Prop. 1946:376

('med förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbaden',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 376.

1

Nr 376.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbaden; given Stockholms slott den 8 november 1946.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbaden.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 376.

1

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

3

(Nuvarande lydelse)

husröta eller vanhävd, där sådan er­ sättning skall utgå. Har jordägare lämnat arrendator kreatur, redskap eller annat till egendomens bruk, nju- te jordägaren lika rätt för lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, ävensom för ersättning, där sådan bör utgå, för vad sålunda blivit arren­ datorn lämnat.

Därefter njute----------- lika rätt. Enahanda förmånsrätt,-------- — förmedlat lånet.

Har delägare —-—-— ej rum.

§.

Sist skola, i den mån ej bättre rätt äger rum jämlikt 6 §, med förmåns­ rätt ur gäldenärens egendom så i fast som löst gäldas med lika rätt sins­ emellan: utskylder till kronan, kom­ munal- och stadsutskylder, av kyrko­ stämma eller kyrkofullmäktige beslu­ tade avgifter till kyrka och skola, skogsaccis samt härads- och landstingsmedel, samtliga dock endast för sista och löpande året; så ock vad en­ ligt lag örn försäkring för olycksfall i arbete statsverket må hava förskjutit på grund av gäldenärens underlåten­ het att erlägga försäkrings- eller tilllåggsavgift för sista och löpande året.

(Föreslagen lydelse)

vid konkurs, före konkursansökning­ ens ingivande, så ock för husröta el­ ler vanhävd, där sådan ersättning skall utgå. Har jordägare lämnat ar­ rendator kreatur, redskap eller an­ nat till egendomens bruk, njute jord­ ägaren lika rätt för lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, ävensom för ersättning, där sådan bör utgå, för vad sålunda blivit arrendatorn lämnat.

Därefter njute----------- lika rätt. Enahanda förmånsrätt, — — — förmedlat lånet.

Har delägare----------- ej rum.

12

§.

Sist skola, i den mån ej bättre rätt äger rum jämlikt 6 §, med förmåns­ rätt ur gäldenärens egendom så i fast som löst gäldas med lika rätt sins­ emellan: statlig inkomst- och förmö­ genhetsskatt, särskild skatt å förmö­ genhet, utskiftningsskatt, ersättnings­ skatt, värnskatt, krigskonjunkturskatt, allmän kommunalskatt, landstingsmedel, tingshusmedel, skogsaccis, pensionsavgift enligt lagen örn folk­ pensionering samt av statsverket för­ skjutna försäkrings- och tilläggsavgif­ ter enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, samtliga skatter och avgifter dock endast örn de en­ ligt verkställd debitering förfallit till betalning innan beslutet örn egendo­ mens avträdande till konkurs medde­ las men ej tidigare än två år före konkursansökningens ingivande. För­ månsrätt som nu sagts må dock icke åtnjutas för utskylder eller avgifter, som påförts på grund av eftertaxering och som eljest skolat förfalla till be­ talning före den tid, för vilken för­ månsrätt enligt första punkten åt­ njut es.

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

U

ndén^, statsråden

W

igforss

, M

öller

, S

köld

, Q

uensel

, G

jöres

, D

anielson

, V

ougt

, M

yrdal

,

Z

etterberg

, N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, M

ossberg

, W

eijne

.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartemen­ ten anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om vissa ändringar i 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbaden samt anför därvid föl­ jande.

I proposition den 19 oktober 1945 (nr 370) med förslag till uppbördsför- ordning, m. m. framlade Kungl. Majit för riksdagen på föredragning av chefen för finansdepartementet förslag till omläggning av nu gällande upp- bördssystem, vilken omläggning föreslogs skola träda i kraft den 1 januari 1947. I nämnda proposition, som innefattade förslag till ny uppbördsförord- ning ävensom till ändringar i vissa skatteförfattningar samt i kommunal­ lagarna m. m., framhöll föredragande departementschefen, att det föreslagna uppbördssystemets genomförande borde föranleda ändring jämväl av vissa andra författningsbestämmelser, däribland föreskrifterna rörande förmåns­ rätt för skatt. Enligt vad i propositionen vidare uttalades kunde emellertid förslag till ändring av dessa förmånsrättsbestämmelser icke framläggas förr­ än vid 1946 års riksdag.

