Prop. 1939:76

('med förslag till lotteri- förordning',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

1

Nr 76.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lotteri-

förordning; given Stockholms slott den 20 januari 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, inhämta riksdagens ytt­ rande över härvid fogade förslag till lotteriförordning.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 76.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

Förslag

till

lotteriförordning.

Härigenom förordnas som följer:

¹ §•

Lotteri om penningar eller penningars värde må ej utan tillstånd av Kungl. Maj:t för allmänheten anordnas i andra fall eller i annan ordning än som stadgas i denna förordning.

Såsom lotteri anses varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det, som erhålles av en var deltagare. Marknads- och tivolinöjen, såsom mekaniska spelapparater, ringkastningsanordningar och skjutbanor, vilka äro förenade med vinstmöj­ ligheter som nu sagts, skola betraktas såsom lotterier oavsett företagens be­ skaffenhet i övrigt.

Bestämmelserna i denna förordning äga ej tillämpning å svenska statens premieobligationer.

2

§•

Lotteri må anordnas efter anmälan hos polismyndigheten minst 7 dagar innan, under förutsättning

att lotteriet anordnas i samband med offentlig nöjestillställning eller till­ ställning till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål,

att lotteriet bedrives allenast inom för tillställningen avsett område, att, om för deltagande i lotteriet fordras insats, denna icke överstiger 25 öre,

att vinsterna uteslutande utgöras av varor eller av anvisningar, gällande såsom betalningsmedel allenast inom det för tillställningen avsedda området,

att värdet å högsta vinst icke överstiger 5 kronor, samt att vinstfördelning äger rum i omedelbar anslutning till deltagande i lotteriet.

3 §.

Lotteri, däri insatser, örn sådana fordras, och vinster äro till antal och storlek bestämda enligt uppgjord plan, må, oaktat de i 2 § angivna förut­ sättningarna icke äro för handen, anordnas

a) efter anmälan hos polismyndigheten minst 7 dagar innan, under för­ utsättning

6

§•

Ej må någon främja deltagande i inom landet anordnat lotteri, som ej är tillåtet, eller i utländskt lotteri

genom att för egen eller annans räkning utbjuda, avyttra eller eljest till­ handahålla bevis om rätt till delaktighet i lotteriet eller annan handling, av­ sedd för deltagande däri,

genom att för egen eller annans räkning uppbära insatser i lotteriet eller förmedla insamling av insatser,

genom att förmedla utbekommande av vinst från lotteriet eller genom att eljest tillhandagå annan vid deltagande i lotteriet. Det vare ock förbjudet att kungöra tillhandagående, varom förut nämnts, eller att sprida inbjudan, plan, vinstförteckning, dragningslista eller liknan­ de meddelande beträffande lotteri, som avses i denna paragraf, såframt ej av omständigheterna framgår, att avsikten icke är att främja deltagande i lotteriet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

7 §•

Ej må någon yrkesmässigt eller eljest mot ersättning tillhandagå annan vid deltagande i lotteri, som är tillåtet, utan medgivande av anordnaren.

Utan tillstånd av Kungl. Maj:t må ej bedrivas yrkesmässig verksamhet, varigenom andel i bevis om rätt till delaktighet i lotteri, som i första stycket sägs, avyttras eller särskild rätt till den å beviset utfallande vinst eller andel däri tillförsäkras annan.

Ej heller må utan tillstånd av Kungl. Maj:t vid yrkesmässig försäljning av delaktighetsbevis, som nyss nämnts, försäljningen ske mot betalning i särskilda poster eller beviset av säljaren innehållas såsom säkerhet för kö­ peskillingen.

8

§■

Vad i denna förordning stadgas skall äga tillämpning jämväl å sådant lot­ teri, vid vilket såsom villkor för deltagande fordras medlemskap i viss sam­ manslutning, därest denna tillkommit väsentligen för anordnande av lotteri eller lotteriet eljest, såsom med avseende å omfattningen eller de villkor, var­ under deltagande må ske, är att jämställa med lotteri, anordnat för allmän­ heten.

9 §•

Med polismyndighet förstås i denna förordning för Stockholm Överståt­ hållarämbetet, för annan stad, där poliskammare finnes, denna, för övriga städer magistrat eller stadsstyrelse eller, där magistrat eller stadsstyrelse ej finnes, kommunalborgmästare och för landet polischefen i orten.

10

§.

överträdelse av i denna förordning stadgade förbud eller enligt 4 § andra stycket föreskrivna villkor straffes med dagsböter.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 januari 1939.

Närvarande:

Statsministern

H^ansson, statsråden P^ehrsson-B^ramstorp, W^estman, W^igforss,

M^öller, E^ngberg, S^köld, Q^uensel, F^orslund, E^riksson, S^trindlund.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Möller, anför: Med skrivelse den 27 maj 1938 hava de med stöd av Kungl. Maj:ts be­ myndigande den 30 december 1935 tillkallade sakkunniga för utredning om inrättande av ett statslotteri samt vissa andra frågor, avseende lotterier, framlagt betänkande med förslag till lotteriförordning m. m. (Stat. off. utr. 1938: 17). De sakkunnigas betänkande innefattar tillika yttrande med an­ ledning av vissa till dem under utredningsarbetet remitterade framställning­ ar i ämnet, nämligen dels en skrivelse den 27 maj 1936 från Svenska tid- ningsutgivareföreningens styrelse, dels en skrivelse den 3 februari 1937 från Sveriges tivoliägareförening, Sveriges ambulerande nöjestivoliägareförening och Sveriges tivoliägares tjänstemannaförbund, dels ock en skrivelse den 16 november 1937 från firma Wesslings basarvaru aktiebolag. Slutligen har i förslaget hänsyn jämväl tagits till ett av de sakkunniga den 2 juni 1937 till chefen för handelsdepartementet avgivet yttrande med förslag till sådan ändring i gällande lagstiftning, att anordnande av s. k. tippning för allmänheten utan samband med tävling förbjödes.

