2

efter befolkningstätheten m. in. ha några mera omfattande ändringar av arméns

fredsorganisation icke nu kunnat föreslås. Förslag framläggas emellertid

rörande viss ändring av arméledningens organisation, indragning av ett kaval­

leriregemente (Livregementet till häst), sammanslagning av träng-, tyg- och

intendenturtrupperna till ett nytt truppslag — underhållstrupperna — samt

en avsevärd reducering av antalet rid- och ackordhästar. Förslag framlägges

om effektivisering av arméns officersutbildning, i huvudsak enligt arméns offi-

cersutbildningskommittés förslag, innebärande bland annat organiserande av

arméhögskola och arméns truppslagsofficersskolor. I fråga om hemvärnet

föreslås såväl förberedelser för en utökning av krigsorganisationen i enlighet

med försvarskommitténs förslag som utökning av hemvärnsbefälet vid för­

svarsområdena.

I fråga om marinens organisation föreslås inga mera genomgripande föränd­

ringar. Kustartilleriet avses åtminstone tills vidare kvarstå inom marinen.

För flottan föreslås ersättningsbyggnad av ett antal lätta fartyg samt vissa

förändringar i gällande livslängdsberäkningar för fartygen. Frågan om ut­

flyttning av Stockholms örlogsvarv och örlogsstation till Stockholms skär­

gård föreslås snarast bli utredd. Flottans baseringsmöjligheter vid krig och

beredskap avses skola förbättras. I avseende på marinens personal förutsättas

inga större förändringar med undantag för en viss ökning av mariningenjör-

kåren. De marina underofficerskårernas arbetsuppgifter, ansvarsområden m. m.

föreslås bli föremål för särskild utredning. Utbildningen för flottans stam­

manskap och värnpliktiga föreslås omlagd. I samband härmed skapas en ny

central utbildningsanstalt benämnd flottans värnpliktsskola. Enligt förslaget

skola Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands kustartilleridetachement tills

vidare bibehållas samt luftvärnskanonutbildningen rationaliseras. Sjö va ins­

kären avses få fastare organisation.

Beträffande flygvapnet innebär förslaget i huvudsak följande. Nuvarande

flygförband bibehållas med undantag för spaningsflottiljen F 2, som indrages.

Bedan beslutad förskjutning från bomb-(attack-) och spaningsförband till

dagjaktförband fullföljes. Dagjaktflyget utbygges därutöver inom flottilj­

organisationens ram, varvid i första hand tre flottiljer förstärkas med 50 %.

Nattjaktflyg tillkommer genom ombildning av en attackflottilj. Luftbevak­

ningen överföres till flygvapnet och moderniseras. Vissa inspektionsorgan till­

komma. Väsentliga omläggningar av personalorganisationen företagas. Vissa

utbildningsanstalter omorganiseras och en radarskola tillkommer.

I övrigt må här nämnas förslag om provisorisk förstärkning av personal-

vårdsorganisationen och ökning av den på militära syften inriktade forsk­

ningsverksamhetens resurser, bland annat genom utbyggnad av den försvars-

medicinska forskningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 206.

3

Utdrag av •protokollet över för sv ar särenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet å Stockholms slott den 9 april 1948.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

U

ndén^, statsråden

W

igforss

, S

köld

, Q

cjensel

, G

jöres

, D

anielson

, V

ougt

, Z

etterberg

,

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, M

ossberg

, W

eijne

, K

ock

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, vissa frågor rörande försvarets

organisation och anför därvid följande.

Avd. I. INLEDNING.

Genom beslut vid 1942 års riksdag (propositionen 210, riksdagens skrivelse

374) fastställdes en plan för den fortsatta utbyggnaden och organisationen av

landets försvarskrafter under en femårsperiod, omfattande budgetåren 1942/43

—1946/47.1 sammanhang med beslutet gjordes även uttalanden om kostnaderna

för försvaret för tiden efter femårsprogrammets genomförande, men beslutet

innefattade likväl icke något principavgörande rörande försvarsorganisationens

gestaltning för tiden efter budgetåret 1946/47.

För att erhålla underlag för den utredning angående försvarsorganisationens

utformande efter femårsperiodens slut, som bedömdes erforderlig, uppdrog

min företrädare i ämbetet den 28 juni 1944 åt överbefälhavaren att utarbeta

organisationsförslag på grundval av strategiska bedömanden samt under hän­

synstagande till erfarenheterna från det då pågående kriget och till utvecklings­

tendenserna.

Den fortsatta utredningen ansågs lämpligen böra utföras inom försvars­

departementet av särskilda för ändamålet tillkallade sakkunniga. I samband

med att i propositionen 1945: 45 fråga underställdes riksdagen om utläggande

av vissa beställningar för flygvapnet framlades för riksdagen vissa riktlinjer,

efter vilka försvarsorganisationen kunde tänkas bliva utformad under tiden

närmast efter den löpande femårsperiodens utgång. Sedan riksdagen i skrivelse

den 13 juni 1945, nr 368, i det väsentliga givit sin anslutning till vad i nämnda

sammanhang yttrats, bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1945

chefen för försvarsdepartementet att åt en kommitté — 1945 års försvarskom-

mitté — uppdraga att verkställa utredning rörande försvarets organisation efter

utgången av budgetåret 1946/47 samt framlägga de förslag, som av utred­

ningen kunde föranledas.

Med stöd av nämnda bemyndigande utsåg min företrädare i ämbetet samma

dag

4

till ledamöter i kommittén landshövdingen i Stockholms län K. S. Levinson,

ledamoten av riksdagens första kammare, chefredaktören J. E. Andersson,

partisekreteraren i socialdemokratiska partistyrelsen S. Andersson, direk­

tören i lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolag E. Bjelle, ledamoten av

riksdagens första kammare, direktören K. G. Ewerlöf, förbundssekreteraren i

svenska metallindustriarbetareförbundet A. Geijer, ledamöterna av riksdagens

andra kammare, redaktören K. H. Hagberg och deputeraden i riks­

banken D. E. Hall, ledamoten av riksdagens första kammare, godsägaren

K. E. H. von Heland, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören A.

Å:son Törnkvist samt bankdirektören J. Wallenberg, därvid Levinson tillika

anmodades att i egenskap av ordförande leda kommitténs arbete,

till generalsekreterare i kommittén statssekreteraren i försvarsdepartemen­

tet N. R. W. Lundberg samt

till sakkunniga chefen för arméstaben, generalmajoren G. I. Backlund, då­

varande chefen för försvarsstaben, generalmajoren greve C. A. Ehrensvärd

(sedermera i anledning av utnämning och ändrad tjänstgöringsort ersatt av

souschefen vid försvarsstaben, översten greve T. C. Bonde), souschefen vid

marinförvaltningen, konteramiralen S. H:son Ericson, professorn vid konjunk­

turinstitutet E. F. Lundberg, direktören R. A. Malcolm, souschefen vid flygsta­

ben, översten vid flygvapnet K. J. A. öilfverberg och krigsrådet vid försvarets

civilförvaltning E. T. H. Ström.

Yidare ställdes efter hand ett avsevärt antal experter till kommitténs för­

fogande.

Med hänvisning till de allmänna riktlinjer för utredningsarbetet, vilka an­

givits i nämnda proposition och riksdagsskrivelse, anfördes i de i samband

med kommitténs tillsättande meddelade direktiven bland annat följande:

Erfarenheterna från det andra världskriget, vilket inneburit en delvis genom­

gripande utveckling av krigstekniken, måste i skilda hänseenden påverka även

den nu gällande så sent som år 1942 beslutade försvarsorganisationen. En viktig

uppgift för försvarskommittén bleve att söka ytterligare anpassa försvarets orga­

nisation och inriktning efter dessa erfarenheter. Ifrågavarande erfarenheter, som

ofta icke vore entydiga, måste granskas och sovras. De måste bedömas med hän­

syn tagen till vårt lands speciella förhållanden och ekonomiska möjligheter. Det

material och de slutsatser, som framkomme som resultat av den inom försvarsled­

ningen pågående utredningen, måste härvid tillgodogöras. De rön, som särskilt

under beredskapstiden gjorts inom vårt land, måste beaktas och resultatet av den

forskningsverksamhet på det militära området, som under denna tid energiskt be­

drivits, tillvaratagas i den mån så borde ske. Målet måste vara en ytterligare

effektivisering och modernisering av försvarsmedlen och försvarsorganisationen

inom ramen för våra ekonomiska möjligheter och med aktgivande på att försvars­

organisationen — exempelvis genom långt driven motorisering — icke bleve i så

hög grad beroende av tillförsel från utlandet eller av industriell kapacitet, att

den vid avspärrning icke kunde effektivt under längre tid fungera. Denna del av

utredningen måste ske förutsättningslöst även i den meningen att utredningen

icke finge tveka att slopa eller med andra försvarsanstalter ersätta sådana delar

av försvarsorganisationen, som till äventyrs kunde finnas icke längre ha berät­

tigande. Krigserfarenheterna utvisade nödvändigheten för en försvarsorganisation

att äga en effektiv och modern utrustning och den snabba utvecklingen under de

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

5

senare åren hade framkallat behov av en komplettering av försvarets materiel-

utrustning med nya försvarsmedel. Även de taktiska metoderna och därmed de

krav, som ställdes på de särskilda försvarsenheternas organisation och samman­

sättning, hade påverkats av den senaste tidens utveckling. De sålunda refererade

synpunkterna borde uppmärksammas av försvarskommittén. Dess uppgift bleve

att noggrant beakta de vunna erfarenheterna vid övervägandena rörande försvars­

organisationens utformning men även tillse, att möjligheter skapades för att så

skulle kunna ske även successivt i fortsättningen.

Med avseende å övningstiden för de värnpliktiga hade riksdagen i sin för­

berörda skrivelse framhållit, att några delade meningar icke rådde därom att,

såsom krigserfarenheterna också bestyrkt, en god utbildning vore en viktig för­

utsättning för att ett försvarsväsende skulle kunna effektivt fylla sina uppgifter.

Frågan om övningstidens längd borde, erinrade riksdagen, givetvis bedömas från

denna utgångspunkt och med hänsyn tagen till den skärpning i olika hänseenden

av de krav, som det moderna kriget ställde på den enskilde soldaten. Riksdagen

hade tillika framhållit, att vid utredningsarbetet hänsyn även borde tagas till att

den minskning i värnpliktskontingenterna, som bleve en följd av nativitetsminsk-

ningen under 1920-talet och någon tid därefter, nödvändiggjorde en utbildning

av alla vapenföra. Dessa synpunkter borde vid utredningsarbetet uppmärksammas.

Vid utredningen borde även övervägas lämpliga åtgärder i syfte att undvika att

värnpliktiga, utbildade i vapentjänst, i så relativt stor utsträckning som för när­

varande vore fallet toges i anspråk för andra uppgifter i krigstid. Såsom riks­

dagen anfört borde uppmärksamhet jämväl ägnas frågan om de inskrivningsskyl-

digas uttagning till värnpliktstjänstgöring, så att befogade invändningar ur hälso­

synpunkt icke kunde framställas.

Vid utredningen måste de ekonomiska synpunkterna noga beaktas. En ingå­

ende granskning av organisationen borde ske i avsikt att skära bort alla kost­

nader, som icke vore strängt nödvändiga, och för att skapa betingelser för större

stramhet i medelsanvändningen. Resultatet av det genom olika organ pågående

rationaliseringsarbetet borde härvid utnyttjas.

Kommittén syntes vid sin översyn av försvarsorganisationen ur dessa syn­

punkter komma att stöta på vissa svårigheter i arbetsorganisatoriskt hänseende.

Då det vore angeläget, att pågående besparingssträvanden inom försvaret icke

försvårades, finge det förutsättas, att kommittén sökte lägga sitt arbete så att det

rationaliseringsarbete, som bedreves av förvaltningsmyndigheterna och av statens

organisationsnämnd, kunde i möjligaste mån ostört fortgå. Lämpligen borde

utredningen använda dessa organ för de rationaliseringsundersökningar, som

funnes påkallade, och borde eftersträva att samordna dessa undersökningar med

de eljest pågående.

Det borde vara möjligt att på denna väg, genom en rationaliserad och för­

enklad organisation, ernå åtskilliga besparingar och påtagligt minska försvarets

andel i de totala statsutgifterna. Om så icke prövades möjligt i tillräcklig omfatt­

ning och förhållandena syntes möjliggöra fredens bevarande i vår närmaste om­

givning, kunde det — med hänsyn till vårt lands ansträngda finansiella läge efter

försvarsberedskapens avveckling -—- bliva erforderligt att åstadkomma kostnads­

minskningar genom justeringar i den organisationsram, som genom 1942 års för­

svarsbeslut avsetts för försvaret. Härvid borde iakttagas, att den blivande för­

svarsorganisationen kundo effektivt fungera och från fred snabbt omställas till att

slagfärdigt möta angreppsföretag mot vårt land. Det bleve utredningens uppgift

att med beaktande härav framlägga förslag till den avvägning som i dessa hän­

seenden kunde bliva erforderlig.