Riksdagen godkände i huvudsak de genom nyssnämnda proposition fram­ lagda förslagen till ny uppbördsförordning samt till ändringar i vissa skatte­ författningar, varemot riksdagen beträffande de föreslagna ändringarna i kommunallagarna m. m. — med förklarande att propositionen i dessa delar icke kunnat av riksdagen bifallas — hemställde att Kungl. Majit måtte för 1946 års riksdag framlägga nytt förslag till sådana ändringar i kommunal­ lagarna m. fl. författningar, som erfordrades för genomförande av uppbörds- reformen (riksdagens skrivelser nr 609 och 610).

Kungl. Majit framlade därefter, likaledes på föredragning av chefen för finansdepartementet, i proposition den 3 maj 1946, nr 261, förslag till, bland annat, vissa ändringar i kommunallagarna, föranledda av omläggningen av uppbördssystemet. Föredragande departementschefen anförde därvid till statsrådsprotokollet i ärendet, att frågan örn ändring av bestämmelserna rö­ rande förmånsrätt för skatt icke konnnc att upptagas till behandling i nämn­

Kunni. Maj:ts proposition nr 376.

7

Den (förmånsrätten) har sedermera (efter 1734) till följe af de uti Con- curs författningarne den 26 Augusti 1773 och den 28 Junii 1798 gifna före­ skrifter, om Kronans rätt till betalning under anslagstiden, för dess ostri­ diga räntor sista året blifwit, genom wänlig praxis wid Domstolarne, Kronan tillagd för den gäldbundnes utskylder, utan något undantag, änskönt det i nämnda författningar nyttjade ordet räntor egentligen brukas att beteckna afrad och utlagor, som av jord utgå. Nu som ostridigt är, ehwad Domstolar- nes tolkning af ofwanberörde stadganden må anses instämma med deras lydelse och mening eller ej, att lika giltiga skäl finnas att tillägga Kronan förmånsrätt äfwen för de utskylder, som ej af fast egendom utgöras, så har, med bibehållande af hwad Lagen, om förmånsrätt för afrad, tionde och an­ nan afgäld af sådan egendom, redan stadgat, ofwanberörda författning af år 1696 blifwit, i afseende på öfriga eller personliga utskylder till Kronan, upplifwad, i så måtto, att Kronan näst efter huswärd, med flere, som äga förmånsrätter i wiss lös egendom, njuter förmån för gäldenärs personliga utskylder i all dess lösa egendom.

Den sålunda föreslagna förmånsrätten infördes genom förordningen den 8 oktober 1861 (nr 59) angående ändring i vissa delar av 17 kapitlet handels­ baden m. m. Genom nämnda förordning erhöll 17 kap. 12 § handelsbaden den lydelsen, att »därnäst havé kronan företräde till lös egendom för gälde­ närs utskylder sista och löpande året, de där ej för fast egendom utgå».

Frågan örn införande av förmånsrätt för kommunala utskylder var där­ efter föremål för statsmakternas uppmärksamhet vid åtskilliga tillfällen un­ der 1860-talet och årtiondena närmast därefter.

