridande.

Jämväl domkapitlen i Växjö och J isby hava uttalat, att församlingar icke

borde förenas till kyrklig samfällighet, med mindre församlingarna uttalat

önskan därom.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har ifrågasatt, huruvida föreskriften örn

bildande av kyrkliga samfälligheter stöde i god överensstämmelse med de

grundsatser, på" vilka lagen den 13 juni 1919 örn kommunalförbund vore upp­

byggd. Härefter har länsstyrelsen anfört:

Det syntes därför böra tagas under förnyat ingående övervägande, huru­

vida tillräckliga skäl förelåge att vidtaga den inskränkning i den kommunala

självbestämningsrätten, som innefattades i nämnda förslag. Länsstyrelsen

kunde emellertid icke dölja för sig, att denna kommunala självbestämnings­

rätt ofta varit till hinder för genomförandet av en ändamålsenlig och god

organisation. Efter att hava berört ett annat område, där detta kommit till

synes, anförde länsstyrelsen, att länsstyrelsen ej kunde förneka, att vissa

skäl talade för en inskränkning i förevarande avseende av den kommunala

självbestämningsrätten, om denna inskränkning från principiella synpunkter

sett kunde anses tillrådlig.

Kungl. Majus proposition nr 11)0.

92

Vad slutligen angår frågan om de kyrkliga samfälligheternas organisation

och de därom föreslagna bestämmelserna Ilar domkapitlet i Linköping anfört

såvitt nu är i fråga:

Vad som i utkastet föreslagits angående kyrkliga samfälliglieter och ge­

mensamma kyrkoråd m. m. vore så oklart och till sina praktiska konse­

kvenser så föga genomtänkt, att det omöjligen i föreliggande skick kunde

läggas till grund för lagstiftning. Erfarenheten hade tydligt visat, att varje

församling måste hava sitt eget kyrkoråd och att separata kyrkoråd inga­

lunda kunde ersättas av ett för hela pastoratet gemensamt kyrkoråd, som

skulle handhava den kyrkliga samfällighetens samtliga angelägenheter, ty en

dylik anordning hnge till följd församlingsintressets försvagande och skulle

innebära ett fåfängt försök att utplåna det sedan sekler inrotade försam­

lg11!?8' och sockenbegreppet, som ej överskrede sockengränserna och hade

sin medelpunkt i sockenkyrkan och vad därtill hörde. Men lika otvetydigt

hade erfarenheten efter ikraftträdandet av 1910 års prästlöneregleringslag

och vad därmed sammanhängde visat nödvändigheten av att ett för pasto­

ratets samtliga församlingar gemensamt kyrkoråd kunde konstitueras för

gemensamma angelägenheters handläggning, samtidigt som varje församling

bibehölle ett eget kyrkoråd för sina särskilda angelägenheter. Denna under

nuvarande förhållanden absolut nödvändiga anordning syntes föresväva ve­

derbörande i motiveringen till Kap. 1 § 1: »Vid sidan härav (nämligen sam-

fällighetens kyrkostämma, kyrkoråd m. m.) skola de i samfälligheten ingå­

ende församlingarna hava sina beslutande och förvaltande organ», men av

utkastet framginge snarare motsatsen. På annat sätt kunde man väl icke

tolka Kap. 4 § 1: »I varje församling skall finnas ett kyrkoråd och i varje

skoldistrikt ett skolråd. Inom samma pastorat eller stad må dock flera för­

samlingar kunna förena sig om gemensamt kyrkoråd.» Alltså det gemen­

samma kyrkorådet skulle utesluta de separata kyrkoråden. Enligt Kaja. 1

§ 1 däremot skulle två eller flera församlingar, som tillsammans bilda ett

pastorat, utgöra en kyrklig samfällighet för vården örn gemensamma ange­

lägenheter, och beträffande denna samfällighet skulle med avseende å gemen­

samma angelägenheter i tillämpliga delar gälla vad som stadgas örn för­

samling, det vill säga, det skall finnas ett kyrkoråd, nämligen ett gemen­

samt kyrkoråd. Bestämmelserna här måste helt omredigeras, så att det

tydligt föreskreves dels, att varje församling skulle hava sitt eget kyrkoråd,

som skvdle väljas av denna församlings kyrkostämma, dels att i ett pastorat,

bestående av flera församlingar skulle för de gemensamma angelägenheternas

behandling finnas ett gemensamt kyrkoråd.

Jämväl domkapitlet i Göteborg har ansett bestämmelserna om kyrklig sam­

fällighet lida av viss oklarhet. Sålunda borde tydligt angivas, att, även där

sådan samfällighet funnes, de särskilda församlingarna skulle behålla sina

särskilda kyrkoråd vid sidan av det gemensamma.

I denna fråga har Malmö stads församlingars sammansatta kyrkoråd yttrat:

Därest, såsom vore anledning antaga, Malmö stads församlingar jämväl

framdeles skulle såsom hittills hava gemensam kyrklig ekonomi, skulle för­

samlingarna enligt utkastet till lag örn församlingsstyrelse i ekonomiskt hän­

seende bilda en samfällighet med kyrkofullmäktige och kyrkoråd. Därjämte

skulle inom varje församling -— innevånarantalet i envar av stadens sex för­

samlingar överstege 1,500 — finnas särskilt kyrkoråd och särskilda kyrko­

fullmäktige. I stort sett alltså samma förvaltningsorganisation som redan

förefunnes dock med de betydande fördelar, som kyrkofullmäktiginstitutio-

nen erbjöde. Jämväl det minskade antalet ledamöter i det samfällighetens

Kungl. Majus proposition nr 100.

93

kyrkoråd, som skulle komma att motsvara det nuvarande sammansatta kyrko­

rådet, vöre en betydelsefull förbättring och bomme att medföra en smidigare

och mera lätthanterlig förvaltningsordning. Sammansatta kyrkorådet hyste

dock vissa betänkligheter mot att i en kyrklig samfällighet av här antytt

slag skulle finnas kyrkofullmäktige i såväl de särskilda församlingarna som

i samfälligheten. Det förefölle sammansatta kyrkorådet, som örn kyrkofull-

mäktiginstitutionen i de särskilda i samfälligheten ingående församlingarna

skulle kunna undvaras och vissa av dessas befogenheter utan alltför stora

lagändringar överflyttas å kyrkoråden i de särskilda församlingarna. I de

fall, där en sådan överflyttning icke skulle vara möjlig eller lämplig, samt

vid val av kyrkoråd skulle kyrkostämman bibehållas som organ för utövande

av eller handliavande av sådana angelägenheter.

Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att behov av särskilda former

för handliavande av angelägenheter, som äro gemensamma för två eller flera

församlingar, gjort sig gällande företrädesvis i två hänseenden. Dels synes

det önskvärt att finna en form avpassad för den jämförelsevis omfattande

gemenskap, som redan består mellan församlingar i vissa större städer, dels

ock bör möjlighet skapas för församlingar, vilka icke tillhöra en dylik gemen­

skap, att genom samfällda organ handhava vissa gemensamma ärenden, i

främsta rummet frågor örn prästerskapets avlöning.

Yad först angår den mera omfattande gemenskapen synes det av kyrko-

fullmäktigsakkunniga förordade och sedermera i utkastet upptagna institutet,

kyrklig samfällighet, innefatta en i olika avseenden lämplig lösning. Dylik

samfällighet kan enligt utkastet omfatta alla i lagen avsedda kyrkliga ange­

lägenheter, varvid således en fullständig kyrklig gemenskap inträder. Den

kan siven vara mindre omfattande och avse vissa bestämda angelägenheter,

till exempel församlingarnas ekonomi eller deras skolväsen. Det synes

vara en fördel, att gemenskapens omfattning sålunda icke angives i lagen

utan kan bestämmas från fall till fall. Härigenom vinnes möjlighet att bereda

de i samfälligheten ingående församlingarna viss rörelsefrihet. Beträffa lide

samfällighet skall, i den mån ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla

vad i lagen stadgas örn församling. Härav följer, att för samfälligheten

skola finnas kyrkostämma, eventuellt kyrkofullmäktige, samt kyrkoråd och,

där samfälligheten omfattar skolväsendet, skolråd. Därjämte skola i regel

de särskilda församlingarna hava sina beslutande och förvaltande organ

för handliavande av de angelägenheter, som ej omfattas av gemenskapen.

Endast därest gemenskapen är fullständig, skola dylika organ icke finnas i

de särskilda församlingarna. En del av de anmärkningar, som på denna

punkt framställts mot det föreslagna nya institutet, hava i viss mån sin

grund i en missuppfattning av utkastets bestämmelser. Anmärkningarna utgå

nämligen från den förutsättningen, att sedan en församling ingått i kyrklig

samfällighet, församlingens sjidvbestämmanderiitt alltid skulle helt upphöra.

Såsom redan berörts inträffar detta endast i de fall, då samfälligheten är

fullständig och några ärenden således icke återstå för handläggning av de

särskilda församlingarna. Något annat kan näppeligen med en riktig tolk­

ning utläsas ur utkastets bestämmelser. De i kap. 4 § 1 givna föreskrifterna

örn gemensamt kyrkoråd avse det fall, då församlingar vilja, ehuru de ej

bilda en kyrklig samfällighet, förena sig Örn gemensamt kyrkoråd.

Kungl. Majus proposition nr 100.

Departement

chefen.

94

Då jag sålunda anser mig böra i princip biträda förslaget om införande

av institutet kyrklig samfällighet, vill jag tillika framhålla, att enligt min

mening församlingar i regel icke böra mot sin vilja infogas i en dylik gemen­

skap. Institutet avser i främsta rummet att täcka de former för samverkan,

som redan bestå, men möjlighet bör naturligen finnas att även i andra fall

förena församlingar, som önska på detta sätt sammansluta sig. I lagen

torde böra intagas föreskrift, att förordnande om bildande av kyrklig sam­

fällighet kan meddelas allenast då de särskilda församlingarna samtyckt där­

till eller åtgärden finnes vara påkallad av betydande allmänt behov.

Det har i en del yttranden gjorts gällande, att samfälligheter omfattande

alla kyrkliga angelägenheter icke borde få förekomma. Emellertid synes

möjlighet böra hållas öppen för bildande även av dylik gemenskap. Såsom

kyrkofullmäktigsakkunniga framhållit har en fullständig gemenskap upp­

kommit mellan församlingarna i Jönköping, vilka sammansmält till en enda

kyrklig primärkommun, och liknande förhållanden kunna uppkomma även

på andra orter. Lämpligt torde ock vara, att möjlighet beredes att till sam­

fällighet förena även delar av skilda församlingar. En sådan åtgärd kari be­

finnas påkallad i fråga örn skolväsendet. Befogenhet för Kungl. Majit att

förena delar av församlingar till ett skoldistrikt finnes redan enligt gäl­

lande kyrkostämmoförordning. I fråga om handläggningen i församling, som

tillhör kyrklig samfällighet, av de ärenden, vilka äro förbehållna försam­

lingen, torde i allmänhet böra tillämpas de regler, som gälla för fullt fristå­

ende församling. Att för dessa fall i lag uppställa särskilda bestämmelser

synes ej erforderligt. Såsom jag i det följande kommer att utveckla torde

emellertid viss frihet böra lämnas Kungl. Majit att i detta avseende med­

dela särskilda föreskrifter. Med hänsyn till eljest använd terminologi synes

även för samfällighets verkställande organ böra användas beteckningen kyrko­

råd. Jämväl i detta hänseende bör emellertid Kungl. Majit hava möjlighet

att föreskriva undantag.

Vidkommande härefter önskemålet att i andra fall än nu berörts skapa

samfällda organ för handläggning av ärenden, som äro gemensamma för två

eller flera församlingar, må erinras, att enligt utkastet varje pastorat skulle

bilda en kyrklig samfällighet. Pastoratet skulle sålunda såvitt angår för

pastoratet gemensamma angelägenheter likställas med församling. Dess

beslutanderätt skulle utövas av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige och för

verkställighet skulle finnas kyrkoråd. Den föreslagna anordningen synes

emellertid komma att leda till en betänklig överorganisation. I många

pastorat förekomma gemensamma ärenden endast sällan, och att för hand­

läggning av dessa ärenden välja särskilda fullmäktige synes icke påkallat.

Lämpligare torde vara, att sådana ärenden avgöras av en för pastoratet

gemensam kyrkostämma. Det viktigaste är emellertid, att möjlighet beredes

pastorat att tillsätta ett gemensamt verkställande organ framförallt för för­

valtning, utbetalning och redovisning av medel avsedda för prästerskapets

avlöning. Att för detta ändamål föreskriva, att ledamöterna i de olika för­

samlingarnas kyrkoråd skola bilda ett pastoratskyrkoråd, synes mindre ända­

målsenligt. En dylik anordning skulle innebära en alltför tung organisation

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

95

och skulle i vissa fall kunna leda till att de olika församlingarna finge en representation, som icke stöde i rättvist förhållande till deras storlek. Ej heller synes lämpligt att uppdraga åt moderförsamlings kyrkoråd att hand­ hava pastoratets angelägenheter. Bättre torde vara, att församlingarna er­ hålla möjlighet att utse ett för pastoratet gemensamt kyrkoråd. Sådant kyrkoråd bör finnas vid sidan av de särskilda församlingarnas kyrkoråd. Naturligen bör härvid icke göras någon inskränkning i den rätt, som redan tillkommer församlingar, att i vissa fall förena sig örn gemensamt kyrkoråd, vilket träder i stället för de särskilda kyrkoråden. Behov av en organisa­ tion av den art, som nu förordats, lärer egentligen vara för handen i för­ samlingar tillhörande samma pastorat. Emellertid torde anordningen icke böra begränsas till dylika församlingar. Former för samverkan kunna vara önskvärda även i fråga om församlingar tillhörande olika pastorat. Det synes därför riktigast att generellt föreskriva, att ärende, som är gemensamt för två eller flera församlingar, vilka ej bilda en kyrklig samfällighet, skall handläggas å gemensam kyrkostämma med församlingarna, samt att dylika församlingar hava rätt att vid sidan av sina särskilda verkställande organ utse gemensamt kyrkoråd.

Genom de bestämmelser jag sålunda förordar torde förut berörda önske­ mål att skapa former för samverkan mellan församlingar bliva i huvudsak tillgodosedda. Då det emellertid är svårt att överblicka de olika förhållan­ den, som råda på skilda platser, särskilt i fråga örn församlingar, vilka önska ingå i kyrklig samfällighet, torde det böra överlämnas åt Kungl. Majit att meddela de bestämmelser, som utöver lagens stadganden kunna anses påkallade. Tydligen bör Kungl. Majit härvid kunna uppställa vissa före­ skrifter även rörande handläggningen av de ärenden, i vilka beslutanderätten tillkommer de i samfälligheten ingående särskilda församlingarna. Speciella bestämmelser rörande kyrkliga samfälligheter torde i regel kunna givas i samband med meddelande av förordnande, att en sådan samfällighet skall bildas. Det synes lämpligt, att därest förevarande lagförslag godkännas av riksdagen, beslut örn konstituerande av kyrklig samfällighet meddelas i god tid före lagarnas ikraftträdande.

Tillräcklig anledning torde icke föreligga att nu upptaga bestämmelser örn rätt för församlingar att bilda kommunalförbund. Det synes nämligen vara skäl att avvakta någon tids erfarenhet rörande den omfattning, i vilken de nu föreslagna formerna för samverkan komma till användning, samt an­ gående resultatet därav. Erinras må i detta sammanhang, att utredning för närvarande pågår rörande möjligheterna att sammanföra borgerliga kom­ muner för handhavande av den sociala försäkrings- och hjälpverksamheten, samt att denna utredning kan bliva av betydelse även för frågan örn sättet för samverkan mellan församlingar.

De bestämmelser, som erfordras angående kyrkofullmäktige samt rörande kyrkliga samfälligheter och handläggning av ärenden, som eljest äro gemen­ samma för två eller flera församlingar, böra naturligen hava sin plats i för­ ordningen örn kyrkostämma m. m. samt, vad angår Stockholm, i den för

Kungl. Majlis proposition nr 100.

J

Revision av kyrkön idmin o-

förordningarna.

Departements­

chefen.

96

huvudstaden gällande kyrkostämmoförordningen. Med anledning härav måste

övervägas, huruvida de ändringar, som böra göras i nämnda författningar,

skola begränsas till infogande däri av föreskrifter i berörda ämnen, eller i

samband därmed en mera omfattande revision av förordningarna bör verk­

ställas. Tydligt torde vara, att erforderliga bestämmelser angående kyrko­

fullmäktige — även om reglerna rörande val införas i en särskild vallag —

måste bliva jämförelsevis vidlyftiga, och att deras infogande i omförmälda

båda förordningar bomme att medföra en betydande omredigering av de­

samma. Till förmån för en allmän revision av förordningarna talar även,

att en sådan revision nu verkställts av gällande förordningar örn kommunal­

styrelse på landet och i stad. I huvudsak samma skäl, som föranlett om­

arbetning av sistnämnda författningar, kunna åberopas för en överarbetning

av förordningarna örn kyrkostämma. Beglerna rörande den kyrkliga försam­

lingen ansluta sig i huvudsak till de bestämmelser, som gälla för den borger­

liga kommunen, och ändringar i de senare böra i många fall föranleda jämk­

ningar i de förra.

Mot ett företagande i detta sammanhang av en allmän revision av för­

ordningarna örn kyrkostämma m. m. kan visserligen invändas, att en sådan

revision icke borde verkställas, innan ställning tagits till det av 1925 års

religionsfrihetssakkunniga den 9 augusti 1927 framlagda betänkandet med

förslag angående vidgad rätt till utträde ur svenska kyrkan jämte därmed

sammanhängande frågor. I detta betänkande hava de sakkunniga framlagt

bland annat förslag till ändringar i omförmälda förordningar. Emellertid

synes det icke lämpligt att i avbidan på slutligt avgörande av det omfat­

tande och svårlösta spörsmålet om utvidgning av rätten till utträde ur kyr­

kan uppskjuta den önskvärda omarbetningen av kyrkostämmoförordningarna.

Beaktas bör även, att omförmälda spörsmål numera kommit i ett i viss mån

ändrat läge. I skrivelse den 2 november 1929, nr 30, har nämligen kyrko­

mötet med anledning av en inom mötet väckt motion angående vissa kyrko-

organisatoriska frågor anhållit, att Kungl. Majit täcktes i sammanhang med

behandlingen av förutnämnda betänkande låta verkställa en allsidig utred­

ning angående de i motionen berörda frågorna.

Den föreslagna revisionen av förordningarna örn kyrkostämma m. m. bör

naturligen i första hand omfatta införande däri av erforderliga bestämmelser

i de ämnen, som tidigare berörts. Tillika böra förordningarna till uppställ­

ning och uttryckssätt bringas i överensstämmelse med kommunalförord­

ningarna i deras föreslagna nya form. Visserligen måste beaktas, att ett

överförande på församlingen av de regler, som befunnits lämpliga för den

borgerliga kommunen, i vissa fall med hänsyn till församlingens egenart

icke låter sig göra, men å andra sidan är det tydligt, att huvudreglerna

rörande den borgerliga kommunens organisation och formerna för dess verk­

samhet låta väl anpassa sig på församlingen. Den ifrågasatta revisionen

synes även böra avse ett borttagande av ej motiverade skiljaktigheter mellan

kyrkostämmoförordningen för Stockholm och den för riket i övrigt gällande

förordningen. Ur vissa synpunkter hade det varit önskvärt, att de olik-

Kungl. Majus proposition nr 100.

97

heter, som bestå mellan dessa författningar, kunnat i huvudsak avlägsnas och bestämmelserna rörande huvudstaden infogas i den allmänna författ­ ningen. De speciella förhållanden, som råda i Stockholm, synas emeller­ tid påkalla särskilda regler av den omfattning, att deras upptagande i den för riket i övrigt gällande författningen skulle vara förenat med avsevärda olägenheter. Jämte de reella frågor, som enligt vad nu berörts böra vid den ifrågasatta revisionen upptagas till prövning, torde därvid även böra beaktas vissa spörsmål, i vilka framställningar föreligga från riksdagen eller kyrkomötet eller till vilka riksdagen eljest tagit ställning. Däremot torde i detta sammanhang andra förslag örn vidtagande i gällande bestämmelser av mera betydande sakliga ändringar böra lämnas å sido. För ett avgö­ rande i dessa frågor kräves nämligen en fullständigare utredning än den som nu kunnat komma till stånd.

Yad slutligen angår de föreskrifter, som bliva nödvändiga för möjliggö­ rande av skolärendenas överflyttande till den borgerliga kommunen jämväl på landsbygden, kan det naturligen göras gällande, att dessa föreskrifter böra meddelas i en särskild lag, motsvarande den för städerna gällande lagen av år 1909. För en dylik uppdelning av bestämmelserna för land och stad i två särskilda författningar talar i viss mån, att reglerna rörande kommunal­ styrelse i de framlagda förslagen äro intagna i två lagar. Emellertid skulle de båda lagarna örn skolväsendet komma att bliva så gott som fullständigt likalydande. Härtill kommer, att med hänsyn till den verkställda revisionen av reglerna örn den borgerliga och den kyrkliga kommunen vissa jämkningar äro önskvärda i 1909 års lag. På grund härav har det synts lämpligast, att en omarbetning verkställes av sistnämnda lag, varigenom denna göres till­ lämplig även å landsbygden.

Av det anförda lärer framgå, att jag beträffande den legislativa behand­ lingen av föreliggande ämnen ansluter mig till den uppfattning, som kommit till synes i de inom departementet uppgjorda utkasten, i vad de tillhöra området för min ämbetsbefattning. Dessa utkast synas mig i huvudsak ägnade att läggas till grund för lagstiftning i omförmälda ämnen. Med an­ ledning av de erinringar, som framställts i de avgivna yttrandena, har jag emellertid låtit inom departementet verkställa en överarbetning av utkasten. Yid detta arbete hava jämväl de ändringar beaktats, som inom socialdepar­ tementet vidtagits i de av landshövdingen Hammarskjöld framlagda för­ slagen till bestämmelser rörande den borgerliga kommunen. För de ändringar, som sålunda företagits i utkasten, vill jag redogöra i det följande. Härvid kommer jag emellertid icke att uppehålla mig vid de frågor, som äro gemen­ samma för församlingen och den borgerliga kommunen. Beträffande dessa frågor får jag hänvisa till vad chefen för socialdepartementet anfört vid framläggande av de till hans ämbetsbefattning hörande lagförslagen. Ej heller ämnar jag beröra en del smärre jämkningar, som vidtagits huvudsakligen flir vinnande av överensstämmelse med de föreslagna kommunallagarna.

Bihang till riksdagens protokoll

1900

.

1

sami.

78

käft. (Nr 100.)

870 59 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Revision av

lagen om folkskole­

väsendet i vissa städer.

Departements­

chefen.

I det följande kommer jag att begagna här angivna förkortningar: K. = förordningen den 21 mars 1862 örn kyrkostämma, samt kyrkoråd

och skolråd;

K. S. — förordningen den 20 november 1863 örn kyrkostämma, samt kyrko­

råd och skolråd i Stockholm;

L. = förordningen den 21 mars 1862 örn kommunalstyrelse på landet; S. = förordningen den 21 mars 1862 örn kommunalstyrelse i stad; V. S. = lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer; F. L. = det framlagda förslaget till lag örn kommunalstyrelse på landet; F. S. = det framlagda förslaget till lag örn kommunalstyrelse i stad.

Förslaget till lag om församlingsstyrelse.

Det av kyrkofullmäktigsakkunniga framlagda förslaget till lag, vilket avsåg att ersätta K., hade rubriken »lag örn församlingsstyrelse». Såsom skäl härför yttrade de sakkunniga, att då kyrkostämman icke längre skulle uteslutande bliva organet för kyrkoförsamlingens beslutanderätt utan denna kunde uppdragas åt fullmäktige, hade den nya författningen ansetts böra i analogi med förordningarna örn »kommunalstyrelse» på landet och i stad betecknas såsom handlande om »församlingsstyrelse».

Den av de sakkunniga föreslagna rubriken synes lämplig. Den ansluter sig även till rubriken å de förut i dag framlagda förslagen till lagar om kommunalstyrelse på landet och i stad.

98

Kungl. Majus proposition nr 100.

Kap. 1. Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Första stycket motsvarar K. § 1 första stycket. Förande de

i

andra stycket intagna bestämmelserna får jag hänvisa till

vad jag redan anfört beträffande kyrkliga samfälligheter.

Tredje stycket motsvarar K. § 1 andra stycket med den ändring, som betingas av stadgandet i förslagets andra stycke.

I fjärde stycket har intagits en bestämmelse motsvarande K. § 1 tredje stycket.

§

2

.

Kyrkofullmäktigsakkunniga.

Denna paragraf motsvarar i viss mån K. § 2. I sin motivering anförde liyrlcofullmältiigsaklcunniga bland annat: I K. förekomme i § 2 en uppräkning av vad till kyrkostämmans hand­ läggning hörde. Någon sådan uppräkning förekomme däremot icke i de bägge förordningar, som reglerade den borgerliga kommunens självstyrelse. Men då i förevarande fall vore fråga örn en kommun av mera speciell karak­ tär, syntes en uppräkning av de ärenden, som folie inom området för dennas verksamhet, alltjämt vara av behovet påkallad. I överensstämmelse därmed och såsom en närmare förklaring till vad som i § 1 avsåges med uttrycket »kyrkliga angelägenheter» hade i § 2 införts en uppräkning av vad med kyrkliga angelägenheter skulle förstås.

Jämväl i utkastet upptogs en liknande uppräkning. Denna anslöt sig

utkastet,

till förteckningen i K. § 2. Dock hade ej upptagits frågor örn val av ledamöter i kyrkoråd, skolråd, fortsättningsskolestyrelse eller biblioteks- styrelse och ej heller frågor örn granskning av kyrko- eller skolråds eller särskild styrelses räkenskaper.

Rörande innehållet i denna paragraf hava länsstyrelsen i Uppsala län

Yttranden

samt domlcapitlen i Uppsala, Lund och Västerås, ävensom centralstyrelsen för °'erutkastct allmänna svenska prästföreningen framhållit, att nyare grenar av kyrklig verksamhet såsom diakonin, frivilligt församlingsarbete, ungdomsverksam­ het m. m. icke upptagits i paragrafen. Sålunda har länsstyrelsen i Upp­ sala län anfört:

Då för angivande av omfattningen av den kyrkliga kommunens uppgifter och befogenhet i lagen meddelades förteckning å de skilda angelägenheter och ärenden, vilkas handhavande tillkomme kyrkoförsamlingen, vore det givetvis angeläget, att förteckningens olika rubriker icke avfattades så snävt, att från kyrkoförsamlingens omvårdnad utestängdes några angelägenheter, som enligt sakens natur hörde dit. Mot den i förevarande paragraf intagna förteckningen kunde i sådant hänseende anmärkas, att icke under någon av däri angivna rubriker syntes kunna inordnas ens en så betydelsefull kyrklig angelägenhet, som den kyrkliga diakonin numera utgjorde. Den på det kyrkliga området pågående utvecklingen torde hava medfört och kunde lätteligen komma att medföra även andra nya uppgifter, för vilka en kyrko- församling icke borde eller kunde stå likgiltig, men som församlingen icke skulle hava möjlighet att upptaga eller stödja, därest dess befogenhet vore ovillkorligen begränsad till de i utkastet uppräknade frågorna, så preciserade som nu vore fallet.

Beträffande de i förevarande paragraf upptagna frågorna rörande bibliotek har skolöverstyrelsen anfört:

Frågan örn handläggandet av ärenden angående bibliotek borde givetvis ses i samband med en undersökning av motsvarande föreskrifter i biblioteks- författningarna. Enligt ännu gällande kungörelse angående understödjande av folkbiblioteksväsendet den 31 december 1920 utginge understöd dels till folkbibliotek, vilket kunde tillhöra kyrklig eller borgerlig kommun eller ock lokal förening, dels till skolbibliotek av olika slag, varvid folkskolans bibliotek skulle tillhöra skoldistriktet. Det framginge tydligt, att ett skolbibliotek i den mening, vari nämnda kungörelse använde ordet, ej kunde utgöra en underavdelning av folkbiblioteket. 1929 års riksdag hade beslutat en full­ ständig nyorganisation i fråga örn statens understödjande av folkbiblioteks­ väsendet. I den till grund för riksdagsbeslutet liggande propositionen, som i det avseende, varom här vore fråga, antagits oförändrad, ifrågasattes emel­ lertid på nämnda punkt ingen ändring.

Med hänsyn till det anförda har överstyrelsen föreslagit vissa ändringar i förevarande paragraf.

Domlcapitlen i Uppsala, Linköping, Växjö och Lund samt centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen hava ansett, att i denna paragraf borde upptagas val av ledamöter i kyrkoråd och skolråd. Domkapitlet i Uppsala har som skäl härför anfört, att bestämmelsen i kap. 4 § 4 borde erhålla en motsvarighet i de allmänna bestämmelserna om kyrkostämmas befogen-

Kungl. Majus proposition nr 100.

99

Departements­

chefen.

liet, samt att kyrkostämmas rättighet att vid samfällighet välja gemensamt kyrkoråd och eventuellt skolråd borde här påpekas. I övrigt har som skäl för nämnda frågas upptagande i detta moment anförts, att besvär över val av ledamöter i kyrkoråd och skolråd borde — i likhet med övriga i momentet upptagna val — prövas av domkapitel och ej av länsstyrelse.

Domkapitlet i Lund har föreslagit, att mom. 3 och 4 i K. § 2 måtte oförändrade upptagas i det nya förslaget.

Domkapitlet i Linköping Ilar föreslagit, att mom. g) i utkastet med hänsyn till bestämmelserna i kungörelsen den 26 november 1920 med föreskrifter rörande det olfentliga byggnadsväsendet § 29 borde erhålla följande for­ mulering: »Byggnad och underhåll av kyrka, kapell, gravkor eller begravningskapell, klockstapel, församlingshus eller annan för kyrkligt ända­ mål avsedd byggnad med vad därtill hör, skolhus, lokal för församlings- bibliotek samt boställen för prästerskap, skollärare eller kyrkobetjänte» .

Domkapitlet har framhållit, att det numera vore synnerligen vanligt, att församling byggde ett församlingshus, och lagen borde då tydligen ut­ säga, att detta vore en erkänt kyrklig angelägenhet.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har erinrat, att styrelsen i yttrande över religionsfrihetssakkunnigas betänkande uttalat sig för en lagstiftning, som medgåve städerna att lägga förvaltningen av begravningsplatserna under den borgerliga kommunen. I den mån eldbegängelsen komme till större användning, syntes enligt styrelsens mening med denna begravningsform sammanhängande förhållanden lättare kunna ordnas genom den borgerliga kommunen.

I likhet med kyrkofullmäktigsakkunniga finner jag lämpligt, att i lagen intages en uppräkning av de frågor, som falla inom ramen för försam­ lingarnas självstyrelse. Denna uppräkning torde böra i huvudsak ansluta sig till förteckningen i K. § 2. Mot innehållet i nämnda förteckning och framför allt mot dess uppställning kunna visserligen framställas en del anmärkningar, men det synes icke lämpligt att i detta sammanhang före­ taga en genomgripande omarbetning av förteckningen. En del ändringar torde emellertid vara påkallade. Sålunda bör vid förteckningens upp­ ställande hänsyn tagas till de nya former för församlingsverksamhet, som så småningom vuxit fram. På grund härav bör en antydan givas örn den kyrkliga diakonin, det frivilliga församlingsarbetet, ungdomsverksamheten med mera. Detta synes lämpligen kunna ske därigenom, att bland de kyrkliga angelägenheterna upptagas frågor örn »åtgärder för främjande av f örsamlingsvården».

Med hänsyn till de av skolöverstyrelsen framställda anmärkningarna hava punkterna örn folk- och fortsättningsskolundervisningen samt biblio­ teksväsendet erhållit en något ändrad avfattning. Likaså har, i anslutning till framställd erinran, bland byggnader, vilkas uppförande och underhåll åligger församling, upptagits jämväl församlingshus. Däremot synes skäl ej föreligga att mera fullständigt uppräkna omförmälda byggnader.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Då den förevarande uppräkningen avser att angiva den yttre gränsen för församlingens verksamhet, synes det ej lämpligt att här upptaga sådana frågor, som angå församlingens inre organisation eller formerna för dess förvaltning. Dylika frågor falla naturligen, där ej annat är stadgat, utan vidare inom församlingens kompetensområde. Därest här skulle uppräknas till exempel frågor om val av ledamöter i kyrkoråd och skolråd eller örn revision av församlingens räkenskaper, borde förteckningen även upptaga ett flertal andra frågor, såsom angående införande eller avskaffande av kyrko­ fullmäktige, örn ställe för kyrkostämmas hållande och örn valkretsindelning. Tydligt torde vara, att upptagandet av viss grupp av frågor i förevarande paragraf icke har något reellt samband med spörsmålet, av vilken myndighet besvär i nämnda frågor skola prövas.

Den av styrelsen för svenska stadsförbundet berörda frågan lärer icke böra i detta sammanhang upptagas till avgörande. Frågan sammanhänger med vissa andra spörsmål, som behandlas i religionsfrihetssakknnnigas förut omförmälda betänkande, och såsom redan framhållits torde nämnda betänkande icke utan ytterligare omprövning kunna läggas till grund för lagstiftning. Däremot torde stadgandet örn begravningsplatser böra erhålla en något ändrad lydelse.

§ 3.

Paragrafen motsvarar L. § 6 första stycket och F. L. kap. 1 § 7. I enlighet med vad tidigare anförts har här intagits stadgande, att i ärende, som är gemensamt för två eller flera församlingar, vilka icke ut­ göra en kyrklig samfällighet, beslutanderätten skall utövas å gemensam kyrkostämma med församlingarna. Vad angår kyrklig samfällighet följer av § 1 andra stycket, jämfört med första stycket i förevarande paragraf, att samfällighetens beslutanderätt utövas å kyrkostämma eller av kyrko­ fullmäktige för samfälligheten.

§ 4.

Paragrafen motsvarar L. § 27, och F. L. kap. ! § 8. I denna paragraf möter frågan, huruvida kyrkofullmäktiginstitutionen bör införas fakultativt oavsett församlingens storlek eller obligatoriskt vid viss folkmängdssiffra.

Kyrko fullmäktigsaMunniga föreslogo ett fakultativt införande av fullmäk- tiginstitutionen utan avseende å församlingens storlek. De sakkunniga anförde härom, bland annat, följande:

De sakkunniga hade till övervägande förehaft frågan, huruvida fullmäktig- institutionen skulle för den kyrkliga församlingen liksom för den borgerliga kommunen vara obligatorisk vid viss folkmängdssiffra, eller då församlingen räknade visst antal densamma i egentlig mening tillhörande medlemmar. Den sistnämnda beräkningsgrunden skulle i sådant fall otvivelaktigt vara den riktigaste. Men ur praktisk synpunkt mötte därvid den olägenheten, att någon officiell statistik över antalet egentliga församlingsmedlemmar icke funnes och att det mången gång skulle vålla svårighet att exakt angiva för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

101

Kyrkofullmäk tigsakkunniga

F. 1: 4.

Yttranden över

kyrkofullmäk-

tigsakkunnigas

förslag.

Utkastet.

Yttranden över

utkastet.

samlingens medlemsantal. Man skulle sålunda vara hänvisad till att vid

bestämmandet, huruvida fullmäktige borde finnas eller icke, följa siffrorna

rörande folkmängden. En sådan, från det egentliga medlemsantalet måhända

betydligt avvikande beräkningsgrund vore såsom underlag för ett obligatoriskt

införande av fullmäktiginstitutionen mindre tillfredsställande och skulle säker­

ligen, örn rätten till utträde ur kyrkan — såsom avsett vore — ytterligare

utvidgades, bliva än mer ohållbar. Men därtill komme, att det beträffande den

kyrkliga kommunen vore långt svårare än i fråga örn den borgerliga att be­

stämt fastslå, att vid ett visst medlems- eller invånarantal behov inträdde

av fullmäktiginstitutionens införande. Aven örn det vore tydligt nog, att, efter

överflyttandet av folkskolans och därmed sammanhängande angelägenheter

till den borgerliga kommunen, i de större församlingarna en tillräckligt stor

mängd ärenden återstode för handläggning inom församlingen för att motivera

införandet av särskilda fullmäktige för deras behandling, kunde dock icke

behovet av fullmäktige alltid mätas efter invånarantalet allena. Ett sådant

behov kunde nämligen också inställa sig där långa avstånd eller eljest obe­

kväma kommunikationer inom en församling, oberoende av större eller mindre

folkmängd, försvårade besök vid stämmor. An vidare kunde intresset för

församlingsangelägenheterna vara olika på olika orter. Där intresset vore

starkt och levande, kunde, åtminstone i mindre församlingar, den allmänna

stämman hava berättigande; där intresset åter vore mindre utpräglat eller

mera ojämnt fördelat, vore fullmäktiginstitutionen att föredraga. Det hade

vid dessa förhållanden synts de sakkunniga riktigast, att åt församlingarna

själva överlätes att avgöra, örn och när de önskade åt fullmäktige överlämna

sin beslutanderätt i kyrkliga angelägenheter.

Åtskilliga av de över kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag hörda myndig­

heterna tillstyrkte förslagets bestämmelser örn ett fakultativt införande av

kyrkofullmäktiginstitutionen. I vissa fall anslöto sig myndigheterna till

tanken, att rätten att välja fullmäktige borde begränsas till församlingar

med visst minimiantal invånare eller mera betydande areal. Några myndig­

heter förordade obligatoriskt införande av fullmäktige i större församlingar.

Enligt utkastet skulle införandet av kyrkofullmäktiginstitutionen vara

obligatoriskt i församling med mera än 1,500 invånare under det att i

församling med 1,500 invånare eller därunder införandet av nämnda in­

stitution skulle vara beroende på beslut av församlingen. Jämlikt stad­

gande i § 1 i utkastet skulle nämnda bestämmelser gälla även för kyrklig

samfällighet.

Av de myndigheter och sammanslutningar, som i denna fråga yttrat sig

rörande utkastet, hava länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus, Skaraborgs och

Norrbottens län samt domkapitlen i Linköping och Visby förordat, att införan­

det av kyrkofullmäktige i alla församlingar skulle göras fakultativt. Till

stöd för sin mening har länsstyrelsen i Skaraborgs län anfört bland annat:

Det syntes länsstyrelsen, som örn frågan örn kyrkofullmäktige ställde sig

olika, då det gällde större och då det gällde mindre församlingar. Att för

så stora kyrkoförsamlingar, som de största städernas, kyrkofullmäktiginstitu­

tionen vore berättigad, kunde icke förnekas. Beträffande de mindre försam­

lingarna åter, särskilt de på landet, torde förhållandet icke vara enahanda,

då behovet därvidlag ej på samma sätt framträdde. I de mindre försam­

lingarna torde det från församlingsvårdens synpunkt hava sin stora bety-

102

Kungl. Majda proposition nr 100.

(leise, att församlingsmedlemmarna finge deltaga i kyrkostämmans förhand­ lingar och icke vara avskurna därifrån genom kyrkofullmäktiginstitutionen. Det vore nämligen så, att genom detta deltagande församlingsmedlemmarnas intresse för det kyrkliga livet både kunde få och även väl behövde komma till uttryck, och detta vore en sak, som ingalunda finge förbises. Dessa synpunkter syntes länsstyrelsen vägande med hänsyn till rådande förhål­ landen inom Skaraborgs Ian. Det syntes icke vara förmätet antaga, att kyrko­ fullmäktiginstitutionen icke komme att bidraga till att hålla intresset för det kyrkliga livet vid makt. I nu rådande partipolitiska tider kunde med fog antagas, att parti disciplinen komme att göra sig gällande vid valeri av kyrkofullmäktige liksom förhållandet redan visat sig vara vid valen till funktionärer inom den borgerliga kommunen. Fara kunde då föreligga, att en politisk majoritet komme till styret och låste fast en frågas avgörande för längre tid, i det minsta för valperioden. Det syntes därför, som örn kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag på ett lyckligare sätt löst frågan, när det gjort införande av kyrkofullmäktige fakultativt.

De flesta av nämnda myndigheter hava däremot tillstyrkt, att kyrko­ fullmäktiginstitutionen gjordes obligatorisk i kommuner av viss storlek- Rörande den befolkningssiffra, vid vilken tvånget att tillsätta kyrkofull­ mäktige skulle inträda, hava meningarna varit delade. Länsstyrelserna i

Älvsborgs och Västernorrlands län hava ansett, att den i utkastet före­ slagna siffran borde avsevärt höjas. Länsstyrelserna i Östergötlands, Jön­ köpings, Göteborgs och Bolms, Värmlands och Örebro län, domkapitlet i Lund samt centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen och styrelsen för svenska landskommunernas förbund hava förordat, att gränsen måtte sättas vid ett befolkningstal av 3,000. Jämväl biskopen i Skara har i reservation till domkapitlets yttrande uttalat sig för denna siffra. Domkapitlet i Västerås hav föreslagit 3,000 till 5,000 och domkapitlet i Göteborg 2,000 till 2,500. Länsstyrelserna i Uppsala och Skaraborgs län samt domkapitlet i Visby, vilka som nämnt ansett, att kyrkofullmäktiginstitutionens införande borde vara fakultativt, hava förordat, att siffran borde bestämmas, länsstyrelsen i Upp­ sala län till 3,000, länsstyrelsen i Skaraborgs län till 10,000 och dom­ kapitlet i Visby till 4,000.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har till stöd för sin åsikt anfört:

Det kunde vara mycket tvivelaktigt, örn behov av kyrkofullmäktige gjorde sig sä starkt gällande i mindre församlingar, att fullmäktige behövdes i samma utsträckning som i den borgerliga kommunen. I församlingar, där folk- och fortsättningsskoleärendena bleve överflyttade till den borgerliga kommunen, bleve det enbart rent kyrkliga ärenden, som komme under den kyrkliga kommunens beslutanderätt. Att i så små församlingar som. de, söm hade ned till 1,500 invånare, införa fullmäktiginstitution kunde icke anses av behovet påkallat och knappast vara det kyrkliga församlingslivet till nytta. Deli känsla för solidaritet och samhörighet i handhavandet av gemensamma angelägenheter, som läge i stämna oform en för en församlings beslutanderätt, borde icke undertryckas, förrän församlingen vore så stor, att rent praktiska svårigheter uppstode för medlemmarna att deltaga i ut­ övandet av sagda beslutanderätt. Detta kunde icke sägas vara fallet i för­ samlingar med 1,500 invånare och närmast däröver. Örn kyrkofullmäktige

Kungl. Majus proposition nr 100.

103

F. 1: 4.

infördes obligatoriskt i församlingar med mer än 3,000 invånare, förefölle

detta vara en acceptabel gräns, då ju möjlighet förelåge för de församlingar,

som vöre mindre, att själva besluta örn att åt kyrkofullmäktige överlåta för­

samlingens beslutanderätt.

Vid behandlingen inom 1929 års kyrkomöte av förenämnda motion

framgick, att jämväl på flera håll inom mötet fanns en önskan, att den

i utkastet föreslagna gränsen måtte höjas.

Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört bland annat, att under förut­

sättning att skolärendena icke skulle obligatoriskt överflyttas till den

borgerliga kommunen, vore intet att erinra mot förslaget. I motsatt fall

kunde man ifrågasätta, huruvida allenast för de kyrkliga ärendenas behand­

ling kyrkofullmäktiginstitutionen behövde införas i den utsträckning, som

utkastet angåve — minimigränsen, då skyldighet att hava kyrkofullmäktige

föreligger, borde höjas — eller örn icke hela institutionen borde göras valfri.

- Länsstyrelsen i Gävleborgs län, som ansett det ej kunna förnekas, att de

kyrkliga ärendenas och skolärendenas behandling på kyrkostämma vore bättre

ägnad än fullmäktigsystemet att uppamma och vidmakthålla ett allmänt

och personligt intresse hos församlingsborna, har med hänsyn till kvrko-

fullmäktiginstitutionens befarade ofördelaktiga inverkan på det personliga

intresset för det kyrkliga uttryckt vissa betänkligheter mot att påtvinga

>det övervägande flertalet församlingar i landet» denna institution.

Domkapitlet i Uppsala har yttrat:

Vad anginge förutsättningarna för kyrkofullmäktiges införande kände dom­

kapitlet å ena sidan starkt behovet därav i vissa större församlingar och

vöre förvissat, att därigenom de kyrkliga ärendena skulle tillförsäkras en

sakligare och insiktsfullare behandling. Å andra sidan kunde det ej nekas,

att faran läge nära, att genom kyrkofullmäktiges införande intresset för de

kyrkliga frågorna hos det stora flertalet av församlingens medlemmar komme

att minskas; erfarenheten från kommuner med kommunalfullmäktige talade

här ett tydligt språk, i det intresset för de kommunala frågorna ofta på ett

påfallande sätt minskats efter fullmäktiges införande. Likaledes torde en

församlings medlemmar alldeles särskilt känna rätten att direkt besluta i de

kyrkliga frågorna, för vilka intresset ofta vore starkt och personligt, som en

av sina högst skattade rättigheter, och därför borde berörda rätt ej annat

än i yttersta nödfall avhändas en kyrkomenighet. Kyrkostämman i dess

nuvarande gestaltning vore nämligen en av vårt lands mest demokratiska

institutioner. Domkapitlet ville med hänsyn därtill såsom sin mening be­

stämt framhålla, att rätten till kyrkofullmäktiges införande — åtminstone

tills erfarenheterna av den nya anordningen gjort sig gällande — borde till­

komma församlingar med minst 2,500 eller 3,000 medlemmar och skyldig­

heten att införa kyrkofullmäktige borde inträda först vid ett invånarantal av

5,000 personer. Aven i detta senare fall borde rätten att icke införa kyrko­

fullmäktige på särskild ansökan och efter vederbörande myndigheters hörande,

där särskilda förhållanden föranledde därtill, kunna beviljas.

Till ledning vid bedömandet av nu föreliggande spörsmål må framhållas,

att enligt en från statistiska centralbyrån erhållen uppgift församlingarna

med hänsyn till 1928 års folkmängdssiffror fördela sig på följande sätt:

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Kungl. Majus propositionnr 100. 105

Gemensamma

„ .. , Landsförsam-

Jborsamlingar med en folkmängd av

j-n

Stadsförsam- lands- och

lingar stadsförsam-

Summa

lingar

Över 10,000 ............... ................... 30 39

8

77

5,000—10,000.............. ................... 109 30

(1

145

3,000- 5,000............... ................... 191

21

1

213

1,500— 3,000.............. ................... 534 15

549

1,500 och därunder .... ................... 1,514

8

— 1,522

Vissa skäl kunna

Summa 2,378 113

givetvis anföras till stöd för

15

den meningen

2,506

, att in-

förandet av kyrkofullmäktige i alla församlingar skall vara beroende av församlingens beslut. Emellertid synes en sådan anordning icke lämplig. Fördelarna av ett representativt system äro såvitt angår större församlingar så uppenbara, att det synes riktigt att beträffande dylika församlingar föreskriva, att kyrkofullmäktige alltid skola finnas. Härför talar även en jämförelse med utvecklingen av kommunalfullmäktiginstitutionen. Under det att intill ikraftträdandet av lagen den 23 december 1918 örn ändrad lydelse i vissa delar av L. inrättandet av kommunalfullmäktige var fakulta­ tivt i alla landskommuner, stadgades genom nämnda lag, att fullmäktige alltid skulle finnas i kommuner med över 1,500 invånare. Det av kyrko- fullmäktigsakkunniga anförda skälet för valfrihet med avseende å kyrko­ fullmäktiges införande, nämligen att siffrorna för folkmängden vore ett mindre tillfredsställande underlag för ett obligatoriskt införande av nämnda institution, synes knappast övertygande. Av 1920 års folkräkning framgår, att mera än 99 procent av rikets hela folkmängd i rättsligt avseende tillhörde svenska kyrkan. Aven örn framdeles på grund av ändrad lagstiftning ett större antal personer skulle komma att utträda ur kyrkan, måste det dock antagas, att befolkningssiffran i allmänhet kommer att vara en god mätare på omfattningen av församlingens verksamhet. Beaktas må även, att de sakkunniga utgingo från att skolärendena skulle överflyttas till den borgerliga kommunen, under det att i föreliggande förslag dessa alltjämt kunna hand­ läggas av församlingen, samt att skolväsendets omfattning i regel lärer stå i direkt förhållande till folkmängden.

Yad angår den befolkningssiffra, vid vilken införandet av representativt system i församlingarna bör vara obligatoriskt, kunna meningarna vara delade. Med hänsyn till antalet och beskaffenheten av förekommande ärenden torde i regel starkare behov av fullmäktige i församling inträda först vid en högre folkmängdssiffra än i kommun. Tillika är det för vid­ makthållandet av intresse för kyrka och skola av särskild vikt, att för­ samlingsmedlemmarna, så långt det är möjligt, erhålla tillfälle att person­ ligen taga del i förvaltningen. På grund av nu anförda omständigheter synes det lämpligt, att omförmälda siffra bestämmes något högre än den för kommunerna gällande. I likhet med åtskilliga av de hörda myndig­ heterna och organisationerna finner jag siffran 3,000 väl avvägd. Såsom

Departements­

chefen.

106

Kungl. Majlis i>roposition nr 100.

Utkastet.

Yttrande över

utkastet.

Departements­

chefen.

framgår av de förut lämnade uppgifterna kommer sålunda med utgångs­

punkt från 1928 års siffror det antal församlingar, i vilka fullmäktige

enligt lag skola finnas, att uppgå till 435. Härtill kommer ett antal kyrkliga

samfälligheter.

§ 5-

Denna paragraf motsvarar L. § 35 oell F. L. kap. 1 § 9.

Enligt utkastet skulle i församling, där kyrkofullmäktige finnas, kyrko­

stämmans befattning inskränkas till följande ärenden: val av ersättare för

ordföranden i stämman, frågor örn införande eller avskaffande av kyrko­

fullmäktige oell örn kyrkofullmäktiges antal samt frågor örn plats och dag

för kyrkostämman och örn sättet för stämmas kungörande.

Domkapitlet i Lund har föreslagit, att denna paragraf borde så omredi­

geras, att visitationsförrättare ägde rätt att sammankalla församling till

kyrkostämma för överläggning angående det kyrkliga församlingslivet och

andra till gudstjänstlivet hörande ärenden, varjämte domkapitlet ifrågasatt,

huruvida icke församling borde å kyrkostämma äga rätt göra framställning

i nämnda ärenden.

Med hänsyn till de ändringar i förhållande till utkastet, som på olika

ställen vidtagits i föreliggande förslag, måste vissa jämkningar ske i denna

paragraf. Då enligt kap. 2 § 4 i församling, där kyrkofullmäktige finnas,

den som utsetts till ersättare för fullmäktiges ordförande skall vara ersät­

tare jämväl för ordföranden i kyrkostämman, behöver i förevarande para­

graf icke upptagas någon föreskrift örn befogenhet för kyrkostämman att

utse ersättare. Av skäl, som i det följande komma att närmare beröras,

hava i lagen upptagits bestämmelser om rätt att deltaga i avgörande av ären­

den, för vilka gälla särskilda bestämmelser örn rösträtt. I denna paragraf

har infogats föreskrift, att dylika ärenden skola handläggas å kyrkostämma.

Likaså bör här intagas stadgande örn behandling å kyrkostämma av sådana

ärenden, vilka såsom gemensamma för två eller flera församlingar, som ej

utgöra en kyrklig samfällighet, böra enligt vad jag tidigare anfört avgöras

å gemensam kyrkostämma med församlingarna.

Enligt 9 § i lagen den 9 december 1910 örn reglering av präster­

skapets avlöning må — där Kungl. Maj:t finner prästerlig tjänst, örn vars

bibehållande eller inrättande framställning blivit gjord, icke vara för själa­

vårdens behöriga handhavande nödig — Kungl. Maj:t likväl medgiva,

att sådan tjänst bibehålies eller inrättas, därest församling med minst tre

fjärdedelar av sitt hela rösttal beslutat utgöra vad utöver vissa angivna

tillgångar erfordras till bestridande av den lön Kungl. Majit bestämmer.

Av 10 § i samma lag framgår, att församling äger att med minst tre fjärde­

delar av de i omröstningen deltagandes röster besluta höjning av en av

Kungl. Majit fastställd lön. De i dessa paragrafer behandlade frågorna

synas vara av den art, att de röstberättigade själva böra besluta däröver.

Da härtill kommer, att de i 9 § givna föreskrifterna örn kvalificerad majoritet

icke kunna i oförändrat skick tillämpas inom kyrkofullmäktige, har det ansetts lämpligt att här föreskriva, att frågor, som nu berörts, i alla församlingar skola handläggas å kyrkostämma. Likaså torde här böra in­ tagas föreskrift örn val av organist, kyrkosångare och klockare samt örn tillsättande av lärarbefattning, med vilken kyrklig bisyssla är förenad. Dessa ärenden böra med hänsyn till sin beskaffenhet lämpligen handläggas av stämma. Ett överflyttande av beslutanderätten vid dylik tjänstetillsätt­ ning till kyrkofullmäktige synes för övrigt kräva medverkan av kyrkomötet.

Däremot finner jag ej skäl att biträda förslaget örn stadgande av rätt för visitationsförrättare att i församling, där kyrkofullmäktige finnas, sam­ mankalla församling till kyrkostämma för överläggning angående det kyrk­ liga församlingslivet och därmed sammanhängande frågor eller örn rätt för dylik församling att i sådana frågor göra framställning å kyrkostämma. Där kyrkofullmäktige införts, synes det lämpligt att församlingens beslu­ tanderätt i så stor utsträckning som möjligt utövas av dem. Detta inne­ bär naturligen ingen förändring i den rätt, som enligt gällande författ­ ningar tillkommer visitationsförrättare att vid visitation möta församlingen.

§ 6.

Såsom redan berörts synes det lämpligt, att Kungl. Majit erhåller rätt att meddela närmare föreskrifter örn lagens tillämpning beträffande kyrk­ liga samfälligheter och handläggning av gemensamma ärenden. Stadgande härom har intagits i förevarande paragraf, vilken saknar motsvarighet i utkastet. De föreskrifter beträffande samfällighet, varom här är fråga, torde i regel himna meddelas i samband med förordnande örn samfällighetens bildande.

§ "*■

Denna paragraf saknar motsvarighet i utkastet men ansluter sig till K. S. § 22. Det har ansetts lämpligt föreskriva, att beträffande icke territoriell församling den nya lagens bestämmelser skola äga tillämpning allenast i den mån församlingen önskar det.

§ «.

I denna paragraf, vilken motsvarar § 6 i utkastet, har intagits en erinran, att lagen icke äger tillämpning å församlingarna i Stockholm.

Kap. 2. Om kyrkostämma.

§ 1.

Paragrafen motsvarar K. §§ 4 och 5, varjämte en erinran intagits örn undantagsbestämmelsen i kap. 5 § 5 andra stycket.

I utkastet hade i anslutning till stadgandet i K. § 1 intagits föreskrift, att kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar hade rätt att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut, även örn han icke vöre röstbe-

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

107

Utkastet.

F. 2: 1—2.

Yttrande över

utkastet.

Departements­

chefen .

Kyrkomötet

1926.

rättigad å kommunalstämma eller allmän rådstuga. Bestämmelserna i K.

§ 5 hade såsom betydelselösa uteslutits.

Med anledning av nämnda uteslutning har kammarkollegium erinrat, att

ännu några pastorat återstode, för vilka lönereglering jämlikt 1910 års

prästerliga lönelagstiftning ej trätt i tillämpning, varför enligt kollegiums

mening bestämmelserna i K. § 5 bort med hänsyn till stadgandena i gäl­

lande tiondeavskrivningslag beredas plats i nu ifrågavarande lagförslag.

Den i utkastet upptagna bestämmelsen örn rätt för kyrkoherden eller

den hans ämbete förvaltar att deltaga i kyrkostämmas beslut, ändå att han

icke är upptagen såsom röstberättigad i röstlängden, anser jag mig icke böra

tillstyrka. Kyrkoherden bör, såsom jag i det följande torde få närmare

utveckla, i kraft av sitt ämbete leda stämmans förhandlingar och i denna

egenskap deltaga i överläggningen samt hava utslagsröst vid lika rösttal,

men ur hans ämbetsställning torde icke kunna härledas någon rätt för

honom att eljest deltaga i besluten. Härtill kommer, att det föreslagna

stadgandet är av ringa praktisk betydelse, då kyrkoherden i regel enligt

allmänna bestämmelser äger rösträtt å stämman.

I anslutning till stadgandet i kap. 1 § 7 har i denna paragraf upptagits

bestämmelse, att rösträtt vid kyrkostämma i territoriell församling ej till­

kommer den som är medlem av icke territoriell församling.

Med anledning av det i kammarkollegiums yttrande gjorda påpekandet

har föreskrift intagits om särskild rösträtt i ärenden, som förutsätta av­

gifter att utgå endast av i mantal satt jord eller annan fastighet.

§ 2.

Denna paragraf, vilken överensstämmer med § 3 i utkastet, motsvarar

K. § 6.

Till följd av den i sistnämnda paragraf intagna hänvisningen, äro de

gällande reglerna örn överlåtelse av rösträtt å kommunalstämma och all­

män rådstuga tillämpliga jämväl såvitt angår kyrkostämma.

Frågan om borttagande av rätten att å kyrkostämma rösta genom om­

bud har behandlats av 1926 års kyrkomöte. Med anledning av en vid

nämnda kyrkomöte av herr Ekström m. fl. väckt motion, nr 5, däri för­

ordades sådan ändring i bestämmelserna örn rösträtts överlåtande vid kyrko­

stämma, att för rösträtts utövande skulle — med visst undantag — er­

fordras personlig inställelse, anförde kyrkomötet i skrivelse den 25 oktober

1926, nr 13, bland annat:

Det syntes ej med fog kunna bestridas, att den rätt till fullmaktsröstning,

som gällde vid kyrkostämma, icke stöde i överensstämmelse med de prin­

ciper örn personligt utövande av rösträtt, som numera ägde tillämpning i

fråga örn de viktigaste val, som förekomme, nämligen val av riksdagsmän,

stads- och kommunalfullmäktige. Erfarenheten hade också givit vid handen,

att den nu tämligen obegränsade rätten till fullmaktsröstning vid kyrko­

stämma ofta nog framkallat en ingalunda sympatisk agitation, vid vilken

saken ovidkommande synpunkter icke sällan fått undanskymma de förelig­

108

Kungl.

