Prop. 1933:133

('angående godkännande av konvention för lösande av vissa konflikter mellan medborg ar skap slag ar m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

1

Nr 133.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av konvention för lösande av vissa konflikter mellan medborg ar skap slag ar m. m.; given Stockholms slott den 24 februari 1933.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed

dels äska riksdagens godkännande av bifogade den 12 april 1930 avslutade konvention för lösande av vissa konflikter mellan medborgarskapslagar med det vid undertecknandet gjorda förbehåll i fråga örn artikel 11, andra punkten,

dels ock, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga här­ vid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 23 maj 1924 (nr 130) örn förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 1 sami. Nr 183.

1

Kungl. Maj:ts proposition nr lss.

Konvention för lösande av vissa konflikter mellan niedborgarskaps-

lagar. Haag den 12 april 1930.

Convention concernant certaines questions relatives aux conflits de lois

sur la nationalité.

Le Président du Heidi allemand; le Président fé- déral de la République d’Autriche; Sa Majesté le Roi des Beiges; Sa Ma­ jesté le Roi de Grande- Bretagne, d’Mande et des Territoires britanniques au dela des mers, Empe- reur des Indes; le Prési­ dent de la République du Chili; le Président du Gou- vernement national de la République chinoise; le Président de la Républi­ que de Colombie; le Pré­ sident de la République de Cuba; Sa Majesté le Roi de Danemark et de­ lande; le Président de la République de Pologne, pour la Ville libre de Dantzig; Sa Majesté le Roi d’Egypte; Sa Majesté le Roi d’Espagne; le (Pul­ ver nement de la Républi­ que d’Estonie; le Prési­ dent de la République francaise; le Président de la République hellénique; Son Altesse Sérénissime le Régent du Royaume de

Convention on certain questions relating to the Contlict of Nationality

Laws.

The President of tbe German Reich; the Fed­ eral President of the Austrian Republic; His Majesty the King of the Belgians; His Majesty the King of Great Britain, Ireland and the Britisk Dominions beyond the Seas, Emperor of India; the President of the Re­ public of Chile; the Presi­ dent of the National Government of the Re­ public of China; the Presi­ dent of the Republic of Colombia; the President of the Republic of Cuba; His Majesty the King of Denmark and leeland; the President of the Polish Republic, for the Eree City of Danzig; His Ma­ jesty the King of Egypt; His Majesty the King of Spain; the Government of the Estonian Republic; the President of the French Republic; the Pre­ sident of the Hedemo Re­ public; His Serene High- ness the Regent of the

(Översättning.)

Konvention för lösande av vissa konflikter mel­

lan medborgarskaps-

lagar.

Tyska Rikets President; Republiken Österrikes Eörbundspresident; Hans Majestät Belgiernas Ko­ nung; Hans Majestät Ko­ nungen av Stora Britan- nien och Irland samt de Brittiska besittningarna hinsides haven, Kejsare av Indien; Republiken Chiles President; Kine­ siska Republikens Natio­ nella Regerings President; Republiken Colombias President; Republiken Cubas President; Hans Majestät Konungen av Danmark och Island; Re­ publiken Polens President för den Fria Staden Dan­ zig; Hans Majestät Ko­ nungen av Egypten; Hans Majestät Konungen av Spanien; Republiken Est­ lands Regering; Franska Republikens President; Hellenska Republikens President; Hans Höghet Riksföreståndaren i Ko­ nungariket Ungern; Hans Majestät Konungen av Danmark och Island, för

Kunyl Ålaj:ts proposition nr 188.

3

Hongrie; Sa Maj estö le Ren de Danemark et d’Islande, pour 1’Islande; Sa Majesté le Roi d’Italie; Sa Majesté 1’Empereur dn Japon; le President de la Républi- que de Lettonie; Son Al- tesse Royale la Grande- Duchesse de Luxembourg; le Président des Etats- Unis du Mexique; Sa Ma­ jesté la Reine des Pays- Bas; le Président de la République du Pérou; le Président de la Républi­ que de Pologne; le Prési­ dent de la République portugaise; le Président de la République du Salva­ dor; Sa Majesté le Roi de Suéde; le Conseil fédéral suisse; le Président de la République tchécoslova- que; le Président de la République de 1’Uruguay; Sa Majesté le Roi de Yougoslavie,

Considérant qu’il im- porterait de régler par voie d’accord internatio­ nal les questions relatives aux conflits de lois sur la nationalité;

Convaincus qu’il est de 1’intérét général de la communauté Internatio­ nale de faire admettre par tous ses membres que tout individu devrait avoir une nationalité et n’en possé- der qu’une seule;

Reconnaissant par suite que 1’idéal vers lequel 1’humanité doit s’orienter dans ce domaine consiste å supprimer tout ensemble les cas d’apatridie et ceux de double nationalité;

Estimant que, dans les conditions économiques et

Kingdom of Hungary; His Majesty tile King of Den­ mark and leeland, for leeland; His Majesty tbe King of Daly; His Maje­ sty tile Emperor of Japan; tbe President of tbe Lat- vian Republic; Her Roya Higbness tbe Grand-Du- ebess of Luxemburg; tbe President of tbe United States of Mexico; Her Majesty tbe Queen of tbe Netherlands; tbe Presi­ dent of tbe Republic of Peru; tbe President of tbe Polish Republic; the President of tbe Portu- guese Republic; tbe Pre­ sident of tbe Republic of Salvador; His Majesty tbe King of Sweden; tbe Swiss Federal Council; tbe Pre­ sident of tbe Czechoslo- vak Republic; tbe Presi­ dent of the Republic of Uruguay; His Majesty tbe King of Yugoslavia,

Considering tbat it is of importance to settle by international agree- ment questions relating to tbe conflict of natio- nality laws;

Being convinced tbat it is in the general inte- rest of tbe international community to secure tbat all its members sbould recognise tbat every per­ son sbould bave a natio- nality and sbould bave one nationality only;

Recognising according- ly tbat tbe ideal towards wbicb the efforts of hu- manity should be direeted in this domain is tbe abolition of all cases both of statelessness and of double nationality;

Being of opinion tbat, under tbe economic and

Island; Hans Majestät Ko­ nungen av Italien; Hans Majestät Kejsaren av Ja­ pan; Republiken Lett­ lands President; Hennes Kungliga Höghet Stor­ hertiginnan av Luxem­ burg; Mexikos Eörenta Staters President; Hennes Majestät Drottningen av Nederländerna; Republi­ ken Perus President; Re­ publiken Polens Presi­ dent; Portugisiska Repub­ likens President; Republi­ ken Salvadors President; Hans Majestät Konungen av Sverige; Schweiziska Förbundsrådet; Tjecko­ slovakiska Republikens President; Republiken Uruguays President; Hans Majestät Konungen av Jugoslavien,

vilka inse vikten av att frågan om konflikter mel­ lan medborgarskapslagar löses genom en internatio­ nell överenskommelse;

och äro övertygade, att det är av allmänt intresse med hänsyn till den inter­ nationella gemenskapen staterna emellan, att samtliga dess medlemmar föranledas medgiva, att envar människa bör äga ett medborgarskap och endast ett;

och följaktligen erkän­ na, att idealet, mot vilket mänskligheten i detta hänseende bör sträva, är att alla fall av dubbelt medborgarskap och med- borgarskapslöshet avskaf­ fas;

men hysa den uppfatt­ ningen, att det, med hän-

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

sociales existant actuelle- ment dans les divers pays, il n’est pas possible de procéder dés maintenant å un réglement uniforine de tous les problémes sus- indiqués;

Désireux néanmoins de commencer cette grande ceuvre par un premier es- sai de codification progres­ sive, en réglant celles des questions relatives aux conflits de lois sur la na- tionalité sur lesquelles une entente internationale est présentement possible,

Ont résolu de conclure une Convention et, å cet effet, ont nommé pour leurs Plénipotentiaires, savoir:

social conditions wbicb at present exist in the various countries, it is not possible to reacli imme- diately a uniform solu­ tion of all the above- mentioned problems;

Being desirous, never- theless, as a first step te­ wärd tilis great achieve- ment, of settling in a first attempt at progressive co­ dification, those questions relating to the conflict of nationality laws on which it is possible at the pres­ ent time to reach inter­ national agreement,

Havé decided to con- clude a Convention and havé for thia purpose ap- pointed as their Plenipo- tentiaries:

syn till de sociala och eko­ nomiska förhållanden, som för närvarande råda i åtskilliga länder, är o- möjligt att redan nu åvä­ gabringa en enhetlig lös­ ning av samtliga nu an­ givna spörsmål;

samt icke desto mindre önska påbörja detta be­ tydelsefulla verk med ett första försök till en fort­ gående kodifiering genom reglerandet av de frågor rörande konflikter mellan medborgarskapslagar, be­ träffande vilka internatio­ nell enighet för närva­ rande är möjlig;

hava beslutat ingå en konvention och hava i dy­ likt syfte till sina befull- mäktige utsett:

Lesquels, apres avoir déposé leurs pleins pou- voirs, trouvés en bonne et due forme, sont convenus des dispositions suivantes:

Cliapitre premier. — Prim

eipe» générnux.

Artide premier.

, Il appartient å chaque

Etat de déterminer par sa législation quels sont ses nationaux. Cette législa­ tion doit étre admise par les autres Stats, pourvu quille soit en accord avec les conventions internatio- nales, la coutume interna­ tionale et les principes de droit généralement recon- nus en matiére de natio- nalité.

Who, having deposi- ted their full powers found in good and due form, havé agreed as follows:

Chapter I. — General prim

ciples.

Article 1.

It is for each State to determine under its own law who are its nationals. This law shall be recog- nised by other States in so far as it is consistent with international con­ ventions, international custom, and the princip- les of law generally recog- nised with regard to na­ tionality.

vilka, efter att hava depo­ nerat sina i god och be­ hörig ordning funna full­ makter, överenskommit örn följande bestämmel­ ser:

1 kap. — Allmänna grund­

satser.

Art. 1.

Envar stat är berätti­ gad att genom sin lag­ stiftning bestämma, vilka som äro medborgare i sta­ ten. Denna lagstiftning bör erkännas av övriga stater, såframt den står i överensstämmelse med in­ ternationella konventio­ ner, internationell sedvän­ ja och allmänt erkända rättsgrundsatser på med- borgarskapsrättens om­ råde.

Kungl. Majlis proposition nr 133.

5

Toute question relative au point de savoir si un individu posséde la natio- nalité d’un État doit étre résolue conformément å la législation de cet État.

Article 3.

Sous réserve des dispo­ sitions de la présente Con- vention, un individu pos- sédant deux ou plusieurs nationalités pourra étre considéré, pär chacun des États dont il a la nationa- lité, comme son ressortis- sant.

Article 4.

Un État ne peut exercer sa protection diplomati- que au profit d’un de ses nationaux å 1’encontre d’un État dont celui-ci est aussi le national.

Article 2.

Article 5.

Dans un État tiers, 1’individu possédant plu­ sieurs nationalités devra étre traité comme s’il n’en avait qu’une. Sans préjudice des régles de droit appliquées dans l’État tiers en matiére de statut personne! et sous réserve des conventions en vigueur, cet État pour­ ra, sur son territoire, re- connaitre exclusivement, parmi les nationalités que posséde un tel individu, soit la nationalité du pays dans lequel il a sa résiden- ce habituelle et principale, soit la nationalité de celui auquel, d’aprés les circon- stances, il apparait com­ me se rattachant le plus en fait.

Article 2.

Any question as to whether a person posses- ses the nationality of a particular State shall be determined in accordance with the law of that State.

Article 3.

Subject to the provi­ sions of the present Con- vention, a person having two or more nationalities may be regarded as its national by each of the States whose nationality he possesses.

Article 4.

A State may not afförd diplomatic protection to one of its nationals a- gainst a State whose na­ tionality such person also possesses.

Article 5.

Within a third State, a person having more thån one nationality shall be treated as if he had only one. Without pre- judice to the application of its law in matters of personal status and of any conventions in force, a third State shall, of the nationalities which any such person possesses, re- cognise exclusively in its territory either the na­ tionality of the country in which he is habitually and principal^ resident, or the nationality of the country with which in the circumstances he ap- pears to be in fact möst closely connected.

Fråga huruvida någon är medborgare i viss stat bör bedömas enligt lag­ stiftningen i denna stat.

Art. 2.

Art. 3.

Där ej annat följer av bestämmelserna i denna konvention, må den, som är medborgare i två eller flera stater, av envar av dessa stater anses som medborgare i denna stat.

Art. 4.

En stat äger icke till förmån för någon, som är medborgare i densam­ ma, utöva diplomatiskt skydd gentemot en annan stat, i vilken denne även­ ledes är medborgare.

Art. 5.

Den, som är medbor­ gare i flera stater, skall i en tredje stat anses som örn han icke vore medbor­ gare i mera än en stat. Frånsett de rättsregler, som i den tredje staten tillämpas i fråga örn per- sonalstatutet, och från­ sett vad gällande kon­ ventioner innehålla, kan denna stat inom sitt om­ råde av de medborgar­ skap, som en sådan person äger, uteslutande erkänna medborgarskapet i den stat, i vilken han har sitt vanliga och huvud­ sakliga hemvist eller ock­ så medborgarskapet i den stat, med vilken han efter omständigheterna faktiskt synes närmast hava sam­ hörighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr lss.

Sous réserve du droit pour un Stat d’accorder une plus large faculté de répudier sa nationalité, tout individa possédant deux nationalités acqui- ses sans manifestation de volonté de sa part pourra renoncer å 1’une dilles, avec 1’autorisation de 1’État å la nationalité duquel il entend renoncer.

Artide 6.

Cette autorisation ne sera pas refusée å l’indi- vidu qui a sa résidence habituelle et principale å 1’étranger, pourvu que soient remplies les condi- tions requises par la loi de l’État å la nationalité duquel il entend renoncer.

