Prop. 1947:260

('med förslag till lag an\xad gående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna hand\xad lingar m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

1

Nr 260.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­

gående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna hand­ lingar m. m.; given Stockholms slott den 9 maj 1947.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränk­ ningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar; samt

2) lag om inskränkning av offentligheten vid domstol beträffande allmän­ na handlingar.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Hihang till riksdagens protokoll 1017. 1 samt. Nr 260.

Kungi. Maj:ts proposition nr 260-

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Härigenom förordnas, att 10, 16, 20, 26, 35, 36, 38 och 39 §§ lagen den

28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna hand­

lingar1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

10

Handlingar rörande polismyndig­

hets, tullmyndighets eller

allmän

åklagares verksamhet till förekom­

mande eller beivrande av brott må

ej utlämnas, såvida skäligen kan be­

faras, att utlämnande skulle motver­

ka brotts upptäckande eller brott­

måls utredning eller åtgärder till fö­

rekommande av brott eller ock vara

menligt för rikets säkerhet eller för

enskild person; dock må handling ej

i något fall hemlighållas längre tid

än sjuttio år från dess datum, och

vare Konungen obetaget att, där sär­

skilda omständigheter det påkalla,

medgiva utlämnande utan hinder av

vad ovan stadgas.

16

För statlig eller kommunal statistik

lämnade uppgifter,

som

avse namn-

(Föreslagen lydelse:)

§■

Handlingar rörande polismyndig­

hets, tullmyndighets eller åklagares

verksamhet till förekommande eller

beivrande av brott

sd ock handlingar

rörande användning av tvångsmedel i

brottmål

må ej utlämnas, såvida skä­

ligen kan befaras, att utlämnande

skulle motverka brotts upptäckande

eller brottmåls utredning eller åtgär­

der till förekommande av brott eller

ock vara menligt för rikets säkerhet

eller för enskild person; dock må

handling ej i något fall hemlighållas

längre tid än sjuttio år från dess da­

tum, och vare Konungen obetaget att,

där särskilda omständigheter det på­

kalla, medgiva utlämnande utan hin­

der av vad ovan stadgas.

Vad i första stycket är stadgat om

åklagare skall ej äga tillämpning å

riksdagens ombudsmän.

§•

För statlig eller kommunal stati­

stik lämnade uppgifter

och myndig-

1 Senaste lydelse av 20 § se SFS 1946:449.

Kungl. Maj:ts proposition nr 260-

3

givna enskilda personer, bolag eller andra enskilda samfälligheter,

må ej

utlämnas förrän tjugu år från upp­ giftens datum förflutit, därest ej den som däri avses samtycker till ett ti­ digare utlämnande, eller ock, med hänsyn till uppgiftens natur eller det ändamål för vilket den åstundas och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för handen, att ut­ lämnandet ej kommer att missbrukas till hans skada.

Vid utlämnande

böra

erforderliga förbehåll göras.

(Gällande lydelse:)

hets bearbetningar därav må, såframt de

avse namngivna enskilda personer, bolag eller andra enskilda samfällig­ heter,

icke

utlämnas förrän tjugu år

från uppgiftens datum förflutit, där­ est ej den som däri avses samtycker till ett tidigare utlämnande, eller ock, med hänsyn till uppgiftens

eller be­

arbetningens

natur eller det ändamål

för vilket den åstundas och omstän­ digheterna i övrigt, trygghet kan an­ ses vara för handen, att utlämnandet ej kommer att missbrukas till hans skada.

Vad i första stycket sägs skall icke utgöra hinder för utlämnande, i de fall och i den ordning Konungen be­ stämmer, av lönestatistiska uppgifter till löntagarna för granskning av upp­ gifternas riktighet eller av bearbet­ ningar av sådana uppgifter till för­ ening av arbetsgivare eller arbetsta­ gare för begagnande vid förhandling­ ar om löneuppgörelser eller förbere­

delser därtill.

Då handling med stöd av första el­ ler andra stycket utlämnas,

böra er­

forderliga förbehåll göras.

(Föreslagen lydelse:)

20

§.

Handling som — — — ej kartellregister. På framställning------------ motsvarande tillämpning.

Handling i ärende rörande tillåtel­ se för aktiebolag enligt 101 § 2 mom. lagen om aktiebolag att i balansräk­ ning redovisa aktier i gemensamma poster må icke utan bolagets samtyc­ ke utlämnas förrän femtio år förflu­ tit från handlingens datum.

26

§.

Handlingar som-------- — därtill samtycker. Beträffande handlingar —--------deras datum.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 260-

(Gällande lydelse:)

35

BB-

Handlingar innefattande domstols

beslut

i där anhängiggjort mål eller

ärende samt protokoll och anteckning­

ar, som

förts vid fattande av sådant

beslut,

må ej utlämnas förrän beslutet

är i vederbörlig ordning avkunnat el­

ler expedierat.

36

Har allmän underrätt, polisdomstol

eller krigsrätt handlagt mål inom

stängda dörrar, eller har förhör inom

stängda dörrar hållits inför hovrätt,

må protokoll över sådan handlägg­

ning samt därvid till domstolen in­

givna handlingar icke utan dess till­

stånd utlämnas, innan målet blivit

skilt från domstolens handläggning.

När domstolen skiljer målet från sig,

äger den förordna, att dylika proto­

koll och ingivna handlingar ej heller

därefter må utlämnas förrän viss tid,

i intet fall längre än sjuttio år, för­

flutit från dagen för förordnandet;

därvid må dock, om det med hänsyn

till målets beskaffenhet finnes lämp­

ligt, föreskrivas, att utlämnande före

den sålunda bestämda tidpunkten må

ske med enskilda parters samtycke.

Fullföljes till hovrätt mål, i vilket

Handlingar rörande någons ansö­

kan om inträde i advokatsamfun­

det eller hans rätt att vara advokat

eller rörande disciplinärt förfarande

mot advokat må, i vad de angå hans

ekonomiska ställning eller innefatta

upplysningar, vilkas offentliggörande

kan lända annan till men, icke utan

samtycke av den handlingen sålunda

angår utlämnas tidigare än sjuttio år

efter handlingens datum.

§•

Dom eller annat beslut av domstol

i där anhängiggjort mål eller ärende

samt protokoll och anteckningar, som

hänföra sig till beslutet,

må ej utläm­

nas förrän beslutet

avkunnats eller

expedierats.

(Föreslagen lydelse:)

§■

Har förhandling i mål vid domstol

hållits inom stängda dörrar, må pro­

tokoll över sådan förhandling jämte

annan dylik uppteckning samt därvid

företedda handlingar icke utan dom­

stolens tillstånd utlämnas, innan må­

let blivit skilt från dess handläggning.

Domstolen äger ock i avbidan på så­

dan förhandling besluta att handling­

ar, som inkomma i målet, icke utan

dess tillstånd må utlämnas; har för­

handling hållits inom stängda dörrar,

må sådant beslut meddelas beträf­

fande handlingar, som därefter in­

komma.

Förekommer, då domstolen skiljer

målet från sig, handling som enligt

första stycket ej må utlämnas, äger

domstolen förordna att handling som

nu sagts så ock dom eller beslut, som

avkunnats inom stängda dörrar, ej

Kungi. Maj.ts proposition nr 260-

5

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

underrätt meddelat förordnande som i första stycket sägs, må till hovrätten ingivna och där upprättade handling­ ar i målet icke utan hovrättens till­ stånd utlämnas, innan målet blivit skilt från dess handläggning; ankom­ mande på hovrätten att vid handlägg­ ningens avslutande ej mindre pröva det av underrätten meddelade förord­ nandet än även, om anledning därtill finnes, meddela motsvarande förord­ nande med avseende å hovrättens handlingar i målet.

Fullföljes hos Konungen mål, .däri förordnande som ovan sagts gäller, må till nedre justitierevisionen ingiv­ na samt dår och hos högsta domsto­ len upprättade handlingar i målet icke utan högsta domstolens tillstånd utlämnas, innan målet blivit skilt från dess handläggning; ankommande på domstolen att vid handläggningens avslutande ej mindre pröva under­ rätts och hovrätts ifrågavarande för­ ordnanden än även, om anledning därtill finnes, meddela motsvarande förordnande med avseende å nedre justitierevisionens och högsta dom­ stolens handlingar i målet.

Över förordnande, som av domstol jämlikt denna paragraf meddelats, må ej föras särskild klagan.

Protokoll i mål vid domstol, som i denna paragraf sägs, må ej hemlig­ hållas på grund av andra stadganden i denna lag i vidare mån än som följer av 35 §.

må utan domstolens tillstånd utläm­ nas, innan viss tid förflutit, i intet fall längre än sjuttio dr från dagen för förordnandet. Är handlingen så­ dan att den enligt bestämmelse i 1

■—54

§§ eller föreskrift, som medde­

lats med stöd därav, ej må utlämnas till envar, må domstolens förordnan­ de innehålla att vad sålunda är stad­ gat om handlingens utlämnande skall äga tillämpning.

Full följes talan i mål, vari förord­ nande enligt andra stycket gäller, må ej heller handlingar, som därefter in­ komma eller hos högre rätt upprättas 1 målet, utan rättens tillstånd utlämnas; innan förhandling i målet hållits eller, då förhandling ej äger rum, rät­ ten skilt målet från sig. På högre rätt ankommer, då rätten skiljer målet från sig, ej mindre att pröva förord­ nande som lägre rätt meddelat än även, om anledning därtill finnes, att med avseende å den högre rättens handlingar i målet meddela förord­ nande enligt andra stycket.

Är på grund av förordnande enligt

2 §

4

mom. tredje stycket tryckfri­

hetsförordningen allenast viss myn­ dighet behörig att pröva fråga om handlings utlämnande, må domstol icke utan denna myndighets samtyc­ ke lämna tillstånd till utlämnande.

Protokoll över förhandling jämte annan dylik uppteckning i mål vid domstol samt handlingar, som företetts vid förhandlingen, så ock beslut och dom i målet må ej hemlighållas i vidare män än som följer av denna paragraf eller 35 §.

Vad i denna paragraf är stadgat om mål skall äga motsvarande tillämp­ ning beträffande ärende.

6

Kungl. Maj ds proposition nr 260-

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

38 §.

Där det------------- handlingars utlämnande.

39

Vad i denna lag stadgas länder ej

i annat fall än i 12 § första stycket

eller 1A § andra stycket sägs

till in­

skränkning i sökandes, klagandes el­

ler andra parters rätt att i mål och

ärenden hos domstol eller annan

myndighet utbekomma

protokoll

och

andra handlingar.

Kan handling, som ej må utlämnas

till envar, antagas vara av betydelse

som bevis i rättegång eller för för­

undersökning i brottmål, äger dom­

stol, där rättegången föres eller fråga

som hör till förundersökningen må

upptagas, förordna att handlingen

skall tillhandahållas domstolen eller

undersökningsledaren. Vad nu sagts

gälle dock ej handlingar, som avses

i 1

—5

§§ samt 31 och 33 §§. Är hand­

lingens innehåll sådant att den som

utfärdat handlingen ej enligt 36 kap.

5 § andra, tredje eller fjärde stycket

rättegångsbalken må höras som vitt­

ne därom, må handlingen ej företes

i rättegången eller vid förundersök­

ningen. Ej heller må, med mindre

synnerlig anledning förekommer där­

till, handlingen företes i rättegången

eller vid förundersökningen, om där­

igenom yrkeshemlighet skulle uppen­

baras.

§•

Vad i denna lag stadgas länder ej

till inskränkning i sökandes, klagan­

des eller andra parters rätt att i mål

och ärenden hos domstol eller annan

myndighet utbekomma

dom, beslut

och andra handlingar.

Finnes av hänsyn till allmänna el­

ler enskilda intressen vara av synner­

lig vikt att innehållet i annan hand­

ling än dom eller beslut icke uppen­

baras, må dock med stöd av stadgan­

de i denna lag utlämnande av sådan

handling till parten vägras; vid ut­

lämnande skola erforderliga förbehåll

göras.

Kungi. Maj:ts proposition nr 260-

7

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948. Har med stöd av 36 § i dess äldre lydelse förordnande meddelats att hand­ ling ej må utlämnas, skall handlingen likväl utlämnas, om domstol, som först meddelat förordnandet, lämnar tillstånd därtill.

Förslag

till

Lag

om inskränkning av offentligheten vid domstol beträffande allmänna

handlingar.

Härigenom förordnas som följer. Företes vid förhandling inför domstol allmän handling, som enligt vad därom är stadgat icke må utlämnas till envar, och finnes det vara av syn­ nerlig vikt att ej genom handlingens offentliggörande något uppenbaras som av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen bör hållas hemligt, äge dom­ stolen, även om föreskrift därom eljest ej är i lag meddelad, förordna att förhandlingen i vad den angår sådan handling skall hållas inom stängda dörrar.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet in­

för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet å Stockholms slott den 18 april 1947.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Yougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartemen­

ten samt t. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Danielson, anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om

ändrade be­

stämmelser rörande hemlighållande av rättegångshandlingar m. m.

samt an­

för följande.

Processlagberedningen har i sitt den 17 mars 1944 avgivna betänkande med

förslag till lag om införande av nya RB m. in. (SOU 1944:9, 10) föreslagit

ändringar i vissa delar av lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkning­

ar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Till detta ändringsförslag

ansluter sig ett förslag till lag om inskränkningar i vissa fall av offentlig­

heten vid domstol beträffande allmänna handlingar. Beredningens förslag in­

nefattar vissa av rättegångsreformen omedelbart föranledda ändringar i 10,

26 och 36 §§ 1937 års lag. Dessutom har beredningen till undersökning upp­

tagit frågan om befogenhet för domstol att, då det erfordras i bevissyfte, er­

hålla tillgång till allmänna handlingar, som icke äro offentliga, samt fram­

lagt vissa av undersökningen föranledda förslag. Vid genomförande av 1937

års lagstiftning om allmänna handlingars offentlighet blev denna fråga icke

närmare reglerad; det förutsattes dock att frågan borde lösas i samband med

rättegångsreformen.