Majlis

proposition nr 100.

Kungl. Majus proposition nr 100.

109

gande frågornas reella innebörd. Det komme under sådana omständigheter att vila icke så litet av ©beräknelighet och ansvarslöshet över de fattade besluten.

Då det icke syntes förefinnas några vägande skäl för att fullmaktsröstning vid kyrkostämma borde ske under andra former än de, som i allmänhet gällde beträffande angivna politiska och kommunala val, och då därjämte en begränsning av nu rådande rätt till fullmaktsröstning vid kyrkostämma måste medföra ett högre mått av personligt ansvarskännande och sakligt bedömande av de föreliggande ärendena, ansåge kyrkomötet sig böra göra framställning till Kungl. Majit i enlighet med den i motionen gjorda hem ställan. Kyrkomötet ville framhålla, att kyrkomötet därvid ej förbisett, att en inskränkning av rätten till röstning med fullmakt vid kyrkostämma skulle bryta den rådande likformigheten i fråga örn fullmaktsröstning vid kommu­ nalstämma och kyrkostämma, men hade kyrkomötet givetvis icke ansett sig böra ingå på frågan, huruvida den ifrågasatta begränsningen av fullmakts­ röstning borde gälla även kommunalstämma, en fråga, som emellertid på grund av sitt nära sammanhang med föreliggande spörsmål torde kunna förväntas komma under samtidig omprövning.

Med anledning av det anförda hemställde kyrkomötet örn vidtagande av åtgärder till sådan ändring i bestämmelserna örn rösträtts överlåtelse vid kyrkostämma, att för rösträtts utövande skulle erfordras personlig in­ ställelse endast med det undantag, att äkta makar, därest de båda vore röstberättigade, skulle äga genom fullmakt utöva rösträtt för varandra. Över kyrkomötets skrivelse hava yttranden inhämtats från Överståthållar­ ämbetet och länsstyrelserna i samtliga län samt domkapitlen och Stockholms stads konsistorium.

Tillräcklig anledning synes ej föreligga för uppställande på detta om­ råde av olika regler för å ena sidan kyrkostämma och å andra sidan kommunalstämma och allmän rådstuga. Såsom kyrkomötet framhållit bör frågan örn begränsning av fullmaktsröstningen samtidigt tagas under om­ prövning såvitt angår de olika arterna av primärstämmor. Ett upptagande av denna fråga torde emellertid ligga utom ramen för det nu förevarande revisionsarbetet. Tillika må framhållas, att därest ett representativt system i större omfattning kommer att införas i församlingarna, de av kyrkomötet påpekade olägenheterna av fullmaktsröstningen komma att avsevärt förlora i betvdelse.

Kyrko fullmäktig.sakkunniga hade i sitt förslag upptagit bestämmelse, att inom församlingen tjänstförrättande prästman, även örn han icke vore röst­ berättigad, ägde rätt att närvara och yttra sig vid kyrkostämma. Som motivering för detta stadgande anförde de sakkunniga, att det tillkommit för avhjälpande av det förhållandet, att en nyutnämnd kyrkoherde eller annan inom församlingen tjänstgörande prästman, som icke förvärvat röst­ rätt i församlingen, eljest skulle komma att sakna i lag grundad rätt att närvara och yttra sig vid kyrkostämma beträffande ärenden, vilka han å tjänstens vägnar handlagt eller kunde komma att handlägga.

Departements­

chefen.

Kyrkofullmäktigsakkunniga.

Utkastet. Yttrande över

utkastet.

Departements­

chefen.

Riksdagarna 1870-1905.

Riksdagen

1912.

En föreskrift av samma innehåll upptogs under § 2 i utkastet. Häremot har domkapitlet i Luleå anmärkt, att uttrycket »tjänstförrät- tande prästman» kunde vara något vilseledande. Såsom paragrafen vöre avfattad kunde även en tillfälligtvis i församlingen biträdande prästman, vilken icke förordnats såsom vikarie å ordinarie tjänst, framställa anspråk på att få deltaga i överläggningarna, vilket måhända icke vore avsett.

Visserligen utgingo kyrkofullmäktigsakkunniga i sitt förslag från den för­ utsättningen, att kyrkostämman skulle själv välja ordförande, vid vilket för­ hållande starka skäl förelågo att tillerkänna inom församlingen tjänstgörande präst, även örn han icke vore röstberättigad, rätt att deltaga i kyrkostämmans överläggningar, men även då kyrkoherdens självskrivenhet till ordförande­ posten bibehålies, synes det lämpligt, att präst, som nyss nämnts, erhåller rätt att yttra sig vid stämman. Hans deltagande i debatten torde i regel tillföra stämman ytterligare sakkunskap och vara ägnat att giva förekommande frågor en mera allsidig belysning.

I motsats till domkapitlet i Luleå anser jag, att rättighet, som nu av­ ses, bör tillkomma varje inom församlingen tjänstgörande präst, även örn han icke uppehåller ordinarie tjänst.

§ 4.

Paragrafen motsvarar K. § 8. Enligt sistnämnda paragraf är kyrkoherden eller den hans ämbete för­ valtar eller den präst inom församlingen, som kyrkoherden, då han är hindrad, därtill förordnar, eller, då någon därtill ej är utsedd, den kyrko­ herden i ämbetet närmast är, ordförande i kyrkostämman.

Frågan örn kyrkoherdens självskrivenhet såsom ordförande i kyrkostämman har vid flera tillfällen varit föremål för behandling inom riksdagen.

Vid riksdagarna åren 1870, 1899, 1904 och 1905 hemställdes sålunda i väckta motioner örn införande av bestämmelse, att ordföranden i kyrko­ stämman skulle utses genom val. Motionerna avstyrktes av lagutskottet och avslogos av riksdagen.

I en vid 1912 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 131, hemställde herr Widlund om skrivelse till Kungl. Majit med anhållan, att Kungl. Majit måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagändringar i ändamål, att pastors självskrivenhet såsom ordförande i kyrko­ stämma måtte upphöra. Med anledning av motionen anförde konstitutions­ utskottet i utlåtande nr 11, bland annat:

Samhällsutvecklingen hade på senare tider alltmera frigjort sig från själv- skrivenlietsgrundsatsen i fråga örn allmänna värv och förtroendeposter. I den kommunala självstyrelsens princip läge också en naturlig rätt för kom­ munens röstberättigade medlemmar att själva välja den ordförande, under vars ledning de skulle överlägga och fatta beslut i kommunens angelägen­ heter, och denna rätt hade varit den borgerliga kommunen tillerkänd allt­ sedan utfärdandet av kommunalförordningarna. Däremot hade ordförande­ uppdraget inom den kyrkliga kommunen ej beklätts genom val, utan hade

110

Kungl. Majus proposition nr 100.

kyrkoherden varit självskriven därtill, ett förhållande som torde få anses vara en kvarleva från äldre tider, då sockenstämman i prästen hade sin naturliga talesman och representant. Den kommunala självstyrelsen, även inom den kyrkliga kommunen, hade emellertid numera nått en sådan ut­ veckling, och menige man hade ofta i så hög grad förvärvat vana att själva sköta kommunens angelägenheter, att tidpunkten nu syntes vara inne för att tillerkänna den kyrkliga kommunen samma rätt att genom val utse sin ordförande, som den borgerliga kommunen redan ägde.

Beskaffenheten av de ärenden, som det tillkomme kyrkostämman att hand­ lägga, krävde icke med nödvändighet, att kyrkoherden där vore ordförande. För utövande av ordförandeskapet i kyrkostämma erfordrades nämligen ena­ handa betingelser som för ledande av kommunala förhandlingar i allmänhet, i främsta rummet god uppfattning och vana vid allmänna angelägenheters handhavande, men ingalunda någon särskild yrkesutbildning, då de ärenden, som behandlades å kyrkostämma huvudsakligen vore att hänföra till folk- skolenndervisningen samt den kyrkliga ekonomien.

Såväl vid frågans tidigare behandling inom riksdagen, som i motionen hade påpekats flera olägenheter, som kunde följa av kyrkoherdes själv­ skrivenhet såsom kyrkostämmans ordförande. Det hade sålunda inträffat, att kyrkoherden, ehuruväl han varit en duglig prästman, icke ägt tillräckliga kvalifikationer att leda stämmans förhandlingar, och då prästen utsåges till sitt ämbete för livstiden, kunde långvariga olägenheter för församlingen därur hava uppstått.

Kyrkoherden kunde också genom de med ordförandeskapet förenade åliggandena se sig nödsakad att i större eller mindre mån åsidosätta sitt egentliga kall eller bringas in i meningsstrider, som ginge utanför det kyrk­ liga livet, på ett sätt, som kunde tänkas vara menligt för hans ställning till församlingen. Det syntes också oskäligt, att en prästman med goda förutsättningar för sitt kall i övrigt skulle, såsom någqn gång inträffat, möta svårigheter att vinna befordran till kyrkoherdebeställning, därför att han veterligen saknade färdighet att föra ordet i en beslutande församling.

Efter utskottets mening talade sålunda numera alldeles övervägande skäl för att ordförande i kyrkostämma borde utses genom val, varigenom för­ samlingen finge tillfälle att giva det ifrågavarande uppdraget åt den, som befunnes därtill bäst skickad. En lagändring i berörda riktning innebure emellertid i intet avseende ett underkännande av prästerskapets verksamhet inom berörda gren av den kommunala självstyrelsen, och utskottet hyste den uppfattningen, att, örn kyrkoherden visat sig lämpad för uppdraget och önskade bibehålla detsamma, han jämväl bomme att i det stora flertalet fall utses till ordförande genom församlingens val.

På grund av vad sålunda anförts föreslog utskottet avlåtande av skrivelse i enlighet med motionen. Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren men avslogs av den första.

Vid 1917 års riksdag förnyade herr Widlund i en inom andra kammaren väckt motion, nr 24, sitt år 1912 framförda förslag. Konstitutionsutskottet uttalade i avgivet utlåtande, nr 2, sin anslutning till motionens syfte samt föreslog, att riksdagen måtte i skrivelse hemställa, att Kungl. Maj:t ville låta utreda, under vilka förhållanden och förutsättningar församling kunde erhålla rätt att själv utse ordförande i kyrkostämma, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

lil

Riksdagen

1917.

112

Kungl. Majus proposition nr 100.

Kyrko - fallmäktig- sakkunniga.

Yttranden Sver kyrko- fullmäktig- aakkonnigas

förslag.

Jämväl nämnda år förföll frågan pä grund av kamrarnas skiljaktiga beslut.

Kyrkofullmäktigsakkunniga föreslogo i sitt betänkande, att i församling, där kyrkofullmäktige icke funnes, kyrkostämman skulle välja en ordförande oell en vice ordförande för fyra år. I församling, där kyrkofullmäktige funnes, skulle fullmäktiges ordförande och vice ordförande tillika vara ordförande oell vice ordförande i stämman. Inom fullmäktige skulle ord­ förande och vice ordförande tillsättas genom val. Rörande frågan örn ordförandeskapet anförde de sakkunniga bland annat:

Det syntes vara otvivelaktigt, att församlingens fria valrätt i fråga örn ordförandeskapet i kyrkostämma och kyrkofullmäktige påfordrades av det åskådningssätt, som på författningslivets övriga områden faktiskt brutit igenom. Detta uteslöte givetvis på intet sätt, att en församling själv, på eget initiativ, till kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges ordförande kunde välja sin kyrkoherde. Tvärtom torde det kunna förutsättas, att ett sådant val ofta, ja, kanske i regel, komme att äga rum. Den ställning, som hans ämbete skänkte, den erfarenhet örn församlingen hans själavårdande verksamhet beredde honom, de förbindelser med dess olika kretsar, som han därunder knöte, allt torde förläna honom stort förtroende även i de frågor, som folie under kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges omprövning och avgörande, och väl motivera hans val, därest han i övrigt lämpade sig för befattningen.

Av de myndigheter, som vid avgivande av yttrande över kyrkofullmäktig- sakkunnigas förslag uttalade sig rörande förevarande fråga, avstyrkte samt liga domkapitel samt Stockholms stads konsistorium och hovkonsistorium även­ som Överståthållarämbetet och vissa länsstyrelser samt allmänna svenska präst föreningen förslaget att borttaga kyrkoherdens självskrivenhet. Till stöd för sin mening yttrade domkapitlet i Lund bland annat följande:

Domkapitlet ville för sin del hävda, att de sakkunniga utan att djupare intränga i arten av den kyrkliga organisationen i själva verket föresloge en författningsändring av synnerligen djupgående betydelse och av största räck­ vidd. Att kyrkoherdes självskrivenhet hade djupa rötter i hela den kyrkliga organisationen över huvud framginge emellertid av de sakkunnigas eget förslag. De hade icke kunnat undgå att medvetet eller omedvetet taga in­ tryck av de författningsprineiper, som hittills varit gällande på det kyrkliga området. Så hade de sakkunniga föreslagit, att inom församlingen tjänst­ görande prästman, även örn han icke vore röstberättigad, skulle å kyrko­ stämma kunna väljas till ordförande. Någon ändring bade ej föreslagits i gällande bestämmelse, att vid behandling av ärende, för vilket kontrakts­ prost eller annan särskilt förordnad prästman utlyst kyrkostämma, denne vore ordförande. Vidare komme i betraktande, att vid kyrkofullmäktiges sammanträden ordföranden och vice ordföranden i kyrkorådet — det vill i förra fallet säga kyrkoherden i församlingen — ändock de icke vore kyrko­ fullmäktige, ägde att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna samt att örn i kyrklig samfällighet som omfattade två eller flera pastorat ingen av kyrkoherdarna vore ordförande eller vice ordförande i det gemensamma kyrkorådet och ej heller vald ledamot av fullmäktige, domkapitlet ägde utse en av kyrkoherdarna att vid fullmäktiges sammanträden vara tillstädes med samma befogenhet som nyss sagts. De sakkunniga hade således ansett sig nödgade att, på ett sätt som uppenbarligen komme i strid med vad de an­ sett vara givet genom den kommunala självstyrelsens princip, taga hänsyn

F. 2: 4.

till innehavaren av kyrkoherdebefattningen i församlingen. Detta berodde

på att den svenska kyrkoförfattningen sedan urminnes tider gjort präst­

ämbetet till en centralpunkt i den kyrkliga organisationen. På ett synner-

ligen påtagligt sätt komme detta till uttryck därutinnan, att hela den kyrk­

liga indelningen och organisationen fastställdes genom löneregleringsresolu-

tion för de prästerliga befattningshavarna. På arten av den fullmakt dessa

ägde berodde omfattningen av Kungl. Maj:ts åtgörande i fråga örn indelning

och organisation under pågående löneregleringsperiod.

När det prästerliga ämbetet gjordes till en centralpunkt i den kyrkliga

organisationen, innebure detta, att det institutionella draget i den svenska

kyrkan markerades såsom bestående i att Guds ord förkunnades och sakra­

menten utdelades. Med fasthållande av nämnda institutionella drag med dess

organisatoriska konsekvenser hade, likaledes sedan urminnes tider, självsty­

relse varit rådande i de svenska kyrkoförsamlingarna. Denna självstyrelse

hade tagit sig olika uttryck. Dit vore att räkna, att församlingen själv

inom vissa gränser valde sin präst. Dit hörde ock, att prästen i äldre tider

icke ensam handhade församlingens kyrkliga angelägenheter, utan skedde

detta i samarbete med kyrkovärdarna och i samråd med socknemännen. Så

småningom växte socknestämman fram. 23 § av de prästerliga privilegierna

av år 1723 fastsloge den dittills fortskridna författningsutvecklingen på ett

karaktäristiskt sätt, då det sades, att prästerskapet skulle hava makt att

hålla allmänneliga socknestämmor. Prästen sammanfattades ej med försam-

lingen. Det vöre fråga örn tvänne faktorer, präst och församling. Prästen

kunde, med en jämförelse fran utländsk lagstiftning, närmast betraktas så­

som självskriven trustee för kyrkoinstitutionen. Vid de nya kommunallagar­

nas. antagande 1862 hade mycket riktigt hänsyn till denna prästens ställning

tagits. I K. § 1 hette det, att »varje kyrkoförsamling äger att ................. i

kyrkostämma med kyrkoherden sammanträda till överläggning och beslut».

Av kommittéförslaget av år 1859, som legat till grund för de nya kom­

munallagarna, framginge med all önskvärd tydlighet, att lagstiftaren fullt

mech etet och för att framhäva denna prästens författningsenliga ställning

givit den nyss nämnda formuleringen. Det sades i motiveringen: »De prin­

cipiella skäl som föranlett kommitterade att skilja kommunalstämman från

den kyrkliga och ordna varderas förhållanden och befogenhet i särskilda lag­

förslag innehålla ej emellertid i sig själva något som nödvändigt och i all­

mänhet skulle leda till en annan ordning för ärendenas behandling vid den

senare än vid den förra. Ordföranderätten måste likväl i följd av sakför­

hållandet tillkomma kyrkoherden eller den hans ställe företräder.» På ett

annat ställe hette , det »att det i alla händelser måste tillkomma försam­

lingens präst att i dessa angelägenheter föra ordet.» Kommitterade hade

således fullt klart för sig, att prästen enligt »sakförhållandet» måste hava

sitt ord med vid avgörandet av de kyrkliga angelägenheterna. Det som

kunde debatteras haele varit örn församlingens deltagande skulle organiseras

pa samma sätt som i fråga om de borgerliga, kommunala angelägenheterna.

Kommitterade hade funnit, att intet hinder härför förelåge, under den förut­

sättning att prästens ställning icke rubbades. När kommitterade här talade

örn »sakförhållande», hade därmed åsyftats dels inre grunder, dels författ-

ningsprinciper, givna genom hävd och kodifierade bestämmelser, närmare

bestämt de^ prästerliga privilegierna. Att de senare utövat bestämmande in­

flytande pa kommitterade, framginge av det givna citatet ur kyrkostämmo

förordningen. Förordningen örn kyrkostämma hade således utgjort blott ett

administrativt ordnande av vad som varit i sina grunddrag författningsenligt

givet, varit ett »sakförhållande».

Till vad sålunda blivit anfört angående prästens ordförandeskap vid kyrko-

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. 78 haft. (Nr 100.)

»70 aa 8

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

113

/•• V 4

.

stämma, ville domkapitlet foga den anmärkningen, att flera lätt påtagliga

praktiska skäl talade emot de sakkunnigas förslag. Domkapitlet ville icke

förneka, att fall förekomme, då vederbörande präst visat sig mindre skickad

att leda en kyrkostämmas förhandlingar. Men de olägenheter, som härav

uppstode, vore försvinnande i jämförelse med dem, som skulle yppa sig,

därest prästen i församlingen skulle tvingas att vid ordförandeval ansluta

sig till visst politiskt parti, vilket naturligtvis komme att ske. Just prästens

självskrivenhet som ordförande hade underlättat hans samarbete i kyrkliga

ärenden med olika partier. Det vore enligt domkapitlets uppfattning ödes­

digert, örn sådana lagbestämmelser skulle träffas, varigenom prästen, direkt

eller indirekt, skulle nödgas att mera än hittills skett kastas in i de poli­

tiska partiernas kamp. Hela hans prästerliga verksamhet kunde taga skada

därav.

Bomkapitlet i Västerås anförde, såvitt nu är i fråga:

De sakkunnigas motivering inskränkte sig väsentligen till en förklaring, att

kyrkoherdens ställning såsom självskriven ordförande i kyrkostämma staude

mot den kommunala självstyrelsens princip. Domkapitlet kunde icke värja sig

för det intrycket, att i detta resonnemang hänsynen till egenarten av de för­

hållanden det här gällde att reglera alltför mycket satts åsido för det abstrakt­

konsekventa genomförandet av vissa allmänna »demokratiska» principer.

Tänkte man sig något närmare in i arten av de ärenden, som de kyrkliga

organen hade att handlägga, och i den ställning, som kyrkoherden i den

kyrkliga församligen intoge — vartill i den borgerliga kommunen varje verk­

lig analogi saknades — måste hans ställning såsom självskriven ordförande

i alla de rent kyrkliga organen i själva verket te sig både såsom det princi­

piellt riktiga och det enda naturliga. En anordning, sådan som de sakkun­

niga tänkt sig, skulle ock medföra mycket svåra praktiska olägenheter, i det

att den skulle nödvändiggöra en massa skriverier de olika kyrkliga myndig­

heterna emellan, som, i fall ordförandeskapet i samtliga dessa innehades av

samma person, av sig själva bortfölle. Lätt skulle ock vid denna anordning

allehanda onödiga slitningar mellan de olika organen komma att uppstå.

Alldeles särskilt egendomligt tedde sig den av de sakkunniga föreslagna an­

ordningen mot bakgrunden av deras förslag örn skolärendenas överflyttning

till den borgerliga kommunen. De olägenheter åter, som utan tvivel i en­

staka fall kunde följa av det nuvarande systemet, sjmtes domkapitlet i allt

väsentligt neutraliseras genom den redan nu för kyrkostämman bestående

möjligheten att utse en vice ordförande.

Domkapitlet i Visby utlät sig:

Vidkommande de rent kyrkliga angelägenheterna måste den föreslagna

vidsträckta inskränkningen av prästerskapets inflytande på dessas vård väcka

de starkaste betänkligheter. I Göteborg hade visserligen borttagandet av

prästerskapets självskrivna ledning av eller deltagande i de kyrkliga ären­

denas behandling prövats och befunnits kunna äga rum utan olägenheter;

att så skulle bli fallet även i andra stora samhällen, torde kunna antagas.

Men i de övriga kommunerna måste prästens uteslutande från ledningen av

den kyrkliga lokalförvaltningen anses såsom ett försummat tillvaratagande

och säkerligen i många fall som ett direkt bortkastande av den främsta till­

gängliga kraften på området. Vederbörande prästman borde i varje fall vara

självskriven ordförande i kyrkostämman. Gentemot de sakkunnigas höga

uppskattning av kyrkoherdens kvalifikationer för handhavandet av en sådan

ledning av församlingsangelägenheterna verkade deras motivering för denna

lednings huvudsakliga upphörande, särskilt vad församlingarna av den van­

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

F. 2: 4.

liga typen anginge, långt ifrån övertygande. Något allmännare behov av eller

krav på en sådan reform som den ifrågavarande syntes ej heller med något

verkligt fog kunna påstås hava yppat sig, vadan så mycket mindre skäl

funnes att frångå de historiskt givna och genom traditionen fast grundade

förhållandena i förevarande hänseende.

En viss ändring i gällande regler föreslogs av domkapitlet i Uppsala,

som anförde:

Domkapitlet ansåge det självskrivna ordförandeskapet i kyrkostämma vara

det för dithörande frågors sakliga behandling bästa. Prästen vore förvisso

i de flesta fall den med dithörande frågor bäst förtrogne, och genom själv­

skrivenheten kunde alltför täta ombyten och partipolitiska hänsyns indra­

gande undvikas, vilka, när det gällde det mera centralt kyrkliga, vore olämp­

ligare än någonsin. Att prästen själv såsom ordförande ej skulle låta parti­

politiska eller egoistiska hänsyn gälla, torde väl i de flesta fall ämbetsmannaan-

svaret garantera. Att alltför mycket lösslita prästen från de praktisk-kyrk-

liga ärendenas handläggning och ställa honom i sitt själasörjararbete alltför

isolerad strede för övrigt mot hela den föregående svensk-nationella utvecklingen

och vore knappt att eftersträva. Domkapitlet borde dock på framställning av

pastor hava rätt meddela befrielse från ordförandeskapet för ett år i sänder,

något som domkapitlet ansåge vara rättvist för de fall, då ordförandeskapet

av särskilda orsaker kunde vara prästen en alltför stor tunga.

Ärkebiskopen hade till protokollet antecknat följande tillägg till det be­

slutade yttrandet:

För den händelse förslaget örn att domkapitlet, på pastors framställning,

kan på ett år i sänder befria honom från åliggandet att vara ordförande i

kyrkostämma icke bleve lag, ansåge ärkebiskopen, att pastors självskriven­

het borde inskränka sig till medlemskap med säte och stämma i kyrko­

stämma, och syntes en sådan bestämmelse, enligt vilken pastor kunde väljas

till, men icke nödvändigt behövde vara ordförande, bliva till fromma för

prästens religiösa uppgift och för kyrkan i det hela.

En annan ledamot av domkapitlet anmälde i fråga örn pastors själv­

skrivenhet avvikande mening från vad domkapitlets flertal föreslagit och

ville, under åberopande av ärkebiskopens anförda motivering, endast till­

styrka, att pastor skulle vara självskriven ledamot av kyrkostämma.

I utkastet hade kyrkoherdens självskrivenhet såsom ordförande i kyrko­

stämma bibehållits.

I yttrande över utkastet har länsstyrelsen i Stockholms län uttalat, att

en självskrivenhet i den omfattning, som i utkastet föreslagits, icke borde

ifrågakomma. Örn kyrkoherden tillförsäkrades rätt att deltaga i kyrkostämmas

överläggningar, vilket kunde vara av praktiska skäl motiverat, borde de

undantagsbestämmelser, som så vitt nu är i fråga motiverades av kyrko­

herdens ämbetsställning, vara tillräckligt utsträckta. Jämväl styrelsen för

svenska landskommunernas förbund har ansett det böra övervägas, om icke

rätt för kyrkostämma att välja sin egen ordförande borde införas.

Såsom av vissa myndigheter påpekats är frågan örn kyrkoherdens själv­

skrivenhet såsom ordförande i kyrkostämman av stor betydelse. Pastors

ställning i församlingens beslutande organ har djupa rötter i den svenska

kyrkans utveckling. Tillräcklig anledning synes icke föreligga att i detta

Kungl. Majus proposition nr 100.

115

Utkastet.

Yttranden

över

utkastet.

Departements­

chefen.

F. 2: 4-5.

Riksdagen

1912.

betydelsefulla avseende vidtaga ändring i gällande bestämmelser. Några

större praktiska olägenheter av den nu tillämpade ordningen lärer endast

undantagsvis kunna påvisas, och de krav, som tidigare framförts på själv-

skrivenlietens avskaffande, hava i någon mån förlorat i styrka. Härtill

kommer även en annan omständighet. Därest nied tillämpning av den

föreslagna lagen örn skolstyrelse i vissa kommuner en överflyttning i stor

utsträckning kommer att ske av skolärendena till den borgerliga kommunen,

kommer kyrkostämmans handläggning i många fall att avse allenast ärenden

av rent kyrklig karaktär. Vid sådant förhållande måste prästens utövande

av ordförandeskapet anses än mera berättigat. På nu anförda skäl har jag

ansett mig böra bibehålla gällande föreskrifter om kyrkoherdens själv­

skrivenhet såsom ordförande i stämman.

Enligt utkastet, som i denna del ansluter sig till K. § 8, skulle, då fråga

är örn kyrklig samfällighet omfattande församlingar eller delar av försam­

lingar, som tillhöra olika pastorat, domkapitlet förordna en av försam­

lingarnas kyrkoherdar att vara ordförande i kyrkostämma för samfällig-

heten och en av kyrkoherdarna att vara vice ordförande. Då det emeller­

tid i vissa fall kan vara ett praktiskt behov att till ordförande utse annan

präst i någon av församlingarna, har i förslaget domkapitlets valrätt ut­

sträckts att omfatta samtliga i församlingarna tjänstgörande präster.

Den i K. § 8 intagna föreskriften, att för behörighet till uppdraget så­

som ersättare för ordföranden i stämman fordras att kunna utses till leda­

mot av kyrko- eller skolråd, har icke ansetts böra bibehållas. Tillräck­

liga skäl torde ej föreligga att beträffande ersättare, som nu nämnts, upp­

ställa andra behörighetsvillkor än de som gälla för ordförande i kommunal­

stämma.

Det har ansetts praktiskt, att i församling, där kyrkofullmäktige finnas,

ersättaren för fullmäktiges ordförande skall vara ersättare jämväl för ord­

föranden i stämman. I dylik församling torde stämma endast undantagsvis

komma att hållas.

§ 5.

Paragrafen motsvarar K. § 11 första stycket.

I nämnda stycke stadgas, att kyrkostämma må hållas i kyrka, socken­

stuga eller på annat lämpligt ställe. Däremot angives icke, vem beslu­

tanderätten i fråga örn platsen för stämmas hållande tillkommer.

Spörsmålet örn rätt för kyrkostämman att själv besluta i nämnda fråga

har varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. I en vid 1912 års

riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 105, hemställde nämligen

herrar Bärg i Katrineholm och Carlsson i Frosterud, att riksdagen ville i

skrivelse anhålla örn utarbetande och framläggande av förslag till sådan

ändrad lydelse av K., att kyrkostämman finge rätt att själv besluta an­

gående bland annat plats för stämmas hållande. Till stöd för yrkandet

anförde motionärerna i huvudsak:

116

Kungl. Maj:ts proposition nr

100.

Då i K. icke angåves, i vilkens händer rätten att utse plats för hållande av stämma skulle ligga, hade nämnda oklarhet helt visst på många platser i landet vållat åtskilliga obehag.

Vid jämförelse med motsvarande bestämmelse i L., i vilken tydligt an­ gåves, att plats för kommunalstämmas hållande finge beslutas av stämman själv, kunde ju dragas den slutsatsen, att lagstiftarna i verkligheten ansett, att samma rätt också borde tillkomma kyrkostämma. Dessutom borde det väl förefalla tämligen naturligt, att den institution, som ägde beslutanderät­ ten angående församlingens många och viktiga angelägenheter, även borde förfoga över tydlig rätt att utvälja lämpligaste platsen för de sammanträden, där dessa beslut skulle äga rum. Faktum vore dock, att denna rätt vore ytterst omtvistad, och i övrigt hade nog den praxis blivit så gott som lag, att kyrkostämmas ordförande och icke stämman vore den som beslutade örn plats för stämmas hållande. Stöd för kyrkostämmas ordförandes rätt där- utinnan hade även sökts i den omständigheten, att av ordalydelsen i K. § 12 kunde synas framgå, att kyrkostämmas ordförande dock med iakttagande av stadgandet i § 9 ägde besluta om tid för stämmas hållande.

Då det emellertid i ett flertal församlingar torde kunna påvisas, att för­ samlingens kyrka eller sockenstuga, de platser för stämmas hållande, som i K. omnämndes, vore belägna i en relativt glest befolkad trakt och därtill betydligt avlägsna från i församlingen befintliga större samhällen, så att stämmas förläggande till där nämnda ställen, lokalt sett, lämpade sig endast för ett litet procenttal församlingsbor, under det den stora mängden hade långa vägar att färdas till dessa platser, betydde detta stora svårigheter för att icke säga nära nog fullständigt urståndsättande för kanske flertalet röst­ berättigade att deltaga i de gemensamma angelägenheterna.

De förhållanden, som av motionärerna åsyftades, syntes i de flesta fall råda i församlingar, där betydande industricentra funnes, vilkas stora arbets­ personal, på grund av såväl sin anställning som icke minst sina ytterst be­ gränsade ekonomiska resurser, i regel ej förmådde övervinna svårigheterna.

I utlåtande, nr 12, däri denna fråga behandlades, erinrade konstitutions­ utskottet örn den olikhet i detta hänseende, som föreligger mellan L. och K. samt framhöll, att då det vore av vikt, att kyrkostämma finge behö­ rigt inflytande även vid val av plats för dess hållande, så att därigenom flertalet röstberättigades intressen tillgodosåges, funne utskottet det vara önskvärt, att ifrågavarande stadgande i K. bringades till överensstämmelse med motsvarande stadgande i L. Utskottet tillstyrkte därför en skrivelse i enlighet med motionärernas yrkande. På grund av kamrarnas skiljak­ tiga beslut förföll emellertid frågan.

Kyrkofullmäktigsakkunniga upptogo i sitt förslag den gällande bestäm­ melsen i oförändrat skick.

I utkastet hade tillagts bestämmelse örn rätt för kyrkostämma att be­ sluta plats för stämmas hållande. Att stämma skulle hållas i sockenstu­ gan hade tänkts såsom det vanliga.

Härom har domkapitlet i Linköping anfört: Den i utkastet föreslagna bestämmelsen skulle vålla kyrkostämmans ord­ förande en hel del onödigt besvär och huvudbry, utan att något som helst därmed skulle vinnas. Kyrkostämmor liölles ofta i församlingshus och skol­ hus, och många mindre landsförsamlingar saknade särskild sockenstuga. Med den föreslagna bestämmelsen skulle en ordförande icke äga rätt att,

Kungl. Maj-.ts proposition nr 100.

117

Kyrkofullmäk­ tigsakkunniga.

Utkastet.

Yttranden över utkastet.

Departements­

chefen.

Utkastet.

Yttranden över utkastet.

Departements­

chefen.

såsom förut kanske skett under åratal, bålla stämman i ett församlingshus eller ett skolhus utan vederbörligt kyrkostämmobeslut därom. Det vore i alla avseenden bättre att bibehålla den gamla ordalydelsen i förevarande punkt.

Jämväl centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen har ansett, att nu gällande bestämmelse gåve större rörelsefrihet att ordna efter för- handenvarande omständigheter. Domkapitlet i Växjö har ansett, att i av­ seende på platsen för kyrkostämmans hållande borde bestämmanderätten beträffande upplåtelse av kyrka tillerkännas prästen.

Det synes riktigt, att kyrkostämman erhåller rätt att besluta örn plat­ sen för stämmas hållande. Anledning torde ej föreligga att i detta hän­ seende upprätthålla en skillnad mellan K. och L. Visserligen är enligt såväl K. som det föreliggande förslaget kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar självskriven ordförande i kyrkostämman, men av denna omstän­ dighet lärer ej följa någon rätt för honom att bestämma sammanträdes- platsen. Mot den framställda anmärkningen, att överlämnandet av beslu­ tanderätten i denna angelägenhet till kyrkostämman skulle medföra besvär och minskad rörelsefrihet, må erinras, att kommunalstämmans befogenhet att besluta om plats för sådan stämmas hållande ej veterligen föranlett några praktiska, olägenheter. Jag anser mig sålunda böra tillstyrka den i utkastet upptagna bestämmelsen. Tydligt torde vara, att härigenom icke tages ställning till frågan, vem som äger besluta örn upplåtelse av kyrka för annat ändamål än gudstjänst.

Med hänsyn därtill, att många församlingar numera hava församlingshus, har det ansetts lämpligt att framhålla, att stämma kan hållas i dylik lokal.

§ 6.

Paragrafen motsvarar i huvudsak K. § 9 första och andra styckena samt § 10 ävensom utkastet §§ 6 och 7 med undantag av § 6 första stycket sista punkten.

I utkastet hade föreskrivits, att besvär över vägran av ordföranden att utsätta stämma skulle anföras hos länsstyrelsen, varjämte förbud stadgats mot klagan över länsstyrelsens beslut i sådant ärende.

Domkapitlet i Växjö har ansett, att ordföranden borde i fall, då begäran örn kyrkostämmas hållande för uppgivet ärende av honom lämnades utan avseende, åläggas att meddela sitt skriftliga beslut »snarast och inom en vecka». Domkapitlen i Uppsala, Lund och Luleå hava ansett, att besvär över nekad stämma skulle anföras antingen hos domkapitlet eller länsstyrelsen, beroende på vem som hade prövningsrätt i själva den sakfråga det gällde.

Anledning synes icke föreligga att upptaga bestämmelser rörande den tid, inom vilken ordföranden skall meddela beslut över begäran örn utsät­ tande av stämma. Det torde ligga i sakens natur, att sådant beslut bör meddelas så snart ske kan.

Den i utkastet intagna föreskriften, att talan mot beslut, varigenom anhållan örn utsättande av stämma lämnats utan bifall, alltid skall föras

118

Kungl. Majda proposition nr 100.

hos länsstyrelsen, synes icke lämplig. Spörsmålet, huruvida stämma bör hållas, torde i regel icke kunna avgöras utan ett ingående på den fråga, för vars behandling stämma påkallats. Med hänsyn härtill synes besvär över beslut att vägra stämma böra prövas av den myndighet, som har att upptaga besvär över nyssnämnda fråga. I denna del har därför förelig­ gande förslag bringats i överensstämmelse med gällande föreskrifter. Där­ emot synes dét lämpligt, att talan icke får föras mot länsstyrelsens eller domkapitlets beslut i ärende, varom nu är fråga. Ett fullföljande av talan är i regel på grund av den tid, som måste förflyta innan anförda besvär blivit slutligt avgjorda, av ringa värde.

§ 7.

Denna paragraf motsvarar utkastet § 6 första stycket sista punkten. Enligt utkastet skulle i församling, där kyrkofullmäktige finnas, ordi­ narie kyrkostämma hållas årligen före utgången av december månad för anställande av val, som ankomma på stämman.

Mot denna bestämmelse hava länsstyrelserna i Gotlands, Blekinge, Göte­ borgs och Bohus samt Norrbottens län ävensom domkapitlet i Göteborg fram­ hållit, att då enligt stadgandet i kap. 1 § 5 i dylik församling kyrko­ stämman ej hade att anställa annat val än val av ersättare för ordföran­ den i stämman och denne skulle väljas för fyra år, hållandet av årliga stämmor icke vore erforderligt.

Den framställda anmärkningen synes riktig. I förevarande paragraf har därför vidtagits sådan ändring, att i församling, där kyrkofullmäktige finnas, stämma skall hållas allenast då det erfordras för behandling av ärende, i vilket beslutanderätten är förbehållen stämman.

§ 8.

Denna paragraf motsvarar K. § 12. Enligt sistnämnda paragraf skall kungörelse örn kyrkostämma uppläsas från predikstolen fjorton dagar eller minst en vecka före stämman.

I utkastet hade — för vinnande av överensstämmelse med L. § 16 och motsvarande stadgande i det av landshövdingen Hammarskjöld framlagda förslaget till kommunallag — föreskriften, att kyrkostämma må hållas efter kortare kungörelsetid än fjorton dagar, uteslutits.

Med anledning härav hava domkapitlen i Linköping, Växjö, Lund, Göte­ borg, Härnösand och Visby samt centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen hemställt, att den nuvarande bestämmelsen, vilken möjliggör en kortare kungörelsetid än fjorton dagar, måtte bibehållas. Domkapitlet i

Linköping har i detta sammanhang anfört:

Det skulle medföra svårigheter, om blott för vinnande av överensstäm­ melse med L. och förenamnda förslag skulle föreskrivas, att kyrkostämma icke finge hållas efter kortare kungörelsetid än fjorton dagar. I stället borde stadgas, att »kungörelsen uppläses från predikstolen minst en vecka före

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

119

Utkastet.

Yttranden över utkastet.

Departements­

chefen.

Utkastet.

Yttranden över

utkastet.

JS. 2: 8.

Departements­

chefen.

stämman» oell det av följande skäl. Med det system, som tillämpats i flera

pastorat från oell nied inträdandet av nuvarande löneregleringsperiod, att en

präst finge svara för tre, ja fyra församlingar med lika många kyrkor, varav

följde, att i en del kyrkor hölles gudstjänst endast varannan söndag, då

dessutom en gemensam kyrkostämma borde lysas i samtliga pastoratets

kyrkor och samtliga ärenden måste vara vederbörligen beredda av ett ge­

mensamt kyrkoråd, respektive kyrko- och skolråd m. m., skulle detta inne­

bära, att en gemensam kyrkostämma till exempel i ett pastorat, bestående

av tre församlingar, måste kungöras i de två kyrkorna tre veckor före stäm­

man och i den tredje kyrkan två veckor före. Tänkte man till exempel på

oktoberstämman, som hade att för pastoratets del fastställa inkomst- och

utgiftsförslaget för pastoratets gemensamma utgifter för prästgårdar och

prästlönekassa m. m., måste med den föreslagna bestämmelsen örn kungö­

relsetid det gemensamma kyrkorådets statförslag föreligga i justerat proto­

koll senast den 13—15 oktober och sammanträdet hållas några dagar före,

då ju stämman eljest icke kunde pålysas, örn lagens föreskrifter skulle efter­

följas. Utgifts- och inkomstförslaget kunde emellertid icke med tillförlitlig­

het uppgöras så tidigt, enär debiteringsgrunden då ännu icke hade fastställts

genom respektive prövningsnämnds justerade protokoll och ej heller kommit

till vederbörande kommuns kännedom. Enligt gällande taxeringsförordning

skulle ju prövningsnämndernas arbeten för de olika länen vara avslutade senast

den 10 oktober, justeringen av vederbörande protokoll vara verkställd senast

den 18 oktober och länsstyrelsen tillställa vederbörande kommunalstämmors

ordförande avskrifter av de hos prövningsnämnden förda särskilda längderna,

i vad dessa anginge varje särskild kommun på landet, senast den 22 oktober.

Det vore nödvändigt att härvidlag taga hänsyn till taxeringsförordningens

bestämmelser, så att ej en kungörelseticl stipulerades, vilken omöjligen kunde

iakttagas utan skulle fresta till hemfallandet åt den slentrianen, som veterligt

praktiserats i en del fall, att kyrko- och skolrådet sammanträtt ett par

timmar före stämman och då uppgjort det förslag till utgifts- och inkomst­

stat, som skulle hava förelegat färdigjusterat, när stämman kungjordes. Man

måste enligt domkapitlets mening vid formulerandet av lagar taga hänsyn

till det praktiska livet och dess krav och så lagstifta, att lagen kunde efter­

levas och dess förnuftiga mening inses av dem, som närmast därav berördes

i sin kyrkliga och kommunala görning.

Jämväl länsstyrelsen i Blekinge län har ansett, att den allmänna kun­

görelsetiden vore onödigt lång och att den borde kunna inskränkas till

sju dagar.

Naturligen är det önskvärt, att samma bestämmelser örn kungörelsetidens

längd gälla för kyrkostämma och kommunalstämma. Den nuvarande olik­

heten har enligt vad jag erfarit på vissa håll föranlett osäkerhet och miss­

tag. En förlängning av kungörelsetiden synes emellertid såsom i en del

av de avgivna yttrandena framhållits kunna medföra praktiska olägenheter.

Särskilt gäller detta, dä finga är örn kungörande av gemensam stämma

för flera församlingar, i vilkas kyrkor gudstjänst icke hålles varje söndag.

Visserligen kan jag ej dela domkapitlets i Linköping uppfattning, att en

förlängning av kungörelsetiden skulle försvåra ett uppgörande i laga ord­

ning av utgifts- och inkomstförslag för pastorat — sådant förslag måste

i regel i såväl pastorat som församlingar uppgöras, innan prövningsnämn-

dens justerade protokoll föreligger — men det synes dock lämpligt att i

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

fråga om kungörelsetiden medgiva något större frihet än i utkastet avsetts. Jag förordar därför bibehållande av nu gällande bestämmelser i ämnet.

§ 9.

Paragrafen motsvarar K. § 13 mom. 1 första och andra styckena. Be­ stämmelsen i tredje stycket av nämnda moment återfinnes i kap. 2 § 12 mom. 1 sista stycket.

I första stycket har infogats bestämmelse, att innan ärende, som beretts annorledes än av kyrkorådet eller skolrådet, företages till avgörande å kyrkostämma, tillfälle skall beredas kyrkorådet eller skolrådet att avgiva yttrande. En dylik föreskrift, som ansluter sig till stadganden i L. § 18 och F. L. kap. 2 § 10, har ansetts lämplig för vinnande av enhetlighet i behandlingen av förekommande frågor.

§ io.

Denna paragraf motsvarar K. § 13 mom. 2 och 4. I stället för mom. 3 i sistberörda paragraf gälla bestämmelserna i lagen örn propor­ tionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m. Liksom i F. L. kap. 2 § 11 har tillagts, att ordföranden även i fall, som avses i tredje stycket, har att bestämma dagen för ärendets fortsatta behandling.

§ 11 -

Förevarande paragraf har avfattats i huvudsaklig överensstämmelse med K. § 14.

§ 12

.

Paragrafen motsvarar K. § 15 mom. 1—3 och 5 samt § 23 femtonde stycket och § 13 mom. 1 tredje stycket. I mom. 1 sista stycket har intagits en allmän föreskrift, i vilka fall val må vara proportionellt. Lik­ som i F. L. kap. 2 § 13 föreslås den utvidgningen i fråga örn användan­ det av proportionellt valsätt, att sådant valsätt må förekomma jämväl vid val av revisorer och revisorssuppleanter. Vidare har föreslagits, att dylikt valsätt må användas även vid val av ledamöter och suppleanter i fort- sättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse.

Mot den jämväl i utkastet upptagna bestämmelsen, att proportionellt Yttranden över valsätt må användas vid val av ledamöter och suppleanter i fortsättnings- lltka8tet' skolestyrelse och biblioteksstyrelse, har länsstyrelsen i Blekinge län anmärkt, att nämnda styrelser vore av sådan beskaffenhet, att val av ledamöter däri principiellt icke borde ske proportionellt.

Beträffande utkastets bestämmelser örn kvalificerad majoritet har dom kapitlet i Växjö anfört:

Bland de frågor, som fordrade kvalificerad majoritet borde enligt dom­ kapitlets mening även upptagas efterskänkande av en församlingens fordran. Domkapitlet toge därvid sikte på de utgifter — långt större än många

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

121

F 2: 12

Kyrkomötet

1909.

Departements­

chefen.

anslag — som kunde tillskyndas en församling exempelvis genom försking

ringar, gjorda av någon församlingens tjänste- eller förtroendeman.

Domkapitlet ifrågasatte vidare dels, huruvida icke beträffande uttaxeringen

av allmän kommunalskatt procentsatserna för att kvalificerad majoritet skulle

krävas borde bestämmas lika för stad och landsbygd, dels ock om icke

ändring borde ske i bestämmelserna rörande beviljande eller höjande av

anslag till visst ändamål eller behov så, att i stället för »beviljande av

anslag» respektive »höjande av anslag» sattes: »beslut, som med säkerhet

kan förutses komma att föranleda beviljande respektive höjande av anslag».

För närvarande torde exempelvis skolväsendets omorganisation i en försam­

ling genomföras så att säga i två repriser: först ett principbeslut med enkel

majoritet och sedan ett detaljbeslut (eller ett knippe dylika), som innefattade

beviljande eller höjande av anslag och sålunda kunde kräva två-tredjedels

majoritet. Det kunde tänkas, att beslutsfriheten vid senare tillfället hämma­

des genom det redan fattade principbeslutet och att således även anslags-

beslutet komme att dikteras av en majoritet, mindre än den kvalificerade,

som lagen ville hava för dylika fall.

I detta sammanhang må erinras, att kyrkomötet i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 24 november 1909, nr 18, i anledning av en inom kyrko­

mötet väckt motion anhållit örn åtgärders vidtagande för införande i K.

av bestämmelse därom, att i större församlingar omröstningar och val å

kyrkostämma må kunna förrättas på två eller flera efter församlingens

lokala indelning bestämda avdelningar. Kyrkomötet har i sin skrivelse

framhållit, att det vore kyrkomötet bekant, att omröstningar vid kyrko­

stämmor i större församlingar oskäligt inkräktade på tiden. Det måste

därför vara av betydelse att, så långt möjligt vore, förenkla och påskynda

proceduren vid omröstning å kyrkostämma. De röstberättigade torde

finna det med sin fördel förenligt att besparas onödig tidsutdräkt. Den

av kyrkomötet föreslagna fördelningen skulle på samma gång medföra

större lugn och säkerhet vid granskning av fullmakter, vid sammanräk­

ning av avgivna röster o. s. v., än vad som ofta kunde vara fallet under

nuvarande förhållanden. Därigenom skulle i många fall missnöje och be­

svär förekommas. — Över skrivelsen hava yttranden inhämtats från Över­

ståthållarämbetet och länsstyrelserna i samtliga län ävensom domkapitlen

och Stockholms stads konsistorium.

Någon anledning att från användande av proportionellt valsätt utesluta

val av ledamöter och suppleanter i fortsättningsskolestyrelse och biblio-

teksstyrelse torde icke föreligga. Dessa styrelser hava bland annat att

förbereda ärenden, som skola förekomma till behandling å kyrkostämma

eller hos kyrkofullmäktige, och det synes därför lämpligt, att jämväl inom

styrelserna de olika meningsriktningar, som finnas inom det beslutande

organet, bliva vederbörligen företrädda.

Med hänsyn till vad tidigare anförts rörande omfattningen av det nu

förevarande revisionsarbetet anser jag mig icke böra vidtaga några sakliga

ändringar i reglerna örn användande av kvalificerad majoritet.

Yad slutligen angår den av kyrkomötet år 1909 gjorda framställningen

må erinras, att den däri berörda frågan kommit i ett annat läge genom

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

införande av ett representativt system i församlingarna. Framställningen avser endast de större församlingarna, och i dessa skola enligt förevarande förslag kyrkofullmäktige alltid finnas. I dylika församlingar torde kyrko­ stämmor endast undantagsvis komma att hållas. På grund härav synes kyrkomötets skrivelse icke böra föranleda någon vidare åtgärd.

§

13

.

Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med K. § 15 mom. 4, under det att mom. 2 motsvarar K. § 33 tredje stycket.

Den i K. § 3 givna erinran om kyrkostämmans skyldighet att ställa sin gällande föreskrifter till efterrättelse har såsom onödig uteslutits.

§ 14.

Denna paragraf motsvarar K. § 17 och § 19 sista stycket. Liksom i F. L. kap. 2 § 16 föreslås stadgande av innehåll, att i protokollet skall antecknas, huruvida och i vilken ordning omröstning ägt rum. Däremot kräves ej, att skälen för beslutet skola upptagas. Beträffande justering av protokollet föreslås den ändringen, att såsom det normala föreskrives, att justeringen skall verkställas av ordföranden jämte utsedda justerings­ män. Sådan justering skall äga rum å tid, som ordföranden bestämmer.

§§15 och 16.

Dessa paragrafer motsvara K. § 18 och § 19 första stycket.

§ 17

.

Liksom i F. L. kap. 2 § 19 har upptagits föreskrift, att stämmans förhandlingar skola vara offentliga. Paragrafens andra stycke återgiver K. § 20.

Kungl. Maj:ta proposition nr 100.

123

Kap. 3. Om kyrkofullmäktige.

De i detta kapitel intagna föreskrifterna överensstämma i huvudsak med de i L. givna reglerna om kommunalfullmäktige, i den form dessa regler erhållit i F. L. kap. 3.

§ I-

Denna paragraf motsvararar L. § 28 mom. 1 och F. L. kap. 3 § 1. I mom. 2 hava intagits bestämmelser örn fördelning av fullmäktige mellan församlingar eller delar därav, som ingå i kyrklig samfällighet.

Vidkommande antalet kyrkofullmäktige föreslogo kyrkofulhnäktic/scikkunniga i sitt förslag till lag om församlingsstyrelse, att detta antal skulle ut­ göra i församling med 2,000 invånare eller därunder 10—15, i församling med över 2,000 till och med 5,000 invånare 10—20, i församling med över 5,000 till och med 10,000 invånare 15 — 25, i församling med över

Kyrkog]]inäktigsak-

kuunign.

F. 3: 1.

10.000 till och med 20,000 invånare 20—30, i församling med över

20.000 till och med 40,000 invånare 25—35 samt i församling med över

40.000 invånare 30—50. I motiveringen anförde de sakkunniga:

Antalet kyrkofullmäktige hade av de sakkunniga ansetts böra, likasom an­

talet kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige, bestämmas i visst förhål­

lande till folkmängden. Den minskning i antalet ärenden, vilken för försam­

lingens del inträdde efter folkundervisningsfrågornas överflyttande till den

borgerliga kommunen, jämte den mera ensartade karaktären av de ärenden

kyrkofullmäktige skulle komma att handlägga motiverade emellertid, enligt

de sakkunnigas mening, ett proportionsvis mindre antal ledamöter av full­

mäktige i kyrkoförsamlingen än i den borgerliga kommunen.

Den tämligen vidlyftiga marginal, inom vilken församling tillhörande en

viss folkmängdsgrupp ägde att fritt bestämma antalet fullmäktige, torde be­

finnas erforderlig och lämplig, särskilt med hänsyn till det förhållandet, att

mången gång antalet egentliga församlingsmedlemmar icke motsvarade be­

folkningssiffran utan understege denna. Örn skillnaden, till följd av ett mera

allmänt utträde ur kyrkan, vore mera betydande, så att antalet egentliga för­

samlingsmedlemmar väsentligen understege befolkningssiffran, kunde försam­

lingen nöja sig med att, inom de i lagen angivna maximi- och minimigrän­

serna, utse ett mindre antal fullmäktige, under det att däremot, örn antalet

egentliga församlingsmedlemmar närmare sammanfölle med befolkningssiff­

ran, ett större antal fullmäktige kunde väljas.

I kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag stadgades vidare, att örn fullmäk­

tige skulle utses för kyrklig samfällighet, varje i samfälligheten ingå­

ende församling skulle av det för samfälligheten bestämda antalet full­

mäktige utse en samt därutöver det antal fullmäktige, som belöpte på

församlingen efter den beräkningsgrund, att i allmänhet en kyrkofull-

mäktig skulle utses för varje tal motsvarande det, som erhölles, då för­

samlingarnas sammanlagda invånarantal delades med det återstående an­

talet fullmäktige för hela samfälligheten. Antalet fullmäktige, som i enlig­

het därmed skulle utses av varje församling, skulle i god tid före valet

bestämmas av länsstyrelsen. Till motivering av nämnda bestämmelser

anförde de sakkunniga bland annat:

Stadgandet avsåge endast att fastställa vissa grunder för fördelningen av

det bestämda antalet fullmäktige på de särskilda i samfälligheten ingående

församlingarna i syfte att. skapa en garanti för att varje församling bleve i

mån av sin storlek behörigen representerad. Därvid hade för säkerställan­

det av andel i representationen åt varje i samfälligheten ingående

försam -

ling följts den vid landstingsmannaval gällande regeln, att varje valkrets,

d. v. s. i detta fall varje församling, oavsett dess folkmängd, skulle utse en

representant. Men beträffande fördelningen i övrigt av representanterna

mellan de olika församlingarna hade — i likhet med vad som gällde i fråga

örn representanternas fördelning på olika valkretsar vid val av kommunal­

fullmäktige — stadgats, att varje församling skulle, utöver den redan nämnde

fullmäktigen, utse det antal fullmäktige, som på församlingen belöpte efter

den beräkningsgrund, att i allmänhet en kyrkofullmäktig skulle utses för

varje tal, motsvarande det som erhölles, då församlingarnas sammanlagda

invånarantal delades med det återstående antalet fullmäktige för hela sam­

fälligheten, eller alltså med ett tal, motsvarande antalet av de fullmäktige,

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

F. 3: 1.

som för samfälligheten skulle väljas utöver det antal, som erfordrades för

att varje församling skulle erhålla en fullmäktig.

Att sedermera i enlighet med dessa grunder bestämma, huru många full­

mäktige, som skulle av varje församling utses, vore en enkel räkneuppgift,

som lämpligast kunde anförtros åt länsstyrelsen. Att endast för berörda

ändamål sammankalla gemensam kyrkostämma hade av de sakkunniga ansetts

vara en alltför omständlig procedur.

Utkastet anslöt sig beträffande kyrkofullmäktiges antal till gällande reg­

ler örn kommunalfullmäktige. I fråga örn tillsättande av fullmäktige för

samfällighet innehöll utkastet samma regler som kyrkofullmäktigsakkunni-

gas förslag.

Rörande sistnämnda stadganden har länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms

län anfört:

Föreskriften syntes i flera avseenden olämplig eller oklar. Till en början,

hur skulle antalet kyrkofullmäktige för samfälligheten bestämmas? Därom

innehölle stadgandet intet direkt, ehuru det talades örn »det för samfällig­

heten bestämda antalet fullmäktige». Av huvudregeln i kap. 1 § 1, jämförd

med kap. 3 § 1 mom. 1, borde visserligen följa, att beslut därom fattats^ å

gemensam kyrkostämma för samfälligheten. Lämpligheten av en sådan åt­

gärd kunde dock ifrågasättas. Enklast syntes vara, att Kungl. Majit fast­

ställde antalet fullmäktige för samfälligheten, första gången att gälla tills­

vidare, i samband med beslutet örn samfälliglietens tillkomst och därefter i

mån av behov av ändring på framställning från samfälliglietens kyrkofull­

mäktige. Genom en dylik anordning borde ock kunna vinnas den fördelen,

att i lag icke behövde stadgas någon maximigräns för antalet fullmäktige för

samfällighet.

Länsstyrelsen i Uppsala län har ansett, att av den föreslagna texten

icke tydligt framginge, huru skulle förfaras, då vid föreskriven delning av

samfällighetens hela invånarantal med »återstående antalet fullmäktige»

brutet tal uppstode. Jämväl länsstyrelsen i Malmöhus län har ansett, att

stadgandet i denna del borde förtydligas.

Vad angår antalet kyrkofullmäktige i församling anser jag mig böra

bibehålla de i utkastet upptagna bestämmelserna. Anledning synes icke

föreligga att på detta område uppställa trängre gränser än för närvarande

gälla beträffande kommunalfullmäktige. Då kyrkofullmäktigsakkunniga an-

sågo, att antalet fullmäktige borde vara proportionsvis mindre i den kyrk­

liga än i den borgerliga kommunen, utgingo de från den förutsättningen,

att skolärendena obligatoriskt skulle överflyttas till den borgerliga kom­

munen. Denna förutsättning är icke nu för handen, då enligt föreliggande

förslag till lag örn skolstyrelse i vissa kommuner överflyttningen skall vara

fakultativ. Märkas bör även, att de gällande bestämmelserna örn antalet

kommunalfullmäktige lämna viss frihet vid antalets bestämmande, och att

antalet kyrkofullmäktige icke bör sättas lägre än att olika meningsrikt-

ningar inom församlingen kunna erhålla en skälig rejiresentation. Såsom

jag i det följande torde få tillfälle att närmare utveckla bör den själv­

skrivne ordföranden icke — därest han ej tillika är vald ledamot av kyrko­

fullmäktige — medräknas i antalet.

Kungl. Majis proposition nr 100.