Sålunda yrkades i en vid 1865—1866 års riksdag inom borgarståndet väckt motion (nr 84), att kommuner måtte efter 12 § i 17 kap. handelsbaden och näst efter kronan njuta förmånsrätt i lös egendom för gäldenärens utskylder sista och löpande året, de där ej för fast egendom utginge. Såsom skäl för detta förslag anförde motionären, att kommunerna icke borde i avseende på sina inkomster göras allt för mycket beroende av ekonomiskt obestånd, som kunde drabba de skattskyldiga, och att lagstiftningen, som velat såvitt möj­ ligt betrygga kronan emot förluster, även borde bereda kommunen säkerhet att komma i åtnjutande av påräknade inkomster. -— I sitt utlåtande över mo­ tionen anförde lagutskottet vid nämnda riksdag (utlåtande nr 21) bland an­ nat att om den av motionären åsyftade fördelen kunde beredas kommunerna utan motsvarande olägenheter för enskilda, så skulle utskottet icke tveka att anse hans förslag välgrundat. Men då det skulle leda därhän, att i ett gäld- bundet bo med otillräckliga tillgångar de oprioriterade borgenärerna finge de facto vidkännas gäldenärens oguldna kommunalutskylder, så skulle av eif sådant stadgande, som motionären föreslagit, följa en orättvisa av vida be­ tänkligare art än den förlust, som nu understundom kunde drabba en kom­ mun och, fördelad på dess samtliga medlemmar, bleve föga kännbar. Kronans av ålder erkända förmånsrätt syntes redan i och för sig vara ett alltför hårt in­ grepp i enskilda borgenärers rätt för alt mana lill efterföljd och skulle säker­ ligen framkalla klagomål, örn de personala kronoutskylder i allmänhet upp- gingc till så höga belopp som samma slags kommunalutskylder. I enlighet härmed hemställde utskottet, att motionen måtte lämnas utan vidare avseen­ de. — Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

9

Bestämmelserna örn förmånsrätt enligt 17 kap. 12 § handelsbaden lia se­ dermera ändrats vid flera tillfällen. Sålunda föreskrevs genom lagen den 30 juni 1913 (nr 121) örn ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbaden, att med förmånsrätt enligt andra stycket i nämnda paragraf skall utgå jämväl vad enligt lag örn allmän pensionsförsäkring kommun må hava utgivit på grund av gäldenärens underlåtenhet att erlägga pensionsavgift för sista och löpande året. Vidare infördes — genom lagen den 17 juni 1916 (nr 236) om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbaden — i första stycket av paragrafen den bestämmelsen, att kronan äger förmånsrätt i lös egendom jämväl »för vad enligt lag örn försäkring för olycksfall i arbete statsverket må hava förskjutit på grund av gäldenärens underlåtenhet att erlägga försäkrings- eller tilläggs­ avgift för sista och löpande året».

Genom lagen den 28 september 1928 (nr 406) om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbaden erhöll 17 kap. 6 § sin nuvarande lydelse. Vidare ändrades genom samma lag 12 § på så sätt, att dels till andra stycket fogades uttrycket »i den mån ej bättre rätt äger rum jämlikt 6 §», dels ock förmåns­ rätt enligt samma stycke infördes för skogsaccis. (Beträffande dessa änd­ ringar se propositionerna nr 357/1920 och 238/1927.)

1936 års uppbördskommitté föreslog i sitt den 31 oktober 1938 avgivna be­ tänkande med förslag till omorganisation av uppbördsväsendet och folkbok­ föringen m. m. (SOU 1938: 46), att de olika slag av utskylder och allmänna avgifter, som avsåges skola bliva föremål för gemensam debitering och upp­ börd — med undantag för pensionsavgifter — skulle åtnjuta samma förmåns­ rätt, i den mån de icke skulle utgå för fastighet. I enlighet härmed skulle 17 kap. 12 § handelsbaden enligt uppbördskommitténs förslag erhålla föl­ jande lydelse:

Därnäst skola pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering utgå med förmånsrätt, såvitt de förfallit eller förfalla till betalning under sistförflutna eller löpande uppbördsår.

Sist skola, i den mån ej bättre rätt äger rum jämlikt 6 §, med förmånsrätt ur gäldenärens egendom så i fast som löst gäldas med lika rätt sinsemellan: utskylder till kronan, vad enligt lag örn försäkring för olycksfall i arbete statsverket må hava förskjutit på grund av gäldenärens underlåtenhet att er­ lägga försäkrings- eller tilläggsavgift, skogsvårdsavgift, landstingsmedel, tingshusmedel, vägskatt, allmän kommunalskatt och skogsaccis, samtliga ul- skylder och avgifter såvitt de förfallit eller förfalla till betalning under sist­ förflutna eller löpande uppbördsår.

