12

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

de däremot, till skillnad från såväl gällande lag som befolkningskommissio-

nens förslag, sterilisering på medicinsk indikation, såvida ingreppet ej skedde

av terapeutiska skäl. Om den medicinska indikationen grundades å kroppslig

sjukdom eller kroppsfel, erfordrades enligt utkastet ej tillstånd av medici­

nalstyrelsen utan det räckte med ett av två läkare avgivet skriftligt utlå­

tande av viss beskaffenhet. För brådskande fall av sterilisering i samband

med abort krävdes icke heller sådant läkarutlåtande.

Yttranden rörande reformens huvudgrunder.

I ett stort antal av de yttranden, som avgivits över befolkningskommissio-

nens förslag, har detta tillstyrkts eller i allt väsentligt lämnats utan erinran.

Departementsutkastet har i stort sett tillstyrkts av de båda myndigheter,

socialstyrelsen och medicinalstyrelsen, som yttrat sig över detsamma. Vissa

erinringar av principiell innebörd ha emellertid framställts mot förslagen.

I det följande skall lämnas en redogörelse för erinringar som beröra för­

slagens allmänna grunder.

Det vida övervägande antalet av de myndigheter och sammanslutningar,

som yttrat sig i ärendet, har tillstyrkt, att lagbestämmelser meddelas ej blott

som nu beträffande sterilisering utan samtycke av personer som på grund

av rubbad själsverksamhet äro varaktigt oförmögna att lämna giltigt sam­

tycke till sådan åtgärd utan även i fråga örn sterilisering med sam­

tycke av den person om vilkens sterilisering fråga är.

Socialstyrelsen har sålunda i sitt yttrande över departementsutkastet utta­

lat, att det föreligger ett verkligt behov av reglering av hela frågan om ste­

rilisering på andra än medicinska skäl, och medicinalstyrelsen har i sitt

yttrande över samma utkast anfört, att den korta tid under vilken gällande

steriliseringslag tillämpats klart ådagalagt att det är motiverat att utsträc­

ka lagstiftningens räckvidd till att omfatta även sterilisering av personer som

äro i stånd att lämna giltigt samtycke till ingreppet. Enligt medicinalsty­

relsen vore det långt mera betydelsefullt att skapa garantier mot sterilise­

ring på otillräckliga grunder beträffande denna senare kategori än i fråga

om de övriga.

I vissa yttranden har föreslagits att den nya lagstiftningen i olikhet mot

gällande lag skulle giva möjlighet till sterilisering utan samtycke

beträffande personer vilkas oförmåga att lämna gil­

tigt samtycke icke är varaktig.

Medicinalstyrelsen har sålunda anfört:

Uteblivet samtycke från en på grund av rubbad själsverksamhet rättsin-

kapabel person bör icke, oavsett huruvida rättskapaciteten är varaktig eller

övergående, få hindra, att en eljest väl motiverad sterilisering kommer till

stånd. Exempelvis lämnar den svåra sjukdomsform, som betecknas som

schizophreni, övertygande bevis på önskvärdheten av att rättsinkapacitetens

varaktighet icke behöver bedömas. Denna socialt ytterst betydelsefulla sjuk­

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

tiv därom torde, om så funnes lämpligt, kunna meddelas av Kungl. Maj:t.

Om den blivande steriliseringslagstiftningen komme att medgiva sterilisering

i fråga örn rättskapabel vid dennes samtycke och i fråga om rättsinkapabel

utan dennes samtycke, skulle sterilisering i ett objektivt indicerat fall alltid

vara rättsenlig, så snart samtycke förelåge. Just i de fall, där samtycket

saknade formell giltighet på grund av vederbörandes bristande handlingsför­

måga, skulle nämligen icke behövas något samtycke. Genom denna läggning

hos lagstiftningen skulle dennas praktikabilitet i hög grad främjas. För de

förberedande instanserna — läkarna ute på linjen och andra initiativtagare

till steriliseringsåtgärd -—- komme frågan om rättskapaciteten i bakgrunden, i

det att spörsmålet därom icke behövde upptagas till bedömande i andra fall

än då vederbörande vägrade att lämna sitt samtycke.

I några yttranden över befolkningskommissionens förslag har förordats,

att reglerna örn sterilisering utan samtycke av rätts-

inkapabla göras tillämpliga på vissa grupper av un­

dermåliga individer, oavsett huruvida dessa äro oförmögna att

lämna giltigt samtycke.

Sinnessjuknämnden har sålunda anfört, att en mycket stor grupp av de

psykiskt undermåliga asociala torde vara intagna å anstalt. Dessa personers

villighet att samtycka till sterilisering påverkades av utsikterna att efter så­

dan åtgärd bliva utskrivna. Nämnden kände sig icke övertygad örn att det

skulle vara oförenligt med svensk rättsuppfattning att sterilisera dessa indi­

vider utan deras samtycke men förenligt med sådan uppfattning att sterili­

sera dem efter ett samtycke som blivit på antytt sätt framtvingat. Mera na­

turligt och även mera effektivt än kommissionsförslaget vore enligt nämn­

dens mening att utvidga området för sterilisering utan samtycke. Nämnden

ville emellertid uttryckligen betona, att dess uttalanden toge sikte på de i viss

mån egenartade förhållandena beträffande personer som redan på andra

grunder blivit föremål för tvångsingripande från samhällets sida.

Vidare har svenska provinsialläkarföreningen funnit det med hänsyn till

effektiviteten önskvärt, att området för sterilisering utan samtycke utsträck­

tes till en del ur juridisk synpunkt rättskapabla sinnessjuka och sinnesslöa,

vilkas fortplantning vore ur samhällssynpunkt skadlig. Svenska stadsläkar-

föreningen och direktionen för S:ta Maria sjukhus ävensom länsstyrelsen i

Malmöhus län ha anfört liknande synpunkter.

Endast i ett par yttranden har ifrågasatts jämkning av gällande rätts prin­

cip, att tvång ej må användas för att förmå någon att underkasta

sig sterilisering. Direktionen för Malmö östra sjukhus har emellertid satt

i fråga, huruvida ej bestämmelser om tvångsmedel vore tänkbara beträffande

sterilisering av vissa slags individer, närmast de asociala psykopaterna. Di­

rektionen för Ulleråkers sjukhus har likaledes förklarat sig icke vara främ­

mande för tanken på obligatorisk sterilisering i vissa fall.

I flera yttranden har föreslagits en lägsta åldersgräns, under vil­

ken sterilisering överhuvud icke skulle få företagas eller samtycke till sten-

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

15

lisering i allt fall ej skulle anses giltigt. Överståthållarämbetet och Stock­

holms stads barnavårdsnämnd lia i detta hänseende föreslagit en åldersgräns

av 15 år och interneringsnämnden en gräns av 18 år, under det att medicinska

fakulteten vid Uppsala universitet förordat förbud mot sterilisering av min­

deråriga utan att närmare angiva vilken åldersgrupp fakulteten därmed

avsett.

I vad avser indikationerna för sterilisering har befolk-

ningskommissionens förslag till bestämmelser angående sterilisering med

samtycke uttryckligen biträtts av medicinska fakulteten vid Lunds universi­

tet, majoriteten inom svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets styrelse,

länsstyrelsen och förste provinsialläkaren i Östergötlands län samt direktio­

nerna för Västra Marks och Säters sjukhus. Överståthållarämbetet har för­

klarat sig icke ha något i sak att erinra mot förslaget i denna del.

Beträffande den ordning i vilken indikationerna böra upptagas i lagen ha

såväl socialstyrelsen som Sveriges läkarförbund bestämt uttalat sig för att

den eugeniska indikationen nämnes först.

Den av befolkningskommissionen föreslagna eugeniska indikatio­

nen för sterilisering med samtycke, nämligen att anledning förekommer

därtill att någon skall genom arvsanlag på avkomlingar överföra sinnessjuk­

dom eller sinnesslöhet eller annan sjukdom eller lyte av betydenhet, har

i sak vunnit mer eller mindre uttryckligt gillande av karolinska institutet,

statens institut för rasbiologi, Sveriges läkarförbund, svenska stadsläkarför­

eningen, länsstyrelsen i Stockholms län, direktionen för S:ta Maria sjukhus

och t. f. sjukhuschefen vid S:ta Annas sjukhus.

Den av befolkningskommissionen beträffande sterilisering med samtycke

föreslagna sociala indikationen, att någon på grund av sinnessjuk­

dom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten är för fram­

tiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden örn sina barn, har ut­

tryckligen gillats av karolinska institutet, svenska läkaresällskapet, svenska

stadsläkarf öreningen, länsstyrelsen i Stockholms län och t. f. sjukhuschefen

vid S:ta Annas sjukhus.

Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande över departementsutkastet beträf­

fande sterilisering överhuvud gjort gällande, att social indikation bor­

de få anses föreligga även då uppenbar olämplighet att vårda barn

vore för handen på grund av kroppslig sjukdom. Som exempel på hit­

hörande fall då sterilisering borde få äga rum har styrelsen anfört de

fall, då en fader har framskriden öppen tuberkulos, då endera av föräldrar­

na lider av en organisk nervsjukdom som gör honom eller henne svårt för­

lamad eller då endera av föräldrarna är behäftad med svår vanförhet. So-

cialstyrelsen har likaledes, i yttrande över departementsutkastet, förordat

utvidgning av den sociala indikationen, nämligen till att omfatta undermå-

lighet, som framträtt i utpräglat asocial livsföring. Styrelsen har i detta hän­

seende anfört:

Den principiella grunden för sterilisering enligt den rena sociala indika­

tionen torde vara vederbörandes uppenbara olämplighet att för framtiden

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

handhava vårdnaden om barn. För att karakterisera arten av denna olämp­

lighet har införts bestämningen, att densamma skall vara grundad på 'sin­

nessjukdom, sinncsslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten’. Då

emellertid förefintligheten av någon dylik omständighet i regel även innebär

indikation för sterilisering av eugeniska skäl, får den sociala indikationen,

sådan den utformats i utkastet, icke någon större självständig betydelse. Det

finnes emellertid uppenbar och varaktig olämplighet att handhava barn, som

är grundad på andra omständigheter än de nyss nämnda. För socialstyrel­

sen ligger det nära till hands att peka på svårartad alkoholism. Visserligen

visar erfarenheten i vårt land numera, att svåra alkoholmissbrukare i all­

mänhet äro psykiskt undermåliga i ett eller annat avseende, men härav föl­

jer icke, att de kunna subsumeras under någon av kategorierna sinnessjuka,

sinnesslöa eller lidande av annan rubbning av själsverksamheten. För so­

cialstyrelsen, som anser det vara i hög grad önskvärt att den sociala indi­

kationen för sterilisering skall otvetydigt och direkt, utan omvägar, bli till­

lämplig å svåra alkoholmissbrukare liksom även å oförbätterliga lösdrivare,

svårt kriminella m. fl., framstår det därför såsom angeläget, att det kom­

mer till stånd en utvidgning av denna indikation, så att den omfattar sådan

undermålighet, som framträtt i utpräglat asocial livsföring.

Till stöd för denna utvidgning kunna anföras icke blott uppenbara sociala

skäl utan även kriminalpolitiska. Befolkningskommissionen har visserligen

givit uttryck för den meningen, att det saknas anledning att upptaga krimi­

nalpolitiska skäl för frivillig sterilisering, men har härvid huvudsakligen in­

skränkt sig till att diskutera, huruvida dylika skäl föreligga med avseende

å sedlighetsförbrytare. Däremot har den icke ägnat något beaktande åt det

förhållandet, att sterilisering av vaneförbrytare kan vara ett icke alldeles

oviktigt medel för att förebygga nyrekrytering av dylika brottslingar. All­

deles bortsett från ärftlighetssynpunkten — vilken icke kommer i betraktan­

de i detta sammanhang utan vid diskussionen av den eugeniska indikatio­

nen — är det ju ett allmänt känt förhållande, att dåliga miljöpåverkningar

kunna utöva ett ödesdigert inflytande på karaktärsutvecklingen hos unga

människor, vilka under gynnsammare levnadsbetingelser icke löpt fara att

förfalla till asocialitet.

Av vad här anförts framgår, att den angivna utvidgningen av den sociala

indikationen stödjes även av eugeniska skäl. I fråga om en mycket stor an­

del av de fall, som skulle fångas genom denna utvidgning, torde nämligen

föreligga skäl av sistnämnda slag för sterilisering. Såsom ovan framhållits,

ger erfarenheten allt starkare stöd åt den uppfattningen, att svår alkoholism

och annan utpräglad asocialitet inom ett välordnat samhälle i allmänhet

uppkommer på basis av undermålighet hos vederbörande i ett eller annat

avseende, och denna undermålighet framkommer ofta även hos dennes av­

komma. Det har ock påpekats, att undermålighet, som är underlaget för

alkoholism och annan grov asocialitet, likväl icke alltid kan hänföras under

utkastets eugeniska indikation. Denna är därför icke tillräcklig för att skapa

möjlighet till sterilisering av ifrågavarande individer.

Befolkningskommissionen föreslog, att sterilisering skulle få äga rum på

s. k. blandad indikation, och upptog i detta hänseende en bestäm­

melse, enligt vilken då i fråga örn man och kvinna, som bildat familj, av

hänsyn till familjens välfärd och förhållandena i övrigt förelåge synnerliga

skäl av varaktig natur till sterilisering av mannen eller kvinnan, sådan åt­

gärd finge företagas å den av dem som samtyckte därtill. I departementsut-

kastet borttogs emellertid biandindikationen.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

I vissa yttranden har i denna del berörts allenast bestämmelsen, att ste­

rilisering finge företagas å den av makarna som samtyckte därtill, oavsett

beträffande vilkendera av dem behovet av sterilisering främst framträdde.

Stockholms stads barnavårdsnämnd och länsstyrelsen i Södermanlands lån

ha biträtt kommissionsförslaget på denna punkt. Medicinalstyrelsen åter har

ansett detsamma icke godtagbart, då man aldrig kunde förutse huruvida

skälen för sterilisering vore av varaktig natur. Förbindelsen mellan makarna

kunde avbrytas genom dödsfall eller av annan anledning och den friska

maken skulle i så fall, om han blivit steriliserad, stå utan möjlighet att ingå

ny normal förbindelse. Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet, karo­

linska institutet och svenska läkaresällskapet ha likaledes uttalat sig mot be­

stämmelsen.

Befolkningskommissionens ståndpunkt att icke tillåta sterilisering med

hänsyn enbart till familjens ekonomiska välfärd har uttryckligen biträtts av

karolinska institutet, svenska läkaresällskapet, svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundets styrelse, direktionen för psykiatriska sjukhuset och

förste provinsialläkaren i Gävleborgs län. Sveriges läkarförbund har gjort gäl­

lande, att hänsynen till eventuell avkommas arvssundhet vore den enda under

alla förhållanden ovedersägliga grunden för sterilisering. I vår tid med den

katastrofala nedgången av födelsetalen borde det icke vara svårt att vinna ge­

hör för den meningen, att även vanvårdade men arvssunda barn vore att fö­

redraga framför inga barn alls. För övrigt torde det ligga inom kultursamhäl­

lets möjlighet att förhindra vanvård i de fall där föräldrarnas materiella

och andliga resurser vore otillräckliga. Två reservanter inom svenska fattig­

vårds- och barnavårdsförbundets styrelse ha däremot funnit det uppenbart,

att i en del fall svåra ekonomiska förhållanden i och för sig borde vara till­

räckliga för sterilisering. I fråga örn en fattig familj med ett mera avsevärt

antal harn vore i praktiken situationen ofta den, att antingen finge barnanta­

let ohejdat växa och familjen så försättas i rent nödläge eller också måste

sterilisering företagas.

Beträffande s. k. humanitär indikation för sterilisering lia två med­

lemmar av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets styrelse anfört, att

befolkningskommissionen genom att icke upptaga sådan indikation tvingade

en läkare att söka efter eugeniska eller medicinska skäl när humanitära skäl

åberopades. Detta syntes föga tilltalande och komrne säkerligen att av många

läkare anses utgöra hinder för dem att verkställa det önskade ingreppet i

fall, där sådant mänskligt sett bort företagas. Hinder för sterilisering i hit­

hörande fall kunde vidare framkalla tillgripande av abort.

Tredje polisintendenten i Stockholm har erinrat, att befolkningskommis­

sionen avböjt att upptaga någon särskild k r i m i n a 1 p o 1 i t i s k indika­

tion i sitt förslag under anförande att sådan själslig undermålighet eller

abnormitet som bland annat yttrat sig i brottsliga tendenser borde föranleda

sterilisering icke av kriminalpolitiska men väl av eugeniska eller sociala

skäl. Det vore enligt tredje polisintendenten måhända likgiltigt, vilken av

dessa olika indikationer man åberopade för en sterilisering av ifrågava­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

19

rande individer, men det vore ingalunda utan betydelse, att man betonade

vikten av de kriminalpolitiska verkningarna i mera vidsträckt mening av

sådant ingrepp. Ben av kommissionen konstaterade stora risken för att

psykiskt undermåliga och asociala, sexuellt ohämmade och oansvariga ele­

ment icke såsom befolkningen i övrigt spontant minskade sin fruktsamhet

hade sålunda sin givna kriminalpolitiska betydelse. Det vore viktigt att er­

hålla såvitt möjligt klara bestämmelser beträffande nu ifrågavarande per­

soner. Med den formulering lagförslaget fått syntes spörsmålet emellertid ha

fått en otillfredsställande lösning.

Varken gällande steriliseringslag eller den av befolkningskommissionen

föreslagna lagen reglerar sterilisering på medicinsk indikation.