Departementschefen erinrade, att beträffande ett par av de frågor, på vilka

kommittén finge anledning ingå, utredningar redan förelåge, verkställda av sär­

skilt tillkallade sakkunniga, under det att andra spörsmål, som vid försvarskom-

0

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

mitténs arbete komme att beröras, vore föremål för utredning i annan ordning.

Flertalet av dessa utredningar kunde icke bedömas isolerade från den på försvars-

kommittén ankommande utredningen rörande försvarets organisation. Resultaten

av berörda delutredningar borde antingen överlämnas till försvarskommittén för

övervägande i samband med fullgörandet av dess uppdrag eller också hänskjutas

till kommittén för yttrande, med ledning varav finge bedömas i vad mån olika

förslag kunde realiseras utan avbidan på en omprövning av försvarsorganisa­

tionen i stort. Å andra sidan kunde det komma att visa sig lämpligt att till sär­

skild utredning hänskjuta vissa frågor, som fölle under eller hade samband med

kommitténs uppdrag. Skulle det vid bedrivandet av kommitténs arbete visa sig

påkallat och lämpligt att till särskild utredning utbryta vissa spörsmål, som till­

hörde det kommittén givna uppdraget, borde det vara kommittén obetaget att

göra framställning i sådant hänseende.

Kommittén borde vidare, i den män så prövades erforderligt, före det slutliga

ståndpunkttagandet i uppkommande personalfrågor av större betydelse träda i

kontakt med de civila och militära personalsammanslutningar, som berördes av

dylika frågor.

Det borde åligga kommittén att utarbeta fullständiga och noggranna beräk­

ningar rörande kostnaderna för den försvarsorganisation, som av densamma för­

ordades, såväl övergångskostnader som slutliga kostnader. Kommittén borde

vidare ha att framlägga förslag rörande sättet för genomförandet av de åtgärder

som funnes böra vidtagas. Huruvida det förslag som av kommittén framlades

borde begränsas till att avse viss tidsperiod — exempelvis ytterligare en fem­

årsperiod — eller kunde utformas att omspänna en längre tid, lämnade departe­

mentschefen öppet i avbidan på den bedömning av läget och möjligheterna i be­

rörda hänseende som i första hand borde verkställas genom kommitténs försorg.

Det förberedande utredningsarbete, som i anledning av förenämnda uppdrag

den 28 juni 1944 till överbefälhavaren bedrevs inom högkvarteret, syftade ur­

sprungligen närmast till en femårsplan, avsedd att följa efter den år 1942 be­

slutade. I skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 11 oktober

1945 anmälde emellertid överbefälhavaren, att nytillkomna omständigheter

och förnyade överväganden lett honom till en reviderad uppfattning, till

vilken försvarsgrenscheferna anslutit sig, samt att han med anledning därav

givit nya anvisningar för försvarsgrenschefernas utredningsarbete. Anvis­

ningarna innebure i huvudsak, att något förslag till ny femårsplan icke skulle

framläggas utan att partiella reformer i stället skulle genomföras successivt.

Till försvarskommittén överlämnades sedermera en inom högkvarteret

utarbetad, den 11 oktober 1945 dagtecknad strategisk studie, som legat till

grund för det därstädes bedrivna arbetet med utarbetandet av en ny försvars­

organisation, och under vintern 1945—1946 mottog kommittén efterhand för­

slag om försvarets högsta ledning, om försvarsgrenarnas organisation, om

kostnader av för försvaret gemensam natur och om reviderad militärterritoriell

indelning. I skrivelse den 7 april 1946 lämnade överbefälhavaren en av­

slutande sammanfattning av dessförinnan framlagda delförslag. I sina redo­

görelser för resultatet av de verkställda utredningarna betonade överbefäl­

havaren bland annat, att han icke i dåvarande läge ansett sig kunna föreslå

genomgripande organisatoriska förändringar, som först på lång sikt medförde

besparingar men till en början merutgifter. Han förklarade sig emellertid

7

avse, att, alltefter det förhållandena därtill föranledde, avgiva nya förslag

samt därvid sträva efter att genom rationaliseringar och förenklingar av freds-

organisationen tillvarataga alla möjligheter till besparingar.

I skrivelse den 14 juni 1946 till chefen för försvarsdepartementet anmälde

försvarskommittén, att kommittén i anledning av överbefälhavarens förslag för

sin del funnit nödvändigt att med undanskjutande tills vidare av frågan om

den utrikespolitiska utvecklingen söka vinna överblick över de möjligheter,

som kunde föreligga att med utgångspunkt från dittills gjorda rön på militär­

teknikens område genom mera genomgripande organisatoriska förändringar

nedbringa kostnaderna för försvarets fredsorganisation. I sådant syfte anhöll

kommittén — med överlämnande av en promemoria angående frågor beträf­

fande vilka skilda ledamöter av kommittén önskat utredning att åt över­

befälhavaren måtte uppdragas att verkställa utredning rörande de för­

ändringar i försvarsorganisationen, som med samtidigt tillgodoseende i

största möjliga utsträckning av effektivitetens krav borde ifrågakomma

för att begränsa de årliga försvarskostnaderna till alternativt 650, 750

och 900 miljoner kronor med iakttagande av att i kostnaderna skulle in­

begripas årskvoter för all erforderlig ersättnings- och nyanskaffning av ma­

teriel ävensom kostnader för grundavskrivningar å byggnader samt att kost­

naderna skulle angivas efter pris- och löneläget den 1 juli 1946.

Genom skrivelse den 21 juni 1946 uppdrog chefen för försvarsdepartemen­

tet åt överbefälhavaren att under hänsynstagande till nämnda promemoria

verkställa och till försvarskommittén överlämna den av kommittén begärda

utredningen. Denna överlämnades av överbefälhavaren till kommittén i tre

etapper, nämligen den 2 december 1946 samt den 12 februari och den 15 mars

1947. I anslutning härtill överlämnade överbefälhavaren vidare den 31 mars

1947 till kommittén en sammanfattning benämnd »Överbefälhavarens försvars-

förslag. Mars 1947».

Med skrivelse den 25 november 1947 har 1945 års försvarskommitté till full­

görande av sitt uppdrag till chefen för försvarsdepartementet överlämnat betän­

kande med förslag angående försvarets organisation, del 1 och 11 (SOU

1947: 72 o. 73), av vilka del I innefattar kommitténs förslag och del 11 vissa

av kommitténs ledamöter och sakkunniga till förslaget fogade särskilda yttran­

den. Vidare ha i särskild ordning överlämnats förslag till personalförteck­

ningar in. m. samt en till betänkandet hörande hemlig del, innehållande upp­

gifter rörande försvarsgrenarnas krigsorganisation m. m: I skrivelsen har an­

mälts, att kommittéledamoten Törnkvist sedan slutet av april 1947 på grund

av sjukdom varit förhindrad deltaga i kommitténs överläggningar och beslut.

För huvuddragen av försvarskommitténs förslag kommer en redogörelse att

lämnas i det följande. I den mån ställningstagandet därvid föranleder därtill,

kommer jag att närmare redogöra för innebörden av förslagen vid behand­

lingen av de enskilda punkterna i betänkandet.

Över försvarskommitténs förslag ha yttranden infordrats av följande myn­

digheter m. fl., nämligen överbefälhavaren, chefen för armén — efter hörande

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

8

Kungl. Majsts proposition nr 206.

av samtliga militärbefälhavare, kemvärnschefen och chefen för väg- och vatten­

byggnadskåren —, chefen för marinen — efter hörande av marindistriktsche-

ferna, chefen för kustflottan, inspektören för kustartilleriet och chefen för sjö-

värnskåren —, chefen för flygvapnet, arméförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen, försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning,

krigsmaterielverket, försvarets fabriksstyrelse, arméns fortifikationsförvaltning,

sjökarteverket, krigsarkivet, nämnden för armémuseum, försvarets forsknings­

anstalt, försvarsväsendets radioanstalt, försvarets socialbyrå, styrelsen för för­

svarets läroverk, försvarsväsendets personalvårdsnämnd, statens arbetsmark­

nadskommission (arbetsmarknadsstyrelsen), civilförsvarsstyrelsen, bevaknings-

inspektören, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut i vad avser väderleksorganisationen inom försvaret, luft-

fartsstyrelsen, statskontoret — särskilt i vad avser förekommande frågor om

övergångsstater och reservstater —, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd,

statens organisationsnämnd, kommerskollegium, riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap, statens industrikommission och 1946 års militära förvalt-

ningsutredning.

Vidare har tillfälle att yttra sig över försvarskommitténs betänkande beretts

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Gotlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Gävle­

borgs, Västemorrlands och Norrbottens län, skytteförbundens överstyrelse, sty­

relsen för svenska pistolskytteförbundet, styrelsen för svenska sportskytteför-

bundet, centralförbundet för befälsutbildning, styrelsen för frivilliga motorcykel­

kåren, överstyrelsen för riksförbundet Sveriges lottakårer, överstyrelsen för

svenska röda korset,, centralstyrelsen för föreningen svenska blå stjärnan, sven­

ska brevduveförbundet, hemvärnsrådet, maritima ungdomsrådet, svenska aero-

klubben, centralkommittén Folk och Försvar, föreningen Sveriges flotta, riks­

förbundet för Sveriges försvar, svenska officersförbundet, svenska underoffi-

cersförbundet, försvarsväsendets underbefälsförbund, centralstyrelsen för de

svenska reservofficersförbunden, svenska reservunderofficersförbundet, värn­

pliktiga officerares riksförbund, värnpliktiga underofficerares förening, statsver­

kens ingenjörsförbund, försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund, för­

svarsverkens civila personals förbund, svenska teknologföreningen, försvarets

civila tjänstemannaförbund, civilmilitära tjänstemannaförbundet, civilförvalt­

ningens personalförbund, Sveriges arbetsledarförbund, svenska militärläkar-

föreningen, svenska militärveterinärsällskapet, försvarsväsendets radioanstalts

personalförening, landsorganisationen i Sverige, svenska arbetsgivareföre­

ningen, riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund och tjän­

stemännens centralorganisation. I anledning av betänkandet ha flottans reserv-

officersförbund och svenska polisförbundet i ingivna skrifter yttrat sig över

vissa delar av kommitténs förslag. Vidare har lantbruksstyrelsen överlämnat

en skrift av Kalmar läns södra hushållningssällskaps hästavelsnämnd angående

arméns remontering.

I den omfattning ställningstagandet i det följande därtill föranleder kom­

9

mer en redogörelse för innehållet i yttrandena att lämnas under de särskilda

avsnitt, som därav beröras. Om därvid annat icke angivits, ha de behandlade

förslagen i stort sett tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Chefen för marinen och marinförvaltningen ha avgivit gemensamt yttrande

och därvid benämnt sig marinledningen. Vid återgivandet av remissyttrandena

i fortsättningen kommer denna benämning att användas för att beteckna dessa

båda myndigheter.

Vissa delar av förevarande ärende äro av den natur, att närmare redogörelse

för deras innebörd än som av det följande framgår icke bör lämnas till stats­

rådsprotokollet. Ytterligare upplysningar torde emellertid få lämnas genom

de handlingar, som komma att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Avd. II. ALLMÄNNA SYNPUNKTER.

I.

Strategiska synpunkter på frågan om försvarets ordnande.

A. Krigsteknikens utveckling och det moderna kriget.

I den i det föregående omförmälda sammanfattning, som överbefälhavaren

överlämnat till försvarskommittén, har under rubriken »Det nutida kriget»

lämnats en redogörelse för de moderna stridsmedlen och därmed samman­

hängande betvingelsemetoder. Försvarskommittén har i sitt betänkande redo­

gjort för överbefälhavarens synpunkter härutinnan.1 Rörande den närmare

innebörden därav torde få hänvisas till betänkandet s. 14—22.

Försvarskommittén.

Försvarskommittén har för sin del i detta ämne anfört följande.

Den redogörelse för det nutida krigets stridsmedel och betvingelsemetoder,

som överbefälhavaren sålunda lämnat, överensstämmer i stort sett med för-

svarskommitténs uppfattning om förhållandena på detta område. Redan

i början av det andra världskriget satte tekniken och de tekniska hjälpmedlen

sin prägel på operationerna och under krigets gång blev detta i ökad grad

fallet. Den militärtekniska utvecklingen försiggick språngvis och under

ianspråktagande av de krigförande makternas alla för ändamålet tillgängliga

resurser. Kulmen nåddes i och med atombombens utexperimenterande och

användande. Även om utvecklingen efter krigsslutet icke fortgått i samma

tempo som dessförinnan, har densamma förvisso icke avstannat. Vid den fort­

satta sammanställningen och bearbetningen av forskningsresultat och prak­

tiska erfarenheter ha segrarmakterna efter krigsslutet kunnat tillgodogöra

sig även motståndarnas senaste rön.