Uppbördskommitténs förslag föranledde emellertid icke någon åtgärd. I samband med införandet år 1943 av lagstiftningen örn erkända skatte- förmedlingskassor genomfördes — genom lagen den 30 april 1943 (nr 208) örn ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbaden — full likställighet i för- månsrättshänseende mellan samtliga i 12 § upptagna utskylder och avgif­ ter. Samtidigt uteslöts — med hänsyn till att kommunernas ansvar för vissa pensionsavgifter dåmera blivit upphävt — stadgandet örn förmånsrätt för kommun för belopp, som kommunen utgivit på grund av gäldenärens under­ låtenhet alt erlägga pensionsavgift (se propositionen nr 17/1943 s. 114 ff.).

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

11

vanligen torde komma att förfalla till betalning under tolv uppbördstermi ner, skulle ett bibehållande av den nuvarande bestämmelsen oförändrad in nebära, att förmånsrätten skulle bliva olika för envar lolftedel av skatten Detta syntes mindre tillfredsställande, och uppbördsberedningen föresloge därför -—■ i likhet med 1936 års uppbördskommitté — att förmånsrätt föi under ett uppbördsår förfallande fastighetsskatt skulle, oberoende av under vilken uppbördstermin densamma förfallit, åtnjutas å dess nuvarande plats i förmånsrättsordningen, därest den icke stått inne längre än ett år efter uppbördsårets utgång.

Tidigare hade vid skilda tillfällen och från olika håll, bland annat från pensionsstyrelsens sida, framställts krav på att pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering skulle utgå med förmånsrätt framför utskylder och andra allmänna avgifter. 1936 års uppbördskommitté (SOU 1938: 46, s. 207, 208) hade föreslagit sådan förmånsrätt för pensionsavgift. Enligt 8 § kun­ görelsen den 29 januari 1937 (nr 28) angående påföring, debitering, uppbörd och redovisning av pensionsavgifter enligt lagen den 28 juni 1935 örn folk­ pensionering skulle, därest restfört kronoutskyldsbelopp, vari pensionsavgift inginge, erlagts endast till viss del, denna del anses i första hand vara pen­ sionsavgift, såvida den betalningsskyldige icke tillkännagivit annan önskan. Med hänsyn till vad sålunda stadgats hade uppbördskommittén funnit den föreslagna bättre förmånsrätten för pensionsavgift i förhållande till utskyl­ der i sak icke innebära någon ändring av betydelse. Då pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering hade karaktär av försäkringsavgift i så måtto, att beloppet av erlagda avgifter hade viss betydelse för bestämmandet av grundpension, kunde det enligt beredningens mening vara motiverat, att pen­ sionsavgift utginge med förmånsrätt framför utskylder och andra allmänna avgifter. Visserligen förelåge enligt 8 § förenämnda kungörelse i realiteten sådan förmånsrätt, men det syntes riktigare att, då man tydligen velat till­ skapa en särskild förmånsrätt för pensionsavgift, i 17 kap. 12 § handelsbal- ken infördes en bestämmelse om dylik förmånsrätt.