125

Utkastet.

Yttranden över

utkastet.

Departements­

chefen.

Yttranden över

utkastet.

Departements­

chefen.

De av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framförda anmärkningarna rörande tillsättandet av fullmäktige för kyrklig samfällighet synas beaktans- värda. Att låta antalet kyrkofullmäktige för samfällighet bestämmas å gemen­ sam kyrkostämma med samfälligheten torde i regel vara förenat med praktiska olägenheter. Det synes lämpligare, att detta antal bestämmes av Kungl. Maj:t. Bestämmandet bör ske första gången i samband med meddelande av förordnande, att församlingar eller delar därav skola bilda en sam­ fällighet, eller, därest samfällighetens beslutanderätt till en början utövas av stämma, då beslut fattats, att kyrkofullmäktige skola väljas. Ändring i antalet bör sedermera kunna ske på framställning från kyrkofullmäktige. Vid bestämmande av antalet fullmäktige för samfällighet bör Kungl. Maj:t vara obunden av de i mom. 1 givna reglerna örn fullmäktiges antal. För­ delningen av antalet fullmäktige på de i samfälligheten ingående försam­ lingarna eller församlingsdelarna torde kunna överlämnas åt länsstyrelsen. För det fall, att vid tillämpning av regeln att — sedan varje i samfällig­ heten ingående församling eller församlingsdel berättigats utse en fullmäk­ tig — ytterligare en fullmäktig skall väljas för varje tal motsvarande det som erhålles, då samfällighetens folkmängd delas med det återstående an­ talet fullmäktige, det fastställda antalet fullmäktige ej skulle uppnås, synes böra uppställas en »överskottsregel» liknande den som gäller vid fördel­ ning mellan de olika valkretsarna av antalet ledamöter i första kammaren. I överensstämmelse med det anförda har ändring vidtagits i mom. 2.

§ 2-

Paragrafen motsvarar F. L. kap. 3 § 2.

§ 3.

Denna paragraf har sin motsvarighet i L. § 28 mom. 2 första stycket och F. L. kap. 3 § 3 ävensom utkastet § 4. I anslutning till S. § 29 mom. 2 har föreslagits ett stadgande örn obehörighet för vissa ämbets- och tjänstemän att vara kyrkofullmäktige.

Med anledning av den i utkastet intagna förteckningen å de personer, som på grund av sin ämbets- eller tjänstemannaställning icke må vara kyrkofullmäktige, hava länsstyrelsen i Uppsala län och domlcapitlet i Upp­ sala ifrågasatt, huruvida icke jämväl ledamot av domkapitel borde vara utesluten från behörigheten att vara kyrkofullmäktig. Domlcapitlet i Luleå har ansett, att lämpligheten av att stiftssekreterare vore ledamot av kyrko­ fullmäktige kunde ifrågasättas. Länsstyrelsen i Blekinge län har framhållit olämpligheten av förbudet för kyrko-, skol- och prästlönekassörer att vara fullmäktige.

Ett förbud för även annan ledamot av domkapitlet än biskopen att vara kyrkofullmäktig synes icke lämpligt. Genom ett dylikt förbud skulle domprosten i de stift, där sådan finnes, uteslutas från möjligheten att

126

vara kyrkofullmäktig i den församling, där han är kyrkoherde, vilket icke kan anses påkallat. Då samma regler böra gälla för Stockholms stads konsistorium som för domkapitlen, skulle vidare till följd av ett sådant förbud samtliga kyrkoherdar i huvudstaden bliva obehöriga att väljas till fullmäktige.

Ej heller anser jag lämpligt att utesluta stiftssekreteraren från behörig­ het att vara kyrkofullmäktig. Han torde icke intaga sådan ställning till domkapitlet, att han på grund därav ej bör kunna väljas till fullmäktig.

Förbudet för den som tillhör församlingens redovisningsskyldiga och avlönade betjänte att vara kyrkofullmäktig ansluter sig till gällande regler örn stadsfullmäktige och torde böra bibehållas.

§ 4'

Förevarande paragraf motsvarar L. § 28 mom. 2 andra och tredje styckena samt F. L. kap. 3 § 4 och överensstämmer med utkastet § 5.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

127

§ &•

Paragrafen motsvarar L. § 29 mom. 1 och F. L. kap. 3 § 5 ävensom utkastet § 6.

Utkastet innehöll icke någon särbestämmelse för det fall, att kyrko-

utkastet,

fullmäktige skulle väljas för kyrklig samfällighet. Enligt utkastet skulle sålunda de här intagna reglerna om valkretsindelning gälla även vid dy­ likt val.

Häremot hava länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län

Yttranden över

, _ utkastet.

anmärkt, att dessa bestämmelser icke late förena sig med de ig 1 mom. 2 uppställda reglerna.

Domkapitlet i Uppsala har yrkat, att i tredje stycket skulle intagas bestämmelse, att första gången valkretsindelning för kyrkofullmäktigval skall anordnas, detta skall ske genom länsstyrelsen på förslag av kyrko­ stämma.

I anslutning till förstnämnda erinran har i denna paragraf infogats

Departomonts-

stadgande, att vid val av fullmäktige för kyrklig samfällighet varje i sam- fälligheten ingående församling eller församlingsdel skall bilda en valkrets. Härav torde även följa, att de i andra stycket givna bestämmelserna örn antalet fullmäktige för varje valkrets ej bliva tillämpliga, då fråga är om samfällighet.

Då valkretsindelning kan förekomma endast i församling med mera än10,000 invånare, kan man räkna med att — sedan lagen trätt i tillämp­ ning — fråga om valkretsindelning ej kan uppkomma i församling, där beslutanderätten utövas av kyrkostämman. Det synes därför olämpligt att föreskriva, att kyrkostämman skall avgiva förslag om sådan indelning. Rörande de bestämmelser, som erfordras vid lagens ikraftträdande, vill jag yttra mig senare.

F

:

3: 6—7.

Kyrko-

fullmäktig-

sakkunniga.

Yttranden över

kyrko-

fullmäktig-

sakkunnigas

förslag.

Utkastet.

§ 6.

Paragrafen motsvarar F. L. kap. 3 § 6 och utkastet § 7.

Beträffande de skäl, som föranlett mig att upptaga de närmare be­

stämmelserna örn kyrkofullmäktigval i en för borgerliga oell kyrkliga val

gemensam vallag, får jag hänvisa till vad jag anfört vid behandlingen av

propositionen med förslag till lag om kommmunalstyrelse på landet m. m.

§ 7-

Denna paragraf motsvarar L. § 36 mom. 1 första stycket och F. L.

kap. 3 § 7 ävensom utkastet § 8.

Kyrkofullmäktig sakkunnig a, vilka såsom redan berörts med hänsyn

till självstyrelsens krav ansågo det vara riktigast, att kyrkostämman själv

skulle utse sin ordförande, funno följdriktigheten fordra, att samma rätt

borde tillkomma kyrkofullmäktige. Enligt de sakkunnigas förslag skulle

kyrkoherden icke heller vara självskriven ledamot av fullmäktige. I sin

egenskap av ordförande i kyrkorådet ägde han emellertid, ändock att han

icke vore fullmäktig, att vara tillstädes vid fullmäktigsammanträde och

deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

De sakkunnigas förslag i denna del var icke enhälligt. En av de sak­

kunniga, hor Jönsson i Boa, uttalade i avgiven reservation, att kyrko­

herden enligt hans mening borde vara självskriven ledamot av kyrkofull­

mäktige. I detta hänseende anförde reservanten:

Det vöre icke tillfyllest, att kyrkoherden i sin egenskap av kyrkorådets

ordförande endast skulle hava rätt att deltaga i fullmäktiges förhandlingar

men ej i deras beslut. Denna av de sakkunnigas flertal föreslagna anord-

nmg syntes icke vara överensstämmande med den betydelsefulla ställning

inom kyrkoförsamlingen, som av ålder tillkommit kyrkoherden. Reservanten

hade visserligen kunnat tillstyrka, att kyrkoherdens självskrivenhet såsom

ordförande i kyrkostämman avskaffades, men detta av rent praktiska skäl

Erfarenheten visade nämligen, att det i många fall kunde vara lämpligt att

kunna skilja ordförandeskapet i kyrkostämman och kyrkoherdebefattningen

iian varandra. De egenskaper, som skapade en god präst, vore förvisso

icko alltid förenade nied anlagen att sköta en stor stämma, oell för mången

komme det säkert att kännas som en lättnad att bliva befriad därifrån.

Den utväg, som de sakkunnigas flertal lämnat öppen för kyrkoherde att

vinna medbeslutanderätt inom kyrkofullmäktige, nämligen att uppställa sig

såsom kandidat vid valen till desamma, syntes reservanten föga tilltalande

Denna utväg kunde visserligen bereda honom tillträde till representationen!

men den kunde också allt för lätt draga in honom i varjehanda partistri­

digheter vid valen, stridigheter vilka han helst borde stå utanför.

Mot de sakkunnigas förslag i omförmälda del framfördes i huvudsak

samma anmärkningar som mot förslaget om avskaffande av kyrkoherdens

självskrivenhet såsom ordförande i kyrkostämman. En del myndigheter

anslöto sig till reservationen.

Enligt utkastet skulle de i kap. 2 givna reglerna örn ordförande och vice

ordförande i kyrkostämma samt örn ersättare för ordförande äga motsva-

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

rande tillämpning, såvitt angår kyrkofullmäktige. I regel skulle sålunda kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar vara ordförande jämväl bland fullmäktige.

Länsstyrelsen i Stockholms län har avstyrkt kyrkoherdens självskrivenhet som ordförande i kyrkofullmäktige samt framhållit, att denna själskrivenhet strede mot alla principer, som annars gällde i fråga örn utseende av den myndighet, som ägde utöva kommuns beslutanderätt. Därest kyrko­ herden tillerkändes rätt att deltaga i kyrkofullmäktiges överläggningar, vilket kunde vara av praktiska skäl motiverat, borde den undantagsbe­ stämmelse, som motiverades av kyrkoherdens ämbetsställning, vara till­ räckligt utsträckt. Jämväl 12 församlingar i Stockholm samt styrelsen för svenska landskommunernas förbund hava ansett, att kyrkofullmäktige borde äga att själva inom sig utse ordförande och vice ordförande.

Såsom redan nämnts anser jag mig böra förorda, att kyrkoherden fortfa­ rande skall vara självskriven ordförande i kyrkostämman. De skäl, som anförts härför, kunna åberopas jämväl till stöd för den meningen, att kyrkoherden på grund av sitt ämbete skall föra ordet också bland fullmäktige. Den om­ ständigheten, att församlingens beslutanderätt överflyttas till valda represen­ tanter, torde ej utgöra tillräcklig anledning att frångå den gamla principen, att pastor skall vara ordförande i församlingens beslutande organ. Tydligt är även, att invändningen, att prästen ej alltid är vuxen uppgiften att tjänstgöra såsom ordförande, äger mindre fog, då fråga är örn ordförandeskapet bland kyrkofullmäktige. Det måste nämligen antagas, att det kommer att bliva avsevärt lättare att leda förhandlingarna i ett till antalet begränsat repre­ sentativt organ än på en talrikt besökt kyrkostämma.

Naturligen är det möjligt, att, därest kyrkofullmäktige erhålla rätt att själva välja ordförande, kyrkoherden i många fall kommer att utses till denna post, örn han är medlem av fullmäktige. För sådant fall synes det emellertid nödvändigt att föreskriva, att kyrkoherden skall vara själv­ skriven ledamot av fullmäktige. Att hänvisa honom att för vinnande av sådant medlemskap låta uppställa sig som kandidat vid kyrkofullmäktig- val finner jag mycket olämpligt. För många präster torde det vara stö­ tande och understundom hindrande i deras egentliga verksamhet att nödgas taga del i det partiväsen, som sammanhänger med valen, och viss fara föreligger, att kyrkoherden genom sådant deltagande kan komma att bliva inblandad i partistrider av olika slag. Dessa olägenheter undvikas visser­ ligen, örn kyrkoherden blir självskriven ledamot av fullmäktige, men det synes dock bäst förenligt med kyrkoherdens ställning, att han är själv­ skriven ordförande.

Då jag sålunda biträder förslaget, att kyrkoherden skall på grund av sitt ämbete föra ordet bland kyrkofullmäktige, följer ej därav, att jag anser honom böra vara ledamot av denna korporation. Han bör såsom försam­ lingens målsman leda det beslutande organets verksamhet men icke taga del i besluten. Att rätt tillerkänts honom att vid lika rösttal fälla utslag,

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. 78 haft. (Nr 100) filo

29 9

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

129

Yttranden över

utkastet.

Departements­

chefen.

Yttranden över

utkastet.

Departements­

chefen.

Yttranden över

utkastet.

innebär icke något avsteg från denna princip. Tydligt är även, att därest ordföranden icke anses såsom ledamot, större möjlighet finnes att i full­ mäktige för kyrklig samfällighet giva de olika i samfälligheten ingående församlingarna eller församlingsdelarna en rättvis representation. Emellertid torde det icke vara lämpligt att förbjuda kyrkoherden att, örn han så önskar, mottaga val till ledamotskap i fullmäktige.

I enlighet med nu anförda synpunkter har förevarande paragraf avfattats.

§

8

.

Förevarande paragraf motsvarar delvis L. § 36 mom. 4 sista stycket och F. L. kap. 3 § 8 ävensom utkastet § 9.

§ 9.

Paragrafen motsvarar L. § 36 mom. 1 tredje—sjätte styckena samt F. L. kap. 3 § 9 ävensom utkastet § 10.

§§ 10 och 11.

Dessa paragrafer svara mot L. § 36 mom. 2 och en del av mom. 4 ävensom F. L. §§ 10 och 11 samt utkastet § 11.

Med anledning av den i sistnämnda paragraf intagna regeln, att böter för utevaro skulle tillfalla församlingens kassa, hava domkapitlen i Uppsala och Visby, under uttalande, att uttrycket »församlingens kassa» kunde giva anledning till oklarhet, ansett, att omförmälda böter borde gå till för­ samlingens kyrkokassa.

Det torde vara riktigt, att böter, som avses i omförmälda paragraf, i regel skola tillfalla kyrkokassan. Att uttryckligen föreskriva detta synes emellertid mindre lämpligt med hänsyn till de kyrkliga samfälligheter, som avse allenast skolärenden. I sådan samfällighet böra böterna tillfalla samfällighetens kassa, det vill säga skolkassan.

§

12

.

Denna paragraf motsvarar en del av L. § 36 mom. 4 samt F. L. kap. 3

§

12

.

I yttranden över utkastet hava domkapitlen i Växjö och Skara samt centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen uttalat, att i kap. 3 borde örn kyrkofullmäktige stadgas detsamma som i kap. 2 föreslagits i fråga örn prästmans rätt att ehuru ej röstberättigad deltaga i överläggnin­ garna men ej i besluten. Två församlingar i Stockholm, vilka avstyrkt kyrkoherdens självskrivenhet som ordförande i kyrkofullmäktige, hava före­ slagit, att kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar skulle, ändock han icke vore kyrkofullmäktig, äga att vara tillstädes vid kyrkofullmäktiges sammanträden och deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Domkapitlet i Lund, Malmö stads församlingars sammansatta kyrkoråd och centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen hava ansett, att i

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

samfällighet, bestående av flera pastorat, kyrkoherdarna i de församlingar, som inginge i samfälligheten, borde äga rätt att vara tillstädes vid kyrko­ fullmäktiges sammanträden och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Nämnda styrelse har framhållit, att kyrkoherden enligt urgammal svensk kyrkorättslig uppfattning vore sin församlings målsman och borde få åt­ minstone yttra sig, då ärenden, som rörde hans församling, skulle avgöras. Han hade i regel själv vidtagit de förberedande åtgärderna och hans när­ varo måste anses främja ärendenas sakkunniga behandling.

Det synes riktigt, att inom församlingen tjänstgörande präst, ändå att

Departements-

han icke är ledamot av kyrkofullmäktige eller självskriven ordförande, äger chofen- rätt att närvara vid kyrkofullmäktiges sammanträden och deltaga i över­ läggningarna. Med anledning härav har i förevarande paragraf intagits en hänvisning även till kap. 2 § 3, vilken motsvarar utkastet kap. 2 § 2. Av den allmänna regeln rörande kyrkliga samfälligheter följer, att denna hänvisning blir tillämplig även å samfällighet, och att sålunda kyrkoherde eller annan prästman i de till samfälligheten hörande församlingarna, även om han icke är ordförande, har yttranderätt vid sammanträde med full­ mäktige för samfälligheten.

§ 13.

Denna paragraf motsvarar L. § 34 och F. L. kap. 3 § 13. Det torde vara naturligt, att ifråga örn församlings rätt att besluta örn reseersättning åt kyrkofullmäktig skola gälla samma bestämmelser som rörande kommuns befogenhet att tillerkänna sådan ersättning åt kommunal­ fullmäktig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

131

Kap. 4. Om kyrkoråd och skolråd.

§ I-

Denna paragraf motsvarar i huvudsak K. § 21. I sistnämnda paragraf stadgas bland annat, att i varje församling skall finnas ett kyrkoråd och i varje skoldistrikt ett skolråd. Inom samma pastorat eller stad må dock flera församlingar kunna förena sig örn gemen­ samt kyrkoråd. Kyrkoråd och skolråd må, där så lämpligen låter sig göra, kunna förenas till ett gemensamt kyrko- och skolråd. Enligt samma paragraf må, där kyrkostämman finner det lämpligt, för förvaltning och vård av församlingsbibliotek utses särskild styrelse.

Dessa bestämmelser upptogos i sak oförändrade i utkastet. utkastet. Beträffande möjligheten att förena kyrkoråd och skolråd har domlcapitlct

Yttranden Syer

i Limå anfört:

utkastet.

Det kunde ifrågasättas, om det icke vore lämpligare, att den gamla be­ stämmelsen örn förenat kyrko- och skolråd upphörde att gälla. Det kunde väl sägas, att dess betydelse i någon mån inskränktes, om det i utkastet föreliggande förslaget till lag om särskild skolstyrelse även i landsförsam­ lingar komme att genomföras. Men därav torde knappast sådana mindre församlingar beröras, diir kyrko- och skolråd oftast nu vore förenade. Det

syntes domkapitlet i kyrkolivets intresse vara ett önskemål, att kyrkorådets karaktär av en kyrklig institution, som nu i så liög grad gått till spillo, återvunnes. För berörda ändamål vöre det nödvändigt, att gränsen mellan kyrko- oell skolråd bestämt droges, oell det vore önskvärt, att val i varje fall skedde till vart och ett för sig.

Denna fråga har berörts även av skolöverstyrelsen, som anfört bland annat: Bestämmelsen, att kyrkoråd och skolråd må, där det lämpligen låter sig göra, förenas till ett gemensamt kyrko- ock skolråd, syntes ur skolans syn- punkt mindre lämplig. Enligt kap. 4 § 5 i utkastet fordrades i viss män olika kvalifikationer för ledamotskap i de olika råden, och det kunde mycket väl inträffa, att en person på grund av dessa kvalifikationskrav väl kunde vara lämplig såsom ledamot av kyrkorådet utan att därför vara lämplig såsom ledamot av skolrådet eller tvärtom. Då det för övrigt icke torde vara för­ enat med någon svårighet att finna lämpliga personer för båda de ifråga­ varande uppdragen, syntes berörda bestämmelse lämpligen böra utgå.

Börande frågan örn förvaltning av församlingsbibliotek har skolöverstyrel­ sen yttrat:

Enligt nuvarande bestämmelser liksom enligt utkastet handlades ärenden rörande folkbibliotek tillhörande kyrklig kommun normalt av skolrådet, dock med rätt för församlingen att, där så funnes lämpligt, utse särskild biblio- teksstyrelse, under det att särskild biblioteksstyrelse alltid utsåges för folk­ bibliotek tillhörande borgerlig kommun. Överstyrelsen ansåge för sin del, att tiden nu vore inne att vidtaga vissa förändringar i berörda föreskrifter.

Med den utveckling folkbiblioteksväsendet under senare åren nått och de starkare krav, som efter hand komme att ställas på dessa bibliotek, sär­ skilt med hänsyn till den av 1929 års riksdag beslutade omorganisationen på området, borde det enligt överstyrelsens mening föreskrivas som regel, att även i de fall, då folkbiblioteket tillhörde kyrklig kommun, för dess skötsel tillsattes en särskild biblioteksstyrelse, varigenom man vunne en garanti för att de betydelsefulla folkbiblioteksfrågorna komme att handläggas av personer med särskilt intresse för och kännedom örn dithörande ange­ lägenheter. Skolbiblioteken borde däremot alltjämt sortera under den myndig­ het, som handlade ärenden angående vederbörande skoltyp, folkskolornas bibliotek till exempel under skolråd o. s. v.

Vissa skäl kunde enligt överstyrelsens mening anföras för att regeln örn särskild biblioteksstyrelse gjordes absolut. Därför talade bland annat hän­ synen till analogien med handläggandet av ärenden rörande folkbibliotek tillhörigt borgerlig kommun. I sistnämnda fall ansåge sig överstyrelsen nämligen bestämt böra avråda från en sådan ändring i de nuvarande för­ hållandena, oatt folkbiblioteksärenden skulle kunna sortera under folkskole styrelsen. A andra sidan ville överstyrelsen framhålla, att det givetvis funnes fall, särskilt i mindre kommuner, då det under alla omständigheter skulle ligga närmast till hands att alltjämt låta samma personer inträda i skolråd och biblioteksstyrelse, detta framför allt örn folkbiblioteket vore inrymt i folkskolans lokaler. Under sådana omständigheter hade överstyrelsen intet att invända mot att i dylika fall möjlighet alltjämt medgåves församling att besluta, att folkbiblioteksärenden skulle handläggas av skolrådet.

Med denna utgångspunkt föresloge överstyrelsen, att början av § 1 i ut­ kastet erhölle följande ändrade lydelse: »I varje församling skall finnas ett kyrkoråd samt, örn församlingen underhåller folkbibliotek, tillika en biblio­ teksstyrelse. I varje skoldistrikt skall finnas ett skolråd. I mindre försam­ ling, där så av särskilda skäl finnes lämpligt, kan dock kyrkostämma eller

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

kyrkofullmäktige besluta, att skolrådet skall tillika utgöra biblioteksstyrelse». Som en följd liärav borde tredje stycket i paragrafen bortfalla.

I detta sammanhang må erinras, att spörsmålet örn förening av kyrko­ råd och skolråd varit föremål för behandling av riksdagen. I en vid 1916 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 135, hemställde herrar Lundgren och Molin i Dombäcksmark örn sådan ändring i K., att möjligheten att förena kyrkoråd och skolråd borttoges.

I sitt med anledning av motionen avgivna utlåtande, nr 11, anförde konstitutionsutskottet bland annat följande:

De skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt förslag vore huvudsak­ ligen två: dels vore det enligt motionärernas mening olämpligt att förena två institutioner med så olika arbetsuppgifter som kyrkoråd och skolråd till en enda, vid vars tillsättande behörig hänsyn icke alltid kunde tagas till båda de huvuduppgifter, som ålåge det förenade kyrko- och skolrådet; dels vore det icke välbetänkt att bibehålla ett lagstadgande, som gjorde det omöjligt för dissenters att få säte och stämma i ett skolråd. Yad beträffade det först omnämnda skälet, förlorade det, enligt utskottets uppfattning, vä­ sentligen sin betydelse redan av den grund, att det stöde kyrkostämman fritt att, närhelst den önskade, upphäva den ifrågavarande kombinationen. Yad åter anginge dissenters’ utestängande från gemensamt kyrko- och skol­ råd vore att märka, att detta endast gällde dissenters enligt lagens mening, d. v. s. främmande trosbekännare samt dem, som formligen anmält sitt ut­ träde ur statskyrkan, men däremot icke dem, som inom statskyrkans ram tillhörde en s. k. friförsamling. Åt stadgandet i K. § 23, att kyrkorådsleda­ mot skulle vara känd »för gudsfruktan och nit», kunde alltså ej givas den tydning i motsatt riktning, som motionärerna syntes inlägga i detsamma. I berörda avseenden vore praxis fullt stadgad. Den av motionärerna föreslagna förändringen vore sålunda, enligt utskottets mening, icke stödd på verkliga skäl. Då den å andra sidan skulle betaga församlingarna en valfrihet, som de nu ägde, och varav de, enligt vad motionärerna själva påpekat, i mycket stor utsträckning begagnat sig, funne utskottet icke anledning att förorda motionen.

På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionen ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

Frågan upptogs åter av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskol­ lär ar förening, som i skrivelse till Kungl. Maj.'t den 25 februari 1918 anhöll örn vidtagande av åtgärder i syfte att få den i K. intagna be­ stämmelsen om förening av kyrkoråd och skolråd utesluten.

Spörsmålet örn sammanslagning av kyrkoråd och skolråd upptogs även till prövning av 1929 års kyrkomöte. I en vid kyrkomötet väckt motion, nr 31, hemställde nämligen herrar Björkquist och Billing, att kyrkomötet ville hos Kungl. Maj:t anhålla örn sådan ändring i K. § 21, att den där intagna regeln örn fakultativ förening av kyrkoråd och skolråd måtte utgå.

Andra tillfälliga utskottet anförde i sitt med anledning av motionen av­ givna utlåtande, nr 5, bland annat:

Ifrågavarande paragraf inleddes med en bestämmelse, att i varje kyrko- församling skall finnas ett kyrkoråd och i varje skoldistrikt ett skolråd.

Kungl. Majus proposition nr 100.

133

Riksdagen

1916.

Centralstyrel­

sen för Sveriges all­ männa folk- skolärarförening 1918.

Kyrkomötet

1929.

Departements­

chefen.

Genom meddelande av berörda föreskrift som huvudregel torde vår nuva­ rande lagstiftning få anses utgå från såsom det mest önskvärda, att kyrko­ råd och skolråd skulle vara åtskilda. Denna kyrkostämmoförordningens prin­ cipiella ståndpunkt i ifrågavarande hänseende bleve än mer poängterad genom de föreskrifter, som i § 23 andra stycket av samma förordning gåves om de olika kvalifikationer, som borde känneteckna ledamöterna i dessa båda skilda råd. I det stadgande, som motionärerna ville hava upphävt, meddelades föreskrift örn, att kyrko- och skolråden kunna, om så lämpligen låter sig göra, förenas till ett gemensamt kyrko- och skolråd. Berörda stadgande lämnade alltså möjlighet för en församling att, örn den själv funne så av en eller annan anledning lämpligt, avvika från huvudregeln örn skilda kyrko- och skolråd.

Ett helt strykande av den av motionärerna avsedda punkten i § 21 skulle icke kunna tolkas annorlunda än som ett förbud mot varje förenande av kyrko- och skolråd till ett råd. Ett dylikt förbud skulle emellertid enligt utskottets mening icke vara lyckligt. Även örn man måste ge motionärerna rätt i att ett sådant förbud skulle från rent kyrklig synpunkt kunna med­ föra vissa fördelar, talade dock enligt utskottets mening alltför starka prak­ tiska skäl mot en sådan anordning, för att utskottet skulle kunna stödja motionärernas framställning. Dessa praktiska hänsyn gjorde sig särskilt gäl­ lande i de mindre församlingarna, där enligt sakens natur funnes allenast relativt ringa tillgång till personer, som kunde anses i alla avseenden lämp­ liga för ifrågavarande uppdrag, och där kyrko- och skolrådsärendena icke vöre av någon större omfattning. Motionärerna hade ju också själva med­ givit, att en anordning med gemensamt kyrko- och skolråd i de flesta fall kunde betraktas åtminstone som försvarlig. Ätt vid sådant förhållande genom­ föra en förändring endast med hänsyn därtill, att den nuvarande anordningen i en del fall kunde lända till mindre lämpligt resultat, syntes utskottet icke vara att förorda. Därtill komme, att, även örn den av motionärerna före­ slagna ändringen vidtoges, intet torde lägga hinder i vägen för att i särskilda fall åt kyrko- och skolråden, ehuru formellt åtskilda, gåves en identiskt lika sammansättning, samt att sålunda genom lagändringen i fråga i allt fall icke skulle kunna helt undvikas ett bibehållande — ehuru på ett mindre öppet och naturligt sätt — av den nuvarande anordningen.

Då med hänsyn till vad sålunda anförts gällande lagstiftning, vilken läm­ nade vederbörande församling uttrycklig rätt att i förevarande avseende efter egen prövning lämpa efter omständigheterna, syntes i det stora hela för sitt ändamål väl avvägd, hemställde utskottet, att motionen icke måtte föran­ leda någon kyrkomötets åtgärd.

Utskottets hemställan bifölls av kjTkomötet. Av skäl, som tidigare berörts, har det ansetts lämpligt, att två eller flera församlingar erhålla möjlighet att, med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt kyrkoråd för handläggning av ärenden, som beröra församlingarna gemensamt. Tillika bör såsom enligt Iv. rätt beredas församlingar inom samma pastorat eller stad att utse ett gemen­ samt kyrkoråd, vilket träder i stället för de särskilda kyrkoråden. Emel­ lertid torde anledning icke föreligga att begränsa denna rätt till försam­ lingar, som nyss nämnts. Sådan rätt synes böra tillkomma församlingar överhuvud.

I regel utgör varje församling ett skoldistrikt. Enligt föreliggande för­ slag kunna församlingar eller delar därav förenas till en' kyrklig sam-

134

Kungl. Majus proposition nr 100.

fånighet för liandhavande av vården om skolväsendet. Vidare äger Kungl. Majit förordna, att församling skall vara delad i skilda skoldistrikt. Be­ träffande såväl kyrklig samfällighet som dylikt skoldistrikt skola enligt föreskrift i kap. 1 § 1 i tillämpliga delar gälla vad i lagen stadgas örn församling. Med hänsyn härtill synes det mindre lämpligt att i denna paragraf tala om skoldistrikt. De örn församling givna bestämmelserna bliva nämligen tillämpliga å skoldistrikt, vare sig detta består av två eller flera församlingar eller delar därav eller av del av församling.

Därest jämlikt den föreslagna lagen örn skolstyrelse i vissa kommuner förordnande kommer att meddelas örn skolärendenas överflyttande till den borgerliga kommunen, skall vården och förvaltningen av folk- och fortsätt- ningsskoleväsendet enligt nämnda lag handhavas av en folkskolestyrelse. På denna styrelse kommer därvid att överflyttas samtliga de uppgifter, som nu åvila skolrådet. Med hänsyn härtill synes böra föreskrivas, att där dylikt förordnande meddelats beträffande skolväsendet i viss församling, skolråd icke skall finnas i församlingen. Ett undantag från denna regel har uppställts i förslaget till lag örn införande av lagen örn församlings- styrelse m. m.

Naturligen kunna med hänsyn till såväl kyrkans som skolans intressen vissa skäl anföras för borttagande av den nu förefintliga möjligheten att förena kyrkoråd och skolråd till ett gemensamt kyrko- och skolråd. Emel­ lertid tala, såsom kyrkomötets andra tillfälliga utskott närmare utvecklat, praktiska hänsyn för ett bibehållande av den nuvarande bestämmelsen. Det synes riktigt att i detta avseende lämna församlingarna frihet att med hänsyn till föreliggande omständigheter ordna på lämpligaste sätt.

Ej heller torde tillräckliga skäl föreligga att biträda förslaget om obli­ gatoriskt införande av biblioteksstyrelse. Skolöverstyrelsen har själv med­ givit, att det i vissa fall, särskilt i mindre församlingar, måste anses ligga närmast till hands, att biblioteksärendena handläggas av skolrådet. Vid sådant förhållande kan en ändring i gällande bestämmelser knappast anses påkallad. Visserligen kan det göras gällande, att i sak någon större olik­ het icke föreligger mellan den föreslagna ordningen och det nu tillämpade systemet, men de förordade nya bestämmelserna skulle särskilt i den utformning de erhållit i skolöverstyrelsens förslag — kunna medföra en avsevärd ökning av det redan förut stora antalet kommunala styrelser och nämnder.

§ 2.

Denna paragraf ansluter sig till K. § 22. I förhållande till sistnämnda paragraf hava emellertid vissa ändringar vidtagits. Sålunda har den kyrkorådet i nämnda paragraf tillagda befo­ genheten att upptaga frågor om försummelse av gudstjänsten, om ute­ blivande från läsförhör, örn oenighet i äktenskap, om olydnad mot föräld­ rar samt örn vårdslösad barnuppfostran uteslutits. Däremot har intagits

Yttranden Öyér

utkastet.

Departements­

chefen.

Kyrko ful 1-

mäktig- sakkunniga.

en allmän föreskrift om kyrkorådets uppgift att handhava och förvalta egendom och penningmedel, som äro avsedda för kyrkliga ändamål. Tillika har i anslutning till motsvarande stadgande i i1. L. föreskrivits, att kyrko­ rådet och skolrådet, i vad på vartderas befattning ankommer, skola verk­ ställa beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling å kyrko­ stämma eller hos kyrkofullmäktige samt avgiva infordrade betänkanden i församlingens angelägenheter.

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

§ 3.

Denna paragraf motsvarar K. §§ 28 och 29. I anslutning till stad­ gandet i F. L. kap. 4 § 3 har föreslagits en höjning av böterna för underlåtenhet att efterkomma kyrkorådets kallelse.

Mot föreskriften i utkastet, att böterna skulle tillfalla församlingens skolkassa, hava länsstyrelsen i Blekinge län och domkapitlet i Uppsala an­ märkt, att ifrågavarande böter borde gå till kyrkokassa^

Länsstyrelsen i Kronobergs län har ansett det önskvärt, att botes- och vitesbestämmelserna för underlåtenhet att efterkomma kyrkoråds kallelse till inställelse inför rådet utsträcktes att gälla även för underlåtenhet att hörsamma skolråds kallelse.

I enlighet med de framställda anmärkningarna har jag ansett riktigt, att böter, som avses i denna paragraf, skola tillfalla kyrkokassan. Med kyrko- kassan avses naturligen här liksom på andra ställen i förslagen försam­ lingens kassa för kyrkliga ändamål och icke kyrkokassa i inskränkt mening.

Däremot finner jag ej skäl att upptaga bestämmelser örn påföljd för underlåtenhet att hörsamma skolråds kallelse. Erinras må, att enligt gäl­ lande folkskolestadga föräldrar eller målsmän, som göra sig skyldiga till tredska eller försumlighet med avseende å barns skolgång, kunna efter anmälan av skolrådet undergå varning av pastor och, då sådan varning ej haft åsyftad verkan, av kyrkorådet. Vid kallelse till varning inför kyrkorådet kunna naturligen de för vägran att efterkomma kyrkorådets kallelse föreskrivna påföljderna komma i tillämpning.

§ 4.

Denna paragraf motsvarar de i K. § 23 femte, sjätte och elfte styckena ingående föreskrifterna örn antalet ledamöter i kyrkorådet och skolrådet, bestämmelsen i fjortonde stycket örn tillsättande av suppleanter samt regeln i sjunde stycket örn utseende av ledamöter i fortsättningsskolestyrelse.

Kyrkofullmäktigsakkunniga anförde i sitt betänkande bland annat:

Enligt K. § 23 finge antalet ledamöter i kyrkorådet, ordföranden inberäknad, icke understiga fem. Något maximian tal vore ej stadgat. De sakkunniga hade likväl — med tanke på bland annat önskvärdheten av ett lämpligt avvägt förhållande mellan antalet ledamöter i kyrkorådet och antalet kyrko­ fullmäktige — ansett riktigast, att, såsom redan funnes stadgat i fråga örn kommunalnämnd, jämväl beträffande ledamotsantalet i kyrkoråd fastställa

såväl en minimigräns som en maximigräns. I enlighet därmed hade före­ slagits, att de valda ledamöternas antal skulle utgöra minst 4, högst 8.

I fråga örn kyrkoråd, som vore gemensamt för två eller flera församlingar, erfordrades dock såväl därutinnan som i fråga om själva valet särskilda be­ stämmelser. Det syntes sålunda nödvändigt, att valet å den gemensamma kyrkostämman eller av de gemensamma kyrkofullmäktige, där sådana funnes, förrättades sålunda, att särskilda val företoges för varje församling, så att säkerhet vunnes för att var och en i gemenskapen ingående församling bleve företrädd i det gemensamma kyrkorådet. Därvid borde ett lika antal representanter utses för var församling, oberoende av folkmängd. En före­ bild därtill funnes redan i Göteborg, där kyrkofullmäktige till ledamöter i kyrkonämnden utsåge en ledamot från varje församling, vald bland försam­ lingens kyrkorådsledamöter. En sådan anordning kunde emellertid icke utan vidare föreskrivas för alla de fall, varom här vore fråga, enär dels i många fall, nämligen då kyrklig samfällighet avsåge gemenskap beträffande samt­ liga kyrkliga angelägenheter, kyrkoråd i de särskilda församlingarna icke funnes, och dels antalet församlingar, för vilka gemensamt kyrkoråd skulle utses, i de flesta fall vore allt för ringa för att en ledamot från varje skulle utgöra ett tillräckligt talrikt kyrkoråd. Att å andra sidan bestämma ett olika antal för olika församlingar, beroende på deras folkmängd, läte sig icke göra, enär därigenom skulle riskeras, att stundom kyrkoråden skulle erhålla ett alltför stort medlemsantal; och att såsom bot däremot föreskriva ett visst maximiantal finge anses uteslutet, enär för de folkrikare församlingarna därigenom rätten till representation efter invånarantal skulle på ett god­ tyckligt och oberäkneligt sätt begränsas. Nämnda svårigheter hade gjort, att de sakkunniga stannat vid att föreslå, att ledamöterna i gemensamt kyrkoråd skulle sålunda väljas, att för en var av församlingarna skulle utses ett lika antal, högst tre, personer bland dem, som tillhörde försam­ lingens kyrkoråd, där sådant funnes, men eljest bland dem, som vore inom församlingen valbara till kyrkorådsledamöter, med iakttagande att samman­ lagda antalet valda ledamöter i det gemensamma kyrkorådet ej finge under­ stiga fyra. Några principiella betänkligheter däremot borde ej möta. Vid den handläggning av ärendena, som kunde förekomma inom det gemen­ samma kyrkorådet, syntes naturligen samma hänsyn böra tagas till en mindre församlings önskemål och behov som till en störres. Vid avgörandena på gemensamma stämman eller i fullmäktige hade ju dock alltid den större församlingen sin större representation med däremot svarande större infly­ tande, i följd varav obehöriga anspråk från en minoritet icke kunde göra sig gällande. Likheten mellan församlingarna ifråga örn rösttalet inom det gemensamma kyrkorådet utgjorde en garanti för att vid utredningsarbetet inom detsamma de olika lokala skäl och synpunkter, som kunde finnas, också komme till beaktande.

Då sålunda i det gemensamma kyrkorådet var församling för sig skulle vara representerad, kunde ifrågasättas, huruvida icke församlingarna själva borde var för sig välja sina ledamöter. Då emellertid det gemensamma kyrkorådet vore den gemensamma kyrkostämmans, respektive kyrkofullmäk­ tiges, beredande och verkställande organ, hade det ansetts principiellt riktigast, att denna stämma eller dessa fullmäktige utsåge det gemensamma kyrko­ rådet. Därtill komme, att det ur praktisk synpunkt skulle vara mindre lämpligt att i församlingar, som eljest icke hade egen kyrkostämma, vart fjärde år hålla sådan allenast för val av ifrågavarande kyrkorådsledamöter. De sakkunniga hade så mycket mera kunnat förorda en dylik anordning, som densamma sedan lång tid tillbaka tillämpats i Göteborg.

Antalet ledamöter i det gemensamma kyrkorådet hade liksom för enskild

Kungl. Maj:ts proposition

nr

100.

137

F.

4: 4.

församling blivit satt till minst fyra. Men medan för den enskilda försam­

lingen ett visst maximum, 8 medlemmar, vore stipulerat, vore för gemensamt

kyrkoråd maximum rörligt, beroende därpå, att det icke vore möjligt att

fastställa ett vässt sådant, då man icke kände maximum av antalet försam­

lingar, som kunde komma att tillsammans utgöra samfälligheten.

Mot de sakkunnigas förslag beträffande tillsättandet av ledamöter i

gemensamt kyrkoråd reserverade sig en av de sakkunniga, herr Zander,

vilken anförde bland annat:

Genom den av de sakkunniga föreslagna anordningen torde praktiskt taget

proportionella val icke kunna komma till användning vid val av gemensamt

kyrkoråd; en omständighet, som syntes ganska betänklig. De sakkunniga

hade i sitt förslag förutsatt, att valet av ledamöter i gemensamt kyrkoråd

skulle kunna ske med tillämpning av den proportionella valmetoden. Då

emellertid till ledamöter i ett gemensamt kyrkoråd skulle utses lika många

personer från envar av de församlingar, som tillhöra samfälligheten, bleve

följden den, att i en dylik samfällighet med många församlingar, som t. ex.

Göteborg med sina 11 territoriella församlingar, ej gärna fler än en ledamot

från varje församling kunde väljas i det gemensamma kyrkorådet, och att

följaktligen varje tanke på proportionellt val bleve utesluten. Örn också

skäl kunde anföras för den mening, att varje församling borde vara repre­

senterad i ett kyrkoråd för en kyrklig samfällighet, så syntes större skäl tala

för att hinder icke lades för valens förrättande proportionellt.

De sakkunniga hade vidare begränsat valbarheten till ett gemensamt kyrko­

råd i en kyrklig samfällighet, vars församlingar, utom det gemensamma

kyrkorådet, hade egna kyrkoråd, till allenast ledamöterna i de särskilda

församlingarnas kyrkoråd. En sådan begränsning av valbarheten syntes

utgöra en onödig inskränkning i samfällighetens beslutanderätt. Samfällig­

heten, såsom en enhet för det ändamål den vore bildad, borde icke genom

en sådan begränsning förhindras att själv utse de för sina uppdrag mest

lämpliga personer bland dem, som i vanliga fall vore valbara till kyrkoråds-

ledamöter, oavsett örn de tillhörde församlingarnas kyrkoråd eller ej.

För övrigt komme den föreslagna bestämmelsen att utgöra hinder för

tillämpning av föreskrifterna örn att kyrkoråd skulle kunna väljas propor­

tionellt. Örn till exempel ett kyrkoråd på nio ledamöter skulle väljas i en

kyrklig samfällighet, som bestode av tre församlingar, skulle tydligen från

varje församling väljas tre ledamöter, och örn i de tre församlingarna där­

jämte funnes särskilda kyrkoråd, som kunde bestå av fyra ledamöter vardera,

vore samfälligheten vid valet begränsad till endast fyra valbara personer

inom varje församling. En dylik begränsning av valbarheten uteslöte ju i

regeln varje tanke på proportionellt val. Reservanten ansåge därför, att

den person, som vore valbar till ledamot i vanligt kyrkoråd, även borde

kunna väljas till ledamot i gemensamt kyrkoråd.

Utkastet. Enligt utkastet skulle ledamöter i kyrkoråd och skolråd väljas av

kyrkostämman eller, där kyrkofullmäktige funnes, av dem till det antal,

som stämman eller fullmäktige funne lämpligt med hänsyn till försam­

lingens vidd och folkmängd. Antalet finge dock, ordföranden inberäknad,

icke vara under fem eller över elva. Jämte ledamöterna finge utses lika

många suppleanter.

Yttranden I yttrande över utkastet har domkapitlet i Linköping ansett, att val av

utkastet ledamöter i kyrkoråd och skolråd skulle ske å kyrkostämma, även då

kyrkofullmäktige funnes.

138

Kungl. Majlis proposition nr 100.

Vad angår antalet ledamöter i skolrådet Ilar skolöverstyrelsen anfört: Beträffande det föreslagna minimiantalet syntes intet vara att erinra- Gällande bestämmelser föreskreve även ett minimiantal av fem men innebölle däremot ingen föreskrift örn maximiantal. En närmare undersökning örn huru församlingarna tillämpade de nuvarande bestämmelserna torde giva vid handen, att icke få församlingar funnit sig behöva skolråd med ett större antal ledamöter än det som maximum nu föreslagna. Man hade därvid i allmänhet sökt få de olika skolområdena inom församlingen repre­ senterade i skolrådet, och skolrådsledamöterna hade, envar inom sitt skol­ område, att i viss mån vara målsmän för de olika skolorna, vartill bland annat hörde att ingripa vid skölförsummelser, att sörja för nödiga repara­ tions- och underhållsarbeten vid skolhusen m. m. En dylik anordning torde ingalunda få anses olämplig utan tvärtom i många avseenden ändamålsenlig. En vidsträckt landsbygdsförsamling med ett flertal långt från centrum be­ lägna skolor och med ett skolråd, som icke hade till sitt förfogande någon enda avlönad tjänsteman med uppgift att verkställa av skolrådet fattade beslut eller öva tillsyn över skolorna, hade i själva verket större behov av en mångtalig lokalstyrelse än en stad, där skolorna vore lättillgängliga och där avlönade tjänstemän fullgjorde många av de åligganden, som på lands­ bygden påvilade skolrådsledamöterna. Till belysning av berörda förhållanden kunde som exempel anföras, att medan Stockholms stad hade en folkskole- direktion på 15 ledamöter, hade Nora bergsförsamling ett skolråd på 18 ledamöter. I båda fallen syntes lokalstyrelsernas storlek vara avpassad efter föreliggande behov. Med stöd av det anförda hemställde överstyrelsen, att maximiantalet ledamöter i skolrådet bestämdes till vad i utkast till lag örn skolstyrelse föreslagits angående maximiantalet ledamöter i folkskolestyrelse i stadskommun, eller 21, ordföranden inberäknad.

Beträffande frågan örn tillsättande av suppleanter har skolöverstyrelsen yttrat:

Då det finge anses vara av vikt, att för skolrådets ledamöter alltid funnes visst antal suppleanter, syntes bestämmelsen att suppleanter utses böra ersättas av en bestämmelse att sådana skola utses. Däremot syntes det enligt överstyrelsens uppfattning knappast erforderligt, att suppleanter alltid utsåges till lika antal som ledamöter. I sistberörda avseende erinrades örn bestämmelsen i § 7 i utkastet till lag örn skolstyrelse, enligt vilken suppleanter till folkskolestyrelse, fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse utsåges till det antal, som ansåges erforderligt.

Beträffande kyrkoråd, som är gemensamt för två eller flera församlingar, har domkapitlet i Växjö anmärkt, att bestämmelser saknades, hur sådant gemensamt kyrkoråd skulle väljas. Domkapitlen i Skara och Lund hava ansett närmare bestämmelser behövliga i syfte att inom kyrkoråd för kyrklig samfällighet trygga en rättvis representation av de i samfälligheten ingående församlingarna. Länsstyrelsen i Uppsala län har ansett dylika föreskrifter erforderliga för det fall, att fullmäktige icke funnes för sam­ fälligheten och alltså kyrkostämman skulle bestämma antalet och förrätta val av ledamöter i samfällighetens kyrko- och skolråd.

Det framställda förslaget, att kyrkoråd och skolråd även i församling,

Dopartements-

där kyrkofullmäktige finnas, skola utses å kyrkostämma, torde böra avvisas I;hcfen'

Kungl.

Maj.ts

proposition nr

100.

139

såsom olämpligt. Därest fullmäktige införts, bör församlingens beslutande­ rätt i största möjliga utsträckning utövas av dem.

Vidkommande antalet ledamöter i kyrkoråd oell skolråd må framhållas, att detta antal bör bestämmas på sådant sätt, att å ena sidan möjlighet finnes att i rådet bereda plats för erforderlig sakkunskap och representa­ tion för olika meningsriktningar, och å andra sidan rådet ej blir onödigt stort och kostnaderna därför betungande. Ur nu anförda synpunkter torde de i utkastet föreslagna maximi- och minimisiffrorna få anses val avvägda. Den uppställda begränsningen överensstämmer med den som gäller för kommunalnämnd. Med anledning av skolöverstyrelsens uttalande rörande önskemålet att i vissa fall kunna i skolrådet utse ett stort antal ledamöter, som hava att, envar inom sitt område, utöva vissa funktioner, må erinras, att dessa uppgifter kunna till största delen fullgöras av tillsyningsmän, vilka enligt folkskolestadgan må utses jämväl utom rådet.

Tillräckliga skäl torde ej föreligga att med ändring av nu gällanda be­ stämmelse stadga skyldighet för församling att utse suppleanter i skol­ rådet. Det synes kunna överlämnas åt församlingen att bedöma, huruvida suppleanter äro erforderliga. Ej heller lärer det vara påkallat att såsom i utkastet skett föreskriva, att suppleanter i kyrkoråd och skolråd alltid skola utses till samma antal som ledamöter. Aven i detta avseende bör möjlig­ het finnas att lämpa efter omständigheterna. I enlighet härmed har änd­ ring verkställts i föreliggande förslag.

Naturligen är det i regel önskvärt att i gemensamt kyrkoråd -— vare sig detta utses av samfällighet eller av församlingar, som eljest hava ge­ mensamma intressen — erhålla representanter för de olika församlingarna eller församlingsdelarna. Emellertid synes det ej vara lämpligt att i detta hänseende giva särskilda föreskrifter. I de fall, då kyrkorådet väljes av fullmäktige, torde dylika bestämmelser knappast vara erforderliga. Kyrko­ fullmäktiges sammansättning lärer nämligen i regel erbjuda tillräcklig garanti för att de olika församlingarna eller församlingsdelarna bliva behörigen representerade i rådet. Ett visst behov av föreskrifter, som nu nämnts, föreligger däremot, då kyrkorådet väljes å kyrkostämma. Mot upptagande av särskilda bestämmelser för detta fall talar emellertid svårigheten att finna en anordning, som å ena sidan bereder de olika församlingarna en rättvis representation och å andra sidan ej alltför mycket begränsar an­ vändningen av den proportionella valmetoden. De av kyrkofullmäktigsak- kunniga föreslagna stadgandena synas i dessa avseenden mindre tillfreds­ ställande. Beaktas bör även, att det gemensamma kyrkorådet främst skall företräda samfälligheten eller de samverkande församlingarna såsom en enhet, och att det sålunda är av mindre vikt, att de skilda församlingarna bliva direkt företrädda. På grund av det anförda har i förslaget icke upptagits några särskilda begränsningar ifråga om tillsättande av gemen­ samt kyrkoråd. Ehuru det ej torde vara nödvändigt, har emellertid i förtydligande syfte i förevarande paragraf intagits bestämmelse, att gemen-

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

samt kyrkoråd för församlingar, som icke utgöra en kyrklig samfällighet, skall väljas å gemensam kyrkostämma med församlingarna. För kyrklig samfällighet väljes naturligen kyrkorådet av samfällighetens beslutande organ.

Av stadgandet i kap. 1 § 6 följer, att Kungl Maj:t ifråga örn kyrklig samfällighet kan meddela undantag från den i förevarande paragraf givna regeln örn maximiantalet ledamöter i kyrkorådet ävensom lämna de före­ skrifter rörande rådets sammansättning i övrigt, som anses lämpliga.

Kungl. Majus proposition nr 100.

141

§ 5.

Denna paragraf motsvarar K. § 24. I paragrafen hava upptagits be­ stämmelserna i K. § 23 sjunde stycket, att vid val av ledamöter i fort- sättningsskolestyrelse skall tillses, att det praktiska arbetets intressen bliva i vederbörlig mån företrädda, samt i fjortonde stycket, att de för ledamot stadgade valbarlietsbestämmelserna skola gälla även för suppleant. Genom hänvisningen till kap. 3 § 3 har bestämmelsen i K. § 23 åttonde stycket om rätt till avsägelse från ledamotskap avsevärt utvidgats.

Med anledning av de i denna paragraf intagna behörighetsvillkoren för ledamöter och suppleanter i kyrkoråd och skolråd vill jag erinra, att i K. § 23 och K. S. § 25 föreskrives, att »till ledamöter i kyrkorådet äger församlingen att å kyrkostämma utse, till det antal den finner lämpligt, för gudsfruktan och nit kända män eller kvinnor», samt att samma para­ grafer tillika innehålla, att »till ledamöter i skolrådet äger församlingen likaledes att å kyrkostämma utse lämpligt antal för nit örn skolväsendet kända män eller kvinnor».

Körande förstnämnda bestämmelse yttrade kyrko fullmäktigsakkunniga i sitt betänkande bland annat:

De sakkunniga hade haft under övervägande, huruvida denna anvisning på egenskaperna hos de män eller kvinnor, som kunde ifrågakomma vid kyrko- rådsval, alltjämt borde bibehållas, och hade stannat vid den meningen, att ifrågavarande anvisning borde utgå. Karaktären av detta stadgande vöre svävande och hade uppfattats på olika sätt. Stundom hade det tolkats så­ som innefattande ett särskilt villkor för valbarhet utöver de eljest i sådant avseende gällande valbarlietsbestämmelserna. Stundom hade det uppfattats allenast såsom ett råd eller ett påpekande. Enligt de sakkunnigas mening vore sistnämnda åsikt den riktiga. Från denna utgångspunkt ansåge de sakkunniga, att det, utan särskilt stadgande därom i lagen, kunde anförtros åt de väljande att själva tillse, att deri fullt naturliga fordran, som uttalades i nyss åberopade stadgande, vid valet bleve beaktad.

Spörsmålet örn innebörden av nämnda föreskrift i K. S. § 25 har ny­ ligen varit föremål för prövning av Kungl. Majit i regeringsrätten.

Sedan två personer å kyrkostämma i en av huvudstadens församlingar utsetts, den ene till ledamot och den andre till suppleant i församlingens kyrkoråd, anfördes lios Stockholms stads konsistorium besvär över valet Härvid framhölls, i huvudsak, att de valda tillhörde Sveriges kommu­ nistiska parti och i denna egenskap blivit valda till ifrågavarande poster.

Kyrk oful 1-

mäktig- sakkunniga

Kungl. Maj:t

1929.

F. 4: 5.

Utkastet.

Yttranden ö

utkastet.

Nämnda parti linde öppet erkänt sig vara rent ateistiskt oell religions-

fientligt. I)å partiets irreligiösa åskådning syntes få anses bindande för

partiets enskilda medlemmar, kunde de valda icke anses behöriga att inne­

hava ifrågavarande kyrkliga förtroendeuppdrag.

o Konsistorium yttrade i utslag den 15 april 1929, att enär de valda

på sätt av handlingarna i målet franninge medgivit, att de voro fiender

till religionen, samt pa grund saväl därav som ock av deras övriga ytt­

randen angående religionens ställning och uppgift måste anses framgå,

att de vore direkta motståndare till kyrkan och kyrklig ordning över­

huvud, alltså och da de vid sådant förhållande måste anses sakna de

egenskaper, vilka jämlikt grunderna för K. S. § 25, jämförd med § 24 i

samma förordning, måste anses utgöra en förutsättning för deras valbar­

het till ledamöter av kyrkoråd, prövade konsistorium rättvist att med

undanröjande av valet, såvitt det avsåge nämnda personer, visa målet åter

till.kyrkostämman för ny laglikmätig behandling.

Över konsistoriums utslag anfördes besvär hos Kungl. Majit, som i

utslag den 25 september 1929 utlät sig, att som vad mot de valda an­

märkts icke enligt lag medförde obehörighet för dem att innehava ifråga­

varande uppdrag, funne Kungl. Majit lagligt att med ändring av överklagade

utslaget förklara den hos konsistorium förda talan icke kunna bifallas.

I utkastet upptogs såsom behörighetsvillkor för ledamot i kyrkorådet,

att han visat intresse för det kyrkliga församlingslivet, och för ledamot i

skolrådet, att han visat intresse för skolväsendet.

En del av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna hava fram­

hållit, att då »visat intresse» kunde vara av såväl positiv som negativ

art, sagda uttryck behövde närmare preciseras. Domkapitlen i Uppsala,

Linköping, Skara, Växjö, Göteborg och Härnösand, Stockholms stads kon­

sistorium och hovkonsistorium samt centralstyrelsen för allmänna svenska

prästföreningen ävensom 3 församlingar i Stockholm hava yrkat, att nyss­

nämnda uttryck måtte ändras till »intresse att främja» eller därmed likartat

uttryck. Domkapitlet i Lund har anfört följande:

Vad som genom de föreslagna bestämmelserna vunnits i jämförelse med

gällande lag, vore att vissa bestämda kvalifikationer nu krävdes för kompe­

tens, men denna vinning uppvägdes i viss mån därav, att formuleringen av

kompetenskravet blivit så vag som i utkastet vore fallet. Vad skolrådet

anginge, torde det måhända vara svårt att få en bestämdare formulering.

Aven för kyrkorådets vidkommande torde den nya formuleringen vara att

föredraga framför den gamla — att det »visade intresset» skulle vara av

positiv, främjande art torde väl kunna förutsättas som självklart. Förvisso

stämde det icke med en evangelisk folkkyrkas art att ställa rigorösa krav

för valbarhet till dess olika organ. Den nuvarande författningen vilade i

berörda avseende pa bredast möjliga bas. Men läget bleve ett annat, då

det gällde kompetensen till en förtroendepost som medlemskap i kyrkorå­

det, till vars uppgift det alltfort skulle höra att utöva uppsikt över försam­

lingens religiösa och sedliga liv. För domkapitlet vore det en förutsätt-

ning, att den som skulle kunna väljas till dylik förtroendepost skulle inne­

hava det minimum av kyrklig allmänbildning, som deltagandet i konfirma­

tion avsåge att bibringa, och att han själv skulle hava iakttagit de kyrkans

ordningar, vilka han skulle få att vaka över. Det minsta, som här principi­

ellt borde förutsättas, vore förutom det visade intresset, att vederbörande

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

hade blivit inom den svenska kyrkan konfirmerad. Det kunde tilläggas, att detta icke innebure någon reell ändring i nuvarande bestämmelser, enär 1862 års kyrkostämmoförordning svårligen ansåge sig behöva räkna med en avsevärd grupp av icke döpta och icke konfirmerade församlingsmedlemmar och knappast tänkte sig möjligheten att en icke nattvardsberättigad försam­ lingsmedlem skulle insättas i kyrkorådet.

Domkapitlet i Västerås har ej kunnat finna bestämmelsen »visat in­ tresse för» lycklig. Jämväl länsstyrelsen i Blekinge län har ansett nämnda formulering mindre lycklig och framhållit, att hela stadgandet såsom alle­ nast av platonisk art borde uteslutas. Också 9 församlingar i Stock­ holm hava yrkat, att stadgandet måtte uteslutas.