över de sakkunnigas betänkande och förslag hava yttranden avgivits, be­ träffande utredningen i dess helhet av justitiekanslersämbetet, länsstyrel­ serna — vilka i stor utsträckning vid sina yttranden fogat utlåtanden av underordnade myndigheter m. fl — och Svenska penninglotteriet aktiebolag, samt över särskilda delar av utredningen av generalpoststyrelsen, fullmäktige i riksgäldskontoret, Aktiebolaget tipstjänst, Svenska tidningsutgivareför- eningen, Sveriges tivoliägareförening och Sveriges ambulerande nöjestivoli­ ägareförening. Härjämte hava Folkets parkers centralstyrelse, Lisebergs ak­ tiebolag, Aktiebolaget folkets park i Malmö och Aktiebolaget gröna lunds tivoli gemensamt inkommit med en skrift i ärendet. I de syn­ punkter, som anförts av tivoliägareföreningarna samt i yttrandet från Fol­ kets parkers centralstyrelse m. fl., hava i särskilda skrivelser instämt ett be­ tydande antal idrottssammanslutningar och andra organisationer. Slut­ ligen hava Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund, Aktie­

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

fordran på insändande av prenumerationskvitto, kupong eller dylikt, samt att värdet å högsta vinst icke överstiger 25 kronor eller, om vinsten utgöres av varor eller anvisning å varor, 50 kronor. Beträffande varor och anvis­ ningar å varor, vilka användas såsom vinster i tidningslotteri, föreslås skola gälla samma bestämmelser angående tillverkning eller ursprung inom landet som nyss nämnts beträffande lotterier i övrigt.

I förordningen stadgas vidare (6 §) förbud mot att främja deltagande i inom landet anordnat lotteri, som ej är tillåtet, eller i utländskt lotteri ge­ nom att för egen eller annans räkning utbjuda, avyttra eller eljest tillhan­ dahålla bevis om rätt till delaktighet i lotteriet eller annan handling, av­ sedd för deltagande däri eller genom att eljest tillhandagå annan vid del­ tagande i lotteriet. Likaledes förbjudes att kungöra sådant tillhandagående eller att sprida inbjudan, plan, vinstförteckning, dragningslista eller liknan­ de meddelande beträffande otillåtet inhemskt eller utländskt lotteri, så­ framt ej av omständigheterna framgår, att avsikten icke är att främja del­ tagande i lotteriet. Slutligen upptages (7 §) förbud mot att yrkesmässigt eller eljest mot ersättning tillhandagå annan vid deltagande i lotteri, som är tillåtet, utan medgivande av anordnaren eller att utan tillstånd av Kungl. Maj:t bedriva yrkesmässig verksamhet, varigenom andel i bevis om rätt till delaktighet i sådant lotteri avyttras eller särskild rätt till den å beviset ut­ fallande vinst eller andel däri tillförsäkras annan. Ej heller må utan till­ stånd av Kungl. Majit vid yrkesmässig försäljning av delaktighetsbevis, som nyss nämnts, försäljningen ske mot betalning i särskilda poster eller bevi­ set av säljaren innehållas såsom säkerhet för köpeskillingen.

Bestämmelserna avses skola äga tillämpning jämväl å sådant lotteri, vid vilket såsom villkor för deltagande fordras medlemskap i viss sammanslut­ ning, därest denna tillkommit väsentligen för anordnande av lotteri eller lotteriet eljest, såsom med avseende å omfattningen eller de villkor, varun­ der deltagande må ske, är att jämställa med lotteri, anordnat för allmän­ heten (8 §).

För övrigt upptager förslaget vissa straff- och åtalsbestämmelser (9—- 13 §§).

I anslutning till förslaget till lotteriförordning föreslå de sakkunniga till­ lika viss ändring i § 3 12:o tryckfrihetsförordningen. Förslaget härutinnan in­ nebär, att tryckfrihetsförordningens förbudsbestämmelser med avseende å vissa lotterimeddelanden skola utvidgas att omfatta förbud mot utgivande i tryck av följande handlingar och meddelanden rörande otillåtet inhemskt eller utländskt lotteri, nämligen: lottsedel eller annan handling, avsedd för deltagande i lotteriet, tillkännagivande örn försäljning av dylik handling eller om annat tillhandagående vid deltagande i lotteriet, ävensom inbjudan, plan, vinstförteckning, dragningslista eller liknande meddelande, vilket har avseende å lotteriet, såframt ej av omständigheterna framgår, att avsikten med meddelandet icke är att främja deltagande i lotteriet.

Ytterligare föreslå de sakkunniga ändrade bestämmelser angående post­ befordran av vissa handlingar och meddelanden rörande otillåtna lotterier.

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

11

I sådant hänseende föreslås ett stadgande av innehåll, att därest i öppen försändelse förekommer lottsedel eller annan handling, avsedd för deltagan­ de i inom landet anordnat lotteri, som ej är tillåtet, eller i utländskt lotteri, eller rekvisition av sådan handling eller tillkännagivande om försäljning eller förmedling av dylik handling eller om tillhandagående på annat sätt vid deltagande i lotteri av omförmälda beskaffenhet, eller inbjudan, plan, vinstförteckning, dragningslista eller liknande meddelande rörande sådant lotteri, försändelsen icke må postbefordras eller till adressaten utlämnas, så­ framt ej av omständigheterna framgår, att avsikten med försändelsen icke är att främja deltagande i lotteriet.

Slutligen framläggas två författningsförslag, innebärande av förslaget till ny lotteriförordning föranledda huvudsakligen formella ändringar i gäl­ lande bestämmelser, nämligen dels ett förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 § förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stäm­ pelavgiften, dels ock ett förslag till kungörelse med vissa bestämmelser an­ gående försäljning av svenska statens premieobligationer. Sistnämnda för­ fattning avser skola ersätta förordningarna den 22 juni 1928 (nr 189) och den 21 maj 1931 (nr 115), innefattande tillägg till 1881 års lotteriförordning, i den mån mot innehållet i 1928 och 1931 års förordningar svarande be­ stämmelser ej influtit i förslaget till ny lotteriförordning.

I yttrandena över de sakkunnigas förslag har önskvärdheten av ny lag­ stiftning på lotteriväsendets område vitsordats.

De principer, vilka varit vägledande för de sakkunnigas förslag, hava i yttrandena i huvudsak icke mött erinran. Beträffande vissa bestämmelser hava framförts invändningar, till vilka jag återkommer i det följande.