I vissa yttranden över befolkningskommissionens förslag har emellertid

givits uttryck för den uppfattningen, att jämväl sterilisering på sådan indi­

kation borde regleras i lag. Karolinska institutet har sålunda intagit denna

ståndpunkt och tillika föreslagit, att ett särskilt prövningsförfarande måtte

anordnas för att pröva indikationens förhandenvaro. Man måste nämligen

enligt institutet allvarligt räkna med att vid prövning av en ensam, kanske

mindre nogräknad, läkare en 'förtunning’ av indikationerna kunde ske.

Skyldighet att avlägga rapport till medicinalstyrelsen motverkade ej till­

räckligt detta, ty rapporten kunde vara mindre väl överensstämmande med

sanningen. Sveriges läkarförbund har anlagt liknande synpunkter. Förbundet

har emellertid å andra sidan även framhållit, att fall kunna förekomma då

ett inhämtande av central myndighets tillstånd skulle innebära onödig och

kanske ej alldeles riskfri omgång. Förbundet har därför föreslagit en be­

stämmelse av innehåll, att för sterilisering av medicinska skäl fordras till­

stånd av central myndighet där ej skälen äro uppenbara eller trängande.

Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet har som sin åsikt uttalat,

att det vore äventyrligt och direkt inbjudande till missbruk om sterilisering

med samtycke finge ske redan av de skälet att det på grund av skräck för

graviditet förelåge viss risk för allvarlig psykisk skada.

I departementsutkastet, som avsåg både sterilisering med samtycke och

sådan åtgärd utan samtycke, upptogs en bestämmelse örn sterilisering på

medicinsk indikation. Enligt denna finge person, som lode av kroppslig

sjukdom, fel eller svaghet av sådan beskaffenhet att sterilisering funnes på­

kallad med hänsyn till hans hälsa, steriliseras enligt lagen, dock ej utan eget

samtycke därest han vore i stånd alt lämna giltigt sådant. I utkastet upp­

togs jämväl ett stadgande, enligt vilket såsom sterilisering i lagens mening

ej skulle anses sådant ingrepp i könsorganen av beskaffenhet att medföra

sterilitet, som är påkallat av terapeutiska skäl.

I sitt yttrande över departementsutkastet har medicinalstyrelsen biträtt

förslaget att i lag reglera sterilisering på medicinsk indikation. I vissa hän­

seenden har styrelsen dock ifrågasatt ändring av utkastet i denna del. Sty­

relsen har sålunda förordat, alt den medicinska indikationen angåves såsom

avseende även psykisk sjukdom, och i samband därmed uttalat som sin åsikt,

att medicinsk indikation kunde förligga redan vid fara för sjukdom och allt­

20

Kungl. Mcij:ts proposition nr 13.

så innan sjukdomsfall inträffat. Att enligt utkastet sterilisering ej kunde

företagas för att förebygga en psykisk sjukdom, innebure en betydelsefull

brist. Exempel på medicinskt och humanitärt högst berättigad steriliserings-

indikation av detta slag erbjöde det fall, att en eljest frisk kvinna vid flera

barnsängar regelbundet visat sig sjukna i exogen graviditetspsykos. Att en­

ligt utkastet ingrepp av terapeutiska skäl i könsorganen lämnats utanför la­

gens tillämpningsområde, funne styrelsen åter synnerligen lämpligt. Det vore

emellertid av vikt, att begreppet terapeutiska skäl’ icke finge vidare inne­

börd än avsett vore. Örn operatörer, för alt undgå det lagstadgade prövnings-

förfarandet vid sterilisering, läte begreppet omfatta även vad man i all­

mänhet avsåge med profylax, skulle en stor del av lagens bestämmelser bliva

illusoriska. Det borde därför i lagtexten framhållas, alt terapeutiska skäl för

sterilisering ej kunde anses föreligga i andra fall än då ingreppet påkallades

av sjukdom i könsorganen.

Socialstyrelsen har avstyrkt, att lagen erhåller tillämpning på sterilisering

av medicinska skäl, och till grund härför åberopat framför allt svårigheten

att draga en hållbar gräns mellan profylaktisk och terapeutisk indikation.

Örn de profylaktiskt indicerade fallen lades under lagen, bleve denna för öv­

rigt ej obetydligt komplicerad. Veterligen hade hittillsvarande erfarenheter

rörande företagna steriliseringar av medicinska skäl icke påkallat någon in­

skränkning i läkarnas fria bedömande av dessa. Därest emellertid medicinsk

indikation av profylaktisk art ansåges böra upptagas i lagen, borde indi­

kationen ej begränsas till sjukdom av kroppslig ari.

Enligt befolkningskommissionens förslag, som icke omfattade sterilisering

på medicinsk indikation, skulle sterilisering som vore reglerad i lag få före­

tagas allenast efter tillstånd av medicinalstyrelsen. Denna

ståndpunkt har uttryckligen gillats av medicinska fakulteten vid Uppsala

universitet, karolinska institutet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Ös­

tergötlands och Gävleborgs län, svenska läkaresällskapet, svenska provinsial-

läkarföreningen, majoriteten inom svenska fattigvårds- och barnavårdsför-

bundets styrelse, direktionerna för psykiatriska sjukhuset, Ulleråkers sjuk­

hus, S:ta Maria sjukhus, Restads sjukhus och Västra Marks sjukhus samt

Stockholms stads sjukhusdirektion.

Medicinska fakulteten vid Lunds universitet har däremot ansett, att be­

stämmelsen örn medicinalstyrelsens prövning icke innebure tillfredsställan­

de säkerhet för en riktig tillämpning av steriliseringslagstiftningen, då steri­

lisering enligt kommissionens förslag kunde verkställas av vilken legitimerad

läkare som helst. Garanti för en tillfredsställande prövning kunde enligt fa­

kultetens mening bäst vinnas genom att sterilisering endast finge ske å sjuk­

vårdsanstalt, som fått medicinalstyrelsens medgivande, och efter samråd

mellan två läkare. Om detta stadgades, syntes bestämmelsen om tillstånd av

medicinalstyrelsen icke behövlig. Anmälan om fallet med angivande av indi­

kationen borde dock lämnas till styrelsen. Genom att tillstånd av medicinal­

styrelsen ej behövde inhämtas skulle avgörande, huruvida sterilisering skulle

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Departe­

ments­

chefen.

med samtycke skola inom medicinalstyrelsen prövas av en särskild nämnd,

har biträtts av medicinalstyrelsen, medicinska fakulteten vid Uppsala uni­

versitet, karolinska institutet, statens institut för rasbiologi, svenska läkare­

sällskapet, Stockholms stads barnavårdsnämnd samt två medlemmar av

svenska fattigvårds- och barnavårds förbundets styrelse. I fråga örn nämn­

dens sammansättning lia i vissa yttranden framställts särskilda önskemål.

Då lagstiftning örn sterilisering genom den nu gällande lagen den 18 maj

1934 om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida

av rubbad själs verksamhet infördes i vår rätt, ansågs dess räckvidd böra

begränsas till personer som sakna förmåga att lämna giltigt samtycke till

ingreppet. Personer, som äro i stånd att lämna giltigt samtycke till sterilise­

ring, ansågos kunna utan stöd av särskild lagstiftning steriliseras, örn de sam­

tyckt därtill och bärande skäl av eugenisk, social, humanitär eller kriminal-

politisk natur förelåge. Till följd därav funnes redan beträffande denna

grupp av personer, de s. k. rättskapabla, möjlighet att med deras samtycke

få sterilisering till stånd i alla sådana fall då det kunde anses överensstämma

med samhällets intresse. Det ifrågasattes emellertid från skilda håll, huru­

vida icke lagstiftningen borde utsträckas till att omfatta även denna grupp

av personer, och riksdagen anhöll, såsom nämnts i det föregående, örn ut­

redning angående frivillig sterilisering av rättskapabla personer.

Under den tid steriliseringslagen varit i kraft har det framträtt vissa olä­

genheter av att lagen erhållit en på nu angivet sätt begränsad räckvidd. Åt­

skillig ovisshet råder sålunda rörande den omfattning, i vilken sterilisering

får ske utan stöd av lag. Detta framgår bland annat av den starkt växlande

frekvens, i vilken sådan sterilisering förekommit. Steriliseringar utan till-

lämpning av lagen på annan indikation än kroppslig sjukdom ha på vissa

håll företagits i stor utsträckning, i en stad ända till sex å sju gånger

så ofta i förhållande till folkmängden som i övriga delar av landet.