Ytterligare utredning av de frågor beredningen sålunda behandlat har ut­

förts inom justitiedepartementet och framlagts i en den 15 mars 1947 dag-

tecknad promemoria. Vid promemorian finnas fogade förslag till ändring i

10, 26, 35, 36, 38 och 39 §§ 1937 års lag samt förslag till lag om inskränk­

ning av offentligheten vid domstol beträffande allmänna handlingar.

över promemorian jämte därvid fogade lagförslag ha efter remiss yttran­

den avgivits av rikets hovrätter, arbetsdomstolen, styrelsen för föreningen

Sveriges häradshövdingar, styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare samt

styrelsen för Sveriges advokatsamfund. Yttranden över vissa delar av pro­

memorian ha avgivits av justitiekanslersämbetet, överståthållarämbetet, läns­

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

9

styrelserna i Örebro län och Västmanlands län samt styrelserna för svenska stadsförbundet och svenska landstingsförbundet.

Fråga har även uppkommit om ändring i 16 § 1937 års lag för att möjlig­ göra utlämnande av vissa lönestatistiska undersökningar samt om ett tillägg till 20 § i anledning av ikraftträdandet av den nya aktiebolagslagen.

Jag anhåller att nu få upptaga dessa lagstiftningsfrågor till behandling och till en början lämna en översikt över gällande rätt. De av beredningen fram­ lagda lagförslagen torde såsom bilagor

(Bilaga A

och

B)

få fogas vid stats­

rådsprotokollet.

Gällande rätt.

Enligt 2 § 2 inom. tryckfrihetsförordningen skall varje svensk medborga­ re äga fri tillgång till allmänna handlingar, som förvaras hos stats- eller kommunalmyndighet. Vissa inskränkningar i denna rätt kunna dock enligt samma moment förekomma, nämligen sådana som påkallas av hänsyn till rikets säkerhet eller dess förhållande till främmande makt eller för brotts förekommande eller beivrande eller till behörigt skydd för statens eller me­ nigheters intresse i deras ekonomiska mellanhavanden med varandra och med enskilda eller av hänsyn till privatlivets helgd eller enskildas behöriga ekonomiska intresse. De inskränkningar som gälla framgå av 1937 års lag och av författningar som utfärdats med stöd därav.

Inskränkningarna innefatta i regel förbud att under viss tid utlämna hand­ lingar. Förbuden äro emellertid i flera fall icke ovillkorliga. Vissa av de handlingar, som med hänsyn till allmänna intressen åtnjuta sekretesskydd, kunna utlämnas efter särskilt tillstånd av myndighet. Då förbud stadgats av hänsyn till enskilda, kan utlämnande i allmänhet ske med samtycke av den enskilde och i vissa fall även utan sådant samtycke, då fara för miss­ bruk icke anses föreligga. Som allmän regel gäller att förbuden skola tilläm­ pas, hos vilken myndighet handlingarna än finnas.

Framställning att utfå en allmän handling prövas av den myndighet, hos vilken handlingen finnes; i vissa fall kan prövningen i första hand ankom­ ma på befattningshavare hos myndigheten. Undantag från regeln att myn­ dighet som förvarar handlingen skall pröva fråga om utlämnande gäller för vissa hemligstämplade handlingar. Enligt 2 § 4 mom. tredje stycket tryck­ frihetsförordningen äger nämligen Kungl. Maj:t, där det finnes av särskilda förhållanden påkallat till beredande av trygghet mot obehörigt utlämnande, beträffande särskilda slag av hemliga handlingar förordna att handlingarna i viss ordning skola förses med anteckning om att de äro hemliga. Fråga huruvida handling, som försetts med sådan anteckning, likväl lagligen bör utlämnas må prövas allenast av den eller de myndigheter Kungl. Maj:t In­ stämt, även om handlingen förvaras hos annan myndighet. Med stöd av detta stadgande ha förordnanden utfärdats bl. a. beträffande militära och diplo­ matiska handlingar.

Mot myndighets beslut, varigenom utlämnande vägrats, kan i regel talan fullföljas i närmare angiven ordning. Kungl. Maj:t kan även i viss utsträck­

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

ning enligt 37 och 38 §§ 1937 års lag besluta om utlämnande av handling,

som eljest är hemlig. 1 37 § avses sådana fall, då handling är hemlig enligt

Kungl. Maj ds förordnande eller enligt beslut av annan statsmyndighet än

sådan som lyder under riksdagen; även beträffande handling, vars hemlig­

hållande grundar sig omedelbart på stadgande i lagen men som kan utläm­

nas med dylik myndighets tillstånd, kan Kungl. Maj:t enligt samma lagrum

tillåta utlämnande. I övrigt gäller enligt 38 § att Kungl. Majd alltid kan för­

ordna om utlämnande av handling, då det finnes erforderligt för tillvara­

tagande av allmän eller enskild rätt. Av 39 § framgår att bestämmelserna om

hemlighållande av allmänna handlingar i regel icke inskränka den rätt sö­

kande, klagande eller andra parter eljest äga att i mål och ärenden hos dom­

stol eller annan myndighet utfå protokoll och andra handlingar.

Bestämmelserna i 1937 års lag avse endast allmän handlings utlämnande

till enskilda; i vad mån sådan handling skall tillhandahållas annan myndig­

het än den, som förvarar handlingen, besvaras icke i lagen. Föreskrifter där­

om finnas meddelade endast för vissa särskilda fall. I övrigt torde av myn­

digheternas skyldighet att bistå varandra i allmänhet följa att de, åtminstone

i viss utsträckning, böra tillhandagå varandra med handlingar, även om des­

sa äro hemliga. Hänsyn får dock härvid tagas till handlingens beskaffenhet

och omständigheterna i övrigt. I fråga om handlingars tillhandahållande åt

domstol måste beaktas att handlingarnas innehåll därigenom kan bli offent­

ligt.

De regler som gälla om hemlighållande av domstolshandlingar intaga i vis­

sa hänseenden en särställning. Vid de allmänna underrätterna och vissa and­

ra domstolar skall förhandlingen, utom i vissa undantagsfall, vara offentlig.

Härav följer att protokollet över den offentliga förhandlingen med de hand­

lingar som intagits däri icke kan vara hemligt. Sekretessen i fråga om dom-

stolsprotokoll måste således anknyta till de fall, då handläggning sker inom

stängda dörrar. I 36 § 1937 års lag, vilket stadgande äger tillämpning å all­

män underrätt, polisdomstol och krigsrätt samt högre rätt, skiljes mellan

protokoll å ena sidan och andra hos domstolen förvarade handlingar å andra

sidan. Huvudregeln är alt protokollet må hemlighållas endast i den män det

avser handläggning inom stängda dörrar eller, såvitt angår protokoll vid

högre rätt, då sådan handläggning ägt rum vid lägre rätt. Har handläggning­

en i målet däremot varit offentlig, skall protokollet vara offentligt, även om

en däri intagen handling eller protokollets innehåll i övrigt skulle kunnat

föranleda hemlighållande enligt annat stadgande i 1937 års lag. Härvid bort­

ses från att enligt 35 § den tidpunkt då protokollet blir offentligt framflyttas

för att innehållet i dom eller beslut, som ännu ej avkunnats eller expedierats,

icke skall röjas. Beträffande allmän handling, som ingivits till domstolen men

ej influtit i protokollet, gälla däremot de särskilda sekretessbestämmelserna i

1937 års lag utan inskränkning. Har således en polisrapport eller ett läkar­

utlåtande endast delvis intagits i domstolens offentliga protokoll, blir endast

denna del offentlig; återstoden av rapporten eller utlåtandet kan vara sekre-

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

11

tesskyddad (jämför NJA 1945:2). Det må emellertid framhållas alt med det hittills vedertagna muntligt-protokollariska förfarandet allt som är av be­ tydelse för målets avgörande bör intagas i underrättens protokoll.

Bestämmelserna i 36 § 1937 års lag innehålla i övrigt att, om allmän under­ rätt, polisdomstol eller krigsrätt handlagt mål inom stängda dörrar eller om förhör inom stängda dörrar hållits inför hovrätt, protokoll över sådan hand­ läggning samt därvid till domstolen ingivna handlingar icke utan dess till­ stånd må utlämnas, innan målet blivit skilt från domstolens handläggning. När domstolen skiljer målet från sig, äger den förordna att dylika protokoll och ingivna handlingar ej heller därefter må utlämnas förrän viss tid, i intet fall längre än sjuttio år, förflutit från dagen för förordnandet; därvid må dock, om det med hänsyn till målets beskaffenhet finnes lämpligt, före­ skrivas att utlämnande före den sålunda bestämda tidpunkten må ske med enskilda parters samtycke. I lagrummet meddelas vidare föreskrifter för högre rätt i mål, vari förordnande som nu sagts gäller. Föreskrifterna inne­ bära att till högre rätt ingivna och där upprättade handlingar i målet icke utan den högre rättens tillstånd må utlämnas, innan målet skilts från dess handläggning, samt att den högre rätten skall pröva förordnande som lägre rätt meddelat och, om anledning därtill föreligger, meddela motsvarande förordnande med avseende å de nytillkomna handlingarna i målet.

Såsom framgår av vad nu sagts är förordnande om handläggning inom stängda dörrar ett villkor för att underdomstols protokoll skall åtnjuta sekretesskydd. Huruvida handläggningen skall vara offentlig eller må äga rum inom stängda dörrar, regleras icke i 1937 års lag; härom gälla bestäm­ melser i allmän lag. Rättegången vid underdomstolarna har sedan gammalt varit offentlig. Denna grundsats har uttryckligen fastslagits i förordningen den 22 april 1881, vari föreskrives att vid allmän underrätt rättegången skall hållas offentligen. En inskränkning i offentligheten gjordes dock för det fall, att rätten fann förekommande mål vara för anständigheten och sed­ ligheten stötande, i vilken händelse åhörarna skulle på ordförandens till­ sägelse avträda.

En ytterligare inskränkning i offentligheten vid underdomstolarna inför­ des år 1913 genom ändring i 1881 års förordning. Från offentlighet undan- logos då även mål, vari på grund av rättegångens offentlighet något kunde uppenbaras, som med hänsyn till rikets säkerhet borde hållas hemligt för främmande makt.

Genom senare lagstiftning har offentlighetsprincipen gjorts tillämplig å förhör inför hovrätt ävensom vid krigsdomstolama och vissa andra särskilda domstolar, dock med nu angivna begränsningar.

A

andra sidan har offent­

ligheten även genom senare lagstiftning begränsats i vissa mål, huvudsak­ ligen av hänsyn till enskilda intressen. Handläggning inom stängda dörrar kan sålunda i vissa fall ske, bl. a., i äktenskapsmål, mål om äktenskaplig börd, angående vårdnaden om barn i äktenskap, om faderskap till barn utom äktenskap och underhåll till sådant barn, om omyndighetsförklaring eller sådan förklarings hävande samt i mål om utpressning, om brott av under-

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

årig och om vissa yrkeshemligheter. Ett särskilt undantag från regeln om

rättegångs offentlighet finnes i lagen om krigsdomstolar och rättegången

därstädes. Enligt denna skall offentligheten vara utesluten —- förutom i förut

angivna fall — även där i krig eller, då rikets krigsmakt eller del därav för

annat ändamål än övning ställes eller är ställd på krigsfot, offentlighet anses

vara hinderlig för krigsföretagens framgång eller menlig för krigsmaktens

säkerhet.

Bestämmelserna om handläggning av mål inom stängda dörrar innebära

att allenast den del av målet, under vilken sekretesskyddade omständigheter

beröras, bör handläggas på sådant sätt. En uppdelning av handläggningen bör

således ske och övriga delar av målet handläggas offentligt.

Domstolens beslut att handlägga mål inom stängda dörrar kan enligt

gällande rätt icke särskilt överklagas. Däremot torde överrätt, då talan dit

fullföljes i målet i övrigt, äga taga under omprövning även frågan om offent­

lighetens uteslutande vid underrätten. Finner överrätten att offentligheten

uteslutits på otillräckliga skäl, synes den vara befogad att återförvisa målet

till underrätten för ny handläggning. Rättelse kan även komma till stånd

därigenom att överrätten håller offentligt förhör med parterna.

Det må anmärkas att frågan om fullföljd av talan mot domstols beslut

att hålla förhandling inom stängda dörrar är föremål för utredning. I skri­

velse den 17 maj 1944, nr 284, har nämligen riksdagen anhållit, bland annat,

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående rätt för part att

föra särskild talan mot beslut, varigenom domstol förordnat om måls hand­

läggning inom stängda dörrar, samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen må föranleda. Skrivelsen har överlämnats till 1943 års

sekretessutredning för att tagas i övervägande vid fullgörande av dess upp­

drag.

Enligt 36 § 1937 års lag gäller att ej heller domstols förordnande angående

hemlighållande av handlingar får särskilt överklagas. Såsom förut anförts

skall överrätt, då målet eljest fullföljes dit, pröva förordnandet. Fullföljes

ej talan i målet, blir domstols förordnande om hemlighållande av allmän

handling att anse som ett lagakraftvunnet beslut. Någon ny prövning av de

förhållanden som legat till grund för förordnandet kan ej från domstolens

sida äga rum, även om dessa förhållanden väsentligt ändrats. Däremot äger

Kungl. Maj:t enligt 37 § 1937 års lag medgiva utlämnande utan hinder av

domstolens förordnande.

Av processlagberedningens förslag föranledda frågor.

De av processlagberedningen framlagda förslagen hänföra sig till hemlig­

hållande av handlingar rörande förundersökning i brottmål, av handlingar

rörande tillsynen över advokatväsendet samt av domstolshandlingar. Vidare

behandlas i förslaget frågan om allmänna handlingars tillhandahållande åt

domstol och vad därmed äger samband. Jag övergår nu till att närmare be­

handla dessa frågor var för sig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

13

Handlingar rörande förundersökning i brottmål.