Det torde vara en allmän mening, att nuvarande lotterilagstiftning icke

Departement

är tillfredsställande. Anledningen härtill lärer i främsta rummet vara att chefen-söka i den av de sakkunniga framhållna svårigheten att enligt gällande be­ stämmelser avgöra, huruvida ett företag är eller icke är tillåtet. I detta hänseende delar jag de sakkunnigas uppfattning, att frågan huruvida ett företag skall bedömas såsom lotteri rätteligen bör avgöras, icke, på sätt nu är fallet, efter den större eller mindre graden av slump i det speciella fallet utan med hänsyn till den allmänna karaktären hos den anordning, på vilken företaget bygger. Lotteriförordningen av 1881 är vidare brist­ fällig därutinnan, att reklam för och annat främjande av otillåtna lotterier, såväl in- som utländska, icke verksamt hindras genom förordningens be­ stämmelser. Förhållandet har vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. De sakkunnigas förslag, vilket i dessa delar nära ansluter sig till föreskrifterna i 1934 års vadhållningsförordning, söker avhjälpa de anmärkta bristerna och torde härigenom vara ägnat att mot­ verka deltagandet från svensk sida i utländska eller eljest otillåtna lotteri­ företag. Slutligen må erinras att nuvarande lotteriförordning, med dess undantagslösa förbud mot anordnande av lotteri för allmänheten utan till-

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

stånd, i vissa fall kan framstå såsom onödigt sträng och ur praktiska syn­ punkter mindre lämplig. Följden torde också vara att gällande bestämmel­ ser ej sällan åsidosättas utan att förseelsen beivras. Jag tänker härvid bland annat på smärre basarlotterier och på tidningslotterier. Jämväl härutinnan avser de sakkunnigas förslag att åstadkomma en förbättring.

Det föreliggande förslaget till lotteriförordning upptager i sig även be­ stämmelser angående vadhållning. Författningstekniskt synes detta inne­ bära en fördel. I sak överensstämma förslagets vadhållningsföreskrifter i stort sett med de nu gällande. Den väsentligaste ändringen är, att bestäm­ melserna utvidgats till att avse jämväl vadhållning utan samband med täv­ lan. Ifrågavarande ändring torde enligt vad erfarenheten visat vara väl- befogad.

Jämväl vad angår nyssnämnda författningsförslag i övrigt kan jag i hu­ vudsakliga delar ansluta mig till detsamma. I vissa avseenden har jag dock funnit mig böra föreslå ändringar. Förslaget har i överensstämmelse här­ med omarbetats inom handelsdepartementet, över det omarbetade förslaget torde, på samma sätt som skedde med förslaget till 1934 års vadhållnings- förordning, böra inhämtas riksdagens yttrande, varvid jag förutsätter att, efter mottagandet av riksdagens svar, Kungl. Majit skall äga upptaga för­ slaget till slutlig prövning.

De sakkunnigas förslag till bestämmelser angående försäljning av svenska statens premieobligationer och förbud mot postbefordran av vissa hand­ lingar och meddelanden rörande otillåtna lotterier äro ej av beskaffenhet att böra underställas riksdagen. Kungl. Maj:ts ståndpunktstagande till des­ sa förslag lärer emellertid böra anstå i avvaktan på riksdagens uttalande rörande förslaget till lotteriförordning.

Förslagen till ändrad lydelse av § 3 12:o tryckfrihetsförordningen och 8 § stämpelavgiftsförordningen ankomma ej på handelsdepartementets före­ dragning. Ändringen i stämpelavgiftsförordningen avses vara av huvud­ sakligen formell natur. Vad tryckfrihetsförordningen beträffar torde det visserligen, med hänsyn till önskemålet att i görligaste mån stävja deltagan­ det i otillåtna lotterier, vara önskvärt, att en ändring i av de sakkunniga föreslagen riktning kommer till stånd. Frågan härom behöver dock ej nödvändigtvis upptagas till behandling samtidigt med förslaget till lotteri­ förordning, utan detta förslag kan avgöras helt fristående.

Jag övergår till att paragraf vis redogöra för de i handelsdepartementets förslag till lotteriförordning vidtagna avvikelserna från de sakkunnigas för­ slag.

1 §•

Med hänsyn till den grundläggande betydelsen av bestämmelserna under förevarande paragraf torde den motivering, de sakkunniga åberopat för sitt i det föregående återgivna förslag i denna del, få här i dess helhet åter­ givas. De sakkunniga anföra:

Någon definition i egentlig mening å begreppet lotteri torde ej erfordras. Däremot borde angivas de fall då ett företag, enligt den principiella uppf att-

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

lis skjutbana behövde icke vara mera lotteribetonad än t. ex. en tävling, an­ ordnad av någon skytteförening; och i anslutning till vad nyss sagts om idrottstävlingar borde naturligtvis skyttetävlingar ej betraktas såsom lotte­ rier. Prisskjutningar å tivolibanor skiljde sig visserligen i så måtto från egent­ liga skyttetävlingar, att varje tävlande vid de förstnämnda hade möjlighet till ett obegränsat antal insatser. Deltagarna skulle härigenom, på samma sätt som vid lotterier, kunna frestas att satsa större belopp än som kunde anses försvarligt. Men å andra sidan torde man utgå från att vinstvärdena hölles inom sådana gränser, att de ej lockade till överdrivet deltagande. En tivoli- skjutbana torde huvudsakligen vara anlagd på att roa de besökande. Vins­ terna, där sådana funnes, spelade en sekundär roll. Alltför värdefulla vinster torde vara uteslutna jämväl av den anledningen, att tivoliägaren genom höga vinstvärden skulle riskera ekonomisk förlust, så snart en skicklig skytt del- toge. Vad nu anförts torde i huvudsak äga motsvarande tillämpning beträf­ fande ringkastning och tivolinöjen av liknande art. Undantag kunde dock tänkas. Såsom lotteri borde t. ex. enligt de sakkunnigas mening anses en skjutbana, om där tävlades med förbundna ögon, eller en ringkastning, där de föremål, som skulle inringas, doldes av ett förhänge, över vilket ringarna måste kastas. Även andra undantagsfall kunde naturligtvis förekomma. Att på förhand mera uttömmande angiva, när ett tivolinöje av typen skjut­ bana eller ringkastning sålunda, ehuru det regelmässigt icke folie under lotteribegreppet enligt förslagets 1 §, likväl borde anses såsom lotteri, vore omöjligt. Frågan finge bedömas efter omständigheterna. Avgörande syntes härvid bliva huruvida och i vilken mån anordningen avveke från vad som enligt praxis kunde betecknas såsom det normala för ifrågavarande slag av anordningar.