Här må nämnas, att frågan örn upphävande av den i K. förekommande — och jämväl i utkastet intagna — bestämmelsen, att den, som tillhör församlingens redovisningsskyldiga och avlönade betjänte, ej kan vara leda­ mot i kyrkoråd eller skolråd, har varit föremål för riksdagens behandling.

I en vid 1923 års riksdag inom andra kammaren avgiven motion, nr 2, hemställde herr Paulsen, att riksdagen ville i skrivelse anhålla, att Kungl. Majit måtte vidtaga sådan ändring i K., att omförmälda bestäm­ melse måtte bortfalla. I avgivet utlåtande, nr 5, anförde konstitutions­ utskottet, att den i motionen berörda bestämmelsen enligt utskottets me­ ning måste ses i samband med de stadganden, som i andra författningar meddelats örn obehörighet för kommunala uppdrag, föranledd av ställ­ ningen såsom redovisningsskyldig. Dessa stadganden kunde enligt ut­ skottets mening väl förtjäna att underkastas en jämförande granskning i syfte att utröna, huruvida och i vad mån jämkningar kunde vara erfor­ derliga och större enhetlighet åstadkommas. Utskottet holle före, att detta spörsmål borde komma under övervägande vid den allmänna revi­ sionen av kommunalförfattningarna. Däremot kunde utskottet icke till­ styrka riksdagen att, med föregripande av en mera allsidig utredning av spörsmålet, företaga ändring i en av de författningar, där ett stadgande av merberörd art förekomme. Utskottet hemställde därför, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Båda kamrarna biföllo utskottets hemställan.

Frågan upptogs åter vid 1925 års riksdag, då i två likalydande motio­ ner, nr 6 i första kammaren av herr Bli Svänsson och nr 9 i andra kammaren av herrar Wagnsson och Paulsen, samt i ytterligare en motion, nr 19 i första kammaren av herr Berge, yrkades, att förbudet för den som tillhörde församlingens redovisningsskyldiga och avlönade betjänte att vara ledamot i kyrkoråd och skolråd måtte upphävas.

Konstitutionsutskottet erinrade i sitt över motionerna avgivna utlåtande, nr 2, örn utskottets uttalande vid 1923 års riksdag samt anförde vidare, att de i nämnda uttalande framlagda skälen för hemställan om avslag å ifrågavarande förslag fortfarande ägde giltighet. Under hänvisning till nämnda uttalande och med erkännande av att det i motionerna framförda förslaget, vilket i vad det avsåge klockares valbarhet, i viss mån samman-

Kungl. Majus proposition nr 100.

143

Riksdagen

1923.

Riksdagen

1925.

F. 4: 5.

Departements­

chefen.

hängde med bestämmelserna i kyrkolag angående klockares redovisnings­

skyldighet, syntes förtjäna en närmare undersökning, finge utskottet hem­

ställa, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Denna

hemställan bifölls av riksdagen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår äro de i K. § 23 och

K. S. § 25 givna bestämmelserna örn de personliga kvalifikationerna hos

ledamöter i kyrkoråd och skolråd att fatta allenast såsom anvisningar,

vilka utan påföljd kunna åsidosättas. En sådan tolkning leder emellertid

till resultat, som för alla vänner av den svenska kyrkan måste anses

synnerligen stötande. Att personer, som öppet förklara sig vara mot­

ståndare till kyrkan och kyrklig ordning överhuvud, kunna väljas till leda­

möter i församlingarnas verkställande organ är i princip oriktigt och kan

komma att verka förödande på församlingslivet. Det synes mig nöd­

vändigt, att för behörighet, varom nu är fråga, uppställas sådana villkor,

att därifrån uteslutas personer, vilka uppenbarligen äro direkt fientliga

mot religionen och kyrkan. Emellertid torde man ej kunna stanna härvid.

Kyrkorådet skall enligt föreliggande förslag bland annat i avseende på

religionens och sedernas vård vaka över efterlevnaden av därom gällande

författningar. För att rådet skall kunna rätt fylla denna sin uppgift, torde

det vara nödvändigt, att dess ledamöter icke blott icke äro fiender till kyrkan

utan även, att de hava ett levande intresse att främja dess syften. Med

hänsyn härtill anser jag, att såsom behörighetsvillkor för ledamot i kyrkoråd

bör uppställas, att han visat intresse att främja det kyrkliga församlings­

livet. Att härutöver fordra, att han blivit inom kyrkan konfirmerad, finner

jag icke påkallat. Ett sådant krav skulle kunna från kyrkorådet utesluta

personer med verkligt intresse för församlingens angelägenheter. Av leda­

mot i skolrådet torde böra krävas, att han visat intresse att befordra

skolväsendet.

Yad angår spörsmålet örn rätt för den som tillhör församlings redo-

visningsskyddiga och avlönade betjänte att vara ledamot av kyrkoråd och

skolråd vill jag erinra, att riksdagen i viss mån redan tagit ställning till

denna fråga. Enligt 1862 års förordning örn landsting uteslötos från

behörighet såsom landstingsmän landstingets egna tjänstemän och betjänte.

I det förslag till lag örn landsting, som den 31 januari 1923 avgavs av

de så kallade kommunalförfattningssakkunniga, liksom i det förslag till

lag i ämnet, som genom proposition, nr 188, framlades för 1924 års

riksdag, saknades motsvarighet till berörda stadgande. Vid behandling

av sistnämnda förslag yttrade emellertid konstitutionsutskottet i utlåtande,

nr 30, att utskottet till skillnad från såväl de sakkunniga som föredragande

departementschefen hy'ste starka betänkligheter mot att borttaga stadgandet,

att landstingets egna tjänstemän och betjänte icke finge vara landstingsmän.

Utskottet kunde icke finna annat än att det skulle vara principiellt

oegentligt, att en person skulle kunna på en gång stå i direkt tjänste­

ställning till en representation och vara medlem av densamma. I följd

144

Kungl

.

Majlis proposition nr 100.

liiirav och på i övrigt anförda skäl hemställde utskottet om en ändring i förslaget. Denna hemställan bifölls av riksdagen, och i enlighet härmed stadgas i gällande lag örn landsting, att tjänstemän med åliggande att föra landstingets protokoll och expediera dess beslut, att föra landstingets räken­ skaper och handhava dess kassa samt att ombesörja i sammanhang där­ med förekommande göromål ävensom de befattningshavare i övrigt, som anställts för landstingets samfällda förvaltning, icke tillika kunna vara landstingsmän. Med hänsyn till det av riksdagen sålunda gjorda princip­ uttalandet anser jag mig icke nu böra vidtaga några ändringar i bestäm­ melserna rörande obehörighet för församlings redovisningsskyldiga och av­ lönade betjänte att vara ledamöter i kyrkoråd och skolråd. Då nämnda befattningshavare enligt stadgande i kap. 3 § 3 ej heller kunna vara kyrkofullmäktige har föreskriften i förevarande paragraf kunnat inskränkas till en hänvisning till nämnda stadgande.

§ 6.

Paragrafen motsvarar K. § 23 tolfte och sextonde styckena. Liksom i F. L. kap. 4 § 6 har från L. § 42 upptagits stadgande örn tidpunkten för verkställande av fyllnadsval.

Enligt utkastet skulle den successiva förnyelsen av kyrkorådet och utkastet, skolrådet upphöra.

Mot denna ändring hava domkapitlet i Växjö och en församling i Stock- Yttranden över holm anmärkt, att den successiva förnyelsen vore förenad med vissa för- l,tkastet- delar och därför borde bibehållas.

Bestämmelserna rörande successiv förnyelse av kyrkorådet och skolrådet

Departements-

torde böra upphävas. För ett utnyttjande av den proportionella val- chefenmetodens fördelar är det önskvärt, att hela antalet ledamöter väljes sam­ tidigt. I fråga örn kommunalnämnd har den successiva förnyelsen redan avskaffats, och de skäl, som föranlett denna åtgärd, kunna åberopas för vidtagande av samma ändring beträffande kyrkoråd och skolråd.

§ 7-

Denna paragraf motsvarar K. § 23 första till och med fjärde samt nionde och tionde styckena ävensom den i K. § 21 sista stycket upp­ tagna regeln örn val av ordförande i biblioteksstyrelse. Därjämte har ut­ talats, att biblioteksstyrelse skall utse även vice ordförande. I mom. 2 har intagits föreskrift om val av tillfällig ordförande, då ordföranden i kyrkorådet eller ordföranden och vice ordföranden i skolrådet äro hindrade att inställa sig vid sammanträde.

Med anledning av den i förevarande paragraf intagna bestämmelsen örn ordförandeskapet i skolrådet må erinras, att enligt K. § 23 kyrkoherden eller den hans ämbete förestår är ordförande i skolrådet.

Vid flera tillfällen har frågan örn avskaffande av denna självskrivenhet Riksdagarna varit föremål för övervägande. Motioner i detta syfte väcktes sålunda 1867—1907.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. t sami. 78 häjt. (Nr 100.)

870 sill 10

Kungl. Majus proposition nr 100.

145

F. 4: ?.

146

Kungl. Majlis proposition nr 100.

vid

riksdagarna 1867, 1868, 1869, 1872, 1873, 1874, 1875, 1876,

1885, 1889, 1899, 1902 oell 1907 men föranledde icke någon riksdagens

åtgärd.

Chefen för

Spörsmålet örn ordförandeskapet i skolrådet berördes även under för-

departementét arbetena till V. S. Vid anmälan i statsråd den 3 april 1908 av det

1908. förslag, som ligger till grund för nu gällande lag i ämnet, yttrade chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Hugo Hammarskjöld, bland annat:

Att kyrkoherden vid tiden för tillkomsten av våra ännu gällande kom­

munallagar förklarats självskriven såsom ordförande i skolrådet vore en

naturlig följd av att den svenska folkskolan uppkommit under kyrkans hägn

och

från början huvudsakligen varit en religionsskola. Det hade ock på

den tiden inom större delen av

vårt lands församlingar icke funnits annan

än prästen, som ägde bildning och intresse för folkskolan i tillräckligt hög

grad för att kunna fylla den redan då viktiga posten såsom skolrådets ord­

förande. Sedan dess hade mycket förändrats. Folkskoleväsendet hade ut­

vecklats med stora steg, och undervisningen i rent världsliga ting intoge

en betydande plats vid sidan av religionsundervisningen. Den arbetsbörda,

som blivit pålagd skolrådets ordförande, och som det således ålåge prästen

att å ämbetets vägnar bära, vore numera i vanliga fall ganska avsevärd och

innebure en högst betydande ökning i prästens ämbetsgöromål. Därtill

komme, att det i sådana fall, där prästen saknade de personliga förutsätt­

ningarna, såsom förmåga att leda förhandlingar, snabbhet i uppfattningen,

med ett ord de egenskaper, som krävdes av en driftig kommunalman,

skulle för prästen kännas svårt att nödgas bekläda en ställning, som han

icke trodde sig om att uppbära, liksom under sådana omständigheter ären­

dena bleve därpå lidande. Departementschefen trodde därför, att det ur

dessa synpunkter i många fall skulle för prästen kännas såsom en stor

lättnad att bliva befriad från skolärendena, men han trodde ock, att den

tid ännu icke vore kommen, då man, vad landsbygdsförsamlingarna anginge,

kunde utan men för skolväsendet befria prästen från denna arbetsbörda. I

de flesta församlingar på landsbygden vore nog ännu prästen den, som bäst

kände och mest intresserade sig för folkskoleväsendet. Ett upphävande av

prästens självskrivenhet såsom skolrådsordförande skulle säkerligen på

många håll hämma skolväsendets utveckling och dessutom i de flesta fall

vålla de ofta fattiga landsförsamlingarna dryga utgifter, då det nog skulle

befinnas omöjligt att få någon kompetent person, som i stället för prästen

åtoge sig att utan ersättning sköta folkskolans angelägenheter.

Annorlunda ställde sig saken i regel uti städerna. Där torde icke saknas

personer, som ägde grundlig allmänbildning och som av enbart intresse för

folkskolans uppgifter vore villiga att ersätta prästen såsom ordförande i

skolstyrelsen, liksom man kunde vara förvissad, att där kunde finnas per­

soner, skickade att uppbära en ordförandes kall. Sutte prästen inne med

sådana förutsättningar, komme han väl ock, örn han eljest vore därtill villig,

att utses till ordförande. Att vid sådant förhållande fasthålla vid den gamla

anordningen syntes icke lämpligt, och departementschefen kunde därför icke

annat än tillstyrka förslaget, att skolstyrelsen skulle äga att själv utse ord­

förande.

Riksdagen Frågan örn upphävande av pastors självskrivenhet såsom ordförande i

skolråd upptogs ånyo vid 1912 års riksdag, då herr Hallén i en inom

andra kammaren avgiven motion, nr 107, hemställde, att riksdagen ville

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit täcktes låta utarbeta

F. i: 7.

oell för riksdagen framlägga förslag till lagändringar i syfte, att skolrådets

ordförande måtte väljas av församlingen å kyrkostämma. Konstitutions­

utskottet tillstyrkte i utlåtande, nr 13, skrivelse i enlighet med motionä­

rens yrkande, men frågan förföll på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut.

Vid 1914 års riksdag hemställde herr Hallén m. fl. i en inom andra

kammaren väckt motion, nr 61, om skrivelse till Kungl. Majit med an­

hållan, att Kungl. Majit ville låta utreda, under vilka förhållanden och

förutsättningar församling kunde erhålla rätt att själv å kyrkostämma utse

ordförande i skolrådet, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kunde giva anledning.

I sitt med anledning av motionen avgivna utlåtande, nr 8, anförde

konstitutionsutskottet bland annat:

Den ihärdighet, varmed kravet på upphörande av pastors självskrivenhet

såsom skolrådsordförande gjorts gällande, tydde enligt utskottets förmenande

ovedersägligen på att den nuvarande ordningen ej kunde anses i allo till­

fredsställande. Utskottet funne det naturligt, att med skolväsendets stigande

utveckling på olika håll en allt starkare önskan framträdde, att det obliga­

toriska sambandet mellan kyrkoherdebefattningen och ordförandeskapet i

skolrådet upplöstes. Även bortsett från den möjligheten, att pastor, som

valt sitt levnadskall ur andra än skolväsendet direkt vidkommande syn­

punkter, saknade fallenhet och intresse för den honom pålagda uppgiften,

måste det nämligen numera allt oftare inträffa, att pastor, även med bästa

vilja, dock saknade möjlighet att jämte sina övriga, egentliga tjänsteålig­

ganden på ett nöjaktigt sätt ombesörja jämväl med ordförandeskapet i skol­

rådet förenade bestyr. Särskilt gällde naturligen det sagda i de fall, att

pastor på grund av sjuklighet eller hög ålder hade sin arbetsförmåga ned­

satt, eller att redan hans prästerliga ämbetsgöromål helt utfyllde hans tid.

Att ett sådant förhållande, där det förekomme, måste ej blott för skolvä­

sendet verka ogynnsamt utan ock för vederbörande prästman själv kännas

mycket otillfredsställande, läge utan vidare i öppen dag.

A andra sidan syntes de betänkligheter, som man särskilt från kristen-

domsundervisningens och allmänbildningens synpunkter framställt mot upp­

hörande av pastors självskrivenhet som skolrådets ordförande, väsentligen

bortfalla, därest pastor alltjämt förbleve självskriven ledamot av skolrådet,

då detta därigenom fortfarande komme att äga tillgång till hans sakkunskap

och bildningsintresse. Det torde väl ock i verkligheten komma att visa sig,

att även efter den ifrågasatta förändringens genomförande pastor i det stora

flertalet fall bleve den, som utsåges att bekläda ordförandeposten i skolrådet.

Slutligen finge påpekas, att lagstiftaren redan i visst fall frångått själv-

skrivenhetsprincipen i fråga örn ordförandeskapet i de kommunala korpora­

tioner, åt vilka vården av folkskoleväsendet vore uppdragen, i det att de

folkskolestyrelser, som jämlikt V. S. kunde få skötseln av folkskolans ange­

lägenheter sig anförtrodd, själva ägde välja ordförande, medan kyrkoherden

allenast vore självskriven ledamot av styrelsen.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse anhålla, att Kungl.

Majit ville lata utreda, under vilka förhållanden och förutsättningar för­

samling kunde erhålla rätt att själv å kyrkostämma utse ordförande i

skolrådet, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

Kungl. Majus proposition nr JOD.

147

Riksdagen

1914.

F. 4: 7.

Yttranden över

1914 års

riksdags­

skrivelse.

kunde giva anledning. Riksdagen biföll utskottets hemställan, varefter riks­

dagens beslut anmäldes i skrivelse den 2 mars 1914, nr 8.

Över riksdagens berörda skrivelse avgåvos yttranden av Överståthållar­

ämbetet oell länsstyrelserna i samtliga län, samtliga ecklesiastika konsis­

torier, statens folkskoliuspektörer, allmänna svenska prästföreningen och

föreningen svenska folkskolans vänners förvaltningsråd ävensom därefter av

folkskolöverstyrelsen.

Överstyrelsen anförde därvid bland annat:

Då det för överstyrelsen gällt att taga ståndpunkt till frågan örn föränd­

ring i avseende på ordförandeskapet i skolrådet, hade överstyrelsen, med

hänsyn till spörsmålets historiska utveckling, till den i ärendet förebragta

utredningen och till andra omständigheter, som överstyrelsen ansett böra

tagas i betraktande, för sin del kommit till den tippf attingen, att lösningen

lämpligen borde sökas i den riktningen, att möjlighet under vissa förutsätt­

ningar bereddes för ett upphävande i särskilda fall av pastors självskrivenhet

som ordförande i skolrådet. En sådan lösning syntes ock närmast motsvara

de uttalanden, som återfunnes i riksdagens motivering till dess hemställan

till Kungl. Majit örn utredning i ärendet, och den hade även förordats av

ett flertal folkskolinspektörer, rönt sympatier hos flera länsstyrelser och ej

heller saknat förespråkare inom domkapitlen.

Yad som framför allt föranlett överstyrelsen att intaga den angivna stånd­

punkten, vore övertygelsen, att den under nuvarande förhallanden torde bäst

överensstämma med vad skolans väl förstådda bästa krävde. Överstyrelsen

kunde emellertid icke dölja för sig, att den anordning, som överstyrelsen

ansett sig sålunda böra förorda, näppeligen kunde tänkas innebära en slut­

giltig lösning av det så livligt omdebatterade spörsmålet. En partiell för­

ändring hade emellertid i varje fall den fördelen, att den beredde en lämplig

övergång till en mera ingripande åtgärd i fråga örn pastors självskrivenhet

som skolrådsordförande, därest en sådan längre fram skulle visa sig av om­

ständigheterna påkallad. Den lämnade därjämte tillfälle att samla erfaren­

heter, som kunde tjäna att belysa frågan, huru en sådan åtgärd skulle

komma att verka.

Överstyrelsen föreslog, att K. § 23 måtte i fråga örn ordförande och

ledamöter i skolrådet erhålla följande ändrade lydelse:

»Ordförande i skolrådet är kyrkoherden, där icke Kungl. Majit på därom

gjord ansökning i särskilt fall förordnat, att skolrådet skall självt inom

sig utse ordförande. Dylik ansökning må göras antingen av kyrkoherden

eller av kyrkostämman; dock att kyrkostämman örn sådan ansökning äger

besluta, endast för så vitt skolrådet därom framställt förslag.

Skolrådet väljer inom sig för varje år en vice ordförande. Där vice

ordföranden på grund därav, att kyrkoherdebefattningen saknar innehavare

eller kyrkoherden icke utövar sitt ämbete, tjänstgör som ordförande, må

skolrådet kunna för honom utse ersättare för den tid, han sålunda be­

strider ordförandebefattningen.

Till ledamöter i skolrådet äger församlingen att å kyrkostämma utse

lämpligt antal för nit örn skolväsendet kända män eller kvinnor. Där

skolrådet självt utser ordförande eller där ordförandeskapet eljest handhaves

148

Kungl. Majus proposition nr 100.

F. 4: 7.

av vice ordföranden, skall kyrkoherden eller den hans ämbete förestår vara

självskriven ledamot av skolrådet.»

Tillika föreslog överstyrelsen, att rätten att förena kyrkoråd och skolråd

måtte upphöra.

Senast har frågan om upphävande av pastors självskrivenhet som skol-

rådsordförande berörts vid 1923 års riksdag. I en inom andra kammaren

väckt motion, nr 1, hemställde herr Paulsen, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville föranstalta örn sådan ändring

i K., att rätten för kyrkoherden eller den hans ämbete förestår att vara själv­

skriven ordförande i skolrådet måtte avskaffas. Under framhållande att

det i motionen berörda spörsmålet varit föremål för behandling av kyrko-

fullmäktigsakkunniga och sålunda kunde väntas i ett större sammanhang

komma under riksdagens prövning, avstyrkte konstitutionsutskottet i avgivet

utlåtande, nr 4, den väckta motionen. Utskottets hemställan bifölls av

båda kamrarna.

I utkastet hade nu gällande bestämmelser, att kyrkoherden eller den

hans ämbete förestår är ordförande i skolrådet, bibehållits.

Denna bestämmelse har avstyrkts av länsstyrelsen i Stockholms län, som

därvid anfört, att om kyrkoherden tillförsäkrades plats i kyrkoråd och

skolråd, vilket kunde vara av praktiska skäl motiverat, borde de undan­

tagsbestämmelser, som motiverades av kyrkoherdens ämbetsställning, vara

tillräckligt utsträckta. Jämväl 4 församlingar i Stockholm samt styrelsen för

svenska landskommunernas förbund hava gjort gällande, att skolråd skulle äga

att inom sig utse ordförande och vice ordförande. Samtidigt hava försam­

lingarna föreslagit, att kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar skulle

vara självskriven ledamot i skolrådet. Länsstyrelsen i Gotlands län har

ansett, att örn borgerligt kommunal skolförvaltning ej bleve obligatorisk,

kyrkoherden visserligen borde vara självskriven ordförande i skolrådet men

med rätt för honom att, där domkapitlet prövade hans kyrkliga verksam­

het sådant kräva, avsäga sig ordförandeskapet. Domkapitlet i Växjö har

yrkat, att bestämmelse måtte intagas därom, att domkapitlet hade möjlighet

att, på ansökan av skolråd sordförande eller av annan anledning, entlediga

denne samt utse annan lämplig person att fungera i den entledigades ställe.

I detta sammanhang vill jag anmäla, att prästmötet i Uppsala stift i

skrivelse den 7 mars 1929 anhållit, att Kungl. Majit täcktes vidtaga åt­

gärder för sådan ändring av K. § 23, att samtliga i en församling tjänst­

görande präster finge rätt att deltaga i kyrkorådets överläggningar men

ej i besluten, försåvitt de icke vore antingen såsom ordförande självskrivna

eller ock i vanlig ordning valda ledamöter av rådet. Som stöd för denna

anhållan har prästmötet anfört:

Det måste anses som en brist i de nuvarande bestämmelserna rörande

kyrkorådens sammansättning i det avseendet, att i de församlingar, där flera

tjänstgörande präster funnes, likväl medgåves endast en av dem rättighet

att, utan att vara vahl ledamot, deltaga i kyrkorådets sammanträden. A

Kungl. Majus proposition nr 100.

149

Riksdagen

1923.

Utkastet.

Yttranden

över

utkastet.

Prästmötet i

Uppsala stift

1929

.

F. 4: T.

Departements­

chefen.

ena sidan kunde nämligen icke ringa olägenheter uppstå, i den händelse

den ordinarie ordföranden vöre förhindrad deltaga och han därför måste

uppdraga åt annan församlingens prästman att föra ordet samt denne, såsom

eljest icke närvarande vid sammanträdena, stöde mer eller mindre främ­

mande för de ärenden, som skulle behandlas. A andra sidan kunde vid

mer än ett tillfälle helt naturligt en fråga bliva ännu allsidigare belyst, örn

vid dess behandling även andra prästmän i församlingen än ordföranden

ägde rätt att yttra sin mening.

Vad först angår frågan örn ordförandeskapet i kyrkorådet synes detta

böra tillkomma kyrkoherden i kraft av hans ämbete. Med hänsyn till ej

blott den ställning, som pastor intager i församlingen, utan även arten av

de uppgifter, vilkas fullgörande ankommer på kyrkorådet, torde det vara

riktigt, att han är rådets självskrivne ordförande.

På sätt framgår av den verkställda utredningen kunna vissa skäl an­

föras för vidtagande av ändring i föreskriften örn kyrkoherdens självskriven-

liet såsom ordförande i skolrådet. Visserligen synes en ändring i detta av­

seende icke komma att medföra några egentliga fördelar för skolväsendet. I

allmänhet torde prästerna på ett förtjänstfullt sätt fullgöra de uppgifter,

som åvila dem i deras egenskap av skolrådsordfdrande, och den höga

ståndpunkt vår folkundervisning för närvarande intager har i hög grad

främjats genom deras intresserade och oegennyttiga arbete. Däremot skulle

ett borttagande av kyrkoherdens självskrivenhet ej sällan vara ägnat att

främja kyrkans intresse. Det direkta ansvaret för skolväsendet och därmed

följande administrativa bestyr utgöra mångenstädes för prästen en betydande

tunga. Därest han befriades från liandhavandet av dessa angelägenheter,

skulle han erhålla ökade möjligheter att ägna sig åt sin egentliga uppgift.

Ehuru sålunda vägande skäl tala för vidtagande av ändring med av­

seende på ordförandeskapet i skolrådet, kan det ifrågasättas, örn det är

lämpligt att generellt borttaga kyrkoherdens självskrivenhet. En dylik

åtgärd skulle antagligen i många församlingar komma att medföra ogynn­

samma verkningar för skolväsendet. Ej heller torde en dylik ändring

hava avsetts i riksdagens förenämnda skrivelse, däri anhållits örn utred­

ning, under vilka förhållanden och förutsättningar församling kunde er­

hålla rätt att utse ordförande i skolrådet. Mest överensstämmande med

denna åskådning synes vara att, med bibehållande av huvudregeln örn

kyrkoherdens självskrivenhet, tillerkänna församling befogenhet att i vissa

fall — eventuellt efter prövning av statlig myndighet — välja ordförande. För­

slag till bestämmelser i detta hänseende hava framlagts av dåvarande folkskol-

överstyrelsen. Emellertid är jag icke beredd att utan ytterligare utred­

ning taga ställning till detta förslag. För ett uppskov med frågans lös­

ning talar jämväl, att genom den nu föreslagna lagen örn skolstyrelse i

vissa kommuner möjlighet öppnas för skoldistrikt även på landet att erhålla

vald ordförande i den lokala skolstyrelsen. Därest överflyttning av skol-

ärendena i större utsträckning kommer att ske — och dylik överflyttning

lärer företrädesvis vara att vänta i stora skoldistrikt, där olägenheterna av

självskrivenheten särskilt framträda — minskas naturligen behovet av ändring

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

F. 4: 7-10.

i fråga om ordförandeskapet i skolrådet. Först sedan erfarenhet vunnits

rörande tillämpningen av nämnda lag, torde därför nu förevarande spörs­

mål böra upptagas till slutlig behandling.

Det har ansetts lämpligt att, i anslutning till gällande föreskrift örn

kommunalnämnd, stadga rätt för kyrkoråd och skolråd att vid hinder för

ordförande — och i skolråd jämväl vice ordförande — utse annan leda­

mot att för tillfället föra ordet vid rådets sammanträde. En dylik före­

skrift lärer fylla ett praktiskt behov. Däremot har jag ej funnit skäl att

föreslå rätt för annan präst än den självskrivne ordföranden att deltaga i

kyrkorådets överläggningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr

100.

151

§ 8-

Denna paragraf överensstämmer med K. § 25.

§ 9.

Förevarande paragraf motsvarar L. § 46 och F. L. kap. 4 § 10.

§ io.

Denna paragraf motsvarar K. § 26.

I K. finnes icke någon bestämmelse örn påföljd för underlåtenhet av

ledamot i kyrkoråd eller skolråd att infinna sig vid sammanträde. Emellertid

har domkapitlet i Lund i skrivelse den 12 augusti 1910 hemställt örn åt­

gärder till förhindrande av att skolrådsledamöter utan skäl utebliva från

sammanträde. Härvid har domkapitlet anfört:

I skrivelse till domkapitlet hade kyrkoherden i Ossjö och Tosjö försam­

lingar anmält, att det inom Tosjö skoldistrikt vid flera tillfällen förekommit,

att skolrådssammanträde blivit utlyst och kallelse till dylikt sammanträde

utgått till skolrådets ledamöter, men att dessa antingen alldeles uteblivit

eller ock till endast sådant fåtal kommit tillstädes, att lagligen något ärende

icke kunnat vid tillfället handläggas. I den hos domkapitlet gjorda anmälan

hade vidare hemställts, att domkapitlet måtte vidtaga erforderliga åtgärder

till förebyggande av anmärkta missförhållandet. Då domkapitlet hade sig

bekant, att det även på andra håll inom stiftet mötte stora svårigheter att

få skolrådssammanträde till stånd till följd av ledamöternas underlåtenhet

att infinna sig, hade domkapitlet ansett sig böra överlämna anmälan till

Kungl. Majit med hemställan, att Kungl. Majit täcktes taga i övervägande,

örn och vad som kunde åtgöras för att råda bot på de av domkapitlet

berörda missförhållandena.

Över domkapitlets framställning hava yttranden avgivits av länsstyrelsen

i Kristianstads län och justitiekansler sämbetet. Ämbetet har i sitt ytt­

rande anfört:

Då, enligt 25 kap. 22 § strafflagen, vad i nämnda kapitel vore stadgat örn

statens ämbetsmän skulle gälla örn, bland andra, dem som vore satta att

förvalta städers och menigheters angelägenheter, torde en skolrådsledamot,

som förbröte sig i sin nämnda egenskap, vara underkastad straff jämlikt 25

kap. strafflagen. Det lagrum, som i förevarande fall skulle tillämpas, torde

vara 17 § i samma kapitel. Ehuru sålunda möjlighet redan nu torde finnas

Domkapitlet

i Lund 1910.

F. 4:10—14.

Utkastet.

Yttrande över

utkastet.

Departements­

chefen.

Kyrkofull-

mäktigsak-

kunniga.

att få skolrådsledamot fälld till ansvar, därest han uraktläte sin skyldighet

att deltaga i skolrådssammanträden, kunde dock ifrågasättas, om ej särskilt

ansvar för dylik försummelse borde stadgas. Därest Kungl. Majit skulle

finna skäl härtill föreligga, syntes liknande bestämmelser böra införas såväl

för ledamot av kyrkoråd som ock för ledamöter i andra kommunala styrelser

och nämnder, för vilka dylikt stadgande saknades.

Ej heller utkastet innehåller några föreskrifter örn påföljd för ute varö

från kyrkoråds- eller skolrådssammanträde.

Häremot har domkapitlet i Visby anmärkt, att böter för förfallolös ute-

varo borde stadgas för ledamöter av kyrkoråd och skolråd. Böterna syntes

böra gå i fråga örn kyrkoråd till kyrkokassan samt i fråga örn skolråd

till skolkassan.

I L. § 47 stadgas, att ledamot i kommunalnämnd eller till tjänstgöring

kallad suppleant, som utan anmält, av nämnden godkänt förhinder avhåller

sig från nämndens sammankomst, skall böta till kommunens kassa två riks­

daler riksmynt och dubbelt så mycket, om sammanträdet måste i anse­

ende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas. Enahanda be­

stämmelse har upptagits i F. L. kap. 4 § 11 med den ändringen, att

böterna vid allenast utevaro bestämts till fem kronor. De skäl, som för­

anlett meddelandet av dylika bestämmelser beträffande kommunalnämnd,

kunna anföras för uppställande av samma regler i fråga örn kyrkoråd och

skolråd. Såsom av det anförda framgår, finnes tydligen behov av sär­

skilda påföljder för utevaro jämväl från rådens sammanträden. Föreskrifter

härom torde böra upptagas i denna paragraf. Böterna böra tillfalla vid

utevaro från kyrkorådssammanträde kyrkokassan och vid utevaro från skol­

rådssammanträde skolkassan.

§ H.

Paragrafen motsvarar K. § 27. I sistnämnda paragraf göres den änd­

ringen, att då vid val inom kyrkorådet eller skolrådet rösterna falla lika,

avgörandet skall träffas genom lottning.

§§ 12 och 13.

Dessa paragrafer motsvara K. §§ 31 och 32. Yad angår justering av

protokollet har — liksom i kap. 2 § 14 — justering med biträde av utsedda

justeringsmän angivits som det normala. I § 12 har för vinnande av över­

ensstämmelse med F. L. kap. 4 § 13 tillagts en föreskrift, att envar

äger taga avskrift av kyrkorådets eller skolrådets protokoll och att utan

lösen få avskriftens riktighet bestyrkt.

§

14

.

Paragrafen motsvarar K. § 33 första stycket och § 23 trettonde stycket.

Enligt sistnämnda stycke skola kyrkvärdar väljas av kyrkorådet bland

dess ledamöter för en tid av två år.

I kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag hade upptagits föreskrift, att kyrko­

rådet skulle till kyrkvärdar utse minst två av sina ordinarie ledamöter

152

Kungl.

Maj:tt proposition nr 100.

153

F. 4: 14—15;

5: 1

5.

Kungl. Majlis proposition nr 100.

att tjänstgöra för den tid de blivit invalda såsom ledamöter. Till moti­

vering för detta stadgande anförde de sakkunniga följande:

Nu gällande stadgande skulle kunna tolkas så, att en kyrkorådsledamot

kunde komma att fungera såsom kyrkvärd även efter det att lian upphört

att vara ledamot av kyrkorådet. Olämpligheten därav lage i öppen dag, all­

denstund kyrkorådet vore ansvarigt jämväl för den egendom, som kyrkvär-

darne hade under sin uppsikt. De sakkunniga hade därför ansett lämp­

ligast, att tiden för utövandet av befattningen såsom kyrkvärd så bestämdes,

att den sammanfölle med den tid, för vilken valet till ledamot av kyrko­

rådet gällde.

Den gällande bestämmelsen upptogs oförändrad i utkastet.

Mot stadgandet har domkapitlet i Växjö uttalat, att bestämmelsen

kyrkvärdar skola väljas bland kyrkorådets medlemmar, visat sig vara för

snäv. Utom kyrkorådet kunde finnas till kyrkvärdar synnerligen lämpliga

personer. Sådana kyrkobetjänte borde därför i likhet med kassaförvaltare

kunna väljas inom eller utom rådet. Såväl nämnda domkapitel som dom­

kapitlet i Visby hava ansett, att kyrkvärdar borde väljas för fyra år och

icke, såsom förslaget angiver, för två.

Förslaget, att kyrkvärdar skulle kunna väljas även utom kyrkorådet,

kan jag icke biträda. Med hänsyn till de uppgifter, som åligga kyrk­

värdarna, är det lämpligt, att dessa hava säte i rådet. Vad angår tjänst­

göringstiden för kyrkvärd ansluter jag mig till kyrkofullmäktigsakkunnigas

förslag. Härigenom blir även det i yttrandena framställda önskemålet rö­

rande tjänstgöringstidens längd i huvudsak tillgodosett.

Utkastet.

att Yttranden över

utkastet.

Departements­

chefen.

§ 15.

Första stycket motsvarar F. L. kap. 4 § 16. Andra stycket överens­

stämmer med K. § 34. I utkastet hade dessa bestämmelser upptagits

under § 16.

Kap. 5. Örn avgifter oell räkenskaper.

Detta kapitel, som avser att ersätta K. kap. lil, har erhållit en något

förkortad rubrik.

§§ 1—4.

Dessa paragrafer motsvara K. §§ 35—38. Vissa bestämmelser i §§ 35

och 38 hava emellertid såsom föråldrade uteslutits.

§ 5.

I första stycket har upptagits bestämmelse örn val av revisorer och

revisorssuppleanter. Liksom i F. L. kap. 5 § 3 föreslås, att revisorer skola

väljas på förhand för granskning av nästföljande års räkenskaper. Andra

stycket motsvarar K. § 9 tredje stycket.

F. 5: 6—9.

Kyrko-

fullmäktig-

sakkunniga.

Yttranden

över kyrko-

fullmäktig-

sakkunnigas

förslag.

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

§§

6

8

.

Förevarande paragrafer motsvara K. § 39 första och andra styckena samt

§ 33 andra stycket, sista punkten.

§ 9.

Paragrafen överensstämmer med K. § 39 sista stycket.

I detta sammanhang må nämnas, att kyrkofullmäktigsaMunniga i sitt

betänkande föreslogo vissa åtgärder till vinnande av större enhetlighet

vid behandlingen av församlingens och den borgerliga kommunens bud­

getfrågor. Enligt de sakkunnigas förslag skulle ett exemplar av kyrko­

rådets utgifts- och inkomstförslag senast den 20 oktober genom kyrko­

rådets försorg överlämnas på landet till vederbörande kommunalnämnd

och i stad till drätselkammaren. Sistnämnda organ skulle sedermera med

ledning såväl av de till dem sålunda överlämnade kyrkliga utgifts- och

inkomstförslagen som av motsvarande för den borgerliga kommunen upp­

gjorda förslag i en särskild tablå framlägga en summarisk översikt över

vad som för olika behov inom de särskilda kommunerna — den borgerliga

och den kyrkliga — äskades för det kommande året. I samma tablå

borde även en framställning givas av verkningarna av ett bifall därtill

med hänsyn till samma års totala utskylder inom den kyrkliga och den

borgerliga kommunen. Denna tablå skulle sedermera enligt de sakkun­

nigas förslag såväl i den borgerliga som i den kyrkliga kommunen fram­

läggas i sammanhang med utgifts- och inkomstförslagen för att tjäna till

ledning vid fastställandet av dessa. För möjliggörande av denna anord­

ning föreslogo de sakkunniga även sådana ändringar i L., att utgifts- och

inkomstförslagen för landskommun — vilka nu skola vara upprättade

senast den 1 oktober — skulle vara uppgjorda senast den 1 november,

samt att kommunalstämma för fastställande av staten skulle hållas — ej

såsom nu i oktober — utan mellan den 15 november och årets slut,

varjämte ändringar föreslogos i reglerna örn granskning av debiterings- och

uppbördslängden.

En av de sakkunniga, herr Odén, förklarade sig i avgiven reservation

icke kunna biträda de sakkunnigas förslag i denna del och framhöll, att

han icke vore övertygad, att det efter skolärendenas överflyttande vore

erforderligt att vidtaga särskilda åtgärder för uppnående av finansiell en­

hetlighet mellan den kyrkliga och den borgerliga kommunen. I allt fall

vore den av de sakkunniga föreslagna proceduren förenad med allvarliga

olägenheter utan att skänka erforderlig effektivitet.

I de yttranden, som avgåvos över de sakkunnigas förslag, framställdes

på många håll anmärkningar mot förslaget, såvitt nu är i fråga, och ett

stort antal myndigheter biträdde de i reservationen anförda synpunkterna.

Utkastet innehåller icke några bestämmelser örn samverkan av den art,

som nu berörts.

Med anledning härav har länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasatt — i

betraktande särskilt därav, att de i ekonomiskt hänseende så betydelsefulla

skolärendena förutsattes kunna alltjämt kvarbliva hos den kyrkliga kom­

munen — örn icke i kap. 5 lämpligen bort inryckas vissa organisatoriska

bestämmelser, ägnade att främja samarbetet mellan kyrko- och skolråden

å ena samt kommunalnämnden och drätselkammaren å andra sidan för

vinnande av större enhetlighet vid behandlingen av församlingens och den

borgerliga kommunens budgetfrågor. Yad kyrkofullmäktigsakkunniga i

detta avseende anfört och föreslagit syntes länsstyrelsen värt beaktande.

Såsom chefen för socialdepartementet anfört vid framläggande av för­

slaget till lag örn kommunalstyrelse på landet hade det naturligen varit

önskvärt, att bestämmelser nu kunnat meddelas örn samverkan vid upp­

rättande av statförslag mellan den borgerliga och den kyrkliga kom­

munens organ. Emellertid torde detta icke vara möjligt. Det av kyrko­

fullmäktigsakkunniga i denna del framlagda förslaget synes behäftat med

avsevärda olägenheter, och för frågans lösning torde krävas en förnyad

utredning. Märkas bör även, att i den mån skolärendena i större utsträck­

ning komma att överflyttas till den borgerliga kommunen, behovet av dylik

samverkan kommer att i hög grad minskas. Det synes därför lämpligt att

under någon tid avvakta verkningarna av den nu föreslagna lagstiftningen.

Kungl.

Maj:ts proposition nr 100.

155

Kap. 6. Örn underställning och besvär.

§§ 1 och 2.

Dessa paragrafer motsvara K. § 40.

§ 3.

Paragrafen har sin motsvarighet i K. § 41.

Enligt sistnämnda paragraf skola till domkapitlet ingivas besvär i mål

angående: åtgärder till vidmakthållande av ordning under gudstjänsten,

folk- och fortsättningsskolundervisningen samt dithörande anstalter jämte

församlingsbibliotek, val av ledamöter i kyrkoråd samt ledamöter i skol­

råd, fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse ävensom skollärares,

orgelnisters, klockares och annan kyrkobetjänings tillsättande och avske­

dande, ävensom kyrkomedels användande samt granskning av kyrko- och

skolråds, fortsättningsskolestyrelses och biblioteksstyrelses räkenskaper. I

andra mål skall talan fullföljas hos länsstyrelsen.

Utkastet innebar på denna punkt den ändringen, att från domkapitlet

till länsstyrelsen skulle överflyttas besvär i ärenden angående val av leda­

möter i kyrkoråd, skolråd, fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse

ävensom angående granskningen av råds och styrelsers räkenskaper.

F. 5: 9;

6: 1—3.

Utkastet.

Yttrande Öyér

utkastet.

Departements­

chefen.

Utkastet.

Yttranden

ötct

Mot vad sålunda föreslagits i utkastet hava anmärkningar framställts i

s ' vissa yttranden. Sålunda hava domkapitlen i Växjö, Land och Härnösand

yrkat, att besvär över val av ledamöter i kyrkoråd, skolråd, fortsättnings- skolestyrelse och biblioteksstyrelse måtte prövas av domkapitlet. Domkapitlen i Linköping, Skara och Luleå samt centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen hava ansett, att domkapitlet borde avgöra besvär över val av ledamöter i kyrkoråd och skolråd. Härvid har särskilt framhållits, att nämnda myndighet vore bättre skickad än länsstyrelsen att pröva, huruvida person, som valts till ledamot av kyrkorådet, visat intresse för det kyrkliga för­ samlingslivet. Länsstyrelsen i Malmöhus län samt domkapitlen i Lund och

Luleå hava hemställt, att besvär i mål rörande granskning av räken­ skaperna skulle prövas av domkapitlet. Domkapitlet i Lund har till stöd för sina berörda yrkanden anfört:

Enligt utkastet skulle länsstyrelsen pröva besvär i församlingsangelägen­ heter såsom val av kyrkoråd, skolråd, fortsättningsskolestyrelse och biblio­ teksstyrelse. Enahanda vore förhållandet med besvär i anledning av gransk­ ning av nyssnämnda församlingsmyndigheters räkenskaper. Utan konsekvens därmed kvarstode fortfarande, att domkapitlet skulle till prövning och av­ görande företaga besvärsmål örn kyrkomedels användande. Det syntes meningslöst att införa dessa ändringar — domkapitlet vore den lokala myn­ digheten för kyrka och skola och syntes bäst ägnat att fortfarande till pröv­ ning och avgörande företaga dessa besvärsmål. A7 ad beträffade räkenskaps- granskningen, ville domkapitlet särskilt framhålla, att detta vore en visita- tionssak för vederbörande biskop — den enda kontrollen, med frånräknande av den utav församlingens egna revisorer utövade, som komme dessa räken­ skaper till del. Vidare skulle enligt gällande lag örn prästerskapets avlöning § 22 domkapitlet hålla hand över att avlöningsmedel för prästerskapet bibe- hölles av pastoratet till avsett ändamål. Erinras borde, vilka avsevärda medel det rörde sig örn, sedan lagen örn försäljning av ecklesiastik jord kommit till stånd. Då dessa medel givetvis förvaltades av kyrkoråden, an- såge domkapitlet, att besvär i anledning av granskning av kyrkoråds räken­ skaper borde fortfarande ingå till domkapitlet, enär domkapitlet sålunda kunde bliva i tillfälle att verkställa någon granskning av dessa medels för­ valtning och disposition.

Sistnämnda domkapitel har vidare hemställt, att i kap. 1 § 2 omförmälda ärenden angående hushållning med och vård örn kyrkans egendom borde i besvärsväg avdömas av domkapitlet. Då den kyrkliga egendomen vid visitationer bleve föremål för granskning, då vidare domkapitlet i flertalet fall intoge en jordägares ställning till den kyrkliga jorden, och då ett annat intresse för dessa ärenden väl vore att finna hos de kyrkliga myn­ digheterna, måste stiftsstyrelsen anses hava en bättre och noggrannare kunskap om dessa ärenden än länsstyrelsen. Det vore vidare en inre kyrklig angelägenhet att vårda kyrkans egendom — den k3rrkliga lokal­ styrelsen borde alltså åläggas granska besvärsärenden härom. Slutligen har länsstyrelsen i Norrbottens län uttalat, att besvär i fråga örn fördelning av bänkrum i kyrkan borde handläggas av domkapitlet.

Departements-

Yad först angår den i utkastet föreslagna överflyttningen av vissa besvärs-

chefen. må] till länsstyrelsen finner jag i likhet med en del av de hörda myn-

157

digheterna en sådan överflyttning mindre lämplig. V al av ledamöter och

suppleanter i kyrkoråd, skolråd, fortsättningsskolestyrelse och biblioteks-

styrelse äro rena församlingsangelägenheter, och besvär över dylika val

synas böra prövas av stiftsstyrelsen, såsom det lokala organet för kyrka

och skola. Särskilt gäller detta, då såsom behörighetsvillkor uppställes,

att den valde skall hava visat intresse att främja det kyrkliga församlings­

livet eller att befordra skolväsendet. För prövningen av dessa kvalifika­

tioner torde domkapitlet vara bättre ägnat än länsstyrelsen. Likaså anser

jag, att frågor om granskning av de verkställande församlingsorganens räken­

skaper böra prövas av den kyrkliga besvärsmyndigheten.

Vidkommande härefter de i vissa yttranden framkomna förslagen att till

domkapitlen överflytta en del besvärsmål, som nu prövas av länsstyrelserna,

anser jag mig icke för närvarande kunna biträda dessa förslag. Frågan

örn besvärsmålens fördelning sammanhänger nämligen med spörsmålen örn

domkapitlens organisation och ställning över huvud. Berörda fråga synes

därför icke kunna avgöras utan en ingående undersökning av nämnda, mera

omfattande problem. En dylik undersökning ligger naturligen utom före­

varande revisionsarbete.

I enlighet med nu anförda synpunkter hava gällande bestämmelser bi­

behållits i sak oförändrade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

§§ 4-6.

Dessa paragrafer motsvara K. §§ 42—44.

Förslaget till lag om församlingsstyrelse i Stockholm.

Börande flertalet av de olikheter, som föreligga mellan detta förslag

och K. S., kan jag hänvisa till vad jag yttrat rörande förslaget till lag

örn församlingsstyrelse. Vid utarbetande av förstnämnda förslag hai såsom

redan berörts eftersträvats borttagande av omotiverade skiljaktigheter mellan

den allmänna förordningen örn kyrkostämma m. m. och de för Stockholms

församlingar gällande bestämmelserna.

Kai». I* Allmänna bestämmelser.

§ I-

Denna paragraf motsvarar i huvudsak K. S. § 1 mom. 1 och § 22.

§ 2.

Paragrafen ansluter sig till K. S. § 2.

§ 3-

I utkastet hade — med hänsyn därtill att enligt utkastet till lag om

församlingsstyrelse tillsättandet av kyrkofullmäktige skulle vara obligatoriskt

F. St. 1:

3—4.

158

Kungl. Majus proposition nr 100.

i församling med mera än 1,500 invånare — ansetts böra föreskrivas, att

fullmäktige alltid skola finnas i huvudstadens territoriella församlingar.

Bestämmelser örn kyrkostämma hade såsom icke erforderliga ej upptagits.

D6Pchtef“nnt8' Såsom ia8 i annat sammanhang framhållit synas övervägande skäl tala

för att inrättandet av kyrkofullmäktige bör vara obligatoriskt i försam­

lingar, vilkas folkmängd överstiger 3,000 personer. Då det torde kunna

antagas, att invånarantalet i en var av Stockholms territoriella församlingar

städse kommer att överstiga nämnda siffra, synes lämpligen böra före­

skrivas, att beslutanderätten i nämnda församlingar alltid skall utövas av

fullmäktige. Emellertid torde undantag från nämnda regel böra göras för

de frågor, som omförmälas i 9 och 10 §§ i prästlöneregleringslagen, även­

som val av organist, kyrkosångare och klockare. På sätt jag redan be­

rört böra nämligen dessa frågor handläggas å kyrkostämma. Med hänsyn

härtill har det blivit nödvändigt att i föreliggande förslag infoga bestäm­

melser örn sådan stämma.

I sitt yttrande över utkastet anförde 'kammarkollegium följande:

... D®ri 1 utkastet till lag örn församlingsstyrelse kap. 1, § 1, andra stycket

föreslagna bestämmelsen, att två eller flera församlingar kunna jämväl för

det fall, att de ej tillhöra samma pastorat, efter Kungl. Majlis förordnande

utgöra en kyrklig samfällighet för vården av gemensamma kyrkliga ange­

lägenhet^ eji fått någon motsvarighet i utkastet till lag örn församlings­

styrelse i Stockholm. Fall kunde emellertid förekomma, då ett sådant stad­

gande jarn väl beträffande Stockholm skulle kunna anses av behovet påkallat

såsom t. ex. vid uppdelning av en församling under den efter delnings-

besiutets ikraftträdande närmast följande tiden. Därvidlag ville kollegium er­

inra, hurusom Kungl. Majit vid meddelande av resolution den 20 juni 1924

angående delning av Kungsholms eller Ulrika Eleonora församling i Stock-

holm i två församlingar, Kungsholms eller Ulrika Eleonora och Sif Görans

församlingar, föreskrivit, att de nybildade församlingarna skulle tillsvidare

hava gemensam ekonomi under samfälld förvaltning av kyrkoråden och skol­

råden i de båda församlingarna.

^cfefer^ Såsom kammarkollegium påpekat kan, företrädesvis vid delning av för­

samling, finnas behov av särskilda former för handläggning av ärenden,

som äro gemensamma för två eller flera församlingar. En form för fat­

tande av beslut i dylika ärenden anvisas i kapitlet örn församlingsdelege-

rade. Emellertid lärer det i vissa fall vara önskvärt dels att äga tillgång

till enklare sätt för utövande av församlingarnas beslutanderätt dels ock

att kunna anordna gemensam förvaltning för två eller flera församlingar.

Att med hänsyn härtill intaga särskilda bestämmelser i lagen svnes emel­

lertid ej erforderligt. Det torde kunna överlämnas åt Kungl. Majit att

meddela nödiga föreskrifter i ämnet. I enlighet med denna uppfattning

har i förevarande paragraf, som saknar motsvarighet i utkastet, intagits

bemyndigande för Kungl. Majit att utfärda sådana föreskrifter.

4.

F. St. 2:1-4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

159

Kap. 2. Om kyrkofullmäktige.

§ I-

Enligt utkastet, som i denna del anslöt sig till kyrkofullmäktigsakkun-

nigas förslag, skulle kyrkofullmäktiges antal bestämmas i förhållande till

folkmängden sålunda, att församling med 10,000 invånare eller därunder

skulle utse 15—25, församling med över 10,000 till och med

20,000

invånare skulle utse 20—30, församling med över 20,000 till och med

40,000 invånare skulle utse 25—35 samt församling med över 40,000

invånare skulle utse 30—50. Tillika föreskrevs, att antalet fullmäktige

skulle inom sålunda stadgad begränsning utses av magistraten.

Stockholms stads konsistorium, med vilket hovkonsistorium instämt, har

funnit förslaget i denna punkt mindre lyckligt och föreslagit, att kyrko­

fullmäktiges antal — i stället för att bestämmas av magistraten inom

vissa närmare angivna gränser — måtte fixeras så, att antalet fullmäk­

tige automatiskt framginge av lagens stadgande sålunda, att för försam­

ling med 10,000 invånare eller därunder skulle utses 15 och därefter en

fullmäktig för varje fullt 1,000-tal invånare, dock högst 30. Liknande

förslag hava framställts av 8 av huvudstadens församlingar.

Att i lagen fixera antalet fullmäktige i direkt förhållande till folkmäng­

den synes mindre lämpligt. Möjlighet torde böra finnas att avpassa an­

talet fullmäktige efter de särskilda förhållanden, som råda inom varje

församling. Med hänsyn härtill synes det ändamålsenligt att såsom i

utkastet skett endast bestämma en viss latitud, inom vilken antalet kan

växla. Däremot anser jag mig böra föreslå en nedsättning av maximi-

antalet fullmäktige. Ett antal av 50 fullmäktige synes onödigt stort.

Därest antalet fastställes till högst 40, torde möjlighet finnas att bereda

de olika meningsriktningar, som kunna förekomma inom församlingarna,

en tillfredsställande representation. Härigenom vinnes i fråga om maximi -

siffran överensstämmelse med förslaget till lag örn församlingsstyrelse. Be­

stämmandet av antalet fullmäktige synes böra överlämnas åt konsistorium.

§ 2.

Denna paragraf ansluter sig till K. S. § 4. I fråga örn medlemmar av

de icke territoriella församlingarna innebär förslaget den ändringen, att

dessa personer förlora den rätt de nu äga att deltaga i beslut rörande

vissa frågor i de territoriella församlingarna. Berörda frågor torde emel­

lertid äga mycket ringa betydelse.

§§ 3 och 4.

Dessa paragrafer motsvara kap. 2 § 2 andra stycket och kap. 3 § 3

i förslaget till lag örn församlingsstyrelse.

Utkastet.

Yttranden

över utkastet.

Departements­

chefen.

F. St. 2:5-7.

Utkastet.

Yttrande över

utkastet.

Departements­

chefen.

§ 5.

I utkastet hade intagits bestämmelse, att kyrkofullmäktige skulle väljas

för fyra år, räknade från och med den 1 april det år, då valet skedde.

Mot denna bestämmelse hava 8 församlingar framställt anmärkning med

yrkande, att kyrkofullmäktiges samt kyrkoråds och skolråds arbetsår måtte

sammanfalla.

Den i utkastet bestämda begynnelseterminen för kyrkofullmäktiges man­

dattid var betingad av att val av fullmäktige enligt utkastet skulle äga

rum i mars månad. Då jag, såsom i det följande kommer att närmare

behandlas, nu föreslår, att val av kyrkofullmäktige i Stockholm liksom i

riket i övrigt skall förrättas under hösten, torde fullmäktige böra inträda

i tjänstgöring den 1 januari året efter det, då valet skedde.

§ 6.

Denna paragraf motsvarar förslaget till lag om församlingsstyrelse kap. 3

§ 5. Stadgandet örn förutsättningen för indelning i valkretsar överens­

stämmer med kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag i ämnet.

§ 7-

Enligt utkastet skulle beträffande valdag för val av kyrkofullmäktige

samt sådant vals kungörande, förrättande och avslutande i tillämpliga

delar gälla vad som stadgas örn val av stadsfullmäktige i Stockholm. Val

skulle sålunda liksom enligt kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag äga rum

i mars månad.

Med anledning härav har magistraten i Stochholm framhållit, att några

allvarliga hinder icke mötte mot att kyrkofullmäktigvalen i Stockholm

förflyttades till samma tid å hösten som i det övriga landet. Magistraten

har vidare påpekat, att enligt de föreslagna bestämmelserna skulle särskild

valdag utsättas för varje valkrets. Magistraten ansåge detta obehövligt

och anmärkte, att redan den nuvarande bestämmelsen beträffande stads­

fullmäktigvalen gjorts till föremål för anmärkningar i pressen, i det man

ansett, att i följd därav valförrättningen onödigtvis uttänjdes och val­

männens intresse därigenom slappades, varjämte den omständigheten, att

å de senare valdagarna valresultatet i den eller de kretsar, som redan

förrättat sitt val, tilläventyrs redan vore bekant, förmenats kunna medföra

vissa olägenheter.

Såsom magistraten framhållit torde några allvarliga hinder icke möta

mot att val av kyrkofullmäktige jämväl i huvudstaden förrättas under

hösten. Härigenom vinnes, förutom samtidighet med val inom övriga

församlingar i riket, att olikheten mellan kyrkofullmäktigval och stads­

fullmäktigval tydligare framhäves. Med hänsyn härtill har ändring vid­

tagits i förevarande paragraf. Härvid har jämväl den andra av magistraten

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

framställda erinringen beaktats. Enligt paragrafens ändrade lydelse må

sålunda val i olika valkretsar utsättas att äga rum å samma dag.

§ 8.

Paragrafen ansluter sig till K. S. § 7. Liksom i förslaget till lag örn

församlingsstyrelse äger kyrkoherden befogenhet att — även utan åbero­

pande av oförmodat laga förfall — förordna annan präst inom församlingen

att vara ordförande bland fullmäktige.

§9.

Denna paragraf ansluter sig till K. S. § 1 mom. 2. Såsom huvud­

regel har angivits, att kyrkofullmäktiges sammanträde skall hållas i för­

samlingssal.

§

10

.

Förevarande paragraf har sin motsvarighet i K. S. § 8 första stycket

och § 9 mom. 1.

Enligt K. S. §§ 8 och 39 skall församlings utgifts- och inkomststat

bestämmas å den ordinarie kyrkostämma, som hålles i maj månad.

Fråga örn ändring av detta stadgande har varit föremål för behandling

av riksdagen. I en vid 1923 års riksdag inom första kammaren väckt

motion, nr 3, hemställde nämligen herr Klefbeck, att riksdagen måtte för

sin del besluta sådan ändring av K. S. att bestämmande av församlingens

utgifts- och inkomststat skulle äga rum vid den kyrkostämma, som skall

hållas i november månad. Till stöd för sin hemställan framhöll motio­

nären bland annat:

Mot den gällande bestämmelsen hade någon invändning förut ej rests.