I 10 § 1937 års lag stadgas att handlingar rörande polismyndighets, tull­ myndighets eller allmän åklagares verksamhet till förekommande eller beiv­ rande av brott ej må utlämnas, såvida skäligen kan befaras att utlämnande skulle motverka brotts upptäckande eller brottmåls utredning eller åtgärder till förekommande av brott eller ock vara menligt för rikets säkerhet eller för enskild person; dock må handling ej i något fall hemlighållas längre än sjuttio år från dess datum, och vare Konungen obetaget att, där särskilda omständigheter det påkalla, medgiva utlämnande utan hinder av vad i lag­ rummet stadgas.

Processlagberedningens förslag innebär att stadgandet i 10 § skall bliva tillämpligt även på handlingar rörande användning av tvångsmedel i brott­ mål. Beredningen framhåller att befogenhet att vidtaga åtgärder i sådant hänseende tillkommer även andra än i paragrafen uppräknade myndigheter, såsom domstol och inom den militära rättsskipningen militär myndighet.

Det vid promemorian fogade lagförslaget överensstämmer i förevarande del med vad beredningen föreslagit.

I yttrandena bär förslaget till ändring i 10 § i allmänhet lämnats utan erinran.

Göta hovrätt

framhåller att det med den föreslagna lydelsen kan

vara tveksamt om sekretesskydd tillkommer handlingar rörande sådan för- varsarrest som avses i 96 § 1914 års lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes samt att en komplettering av lagrummet borde ske, om det funnes lämpligt att bereda möjlighet till dylikt sekretesskydd.

Fråga om ytterligare ändring av lagrummet har upptagits i det av justitie- kanslersämbetet avgivna yttrandet. För närvarande är justitiekanslern att anse som allmän åklagare och stadgandet i 10 § 1937 års lag är således till- lämpligt å handlingar som röra justitiekanslems verksamhet till förekom­ mande eller beivrande av brott; även i nya RB betecknas justitiekanslern som allmän åklagare. Enligt ett av sakkunniga inom justitiedepartementet den 19 december 1946 framlagt förslag till omorganisation av justitiekanslersäm- betet och inrättande av ett riksåklagarämbete (SOU 1946: 92) skulle emeller­ tid justitiekanslern upphöra att vara allmän åklagare; de uppgifter som åvila honom i denna egenskap skulle övertagas av riksåklagaren. Justitie- kanslem skulle enligt förslaget dock alltjämt under Kungl. Maj:t vara sär­ skild åklagare i fråga om ämbetsbrott. Uppdelningen innebär beträffande sådana brott att behörigheten att föra talan i mål angående ämbetsbrott, som skall upptagas-omedelbart i högsta domstolen eller hovrätt och som ej angår åklagare eller riksåklagaren eljest underställd befattningshavare, skulle till­ komma justitiekanslern; beträffande andra ämbetsbrott skulle även riksåkla­ garen äga föra talan.

I sitt yttrande framhåller

justitiekanslersämbetet

att 10 § 1937 års lag för

närvarande omfattade exempelvis anmälningar till justitiekanslern om äm­ betsbrott av ämbetsman med forum i hovrätt eller högsta domstolen samt

Departements­

chefen.

att detta sekretesskydd efter uppdelningen skulle bortfalla. Ämbetet anför

härom vidare:

Hädanefter skulle det således bliva möjligt för envar a-tt erhålla tillgång

till dessa handlingar, även om det skäligen kunde befaras, att utlämnande

exempelvis skulle motverka brottmåls utredning eller vara menligt för rikets

säkerhet eller för enskild person. Det synes betänkligt, såväl ur allmän som

ur enskild synpunkt, om det i 10 § stadgade sekretesskyddet skulle helt och

hållet saknas i fråga om handlingar rörande ämbetsbrott av förevarande äm­

betsmän, medan ett motsatt förhållande skulle råda beträffande handlingar

rörande ämbetsbrott av andra ämbetsmän. En sådan av förslaget om justilie-

kanslersämbetets omorganisation härflytande konsekvens, som icke i och för

sig är påkallad av förslaget, förefaller böra undvikas och bestämmelsen i

10 § sekretesslagen följaktligen undergå ändring. Ur de synpunkter justitie-

kanslersämbetet har att företräda torde sådan ändring enklast kunna ske

genom att ordet allmän utginge ur uttrycket allmän åklagare, eventuellt ock­

så genom att justitiekanslem infördes bland de i lagrummet uppräknade

myndigheterna.

Stadgandet i 10 § 1937 års lag bör kompletteras på sätt processlagbered­

ningen föreslagit. Dessutom synes vad justitiekanslersämbetet anfört moti­

vera en ändring av stadgandet. Jag ämnar senare under denna riksdag an­

mäla förslag om en uppdelning av justitiekanslersämbetets nuvarande arbets­

uppgifter på sätt de sakkunniga föreslagit. Vissa därav påkallade lagändring­

ar ha redan förelagts riksdagen genom proposition angående ändring i nya

RB m. m. (nr 108). Sedan uppdelningen genomförts, blir justitiekanslem icke

längre att anses som allmän åklagare och således 10 § 1937 års lag enligt sina

ordalag icke tillämplig å handlingar rörande dennes verksamhet till förekom­

mande eller beivrande av brott. En sådan ändring av sekretessbestämmelser­

nas tillämplighet synes böra undvikas. Dessa böra gälla även i fråga om sär­

skild åklagare; undantag torde dock böra göras för riksdagens ombudsmän.

Lagrummet bör alltså ändras på det sättet att det göres tillämpligt i fråga om

åklagare i allmänhet och att riksdagens ombudsmän särskilt undantagas.

14

Kungi. Maj.ts proposition nr 260.

Handlingar rörande tillsynen över advokatväsendet.

Enligt 8 kap. nya RB skall för riket finnas ett allmänt advokatsamfund;

advokat är den som är ledamot av detta samfund. Tillsyn över advokatvä­

sendet utövas av samfundets styrelse, som har att besluta om inträde i och

uteslutning ur samfundet samt om disciplinära åtgärder mot advokat. Viss

tillsyn över advokatväsendet utövas även av justitiekanslem. Han äger en­

ligt 6 § nämnda kapitel hos styrelsen påkalla åtgärd mot advokat, som

åsidosätter sin plikt eller ej längre är behörig att vara advokat; enligt 8 §

äger han ock hos högsta domstolen föra talan mot styrelsens beslut i fråga

om disciplinärt förfarande mot advokat. Då styrelsen avslagit någons ansö­

kan om inträde i samfundet eller uteslutit någon därur, må denne hos högsta

domstolen föra talan mot beslutet.

Processlagberedningen återger ett uttalande inom beredningens rådgivande

Iiungl. Maj.ts proposition nr 260.

15

nämnd att ärenden av här antytt slag ofta kunde angå advokatens ekono­ miska ställning eller andra personers enskilda förhållanden och att, såvitt anginge dylika intressen, erforderligt skydd borde beredas mot handlingar­ nas utlämnande, då dessa befunne sig i myndighets förvar. Beredningen fin­ ner vad sålunda anförts vara förtjänt att beaktas, samt framhåller vidare att, enär advokatsamfundet icke vore att anse som myndighet, handlingar, som förvarades hos samfundet, icke vore offentliga. I den mån frågor av hit­ hörande slag handlades av justitiekanslern eller högsta domstolen, vore där­ emot handlingar, som dit inkommit eller där upprättats, att anse som all­ männa handlingar. Enligt beredningens mening borde med avseende å dylika handlingar skydd mot offentligheten beredas i angiven utsträckning. Bered­ ningen föreslår därför att till 26 § 1937 års lag skall såsom tredje stycke fogas ett stadgade till skydd för sådana handlingar.

I det vid promemorian fogade förslaget ha vissa jämkningar i beredning­ ens förslag vidtagits. Det framhålles i promemorian att det skulle föra för långt att medgiva undantag från offentlighetsregeln, så snart andras enskilda förhållanden berördes i de nu avsedda handlingarna. I den mån handling­ arna blivit offentliggjorda genom annan rättegång eller eljest funnes offent­ ligt tillgängliga, saknades anledning att hemlighålla dem i förevarande ären­ den. I åtskilliga fall skulle även ett utlämnande sakna betydelse för den som i handlingarna berördes. Enligt det vid promemorian fogade förslaget skola • därför handlingarna, förutom i det fall då de angå den inträdessökandes eller advokatens ekonomiska ställning, få hemlighållas i vad de innefatta upplysningar, vilkas offentliggörande kan lända annan till men. Sekretessen skall enligt förslaget kunna brytas genom samtycke av den, till vilkens skydd bestämmelsen är tillkommen.

I yttrandena över promemorian ha i allmänhet anmärkningar i denna del ej framställts.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund

finner de vid prome­

morian fogade förslagen vara väl avvägda och tillstyrker att de läggas till grund för lagstiftning.

Göta hovrätt

ifrågasätter dock, huruvida handlingar

angående advokats ekonomiska ställning böra åtnjuta sekretesskydd i ären­ den rörande hans rätt att fortfarande vara advokat eller rörande disciplinärt förfarande mot honom. Allmänhetens anspråk på att advokats ekonomiska ställning icke undandrages offentligheten i nu angivna fall väga enligt hov­ rättens mening tyngre än de skäl, som anförts till stöd för hemlighållande av handlingarna.

Handlingar i nu avsedda ärenden böra, då de förvaras hos myndighet,

Departements-

undantagas från offentligheten i vissa fall. Det synes sålunda nödvändigt att,

chefen-

som av beredningen och i promemorian föreslagits, göra ett undantag från offentlighetsregeln för att ej handlingar rörande den inträdessökandes eller advokatens ekonomiska ställning skola vara allmänt tillgängliga. I de ären­ den som nu avses förekommer nämligen att advokatsamfundet låter verk­ ställa ingående undersökningar av den inträdessökandes eller advokatens

16

Kungi. Maj.ts proposition nr 260.

ekonomi genom revision av dennes bokföring eller på annat sätt. Uppenbart

är att ett offentliggörande av dylika undersökningar i åtskilliga fall skulle

kunna vålla honom skada, som ej vore motiverad av ärendets beskaffenhet.

Det synes även stå i överensstämmelse med de sekretessregler som gälla för

taxeringsärenden och andra liknande fall att medgiva hemlighållande av de

nu avsedda undersökningarna. Skillnad kan härvid ej göras mellan å ena

sidan ärenden, som avse inträde i advokatsamfundet, och å andra sidan

ärenden rörande advokats rätt att fortfarande vara advokat eller rörande

disciplinärt förfarande mot advokat. Även för sistnämnda grupper av ären­

den gäller det redan anförda. I varje fall synas skäl föreligga att hemlighålla

handlingarna i dylika ärenden, så länge ärendena handläggas av justitie-

kanslern. I vad mån de skola hemlighållas, sedan de inkommit till högsta

domstolen och där företetts vid förhandling, blir beroende på om förhand­

lingen hålles offentligt eller inom stängda dörrar. Såsom av det följande

framgår föreslår jag att förhandhng vid domstol skall kunna hållas inom

stängda dörrar för att skydda hemlig handling. Det ligger dock alltid i dom­

stolens hand att pröva de föreliggande omständigheterna och att, om till­

räckliga skäl att undandraga handlingen från offentligheten ej föreligga,

hålla förhandlingen offentligt. Även när domstolen skiljer målet från sig,

skall den pröva, om handling, som då är hemlig, fortfarande skall hemlig­

hållas. Det torde alltså ej kunna befaras att den nu föreslagna sekretessregeln

skall leda till ett för vidsträckt hemlighållande av handlingar, som företetts

vid föi-handling i högsta domstolen.

Det ligger i sakens natur att förhållandet mellan advokaten och hans hu­

vudman måste vara grundat på förtroende. De upplysningar huvudmannen

lämnar advokaten bör denne ej ha rätt att yppa utan huvudmannens sam­

tycke. Detsamma gäller i viss mån även i fråga om andra personer, med vilka

advokaten i sin verksamhet träder i förbindelse, exempelvis vid förliknings-

förhandlingar. Grundsatsen att advokaten har tystnadsplikt beträffande dy­

lika förhållanden har kommit till uttryck i nya RB:s bestämmelser om skyl­

dighet att vittna och att förete skriftliga handlingar. Enligt 36 kap. 5 § må

advokat i regel ej höras som vittne angående något, som på grund av denna

hans ställning förtrotts honom eller han i samband därmed erfarit. Av 38

kap. 2 § följer att advokaten ej heller är skyldig att i rättegång förete skrift­

lig handling, om dess innehåll kan antagas vara sådant att han ej må höras

som vittne därom. På grund av vad nu anförts finner jag uppenbart att en

viss begränsning av allmän handlings offentlighet i ärenden angående inträde

i advokatsamfundet eller rätt att vara advokat eller disciplinärt förfarande

mot advokat måste ske till skydd för andras enskilda angelägenheter. Skyd­

det i sådant hänseende synes dock böra begränsas på sätt i promemorian

föreslagits. Även i denna del biträder jag alltså det förslag som framställts i

promemorian.

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

17

Domstolsliaudlingar.

I fråga om de i 36 § 1937 års lag meddelade bestämmelserna om hemlig­

hållande av domstolshandlingar innefattar processlagberedningens förslag

vissa ändringar av principiell betydelse. Beredningen anför att den nuva­

rande begränsningen till vissa angivna domstolar icke bör bibehållas. Hand­

läggning inom stängda dörrar kan nämligen förekomma även vid andra

särskilda domstolar än de i lagrummet nu angivna, exempelvis vid vatten­

domstol eller i arbetsdomstolen. Till skillnad från vad nu gäller skall ock

förhandling regelmässigt hållas i högre rätt. Beredningen föreslår därför att

stadgandet skall vara tillämpligt på alla mål som handläggas av domstol.