I likhet med nuvarande lotteriförordning och vadliållningsförordningen torde den nya lotteriförordningen allenast böra omfatta sådana företag, vil­ ka anordnades för allmänheten. Till undvikande av att denna bestämmelse kringginges genom föreningsbildande eller dylikt torde särskilt stadgande böra upptagas. Härtill återkommes i det följande.

Med hänsyn till tivolispelen hade den i nuvarande lotteriförordning an­ givna förutsättningen för förordningens tillämpning, att åt en eller flera av de i företaget deltagande erbjödes vinst till högre belopp än det som erbjödes åt en var av deltagarna, i förslaget ändrats därhän, att i stället erfordrades, att av en eller flera deltagare kunde erhållas vinst till högre belopp än det som alla kunde erhålla.

Sakkunniga hade övervägt att från förbudsbestämmelserna undantaga så­ dana företag, vid vilka icke fordrades ekonomisk insats. Anledningen till undantag för dylika fall skulle givetvis vara, att deltagarna där ej riskerade någon ekonomisk förlust. De vanligaste företagen av denna art torde vara lotterier i en eller annan form, anordnade av varuhus i reklamsyfte, samt vissa lotterier i samband med tryckalster, d. v. s. tidningslotterier. Insats­ befrielsen vöre dock merendels mera skenbar än verklig. Deltagarna i ett tid- ningslotteri t. ex. köpte i allmänhet tidningen samt betalade på det sättet in­ sats i företaget. Och även örn icke insatser direkt eller indirekt erlades, torde som regel deltagandet i nu omförmälda slag av lotterier ej kunna ske utan ekonomiskt utlägg i någon form, åtminstone för porto eller papper. I varje fall föranledde det besvär och tidsutdräkt. I betraktande av vad sålunda anförts hade sakkunniga stannat för att den omständigheten allenast, att för deltagande i ett lotteri ej fordrades insats, icke borde föranleda att lotte­ riet bleve tillåtet. Reklamlotterier torde för övrigt icke hava någon större praktisk betydelse. Vad tidningslotterier beträffade föresloges beträffande

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

för övrigt en dylik utredning alltid bliva nödvändig. Ty .jämförlig med lottning, vadhållning eller gissning torde icke en anordning vara, som endast till mindre del vore beroende av slumpen. Av angivna skäl syntes ordet »jämförlig» böra utbytas mot »annan». Överståthållarämbetet ifrågasatte, om det med en sådan formulering skulle bliva nödvändigt att göra en upp­ räkning av undantag, som uppenbarligen ej borde behandlas såsom lotterier. Som exempel på dylika undantag hade de sakkunniga omnämnt idrotts- tävlingar och andra tävlingar, där resultatet väsentligen berodde på de del­ tagandes fysiska egenskaper eller på yrkesskicklighet eller utbildning, täv­ lingar av vetenskaplig, konstnärlig eller därmed jämförlig beskaffenhet m. m., enär även vid dessa tävlingar ett visst slumpmoment spelade in. I den mån dylika tävlingar icke anordnades i ekonomiskt vinningssyfte, om­ fattades de emellertid av undantagsbestämmelsen i 1 § sista stycket. Oav­ sett örn dessa företag anordnades i ekonomiskt syfte eller icke vore emellertid det slumpmoment, som vid dem spelade in, alldeles för obetydligt för att desamma på den grund skulle kunna likställas med lotterier. Det förefölle Överståthållarämbetet med hänsyn härtill tämligen uppenbart, att en änd­ ring av den föreslagna lagtextens innehåll på sätt ämbetet ifrågasatt icke skulle få den av sakkunniga befarade följden, att domstolarna ansåge stad­ gandet tillämpligt å företag, som uppenbarligen ej borde behandlas såsom lotterier. Tillämpningen av 1 § å idrottstävlingar och dylikt syntes ute­ sluten även på den grund, att anordnarna av sådana företag icke vände sig till den stora allmänheten, i den mening detta begrepp borde fattas i en förordning sådan som den föreslagna.

Även länsstyrelsen i Uppsala län har funnit, att sådana tivolinöjen med mekaniska anordningar, som enligt de sakkunnigas uppfattning skulle anses såsom lotteri, knappast komme att falla under den föreslagna lotteriför­ ordningen, enär dylika mekaniska anordningar svårligen kunde jämföras med de i andra stycket av 1 § uppräknade företagen. Avfattningen av ifråga­ varande stadgande borde därför enligt länsstyrelsens mening förtydligas.

Sveriges tivoliägarefärening och Sveriges ambulerande nöjestivoliägareförening hava uttalat att, oberoende av om övervägande slump eller skicklig­ het avgjorde utgången, borde samtliga tivolispel i lagstiftningshänseende be­ handlas på ett och samma sätt.

Angående den till grund för de sakkunnigas förslag liggande principen att förbudet mot lotteri borde omfatta även sådant fall, där av deltagarna icke fordras vederlag, hava uttalanden gjorts av justitiekanslersämbetet och Överståthållarämbetet:

Justitiekanslersämbetet ifrågasätter, huruvida icke nämnda princip borde mera uttryckligt fastslås i förordningen.

Överståthållarämbetet understryker önskvärdheten av att den omständig­ heten allenast, att för deltagande i ett lotteri ej fordrades insats, icke borde föranleda, att företaget bleve tillåtet. Avgörande härvidlag vore, huruvida företaget så anordnats, att det skäligen kunnat förväntas, att deltagarna skulle komma att lämna av anordnaren uppenbarligen förutsatt vederlag.

Därest så vore förhållandet, borde företaget av praktiska skäl likställas med lotteri. De sakkunniga syntes hava gått ett steg längre, ity att de ej uppställt fordran på att anordnaren skäligen kunnat förvänta motprestation. Den nyhet, som förslaget på denna punkt innebure, syntes nödvändiggöra, att lagtexten i detta hänseende förtydligades.