Chapitre II. — Du pennis

(Texpatriation.

Artide 7.

Le permis d’expatria- tion, en tant qu’il est pré- vu par une législation, n’entraine la perte de la nationalité de TÉtat qui l’a délivré que si le titu- laire du permis posséde déjå une seconde nationa­ lité, ou, sinon, qu’å partir du moment ou il en ac- quiert une nouvelle.

Le permis d’expatria- tion devient caduo si le titulaire n’acquiert pas une nationalité nouvelle dans le délai fixé par TÉtat qui l’a délivré. Cet­ te disposition ne s’appli-

Article 6.

Witliout prejudice to tile liberty of a State to accord wider rigbts to renounce its nationality, a person possessing two nationalities acquired without any voluntary act on his part may renounce one of them with the authorisation of the State whose nationality he de­ siréa to surrender.

This authorisation may not be refused in the case of a person who has his habitual and principal re- sidence abroad, if the conditions laid down in the law of the State whose nationality he de­ siréa to surrender are sa- tisfied.

Clmpter II. — Expatriatiou

permits.

Artide 7.

In so far as the law of a State provides for the issue of an expatriation permit, such a permit shall not entail the loss of the nationality of the State which issues it, un- less the person to whom it is issued possesses an- other nationality or unless and until he acquires an- other nationality.

An expatriation per­ mit shall lapse if the hol­ der does not acquire a new nationality with in the period fixed by the State which has issued the permit. This provision

Utan att detta inne­ bär någon inskränkning 1 rätten för en stat att medgiva än större fri­ het för sina medbor­ gare att avsäga sig med­ borgarskap i staten, må envar, vilken äger två medborgarskap, som han förvärvat annorledes än på grund av egen fri vil­ ja, avsäga sig medborgar­ skapet i en av dessa stater med tillstånd av denna stat.

Dylikt tillstånd kan icke förvägras den, som har sitt vanliga och hu­ vudsakliga hemvist i ut­ landet, förutsatt att han uppfyller de villkor, som uppställas enligt lagen i den stat, från vars med­ borgarskap han önskar av­ stå.

2 kap. — Befrielse från

medborgarskap.

Art. 7.

I den mån enligt lagen i en stat befrielse från medborgarskap kan med­ givas, medför beslut örn sådan befrielse icke för­ lust av medborgarskap i denna stat — såvitt den, som erhållit befri­ elsen, icke redan äger medborgarskap i annan stat — förrän i och med att han förvärvar nytt medborgarskap.

Beslut örn befrielse från medborgarskap för­ lorar sin giltighet, örn den, som erhållit befri­ elsen, icke förvärvar nytt medborgarskap inom den frist, som fastställts av

Art. 6.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

t

que pas dans le cas d’un individa qui, au moment ou il regoit le pernäs d’ex- patriation, posséde déjå une autre nationalité que celle de PÉtat qui le lui délivre.

L’État dont la nationa­ lité est acquise par un in- dividu titulaire d’un per- mis d’expatriation noti- fiera Gette acquisition a

T Hitåt

qui a délivré le per­

näs.

Chapitre III. — lie la na-

tioualité do la fomine

mariée.

Article 8.

Si la loi nationale de la femme lui fait perdre sa nationalité par suite de mariage avec un étranger, cet effet sera subordonné å 1’acquisition par elle de la nationalité de son mari.

Article 9.

Si la loi nationale de la femme lui fait perdre sa nationalité par suite du changement de nationalité , de son mari au cours du

mariage, cet effet sera su­ bordonné a 1’acquisition pär elle de la nationalité nouvelle de son mari.

Article 10.

La naturalisation du mari au cours du mariage n’entraine le changement de nationalité de sa fem­ me que du consentement de celle-ci.

shall not apply in the case of an individual who, at the time when lie re- ceives the expatriation permit, already possesses a nationality other thån that of the State by which the permit is issued to him.

The State whose natio­ nality is acquired by a person to whom an expa­ triation permit has been issued, shall notify such acquisition to the State which has issued the per­ mit.

Chapter lil. — Nationality

of Marned Women.

Article 8.

If the national law of the wife causes her to löse her nationality on mar- riage with a foreigner, this consequence shall be conditional on her acqui- ring the nationality of the husband.

Article 9.

If the national law of the wife causes her to löse her nationality upon a changé in the nationality of her husband occurring during marriage, this con­ sequence shall be condi­ tional on her acquiring her husband’s new na­ tionality.

Article 10.

Naturalisation of the husband during marriage shall not involve a chan­ gé in the nationality of the wife except with her consent.

den stat, av vilken beslu­ tet meddelats. Vad nu sagts äger dock ej tillämp­ ning för det fall, att den, som erhållit befrielse från medborgarskap, redan ä- ger medborgarskap i an­ nan stat än den, vilken meddelat befrielsen.

Den stat, i vilken nå­ gon, som av annan stat erhållit befrielse från med­ borgarskap, upptagits till medborgare, skall härom lämna meddelande till den stat, från vars medbor­ garskap befrielse vunnits.

3 kap. — Gift kvinna» med­

borgarskap.

Art. 8.

Förlorar kvinna enligt lagen i sitt hemland sitt medborgarskap genom giftermål med utlänning, skall inträdet av denna förlust göras beroende av att hon förvärvar med­ borgarskap i mannens hemland.

Art. 9.

Förlorar gift kvinna en­ ligt lagen i sitt hemland sitt medborgarskap till följd av att mannens med­ borgarskap ändras under äktenskapet, skall inträ­ det av denna förlust gö­ ras beroende av att hon förvärvar mannens nya medborgarskap.

Art. 10.

Mannens naturalisation under äktenskapet med­ för icke förändring i hus­ truns medborgarskap, med mindre hon därtill samtyckt.

Kungl. Maj:ts proposition nr lss.

La femme qui, d’aprés la loi de son pays, a perdu sa nationalité par suite de son mariage, ne la re- couvre apres la dissolu- tion de celui-ci que si elle en fait la demande et con- formément å la loi de ce pays. Dans ce cas elle perd la nationalité quille avait acquise par suite de son mariage.

Article 11.

Cliapitre IY. — De la na­

tionalité des enfants.

Article 12.

Les dispositions légales relatives å l’attribution de la nationalité d’un litat en raison de la naissance sur son territoire ne s’ap- pliquent pas de plein droit aux enfants dont les pa- rents jouissent des immu- nités diplomatiques dans le pays de la naissance.

La loi de chaque Hitåt doit permettre que, dans le cas ou des enfants de consuls de carriére, ou de fonctionnaires d’Etats étrangers chargés de mis­ sions officielles par kurs gouvernements possédent deux nationalités pär suite de leur naissance, ils puis- sent étre dégagés, par voie de répudiation ou autre- ment, de la nationalité du pays ou ils sont nés, å condition toutefois qu’ils conservent la nationalité de kurs parents.

Article 11.

The wife who, under the law of her country, löst lier nationality on marriage shall not reco- ver it after the dissek­ tion of the marriage ex- cept on her own applica- tion and in accordance with the law of that country. If she does re- cover it, she shall löse the nationality which she acquired by reason of the marriage.

diopter IV. — Nationality

of Children.

Article 12.

Kules of law which confer nationality by rea­ son of birth on the terri- tory of a State shall not apply automatically to children born to persons enjoying diplomatic im- munities in the country where the birth occurs.

The law of each State shall permit children of consuls de carriére, or of officials of foreign States charged with official mis­ sions by their Govern- ments, to become dives- ted, by répudiation or otherwise, of the nationa­ lity of the State in which they were born, in any case in which on birth they acquired dual na­ tionality, provided that they retak the nationa­ lity of their parents.

Kvinna, som enligt la­ gen i sitt hemland för­ lorat sitt medborgarskap till följd av giftermål, å- terförvärvar icke detsam­ ma efter äktenskapets upplösnkg annat än på därom av henne själv gjord ansökan och i en­ lighet med lagen i detta land. Återförvärvar hon sitt ursprungliga medbor­ garskap, går hon det ge­ nom giftermålet förvär­ vade medborgarskapet förlustig.

4 kap. — Om barns med­

borgarskap.

Art. 12.

De lagbestämmelser, enligt vilka förvärv av medborgarskap i en stat äger rum på grund av födelse kom statens om­ råde, äro icke de jure till­ lämpliga å barn, vars föräldrar åtnjuta diplo­ matisk immunitet i den­ na stat.

Lagen i envar stat bör medgiva, att, då barn till karriärkonsuler eller främmande stats funktio­ närer, som äro beklädda med officiellt uppdrag för sin regering, genom föd­ seln äro medborgare i två stater, de genom avsägelse eller på annat sätt skola kunna erhålla befrielse från medborgar­ skap i det land, i vilket de äro födda, under för- utsättnkg likväl att de bevara medborgarskapet i det land, deras föräld­ rar tillhöra.

Art. 11.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S.

0

La naturalisation des

parents fait acquérir a

ceux de leurs enfants, qui

sont mineurs d’aprés la

loi de l’État qui accorde

la naturalisation, la na-

tionalité de cet État. La

loi dudit État peut déter-

miner les conditions aux-

quelles est subordonnée

dans ce cas 1’acquisition de

sa nationalité. Dans les

cas ou la loi d’un État

n’étend pas les effets de la

naturalisation des parents

å leurs enfants mineurs,

ceux-ci conservent leur

nationalité.

Article 13.

Article 14.

L’enfant dont aucun des

parents n’est connu, a la

nationalité du pays ou il

est né. Si la Dilation de

1’enfant vient å étre éta-

blie, la nationalité de

celui-ci sera déterminée

d’apres les régles appli-

cables dans les cas ou la

filiation est connue.

L’enfant trouvé est, jus-

qu’å preuve du contraire,

présumé né sur le terri-

toire de 1’État ou il a été

trouvé.

Article 15.

Lorsque la nationalité

d’un État n’est pas acqui-

se de plein droit par suite

de la naissance sur le terri-

toire de cet État, l’enfant

qui y est né de parents

sans nationalité ou de

nationalité inconnue peut

obtenir la nationalité du­

dit État. La loi de celui-ci

Article 13.

Naturalisation of the

parents shall confer on

suell of their cbildren as,

according to its law, are

minors the nationality of

the State by which the

naturalisation is granted.

In such case the larv of

that State may specify

the conditions governing

the acquisition of its na­

tionality by the minor

children as a result of the

naturalisation of the pa­

rents. In cases where

minor children do not

acquire the nationality

of their parents as the

result of the naturalisa­

tion of the latter, they

shall retain their existing

nationality.

Article 14.

A ehild whose parents

are both unknown shall

havé the nationality of

the country of birth. If

the ehilda parentage is

established, its nationa­

lity shall be determined

by the rules applicable in

cases where the paren­

tage is known.

A foundling is, until the

contrary is proved, pre-

sumed to havé been born

on the territory of the

State in which it was

found.

Article 15.

Where the nationality

of a State is not acquired

automatically by reason

of birth on its territory,

a ehild born on the ter­

ritory of that State of

parents having no na­

tionality, or of unknown

nationality, may obtain

the nationality of the said

Genom föräldrarnas na­

turalisation förvärva de­

ras barn, såframt de äro

underåriga enligt lagen i

den stat, i vilken natura-

lisationen äger rum, med­

borgarskap i denna stat.

Lagen i denna stat äger

fastställa de villkor, som

förvärv av dess medbor­

garskap i detta fall är un­

derkastat.

Skulle enligt lagen i en

stat föräldrarnas natura­

lisation icke omfatta de­

ras underåriga barn, be­

vara dessa sitt medbor­

garskap.

Art. 13.

Art. 14.

Barn, vars båda för­

äldrar äro okända, har

medborgarskap i det land,

i vilket det är fött. Fast­

ställes barnets börd, skall

dess medborgarskap be­

dömas enligt de regler,

som gälla för det fall att

dess börd är känt.

Hittebarn skall, intill

annorlunda utrönes, an­

ses vara fött inom den

stats område, inom vilket

det anträffats.

Art. 15.

Förvärvas icke medbor­

garskap i en stat enbart

på grund av födelse inom

dess område, kan ett barn,

vilket inom statens om­

råde är fött av föräldrar,

som sakna medborgarskap

eller vilkas medborgar­

skap är okänt, erhålla

medborgarskap donn

Kungl. Maj:ts proposition nr 1SS.

determinera les conditions auxquelles sera subordon- née dans ees cas Tacquisi- tion de sa nationalité.

Årticle 16.

Si la loi d’un Utåt ad- met qu’un enfant naturel possédant la nationalité de cet Stat, peut la perdre par suite d’un changement d’état civil (légitimation, reconnaissance), cette per- te sera toutefois subor- donnée å 1’acquisition de la nationalité d’un autre Stat, d’aprés la loi de ce dernier relative aux effets du changement d’état ci­ vil sur la nationalité.

Cbapitre Y. — De 1’adop-

tion.

Article 17.

Si la loi d’un Stat ad- met la perte de la nationa­ lité par suite d’adoption, cette perte sera toutefois subordonnée å 1’acquisi- tion par 1’adopté de la na­ tionalité de 1’adoptant, conformément å la loi de l’État dont celui-ci est ressortissant et relative aux effets de 1’adoption sur la nationalité.

Chapitre YI. — Disposi­ tions g-énérales et llnales.

Article 18.

Les Hautes Parties Con- traetantes conviennent d’appliquer, dans leurs re­ lations mutuelles, å partir

State. The law of that State shall determine the conditions governing the acquisition of its natio­ nality in such cases.

Article 16.

If the law of the State, whose nationality an ille­ gitimate ehild possesses, recognises that such na­ tionality may be löst as a consequence of a changé in the civil status of the ehild (legitimation, recog- nition), such loss shall be conditional on the acqui­ sition by the ehild of the nationality of another State under the law of such State relating to the effeet upon nationality of changes in civil status.

diopter Y. — Adoption.

Article 17.