I enlighet härmed föreslog uppbördsberedningen, att 17 kap. 6 § andra punkten handelsbanken skulle ändras på så sätt, att den däri upptagna för­ månsrätten för fastighetsskatt skulle föreligga, därest skatten ej stått inne längre än ett år efter utgången av det uppbördsår, varunder densamma för­ fallit till betalning. Enligt vad uppbördsberedningen vidare föreslog skulle i 12 § införas ett nytt första stycke av innehåll, att »därnäst skola pensions­ avgifter enligt lagen örn folkpensionering utgå med förmånsrätt, såvitt de förfallit eller förfalla till betalning under sistförflutna eller löpande upp­ bördsår». I andra stycket av samma paragraf skulle enligt uppbördsbered- ningens förslag föreskrivas, att »sist skola, i den mån ej bättre rätt äger rum jämlikt 6 §, med förmånsrätt ur gäldenärens egendom så i fast sone löst gäldas med lika rätt sins emellan: allmänna utskylder till stat och kom­ mun, skogsvårdsavgift, skogsaccis, landstingsmedel samt tingshusmedel, så ock vad enligt lag om försäkring för olycksfall i arbete statsverket må hava förskjutit på grund av gäldenärens underlåtenhet att erlägga försäkrings-

Kungl. Maj:ts proposition

nr

376.

13

Skogsvårdsavgift sådan den utformats enligt nyssnämnda förordning bör i enlighet med det nyss sagda anses såsom en fastighetsskatt, som tillfaller kronan. Vid sådant förhållande ter det sig naturligt att skogsvårdsavgiften i förmånsrättshänseende likställes med annan fastighetsskatt och alltså till- erkännes förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbaden. Härför talar även det förhållandet att skogsvårdsavgiften — som uppbäres enligt den nya ord­ ningen första gången i mars 1948 — torde komma att debiteras å den sär­ skilda debetsedeln för fastighetsskatt; å denna debetsedel debiteras förutom den kommunala fastighetsskatten, allenast annuiteter å avdikningslån och å förskott för avlösning av frälseräntor eller sålunda uteslutande skatter och avgifter med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbaden.

Mot införandet av förmånsrätt för den nya skogsvårdsavgiften jämlikt 17 kap. 6 § handelsbaden skulle å andra sidan kunna riktas den invändningen, att fastighetskrediten därigenom kunde skadas. Då skogsvårdsavgiften, så­ som förut anförts, kommer att utgå med högst en och en halv promille av värdet för skogsmark och växande skog, torde denna invändning emellertid sakna praktisk betydelse.

På grund av det nu anförda tillstyrker jag den ändringen i 17 kap. 6 § handelsbaden, att i densamma jämväl skogsvårdsavgift till kronan upptages såsom förmånsberättigad skatt. Denna nya förmånsrätt bör givetvis tids­ begränsas på samma sätt som förmånsrätten för andra slag av fastighets­ skatter.

Beträffande härefter de i 17 kap. 12 § handelsbaden upptagna bestäm­ melserna om förmånsrätt för utskylder och vissa andra avgifter torde, såsom uppbördsberedningen anfört, omläggningen av uppbördsförfarandet böra föranleda ändring nied avseende a den tidsperiod, för viden förmånsrätt en­ ligt sistnämnda lagrum må åtnjutas. Innan jag övergår att behandla detta spörsmål, torde jag emellertid lå upptaga frågan om en omarbetning och modernisering av paragrafen i övrigt.

I sistnämnda hänseende må till en början framhållas, att under begreppet »utskylder till kronan» torde ingå följande s. k. direkta skatter, nämligen statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, ut- skiftningsskatt och ersättningsskatt ävensom värnskatt och krigskonjunktur- skatt. Däremot torde s. k. indirekta skatter till kronan icke hänföras till så­ dana utskylder som avses i förevarande lagrum. Ej heller torde arvs- och gåvoskatt vara att hänföra dit. Vad åter angår uttrycket »kommunal- och stadsutskylder, av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige beslutade avgifter till kyrka och skola» torde därmed åsyftas sådan allmän kommunalskatt till den borgerliga respektive den kyrkliga kommunen, varom stadgas i kom­ munallagarna.

