Prop. 1945:250

('med förslag till förord\xad ning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) örn varuskatt',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 250.

1

Nr 250.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förord­

ning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) örn varuskatt; given Stockholms slott den 23 mars 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) örn varuskatt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll t!)i5. I sami. Nr 250.

1

Kungl. Majlis proposition nr 250■

Departements­

chefen.

I anledning av interpellationen inhämtade jag yttrande i frågan från kontrollstyrelsen, som därvid anförde, att styrelsen i princip delade den av inter- pellanten uttalade meningen, alt varuskatteförordningen lämpligen borde kompletteras i syfte ali åt Kungl. Maj:t inrymma befogenhet att i vissa fall efterskänka varuskatt. En sådan befogenhet vore lämnad i 6 § förordningen om allmän omsättningsskatt, enligt vilken Kungl. Maj:t ägde, där synnerliga skäl därtill vore, medgiva befrielse från eller återbäring av allmän omsätt­ ningsskatt. Då kontrollstyrelsen funnit sig kunna ansluta sig till interpellan- tens ståndpunkt i nämnda hänseende, hade det närmast varit med tanke på den understundom mycket härda verkan, som minimiskattebestämmelsen i 3 § 1 mom. varuskatteförordningen kommit att innebära för vissa smärre tillver­ kare, för vilka efterdebileringen av minimiskatt för en förfluten tid rent av kunnat överstiga varuomsättningens värde och i varje fall ofta uppgått till ef­ ter deras förhållanden så stora belopp, all skattebeloppets utkrävande tett sig orimligt. Bestämmelsen skulle emellertid sannolikt även kunna finna till- lärtlphing i andra fall.

I samband härmed må erinras örn all jag i mitt svar å interpellationen — vilket avgavs dell 14 i denna månad — uttalade att jag delade interpellarttens uppfattning om önskvärdheten av den ifrågasatta kompletteringen av varu- skatleförordningen och att jag även vore beredd att, i vad på mig ankomme, verka för ett snabbi genomförande därav.

Såsom framgår av mitt svar å den förut omnämnda interpellationen anser jag det önskvärt, att möjlighet beredes Kungl. Majit att, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring av varuskatt. Införandet av en dylik bestämmelse i varuskatteförordningen skulle innebära, att denna förordning i nu förevarande hänseende bringades i överensstämmelse med förordningen örn allmän omsättningsskatt. I enlighet härmed tillstyrker jag, att i varuskatteförordningen införes ett stadgande av angivet innehåll. Detta stadgande torde lämpligen böra upptagas såsom en ny paragraf, benämnd

Beträffande frågan örn de närmare förutsättningar, som böra gälla för till - tampning av det föreslagna stadgandet, torde viss ledning kunna hämtas från förarbetena till förordningen om allmän omsättningsskatt (se första särskilda Utskottets vid 1940 års urtima riksdag utlåtande nr 10 s. 26 o. f.). I övrigt torde det få ankomma på Kungl. Majit att från läll till fall bedöma huruvida »Synnerliga skäl» skola anses vara för handen. Jag förutsätter emellertid, att med hänsyn till stadgandets karaktär detsamma erhåller en restriktiv tolk­ ning. Jag förutsätter även att, därest Kungl. Majit i visst fall skulle anse åter­ bäring av varuskatt böra medgivas, återbäringen skall kunna begränsas till skälig del av det erlagda skattebeloppet. Den omständigheten, att varuskatt erlagts redan innan den nu ifrågasatta ändringen i varuskatteförordningen trätt i kraft, synes icke i och för sig böra hindra, att en framställning örn åter­ bäring av skatten bifälles, därest förutsättningar härför eljest föreligga.