Denna påfallande ojämnhet i praxis, vilken tydligen sammanhänger med

att vissa läkare i saknad av bestämmelser tillämpa mindre stränga normer

än andra, är ett uppenbart missförhållande. Det är möjligt, att den rådande

ovissheten haft till följd att sterilisering i viss utsträckning företagits, ehuru

tillräckliga skäl därtill saknats. I åtskilliga fall har nämligen icke av den

berättelse, som skall insändas till medicinalstyrelsen efter varje sterilisering,

med tillräcklig tydlighet framgått att ingreppet varit berättigat. Såsom sär­

skilt medicinalstyrelsen framhållit måste det anses betydelsefullt, att garan­

tier skapas mot att sterilisering äger rum på otillräckliga grunder. Sanno­

likt har emellertid ovissheten på ifrågavarande område oftare orsakat, att

sterilisering icke kommit till stånd i fall då sådant ingrepp varit motiverat.

På ett påtagligt sätt har steriliseringslagens begränsning visat sig som en

nackdel, då steriliseringsansökningar hos medicinalstyrelsen måst, ehuru

sakliga skäl talat för ingreppet, lämnas utan bifall emedan det ej varit styrkt

att den som skolat steriliseras varaktigt saknat förmåga att lämna giltigt

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

23

samtycke därtill. Denna utgång av ansökningsärendet har ej sällan medfört,

att sterilisering icke kommit till stånd fastän personen i fråga skulle lia varit

villig att underkasta sig sterilisering enligt medicinalstyrelsens beslut. En

olägenhet av nuvarande begränsade lagstiftning är också, att en läkare, som

i en svårbedömd fråga om sterilisering utan tillämpning av lagen icke önskar

taga ansvaret, ej ens äger möjlighet att hänskjuta bedömandet och avgöran­

det till medicinalstyrelsen. Åtskilliga sådana ärenden ha i själva verket på

grund av bristande insikt om lagens innebörd underställts medicinalstyrelsen,

som dock icke ägt befogenhet att pröva dem. Den rådande osäkerheten och

bristen på konsekvens i steriliseringsförfarandets tillämpning visar sig slut­

ligen däri, att det för en del av de utan tillämpning av lagen steriliserade fin­

nes anledning antaga att de icke haft förmåga att lämna giltigt samtycke

till åtgärden och alltså icke borde lia steriliserats utan den i steriliseringsla­

gen föreskrivna prövningen.

Efter tillkomsten av lagen den 17 juni 1938 om avbrytande av havande­

skap har det ock framträtt såsom ett behov, att medicinalstyrelsen, som en­

ligt denna lag i viss omfattning har att pröva huruvida abort skall få före­

tagas, erhåller befogenhet att låta sin prövning omfatta jämväl frågan huru­

vida kvinnan bör steriliseras. Enligt steriliseringslagen äger styrelsen emel­

lertid företaga sådan prövning endast om hon är varaktigt oförmögen att

lämna samtycke till åtgärden. I vissa andra fall skall styrelsen väl upp­

ställa sterilisering såsom villkor för abort, men den äger i dessa fall icke

meddela ett beslut som avgör, att sterilisering må ske.

Det sagda synes innebära goda skäl för en utvidgning av steriliserings-

lagstiftningen till att omfatta jämväl sterilisering av personer som äro i

stånd att lämna giltigt samtycke till ingreppet. Med hänsyn till den erfa­

renhet, som vunnits vid gällande steriliseringslags tillämpning, torde en all­

män reglering av steriliseringsförfarandet nu icke behöva möta större betänk­

ligheter. I yttrandena har tanken på en sådan utvidgning av lagstiftningen

nästan undantagslöst erhållit anslutning.

Med stöd av det anförda anser jag mig böra förorda, att den nuvarande

lagen örn sterilisering av vissa sinnessjuka m. fl. utbytes mot en mera

omfattande lag. Den nya lagen torde emellertid liksom den nuvarande

böra behandla endast sterilisering i inskränkt mening och alltså ej reglera

kastrering. Spörsmålet om lagstiftning angående kastrering torde icke lämp­

ligen kunna upptagas till prövning i detta sammanhang.

I vissa av de yttranden, som avgivits i detta lagstiftningsärende, har väckts

fråga huruvida det icke, i samband med att en allmän lagstiftning om sterili­

sering införes, borde öppnas möjlighet att sterilisera personer som äro oför­

mögna att lämna giltigt samtycke till åtgärden, oavsett huruvida oförmågan

får anses varaktig. Sterilisering enligt den nuvarande lagen får ej ske, så­

vida det icke är styrkt att den ifrågavarande personens oförmåga att lämna

samtycke är varaktig, och eftersom det för sterilisering utan tillämpning av

lagen erfordras samtycke, kan han överhuvud ej lagligen steriliseras, så länge

oförmågan varar. Båda de myndigheter som senast yttrat sig i ärendet, näm­

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

ligen socialstyrelsen och medicinalstyrelsen, se i denna begränsning av nu­

varande lags tillämpningsområde ett allvarligt hinder mot åvägabringande

av sterilisering i önskvärd omfattning. Det erbjuder nämligen ofta avsevärda

svårigheter att konstatera, att eventuell oförmåga att lämna giltigt sam­

tycke är varaktig. Exempelvis är det, såsom medicinalstyrelsen anfört, ofta

svårt att avgöra, om en person som lider av schizophreni är varaktigt oför­

mögen att lämna giltigt samtycke. Enligt styrelsens mening utgör förekoms­

ten av denna sjukdomsform ett övertygande bevis för önskvärdheten av att

sterilisering utan samtycke får äga rum utan att oförmågans varaktighet är

styrkt. Att bedöma huruvida en rubbning i själsverksamheten är att anse

såsom varaktig ligger för övrigt i viss mån utanför läkarnas vanliga upp­

gifter. Det skulle medföra cn icke obetydlig praktisk fördel för rättstillämp­

ningen, om ifrågavarande begränsning avlägsnades. Såsom socialstyrelsen

framhållit skulle därigenom vinnas, att en person, vilkens sterilisering är in­

dicerad på grund av rubbad själsverksamhet, skulle kunna steriliseras örn

han samtyckt därtill, utan att det behövde prövas huruvida han vore oför­

mögen att lämna giltigt samtycke och huruvida hans eventuella oförmåga

vore varaktig. Därest samtycket vore ogiltigt på grund av hans rubbade

själsverksamhet, vore nämligen förutsättningarna för sterilisering utan sam­

tycke uppfyllda.

Enligt min mening behöver en dylik uppmjukning av förutsättningarna för

sterilisering icke ingiva betänkligheter, örn prövningen huruvida sterilise­

ring må ske lägges i medicinalstyrelsens hand. Man torde tryggt kunna utgå

från att styrelsen icke kommer att giva tillstånd till sterilisering av någon

som ej själv kan bedöma innebörden av ingreppet, om gott hopp finnes att

han skall tillfriskna så att han kan bedöma frågan. Jag anser mig därför

böra biträda förslaget, att i den nya lagen icke upptages någon motsvarighet

till gällande lags inskränkning i ifrågavarande hänseende.

Det synes i stort sett råda enighet örn att den nya lagstiftningen bör byg­

gas på frivillighetens grund. I ett par yttranden har väl ifrågasatts att in­

föra bestämmelser om tvång till sterilisering i vissa fall, men något förslag

därom har icke framställts. I det vida övervägande antalet yttranden förut-

sättes även, att liksom hittills i princip bör gälla att personer som äro i stånd

att lämna giltigt samtycke ej må steriliseras utan att de uttryckligen sam­

tyckt till åtgärden. De skäl, som i några yttranden anförts för undantag från

denna princip beträffande vissa grupper av personer, synas mig icke över­

tygande. Tillämpningen av steriliseringslagen har för övrigt utvecklat sig

i sådan riktning, att vissa av önskemålen om utvidgning av steriliserings-

möjligheterna bliva tillgodosedda inom ramen av gällande lag. Att såsom

i vissa yttranden föreslagits fastställa en åldersgräns, under vilken sterilise­

ring ej må ske eller samtycke till sterilisering i allt fall ej anses giltigt, torde

icke vara behövligt. Det kan tagas för givet, att den prövande myndigheten

även utan sådan föreskrift tager all nödig hänsyn till den ifrågavarande per­

sonens ålder. En garanti mot missbruk ligger för övrigt däri, att underårig

i regel ej må steriliseras med mindre den som har vårdnaden om honom be­

reus tillfälle att yttra sig.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

svårigheter, som genom kroppslig sjukdom eller defekt uppstå för tillfreds­

ställande barnavård, äro merendels sådana att de kunna väsentligen avlägs­

nas genom ekonomiska uppoffringar eller genom åtgärder från samhällets

sida. Då ekonomiskt nödläge icke ansetts tillräckligt såsom indikation för

sterilisering, har jag funnit övervägande skäl tala för att icke heller sterilise­

ring medgives på grund av olämplighet att vårda barn, vilken bär sin grund

i kroppslig svaghet.