Må vara, att de resultat, som utvecklingen på militärteknikens område

redan avsatt, måste anses synnerligen betydelsefulla, så är försvarskommittén

i likhet med överbefälhavaren icke benägen att betrakta dem såsom omväl­

vande i fråga om formerna för krigföringen. Även om den fortsatta utveck­

lingen kan tänkas komma att leda till en dylik omvälvning, råder dock allt­

jämt icke blott på atomfysikens utan även på andra teknisk-vetenskapliga

områden av militär betydelse i åtskilliga hänseenden stor ovisshet. I ett fler­

tal fall kunna visserligen redan nu de sannolika utvecklingslinjerna skönjas.

Kvar står dock att — såsom överbefälhavaren framhållit — många av andra

världskrigets nya stridsmedel ännu knappast hunnit längre än till eller strax

över försöksstadiet och att man därför under relativt lång tid måste vara

osäker såväl om deras närmare utformning som om deras slutliga använd­

ningsområden. För närvarande föreligga sålunda icke förutsättningar att er­

1 Därjämte finnes sammanfattningen i sin helhet utgiven i tryck under titeln »Vårt

framtida försvar. Överbefälhavarens förslag.»

11

sätta det förhållandevis goda försvar, som vi nu ha, med stridskrafter av

helt ny struktur och sammansättning. Såsom överbefälhavaren påpekat, har

heller intet av de länder, som deltagit i det senaste världskriget, ansett sig

kunna på teknikens nuvarande ståndpunkt inrikta sig på en så radikal lösning

av försvarsproblemet. Enligt försvarskommitténs mening blir det därför

nödvändigt att tills vidare i huvudsak bygga på nuvarande grundvalar. Detta

bör dock självfallet ej hindra, att teknikens landvinningar i särskilda hän­

seenden successivt tillvaratagas för försvaret. Därvid får i det särskilda fallet

övervägas, om och i vad mån ett nyskapat stridsmedel kan och bör träda i

stället för ett nu förefintligt av konventionell typ.

Av det nu anförda följer, att försvarsorganisationen enligt kommitténs

mening icke kan i alla sina enskildheter bindas för längre tid. Vid översynen

av organisationen gäller det därför att tillse, att densamma, i den mån för­

hållandena medgiva, göres så elastisk, att utrymme för moderniseringar och

förbättringar kan beredas inom den organisatoriska ramen.

Det ligger även i linje med försvarskommitténs syn på frågan om den

militärtekniska utvecklingen, att vårt land noggrant och i den utsträckning

våra resurser medgiva följer denna utveckling för att om möjligt i god tid

kunna få fram ändamålsenliga stridsmedel samt därigenom i görligaste mån

säkerställa sig mot överraskningar. För sådant ändamål finnes redan nu in­

rättad en försvarets forskningsanstalt med uppgift att under Kungl. Maj:t

omhänderha den på militära syften inriktade naturvetenskapliga och teknisk­

vetenskapliga forskningen. Det ligger i sakens natur, att ett litet land som

vårt icke kan avse tillnärmelsevis så betydande belopp för forsknings- och

försöksverksamhet som en stormakt. Även den begränsade tillgången på för

sådan verksamhet kvalificerad personal torde här sätta en gräns för våra

möjligheter. Starka skäl tala emellertid för att vi i mån av vår förmåga ställa

erforderliga resurser till förfogande för ifrågavarande ändamål.

Av erfarenheterna från andra världskriget äro de, som ha avseende å luft­

krigföringen, särskilt framträdande. Framför allt denna form av krigföring

har genom sin inriktning icke blott mot fasta försvarsanstalter och rörliga

stridskrafter utan även mot civilbefolkning, försörjning och kommunikationer

givit det nutida kriget dess totala karaktär och har därför ställt särskilda an­

språk på luftförsvar och civilförsvar. Utvecklingen inom teletekniken har

vidare öppnat möjlighet såväl för en angripare att utföra flyganfall även under

mörker och i dålig sikt som för försvararen att på ett tidigare stadium upp­

täcka sådana anfall.

Även i fråga om sjökrigföringen har radar visat sig vara av stor be­

tydelse. För sjöstridskrafternas del peka erfarenheterna från luftkriget i

övrigt på behovet av jaktskydd, framför allt för större fartyg och för fartyg

överhuvudtaget, när do befinna sig till sjöss. I den man sådant skydd i till­

räcklig omfattning icke kan beredas, inställer sig kravet på övergång till en

lätt flotta, som till sjöss är förhållandevis svår att nedkämpa från luften och

som kan skyddas i bergrum på sina baser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

För arméns vidkommande aktualiserar flyghotet mot kommunikationerna

samt invasionsteknikens utveckling — särskilt luftlandsättningens tillkomst

— kravet på större terrängframkomlighet och snabbhet.

Vid utarbetandet av kommitténs förslag bar det visserligen varit möjligt

att i en del hänseenden tillgodogöra sig nu berörda krigserfarenheter. Att

till fullo draga ut konsekvenserna av dem synes emellertid, med hänsyn till

föreliggande bundenhet vid nuvarande materielutrustning, icke för närvarande

kunna ifrågakomma.

En annan krigserfarenhet är, såsom också överbefälhavaren konstaterat,

att de aktiva motmedlen mot pansartrupp starkt utvecklats, särskilt de som

komma till användning vid bekämpning från luften och på närstridshåll —

i senare fallet projektiler och laddningar med riktad sprängverkan — samt

att stridsvagnar på grund av motmedlens ständigt ökade effekt icke längre

användas för självständiga stridsuppgifter i samma utsträckning som under

krigets första år. Försvarskommittén tilltror sig icke att härav draga några

bestämda slutsatser beträffande stridsvagnsvapnets framtida betydelse. En­

ligt kommitténs mening giva emellertid nyssnämnda omständigheter anled­

ning till viss tveksamhet beträffande frågan, huruvida det militära värdet

av detta vapen framdeles kan komma att motsvara de betydande kostnader,

som detsamma, särskilt för materielens förnyande, drager. Kommittén håller

före, att man i detta hänseende bör ställa sig avvaktande. Då det befintliga

stridsvagnsbeståndet med nu för sådan materiel gällande livslängdsberäkningar

icke behöver förnyas inom de närmaste tio åren, finnes tydligen rådrum för

ytterligare överväganden av hithörande spörsmål. Yad angår luftvärnet släpar

detta med hänsyn till ökningen av flyghastigheten och flyghöjden för när­

varande efter i utvecklingen. Genom relativt lätt genomförbara förbätt­

ringar av den nuvarande materielen synas emellertid goda möjligheter till

en avsevärd effektivisering av luftvärnet föreligga. Beträffande såväl luft­

värnet som artilleriet gäller, att de kunna röna inflytande av raketvapnens

utveckling.

I denna del ha vissa av kommitténs ledamöter och sakkunniga i de vid för-

svarskommitténs betänkande fogade särskilda yttrandena framhållit

vissa speciella synpunkter.

Sålunda har kommitténs ordförande funnit det böra beaktas, att osäker­

het ännu gjorde sig gällande i fråga om den på erfarenheterna från det senaste

världskriget grundade krigstekniska utvecklingen.

Kommittéledamöterna Elon Andersson och Sven Andersson ha i ett

gemensamt yttrande framhållit bl. a. följande.

Den ovisshet, som ännu råder om det internationella lägets utveckling,

måste givetvis påverka bedömandet av Sveriges försvarspolitiska problem.

Såsom försvarskommittén i sitt betänkande hävdar är det med hänsyn därtill

nödvändigt att de förändringar i försvarets organisation, som nu kunna komma i

fråga, ske under beaktande av att försvarets effektivitet under de närmaste åren

icke påtagligt försvagas. Genomgripande förändringar i den organisation, som

13

under världskrigets beredskapstid utbyggdes och prövades, böra därför nu ej

genomföras. Även övriga omständigheter, såsom osäkerhet om de nya strids­

medlens utveckling och inverkan på krigföringen, tala för att tiden ännu icke

är inne för en radikal förändring av organisationen, grundad på en militär­

teknisk utveckling, om vars slutliga struktur man ännu intet eller ringa vet.

Detta förhållande får emellertid icke tagas till intäkt för ett fastlåsande av

organisationen i de konventionella former, som kännetecknade krigstekniken

under 1930-talet. Tillräckligt många tekniska och taktiska förändringar hade

vid andra världskrigets slut så klart kunnat konstateras att de böra ge anled­

ning till en begynnande omprövning. Det torde här räcka med att framhålla

den alltmer ökade användningen av lufttrupper och mekaniserade förband,

flygkrigets utveckling, särskilt i fråga om kommunikationsledernas förstöring

och dess insats mot fartyg, samt tillkomsten av fjärrstyrda vapen och atom­

bomben. Det är riktigt, som försvarskommittén framhåller, att ingen stormakt

av dessa anledningar helt ändrat organisationen av sitt försvar. För en liten

stat, där både de materiella och de personliga tillgångarna äro otillräckliga

för den massverkan, som stormakterna kunna åstadkomma, kan det dock bli

nödvändigt att söka ernå effektivitet i försvaret även på andra vägar än genom

att öka de operativa förbandens rörlighet och slagkraft.

De slutsatser, till vilka ifrågavarande kommittéledamöter med nu angivna

utgångspunkter kommit, återgivas i det följande i anslutning till redogörelsen

för huvuddragen av kommitténs förslag.

Kommittéledamoten

Hagberg

har i förevarande avseende anfört följande.

Krigsutvecklingen synes för ett litet land ha passerat det skede, när en väl­

dig koncentration av tunga stridsformationer kunde utveckla sin kraft. En på

flygets område övermäktig motståndare kan genom förstörelse av kommunika­

tioner, kraftverk och större industrier lamslå stridskrafter av konventionell

uPPbyggnad och omfattning långt snabbare än stridskrafter som har sin ut­

rustning, sina stridsuppgifter och formering i själva hemorten. Det fria kriget

har ingått som en viktig del i de reguljära stridskrafternas sammandrabb­

ningar och dess utveckling har blivit så mycket nödvändigare som möjlig­

heterna för en modem stormakt att luftledes landsätta 10 000, ja 100 000 sol­

dater långt inne i landet skapats. Ju fler svenskar som på hemorten står be­

redda att stoppa en angripare med handvapen, andra lättare vapen och spräng-

medel desto starkare stöd blir detta för stöttrupperna och desto större seghet

och anpassningsförmåga kommer detta att ge motståndet i dess helhet.

Kommittéledamoten von Heland har påpekat, att enligt kommittéförslaget

arméns materiella standard närmast bleve jämförlig med den, de krigförande

hade i början av andra världskriget. Utvecklingen under dess senare del hade

kännetecknats bl. a. av fullständig automatisering av infanteriets handvapen,

organisation av närpansarväm och grovt fjärrpansarvärn, övergång från lätta

till tunga stridsvagnar, mångdubbling av artilleriet samt alltmer fullständig

motorisering, varvid särskild vikt lagts vid terränggående motorfordon. Denna

utveckling har sålunda icke kunnat följas. I en kritisk situation kunde det

Iiungl. Maj:ts proposition nr 206.

14

vara svårare att fylla det materiella behovet än att med efterutbildning ut­

bilda folket, von Heland har vidare anfört bl. a. följande.

Samtliga ledande nationer ha deklarerat sin vilja att med alla medel före­

bygga ett nytt krig. Å andra sidan har det klarlagts att en forskning och

militärteknisk försöksverksamhet av enorm omfattning och intensitet pågått

sedan några år tillbaka, icke minst på reaktions-, raket- och atomvapnens

område. Det råder nu intet tvivel om, att reaktions- och raketvapen i vissa

avseenden spelat en stor roll under det andra världskriget. Uppgifter om

massinsatser av artilleri ha sålunda i många fall avsett raketartilleri. I varje

fall är det uppenbart, att vi vid fastställandet av en ny försvarsorganisation

måste taga ställning till frågan, huruvida de nya vapnen kunna medföra en

ändrad uppfattning om den hittillsvarande militära taktiken. Om det kan

påvisas, att vissa stridsmedel utan eftergift på effekten kunna ersättas eller

verksamt kompletteras med andra, som äro billigare och enklare att tillverka

samt personalbesparande, måste detta i tid beaktas. Möjligheterna för en liten

nation att i ett kritiskt läge åstadkomma improvisationer, vilka kunna inne­

bära radikala ändringar av försvarets struktur, äro icke stora. Många torde

sålunda förvänta en snabb utveckling av reaktions- och raketdrivna projek­

tiler i olika former, så att bombflyget i egenskap av fjärrartilleri ävensom det

nuvarande fältartilleriet skulle bli omodernt. Detta är något som vi, med

hänsyn till att det grova artilleriet snart står inför nyanskaffning, måste

beakta.