En särskild ställning i skattesystemet intages av skogsaccisen. Denna skatt, som uttages jämlikt lagen den 28 september 1928 (nr 377) örn skogsaccis och som tillfaller kommun samt vissa andra kommunala samfälligheter, utgår nämligen för avverkat virke i förhållande till virkets genom taxering

15

hållit karaktären av egentliga försäkringsavgifter, synes anledning icke före­ ligga att, på sätt i skilda sammanhang yrkats, tillerkänna fordran å pen­ sionsavgift förmånsrätt framför övriga i paragrafen omförmälda fordringar. Det må i detta sammanhang anmärkas, att den nya folkpensioneringslagen visserligen icke träder i kraft förrän den 1 januari 1948, men att enligt 2 § promulgationslagen till sistnämnda lag hänsyn vid beräkning av grundpen­ sion icke skall tagas till pensionsavgifter, som enligt den äldre folkpensione­ ringslagen påföras för år 1946 eller som påförts för tidigare år men icke redovisas till vederbörande länsstyrelse förrän efter 1946 års utgång.

Såsom förmånsberättigade enligt 17 kap. 12 § handelsbaden böra slutli­ gen jämväl upptagas av statsverket förskjutna försäkrings- och tilläggsav­ gifter enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Jag torde i detta sammanhang få erinra om att dylika avgifter fr. o. m. den 1 januari 1947 skola förskotteras av statsverket, så snart avgifterna antecknats i de s. k. arbetsgivarförteckningarna respektive i sådana förteckningar, som omförmälas i § 4 mom. 5 förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete (jfr SFS 1946: 493 och 494).

Vad härefter angår den närmare omfattningen av förmånsrätten torde densamma böra begränsas till att avse allenast debiterad skatt. Därigenom kommer förmånsrätten att avse kvarstående och tillkommande skatt samt därjämte preliminär B- och C-skatt. Att förmånsrätten sålunda föreslås skola anknytas till debiterad preliminärskatt men icke till preliminär A-skatt be­ ror därpå att den förra skatten särskilt restföres samt avräknas från den slutliga skatten med hela det debiterade beloppet, oavsett örn detta erlagts eller ej. Då den debiterade preliminärskatten således ur uppbördssynpunkt är att likställa med kvarstående och tillkommande skatt, torde den även med avseende å förmånsrätten böra behandlas lika med dessa skatter. Den pre­ liminära A-skatten däremot restföres icke och avräknas från den slutliga skatten med endast det belopp, som verkligen erlagts. Då nämnda skatt, om den icke erlägges, kommer att öka den kvarstående skatten i motsvarande mån, torde den i förmånsrättshänseende icke böra betraktas såsom en fri­ stående skatt utan anses ingå i den kvarstående skatten. Den olikhet, som i fråga om förmånsrätten sålunda skulle uppkomma mellan debiterad preli­ minär skatt och annan preliminär skatt, kan naturligen kritiseras ur rent principiella synpunkter men får dock anses motiverad av skatternas i upp- bördshänseende skilda natur.

Uppbördsberedningen har föreslagit, att förmånsrätt skulle åtnjutas be­ träffande skatt, som förfallit eller förfölle till betalning »under sistförflutna eller löpande uppbördsår». Detta skulle emellertid innebära, alt förmåns­ rätten skulle omfatta preliminära skatter som belöpte på inkomst hänförlig till tiden efter konkursutbrottet. Särskilt i det fall att konkursutbrott inträf­ far i början av ett uppbördsår och de med förmånsrätt utgående skatterna sålunda skulle utgå för en längre tidsperiod efter konkursutbrottet, skulle en dylik anordning te sig mindre tillfredsställande. Därtill kommer alt vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

17

icke skola avse på grund av eftertaxering påförda utskylder, vilka eljest sko­ lat förfalla till betalning tidigare än två år före konkursutbrottet.