Av skäl liknande dem som nu anförts anser jag mig icke böra tillstyrka,

att, såsom befolkningskommissionen förordat, möjlighet införes till sterilise­

ring på vad kommissionen betecknat såsom blandad indikation, nämligen då

i fråga om man och kvinna, som bildat familj, av hänsyn till familjens väl­

färd och förhållandena i övrigt föreligga synnerliga skäl av varaktig natur lill

sterilisering. I yttrandena har förslaget om sådan indikation väckt mycket

motstånd.

Syftet med befolkningskommissionens förslag i denna del torde emeller­

tid i viss mån kunna tillgodoses, därest i lagen upptagas bestämmelser örn

sterilisering på medicinsk indikation. Ingrepp av medicinska skäl är för när­

varande icke underkastat någon laglig reglering. Örn lagstiftningen utvid­

gas till att omfatta personer, som ej lida av rubbad själsverksamhet, men me­

dicinsk indikation icke upptages, kommer medicinalstyrelsen även framgent

att sakna befogenhet att bifalla ansökan om sterilisering som icke är moti­

verad av eugeniska eller sociala skäl, även örn styrelsen skulle finna sterili­

sering vara påkallad av hänsyn till den ifrågavarande personens hälsa. Det­

ta måste anses innebära avsevärda olägenheter i synnerhet beträffande den

såsom utsläpade mödrar betecknade kategorien, vilken befolkningskommis­

sionen främst avsett med sitt förslag att tillåta sterilisering på blandad in­

dikation. I icke obetydlig utsträckning förekomma nämligen fall, då hustru

genom upprepade barnsbörder — måhända i förening med missförhållanden

inom hemmet beroende på alkoholism eller annan asocialitet hos mannen -—

blivit så försvagad att sterilisering med hänsyn till hennes hälsa synes mo­

tiverad för att förskona henne från nya harnsbörder, utan att likväl eugenisk

indikation eller olämplighet att vårda barn är för handen. Medicinsk indi­

kation, omfattande liksom enligt abortlagen icke blott sjukdom och kropps-

fel utan även svaghet, synes sålunda kunna åberopas i de mest behjärtans-

värda av de fall, då den av befolkningskommissionen föreslagna blandade

indikationen skulle vara tillämplig. Eftersom det för närvarande ej erfordras

tillstånd för sterilisering på grund av medicinska skäl, skulle läkare visser­

ligen utan stöd av lagreglerat prövningsförfarande kunna företaga sterilise­

ring i dessa fall i lika stor utsträckning som om den medicinska indikatio­

nen upptoges i lag, men med hänsyn till fallens svårbedömbara beskaffenhet

är det naturligt, att läkare ofta ej tilltro sig att på eget ansvar företaga in­

grepp i hithörande fall. Genom att den medicinska indikationen upptages i

lagen bliva därför steriliseringsmöjligheterna säkerligen i verkligheten ut­

vidgade. I betraktande av de nu berörda fallens svårbedömlighet är det ock,

såsom erfarenheten synes utvisa, knappast tillrådligt att avgörandet i dem

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

27

överlämnas åt varje enskild läkare. Det framgår av yttrandena, att såväl

medicinalstyrelsen som representanter för läkarkåren anlagt denna synpunkt.

Därmed är icke sagt, att alla hithörande fall böra läggas under ett centrali­

serat prövningsförfarande. Huru förfarandet lämpligen bör anordnas skall

beröras i det följande.

Om medicinsk indikation upptages i lagen, torde den, i enlighet med vad

socialstyrelsen och medicinalstyrelsen förordat, böra liksom motsvarande in­

dikation i abortlagen omfatta såväl kroppslig som psykisk sjukdom. Sterili­

sering av vissa terapeutiska skäl torde emellertid böra lämnas utanför regle­

ringen i lagen. Undantaget torde, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, böra

avse ingrepp, som på grund av sjukdom i könsorganen är påkallat av tera­

peutiska skäl. Frånsett sådana ingrepp torde sterilisering på medicinsk indi­

kation böra ifrågakomma endast beträffande kvinna. Det torde böra ford­

ras, att det på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinnan är på­

kallat att hon steriliseras för att förebygga havandeskap som skulle medfö­

ra fara för hennes liv eller hälsa. Med en sådan avfattning av indikationen

bbr väl ej, såsom medicinalstyrelsen förordat, enbart risk för graviditets-

psykos i och för sig tillräcklig för sterilisering. Där risken är av mera all­

varlig art, torde den emellertid ha sin grund i sjukdom eller svaghet som kan

åberopas såsom indikation.

En steriliseringslagstiftning, som i enlighet med det anförda upptager euge-

nisk, social och medicinsk indikation, gör det möjligt att vid tillämpningen

taga hänsyn även till humanitära och kriminalpolitiska synpunkter. Att

upptaga särskilda indikationer för att tillgodose dessa synes därför icke er­

forderligt.

I de fall, som omfattas av den nya lagstiftningen, torde prövningen, huru­

vida sterilisering må ske, böra i enlighet med den förhärskande meningen i

yttrandena regelmässigt anförtros åt medicinalstyrelsen. Sterilisering på me­

dicinsk indikation synes emellertid i vissa fall böra tillåtas efter ett enklare

prövningsförfarande. Det torde sålunda ej vara erforderligt att kräva medi­

cinalstyrelsens medverkan för att sterilisering skall få äga rum på grund av

kroppslig sjukdom eller kroppsfel. I dessa tämligen talrika fall synes det

vara tillräckligt, att steriliseringen sker med stöd av ett skriftligt utlåtande,

vari den läkare som utför ingreppet samt annan läkare i den tjänsteställning

Konungen föreskriver, med angivande av grunden för åtgärden, förklarat för­

utsättningarna för densamma vara för handen. Sådant utlåtande fordras en­

ligt lagen örn avbrytande av havandeskap i de fall där det ej kräves tillstånd

av medicinalstyrelsen, och det synes nied hänsyn till det nära sambandet mel­

lan indikationerna för sterilisering och för abort, vilket medför att båda in­

greppen ofta böra utföras samtidigt på samma person, vara önskvärt, att la­

garnas bestämmelser örn prövningsförfarandet överensstämma beträffande

ifrågavarande fall. Läkare, som känner sig tveksam huruvida sterilisering

hör företagas, kan hänskjuta avgörandet lill den centrala prövningsmyndig-

heten. En specialbestämmelse torde därutöver erfordras för det fall som av­

ses i 7 § lagen örn avbrytande av havandeskap, nämligen det då abort, som

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

är indicerad av sjukdom eller kroppsfel hos kvinna, är brådskande och där­

för må utföras av läkare utan iakttagande av eljest stadgad ordning. Om

därvid finnes grundad anledning till antagande att sjukdomen eller kroppsfe-

let skulle komma att vid nytt havandeskap medföra allvarlig fara för kvinnans

liv eller hälsa, bör den läkare som utför aborten äga att samtidigt företaga

sterilisering å kvinnan utan att inhämta medicinalstyrelsens tillstånd eller

utlåtande av annan läkare.

Däremot torde gällande lags regel, att sterilisering av sinnesslö under vis­

sa förutsättningar tår företagas utan tillstånd av medicinalstyrelsen, icke

böra bibehållas. Erfarenheterna från bestämmelsens tillämpning torde ha

visat, att den icke alltid tillämpats på sätt som varit avsett och alt det för

att vinna enhetlighet i bedömandet av hithörande fall kräves att dessa hand­

läggas av central myndighet. I yttrandena har förslaget att upphäva denna

särbestämmelse rönt nästan enhällig anslutning.

Med medicinalstyrelsen torde för behandling av ifrågavarande ärenden

sakkunniga böra kunna adjungeras i anslutning till den anordning, som an­

vändes vid tillämpning av gällande steriliseringslag och av abortlagen. Det

torde ej vara lämpligt att taga ställning till den av befolkningskommissio-

nen framförda tanken att för ändamålet tillsätta en särskild nämnd inom

styrelsen, förrän den nya lagen varit i tillämpning så lång tid att erfarenhet

vunnits rörande prövningsförfarandets art och omfattning. Ej heller anser

jag mig i nuvarande statsfinansiella läge kunna upptaga medicinalstyrelsens

önskemål, att styrelsens arbetskrafter måtte förstärkas med hänsyn till den

föreslagna utvidgningen av styrelsens arbetsuppgifter. Ett skäl att ställa sig

avvaktande till detta önskemål är även, att ehuru den ifrågavarande refor­

men å ena sidan kommer alt medföra ökning av antalet steriliseringsärenden

som skola behandlas av styrelsen, den å andra sidan torde komma att i vissa

hänseenden underlätta ärendenas handläggning.

Såsom befolkningskommissionen framhållit är det för steriliseringslag-

stiftningens tillämpning av vikt, att rätt att taga initiativ till sterilisering

tillkommer personer och organ som kunna antagas ägna intresse åt uppgiften

att få till stånd sterilisering i fall där sådant ingrepp är påkallat. För att i

den mån så finnes motiverat tillgodose önskemål örn vidgad initiativrätt som

framställts av befolkningskommissionen och i vissa yttranden torde bestäm­

melserna örn initiativrätt i kungörelsen den 2 november 1934 med tillämp-

ningsföreskrifter till steriliseringslagen böra underkastas omprövning.