If the law of a State recognises that its natio­ nality may be löst as the result of adoption, this loss shall be conditional upon the acquisition by the person adopted of the nationality of the person by whom he is adopted, under the law of the State of which the latter is a national relating to the effeet of adoption upon nationality.

Cliapter YI. — General and

Final Provisions.

Article 18.

The High Contracting Parties agrée to apply the principles and rules contained in the prece-

stat. Lagen i denna stat fastställer de villkor, som förvärv av dess medbor­ garskap i detta fall är underkastat.

Art. 16.

Kan enligt lagen i en stat barn utom äkten­ skap förlora medborgar­ skap i denna stat på grund av förändring i sitt civilstånd (legitima­ tion, erkännande), skall likväl inträdet av denna förlust göras beroende av att barnet förvärvar med­ borgarskap i en annan stat i enlighet med här gällande lags bestämmel­ ser örn verkan av föränd­ ring i civilstånd i fråga örn medborgarskap.

5 kap. — Om adoption.

Art. 17.

Kan enligt lagen i en stat medborgarskap för­ loras på grund av adop­ tion, skall likväl inträdet av denna förlust göras beroende av att den a- dopterade förvärvar med­ borgarskap i adoptantens hemland i enlighet med bär gällande lags bestäm­ melser örn verkan av adoption i fråga örn med­ borgarskap.

6 kap. — Allmänna be­

stämmelser oell slut­

bestämmelser.

Art. 18.

De Höga fördragsslu- tande parterna förbinda sig att från och med i- kraftträdandet av denna

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

de la mise en vigueur de la présente Convention, les principes et régles insérés aux artides ci-dessus.

L’insertion de ees prin­ cipes et régles ne préjuge en rien la question de sa- voir si lesdits principes et régles font ou non partie actuellement du droit in­ ternational.

Il est en outre entendu qu’en ce qui concerne tout point qui ne fait pas l’ob- jet d’une des dispositions ci-dessus, les principes et régles du droit internatio­ nal demeurent en vigueur.

Artide 19.

Rien dans la présente Convention ne portera at- teinte aux dispositions des traités, conventions ou accords en vigueur entre les Knutes Parties Con- traetantes relatifs a la nationalité ou ä des ques- tions s’y rattachant.

Artide 20.

En signant ou ratifiant la présente Convention ou en y adhérant, chacune des Hautes Parties Con- traetantes pourra exelure de son acceptation telle ou telle des dispositions des artides 1 å 17 et 21 au moyen de réserves ex- presses.

Les dispositions ainsi exelues ne pourront étre opposées a la Partie Con- traetante ayant formulé de telles réserves ni invo-

ding artides in their rela­ tions with each other, as from tile date of the en- try into force of the pres­ ent Convention.

The inclusion of the above-mentioned prin- ciples and rules in the Convention shall in no way be deemed to preju- dice the question whether they do or do not already form part of internatio­ nal law.

It is understood that, in so far as any point is not covered by any of the provisions of the prece- ding artides, the existing principles and rules of international law shall re­ mahl in force.

Artide 19.

Nothin g in the present Convention shall affeet the provisions of any trea- ty, convention or agree- ment in force between any of the High Contracting Parties relating to natio- nality or matters connec- ted therewith.

Artide 20.

' Any High Contracting Party may, when signing or ratifying the present Convention or acceding thereto, append an ex­ press reservation exclu- ding any one or more of the provisions of Artides 1 to 17 and 21.

The provisions thus ex- cluded cannot be applied against the Contracting Party who has made the reservation nor relied on

konvention i förhållande till varandra tillämpa de principer och regler, som ovanstående artiklar in­ nehålla.

Genom att dessa prin­ ciper och regler här inta­ gits är på intet sätt av­ gjort, huruvida desamma utgöra en beståndsdel av nu gällande internatio­ nell rätt.

Därjämte gäller, att den internationella rät­ tens principer och reg­ ler förbliva i kraft be­ träffande varje fråga, å vilken ovanstående be­ stämmelser ej hava av­ seende.

Art. 19.

Genom denna konven­ tion påverkas på intet sätt bestämmelserna i de fördrag, konventioner el­ ler avtal, som äro i gäl­ lande kraft mellan de Höga fördragsslutande parterna i fråga örn med­ borgarskap eller därmed sammanhängande frågor.

Art. 20.

Vid undertecknande el­ ler ratificerande av denna konvention eller vid an­ slutning till densamma kan envar av de Höga fördragsslutande parterna genom ett uttryckligen anfört förbehåll från god­ kännandet av konventio­ nen undantaga vilken som helst av bestämmelserna i art. 1—17 och 21.

De bestämmelser, som sålunda undantagits, kun­ na icke åberopas mot den fördragsslutande part, som gjort dylikt förbe-

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

quées par elle contre urte autre Partie Contractante.

Article 21.

S’il s’éléve entre les Hautes Parties Contrac- tantes un différend quel- conque relatif å 1’interpré- tation ou å 1’application de la présente Convention, et si ce différend n’a pu étre résolu de fa§on satis- faisante par voie diploma- tique, il sera réglé confor- mément aux dispositions, en vigueur entre les par­ ties, concernant le rege­ ment des différends inter- nationaux.

Au cas ou de telles dis­ positions n’existeraient pas entre les parties au différend, elles le soumet- tront å une procédure ar- bitrale ou judiciaire, en se conformant aux lois con- stitutionnelles de chacune dilles. A défaut d’accord sur le choix d’un autre tri­ bunal, elles soumettront le différend å la Cour perma- nente de Justiee interna- tionale, si elles sont toutes Parties au Protocole du 16 décembre 1920, relatif å ladite Cour, et, si elles n’y sont pas toutes Par­ ties, å un tribunal d’arbi- trage constitué conformé- ment å la Convention de La Haye du 18 oetobre 1907, relative au régle- ment pacifique des con- flits internationaux.

by tbat Party against håll, och icke heller av any other Contracting densamma mot annan för- Party. dragsslutande part.

Article 21.

If there should arise between the High Con­ tracting Parties a dispute of any kind relating to the interpretation or app- lication of the present Convention and if such dispute cannot be satis- factorily settled by dip- lomacy, it shall be sett­ led in accordance with any applicable agreements in force between the par­ ties provning for the sett- lement of international disputes.

In case there is no such agreement in force between the parties, the dispute shall be referred to arbitration or judicial settlement, in accordance with the constitutional procedure of each of the parties to the dispute. In the absence of agree­ ment on the choice of another tribunal, the di­ spute shall be referred to the Permanent Court of International Justiee, if all the parties to the dispute are parties to the Protocol of the löth De­ cember, 1920, relating to the Statute of that Court, and if any of the parties to the dispute is not a party to the Protocol of the löth December, 1920, the dispute shall be re­ ferred to an arbitral tri­ bunal constituted in ac­ cordance with the Hague Convention of the 18th Oetober, 1907, for the Pacific Settlement of In­ ternational Conflicts.

Art. 21.

Uppkommer mellan de Höga fördragsslutande parterna tvist av vilken beskaffenhet det vara må beträffande tolknin­ gen eller tillämpningen av denna konvention och har denna tvist icke på diplomatisk väg kunnat biläggas på ett tillfreds­ ställande sätt, skall den avgöras i enlighet med de bestämmelser, som äro gällande mellan parterna beträffande avgörande av internationella tvister.

Skulle dylika bestäm­ melser icke vara gällande mellan parterna i tvisten, skola de under iakttagan­ de envar av sina grund­ lagar, underkasta tvisten ett skiljedoms- eller dom- stolsförfarande. I hän­ delse parterna icke enas örn val av annan domstol, skall tvisten, därest samt­ liga äro fördragsslutande parter i protokollet av den 16 december 1920 rörande den fasta mellanfolkliga domstolen, underställas denna domstol, och i an­ nat fall en skiljedomstol, sammansatt i enlighet med den i Haag den 18 oktober 1907 avslutade konventionen örn avgö­ rande på fredlig väg av internationella tvister.

13

Kungl. May.ts proposition nr 138.

La présente Convention pourra étre signée, jus- qu’au 31 décembre 1930, au noin de to ut Membre de la Société des Nations ou de tout Stat non Mem­ bro, invité å la premiére Conférence de Codifica- tion ou auquel le Conseil de la Société des Nations aura, å cet effet, commu- niqué un exemplaire de ladite Convention.

Artide 22.

Artide 23.

La présente Convention sera ratifiée et les ratifica- tions seront déposées au Secrétariat de la Société des Nations.

Le Secrétaire général donnera connaissance de chaque dépot aux Mem- bres de la Société des Na­ tions et aux Stats non Membres visés å l’article 22, en indiquant la date å laquelle ce dépot a été ef- fectué.

Artide 24.

A partir du ler jan vier 1931, tout Membre de la Société des Nations et tout Stat non Membre visé å 1’article 22, au nom duquel la Convention n’a pas été signée å Gette date, sera admis å y adbérer.

Son adbésion fera l’ob- jet d’un Aete déposé au Secrétariat de la Société des Nations. Le Secré­ taire général notifiera cha­ que adhésion a toug les Membres de la Société des Nations et a tous les Stats

Artide 22.

The present Conven­ tion sliall remain open until the 31st December 1930, for signature on behalf of any Member of the League of Nations or of any non-Member State invited to the First Co- dification Conference or to which the Council of the League of Nations has communicated a copy of the Convention for thia purpose.

Artide 23.

The present Conven­ tion is subject to ratifna­ tion. Ratifications shall be deposited with the Secrétariat of the League of Nations.

The Secretary-General shall give notice of the deposit of each ratifica- tion to the Members of the League of Nations and to the non-Member States mentioned in Ar­ tide 22, indicating the date of its deposit.

Artide 24.

As from January 1st, 1931, any Member of the League of Nations and any non-Member State mentioned in Artide 22 on whose behalf the Con­ vention has not been signed before that date, may accede thereto.

Accession shall be effee- ted by an instrument de­ posited with the Secreta- riat of the League of Na­ tions. The Secretary-Ge­ neral of the League of Nations shall give notice of each accession to the

Denna konvention kan till och med den 31 de­ cember 1930 underteck­ nas av envar medlem av Nationernas förbund och av envar utanför förbun­ det stående stat, som in­ bjudits att deltaga i den första konferensen för ko- difiering av den interna­ tionella rätten eller som av Nationernas förbunds råd för sådant ändamål tillställts ett exemplar av konventionen.

Art. 23.

Denna konvention skall ratificeras och ratifika- tionsurkunderna skola de­ poneras hos Nationernas förbunds sekretariat.

Generalsekreteraren skall örn varje deponering och örn dagen för den­ samma underrätta med­ lemmarna av Nationernas förbund ävensom de i artikel 22 avsedda stater, som icke äro medlemmar därav.

Art. 24.

Från och med den 1 januari 1931 kan envar medlem av Nationernas förbund och envar i ar­ tikel 22 avsedd utanför förbundet stående stat, i vars namn konventio­ nen ej dessförinnan un­ dertecknats, ansluta sig till densamma.

Anslutning skall ske ge­ nom deponerandet av en urkund hos Nationernas förbunds sekretariat. Ge­ neralsekreteraren skall örn varje anslutning och örn dagen för anslutningsur- kundens deponering un-

Art. 22.

Kungl. Mo.y.ts proposition nr 133.

non Membres visés ä l’ar- ticle 22, en indiquant la (late å laquelle l’Acte d’ad- bésion a été déposé.

Artide 25.

Un proc és-verbal sera dressé par le Secrétaire général de la Société des Nations des que des rati- fications ou des adhésions auront été déposées au nom de dix Membres de la Société des. Nations ou Stats non Membres.

Une copie certifiée con- forme de ce procés-verbal sera remise å chacun des Membres de la Société des Nations et å tout Stat non Membre visés å 1’article 22, par les soins du Secré­ taire général de la Société des Nations.

Artide 26.

La présente Convention entrera en vigueur le 90me jour apres la date du pro­ cés-verbal visé å 1’article 25 å 1’égard des Membres de la Société des Nations et des Stats non Membres au nom desquels des ratifi- cations ou adhésions au­ ront été déposées å la surte de ce procés-verbal.

A 1’égard de chacun des Membres ou Stats non Membres au nom desquels des ratifications ou des adhésions seront ultérieu- rement déposées, la Con­ vention entrera en vigueur le 90me jour aprés la date du dépot de sa ratifica- tion ou de son adhésion.

Members of the League of Nations and to the non-Member States men- tioned in Artide 22, in- dicating the date of the deposit of the instrument.

Artide 25.

A procés-verbal shall be drawn up by the Sec- retary-General of the League of Nations as soon as ratifications or acces- sions on behalf of ten Members of the League of Nations or non-Mem­ ber States havé been de- posited.

A certified copy of this procés-verbal shall be sent by the Secretary-General of the League of Nations to each Member of the League of Nations and to each non-Member State mentioned in Artide 22.

Artide 26.

The present Conven­ tion shall enter into force on the 90th day after the date of the procés-verbal mentioned in Artide 25 as regards all Members of the League of Nations or non-Member States on whose behalf ratifications or accessions havé been deposited on the date of the procés-verbal.

As regards any Mem­ ber of the League or non- Member State on whose behalf a ratification or accession is subsequently deposited, the Conven­ tion shall enter into force on the 90th day after the date of the deposit of a ratification or accession on its behalf.

derrätta medlemmarna av Nationernas förbund ä- vensom de i artikel 22 avsedda stater, som icke äro medlemmar därav.

Art, 25.

Så snart sammanlagt tio medlemmar av Natio­ nernas förbund eller utan­ för förbundet stående sta­ ter låtit verkställa depo­ nering av sina ratifika­ tions- eller anslutnings- urkunder, skall förbun­ dets generalsekreterare härom upprätta ett pro­ tokoll.

Bestyrkt avskrift av detta protokoll skall ge­ nom generalsekreterarens försorg överlämnas till en­ var medlem av Nationer­ nas förbund och till envar utanför förbundet ståen­ de stat, som avses i artikel 22

.