En särskild fråga är om förmånsrätten bör gälla även vid uttagandet hos arbetsgivare av utskyldsbelopp, varför denne enligt 95 eller 97 § uppbörds- förordningen blivit ansvarig på grund av underlåtenhet att vederbörligen fullgöra skyldighet att verkställa löneavdrag eller på grund av underlåtenhet att inbetala genom löneavdrag innehållet belopp. Emellertid sammanhänger denna fråga med spörsmålet örn förmånsrätt vid uttagande hos arbetsgivare av skattebelopp, sorn arbetsgivaren i uppenbar strid mot beslut örn införsel underlåtit att avdraga å gäldenärens avlöning eller som arbetsgivaren visser­ ligen innehållit genom införsel men underlåtit att inbetala. Då borgenärens fordran hos arbetsgivaren i sistberörda fall icke ansetts böra förenas med förmånsrätt enligt 17 kap. 12 § handelsbalken, torde icke heller fordran hos arbetsgivare jämlikt 95 eller 97 § uppbördsförordningen nu böra förenas med sådan förmånsrätt.

De föreslagna ändringarna i 17 kap. handelsbalken böra träda i kraft, såvitt angår 12 §, den 1 januari 1947 och, såvitt angår 6 §, den 1 januari 1948. Att ändringen av sistnämnda paragraf icke föreslås skola träda i kraft förrän den 1 januari 1948 sammanhänger med att uppbörd av skogsvårds­ avgift icke kommer att äga rum under år 1947. Vid 1948 års ingång kommer följaktligen — bortsett från de fall då skogsvårdsavgift skall erläggas för virke, som ejtertaxerats till skogsaccis för år 1946 eller tidigare år — icke att kvarstå någon ogulden skogsvårdsavgift, som icke stått inne längre än ett år efter fö rf al lodagen, varför förmånsrätten — därest ikraftträdandet be­ stämmes till den 1 januari 1948 -— med nyssnämnda undantag icke kommer att omfatta några avgifter som debiterats enligt den äldre ordningen.

Äldre lag bör alltjämt äga tillämpning i konkurs, vari beslut örn egen- domsavträde meddelats före de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Vidare torde den övergångsbestämmelsen vara erforderlig, att 6 § i dess nya lydelse icke skall gälla i fråga örn skogsvårdsavgift, som skall erläggas för virke som eftertaxerats till skogsaccis för år 1946 eller tidigare år.

I enlighet med vad sålunda anförts Ilar inom justitiedepartementet upp­ rättats förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbal­ ken. Förslaget torde få såsom bilaga1 fogas till detta protokoll.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över nämnda lagförslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet in­ hämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

' Denna bilaga Ilar Ilar uteslutits. Bilagan är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget utom såtillvida att bilagan — i stället för den i nyssnämnda lagförslag i 12 § första punkten angivna tidsbestämningen >ej tidigare än två år före konkursansökningens ingi- vande> — upptog uttrycket »ej tidigare än två år dessförinnan*

Kungl. Maj:ts proposition nr 376.

19

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 november 19UG.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

U

ndén^, statsråden

W

igforss

, S

köld

, Q

uensel

, G

jöres

, D

anielson

, V

ougt

, M

yrdal

,

Z

etterberg

, N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, M

ossberg

, W

eijne

.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och t. f. chefen för socialdepartementet statsrådet Mossberg anmäler chefen för justi­ tiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 7 november 1946 av­ givna utlåtande över det till lagrådet den 18 oktober 1946 remitterade försla­ get till lag örn ändrad lydelse av 17 kap.6 och 12 §§handelsbalken.

Föredraganden anför.

Lagrådet har ansett önskligt, att förmånsrätten enligt 12 § komme att om­ fatta sådana skatter och avgifter, vilka enligt verkställd debitering förfal­ lit till betalning innan beslutet örn egendomsavträde meddelades men ej tidigare än två år före konkursansökningens ingivande. Mot denna av prin­ cipiella skäl föreslagna ändring i fråga örn tiden för åtnjutande av förmåns­ rätt enligt nämnda paragraf har jag ej något att erinra. I enlighet härmed har det till lagrådet remitterade författningsförslaget jämkats på sätt lag­ rådet ifrågasatt.

Föredraganden hemställer härefter, alt berörda författningsförslag måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall tili denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hertil Crona.