För arméns del borde det enligt von Helands uppfattning vara nödvändigt

att tillgodogöra sig alla moderniteter på krigsteknikens område och att så­

lunda ständigt hålla en mindre del av armén på höjden av modernitet för att

nyheter på krigsteknikens område skulle kunna praktiskt prövas och erfaren­

heter vinnas.

von Heland har vidare i syfte att belysa flygstridskrafternas insatser i sjö­

kriget framlagt viss statistik över fartygsförluster under det- senaste kriget

(betänkandet del II s. 31 och 32). De sammanlagda brittiska, tyska, italienska

och japanska krigsfartygsförlusterna ha enligt denna statistik förorsakats av

fartyg i 35,5 % fall, av flygplan i 31, l % fall och av annan eller okänd orsak

i 33,4 % fall. Nedkämpningen av den japanska handelsflottan har förorsakats

av fartyg till 55,7 %, av flygplan till 30,8 % och av annan orsak till 13,5 %.

Av de särskilda sakkunniga har generalmajor Backhmd framhållit, att ingen

allvarlig erinran kunde riktas mot att kommittén ansåge sig böra utgå från

arméns nuvarande organisation och materielbestånd vid utformandet av sitt

förslag till arméorganisation. För detta talade nämligen dels den snabba ut­

vecklingen i fråga om vissa viktigare krigsmaterielgrupper, dels praktiska svå­

righeter att under de närmaste åren anskaffa önskvärd materiel. På grund

härav vore det emellertid så mycket angelägnare att en omorganisation och

modernisering av arméstridskrafterna komme till stånd så snart förhållandena

det medgåve.

Den under beredskapsåren anskaffade materielen hade — såsom också

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

15

kommittén framhållit — höjt upp armén till en kvalitativ ståndpunkt jämför­

lig med den de krigförande hade i början av kriget, d. v. s. år 1939. Därest

icke avsevärda materielanslag komme att ställas till förfogande, komme

arméns nuvarande standard att i huvudsak bibehållas fram till år 1958. Detta

innebure i materiellt avseende ett 20-årigt stillastående, vilket med hänsyn

icke ^minst, till den snabba tekniska utvecklingen måste betecknas såsom

mycket allvarligt.

Konteramiral Ericson har behandlat här ifrågavarande spörsmål i samband

med en ingående granskning av krigs- och beredskapserfarenheterna från det

senaste kriget (betänkandet del II s. 75—83). Bland därvid anförda synpunk­

ter må här framhållas följande.

Yad som särskilt karakteriserade det moderna kriget till lands, till sjöss

och i luften vore rörlighet och slagkraft. Dessa egenskaper vore oundgängliga

hos en försvarsmakt för att åstadkomma kraftkoncentration på rätt plats i

rätt tid och för att tillgodose det betydelsefulla överraskningsmomentet.

Den taktiska offensivens betydelse även under strategisk defensiv hade klart

belysts. Krigsförloppet utvisade, att det för länder med sjögräns och in­

tressen till sjöss utgjorde en fara att icke äga de stridsmedel, som erfordrades

för att effektivt bekämpa motståndaren till sjöss. Vid överskeppningsföretag

visade den stora insatsen av sjöstridskrafter på den anfallande sidan, att även

relativt begränsade, operativa sjöstridskrafter på den försvarande sidan be­

dömts utgöra en fara, som måste kompenseras med mångdubbel överlägsenhet.

Samtliga erfarenheter pekade på att sjöförsvarets kärna måste utgöras av ett

antal lättrörliga och slagkraftiga operativa enheter, vilka i samverkan med

flygstridskrafter och med stöd av kustartilleri och mineringar förmådde bjuda

ett effektivt motstånd mot invasion samt skydda för krigföring och försörjning

erforderliga sjöförbindelser.

Överste Silfverberg har framhållit bl. a. följande synpunkter.

Kommittén har i sitt organisationsförslag icke funnit anledning framhålla

den avsevärda förändring i militärpolitiskt och strategiskt hänseende som

åstadkommits av luftkrigföringen mot hemorten. Efter andra världskrigets

erfarenheter -— främst vad gäller Japan och Tyskland — synes det uppenbart,

att en stormakt numera mycket väl kan tänkas tvinga en mindre stat med

svagt luftförsvar till underkastelse eller eftergifter med enbart luftkrig eller

hot härom. Särskilt synes detta möjligt, om det gäller eftergifter av begränsad

natur. För småstaternas del synes detta böra betecknas som den största prin­

cipiella förändringen av krigets natur sedan 1942 års försvarsbeslut.

Kontinuerliga flyganfall mot omsorgsfullt utvalda mål framkalla avgörande

resultat, om de riktas mot ett lands livscentra. Mest talande är måhända det

japanska väldets kapitulation såsom följd av flyganfall och blockad, långt

innan den planerade invasionen mot moderlandet kom till utförande. Ovan­

nämnda resultat uppnåddes i en kraftmätning mellan stormakter. Detta bör

uppmärksammas, då man bedömer en stormakts möjligheter att bekämpa cn

liten stat.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

16

Erfarenheterna från kriget visa emellertid icke endast, att luftkrigföringen

mot hemorten på längre sikt nöter ut ett lands försvarskraft och försvarsvilja.

De visa även, att hårda slag från luften mot hemorten eller stridskrafterna i

ett krigs begynnelseskede kunna bli avgörande för krigets varaktighet och för­

lopp. Erfarenheterna från Polens, Hollands, Belgiens, Erankrikes och Jugo­

slaviens nedkämpande under det senaste kriget tala härvidlag sitt tydliga

språk. Det kanske mest talande exemplet på hur ryggraden i ett lands försvar

kan knäckas redan i krigets inledningsskede utgör det tyska angreppet mot

Jugoslavien. Detta inleddes med häftiga flyganfall mot bland annat mobilise­

ringsorter, kommunikationer samt huvudstaden som centrum för politisk och

militär ledning, varigenom försvaret förlamades redan vid krigsöppnandet.

Verkningarna av de inledande flyganfallen kommo därför att i hög grad påverka

krigets fortsatta förlopp och varaktighet — omkring 10 dagar. De stridande

parternas markstyrkor voro i utgångsläget numerärt likvärdiga, men försvara­

rens voro ej tillräckligt tillgodosedda i materiellt hänseende och kunde endast

erhålla svagt flygskydd.

Silfverberg har ansett, att försvarskommittén med hänvisning till den

moderna luftkrigföringens betydelse bort uttala, att ett effektivt och i för­

hållande till försvarsorganisationen i övrigt rätt avpassat luftförsvar -— häri

inräknat civilförsvarets luftskyddsuppgifter — numera utgjorde grundvalen

för en nations möjligheter att föra krig. Silfverberg har vidare funnit det stri­

dande mot krigserfarenheter och utvecklingstendenser att — såsom kommittén

föreslagit — beskära jaktflygets komplement inom luftförsvaret, luftvärnet,

och samtidigt ställa dess materielersättning på framtiden. Alla tecken tydde

på att man beträffande fj ärrluftvärnet hade att vänta ett successivt införande

av styrda raketprojektiler, ehuru dessa vapens detaljutformning för närva­

rande tedde sig ganska oviss. Det vore icke rimligt att under sådana förhållan­

den göra luftvärnets tekniska utveckling beroende av framtida mycket ovissa

engångsanslag. Luftvärnets successiva utveckling och övergång till förbätt­

rade eller helt nya vapen borde i stället säkras genom kontinuerliga materiel-

ersättningsanslag. Med hänsyn till krigserfarenheterna och utvecklingsten­

denserna hade kommittén icke till fullo beaktat luftförsvarets betydelse för

tryggande av övriga stridskrafters verksamhet och för skyddet av hemorten.

Silfverberg har vidare anslutit sig till kommitténs uttalande angående de

betydelsefulla förändringar, som den moderna invasionstekniken medfört för

försvaret. Invasionen kunde nu ske med större snabbhet än tidigare, vilket

sammanhängde med invasionsfarkosternas och de snabba truppernas utveck­

ling samt framför allt med luftlandsättningens tillkomst som en strategiskt

betydelsefull faktor. För försvarets del innebure detta skärpta krav på snabb­

het och rörlighet i vad gällde stridskrafternas förflyttning ej blott mot kuster

och gränser utan mot praktiskt taget varje del av landet.

Remissyttranden.

Krigsteknikens utveckling och det nutida kriget ha i remissyttrandena från

olika sidor ingående belysts. Med hänsyn till de förändringar av stor räckvidd,

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

17

som på detta område kunna konstateras eller förutses, och till den grundläg­

gande betydelse hithörande spörsmål ha för bedömningen av frågan om vårt

försvars utformning synes det påkallat att lämna en relativt utförlig redo

görelse för yttrandenas innehåll i förevarande avseende.

Överbefälhavaren har i sitt remissyttrande framhållit, att ytterligare forsk­

ningsresultat vunnits och nya utländska erfarenheter och uttalanden blivit

kända, sedan överbefälhavaren i mars 1947 avgav sin förutnämnda samman­

fattning. Utöver vad då framhållits om nya stridsmedel förtjänade följande

att uppmärksammas (återgives här i sammandrag).

Radar utvecklades ständigt. Behovet av motmedel bleve samtidigt allt

större och därvid hade störningsproblemet trätt i förgrunden.

Utvecklingen av fjärrvapnm tillmättes inom stormakterna den största be­

tydelse, och verksamheten på detta område kännetecknades av ett intensivt

vetenskapligt och tekniskt arbete på bred bas, vilket kunde beräknas små­

ningom föra fram till långt mera effektiva vapen än de nu allmänt kända.

Tyskarna hade vid andra världskrigets slut haft användbara fjärrvapen, V-l

och V-2, med räckvidder på 300—400 km. Precisionen hade dock till följd av

otillfredsställande styrningsmetoder varit mindre god. Med all sannolikhet

funnes redan nu bättre vapen, robotflygplan av V-typ, som skulle kunna nå

vårt land från kringliggande territorier. Förenta Staterna hade för närvarande

icke några långtgående projektiler, jämförbara med den tyska V-2 eller större,

men en experimentmodell av en typ med V-2:s dubbla räckvidd torde bli färdig

inom två till tre år. Om de första resultaten bleve lyckade, torde det dröja

omkring fem år, innan en sådan projektil kunde byggas i serie. Sovjetunionen

hade dock måhända kommit längre än Förenta Staterna på detta område. Pro

blemet att styra alla slags fjärrvapen med tillräcklig precision mot målet vore

svårt att lösa. Styrningen av framtidens mer utvecklade fjärrvapen torde

komma att ske med hjälp av radiovågor och därmed vore ett av de viktigaste

rnotmedlen, radiostörningen, givet. Fjärrvapen av V-2-typ med transoceana

räckvidder kunde beräknas vara färdiga för massproduktion först om 10—25 år.

Utvecklingen av fhjgmaterielen ginge vidare mot ökade hastigheter, längre

räckvidder, ökad operationshöjd (12 000—15 000 m) och större lastförmåga.

De reaktionsdrivna flygplanens toppfarter låge strax under ljudhastigheten,

vilket gåvc dem möjlighet att ingripa mot fjärrvapen av V-l-typ. En intensiv

forsknings- och försöksverksamhet påginge inom stormakterna för att över­

skrida denna gräns. Seriebyggda flygplan med överljudshastighet beräknades

dock icke vara i bruk inom den närmaste 10-årsperioden. De tyngsta bomb­

flygplanens räckvidder uppgingo till 0 000 km. Genom reaktionsdrift kunde

bombflygplanens hastighet ökas, men samtidigt nedginge räckvidden. Trans­

portflygplanens räckvidder, lastförmåga och hastighet hade ökats. Övergång

till reaktionsdrift för dessa flygplan vore ej sannolik inom närmaste framtid.

De tekniska möjligheterna för luftlandsättning hade i hög grad ökats

genom förbättrade fallskärmar, som kunde användas vid större hastigheter

och som hade större bärkraft, genom glidplan, som kunde medföra större last,

även medeltunga stridsvagnar, samt genom anordningar på transportplan,

som medgåve landning på mindre och sämre fält än tidigare.

Flygplanens allt större hastigheter och ökade stigförmåga minskade allt

mera förvarningstiden och tiden för luftvärnets målföljning, eldledning och

eldgivning. Det nu gängse luftvärnets verkningsförmåga kunde höjas genom

ökad automatisering av pjäserna, förbättring av instrumenten samt införande

av radar och radartändrör. Salvpjäser för krutraketer hade redan under det

avslutade kriget använts för spärrskjutningar. Vätskedrivna, från marken

2—404 48 Bihav g till riksdagens protokoll 1948.