I enlighet med de grunder, för vilka jag nu redogjort, bör enligt min

åsikt en ny lag om sterilisering komma till stånd. Jag förordar alltså, att

den nu gällande lagen den 18 maj 1934 om sterilisering av vissa sinnessjuka,

sinnesslöa eller andra som lida av rubbad själsverksamhet utbytes mot en

lag om sterilisering, avseende ej blott såsom den nuvarande lagen sterilise­

ring utan samtycke utan även sådan åtgärd med samtycke av den ifråga­

varande personen. Det torde enligt den nya lagen ej längre såsom nu böra

för sterilisering utan samtycke krävas, att vederbörande är varaktigt ur

Kungl. Majlis proposition nr 13.

29

stånd att lämna samtycke till åtgärden. Däremot torde även i den nya lagen

böra upprätthållas principen, att ingen som är i stånd att giva samtycke till

sterilisering må steriliseras utan att ha lämnat sådant. Icke heller torde nå­

gon bestämmelse om tvång till .sterilisering böra införas. Bland indikatio­

nerna för sterilisering torde den eugeniska böra upptagas främst. Jämte

själslig sjukdom eller defekt synes i motsats till vad nu gäller även svår­

artad sjukdom eller menligt lyte av kroppslig art, som kan antagas gå i arv,

böra upptagas såsom grund för sterilisering. Den sociala indikationen torde

likaledes böra något utvidgas, huvudsakligen genom att den utsträckes till

att omfatta även sådan uppenbar olämplighet att vårda barn vilken har sin

grund i asocialt levnadssätt. I lagen torde vidare, till skillnad från vad nu

gäller, böra upptagas en på visst sätt begränsad medicinsk indikation. Det

torde sålunda böra stadgas, att kvinna må steriliseras om det på grund av

sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos henne är påkallat att hon underkastas

sådan åtgärd för att förebygga havandeskap som skulle medföra fara för

hennes liv eller hälsa. Ingrepp i könsorganen, som på grund av sjukdom i

dessa organ är påkallat av terapeutiska skäl, synes emellertid böra lämnas

utanför området för den lagliga regleringen, även där ingreppet är sådant

att det orsakar sterilitet. Prövningen, huruvida sterilisering må äga rum,

torde alltjämt som regel böra förbehållas medicinalstyrelsen. Den nuvarande

bestämmelsen örn ett enklare prövningsförfarande beträffande sinnesslöa

bör upphävas. Däremot synes undantag från regeln om prövning av medi­

cinalstyrelsen böra stadgas för vissa fall, då för sterilisering åberopas medi­

cinsk indikation. Sterilisering på grund av kroppslig sjukdom eller kropps­

fel torde sålunda böra få företagas med stöd av skriftligt utlåtande, vari den

läkare som utför ingreppet samt annan läkare i den tjänsteställning Konungen

föreskriver, med angivande av grunden för åtgärden, förklarat förutsätt­

ningarna för densamma vara förhanden. Vidare torde, där havandeskap av-

brytes i sådant brådskande fall för vilket lagen om avbrytande av havande­

skap stadgar en förenklad prövning, läkaren böra äga företaga sterilisering

å kvinnan, om grundad anledning finnes till antagande att sjukdom eller

kroppsfel som föranleder aborten kommer att vid nytt havandeskap med­

föra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

De särskilda bestämmelserna i förslaget.

Förslaget tili lag örn sterilisering.

1—3 §§.

Rörande innehållet i dessa paragrafer torde få hänvisas till den föregåen­

de redogörelsen för förslagets allmänna grunder.

4 §•

Enligt gällande steriliseringslag skall sterilisering verkställas av legitime­

rad läkare och må endast ske genom ingrepp av sådant slag att i allmänhet

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

I)e pär te rne ris­

et# feli.

skada till hälsan ej är förenad därmed. Sterilisering av sinnesslö, som före­

tages utan att tillstånd till ingreppet inhämtats från medicinalstyrelsen, skall

verkställas å lasarett eller sjukstuga eller ock å annan anstalt, beträffande

vilken styrelsen medgivit att sterilisering må företagas där.

Befolkningskommissionen föreslog, beträffande sterilisering med samtycke,

i nu nämnda hänseenden allenast en bestämmelse att ingreppet skulle verk­

ställas av legitimerad läkare. 1 flera yttranden över förslaget erinrades emel­

lertid, att jämväl beträffande sterilisering med samtycke borde föreskrivas

att sterilisering endast finge ske genom ingrepp av sådant slag att i allmän­

het skada till hälsan ej vore därmed förenad. I många yttranden, däribland

de av medicinalstyrelsen, karolinska institutet, medicinska fakulteten i Lund,

statens institut för rasbiologi och Sveriges läkarförbund avgivna, framhölls

vidare såsom önskvärt, att sterilisering blott finge företagas å därför lämpad

anstalt.

I det remitterade departementsutkastet voro båda de sålunda uttalade öns­

kemålen tillgodosedda. Medicinalstyrelsen erinrade däremot allenast, att star­

ka skäl syntes tala för att bestämmelsen om steriliserings företagande på

anstalt erhölle samma avfattning som den i abortlagen meddelade föreskrif­

ten alt avbrytande av havandeskap skall ske å anstalt av viss beskaffenhet

och i regel av där anställd läkare. Socialstyrelsen åter gjorde gällande, att

det ej vore påkallat att sterilisering städse skulle ske å anstalt av det slag

som avsåges i abortlagen. Sterilisering utfördes nämligen genom ett operativt

ingrepp som, åtminstone i fråga om män, icke krävde nämnvärd instrumen-

tell utrustning. Till undvikande av onödiga kostnader borde därför sterili­

sering av personer, intagna å alkoholistanstalt, lösdrivaranstalt, fängelse

eller annan liknande anstalt, kunna få utföras inom denna. Enligt styrelsens

mening borde dock hellre föreskriften att steriliseringen skulle ske å anstalt

helt borttagas. En sådan föreskrift vore nämligen ägnad att avhålla dem,

som ej redan förut vistades å anstalt, från sterilisering, emedan intagning å

anstalt medförde tidsförlust och kostnad samt därtill kunde befaras äventyra

den anonymitet som patienten hade rätt att kräva.

Med hänsyn till vad socialstyrelsen sålunda anfört har beträffande ste­

rilisering av man, vilken sker genom en enkel och ofarlig operation, endast

föreskrivits att ingreppet skall utföras av legitimerad läkare. Sterilisering

av kvinna åter, som erfordrar en mera ingripande operation och till följd

därav kräver iakttagande av noggranna försiktighetsmått, har ansetts ej böra

få företagas annorstädes än på anstalt som är utrustad med betryggande an­

ordningar. Det har därför beträffande sterilisering av kvinna upptagits sam­

ma bestämmelser i ifrågavarande hänseende som de, vilka enligt abortlagen

gälla för avbrytande av havandeskap.

Emedan kastrering uttryckligen undantagits från den föreslagna lagens

tillämpningsområde, har det icke ansetts erforderligt att upptaga föreskrif­

ten att sterilisering skall ske genom ingrepp som i allmänhet ej är förenat

med skada till hälsan.

31

5 §•

I redogörelsen för förslagets allmänna grunder har innehållet i denna pa­

ragraf redan berörts. På förslag av medicinalstyrelsen har föreskrivits, att

läkaren skall inhämta samtycke till sterilisering av kvinnan själv, där hon

kan lämna sådant, och eljest om möjligt av anhörig till henne.

6

§•

Denna paragraf är likalydande med 5 § i gällande steriliseringslag.

V §•

Enligt gällande steriliseringslag kan medicinalstyrelsens beslut i ärende

angående sterilisering överklagas genom besvär hos Konungen.

Medicinalstyrelsen har emellertid ifrågasatt, huruvida icke denna bestäm­

melse borde borttagas. Örn den bibehölles, borde den kompletteras med en

föreskrift, att sterilisering ej finge ske förrän beslutet vunnit laga kraft. Att

uppskjuta ingreppet till denna tidpunkt vore emellertid i många fall av

praktiska skäl ogenomförbart.

Den av medicinalstyrelsen framhållna omständigheten, att bestämmelse

Departements-

om rätt att överklaga styrelsens beslut i steriliseringsärende följdriktigt bor- chefen-

de medföra att besvärstidens utgång avvaktades innan ingreppet utfördes,

utgör uppenbarligen ett tungt vägande skäl mot att bibehålla den nuvarande

bestämmelsen om besvärsrätt. I många fall och i synnerhet där sterilisering

bör utföras i samband med abort skulle sådan tidsutdräkt vara i hög grad

oläglig och den skulle, när aborten ej kan uppskjutas, kunna medföra att

två ingrepp gjordes och således risken för kvinnan ökades. Då därtill kom­

mer, att det för en person, som är missnöjd med att styrelsen givit tillstånd

till sterilisering å honom, icke är av större värde att kunna anföra besvär

över beslutet, eftersom ingreppet i allt fall icke kan utföras örn han ej fri­

villigt underkastar sig detsamma, har rätten att överklaga styrelsens beslut

begränsats till de fall, då ansökning om tillstånd till sterilisering lämnats

utan bifall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

8

§.