18

Kungl. Majis proposition nr 76.

grund för de sakkunnigas författningsförslag — åt delta skall vid rättstill- lämpningen givas den tolkning, som de sakkunniga avsett. Uppfattningen att utredning alltid skulle bliva erforderlig angående slumpmomentets storlek synes icke hållbar.

Vad angår länsstyrelsens i Uppsala län uttalande, att tivolinöjen med me­ kaniska anordningar icke skulle komma att omfattas av en i enlighet med de sakkunnigas förslag utformad författningsbestämmelse, må erinras att sådana företag redan nu bedömas såsom lotteri, då slumpen spelar den avgörande rollen. Enligt förslaget skall slumpmomentets större eller mindre inverkan icke vidare tillmätas betydelse. Jag biträder de sakkunnigas me­ ning, att till följd liärav nyssnämnda tivolinöjen måste anses inbegripna i för- fattningsförslaget sådant detta utformats av de sakkunniga. Emellertid finner jag det välbetänkt att, till undvikande av varje tveksamhet, låta den­ na tanke komma till direkt uttryck i författningen. I departementsförslaget hava därför företag av typen marknads- och tivolinöjen förklarats alltid skola betraktas såsom lotteri, därest med deltagandet är förenad möjlighet till vinst, men dylik icke utgår till envar deltagare och med samma värde till alla. Ehuru någon närmare förklaring av begreppet tivoli- och marknadsnö- jen icke torde vara erforderlig, har i departementsförslaget skett en exempli­ fiering genom angivande av några av de vanligaste arterna, nämligen me­ kaniska spelapparater, ringkastningsanordningar och skjutbanor. En dylik exemplifiering har ansetts på sin plats särskilt med hänsyn därtill, att de­ partementsförslaget innebär en avvikelse i sak från vad de sakkunniga av­ sett, då enligt nämnda förslag jämväl sådana tivolinöjen som skjutbanor och ringkastningsanordningar skola omfattas av lotteribegreppet. Denna ut­ vidgning, som ansluter sig till vad tivoliägareföreningarna föreslagit, torde ur praktiska synpunkter vara en fördel.

Det torde få anses utan vidare klart, att för lotteriförordningens tillämp­ ning å ett företag av här avsedd art icke behöver fordras att företaget an­ ordnas i samband med en marknad eller ett tivoli. Det väsentliga är, att företaget som sådant kan inordnas under begreppet tivolinöje; de omstän­ digheter, varunder företaget bedrives, sakna betydelse.

De erinringar, vilka i vissa yttranden riktats mot de sakkunnigas förslag att från förordningens tillämpning undantaga företag, som uppenbarligen icke åsyfta ekonomisk vinning, synas välgrundade. I departementsförslaget har ifrågavarande undantagsbestämmelse därför uteslutits. Några betänk­ ligheter häremot hava så mycket mindre ansetts möta som, enligt vad de sakkunniga själva framhållit, de fall, vilka åsyftats med bestämmelsen, äro tämligen sällan förekommande. Några olägenheter av att för dylika fall uppehålla fordran på Kungl. Maj:ts tillstånd torde alltså i praktiken knap­ past uppkomma.

I övrigt har jag icke beträffande förevarande paragraf funnit anledning till avvikelse från vad de sakkunniga föreslagit. Vad i yttrandena anförts därom, att i förslaget borde komma till tydligare uttryck den av de sakkun­ niga hävdade principen, att det för lotteriförordningens tillämpning å ett fö-

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

Departements­

chefen.

spelautomater, har länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län i likhet med polis­ kammaren i Göteborg funnit, att en prövning från polismyndighetens sida vore synnerligen välbehövlig beträffande såväl vederbörande anordnares som avsedd lokals lämplighet för rörelsens bedrivande. Länsstyrelsen har emel­ lertid velat lämna öppet, huruvida bestämmelser örn särskilt tillstånd för dy­ lik rörelse borde intagas i lotteriförordningen eller i ordningsstadgan eller* liknande författning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att lotteri allenast borde få anord­ nas till förmån för sådant ändamål, som avsåges i förslagets 3 §.

Den tidrymd, inom vilken anmälan hos polismyndighet enligt de sakkun­ nigas förslag skulle ske, tre dagar, har i vissa yttranden ansetts för knapp.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Jönköpings län förorda, att sagda tid utsträckes till en vecka.

Justitiekanslersämbetet, länsstyrelserna i Stockholm, Skaraborgs och Gäv­ leborgs län samt landsfogden i Jönköpings län framhålla, att i lotteriförord­ ningen borde upptagas bestämmelse om vad som förstodes med begreppet polismyndighet.

Beträffande föreslagna villkor angående insatsernas storlek — varje in­ sats högst 25 öre — samt vinsternas beskaffenhet och maximibelopp — ute­ slutande varuvinster, därav ingen med högre värde än 5 kronor — hava framförts vissa önskemål:

Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter, om det icke vore lämpligt att i blivande författning infördes bestämmelse att i samband med tillställning till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål finge efter till­ stånd av länsstyrelse anordnas tivolispel inom det för tillställningen avsedda området, även örn penningvinster förekomme, under förutsättning dock att för deltagande i lotteriet icke fordrades högre insats än 25 öre samt att vär­ det å högsta vinsten icke överstege 5 kronor.

I yttrandena från Sveriges tivoliägareförening och Sveriges ambulerande nöjestivoliågareförening ävensom Folkets parkers centralstyrelse m. fl. fram- hålles såsom mycket önskvärt, att vid tivolispel även finge förekomma vins­ ter i form av penningar eller polletter, förutsatt att vinsternas storlek be­ gränsades till 5 kronor. Insatsen borde vid spel, där penningvinster före­ komme, maximeras till 25 öre. I fråga örn tivolispel med uteslutande varu­ vinster borde insatsen maximeras till 50 öre och högsta vinstens värde till 10 kronor.

Mot villkoret att vinstfördelningen skall äga rum i omedelbart samband med insatsernas erläggande har länsstyrelsen i Uppsala län invänt, att det även vid fullt lojala smålotterier, t. ex. vid välgörenhetstillställningar, före­ komme, att vinstfördelningen ej skedde förrän vid tillställningens slut. Den föreslagna skärpningen förefölle därför länsstyrelsen onödig.