Beredningen framhåller vidare att under det nya rättegångsförfarandet

handlingar som företetts i målet icke såsom hittills skola tagas till protokol­

let utan komma att läggas till akten; protokollering av sådana handlingar

torde i regel icke ifrågakomma. Handlingar, som ingivits eller eljest varit för

domstolen tillgängliga vid förhandling, borde på grund av denna omläggning

jämställas med protokoll och detta vare sig handlingarna nu intoges i proto­

kollet eller icke. Vidare framhåller beredningen att enligt nya RB dom och

i vissa fall beslut skola uppsättas särskilt. Beredningen föreslår därför att den

särställning i fråga om sekretess, som hittills tillkommit domstolens proto­

koll, skall avse även beslut och dom samt handlingar, som företetts vid för­

handling i mål vid domstol. Vissa jämkningar av stadgandets lydelse ha av

beredningen företagits för att bereda skydd åt handlingar, som inkomma före

eller efter förhandling inom stängda dörrar, samt för att tydligare utmärka

att sekretessen avser ej blott handlingar, som vid förhandling ingivits av par­

terna, utan även handlingar, som förut inkommit till domstolen och seder­

mera åberopas vid förhandlingen.

En förutsättning för hemlighållande av domstolshandlingar enligt bered­

ningens förslag är, liksom i gällande rätt, att förhandling hållits inom stäng­

da dörrar. Bestämmelser om de fall då offentligheten får uteslutas vid för­

handling finnas upptagna i 5 kap. nya RB. Huvudregeln är liksom nu att för­

handling vid domstol skall vara offentlig. Härifrån kan undantag ske, om det

kan antagas att vid förhandlingen skall förekomma något, som är stötande

för anständighet och sedlighet, eller att till följd av offentligheten något kan

uppenbaras, som med hänsyn till rikets säkerhet bör hållas hemligt för främ­

mande makt. Förhandling inom stängda dörrar kan även ske för att skydda

yrkeshemlighet samt i ytterligare några närmare angivna fall. I övrigt hänvi­

sas till vad som eljest finnes föreskrivet om förhandling inom stängda dör­

rar; de förut angivna inskränkningarna till skydd för enskilda intressen

komma således i huvudsak att kvarstå. De nya reglerna om offentlighet vid

domstol innebära ej några väsentliga ändringar i jämförelse med vad nu gäl­

ler. Bestämmelserna få dock ökad betydelse genom att förhandling i mål vid

domstol kommer att äga rum i större omfattning. Sålunda kan förhandling

i brottmål äga rum redan under förundersökningen. För delta fall finnes ett

Biliang till riksdagens protokoll 19-17. 1 samt. Nr 200.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

särskilt undantag upptaget i lagen, enligt vilket offentligheten skall uteslutas

om den misstänkte begär det eller rätten finner att offentligheten skulle vara

till men för utredningen. I högre rätt kommer vidare muntligt förfarande att

anlitas i större omfattning än för närvarande.

Det vid promemorian fogade förslaget till ändrad lydelse av 36 § bygger

i huvudsak på vad beredningen föreslagit. Vissa jämkningar och tillägg ha

dock gjorts.

För att protokoll över förhandling i mål vid domstol samt handlingar, som

företetts vid förhandlingen, skola få hemlighållas fordras även enligt det

vid promemorian fogade förslaget att förhandlingen hållits inom stängda

dörrar. Möjlighet skall dock föreligga för domstolen att i avbidan på sådan

förhandling besluta, att handlingar, som inkomma i målet, icke utan dess

tillstånd få utlämnas; då förhandling hållits inom stängda dörrar, skall dom­

stolen äga meddela sådant beslut beträffande handlingar, som därefter in­

komma. Enligt förslaget skall domstolen, då den skiljer målet från sig, pröva,

huruvida och i vilken omfattning utlämnande av handling, som då är hem­

lig, därefter må äga rum; domstolen äger meddela förordnande om fortsatt

hemlighållande av sådan handling samt av dom eller beslut, som avkunnats

inom stängda dörrar. I promemorian framhålles att sådant förordnande en­

ligt gällande rätt endast kunde innehålla att handlingarna skola hemlig­

hållas viss tid från förordnandet. Resultatet härav kunde emellertid bli att

skilda sekretesstider och olika förutsättningar för utlämnande komme att

gälla i fråga om handlingar, som förvarades hos domstolen, och de exemplar

av samma handlingar, som funnes hos annan myndighet. För att olägen­

heterna härav skola kunna undvikas föreslås i promemorian att domstolen

erhåller möjlighet att i sitt förordnande föreskriva att eljest gällande sekre­

tessbestämmelser skola tillämpas beträffande viss handling.

I promemorian erinras om att ett av domstol meddelat, lagakraftvunnet

förordnande om hemlighållande av handlingar icke kunde av domstolen om­

prövas, även om de förhållanden som legat till grund för förordnandet vä­

sentligt ändrats. Detta förhållande hade visat sig medföra olägenheter. Un­

der krigsåren 1939—1945 ha domstolarna i ett stort antal fall handlagt mål

om spioneri, olovlig underrättelseverksamhet och andra därmed jämförliga

brott inom stängda dörrar samt förordnat om hemlighållande av handlingar

i dessa mål. Sedan ändrade förhållanden inträtt och de uppgifter, som för­

anlett hemlighållandet, i åtskilliga fall på annat sätt bringats till offentlig­

heten, hade det ansetts påkallat att sekretessen hävdes i ett stort antal av

dessa mål. Då domstolarna icke ägde befogenhet att pröva dylik fråga

hade någon annan utväg ej stått till buds än att Kungl. Maj:t med tillämp­

ning av 37 § 1937 års lag förordnat om utlämnande. För detta ändamål

hade särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet biträtt med utredning.

Praktiska skäl syntes emellertid tala för att en sådan prövning borde kunna

företagas av domstol, som handlagt målet. Bestämmelserna borde därför

givas sådan avfattning att domstolen även efter det förordnande om hem­

lighållande vunnit laga kraft kunde tillåta utlämnande av handlingar. Denna

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

19

regel syntes böra göras tillämplig även i fråga om handlingar, varom för­ ordnande meddelats enligt äldre lydelse av 36 §. Enligt det vid promemorian lögade förslaget skall därför det förordnande om hemlighållande av hand­ ling viss tid, som domstolen äger meddela då den skiljer målet från sig, inne­ hålla att utlämnande icke må ske utan domstolens tillstånd. Genom en över­ gångsbestämmelse möjliggöres utlämnande med domstolens tillstånd av handlingar, som omfattas av äldre förordnanden.

Vidare framhålles i promemorian att Kungl. Maj:t enligt 2 § 4 mom. tredje stycket tryckfrihetsförordningen ägde förordna att särskilda slag av hem­ liga handlingar i viss ordning skulle förses med anteckning om att de vore hemliga. Fråga om utlämnande av handling, varå sådan anteckning skett, finge prövas allenast av den eller de myndigheter Kungl. Maj:t bestämt. Tveksamt vore i vad mån denna behörighetsregel enligt gällande bestämmel­ ser vore tillämplig i fråga om domstolshandlingar. Inskränkningarna i be­ hörigheten att pröva fråga om utlämnande torde i varje fall ej gälla hand­ lingar, som inkommit till domstolen och intagits i dess protokoll. Däremot syntes det befogat att anse behörighetsregeln för närvarande gälla för hand­ lingar som eljest förvarades hos domstolen. Med hänsyn till att de särbe­ stämmelser i fråga om sekretess, som hittills gällt för domstolens protokoll, skulle utsträckas till att omfatta även andra handlingar i målet, uppkom frågan, i vad mån en dylik behörighetsregel i fortsättningen borde vara till­ lämplig å domstolshandlingar. Lämpligast syntes vara att ej anse behörig­ hetsregeln omedelbart tillämplig men föreskriva att domstolen ej finge lämna tillstånd till utlämnande utan samtycke av den behöriga myndigheten. På grund av det sålunda anförda upptages i det vid promemorian fogade för­ slaget en bestämmelse, enligt vilken domstolen, då på grund av förordnande enligt 2 § 4 mom. tredje stycket tryckfrihetsförordningen allenast viss myn­ dighet är behörig att pröva fråga om utlämnande, icke utan denna myn­ dighets samtycke äger lämna tillstånd till utlämnande.

I promemorian anföres att förhandling vid domstol i vissa fall kunde före­ komma ej endast i mål utan även i ärenden. I 18 § lagen den 4 juni 1913 angående utlämning av förbry tare och 39 § 3 mom. sinnessjuklagen den 19 september 1929 funnes föreskrifter meddelade om förhandling inom stängda dörrar. Tvekan hade uppstått, huruvida dessa fall kunde betecknas som mål i den mening som angåves i 36 § 1937 års lag. Detsamma kunde gälla även andra ärenden, vari förhandling vid domstol kunde hållas inom stängda dör­ rar, exempelvis vid upptagande av bevisning till framtida säkerhet enligt 41 kap. nya RB. Tydligt vore emellertid att det icke funnes någon anledning att göra skillnad mellan olika fall av förhandling vid domstol, beroende på om enligt gängse terminologi mål eller ärende förelåge. Ärenden borde alltså i fråga om stadgandets tillämplighet jämställas med mål. Uttrycklig bestäm­ melse härom upptages därför i det vid promemorian fogade förslaget.

I yttrandena över promemorian ha några principiella anmärkningar mot förslaget i förevarande del i allmänhet icke framställts.

Styrelsen för för­

eningen Sveriges häradshövdingar

uttalar dock att, då i andra fall än de i

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

Departements­

chefen.

lagrummet angivna handling, som ej finge utlämnas till annan, åberopades

vid förhandling inför domstolen, denna borde äga förordna att vad i lagrum­

met vore för där avsedda fall stadgat skulle äga tillämpning i fråga om

handlingen. Härom anför styrelsen i huvudsak att handlingar kunde åbe­

ropas vid förhandling på sådant sätt att anledning till förordnande om hand­

läggning inom stängda dörrar kunde av part åberopas eller eljest av dom­

stolen beaktas, först sedan handlingen blivit föredragen vid offentlig för­

handling. Domstolen kunde även begå misstag vid sitt bedömande och först

under förhandlingens gång eller därefter, före målets avgörande, vinna klar­

het om att målet, såvitt anginge hemlig handling, bort handläggas inom

stängda dörrar.

Beträffande detaljerna i förslaget ha vissa erinringar gjorts.

Hovrätten

över Skåne och Blekinge

framhåller att det kan synas tveksamt, huruvida

bland de handlingar som ej må utan domstolens tillstånd utlämnas, enligt

ordalagen inrymmas också memorialanteckningar och utskrift av utsaga, som

upptagits stenografiskt eller på fonetisk väg.

Styrelserna för föreningarna

Sveriges häradshövdingar och Sveriges stadsdomare

anföra att den föreslag­

na bestämmelsen om skyldighet för domstol att, då den skiljer målet från

sig, pröva huruvida och i vilken omfattning utlämnande av handlingar där­

efter må äga rum, syntes innebära att domstolen i mål som handlades inom

stängda dörrar alltid skulle meddela beslut i frågan, även då fortsatt hem­

lighållande av handlingar icke erfordrades. Enligt styrelsernas mening vore

detta i sistnämnda fall onödigt.

Styrelsen för föreningen Sveriges häradshöv­

dingar

finner önskvärt att uttrycket »företedda handlingar», vilket enligt

hävdvunnen terminologi avsåge handlingar, som företetts vid förhandlingen

men ej ingivits eller ock omedelbart återställts, utbyttes mot »tillgängliga

och i målet åberopade» eller något liknande. Styrelsen ifrågasätter även om

det ej borde i lagen uttryckligen angivas att domstols förordnande om hem­

lighållande av handlingar skall bvgga på de i 1—34 §§ 1937 års lag för varje

fall angivna grunderna.

Såväl enligt det nu gällande stadgandet i 36 g 1937 års lag som enligt pro­

cesslagberedningens förslag är en förutsättning för hemlighållande av dom-

stolshandlingar att offentligheten vid förhandling i målet varit utesluten.

Handlingar, som hänföra sig till offentlig förhandling, få således icke hem­

lighållas. Visserligen kunde det göras gällande att de skäl som påkalla offent­

lighetens uteslutande vid förhandling och hemlighållande av handlingar icke

överensstämma. Förhandling inom stängda dörrar kan sålunda i vissa fall

vara motiverad för annat ändamål än för att skydda hemliga uppgifter, exem­

pelvis i mål angående brott av underårig. I dylikt fall saknas ofta anledning

att jämväl hemlighålla handlingarna i målet. Erfarenheten torde även visa

att i familjerättsliga mål, som på parts begäran handlagts inom stängda dör­

rar, hemlighållande av handlingarna i regel icke påkallats. Å andra sidan fö­

religga ej skäl att göra undantag från offentlighetsprincipen i större omfatt­

ning, då det gäller utlämnande av handlingar, än i fråga om förhandlingen i

Kungl. Maj-.ts proposition nr 260.

21

målet. Det skulle framstå som meningslöst att hemlighålla handlingar, vilkas innehåll blivit röjt genom den offentliga förhandlingen. Den fria tillgången till processmaterialet är en väsentlig sida av rättegångens offentlighet. Jag anser därför att hemlighållande av domstolshandlingar i princip bör anknyta till hemlig förhandling i målet. Därav kan visserligen, såsom styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar framhållit, följa att handling genom förbiseende eller misstag blir offentlig, ehuru den bort skyddas genom för­ handlingens hållande inom stängda dörrar; sedan förhandlingen hållits kan rättelse ej ske. Detsamma kan emellertid förekomma beträffande vad som muntligen anföres vid förhandlingen och återgives i protokollet. Det torde dock knappast behöva befaras att hemlig uppgift av vikt genom dylikt för­ biseende eller misstag skall röjas. I varje fall möter det betänkligheter att frångå den angivna principen.