Denna paragraf motsvarar med någon formell jämkning 7 § i gällande

steriliseringslag.

9 §•

Denna paragraf skiljer sig från 8 § gällande lag allenast så till vida, som

bestämmelserna örn böters förvandling såsom numera överflödiga uteslutits.

10

§.

Paragrafen har oförändrad överflyttats från 9 § gällande lag.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 17 juni 1938

(nr 318) om avbrytande av havandeskap.

Emedan enligt den föreslagna lagen om sterilisering sådant ingrepp kan

äga rum å person som är oförmögen att lämna giltigt samtycke till ingrep­

pet, oavsett huruvida oförmågan är att anse såsom varaktig, har bestäm­

melsen i sista stycket om sterilisering såsom villkor för abort kunnat göras

tillämplig i alla fall med undantag av dem, där sterilisering av särskilda skäl

finnes olämplig.

I enlighet med vad i det föregående anförts lia inom justitiedepartementet

upprättats förslag till

1) lag om sterilisering; och

2) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 17 juni 1938 (nr 318)

om avbrytande av havandeskap.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lag­

förslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll (bilaga A) utvisar, måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom ut­

drag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­

lan bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

33

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om sterilisering.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Kan någon med skäl antagas komma att genom arvsanlag på avkomlingar

överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet eller ock svårartad sjukdom eller

menligt lyte av annat slag, eller

prövas någon på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubb­

ning av själsverksamheten eller ock på grund av asocialt levnadssätt vara

för framtiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden om barn,

må han steriliseras enligt denna lag, såvida han samtyckt därtill.

Är på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinna påkallat att

hon steriliseras för att förebygga havandeskap som skulle medföra fara för

hennes liv eller hälsa, må ock med hennes samtycke sterilisering enligt denna

lag företagas å henne.

Ingrepp i könsorganen, vilket på grund av sjukdom i dessa organ är på­

kallat av terapeutiska skäl, må, ändå att sterilitet följer därav, företagas utan

iakttagande av vad i denna lag stadgas.

Med sterilisering förstås i denna lag icke kastrering.

2

§■

Saknar någon, som enligt denna lag må steriliseras, på grund av rubbad

själs verksamhet förmåga att lämna giltigt samtycke till sådan åtgärd, må

han steriliseras ändå att han ej samtyckt därtill.

3 §•

Sterilisering må, där ej nedan annorlunda stadgas, företagas allenast efter

tillstånd av medicinalstyrelsen. Sådant tillstånd må icke lämnas för någon,

med mindre tillfälle att yttra sig, där så kan ske, beretts, örn han är underårig

den som har vårdnaden om honom, örn han är omyndigförklarad hans för­

myndare, örn han är gift hans make samt om haji är intagen å allmän

anstalt dennas läkare och föreståndare.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 13.

3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må dock på grund av kroppslig

sjukdom eller kroppsfel sterilisering enligt 1 § andra stycket företagas med

stöd av skriftligt utlåtande, vari den läkare som utför ingreppet samt annan

läkare i den tjänsteställning Konungen föreskriver, med angivande av grunden

för åtgärden, förklarat förutsättningarna för densamma vara för handen.

4 §•

Sterilisering av kvinna skall utföras å lasarett, därmed jämförlig allmän

anstalt eller sjukstuga av där anställd läkare. Utan hinder härav må me­

dicinalstyrelsen, där styrelsen så prövar erforderligt, medgiva viss läkare att

utföra sådan åtgärd å anstalt som nyss är sagt eller å annan anstalt.

Sterilisering av man skall utföras av legitimerad läkare.

5 §•

Finnes vid avbrytande av havandeskap enligt 7 § lagen den 17 juni 1938

om sådant ingrepp grundad anledning till antagande, att sjukdom eller kropps­

fel som föranleder ingreppet kommer att vid nytt havandeskap medföra

allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa, må den läkare, som utför ingreppet,

samtidigt å kvinnan företaga sterilisering utan hinder av vad ovan i denna

lag sägs, dock ej utan hennes samtycke där hon är i stånd att lämna giltigt

sådant. Är hon icke i stånd därtill, skall läkaren, örn så kan ske utan menligt

dröjsmål, inhämta samtycke av anhörig till henne.

6

§•

Läkare eller annan, som å tjänstens vägnar eller eljest tagit befattning med

sterilisering eller med ärende angående sådan åtgärd, må ej i oträngt mål

yppa något av vad därvid förekommit.

7 §•

över medicinalstyrelsens beslut, varigenom tillstånd till sterilisering väg­

rats, må besvär anföras hos Konungen före klockan tolv å tjugonde dagen

från den då beslutet meddelades.

I övrigt må medicinalstyrelsens beslut enligt denna lag ej överklagas.

8

§•

överträder någon vad i denna lag stadgas och är ej förseelsen eljest be­

lagd med straff, dömes till dagsböter.

9 §•

Förseelse mot vad i 6 § stadgas må ej åtalas av allmän åklagare, där den

ej äv målsägande angives till åtal.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

10

§.

Konungen äger meddela erforderliga bestämmelser angående tillämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941, då lagen den 18 maj 1934 om

sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida av rubbad

själsverksamhet upphör att gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

35

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 17 juni 1938 (nr 318)

om avbrytande av havandeskap.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 17 juni 1938 om avbrytande av

havandeskap skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

2

§•

Har kvinnan------- — till åtal.

Avbrytande av------------ tala därför.

Havandeskap må ej avbrytas på grund av arvsanlag hos kvinnan, varom

i 1 § 3. förmäles, med mindre jämväl sterilisering å henne företages, utan så

är att sådan åtgärd av särskilda skäl finnes olämplig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Bilaga B.

Utkast

till

Lag

om sterilisering.

Härigenom förordnas som följer:

1 8-

Rån någon med skäl antagas komma att på avkomlingar överföra sinnes­

sjukdom, sinnesslöhet eller betydande sjukdom eller lyte av annat slag, eller

prövas någon på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning

av själsverksamheten för framtiden uppenbart olämplig att handhava vård­

naden om barn, må han steriliseras enligt denna lag, örn han samtycker

därtill.

Är någon, som enligt första stycket må steriliseras, på grund av sin rub­

bade själsverksamhet varaktigt ur stånd att lämna giltigt samtycke till så­

dan åtgärd, må sterilisering enligt denna lag företagas å honom ändå att han

ej samtyckt därtill.

Jämväl den, som lider av kroppslig sjukdom, fel eller svaghet av sådan

beskaffenhet att sterilisering finnes påkallad med hänsyn till hans hälsa,

må steriliseras enligt denna lag, dock ej utan eget samtycke därest han är

i stånd att lämna giltigt sådant.

Med sterilisering förstås i denna lag icke kastrering och ej heller sådant

ingrepp i könsorganen av beskaffenhet att medföra sterilitet, som är påkal­

lat av terapeutiska skäl.

2

§.

Sterilisering må företagas allenast efter tillstånd av medicinalstyrelsen. Så­

dant tillstånd må ej lämnas för någon, med mindre tillfälle att yttra sig, där

så ske kan, bereus, örn han är underårig den som har vårdnaden örn honom,

om han är omyndigförklarad hans förmyndare, örn han är gift hans make

samt om han är intagen å allmän anstalt dennas läkare och föreståndare.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må sterilisering enligt 1 § tredje

stycket på grund av kroppslig sjukdom eller kroppsfel företagas med stöd

av skriftligt utlåtande, vari den läkare som utför ingreppet samt annan lä­

kare i den tjänsteställning Konungen föreskriver, med angivande av grun­

den för åtgärden, förklarat förutsättningarna för densamma vara för handen.

3 §.

Sterilisering skall utföras av legitimerad läkare å lasarett eller därmed

jämförlig allmän anstalt eller å sjukstuga eller ock å annan anstalt som me­

dicinalstyrelsen godkänt för ändamålet och må endast ske genom ingrepp

av sådant slag att i allmänhet skada till hälsan ej är därmed förenad.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 29 no­

vember 1940.

Närvarande:

justitieråden F^orssman,

B^ellinder,

regeringsrådet L^undevall,

justitierådet S^terzel.

Enligt lagrådet den 12 november 1940 tillhandakommet utdrag av proto­

koll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i

statsrådet den 25 oktober 1940, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet in­

hämtas över upprättade förslag till

1) lag om sterilisering; och

2) lag cmgående ändrad lydelse av 2 § lagen den 17 juni 1938 (nr 318)

örn avbrytande av havandeskap.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­

gits av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet revisionssekreteraren

Ivar Strahl.