Länsstyrelsen i Värmlands län, landsfogden i Jönköpings län och Svenska penninglotteriet aktiebolag ifrågasätta, huruvida icke lämpligen borde in­ föras bestämmelse örn viss relation mellan lotteriets omslutning och vinster­ nas värde.

Genom de av de sakkunniga föreslagna villkoren för rätt till anordnande av lotteri efter allenast anmälan hos vederbörande polismyndighet, nämligen

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

fall till detta förslag, har jag ansett mig böra biträda detsamma. Att, på sätt ifrågasatts i vissa yttranden, föreskriva viss relation mellan lotteriets om­ slutning och vinsternas värde låter sig icke lämpligen göra beträffande lot­ terier av typen tivolispel, och synes i fråga om övriga lotterier, som avses i förevarande paragraf, knappast erforderligt i betraktande av lotteriernas ringa ekonomiska betydelse.

Ur kontroll- och ordningssynpunkt tillstyrker 'jag, att i paragrafen uppta­ ges den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen, att vinstfördelning skal! äga rum i omedelbar anslutning till deltagande i lotteriet.

3 §•

Förevarande paragraf avser lotterier i detta ords egentliga mening, d. v. s. företag, däri insatser och vinster på förhand reglerats enligt uppgjord plan. Paragrafen upptager olika regler för a) vissa smärre lotterier — sammanlag­ da insatsbeloppet vid en och samma tillställning högst 500 kronor — vilka föreslås skola få anordnas efter allenast anmälan hos polismyndigheten, och

b) lotterier av något störrre omfattning — sammanlagda insatsbeloppet vid lotterier med samme anordnare under ett kalenderår högst 3,000 kronor — för vilkas anordnande förutsättes tillstånd av länsstyrelsen.

a) De sakkunnigas förslag om anordnande under vissa villkor av lotterier av här avsett slag efter allenast anmälan hos polismyndigheten har i ytt­ randena föranlett erinringar i följande hänseenden.

I vissa yttranden göres gällande att tillstånd i någon form alltid borde fordras:

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att polismyndigheten icke enligt förslaget ägde befogenhet att pröva ändamålet med den tillställning, i sam­ band varmed ifrågavarande lotterier anordnades. Det syntes emellertid läns­ styrelsen angeläget, att en begränsning av lotteritillstånden ägde rum även med avseende å det ändamål, vartill lotteriets behållning skulle användas.

Länsstyrelsen ansåge därför, att för anordnande av alla sådana lotterier, som angåves i 3 § i förslaget, länsstyrelsens tillstånd borde erfordras. Härige­ nom skulle länsstyrelsen få möjlighet att vägra tillstånd till samtliga i 3 § avsedda lotterier, vilkas ändamål icke motsvarade de i förslaget omförmälda.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner sig icke kunna tillstyrka, att andra lotterier än sådana, som avsåges i 2 § i förslaget, finge anordnas utan till­ stånd av länsstyrelsen. Det skulle enligt förslaget överlåtas åt lotterianord- naren att själv bedöma, huruvida de för lotteriets ändamål fastställda förut­ sättningarna vore uppfyllda. Den, som ville anordna en tillställning med lotteri, torde i vida högre grad än en myndighet vara benägen att betrakta ändamålet med tillställningen såsom välgörande, kulturellt eller allmännyt­ tigt. Det kunde befaras att åtal för anordnande av lotteri i samband med tillställning utan sådant syfte icke komme till stånd, om blott anordnaren för­ mådde andraga någorlunda plausibla skäl för sin uppfattning. Härigenom komme gränsen mellan tillåtna och otillåtna lotterier med största sannolik­ het att så småningom förskjutas till de förras förmån.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, huruvida icke anmä­ lan hos polismyndigheten borde ersättas med fordran på särskilt tillstånd av polismyndigheten.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Departements

chefen.

b) Gentemot de sakkunnigas förslag om rätt till anordnande av vissa

lotterier efter tillstånd av länsstyrelsen hava i yttrandena framkommit föl­

jande erinringar.

Vad angår de ändamål, för vilka lotteri enligt förslaget skulle få med­ delas av länsstyrelsen, nämligen välgörande, kulturellt eller allmängiltigt ändamål samt svenska konstidkares understöd och uppmuntran, har länssty­ relsen i Kronobergs län ansett, att i lagtexten borde komma till uttryck, att länsstyrelse icke finge meddela tillstånd till lotteri för annat välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål än sådant, vars verksamhet vore för­ lagd inom länet, ej heller till understöd och uppmuntran åt annan än inom länet bosatt svensk konstidkare. Vidare har länsstyrelsen i Södermanlands län ifrågasatt, huruvida icke i den nya lotteriförordningen borde lagfästas nu tillämpad praxis att ej medgiva lotteri till förmån för ändamål, som författningsenligt borde tillgodoses med skattebidrag.

Det av de sakkunniga föreslagna villkoret, att icke inom länet finge av samme anordnare under samma kalenderår anordnas lotterier av förevaran­ de slag med insatser till högre sammanlagt belopp än 3,000 kronor, därvid dock ej skulle medräknas lotterier enligt 2 § eller 3 § a), har jämväl för­ anlett vissa jämkningsförslag:

Länsstyrelsen i Gotlands län föreslår, att maximibeloppet för länsstyrel­ sens tillståndsgivande måtte bestämmas till 5,000 kronor. En dylik höjning av maximibeloppet vore enligt länsstyrelsens mening så mycket mera rim­ lig som den år 1923 fastställda värdegränsen 3,000 kronor genom penning­ värdets fall numera måste anses för låg. Det syntes icke heller föreligga någ­ ra vare sig moraliska eller andra skäl att försvåra anordnandet av dylika varulotterier, vilka spelade en icke obetydlig roll särskilt för den omfattande välgörenhet, som utövades av föreningar och stiftelser. Man måste förutsätta, att länsstyrelserna ägde möjlighet att bedöma, huruvida del med hänsyn till lotteriets ändamål samt lokala och andra förhållanden kunde vara lämpligt att bestämma maximigränsen till 5,000 kronor.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län ifrågasätta, huruvida icke maximibeloppet borde hänföra sig till lotteriets ändamål och icke till dess anordnare. I denna riktning har jämväl länsstyrelsen i Hallands län uttalat sig.