Art. 26.

Å nittionde dagen efter upprättandet av det i artikel 25 omnämnda pro­ tokollet träder denna kon­ vention i kraft i avseende å de medlemmar av Natio­ nernas förbund och de utanför förbundet ståen­ de stater, å vilkas vägnar deponering av ratifika­ tions- eller anslutningsur- kunder skett enligt detta protokoll.

I avseende å envar medlem av förbundet el­ ler utanför detsamma stå­ ende stat, å vars väg­ nar ratifikations- eller an- slutningsurkunder senare deponeras, träder kon­ ventionen i kraft å nit­ tionde dagen räknat från dagen för urkundens de­ ponering.

Kungl. Maj:ts proposition nr ISS.

15

A pärth: du ler janvier 1936, tout Membre de la Société des Nations et tout Stat non Membre å 1’égard duquel la présente Convention est å ce mo­ ment en vigueur pourra adresser au Secrétaire gé- néral de la Société des Na­ tions une demande tendant å la revision decertainesou de toutes les dispositions de cette Convention. Si une telle demande, com- muniquée aux autres Membres ou Stats non Membres ä 1’égard des- quels la Convention est å ce moment en vigueur, est appuyée dans un délai d’un an par au moins neuf d’entre eux, le Conseil de la Société des Nations dé- cidera, apres consultation des Membres et des Stats non Membres visés å 1’ar­ tide 22, s’il y a lieu de convoquer une conférence spéciale a cet effet, ou de mettre cette revision å 1’ordre du jour d’une pro- chaine conférence pour la codification du droit in­ ternational.

Artide 27.

Les Hautes Parties Con- tractantes conviennent qu’en cas de revision de la présente Convention, la Convention nouvelle pour­ ra prévoir q ue son entrée en vigueur entrainera l’a- brogation å 1’égard de tou­ tes les Parties å la présente Convention de toutes les dispositions de celle-ci ou- de certaines d’entre elles.

Artide 27.

As from January 1st, 1936, any Member of tbe League of Nations or any non-Member State in re­ gard to winch tile present Convention is then in force, may address to the Secretary-General of the League of Nations a re- quest for the revision of any or all of the provi­ sions of this Convention. If such a request, after being communicated to the other Members of the League and non-Member States in regard to which the Convention is then in force, is supported within one year by at least nine of them, the Council of the League of Nations shall decide, af­ ter consultation with the Members of the League of Nations and the non- Member States mentioned in Artide 22, whether a conference should be specially convoked for that purpose or whether such revision should be considered at the next conference for the codi­ fication of international law.

The High Contracting Parties agrée that, if the present Convention is re- vised, the re vised Con­ vention may provide that upon its entry into force some or all of the provi­ sions of the present Con­ vention shall be abroga- ted in respect of all of the Parties to the present Convention.

Från och med den 1 januari 1936 äger envar medlem av Nationernas förbund och envar utan­ för förbundet stående stat, för vilken denna kon­ vention då är gällande, till generalsekreteraren i Nationernas förbund rik­ ta en framställning om revision av vissa eller samtliga bestämmelser i konventionen. Såframt en dylik framställning, sedan den delgivits övriga med­ lemmar av förbundet och utanför detsamma stå­ ende stater, för vilka kon­ ventionen då är gällande, inom ett år därefter vin­ ner stöd av minst nio av dem, skall Nationernas förbunds råd, efter att hava inhämtat yttrande från medlemmarna i Na­ tionernas förbund och de utanför förbundet stående stater, som avses i artikel 22, besluta, huruvida an­ ledning finnes att sam­ mankalla en särskild kon­ ferens i detta syfte eller att upptaga frågan örn en revision av konven­ tionen på dagordningen för nästkommande konfe­ rens för kodifiering av den internationella rätten.

De Höga fördragsslu- tande parterna äro ense örn att, i händelse av re­ vision av denna konven­ tion, i den nya konven­ tionen kan bestämmas, att dess ikraftträdande skall medföra, att samt­ liga eller vissa av denna konventions bestämmel­ ser sättas ur kraft med hänsyn till samtliga par­ ter i densamma.

Art. 27.

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

La présente Convention peut étre dénoncée.

Cette dénonciation sera notifiée par écrit au Secré- taire général de la Société des Nations, qui en don- nera connaissance å tous les Membres de la Société des Nations et aux Stats non Membres visés å Par­ tiel 22.

Cette dénonciation ne produira effet qu’å 1’égard du Membre ou de T Stat non Membre qui 1’aura notifiée et un an apres la date å laquelle cette noti- fication aura été rennie par le Secrétaire général.

Article 28.

Article 29.

1. Chacune des Hautes Parties Contractantes peut déclarer, au moment de la signature, de la rati- fication ou de 1’adhésion que, par son acceptation de la présente Convention, elle n’entend assumer au- cune obligation en ce qui concerne 1’ensemble ou toute partie de ses colo- nies, protectorats, terri- toires d’outre-mer ou ter- ritoires placés sous sa su- zeraineté ou son mandat, ou encore en ce qui con­ cerne certaines de leurs populations; dans ce cas, la présente Convention ne sera pas applicable aux territoires ou populations faisant 1’objet d’une telle déclaration.

2. Chacune des Hautes Parties Contractantes pourra ultérieurement no- tifier au Secrétaire général de la Société des Nations

Article 28.

The present Conven­ tion may be denounced.

Denunciation shall be effeeted by a notification in writing addressed to the Secretary-General of the League of Nations, who shall inform all Mem- bers of the League of Na­ tions and the non-Mem- ber States mentioned in Article 22.

Each denunciation shall tahe effeet one year after the receipt by the Secre­ tary-General of the noti­ fication but only as re- gards the Member of the League or non-Member State on whose behalf it has been notified.

Article 29.

1. Any Hagh Contrac- ting Party may, at the time of signature, ratifi- cation or accession, de­ cire that, in accepting the present Convention he does not assume any obligations in respect of all or any of his edomea, protectorates, overseas territories or territories under suzerainty or man- date, or in respect of certain parts of the po­ pulation of the said ter­ ritories; and the present Convention shall not app- ly to any territories or to the parts of their popu­ lation named in such de- claration.

Denna konvention kan uppsägas.

Uppsägningen skall skriftligen tillkännagivas för generalsekreteraren i Nationernas förbund, som därom skall under­ rätta samtliga medlem­ mar av Nationernas för­ bund och de utanför för­ bundet stående stater, som avses i artikel 22.

Uppsägningen äger ver­ kan endast, såvitt angår den förbundsmedlem el­ ler utanför förbundet stå­ ende stat, som själv verk­ ställt uppsägningen och först ett år räknat från den dag, densamma kom Nationernas förbunds ge­ neralsekreterare till han­ da.

Art. 29.

1. Envar av de Höga fördragsslutande parterna äger vid det tillfälle un­ dertecknande, ratifikation eller anslutning sker för­ klara, att parten därige­ nom icke avser att ikläda sig någon förbindelse be­ träffande samtliga eller vissa angivna av sina ko­ lonier, protektorat, trans- marina territorier eller territorier under sin över­ höghet eller mandat eller beträffande vissa delar av dessas befolkning; har så­ dan förklaring avgivits, är denna konvention icke tillämplig å däri angivna territorier eller delar av dessas befolkning. Art. 28.

2. Any High Contrac- 2. Envar av de Höga ting Party may give no- • fördragsslutande parterna tice to the Secretary-Ge- kan senare tillkännagiva neral of the League of för generalsekreteraren Nations at any time sub- hos Nationernas förbund,

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

17

quille entend rendre la présente Convention ap- plicable å 1’ensemble ou å toute partie de ses terri- toires ou de kurs popula- tions ayant falt 1’objet de la déclaration prévue au paragraplie précédent. Dans ce cas, la Conven­ tion s’appliquera aux ter- ritoires ou aux popula­ tion visés dans la notifi- cation six mois apres la réception de Gette notifi- cation par le Secrétaire général de la Société des Nations.

3. De méme, cbacune des Hautes Parties Con- tractantes peut, å tout moment, déclarer quille entend voir cesser l’appli- cation de la présente Con­ vention å 1’ensemble ou å toute partie de ses colo- nies, protectorats, terri- toires d’outre-mer ou ter- ritoires placés sous sa su- zeraineté ou son mandat, ou encore en ce qui con- cerne certaines de kurs populations; dans ce cas, la Convention cessera d’étre applicable aux ter- ritoires ou populations fai- sant l’objet d’une telle déclaration un an apres la réception de cette décla­ ration par k Secrétaire gé­ néral de la Société des Na­ tions.

4. Cbacune des Hautes Parties Contractantes peut faire des réserves conformément å 1’article 20 de la présente Conven­ tion en ce qui concernc 1’ensemble ou toute par­ tie de ses colonies, protec­ torats, territoires d’outre- mer ou territoires placés sous sa suzeraineté ou son

sequently tbat be desires tbat tbe Convention sball apply to all or any of his territories or to tbe parts of tbeir population wbicb bave been made tbe sub- ject of a déclaration under tbe preceding paragraph, and tbe Convention sball apply to all tbe territories or tbe parts of tbeir po­ pulation named in sucb notice six montbs after its receipt by tbe Sec- retary-General of tbe League of Nations.

3. Any Higb Contrac- ting Party may, at any time, declare tbat be de­ sires tbat tbe present Convention sball cease to apply to all or any of bis colonies, protectorates, overseas territories or ter­ ritories under suzerainty or mandate, or in respect of certain parts of tbe population of tbe said territories, and tbe Con­ vention sball cease to apply to the territories or to the parts of tbeir po­ pulation named in sucb déclaration one year after its receipt by the Sec- retary-General of tbe League of Nations.

4. Any Higb Contrac- ting Party may make tbe reservations provided for in Article 20 in respect of all or any of bis colonies, protectorates, overseas territories or territories under suzerainty or man­ date, or in respect of certain parts of the po­ pulation of tbese terri-

att den ämnar låta kon­ ventionen träda i kraft beträffande samtliga eller vissa angivna av sina ter­ ritorier eller delar av des­ sas befolkning, i fråga örn vilka sådan förklaring av­ givits, som avses i föregå­ ende punkt. Har så skett, träder konventionen i kraft beträffande de terri­ torier eller delar av dessas befolkning, som avsetts med tillkännagivandet, sex månader räknat från dagen, då detsamma kom Nationernas förbunds ge­ neralsekreterare till ban­ da.

3. På samma sätt äger envar av de Höga för- dragsslutande parterna närsombelst förklara, att den önskar, att konven­ tionen upphör att gälla beträffande samtliga eller vissa angivna av sina ko­ lonier, protektorat, trans- marina territorier eller territorier under sin över­ höghet eller mandat eller beträffande vissa delar av dessas befolkning; bar sådan förklaring avgivits, upphör konventionen att gälla beträffande däri an­ givna territorier eller de­ lar av dessas befolkning ett år från den dag, då densamma kom Nationer­ nas förbunds generalsek­ reterare tillhanda.

4. Envar av de Höga fördragsslutande parterna äger vid konventionens undertecknande, ratifice- ring eller vid anslutning till densamma ävensom i samband med sådant till­ kännagivande, som avses i punkt 2 av denna arti­ kel, göra sådana förbehåll, som avses i artikel 20 i

2

Bihang till riksdagens protokoll 1033. 1 sami. Nr 133.

Kungl. Majlis proposition nr 138.

mandat, ou en ce qui con- cerne certaines de leurs populations, au moment de la signature, de la rati- fication ou de Tadhésion, ou au moment de la noti- fication prévue au para- graphe 2 du present arti­ de.

5. Le Secrétaire géné- ral de la Sodété des Na­ tions communiquera å tous les Membres de la Société des Nations et aux Stats non Membres, visés å 1’article 22, les déclara- tions et notifications re- gues en vertu du présent article.

Artide 30.

La présente Convention sera enregistrée par les soins du Secrétaire général de la Société des Nations, des sa mise en vigueur.

Article 31.

Les textes frangais et anglais de la présente Con­ vention font également foi.

En foi de quoi, les Plé- nipotentiaires susmention- nés ont signé la présente Convention.

Fait å La Haye, le douze avril mil neuf cent trente, en un seul exem- plaire qui sera déposé dans les arcbives du Secré- tariat de la Société des Nations. Une copie certi- fiée conforme sera trans- mise pär les soins du Secrétaire général å tous les Membres de la Société des Nations et å tous les Stats non membres invi- tés å la premiére Confé-

tories, at tbe time of sig­ nature, ratification or ac- cession to the Conven­ tion or at the time of making a notification un­ der the second paragraph of this article.

5. The Secretary-Ge- neral of the League of Nations shall communi- cate to all the Members of the League of Nations and the non-Member States mentioned inArticle 22 all declarations and notices received in virtue of this article.

Article 30.

The present Conven­ tion shall be registered by the Secretary-General of the League of Nations as soon as it has entered into force.

Article 31.

The French and Eng- lish texts of the present Convention shall both be authoritative.

In faith whereof the Plenipotentiaries havé signed the present Con­ vention.

Done at The Hague on the twelfth day of April, one thousand nine hund­ red and thirty, in a single copy, winch shall be de- posited in the archives of the Secretariat of the League of Nations and of which certified true co- pies shall be transmitted by the Secretary-General to all the Members of the League of Nations and ali the non-Member

denna konvention, beträf­ fande samtliga eller vissa angivna av sina kolonier, protektorat, transmarina territorier eller territorier under sin överhöghet eller mandat eller beträffande vissa delar av dessas be­ folkning.

5. Nationernas för­ bunds generalsekreterare skall giva samtliga med­ lemmar av Nationernas förbund och sådana utan­ för förbundet stående sta­ ter, som avses i artikel 22, del av de förklaringar och tillkännagivanden, som han erhållit i enlighet med denna artikel.

Art. 30.

Denna konvention skall vid dess ikraftträdande registreras genom försorg av Nationernas förbunds generalsekreterare.