De äldre församlingarna i huvudstaden, av vilka en del vore mycket folk­

rika, en annan del mycket förmögna, haele nämligen icke haft någon svårig­

het att så tidigt på året göra upp sin stat för det kommande. Ty även med

en mycket måttlig uttaxering hade de erhållit fullt tillräckliga medel för

bestridande av sina utgifter. Helt annorlunda ställde det’ sig för de yngre

och fattigare församlingarna. De måste underkasta sig en ganska hög ut­

taxering. Och denna drabbade i övervägande grad relativt obemedlade

människor. Ty det vore dessa, som hade sin bostad i utkantsförsamlingarna.

Under dessa förhållanden vore det en helt naturlig^ önskan att icke behöva

uttaxera mer än som vore alldeles nödvändigt. Å andra sidan ville man

icke gärna riskera, att man genom för låg uttaxering stöde mot slutet av

året utan medel till löpande utgifter. Men att kunna rätt avväga uttaxe­

ringen vore omöjligt så tidigt på året som i maj månad. Kyrkorådet, som

skulle uppgöra det statförslag, som skulle föreläggas kyrkostämman, kunde

icke uppskjuta sitt arbete därmed längre än till slutet av april månad eller

allra senast till de första dagarna av maj. Och vid den tiden hade man ingen

aning örn antalet bevillningskronor. Och ändå vore det just dessa, som

skulle ligga till grund för bestämmande av uttaxeringen.

Därtill bomme såsom en särskild kristidssvårighet, att kastningen på

detta område varit fruktansvärt stor, så att man för ett följande år icke

haft den ringaste ledning av förhållandena ett föregående. Följden hade

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 78 haft. (Nr 100.)

870

29

11

Kungl. Majus proposition nr 100.

161

F. St. 2:

7—10.

Riksdagen

1923.

F. St. 2:

10—12.

Kyrko-

fullmäktig-

sakkanniga.

Utkastet.

Departements­

chefen.

blivit, att ena året hade man taxerat ut för mycket, det andra året hade

man fått laborera med brist.

Helt annorlunda skulle läget vara, örn man finge göra upp statförslaget

i november och fatta beslut i ärendet på novemberstämman. Då vore an­

talet bevillningskronor känt. Och man vore då mycket bättre i stånd att

bedöma, huru en uttaxering efter det ena eller andra måttet skulle verka.

Några osäkerhetsmoment skulle ju visserligen även då föreligga. Så visste

man t. ex. icke, vilka förändringar prövningsnämnden komme att företaga i

taxeringsnämndernas beslut. Icke heller kunde man med säkerhet beräkna,

i vilken grad det skulle bliva möjligt att indriva skatterestantier. Men ingen

av dessa omständigheter spelade någon nämnvärd roll i jämförelse med det

nuvarande fruktansvärda osäkerlietstillståndet.

Under framhållande, att det spörsmål, som i motionen berörts, varit

föremål för behandling av kyrkofullmäktigsakkunniga och sålunda kunde

väntas i ett större sammanhang komma under riksdagens prövning, av­

styrkte konstitutionsutskottet i avgivet utlåtande, nr 3, den väckta motio­

nen. Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna.

Kyrkofullmäktigsakkunniga upptogo i sitt förslag i nu ifrågavarande

hänseende samma bestämmelse för Stockholm och för rikets övriga för­

samlingar, nämligen att utgifts- och inkomststaten skulle fastställas å kyrko­

stämma eller kyrko!ullinäktigsammanträde mellan den 15 november och

årets slut. De sakkunniga anförde efter erinran örn stadgandet i K. S. § 8:

Berörda stadgande, som sannolikt sammanhängde med någon numera

upphörd anpassning av budgetåret efter ecklesiastikåret, vöre ägnat att göra

åtgärderna för utgifts- och inkomststatens uppgörande tämligen illusoriska.

Ett beslut angående utgifts- och inkomststaten, fattat så tidigt som i maj

månad året innan beslutet skulle vinna tillämpning, syntes nämligen icke

kunna bliva tillförlitligt. Med hänsyn därtill hade de sakkunniga icke tvekat

att för huvudstadens församlingar härutinnan föreslå enahanda bestämmelser

som i den allmänna församlingslagen föresloges för rikets övriga kyrkoför-

samlingar och vilka jämväl överensstämde med motsvarande stadganden för

den borgerliga kommunen.

I utkastet hade föreslagits den ändringen i K. S., att utgifts- och in­

komststat skulle fastställas å det senare av de ordinarie sammanträdena.

Den föreslagna ändringen, vilken enligt vad jag erfarit hälsats med till­

fredsställelse bland de intresserade inom huvudstadens församlingar, synes

lämplig. Jag kan därför på denna punkt tillstyrka utkastets bestäm­

melser.

§

11

-

Paragrafen motsvarar i viss mån K. S. § 10 mom. 1—4. Det har ej

ansetts nödvändigt att föreskriva, att tillkännagivande örn fullmäktig-

sammanträde alltid skall införas i tidning. Lämpligare synes vara, att det

överlämnas åt fullmäktige att besluta, huruvida sådant införande skall ske.

§

12

-

Denna paragraf överensstämmer med F. kap. 3 § 10 och utkastet § 12

andra och tredje styckena.

162

Kungl. Majus proposition nr 100.

F. St. 2

13-19.

§ 13.

Paragrafen har sin motsvarighet i förslaget till lag om församlings -

styrelse kap. 3 § 11 och kap. 2 § 3 ävensom utkastet § 1 2 första stycket.

§ 14.

Förevarande paragraf motsvarar K. S. § 11 första till och med tredje

styckena och överensstämmer i huvudsak med utkastet § 13.

§

15

-

Paragrafen motsvarar K. S. § 16 mom. 1 och 3 samt utkastet § 14.

§ 16-

Denna paragraf motsvarar K. S. § 12 och utkastet § 15.

§ 17.

Paragrafen motsvarar K. S. §§ 13 och 14 samt § 11 sista stycket och

§ 25 mom. 7 tredje stycket. Därjämte har tillagts, att förutom ledamöter

och suppleanter i biblioteksstyrelse samt revisorer och revisorssuppleanter

även församlingsdelegerade må utses proportionellt. I andra momentet

hava upptagits regler örn kvalificerad majoritet i vissa fall, vilka regler

ansluta sig till bestämmelserna i förslaget till lag örn församlingsstyrelse.

Mot de jämväl i utkastet upptagna bestämmelserna örn kvalificerad

Yttranden över

majoritet hava 4 församlingar i Stockholm anmärkt, att nämnda bestäm- utk8stet-

meker icke vore erforderliga. 3 församlingar hava framhållit, att de i

mom. 2 under c) och d) intagna föreskrifterna saknade praktisk betydelse.

Tillräckliga skal torde ej föreligga att beträffande kravet på kvalificerad

Departements-

majoritet göra skillnad mellan församlingarna i Stockholm och rikets övriga chefen-

församlingar. Jag har därför funnit mig böra i denna del upptaga ut­

kastets bestämmelser.

§ 18.

I denna paragraf har intagits samma begränsning beträffande rätten att

besluta efterskänkande av kommunalutskylder, som gäller enligt utkastet

till lag om församlingsstyrelse. Paragrafens andra moment motsvarar K. S.

§ 35 andra stycket. Samma bestämmelser hade i utkastet upptagits

under § 17.

§ 19.

Denna paragraf, som ersätter utkastet § 18, motsvarar K. S. § 15 och

§18 moni. 2. Liksom i förslaget till lag om församlingsstyrelse förut-

sättes justering genom justeringsmän vara det vanliga.

Frågan örn sättet för offentliggörande av protokoll behandlades av 192(> Kyrkomöte

ars kyrkomöte, då herr Hallendorff i en motion, nr 1

3, hemställde, att kyrko- 1926'

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

163

F. St. 19.

Utkastet.

Departements

chefen.

mötet måtte i skrivelse anhålla, att Kungl. Majit täcktes gå i författning

örn vidtagande av sådan ändring i K. B., att däri intagna bestämmelser örn

offentliggörande av protokoll vid kyrkostämma samt kyrkoråds och skolråds

sammanträden i Stockholm bringades i full överensstämmelse med mot­

svarande föreskrifter för riket i övrigt.

I motionen framhölls till en början, att enligt de före den 25 juni

1917 gällande bestämmelserna protokollen från kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd skulle i sin helhet uppläsas i kyrkan. Efter att hava redogjort

för tillkomsten av den nämnda dag utfärdade lag, varigenom Iv. S. § 15

mom. 2 och § 34 erliöllo sin nuvarande lydelse, framhöll motionären, att

det varit för att få fixerad en viss tidpunkt, från vilken besvärstiden i

förevarande fall skulle räknas, som avfattningen av nämnda lagrum, sedan

uppläsning av protokollen i deras helhet i kyrkan avskaffats, icke vidare

blev överensstämmande med motsvarande stadganden i K. Härefter fort­

satte motionären:

I praktiken tillginge numera uppläsandet av ifrågavarande protokoll i

Stockholm på det sätt, att vederbörande kyrkonotarie å förut medelst anslag-

vid pastorsexpeditionen kungjord dag i kyrksal eller annan församlingen

tillhörande lokal föredroge protokollet. I fråga örn denna uppläsning gällde

givetvis, att ingen brydde sig örn att lyssna därpa. Vanligen skedde nämligen

uppläsningen för tomma väggar eller inför någon tillkallad person.

Det hade därför synts motionären böra utrönas, huruvida icke detta

slöseri med arbetskraft skulle kunna undvikas, utan att därför någon svårig­

het att i annan ordning bestämma den tidpunkt, från vilken besvärstid i

förevarande fall skulle räknas, skulle uppstå. En lösning av frågan läge

mycket nära till hands, nämligen att i förevarande avseende stadga detsamma,

som gällde beträffande riket i övrigt. Denna utväg hade ock godtagits av

kvrkofullmäktigsakkunniga, då de i förslag till lag örn församlingsstyrelse i

Stockholm avfattat bestämmelse i förevarande avseende i full överensstäm­

melse med stadganden därutinnan i K.

Med anledning av motionen anhöll kyrkomötet i skrivelse den 28 ok­

tober 1926, nr 19, under åberopande av de skäl, som av motionären

anförts, att Kungl. Majit måtte vidtaga sådan ändring i K. S., att däri

intagna bestämmelser örn offentliggörande av protokoll vid kyrkostämma

samt vid kyrkoråds och skolråds sammanträden i Stockholm bragtes i

överensstämmelse med motsvarande föreskrifter för riket i övrigt. - Över

skrivelsen avgåvos vttranden av Överståthållarämbetet och Stockholms stads

konsistorium.

I utkastet hade den i K. § 15 morn. 2 givna bestämmelsen, att det

justerade protokollet skall offentligen uppläsas, uteslutits. Däremot före­

skrevs, att den förteckning över besluten, som skall anslås vid pastors­

expeditionen och införas i tidningarna, skulle innehålla uppgift a dagen,

då anslaget skett. Enligt kap. 6 § 3 i utkastet skulle besvärstiden räknas

från anslagsdagen.

Lika med kyrkomötet finner jag det nu tillämpade sättet för offentlig­

görande av kyrkostämmans samt kyrkorådets och skolrådets protokoll

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

165

Kungl. Majus proposition nr 100.

F. St. 2:

19—22; 3; 4

5: 1.

i Stockholms församlingar mindre lämpligt. Emellertid kan jag ej biträda

förslaget att för dessa församlingar uppställa samma regler, som nu gälla

för annan församling, det vill säga föreskriva, att tillkännagivande örn

protokollsjustering skall ske från predikstolen. Härigenom skulle i viss

mån en återgång ske till de förhållanden, som rådde före ikraftträdandet

av 1917 års lag. Visserligen skulle enligt äldre bestämmelser protokollet

i sin helhet uppläsas, under det att nu avses endast ett tillkännagivande,

att justering verkställts, men varje ökning av antalet meddelanden, som

skola kungöras från predikstolen, torde böra örn möjligt undvikas. Däremot

synes frågan hava på ett lämpligt sätt lösts i utkastet. På grund härav

har den däri intagna bestämmelsen bibehållits i förevarande förslag.

§

20.

Denna paragraf motsvarar K. S. § 17 och utkastet § 19.

§

21

.

Paragrafen, vilken motsvarar K. S. § 18 morn. 1, är lika med utkastet

§ 20.

§

22.

Denna paragraf överensstämmer med utkastet § 21. Paragrafens andra

stycke motsvarar Ii. S. § 19.

Kaj). 3. Om kyrkostämma.

I detta kapitel hava intagits de bestämmelser, sorn ansetts erforderliga

beträffande kyrkostämma. De hava i stor utsträckning kunnat begränsas

till hänvisningar till de örn kyrkofullmäktige föreslagna reglerna.

Kap. 4. Örn försainlingsdelegerade.

Förevarande kapitel, som överensstämmer med kap. 3 i utkastet, mot­

svarar i huvudsak K. S. §§ 20 och 21. Bestämmelserna hava emellertid

i vissa hänseenden kompletterats. Föreskriften örn uppläsning av dele­

gerades protokoll har ersatts med bestämmelse, att tillkännagivande örn

beslutet skall anslås vid konsistoriums expedition.

Kap. 5. Örn kyrkoråd och skolråd.

Kapitlet motsvarar kap. 4 i utkastet.

§ 1.

Denna paragraf återgiver K. S. § 23.

I yttranden över utkastet hava 2 av huvudstadens församlingar ansett

särskild biblioteksstyrelse numera överflödig, under det att en församling

Ilar satt ifråga, huruvida skäl funnes för bibehållande i Stockholm av skolrådsinstitutionen.

Då församlingsbibliotek fortfarande tinnes i två av Stockholms försam­ lingar och tillräcklig anledning att borttaga skolråden icke torde föreligga, anser jag mig ej böra i denna del föreslå någon ändring i gällande be­ stämmelser.

§§ 2 och 3.

Dessa paragrafer motsvara i huvudsak K. S. §§ 24, 30 och 31.

§ 4.

Paragrafen ersätter § 25 mom. 2, mom. 3 första stycket, mom. 5 samt mom. 7 första stycket första punkten och en del av andra stycket.

§ 5.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak K. S. § 26 samt § 25 mom. 4 och mom. 7 första stycket andra punkten.

§ 6.

Paragrafen motsvarar K. S. § 25 mom. 6 första stycket och mom. 7 fjärde stycket.

§ 1.

Denna paragraf motsvarar K. S. § 25 mom. 1 samt de i § 25 mom. 3 och § 23 mom. 3 givna reglerna örn vice ordförande i skolrådet samt om ordförande i biblioteksstyrelse.

§ 8.

Paragrafen är lika med K. S. § 27.

§ 9-

Denna paragraf är lika med kap. 4 § 9 i förslaget till lag örn försarn- lingsstyrelse.

§§ 10 och 11.

Dessa paragrafer motsvara K. S. §§ 28 och 29.

§§ 12 och 13.

Förevarande paragrafer motsvara K. S. §§ 33 och 34. Aven i fråga örn kyrkorådets och skolrådets protokoll har stadgandet örn uppläsning uteslutits.

§ 14.

Denna paragraf motsvarar K. S. § 25 mom. 6 andra stycket.

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

§ 15.

Andra stycket motsvarar K. S. § 36. I utkastet hade samma bestäm­ melser intagits i § 16.

Kap. 6. Om avgifter och räkenskaper.

Kapitlet motsvarar kap. 5 i utkastet.

§§ 1-4.

Dessa paragrafer motsvara K. S. §§ 37—40.

§ 5.

Andra stycket motsvarar K. S. § 8 andra stycket.

§§

6

8

.

Dessa paragrafer motsvara K. S. § 41 och § 35 första stycket andra punkten.

Kap. 7. Om underställning oell besvär.

De i detta kapitel intagna bestämmelserna återfinnas i utkastet under kap. 6.

§§ 1-5.

Paragraferna motsvara K. S. §§ 42, 43, 45 och 46.

§

6

.

Denna paragraf är betingad av de i kap. 3 och 4 intagna bestämmel- serna.

§ 7.

Paragrafen motsvarar K. S. § 44.

Kungl.

Majus

proposition nr 100.

167

Förslaget till lag om införande av lagen örn församlingsstyrelse

lii.

ni.

Det har synts lämpligt att i en särskild lag meddela bestämmelser örn de nya lagarnas införande och de gällande författningarnas upphävande.

§ 1.

Naturligen är det önskvärt, att de nya lagarna träda i kraft snarast möjligt. I utkastet hade tiden för ikraftträdandet bestämts till den 1 januari 1931. Emellertid synes detta förslag förenat med en all­ varlig olägenhet. Såsom redan i annat sammanhang berörts böra all­ männa val av kyrkofullmäktige äga rum första gången under år 1931, och de valdia fullmäktige således inträda i tjänstgöring först den 1

Fp 1.

Kyrko- fullmaktig- sakk linniga.

januari 1932. Under år 1931 måste sålunda beslutanderätten, även i församlingar där kyrkofullmäktige sedermera skola finnas, utövas av kyrko­ stämman. Därest de nya lagarna skulle träda i kraft den 1 januari 1931, skulle deras bestämmelser komma att gälla även för dessa stämmor, vilket synes olämpligt, då stämmorna i dessa församlingar skola praktiskt taget försvinna med utgången av nämnda år. Det synes med hänsyn härtill lämpligast, att de nya lagarna träda i kraft den 1 januari 1932. Här­ igenom undvikas även de invecklade övergångsbestämmelser, som föreslagits i § 4 i utkastet. I fråga örn de kyrkofullmäktigval, som skola förrättas under år 1931, böra naturligen de nya reglerna gälla.

Såsom framgår av propositionen med förslag till lag örn kommunal­ styrelse på landet m. m. skola de tre sist nämnda av de i denna para­ graf uppräknade lagarna, så vitt de angå den borgerliga kommunen, sättas i kraft den 1 januari 1931, dock att bestämmelserna örn kommunala val skola gälla de val av dylik art, som skola äga rum under år 1930.

168

Kungl. Majus proposition nr 100.

§ 2.

Beträffande de kyrkliga förhållandena i Göteborg gäller, såsom i annat sammanhang berörts, att stadens territoriella församlingar i ekonomiskt hänseende utgöra en enhet. Närmare föreskrifter härom hava meddelats i förordningen den 5 maj 1882 jämte däri sedermera vidtagna ändringar.

Ky rito ftdhnäläig sahl immig a föreslogo i sitt betänkande, att nämnda sär­ skilda bestämmelser skulle upphävas. Enligt ett av de sakkunniga fram­ lagt förslag till lag med vissa bestämmelser angående de kyrkliga förhål­ landena i Göteborg, skulle gälla, att stadens territoriella församlingar skulle för vården av vissa i lagen örn församlingsstyrelse omförmälda kyrkliga angelägenheter utgöra en sådan kyrklig samfällighet, varom i nämnda lag stadgades, att samfällighetens beslutanderätt skulle utövas av kyrkofull­ mäktige till ett antal av femtio, samt att såväl beträffande valet av full­ mäktige som jämväl i övrigt bestämmelsenia i lagen örn församlingssty­ relse skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse för staden.

Såsom motivering för förslaget anförde de sakkunniga så vitt nu är i fråga:

De sakkunniga hade kommit till den uppfattningen, att bestämmelserna rörande den kyrkliga självstyrelsens utövning beträffande Göteborg borde bliva desamma som dem de sakkunniga i allmänhet föreslagit. Den ekono­ miska gemensamhet, som bestode mellan kyrkoförsamlingarna i Göteborg vöre intet annat än en sådan »kyrklig samfällighet», omfattande samtliga kyrkliga angelägenheter av ekonomisk art, som omförmäldes i förslaget till lag om församlingsstyrelse. Det syntes vid sådant förhållande mindre lämpligt att för Göteborg fortfarande upprätthålla en särställning på ett område, som genom den nya lagen komme att allmängiltigt ordnas. Då emellertid en sådan samfällighet i fråga örn Göteborg redan förefunnes, hade det ansetts mindre riktigt att låta dess fortbestånd bliva beroende på nytt förordnande av Kungl. Majit. Föreskrift därom syntes i stället böra lämnas i lag sam-

169

tidigt med att den nuvarande särskilda förordningen för Göteborg upphävdes.

Därvid hade även ansetts lämpligt att i lagen fixera antalet fullmäktige i

samfälligheten till femtio.

I utkastet angavs bland de författningar, som i samband med ikraft­

trädandet av den nya lagstiftningen skulle upphävas, även 1882 års för­

ordning. Uti den utkastet åtföljande promemorian anfördes, att tillräck­

liga skäl icke ansetts föreligga att bibehålla de särskilda bestämmelser,

som gällde för Göteborg. Därest församlingarna i nämnda stad borde

liven framdeles bilda en ekonomisk enhet, syntes detta kunna ordnas sa­

lunda, att Kungl. Majit förordnade, att församlingarna skulle beträffande

samtliga ekonomiska angelägenheter bilda en kyrklig samfällighet. För

samfälligheten skulle därefter utses kyrkofullmäktige och kyrkoråd. A id

sidan därav skulle de särskilda församlingarna hava sina beslutande och

verkställande organ.

Vad först angår frågan örn bibehållande av ekonomisk gemenskap mellan

Göteborgs församlingar har länsstyrelsen i Göteborgs och nolius län i sitt

yttrande över utkastet anfört i huvudsak:

Genom förordningen den 5 maj 1882 utgjorde Göteborg i kyrkligt hän­

seende en enhet med i stort sett just de förmåner, som den ifrågasatta lagen

örn församlingsstyrelse åsyftade att tillgodose. Icke förty angave utkastet

till lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m., att i och med

tillkomsten av sistnämnda lag denna enhet skulle brytas för att eventuellt,

därest Kungl. Majit så förordnade, uppstå i annan form. Att för en dylik

åtgärd tarvades mycket starka skäl vore påtagligt. Motiveringen för lagut­

kastets ståndpunkt vore emellertid allenast, att »tillräckliga skäl hava icke

ansetts föreligga att bibehålla de särskilda bestämmelser, som nu gälla för

Göteborg». Denna motivering, örn den ens kunde så kallas, gåve ganska klart

vid handen, att frågan överhuvud icke ägnats någon större uppmärksamhet

och att i allt fall innebörden av den nu befintliga enhetens brytande icke

blivit tillräckligt genomtänkt. Skulle den äldre enheten, örn också endast

för en tid, slopas, skulle detta kunna draga med sigen synnerligen vidlyftig

likvidation mellan samfälligheten och de särskilda församlingarna. Redan

den omständigheten, att enheten bestått i nära 50 år, borde göra tydligt, att

en dylik likvidation skulle bliva ytterst svår att med rättvisa genomföra.

Hur svår den i verkligheten skulle bliva, fram gin ge därav, att under den

sålunda gångna tiden församlingarna gemensamt bidragit till kostnaderna

för uppförande av ett flertal församlingskyrkor, anskaffande av församlings­

hem, byggande av bostäder för prästerskapet m. m. och att både dessa

byggnader och begravningsplatser utgjorde den nuvarande kyrkokommunens

gemensamma egendom. Huru skulle denna egendom fördelas med till­

börligt beaktande därav, att en nybildad församling ännu saknade kyrka, att

församlingshus funnes endast inom vissa församlingar och att givetvis^ de

församlingar, som sålunda ännu ej fått sina byggnadsfrågor ordnade, måste

hava rättvisa krav på bidrag därtill från övriga församlingar? Hur skulle

förhållas med likviderandet av gemensamma lån, vilka kommit allenast viss

församling tillgodo, exempelvis för kyrkobyggnad? Kunde överhuvud upp­

delning mellan församlingarna göras av gemensamma lån titan vederbörande

långivares medgivande? Allenast dessa spörsmål, vilka ingalunda uttömmande

angåve de oklara punkterna vid en likvidation, torde tillräckligt antyda svå­

righeterna vid en sådan. Länsstyrelsen funne för sin del frågan ligga så,

Kungl. Majis proposition nr 100.

Utkastet.

Yttranden öv<

utkastet.

Fp a.

Kungl. Majas proposition nr 100.

att icke blott »tillräckliga» utan mycket starka skäl talade för den nuva-

rande samfällighetens bibehållande i Göteborg, under det att svårligen nåo-ot

verkligt skäl för dess brytande torde kunna framläggas. Då för Stockholm

i varje fall avsåges en särställning, kunde ju icke ens kravet på likformighet

aberopas därför.

Liknande synpunkter hava anförts av kyrkofullmäktige i Götebborg, som

yttrat bland annat:

Det lage i öppen dag, att därest den långvariga gemenskapen mellan

stadens församlingar skulle upphöra, det måste möta högst betydande svå­

righeter att åstadkomma en tillfredsställande och rättvis likvidering mellan

de olika församlingar, varav gemenskapen bestode.

I berörda avseende kunde framhållas, hurusom under den gångna tiden

församlingarna gemensamt bidragit till kostnaderna för uppförande av ett

flertal församlingskyrkor och anskaffande av församlingshus för bostäder åt

prästerskapet m. m. Da emellertid den nyblivna Jokannebergsförsamlingen

saknade församlingskyrka och flertalet församlingar icke hade församlings­

hus, torde billigheten kräva, att vederbörande församlingar icke utan veder­

lag i en eller annan form till församlingar, som vore i avsaknad av kyrka

eller församlingshus, tilldelas inom dem belägna kyrkor och församlingshus.

Inom en icke avlägsen framtid torde ytterligare församlingsdelningar tarvas.

Fråga förelåge redan örn Carl Johans församlings delning. Även för dessa

fall torde med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke de äldre församlingarna

rättvisligen borde kontribuera till blivande kyrkobyggnader, eftersom de

nya församlingarna tidigare bidragit till kostnaderna för redan befintliga

kyrkor i andra församlingar. Vidare ansvarade församlingarna gemensamt

för åtskilliga lån. Vid den ekonomiska gemenskapens brytande torde denna

ansvarighet böra fördelas mellan de särskilda församlingarna, vartill syntes

erfordras vederbörande långivares samtycke. Vidare utgjorde stadens be­

gravningsplatser och deras förvaltning en för samtliga territoriella försam­

lingar gemensam angelägenhet, som väl torde alltjämt böra bestå såsom

sådan, även örn gemenskapen mellan församlingarna i övrigt skulle upphöra

En form därför måste i så fall utfinnas.

Av det anförda torde framgå, att en likvidering mellan församlingarna av

den bestående ekonomiska gemenskapen icke utan mycket betydande svå­

righeter läte sig genomföras och att en fullständig upplösning av densamma

knappast läte sig tänkas. Dessa förhållanden utgjorde uppenbarligen ett

tungt vägande skäl för den ekonomiska gemenskapens bibehållande. Därtill

komrne, att den nuvarande organisationen finge anses hava i stort sett visat

sig for de kyrkliga angelägenheterna gagnelig. En uppenbar fördel vore

den skatteutjämning, som gemenskapen medfört mellan de ekonomiskt bär­

kraftigare församlingarna och de i sådant avseende svagare, vilka senare

eljest torde hava betungats med högre kyrkoutskylder. En annan fördel

måste anses vara den likformighet, som kunnat genomföras i avlönings- och

pensionshänseende för de särskilda församlingarnas befattningshavare. Över

huvud torde med skäl kunna sägas, att den nuvarande organisationen varit

för församlingarna ekonomiskt förmånlig.

A andra sidan kunde det kanske ej förnekas, att intresset för de kyrkliga

angelägenheterna skulle stärkas, därest något större självbestämningsrätt än

den rådande kunde inrymmas åt församlingarnas representationer.

Vid övervägande av de skäl, som talade för eller emot ett bibehållande

av den nuvarande organisationen, hade kyrkofullmäktige kommit till den

uppfattningen, att densamma borde i huvudsak bibehållas. Med åberopande

av vad sålunda anförts ville kyrkofullmäktige hemställa, att för den hän-

171

delse utkastet skulle bliva lag, erforderliga bestämmelser måtte meddelas av sådant innehåll, att den rådande ekonomiska gemenskapen mellan Göte­ borgs territoriella församlingar måtte komma att i huvudsak bestå i sin nuvarande form, dock med den inskränkning, att åt de särskilda försam­ lingarnas kyrkofullmäktige tillerkändes rätt att besluta rörande smärre, ve­ derbörande församling enskilt avseende utgifter, i enlighet med vad därom kunde varda i laga ordning närmare bestämt.

Kyrkofullmäktiges yttrande har beslutats med 26 röster mot 16, vilka avgivits för ett uttalande av i huvudsak följande innehåll:

Det kunde icke förnekas, att den kyrkliga organisationen under den tid, som gått, för Göteborgs territoriella församlingar i många avseenden varit gagnelig. Men lika litet kunde man neka till, att den visat sig medföra flera olägen­ heter för det kyrkliga arbetet i lokalförsamlingarna, och detta hade blivit uppenbart ju längre dess mer.

Det vöre klart, att den enskilda församlingens kyrkliga behov icke alltid på bästa sätt blivit tillgodosedda, då de skolat avgöras av representanter för ett så stort område som Göteborgs stad. En ytterligare utveckling av staden och därmed följande församlingsdelningar skulle hava till följd, att lokalförsamlingen komme i ännu ogynnsammare ställning såsom ännu fåta­ ligare representerad i den gemensamma fullmäktiginstitutionen. Det kyrkliga intresset i den enskilda församlingen bleve i samma mån tillbakaträngt, då den i även viktiga interna frågor vore helt beroende av en institution, som kanske nedvoterat även ett legitimt behov.

Exemplet från Göteborg hade ju icke heller manat till efterföljd. Det vore snart 50 år Göteborgs kyrkofullmäktige existerat, men intet av Sveriges större stadssamhällen hade följt i dess spår. Även denna iakttagelse borde hava något att säga, då det gällde att kyrkligt bedöma betydelsen av Göte­ borgs kyrkofullmaktiginstitution. Tiden torde vara inne, då även Göteborgs territoriella församlingar bleve i huvudsak likställda med övriga församlingar i riket.

Naturligtvis komme det att erbjuda svårigheter att åstadkomma en till­ fredsställande och rättvis likvidering mellan de olika församlingarna, och även för framtiden måste val någon samfällighet bestå mellan de Göteborgs församlingar, som hade så mycket gemensamt. Men en sådan delvis sam­ fällighet vore i utkastet förutsatt såsom möjlig, och svårigheterna att verk­ ställa en partiell likvidering torde icke vara större än att de kunde, lösas.

Då det syntes reservanterna, att en lag enligt utkastet skulle bliva be­ främjande för församlingslivet, ville de föreslå kyrkofullmäktige hemställa, att, för den händelse utkastet skulle bliva lag, den komme att i huvudsak gälla även för Göteborgs territoriella församlingar samt att även för fram­ tiden en samfällig representation måtte förekomma, som hade att besluta beträffande gemensamma skulder och tillgångar, de gemensamma begrav­ ningsplatserna och möjligen även i andra frågor i enlighet med vad därom kunde varda i laga ordning närmare bestämt.

Även domkapitlet i Göteborg har uttalat sig för viss ändring i nuvarande förhållanden. Härom har domkapitlet anfört:

Det hade hinge varit ett önskemål inom Göteborgs kyrkligt intresserade kretsar och långt utöver dessa, att de särskilda församlingarna tillförsäk­ rades större självständighet i avseende å ekonomiska frågor. Onskligt vöre, att kyrkofullmäktige finge utses för varje församling, och att de angelägen­ heter, som vore av lokalt intresse, finge av dem ordnas. Gemensam in­ komst- och utgiftsstat borde däremot finnas i avseende å sådana utgifter,

Kungl. Maj-.ts proposition nr 100.

Departements­

chefen.

sorn reglerades genom allmän lag, såsom t. ex. lönestaten för prästerskapet, varjämte givetvis de ekonomiska angelägenheter, såsom lån samt löner och pensioner, beträffande vilka kyrkoinstitntionen redan iklätt sig garantier, fortfarande borde handhavas av en för församlingarna gemensam representa­ tion.

Vidkommande frågan örn den lämpligaste formen för den gemenskap, som anses böra bestå mellan Göteborgs församlingar, har länsstyrelsen i

Göteborgs och Bolins län uttalat sig för ett bibehållande av den nuvarande organisationen. Länsstyrelsen har vidare anfört:

Måhända borde utkastets regler för kyrklig samfällighet kunna i så måtto visa sig lämpliga, att därigenom kunde utfinnas en praktisk form för an­ slutning även av Lundby och Örgryte församlingar till den redan befintliga gemenskapen. Med andra ord, en ytterligare samfällighet, bestående av denna gemenskap såsom enhet samt nämnda två församlingar, borde icke vara otänkbar såsom övergångsform för dessa församlingars fullständiga in- förlivning i den stora kyrkokommunen.

Jämväl 3 av Göteborgs territoriella församlingar hava förordat, att nu gällande organisation fortfarande måtte bestå. En församling har hem­ ställt, att Kungl. Majit måtte genom särskild förordning bestämma, att stadens kyrkofullmäktiginstitution alltfort skall bibehållas såsom en kyrklig samfällighet beträffande samtliga ekonomiska angelägenheter.

Däremot hava domkapitlet i Göteborg samt 4 av stadens församlingar ansett, att en anordning liknande den, som i utkastet till lag örn för- samlingsstyrelse i Stockholm föreslagits för huvudstaden, måtte komma i tillämpning för Göteborg. Sålunda har Oscar Fredriks församling anfört:

, Göteborgs

församlingar alltsedan tillkomsten av kyrkofullmäktige i

Göteborg hade gemensamma skulder och tillgångar samt gemensamma be­ gravningsplatser, vore det av vikt, att, även sedan kyrkofullmäktigerepresenta­ tion införts inom de enskilda församl ingalena, en ekonomisk samfällighet komme att äga bestånd, utan att stadens församlingar därför behövde utgöra en sådan »kyrklig samfällighet», som funnes omnämnd i utkastet. Gemen­ samma ekonomiska angelägenheter, betingade av samtliga församlingars fort­ satta delaktighet i befintliga skulder samt utgifter t. ex. för begravnings­ platserna, syntes lämpligen kunna handhavas av »församlingsdelegerade», vilka borde utses i likhet med vad som föreslagits för Stockholms vidkom­ mande. Dessa delegerade kunde även eventuellt erhålla befogenhet att för­ anstalta örn en viss skatteutjämning till förmån för stadens ekonomiskt mindre bärkraftiga församlingar.

Av de åberopade yttrandena torde framgå, att en upplösning av den ekonomiska gemenskap, som för närvarande består mellan Göteborgs stads territoriella församlingar, icke är lämplig. Även om det kan göras gäl­ lande, att en dylik åtgärd skulle öka åtminstone vissa församlingars möj­ ligheter att tillgodose församlingarnas inre kyrkliga intressen, bör dock beaktas, att denna gemenskap för flertalet församlingar medför avsevärda fördelar. En upplösning av gemenskapen skulle även, såsom i yttrandena påpekats, vara förenad med stora svårigheter. Härtill kommer, att en viss ökad rörelsefrihet möjligen kan beredas församlingarna utan gemen­ skapens hävande.

172

Kungl. Majus proposition nr 100.

Fp 2-3.

Örn sålunda gemenskapen mellan ifrågavarande församlingar anses böra

bibehållas, uppstår spörsmålet, huruvida detta bör ske i dan form, som

anvisas i det föreliggande förslaget till lag om församlingsstyrelse, eller

den nuvarande organisationen bör upprätthållas. Övervägande skäl synas

tala för det förra alternativet. Den gemenskap, som nu består, faller

helt inom det begrepp, kyrklig samfällighet, som behandlas i lagförslaget,

och det synes näppeligen påkallat att, sedan allmängiltiga regler sålunda

givits, bibehålla särskilda bestämmelser för en speciell samfällighet. Ett

bevarande av den nuvarande organisationen för samfälligheten kan även

antagas komma att medföra vissa svårigheter, då den nya lagen örn för­

samlingsstyrelse blir tillämplig i fråga örn de särskilda församlingarna.

Det måste anses oegentligt, att ledamöter av kyrkofullmäktige i sam­

fälligheten och i församlingarna, vilka korporationer framgå ur allmänna

val, skola väljas på olika sätt. I allt fall torde den nuvarande ordningen

för samfälligheten icke kunna bibehållas utan vissa ändringar i därom

gällande föreskrifter. Märkas bör även, att Kungl. Majit jämlikt kap. 1

§ 6 i förslaget till lag örn församlingsstyrelse äger befogenhet att för

samfällighet meddela de ytterligare föreskrifter, som erfordras, och att så­

lunda, därest vissa särskilda bestämmelser för Göteborg anses påkallade,

detta önskemål kan bliva tillgodosett.

Vad slutligen angår frågan, huruvida förordnande, att omförmälda för­

samlingar skola utgöra en kyrklig samfällighet enligt den föreslagna lagen,

skall meddelas, såsom de sakkunniga ansett, genom lag eller, på sätt i

utkastet förutsatts, genom ett Kungl. Majlis beslut, må framhållas, att

beslutanderättens överlämnande till Kungl. Majit medför vissa fördelar.

Härigenom vinnes möjlighet att lättare vidtaga jämkningar i bestämmel­

serna, i den mån förhållandena ändra sig. För användande av denna

form talar även, att som redan berörts från olika håll hemställts örn modi­

fikationer i den nuvarande gemenskapen. Ställning till dessa yrkanden

kan icke tagas utan en närmare utredning, och en dylik lärer icke kunna

slutföras å sådan tid, att förslag i detta sammanhang kan föreläggas riks­

dagen. Det är min avsikt att, därest förevarande lagförslag vinna riks­

dagens bifall, föranstalta örn en utredning rörande de särbestämmelser, som

kunna erfordras för den blivande samfälligheten i Göteborg. Härvid bör

särskilt undersökas, huruvida det är möjligt att utan åsidosättande av

andra berättigade intressen tillerkänna de särskilda församlingarna en något

ökad frihet. Beslut örn samfälliglietens bildande bör därefter kunna med­

delas i god tid, innan de nya lagarna träda i kraft.

§ 3.

Enligt utkastet skulle allmänna val av kyrkofullmäktige i Stockholms

territoriella församlingar äga rum första gången under mars månad 1932

och de valda fullmäktige i dessa församlingar träda i verksamhet den 1

april samma år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

173

Utkastet.

Fp 3.

174

Kungl. Majlis proposition nr 100.

YttuÄVCr Ma(Jistraten i Stockholm Ilar beträffande ikraftträdandet av den före­

slagna nya lagstiftningen, i vad den avsåge församlingsstyrelse i Stock­

holm, anfört följande:

Inom magistraten hade ifrågasatts, att den nya representationens trädande

i verksamhet icke skulle för huvudstadens territoriella församlingars vid-

ko mm aude framskjutas till den 1 april 1932. Den föreslagna tidpunkten

tor Stockholm syntes hava valts med hänsyn till att fullmäktigval i Stock­

holm enligt hävdvunnen ordning äga rum i mars månad. Utkastet avsåge,

att valen av kyrkofullmäktige icke skulle sammankopplas med stadsf ullmäk-

tigvalen. Vid sådant förhållande ansåge magistraten några allvarligare

hinder icke mota mot att kyrkofullmäktigvalen i Stockholm förflyttades till

samma tiel a lidsten som i det övriga landet.

Antalet fullmäktige skulle bestämmas inom vissa gränser av magistraten.

Enligt <essa regler kunde väl tänkas, att magistraten funne nödigt att för

viss församling bestämma antalet till mer än trettio. I sådant fall skulle

församlingen indelas i valkretsar. Örn sådan indelning ägde magistraten

förordna efter framställning av kyrkofullmäktige eller ock utan sådan fram­

ställning men efter det kyrkofullmäktige beretts tillfälle att avgiva yttrande

i ärendet, Då valet första gången skulle ske, funnes emellertid icke några

kyrkofullmäktige tillsätta. Visserligen stadgades i den föreslagna promulga-

tionslagen, att under tiden t. o. m. den 31 mars 1932 beslutanderätten skulle

utövas av kyrkostämman, men då det tillika föreskreves, att beträffande

kyi kos tammån fortfarande skulle gälla vad i K. S. stadgades, syntes den

kyrkofullmäktige enligt lagförslaget tillkommande befogenheten i fråga örn

valkretsindelningen icke utan uttrycklig föreskrift kunna anses tillämplig a

kyrkostämma under övergångstiden.

Vidare vöre att märka, att beslut örn valkretsindelning skulle av magi-

straten meddelas senast två månader före ingången av det kalenderår, under

™.beshltet skulle träda i tillämpning, eller sålunda enligt utkastets inne­

hall torsta gången senast den 1 november 1931. Utom Stockholm skulle

emellertid det forsta valet ske redan på hösten 1931, och beslut örn indel­

ning i valkretsar skulle alltså där meddelas redan två månader före ingången

ayår/931, d. v. s. senast den 1 november 1930. Sistnämnda datum skulle

vid bifall till ovannämnda förslag örn valens i huvudstaden förläggande till

samma tid som å landsbygden, bliva gällande även för Stockholm. Örn lag­

förslagets mening vöre, att bestämmelserna örn valkretsindelningen skulle

lia detta sätt börja tillämpas redan före den utsatta tidpunkten för lagstift-

ningens trädande i kraft, syntes det önskvärt, att uttrycklig föreskrift därom

meddelades i form av en särskild övergångsbestämmelse. Emellertid syntes

det fran saklig synpunkt kunna ifrågasättas, om det vore lämpligt och nö-

digt att inom så kort tidsfrist efter lagens utfärdande, vilket väl ej komme

att ske förrän i juni 1930, framtvinga ett beslut om valkretsindelning, vilket

ej komme att tillämpas förrän tidigast den 13 september 1931. Huruvida

inom landet i övrigt den angivna tidsfristen erfordrades för att beslutet

skulle kunna iakttagas vid upprättandet av den röstlängd, som skulle lända

till efterrättelse vid valet, kunde magistraten ej bedöma. Beträffande Stock­

holm syntes emellertid beslutets meddelande (för det fall att valet skulle

ske på hösten 1931) utan olägenhet kunna framskjutas åtminstone till den

1 april 1931.

DePcheefen,ntS' Säsom i aimat sammanhang framhållits böra allmänna val av kyrko­

fullmäktige förrättas året efter det, då allmänna kommunala val ägt rum.

I enlighet härmed böra kyrkofullmäktigval hållas första gången under år

Fp 3—6.

1931. Då på sätt tidigare berörts kyrkofullmäktigval jämväl i Stockholms

församlingar skola ske på hösten, bör nyssnämnda föreskrift gälla även

för huvudstaden.

I enlighet med magistratens i Stockholm hemställan har i paragrafen

intagits stadgande, att valkretsindelning första gången skall beslutas sedan

tillfälle beretts kyrkostämman att yttra sig i ärendet. Vidare har på de

av magistraten anförda skälen tiden för meddelande av beslut örn sådan

valkretsindelning framflyttats till den 1 april 1931.

§ 4.

Det synes riktigt, att i fråga örn offentliggörande, underställning och

godkännande av beslut, som fattats före de nya lagarnas ikraftträdande,

liksom beträffande fullföljande av talan mot sådant beslut de äldre be­

stämmelserna skola gälla. Undantag måste dock göras, såvitt angår så­

dana beslut, som under år 1931 fattas i fråga berörande kyrkofullmäktig­

val eller val av särskild ledamot i valnämnden eller särskild deputerad

för deltagande i kyrkligt val.

§ 5.

Med hänsyn till borttagandet av den successiva förnyelsen av kyrkoråd

och skolråd samt särskilda styrelser har det ansetts lämpligt föreskriva,

att mandattiden för ledamöter och suppleanter skall utgå den 31 decem­

ber 1932. Allmänna val av ledamöter och suppleanter skola sålunda

ske första gången under senare delen av år 1932.

§ 6.

Vid behandlingen av kap. 4 § 1 i förslaget till lag örn församlings-

styrelse har erinrats, att därest, jämlikt den föreslagna lagen örn skol­

styrelse i vissa kommuner skolärendena komme att överflyttas till den

borgerliga kommunen, skolrådets uppgifter komme att övertagas av en

folkskolestyrelse. På grund härav har i nämnda paragraf intagits före­

skrift, att i församling, där överflyttande av skolärendena ägt rum, skolråd

icke skall tillsättas. Emellertid är det önskvärt att i vissa fall bibehålla

skolråd även i dylik församling. Enligt gällande regler örn tillsättande

av lärarbefattning, med vilken är förenad organist- eller klockarsyssla eller

båda dessa sysslor eller kyrkosångarbefattning, ankommer det på kyrkoråd

och skolråd att såsom ett gemensamt kyrko- och skolråd vidtaga åtgärder

för tillsättande av dylik tjänst. För tillämpning av nämnda regler kräves

således, att skolråd finnes. Omförmälda regler hava antagits med kyrko­

mötet, och det är därför icke möjligt att nu vidtaga någon ändring däri.

Antalet församlingar, där förenade tjänster förekomma, är betydande, och

det synes önskvärt, att även i dylik församling överflyttande av skolärendena

må kunna ske. Med hänsyn härtill är det nödvändigt, att möjlighet be-

redes att tillsvidare och till dess nya bestämmelser i ämnet meddelats

Kungl. Majus proposition nr 100.

175

Yttrande över

1925 års riks­

dagsskrivelse.

bibehålla skolråcl i församling, varom nu är fråga. Naturligen bör dylikt skolråd icke Lava annan uppgift än att vidtaga de åtgärder, som påkallas för tillsättande av förenad tjänst. Rådet äger således icke att i övrigt befatta sig med skolväsendet. I enlighet med nu anförda synpunkter har i förevarande paragraf intagits ett undantag från omförmälda i kap. 4 § 1 i förslaget till lag örn församlingsstyrelse givna regel.

§§ 7 och 8.

I anslutning till stadgandet i kap. 1 § 6 i förslaget till lag örn för­ samlingsstyrelse har i § 6 i förevarande lag intagits ett bemyndigande för Kungl. Majit att meddela de övergångsbestämmelser, som kunna finnas erforderliga med avseende å kyrkliga samfälligheter.

Förslaget till lag om skolstyrelse i vissa kommuner.

I föreliggande förslag hava för vinnande av överensstämmelse med för­ slaget till lag örn församlingsstyrelse vidtagits vissa ändringar av huvud­ sakligen formell natur. För dessa torde någon motivering icke erfordras.

§ 1.

Denna paragraf motsvarar V. S. § 1 första stycket. Såsom jag redan anfört ansluter jag mig i princip till tanken, att folk­ skoleväsendet i landskommun må liksom i stad kunna överflyttas till den borgerliga kommunen. Av vikt är här att bestämma, under vilka förut­ sättningar sådan överflyttning bör kunna äga rum. Enligt Y. S. kräves för att överflyttning i stad skall kunna ske, att stadsfullmäktige finnas, samt att framställning örn överflyttning göres av stadsfullmäktige eller kyrkostämma. Det ankommer på Kungl. Majit att meddela beslut örn överflyttningen. Under beredningen av nu föreliggande ärende har från olika håll gjorts gällande, att för överflyttning i landskommun borde upp­ ställas vissa ytterligare villkor. Det har sålunda föreslagits, att överflytt­ ning skulle kunna ske allenast i kommuner av viss storlek, och att det skulle uttryckligen föreskrivas, att överflyttning vore medgiven allenast i kom­ muner, som till sina gränser sammanfalla med skoldistrikt. Vidare har framkastats, att för överflyttning skulle krävas, att Överlärare eller kom­ munal folkskolinspektör funnes anställd inom skoldistriktet, samt att fram­ ställningen örn överflyttning beslutats på sådant sätt, att det kunde an­ tagas, att den vore uttryck för en allmän mening inom det ifrågavarande distriktet.

Vad först angår förslaget, att skolärendenas övertagande av den borger­ liga kommunen borde medgivas allenast i större kommuner, må erinras att i de yttranden, som avgåvos över 1925 års riksdagsskrivelse, framkommo olika förslag örn den befolkningssiffra, vid vilken dylikt övertagande borde tillåtas. Sålunda framhöll länsstyrelsen i Stockholms län, att då V. S.

1^6

Kungl. Majus proposition nr 100.

S. S. 1.

endast gällde städer, där stadsfullmäktige funnes, sålunda städer med mer

än 1,500 invånare, minst motsvarande begränsning borde bliva gällande

beträffande landskommunerna. Dock ansåge länsstyrelsen det måhända

kunna sättas ifråga, huruvida icke lagstiftningens tillämpningsområde borde

ytterligare inskränkas och sålunda endast beröra kommuner med högre

befolkningssiffra än den nyss angivna. Länsstyrelsen i Uppsala län ansåg,

att åtgärden att överflytta folkskolärendena till den borgerliga kommu­

nen måste, för att ej gå utöver förhållandenas krav och medföra övervä­

gande skadliga verkningar, inskränkas till större församlingar med minst

3.000 invånare. Domkapitlet i Uppsala gjorde gällande, att endast stads-

liknande kommuner, som ägde minst 6,000 invånare borde erhålla rätt att

få sina skolärenden överflyttade. Däremot uttalade skolöverstyrelsen, att

någon inskränkning med hänsyn till kommunens invånarantal icke borde

göras. Enda förutsättningen borde vara, att kommunalfullmäktiginstitutio­

nen införts i kommunen.

Enligt utkastet skulle möjligheten att överflytta skolväsendet icke vara utkastet,

begränsad till kommun av viss storlek. Däremot förutsattes — liksom i fråga

om stad — att kommunens beslutanderätt uppdragits åt fullmäktige samt

att det slutliga avgörandet om överflyttningen skulle ligga hos Kungl.

Majit.

Skolöverstyrelsen har i sitt över utkastet avgivna utlåtande anfört bland

Yttrande över

,

utkastet.

annat loij ande:

Enligt utkastet skulle överflyttning av skolärendena kunna äga rum

även i smärre skoldistrikt, förutsatt att inom kommunen funnes kom­

munalfullmäktige. Överstyrelsen kunde för sin del icke känna sig fullt

övertygad örn behovet av en dylik överflyttning inom mindre kom­

muner, även örn berättigade hänsyn toges till kravet på översiktlighet

och enhetlighet vid budgetbehandlingen, och hade för den skull haft till

övervägande den jämväl från annat håll framkastade tanken att begränsa

rätten till överflyttning till kommuner med ett visst invånarantal, exempelvis

2.000 eller 3,000. Då emellertid genom Y. S. någon inskränkning i berörda

avseende icke gjordes beträffande rätt till överflyttning av skolärendena och

åtskilliga städer med synnerligen ringa invånarantal redan verkställt sådan

överflyttning, och då enligt utkastet överflyttningen i varje särskilt fall be­

rodde på framställning från vederbörande kommunala myndigheter och på

beslut av Kungl. Majit, ansåge sig överstyrelsen kunna ansluta sig till ut­

kastet oförändrat i denna del.

Frågan huruvida överflyttning borde vara möjlig i andra kommuner än

sådana som till sina gränser sammanfalla med skoldistrikt, har varit före­

mål för åtskilligt övervägande.

Kyrko fullmäktig sakkunnig a utgingo från regeln, att varje kommun skulle Kyrkofuiimäk-

utgöra eget skoldistrikt. De ansågo detta av vikt med hänsyn till den Ugsakkunmga.

för deras förslag örn överflyttning av folkskolärendena ledande tanken, att

vården av folkskoleväsendet skulle vara en kommunal angelägenhet av

samma art som de övriga kommunala angelägenheter, vilka kommunen

enligt kommunallagarna hade att vårda. Uppkomsten av fristående skol-

Bihang till riksdagens protokoll 1930 1 sami. 78 haft. (Nr 100.)

87o 2»

]2

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

177

s.

S. 1.

Yttranden över

1925 års

riksdags­

skrivelse.

Utkastet.

Yttrande över

utkastet.

kommuner borde därför undvikas. Genom en sådan anordning skulle den

omtalade enhetligheten i den kommunala förvaltningen och särskilt i

budgetbehandlingen i betänklig grad äventyras. För särskilda fall tänkte

sig de sakkunniga dock, att behov av en sammanslutning mellan flera

kommuner eller delar därav till ett självständigt skoldistrikt kunde före­

ligga. Detta borde då enligt deras mening ske i kommunalförbundets

form och komma till stånd genom ett åläggande av Kungl. Majit, som

skulle hava att pröva, huruvida behov förelåge av dylik sammanslutning.

I sitt med anledning av 1925 års riksdagsskrivelse avgivna utlåtande

framhöll kammarkollegium, att det syntes uteslutet, att den ifrågasatta

nya lagen gjordes tillämplig i andra fall än sådana, där den borgerliga

kommunens område sammanfölle med skoldistriktet. I detta avseende

yttrade kollegium:

I fall, då två kommuner tillsammans bildade ett skoldistrikt, skulle alltså

en kommunalisering av skolväsendet förutsätta en föregående sammanslag­

ning av de båda kommunerna eller ock skoldistriktets uppdelning i två till

överensstämmelse med kommunindelningen. Därest en kommun vore uppde­

lad i två skoldistrikt, skulle erfordras en kommundelning till överensstäm­

melse med skoldistriktsindelningen eller ock en sammanslagning av distrik­

ten. En sammanslagning torde emellertid i allmänhet kunna försiggå utan

någon ekonomisk uppgörelse mellan de förutvarande distrikten och i sam­

manhang med kommunaliseringen.

Enligt utkastet skulle överflyttning av skolväsendet på landet kunna ske

endast då kommun utgör eget skoldistrikt. För stad uppställdes ej mot­

svarande villkor.

Skolöverstyrelsen har i sitt över utkastet avgivna utlåtande framhållit

bland annat följande:

Yad som föranlett ifrågavarande skillnad mellan lands- och stadskommun

framginge icke ur utkastet eller ur den utkastet bifogade promemorian.

Då enligt § 2 i utkastet kommunens kostnader för skolväsendet skulle

beslutas på sätt örn kommunalutskylder vore stadgat — vad anginge lands­

kommunerna alltså av kommunalfullmäktige — syntes häri ligga en full­

god förklaring till den föreslagna bestämmelsen, att landskommun och skol­

distrikt måste sammanfalla, enär givetvis icke kommunalfullmäktige inom

en kommun skulle kunna besluta angående kostnaderna för ett skolväsen,

som omfattade även en annan kommun. Men vad sålunda sagts örn en

landskommun syntes även gälla för en stadskommun, som tillsammans med

en annan kommun utgjorde ett skoldistrikt, och för närvarande torde finnas

9 sådana stadskommuner inom riket. Den ifrågavarande begränsningen, som

syntes ofrånkomlig, intill dess man funnit lämpliga former för samverkan

olika kommuner emellan för handhavandet av ett gemensamt skolväsen, torde

emellertid kunna förväntas vålla åtskilliga olägenheter. Överstyrelsen syf­

tade härvid på sådana större och folkrikare skoldistrikt, som utgjordes av

två kommuner, till exempel en köping med sammanträngd stor befolkning

och en kringliggande glest befolkad landskommun. Otvivelaktigt komme i

många fall krav att framställas, särskilt från den bärkraftigare kommunen,

örn skolväsendets överflyttande till den borgerliga kommunen och jämsides

härmed örn skoldistriktets uppdelning i tvenne, enär sådan uppdelning ju

vore en nödvändig förutsättning för överflyttningen av skolväsendet. Den

178

Kungl. Majlis proposition nr 100.

S. S. 1.

tendens till uppdelning av större skoldistrikt, vilken tidigare gjort sig märk

bar, komme att få stödet av ett nytt bärande argument, nämligen behovet

att förlägga skolväsendet under borgerlig myndighet. Men en uppdelning

av sådana skoldistrikt, varom nu vore fråga, vore ej alltid till gagn för båda

de i skoldistriktet delaktiga kommunerna eller för skolväsendet som helhet

betraktat. Ofta skulle följden av delningen bliva ökade kostnader och för­

sämrad skolorganisation för den ena parten. — Trots nu påpekade olä­

genheter och farhågor funne sig emellertid överstyrelsen icke för närvarande

kunna framlägga något annat förslag till ändring i berörda bestämmelse än

att den begränsning, som föreslagits i fråga örn landskommun, måtte gälla

även beträffande stadskommun.

Yidkommande härefter yrkandet örn garantier för att framställning örn

den borgerliga kommunens övertagande av skolväsendet uppbäres av den

allmänna meningen inom det område, som skulle beröras därav, må fram­

hållas, att domkapitlet i Luleå vid avgivande av yttrande över utkastet

yttrat såvitt nu är i fråga:

Enligt domkapitlets mening borde sådana bestämmelser fastställas, att en

framställning örn överflyttning icke linge beviljas utan att framträda såsom

ett fullt tillfredsställande uttryck för noggrant övervägande och samstämmig

övertygelse inom församlingar och kommuner. Domkapitlet finge förden­

skull hemställa örn lagförslagets kompletterande med föreskrift, att för fram­

ställning till Kungl. Majit i angelägenhet av denna art skulle erfordras dels

samstämmiga beslut av den kyrkliga och borgerliga kommunens represen­

tationer och dels anslutning till besluten av två tredjedelar av de i omröst­

ningen deltagandes röster.

En liknande mening har framförts av skolöverstyrelsen, som utlåtit sig:

Framställning örn skolväsendets övertagande av den borgerliga kommunen

kunde enligt utkastet göras av kommunal- eller stadsfullmäktige eller av

kyrkostämma eller, där kyrkofullmäktige funnes, av dessa, det vill säga an­

tingen av borgerlig eller kyrklig myndighet. Ifrågasättas kunde givetvis,

huruvida icke sådan framställning för att kunna upptagas till prövning borde

göras av båda de myndigheter, som berördes av överflyttningen, den avläm­

nande såväl som den mottagande. Då överstyrelsen emellertid förutsatte,

att alla i saken intresserade myndigheter skulle beredas tillfälle att giva sin

mening tillkänna, innan ärende örn överflyttning av skolväsendet av Kungl.

Majit företoges till avgörande, hade överstyrelsen mot bestämmelsen i fråga

intet att erinra.

Vid avgivande av yttrande över 1925 års riksdagsskrivelse påyrkade

vissa folkskolinspektörer, att såsom en förutsättning för skolärendenas

överflyttande borde krävas, att Överlärare eller kommunal folkskolinspektör

funnes anställd inom skoldistriktet. Därmed .skulle garanti vinnas för

tillgodoseende av nödig fackkunskap vid skolärendenas behandling.