I fråga om stadgandets tillämplighet anser jag, i likhet med processlagbe­ redningen, att den nuvarande begränsningen till vissa angivna domstolar icke bör bibehållas. Stadgandet bör bli tillämpligt på mål som handläggas av dom­ stol. Såsom i promemorian anförts höra ärenden därvid jämställas med mål.

Vad härefter angår de handlingar varå stadgandet bör äga tillämpning föl­ jer, såsom processlagberedningen framhållit, av den ändrade protokollföring processreformen medför att den särställning i fråga om sekretess som hit­ tills gällt för domstolens protokoll måste tillkomma även handlingar, som företetts vid förhandling i målet. Det synes ej vara möjligt att härvid göra någon skillnad mellan olika i aklen förvarade handlingar; även domstolens beslut och dom böra följa huvudregeln. Då stadgandet endast avser all­ männa handlingar, vilka förvaras hos myndighet, synes uttrycket »företedda handlingar» ej föranleda någon tvekan. För att stadgandet skall kunna om­ fatta memorialanteckningar och utskrifter av utsaga, som upptagits steno­ grafiskt eller på fonetisk väg, synes med protokoll böra jämställas »annan dylik uppteckning».

Vissa brottmål, som upptagas omedelbart av hovrätt eller högsta domsto­ len, kunna enligt nya RB avgöras utan förhandling, allenast på grund av ett skriftligt förfarande. Även i andra fall kunna ansökningsmål och ärenden vid domstol förekomma, vilka avgöras utan förhandling. De nu gällande bestäm­ melserna i 36 § 1937 års lag synas ej omedelbart äga tillämpning i dylika fall. Det har dock förekommit att de i rättspraxis ansetts kunna analogivis tilläm­ pas i mål, som upptagits omedelbart i hovrätt och vari förhör ej hållits (NJA 1943: 294). Då förhandling ej hållits, är det ej erforderligt att göra avvikelser från vad som eljest gäller om allmänna handlingars hemlighållande. Stadgan­ det synes alltså böra i princip gälla allenast mål eller ärende, vari förhandling hållits vid domstol.

Av den nu angivna principen följer alt i alla mål vid domstol, intill dess förhandling i målet hållits, eljest gällande sekretessbestämmelser kunna till- lämpas. För att emellertid möjlighet skall föreligga att, innan förhandling i målet hållits, skydda även andra handlingar än sådana som eljest åtnjuta skydd enligt 1937 års lag, exempelvis inlagor i familjerättsliga mål, synes, så-

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

som beredningen föreslagit, domstolen böra äga befogenhet att i avbidan på

förhandling inom stängda dörrar meddela beslut om hemlighållande av hand­

lingar, som inkomma i målet. Det ligger i sakens natur att sådant beslut ej

skall meddelas annat än då det är anledning antaga att förhandlingen i må­

let skall bli hemlig. Utgör parts begäran en förutsättning för att förhandling

skall få hållas inom stängda dörrar, bör domstolen följaktligen i regel ej med­

dela dylikt beslut annat än på yrkande av part. I vissa fall torde även, såsom

beredningen framhållit, skrifter inkomma efter det förhandling hållits. Har

denna varit hemlig, kan det finnas anledning att skydda även dylika skrif­

ter; beslut därom bör alltså få meddelas. De beslut som nu avses bli endast

provisoriska; företes handlingarna därefter vid offentlig förhandling, få dessa

ej vidare hemlighållas.

Liksom enligt nu gällande bestämmelse bör domstolen, då den skiljer må­

let från sig, ha att pröva, om de handlingar som då ej få utlämnas även i fort­

sättningen skola hemlighållas, samt meddela erforderligt förordnande därom.

Sådan prövning skall alltid ske, då hemliga handlingar föreligga; uppenbar­

ligen är det ej nödvändigt att redovisa denna prövning i dom eller slutligt

beslut annat än då förordnande om fortsatt hemlighållande meddelas. För

undvikande av missförstånd synas dock bestämmelserna härom böra något

jämkas. Domstolens beslut om fortsatt hemlighållande skall i regel grunda

sig på de omständigheter, som föranlett offentlighetens uteslutande vid för­

handlingen. Härvid kunna ej blott eljest gällande bestämmelser i 1937 års

lag utan även andra förhållanden beaktas. I förstnämnda fall synes domsto­

len, såsom i promemorian föreslagits, böra erhålla möjlighet att i sitt förord­

nande om fortsatt hemlighållande av handling föreskriva att bestämmelse i

1—34 §§ eller föreskrift, som meddelats med stöd därav, skall tillämpas i

fråga om handlingen.

Vad i promemorian föreslagits om utlämnande av handling med domsto­

lens tillstånd, även sedan domstolen skilt målet från sig, och om tillämplig­

heten av förordnande enligt 2 § 4 mom. tredje stycket tryckfrihetsförord­

ningen anser jag böra genomföras. Den i promemorian föreslagna övergångs­

bestämmelsen för att möjliggöra utlämnande med domstolens tillstånd av

handlingar som omfattas av äldre förordnanden finner jag vara av praktiska

skäl motiverad.

Med den anordning av sekretessen som sålunda föreslås förfaller behovet

av det nu gällande stadgande, som möjliggör för domstol att föreskriva att

utlämnande av handling före den eljest bestämda tidpunkten må ske med

enskilda parters samtycke. Uppenbart är dock att parts samtycke i vissa

fall bör utgöra en förutsättning för att domstolen skall lämna tillstånd till

utlämnande.

Förordnande av domstol om hemlighållande av handlingar bhr att anse

som ett beslut i rättegång; av 49 och 53 kap. nya RB följer att särskild talan

mot dylikt beslut icke är tillåten. Liksom enligt gällande bestämmelser bör

dock förordnandet av högre rätt omprövas, då målet eljest dit fullföljts. Vid

behandlingen av 3 kap. 6 § nya RB bär lagrådet erinrat att i högsta domsto-

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

23

lens befogenhet att avgöra fråga om prövningstillstånd måste anses inrymd jämväl rätt att behandla frågor, som äga direkt samband därmed. Något hinder för den avdelning av högsta domstolen, som företager tillståndspröv­ ningen, att även pröva fråga om sekretess för handlingar i målet torde därför icke föreligga.

Allmänna handlingars tillhandahållande åt domstol m. in.

Vad processlagberedningen föreslagit om allmänna handlingars tillhanda­ hållande åt domstol äger samband med de bestämmelser, som i nya RB med­ delats om företeende av handlingar som bevis i rättegång. Enligt 38 kap. 2 § nya RB är i allmänhet part eller annan skyldig att förete skriftlig handling, som kan antagas äga betydelse som bevis. Om tillhandahållande av allmän handling, som förvaras hos stats- eller kommunalmyndighet, skall dock enligt 8 § i samma kapitel gälla vad därom är stadgat. Såsom tidigare fram­ hållits finnas ej några allmänna regler meddelade härom; endast för vissa särskilda fall finnas bestämmelser utfärdade. I övrigt torde av myndighe­ ternas allmänna skyldighet att bistå varandra följa att de, åtminstone i viss utsträckning, böra tillhandagå varandra med handlingar. Äro hand­ lingarna hemliga, torde dock härvid från fall till fall få prövas i vad mån ett tillhandahållande åt annan myndighet är förenligt med det sekretess- skyddade intresset.

Från den angivna huvudregeln om skyldighet att i rättegång förete skrift­ lig handling ha vidare vissa särskilda undantag gjorts. Bland annat gäller att ämbets- eller tjänsteman eller den som är förordnad eller vald att för­ rätta offentligt tjänsteärende eller utöva annan allmän befattning icke må förete skriftlig handling, om dess innehåll kan antagas vara sådant att han ej må höras som vittne därom; enligt 36 kap. 5 § må sådan befattningsha­ vare icke höras som vittne angående något, varom han på grund av denna sin ställning har att iakttaga tystnad. Då en befattningshavare, som innehar en allmän handling, vilken ej må utlämnas till envar, i regel torde ha att iakttaga tystnad beträffande dess innehåll, kan ett föreläggande för honom att förete handlingen ej meddelas med stöd av 38 kap. 2 § nya RB.

Processlagberedningens förslag innebär att domstol skall äga befogenhet att, då handling som icke är offentlig kan antagas vara av betydelse som bevis i rättegång eller för förundersökning i brottmål, förordna om hand­ lingens tillhandahållande för sådant ändamål åt domstolen eller undersök- ningsledaren. Vissa inskränkningar i denna befogenhet föreslås dock av be­ redningen. I fråga om vissa slag av hemliga handlingar anser beredningen det allmännas intresse av sekretessens bibehållande vara så starkt att kra­ vet på handlingarnas företeende såsom bevis i regel måste vika. Undantag göres därför för handlingar som avses i 1—5 samt 31 och 33 §§ 1937 års lag. Härunder falla, bland annat, statsrådsprotokoll, riksdagens protokoll vid sammanträde inom lyckta dörrar, handlingar angående rikets förhål­ lande till främmande makt, militära handlingar samt handlingar rörande

24

Kungl Maj:ts proposition nr 260.

riksbankens valutapolitik och riksgäldskontorets upplåning. 1 fråga om så­

dan handling skulle avgörandet om handlingens tillhandahållande allt­

jämt ankomma på myndighet, som har sig anförtrott att tillvarataga de

sekretesskyddade intressena. Vidare göres, i överensstämmelse med vad en­

ligt nya RB gäller om företeende av handlingar såsom bevis i andra fall, un­

dantag till skydd för den tystnadplikt som enligt 36 kap. 5 g andra, tredje

eller fjärde stycket åligger advokater, läkare m. fl., och såsom regel även till

skydd för yrkeshemlighet; handlingarna skola enligt förslaget ej få före­

tes som bevis.

För att de intressen sekretessen avser att skydda såvitt möjligt skola kunna

tillvaratagas, även då domstolen förordnat om tillhandahållande av hemlig

handling, föreslår processlagberedningen särskilda anordningar. Vissa be­

gränsningar skulle sålunda gälla i parts rätt att utfå handlingar. Enligt 39 §

1937 års lag skall vad i lagen stadgas i regel icke lända till inskränkning i

sökandes, klagandes och andra parters rätt att i mål och ärenden hos dom­

stol eller annan myndighet utbekomma protokoll och andra handlingar. I

vad mån part har sådan rätt besvaras dock icke i 1937 års lag. Av allmänna

regler torde emellertid följa att part äger utfå protokoll samt erhålla del

av andra handlingar, som ligga till grund för domstols avgörande. Dessa

regler torde i viss omfattning äga tillämpning även å förvaltningsförfarandet.

Beredningens förslag innebär att den i 39 § uttalade grundsatsen skall gälla

endast i fråga om protokoll, beslut eller dom. Andra handlingar, som enligt

1937 års lag ej må utlämnas, skall parten kunna utfå, allenast om det prövas

kunna ske utan fara för missbruk; härvid skola erforderliga förbehåll göras.

Vidare föreslår beredningen att i särskild lag skola upptagas bestämmelser,

enligt vilka förhandling i mål vid domstol skall kunna hållas inom stängda

dörrar, i vad förhandlingen angår företedd allmän handling, som är hemlig.

I lagen skulle även stadgas att om sådant förordnande meddelades eller

förhandling i målet ej hölls, handlingen ej finge intagas i protokoll. Den

finge ej heller i protokollet anmärkas eller eljest bringas till parts eller annans

kännedom i vidsträcktare mån än som erfordrades på grund av handlingens

åberopande. Detsamma skulle gälla i fråga om dom samt beslut, som med­

delades skilt från protokollet.

Det vid promemorian fogade förslaget överensstämmer i nu avsedda de­

lar i huvudsak med vad processlagberedningen föreslagit. Bestämmelser

upptagas sålunda om befogenhet för domstol att förordna om tillhanda­

hållande av allmän handling, som är hemlig, i den utsträckning beredningen

föreslagit. Vidare föreslås begränsning i parts rätt att utfå andra handlingar

än protokoll, beslut eller dom. I promemorian framhålles att vissa betänk­

ligheter kunde anföras mot en sådan begränsning. Det kunde synas otill­

fredsställande att parten icke i full utsträckning skulle utfå handlingar, varå

avgörandet i mål eller ärende grundats. Även om parten under förhand­

lingen fått de! av vad som åberopas till bevis i målet, kunde det för bedö­

mande av fråga om fullföljd och för förberedande av talan i högre rätt vara

av vikt för parten att äga tillgång till handlingarna.

A

andra sidan skulle

Kungl. Maj.ts proposition nr 260-

25

dock genom den av beredningen föreslagna möjligheten till utlämnande med förbehåll partens intresse att utfå handlingen i stor utsträckning kunna tillgodoses; stundom torde det vara möjligt att på sådant sätt bereda åt­ minstone advokat som företrädde parten tillgång till handlingen. I prome­ morian framhålles även att en begränsning, i jämförelse med vad process­ lagberedningen föreslagit, av de fall då förhandling till skydd för hemlig handling finge hållas inom stängda dörrar, varom förslag framställes i promemorian, återverkade även i förevarande avseende; vad som företetts vid offentlig förhandling hade parten alltid rätt att utfå. Beträffande de återstående fallen, då partens rätt att utfå handlingar, varå avgörandet i mål eller ärende grundats, kunde vara begränsad, framhålles i promemorian att den olägenhet som låge häri finge vägas mot de fördelar som stode att vinna genom att hemliga handlingar, som eljest ej skulle ha tillhandahål­ lits, tillfördes rättsskipningen. Den angivna begränsningen finge betydelse ej blott i de fall då det skulle ankomma på domstol att förordna om tillhanda­ hållande av hemliga handlingar utan även i fråga om handlingar, som skulle vara undantagna från domstolens befogenhet, exempelvis militära och diplomatiska handlingar. På grund av det anförda har beredningens förslag om begränsning av parts rätt att utfå vissa handlingar i det vid pro­ memorian fogade förslaget upptagits oförändrat.