Art. 31.

Denna konventions franska och engelska tex­ ter äga lika vitsord.

Till bekräftelse härav hava ovan angivna befull- mäktigade ombud under­ tecknat denna konven­ tion.

Som skedde i Haag den 12 april 1930 i ett ex­ emplar, som skall depo­ neras i Nationernas för­ bunds sekretariats arkiv. En bestyrkt avskrift där­ av skall tillställas samt­ liga medlemmar av Natio­ nernas förbund och samt­ liga stater, som ehuru icke medlemmar av förbundet inbjudits att låta sig före­ träda vid den första kon­ ferensen för kodifiering

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

19

renee pour la Codification States invited to tile First du Drott international. Conference for the Codi-

fication Law.

of International

ALLEMAGNE

G

öppert

H

ering

GERMANY

AUTRICHE

L

eitmaier

AUSTRIA

BELGIQUE

J. DE RuELLE

BELGIUM

Sous réserve d’adhésion ultérieure pour la Colonie du Congo et les Territoires sous mandat.

GRANDE-BRETAGNE

ET IRLANDE DU

NORD,

amsi que toutes parties de 1’Empire britannique non Membres séparés de

la Société des Nations.

Maurice

Oscar F.

GREAT BRITAIN AND

NORTHERN IRE­

LAND

and all Parts of tbe Bri­ tisk Empire winch are not separate Members of the

League of Nations.

G

wyer

D

owson

CANADA

Philippe

R

oy

CANADA

AUSTRALA

Maurice

Gwyer

Oscar F. D

owson

AUSTRALIA

UNION

UNION

SUD-AFRICAINE OF SOUTH AFRICA

Charles W. H.

L

ansdown

Stat libre

irish free

state

D1RLANDE

John J. H earne

INDE

INDIA

In accordance with the provisions of Artide 29 of this Convention I declare that His Britannic Majesty does not assume any obligation in respect of the terri- tories in India of any Prince or Chief under His Suze- rainty or the population of the said territories.

Basanta

K

umar

M

ullick

av den internationella rät­ ten.

(Underskrifter.)

Med förbehåll för an­ slutning framdeles i fråga örn Kongokolonien och mandatområden.

Med stöd av bestäm­ melserna i artikel 29 i denna konvention förkla­ rar jag, att Hans Brittiska Majestät icke ikläder sig någon förpliktelse i fråga örn territorier i Indien tillhörande någon furste

Kungl. Maj:ts proposition nr 133,

eller hövding, som står under Hans överhöghet, eller i fråga om befolk­ ningen i dessa områden.

CHILI

Miguel

Cruchaga

Alejandro Alvarez

H. M

archant

CHINE

Sous réserve de 1’article 4.

Woo

K

aiseng

CHILE

CHINA

Med förbehåll för arti­ kel 4.

COLOMBIE

COLOMBIA

A. J.

Restrepo

Francisco José U

rrutia

Sous réserve de 1’article 10. Med förbehåll för arti­ kel 10.

CUBA

Ad referendum.

Sous réserve des artides 9, 10, 11.

CUBA

Ad referendum.

Med förbehåll för ar­ tiklarna 9, 10, 11.

Diaz de Villar

Carlos de A

rmenteros

DANEMARK

DENMARK

Sous réserve des artides 5 et 11. Med förbehåll för ar­ tiklarna 5 och 11.

Martensen-Larsen

V. L

orch

VILLE LIBRE DE FREE CITY OF

DANTZIG

DANZIG

ÉGYPTE

Stefan S

ieczkowski

EGYPT

ESPAGNE

A. B

adaoui

M. Sid A

hmed

SPAIN

ESTONIE

A. G

oicoechea

ESTONIA

FRANCE

A. P

iip

Al. W

arma

FRANCE

Paul M

atter

A.

K

ämmerer

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

21

GRÉCE

Ad referendum.

GREECE

N.

P

olitis

Megalos A.

Caloyanni

Jean S

piropoulos

HONGRIE

P

elényi

HUNGARY

ISLANDE

Ad referendum.

Sveinn

B

jörnsson

ICELAND

ITALIE

Amedeo

G

iannini

ITALY

JAPON

JAPAN

Sems réserve des artides 4, 10 et des mots »d’aprés la loi de l’État qui accorde la naturalisation» de 1’article 13.

M

ushåkoji

LETTONIE

LATVIA

Charles

Duzmans

Robert A

kmentin

LUXEMBOURG

LUXEMBURG

Conrad

S

tumper

MEXIQUE

MEXICO

Sous réserve de 1’alinéa 2 de 1’article 1.

Eduardo

S

uarez

PAYS-BAS NETHERLANDS

Ees Pays-Bas: 10 Excluent de leur acceptation les artides 8, 9 et 10;

2° N’entendent assumer aucune obligation en ce qui concerne les Indes néerlandaises, le Surinam et Cura§ao.

v. Eysinga

J. K

osters

Ad referendum.

Ad referendum.

Med förbehåll för ar­ tiklarna 4, 10 och för or­ den »enligt lagen i den stat, i vilken naturalisa- tionen äger ruin» i artikel 13.

Med förbehåll för ar­ tikel 1, andra punkten.

Nederländerna:

1° gör i fråga om sitt godkännande undantag för artiklarna 8, 9 och

10

.

2° avser icke att ikläda sig någon förpliktelse i fråga om Nederländska Indien, Surinam eller Cu- ra§ao.

Kungl. Maj:ts proposition nr ISS.

PEROU

Sous réserve de 1’article quatre.

PERU

M.

H.

C

ornejo

POLOGNE

Stefan

S

ieczkowski

S. R

undstein

J.

M

akowski

POLAND

PORTUGAL

PORTUGAL

José

Caeiro da M

atta

José Maria

Vilhena Barbosa de Mag al kaes

Prof. Doutor J. Lobo

d’Avila L

ima

SALVADOR

SALVADOR

J. Gustavo

G

uerrero

SUÉDE

SWEDEN

Le Gouvernement suédois déclare exclure de son acceptation la disposition de la deuxiéme phrase de l’article 11 dans le cas ou la femme visée par cet article, ayant recouvré la nationalité de son pays d’origine, n’établit pas sa résidence habituelle dans ce pays.

Sous réserve de ratification de S. M. le Roi de Suéde avec Improbation du Riksdag.

K.

I. W

estman

SUISSE SWITZERLAND

Sous réserve de 1’article 10.

V.

Merz

Paul D

inichert

TCHÉCOSLOVAQUIE CZECHOSLOVAKIA

Miroslav

Plesinger-Bozinov

Dr. Våclav J

oachim

URUGUAY

URUGUAY

E. E.

B

uero

YOU GOSL AVIE YUOGOSLAVIA

J. C

houmenkovitch

Med förbehåll för ar­ tikel fyra.

Svenska regeringen för­ klarar härmed, att dess godkännande icke om­ fattar bestämmelsen i ar­ tikel 11, andra punkten, med mindre i denna ar­ tikel avsedd kvinna, vil­ ken återvunnit medbor­ garskap i sitt ursprung­ liga hemland, tager hem­ vist i detta land.

Under förbehåll örn ra­ tifikation av Kungl. Majit med riksdagens sam­ tycke.

Med förbehåll för ar­ tikel 10.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

23

F örslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 23 maj 1924 (nr 130) om för­

värvande och förlust av svenskt medborgarskap.

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 23 maj 1924 örn förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap skall i nedan angivna del hava följande ändrade lydelse:

6

§.

Blir — -------medborgare. Vad-----------vårdnaden. Varder utländsk man, på ansökan enligt 5 §, upptagen till svensk medbor­ gare, bestämmer Konungen, huruvida detta skall medföra svenskt medborgar­ skap även för hans hustru och ogifta barn i äktenskap under tjuguett år. Hustrun skall, där ej särskilda skäl föranleda annat, beredas tillfälle att i ären­ det avgiva yttrande. Förblir hon, trots mannens förvärv av svenskt medbor­ garskap, medborgare i främmande stat, må svenskt medborgarskap ej tilläggas henne, med mindre hon därtill samtyckt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 19 december 1930.

N ärvarande:

Statsministern

Ekman,

ministern för utrikes ärendena friherre

Ramel,

stats­

råden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

2:

o

.

Under erinran att Kungl. Maj :t den 31 januari 1930 förordnat ombud för

Sverige vid en av Nationernas förbunds råd sammankallad konferens för kodi-

fiering av den internationella rätten samt att Kungl. Maj :t den 7 mars samma

år fastställt instruktion för ombuden vid konferensen anför ministern, efter

gemensam beredning med cheferna för justitie- och försvarsdepartementen:

»Vid konferensen för kodifienng av den internationella rätten, som ägde rum

i Haag den 13 mars—12 april 1930, antogs av konferensen förslag till föl­

jande överenskommelser:

1) konvention för lösande av vissa konflikter mellan medborgarskapslagar,

2) protokoll angående värnplikt i vissa fall av dubbelt medborgarskap,

3) protokoll angående medborgarskapslöshet i visst fall.

Dessutom enade sig ett antal vid konferensen företrädda stater och medlem­

mar av Nationernas förbund örn ett förslag till

4) särskilt protokoll beträffande medborgarskapslöshet.

Med skrivelse till utrikesdepartementet den 20 juni 1930 har generalsekrete­

raren i Nationernas förbund överlämnat texten till ifrågavarande överenskom­

melser under erinran att desamma stöde öppna för undertecknande till och med

den 31 december 1930.»

Ministern redogör härefter för innehållet av ifrågavarande förslag till över­

enskommelser, till vilka texten finnes såsom bilagor litt. A—D fogad till detta

protokoll,1 varefter han fortsätter:

»Världskriget och de händelser, som stå i samband med detsamma, ha givit

ökad aktualitet at de problem, som ha sin grund i lagkonflikter på medborgar-

skapsrättens område. Salunda har antalet medborgarskapslösa personer i följd

av dessa förhållanden betydligt ökats. Dylika personers ställning har därjämte

i hög grad försvarats genom passtvanget och den skärpta övervakningen av

främlingar. Vidare har den tendens att frigöra gift kvinna från hennes bero-

.

,A’ fom ä/ ,lika

med den vid propositionen fogade konventionstexten, ock bil. B, som

är lika lydande med den vid Kungl. Maj:ts proposition nr 134 fogade protokollstexten, hava här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

25

ende av mannen i medborgarskapsavseende, som under senare år gjort sig gäl­

lande i lagstiftningen i många stater, i stor utsträckning givit upphov till före­

komsten av dubbelt medborgarskap och, ehuru i mindre omfattning, till fall av

medborgarskapslöshet.

Den anledning till förekomsten av dubbelt medborgarskap och medborgar­

skapslöshet, som divergensen mellan jus sanguinis och jus soli såsom grund

för originära förvärv av medborgarskap utgör, kvarstår därjämte oförändrad.

Tanken att genom en allmän internationell reglering åstadkomma uniforma

regler för förvärv och förlust av medborgarskap, varigenom anledningen till

dylika konflikter mellan olika medborgarskapslagar skulle upphöra, är av gam­

malt dato. Ett förslag till en dylik allmän uniformering har senast utarbetats

på föranstaltande av International Law Association och antogs vid dess kon­

gress i Stockholm år 1924.

Att få en allmän uniformering av lagstiftningen på medborgarskapsrättens

område till stånd lär emellertid vara utsiktslöst. De principiella motsättnin­

garna t. ex. mellan stater, vilkas lagstiftning bygger på jus sanguinis, respektive

jus soli som förvärvsgrund för medborgarskap, lära säkerligen vara oöverkom­

liga såsom starkt grundade i tradition och politiska förhållanden (motsättnin­

gen mellan emigrations- och immigrationsländer). Att i varje fall för när­

varande vinna enighet mellan ett större antal stater för åstadkommande av

enhetliga regler med hänsyn till frågan örn gift kvinnas medborgarrättsliga

ställning lär väl också möta betydande svårigheter.

Om det sålunda torde vara ogenomförbart att åstadkomma en fullständig

uniformering av lagstiftningen på medborgarskapsrättens område, kunde det

likväl synas, som skulle det icke vara uteslutet, att i begränsad omfattning

uppnå enighet örn vissa allmänna regler för lösande av konflikter mellan olika

lagar på detta område. Det var denna mera begränsade uppgift, vars lösning

var avsedd att uppnås vid konferensen för kodifiering av den internationella

rätten.

Svårigheten att sammanjämka de olika ståndpunkter, som känneteckna de

skilda nationella lagstiftningarna på detta område, har emellertid visat sig

kanske större än vad som förutsetts, och de resultat, som verkligen uppnåtts,

torde knappast kunna betecknas såsom mera betydelsefulla. De regler, örn

vilka enighet vunnits vid konferensen, torde sålunda till avsevärd del få anses

vara sådana, som i det stora flertalet rättsordningar redan vunnit förverkli­

gande.

Vad sålunda först angår förslaget till konvention för lösande av vissa konflik­

ter mellan medborgarskapslagar synes mig detsamma knappast kunna anses

innebära någon lösning av de mera betydelsefulla konflikter, som förefinnas på

medborgarskapsrättens område. I den mån sådana lösningar verkligen upp­

nåtts, kunna de emellertid betraktas såsom i stort sett tillfredsställande. Som

därjämte förslaget i allt väsentligt torde kunna anses giva uttryck åt samma

grundsatser, som omfattas av gällande svensk rätt, synes ett godkännande av

detsamma för Sveriges del kunna ske. Särskilt bör framhållas, att i den mån

förslaget berör frågor, som uttryckligen reglerats i svensk lag, äro de avvikel­

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

ser härifrån, som detsamma på några punkter innebär, i allmänhet av sådan

art, att några principiella betänkligheter icke synas kunna möta mot genom­

förandet av de lagändringar, som erfordras för att bringa lagen i överensstäm­

melse med konventionstexten. Endast beträffande en särskild punkt, till vil­

ken jag i det följande skall tillåta mig återkomma, finner jag sålunda anledning

förorda, att, därest ett undertecknande av konventionen från svensk sida be­

slutas, Sverige gör bruk av den rätt att förbehålla sig möjligheten att icke

tillämpa viss eller vissa av konventionens bestämmelser, som enligt konven-

tionsförslagets art. 20 är medgiven.