/ samt. Nr 206.

18

styrda och målsökande luftvärnsprojektiler kunde i framtiden få stor be­

tydelse. Mot de snabbaste robotprojektilerna kunde luftvärnet för närvarande

ej verka.

Flygplanens högre prestanda ökade även kraven på luftbevakning och jakt­

stridsledning. Den optiska luftbevakningen måste redan nu kompletteras med

radar. I den mån anfallsflygets hastigheter närmade sig jaktflygets, bleve det

nödvändigt att skjuta fram radarstationerna längre eller att öka deras räck­

vidd. Mot plan och projektiler med överljudshastigheter torde luftbevakningen

och jaktstridsledningen bli helt beroende av radar. Dennas effektivitet vore

i sin tur beroende av fiendens möjligheter att störa. De snabbaste robotpro­

jektilerna torde icke kunna nedskjutas från jaktplan, eftersom dessa projektiler

alltid kunde beräknas vara överlägsna i hastighet. Det aktiva försvaret mot

dessa projektiler måste därför syfta till att störa deras styrsystem eller att

med sannolikt komplicerade självstyrda projektiler träffa dem i banan.

Beträffande atombombernas användning och verkan kunde man vänta, att

det omfattande forskningsarbete, som nu påginge på många håll, komme att

leda till konstruktion av bomber med mångdubbelt större verkan än de hittills

använda. Åtgärder, som syftade till att förebygga antändning genom värme-

strålning, bleve då av ännu större betydelse än nu. Även mot dylika bomber

torde det dock vara möjligt att bygga effektiva skyddsrum. Hur långt utveck­

lingen av atombomberna komme att gå, kunde i dag icke avgöras, liksom ej

heller i vad män de passiva skyddsmedlen kunde hålla jämna steg därmed. När

flertalet stormakter hunnit lösa problemet att framställa atombomber, kunde

icke förutses med säkerhet. Den av president Truman tillsatta luftförsvars-

kommittén hade uttalat, att man icke kunde lita på att andra stater än Förenta

Staterna icke hade atomvapen i betydande antal i slutet av år 1952. Till denna

uppfattning hade även den svenska forskningsanstalten kommit. Problemet

att utnyttja atomenergien såsom drivkraft syntes ta längre tid att lösa än man

ursprungligen förmodat.

Vid framställning av atombomber eller användning av atomenergi som

kraftkälla uppstode dels radioaktiva biprodukter, dels en strålning, som kunde

göra en del vanliga ämnen radioaktiva. Man syntes därför ha anledning

att räkna med ett helt nytt stridsmedel, radioaktiva ämnen, utspridda på lik­

nande sätt som stridsgaser — i fast form, som vätska eller som gas. Den radio­

aktiva strålningen kunde leda till döden eller medföra bestående eller lång­

variga fysiologiska rubbningar. Medicinska metoder för behandling av skadade

vore ännu icke fullt utvecklade.

Radioaktiva ämnen kunde upptäckas med speciell apparatur. Skyddsrum

kunde konstrueras så, att de utestängde radioaktiv strålning och radioaktiva

ämnen. Någon metod att påverka det radioaktiva sönderfallet torde däremot

icke nu finnas, och det vore därför mycket svårt om ens praktiskt möjligt att

sanera ett med radioaktiva ämnen belagt område. Detta torde bli obeboeligt

för månader och måste därför fullständigt utrymmas.

Vid bakteriologisk krigföring användes organismer, som förorsakade

smittosamma sjukdomar på människor, djur eller växter, eller av dylika orga­

nismer alstrade gifter. Enligt utländska åsikter skulle framställning av smitt­

ämnen kunna ske i vanliga bakteriologiska och kemiska laboratorier till rela­

tivt låga kostnader. Både själva forskningsarbetet och framställningen undan-

droge sig sålunda kontroll av utomstående.

Smittämnen kunde spridas från flygplan eller robotprojektiler eller genom

sabotage. Motåtgärderna kunde bestå i indikering, sanering, vaccinering,

serumbehandling, isolering. Man borde räkna med att stormakterna nu skuUe

kunna föra ett bakteriologiskt krig.

Den tekniska utvecklingen av stridsgaser och underrättelser utifrån tydde

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

19

på att detta stridsmedel kunde bli använt i stor skala i ett kommande krig,

särskilt vid överraskande anfall. Nya stridsgaser med delvis andra verkningar

än de äldre samt nya gasbeläggningsmetoder, möjliggjorda genom flygets och

fjärrvapnens utveckling, kunde komma att ställa stora krav på gasskyddet, icke

minst inom civilförsvaret.

Infraröd strålning kunde icke uppfattas av det mänskliga ögat men kunde

i likhet med radar registreras på en bildskärm. Den kunde utnyttjas för spa

ning och skjutning i mörker utan synlig belysning, för strålkastare på fordon

samt för målsökningsapparatur på robotprojektiler.

De lätta pansar värnsvapnen hade under senaste tid ytterligare utvecklats,

varvid längre skottvidder, ökad precision och bättre verkan uppnåtts. Själva

vapnen vore enkla, lättillverkade och billiga, medan ammunitionen vore för­

hållandevis tung och dyrbar. Underkalibrig ammunition kunde medföra ökad

genomslagsförmåga hos fjärrpansarvapen utan att vajrenvikten behövde ökas.

Förbättrade mintyper vore även att vänta. Möjligheterna att bekämpa pansar­

fordon hade sålunda ökats. I vad mån dessa kunde få ökat skydd med hjälp

av lättmetall, konstmassor eller dylikt kunde icke nu förutsägas.

Parallellt med utvecklingen av de rekylfria pansarbekämpnings vapnen på­

ginge ett framgångsrikt arbete på konstruktion av grovkalibnga infanterivapen

med spränggranater.

Genom automatisering av artilleriet kunde större eldhastigheter uppnås.

Raketartilleri hade redan under kriget nått en betydande utveckling men

på grund av stor spridning, stark flarn- och rökutveckling, som röjde pjäs­

platserna, och avsevärda ammunitionsvikter kunde det åtminstone tills vidare

icke tänkas ersätta annat artilleri. Långskjutande artilleri av V-vapentyp

kunde även bli användbart.

Örlogsfartygens konstruktion anpassades dels med hänsyn till skyddet mot

moderna angreppsmedel, främst atombomber och radioaktiva gaser, dels med

hänsyn till nya fartygsburna vapen. Fartygens fart och aktionsradier komme

sannolikt att ökas. Experiment påginge för att på små fartyg — torpedbåtar —

ersätta nuvarande kolvmotorer med gasturbiner eller eventuellt reaktions

motorer. Större farter i undervattensläge torde komma att avsevärt öka

ubåtarnas verkningsmöjligheter.

Det svåra fartygsartilleriet kunde måhända komma att kompletteras med

eller ersättas av V-vapen. I Förenta Staterna utprovades för närvarande över-

vattensfartyg, som vore speciellt byggda för långdistansraketer, och även

ubåtar kunde tänkas få sådana vapen.

Torpedernas fart, räckvidd och sprängverkan hade ökats. Styrbara, mål­

sökande torpeder för luft- eller undervattensgång torde i framtiden få stor

betydelse.

Överbefälhavaren har framhållit, att samtliga ovan berörda tekniska hjälp­

medel vore föremål för ingående studium inom försvarets forskningsanstalt,

hos de militära förvaltningsmyndigheterna samt inom de organ av olika slag,

som inom och utanför försvaret anlitades för militärtekniskt forsknings- och

utvecklingsarbete. På grund av våra begränsade resurser måste mera djup­

gående forskningar och experiment koncentreras till områden, där vi hade

särskilt goda förutsättningar att lyckas eller där behovet framträdde särskilt

starkt. Andra områden undersöktes blott i den mån så ansåges erforderligt

för att icke farliga luckor skulle uppstå i vår kännedom om det nutida kriget.

Några aktuella frågor på detta område ha av överbefälhavaren belysts, såsom

atomenergiens utnyttjande, arbetet med raketvapen, robotvapen och reaktions-

Kungl. Maj. ts proposition nr 206.

20

drivna projektiler eller farkoster, utnyttjandet av radar samt radiostyrning

och förbindelseteknik, motmedlen mot den teletekniska apparaturen, nya spräng­

ämnen, utveckling av stridsgaser, rök och dimma, brandmaterielfrågor, skyddet

mot bakteriologisk krigföring, utnyttjandet av infraröd strålning, utveckling

av vapentekniken samt fartygs- och flygmaterielen ävensom metoderna för

konservering av materielen i förråd. Överbefälhavaren har i detta sammanhang

betonat, att militär forsknings- och försöksverksamhet icke vore endast en

teknisk angelägenhet utan i minst lika hög grad en strategisk-taktisk.

Vid det militärtekniska utvecklingsarbetet gällde det enligt överbefäl­

havarens mening icke endast att följa med i nyskapandet utan även att med ut­

nyttjande av krigserfarenheter, vetenskapliga framsteg och nya uppfinningar

förbättra redan existerande stridsmedel och stridsmetoder. De forsknings­

resultat och erfarenheter, som hittills stode till buds, gåve underlag icke för

revolutionerande förändringar men väl för tekniska förbättringar, som i flera

fall skulle avsevärt höja effektiviteten och som efter hand borde genomföras.

Större förändringar droge emellertid stora kostnader. En liten stat, som icke

hade stormaktens resurser, måste i många fall nöja sig med det användbara

och avstå från det exklusiva. Av beredskapsskäl kunde vapen icke slopas utan

ersättning, även om de ej längre vore fullt moderna. Allra minst borde be­

prövade stridsmedel och stridsmetoder vrakas för nyheter, vilkas värde icke

bestyrkts eller vilka ännu icke praktiskt utformats. Vi måste därför tills

vidare i stor utsträckning bygga på nuvarande grundval och söka följa med

utvecklingen genom partiella reformer.

Chefen för armén har i förevarande avseende anfört i huvudsak följande

synpunkter.

Även i andra världskrigets sista skede genomfördes lantoperationer på alla

krigsskådeplatser av arméer, som i stort sett i sig innefattade stridsmedel

och organisationsformer av hävdvunnen art. Det vore ej sannolikt, att man

redan inom kort hos oss komme till resultat, på vilka man kunde bygga en

radikal ombeväpning eller omorganisation av lantstridskrafterna. Till följd

härav måste de konventionella stridsmedlen och de organisationer i form av

truppförband o. s. v., som vore bärare av dessa, vidmakthållas tills så skett.

I fråga om luftvärnet hade enligt arméchefens mening utvecklingslinjerna

redan klarnat i vad avsåge möjligheter till verkan mot även hypersnabba flyg­

plan. Genom materiella förbättringar — utnyttjande av radar, moderna cen­

tralinstrument, maskinriktning och fjärrstyrning av pjäser samt vissa bety­

delsefulla förändringar av ammunition — funnes redan nu möjligheter att

åstadkomma mångdubbelt större verkan av luftvärnets eld. Lösningen av

frågan om ett praktiskt utnyttjande av robotprojektiler eller dylikt för luft-

målsbekämpning syntes däremot alltjämt vara avlägsen.

För att luftvärnet skulle kunna lösa sina viktiga uppgifter icke blott för

stridskrafternas operationsfrihet utan jämväl och icke minst för hemortens

skydd måste dess materiel ständigt stå på toppen av modernitet.

Särskild uppmärksamhet syntes böra ägnas stridsmedel av ny typ, närmast

raketvapen och robotprojektiler. Ett förstahandsobjekt för den fortsatta forsk­

ningen på luftvärnets område borde vara motmedel mot robotprojektiler med

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kuugl. Maj-.ts proposition nr 206.

21

överljudshastighet, varvid ett medel kunde tänkas vara målsökande luftvärns-

raketer.

Krigserfarenheterna visade artilleriets starkt ökade betydelse. Ingenting

hade framkommit, som talade mot att »konventionella» artilleripjäser för avse­

värd tid framåt komme att utgöra stommen i och huvuddelen av artilleribe-

väpningen. En förskjutning mot mera tungt och långskjutande artilleri —

oftast i självgående lavettage — hade däremot gjort sig märkbar. Vapen av

såväl kortdistansrakettyp som lång- och fjärrskjutande typer (V-typer) syntes

dock inom en nära framtid ha nått en sådan utveckling och betydelse, att frågan

om deras inordnande i vårt artilleri kunde bli aktuell. En reducering av artil­

leriets fredsorganisation kunde därför icke anses välbetänkt.

Även om utvecklingen beträffande pansrade stridsfordon vore svår att för­

utsäga och utnyttjandet av projektiler med riktad sprängverkan mot pansar

otvivelaktigt medfört, att stridsfordonen blivit mera sårbara än tidigare, hade

detta, av föreliggande underrättelser från utlandet att döma, icke medfört, att

pansarförbandens värde ifrågasatts.