I promemorian föreslås vidare en särskild lag om inskränkning av offent­ ligheten vid domstol beträffande allmänna handlingar. Härvid anföres i pro­ memorian att utvidgningen av domstolens möjlighet att hålla förhandling inom stängda dörrar till skydd för hemlig handling, som företeddes vid förhandlingen, främst borde ses ur den synpunkten att därigenom skapa­ des möjlighet att tillföra rättsskipningen handlingar, som eljest ej skulle företes. Däremot borde en dylik utvidgning i allmänhet ej få medföra att offentligheten vid domstol uteslötes i mål som för närvarande handlades offentligt. Endast såvitt anginge den hemliga handlingen borde förhand­ lingen få hållas inom stängda dörrar; i övrigt borde förhandlingen vara of­ fentlig, i den mån ej eljest gällande bestämmelser medgåve offentlighe­ tens uteslutande. Även såvitt anginge den hemliga handlingen syntes offent­ ligheten ej böra uteslutas annat än då det vore av synnerlig vikt att skydda hemliga uppgifter, som handlingen innehölle. Sålunda borde exempelvis ej redan den omständigheten att en självdeklaration företeddes i målet få leda till att förhandlingen i denna del bleve hemlig. Domstolen borde i varje särskilt fall ha att överväga om deklarationen innehölle upplysningar, exem­ pelvis rörande den skattskyldiges affärsförhållanden eller andra personers ekonomiska förhållanden, vilka upplysningar det kunde anses vara av syn­ nerlig vikt att skydda.

Det vid promemorian fogade förslaget innehåller sålunda att om allmän handling, som enligt vad därom är stadgat icke må utlämnas till envar, före­ tes i mål vid domstol och det finnes vara av synnerlig vikt att ej genom förhandlingens offentlighet något uppenbaras som av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen bör hållas hemligt, domstolen äger, även om före-

Kungl. Mcij:ts proposition nr 260-

skrift därom eljest ej är i lag meddelad, förordna att förhandlingen i vad den angår sådan handling skall hållas inom stängda dörrar. I förslaget upptagas även såsom ett andra stycke de ytterligare föreskrifter om hand­ lingens intagande eller anmärkande i protokoll, dom eller beslut och om dess bringande till parts eller annans kännedom, som processlagberedningen föreslagit.

I promemorian diskuteras slutligen möjligheten att såsom ett alternativ till de behandlade förslagen meddela föreskrifter allenast om inskränkning i offentligheten vid domstol till skydd för hemlig handling som företes vid förhandling men att ej tillägga domstolen befogenhet att förordna om till­ handahållande av dylika handlingar.

I yttrandena har någon anmärkning icke framställts mot att domstolen erhåller befogenhet att förordna om tillhandahållande av hemlig handling.

Göta hovrätt

förordar denna lösning framför det i promemorian diskuterade

alternativa förslaget.

Styrelsen för svenska stadsförbundet

finner förslaget

ur allmänna rättssäkerhetssynpunkter vara befogat och förordar därför den föreslagna editionsplikten.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

påpekar att bland undantagen uppta­

gits bestämmelse om att vissa handlingar ej finge företes som bevis. Av mo­ tiven framginge icke, huruvida domstolen beträffande dessa handlingar väl skulle äga rätt att meddela förordnande om tillhandahållande men, om granskning av handlingen därtill föranledde, sedermera icke tillåta dess åbe­ ropande som bevis. Om så vore avsett, borde detta enligt hovrättens mening komma till tydligare uttryck än i den föreslagna formuleringen.

Styrelsen

för föreningen Sveriges häradshövdingar

anser att i dylika fall handling

som vore av betydelse för förundersökning i brottmål alltid först borde ut­ lämnas till domstolen, på vilken det därefter skulle ankomma att till för­ hörsledaren överlämna den, om och i den mån så vid prövning syntes kunna ske. Det kunde ifrågasättas om det ej även i andra än de nu angivna fallen vore lämpligt att handling alltid av myndigheten utlämnades direkt till dom­ stolen, som därefter vid dess vidarebefordran till undersökningsledaren kun­ de giva närmare föreskrifter om dess begagnande.

Beträffande de inskränkningar i parts rätt att utfå handlingar, som upp­ tagits i det vid promemorian fogade förslaget, uttalar

hovrätten över Skåne

och Blekinge

betänkligheter. Hovrätten anser att vad därom kommit till ut­

tryck innebär ett betydelsefullt avsteg från den hittills gällande viktiga prin­ cipen att part skall äga att i full utsträckning utfå handlingar, varå avgö­ randet i mål eller ärende grundats. Även om det vore påkallat att giva dom­ stolen befogenhet att göra en avvägning mellan offentlighets- och sekretess­ intresset, syntes det hovrätten i vart fall angeläget att stadgandet gåves sådan formulering att däri angåves att beslut om handlings utlämnande skulle grundas ej allenast på prövning av faran för missbruk utan jämväl på en avvägning av sekretessintresset mot partens intresse att utfå handlingen. Ut­ lämnande syntes enligt hovrättens mening böra framstå som det normala.

27

I fråga om den särskilda lagen om inskränkning av offentligheten vid domstol beträffande allmänna handlingar anföra

Göta hovrätt

och

styrelsen

för föreningen Sveriges häradshövdingar

att bestämmelserna på grund av

sin natur borde ha sin plats i nya RB. I varje fall borde enligt hovrättens mening i 6 kap. nya RB införas en hänvisning till de föreslagna bestämmel­ serna om protokollföring.

Beträffande innehållet i de föreslagna bestämmelserna framställes i hu­ vudsak icke någon anmärkning.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund

un­

derstryker behovet av eu sådan lag.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

anför att stadgandet i andra stycket i

lagen syntes böra gälla ej endast då förordnande om förhandling inom stäng­ da dörrar meddelats enligt första stycket i lagen utan även då sådan hand­ läggning skett enligt stadgande i annan författning. Hovrätten anser även formuleringen av andra stycket böra förtydligas. Vidare framhåller hovrät­ ten att någon motsvarande regel icke finnes beträffande muntlig utsaga av part, sakkunnig eller vittne under förhandling inom stängda dörrar; sådan utsaga kunde beröra förhållanden, där sekretessintresset vore synnerligen starkt. Att göra någon ändring härutinnan kunde dock ej komma i fråga.

Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar

framhåller att stadgan­

det i lagens första stycke borde avse ej blott mål utan även ärenden, vari förhandling hölls vid domstol. Vidare anser styrelsen ett tillägg till andra styckets innehåll böra göras i fråga om förundersökningsprotokoll.

Vad särskilt angår frågan om hemlighållande av självdeklarationer och andra till ledning vid taxering avlämnade uppgifter ifrågasätter

överståt-

hållarämbetet,

om icke i mål om åtal för falsk eller vårdslös deklaration

kunde så förfaras att till rätten ingåves en avskrift av självdeklaration i er­ forderliga delar samt att denna avskrift finge stanna i rättens förvar såsom en offentlig handling. Originaldeklaration, som företeddes för kontroll, borde återställas till beskattningsmyndigheten. Därest en sådan ordning iakttoges, förefunnes icke någon anledning att inskränka offentligheten vid domsto­ larna i samband med handläggning av ifrågavarande mål.

Länsstyrelsen i

Västmanlands län

uttalar att domstols rätt att förordna om tillhandahållande

av självdeklarationer och andra handlingar av nu ifrågavarande slag borde inskränkas till brottmål, där vederbörande deklarant vore ensam enskild part.

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 260-

Syftet med de i nya RB upptagna bestämmelserna om editionsplikt

hav,

Departement.e-

såsom processlagberedningen framhåller, varit att alla handlingar, som en-

cheen-

ligt domstolens mening kunna antagas äga betydelse som bevis, skola före­ tes; endast i vissa snävt avgränsade fall ha inskränkningar i editionsplikten medgivits. Samma synpunkter göra sig gällande i fråga om allmänna hand­ lingar, även om dessa äro hemliga. Starka skäl tala därför för att fråga om företeende av allmän handling, som är hemlig, prövas av domstolen. Å andra sidan är det emellertid angeläget att hemliga uppgifter icke röjas, sär­ skilt ej sådana vilkas hemlighållande påkallas av hänsyn till rikets säkerhet

28

Kungi. Maj.ts proposition nr 260-

eller andra viktiga allmänna intressen. Beträffande sådana handlingar kunde

det vara betänkligt, om kontrollen över handlingarna fråntoges den myndig­

het som har att tillvarataga de sekretesskyddade intressena. Den av bered­

ningen anvisade utvägen, vilken innebär en uppdelning av de hemliga hand­

lingarna med hänsyn till det allmännas intresse av sekretessens bibehållande,

synes tillgodose båda de nu angivna synpunkterna. Jag finner alltså den av

beredningen föreslagna huvudregeln om befogenhet för domstol att förordna

om tillhandahållande av allmän handling, som är hemlig, böra förordas

tramtör det i promemorian diskuterade alternativet, vilket icke innefattar

dylik befogenhet.

I beredningens förslag göres undantag från domstolens befogenhet i fråga

om två grupper av handlingar. Den första gruppen omfattar vissa hand­

lingar, beträffande vilka det allmännas intresse av sekretessens bibehållande

kan vara särskilt starkt. I fråga om sådan handling får förordnande om till­

handahållande ej meddelas av domstolen; det ankommer på den myndighet

som har sig anförtrott att tillvarataga de sekretesskyddade intressena att be­

döma om handlingen kan tillhandahållas såsom bevis i rättegång. Den

andra gruppen omfattar handlingar med sådant innehåll att den som utfär­

dat handlingen enligt vissa närmare angivna bestämmelser i rättegångsbal­

ken icke må höras som vittne därom. Ej heller i dessa fall bör domstolen, om

det framgår av omständigheterna att en dylik handling föreligger, meddela

förordnande om dess tillhandahållande. Såsom processlagberedningen fram­

hållit i sitt betänkande torde det dock stundom framgå först sedan hand­

lingen infordrats att hinder av nu antydd beskaffenhet möter. I sådant fali

bör handlingen icke få företes i rättegången eller vid förundersökningen.

Såväl sammanhanget som de föreslagna formuleringarna torde med tillräck­

lig tydlighet utvisa att det härvid endast är fråga om handling som domstolen

infordrat; i vad mån handling eljest må företes regleras ej i 1937 års lag.

En jämförelse med de i 36 kap. nya RB meddelade bestämmelserna torde giva

vid handen att handling som nu avses stundom kan företes, om part lämnar

sitt medgivande därtill. Att domstolen, då handling infordras för att begagnas

vid förundersökning i brottmål, äger föreskriva att handlingen i första hand

skall tillhandahållas domstolen för att denna skall få tillfälle att granska

handlingen, innan denna utlämnas till undersökningsledaren, framgår av de

föreslagna bestämmelserna.

För att domstolen skall kunna anförtros att i den omfattning som nu an­

givits förordna om tillhandahållande av allmänna handlingar torde såsom

beredningen förutsätter vissa särskilda anordningar vara erforderliga. Dylika

anordningar kunna vara påkallade även för andra fall, då hemliga hand­

lingar företes vid förhandling inför domstol. I främsta rummet kommer här­

vid i fråga att utvidga möjligheterna att hålla förhandling inom stängda

dörrar. Behovet av en dylik utvidgning blir mer framträdande om de änd­

ringar i 36 § 1937 års lag, för vilka tidigare redogjorts, genomföras. För

närvarande föreligger nämligen en möjlighet att tillgodose sekretesskyddet

genom att handlingar, som äro hemliga, ej intagas i protokoll utan läggas till

Kungl. Maj.ts proposition nr 260-

29

handlingarna i målet; eljest gällande sekretessbestämmelser kunna då till- lämpas (NJA 1945: 2). Såsom förut anförts få visserligen nu gällande rätts­ regler i princip anses innebära att allt som är av betydelse för målets avgö­ rande bör intagas i protokollet. I syfte att skydda hemliga handlingar har dock denna grundsats i olika sammanhang tolkats sålunda att endast vad sam oundgängligen erfordras för avgörandet intages i protokollet, under det att handlingar i övrigt, även om de ej helt sakna betydelse i sådant hänse­ ende, ansetts kunna läggas till handlingarna i målet. Ett dylikt förfaringssätt har stundom begagnats för att skydda innehållet i rättspsykiatriska utlåtan­ den. Strafflagberedningen har i sitt den 31 december 1942 avgivna betänkan­ de angående strafflagens tillräknelighetsbestämmelser, sinnesundersökning in. in. (SOU 1942: 59 s. 208) framhållit att domstolarna med hänsyn till sekre­ tesskyddet borde i protokollet intaga endast själva sammanfattningen av ut­ låtandet, medan journaler och andra till utlåtandet hörande handlingar icke borde protokollföras. Till den sålunda av strafflagberedningen uttalade me­ ningen har justitieombudsmannen anslutit sig (JO 1944 s. 92). Beträffande dylika handlingar har emellertid sedermera skyddet ytterligare tillgodosetts genom ändring år 1945 i sinnessjuklagen (41 a § och punkt 3 i övergångs­ bestämmelserna), varigenom domstolen erhållit möjlighet att förordna om förhandling inom stängda dörrar, såvitt angår utredning om den misstänktes sinnesbeskaffenhet.