De allmänna principer, som konventionsförslagets 1 kapitel innehåller, torde

till stor del få anses återgiva redan erkända folkrättsliga grundsatser. Detta

torde i vart fall få anses gälla beträffande bestämmelserna i artiklarna 14.

I fråga örn den i artikel 4 upptagna regeln, enligt vilken en stat icke till för­

mån för en sin medborgare äger utöva diplomatiskt skydd gentemot en annan

stat, i vilken denne ävenledes är medborgare, ifrågasattes väl under konferen­

sen ett undantag beträffande framställningar med rent humanitärt syfte —

även andra undantag skulle väl vara tänkbara —; det ansågs dock, och detta

säkerligen med fog, att medgivandet av ett sådant undantag skulle innebära

ett ingrepp i en stats suveräna rättigheter, som staten icke kunde anses skyl­

dig att underkasta sig. Det synes mig emellertid böra framhållas, att bestäm­

melsen i denna artikel givetvis icke bör anses utesluta möjligheten av inoffi­

ciella vänskapliga erinringar i sådana särskilda undantagsfall, då så kan an­

ses påkallat.

Mera tvivelaktigt synes det mig vara, huruvida den i artikel 5 upptagna

regeln kan betraktas vare sig som en redan gällande folkrättslig grundsats

eller som den mest lämpliga lösningen av det spörsmål, som regleras av arti­

keln. Ehuru det icke kan förnekas, att det i vissa fall skulle kunna verka

stötande, örn en person, som är i besittning av medborgarskap i flera olika sta­

ter, i en tredje stat efter behag skulle kunna åberopa sig än på det ena än på

det andra av dessa medborgarskap efter vad han funne med sin fördel mest

förenligt, synes det dock som skulle det i allmänhet från den tredje statens

synpunkt knappast giva anledning till betänkligheter att — i allt fall när fråga

icke är örn regler för bestämmandet av personalstatutet — erkänna, att en per­

son kan vara i besittning av medborgarskap i flera främmande stater. Det

förefaller för övrigt, som skulle det vara vanskligt för en tredje stat t. ex. att

avvisa en diplomatisk démarche, som göres från en främmande stats sida till

förmån för en dess medborgare, under hänvisning till att personen i fråga rät­

teligen borde betraktas såsom en annan stats medborgare. Det bör ju icke

heller förbises, att Sverige genom antagandet av denna artikel i förhållande

till andra konventionsstater i viss mån frånsäger sig rätten att utöva diploma­

tiskt skydd för svenska medborgare. Det är emellertid tydligt, att svensk

medborgare, som är medborgare jämväl i främmande stat, endast i undantags­

fall kan tänkas komma i behov av svenskt diplomatiskt skydd i en tredje stat

i sådana fall, då denna tredje stat enligt den antagna regeln skulle vara be­

fogad att vägra erkänna personens egenskap av svensk medborgare ■—- detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

27

skulle ju praktiskt taget kunna tänkas bliva fallet huvudsakligen när fråga är om i Amerikas Förenta Stater födda svenska medborgare under 22 års ålder med hemvist i utlandet — efter uppnåendet av denna ålder förlora de ju i allmänhet svenskt medborgarskap •— svenska kvinnor, som genom giftermål förvärvat utländskt medborgarskap och icke hava hemvist vare sig i Sverige eller i det nya medborgarskapslandet samt slutligen i fråga örn personer, som i det undantagsfall, där så kan ske, upptagits till svenska medborgare, trots att de icke genom naturalisationen eller på grund av särskild frikallelseakt förlorat sitt främmande medborgarskap, och vilka därefter tagit hemvist i ut­ landet. Med hänsyn till den ur praktisk synpunkt ringa betydelse de nu an­ förda betänkligheterna äga, förefaller det mig som örn artikeln skulle kunna godtagas från svensk sida.

Beträffande den i artikel 6 meddelade bestämmelsen må anmärkas, att det knappast synes kunna jämlikt grunderna för svensk lag komma i fråga att avslå en ansökan örn befrielse från svenskt medborgarskap från en person, som är medborgare i främmande stat och har sitt hemvist utom riket. Huruvida denna grundsats före konventionens ratificering kan anses behöva fastställas genom uttrycklig lagbestämmelse är en fråga, på vilken jag vid detta tillfälle saknar anledning att närmare ingå.

De i konventionens 2 kapitel meddelade bestämmelserna angående frikallelse från medborgarskap stå i överensstämmelse med redan gällande svensk lag; antagandet av bestämmelsen i sista stycket därom, att en stat, som medgivit en sin medborgare villkorlig frikallelse från medborgarskap, skall underrättas, därest vederbörande upptages till medborgare i annan stat, bör emellertid för­ anleda föreskrift i administrativ väg.

I fråga örn de i konventionens 3 kapitel meddelade bestämmelserna angående gift kvinnas medborgarskap torde jag få erinra örn vad min företrädare vid föredragning den 7 mars 1930 av frågan örn instruktioner för ombuden vid konferensen yttrade angående betydelsen av att enighet kunde uppnås örn reg­ ler för lösande av lagkonflikter på detta område, som så långt möjligt skulle utesluta uppkomsten såväl av medborgarskapslöshet som dubbelt medborgar­ skap till följd av äktenskap. Enligt vad min företrädare härvid framhöll, syntes det först nämnda av dessa mål kunna uppnås genom antagandet såsom allmän grundsats av den regeln att kvinnas förlust av medborgarskap till följd av äktenskap med medborgare i annan stat än den hon själv tillhörde icke komme att inträffa under annan förutsättning än att hon förvärvade med­ borgarskap i mannens hemland. Under framhållande av att någon utsikt där­ emot icke syntes föreligga att vinna enighet örn bestämmelser, varigenom upp­ komsten av dubbelt medborgarskap helt skulle kunna uteslutas, uttalade vidare min företrädare den uppfattningen, att det dock förefölle honom, som om detta mål i viss utsträckning skulle kunna uppnås genom antagandet av en regel av innebörd att kvinna tillhörande stat, enligt vars lag äktenskap med utlänning icke för henne medförde förlust av medborgarskap i denna stat, ej skulle för­ värva medborgarskap i annan stat till följd av äktenskap, under annan förut­ sättning än att hon stadigvarande bosatte sig i denna stat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

Konventionsförslagets bestämmelser i detta ämne utvisa, att min företrä­ dares uttalanden i huvudsak inneburit en riktig bedömning av läget. Det bör sålunda med tillfredsställelse antecknas, att konventionsförslaget förverkligat först omnämnda önskemål d. v. s. kvinna kan enligt detsamma icke bliva med­ borgarskapslös till följd av giftermål och ej heller till följd av mannens natu­ ralisation i en främmande stat. Det senare omnämnda önskemålet, nämligen att giftermål ej heller skulle kunna medföra dubbelt medborgarskap för kvin­ na, har däremot ej kunnat förverkligas. Den i många rättsordningar strängt upprätthållna grundsatsen örn familjens enhet i medborgarskapshänseende har utgjort ett oöverkomligt hinder för förverkligande av angivna önskemål, i allt fall på den väg, som ansågs lämpligen böra ifrågakomma enligt min företrä­ dares nyss åberopade yttrande.

De i konventionsförslaget i artiklarna 8 och 9 upptagna bestämmelserna, som helt överensstämma med svensk lag, torde icke tarva någon närmare ut­ läggning.

Beträffande bestämmelsen i artikel 10 bör däremot anmärkas, att dess god­ tagande för Sveriges del förutsätter en lagändring. Enligt 6 § i lagen den 23 maj 1924 (nr 130) om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap före- skrives nämligen, att, då utländsk man på ansökan upptages till svensk med­ borgare, medför detta, örn därvid ej annorlunda bestämts, svenskt medborgar­ skap bland annat även för hans hustru. Hustrun skall emellertid, där ej särskilda skäl föranleda annat, beredas tillfälle att i ärendet avgiva yttrande. Ett godtagande av konventionsförslaget på denna punkt bör emellertid tydli­ gen medföra en lagändring av innebörd att hustrun ej kommer att omfattas av mannens naturalisation, med mindre hon därtill samtyckt. Då jag anser, att en bestämmelse av denna innebörd väl svarar mot den uppfattning röran­ de gift kvinnas ställning i medborgarskapsligt avseende, som allmänt numera kommit till uttryck i vårt land, tvekar jag emellertid icke att förorda, att denna bestämmelse i konventionen från svensk sida godtages utan förbehåll. Det behöver icke framhållas, att, med hänsyn till att konventionens bestäm­ melser enligt artikel 18 endast gälla i förhållande till andra konventionssta- ter, något hinder icke föreligger för att, utan uttryckligt samtycke från hustruns sida, låta denna omfattas av mannens naturalisation, för det fall att hon genom mannens upptagande till svensk medborgare skulle förlora sitt förutvarande medborgarskap — detta kan nämligen tydligen endast inträffa i förhållande till icke-konventionsstater — eller därest hon redan dessförin­ nan skulle vara i saknad av medborgarskap. Framhållas bör måhända även, att nu ifrågavarande konventionsbestämmelse icke behöver föranleda någon lagändring beträffande reglerna för förlust av svenskt medborgarskap; i an­ nan konventionsstat kan tydligen svensk kvinna icke på grund av mannens naturalisation förvärva medborgarskap utan sitt eget samtycke, och förlusten av svenskt medborgarskap kan därför icke heller inträda annat än bl. a. un­ der denna förutsättning; i förhållande till icke-konventionsstater har Sverige givetvis full frihet att tillämpa nu gällande regler för förlust av svenskt med­ borgarskap.

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

29

Bestämmelserna i konventionsförslagets 11 artikel, första punkten, svara

tydligen mot svensk lags bestämmelser i ämnet. Endast under förutsättning

att det i främmande stat förvärvade medborgarskapet förlorats, kan nämli­

gen svenskt medborgarskap automatiskt återförvärvas; med hänsyn till förut

åberopade princip att konventionen endast gäller med avseende å förhållan­

det mellan konventionsstater, kan följaktligen icke konventionsbestämmelsen

behöva föranleda någon ändring i vad svensk lag innehåller i denna del. Vad

angår bestämmelsen i andra punkten i denna artikel föreligger däremot tyd­

ligen en bristande överensstämmelse mellan denna bestämmelse och motsva­

rande stadgande i svensk lag. Återförvärvandet av det främmande medbor­

garskapet medför nämligen icke automatiskt förlust av svenskt medborgar­

skap, med mindre den ifrågavarande personen har eller tager sitt hemvist i

sitt förutvarande hemland. Bestämmelsen örn denna förutsättning för auto­

matisk förlust av svenskt medborgarskap synes mig vara ett uttryck för en

grundläggande princip i den svenska medborgarskapslagen. Jag anser mig

därför icke kunna förorda, att konventionsbestämmelsen godtages annat än

med förbehållen rätt för Sverige att inskränka dess tillämpning till sådana

fall, då anförda förutsättning föreligger.

De i konventionsförslagets 1 kapitel angående barns medborg arskap med­

delade bestämmelserna överensstämma med svensk lags bestämmelser i ämnet,

i den mån de för svensk rätts vidkommande överhuvud taget äga tillämp­

ning. Bestämmelsen i artikel 12, som endast avser stater, där förvärv av

medborgarskap kan äga rum enligt jus soli, torde sålunda icke tarva någon

utläggning. Bestämmelsen i artikel 13 torde likaledes icke behöva föranleda

någon förklaring. I fråga örn bestämmelsen i artikel lb torde böra anmärkas,

att den fråga, som här avses, endast i stat, där moder äger rätt att vara

okänd, över huvud lär kunna uppkomma annat än just i fråga örn hittebarn;

bestämmelsen i 1 §, andra stycket, i den svenska medborgarskapslagen torde

sålunda fullt svara mot konventionsbestämmelsen. Beträffande bestämmel­

sen i artikel 15 bör anmärkas, att den diskussion, som föregått denna bestäm­

melses antagande, utvisar, att bestämmelsens godtagande från svensk sida

icke förpliktar till förlänandet av svenskt medborgarskap i här avsedda fall

under andra villkor än vad som kan ske enligt 2 § i medborgarskapslagen.

Bestämmelsen i artikel 16 svarar tydligen helt mot svensk lags bestämmelser

i samma ämne.

Bestämmelsen i konventionsförslagets 5 kapitel angående adoption svara

likaledes helt mot svensk lags bestämmelser.

I fråga örn de i 6 kapitlet meddelade slutbestämmelserna har jag redan i

det föregående berört bestämmelserna i artiklarna 18 och 20. Beträffande

de i artikel 21 meddelade bestämmelserna örn de fördragsslutande parternas

skyldighet att till internationellt skiljedoms- eller domstolsförfarande hän­

skjuta tvist angående tolkningen eller tillämpningen av konventionen torde

jag kunna inskränka mig till att hänvisa till vad jag vid föredragning den 7

november 1930 anförde i fråga om ett förslag till överenskommelse om avgö­

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

rande av tvister rörande tolkningen av de i Haag avslutade konventionerna

rörande internationell-privaträttsliga ämnen.

Beträffande det vid konferensen antagna förslaget till protokoll angående

värnplikt i vissa fall av dubbelt medborgarskap------- -—• överenskommelsen.