Möjligheterna till lufttransport av stridsvagnsförband hade ökat. En snabb

förstärkning av pansarvärnet vid alla truppslag vore därför oundgängligen

nödvändig. För det direkta närförsvaret syntes härvid en godtagbar lösning

under den närmaste tiden vara att förvänta i granatgeväret.

Utvecklingen beträffande den personliga beväpningen företedde vid alla

truppslag en tydlig strävan mot ökad användning av automatvapen. Med hän­

syn till den nutida stridens karaktär och hastigt skiftande lägen löpte alla

delar av arméstridskrafterna nu mera än förr risk att råka in i infanteristrider

av större eller mindre omfattning. En förbättring av den personliga beväp­

ningen vid alla truppslag och tilldelning av automatvapen till varje fordon

vore därför nödvändig.

Genom den nutida krigföringens karaktär med operationer på från varandra

långt avlägsna platser, snabba lägesförändringar och spridd gruppering måste

sambandet alltmera upprätthållas med signalmedel. Fn oerhörd utveckling

hade under kriget ägt rum på det teletekniska området. En höjning av signal-

materielens, främst radiomaterielens, kvalitet och kvantitet vore därför nöd­

vändig.

Det moderna kriget ställde krav på ökad rörlighet, ökad terrängframkom­

lighet och ökad eldkraft hos krigsorganisationen.

Arméns nuvarande krigsorganisation motsvarade i många väsentliga avse­

enden icke den senaste utvecklingen på krigskonstens och teknikens områden.

Den byggde snarast på erfarenheter från de första åren av andra världs­

kriget. I stort sett erbjöde vår nuvarande krigsorganisation bilden av ett efter

förhållandena inom olika delar av vårt land avpassat lokalförsvar, kompletterat

med rörliga stridskrafter av högre kvalitet. Arméchefen ansåge, att knappast

ens ett ekonomiskt nödläge kunde motivera ett kvarblivande vid nuvarande

materiella standard på sätt, försvarskommitténs förslag innebure.

Militärbefälhavaren för 7. militärområdet har framhållit, att det inför den

krigstekniska utvecklingen, med alltmera ökade möjligheter till flyganfall, luft­

landsättning och kustinvasion, vore omotiverat att minska våra stridskrafters

kvantitet. Ett anfall mot Sverige komme säkerligen att inledas med anfall av

förstklassiga flygförband, luftlandsättningstrupp av elitkaraktär med hyper­

modern vapenutrustning samt, vid kustinvasion, av likaledes förstklassiga för­

band med grundlig utbildning och väl försedda med effektiva vapen. Mot

22

dylika trupper vore ett försvar baserat främst på hemvärn eller på lokalför-

svarsförband av nuvarande art dömt att snabbt bryta samman. Det vore önsk­

värt med förbättrad vapenutrustning för lokalförsvarsförband och hemvärn

samt nödvändigt, att dessa trupper under strid samverkade med talrika lätt­

rörliga och slagkraftiga fältförband. Dessa senare vore de enda trupper, som

kunde hållas någorlunda kvalitativt likvärdiga med en motståndare. Vidare

erfordrades, att särskilt de för strandförsvar insatta förbanden kunde stödja

sig på starka och tidsenliga befästningar.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har beklagat, att försvarskom-

mittén icke dragit ut konsekvenserna av lärdomarna från krigserfarenheterna.

Förslaget vittnade om en stelhet i vapentekniskt och organisatoriskt hän­

seende, som kunde bli mycket svår att övervinna. Utvecklingen beträffande

raketvapen och fjärrvapen samt inom luftvärnet kunde ändra grundvalarna

för luftförsvaret. Det vore icke uteslutet, att genom denna utveckling jaktens

dominerande roll konnne att övertagas av luftvärnet. Ett effektivt pansarvärn

och minor erfordrades såsom motmedel mot stridsvagnar. Utvecklingen visade

nödvändigheten av ökning av artilleriet i stället för minskning. Genom under-

kalibrering av artilleriet erhölles medel att bekämpa fientligt artilleri. Plats

inom organisationen för robotflyg och atombomber borde i tid förberedas.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har framhållit betydelsen av

forskning beträffande såväl nya stridsmedel och motmedel mot dessa som

modernisering och effektivisering av traditionella vapen. Det syntes ound­

gängligen nödvändigt, att främst vårt svaga och delvis omoderna pansarvärn

och luftvärn genom nyanskaffning moderniserades och utökades. Man borde

bland annat undersöka möjligheten att skaffa en artilleristisk enhetspjäs på

bandlavettage, användbar såväl för pansarvärn och luftvärn som för vanlig

artillerield. Försök i sådan riktning påginge i Amerika. Särskilt betydelsefull

för Yl. militärområdet vore utvecklingen av krigföringen inom polarregionen.

Marinledningen har lämnat en omfattande utblick över sjökrigsmaterielens

sannolika framtida utveckling. Framtidsutblicken begränsades till den rent

tekniska sidan. Marinledningen har härom anfört i huvudsak följande.

Atomvapnets användning syntes för lång tid framåt vara bunden vid

någon form av flygburen atombomb eller reaktionsdriven bärare av atom-

sprängladdningen och till sin karaktär komme atomvapnet att i princip förbli

ett huvudsakligen strategiskt vapen, ej lämpat för taktiskt bruk till sjöss.

Tänkbart vore dock, att dess användande mot en landstigningsoperation kunde

anses lönande. Skyddsmedel mot atomvapen vore att söka dels i bergrums-

förläggning, dels i åtgärder av fartygskonstruktiv och taktisk art, de sist­

nämnda främst syftande till en lämplig spridning av skyddsföremålen. Genom

sådana åtgärder kunde uppnås i ena fallet fullt skydd, i andra fallet en be­

gränsning av totalförluster till endast ett fartyg för varje fälld atombomb.

Även om reaktion svapnens betydelse kunde förväntas bli stor, moti­

verade deras karaktär en kritisk inställning till deras möjligheter att övertaga

det konventionella artilleriets roll. Reaktionsvapnen följde i stort sett två ut­

vecklingslinjer: de luftburna med för närvarande underljudshastighet och de

icke luftburna med sluthastigheter 2—3 gånger så stora som ljudets. Då hög

hastighet stode i motsatsförhållande till kraven på styrbarhet och precision,

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

23

komme de icke luftbuma reaktionsvapnen med sina stora hastigheter och räck­

vidder att tillhöra de strategiska vapnen, medan de med måttliga hastigheter

kunde tänkas utvecklas till sjötaktiskt användbara vapen och i så fall övertaga

det svåra artilleriets plats. Sannolikheten för att reaktionsvapnen skulle ersätta

artilleriet vore störst för det svåra artilleriet, medan det medelsvåra allmåls-

artilleriet tills vidare icke lämpligen kunde ersättas med reaktionsvapen. Där­

emot erbjöde för våra förhållanden lufttorpeden en lovande utvecklingslinje

som komplement till det konventionella torpedvapnet.

Artilleriets egenskaper, främst dess goda precision, hade på alla ut­

vecklingsstadier givit det en obestridd rangplats bland sjökrigets vapen såväl

för strategiska som taktiska uppgifter. Inför den utveckling, som nu kunde

väntas, vore det sannolikt, att de strategiska uppgifterna i vissa fall kunde

komma att övertagas av reaktionsvapen. För de taktiska uppgifterna däremot

komme artilleriet att bibehålla sin ställning lång tid framåt. Artilleriets huvud­

problem vore därför att med bibehållen eller ökad effekt kunna svara upp

mot den ökning av målhastigheterna, som karakteriserade utvecklingen. De

tidsvinster, som uppnåtts med anlitande av radar, fjärrstyrd maskinriktning

och målföljning, automatiserad langning och laddning, fjärravfyring och ökad

utgångshastighet, vore redan nu mycket stora. Av särskild betydelse vore denna

utveckling för htftvärnet.

Torpedvapnets utveckling följde i princip samma linjer som artilleriet.

Med anlitande av effektivare torpedmaskinerier syntes torpedfarter på omkring

60 knop på kortare distanser möjliga inom en nära framtid eller ock en räck­

viddsökning med upp till 200 %. Viktigare än farten vore dock frågan om

torpedens styrning, varvid utvecklingen fört fram till den fjärrstyrda och mål-

sökande torpeden, mycket svår att undvika genom undanmanövrer av mål­

fartyget. Avståndsinitiering av sprängladdningen vidgade torpedens träff­

möjligheter och verkningsområde. Som komplement till vattentorpeden kunde

lufttorpeden erbjuda fördelar med sin omkring 10 gånger högre fart och helt

bestrykande bana. Medan dess verkan riktade sig mot fartygens övervattens-

delar och därför i första hand vore av nedhållande karaktär, komme vatten-

torpeden att bibehålla sin ställning som destruktivt vapen.

An ti ubåts vapen hade under kriget fått ökad betydelse och undergått

stark utveckling i avseende på såväl de spanande och målsökande hjälpmedlen

som sjunkbombmaterielen. Sjunkbombvapnet hade sitt tidsproblem koncen­

trerat till sjunkhastigheten, som ökats 3 ä 4 gånger genom raketdrift under

vattnet. Massverkan medelst salvskjutning, avståndständning och förbättrade

eldledningsanordningar hade fört sjunkbombvapnet in på en utvecklings­

linje, som kunde föra det fram mot precisionsvapnens klass.

Min vapnet vore det bland sjökrigets vapen, som måhända undergått den

starkaste karaktärsändringen, vilken främst hänförde sig till sättet för minans

tändning. Den tidigare erforderliga kontakten mellan mina och fartyg vore

ej längre nödvändig, sedan olika former av fjärrpåverkad utlösning tillkommit.

Härigenom mångfaldigades minans verkningsområde, verkan mot målet öka­

des, varjämte olika typer av utlösningsfördröjning försvårade minsvepnings-

arbetet, gjorde det mera tidsödande och tvingade till ett ständigt utexperi-

menterande av nya svepmetoder, vilka i sin tur ställde ökade krav på svep­

fartygens typutformning, antal och kvalitet.

Flygvapnets samverkan med sjöstridskrafterna krävde för sin taktiska

ledning från fartygen en i deras stridsledningsorganisation ingående flygled­

ningsorganisation.

Ännu förelåge icke några konkreta underlag för bedömning av fartygs­

typernas framtida utformning. Stor ovisshet omgåve exempelvis frågan,

huruvida reaktionsvapnens användbarhet på fartyg i framtiden komme att

Iiungl. Maj:ts proposition nr 206.

24

ligga på det strategiska eller taktiska planet. Denna frågas lösning bleve i

stor utsträckning avgörande för de framtida flottornas typsammansättning,

taktiska uppträdande och uppgiftsområde. Tankegångar av detta slag syntes

ligga bakom vissa amerikanska uttalanden, vari skisserats en förutsedd typ-

differentiering med starkt strategiskt inslag. Strategiska uppgifter för sjö­

stridskrafter vore i och för sig intet nytt. Det nya låge i att fartygsburna

vapen, bättre lämpade för detta ändamål än de konventionella, förutsattes

komma att stå till förfogande. Konsekvensen bleve, att vissa fartygstyper

ersattes med eller delvis omvandlades till strategiska typer, medan andra för

utsattes kvarstå som taktiska fartygstyper, nämligen kryssaren med konven­

tionellt artilleri eller tunga raketvapen, jagaren och ubåten, den senare även

i strategisk version.

Ehuru avpassad efter amerikanska flottans uppgiftsområde vore denna prog­

nos av stort intresse även för en jämförande bedömning av vår flottas framtida

typutveckling. Prognosen överensstämde sålunda nära med marinledningens

uppfattning om utvecklingen av våra operativa sjöstridskrafters sammansätt­

ning. Flottans uppgift kunde emellertid för vårt vidkommande principiellt

begränsas till taktisk verksamhet och flottan kunde alltså vara sammansatt av

taktiska fartygstyper. Förutom de operativa sjöstridskrafterna erfordrades

även andra enheter, bland vilka minsveparna vore de viktigaste.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att han kunde ansluta sig till vad för-

svarskommittén anfört rörande luftkrigföringens roll i ett nutida krig men

därutöver ville inskärpa, att de enligt krigserfarenheterna mest betydelsefulla

nya dragen i detta hänseende vore följande:

1) Luftkrigföringen mot hemorten kan, såväl med som utan atombomber,

framkalla krigsavgörande resultat, utan att invasion behöver tillgripas. Mot

medlet häremot är ett dag- och nattjaktflyg — tillräckligt talrikt för att täcka

de viktigaste anfallsriktningarna och tillräckligt uthålligt för att icke ned-

kämpas alltför snabbt — stött av luftbevakning och luftvärn ävensom ett väl­

organiserat och personalkrävande civilförsvar. (Exempel: Tyskland 1944—45,

Japan 1945).