I andra fall saknas emellertid motsvarande möjlighet att hålla förhand­ lingen inom stängda dörrar. Beträffande självdeklarationer och vissa andra taxeringsuppgifter tillgodoses för närvarande skyddet genom att handling­ arna endast i begränsad omfattning få intagas i protokoll. Enligt 56 § 1 mom. femte stycket taxeringsförordningen gäller nämligen att självdeklaration, som åberopas vid domstol, icke utan den skattskyldiges samtycke må offentligen föredragas eller i protokoll, utslag eller annan expedition intagas eller om­ nämnas i vidsträcktare mån än som oundgängligen erfordras. Detta stadgan­ de är enligt åttonde stycket i samma moment tillämpligt även å vissa andra taxeringsuppgifter. Ett liknande stadgande finnes även i 48 § 1941 års för­ ordning om arvsskatt och gåvoskatt. Då i dylikt fall deklarationen eller upp­ giften lägges till handlingarna i målet, kan den, i de delar som sålunda ej intagits i protokollet, hemlighållas med stöd av eljest gällande sekretessbe­ stämmelser; sådana finnas meddelade i 17 § 1937 års lag. Denna möjlighet skulle efter den ifrågasatta ändringen i 36 § ej längre föreligga. På samma sätt skulle de med tillsynen över advokat väsende t sammanhängande hand­ lingar, varom tidigare talats, i regel ej kunna hemlighållas, sedan de före- tetts vid förhandling i högsta domstolen. Ett behov alt skydda handlingar, vilket ej kan tillgodoses genom eljest gällande bestämmelser om förhandling inom stängda dörrar, kan föreligga beträffande åtskilliga andra handlingar, exempelvis handlingar rörande någons behandling i fångvårdsanstalt. vissa läkarutlåtanden, handlingar rörande behandling av alkoholister, handlingar rörande enskildas ekonomiska förhållanden, vilka ingivas till registrerings- eller tillsynsmyndighet eller för statistiskt ändamål och hos myndigheten iiro

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 260-

sekretesskyddade, vissa handlingar rörande statlig eller kommunal myndig­

hets ekonomiska verksamhet, vilka äro sekretesskyddade enligt 34 § 1937

års lag.

En viss utsträckning av möjligheten att hålla förhandling inom stängda

dörrar till skydd för hemlig handling, som företes vid förhandlingen, synes

således vara påkallad. Skäl kunna anföras för att bestämmelser härom, så­

som i vissa yttranden påyrkats, icke böra upptagas i särskild lag utan in­

föras i nya RB. Mot en sådan anordning talar emellertid att bestämmelserna

i viss mån böra få provisorisk karaktär. För närvarande pågår arbete med

revision av tryckfrihetsförordningen, vid vilket även de grundläggande be­

stämmelserna om allmänna handlingars offentlighet behandlas. Sedan detta

arbete slutförts, torde även de därtill anslutande sekretessbestämmelserna

böra underkastas en allmän översyn. Det kan därför icke vara lämpligt att

för närvarande införa hithörande regler i nya RB.

Vad angår förutsättningarna för att förhandling skall få hållas inom

stängda dörrar till skydd för hemlig handling ansluter jag mig till vad i pro­

memorian anförts; endast då det är av synnerlig vikt att skydda hemliga

uppgifter bör den nu föreslagna bestämmelsen få tillämpas för att utesluta

offentligheten vid förhandling. En viss jämkning av ordalagen i bestämmel­

sen synes böra ske för att denna skall bli tillämplig i alla fall då förhandling

hålles vid domstol, således även i ärenden.

Vad därefter angår frågan om de ytterligare anordningar, som äro erfor­

derliga för att skydda hemliga handlingar, då de företes vid domstol, synas

de av hovrätten över Skåne och Blekinge anförda betänkligheterna mot att

inskränka parts rätt att utfå handlingar i viss män vara berättigade. Det

kan dock ej bortses från att möjligheten att i viss utsträckning begränsa

partens rätt i förevarande hänseende kan utgöra en väsentlig förutsättning

för att hemlig handling skall kunna tillhandahållas rättsskipningen. Det bör

därför ligga i domstols eller annan myndighets hand att göra en avvägning

mellan partens intresse att utfå handlingen och sekretessintresset. Utlämnan­

de till part bör därvid framstå som det normala. Dom eller beslut bör ej få

undanhållas parten på grund av dess hemliga natur. Då det av hänsyn till

allmänna eller enskilda intressen finnes vara av synnerlig vikt att innehållet

i annan handling icke uppenbaras, bör däremot utlämnande till part få vägras

med stöd av sekretessbestämmelse. Skillnad synes härvid icke böra göras

mellan protokoll och andra handlingar; även i fråga om protokoll kan på

grund av däri återgivna muntliga uttalanden ett starkt sekretessbehov göra

sig gällande. Det må emellertid framhållas att en sådan begränsning av parts

rätt att utfå handlingar icke innebär någon inskränkning i domstolens eller

myndighetens skyldighet att vid förhandling eller annan handläggning låta

parten erhålla kännedom om alla omständigheter som åberopas till bevis.

Tvärtom är det av vikt att denna princip noga iakttages; endast i den mån

så sker kan man bortse från de betänkligheter som kunna anföras mot att

partens rätt att utfå handlingar begränsas.

Såsom processlagberedningen föreslagit böra, då part ej vägras att utfå de

handlingar som nu avses, erforderliga förbehåll likväl göras vid utlämnandet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 260-

31

Möjligheten att utlämna handlingar med förbehåll, vars brytande medför

straff, begränsar behovet att helt vägra utlämnande; såsom i promemorian

framhållits torde utlämnande med förbehåll stundom kunna ske till advo­

kat som företräder parten.

Det föreslagna undantaget från parts rätt att utfå handlingar torde kunna

tillämpas i de fall som för närvarande finnas angivna i 39 §; dessa undantags­

fall behöva således icke särskilt nämnas i paragrafen.

Skola såsom nu förordats enahanda regler gälla i fråga om utlämnande

till part av protokoll och andra handlingar, bortsett från dom och beslut,

förfalla i huvudsak de skäl, som föranlett särskilda bestämmelser om hem­

lig handlings intagande i protokoll med mera. Redan av de i nya RB med­

delade bestämmelserna om domstols protokoll framgår att handlingar, som

företes i rättegång, i allmänhet icke skola intagas i protokoll. Att innehållet

i hemlig handling, som åberopas till bevis, skall bringas till parts kännedom

i den utsträckning som erfordras på grund av dess åberopande har redan

anförts; i övrigt skall i viss utsträckning utlämnande till part kunna vägras.

Det ligger i sakens natur att i viss omfattning innehållet kan få bringas även

till annans kännedom, exempelvis då vittne eller sakkunnig hörs angående

de i handlingen berörda förhållandena. Vad slutligen angår dom och beslut

kan visserligen den nu föreslagna bestämmelsen i 39 § 1937 års lag medföra

att innehållet i hemlig handling, om det redovisas i domen eller beslutet,

blir i skrift tillgängligt för parten, oaktat utlämnande av handlingen anses

böra vägras. Det torde dock i regel vara möjligt att avfatta dom och beslut

på sådant sätt att uppgifter, vars hemlighållande är av synnerlig vikt, icke

onödigtvis röjas. Särskilda bestämmelser härom torde icke vara erforder­

liga. På grund av det nu anförda synes andra stycket i det vid promemorian

fogade förslaget till lag om inskränkning av offentligheten vid domstol be­

träffande allmänna handlingar kunna utgå.

Vad angår domstols befogenhet att förordna om tillhandahållande av

självdeklarationer och andra till ledning vid taxering avlämnade uppgifter

torde några särbestämmelser knappast vara påkallade. Den av överståthål-

larämbetet för skyddande av dylika handlingar anvisade utvägen, att i mål

om falsk eller vårdslös deklaration endast utdrag av självdeklaration skulle

företes, skulle visserligen i fråga om dylika handlingar göra bestämmelse

om uteslutande av offentligheten vid förhandling onödig. Det kan dock knap­

past anses att företeende av hela deklarationen i dylikt mål alltid är obehöv­

ligt; att åklagaren till domstolen ingiver hela deklarationen i huvudskrift

eller avskrift, även då endast vissa delar därav åberopas, torde ofta framstå

som en naturlig åtgärd. Så länge deklarationen kvarligger hos domstolen,

gälla därå bestämmelserna i 36 §, varför tillämpning av eljest gällande se­

kretessbestämmelser blir utesluten, om förhandlingen hållits offentligt. För

självdeklarationer och andra taxeringsuppgifter samt för deklarationer och

uppgifter, som ligga till grund för beräkning av arvsskatt eller gåvoskatt,

gälla för närvarande vissa särskilda regler, som innebära bland annat att

dessa handlingar, då de åberopas vid domstol, i regel ej få offentligen före­

dragas eller i protokoll, utslag eller annan expedition intagas eller omnämnas

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 260-

i vidare män än som oundgängligen erfordras. Även om underlåtenhet att in­

taga dylik handling i protokoll efter de ändringar i 1937 års lag som nu fö­

reslås icke medför att eljest gällande sekretessbestämmelser kunna tilläm­

pas, torde bestämmelserna dock i viss mån kunna fylla en uppgift för att

skydda handlingarnas innehåll, då tillräckliga skäl icke anses föreligga för

förhandling inom stängda dörrar i fråga om dessa. Det torde i varje fall

ej vara nödvändigt att i förevarande sammanhang ändra dessa bestämmelser.

Såsom processlagberedningen framhållit synes frågan om editionsplikt be­

träffande allmänna handlingar falla inom sekretesslagstiftningens område.

Däremot torde bestämmelser om offentlighetens uteslutande vid domstol

hänföra sig till det i allmän lag reglerade processuella förfarandet och ej

kunna meddelas annat än i den ordning § 87 mom. 1 regeringsformen före­

skriver.

I förevarande sammanhang synes en redaktionell jämkning av 35 § böra

vidtagas. De föreslagna lagändringarna böra träda i kraft den 1 januari 1948,

samtidigt med nya RB.

Övriga lagstiftningsfrågor.

1 ett den 11 december 1946 avgivet betänkande (SOU 1946: 90) ha 1946

års lönestatistiksakkunniga framlagt förslag till utvidgning av den offentliga

lönestatistiken samt uttalat att förslaget borde föranleda ändring i 16 § 1937

års lag.

Enligt 16 § 1937 års lag gäller att för statlig eller kommunal statistik läm­

nade uppgifter, som avse namngivna enskilda personer, bolag eller andra en­

skilda samfälligheter, ej må utlämnas förrän tjugu år från uppgiftens datum

förflutit, därest ej den som däri avses samtycker till ett tidigare utlämnande

eller ock, med hänsyn till uppgiftens natur eller det ändamål för vilket den

åstundas och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för han­

den, att utlämnandet ej kommer att missbrukas till hans skada. Vid utläm­

nande böra erforderliga förbehåll göras.

De sakkunniga anföra i betänkandet att den offentliga lönestatistiken bör

kunna praktiskt utnyttjas såsom informationsmaterial dels för förhandlingar

om löneavtal, dels för den allmänna ekonomiska och sociala politiken. Då

den nuvarande, huvudsakligen på frivilligt lämnade uppgifter från arbets­

givare baserade statistiken är otillräcklig för dessa ändamål, föreslå de sak­

kunniga att den hos socialstyrelsen upprättade lönestatistiken skall på när­

mare angivet sätt utvidgas och att skyldighet skall stadgas för arbetsgivare

att på anmodan från socialstyrelsen lämna uppgifter rörande enskilda lön­

tagares arbetstids- och löneförhållanden. De sakkunniga anföra vidare att

inom den ekonomiska och sociala statistiken för närvarande icke offentlig­

göras uppgifter beträffande enskilda, namngivna företag. För att det löne-

statistiska materialet skall kunna till fullo utnyttjas i förhandlingsarbetets

intresse bör enligt de sakkunnigas mening socialstyrelsen beredas möjlighet

att efter framställning från partsorganisation, förlikningsman eller myndig­

het verkställa lönestatistiska undersökningar beträffande särskilda företag.

Kungl Maj:ts proposition nr 260.

33

Då utlämnande av löneslatistiska undersökningar beträffande särskilda före­ tag emellertid torde strida mot grunderna för 16 § 1937 års lag, anse de sak­ kunniga att förslaget bör föranleda ändring i denna lag.

I vissa över betänkandet avgivna yttranden har sekretessfrågan berörts.

Socialstyrelsen

har icke något att erinra mot de sakkunnigas förslag att sty­

relsen genom ändring i 1937 års lag skulle erhålla möjlighet att efter fram­ ställning från parisorganisation, förlikningsman eller myndighet verkställa lönestatistiska undersökningar beträffande särskilda företag. I andra yttran­ den ha däremot erinringar mot detta förslag gjorts.

Riksräkenskapsverlcet

av­

styrker de sakkunnigas förslag i denna del under hänvisning till att sådana undersökningar ligga utanför den egentliga statistikens begrepp.

Lantbruks-

styrelsen

finner ett sådant tillhandahållande åt partsintresset av individuella

löneuppgifter, som hittills och med rätta åtnjutit sekretesskydd, icke kunna betecknas såsom något statsintresse samt ifrågasätter, om ej verkställandet av sådana lönestatistiska undersökningar närmast sammanhänger med det under särskild utredning varande problemkomplexet om insyn i företagens ekonomiska förhållanden.

Statistiska centralbyrån

avstyrker de sakkunnigas

förslag i förevarande del samt framhåller att, om de statistiska uppgifterna icke vore skyddade, kunde befaras att villigheten att lämna dylika skulle i hög grad minskas och risken ökas för att ovederhäftiga uppgifter avgåves.

Kommerskollegium

anser att frågan borde närmare prövas i samband med

försöksundersökningar.

Ett av

1943 års sekretessutredning

avgivet yttrande har begränsats till frå­

gan hur det av de sakkunniga framlagda förslaget må kunna förverkligas med hänsyn till gällande sekretesslagstiftning. I särskilt yttrande har dock en ledamot av utredningen givit uttryck åt den meningen att den ifrågasatta ändringen av sekretessbestämmelserna vore onödig och i varje fall för närva­ rande borde anstå i avbidan på erfarenhet, huruvida något praktiskt behov därav kunde uppkomma, sedan lönestatistiken utvidgats på föreslaget sätt.