Förslaget till lag om sterilisering.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet:

1 §•

I första stycket av paragrafen upptages såsom grund för sterilisering även

svårartad sjukdom eller menligt lyte av kroppslig art som kan antagas gå

i arv. Då sjukdom och lyte böra i förevarande hänseende likställas, före­

slås, att uttrycket menligt lyte, såsom för svagt, utbytes mot svårt lyte.

Enligt andra stycket skall sterilisering kunna företagas, om det på grund

av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinna är påkallat att hon sterili­

seras för att förebygga havandeskap, som skulle medföra fara för hennes

liv eller hälsa. Med hänsyn till indikationens delvis ganska obestämda inne­

börd torde det vara nödigt att skärpa fordran på graden av den fara, vartill

hänsyn må tagas. Lagrådet hemställer fördenskull, att ordet fara ersättes

med uttrycket allvarlig fara. Härigenom vinnes ock överensstämmelse med

stadgandet i 1 § 1. lagen örn avbrytande av havandeskap.

39

3 §.

Avfattningen av andra stycket lärer med erforderlig tydlighet utmärka, att

det endast är vid fall av kroppslig sjukdom eller kroppsfel hos kvinna som

sterilisering kan ske utan tillstånd av medicinalstyrelsen. Innan sterilisering

företages på grund av svaghet eller själssjukdom, skall således dylikt tillstånd

alltid inhämtas.

Enligt 4 § lagen örn avbrytande av havandeskap får sådan åtgärd, örn

kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga att lämna

giltigt samtycke därtill, företagas endast efter prövning av medicinalstyrelsen.

Motsvarande regel torde vara avsedd att gälla även i fråga om sterilisering.

Den i andra stycket av förevarande paragraf intagna hänvisningen till 1 §

andra stycket i lagförslaget synes dock, i betraktande av det inbördes förhål­

landet mellan 1 och 2 §§, icke giva klart uttryck häråt. Lagrådet hemställer

därför, att lagtexten i detta stycke måne i angivna hänseende förtydligas.

5 §•

Denna paragraf giver läkare i vissa fall befogenhet att i samband med

avbrytande av havandeskap företaga sterilisering av kvinna i annan ord­

ning än i 3 § sägs. Såsom villkor härför stadgas att kvinnan skall till åt­

gärden lämna sitt samtycke, där hon är i stånd att lämna giltigt sådant,

men att i annat fall läkaren skall, örn så kan ske utan menligt dröjsmål, in­

hämta samtycke av anhörig till kvinnan. I paragrafen angives icke närma­

re till vilken person läkaren har att hänvända sig för inhämtande av sådant

samtycke. Det torde emellertid ligga i sakens natur, att härvid i första hand

bör ifrågakomma, örn kvinnan är gift hennes make och örn hon är underårig

den som har vårdnaden om henne. En erinran härom bör måhända läm­

nas i de tillämpningsföreskrifter, som enligt 10 § skola utfärdas av Konungen.

7 §•

Rätt att överklaga beslut, varigenom medicinalstyrelsen meddelat tillstånd

till sterilisering, torde, såsom i remissprotokollet framhållits, i många fall

och i synnerhet där sterilisering bör ske i samband med avbrytande av ha­

vandeskap kunna föranleda olägligt dröjsmål med ingreppets verkställande

eller rent av omöjliggöra detsamma. Det vöre visserligen tänkbart, att åt

medicinalstyrelsen inrymdes befogenhet att i brådskande fall förordna, att

beslutet linge omedelbart verkställas, men delia skulle i sin ordning medfö­

ra, att besvärsrätten måste begränsas i ej oväsentlig utsträckning. Skäl av

dylik art kunna väl ej anföras mot klagorätt över beslut, varigenom medici­

nalstyrelsen vägrat tillstånd till sterilisering. Å andra sidan må framhållas,

att här icke föreligger något egentligt behov av klagorätt, då dylikt beslut

ej är för framtiden bindande och frågan alltså kan när som helst ånyo un­

derställas medicinalstyrelsen.

Prövningen av frågor rörande sterilisering äro av huvudsakligen medi­

cinsk art och det torde, såsom av föredragande departementschefens ydran-

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

de framgår, komma att sörjas för att vid hithörande ärendens behandling

inom medicinalstyrelsen erforderlig sakkunskap är att tillgå. Med hänsyn

härtill synes det icke möta några allvarligare betänkligheter att, liksom re­

dan är fallet i frågor om avbrytande av havandeskap, överlämna det slutli­

ga avgörandet till medicinalstyrelsen. I och för sig är det även önskvärt att

samma fullföljdsregler gälla i ärenden om sterilisering som i ärenden röran­

de avbrytande av havandeskap, då frågorna härom äro ganska närstående

och i vissa fall skola behandlas i ett sammanhang.

På grund av vad sålunda anförts hemställer lagrådet, att i paragrafen i

stället för de föreslagna bestämmelserna upptages stadgande att över medi­

cinalstyrelsens beslut i ärende angående sterilisering klagan ej må föras.

Därest denna hemställan bifalles, kommer stadgandet i 2 § 17 :o) regerings-

rättslagen såvitt angår mål om sterilisering att bliva överflödigt.

8

§•

Enligt 8 §, som motsvarar 7 § i gällande steriliseringslag, kan överträdelse

av den föreslagna lagens föreskrifter icke föranleda strängare straff än dags­

böter, där ej förseelsen eljest är belagd med straff. Anledningen lill att man

ansett sig kunna stanna vid en så lindrig straffskala är uppenbarligen fram­

för allt den, att vissa fall av rättsstridig sterilisering kunna bliva att bedöma

enligt 14 kapitlet strafflagen.

Även utanför det område som träffas av bestämmelserna i nämnda kapitel

kunna emellertid, särskilt då nu steriliseringsbestämmelserna skola avse även

rättskapabla personer, förekomma fall av den allvarliga beskaffenhet att en

tillämpning av frihetsstraff är på sin plats. Såsom exempel kan anföras att

någon steriliserat ett flertal personer, visserligen med deras samtycke men

utan inhämtande av medicinalstyrelsens tillstånd, där sådant erfordrats.

Även om det ej kan fastslås att sterilisering verkställts utan giltig indikation,

är det påtagligt att ett dylikt åsidosättande av lagens kontrollföreskrifter in­

nebär en förseelse av betänklig art. Likväl skulle enligt förslaget endast bö­

ter kunna ådömas. Behov torde därför förefinnas att i straffskalan upptaga

även frihetsstraff.

Vidare synes själva bröttsbeskrivningen vara i behov av viss komplette­

ring. Med hänsyn till den stora betydelse, som i ärenden av detta slag mås­

te tillmätas uppgifter av läkare eller andra personer, torde i steriliserings­

lagen — liksom redan skett i 12 och 13 §§ lagen om avbrytande av havan­

deskap — straff böra stadgas för den som mot bättre vetande till myndighet

eller läkare lämnar falsk utsaga.

Samtliga förseelser mot lagen synas lämpligen kunna hänföras under en

för paragrafen i dess helhet gemensam straffskala av dagsböter eller fängel­

se i högst ett år. Inom denna ram torde de olika graderna av brottslighet

kunna vinna nödigt beaktande. Om paragrafen inledes med det praktiska

huvudfallet att någon verkställer sterilisering i strid med lagen, återstår av

de förseelser paragrafen bör avse, jämte lämnandet av falska uppgifter, en­

dast kränkande av tystnadsplikten. Det i förslaget angivna förbehållet att

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

41

förseelsen ej eljest är belagd med straff bör, om fängelse införes i straffska­

lan, begränsas till det fall att förseelsen ej eljest är belagd med strängare

straff. Förbehållet, som för sin tillämplighet förutsätter att de olika straffen

äro jämförbara, torde ej göra steriliseringslagens straffbestämmelse otillämp­

lig för den händelse gärningen tillika enligt 25 kapitlet strafflagen kan för­

anleda suspension eller avsättning. Tillräcklig anledning torde ock saknas

att från frihetsstraff undantaga en tjänsteläkare i fall då annan läkare är

underkastad sådant straff.

Lagrådet hemställer på de ovan anförda skälen, att 8 § erhåller sådan ly­

delse att den som verkställer sterilisering i strid med denna lag eller mot

bättre vetande till myndighet eller läkare avgiver falsk utsaga i ärende an­

gående sterilisering eller överträder vad i 6 § stadgas dömes, där ej förseel­

sen eljest är belagd med strängare straff, till dagsböter eller fängelse i högst

ett år.

.

Om denna hemställan bifalles, torde den i 3 § lagen den 21 september 1915

om behörighet att utöva läkarkonsten förekommande uppräkningen av lag­

rum böra fullständigas genom omnämnande av 8 § i förevarande lag.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av"2 § lagen om

avbrytande av havandeskap.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Itihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 13.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

43

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stefan Stiernstedt.