2) Luftanfall mot huvudstad, kommunikationer och mobiliseringseentra

såsom krigsöppning kunna lamslå motståndskraften även hos en till synes

stark militärmakt, om beredskapen är låg och luftförsvaret svagt. (Exempel:

Jugoslavien 1941).

3) Kustinvasion och gränsinvasion kunna icke igångsättas eller med fram­

gång genomföras, förrän den anfallande nedkämpat den försvarandes jaktflyg.

Ett väl organiserat och lett jaktflyg med erforderliga reserver kan icke ned-

kämpas utan betydande kraftinsats av flyg och tidsödande operationer. (Exem­

pel: England 1940, Normandie 1944.)

4) Luftinvasion är en sannolik betvingelsemetod. Den kan bli ytterst farlig,

om den icke mötes främst med jaktflyg och därefter — om erforderligt — med

lättrörliga trupper på marken. Den torde icke igångsättas så länge ett aktivt

jaktflyg existerar. (Exempel: Kreta 1941, Västeuropa 1944—45.)

5) Lantstridskrafter ha i regel icke varit i stånd att föra ett segt och ut­

hålligt försvar, om de samtidigt anfallas på marken och i luften utan att

fiendens flyg bekämpas i luften. (Exempel: Polen 1939, Västeuropa 1940,

Stilla Havet 1944—45.) Endast då terrängen varit särskilt gynnsam, har

undantag härifrån förekommit. (Exempel: Finland 1939, Italien 1944.)

6) Sjöstridskrafter ha, om de utsatts för ohämmade fientliga flyganfall,

satts ur stridbart skick eller icke kunnat utnyttja sin operationsförmåga, till

och med om de varit överlägsna fiendens sjöstridskrafter. Sjöförbindelserna

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

25

ha för afl vara, skyddade måst tryggas av både sjö- och flygstridskrafter.

(Exempel: Medelhavet 1941—43, Stilla Havet 1941—45.)

7) Åttackflyg är ett verksamt medel i försvaret mot gränsinvasion och kust­

invasion, om det skyddas av jaktflyg. (Exempel: Kanalhamnarna 1940, Nord-

Afrika 1942, Stilla Havet 1943.)''Frånvaron av attackflyg på försvarssidan

innebär stora lättnader och stor tidsvinst för den anfallande. (Exempel: Norge

1940, Normandie 1944).

8) Flygspaning är nödvändig för planläggning av alla operationer och

förebyggande av strategisk och taktisk överraskning.

9) Undsättningsexpeditioner till allierade ha tagit tid att besluta, organi­

sera och genomföra. Otillräckligt luftförsvarade sådana ha katastrofalt miss­

lyckats. (Exempel: Norge, Grekland.) Då det rått brist, på flygstridskrafter

och angriparen varit stark i luften, har hjälpen helt uteblivit. (Fixempel: Frank­

rike 1940.)

Till närmare utveckling av sina synpunkter på förevarande spörsmål har

chefen för flygvapnet anfört i huvudsak följande.

Det vore en vanlig misstolkning av krigserfarenheterna, att de polska, hol­

ländska, belgiska och franska flygvapnens ringa verkan och uthållighet under

det senaste kriget kunde tjäna som bevis för att^ även ett svenskt flygvapen

snabbt skulle sopas bort, kanske redan från krigsutbrottet. Man förbisåge

härvid, att förstnämnda länders flygvapen — ehuru numeriskt icke oansenliga

— i fråga om sammansättning och ledning icke motsvarat moderna krav. De

hade fått karaktären av bivapen till armén med spaning och samverkan på

slagfältet till huvuduppgifter. De hade därför saknat enhetlig ledning och

varit splittrade på arméns större operativa enheter. Flygvapnen hade också

överraskats under låg beredskap och hade icke vidtagit betryggande anord­

ningar för skyddad krigsbasering. De försvarande lantstridskrafternas uthål­

lighet inför det kombinerade trycket från luften och marken blev obetydligt

— från 5 till 38 dagar i de anförda exemplen. Ett väl sammansatt och lett

flygvapens uthållighet framginge i stället av slaget om England 1940. Det

engelska jaktflygets linjestyrka var ej större än att en motsvarande skulle

kunna uppnås inom ett svenskt försvar, som — i jämförelse med ett stormakts-

flyg — däremot ej behövde belastas med något dyrbart bombflyg.

Utvecklingen efter kriget visade, att stormakterna byggde vidare på krigs­

erfarenheterna. I Förenta Staterna lades tonvikten på en strategisk luftflotta

med långtgående bombplan för atombomber och andra bomber jämte eskort-

jaktförband. Flygvapnet avsåges skola fördubblas från 1947 till 1949. I Stor­

britannien bibehölles det strategiska bombflyget som flygvapnets kärna sam­

tidigt som man genom teknisk effektivering av jaktflyget och dess ledning be­

redde sig på att motstå en offensiv från kontinenten. I det brittiska försvars-

programmet hade bibehållandet av flygvapnets organisation och slagkraft i

fråga om angelägenhetsgrad placerats näst efter den tekniska forskningen,

före flottan och armén. I Sovjetunionen utbyggdes ett strategiskt bombvapen.

Inom alla stormakterna övades speciellt luftinvasioner och byggdes härför av­

sedda trupptransportplan med avsevärt högre kapacitet än tidigare.

Slutsatsen härav bleve, att ett kommande krig i ännu högre grad än andra

världskriget komme att kännetecknas av operationer i luften. Förhållandena

vore sfi. förändrade i förhållande till 1941, då vår nuvarande försvarsordning

utformades, att beteckningen »omvälvande» vore väl på sin plats.

Då införandet av reaktionsdrift ginge i snabbare takt vid jaktflyget än vid

bombflyget, hade skillnaden i prestanda mellan dessa båda flygslag ökats.

Därest,'försvararen hade ett tillräckligt, starkt reaktionsjaktflyg, hade därför

hans möjligheter att föra ett framgångsrikt försvar ⁱⁱ v en ökats. Samtidigt hade

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

26

möjligheterna att genom offensivt uppträdande nedkämpa detta jaktflyg mins­

kat, såvida angriparen icke ägde mycket närbelägna baser för sina reaktions-

jaktförband. Dessa fördelar på försvarssidan komme att avtaga, då bombtor-

banden bleve reaktionsdrivna, vilket beräknades vara allmänt genomfört först

mot tioårsperiodens slut. Jaktflyget beräknades även framdeles vara det ut­

slagsgivande försvarsmedlet i luftkrigföringen.

Då försvarskommittén framhållit ovissheten i fråga om den militärtekniska

utvecklingen, torde den — vad luftkrigföringen beträffar — främst ha avsett

robotvapnens framtida användning och betydelse. Beträffande dessa vapen

påginge utvecklingsarbete inom alla stormakter. Detta hade likväl ej hindrat,

att flygvapnen alltjämt organiserades med flygförband för strategisk offensiv

och för offensivt stöd vid invasioner. Härav följde oavvisliga krav på ett

tillfredsställande jaktflyg hos den försvarande, oavsett vilka försvarsmedel

som kunde komma att befinnas lämpligast mot robotvapen. Robotvapen av

A l-typ med underljudshastighet bekämpades för övrigt på samma sätt som

bombplan. Robotvapen av Y1 typ med överljudshastighet vore ännu mycket

långt från sin tekniska lösning. Robotvapen av V2-typ kunde under överskåd­

lig tid icke bekämpas i luften utan måste mötas med anfall mot baserna.

Sådana anfall kunde utföras endast av bomb- eller attackförband.

Ett starkt jaktflyg vore därför första förutsättningen för framgång även i

ett endast uppehållande försvar i ett nutida krig och så syntes komma att vara

fallet inom överskådlig tid. I en modern krigsmakt, vars uppgift vore strate­

gisk defensiv, erfordrades därjämte såväl attack- som spaningsflyg.

Chefen för flygvapnet har i fortsättningen skisserat de enligt hans uppfatt­

ning sannolika huvuddragen av ett framtida anfallskrig, i vilket första hindret

att övervinna för angriparen vore ett starkt luftförsvar, och därvid betonat

flygvapnets utslagsgivande betydelse för det totala försvaret.

Chefen för flygvapnet framhåller vidare, att de sannolika följderna av att

försumma motmedlen mot eu angripares luftkrigföring kunde bli nedbrytande

icke blott för stridskrafterna utan även för hela samhällsmaskineriet och fol­

kets försörjning såväl under kriget som måhända många år efter krigets slut.

Luftanfall i ett krigs inledningsskede mot huvudstaden, administrativa centra

i landsorten, järnvägarna och kraftförsörjningen kunde lamslå den centrala

och lokala ledningen av det civila och militära försvaret, omöjliggöra nöd­

vändiga civila och militära transporter och förorsaka kaos i den civila försörj­

ningen och den militära mobiliseringen samt i utrymningsarbetet. Samtidigt

som krigsförberedelsernas planenliga genomförande förhindrades, försvårades

övergång till improviserade åtgärder i motsvarande syfte, då ledningscentra

och signalförbindelser förstörts. Härtill komme angrepp mot stridskrafterna

och deras baser. Krigsmaktens möjligheter att motstå en invasion bleve väsent­

ligt reducerade redan innan en sådan påbörjats.

Därest angriparen icke eftersträvade en snabb invasion, komme luftanfallen

mot hemorten att fortsätta som huvudsaklig betvingelsemetod. Anfall komme

härvid att riktas mot bland annat storstäder, viktigare järnvägar, som hölles

kontinuerligt avbrutna, samt mot kraftförsörjningen, som sattes ur funktion.

Kraven på reparations- och röjningsarbeten komme att ställa civilförsvaret

inför olösliga uppgifter. Såväl befolkningens som krigsmaktens uthållighet

bleve kort i jämförelse med vad förhållandet skulle vara, om anfallen i regel

kunde mötas i luften. — Om snabb ockupation åsyftades, torde invasion

igångsättas parallellt med fortsatta luftanfall mot kommunikationer och för­

sörjning. I brist på aktivt luftförsvar kunde de avsedda invasionsområdena

genom luftanfall isoleras från tillförsel utifrån och försvararens stridskrafter

kunde nedkämpas del efter del, utan att han kunde föra fram rörliga reserver.

Här angivna vådor av ett svagt luftförsvar kunde visserligen reduceras, om

Kungl. Alaj:ts proposition nr 206.

27

den politiska och militära beredskapen mot anfall vore så hög, att krigsmakten

och civilförsvaret mobiliserats och utrymning skett i god tid. Möjligheterna

för såväl hemorten som stridskrafterna att hålla ut måste dock bli relativt

små, om angriparens flyg redan efter kort tid bleve i stand att operera utan

hänsyn till försvarande flyg. Kostnader, som nedlagts på invasionsförsvaret,

kunde visa sig vara till föga nytta, om luftförsvaret försummats sa mycket, att

enbart angriparens luftanfall kunde framtvinga avgörandet.

Flygförvaltningen har belyst, hur man inom stormakterna ser på utveck­

lingen i stort genom att hänvisa till en utredning, som i Förenta Staterna

verkställts av en av presidenten tillsatt luftförsvarskommission och vars resul­

tat framlagts i en rapport i början av innevarande år. Kommissionen, som

bestått av fem civila ledamöter och haft presidentens direktiv att se proble­

met ur vidast möjliga synvinkel, hade utarbetat sin rapport efter hörande av

bland annat representanter för alla tre försvarsgrenarna. Enligt flygförvalt­

ningens mening hade man i Förenta Staterna väsentligt bättre möjligheter än

här i landet att förutsäga den sannolika militärtekniska utvecklingen. Den

amerikanska kommissionens rekommendationer ginge bland annat ut på att

anslagen till flygvapnet (utom marinflyget) i förhållande till innevarande

budgetår skulle ökas med cirka 45 % under 1948 och cirka 90 ^ undei 1949.

Den föreslagna anslagsökningen för marinflyget vore av liknande storleks­

ordning.

Beträffande den flygtekniska utvecklingen har flygförvaltningen på grund­

val av flygteknikens nuvarande ståndpunkt samt de utvecklingstendenser, som

kunna iakttagas, ställt följande prognos för den närmaste tioårsperioden i

vad avser bemannade flygplan.

1. Inom cirka 5 år:

.

Alla jaktflygplan äro reaktionsdrivna med maximihastigheter, som alltmer

närma sig ljudhastigheten och troligen komma att liggå inom omiådet 1 000

1 150 km/tim.

.

,

Bombflygplan av tyngre typer äro fortfarande sannolikt propelierdnvna med

maximihastighet sannolikt inom området 700 750 km/tim. och med opera-

tionshöjd upp till cirka 12 000 m.