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande över utkastet berört denna fråga

samt därvid anfört:

Överstyrelsen tilläte sig att erinra om ett av styrelsen tidigare fram­

fört önskemål, att folkskolestyrelsen i distrikt, varom nu vore fråga,

hade i sin tjänst en Överlärare eller kommunal folkskolinspektör, som på

grund av fastställd instruktion tillförsäkrades en viss befogenhet både vid

skolärendenas förberedande handläggning, beslutens verkställighet och till-

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

179

Yttrande över

utkastet.

Yttranden över

1925 urs

riksdags­

skrivelse.

Yttrande över

utkastet.

Departements­

chefen.

synen över skolarbetet. Överstyrelsen funne behovet av en dylik pedago­ giskt utbildad fackman så mycket behövligare, som distriktet icke längre skulle hava att tillgå kyrkoherden som självskriven ordförande i den lokala styrelsen, och förutsatte, att Kungl. Majit vid meddelande av förordnande örn skolväsendets övertagande av den borgerliga kommunen vöre oförhindrad att som villkor för ett dylikt övertagande föreskriva, att i skoldistriktet skulle anställas Överlärare eller kommunal folkskolinspektör.

Tydligt torde vara, att såsom förutsättning för den borgerliga kommu­ nens övertagande av vården örn folkskoleväsendet bör jämväl för landet uppställas, att kommunens beslutanderätt uppdragits åt fullmäktige. Därest överflyttning medgåves även i andra kommuner, skulle de olägenheter, som vidlåda skolärendenas handläggning å primärstämma, kvarstå, och sålunda ett av de syften man i regel velat vinna genom överflyttningen förfelas. Då enligt såväl L. som F. L. införandet av kommunalfullmäktige är obligatoriskt för kommuner, vilkas folkmängd överstiger 1,500 per­ soner, utgör den nu omhandlade begränsningen ej hinder för en överflytt­ ning i de större kommunerna.

Liksom i fråga örn städerna bör beträffande landskommun gälla, att överflyttning må ske allenast efter medgivande av Kungl. Majit i varje särskilt fall.

Av vad tidigare anförts lärer framgå, att fördelarna av skolärendenas över­ flyttande särskilt framträda i stora kommuner, under det att i små kom­ muner en sådan åtgärd kan vara förenad med vissa olägenheter. Med hänsyn härtill kan det naturligen starkt ifrågasättas, huruvida icke såsom villkor för överflyttning borde uppställas viss minimigräns i fråga örn skoldistriktets in­ vånarantal. Emellertid anser jag mig icke böra förorda uppställandet av en sådan gräns. Någon motsvarighet härtill finnes icke i Y.S., och då såsom skol­ överstyrelsen framhållit även i städer med ringa invånarantal överflyttning skett, torde tillräckliga skäl ej föreligga att beträffande landsbygden upp­ ställa en begränsning i detta avseende. Bestämmelse örn en sådan gräns skulle kunna medföra svårigheter, därest invånarantalet i en kommun, som övertagit sitt skolväsen, sjönke under den fastställda minimisiffran. Märkas bör även, att genom föreskriften, att överflyttning ej må ske med mindre kommunalfullmäktige finnas, överflyttning i regel är utesluten i de minsta kommunerna, samt att frågan, huruvida skäl föreligga för en dylik åtgärd, i sista hand är beroende på Kungl. Majits prövning.

I likhet med kyrkofullmäktigsakkunniga anser jag bildandet av fristående skolkommuner mindre lämpligt. En sådan utveckling skulle direkt mot­ verka det främsta syftet med skolärendenas överflyttning, nämligen vinnande av enhetlighet i budgetbehandlingen. Å andra sidan kan jag naturligen icke i detta sammanhang förorda en bestämmelse, att varje kommun skall utgöra eget skoldistrikt. Vid sådant förhållande torde det vara nödvän­ digt att såsom villkor för överflyttningen kräva, att kommunen till grän­ serna sammanfaller med skoldistrikt. Det synes nämligen mycket svårt att finna någon form, under vilken en överflyttning av folkskolärendena skulle kunna ske t. ex. då kommunen består av två självständiga distrikt,

180

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

S. 8. 1.

vilkas medlemmar alltså hava att var för sig besluta örn distriktets skol­

väsende och bära de ekonomiska bördorna härför, då kommunen utgör

del av ett skoldistrikt tillsammans med annan kommun eller då gränserna

för kommunen och skoldistriktet skära varandra. Den av kyrkofullmäk-

tigsakkunniga förordade anordningen med tvångsvis tillkomna kommunal­

förbund synes i detta fall icke erbjuda någon lämplig lösning och är för

övrigt såsom stridande mot principen örn den kommunala självbestämnings-

rätten ägnad att väcka betänkligheter. Måhända skall det, sedan någon

erfarenhet vunnits örn den nya lagens verkningar, bliva möjligt att finna

en utväg, varigenom lagen kan göras tillämplig även å nu avsedda fall,

men för närvarande kan någon sådan utväg icke anvisas. Den omför-

mälda begränsningen torde såsom skolöverstyrelsen framhållit böra gälla

även stadskommun.

Då såsom redan berörts det i varje fall skall ankomma på Kungl.

Majit att i sista hand pröva, huruvida överflyttning av skolärendena må

ske, torde det ej vara erforderligt att kräva särskilda garantier för att

förslag örn sådant överflyttande uppbäres av den allmänna meningen. Fram­

ställning örn överflyttning bör kunna göras av den kyrkliga eller den bor­

gerliga kommunens beslutande organ liksom naturligen av bada gemen­

samt. Man torde kunna förutsätta, att då endera av dessa myndigheter

ingivit ansökan örn överflyttning, ärendet icke avgöres utan att tillfälle be­

rens den andra myndigheten att yttra sig däröver. I regel torde, liksom

praxis varit, när det gällt överflyttning i stad, sådan ej komma att med­

givas med mindre samstämmighet råder mellan församlingen och kommunen.

Ej heller torde tillräckliga skäl föreligga för bifall till förslaget att för

lagens tillämplighet i det enskilda fallet kräva anställande av Överlärare

eller kommunal folkskolinspektör. Tillsättandet av en dylik pedagogiskt

utbildad fackman kan naturligen i vissa kommuner anses påkallat, då svå­

righeter möta att eljest finna kompetenta personer att omhänderliava den

administrativa ledningen av folkundervisningen, men att alltid, då över­

flyttning kommer i fråga, fordra vidtagande av en dylik åtgärd synes ej

erforderligt. Skyddet mot att överflyttning kommer till stånd i kom­

muner, som sakna möjlighet att genom sina organ tillfredsställande om-

händerhava vården av folkskoleväsendet, ligger naturligen i sista hand i

den prövning, som i varje fall ankommer på Kungl. Majit. Tydligt är

även, att ett överflyttande endast då mycket starka skäl föreligga bör med­

givas i de fall, där en sådan åtgärd skulle nödvändiggöra en ökning av

distriktets kostnader för skolväsendet.

Yad härefter angår spörsmålet rörande omfattningen av den ifrågasatta

överflyttningen må erinras, att Y. S. avser allenast ett överförande av

folk- och fortsättningsskoleväsendet. Enligt utkastet skulle däremot över­

flyttningen avse jämväl frågor om folk- och skolbibliotek.

Körande utkastets ståndpunkt i denna del har skolöverstyrelsen anfört i

huvudsak följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

181

Yttrande över

utkastet.

S. S. 1.

Departements­

chefen.

Enligt gällande lagstiftning angående folkbiblioteksväsendet liksom enligt

det beslut om nyorganisation på detta område, som antagits vid 1929 års

riksdag, kunde folkbibliotek tillhöra antingen borgerlig eller kyrklig kommun.

Det faktiska förhållandet vore, att folkbiblioteken i städer och större sam­

hällen i det vida övervägande flertalet fall ägdes av den borgerliga kommu­

nen, varvid givetvis särskild biblioteksstyrelse utsåges. Folkbibliotek i

mindre kommuner ägdes omväxlande av den borgerliga eller den kyrkliga

kommunen, varvid i senare fallet ibland utsåges särskild biblioteksstyrelse

för folkbiblioteket, vilken styrelse ej hade någon befattning med skolbiblio­

teket, ibland skolrådet tillika handlade även ärenden angående folkbiblio­

teket.

I utkastet hade ifrågasatts, att i de fall, då skolfrågorna överflyttats till

den borgerliga kommunen, ej blott dessa utan även ärenden angående folk­

biblioteket skulle sortera antingen, om ej annorlunda bestämdes, under

folkskolestyrelsen, eller, efter särskilt beslut av kommunen, under en för

folk- och skolbiblioteken gemensam biblioteksstyrelse. Enligt överstyrelsens

bestämda mening skulle dessa föreskrifter, som skulle leda till en så full­

ständig omkastning av nuvarande förhållanden, medföra synnerligen allvar­

liga olägenheter och rent av kunna leda till ett beskärande av i vissa fall

folkbibliotekens, i andra fall skolbibliotekens utvecklingsmöjligheter.

Överstyrelsen ansåge nu tiden vara inne att i ökad utsträckning införa

särskilda biblioteksstyrelser. Det läge under sådana förhållanden i sakens

natur, att överstyrelsen måste ställa sig bestämt avvisande mot en föreskrift,

som även i inånga kommuner, som redan nu ägde särskild biblioteksstyrelse,

skulle leda till att folkbiblioteksärendena normalt förlädes under skolmyndig­

heterna. Att en dylik ordning till exempel i en stad med ett mera utvecklat

stadsbibliotek skulle vara fullständigt orimlig läge i öppen dag, men även i

ett stort antal landskommuner skulle den otvivelaktigt medföra allvarliga

risker för bibliotekens fortsatta utveckling.

Ej blott från folkbibliotekens utan även från skolbibliotekens synpunkt

skulle emellertid ett förverkligande av lagförslaget på denna punkt vara

olyckligt. De särskilda biblioteksstyrelserna borde nämligen enligt översty­

relsens mening handlägga ärenden endast angående folkbiblioteken, ej som

i lagförslaget föreslagits angående skolbiblioteken, vilka som hittills borde

med hänsyn till sambandet mellan skolbibliotek och skolans verksamhet i

övrigt i fråga örn folkskolor sortera under skolråd respektive folkskolesty-

relse, i fråga örn skolor av andra typer under vederbörande skolstyrelse.

Det vore emellertid överhuvud onödigt att införa några som helst före­

skrifter angående folkbiblioteksärendenas handläggning, därest de överflyttades

till elen borgerliga kommunen, eftersom ärenden angående folkbibliotek även

enligt gällande bestämmelser kunde handläggas av borgerlig kommun lika

val som av kyrklig.

Överstyrelsen föresloge alltså borttagande av alla föreskrifter örn folk­

bibliotek i föreliggande författningsförslag. Samtidigt kunde emellertid varje

föreskrift även örn skolbiblioteken utgå. då det syntes självklart att, örn intet

annat uttryckligen föreskrivits, frågor örn skolbibliotek skulle handläggas i

samma ordning som gällde för andra skolärenden. Överstyrelsen ville för

tydlighetens skull tillägga, att enligt överstyrelsens mening intet hinder före-

funnes för kyrklig kommun att fortfarande äga folkbibliotek även örn skoh

ärendena överflyttats till den borgerliga kommunen, liksom ock att enligt

vederbörligen fastställda föreskrifter åtnjuta statsunderstöd till dylikt.

De av skolöverstyrelsen nu anförda erinringarna förtjäna synnerligt be­

aktande. Visserligen förefaller det som örn styrelsen i någon mån över-

182

Kungl. Maj:ts proposition nr LOD.

8. S. 1-4

skattat verkningarna av de i utkastet föreslagna bestämmelserna. Dessa

avse naturligen icke, att i kommun, där särskild biblioteksstyrelse tillsatts

för förvaltningen av kommunen tillhörigt folkbibliotek, denna förvaltning

skulle överföras till folkskoles tyr elsen. Utkastets regler kunna näppeligen

åberopas som grund för ett yrkande i denna riktning. I detsamma före-

skrives nämligen uttryckligen, att för vården örn biblioteksväsendet må av

den borgerliga kommunen utses särskild biblioteksstyrelse. Emellertid

kan det starkt ifrågasättas, huruvida sådant samband består mellan folk­

undervisningen och biblioteksväsendet, att ett överflyttande av den förra

till den borgerliga kommunen bör innebära ett överförande jämväl av det

senare. Naturligen skulle det bidraga till vinnande av en viss reda och

framför allt till främjande av den enhetlighet i budgetbehandlingen, som

åsyftas med skolärendenas överflyttning, därest denna alltid skulle om­

fatta även biblioteksfrågorna, men å andra sidan synes det önskligt, att

största möjliga frihet beredes för biblioteksväsendets ordnande. Folkbiblio­

teken böra sålunda liksom hittills kunna omhänderhavas av den kyrkliga

eller den borgerliga kommunen oberoende av vem förvaltningen av skol­

väsendet tillkommer. Särskild föreskrift örn möjlighet att överflytta folk­

bibliotek torde icke krävas, då sådant bibliotek som nämnt redan kan

innehavas av den borgerliga kommunen. Detta förhållande har tydligt

utmärkts genom att i kap. 1 § 2 i förslaget till lag örn församlingssty-

relse församlings befattning med folkbiblioteksväsendet begränsats till för­

samlingen tillhörigt sådant bibliotek. Med hänsyn till det anförda torde

några föreskrifter om folkbibliotek i detta sammanhang icke böra meddelas.

Såsom skolöverstyrelsen framhållit lärer ej heller rörande skolbibliotek

erfordras särskilda bestämmelser. Sådant bibliotek är nämligen att hän­

föra till de för skolväsendet avsedda anstalterna och frågor därom hand­

läggas, där ej annat föreskrives, i den ordning, som tillämpas för övriga

skolfrågor.

I enlighet med nu anförda synpunkter hava samtliga i utkastet intagna

bestämmelser örn folk- och skolbibliotek uteslutits i nu föreliggande förslag.

§ 2.

Paragrafen har sin motsvarighet i Y. S. § 1 andra stycket.

§ 3.

Denna paragraf är lika med V. S. § 2. Det förutsättes, att Kungl.

Maj :t skall meddela särskilda föreskrifter rörande folkskolestadgans tillämpning

å de landskommuner, varom här är fråga. För städerna hava sådana be­

stämmelser meddelats i kungörelsen den 11 september 1909 (nr 127 s. 1).

§ 4.

Denna paragraf motsvarar Y. S. § 3 första stycket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

183

S. S. 4

Det torde vara uppenbart, att då skolärendena på landsbygden över­

flyttas till den borgerliga kommunen, ett särskilt organ bör inrättas, som

under kommunalfullmäktige har ansvaret för oell vården örn folkundervisnings­

väsendet och utgör den verkställande myndigheten i dess angelägenheter.

För detta organ, som jämväl i landskommun bör benämnas folkskolesty-

relse, synes kunna gälla i huvudsak samma regler, som i V. S. föreskrivas

för folkskolestyrelse i stad.

tigsakkanniga" .. Beträffande folkskolestyrelsens ställning i förhållande till kommunal­

nämnden såsom kommunens centrala förvaltnings- och beredningsorgan,

uttalade kyrko fullmäktig sakkunniga, att då enligt deras förslag folkskolesty-

relsen klart och otvetydigt skulle vara ett den borgerliga kommunens

organ, borde den, enligt de sakkunnigas mening, såsom andra sådana

organ sortera under det centrala förvaltningsorganet i allt som rörde den

ekonomiska förvaltningen.

¥t“r Skolöverstyrelsen har i denna fråga företrätt en annan uppfattning och

riksdags- ansett, att folkskolestyrelse i landskommun borde tillerkännas samma be-

skrireise. fogenheter och samma självständiga ställning, som folkskolestyrelsen enligt

V. S. har i stad. Härom anförde överstyrelsen i sitt utlåtande över 1925

års riksdagsskrivelse:

Lagen örn folkskoleväsendet i vissa städer tillerkände skolstyrelsen en

relativt självständig och fri ställning. Dess framställningar och förslag även

1J i, de gälla skolans ekonomi ginge direkt till stadsfullmäktige eller till

ett allmänt beredningsutskott, örn sådant inrättats. Då ett av huvudskälen

tor den föreslagna utsträckningen av berörda lag vore, att man därigenom

u v 6ji¥lnna enslighet °°h klarare överblick vid den kommunala budget-

behandlingen, kunde det synas önskvärt, att kommunalnämnden övertoge

beredningen även av frågor, som rörde folkskoleväsendets ekonomi. I annat

fall kvarstode den dualism, som nu rådde i behandlingen av kommunens

budget i fråga örn den förberedande handläggningen, ehuru det bleve samma

fyndighet, som till sist beslutade örn utgifterna både för skolväsendet och

den borgerliga kommunen. Men för att redan vid ärendenas förberedelse

vinna berörda enhetlighet skulle man nödgas beröva folkskolans särskilda

kommunala styrelse den självständiga ställning, som den intagit alltsedan

av nu gällande kommunallagar och enligt överstyrelsens mening

alltfort borde intaga. Man borde därvid ej lämna ur sikte, att folkskolesty

reisen utgjorde en för både kommunalfullmäktige och kyrkostämma gemensam

representation för särskilt ändamål, nämligen vården örn kommunens folk­

lek fortsättningsskoleväsende, och borde icke underordnas kommunalnämn­

den, som tillsatts av kommunalfullmäktige och representerade allenast den

borgerliga kommunen, under det att folkskolestyrelsen skulle, örn hänsyn

foges till pastors självskrivna medlemskap, komma att till sitt flertal före­

träda. den kyrkliga kommunen. I sitt utlåtande över kyrkofullmäktigsak-

kunnigas betänkande hade överstyrelsen också framhållit, hur nära och

oupplösligt pedagogiska frågor i många fall vore förenade med ekonomiska

Därom hade överstyrelsen yttrat: »På grund av såväl skolväsendets stora

allmänt samhälleliga uppgift och betydelse som de betydande anslag av

både statliga och kommunala medel, som för detsamma erfordras, är det

givetvis av största vikt, att dess angelägenheter i både ekonomiskt och pe-

dagogiskt hänseende handhavas med intresse och sakkunskap. Men att

lö"*

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

8. S. 4-5.

skilja de ekonomiska och de pedagogiska frågorna från varandra är icke

möjligt. Ett pedagogiskt spörsmål Ilar ofta i ett eller annat avseende eko­

nomisk innebörd. Det är uppenbart, att skolstyrelsen, vilken har att över­

vaka och leda skolans verksamhet, också måste besitta den största förtro­

genhet med skolväsendets tillstånd och behov i olika hänseenden samt känna

det största ansvaret för att dessa behov bliva på lämpligt sätt tillgodosedda.

Detta gäller ej minst ur ekonomisk synpunkt.» Med vad sålunda anförts

hade överstyrelsen velat framhålla vikten och värdet av att även i fråga örn

landsförsamlingar folkskolestyrelsen tillerkändes samma självständiga ställ­

ning, som i Y. S. givits den i de städer, där denna lag tillämpats.

I V. S. givas icke några bestämmelser rörande förhållandet mellan folk­

skolestyrelsen och drätselkammaren. Då emellertid i berörda lag stadgas,

att folkskolestyrelsen har att med avseende å folk- och fortsättningsskole-

väsendet utöva den ekonomiska förvaltningen, att till stadsfullmäktige göra

de framställningar och förslag, vilka omständigheterna kunna påkalla, samt

att direkt till fullmäktige avgiva förslag till stat för skolväsendet, synes

lagen avse att tillerkänna folkskolestyrelsen en fullt självständig ställning

direkt under stadsfullmäktige. Den hittills i städerna tillämpade ord­

ningen har mig veterligen icke medfört några egentliga olägenheter, och

krav på omarbetning i denna punkt av Y. S. hava icke framkommit. Med

hänsyn härtill anser jag lämpligt, att då lagen utsträckes till landsbygden,

folkskolestyrelsen i landskommun erhåller samma ställning till det centrala

förvaltningsorganet, som nu tillkommer sådan styrelse i stad. Märkas

bör, att då kyrkofullmäktigsakkunniga förordade, att folkskolestyrelsen

skulle underordnas kommunalnämnden eller drätselkammaren, de sakkun­

niga utgingo från att folkskolestyrelsens valda ledamöter skulle utses av

kommunen och styrelsen sålunda vara ett rent borgerligt organ. Enligt

V. S. liksom enligt förevarande förslag skola däremot nämnda ledamöter

väljas till hälften av kommunen och till hälften av en eller flera försam­

lingar. Folkskolestyrelsen företräder sålunda i viss mån jämväl den kyrk­

liga kommunen, och dess inordnande under ett borgerligt organ synes

därför mindre lämpligt. Därest skäl anses föreligga att tillerkänna folk­

skolestyrelsen i landskommun en annan ställning än nu föreslagits, kunna

samma skäl åberopas för åstadkommande av en ändring av förhållandet i

städerna. Till denna fråga kan jag emellertid icke i detta sammanhang

taga ställning. Överhuvud taget synes det lämpligast att icke nu vidtaga

andra större sakliga ändringar i V. S. än de som direkt betingas av lagens

utsträckning till landsbygden.

Kungl. Majlis proposition nr 100.

185

§ 5-

Paragrafen motsvarar V. S. § 3 andra stycket.

Tydligen bör folkskolestyrelse i landskommun erhålla i huvudsak samma

befogenhet, som nu tillkommer sådan styrelse i stad. Häri ingår bland

annat att tillsätta lärare, och denna uppgift synes jämväl på landet böra

anförtros åt folkskolestyrelsen.

Departements­

chefen.

Kyrkofullmäktigsakkunniga.

Yttranden över

kyrkofullmäk-

tigsakkunnigas

förslag.

Särskild uppmärksamhet tilldrager sig i detta sammanhang frågan örn tillsättande av lärarbefattning, med vilken är förenad organist- eller klockar­ syssla eller båda dessa sysslor eller kyrkosångarbefattning. I fråga örn sådan tjänst uppkomma nämligen vid skolärendenas överflyttande till den borgerliga kommunen betydande svårigheter. Dessa svårigheter hava även kommit till synes i de städer, där överflyttning ägt rum och dylik före­ ning av tjänster förekommer.

De viktigaste bestämmelserna rörande tjänster, varom nu är fråga, givas i folkskolestadgan § 27 ävensom i lagen den 6 april 1894 angående änd­ ring i gällande stadganden örn tillsättning av organist- och klockarbefatt- ningar samt stadgan den 4 maj samma år, huru förfaras skall vid till­ sättning av folkskollärar^'änst jämte därmed förenade organist- och klockar- befattningar. Enligt dessa bestämmelser skall beslut örn förening av folkskollärarbefattning med organist- eller klockarsyssla eller med båda dessa sysslor fattas av församlingen, som härom har att göra anmälan hos domkapitlet. På domkapitlet ankommer att pröva och avgöra, örn tjänsteföreningen må äga rum. Sedan i vederbörlig ordning bestämts, att folkskollärarbefattning skall vara förenad med organist- eller klockarsyssla eller med båda dessa sysslor, och samtliga befattningarna äro lediga, skola kyrkorådet och skolrådet såsom ett gemensamt kyrko- och skolråd vidtaga erforderliga åtgärder för den förenade tjänstens tillsättande. Kyrko- och skolrådet utfärdar alltså kungörelse örn ledigheten, och tjänsten sökes hos kyrko- och skolrådet, varefter detta äger föranstalta örn undervisnings- prov och har att uppgöra förslag till tjänstens besättande. Val mellan de å förslaget uppförda förrättas därefter å kyrkostämma. I huvudsak samma bestämmelser gälla beträffande kyrkosångarbefattning, som skall vara förenad med lärartjänst.

I V. S. givas icke några föreskrifter om förfarandet vid tillsättande av förenad tjänst, då överflyttning av skolärendena till den borgerliga kom­ munen ägt rum.

Enligt kyrko fullmäktig sakkunnigas förslag skulle vid tillsättande av lärar­ befattning, som är förenad med kyrklig bisyssla, folkskolestyrelsen utse innehavare av lärarbefattningen. Beslutet skulle därefter anmälas hos kyrkostämman eller kyrkofullmäktige, som hade att besluta, huruvida den av folkskolestyrelsen utsedde jämväl skulle väljas till den eller de kyrk­ liga sysslorna. Bleve den utsedde ej vid valet godkänd av kyrkostäm­ man eller kyrkofullmäktige, skulle tjänsteföreningen upphöra och platserna besättas var för sig. Lärartillsättningen skulle dock stå fast, där ej den valde avsade sig befattningen.

I de yttranden, som avgåvos över kyrkofullmäktigsakkunnigas betänkande, framfördes från olika håll erinringar mot förslaget i denna del. Bland andra uttalade skolöverstyrelsen, att den av de sakkunniga föreslagna ord­ ningen icke innebure någon lycklig lösning av omförmälda spörsmål.

186

Kungl.

Majus

proposition nr 100

Vid avgivande av yttrande över 1925 års riksdagsskrivelse behandlade skolöverstyrelsen även frågan om tillsättande av lärarbefattningar, som äro förenade med kyrkliga bisysslor. Beträffande ordningen för fattande av beslut örn tjänsteförening, varom bär är fråga, förordade överstyrelsen meddelande av bestämmelse, att domkapitlet, innan kyrkostämmas beslut örn tjänstetillsättning företoges till prövning, skulle inhämta stads- eller kommunalfullmäktiges yttrande däröver. I fråga örn förfaringssättet vid tillsättande av förenad tjänst föreslog överstyrelsen i första hand, att sådan tjänst skulle tillsättas av folkskolestyrelsen, sedan kyrkostämman fastställt löneförmånerna för de kyrkliga sysslorna och beslut örn förening i veder­ börlig ordning fattats. Såsom ett andra alternativ förordade överstyrelsen, att kyrkostämman fortfarande skulle äga utse innehavare av den förenade tjänsten.

Utkastet innehöll såsom undantag från regeln örn folkskolestyrelses be­ fogenhet att tillsätta lärare, att i fråga örn tillsättande av lärartjänst, vil­ ken är förenad med organist- eller klockartjänst eller endera av dessa sysslor, gäller vad särskilt är stadgat.

I sitt över utkastet avgivna yttrande har domkapitlet i Visby uttalat, att förenade lärår- och kyrkotjänarbefattningar borde tillsättas av en val­ nämnd, bestående av folkskolestyrelsens ledamöter och ett till lika stort ledamotsantal för sådant ändamål förstärkt kyrkoråd.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att i verkligheten syntes vad nu vore stadgat i fråga örn tillsättande av dylika tjänster icke kunna tillämpas inom skoldistrikt, där skolväsendet är förlagt under borgerlig myndighet.

Frågan örn tillsättande av lärartjänster, med vilka kyrkliga bisysslor äro förenade, bär även i annat sammanhang underställts Kungl. Maj:ts prövning. I en den 9 juni 1923 inkommen skrift hemställde nämligen

Sveriges folkskollärarförbund, att Kungl. Majit måtte vidtaga sådana åtgär­ der, att gällande bestämmelser rörande folkskollärartjänsts förening med kyrkliga bisysslor måtte snarast upphöra att gälla, och att frågan, huru­ vida folkskollärare må tillika med sin lärartjänst innehava kyrkomusiker- tjänst, måtte avgöras genom frivillig överenskommelse mellan församlingen och läraren samt att tillstånd i varje särskilt fall därtill skulle lämnas av skolöverstyrelsen, men att ifrågavarande befattningar icke under några för­ hållanden hnge förenas på sätt som nu skedde. Samma fråga berördes av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärar förening, som i fram­ ställning till Kungl. Majit den 14 februari 1925 hemställde, att ett av

Kungl. Majit för 1921 års riksdag framlagt förslag till lag örn kantorer, vilket förslag icke vunnit riksdagens bifall, snarast möjligt måtte ånyo föreläggas riksdagen. Enligt detta förslag skulle i stället för de nuva­ rande klockar-, organist- och kyrkosångarbefattningarna inrättas kantors- befattningar. Särskilda regler gåvos om kantorsbefattning, som skulle vara förenad med folkskollärartjänst. Över förstnämnda skrivelse avgåvos utlåtanden av samtliga domkapitel, vilka lämnat församlingarna tillfälle att

Kungl. Majus proposition nr 100.

187

Yttrande över

1925 års riks­

dagsskrivelse.

Utkastet.

Yttranden över

utkastet.

Sveriges folk-

skollärarför- bund m. fl.

8. S. 5-6.

Departements­

chefen.

Utkastet.

yttra sig i ärendet, varefter skolöverstyrelsen, efter hörande av folkskolin­

spektörerna, den 15 maj 1925 inkom med yttrande över båda framställ­

ningarna. Härvid framhöll överstyrelsen, att en genomgripande och snar

ändring i gällande bestämmelser angående folkskollärar^'änsts förening

med kyrkomusikertjänst vore av nöden, samt hemställde, dels att Kungl.

Maj:t täcktes snarast möjligt vidtaga åtgärder för åstadkommande av nya

bestämmelser i ämnet, dels ock att därvid förenämnda lagförslag måtte

läggas till grund. — Yttrande i ärendet avgavs därefter av kammarkol­

legium.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att frågan örn tillsättande i

kommun, vilken själv övertagit sitt skolväsen, av lärarbefattning, som är

förenad med kyrkliga bisysslor, utgör en del av det mera omfattande

spörsmålet örn en fullständig revision av gällande bestämmelser rörande

dylik tjänsteförening. Nämnda mera omfattande spörsmål, vilket på grund

av förut berörda framställningar är beroende på Kungl. Maj:ts prövning,

ligger naturligen utom ramen för nu förevarande lagstiftningsarbete, vilket

avser endast att möjliggöra skolärendenas överflyttande till den borgerliga

kommunen jämväl på landsbygden. Med hänsyn härtill torde det icke

vara lämpligt att nu meddela bestämmelser rörande omförmälda mera be­

gränsade fråga. För ett uppskov med frågans lösning talar även den om­

ständigheten, att de grundläggande föreskrifterna i ämnet icke torde kunna

ändras utan kyrkomötets medverkan.

Ehuru det sålunda icke är lämpligt att nu giva föreskrifter örn tillsätt­

ning av förenade tjänster, torde denna omständighet icke böra hindra att

även i skoldistrikt, där dylik tjänsteförening förekommer, handhavandet

av skolväsendet överflyttas till den borgerliga kommunens organ. Sedan

dylik överflyttning ägt rum, bör inom distriktet — i avbidan på de nya

bestämmelser, som kunna komma att utfärdas — hittillsvarande ordning

tillämpas. Härför kräves, att även efter överflyttningen inom distriktet

finnes skolråd, och såsom i annat sammanhang framhållits lämnar för­

slaget till lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m. möjlig­

het härtill. Med hänsyn till vad sålunda anförts har i denna paragraf i

anslutning till stadgandet i utkastet intagits allenast en erinran, att i

fråga örn tillsättande av lärarbefattning, med vilken är förenad organist-

eller klockarsyssla eller båda dessa sysslor eller kyrkosångarbefattning, skall

gälla vad särskilt är stadgat.

§ 6.

Denna paragraf motsvarar Y. S. § 3 tredje och fjärde styckena.

Enligt Y. S. åligger det folkskolestyrelsen att före den 15 oktober

varje år till stadsfullmäktige avgiva förslag till nästföljande års utgifts-

och inkomststat rörande folk- och fortsättningsskoleväsendet.

I utkastet, enligt vilket statförslag på landet skulle avgivas till kommunal­

fullmäktige, hade tiden för avgivandet av nämnda förslag flyttats tillbaka

till den 1 september.

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

8. S. 6-7.

Skolöverstyrelsen och domkapitlet i Västerås hava funnit önskligt, att

Yttranden över

tiden för avgivande av förslagen framflyttades till den 15 september. utkastet.

Domkapitlet har som motivering härför anfört, att så tidigt som den 1

september ofta en hel del lärare hade ferier och kunde vara svåra att

anträffa, samt att deras upplysningar och förklaringar vid budgetförslagets

fastställande ej sällan vore önskvärda.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har funnit bestämmel­

serna, att folk- och fortsättningsskolestyrelserna skulle till kommunal­

fullmäktige avgiva förslag till inkomst- och utgiftsstat, innehålla en för

landsbygden omotiverad nyhet och har därom anfört bland annat:

Ett dylikt förfaringssätt, att direkt till kommunalfullmäktige avgiva spe­

ciella statförslag, saknade motsvarighet i landskommun. Enligt L. skulle

de särskilda styrelser, vilka kommun för vissa bestämda förvaltningsbestyr

tillsatt, till kommunalnämnden ingiva sina specialförslag till stater, vilka

nämnden i sin tur skulle medtaga i sitt förslag till utgifts- och inkomst­

stat för kommunen.

Såsom av mitt under § 4 gjorda uttalande framgår har jag på anförda Dep”‘®™ents"

skäl ansett mig böra förorda, att folkskolestyrelsen i landskommun er­

håller samma självständiga ställning som enligt Y. S. tillkommer sådan

styrelse i stad. Härav följer, att jag icke kan biträda förslaget, att folk­

skolestyrelsen skall till kommunalnämnden avgiva sina statförslag. Dessa

böra avgivas direkt till kommunalfullmäktige. Erinras må, att enligt så­

väl L. som E. L. ärende, vilket beretts annorledes än genom kommu­

nalnämnd, icke må avgöras av kommunalfullmäktige, innan tillfälle lämnats

nämnden att avgiva yttrande däröver.

Beträffande den tid, före vilken statförslagen skola vara till fullmäktige

avgivna, biträder jag vad domkapitlet och skolöverstyrelsen därutinnan

föreslagit och vill alltså förorda, att ifrågavarande tidpunkt bestämmes till

den 15 september.

§ 7-

Förevarande paragraf motsvarar i huvudsak Y. S. § 4 första och tredje

styckena samt femte stycket första och andra punkterna.

Enligt kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag skulle i varje skoldistrikt finnas

en folkskolestyrelse bestående av minst sex av kommunen valda leda- sakkunniga,

möter samt kyrkoherden eller i vissa fall annan präst såsom självskriven

ledamot. Något maximiantal valda ledamöter var i förslaget icke fast­

ställt.

I fråga om antalet ledamöter i folkskolestyrelsen erinrade de sakkun­

niga, att i det nuvarande skolrådet minsta antalet ledamöter, den själv­

skrivne kyrkoherden inberäknad, är fem samt att i folkskolestyrelse i stad

minimiantalet, inklusive kyrkoherden, är nio. Enligt de sakkunnigas me­

ning vore i många landskommuner ett så högt minimiantal som nio ej

erforderligt. Å andra sidan syntes ett minimiantal av fem vara väl litet,

då folkskolestyrelsen erhölle den viktiga befogenheten att tillsätta lärare.

Kungl. Majit$ proposition nr 100.

189

Yttranden över

1925 års riksdags­ skrivelse.

De sakkunniga hade med hänsyn härtill ansett, att minsta antalet valda ledamöter även i de mindre kommunerna borde bliva sex.

Börande kyrkoherdens självskrivna ledamotskap av folkskolestyrelsen anförde de sakkunniga:

Frågan örn kyrkoherdens självskrivna ledamotskap i folkskolestyrelsen hade från olika håll inom sakkunnigkommissionen varit föremål för mycken tvekan. Ur praktiska synpunkter hade dock de sakkunniga enat sig om att föreslå, att kyrkoherden skulle vara ledamot av sagda styrelse. En sådan anordning behövde icke anses strida mot den kommunala självstyrelsen. Bestämmelsen i fråga avsåge endast att skapa en garanti för att vid arbetet inom folkskolestyrelsen alltid skulle finnas tillgänglig den fond av erfarenhet i uppfostrings- och undervisningsfrågor, som kyrkoherden måste förutsättas innehava. Bland annat syntes det på religionsundervisningens område, där efter den nyligen skedda omläggningen av folkskolans läroplan mer än förr mycket berodde på personligt omdöme och insikt i ämnet, vara av vikt att prästens erfarenhet och sakkunskap vore att tillgå vid undervisningens anordning. Jämväl i fråga örn upprättandet av den vidlyftiga statistik, som ålåge skolmyndigheterna, vore det av värde för skolstyrelsen, särskilt på landsbygden, att hava till sitt förfogande den praktiska förfarenhet prästen i rikt mått besutte från liknande uppgifter inom sitt verksamhetsområde. De sakkunniga hade så mycket mer ansett sig kunna intaga denna stånd­ punkt i fråga örn prästens självskrivenhet, som vid folkskoleärendenas över­ flyttning till stadsfullmäktige i vissa städer enligt Y. S. stadgats, att prästen skulle vara självskriven ledamot i folkskolestyrelsen.

I sitt yttrande över 1925 års riksdagsskrivelse framhöll länsstyrelsen i

Norrbottens län, att antalet valda ledamöter i folkskolestyrelsen i lands­ kommun utan olägenhet torde kunna begränsas till minst sex och högst tio. För en sådan inskränkning talade enligt länsstyrelsens mening bland annat önskvärdheten av att hålla förvaltningskostnaderna inom möjligast snäva gränser.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund anförde i förevarande avseende:

I fråga örn skolstyrelsens sammansättning enligt V. S. gällde, att kyrko­ herden i församlingen skulle vara ledamot av skolstyrelsen — då staden bestode av flera församlingar, utsåge domkapitlet därtill en av kyrkoher­ darna — och skulle styrelsen i övrigt bestå av minst åtta och högst tjugu ledamöter, utsedda till hälften av stadsfullmäktige och till hälften av kyrko­ stämman. Denna för den kommunala förvaltningen eljest fullständigt främ­ mande form, att en beslutande representation valde förvaltningsorgan för ändamål, till vilket annan kommunal representation anvisade medel, syntes styrelsen knappast behöva uppehållas vid en eventuell överflyttning av landsbygdens folkskoleväsende till den borgerliga kommunen. Kyrkans egent­ liga intresse kunde väntas bäst bliva tillgodosett genom den prästman, som under alla omständigheter borde vara tillförsäkrat ledamotskap i skolstyrel­ sen. Men detta borde kunna ske under samma former som i fråga örn barna­ vårdsnämndernas prästerliga ledamot. Skolstyrelsens valda ledamöter borde alltså helt utses av kommunalfullmäktige. Yal av fortsättningsskolestyrelse, där särskild sådan tillsättes, skedde även i stad, där den borgerliga kom­ munen fått övertaga folk- och fortsättningsskoleväsendet, under former, som vöre ovanliga för den kommunala självstyrelsen och som icke kunde god-

190

Kungl. Majas proposition nr 100.

tagas annat än som provisoriska övergångsformer, i det att stadsfullmäktige utsåge det antal ledamöter, som vore närmast under hälften, och folkskole- styrelsen övriga ledamöter. Det kunde icke med något sakligt underlag göras gällande, att fullmäktige, av kommunerna valda för utövande av be­ slutanderätten i övriga kommunala angelägenheter, icke skulle hava förmåga att lika bra som sina väljare, eller som de personer fullmäktige själva utsett, förrätta val av fortsättningsskolestyrelse.

I sitt med anledning av riksdagsskrivelsen avgivna utlåtande anslöt sig skolöverstyrelsen till förslaget, att församlingens kyrkoherde skulle vara självskriven ledamot av folkskolestyrelsen. I fråga örn skolstyrelsens sammansättning i övrigt fann överstyrelsen lämpligast, att även i fråga örn landsförsamlingar hälften av ledamöterna utsåges av kommunalfullmäk­ tige och andra hälften av kyrkostämman. Överstyrelsen anförde härom följande:

Visserligen skulle överflyttningen av folkskoleväsendet till kommunalfull­ mäktige kunna anses medföra såsom konsekvens, att fullmäktige också skulle utse ledamöterna i folkskolestyrelsen, men å andra sidan kunde beaktans- värda skäl anföras för att kyrkostämman fortfarande borde tillerkännas med­ bestämmanderätt vid skolstyrelsens sammansättning, ehuru praktiska skäl gjorde det lämpligt att icke bibehålla den vid dess beslutanderätt med avse­ ende på skolärenden i övrigt. Genom en sådan anordning ökades i någon mån möjligheten för föräldraintresset att göra sig gällande vid val av leda­ möter i skolstyrelsen och därvid i vissa avseenden motväga kommunalfull­ mäktiges måhända av övervägande ekonomiska skäl bestämda hållning.

Enligt utkastet skulle kyrkoherden vara självskriven ledamot i folkskole-

utkastet,

styrelsen. Antalet övriga ledamöter i styrelsen skulle i landskommun vara minst fyra och högst tio, varigenom överensstämmelse skulle vinnas med reglerna örn antalet ledamöter i skolrådet. Beträffande folkskolestvrelse i stad upptogos de enligt Y. S. gällande reglerna.

I sitt häröver avgivna utlåtande har domkapitlet i Växjö framhållit, att

Yttranden Syer

utkästct

folkskolestyrelsens antal syntes vara för lågt beträffande stora församlingar, om valet av ledamöter skulle ske proportionellt. I så fall borde antalet vara så stort, att alla partier kunde, om förutsättningar i styrkeförhållan­ dena i övrigt funnes, bliva representerade i korporationen.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att maximiantalet ledamöter i folkskole- styrelse i landskommun måtte bestämmas till vad som föreslagits angående folkskolestyrelse i stadskommun, eller tjugu, den självskrivne ledamoten däri icke inräknad, samt har vidare anfört:

Yad förslaget om minimiantalet ledamöter i folkskolestyrelse inom lands­ kommun beträffade, syntes dess förverkligande kunna leda till att folk­ skolestyrelsen i vissa fall vid sina beslut bleve alltför fåtalig i förhållande till de uppgifter, som tillkomme styrelsen. Detta gällde givetvis framför allt i större kommuner med deras i allmänhet omfattande och mångskiftande skolväsen. Särskilt finge framhållas, att folkskolestyrelsen skulle utföra det betydelsefulla uppdraget att förrätta val av ordinarie lärare. Om styrelsen bestode av blott fem ledamöter och örn av dessa endast tre vore närva­ rande, skulle alltså ett för skolväsendet så viktigt avgörande kunna träffas av en majoritet på blott två personer. Överstyrelsen funne sig med hänsyn

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

191

S. S. 7.

till vad nu anförts böra hemställa om sådan ändring i den förevarande

paragrafen, att antalet ledamöter i folkskolestyrelse i såväl lands- som

stadskommun bestämdes till minst åtta, den självskrivne ledamoten däri

icke inräknad.

Departements- Såsom redan framhållits torde beträffande folkskolestyrelse i lands-

chefen. kommun böra gälla i huvudsak samma regler, som nu tillämpas för sådan

styrelse i stad. I enlighet med denna uppfattning bör jämväl på landet

kyrkoherden vara självskriven ledamot i styrelsen, samt dess valda leda­

möter utses till hälften vardera av den kyrkliga och den borgerliga kom­

munens beslutande organ. Att kyrkoherden blir självskriven ledamot är en­

ligt min mening av stor vikt, då jag i det följande ämnar föreslå, att ord­

förandeposten i styrelsen skall, liksom fallet är i städerna, tillsättas genom

val inom styrelsen. De skäl, som anförts för att samtliga folkskolestyrelsens

valda ledamöter skola tillsättas av kommunalfullmäktige, kunna naturligen

åberopas för införande av en liknande ordning även i stad, och på denna

punkt anser jag mig icke nu böra föreslå någon ändring. Förbises kan

emellertid icke, att ett av de skäl, som framförts till stöd för att den

kyrkliga församlingen bör hava visst inflytande vid folkskolestyrelsens till

sättande, nämligen att föräldrainflytandet bör hava tillfälle att göra sig

gällande, kan komma att förlora i styrka, därest införandet av kyrkofull­

mäktige blir vanligt i församlingarna.

Vidkommande antalet valda ledamöter i folkskolestyrelsen finner jag

önskvärt, att i större landskommuner liksom över huvud taget i sådana

skoldistrikt på landsbygden, inom vilka skolväsendet måste ordnas efter de

olika orternas skiftande förhållanden, ett jämförelsevis stort antal personer

kunna inväljas i styrelsen. Beaktas bör även, att då — såsom jag i det följande

kommer att förorda — folkskolestyrelsens ledamöter skola kunna tillsättas

med användande av proportionell valmetod, antalet bör kunna sättas så högt,

att de olika meningsriktningarna inom de väljande organen kunna erhålla en

skälig representation. Med hänsyn till det anförda torde skäl ej föreligga att

vid bestämmandet av maximiantalet ledamöter göra någon åtskillnad mellan

städernas och landskommunernas folkskolestyrelser. Vad åter angår minimi­

antalet valda ledamöter har jag för landskommunernas del ansett mig

kunna stanna vid siffran fyra. I små kommuner med enkla skölförhållan­

den torde detta antal vara tillräckligt. Med denna begränsning av antalet

ledamöter vinnes, att förvaltningskostnaderna för ifrågavarande ändamål

hållas nere. Jag får alltså för min del förorda, att antalet valda leda­

möter i folkskolestyrelsen i landskommun bestämmes till lägst fyra och

högst tjugu.

Beträffande fortsättningsskolestyrelse på landet anser jag, att ledamots-

antalet liksom i V. S. ej bör fixeras utan att det kan helt överlämnas åt

kommunen att bestämma lämpligt antal, detta med hänsyn till vikten av

att olika yrkens intressen bliva företrädda i styrelsen. Ej heller här finner

jag skäl att ifråga örn de väljande korporationerna frångå bestämmelserna

192

Kungl. Majus proposition nr 100.

S. S. 7-9.

i Y. S. Kommunalfullmäktige böra sålunda välja det antal, som är närmast

under hälften, och folkskolestyrelsen övriga ledamöter.

§ 8.

Denna paragraf motsvarar de i Y. S. § 4 första stycket givna bestäm­

melserna örn behörighet att vara ledamot i folkskolestyrelse, regeln i femte

stycket sista punkten samt § 5.

Kungl. Majis proposition nr 100.

193

§ 9.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak V. S. § 4 andra stycket.

Enligt gällande bestämmelser sker val av ledamöter och suppleanter i

folkskolestyrelsen med tillämpning av majoritetsvalsprincipen.

Kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag i hithörande del innebar, att val av

ledamöter och suppleanter i folkskolestyrelsen skulle under viss förutsätt­

ning kunna ske proportionellt.

Jämväl inom riksdagen har frågan örn sättet för val av folkskolestyrelse

varit under omprövning. I en av mig vid 1923 års riksdag inom andra

kammaren vackt motion, nr 51, hemställde jag, att i Y. S. måtte göras

sådant tillägg, att val till folkskolestyrelse finge ske proportionellt. Yrkande

av samma innebörd framställdes i en av herr Österström likaledes inom

andra kammaren väckt motion, nr 87. Uti sitt med anledning av motio­

nerna avgivna utlåtande, nr 6, erinrade konstitutionsutskottet-, att frågan om

sättet för val av folkskolestyrelse varit föremål för behandling av nämnda

sakkunniga, varför denna fråga kunde väntas under den närmaste tiden i

ett större sammanhang komma under riksdagens prövning. Utskottet

hemställde därför, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åt­

gärd. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

Frågan återupptogs vid 1925 års riksdag genom motioner i första kam­

maren av herr Eli Svänsson, nr 5, och herr Luterkort, nr 140 och 141,

samt i andra kammaren av herr Västberg, nr 198 och 199, i vilka motioner

påkallades åtgärder för möjliggörande av proportionellt val vid tillsättande

av ledamöter i folkskolestyrelse.

I sitt över motionerna avgivna utlåtande, nr 3, framhöll konstitutions­

utskottet, att enligt kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag omförmälda val finge

ske proportionellt, samt anförde vidare bland annat:

Enligt utskottets mening vore syftet i motionerna värt beaktande; följd­

riktighetens och den praktiska lämplighetens krav syntes nämligen tala för

att principen örn proportionellt valsätt utsträcktes även till val av ledamöter

i folkskolestyrelse. Förslagen örn vidtagande av omedelbara lagändringar

kunde utskottet emellertid icke biträda. Yid införande av proportionellt val­

sätt vid val av folkskolestyrelse vore det nämligen nödvändigt att företaga

en mera genomgripande omredigering av dithörande bestämmelser än den i

motionerna föreslagna och syntes för detta ändamål en mera ingående under­

sökning vara av behovet påkallad. Icke heller ansåge sig utskottet, då en

utredning i frågan redan förelåge, böra föreslå en skrivelse i ämnet till

Kungl. Majit. Utskottet ville emellertid betona önskvärdheten av att be-

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 78 hä/t. (Nr 100.)

870 as 13

Kiksdagen

1923.

Kiksdagen

1925.

rörda spörsmål inom kort i utrett skick komme att föreläggas riksdagen, vilket syntes kunna ske även utan samband med andra i omförmälda sak­ kunnigbetänkande berörda frågor.

Utskottet hemställde sålunda, att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Vid utlåtandet var fogad en reservation av herr

Strömberg m. fl., vilka ansett, att utskottet bort hemställa, att riksdagen mätte i skrivelse till Kungl. Majit begära framläggande av förslag i ända­ mål att val till folkskolestyrelse måtte förrättas enligt proportionellt val­ sätt. Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen,

utkastet.

Enligt utkastet skulle val av folkskolestyrelse ske med tillämpning av samma princip som enligt Y. S. § 4.

Yttrande Syer I sitt över utkastet avgivna utlåtande har länsstyrelsen i Norrbottens län

utkastet. anmärkt, att vid val av ledamöter till folkskolestyrelse den proportionella

valmetoden borde komma till användning.

Departements- Enligt min mening bör val av ledamöter och suppleanter i folkskole-

ehefen. styrelse kunna ske proportionellt. De skäl, som anförts för införande

av proportionella val vid tillsättande av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd och skolråd, kunna åberopas jämväl för användandet av samma valmetod, då fråga är örn folkskolestyrelsen. Som följd av den sålunda av mig förordade ändringen av utkastet § 9 torde paragrafen böra kom­ pletteras med föreskrifter om inkallande till ledamot av suppleant i hän­ delse ledamot, som utsetts vid proportionellt val, avgår under den för honom bestämda tjänstgöringstiden.

§ io.

Denna paragraf är lika med Y. S. § 6 första stycket första punkten. Frågan örn ordförandeskapet i folkskolestyrelsen i landskommun har varit föremål för delade meningar.

Kyrkefall- Kyrko fullmäktige akkim1) i ig a föreslogo i sitt betänkande, att folkskole-

mäktigsak- styrelsen skulle inom sig för varje kalenderår utse en ordförande och en

kunmga. ordförande. I sin motivering anförde de sakkunniga bland annat: Enligt K. vore kyrkoherden eller den hans ämbete förestår ordförande i skolrådet. Från den sålunda uttalade principen örn prästens själv­ skrivenhet såsom skolrådsordförande hade dock det undantag sedermera gjorts, att i de städer, där Y. S. tillämpades, den enligt nämnda lag valda folkskolestyrelsen själv inom sig för varje kalenderår utsåge ordförande och vice ordförande. De sakkunniga hade ansett, att efter skolärendenas allmänna överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen samma rätt, som tillkomme folkskolestyrelse i stad, borde tillkomma den folkskolestyrelse, som enligt de sakkunnigas förslag borde av kommunerna så i stad som på landet väljas. Den sakkunskap och erfarenhet, som på undervisningens och barnuppfostrans område borde kunna förutsättas hos prästen, bleve folkskolestyrelsen tillförsäkrad genom stadgande därom, att kyrkoherden eller den hans ämbete förestår skulle vara självskriven ledamot av folkskolestyrelsen. Men något avgörande skäl, varför prästen tillika skulle vara självskriven till ordförandeskapet inom styrelsen, hade de sakkunniga icke kunnat finna. Tvärtom torde förhållandena stundom vara

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

,S\ Ä.

10.

sådana, att prästen, t. ex. till följd av hög ålder' eller eljest bristande förut­

sättningar, alls icke passade till ordförande; och i sådant fall kunde det

endast vara till gagn för vården om skolan, att styrelsen skulle kunna utse

någon annan av sina ledamöter att föra ordet. Vöre prästen skickad för

uppgiften, komme det väl på landsbygden att bliva vanligt, att prästen utsåges

till ordförande.

En av de sakkunniga, herr Jönsson i Boa, var av skiljaktig mening

och ansåg starka skäl tala för att kyrkoherden i skolstyrelsen — liksom

i kyrkorådet — på landet skulle vara självskriven ordförande. Till stöd

härför anförde reservanten:

Ärendenas omfattning och beskaffenhet gjorde det nödvändigt, att på

ordförandeplatsen funnes en person, som ägde kunskap och kännedom örn

undervisningsfrågorna samt vore van att handla under ämbetsmannaansvar.

Att utan tvivel kyrkoherden på landsbygden i allmänhet alltjämt besutte

det livligaste intresset och den största erfarenheten i dessa frågor, torde icke

kunna bestridas. De ständiga ombyten av ordförande, vilka säkerligen bleve

en följd, därest ordföranden skulle väljas, kunde icke vara till fördel för skol­

väsendet.

Flertalet av de myndigheter, som yttrade sig över de sakkunnigas

förslag, tillstyrkte, att ordföranden i folkskolestyrelseu skulle tillsättas

genom val. På vissa håll uttalades emellertid, att kyrkoherden borde

vara självskriven ordförande.

Vid avgivande av yttrande över 1925 års riksdagsskrivelse anförde

skolöverstyrelsen, såvitt angår denna fråga, i huvudsak följande:

Åtskilliga folkskoleinspektörer hade uttalat betänkligheter mot att folk-

skolestyrelsen jämväl på landet skulle välja ordförande och vice ordförande.

Som skäl därför hade anförts, att i en stor del av landsförsamlingarna

svårighet mötte att finna personer med för denna post tillräcklig allmän­

bildning, sakkunskap, författningskännedom och formell rutin. Vidare hade

framhållits, att skolstyrelsens ordförande, icke minst på landsbygden, behövde

starkare auktoritativ ställning än vad ett sådant val kunde giva honom. Det

hade också framhållits, att dessa val skulle kunna urarta till politiska strids­

frågor. På grund av dessa skäl yrkade man på, att församlingens kyrkoherde

fortfarande skulle vara självskriven ordförande, eller också, att ordföranden

på förslag av kommunalfullmäktige för en tid av fem år i sänder skulle

förordnas av någon överordnad skolmyndighet, t. ex. domkapitlet. Som

särskilt skäl för sistnämnda förfaringssätt anfördes, att då folkskoleväsendet

numera i hög grad vore ett statsintresse, borde också betryggande åtgärder

vidtagas, för att den kommunala ledningen komme att läggas i en fullt

kvalificerad persons hand. De synpunkter, som sålunda framhållits, vore

enligt överstyrelsens mening värda beaktande. Överstyrelsen delade den upp­

fattningen, att det i landsförsamlingarna i allmänhet komme att erbjuda större

svårighet än i städerna att finna personer lämpliga till ordförande i folkskole-

styrelsen. Med tanke på det nitiska och betydelsefulla arbete, prästerna i

egenskap av skolrådsordförande nedlagt för folkskoleväsendets utveckling,

och med hänsyn till att prästen på grund av sina studier och sin utbildning

ägde väsentliga förutsättningar att göra sig förtrogen med skolväsendets till­

stånd och överblicka dess behov och därtill även genom sin ämbetsmanna-

ställuing hade ett visst företräde framför andra, ansåge också överstyrelsen

det önskvärt och värdefullt, att kyrkoherden vore folkskolestyrelsens ord­

förande i de fall, då hans tid och krafter medgåve detta, och lian därjämte

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

195

Yttranden

över kyrko-

fullmiiktig-

sakkunnigas

förslag.

Yttrande

över 1925 års

riksdags­

skrivelse.

Utkastet.

Yttranden över

utkastet.

Departements­

chefen.

hade verkligt intresse för skolans olika angelägenheter. Förefnnnes dessa förutsättningar, torde också kyrkoherden, om han vore villig därtill, väljas till ordförande i folkskolestyrelsen, vilken han alltfort komme att tillhöra som självskriven ledamot. Denna sin uppfattning stödde överstyrelsen bl. a. på den erfarenhet, som i detta hänseende vunnits vid tillämpningen av V. S. Översty­ relsen hade undersökt, i vilken omfattning dessa städers prästerskap anlitats för ordförandeuppdraget, och därvid funnit, att i 37 av de 89 städer, som dittills er­ hållit tillstånd att tillämpa 1909 års lag, hade folkskolestyrelsen till ordförande valt kyrkoherden eller komministern i församlingen. Vad vidare beträffade förslaget om att överordnad skolmyndighet skulle utse ordförande i folk­ skolestyrelsen efter förslag av kommunalfullmäktige, funne överstyrelsen ett sådant förfaringssätt omständligt och tungt, och för övrigt torde en sådan begränsning i den kommunala självstyrelsen icke lämpligen böra införas i den partiella reform, varom nu vore fråga. Överstyrelsen funne alltså inga bärkraftiga skäl för att i fråga örn tillsättning av ordförande i folkskole­ styrelsen frångå den princip, som därvid under en följd av år och utan några större olägenheter tillämpats i städerna, nämligen att folkskolestyrelsen själv skulle utse sin ordförande. I regel torde ett sådant val böra avse ett år. Då det emellertid kunde visa sig önskvärt, att detta val gällde för längre tid till förebyggande av alltför täta ombyten på ordförandeplatsen, syntes det vara lämpligt, att lagen även i detta fall finge en sådan avfattning, att Kungl. Maj:t i särskilda fall kunde föreskriva sådan ordning.

Enligt utkastet skulle jämväl i landskommun folkskolestyrelsen äga att själv för varje år utse ordförande och vice ordförande.

Av de myndigheter, som yttrat sig över utkastet, har allenast länssty­ relsen t Uppsala län haft något att erinra mot nämnda bestämmelse. Länsstyrelsen har anfört:

Övervägande skäl talade för att å landsbygden kyrkoherden borde vara självskriven ordförande i folkskolestyrelsen. Av stor betydelse vore tydligen, att i spetsen för denna styrelse stöde en person med erfarenhet örn och om­ döme i undervisningsfrågor och tillika i besittning av den auktoritet, som torde vara behövlig gentemot såväl föräldrar och barn som lärare. I landsför­ samlingarna torde i allmänhet dessa fordringar icke kunna bättre fyllas av någon annan än kyrkoherden, och i många församlingar syntes annan för ordförandeuppdraget lämplig person knappast stå att finna, vilket emellertid icke behövde utesluta att, örn ordförandeposten besattes genom val, kyrko­ herden ändock ej skulle komma i fråga. Därest likväl utan avseende å nu anförda synpunkter val av ordförande i folkskolestyrelse även å landsbygden föreskreves, borde hänsyn till uppdragets betydelse åtminstone föranleda sådan ändring i utkastet, att valet icke komme att ske för så kort tid som ett år utan finge gälla för hela den period, för vilken ledamöterna i folk­ skolestyrelsen vore utsedda.