Beträffande det av konferensen antagna förslaget till protokoll angående

medborgarskapslöshet i visst fall vill jag erinra örn att det med Kungl. Maj :ts

proposition till 1923 års riksdag (prop. nr 29) överlämnade förslaget till lag

örn förvärvande och förlust av medborgarrätt innehöll en bestämmelse, enligt

vilken svensk medborgarrätt på grund av födsel skulle förvärvas av barn

i äktenskap, av vars föräldrar allenast modern vore svensk medborgare, så

framt fadern ej hade medborgarrätt i något land. Denna bestämmelse ute­

slöts emellertid ur det slutligen antagna förslaget till lag i ämnet. Som skäl

härför anfördes i Kungl. Maj:ts proposition till 1924 års riksdag (nr 137)

med förslag till lag örn förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap

bl. a., att regeln hade avseende å ett mycket opraktiskt fall och bleve synner­

ligen svår att tillämpa, varjämte framhölls, att barnet i allmänhet komme

att förvärva svenskt medborgarskap vid uppnåendet av tjugutvå års ålder

enligt 2 §. De skäl, som sålunda anförts mot en bestämmelse, enligt vilken

ett barn till svensk moder, vars fader saknar medborgarskap, skulle genom

födseln förvärva svenskt medborgarskap, hava givetvis än större giltighet,

när fråga är örn barn, vars faders medborgarskap är okänt. Jag finner mig

därför ej kunna förorda förslagets godkännande för Sveriges del.

Beträffande det av ett antal vid konferensen företrädda stater och medlem­

mar av Nationernas förbund antagna förslaget till särskilt protokoll beträf­

fande medborg arskapslöshet finner jag däri upptagna bestämmelser stå i strid

med de grundsatser, som av Sverige i allmänhet ansetts böra tillämpas i fråga

örn vistelselandets skyldighet att lämna fattigvård åt personer, som under

en längre följd av år där uppehållit sig. Därest en från svensk sida under

konferensen föreslagen bestämmelse, enligt vilken hemvistlandet icke skulle

äga rätt att påfordra, att en medborgarskapslös person mottoges till för­

sörjning i sitt förutvarande hemland, då personen sedan minst femton år haft

sitt hemvist i landet, hade antagits, skulle skäl möjligen hava förelegat att

överväga, huruvida ett godkännande av protokollet kunde ske. Då emellertid

så ej skett, kan jag ej förorda ett godkännande av detsamma.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t ville finna gott

dels för Sveriges del godkänna såväl förslaget till konvention för lösande

av vissa konflikter mellan medborgarskapslagar med det förbehåll likväl, att

den i konventionens artikel 11, andra punkten, meddelade bestämmelsen icke

skall äga tillämpning för Sveriges del i annat fall än då kvinna, som avses i

denna bestämmelse, vid återförvärvandet av medborgarskap i sitt föregående

hemland, där har sitt hemvist eller efter förvärvet av medborgarskapet där

ånyo tager sitt hemvist, som ock förslaget till protokoll angående värnplikt i vissa fall av dubbelt medborgarskap,

dels ock befullmäktiga envoyén i Bern Karl Ivan Westman att underteckna ifrågavarande konvention och protokoll under avgivande av förklaring dels be­ träffande konventionen örn sådant förbehåll, som nu nämnts, dels, beträffande såväl konventionen som protokollet, örn förbehåll angående ratifikation av

Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke.»

Kungl. Maj:ts proposition nr 188

.

3l

Till vad ministern under punkterna 1—6 hemställt, däruti övriga statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Frits Stackelberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Bil. Litt. C.

Protokoll angående medborgarskapslöshet i visst fall.

Protoeole relatif ä un

cas d’apatridie.

(Préambule.)

Article premier. Dans un Etat ou la nationalité n’est pas at- tribuée du seid fait de la naissance sur le territoire, 1’individu qui y est né d’une mere ayant la na­ tionalité de cet Etat et d’un pére sans nationalité ou de nationalité incon- nue, a la nationalité du- dit pays.

Protocol Relating to a

Certain Case of State-

lessness.

(Preamble.)

Article 1.

In a State wbose na- tionality is not conferred by tbe mere fact of birth in its territory, a person born in its territory of a mother possessing the na- tionality of that State and of a father without nationality or of un- known nationality shall havé the nationality of the said State.

(Översättning.)

Protokoll angående med-

borgarskapslöshet i

visst fall.

(Ingress.)

Art. 1.

Eörvärvas icke med­ borgarskap i en stat en­ bart på grund av födelse inom dess område, till­ kommer likväl medbor­ garskap i staten den, som är född inom detta om­ råde, såframt modern är medborgare i staten och fadern saknar medborgar­ skap eller dennes med­ borgarskap är okänt.

(Slutbestämmelserna äro med de skiljaktigheter, som betingas av överens­ kommelsens beteckning och antalet artiklar lika lydande med slutbestäm­ melserna i konventionen för lösande av vissa konflikter mellan medborgar- skapslagar.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

33

Bil. Litt. 1).

Särskilt protokoll angående medborgarskapslöshet.

Protocole spéeial relatif

å 1’apatridie.

(Préambule.)

Article premier. Si un individa, apres étre entré en pays étran- ger, a perdu sa nationali- té sans en acquérir une autre, l’Etat dont il pos- sédait en dernier lieu la nationalité est tenu de le recevoir, å la demande du pays de séjour,

1) si cet individa est dans un état d’indigence permanent par suite (Pune maladie incurable ou pour toute autre cause; ou

2) si cet individa a subi, dans le pays de séjour, une condamnation å une peine d’au moins un mois d’emprisonnement, qu’il a accomplie ou dont il a obtenu remise totale ou partielle.

Dans le premier cas, l’Etat dont cet individa possédait en dernier lieu la nationalité pourra re- fuser de le recevoir en s’engageant å pourvoir aux frais d’assistance dans le pays de séjour å partir dutrentiéme jour åcomp- ter de la demande. Dans le second cas, les frais de transport seront å la

Special Protocol Concerning Statelessness.

(Preamble.)

Article 1.

If a person, after enter­ ing a foreign country, lo­ ses bis nationality with- out acquiring another na­ tionality, the State whose nationality be last posses- sed is bound to admit birn, at tbe request

of

tbe

State in whose territory be is:

(i) if be is permanently indigent eitber as a re- sult of an incurable di- sease or för any otber reason; or

(ii) if be bas been sen- tenced, in tbe State wbere be is, to not less thån one monthe imprisonment and bas eitber served bis sentence or obtained to­ tal or partial remission tbereof.

In tbe first case the State whose nationality sucb person last posses- sed may refuse to receive birn, if it undertakes to meet the cost of relief in tbe country wbere be is as from tbe tbirtietb day form tbe date on wbicb tbe request was made. In tbe second case the cost of sending birn back skall

1 sami. Nr

(Översättning.)

Särskilt protokoll an­

gående medborgar­

skapslöshet.

(Ingress.)

Art. 1.

Har någon, efter att hava inkommit i ett främ­ mande land, förlorat sitt medborgarskap utan att hava förvärvat medbor­ garskap i annan stat, är den stat, i vilken ban senast varit medborgare, på därom av vistelselan­ det gjord framställning skyldig att mottaga ho­ nom:

1) därest ban är sta­ digvarande medellös på grund av obotlig sjuk­ dom eller av vad orsak det vara må; eller

2) därest han i vistel­ selandet dömts till minst en månads frihetsstraff, som ban antingen under­ gått eller vars avtjänande belt eller delvis eftergi- vits.

I först nämnda fall må den stat, i vilken ban se­ nast varit medborgare, kunna vägra att mottaga honom mot att utfästa sig att ersätta kostnaden för fattigvård, som läm­ nats honom i vistelselan­ det, från och med tretti­ onde dagen efter det fram­ ställningen gjordes. I sist nämnda fall skola kost-133. 3

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

charge du pays qui for- be borne by the country naderna för hans hemmule la demande de ren- making the request. sändande stanna på den voi. stat, som framställt be­ gäran örn hans återta­ gande.

(Slutbestämmelserna äro med de skiljaktigheter, som betingas av överens­ kommelsens beteckning och antalet artiklar lika lydande med slutbestäm­ melserna i konventionen för lösande av vissa konflikter mellan medborgarskapslagar.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S.

35

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 17 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern

Hansson,

statsråden

Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartemen­

tet anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:

»På föredragning av dåvarande ministern för utrikes ärendena beslöt Kungl.

Maj:t den 19 december 1930, på sätt framgår av protokollet över utrikes-

departementsärenden för nämnda dag, att en konvention för lösande av vissa

konflikter mellan medborgarskapslag ar, som antagits vid den av Nationernas

förbund våren 1930 i Haag sammankallade konferensen för kodifiering av den

internationella rätten, skulle för Sveriges del undertecknas med förbehåll dels

beträffande viss bestämmelse i konventionens artikel 11, dels ock örn ratifika­

tion av Kungl. Maj:t med riksdagens samtycke. I överensstämmelse med

detta beslut undertecknades konventionen för Sveriges del med nu anförda

förbehåll den 29 december 1930.

På grund av vissa efter konventionens undertecknande inträffade omstän­

digheter har frågan örn densammas ratificering för Sveriges del hitintills icke

ansetts böra upptagas till prövning.

På förslag av Guatemalas, Perus och Venezuelas representanter i Nationer­

nas förbunds råd antog nämligen rådet den 24 januari 1931 en resolution, enligt

vilken frågan örn kvinnans medborgarskap skulle upptagas på dagordningen

för förbundsförsamlingens nästkommande möte, varjämte åt förbundets gene­

ralsekreterare uppdrogs att, efter att i frågan hava inhämtat yttrande från

vissa angivna internationella kvinnoorganisationer, framlägga ett betänkande

i ämnet.

I enlighet med denna resolution avgav generalsekreteraren den 27 juli 1931

ett betänkande, innehållande en redogörelse för frågans utveckling och dåvaran­

de läge. Vid betänkandet fanns såsom bilaga fogad texten till en av ett gemen­

samt utskott för berörda internationella kvinnoorganisationer antagen resolu­

tion, innehållande en hemställan till förbun$sförsamlingen att låta föranstalta

örn förnyad granskning av Haagkonventionen för lösande av konflikter mellan

medborgarskapslagar samt att för ratifikation underställa regeringarna en ny

konvention, grundad på principen om mannens och kvinnans likställighet i med-

borgarskapshänseende. Vid förbundsförsamlingens möte hösten 1931 fram­

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

lades detta betänkande ävensom en till generalsekreteraren från Union interna-

tionale des Ligues catholiques ingången skrivelse, vari unionen, med bety­

gande av sitt intresse för den föreliggande frågan, uttalade sig för en lösning

av densamma på grundval av principen örn familjens enhet i medborgarskapligt

hänseende, varjämte framhölls önskvärdheten av att, i avvaktan på en allmän

överenskommelse i detta syfte, sådana regler för lösande av konflikter mellan

medborgarskapslagar måtte fastställas, som uteslöte, att kvinnan till följd av

giftermål bleve medborgarskapslös, och som skyddade den gifta kvinnan för

godtyckliga förändringar i hennes medborgarskap genom åtgärder från mannens

sida.

Sedan frågan varit föremål för behandling inom förbundsförsamlingens för­

sta utskott, beslöt församlingen godkänna ett av utskottet framlagt resolutions­

förslag, enligt vilket rådet anmodades inhämta samtliga regeringars mening

rörande frågan örn kvinnans medborgarskap, däri inbegripet deras ställning

till Haagkonventionen rörande medborgarskap, i och för frågans upptagande

till förnyad behandling vid församlingens nästkommande möte.

I det yttrande, som i anledning av denna resolution avgavs av svenska rege­

ringen, förklarade sig densamma — efter att hava framhållit att åtskilliga av

de önskemål, som framförts av ifrågavarande internationella kvinnoorganisa­

tioner, enligt svensk lag redan tillgodosetts och att skäl kunde finnas att under­

söka möjligheten att i svensk lagstiftning i ytterligare mån tillmötesgå de­

samma — visserligen icke böra motsätta sig att kvinnans ställning i medborgar-

skapshänseende gjordes till föremål för förnyad överläggning staterna emellan,

därest en övervägande mening bland dessa därom gjorde sig gällande, men

framhöll samtidigt, att de nya regler, som kunde framgå av dessa överlägg­

ningar, icke torde behöva medföra ändring i 1930 års konvention utan syntes

böra upptagas i en särskild överenskommelse.

Vid frågans behandling inför Nationernas förbunds församling hösten 1932

förelågo yttranden från sammanlagt trettiotre regeringar, av vilka tre —

Brasilien, Monaco och Norge —- anmält, att Haagkonventionen redan av dem

godtagits, sexton förklarat, att det för närvarande icke syntes lämpligt att

sammankalla en ny konferens för behandling av kvinnans medborgarskap, sex

tillkännagivit sin avsikt att ratificera Haagkonventionen och de återstående

åtta förklarat sig ämna överväga frågan örn ratifikation av konventionen eller

ämna, innan de toge ställning till frågan härom, avvakta utgången av ärendets

behandling inför Nationernas förbunds församling.

I enlighet med förslag av vederbörande utskott antog förbundsförsamlin-

gen den 12 oktober 1932 en resolution av innebörd att yrkandet örn konventio­

nens revision tills vidare icke skulle föranleda någon åtgärd. I resolutionen

anfördes till en början, att 1930 års kodifikationskonferens i Haag icke avsett

att fastslå en grundsats, som strede mot den gifta kvinnans oberoende i med-

borgarskapshänseende, utan att lösa vissa svårigheter, som hade sin grund i

olikheter i skilda länders lagstiftning. I fortsättningen påvisades, att grund­

satsen örn kvinnans oberoende i viss utsträckning fastslagits i konventionen,

samt att konferensen uppmanat staterna att utreda, huruvida det vore möjligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

37

att i lagstiftningen fastslå grundsatsen om könens likställighet i medborgar-

skapshänseende med särskilt beaktande av barnens intressen och att faststäl­

la, att kvinnans medborgarskap i princip icke utan hennes medgivande skulle

kunna ändras, vare sig genom äktenskaps ingående eller till följd av ändring i

mannens medborgarskap. Vidare konstaterades, att ett stort antal regeringar ut­

talat den uppfattningen att artiklarna 8—11 i Haagkonventionen motsvarade de

framsteg, som för närvarande kunde uppnås genom allmän internationell över­

enskommelse, samt att ikraftträdandet av nyssnämnda artiklar icke vore ägnat

att motverka kommande förhandlingar och ej heller betoge staterna möjligheten

att giva en mera vidsträckt tillämpning åt grundsatsen örn könens likställighet.