I sekretessutredningens yttrande framhålles i övrigt att 16 § 1937 års lag omfattade blott de för statistik lämnade uppgifterna; endast det till myndig­ het inkomna primärmaterialet vore således sekretesskyddat i den omfattning stadgandet angåve. Hos myndigheten upprättade bearbetningar vore däremot alltid offentliga. Uppenbart vore emellertid att skyddet för primärmaterialet skulle sakna betydelse, om upplysningar rörande namngivna enskilda perso­ ner, bolag eller andra enskilda samfälligheter i stället funnes tillgängliga i bearbetningar, som upprättats hos myndigheten. På grund av sekretessbe­ stämmelsen måste därför myndigheten, enligt sekretessutredningens mening, anses hindrad att upprätta bearbetningar med dylikt innehåll.

Sekretessutredningen framhåller vidare alt utlämnande icke vore ovillkor­ ligt förbjudet utan i vissa fall kunde ske samt att detta finge motsvarande tillämpning på upprättande och utlämnande av bearbetningar. Utredningen anför härom:

I första hand inställer sig därför frågan, huruvida en lagändring är be­ hövlig för att det lönestatistiska materialet skall kunna utnyttjas för förhand­ lingar om löneavtal; del kan ifrågasättas, om ej delta syfte skulle tillgodoses

34

Kungl Maj:ts proposition nr 260.

redan med lagrummets nuvarande lydelse. Svaret på denna fråga blir bero­

ende av vad som i detta sammanhang är alt hänföra till sådant missbruk

som avses i lagrummet. Det kan väl göras gällande att ett åberopande av

vissa statistiska sakuppgifter rörande särskilda företag vid avtalsförhand­

lingar ur allmän synpunkt icke kan anses som ett missbruk. Å andra sidan

kan det ej bortses från att de nuvarande reglerna om sekretesskydd, liksom

vissa andra därmed jämförliga bestämmelser, torde bygga på uppfattningen

att till skada är att hänföra varje ekonomisk förlust, som kan för närings­

idkare eller annan som avses i uppgifterna uppkomma genom åberopande av

dessa, samt att ett sådant åberopande av uppgifterna är att anse som miss­

bruk. Uppenbarligen skulle denna tolkning lägga hinder i vägen för uppgif­

ternas användande på sätt de sakkunniga tillänmat. Enligt sekretessutred­

ningens mening torde därför till förebyggande av ovisshet rörande lagrum­

mets innebörd bestämmelser i ämnet böra meddelas.

Beträffande utformningen av den ifrågasatta lagändringen anför sekretess­

utredningen:

En tänkbar utväg vore att sekretesskyddet helt upphävdes, såvitt fråga

är om lönestatistiska uppgifter. Det kan göras gällande att det skulle vara

meningslöst att bibehålla ett sekretesskydd för primärmaterialet, om motsva­

rande uppgifter ingå i bearbetningar som sakna sådant skydd. Häremot kan

emellertid framhållas att det icke torde vara erforderligt att i bearbetningarna

medtaga allt vad primäruppgifterna innehålla. De sakkunniga förutsätta att

undersökningar icke skola göras så detaljerade att enskilda arbetstagares

löneförhållanden röjas. Dessutom synas de sakkunniga utgå från att löne­

statistiska undersökningar bli erforderliga endast i begränsad omfattning.

Skäl kunna alltså föreligga att bibehålla sekretesskydd för primärmaterialet.

Sekretesskyddet måste emellertid begränsas på sådant sätt att det icke lägger

hinder i vägen för upprättande och utlämnande av de föreslagna lönestatis­

tiska utredningarna. För detta syfte torde vara tillräckligt att utlämnande av

bearbetningar i de fall och i den ordning Konungen bestämmer medgives till

förening av arbetsgivare eller arbetstagare för begagnande i samband med

avtalsförhandlingar. I detta sammanhang torde dock lagrummets nuvarande

lydelse böra något jämkas, så att av lagrummet klart framgår att det även

avser bearbetningar av primärmaterialet, vilka upprättats hos myndigheten.

Vad i lagrummet är stadgat om förbehåll torde böra göras tillämpligt även

i fråga om utlämnande enligt den nytillkomna bestämmelsen.

De sakkunnigas förslag och de åtgärder som i anledning därav böra vid­

tagas har behandlats av chefen för finansdepartementet i yttrande till stats­

rådsprotokollet den 11 april 1947 vid anmälan av proposition till riksdagen

angående förbättrad lönestatistik. Chefen för finansdepartementet tillstyrkte

att socialstyrelsen, på sätt de sakkunniga föreslagit, skulle erhålla möjlighet

att upprätta lönestatistiska undersökningar beträffande särskilda företag.

Den därav föranledda frågan om ändring i 1937 års lag skulle dock upptagas

i nu förevarande sammanhang.

I det av chefen för finansdepartementet avgivna yttrandet anföres vidare att

de anställda i visst företag, såsom i betänkandet föreslagits, borde beredas till­

fälle att genom ombud granska lönestatistisk uppgift beträffande förelaget, in­

nan uppgiften insändes. Om de anställda icke erhållit tillfälle till sådan gransk­

ning, borde socialstyrelsen äga rätt att utlämna uppgifter för granskning, i

den mån det funnes erforderligt och arbetsgivaren ej anfört tillräckliga skäl

däremot. Vid ändringen i 1937 års lag borde jämväl delta önskemål beaktas.

Kungi. Maj:ts proposition nr 260-35

Nu gällande bestämmelser i 16 § 1937 års lag få, såsom sekretessutred-

Departementt-

ningen framhållit, anses lägga hinder i vägen för myndighet att upprätta be-

chefen"

arbetningar rörande namngivna enskilda personer, bolag eller andra enskilda samfälligheter för begagnande vid förhandlingar om löneavtal. För att det lönestatistiska materialet skall kunna utnyttjas för sådant syfte böra därför sekretessbestämmelserna ändras. Jag anser detta lämpligen böra ske på det sättet att utlämnande av bearbetningar av lönestatistiska uppgifter i de fall och i den ordning Konungen bestämmer medgives till förening av arbetsgi­ vare eller arbetstagare för begagnande vid förhandlingar om löneuppgörelser eller förberedelser därtill. Vad sekretessutredningen anfört om viss jämkning av lagrummets nuvarande lydelse och om tillämpligheten av stadgandet om förbehåll vid utlämnande enligt den nytillkomna bestämmelsen

finner

jag

även böra iakttagas. Önskemålet om möjlighet för socialstyrelsen att utlämna lönestatistiska uppgifter till löntagarna för granskning torde även böra för­ anleda ett undantag från bestämmelserna i 16 § 1937 års lag. De nu angivna lagändringarna kunna lämpligen träda i kraft den 1 januari 1948.

På sätt framgår av statsrådsprotokollet för den 28 februari 1947 har jag vid behandlingen av fråga om vissa ändringar i den speciella bolagslagstiftning- en med anledning av den nya lagen om aktiebolag m. m„ beträffande vilken fråga proposition till riksdagen (nr 228) denna dag avlåtes, förordat ett till- lågg till 20 § 1937 års lag till skydd för handlingar i ärende rörande till- låtelse för aktiebolag att i balansräkning redovisa aktier i gemensamma pos­ ter. Förslag om ett sådant tillägg synes böra upptagas i förevarande sam­ manhang. Beträffande den närmare motiveringen till förslaget må hänvisas till vad jag sålunda tidigare anfört. Även denna lagändring bör, liksom den nya aktiebolagslagen, träda i kraft den 1 januari 1948.

I enlighet med de synpunkter som nu anförts ha inom justitiedepartemen­ tet upprättats bilagda1 förslag till

1)

lag angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränk­

ningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar;

samt

2)

lag om inskränkning av offentligheten vid domstol beträffande allmän­

na handlingar.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över sistnämnda lagför­ slag måtte för det i § 87 regeringsformen omfönnälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

1 Bilagorna, som Uro lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, ha här uteslutits.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Bilaga A.

Processlagberedningens förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Härigenom förordnas, att 10, 28, 36, 38 och 39 §§ lagen den 28 maj 1937

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skola er­

hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10

§.

Handlingar rörande polismyndighets, tullmyndighets eller allmän åklaga­

res verksamhet till förekommande eller beivrande av brott så ock handlingar

rörande användning av tvångsmedel i brottmål må ej utlämnas, såvida skä­

ligen kan befaras, att utlämnandet skulle motverka brotts upptäckande eller

brottmåls utredning eller åtgärder till förekommande av brott eller ock vara

menligt för rikets säkerhet eller för enskild person; dock må handling ej

i något fall hemlighållas längre tid än sjuttio år från dess datum, och vare

Konungen obetaget att, där särskilda omständigheter det påkalla, medgiva

utlämnande utan hinder av vad ovan stadgas.

26 §.

Handlingar som —-------- därtill samtycker.

Beträffande handlingar--------— deras datum.

Till myndighet inkomna eller där upprättade handlingar rörande någons

ansökan om inträde i advokatsamfundet eller eljest hans rätt att vara advo­

kat eller rörande disciplinärt förfarande mot advokat må, i vad de angå hans

ekonomiska ställning eller andras enskilda förhållanden, ej tidigare än sjut­

tio år efter handlingens datum utlämnas i vidare mån än handlingens ända­

mål kräver eller den handlingen sålunda angår därtill samtycker.

36 §.

Har i mål, som handlägges av domstol, förhandling hållits inom stängda

dörrar, må protokoll över sådan förhandling samt därvid företedda hand­

lingar icke utan domstolens tillstånd utlämnas, innan målet blivit skilt från

domstolens handläggning. Förekommer anledning, att förhandling i målet

skall äga rum inom stängda dörrar, må domstolen i avbidan på sådan för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

37

handling besluta, att handlingar, som inkomma i målet, icke må utan dess tillstånd utlämnas; har förhandling hållits inom stängda dörrar, må ock så­ dant beslut meddelas beträffande handlingar, som därefter inkomma. När domstolen skiljer sig från målet, äger den förordna, att dylika protokoll och inkomna handlingar samt dess beslut och dom i målet ej heller därefter må utlämnas förrän viss tid, i intet fall längre än sjuttio år, förflutit från dagen för förordnandet; därvid må dock, om det med hänsyn till målets beskaffen­ het finnes lämpligt, föreskrivas, att utlämnande före den sålunda bestämda tidpunkten må ske med enskilda parters samtycke.

Fullföljes mål, i vilket enligt förordnande, som i första stycket sägs, proto­ koll och handlingar i lägre rätt ej må utlämnas, må ej heller till högre rätt inkomna eller där upprättade handlingar i målet utan rättens tillstånd ut­ lämnas; ankommande på högre rätt att ej mindre pröva förordnande, som av lägre rätt meddelats, än även, om anledning därtill finnes, med avseende å rättens handlingar i målet meddela förordnande, som i första stycket sägs.

Över förordnande, som av domstol jämlikt denna paragraf meddelats, må ej föras särskild klagan.

Protokoll samt beslut och dom så ock handlingar, som företetts vid för­ handling i mål vid domstol, må ej hemlighållas på grund av andra stadgan - den i denna lag i vidare mån än som följer av 35 §.

38 §.

Där det------------- handlingars utlämnande. Kan handling, som enligt denna lag ej må utlämnas, antagas vara av bety­ delse som bevis i rättegång eller för förundersökning i brottmål, äge domstol, där rättegången föres eller fråga som hör till förundersökningen må upptagas, förordna, att handlingen skall för sådant ändamål tillhandahållas domstolen eller undersökningsledaren. Vad nu sagts gälle dock ej handlingar, som om- förmälas i 1-—5 samt 31 och 33 §§. Är handlingens innehåll sådant, att den som utfärdat handlingen ej enligt 36 kap. 5 § andra, tredje eller fjärde styc­ ket rättegångsbalken må höras som vittne därom, må handlingen ej företes som bevis. Ej heller må, med mindre synnerlig anledning förekommer där­ till, handling företes som bevis, om därigenom yrkeshemlighet skulle uppen­ baras.

39 §.

Vad i denna lag stadgas länder ej till inskränkning i sökandes, klagandes och andra parters rätt att i mål och ärenden hos domstol eller annan myndighet utbekomma protokoll, beslut eller dom. Andra handlingar, som enligt denna lag ej må utlämnas, må utbekommas allenast om det prövas kunna ske utan fara för missbruk; härvid skola erforderliga förbehåll göras.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1947.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

Bilaga B.

Processlagberedningens förslag

1

till

Lag

om inskränkning i vissa fall av offentligheten vid domstol beträffande

allmänna handlingar.

Härigenom förordnas som följer.

Företes i mål vid domstol allmän handling, som enligt vad därom är stad­

gat ej må till envar utlämnas, äge domstolen förordna, att förhandling i vad

den angår sådan handling skall hållas inom stängda dörrar. Meddelas så­

dant förordnande eller hålles ej förhandling i målet, må handlingen ej intagas

i protokoll. Ej heller må den i protokollet anmärkas eller eljest bringas till

parts eller annans kännedom i vidsträcktare mån än som erfordras på grund

av handlingens åberopande. Vad nu sagts om protokoll gälle ock dom samt

beslut, som meddelas skilt från protokollet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1947.

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

39

Vtclrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 8 maj

1947.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd, Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 6 maj 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Ivronprinsen- Regenten i statsrådet den 18 april 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lag­ rådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till

lag om inskränkning av offentligheten vid

domstol beträffande allmänna handlingar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsrådet B. Kjellin.

Lagrådet

lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet.

Åke Mossler.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet å Stockholms slott den 9 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och handels­

departementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetter­

berg, lagrådets den 8 maj 1947 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 18

april 1947 remitterade förslaget till

lag om inskränkning av offentligheten

vid domstol beträffande allmänna handlingar.

Med förmälan, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, hemställer före­

draganden, att det vid statsrådsprotokollet för den 18 april 1947 fogade för­

slaget till

lag angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om in­

skränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

ävensom det av

lagrådet granskade lagförslaget måtte genom proposition föreläggas riksda­

gen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprin­

sen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

4710U