I sin motivering till förslaget att vissa lotterier, däri insatser och vinster på förhand fastställts enligt viss plan, skulle, under angivna förutsättningar, få anordnas efter allenast anmälan hos polismyndigheten, hava de sakkun­ niga anfört, att det ganska allmänt förekomme, att vid hasarer, försäljningar och andra tillställningar till förmån för välgörande, kulturellt eller allmän­ nyttigt ändamål bland anordningarna inginge något sådant lotteri i egent­ lig mening. De sakkunniga erinra, att dylika basarlotterier i allmänhet vore av ringa omfattning och understundom kunde inbegripas i stadgandet under

2 §. Emellertid framhålla de sakkunniga, att, även om de i 2 § angivna förutsättningarna, icke uppfylldes, det likväl med hänsyn till de omstän­ digheter, under vilka anordnandet ägde rum, merendels torde vara onödigt att för dessa smärre lotterier fordra särskilt tillstånd. De sakkunniga ut-

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

25

tala vidare, att genom att avstå från sådan fordran skulle legaliseras ett förfarande, som för närvarande i strid mot gällande bestämmelser ganska allmänt torde tillämpas.

De synpunkter, åt vilka de sakkunniga sålunda givit uttryck, har jag fun­ nit värda beaktande. Förslaget är praktiskt tilltalande. Vad angår de i vissa yttranden framkomna betänkligheterna mot att på detta sätt, utöver stadgandet i 2 §, medgiva anordnandet av lotterier utan särskilt tillstånd må särskilt erinras, att fråga blott är örn lotterier av förhållandevis ringa eko­ nomisk betydelse. Det av sakkunniga föreslagna insatsmaximum synes dock, såsom från flera håll erinrats, vara väl lågt. Jag tillstyrker, att grän­ sen för insatsernas sammanlagda belopp bestämmes till 1,000 kronor. Av stadgandets avfattning följer, att i detta belopp jämväl böra inräknas in­ satser i lotteri, som vid tillställningen äger rum enligt tillstånd av Kungl. Maj:t eller länsstyrelse. Om därjämte, på sätt de sakkunniga föreslagit, krä- ves att lotteriet anordnas i samband med tillställning endast till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål samt bedrives allenast inom det för tillställningen avsedda området, lära några olägenheter knap­ past vara att befara. Ej heller synes det under angivna förutsättningar er­ forderligt att, såsom på sina håll föreslagits, uppställa fordran på viss rela­ tion mellan insatsernas summa och vinsternas värde eller på begränsning av antal lotterier eller summan av insatser i lotterier, som må anordnas av samme anordnare under ett kalenderår.

Vad angår de sakkunnigas förslag att vinster i lotteri, varom här är fråga, i den mån vinsterna ej äro skänkta till lotteriet, uteslutande skola bestå av varor eller anvisningar å varor, delar jag i viss mån de betänkligheter,'som häremot gjorts gällande. Den föreslagna bestämmelsen synes mig å ena sidan för vid men å andra sidan för trång. I förstnämnda hänseende ställer jag mig på deras ståndpunkt som anse, att det ej finns någon anledning att göra åtskillnad mellan skänkta vinster och andra. Särskilt för kontrollens skull torde det vara lyckligast att en dylik gränsdragning ej sker. Å andra sidan synes det av de sakkunniga föreslagna stadgandet för trångt i så måtto, att därigenom torde omöjliggöras åtskilliga vinster, vilkas användande vid lotterier av förevarande slag icke rimligen synes behöva föranleda erinran. Såsom exempel må nämnas sådana icke ovanliga vinster som biljetter till nöjestillställningar och tillstånd till gratis begagnande av kommunikations­ medel. Det torde vara tillräckligt om, såsom mindre lämpliga i detta sam­ manhang, förbjudas vinster, vare sig de utgöras av gåvor eller icke, vilka bestå av penningar eller värdepapper. I överensstämmelse härmed har de- partementsförslaget avfattats.

Beträffande lotterier, vilkas anordnande medgives utan särskilt tillstånd, har i övrigt i departementsförslaget icke gjorts någon annan saklig av­ vikelse från vad de sakkunniga föreslagit än att tiden, inom vilken anmä­ lan örn sådant lotteri skall ske, ökats från 3 till 7 dagar. Ändringen härut­ innan överensstämmer med motsvarande ändringsförslag vid 2 §.

1 fråga örn lotterier, för vilkas anordnande uppställts fordran på tillstånd

Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 76.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Departements

■

chefen.

av länsstyrelsen, är departementsförslaget lika med de sakkunnigas förslag utom såtillvida, att beträffande vinsternas beskaffenhet vidtagits samma ändringar som för lotterier, anordnade efter allenast anmälan. De sak­ kunnigas förslag i övrigt har i denna del i det övervägande antalet ytt­ randen tillstyrkts eller lämnats utan erinran. De anmärkningar, vilka fram­ kommit, torde icke innebära tillräckliga skäl till avvikelser från förslaget.

4 §•

Under förevarande paragraf upptagas enligt de sakkunnigas förslag i första stycket bestämmelser därom, att anordnare av lotteri enligt 2 eller 3 § skall vara skyldig underkasta sig ordnings- och kontrollföreskrifter av veder­ börande polismyndighet eller länsstyrelse, i andra stycket föreskrifter i syfte att säkerställa användandet av svenska varor såsom vinster samt i tredje stycket bemyndigande för länsstyrelsen alt vid meddelande av lotteritillstånd föreskriva särskilda villkor med avseende å lotteriet.

I yttrandena hava föreskrifterna örn användande av svenska varor föran­ lett vissa erinringar:

Sveriges tivoliägareförening och Sveriges ambulerande nöjestivoliägareför­ ening hava anfört, att åtminstone för närvarande icke i marknaden funnes för utlottning tillräckligt antal olika slag av svenska varor. De föreslagna bestämmelserna vore i denna del praktiskt taget ogörliga att följa beträffan­ de lotterier enligt 2 §. Strängare föreskrifter borde icke givas i detta hän­ seende än att varorna skulle företrädesvis vara frambragta eller tillverkade inom landet. I varje fall borde stadgas en längre övergångstid innan be­ stämmelser om användande av enbart svenska varor trädde i kraft.