Sedan det därjämte framhållits, att frågan befunne sig i ett utvecklingsskede,

som sammanhängde med förändringarna i kvinnans sociala, ekonomiska och

politiska ställning, uttrycktes en förhoppning om att Haagkonventionens sig-

natärmakter med det snaraste måtte deponera sina ratifikationsinstrument samt

fästes uppmärksamheten på möjligheten för de stater, vilka ännu icke vidtagit

för konventionens ratificering erforderliga lagstiftningsåtgärder, att beakta de

möjligheter, som förefunnes för dem att i deras inre lagstiftning tillgodose de

av de internationella kvinnoorganisationerna framställda önskemålen. Slut­

ligen uppmanades förbundets generalsekreterare att tid efter annan hos rege­

ringarna hemställa örn upplysning angående de åtgärder, som de funnit kodi-

fikationskonferensens förut omtalade uppmaning kunna föranleda, varjämte

förbundsrådet ombads att följa opinionens utveckling i frågan för att kunna

bedöma den lämpliga tidpunkten för ytterligare samfällda internationella åt­

gärder på området.

I detta sammanhang bör nämnas, dels att Svenska Kvinnoföreningars N. F.-

kommitté i en till dåvarande statsministern ställd, den 4 mars 1932 dagteck-

nad skrivelse uttalat sig för att vid behandlingen från svensk sida av frågan

örn revision av 1930 års Haagkonvention de önskemål, som framställts i den av

utskottet för nyss omnämnda internationella kvinnoorganisationer antagna re­

solutionen, så långt möjligt måtte tillmötesgås, dels ock att Fredrika-Bremer-

Förbundet och ett antal andra kvinnoföreningar i skrivelse till Kungl. Maj :t den

9 december 1932 — under förklaring att de, särskilt med hänsyn till att kon­

ventionens ikraftträdande och allmänna antagande skulle undanröja uppkom­

sten av medborgarskapslöshet för kvinnan, icke ansåge sig böra protestera mot

en ratifikation av Haagkonventionen från Sveriges sida — uttalat sig för att

vid förestående revision av lagen om förvärvande och förlust av svenskt med­

borgarskap sådana ändringar i eller tillägg till lagen måtte föreslås, att kvin­

na erhölle fullt självständig medborgarskapsställning, samt att, därest svensk

medborgare vore gift med person av utländsk nationalitet, lättnad bereddes

make att förvärva andra makens nationalitet.

Då förslaget örn revision av konventionen sålunda förfallit, lär frågan om

densammas ratificering för Sveriges del nu böra upptagas till prövning.

I fråga om konventionens innehåll får jag hänvisa till den redogörelse här­

för, som vid anmälan i statsrådet den 19 december 1930 av frågan örn den­

sammas undertecknande för Sveriges del lämnades av dåvarande ministern för

38

Kungl. Uaj:ts proposition nr 133.

utrikes ärendena friherre Ramel. I likhet med honom finner jag att konventio­

nens bestämmelser, ehuru de knappast innebära någon lösning av de mera bety­

delsefulla konflikterna på medborgarskapsrättens område, likväl till den del

resultat nåtts kunna i stort sett betraktas såsom tillfredsställande. Då bestäm­

melserna därjämte i allt väsentligt giva uttryck åt samma grundsatser som om­

fattas av gällande svensk rätt och då ett antagande av desamma icke synes

utgöra hinder för genomförande av sådana lagändringar, örn vilka fråga över­

huvud kan förutsättas bliva väckt, anser jag mig böra förorda, att konven­

tionen för godkännande underställes riksdagen.

Beträffande frågan i vad mån en ratificering av konventionen förutsätter

ändring i eller tillägg till gällande lag må följande anföras.

De i artiklarna 1—5 meddelade bestämmelserna utgöra grundsatser av all­

män folkrättslig natur. Med hänsyn härtill och då fråga örn deras tillämpning

icke synes kunna uppkomma annat än i sammanhang med diplomatiska fram­

ställningar, vilkas avgörande lärer ankomma på Kungl. Majit eller ministern

för utrikes ärendena, torde några lagstiftningsåtgärder icke behöva föranledas

av dessa bestämmelser.

Beträffande den i artikel 6 meddelade bestämmelsen delar jag den av då­

varande ministern för utrikes ärendena vid föredragning av frågan örn konven­

tionens undertecknande uttalade uppfattningen att det knappast jämlikt grun­

derna för den svenska lagstiftningen på området synes kunna komma i fråga

att avslå en ansökan örn befrielse från svenskt medborgarskap, då sökanden

äger medborgarskap i främmande stat och har sitt hemvist utom ri­

ket. Då därjämte Kungl. Majit utan att därtill vara bunden av uttrycklig

föreskrift i svensk lag vid prövningen av sådan ansökan tydligen är förpliktad

att beakta konventionens bestämmelser, torde artikeln icke behöva föranleda

någon lagbestämmelse.

De mera speciella regler för förvärv och förlust av medborgarskap, som kon­

ventionen i övrigt innehåller, lära — med undantag för den i artikel 11 andra

punkten meddelade bestämmelsen som Sverige vid konventionens undertecknan­

de förbehållit sig rätt att icke tillämpa — stå i god överensstämmelse med de

grundsatser som kommit till uttryck i gällande svensk lag. Den i artikel 10 i

konventionen meddelade bestämmelsen att mannens naturalisation under äk­

tenskapet icke medför ändring i hustruns medborgarskap med mindre hon där­

till samtyckt, synes emellertid böra fastställas genom uttrycklig lagbestäm­

melse. Visserligen skulle det, i överensstämmelse med vad jag nyss fram­

hållit i fråga örn bestämmelsen i artikel 6, kunna anföras, att bestämmelsen

såsom icke i och för sig oförenlig med nu gällande lag alltid borde beaktas

av Kungl. Majit, oavsett örn den kommit till uttryck i lagens text. Med hän­

syn till frågans principiella betydelse synes det mig dock som örn ett lagfästan­

de av den i artikeln angivna grundsatsen bör ske.

Utöver den ändring i 6 § lagen den 23 maj 1924 (nr 130) örn förvärvande

och förlust av svenskt medborgarskap, som i enlighet med vad nu sagts synes

böra företagas i samband med en ratificering av konventionen, lära några lag­

ändringar icke påkallas av densamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

39

Däremot kunde i detta sammanhang ifrågasättas att till behandling upp­ taga jämväl vissa andra frågor om ändringar i medborgarskapslagens bestäm­ melser. Skäl för övervägande av dylika lagändringar kan sålunda synas fö­ religga på grund av de opinionsyttringar som, enligt vad nyss nämnts, såväl i vårt land som i utlandet under senare tid framkommit från sådana organi­ sationer, vilka företräda de specifika kvinnointressena, därvid krävts ett till­ erkännande av större självständighet i allmänhet för den gifta kvinnan i med- borgarrättsligt hänseende. Härvidlag bör ock erinras att konstitutionsutskot­ tet vid granskning av det till 1923 års riksdag överlämnade förslaget till med­ borgarskapslag (prop. nr 29) med betydande majoritet uttalade sig för att så­ som förutsättning för utländsk kvinnas förvärv av svenskt medborgarskap genom giftermål med svensk man borde stadgas, att hon har eller efter äkten­ skapets ingående tager hemvist i Sverige, nämligen för såvitt hon icke genom giftermålet går sitt utländska medborgarskap förlustig (konstitutionsutskot­ tets utlåtande nr 15). Konstitutionsutskottets förslag antogs av riksdagens andra kammare, under det att första kammaren biföll en vid utskottets utlåtan­ de avgiven reservation som, med gillande i princip av den av utskottet före­ slagna lösningen, utmynnade i ett avslag å propositionen för frågans vidare utredande. I samband med sin tillstyrkan av Kungl. Maj:ts till 1924 års riksdag avlåtna proposition (nr 137) med förslag till den sedermera antagna lagen uttalade konstitutionsutskottet, efter anförande av att starka sympatier inom utskottet förefunnits för en reglering av spörsmålet på sätt utskottet vid föregående års riksdag föreslagit, att ändring i lagstiftningen i riktning mot större självständighet för den gifta kvinnan utan svårighet syntes kunna vid­ tagas, därest det förhållandet skulle komma att inträffa, att de europeiska länderna, i anslutning till det exempel, som givits av Amerikas förenta stater, komme att i större utsträckning än hittills skett som förutsättning för förlust av medborgarskap för kvinna genom giftermål med utländsk man stadga, att hon genom giftermålet förvärvade mannens nationalitet (konstitutionsutskottets utlåtande nr 27).

Den av utskottet angivna förutsättningen för frågans förnyade upptagande torde få anses uppfylld, sedan genom Haagkonventionen (art. 8) fastslagits, att kvinnas förlust av medborgarskap genom giftermål med utlänning icke kan inträda under annan förutsättning än att hon förvärvar mannens medbor­ garskap, och denna regel för övrigt mera allmänt lagfästs inom stater, som ännu icke äro anslutna till konventionen. Ehuru jag därjämte för egen del är böjd att erkänna, att starka sakliga skäl kunna anföras för den av utskot­ tet förordade lösningen av berörda fråga, anser jag likväl av följande anled­ ning någon lagändring i den åsyftade riktningen för närvarande ej böra komma till stånd.

Nu gällande lag örn förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap byg­ ger på ett av delegerade för Sverige, Danmark och Norge utarbetat utkast till väsentligen lika lydande inedborgarskapslagar för de tre länderna, och i Danmark och Norge ha även antagits med den svenska lagen i ämnet i huvud­ sak överensstämmande lagar. Med hänsyn härtill och då det för undvikande

Kungl.

Maj:ts proposition nr

133.

av lagkonflikter är av vikt, att lagstiftningen i de tre grannländerna allt fram­ gent kommer att bygga på samma grundsatser, lärer förslag till lagändringar icke kunna framläggas i en fråga av så principiell betydelse som den nu be­ rörda utan att kännedom dessförinnan vunnits örn danska och norska regerin­ garnas ståndpunkt i ämnet. Å de förfrågningar härutinnan som riktats till dessa regeringar har emellertid definitivt svar ännu icke ingått och synes icke heller kunna förväntas inom den närmaste tiden. Med hänsyn härtill torde man för närvarande vara nödsakad begränsa sig till den ändring av 6 § som, enligt vad förut anförts, direkt föranledes av konventionens innehåll.

I enlighet härmed har jag låtit inom justitiedepartementet upprätta ett för­ slag till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 23 maj 1924 (nr 130) om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap.

Beträffande förslagets avfattning må utöver vad förut nämnts här fram­ hållas, att den genom konventionen fastslagna grundsatsen, att mannens naturalisation icke medför ändring i hustrus medborgarskap med mindre hon därtill lämnar sitt samtycke, torde böra förlänas giltighet icke blott i fråga örn medborgare i konventionsstater utan över huvud i fråga örn medborgare i stater, i vilka mannens förvärv av annat medborgarskap icke i och för sig medför förlust av medborgarskap för hustrun. Enligt förslaget skall alltid bestämmas, huruvida hustru och barn skola innefattas i mannens-faderns natura­ lisation. I fråga örn hustrun lär denna ändring utgöra en konsekvens av regeln att mannens förvärv av svenskt medborgarskap under viss förutsättning icke får medföra svenskt medborgarskap för hustrun, med mindre hon därtill läm­ nar sitt medgivande. Men oavsett detta torde ändringen hava goda skäl för sig. Det kan nämligen knappast anses rimligt, att en naturaliserads hustru och barn, örn vars tillvaro kanske kännedom saknas vid prövningen av ansök­ ningen, automatiskt skola omfattas av naturalisationen.»

Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande lagförslag av den lydelse, bilaga1 till detta protokoll utvisar, samt hemställer att lagrådets utlåtande över detsamma måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhäm­ tas genom utdrag av protokollet; tillika hemställer föredraganden att ut­ drag av protokollet över utrikesdepartementsärenden för den 19 december 1930 rörande godkännande av omförmälda konvention måtte få tillställas lag­ rådet till kännedom vid granskning av lagförslaget.

Till vad sålunda hemställts, däri statsrådets övriga leda­ möter instämma, lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten bifall.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

41

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 20 februari

1933.

N ärvarande:

justitieråden Alexanderson,

Eklund,

regeringsrådet Aschan,

justitierådet Grefberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedeparte-

mentsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet den 17 februari 1933, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets ut­

låtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 23

maj 1924 (nr 130) om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av utrikesrådet F. Malmar.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1988.

1 sami.

Nr 183.

4

42

Kungl.

Maj:ts proposition nr

138.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i stats­

rådet å Stockholms slott den 24 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern

Hånsson,

statsråden

Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler efter gemen­

sam beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet lagrådets

den 20 februari 1933 avgivna utlåtande över det den 17 februari 1933 till

lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen

den 23 maj 1924 (nr 130) örn förvärvande och förlust av svenskt medbor­

garskap.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan anmärkning och under

åberopande av vad föredraganden anfört till statsrådsprotokollet den 17 feb­

ruari 1933, hemställer föredraganden, att Kungl. Majit måtte genom proposi­

tion dels äska riksdagens godkännande av den i nämnda statsrådsprotokoll

omförmälda konventionen för lösande av vissa konflikter mellan medborgar-

skapslagar med det vid undertecknandet gjorda förbehåll i fråga örn artikel

11, andra punkten, dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga berörda lagförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprin-

sen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Oskar Adelsohn.

Stockholm 1933. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

330498