Det tidigare framförda förslaget, att ordföranden i folkskolestyrelsen på landet skulle utses av överordnad myndighet, synes mig kunna utan vidare avföras såsom mindre lämpligt.

Yad åter angår förslaget, att kyrkoherden skulle vara självskriven ord­ förande, vill jag framhålla, att jag förstår de motiv, som föranlett upp­ ställandet av ett sådant krav. Visst avseende måste naturligen fästas vid svårigheterna att inom en del landskommuner finna personer med intresse för undervisningen och erforderliga kvalifikationer i övrigt att sköta den ganska

196

Kungl. Majlis proposition nr 100.

S. S. 10-13.

omfattande och invecklade förvaltningsapparat, som folkskoleväsendet nu­

mera är. De farhågor, som härutinnan anförts, torde emellertid icke ut­

göra tillräckligt skäl att föreslå en ordning, som ej kunnat förordas av den myn­

dighet, vilken närmast under Kungl. Majit har att tillvarataga skolans

intressen, nämligen skolöverstyrelsen. Märkas bör, att numera även bland

kyrkans män finnes en utbredd önskan, att prästen måtte, till fördel för

de kyrkliga uppgifter, som åvila honom, befrias från det direkta ansvaret

för folkskoleväsendet. Jag anser mig alltså böra förorda förslaget, att

ordföranden i folkskolestyrelsen skall väljas av styrelsen bland dess leda­

möter. Det torde kunna antagas, att i många av de kommuner, där kyrko­

herden är lämplig såsom ordförande och villig att åtaga sig uppdraget,

han även kommer att väljas till befattningen. Till stöd för detta anta­

gande kan framhållas, att enligt en av skolöverstyrelsen verkställd under­

sökning i 37 av de 94 städer, där vid början av år 1929 V. S. kommit

i tillämpning, kyrkoherden eller annan präst valts till folkskolestyrelsens

ordförande.

Yidkommande slutligen förslaget, att ordföranden i folkskolestyrelsen

skulle tillsättas för en längre tidsperiod än ett år, anser jag mig icke

böra biträda detsamma. Visserligen kunna olägenheter uppkomma, därest

ombyte ofta sker å ordförandeplatsen, men antagligen kommer i regel en

ordförande, som nöjaktigt skött sin uppgift, att återväljas. Vad särskilt

angår uppslaget, att Kungl. Majit skulle äga att, där det befunnes lämpligt,

förordna, att ordförandeposten skulle besättas för längre tid än ett år, må

framhållas, att det torde vara ytterst svårt för Kungl. Majit att i förväg

avgöra, huruvida sådana omständigheter äro för handen, att mandattiden

för ordföranden bör förlängas.

Kungl.

Maj:ts proposition

nr

100.

197

§ 11

-

Denna paragraf överensstämmer med V. S. § 6 första stycket andra

punkten.

§ 12.

I denna paragraf, som saknar motsvarighet i V. S. och utkastet, har

infogats en föreskrift örn inkallande av suppleant i folkskolestyrelse.

§ 13.

Förevarande paragraf motsvarar V. S. § 6 andra till och med fjärde

styckena samt utkastet § 12.

Enligt utkastet skulle befogenhet att åt särskilda nämnder överlämna

beslutanderätt i vissa ärenden såsom hittills tillkomma folkskolestyrelse i

stad, varemot dylik befogenhet icke tillagts folkskolestyrelse i landskommun.

Härom har skolöver styr elsen anfört:

Den folkskolestyrelse i stadskommun medgivna rätten att åt särskilda

inom styrelsen utsedda nämnder överlämna att besluta i vissa ärenden hade

av 12 folkskolinspektörer synts böra tillerkännas även folkskolestyrelse i

Utkastet.

Yttranden över

utkastet.

S. S. 13—18.

Departements­

chefen.

Utkastet.

Yttrande över

utkastet.

landskommun. Överstyrelsen delade för sin del samma uppfattning, då

behov av sådan arbetsfördelning kunde förefinnas i lika hög grad inom en

större landskommun som inom en stadskommun.

Jämväl domkapitlet i Göteborg har ansett, att möjlighet till en sådan ären­

denas uppdelning, som föreslagits för stad, kunde vara värdefull å landet.

Då såsom i nyssnämnda yttranden framhållits jämväl för folkskolesty-

relse i landskommun kan föreligga behov att delegera sin beslutanderätt

till särskilda nämnder, har jag ansett mig böra i denna del göra en

ändring i utkastet.

§ 14-

Denna paragraf är lika med V. S. § 7 och utkastet § 13.

§§15 och 16.

Dessa paragrafer motsvara Y. S. §§ 8 och 9 ävensom §§14 och 15

i utkastet.

I Y. S. föreskrives icke direkt, att meddelande örn folkskolestyrelses

beslut skall på särskilt sätt offentliggöras. Det förutsättes emellertid, att

i vissa fall ett anslagsförfarande skall tillämpas. Enligt § 12 skall näm­

ligen besvärstiden för fullföljande av talan mot styrelsens beslut räknas

från den dag underrättelse örn beslutets meddelande anslagits hos sty­

relsen eller beslutet genom utdrag av protokollet delgivits den klagande.

För vinnande av en bestämd utgångspunkt för besvärstiden synes det

lämpligt, att stadgande meddelas, att sedan protokollet justerats, medde­

lande härom skall bringas till allmänhetens kännedom. I stad synes detta,

i anslutning till gällande bestämmelse, böra ske genom anslag av en för­

teckning över de vid varje sammanträde fattade besluten. Förteckningen

torde böra upptaga även sådana beslut, som på grund av beslutanderät­

tens överlåtande fattats av särskild nämnd och därefter anmälts för sty­

relsen. På landet bör — såsom i K. och förslaget till lag örn försam -

lingsstyrelse föreskrives beträffande skolrådets protokoll — tillkännagivande

örn protokollsjusteringen göras från predikstolen.

§ 17.

Paragrafen är lika med F. S. § 10 och utkastet § 16.

§ 18.

Paragrafen motsvarar V. S. § 11 och utkastet § 17.

I utkastet hade beträffande folkskolestyrelse i landskommun föreskrivits,

att styrelsen skulle före den 15 januari varje år avlämna redovisning för

de medel styrelsen under nästföregående år omhänderhaft.

Häremot har domkapitlet i Västerås anmärkt, att då sista delen av

statsbidraget till skolorna för föregående år icke plägade utanordnas förrän

i slutet av januari, vore det icke möjligt för en skolas kassaförvaltare att

så tidigt som förutsattes avsluta räkenskaperna.

198

Kungl. Majus proposition nr 100.

Med anledning av den framställda anmärkningen må erinras, att rekvi- Depcahr‘°™ents‘ sitioner å statsbidrag till avlönande av lärare vid folk- och småskolor skola varje år efter ingången av december månad det ar, för vilket bidrag sökes, och före nästföljande januari månads utgång avlämnas till veder­ börande folkskolinspektör, som därefter har att granska rekvisitionerna och översända dem till den utbetalande myndigheten, vilken efter prövning verkställer utbetalning. I många fall medhinnes icke genomgåendet av denna procedur innan en eller flera månader av det nya året gått till ända. Det vore i sådana fall icke lämpligt att i avvaktan på utbetal­ ning av det rekvirerade statsbidraget hålla det gångna årets räkenskaper öppna.

Beaktas bör ock, att enligt en i förslaget intagen, mot stadgandet i V. S. § 11 svarande föreskrift den av folkskolestyrelsen lämnade redo­ visningen skall upptagas i kommunens allmänna räkenskaper och granskas tillika med dem. Enligt bestämmelser i E. L., vilka ansluta sig till reg­ lerna i L. §§ 71 och 72, skola de av kommunalnämnden förda räkenska­ perna årligen före den 1 februari tillhandahållas kommunalstämmans eller kommunalfullmäktiges ordförande, vilken det åligger att oförtövat tillhanda­ hålla dem åt revisorerna. Revisionsberättelsen skall härefter, sedan för­ klaringar över densamma inhämtats, framläggas till granskning å ordinarie kommunalstämma eller kommunalfullmäktigsammanträde, som hålles i mars eller april. Med hänsyn härtill skola av kommunen för särskilda för- valtningsbestyr tillsatta styrelser, nämnder eller personer före den 15 januari varje år till kommunalnämnden avlämna redovisning för de medel de under nästföregående kalenderår omhänderhaft för att upptagas i kom­ munens allmänna räkenskaper och granskas tillika med dem.

Övervägande skäl synas sålunda tala för att sluttiden för avgivande av redovisning vad folkskolestyrelsen angår bestämmes till samma tid som för övriga styrelser, eller den 15 januari.

§ 19-

Denna paragraf motsvarar V. S. § 12 samt utkastet § 18. Mot den i utkastet intagna, från V. S. hämtade bestämmelsen, att i fråga om fullföljd av talan mot folkskolestyrelses beslut skulle gälla vad i lag eller författning funnes stadgat beträffande talan mot beslut av skol­ råd, har länsstyrelsen i Malmöhus län anmärkt, att ett önskvärt förtyd­ ligande skulle uppnåtts, därest bestämmelsen icke formats allenast som en hänvisning till vad som gäller örn talan mot beslut av skolråd.

Tillräcklig anledning synes icke föreligga att i förevarande lag frångå de föreskrifter, som uti ifrågavarande hänseende meddelats i Y. S. Jag ansluter mig alltså till utkastet i denna del.

§ 20.

Förevarande paragraf motsvarar Y. S. § 13 mom. 1 och 3 samt slut­ bestämmelserna andra till och med femte styckena ävensom utkastet § 19.

Kungl. Majus proposition nr 100.

199

Liksom i fråga om skolråd hava föreskrifterna örn successiv förnyelse av folkskolestyrelsen uteslutits. Med hänsyn till bestämmelserna i § 9 har föreskrivits, att då överflyttning av skolärendena ägt rum, val av leda­ möter och suppleanter i folkskolestyrelsen skall avse tiden till och med utgången av året näst efter det, då allmänna kommunala val nästa gång äga rum.

Let i V. S. § 13 mom. 2 intagna stadgandet har ansetts kunna såsom onödigt uteslutas.

§

21

.

Paragrafen är lika med V. S. § 14 och utkastet § 20.

Slutbestämmelserna.

Beträffande denna lag föreligger icke skäl att uppskjuta ikraftträdandet. Lagen torde således böra träda i kraft den 1 januari 1931.

Med hänsyn till de bestämmelser, som meddelats rörande tiden för val av ledamöter i folkskolestyrelse, torde förnyelse av redan befintliga styrelser böra ske under år 1931.

Vidkommande slutligen förslagen till lag örn kommunala och kyrkliga val, lag örn proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunal­ stämma m. m. samt lag örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 13 juni 1919 (nr 293) örn ordning och villkor för ändring i kom­ munal och ecklesiastik indelning, i vad dessa förslag angå kyrkliga för­ hållanden, får jag hänvisa till vad chefen för socialdepartementet anfört vid anmälan av omförmälda förslag.

Föredraganden uppläser härefter de omarbetade förslagen till lag om församlingsstyrelse, lag om församlingsstyrelse i Stochholm, lag örn införande av lagen om församlingsstyrelse m. m. och lag örn skolstyrelse i vissa kom­ muner samt hemställer, att förslagen måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kron- prinsen-Regenten, att proposition i ämnet, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. B. Hammar.

200

Kungl. Majus proposition nr 100.

Kungl. Majus proposition nr 100.

201

Bilaga A.

Utkast

till

Lag om församlingsstyrelse.

Härigenom förordnas som följer:

Kap. 1. Allmänna bestämmelser.

§ L

Varje kyrkoförsamling, så på landet som i stad, äger att själv, efter vad

i denna lag närmare bestämmes, vårda sina medlemmars gemensamma kyrk­

liga angelägenheter samt ärenden rörande folkundervisningen, såvitt det icke

enligt gällande författningar tillkommer staten ätt handhava dem.

Bilda två eller flera församlingar ett pastorat, utgöra de för vården örn

gemensamma angelägenheter en kyrklig samfällighet. När skäl därtill äro, må

Konungen förordna, att jämväl i annat fall två eller flera församlingar eller

delar av skilda församlingar skola för vården örn de i denna lag avsedda ange­

lägenheterna eller vissa av dem utgöra sådan samfällighet. Beträffande

samfällighet, som nu nämnts, skall med avseende å gemensamma angelägen­

heter i tillämpliga delar gälla vad i denna lag stadgas örn församling. Ingår

församling i kyrklig samfällighet omfattande alla i denna lag avsedda ange­

lägenheter, äger vad i första stycket stadgas icke tillämpning å församlingen.

Har Konungen förordnat, att för vården av folkskolans och fortsättnings-

skolans angelägenheter samt därmed sammanhängande ärenden församling

skall vara delad i skilda skoldistrikt, gäller örn sådant skoldistrikt i avseende

å vården av nämnda angelägenheter och ärenden vad i denna lag är stadgat

örn församling.

Angående skolstyrelse i vissa kommuner är särskilt stadgat.

§ 2

.

Kyrkliga angelägenheter och ärenden rörande folkundervisningen, som av­

ses i denna lag, äro frågor om:

a) åtgärder till vidmakthållande av ordning under gudstjänsten;

b) folkskol- och fortsättningsskolundervisningen samt dithörande anstalter

jämte församlingsbibliotek, däri inbegripet skolbibliotek;

c) tillsättande och avskedande av skollärare, organister, kyrkosångare,

klockare och andra kyrkobetjänte, där ej annorlunda är stadgat;

d) prästerskapets, skollärares och kyrkobetjäntes löneförmåner;

e) kyrkomedels användande;

f) hushållning med och vård örn kyrkans egendom;

g) byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hör, skolhus, lokal

för församlingsbibliotek samt boställen för prästerskap, skollärare och kyrko­

betjänte;

h) avgifter till kyrka och skola jämte dithörande anstalter samt till för-

samlingsbibliotek;

i) fördelning av bänkrum i kyrkan; samt

j) ordnande och fördelning av begravningsplatser samt avgifter för dem

och för begagnande av kyrkklockor eller annan kyrkans egendom.

§ 3.

Församlings beslutanderätt utövas å kyrkostämma eller genom kyrko­

fullmäktige.

Förvaltning och verkställighet tillkomma kyrkoråd, skolråd, fortsättnings-

skolestyrelse eller biblioteksstyrelse eller de andra styrelser eller personer,

som äro utsedda för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr.

§ 4.

I församling med mera än 1,500 invånare skall den församlingen tillkom­

mande beslutanderätten, med de undantag, varom förmäles i § 5, uppdra­

gas åt kyrkofullmäktige.

Har församlingens invånarantal nedgått till 1,500 eller därunder, skall

beslutanderätten fortfarande utövas av kyrkofullmäktige, därest icke kyrko­

stämman annorlunda besluter.

Till församling med 1,500 invånare eller därunder åt kyrkofullmäktige

uppdraga beslutanderätt, som avses i första stycket, vare det gällande.

Förslag örn upphävande av sådant beslut må icke väckas förrän fyra kalen­

derår förflutit sedan kyrkofullmäktige trädde i verksamhet och skall, örn

det godkännes, tillämpas från utgången av det kalenderår, varunder godkän­

nandet vunnit laga kraft.

Beslut örn införande eller avskaffande av kyrkofullmäktige skall ofördröj­

ligen anmälas hos länsstyrelsen och domkapitlet.

§5-

Finnas kyrkofullmäktige, inskränkes kyrkostämmans befattning till följande

ärenden, nämligen:

a) val av ersättare för ordföranden i stämman;

b) frågor örn införande eller avskaffande av kyrkofullmäktige och örn

kyrkofullmäktiges antal; samt

c) frågor örn plats och dag för kyrkostämman och örn sättet för kyrko­

stämmas kungörande.

I församling, där kyrkofullmäktige icke finnas, äger kyrkostämman utöva

församlingens beslutanderätt i alla dess angelägenheter.

§ 6.

Yad i denna lag stadgas äger icke avseende å kyrkoförsamling i Stockholm.

Kap. 2. Om kyrkostämma.

§ 1

-

-Rättighet att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut tillkom­

mer kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar samt den som är röstbe­

rättigad på landet å kommunalstämma och i stad å allmän rådstuga.

202

Kungl. Majus proposition nr 100.

203

Sådan rättighet tillkommer dock icke:

a) främmande religionsbekännare; eller

b) den som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.

Att den som är redovisningsskyldig till församligen ej må deltaga i vissa

ärenden, stadgas i kap. 5 § 5 mom. 2.

§ 2.

Å kyrkostämma äger inom församlingen tjänstförrättande prästman, ändå

att han icke är röstberättigad, att vara tillstädes och deltaga i överlägg­

ningarna men ej i besluten.

§3.

I avseende å utövning av rösträtt på kyrkostämma och sådan rätts över­

låtande på annan person skall vad som är stadgat för kommunalstämma på

landet och allmän rådstuga i stad äga motsvarande tillämpning.

Örn upprättande av röstlängd och örn röstlängdens bindande verkan stad­

gas i lagen örn kommunala val.

§ 4.

Mom. 1. Kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar eller den prästman

inom församlingen, som kyrkoherden därtill förordnar, eller då någon där­

till ej är utsedd, den prästman, som är kyrkoherden närmast i ämbetet, är

ordförande i kyrkostämman. I annex- eller kapellförsamling, i vilken särskild

ständig prästman finnes anställd, är han eller den hans tjänst förestår ord­

förande i kyrkostämman, när kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar

ej är tillstädes.

Utgöra församlingar tillhörande olika pastorat eller delar av sådana för­

samlingar en kyrklig samfällighet, förordnar domkapitlet en av församlin­

garnas kyrkoherdar att i kyrkostämma för samfälligheten föra ordet och en

av kyrkoherdarna att vara vice ordförande.

Vid behandling av ärende, för vilket kontraktsprost eller annan särskilt

förordnad präst utlyst kyrkostämma, är han ordförande.

Morn. 2. Finnes ej någon, som enligt vad i mom. 1 är sagt skall vara

ordförande, föres ordet av den som församlingen därtill utsett. Sådan er­

sättare utses för fyra kalenderår bland de röstberättigade, som äro boende

inom församlingen och uppnått tjugufem års ålder. Avgår den valde under

uppdragstiden, utses i hans ställe annan för den återstående delen av

samma tid.

Ersättare kan ej den vara, som:

a) är omyndig;

b) är i konkurstillstånd;

c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;

d) på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befatt­

ning eller genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till på­

följd, som nu är sagd, eller är ställd under framtiden för brott, vilket kan

medföra sådan påföljd; eller

e) är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Kungl. Majus proposition nr 100.

204

Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara ersättare än:

a) kvinna;

b) ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra

uppdraget;

c) den som uppnått sextio års ålder;

d) den som icke vidare är inom församlingen mantalsskriven och boende;

e) den som eljest uppgiver hinder, vilket godkännes av kyrkostämman;

eller

f) vid valtillfället den som efter de fyra sistförflutna årens tjänstgöring

såsom ersättare är i ordning att avgå därifrån.

§5-

Kyrkostämma skall hållas i sockenstugan eller kyrkan eller å annat ställe,

som för sådant ändamål blivit av stämman särskilt bestämt.

§ 6.

I församling, där kyrkofullmäktige icke finnas, skola årligen hållas tre

ordinarie kyrkostämmor: en före utgången av maj månad för besluts fattande

i anledning av berättelsen örn föregående årets räkenskaper och förvaltning,

en i oktober månad för bestämmande av utgifts- och inkomststat för kyrka

och skola samt församlingsbibliotek; samt en före utgången av december

månad för anställande av val till de befattningar inom församlingen, vilka

vid årets slut bliva lediga, ävensom av revisorer och revisorssuppleanter.

I församling, där kyrkofullmäktige finnas, skall årligen ordinarie kyrko­

stämma hållas före utgången av december månad för anställande av val,

som ankomma på stämman.

Den tredje ordinarie kyrkostämman under året må beträffande ordinarie

kyrkostämma eller kyrkostämmor under nästföljande år besluta, å vilken

dag sådan stämma skall hållas eller huruvida stämma skall hållas å sön-

eller helgdag.

§ 7.

Extra kyrkostämma hålles när länsstyrelsen eller domkapitlet därom för­

ordnar eller visitationsförrättare, magistraten eller stadsstyrelsen, kyrkorådet,

skolrådet, fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse sådant äskar eller

ordföranden finner det nödigt.

Envar, som är röstberättigad å kyrkostämma, äger för uppgivet ärende

begära sådan stämmas hållande. Lämnas sådan begäran av ordföranden

utan avseende, skall han, örn så äskas, meddela sitt beslut skriftligen med

skälen därtill; och äger sökanden att däröver anföra besvär hos länsstyrelsen.

Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

§ 8.

Kungörelse örn kyrkostämma utfärdas av kyrkoherden eller den som för

särskilt tillfälle bör hålla stämma och skall innehålla bestämd uppgift om

tid, ställe och överläggningsämne för sammanträdet.

Kungl. Majus proposition nr 100.

Har domkapitlet förordnat särskild prästman till kyrkostämmas hållande,

må han utfärda kungörelsen.

Kungörelsen uppläses från predikstolen minst fjorton dagar före stämman.

Är kyrkostämma utsatt till dag, då gudstjänst tidigare hålles, skall kungörel­

sen den dagen ånyo uppläsas. För ärende, som fordrar så skyndsam hand­

läggning, att kungörande i nu föreskriven ordning icke medhinnes, må

kyrkostämma hållas efter kortare kungörelsetid och även samma dag den

blivit pålyst; dock må ej vid sådan stämma beslut fattas örn utgift eller

om avhändande av församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande av

någon församlingens rättighet.

Kungörelsen skall på ordförandens föranstaltande jämväl anslås å plats

eller platser inom församlingen, som kyrkostämman för ändamålet bestämt.

Tillkännagivande om tid och ställe för kyrkostämma bör ock, där kyrko­

stämman icke med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

röster annorlunda beslutit, införas i en eller flera ortstidningar, såvida ej,

beträffande stämma för ärende, som fordrar skyndsam handläggning, hinder

däremot möter. Kyrkostämman beslutar, i vilken eller vilka tidningar sådant

tillkännagivande skall införas, därvid sådana tidningar böra väljas, som

genom spridning inom olika grupper av församlingens medlemmar bringa

tillkännagivandet till de flestas kännedom. Har vid fattandet av sistnämnda

beslut förslag örn tillkännagivandets införande i annan ortstidning än de

sålunda beslutna varit under omröstning och därvid erhållit minst en tredje­

del av de i omröstningen deltagandes röster, skall tillkännagivandet införas

jämväl i denna tidning. Tillkännagivandet skall, såvida ej kyrkostämman

annorledes beslutit, innehålla underrättelse allenast örn de viktigare ären­

den, vilka icke enligt lag skola förekomma å kyrkostämman. Ordföranden

skall i god tid avsända tillkännagivandet för intagande i tidning, örn möjligt

minst åtta dagar före stämman.

På kyrkostämma ankommande beslut, som här omförmälas, skola fattas

å den tredje ordinarie kyrkostämman under året och avse nästföljande

kalenderår.

Den omständigheten, att kungörelse örn stämma ej blivit anslagen eller

att tillkännagivande ej blivit infört i tidning, utgör ej hinder för stämmans

hållande.

§9.

De ärenden, som å kyrkostämma företagas till avgörande, skola förut vara

vederbörligen beredda av kyrkorådet, skolrådet, fortsättningsskolestyrelse

eller biblioteksstyrelse eller ock av en eller flera särskilt för sådan bered­

ning utsedda personer.

Val må dock kunna av kyrkostämma förrättas utan föregående beredning.

Lag samma vare om avgörande av ärende, som kräver skyndsam handlägg­

ning och icke avser utgift eller avhändande av församlingen tillhörig egen­

dom eller efterskänkande av någon församlingens rättighet.

Kungl. Majus proposition nr 100.

205

206

§ 10.

Mom. 1. Kari ärende, som handlägges å kyrkostämma, icke å den ut­

satta dagen bringas till slut, skall stämman fortsättas å annan dag, varom,

därest stämman så besluter, kungörelse i vanlig ordning utfärdas. Beslutes

icke sådan kungörelse, bar ordföranden att, innan stämman upplöses, be­

stämma och för de närvarande tillkännagiva tid för den fortsatta stämman.

Örn fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är proportio­

nellt, gäller vad därom är särskilt stadgat.

Mom. 2. Begäres vid ärendes behandling å kyrkostämma uppskov med

detsammas avgörande och förena sig minst en tredjedel av de närvarande

därom, skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att

bestämma och i vanlig ordning kungöra.

Uppskov må ej, såvida det icke beslutes i vanlig ordning, ske i fråga om

val eller mera än en gång i samma ärende.

§

11

-

Ordföranden åligger att å kyrkostämma framställa ärendena till överlägg­

ning samt att tillse, att ej andra frågor företagas till avgörande än de som

finnas angivna i kungörelsen örn stämman.

Ny fråga kan vid kyrkostämma väckas av envar röstberättigad men må

icke avgöras förr än vid annan stämma samt efter vederbörlig beredning

och kungörelse.

§ 12.

Mom. 1. Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, fram­

ställer ordföranden proposition, så avfattad, att den kan besvaras med ja

eller nej.

Ordföranden tillkännager därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet

utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med klubbslag.

Askas omröstning, skall den verkställas efter upprop och, utom vid val

eller därest i annat ärende sluten omröstning begäres, ske öppet. Där ej

för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången genom enkel

pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar,

skiljer vid val lotten mellan lika rösttal, men blir i övriga fall den mening

beslut, som ordföranden biträder.

Yal av kyrkoråd, skolråd, fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse

samt av revisorer och revisorssuppleanter, så ock av två eller flera personer

för särskild beredning av ärenden, som skola företagas å kyrkostämma, skall

vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande, som

motsvara det tal, vilket erhålles, örn samtliga väljandes antal delas med

siffran för det antal personer, valet avser, ökad med 1. Örn förfarandet vid

sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

Moni. 2. För beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen del­

tagandes röster, då beslutet avser:

a) avhändande av fastighet eller därifrån härflytande rättighet eller inköp

av fastighet;

Kungl. Majus proposition nr 100.

207

b) beviljande av anslag till nytt ändamål eller behov;

c) beviljande av anslag för ändamål eller behov, som icke är nytt men för vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått, i landsförsamling, där högsta uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skattekrona, i stadsförsamling, där högsta uttaxeringen av omförmälda skatt överstiger tio kronor för skattekrona, samt i förenade stadsoch landsförsamlingar, därest högsta uttaxeringen av samma skatt i någon av församlingarna överstiger tio kronor för skattekrona;

d) höjande av visst under året näst före det, som höjningen avser, utgå­ ende anslag,

i landsförsamling, såvitt höjningen skulle utgöra: 1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där högsta ut­ taxeringen av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skatte­ krona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxe­ ringen av sådan skatt överstiger tolv kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen av samma skatt överstiger femton kronor för skattekrona;

i stadsförsamling, såvitt höjningen skulle utgöra: 1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där högsta ut­ taxeringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skatte­ krona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxe­ ringen av sådan skatt överstiger tretton kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen av samma skatt överstiger sexton kronor för skattekrona;

samt i förenade stads- och landsförsamlingar, såvitt höjningen skulle utgöra: 1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där högsta ut­ taxeringen av allmän kommunalskatt i någon av församlingarna överstiger tio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxe­ ringen av sådan skatt i någon av församlingarna överstiger tretton kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen av samma skatt i någon av församlingarna överstiger sexton kronor för skattekrona,

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning;

f) upptagande eller förnyande av lån, varunder inbegripes borgen, eller förlängning av tiden för erhållet låns återbetalande; samt

g) efterskänkande av oguldna komraunalutskylder, när sådant lagligen kan ske.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

208

Till nytt ändamål eller behov hänföres i b) sådant, för vilket anslag ej ut­ gått under tio år näst före det år, som anslaget avser.

Med allmän kommunalskatt förstås i c) och d) sådan skatt, evad den be­ slutats av kommunalstämma, kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige, allmän rådstuga, kyrkostämma eller kyrkofullmäktige.

Mom. 3. Beslut örn beviljande av anslag skall för att vara giltigt tillika innefatta, huruvida erforderligt belopp skall anskaffas genom uttaxering av allmän kommunalskatt eller utgå av tillgängliga medel eller upplånas.

§

13

.

Mom. 1. Efterskänkande av oguldna kommunalutskylder må av kyrko­ stämma beslutas allenast där, efter prövning av varje särskilt fall, verkligt ömmande omständigheter befunnits föreligga.

Mom. 2. Vad om landskommuns eller stads rätt att besluta örn ersätt­ ning åt innehavare av kommunalt uppdrag är stadgat skall i tillämpliga delar gälla jämväl i fråga örn kyrkostämmas befogenhet att besluta örn dagtrakta­ mente och reseersättning åt vald ledamot av kyrkoråd och skolråd eller annan för handhavande av församlingens angelägenheter tillsatt styrelse, nämnd eller beredning eller åt revisor samt örn arvode åt revisor eller åt ledamot, som utsetts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare, föredragande eller verkställande ledamot eller till innehavare av annan mot­ svarande befattning inom rådet, styrelsen, nämnden eller beredningen.

§ 14.

Ordföranden skall vid kyrkostämman föra eller på sitt ansvar låta föra protokoll.

Protokollet skall för varje ärende upptaga överläggningsämnet och be­ slutet, med angivande, huruvida och i vilken ordning omröstning företagits.

Justering av protokollet verkställes å dag, som stämman besluter, av ord­ föranden jämte minst två därtill för varje gång av stämman utsedda närva­ rande röstberättigade. Justering må ock verkställas av stämman antingen genast eller vid stämma senast fjorton dagar därefter, varom vid tillfället underrättelse meddelas. Protokollet underskrives, med anteckning örn juste­ ringen, av ordföranden och de utsedda justeringsmännen eller, där juste­ ringen verkställts av stämman, minst två vid stämman närvarande röstbe­ rättigade.

Sedan protokollet blivit justerat, skall tillkännagivande därom ske från predikstolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles, och be­ vis därom åtecknas protokollet eller särskilt utfärdas.

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor skola förvaras bland kyrkans övriga handlingar.

§ 15.

Den som å kyrkostämma deltagit i avgörandet av ärende kan genast eller sist vid justeringen av protokollet avgiva reservation mot det fattade beslutet.

Kungl. Majus proposition nr 100.

209

§ 16.

Ordföranden åligger att tillse, att utdrag av kyrkostämmans justerade

protokoll tillställes kyrkorådet, skolrådet, fortsättningsskolestyrelse eller bib-

lioteksstyrelse eller de andra styrelser eller personer, åt vilka verkställighet

av stämmans beslut uppdragits. För övrigt äger envar att taga avskrift av

protokollet och att utan lösen få avskriftens riktighet bestyrkt.

§ 17.

Kyrkostämmas förhandlingar skola vara offentliga; dock kan kyrkostämman

för visst ärende besluta, att överläggningen skall hållas inom stängda dörrar.

Ordföranden vakar över ordningen å kyrkostämman samt kan varna och,

efter förutgången varning, låta utvisa envar, som förhåller sig oskickligt.

Uppstår oordning, som icke kan avstyras, äger ordföranden upplösa stäm­

man.

Kap. 3. Om kyrkofullmäktige.

§

1

-

Mom. 1. Kyrkofullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmäng­

den sålunda, att

församling med 2,000 invånare eller därunder utser 15—20;

församling med över 2,000 till och med 5,000 invånare utser 15—25;

församling med över 5,000 till och med 10,000 invånare utser 20 — 30; samt

församling med över 10,000 invånare utser 25—40.

Kyrkostämman besluter med iakttagande av vad nu är sagt, huru många

kyrkofullmäktige skola utses för församlingen. Om beslutet skall länssty­

relsen ofördröjligen underrättas.

Mom. 2. Skola fullmäktige utses för kyrklig samfällighet, skall varje i

samfälligheten ingående församling eller del av församling av det för sam-

fälligheten bestämda antalet fullmäktige utse en samt därutöver det antal

fullmäktige, som belöper på församlingen eller församlingsdelen efter den

beräkningsgrund, att i allmänhet en kyrkofullmäktig utses för varje tal mot­

svarande det som erhålles, då samfällighetens hela invånarantal delas med

det återstående antalet fullmäktige för hela samfälligheten.

Antalet fullmäktige, som i enlighet härmed skola utses av varje försam­

ling eller del därav, bestämmes i god tid före valet av länsstyrelsen.

§ 2.

Rösträtt vid val av kyrkofullmäktige tillkommer envar, som äger utöva

rösträtt å kyrkostämma.

§ 3.

Om upprättande av röstlängd och om röstlängdens bindande verkan stad­

gas i lagen örn kommunala val.

§4.

I avseende å valbarhet till kyrkofullmäktig, obehörighet och avsägelse

skall vad i kap. 2 § 4 mom. 2 är stadgat örn ersättare för ordförande i

kyrkostämma äga motsvarande tillämpning.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 78 haft. (Nr 100.)

8?o 40 14

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

210

Dock må nedan nämnda personer, med hänsyn till sin ämbets- eller tjänste­

mannaställning icke vara kyrkofullmäktige, nämligen landshövding, lands­

sekreterare, landskamrerare, länsassessor eller biskop, ej heller tjänstemän

eller betjänte, vilka äro anställda vid församlingens medelsförvaltning och

äro för sin befattning redovisningsskyldiga.

§5-

Kyrkofullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari

året näst efter det, då valet skedde. I församling, där val sker första gången

och icke äger rum under år, då allmänna val av kyrkofullmäktige förrättas,

skall valet dock ej avse längre tid än till utgången av det år, då sådana

allmänna val nästa gång skola äga rum.

Har beslut fattats örn ändring av fullmäktiges antal, skall församlingen

ändock intill utgången av det år, då allmänna fullmäktigval nästa gång

skola förrättas, företrädas av fullmäktige till det antal, som tidigare blivit

bestämt, och må förty icke i anledning av ändringen särskilt fullmäktigval

företagas. Yad nu är sagt gäller, ändå att ändring av fullmäktiges antal

påkallas av folkmängdens ökning eller minskning.

Örn val av kyrkofullmäktige i anledning av ändring i ecklesiastik indel­

ning är särskilt stadgat.

§ 6-

För val av kyrkofullmäktige skall församling med mera än 10,000 invånare

indelas i valkretsar. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelningen iakttages, att varje krets kommer att utse minst

tio, högst tjugu kyrkofullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet

inom varje krets en kyrkofullmäktig utses för varje befolkningstal motsva­

rande det som erhålles, då församlingens folkmängd delas med antalet full­

mäktige för hela församlingen; att delar av samma by eller hemman ej utan

synnerliga skäl förläggas till olika valkretsar; att varje valkrets skall kunna

omslutas med en sammanhängande gränslinje; att antalet fullmäktige för hela

församlingen, i den mån utan olägenhet kan ske, fördelas lika på de särskilda

valkretsarna; samt att valkretsarna såvitt möjligt sammanfalla med valkretsarna

vid kommunal- eller stadsfullmäktigval.

Örn indelningen i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets

äga, efter därom av kyrkorådet uppgjort förslag, kyrkofullmäktige göra fram­

ställning hos länsstyrelsen. Utan föregående framställning må länsstyrelsen

förordna örn sådan indelning, sedan tillfälle beretts kyrkofullmäktige att av­

giva yttrande i ärendet. Beslut örn indelning i valkretsar skall meddelas

senast två månader före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet

skall träda i tillämpning.

§ 7-

Om valdistrikt och valdag samt vals kungörande, förrättande och av­

slutande, så ock örn förfarandet, när kyrkofullmäktig avgår före den be­

stämda tjänstgöringstidens utgång, stadgas i lagen örn kommunala val.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

211

§ 8.

Vad i kap. 2 § 4 stadgas om ordförande och vice ordförande i kyrko­

stämma samt örn ersättare för ordförande skall äga motsvarande tillämpning

så vitt angår kyrkofullmäktige.

§9.

Angående ordinarie sammanträden av kyrkofullmäktige gäller vad i kap.

2 § 6 är stadgat örn kyrkostämmor i församling, där kyrkofullmäktige icke

finnas.

I övrigt sammanträda kyrkofullmäktige när länsstyrelsen eller domkapitlet

därom förordnar eller visitationsförrättare, magistraten eller stadsstyrelsen,

kyrkorådet, skolrådet, fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse eller

de flesta av fullmäktige sådant äska eller ordföranden finner det nödigt.

§ io.

Kungörelse örn kyrkofullmäktigsammanträde utfärdas första gången, sedan

beslutanderätten uppdragits åt fullmäktige, av kyrkostämmans ordförande,

och därefter av fullmäktiges ordförande eller, i händelse av hinder för

endera av dem, av vice ordföranden och skall innehålla bestämd uppgift

örn tid, ställe och överläggningsämne för sammanträdet.

Kungörelsen uppläses från predikstolen minst en vecka före sammanträdet.

Ar sammanträde utsatt till dag, då gudstjänst tidigare hålles, skall kungö­

relsen den dagen ånyo uppläsas. För ärende, som fordrar så skyndsam

handläggning, att kungörande i nu föreskriven ordning icke medhinnes, må

sammanträde hållas efter kortare kungörelsetid och även samma dag det

blivit pålyst; dock må ej vid sådant sammanträde beslut fattas örn utgift

eller örn avhändande av församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande

av någon församlingens rättighet.

Kungörelsen skall på ordförandens föranstaltande jämväl anslås å plats

eller platser inom församlingen, som kyrkofullmäktige för ändamålet be­

stämt.

Den omständigheten, att kungörelse örn sammanträde ej blivit anslagen,

utgör ej hinder för sammanträdes hållande.

Skriftlig kallelse till sammanträdet, innehållande sådan uppgift, som ovan

sägs, bör, såvitt möjligt är, genom ordförandens försorg senast fyra dagar

förut delgivas envar fullmäktig eller med posten översändas till honom.

§ 11-

Varje kyrkofullmäktig äger en röst.

Kyrkofullmäktige må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida icke

flera än hälften av dem äro tillstädes. Ar tillstädesvarande fullmäktig enligt

stadgandet i kap. 5 § 5 mom. 2 hindrad att deltaga i visst ärende, utgör

ej den omständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande icke

överstiger hälften av fullmäktiges hela antal, hinder för ärendets företagande.

Ordförande eller ledamot, som utan anmält, av kyrkofullmäktige godkänt

hinder avhåller sig från sammanträde, skall böta till församlingens kassa fem

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

212

kronor oell dubbelt så mycket, om sammanträdet måste i anseende till de

närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.

§ 12.

Med avseende å kyrkofullmäktige och deras ordförande skall vad i kap. 2

§§ 5 och 9—17 är stadgat för kyrkostämma och dess ordförande äga mot­

svarande tillämpning; dock att, där omröstning äskas, den utom vid val

alltid skall ske öppet. Protokoll vid kyrkofullmäktiges sammanträde skall

angiva, vilka fullmäktige varit närvarande.

§ 13-

Yad örn landskommuns rätt att besluta om reseersättning åt kommunal­

fullmäktig är stadgat skall i tillämpliga delar gälla jämväl i fråga örn för­

samlings befogenhet att besluta sådan ersättning åt kyrkofullmäktig.

Kap. 4. Om kyrkoråd oell skolråd.

§ I-

I varje församling skall finnas ett kyrkoråd och i varje skoldistrikt

ett skolråd. Inom samma pastorat eller stad må dock flera församlingar

kunna förena sig örn gemensamt kyrkoråd. Kyrkoråd och skolråd må, där

det lämpligen låter sig göra, förenas till ett gemensamt kyrko- och skolråd.

För förvaltningen och vården av fortsättningsskolan må, där skoldistrikt

finner det vara till fördel för skolväsendet, utses särskild fortsättnings-

skolestyrelse. I fråga örn rätt för två eller flera närliggande skoldistrikt att

förena sig örn gemensam fortsättningsskolestyrelse är särskilt stadgat.

Där församling finner det lämpligt, må för förvaltningen och vården av

församlingsbibliotek utses särskild biblioteksstyrelse.

Beträffande fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse skall, i den

mån ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är

stadgat angående skolråd.

§ 2.

Kyrkorådet tillkommer att:

a) i avseende på religionens och sedernas vård vaka över efterlevnaden

av därom gällande författningar;

b) upptaga frågor örn oordning och oskick vid samt försummelse av guds­

tjänsten;

c) vaka över att spridande av vilseförande läror må, såvitt möjligt är,

förekommas samt kyrklig tvedräkt och söndring förhindras; samt

d) vårda kyrkans angelägenheter.

Skolrådet tillhör att:

a) utöva vården av och befattningen med folkskolan och fortsättnings­

skolan samt därmed sammanhängande angelägenheter; samt

b) handhava förvaltningen och vården av församlingsbibliotek.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Såväl kyrkorådet som skolrådet åligger, i vad på vartderas särskilda be­

fattning ankommer, därjämte atti

a) ombesörja verkställigheten av kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges

beslut, i den mån ej sådan verkställighet uppdragits åt särskilt därtill ut­

sedda styrelser eller personer;

b) hava överinseendet över för särskilda förvaltnings- eller verkställighets-

bestyr utsedda styrelsers eller personers förvaltning;

c) verkställa beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling

å kyrkostämma eller hos kyrkofullmäktige; samt

d) avgiva infordrade betänkanden i församlingens angelägenheter.

Finnes fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse, tillkommer det

sådan styrelse att handhava förvaltningen och vården, förstnämnda styrelse

av fortsättningsskolan och sistnämnda styrelse av församlingsbibliotek.

§3.

Kyrkorådet må i frågor, som röra religionens och sedernas vård, ej

annorledes än genom allvarliga föreställningar och varningar söka förmå den

felande till bättring. Låter sig den felande därigenom icke rättas, äger

kyrkorådet att efter sakens beskaffenhet vidtaga den ytterligare åtgärd, som

överensstämmer med lag och författningar.

Kallas någon, som är boende eller uppehåller sig inom församlingen, till

inställelse inför kyrkorådet för att höras i ordnings- eller sedlighetsmål, som

är beroende på rådets omvårdnad, skall han hörsamma kallelsen, såvida han

minst fyra dagar förut erhållit del därav. Utebliver han utan laga förfall,

skall han böta fem kronor till församlingens skolkassa och tillhållas av rådet

genom förnyade vitén, som dock tillsammans ej må överstiga trettio kronor,

att inställa sig. Kan den tredskande ändå ej förmås till inställelse, må rådet

anlita länsstyrelsen.

§4.

Ledamöter i kyrkorådet och skolrådet väljas av kyrkostämman eller, där

kyrkofullmäktige finnas, av dem till det antal, som stämman eller fullmäktige

finna lämpligt med hänsyn till församlingens vidd och folkmängd. Antalet

må dock, ordföranden inberäknad, icke vara under fem eller över elva. -Jämte

ledamöterna må utses lika många suppleanter.

Ledamöter i fortsättningsskolestyrelse utses till så stort antal, som skol­

distriktet finner lämpligt. Ledamöterna utses av kyrkostämman eller kyrko­

fullmäktige och skolrådet sålunda, att kyrkostämman eller kyrkofullmäktige

välja det antal ledamöter, som är närmast under hälften och skolrådet

övriga ledamöter.

§ 5.

Till ledamot i kyrkorådet eller skolrådet må väljas endast den som är

röstberättigad å kyrkostämma samt boende inom församlingen och uppnått

tjugufem års ålder ävensom visat intresse, då fråga är örn ledamot i kyrko­

rådet, för det kyrkliga församlingslivet samt, vad angår ledamot av skol­

rådet, för skolväsendet.

Kungl. Majus proposition nr 100.

213

214

Vid val av ledamöter i fortsättningsskolestyrelse skall tillses, att det

praktiska arbetets intressen bliva i vederbörlig mån företrädda inom sty­

relsen.

I avseende å obehörighet att vara ledamot i kyrkorådet eller skolrådet

samt rätt till avsägelse från sådant uppdrag skall vad i kap. 2 § 4 mom. 2

är stadgat örn ersättare för ordförande i kyrkostämma äga motsvarande till-

lämpning. Till ledamot av kyrkorådet eller skolrådet må ej väljas den som

tillhör församlingens redovisningsskyldiga och avlönade betjänte.

Vad örn ledamot i kyrkorådet eller skolrådet är stadgat gäller ock örn

suppleant.

§ 6.

Ledamöter och suppleanter i kyrkorådet och skolrådet väljas för fyra år,

räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde.

Valet skall förrättas under tiden mellan den 15 november och december

månads slut året näst efter det, då allmänna val av kyrkofullmäktige ägde

rum.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom

bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt

den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda

inkallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår

annan ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänst­

göringstiden. Sådant val bör, där ej särskilda omständigheter annat för­

anleda, äga rum å ordinarie kyrkostämma eller kyrkofullmäktigsammanträde

under tiden mellan den 15 november och årets slut.

§

Ordförande i kyrkorådet är kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar

eller den prästman inom församlingen, som kyrkoherden därtill förordnar.

I skolrådet är kyrkoherden eller den hans ämbete förestår ordförande.

I annex- eller kapellförsamling, i vilken särskild ständig prästman finnes

anställd, skall han eller den hans tjänst förestår föra ordet i kyrkorådet

och skolrådet, när kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar ej är till­

städes.

Ordförande i kyrkorådet och skolrådet för samfällighet, varom förmäles i

kap. 2 § 4 mom. 1 andra stycket är den kyrkoherde, som förordnats att

föra ordet i kyrkostämman. Vice ordförande i kyrkorådet för sådan sam­

fällighet är den kyrkoherde, som förordnats att vara vice ordförande i

stämman.

Skolrådet väljer inom sig för varje år en vice ordförande.

Fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse utse inom sig för varje

år ordförande och vice ordförande.

§ 8.

Kyrkorådet och skolrådet sammanträda på ordförandens kallelse så ofta

han finner det nödigt eller minst halva antalet ledamöter gör framställning

därom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Kungl. Majus proposition nr 100.

215

§9-

Suppleanterna böra i vid valet bestämd ordning kallas till tjänstgöring,

i den mån sådant erfordras till följd av hinder för ledamot eller vid upp­

kommen ledighet, som ej ännu kunnat fyllas, efter ledamot, som icke ut­

setts vid proportionellt val.

§ io.

Kyrkorådet eller skolrådet må ej handlägga ärende, såvida icke flera än

hälften av ledamöterna äro tillstädes.

§ 11-

Med avseende å kyrkorådet och skolrådet skall vad i kap. 2 § 12 mom. 1

är stadgat för kyrkostämma äga motsvarande tillämpning; dock att, där om­

röstning äskas, den alltid skall ske öppet.

§ 12.

Vid kyrkorådets eller skolrådets sammanträde skall ordföranden föra eller

på sitt ansvar låta föra protokoll.

Justering av protokollet verkställes av ordföranden jämte minst två där­

till för varje gång av rådet utsedda närvarande ledamöter. Justering må

ock verkställas av rådet antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Sedan protokollet blivit justerat, skall tillkännagivande därom ske från

predikstolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles, och

bevis därom åtecknas protokollet eller särskilt utfärdas.

Envar äger att taga avskrift av kyrkorådets eller skolrådets protokoll och

att utan lösen få avskriftens riktighet bestyrkt.

§ 13-

Kyrkorådets ordförande åligger att ombesörja rådets skriftväxling, mot­

taga alla till rådet ställda framställningar, ansvara för att räkenskaper föras

i enlighet med givna föreskrifter, vårda rådets handlingar och hålla register

över dem.

För skolrådets ordförande gälla enahanda föreskrifter.

§ 14-

Kyrkorådet och skolrådet utse för varje år inom eller utom sig en kassa­

förvaltare.

Kyrkvärdar väljas av kyrkorådet bland dess ledamöter för en tid av

två år.

§ 15-

Ledamöter av kyrkorådet eller skolrådet, vilka genom att överträda denna

lag eller särskilt givna föreskrifter eller eljest uppsåtligen eller av vårds­

löshet tillskynda församlingen eller skoldistriktet skada, äro, jämte det ansvar

enligt allmän lag, som må ifrågakomma, underkastade skyldighet, en för alla

och alla för en, att ersätta skadan.

216

Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn ledamöter av

styrelser samt personer, som blivit utsedda för särskilda förvaltnings- eller

verkställighetsbestyr.

§ 16.

Örn kyrkorådets och skolrådets befattning med uppgörande av utgifts-

ock inkomstförslag samt örn revision och meddelande av ansvarsfrihet sägs

i kap. 5.

Beträffande vård av kyrka och kyrkoegendom samt av medel, som stå

under domkapitlets inseende, ävensom i fråga örn föryttring av sådan egen­

dom gäller vad särskilt är stadgat.

Kap. 5. Om avgifter och räkenskaper.

§ I-

De avgifter, örn vilka kyrkostämma eller kyrkofullmäktige besluta, skola

utom i de fall, för vilka annorlunda är i lag eller författning föreskrivet,

utgå på sätt örn täckande av kommuns skattebehov är stadgat i förordningarna

örn kommunalstyrelse på landet och i stad.

Angående den lindring i skattskyldigheten till svenska kyrkan samt hennes

prästerskap och betjänte, som tillkommer vissa främmande trosbekännare,

är särskilt stadgat.

§ 2.

Det åligger kyrkorådet att för kyrkan samt skolrådet att för skolan och

församlingsbiblioteket årligen uppgöra ett utgifts- och ett inkomstförslag för

det nästföljande kalenderåret. Finnes fortsättningsskolestyrelse eller biblio-

teksstyrelse åligger det sådan styrelse att uppgöra utgifts- och inkomstförslag

i vad på styrelsens befattning ankommer.

I utgiftsförslaget skola upptagas de utgifter, som redan äro beslutade att

utgå under det nästföljande året, ävensom de, vilka kyrkorådet eller skol­

rådet eller särskild styrelse anser därutöver erforderliga.

Inkomstförslaget skall upptaga de inkomster, som för det nästföljande

året äro eller anses vara att påräkna.

§ 3.

Utgifts- och inkomstförslagen skola från dagen för kungörandet av ordi­

narie kyrkostämma eller kyrkofullmäktigsammanträde i oktober månad varje

år hållas tillgängliga på lämpligt ställe, som tillkännagives i kungörelsen.

Pa nämnda stämma eller sammanträde skola förslagen framläggas till prövning.

§4.

Vad kyrkostämman eller kyrkofullmäktige beslutat till uttaxering skall, allt

efter ändamålets beskaffenhet, genom kyrkorådet eller skolrådet eller sär­

skild styrelse delgivas i landsförsamling kommunalnämnden och i stadsför­

samling drätselkammaren, vilka det åligger att verkställa debitering och upp­

börd av dessa avgifter samt att avlämna medlen till kyrkorådet eller skol­

rådet eller särskild styrelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

217

Där till följd av särskilda förhållanden annan ordning för uppbördens

verkställande finnes vara lämplig eller nödig, må kyrkostämman eller kyrko­

fullmäktige besluta därom.

§ 5.

Mom. 1. Av kyrkostämman eller kyrkofullmäktige skola årligen utses två

eller flera revisorer samt lika många suppleanter för granskning av näst­

följande årets förvaltning.

Mom. 2. Den, vilken såsom ledamot av kyrkorådet eller skolrådet eller

eljest är redovisningsskyldig till församlingen, må icke väljas till revisor eller

revisorssuppleant för granskning av förvaltning, för vilken lian har att redo­

visa, ej heller deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning

av sådan förvaltning eller i beslut med anledning av granskningen.

§ 6.

Det åligger kyrkorådet och skolrådet ävensom särskild styrelse att i enlig­

het med givna föreskrifter föra räkenskaper över sin förvaltning och avsluta

dem för kalenderår. Räkenskaperna skola senast den 1 mars hållas till­

gängliga för revisorerna.

§

Revisionsberättelsen skall senast den 1 april avlämnas till kyrkostämmans

ordförande, som över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes för­

klaringar så tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna framläggas till

granskning å ordinarie kyrkostämma eller kyrkofullmäktigsammanträde, som

hålles före utgången av maj månad.

§ 8.

På beslut av kyrkostämman eller kyrkofullmäktige ankommer, huruvida

framställd anmärkning skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen med­

delas eller laga åtgärd för bevarande av församlingens rätt skall vidtagas.

Anställes ej talan å förvaltningen under den tid revisionsberättelsen avser

inom ett år från det berättelsen framlades å kyrkostämma eller kyrkofullmäk­

tigsammanträde, vare så ansett, som örn ansvarsfrihet blivit beviljad. Utan

hinder av att ansvarsfrihet beviljats må talan föras på grund av brottslig

handling, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett även den handling.

§ 9.

Genom bestämmelserna i §§ 5—8 göres ej ändring i föreskrifterna örn

särskild revision av kyrko- och skolräkenskaper.

Kap. (>. Örn underställning oell besvär.

§ I-

För att vinna bindande kraft skola kyrkostämmas eller kyrkofullmäktiges

beslut underställas Konungens prövning och fastställelse, då de angå:

a) avhändande eller pantförskrivning av sådan församlingen tillhörig fastig­

het, som utan att räknas till kyrkoegendom för något dess gemensamma

Kungl. Majus proposition nr 100.

218

nytta avseende ändamål tillfallit församlingen genom gåva eller testamente,

ävensom överenskommelse, som medför ändring i någon församlingens rättig­

het till sådan fastighet;

b) upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen, dock att

underställning icke erfordras, där ej i följd av beslutet sammanlagda be­

loppet av församlingens utan underställning skedda upplåning icke över­

stiger hälften av den summa, som för det sistförflutna kalenderåret beslutits

skola i församlingen anskaffas genom uttaxering; samt

c) påläggande av avgifter, vilka erfordra uttaxering för längre tid än

fem år.

Beslut, som skall underställas Konungens prövning, skall insändas till läns­

styrelsen, vilken det åligger att överlämna handlingarna jämte eget yttrande

till Konungen.

§

2

.

Mom. 1. Länsstyrelsens godkännande erfordras för att giva gällande kraft

åt beslut rörande arvode enligt kap. 2 § 13 mom. 2.

Samtliga av församlingen för ett och samma kalenderår fattade beslut

av beskaffenhet, som nyss sagts, skola samtidigt och senast under det år

besluten avse underställas länsstyrelsens prövning, vid äventyr att beslut,

såvida ej särskilda omständigheter anses böra föranleda undantag, icke vinner

godkännande. Till ledning vid prövningen av dessa beslut skall tillgång

beredas länsstyrelsen till tablå över församlingens ekonomiska ställning det

år besluten avse.

Underställt beslut skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Yägras

fastställelse, skall skälet därför uppgivas.

Kyrkostämman eller, örn det underställda beslutet fattats av kyrkofull­

mäktige, dessa må, örn fog därtill anses finnas, över vägrad fastställelse föra

klagan hos Konungen.

Mom. 2. Beslut örn beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas

genom upplåning, skall för att bliva gällande underställas länsstyrelsen,

vilken, där det efter inhämtade upplysningar örn församlingens ekonomiska

ställning finnes uppenbart, att upplåningen icke kan ske utan Konungens

tillstånd, förbjuder beslutets verkställande innan sådant tillstånd erhållits

men i annat fall förklarar hinder ej möta för verkställigheten. Örn klagan

över meddelat förbud gäller vad i mom. 1 är stadgat örn klagan över vägrad

fastställelse.

§3-

Medlem av församling, som ej nöjes åt kyrkostämmans eller kyrkofull­

mäktiges beslut, äger att, örn han tilltror sig kunna visa, att beslutet icke

tillkommit i laga ordning, eller att det står i strid med allmän lag eller

författning eller annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslu­

tet, eller att det kränker hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund,

söka rättelse däri genom besvär. Besvären skola, jämte det överklagade

beslutet inom trettio dagar efter den dag, då tillkännagivande örn verkställd

justering av det över beslutet förda protokollet ägt rum, dagen då det

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

219

skedde likväl oräknad, ingivas, i mål, som avses i kap. 1 § 2 a)—c) ock

e) till domkapitlet, men i andra mål till länsstyrelsen. Det åligger kla­

ganden därjämte såväl att vid besvären foga bevis om dagen, då berörda till­

kännagivande ägde rum, som ock att inom fjorton dagar efter det tiden för

besvärens inlämnande utgått, till kyrkostämmans eller, där beslutet fattats

av kyrkofullmäktige, till dessas ordförande ingiva diariebevis däröver, att

lian besvärat sig.

Försummar klaganden något av vad sålunda är föreskrivet, må beslutet

gå i verkställighet.

Länsstyrelsen och domkapitlet böra giva varandra del av besvären, när

ärendet kan anses höra till gemensam behandling.

§ 4-

Gå besvären ut därpå, att beslutet icke tillkommit i laga ordning, eller

att det står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes över­

skrider deras befogenhet, som fattat beslutet, äger den prövande myndig­

heten, där besvären finnas böra godkännas, att förbjuda beslutets verk­

ställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit genom beslutet

kränkt, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen till förmån för den

som klagat men står beslutet i övrigt fast, utan så är att det finnes strida

mot allmän lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund, då den

prövande myndigheten må förordna örn upphävande av beslutet i dess

helhet.

§5-

I avseende å tid och sätt för sökande av ändring i utslag, som meddelats

av länsstyrelsen eller domkapitlet, gäller efter varje måls beskaffenhet vad

särskilt är stadgat.

§ 6

.

För besvärs anförande mot beslut av kyrkorådet eller skolrådet i sådana

mål och ärenden, vilka rådet på grund av föreskrifter i särskilda allmänna

författningar har att handlägga, gäller vad i dessa författningar för varje fall

finnes stadgat.

I övrigt skall, där medlem av församling ej nöjes åt beslut av kyrkorådet

eller skolrådet, där ej beslutet är av rent förberedande eller verkställande

art, vad i §§ 3—5 är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Utan hinder av förd klagan må beslutet gå i verkställighet, där icke den

prövande myndigheten annorledes förordnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Bilaga B.