Liknande synpunkter hava framförts i yttrandet från Folkets parkers centralstyrelse m. fl.

Firma Wesslings basarvaru aktiebolag har framhållit, att örn vinsterna skulle enbart utgöras av svenska varor sorteringen komme att bliva alltför ensidig. Denna olägenhet kunde undvikas genom ett stadgande, att minst tre fjärdedelar av vinsterna, med undantag för skänkta föremål, skulle vara av inhemsk tillverkning. Genom ett dylikt stadgande onödiggjordes en eljest nödvändig övergångstid för utlottning av vid författningens ikraftträdande hos anordnare eller specialaffärer kvarliggande, för ändamålet särskilt an­ skaffade utländska varor.

Jag delar uppfattningen, alt såsom vinster böra i största möjliga utsträck­ ning komma till användning varor av svenskt ursprung eller svensk till­ verkning. De invändningar, vilka riktats mot de sakkunnigas förslag i den­ na del, synas emellertid i viss grad befogade. Svårigheten att anskaffa lämp­ liga svenska vinstföremål torde närmast gälla lotterier enligt 2 § i förslaget, där vinsterna samtidigt som de måste hava ett lågt värde likväl skola vara så beskaffade att de utöva lockelse på den marknads- och tivolipublik, varom här särskilt är fråga. Ett stadgande, att vinsterna delvis må vara av utländskt ursprung, skulle leda till olägenheter ur kontrollsynpunkt. Efter prövning av olika möjligheter till lösning av spörsmålet har jag stannat för att förorda ett tillmötesgående av de i yttrandena framkomna önskemå-

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

Departements­

chefen.

Erinringen, att ifrågavarande stadganden allenast böra avse tryckt perio­ disk skrift, torde vara befogad och har iakttagits i departementsförslaget.

Vad i yttrandena anförts angående förtydligande av stadgandet, att för del­ tagande i lotteriet icke må fordras insats, har i departementsförslaget likale­ des vunnit beaktande.

Beträffande slutligen vinsternas beskaffenhet har jag ansett några betänk­ ligheter knappast möta mot att i fråga örn lotterier av här förevarande slag gå något längre än de sakkunniga föreslagit. Med anledning av Svenska tid- ningsutgivareföreningens framställning tillstyrker jag, att maximeringen av värdet å högsta vinst till 25 kronor, för den händelse vinsten utgöres av an­ nat än varor eller anvisningar å varor, utgår, samt att värdegränsen, obero­ ende av vinstens art, fastställes till 100 kronor. Av de sakkunniga föreslagen bestämmelse att jämväl vid tidningslotterier skulle gälla skyldighet att såsom vinster använda svenska varor torde i samband härmed kunna uteslutas.

6 och 7 §§.

Ifrågavarande paragrafer i departementsförslaget, avseende dels förbud mot att främja deltagande i inom landet anordnade otillåtna lotterier samt i utländska lotterier, dels ock vissa regler om yrkesmässig verksamhet med tillåtna lotterier, överensstämma helt med motsvarande föreskrifter i de sak­ kunnigas förslag. Mot sistnämnda förslag har i yttrandena icke framförts annan erinran än att från visst håll ifrågasatts, att i sista stycket av 6 § upptagen undantagsbestämmelse från förbudet, vilken bestämmelse tillkom­ mit för att icke förhindra t. ex. en sakligt hållen tidningsuppsats angående otillåten lotterirörelse, horde såsom ägnad att försvåra paragrafens tillämp­ ning utgå. Den farhåga, som sålunda yppat sig, har jag icke funnit mot­ väga de fördelar, vilka måste anses förenade med bibehållande av det före­ slagna stadgandet.

8

§•

Förevarande paragraf överensstämmer helt med de sakkunnigas, från 3 § vadhållningsförordningen hämtade förslag.

9 §•

Såsom tidigare nämnts torde det vara lämpligt att i författningen kommer till tydligt uttryck vad som skall förstås med begreppet polismyndigheten. Den under förevarande paragraf upptagna definitionen överensstämmer med stadgandet i 1 § 1 mom. sista stycket 1936 års motorfordonsförordning. I sak gäller samma bestämmelse enligt §§ 29 och 30 ordningsstadgan för ri­ kets städer.

10—13 §§.

I dessa paragrafer, vilka motsvara 9—13 §§ i de sakkunnigas förslag, reg­ leras frågorna om ansvar och åtal vid förseelse mot lotteriförordningen.

Av de sakkunniga föreslagna straffbestämmelser — innebärande dels, vid

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Departements-

chefen.

frihetsstraff icke heller för dylika fall är obligatorisk, torde de i yttrandena framkomna synpunkterna på detta sätt få anses vederbörligen tillgodosedda.

Av de sakkunniga i 10 § av deras förslag upptagen bestämmelse om sär­ skilt ansvar vid fortsatt förseelse i visst fall har, med hänsyn till lagen den 3 juni 1938 (nr 251) örn ändring i vissa delar av strafflagen, uteslutits i depar- tementsförslaget.

Övergångsbestämmelsen.

Firma Wesslings basarvaru aktiebolag har gjort gällande, att det av prak­ tiska skäl vore önskvärt, att den nya författningen kungjordes senast den 1 september det år, den antagits, men trädde i kraft först den 1 maj året därpå.

Till stöd härför anför bolaget, att de flesta basarer hölles under månaderna maj—augusti. Leverantörerna till basarfester utsände sina kataloger i bör­ jan av maj och komme givetvis att i katalogerna inrycka erforderliga upp­ gifter om förordningen samt att inrätta sina leveranser i enlighet härmed. Tiden 1 september—1 maj vore erforderlig för allehanda förberedelser.

Om riksdagen godtager det föreliggande författningsförslaget torde för­ ordningen kunna utfärdas under första hälften av 1939. Vid sådant förhål­ lande synes hinder ej möta mot att förordningen sättes i kraft förslagsvis den 1 januari 1940. Departementsförslagets övergångsbestämmelse har av­ fattats med denna utgångspunkt.

Föredraganden hemställer, att förenämnda inom handelsdepartementet ut­ arbetade förslag till lotteriförordning måtte föreläggas riksdagen för ytt­ rande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­ lan bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att pro­ position i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll ut­ visar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Forssberg.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

397035.