Utkast

till

Lag örn församlingsstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas som följer:

Kap. 1. Allmänna bestämmelser

§ I-

Yarje territoriell kyrkoförsamling äger att själv, efter vad i denna lag

närmare bestämmes, vårda sina medlemmars gemensamma kyrkliga angelä­

genheter samt vissa ärenden rörande folkundervisningen, såvitt det icke

enligt gällande författningar tillkommer staten eller staden att handhava dem.

Vad i denna lag stadgas skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse

jämväl för icke territoriell församling, örn församlingen önskar det. I annat

fall följes den ordning, som förut varit övlig.

§ 2.

Kyrkliga angelägenheter och ärenden rörande folkundervisningen, som av­

ses i denna lag, äro frågor örn:

a) åtgärder till vidmakthållande av ordning under gudstjänsten;

b) upprättande och underhåll av församlingsbibliotek;

c) tillsättande och avskedande av organister, kyrkosångare, klockare och

andra kyrkobetjänte;

d) prästerskapets och kyrkobetjäntes löneförmåner;

e) kyrkomedels användande;

f) hushållning med och vård örn kyrkans och annan församlingen tillhörig

egendom;

g) byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hör, lokal för försam­

lingsbibliotek samt boställen för prästerskap och kyrkobetjänte;

h) avgifter till kyrka och församlingsbibliotek;

i) fördelning av bänkrum i kyrkan; samt

j) avgifter för begagnande av kyrkklockor eller annan kyrkans egendom.

Örn vården av vissa kyrkogårdar är särskilt stadgat.

§3.

Församlings beslutanderätt utövas genom kyrkofullmäktige.

I vissa fall utövas beslutanderätten genom församlingsdelegerade.

Förvaltning och verkställighet tillkomma kyrkoråd, skolråd eller biblioteks-

styrelse eller de andra styrelser eller personer, som äro utsedda för särskilda

förvaltnings- eller verkställighetsbestyr.

221

§ 4.

Yad i lag eller författning är stadgat om befogenhet eller skyldighet för

kyrkostämmas ordförande skall anses i stället gälla kyrkofullmäktiges ord­

förande.

Där i lag eller författning viss befogenhet tillagts den som äger deltaga

i kyrkostämmas överläggningar och beslut, skall sådan befogenhet tillkomma

den som äger rösträtt vid val av kyrkofullmäktige.

Kap. 2. Om kyrkofullmäktige.

§ 1-

Kyrkofullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden salunda, att

församling med 10,000 invånare eller därunder utser 15—25;

församling med över 10,000 till och med 20,000 invånare utser 20 30;

församling med över 20,000 till och med 40,000 invånare utser 25 35; samt

församling med över 40,000 invånare utser 30—50.

Antalet fullmäktige bestämmes inom nu stadgad begränsning av magistraten.

§

2

.

Rösträtt vid val av kyrkofullmäktige tillkommer envar, som är mantals­

skriven inom församlingen och äger rösträtt vid val av stadsfullmäktige.

Sådan rättighet tillkommer dock icke:

a) främmande religionsbekännare;

b) den som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan; eller

c) den som är medlem av icke territoriell församling.

§ 3.

Örn upprättande av röstlängd och örn röstlängdens bindande verkan stad­

gas i lagen örn kommunala val.

§4.

Kyrkofullmäktige väljas bland de röstberättigade, som äro boende inom

församlingen och uppnått tjugufem års ålder.

Kyrkofullmäktig kan ej den vara, som:

a) är omyndig;

b) är i konkurstillstånd;

c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;

d) på grund av honom ådömd straffpåföjd icke må utöva allmän befatt­

ning eller genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till på­

följd, som nu är sagd, eller är ställd under framtiden för brott, vilket kan

medföra sådan påföljd; eller

e) är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara kyrkofullmäktig än:

a) kvinna;

b) ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra

uppdraget;

Kungl. Majlis proposition nr 100.

222

c) den som uppnått sextio års ålder;

d) den som icke vidare är inom församlingen mantalsskriven och boende;

e) den som eljest uppgiver hinder, vilket godkännes av flertalet bland

övriga fullmäktige; eller

f) vid valtillfället den som efter de fyra sistförflutna årens tjänstgöring

såsom kyrkofullmäktig är i ordning att avgå därifrån.

Nedan nämnda personer må med hänsyn till sin ämbets- eller tjänste­

mannaställning icke vara kyrkofullmäktige, nämligen överståthållaren, under­

ståthållaren eller polismästaren, ej heller tjänstemän eller betjänte, vilka

äro anställda vid församlingens medelsförvaltning och äro för sin förvaltning

redovisningsskyldiga.

§ 5.

Kyrkofullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1 april

det år, då valet skedde.

Har beslut fattats örn ändring av fullmäktiges antal, skall församlingen

ändock intill utgången av det år, då allmänna fullmäktigval nästa gång

skola förrättas, företrädas av fullmäktige till det antal, som tidigare blivit

bestämt, och må förty icke i anledning av ändringen särskilt fullmäktigval

företagas. Yad nu är sagt gäller, ändå att ändring av fullmäktiges antal

påkallas av folkmängdens ökning eller minskning.

Örn val av kyrkofullmäktige i anledning av ändring i ecklesiastik indel­

ning är särskilt stadgat.

§ 6-

För val av kyrkofullmäktige skall församling, där mera än trettio full­

mäktige skola väljas, indelas i valkretsar. Valbarhet är ej inskränkt inom

valkrets.

Vid valkretsindelningen iakttages, att varje krets kommer att utse minst

tio, högst tjugu kyrkofullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet

inom varje krets en kyrkofullmäktig utses för varje befolkningstal motsva­

rande det som erliålles, då församlingens folkmängd delas med antalet full­

mäktige för hela församlingen; att varje valkrets skall kunna omslutas med

en sammanhängande gränslinje; samt att antalet fullmäktige för hela försam­

lingen, i den män utan olägenhet kan ske, fördelas lika på de särskilda val­

kretsarna.

Örn indelningen i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets

äga, efter därom av kyrkorådet uppgjort förslag, kyrkofullmäktige göra fram­

ställning hos magistraten. Utan föregående framställning må magistraten

förordna örn sådan indelning, sedan tillfälle beretts kyrkofullmäktige att av­

giva yttrande i ärendet. Beslut örn indelning i valkretsar skall meddelas

senast tva månader före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet

skall träda i tillämpning.

§

?'

Beträffande valdag samt vals kungörande, förrättande och avslutande, så

ock i fråga örn förfarandet, när kyrkofullmäktig avgår före den bestämda

Kungl. Majus proposition nr 100.

tjänstgöringstidens utgång, skall vad om val av stadsfullmäktige i Stockholm är stadgat äga motsvarande tillämpning.

§ 8.

Kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar eller den prästman inom församlingen, som kyrkoherden därtill förordnar, eller då någon därtill ej är utsedd, den prästman, som är kyrkoherden närmast i ämbetet, är ordförande bland kyrkofullmäktige.

§ 9.

Kyrkofullmäktigsammanträde skall hållas i församlingssalen eller kyrkan eller å annat ställe, som för sådant ändamål blivit av fullmäktige särskilt bestämt.

§ io.

Ordinarie sammanträden skola av kyrkofullmäktige hållas varje år före utgången av maj månad för besluts fattande i anledning av berättelsen örn föregående årets räkenskaper och förvaltning ävensom före utgången av no­ vember månad för bestämmande av församlingens utgifts- och inkomststat och för anställande av val till de befattningar inom församlingen, vilka vid årets slut bliva lediga, samt av revisorer och revisorssuppleanter.

I övrigt sammanträda kyrkofullmäktige när Överståthållarämbetet eller konsistorium därom förordnar eller visitatioesförrättare, kyrkorådet, skol­ rådet, biblioteksstyrelse eller de flesta av fullmäktige sådant äska eller ord­ föranden finner det nödigt.

§ U.

Kungörelse örn kyrkofullmäktigsammanträde utfärdas av fullmäktiges ord­ förande och skall innehålla bestämd uppgift örn tid, ställe och överläggnings- ämne för sammanträdet. Kungörelsen skall minst en vecka före samman­ trädet uppläsas från predikstolen och anslås vid församlingens pastorsexpe­ dition. Är sammanträde utsatt till dag, då gudstjänst tidigare hålles, skall kungörelsen den dagen ånyo uppläsas. För ärende, som fordrar så skynd­ sam handläggning, att kungörande i nu föreskriven ordning icke medhinnes, må sammanträde hållas efter kortare kungörelsetid och även samma dag det blivit pålyst; dock må ej vid sådant sammanträde beslut fattas örn utgift eller örn avhändande av församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande av någon församlingens rättighet.

Den omständigheten, att kungörelse örn sammanträde ej blivit anslagen, utgör ej hinder för sammanträdes hållande.

Skriftlig kallelse till sammanträdet, innehållande sådan uppgift, som ovan sägs, bör, såvitt möjligt är, genom ordförandens försorg senast fyra dagar förut delgivas envar fullmäktig eller med posten översändas till honom.

§ 12.

Varje kyrkofullmäktig äger en röst. Kyrkofullmäktige må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida icke flera än hälften av dem äro tillstädes. Är tillstädesvarande fullmäktig

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

223

224

enligt stadgandet i kap. 5 § 5 mom. 2 hindrad att deltaga i visst ärende,

utgör ej den omständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande

icke överstiger hälften av fullmäktiges hela antal, hinder för ärendets före­

tagande.

Ordförande eller ledamot, som utan anmält, av kyrkofullmäktige godkänt

hinder avhåller sig från sammanträde, skall höta till församlingens kassa fem

kronor och dubbelt så mycket, örn sammanträdet måste i anseende till de

närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.

§ 13-

De ärenden, som av kyrkofullmäktige företagas till avgörande, skola förut

vara vederbörligen beredda av kyrkorådet, skolrådet eller biblioteksstyrelse

eller ock av en eller flera särskilt för sådan beredning utsedda personer.

Val må dock kunna av kyrkofullmäktige förrättas utan föregående bered­

ning. Lag samma vare örn avgörande av ärende, som kräver skyndsam hand­

läggning och icke avser utgift eller avhändande av församlingen tillhörig

egendom eller efterskänkande av någon församlingens rättighet.

§ 14.

Mom. 1. Kan ärende, som handlägges å kyrkofullmäktigsammanträde,

icke å den utsatta dagen bringas till slut, skall sammanträdet fortsättas å

annan dag, varom, därest fullmäktige så besluta, kallelse i vanlig ordning

utfärdas. Beslutes icke sådan kallelse, har ordföranden att, innan samman­

trädet upplöses, bestämma och för de närvarande tillkännagiva tid för det

fortsatta sammanträdet.

Örn fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är proportionellt,

gäller vad därom är särskilt stadgat.

Moni. 2. Begäres vid ärendes behandling å kyrkofullmäktigsammanträde

uppskov med detsammas avgörande och förena sig minst en tredjedel av de

närvarande därom, skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden

har att bestämma och i vanlig ordning kungöra.

Uppskov må ej, såvida det icke beslutes i vanlig ordning, ske i fråga om

val eller mera än en gång i samma ärende.

§ 15.

Ordföranden åligger att å kyrkofullmäktigsammanträde framställa ärendena

till överläggning samt att tillse, att ej andra frågor företagas till avgörande

än de som finnas angivna i kallelsen till sammanträdet.

Ny fråga kan vid kyrkofullmäktigsammanträde väckas av envar röstbe­

rättigad men må icke avgöras förr än vid annat sammanträde samt efter

vederbörlig beredning och kallelse.

§ 16.

Mom. 1. Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, fram­

ställer ordföranden proposition, så avfattad, att den kan besvaras med ja

eller nej.

Kungl. Majus proposition nr 100.

225

Ordföranden tillkännager därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet

utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med klubbslag.

Äskas omröstning, skall den verkställas efter upprop och, utom vid val

eller därest i annat ärende sluten omröstning begäres, ske öppet. Där ej för

särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången genom enkel plura­

litet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, skiljer

vid val lotten mellan lika rösttal, men blir i övriga fall den mening beslut,

som ordföranden biträder.

Val av kyrkoråd, skolråd och billbo tekssty reise samt av församlings-

delegerade, revisorer och revisorssuppleanter, så ock av två eller flera

personer för särskild beredning av ärenden, som skola företagas till av­

görande inom kyrkofullmäktige, skall vara proportionellt, därest det begäres

av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erliålles, örn

samtliga väljandes antal delas med siffran för det antal personer, valet

avser, ökad med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt

stadgat.

Morn. 2. För beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen del­

tagandes röster, då beslutet avser:

a) avhändande av fastighet eller därifrån härflytande rättighet eller inköp

av fastighet;

b) beviljande av anslag till nytt ändamål eller behov;

c) beviljande av anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men

för vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått i

församling, där högsta uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger tio

kronor för skattekrona;

d) höjande av visst under året näst före det, som höjningen avser, utgå­

ende anslag, då höjningen skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxe­

ringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxe­

ringen av sådan skatt överstiger tretton kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av samma skatt överstiger sexton kronor för skattekrona;

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning;

f) upptagande eller förnyande av lån, varunder inbegripes borgen, eller

förlängning av tiden för erhållet låns återbetalande; samt

g) efterskänkande av oguldna kommunalutskylder, när sådant lagligen

kan ske.

Till nytt ändamål eller behov hänföres i b) sådant, för vilket anslag ej

utgått under tio år näst före det år, som anslaget avsei.

Med allmän kommunalskatt förstås i c) och d) sådan skatt, evad den

beslutats av stadsfullmäktige eller kyrkofullmäktige.

Mom. 3.

Beslut örn beviljande av anslag skall för att vara giltigt tillika

innefatta, huruvida erforderligt belopp skall anskaffas genom uttaxering av

allmän kommunalskatt eller utgå av tillgängliga medel eller upplånas.

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. 78 höft. (Nr 100.)

87o s9 15

Kungl. Majlis proposition nr 100.

226

Kungl. Majus proposition nr 100.

§

17

-

Mom. 1. Efterskänkande av oguldna kommunalutskylder må av kyrko­ fullmäktige beslutas allenast där, efter prövning av varje särskilt fall, verk­ ligt ömmande omständigheter befunnits föreligga.

Mom. 2. Vad örn stadsfullmäktiges rätt att besluta örn ersättning åt innehavare av kommunalt uppdrag är stadgat skall i tillämpliga delar gälla jämväl i fråga örn kyrkofullmäktiges befogenhet att besluta örn dagtrakta­ mente och reseersättning åt vald ledamot av kyrkoråd och skolråd eller annan för handhavande av församlingens angelägenheter tillsatt styrelse, nämnd eller beredning eller åt revisor samt om arvode åt revisor eller åt ledamot, som utsetts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare, kassa­ förvaltare, föredragande eller verkställande ledamot eller till innehavare av annan motsvarande befattning inom rådet, styrelsen, nämnden eller bered­ ningen.

§

18

-

Vid kyrkofullmäktiges sammanträde föres protokoll under ordförandens inseende av kyrkonotarien eller, vid förfall för honom, av annan därtill av ordföranden utsedd person.

Protokollet skall upptaga, jämte de närvarande fullmäktiges namn, för varje ärende överlägguingsämnet och beslutet, med angivande, huruvida och i vilken ordning omröstning företagits.

Justering av protokollet verkställes å dag, som fullmäktige besluta, av ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av fullmäktige utsedda närvarande ledamöter. Justering må ock verkställas av fullmäktige antingen genast eller vid sammanträde senast fjorton dagar därefter, varom vid till­ fället underrättelse meddelas. Protokollet underskrives av protokollföraren samt bestyrkes, med anteckning örn justeringen, av ordföranden och de ut­ sedda justeringsmännen eller, där justeringen verkställts av fullmäktige, minst två vid sammanträdet närvarande ledamöter.

Sedan protokollet justerats, skall en förteckning över de vid samman­ trädet fattade besluten anslås vid församlingens pastorsexpedition. Förteck­ ningen, vilken tillika skall innehålla uppgift å dagen, då densamma anslagits, skall även införas i den tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen intagas, så ock i minst två andra av huvudstadens dagliga tidningar.

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor skola förvaras bland kyrkans övriga handlingar.

§ 19.

Den som vid kyrkofullmäktigsammanträde deltagit i avgörandet av ärende kan genast eller sist vid justeringen av protokollet avgiva reservation mot det fattade beslutet.

§ 20'

Ordföranden åligger att tillse, att utdrag av kyrkofullmäktiges justerade protokoll tillställes kyrkorådet, skolrådet eller biblioteksstyrelse eller de

227

andra styrelser eller personer, åt vilka verkställighet av fullmäktiges beslut

uppdragits. För övrigt äger envar att taga avskrift av protokollet och att

utan lösen få avskriftens riktighet bestyrkt.

§ 21.

Kyrkofullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga; dock kunna fullmäk­

tige för visst ärende besluta, att överläggningen skall hållas inom stängda

dörrar.

Ordföranden vakar över ordningen vid kyrkofullmäktigsammanträde samt

kan varna och, efter förutgången varning, låta utvisa envar som förhåller sig

oskickligt. Uppstår oordning, som icke kan avstyras, äger ordföranden upp­

lösa sammanträdet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Kap. 3. Om församlingsdelegerade.

§ L

Kyrklig angelägenhet, som är av den allmänna beskaffenhet, att den angår

hela huvudstaden samfällt och för vars avgörande erfordras församlingarnas

gemensamma beslut, skall, sedan ärendet av Överståthållarämbetet eller kon­

sistorium överlämnats till församlingarna, å en och samma dag, som be­

stämmes av konsistorium, behandlas å kyrkofullmäktigsammanträden i de

särskilda församlingarna. Örn de därvid fattade besluten skall konsistorium

underrättas. Hava församlingarna stannat i olika beslut, skall den fråga, i

vilken skiljaktighet förekommit, avgöras av församlingsdelegerade.

§2

.

Församlingsdelegerade utses av kyrkofullmäktige i varje församling bland

fullmäktige till ett antal av en delegerad för varje församling och därutöver

ytterligare en för varje vid det näst föregående årets utgång påbörjat tiotusen­

tal invånare i församligen.

Suppleanter utses till lika antal som delegerade.

Val av delegerade och suppleanter sker å dag, som konsistorium bestämmer.

§ 3.

Så snart ske kan efter valet skola delegerade på kallelse av ordföranden i

konsistorium sammanträda å ställe, som av denne bestämmes.

§4.

Varje församlingsdelegerad äger en röst.

Församlingsdelegerade må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida

icke flera än hälften av dem äro tillstädes. Beslut örn beviljande av nya

eller ökade avgifter eller utgörande av nya eller ökade besvär må ej fattas,

utan att minst fyra femtedelar av de delegerades hela antal äro tillstädes.

Delegerad eller suppleant, som blivit kallad till sammanträde och utan

anmält, av delegerade godkänt hinder avhåller sig från sammanträde, skall

böta till stadens kassa fem kronor och dubbelt så mycket, örn sammanträdet

måste i anseende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.

228

§

6

.

Kan ärende, som handlägges å församlingsdelegerades sammanträde, icke

å den utsatta dagen bringas till slut, skall sammanträdet fortsättas å annan

dag, som delegerade bestämma. Sammanträde må ej uppskjutas längre än

fjorton dagar. Till fortsatt sammanträde erfordras icke särskild kallelse till

delegerade oell suppleanter, som varit närvarande, vid beslutets fattande.

Däremot skola frånvarande delegerade och suppleanter av ordföranden i

konsistorium underrättas örn sammanträdets fortsättande. Suppleant, som

i delegerads ställe deltagit i behandling av ärende, skall, där ärendets be­

handling uppskjutes, örn möjligt fortfarande deltaga däri.

§

6

.

Församlingsdelegerade välja inom sig ordförande.

Beslut fattas genom öppen omröstning. I fråga om beviljande av nya

eller ökade avgifter eller besvär erfordras två tredjedelar av de i omröstningen

deltagandes röster. I annan fråga bestämmes utgången genom enkel pluralitet

av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, blir den

mening beslut, som ordföranden biträder.

§ 7.

Vid församlingsdelegerades sammanträde föres protokoll av sekreteraren

hos konsistorium.

Protokollet skall upptaga, jämte de närvarandes namn, överläggningsämnet

och beslutet.

Justering av protokollet verkställes å dag, som delegerade besluta, av

ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av delegerade utsedda

närvarande delegerade. Justering må ock verkställas av delegerade antingen

genast eller vid sammanträde senast fjorton dagar därefter, varom vid till­

fället underrättelse meddelas. Protokollet underskrives, med anteckning om

justeringen, av ordföranden och de utsedda justeringsmännen eller, där juste­

ringen verkställts av delegerade, minst två vid sammanträdet närvarande

delegerade.

Sedan protokollet justerats, skall tillkännagivande örn beslutet anslås vid

konsistoriums expedition. Tillkännagivandet, vilket tillika skall innehålla

uppgift å dagen, då detsamma anslagits, skall även dels tillställas försam­

lingarnas kyrkoherdar för att anslås vid pastorsexpeditionerna dels ock in­

föras i den tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen intagas,

så ock i minst två andra av huvudstadens dagliga tidningar.

Örn beslutet skall ock myndighet, som begärt ärendets handläggning av

församlingarna, erhålla underrättelse.

§

8

.

Med avseende å församlingsdelegerade och deras ordförande skall vad i

kap. 2 §§ 19 och 21 är stadgat beträffande kyrkofullmäktige och deras ord­

förande äga motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Kungl. Majus proposition nr 100.

229

§9.

Angår kyrklig angelägenhet allenast några av huvudstadens territoriella

församlingar, skall, därest församlingarna vid frågans behandling å kyrkofull-

mäktigsammanträde stanna i olika beslut, frågan avgöras vid sammanträde

med delegerade från dessa församlingar. Därvid skall vad i §§ 1—8 är

stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kap. 4. Om kyrkoråd och skolråd.

§ I-

I varje församling skall finnas ett kyrkoråd och ett skolråd. Kyrkoråd

och skolråd må, där det lämpligen låter sig göra, förenas till ett gemensamt

kyrko- och skolråd.

Där församling finner det lämpligt, må för förvaltningen och vården av

församlingsbibliotek utses särskild biblioteksstyrelse. Beträffande sådan sty­

relse skall, i den mån ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla vad

i denna lag är stadgat angående skolråd.

§

2

.

Kyrkorådet tillkommer att:

a) i avseende på religionens och sedernas vård vaka över efterlevnaden

av därom gällande författningar;

b) upptaga frågor örn oordning och oskick vid samt försummelse av

gudstjänsten;

c) vaka över att spridande av vilseförande läror må, såvitt möjligt är,

förekommas samt kyrklig tvedräkt och söndring förhindras;

d) tillsätta och avskeda andra kyrkobetjänte än organist, kyrkosångare

och klockare;

e) förvalta medel, som blivit ställda under kyrkorådets vård;

f) i alla frågor, som angå församlingens egendom eller eljest dess gemen­

samma rätt, bevaka och utföra församlingens talan vid alla tillfällen, då icke

särskilt ombud av församlingen förordnats för sådant ändamål; samt

g) även i övrigt vårda kyrkans angelägenheter.

Skolrådet tillhör att:

a) utöva den vård örn och befattning med folkskolan, som enligt gällande

författningar tillkommer skolrådet;

b) handhava förvaltningen och vården av församlingsbibliotek; samt

c) även i övrigt förvalta egendom och medel, som stå under skolrådets

vård.

Såväl kyrkorådet som skolrådet åligger, i vad på vartderas särskilda be­

fattning ankommer, därjämte att:

a) ombesörja verkställigheten av kyrkofullmäktiges och församlingsdele-

gerades beslut, i den mån ej sådan förvaltning eller verkställighet uppdragits

åt särskilt därtill utsedda styrelser eller personer;

230

b) hava överinseendet över för särskilda förvaltnings- eller verkställighets-

bestyr utsedda personers förvaltning;

c) verkställa beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling

hos kyrkofullmäktige; samt

d) avgiva infordrade betänkanden i församlingens angelägenheter.

Finnes biblioteksstyrelse, tillkommer det den att handhava förvaltningen

och vården av församlingsbibliotek.

§3-

Kyrkorådet må i frågor, som röra religionens och sedernas vård, ej

annorledes än genom allvarliga föreställningar och varningar söka förmå den

felande till bättring. Låter sig den felande därigenom icke rättas, äger

kyrkorådet att efter sakens beskaffenhet vidtaga den ytterligare åtgärd, som

överensstämmer med lag och författningar.

Kallas någon, som är boende eller uppehåller sig inom församlingen, till

inställelse inför kyrkorådet för att höras i ordnings- eller sedlighetsmål, som

är beroende på rådets omvårdnad, skall han hörsamma kallelsen, såvida han

minst fyra dagar förut erhållit del därav. Utebliver han utan laga förfall,

skall han böta fem kronor till församlingens skolkassa och tillhållas av rådet

genom förnyade vitén, som dock tillsammans ej må överstiga trettio kronor,

att inställa sig. Kan den tredskande ändå ej förmås till inställelse, må

rådet anlita Överståthållarämbetet.

§ 4.

Ledamöter i kyrkorådet och skolrådet väljas av kyrkofullmäktige till det

antal, som fullmäktige finna lämpligt med hänsyn till församlingens vidd

och folkmängd, dock må detta antal, ordföranden inberäknad, icke vara

under fem eller över elva. Jämte ledamöterna må utses lika många supp­

leanter.

0

5

-

Till ledamot i kyrkorådet eller skolrådet må väljas endast den som är

röstberättigad vid val av kyrkofullmäktige samt är boende inom församlingen

och uppnått tjugufem års ålder ävensom visat intresse, då fråga är örn leda­

mot i kyrkorådet, för det kyrkliga församlingslivet samt, vad angår ledamot

av skolrådet, för skolväsendet.

I avseende å obehörighet att vara ledamot i kyrkorådet eller skolrådet

samt rätt till avsägelse från sådant uppdrag skall vad i kaj3. 2 § 4 är stadgat

örn kyrko fullmäktig äga motsvarande tillämpning. Till ledamot av kyrko­

rådet eller skolrådet må ej väljas den som tillhör församlingens redovis-

ningsskyldiga och avlönade betjänte.

Yad örn ledamot i kyrkorådet eller skolrådet är stadgat gäller ock örn

suppleant.

§ 6.

Ledamöter och suppleanter i kyrkorådet och skolrådet väljas för fyra år,

räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Valet skall förrättas under tiden mellan den 15 november och december

månads slut det år, då allmänna val av kyrkofullmäktige ägde rum.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom

bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt

den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda in­

kallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår

annan ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänst­

göringstiden. Sådant val bör, där ej särskilda omständigheter annat för­

anleda, äga rum å ordinarie kyrkofullmäktigsammanträde under tiden mellan

den 15 november och årets slut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

231

§ 7.

Ordförande i kyrkorådet och skolrådet är kyrkoherden eller den hans

ämbete förvaltar eller den prästman inom församlingen, som kyrkoherden

därtill förordnar.

Skolrådet väljer inom sig för varje år en vice ordförande.

Biblioteksstyrelse utser inom sig för varje år ordförande och vice ord­

förande.

§8

.

Kyrkorådet och skolrådet sammanträda på ordförandens kallelse så ofta

han finner det nödigt eller minst halva antalet ledamöter gör framställning

därom.

§9.

Suppleanterna böra i vid valet bestämd ordning kallas till tjänstgöring,

i den mån sådant erfordras till följd av hinder för ledamot eller vid upp­

kommen ledighet, som ej ännu kunnat fyllas, efter ledamot, som icke ut­

setts vid proportionellt val.

§ 10.

Kyrkorådet eller skolrådet må ej handlägga ärende, såvida icke flera än

hälften av ledamöterna äro tillstädes.

§ 11-

Med avseende å kyrkorådet och skolrådet skall vad i kap. 2 § 16 mom. 1

är stadgat för kyrkofullmäktige äga motsvarande tillämpning; dock att, där

omröstning äskas, den alltid skall ske öppet.

§ 12.

Yid kyrkorådets sammanträde skall protokoll under ordförandens inseende

föras av kyrkonotarien eller, vid förfall för honom, av annan därtill av ord­

föranden utsedd person. På skolrådet ankommer att bestämma, av vem

protokollsföringen vid rådets sammanträde skall besörjas.

Justering av protokollet verkställes av ordföranden jämte minst två där­

till för varje gång av rådet utsedda närvarande ledamöter. Justering må

ock verkställas av rådet antingen genast eller vid nästa sammanträde.

232

Sedan protokollet justerats, skall en förteckning över de vid sammanträdet

fattade besluten anslås vid församlingens pastorsexpedition. Förteckningen,

vilken tillika skall innehålla uppgift å dagen, då densamma anslagits, skall

även införas i den tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen

intagas, så ock i minst två andra av huvudstadens dagliga tidningar.

En var äger att taga avskrift av kyrkorådets eller skolrådets protokoll

och att utan lösen få avskriftens riktighet bestyrkt.

§

13

.

Kyrkorådets skriftväxling besörjes under ordförandens inseende av kyrko-

notarien eller, vid förfall honom, av annan därtill av ordföranden utsedd

person. Ordföranden åligger att mottaga alla till rådet ställda framställningar,

ansvara för att räkenskaper föras i enlighet med givna föreskrifter, vårda

rådets handlingar och låta hålla register över dem.

För skolrådets ordförande gälla enahanda föreskrifter. Det tillkommer

rådet att bestämma, av vem dess skriftväxling skall besörjas.

§ 14.

Kyrkvärdar väljas av kyrkorådet bland dess ledamöter för en tid av

två år.

§ 15-

Ledamöter av kyrkorådet eller skolrådet, vilka genom att överträda denna

lag eller särskilt givna föreskrifter eller eljest uppsåtligen eller av vårds­

löshet tillskynda församlingen skada, äro, jämte det ansvar enligt allmän

lag, som må ifrågakomma, underkastade skyldighet, en för alla och alla för

en, att ersätta skadan.

Yad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn ledamöter

av styrelser samt personer, som blivit utsedda för särskilda förvaltnings-

eller verkställighetsbestyr.

§ 16.

Örn kyrkorådets och skolrådets befattning med uppgörande av utgifts-

och inkomstförslag samt örn revision och meddelande av ansvarsfrihet sägs

i kap. 5.

Beträffande vård av kyrka och kyrkoegendom samt av medel, som stå

under konsistoriums inseende, ävensom i fråga örn föryttring av sådan egen­

dom gäller vad särskilt är stadgat.

Kap. 5. Om avgifter och räkenskaper.

§ I-

De avgifter, örn vilka kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade besluta

skola utom i de fall, för vilka annorlunda är i lag eller författning föreskri­

vet, utgå på sätt örn täckande av kommunens skattebehov är stadgat i för­

ordningen örn kommunalstyrelse i Stockholm.

Den som är medlem av icke territoriell församling är icke skyldig att

Kungl. Maj.-ts proposition nr 100.

erlägga avgift till kyrka eller prästerskap i den territoriella församling, där

han är mantalsskriven.

Angående den lindring i skattskyldigheten till svenska kyrkan samt

hennes prästerskap och betjänte, som tillkommer vissa främmande trosbe­

kännare, är särskilt stadgat.

§

2

.

Det åligger kyrkorådet att för kyrkan samt skolrådet att för skolan, så­

vitt angår församlingen enskilt, och församlingsbibliotek årligen uppgöra ett

utgifts- och ett inkomstförslag för det nästföljande kalenderåret. Finnes

biblioteksstyrelse åligger det denna att uppgöra utgifts- och inkomstförslag-

för församlingsbiblioteket.

I utgiftsförslaget skola upptagas de utgifter, som redan äro beslutade att

utgå under det nästföljande året, ävensom de, vilka kyrkorådet, skolrådet

eller biblioteksstyrelse anser därutöver erforderliga.

Inkomstförslaget skall upptaga de inkomster, som för det nästföljande

året äro eller anses vara att påräkna.

§3.

Utgifts- och inkomstförslagen skola framläggas till prövning vid det kyrko-

fullmäktigsammanträde, som hålles före november månads utgång.

§4.

Yad kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade beslutat till uttaxering

skall, allt efter ändamålets beskaffenhet, genom kyrkorådet, skolrådet eller

biblioteksstyrelse delgivas Överståthållarämbetet, vilket det åligger att i den

för debitering och uppbörd av kommunalutskylder i allmänhet stadgade

ordningen verkställa debitering och uppbörd av dessa avgifter samt att av­

lämna medlen till kyrkorådet, skolrådet eller biblioteksstyrelsen.

Där till följd av särskilda förhållanden annan ordning för uppbördens

verkställande finnes vara lämplig eller nödig, må kyrkofullmäktige besluta

därom.

§5.

Mom. 1. Av kyrkofullmäktige skola årligen utses två eller flera revisorer

samt lika många suppleanter för granskning av nästföljande årets förvaltning.

Mom. 2. Den, vilken såsom ledamot av kyrkorådet eller skolrådet eller

eljest är redovisningsskyldig till församlingen, må icke väljas till revisor eller

revisorssuppleant för granskning av förvaltning, för vilken han har att redo­

visa, ej heller deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning

av sådan förvaltning eller i beslut med anledning av granskningen.

§

6

.

Det åligger kyrkorådet och skolrådet ävensom biblioteksstyrelse att i en­

lighet med givna föreskrifter föra räkenskaper över sin förvaltning och av­

sluta dem för kalenderår. Räkenskaperna skola senast den 1 mars hållas

tillgängliga för revisorerna.

Kungl. Majus proposition nr 100.

233

234

Kungl. Majlis proposition nr 100.

§ 7.

Revisionsberättelsen skall senast den 1 april avlämnas till kyrkofullmäk­

tiges ordförande, som över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes

förklaringar så tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna framläggas

till granskning å det ordinarie kyrkofullmäktigsammanträde, som hålles

före utgången av maj månad.

§ 8.

På beslut av kyrkofullmäktige ankommer, huruvida framställd anmärkning

skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen meddelas eller laga åtgärd

för bevarande av församlingens rätt skall vidtagas. Anställes ej talan å för­

valtningen under den tid revisionsberättelsen avser inom ett år från det be­

rättelsen framlades å kyrkofullmäktigsammanträde, vare så ansett, som örn

ansvarsfrihet blivit beviljad. Utan hinder av att ansvarsfrihet beviljats må

talan föras på grund av brottslig handling, där ej ansvarsfriheten uppen­

barligen avsett även den handling.

Kap. 6. Om underställning och besvär.

§ I-

För att vinna bindande kraft skola kyrkofullmäktiges beslut underställas

Konungens prövning och fastställelse, då de angå:

a) avhändande eller pantförskrivning av sådan församlingen tillhörig fastig­

het, som utan att räknas till kyrkoegendom för något dess gemensamma

nytta avseende ändamål tillfallit församlingen genom gåva eller testamente,

ävensom överenskommelse, som medför ändring i någon församlingens rättig­

het till sådan fastighet;

b) upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen, dock att

underställning icke erfordras, där ej i följd av beslutet sammanlagda be­

loppet av församlingens utan underställning skedda upplåning icke över­

stiger hälften av den summa, som för det sistförflutna kalenderåret beslutits

skola i församlingen anskaffas genom uttaxering; samt

c) påläggande av avgifter, vilka erfordra uttaxering för längre tid än

fem år.

Beslut, som skall underställas Konungens prövning, skall insändas till

Överståthållarämbetet, vilket det åligger att överlämna handlingarna jämte

eget yttrande till Konungen.

§

2

.

Mom. 1. Överståthållarämbetets godkännande erfordras för att giva gäl­

lande kraft åt beslut rörande arvode enligt kap. 2 § 17 mom. 2.

Samtliga av församlingen för ett och samma kalenderår fattade beslut

av beskaffenhet, som nyss sagts, skola samtidigt och senast under det år

besluten avse underställas överståthållarämbetets prövning, vid äventyr att

beslut, såvida ej särskilda omständigheter anses böra föranleda undantag,

235

icke vinner godkännande. Till ledning vid prövningen av dessa beslut skall

tillgång beredas Överståthållarämbetet till tablå över församlingens ekono­

miska ställning det år besluten avse.

Underställt beslut skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Väg­

ras fastställelse, skall skälet därför uppgivas.

Kyrkofullmäktige må, örn fog därtill anses finnas, över vägrad fastställelse

föra klagan hos Konungen.

Mom. 2. Beslut örn beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas

genom upplåning, skall för att bliva gällande underställas Överståthållar­

ämbetet, vilket, där det efter inhämtade upplysningar örn församlingens eko­

nomiska ställning finnes uppenbart, att upplåningen icke kan ske utan

Konungens tillstånd, förbjuder beslutets verkställande innan sådant tillstånd

erhållits men i annat fall förklarar hinder ej möta för verkställigheten. Örn

klagan över meddelat förbud gäller vad i mom. 1 är stadgat örn klagan över

vägrad fastställelse.

§3.

Medlem av församling, som ej nöjes åt kyrkofullmäktiges beslut, äger att,

örn han tilltror sig kunna visa, att beslutet icke tillkommit i laga ordning,

eller att det står i strid med allmän lag eller författning eller annorledes

överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, eller att det kränker hans

enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund, söka rättelse däri genom

besvär. Besvären skola, jämte det överklagade beslutet, före klockan 12 å

fjortonde dagen efter den, då förteckning, däri beslutet upptagits, anslogs

vid pastorsexpeditionen, dagen då det skedde likväl oräknad, ingivas i mål,

som avses i kap. 1 § 2 a)—c) och e) till konsistorium men i andra mål till

Överståthållarämbetet. Det åligger klaganden därjämte såväl att vid besvären

foga bevis örn dagen, då förteckningen anslogs, som ock att inom fjorton

dagar efter det tiden för besvärens inlämnande utgått, till kyrkofullmäktiges

ordförande ingiva diariebevis däröver, att han besvärat sig.

Försummar klaganden något av vad sålunda är föreskrivet, må beslutet

gå i verkställighet.

Överståthållarämbetet och konsistorium böra giva varandra del av be­

svären, när ärendet kan anses höra till gemensam behandling.

§4.

Gå besvären ut därpå, att beslutet icke tillkommit i laga ordning, eller

att det står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes över­

skrider deras befogenhet, som fattat beslutet, äger den prövande myndig­

heten, där besvären finnas böra godkännas, att förbjuda beslutets verk­

ställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit genom beslutet

kränkt, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen till förmån för den

som klagat men står beslutet i övrigt fast, utan så är att det finnes strida

mot allmän lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund, då den

prövande myndigheten må förordna om upphävande av beslutet i dess helhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

236

§ ö.

I avseende å tid och sätt för sökande av ändring i utslag, som meddelats

av Överståthållarämbetet eller konsistorium, gäller efter varje måls beskaffen­

het vad särskilt är stadgat.

§

6

.

Yad i §§ 1—5 är stadgat örn kyrkofullmäktiges beslut skall i tillämpliga

delar gälla beträffande beslut av församlingsdelegerade. Tiden för anförande

av besvär skall räknas från dagen, då förteckning, däri beslutet upptagits,

anslogs vid konsistoriums expedition.

§ ?•

För besvärs anförande mot beslut av kyrkorådet eller skolrådet i sådana

mål och ärenden, vilka rådet på grund av föreskrifter i särskilda allmänna

författningar har att handlägga, gäller vad i dessa författningar för varje fall

finnes stadgat.

I övrigt skall, där medlem av församling ej nöjes åt beslut av kyrkorådet

eller skolrådet, där ej beslutet är av rent förberedande eller verkställande

art, vad i §§ 3—5 är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Utan hinder av förd klagan må beslutet gå i verkställighet, där icke den

prövande myndigheten annorledes förordnar.

Kungl. Majus proposition nr 100.

Kungl. Majus proposition nr 100.

237

Bilaga C.

Utkast

till

Lag om införande av lagen örn församlingsstyrelse in. m.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Från och med den 1 januari 1931 skola, med iakttagande av vad i denna

lag stadgas, följande nu antagna lagar lända till efterrättelse:

lagen örn församlingsstyrelse;

lagen örn församlingsstyrelse i Stockholm;

lagen örn kommunala val, i vad den avser val av kyrkofullmäktige;

lagen örn proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma

m. m. i vad den avser val å kyrkostämma och inom kyrkofullmäktige; samt

lagen örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 13 juni 1919 (nr

293) om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indel­

ning, i vad den avser ändring i 38, 40, 42, 43 och 45 §§ i sistnämnda lag.

§ 2.

Genom de nya lagarna upphävas följande förordningar och stadga:

förordningen den 21 mars 1862 (nr 15) örn kyrkostämma, samt kyrkoråd

och skolråd;

förordningen den 20 november 1863 (nr 58) om kyrkostämma, samt kyrko­

råd och skolråd i Stockholm;

förordningen den 5 maj 1882 (nr 20) angående kyrkofullmäktige och kyrko­

nämnd i Göteborg; samt

stadgan den 13 juni 1913 (nr 79) örn proportionellt valsätt vid vissa val

inom landsting och stadsfullmäktige m. m. ivad den avser val å kyrkostämma;

tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring av vad

sålunda upphävda författningar innehålla eller tillägg därtill;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot de

nya lagarnas bestämmelser.

§ 3.

Beträffande offentliggörande, underställning och godkännande av beslut,

som fattats före den 1 januari 1931, så ock angående sökande av ändring i

sådant beslut skola förut gällande föreskrifter tillämpas.

De nya bestämmelserna äga tillämpning i avseende å val för tid, som

helt och hållet infaller efter nämnda dag men föranleda ej rubbning i be­

ståndet av val, som företagits före samma dag.

§ 4.

I församling eller kyrklig samfällighet, där enligt lag kyrkofullmäktige

skola finnas, utövas församlingens eller samfällighetens beslutanderätt i alla

238

dess angelägenheter under år 1931 av kyrkostämman. Beträffande Göteborg

skall under nämnda år förordningen den 5 maj 1882 angående kyrko­

fullmäktige och kyrkonämnd i sagda stad äga tillämpning.

I territoriell församling i Stockholm skall val av kyrkofullmäktige förrättas

första gången under år 1932. Under tiden till och med den 31 mars 1932

skall i sådan församling beslutanderätten utövas av kyrkostämman och skall

beträffande kyrkostämman vad i förordningen den 20 november 1863 örn

kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm stadgas fortfarande

gälla.

§ 5.

Utgår tjänstgöringstiden för vald ledamot eller suppleant i kyrkoråd eller

skolråd tidigare än den 31 december 1932, må val av ny ledamot eller suppleant

icke ske för längre tid än till utgången av nämnda år. Tjänstgöringstiden

för ledamot eller suppleant, som före den 15 november 1932 valts för längre

tid än till och med den 31 december 1932, skall utgå sistnämnda dag.

§ 6.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till föreskrift,

som ersatts genom bestämmelse i de nya lagarna, skall denna i stället till-

lämpas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

239

Bilaga B.

Utkast

till

Lag om skolstyrelse i vissa kommuner.

Härigenom förordnas som följer:

§ I-

I landskommun, som utgör särskilt skoldistrikt, så ock i stadskommun må,

där kommunal- eller stadsfullmäktige finnas, folk- och fortsättningsskolevä-

sendet ävensom frågor örn folk- och skolbibliotek utgöra för kommunen

gemensamma angelägenheter, vilka kommunen såsom sådan har att vårda.

Förordnande härom meddelas av Konungen efter framställning av kom­

munal- eller stadsfullmäktige eller av kyrkostämma eller, där kyrkofullmäk­

tige finnas, av dessa.

§ 2.

Har förordnande meddelats enligt § 1, skola kommunens kostnader för

ovannämnda ändamål beslutas och utgöras på sätt örn kommunalutskylder

är stadgat. Skoldistrikt äger dock enligt gällande folkskolestadga att såsom

bidrag till kostnaderna för skolväsendet upptaga särskild avgift av envar,

som erlägger mantalspenningar.

§3.

Folkundervisningen i kommun, beträffande vilken förordnande meddelats

enligt § 1, ordnas enligt bestämmelser, som utfärdas av Konungen.

§4.

I kommun, beträffande vilken förordnande meddelats enligt § 1, hand­

havas folk- och fortsättningsskoleväsendet ävensom frågor örn folk- och skol­

bibliotek av en folkskolestyrelse.

För förvaltningen och vården av fortsättningsskolan må, där kommunen

finner det vara till fördel för skolväsendet, utses särskild fortsättningsskole-

styrelse.

Där kommun finner det lämpligt, må för förvaltningen och vården av

folk- och skolbibliotek utses särskild biblioteksstyrelse.

Beträffande fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse skall, i den

mån ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är

stadgat angående folkskolestyrelse.

§ 5.

Folkskolestyrelsen tillkommer, såvitt angår folk- och fortsättningsskole­

väsendet ävensom biblioteksväsendet, att

a) i enlighet med gällande författningar och reglementen ordna och med

uppmärksamhet följa undervisningen;

240

b) handhava vården av folk- och skolbibliotek;

c) utöva den ekonomiska förvaltningen ävensom hava tillsyn över lo­

kaler, som upplåtits för folkskole- och fortsättningsskoleundervisningen samt

folk- och skolbibliotek;

d) tillsätta och avskeda lärare och biblioteksföreståndare samt tjänste­

biträden, vilka ställts till styrelsens förfogande; dock att i fråga örn till­

sättande av lärartjänst, vilken är förenad med organist- och klockarsyssla

eller endera av dessa sysslor, gäller vad särskilt är stadgat;

e) ombesörja verkställigheten av kommunal- eller stadsfullmäktiges beslut,

i den mån ej sådan verkställighet uppdragits åt särskilt därtill utsedda sty­

relser eller personer; samt

f) verkställa beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling

hos kommunal- eller stadsfullmäktige.

Finnes fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse, tillkommer det

sådan styrelse att handhava förvaltningen och vården, förstnämnda styrelse

av fortsättningsskolan och sistnämnda styrelse av folk- och skolbibliotek.

§

6

.

Det åligger folkskolestyrelsen att årligen före den 1 september till kom­

munal- eller stadsfullmäktige avgiva ett utgifts- och ett inkomstförslag rö­

rande folk- och fortsättningsskoleväsendet samt biblioteksväsendet för det

nästföljande kalenderåret. Finnes fortsättningsskolestyrelse eller biblioteks­

styrelse, åligger det sådan styrelse att uppgöra utgifts- och inkomstförslag

i vad på styrelsens befattning ankommer.

I utgiftsförslaget skola upptagas de utgifter, som redan äro beslutade

att utgå under det nästföljande året, ävensom de, vilka folkskolestyrelsen

eller särskild styrelse anser därutöver erforderliga.

Inkomstförslaget skall upptaga de inkomster, som för det nästföljande

året äro eller anses vara att påräkna.

§ 7-

Folkskolestyrelsen utgöres i landskommun av kyrkoherden i det pastorat,

till vilket kommunen hör, eller, där kommunen tillhör mer än ett pastorat,

kyrkoherden i det pastorat, som domkapitlet bestämmer, samt ett av kom­

munalfullmäktige bestämt, jämnt antal ledamöter, minst fyra och högst tio,

utsedda till hälften av kommunalfullmäktige och till hälften av kyrkostäm­

man eller, där kyrkofullmäktige finnas, av dessa. Omfattar kommun flera

församlingar eller delar av församlingar, skall halva antalet ledamöter utses

av kyrkostämmorna eller kyrkofullmäktige i dessa församlingar enligt den

fördelning mellan dem, som domkapitlet bestämmer.

I stadskommun utgöres folkskolestyrelsen, där ej Konungen annorlunda

förordnar, av kyrkoherden i stadsförsamlingen eller, där i staden finnas

flera församlingar med särskilda kyrkoherdar, den bland dessa, som domka­

pitlet bestämmer, samt ett av stadsfullmäktige bestämt, jämnt antal ledamö­

ter, minst åtta och högst tjugu, utsedda till hälften av stadsfullmäktige och

till hälften av kyrkostämman eller, där kyrkofullmäktige finnas, av dessa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

241

Finnas i staden flera församlingar, skall halva antalet ledamöter utses av

kyrkostämmorna eller kyrkofullmäktige i församlingarna enligt den fördel­

ning mellan dem, som domkapitlet bestämmer.

Ledamöter i fortsättningsskolestyrelse utses till så stort antal, som kom­

munal- eller stadsfullmäktige finna lämpligt. Ledamöterna utses av kom­

munal- eller stadsfullmäktige och folkskolestyrelsen sålunda, att fullmäktige

välja det antal ledamöter, som är närmast under hälften, oell folkskolesty­

relsen övriga ledamöter.

Ledamöter i biblioteksstyrelse utses av kommunal- eller stadsfullmäktige

till så stort antal, som fullmäktige finna lämpligt.

Jämte ledamöter i folkskolestyrelse, fortsättningsskolestyrelse och biblio­

teksstyrelse må på enahanda sätt utses suppleanter till det antal, som anses

erforderligt.

§ 8.

Till vald ledamot i folkskolestyrelsen må utses endast den som är röst­

berättigad vid kommunal- eller stadsfullmäktigval eller, vad angår ledamot,

som utses av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige, äger rösträtt vid kyrko­

stämma, ävensom uppnått tjugufem års ålder och visat intresse för skol­

väsendet.

Yid val av ledamöter i fortsättningsskolestyrelse skall tillses, att det

praktiska arbetets intressen bliva i vederbörlig mån företrädda inom sty­

relsen.

Ledamot i folkskolestyrelsen må ej den vara, som

a) är omyndig;

b) är i konkurstillstånd;

,

c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;

d) på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befatt­

ning eller genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till på­

följd, som nu är sagd, eller är ställd under framtiden för brott, vilket kan

medföra sådan påföljd; eller

e) är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Yad örn ledamot i folkskolestyrelsen är stadgat gäller ock örn suppleant.

§ 9.

Valda ledamöter och suppleanter i folkskolestyrelsen väljas för fyra år,

räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde.

Valet skall förrättas under tiden mellan den 15 november och december

månads slut året näst efter det, då allmänna val av kommunal- och stads­

fullmäktige ägde rum.

Avgår vald ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstiden,

anställes fyllnadsval för den återstående delen av samma tid.

§ io.

Folkskolestyrelsen väljer inom sig för varje år ordförande och vice ord­

förande.

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. 78 haft. (Nr 100.)

87

o

s» 16

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

242

Kungl. Majus proposition nr 100.

§ Il-

Sammanträde med folkskolestyrelsen hålles på ordförandens kallelse så

ofta han finner det nödigt eller minst halva antalet ledamöter gör fram­

ställning därom.

§ 12-

Folkskolestyrelsen må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida icke

flera än hälften av ledamöterna äro tillstädes. Dock äger folkskolestyrelse

i stadstcommun att åt särskilda inom densamma utsedda nämnder överlämna

att enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av styrelsen, med dess rätt

och befogenhet besluta i följande ärenden, nämligen:

a) beviljande av tjänstledighet åt och förordnande av vikarie för lärare;

b) tillämpning på enskilda fall av bestämmelser, antagna av styrelsen;

c) åtgärder enligt gällande folkskolestadga mot vanartade skolbarn samt

tredskande föräldrar och målsmän; ävensom

d) mindre ärenden av ekonomisk natur.

Särskild nämnd skall bestå av minst fyra personer. För giltighet av

nämnds beslut fordras, att minst tre av ledamöterna deltagit i beslutet och

varit ense örn detsamma. Av sådan nämnd vidtagen åtgärd skall anmälas

för folkskolestyrelsen vid dess nästa sammanträde.

I överläggning och beslut örn ärende, som rör kristendomsundervisningen

må icke deltaga främmande religionsbekännare eller den som anmält sig till

utträde ur svenska kyrkan.

§ 13.

, Inom folkskolestyrelsen sker omröstning öppet. Dock skall vid val av

ordförande och vice ordförande samt, där det äskas, vid övriga val omröst­

ning verkställas med slutna sedlar. Utgången bestämmes genom enkel plu­

ralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, skiljer

vid val lotten mellan lika rösttal, men blir i övriga fall den mening beslut,

som ordföranden biträder.

§ 14-

Vid folkskolestyrelsens sammanträde skall ordföranden föra eller på sitt

ansvar låta föra protokoll.

Justering av protokollet verkställes av ordföranden jämte minst två där­

till för varje gång av styrelsen utsedda närvarande ledamöter. Justering må

ock verkställas av styrelsen antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Sedan protokollet justerats, skall i landskommun tillkännagivande därom

ske från predikstolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles,

samt i stadskommun en förteckning över de vid sammanträdet fattade be­

sluten och de beslut, som därvid anmälts enligt § 12 andra stycket, anslås

hos styrelsen.

Envar äger att taga avskrift av folkskolestyrelsens protokoll och att utan

lösen få avskriftens riktighet bestyrkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

243

§ 16.

Ordföranden åligger att ombesörja folkskolestyrelsens skriftväxling, mot­

taga alla till styrelsen ställda framställningar ansvara för att räkenskaper

föras i enlighet med givna föreskrifter, vårda styrelsens handlingar och hålla

register över dem.

§ 16-

Folkskolestyrelsen utser för varje år inom eller utom sig en kassaför­

valtare.

§ 17.

Det åligger folkskolestyrelse i landskommun att före den 15 januari

varje år till kommunalnämndens ordförande avlämna redovisning för de

medel styrelsen under nästföregående kalenderår omhänderhaft.

I stadskommun skall folkskolestyrelse före den 1 mars varje år till drät­

selkammaren avlämna redovisning, som nyss nämnts.

Lämnad redovisning skall upptagas i kommunens allmänna räkenskaper

och granskas tillika med dem.

§ 18.

Ledamöter av folkskolestyrelsen, vilka genom att överträda denna lag eller

särskilt givna föreskrifter eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet till­

skynda kommunen skada äro, jämte det ansvar enligt allmän lag, som må

ifrågakomma, underkastade skyldighet, en för alla och alla för en, att er­

sätta skadan.

Yad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn ledamöter

av styrelser samt personer, som blivit utsedda för särskilda förvaltnings-

eller verkställighetsbestyr.

§ 19-

Angående fullföljd av talan mot folkskolestyrelses beslut gäller vad i lag

eller författning finnes stadgat beträffande talan mot beslut av skolråd.

Därvid skall i stadskommun besvärstiden räknas från dagen efter den, då

förteckning, däri beslutet upptagits, anslogs hos styrelsen.

§

20

.

Förordnande enligt § 1 skall träda i tillämpning från och med den 1 ja­

nuari visst år efter det förordnandet meddelats.

Har förordnande meddelats, skall, såvitt Konungen ej annorlunda förord­

nad kommunen omedelbart övertaga de rättigheter församlingen eller för­

samlingarna hava till egendom och medel, som anslagits till eller användas

för folk- och fortsättningsskoleväsendet samt folk- och skolbibliotek, även­

som ikläda sig skyldighet att fullgöra de förbindelser i fråga härom, för

vilka församlingen eller församlingarna häfta.

Beslut rörande avlönings- och pensionsförhållanden, som i vederbörlig

ordning fattats i församling, innan förordnande, varom nyss nämnts, trätt i

tillämpning, skall äga samma giltighet som örn beslutet fattats av kommunal,

eller stadsfullmäktige.

244

Val av ledamöter och suppleanter i folkskolestyrelsen skall förrättas innan

förordnande trätt i tillämpning. Tjänstgöringstiden för dem skall utgå den

31 december året näst efter det, då nästa gång allmänna val av kommunal-

och stadsfullmäktige äga rum.

Räkenskaperna för folk- och fortsättningsskoleväsendet samt biblioteks­

väsendet för året närmast före det, då förordnande trädde i tillämpning,

skola granskas enligt dittills gällande bestämmelser.

Lärartjänst vid folkskola eller småskola, som är förklarad ledig, då förord­

nande träder i tillämpning, skall tillsättas i dittills stadgad ordning.

Angående dispositioner och testamentsanslag med avseende å i § 1 om-

förmälda ändamål, vilka blivit eller bliva ställda under förvaltning av skol­

råd eller skolstyrelse, gäller vad särskilt är föreskrivet.

§ 21.

För Stockholms stad gäller vad särskilt är stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1931.

Genom denna lag upphäves lagen den 25 juni 1909 (nr 81 s. 1) angående

folkskoleväsendet i vissa städer.

Har förordnande meddelats jämlikt § 1 i sistnämnda lag, skall förord­

nandet anses från och med den 1 januari 1931 gälla jämväl frågor örn folk-

och skolbibliotek. Biblioteksväsendets räkenskaper för år 1930 skola gran­

skas enligt de bestämmelser, som gälla under nämnda år.

Utgår tjänstgöringstiden för vald ledamot eller suppleant i folkskolesty-

relse tidigare än den 31 december 1932, må val av ny ledamot eller supple­

ant icke ske för längre tid än till utgången av nämnda år. Tjänstgörings­

tiden för ledamot eller suppleant, som före den 15 november 1932 valts för

längre tid än till och med den 31 december 1932, skall utgå sistnämnda dag.

Kungl. Majlis proposition nr 100.

245

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Lagförslag............................................................................................................................. 2

Förslag till lag om församlingsstyrelse.................................................................. 2

Förslag till lag om församlingsstyrelse i Stockholm.......................................... 23

Förslag till lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m..........

41

Förslag till lag om skolstyrelse i vissa kommuner ........................................... 43

Historik................................................................................................................................. 49

Allmänna synpunkter ........................................................................................................ 56

Representativt system i församlingarna .............................................................. 56

Skolärendenas överflyttande....................................................................................... 66

Kyrkliga samfälligheter ................................. 80

Revision av kyrkostämmoförordningarna.............................................................. 95

Revision av lagen örn folkskoleväsendet i vissa städer .................................. 97

Särskild motivering............................................ 98

Förslaget till lag örn församlingsstyrelse.............................................................. 98

Förslaget till lag örn församlingsstyrelse

i Stockholm..................................... 157

Förslaget till lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m. ... 167

Förslaget till lag om skolstyrelse i vissa kommuner ........................................ 176

Bilagor ................................................................................................................................. 201

Utkast till lag örn församlingsstyrelse .................................................................. 201

Utkast till lag örn församlingsstyrelse i Stockholm ........................................... 220

Utkast till lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m.......... 237

Utkast till lag örn skolstyrelse i vissa kommuner............................................ 239

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 78 käft. (Nr 100.)

S70 29

17