2. Inom cirka 10 år:

Av jaktflygplan torde framkomma några olika huvudtyper, av vilka iol-

jande bedömas sannolika.

a) Jaktflygplan av extrem interceptortyp (för ortsförsvar) med maxinii-

hastigheter för vissa typer över ljudhastigheten upp till storleksordningen

1 500 km/tim. Vissa typer jaktflygplan torde ha såväl reaktionsmotor som

raketmotor, den senare för tillsatsdrivkraft bland annat under stigning och då

maximihastighet erfordras. Sannolikt framkomma jämsides även typer med

enbart raketmotor och som följd härav mycket kort flygtid. Operationshojden

torde uppgå till minst 15 000 m eller däröver för båda typerna.

b) Eskort-jaktflygplan av tyngre typ med reaktionsmotorer och relativt

lång flygsträcka för eskort över långa distanser. Maximihastigheten torde för

dessa fortfarande ligga under ljudhastigheten, sannolikt i området 1 000—

1 150 km/tim. Operationshöjden torde uppgå till cirka 15 000 m eller möjligen

däröver.

.

,

,

Bombflygplan torde efter hand komma att utrustas med reaktionsmotorer och

få maximihastigheter av storleksordningen 900—1 000 km/tim. och operations-

höjd av minst 12 000 in, möjligen närmare 15 000 m.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

28

^ lygiörvaltningen har i anslutning härtill framhållit, att utvecklingen av

n)'a flygplantyper kontinuerligt påginge inom landet för att man skulle kunna

hålla jämna steg med utvecklingen utomlands. En förutsättning för konstruk­

tion av högvärdiga, moderna krigsflygplan vore dock tillräckliga forsknings­

resurser och en intensivt bedriven flygteknisk forskning.

Flygförvaltningen har därefter gått in på frågan om nya vapen och

framhållit, hurusom vid andra världskrigets slut i Tyskland hade utvecklats

robotvapen till sådan teknisk ståndpunkt och i sådan omfattning, att de

redan då hade betydelse för krigföringen. Inom stormakterna lades för när­

varande stor vikt vid arbetet på detta område och betydande anslag avsåges

föi ändamålet. Beträffande utvecklingstendenserna har flygförvaltningen

vidare anfört i huvudsak följande.

I fråga om robotvapen för offensiva ändamål tydde vad som vore känt av

utvecklingen utomlands på att de robotflygplan, som kunde väntas vara i

tjänst under de närmaste 5—10 åren, komme att flyga med hastighet lägre än

ljudets och sannolikt ej över 1 000 km/tim. De komme därför att vara mycket

mera sårbara för snabba jaktflygplan än bemannade bombflygplan, vilket be­

rodde på deras begränsade fart och oförmåga att göra undanmanövrer även­

som på frånvaron av defensiv beväpning. Detta förhållande, som kraftigt

understrukits av nyssnämnda amerikanska kommission, visade att under de

närmaste 5—10 åren det säkraste motmedlet mot robotflygplan vore moderna,

snabba och väl beväpnade jaktflygplan. Den amerikanska kommissionen hade

även framhållit, att bemannade bombflygplan under överskådlig tid komme

att vara det viktigaste och för den angripne farligaste medlet i en strategisk

luftkrigföring.

Beträffande robotvapen för defensiva ändamål nedlades utomlands

mycket arbete på utveckling av styrda raketdrivna luftvärnsprojektiler,

vilka i jämförelse med nuvarande luftvärnsartilleri avsåges få större träff­

sannolikhet, större verkan av det enskilda skottet samt större räckvidd. Ännu

funnes emellertid såvitt känt ingen typ utvecklad till praktisk användbarhet

och det kunde ej heller förutsägas, när så kunde bli fallet, Detta samman­

hängde med de många svåra problem, som måste lösas i fråga om dessa luft-

värnsprojektilers styrning. Härtill komme, att deras styrsystem kunde förut­

ses bli utsatt för störning av olika slag. Det måste sålunda fastslås, att det

enda effektiva och tillförlitliga motmedlet i luftkriget allt fortfarande ut­

gjordes av jaktflyg. När styrda raketprojektiler komme att utvecklas, torde de

i första hand kunna utföras som flygplanburna typer och sålunda utgöra en för­

stärkning av jaktflygplanens beväpning. Problemen beträffande styrning

m. m. bedömdes nämligen i detta fall icke vara så svårlösta som för markbase­

rade styrda luftvärnsprojektiler.

Det nyssnämnda gällde bekämpning av robotflygplan med hastighet av­

sevärt under ljudhastigheten. Mot robotprojektiler av typen V 2 med hastig­

het långt över ljudhastigheten funnes allt fortfarande intet annat motmedel

känt än bekämpning av utskjutningsbaserna m. m. För bekämpning av utskjut-

ningsbaser och styrstationer vore för närvarande attackflyg det enda vapen

som kunde insättas.

Beträffande utvecklingen av robotvapen inom landet gällde sålunda som

huvuduppgifter dels att skaffa sådan erfarenhet av robotvapen, att effektiva

motmedel kunde framställas, dels att komplettera i första hand jakt- och

attackflyg samt luftvärn med sådana vapen för att öka försvarets effektivitet.

Eget forsknings- och utvecklingsarbete torde vara av stor betydelse, enär möj-

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kiingl. Maj.ts proposition nr 206.

29

ligheterna att erhålla kännedom om utländska robotvapens konstruktion själv­

fallet vore begränsade.

Problemen vid arbetet på robotvapen vore i hög grad likartade för olika

typer, oavsett användningsändamål, varför man i stor utsträckning måste

anlita samma forskningsanstalter, industrier etc. De aerodynamiska och kon­

struktiva problemen vore sålunda i stor utsträckning desamma, varjämte lik

artad styrapparatur kunde bli användbar för flera olika typer. Det vore så­

lunda klart, att utvecklingsarbetet i varje fall måste bedrivas i intim sam­

verkan mellan berörda försvarsgrenar och andra parter. Många skäl talade för

att utveckling av likartade typer sammanfördes under ledning av en för­

svarsgren, som besutte den mesta expertisen och största erfarenheten på om­

rådet. Enär aerodynamiska, konstruktions- och styrningsproblem av liknande

art som för flygplan förelåge beträffande de flesta robotvapen, talade starka

skäl för att sammanföra en stor del av nämnda utvecklingsarbete under flyg­

vapnet. I detta sammanhang kunde anföras, att i Förenta Staterna all forsk­

ning och utveckling i fråga om robotflygplan och robotprojektiler utfördes

under amerikanska flygvapnets ledning och ansvar, oavsett inom vilka för­

svarsgrenar nämnda vapen avsåges skola användas. Motsvarande förhållande

gällde i England.

Arméförvaltningen har framhållit att begränsningen i våra ekonomiska

möjligheter och forskningsresurser samt i vår industriella kapacitet på vissa

områden måste för vårt vidkommande leda till en annan målsättning för den

krigstekniska utvecklingen än vad fallet vore inom en stormakt. Med hänsyn

till den intensiva forskningsverksamhet, som nu bedreves inom stormakterna,

måste man vid ett krigsutbrott inom den närmaste tiden räkna med att nya

vapen av olika slag komme att tagas i bruk. De nya stridsmedlen komme av

naturliga skäl att hos stormakterna erhålla en utformning främst i offensivt

syfte. För den stat, vars försvarsmakt vore avsedd för strategisk defensiv,

kunde arbetet på att skapa skydd mot nya anfallsvapen i form av aktiva mot-

medel och passiva åtgärder komma att träda i förgrunden. Ett omfattande

forsknings- och försöksarbete måste pågå för att genom förbättringar och

kompletteringar höja effektiviteten av arméstridskrafternas utrustning. Prin­

cipiellt nya stridsmedel, som toges i bruk av stormakterna, borde icke a priori

förutsättas skola ingå även i ett litet lands krigsmakt och därmed möjligen

mer eller mindre radikalt förändra dennas struktur. Det förhållandet, att stor­

makterna innehade eller komme att anskaffa ett flertal nya vapen med starkt

ökad förstörelseverkan, vore icke tillräcklig anledning att radikalt omskapa

vårt försvars organisation eller beväpning. Utveckling och förbättring av

stridsmedlen skedde med olika hastighet för skilda slag av stridsmedel.

Ämbetsverket ville poängtera kravet på moderniseringsåtgärder för höjande

av luftvärnets effektivitet.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har anmärkt, att försvarskommittén icke

beaktat de konsekvenser, till vilka (ten krigstekniska utvecklingen ledde för

militärsjukvårdens del. Exempelvis atombomber, raketvapen, reaktionsdrivna

projektiler eller farkoster kunde förväntas i ett framtida krig medföra en

ökning av avtalet patienter med helt andra och svårare skador än man hittills

haft att räkna med. Till följd av de moderna förstörelsemedlens stora räck

30

vidd bleve det nödvändigt att samtidigt på en mängd olika för angrepp ut­

satta platser omhändertaga sårade och snabbt befordra dem till vårdanstalter.

Med hänsyn till riskerna för bakteriologisk och kemisk krigföring med mass-

insjuknande som följd måste förutses nya, utomordentliga krav på sjukvår­

dens kapacitet. En stor del av sjukvården måste förläggas i bergrum, var­

jämte erfordrades organiserande av omfattande vetenskaplig forskning. En

ny och allsidig utredning om militärsjukvårdens organisation vore ofrånkomlig

och borde snarast ske med anlitande jämväl av militärmedicinsk expertis.

Försvarets forskningsanstalt har framhållit, att den tekniska utvecklingen

redan före utgången av de närmaste tio åren kunde leda till krav på en genom

gripande omvandling av vårt försvar, ehuru tillräckliga skäl icke syntes före­

ligga att nu frångå gällande grundprinciper för dess uppbyggnad. Tekniska

resurser funnes i vårt land för icke obetydliga förbättringar av beväpning och

utrustning inom stora delar av vår krigsmakt. I princip vore det riktigast att

vidtaga erforderliga reformer efter hand som forskning, studier och försök

gåve anledning härtill. Forskningsanstalten har vidare framlagt vissa syn­

punkter på utvecklingen beträffande signal- och radarmateriel, radiotekniska

motmedel, infraröd strålning, robotvapen, sprängämnen, stridsgaser, atom­

bomber, radioaktivt gaskrig och bakteriologisk krigföring i huvudsaklig över­

ensstämmelse med de av överbefälhavaren angivna.

Statens organisationsnämnd har påtalat, att försvarskommittén efter att ha

lämnat redogörelse för den vapentekniska utvecklingen mot bakgrunden av

andra världskrigets erfarenheter likväl föreslagit en försvarsorganisation

grundad på förhållanden, som rådde före det sista världskriget.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit, att med

krigsteknikens nuvarande utveckling landets totala värnkraft i största möjliga

utsträckning måste tagas i anspråk för att kunna avvärja ett fientligt angrepp.

I detta totala försvar inginge såsom grenar i första hand krigsmakten och

civilförsvaret. Det militära och civila försvaret måste emellertid underbyggas

av den övriga samhällsverksamheten (hälso- och sjukvård, rättsväsen, social­

vård, säkerhetstjänst m. in.). Med hänsyn till krigsteknikens utveckling och

nödvändigheten av att vid ett överraskande anfall på mycket kort tid bringa

upp försvaret till största möjliga effektivitet måste förberedelser redan under

fredstid vidtagas på försvarets samtliga områden. Brister i beredskapen på

enstaka väsentliga punkter kunde få ödesdigra följder för försvaret i dess

helhet.

överståthållaräm betet har betonat betydelsen av luftförsvaret, här taget i

dess vidsträcktaste betydelse från jaktflyg och luftvärn till erforderliga åt­

gärder för att varna och skydda civilbefolkningen. I den mån någon av de i

luftförsvaret ingående delarna, vilka utgjorde oskiljaktiga komplement till

varandra, försvagades, innebure detta i motsvarande grad en minskad möjlig­

het för de övriga delarna att möta fientliga luftanfall eller förminska deras

skadeverkningar. Det vore därför betänkligt att försvaga flygvapnet och

luftvärnet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

31

Länsstyrelsen i Uppsala län har ansett, att den krigstekniska utvecklingen

ej tilläte ett försvagande av vår försvarsorganisations effektivitet. Detta om­

döme gällde även civilförsvaret och den ekonomiska försvarsberedskapen.

Länsstyrelsen i Gotlands län har efterlyst fasta grunder för gränsdragningen

och samarbetet mellan det militära och civila försvaret.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har funnit det märkligt, att försvarskom-

mittén med hänsyn till det nutida krigets totala karaktär icke berört civilför­

svaret. En försvagning av den militära organisationen måste medföra ökade

krav på civilförsvaret.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har understrukit vikten av utökad

forskningsverksamhet på det militära området och inom de forskningsgrenar,

som eljest ägde betydelse för försvaret, atomenergiforskning ej att förglömma.

Länsstyrelsen har vidare påtalat, att civilförsvaret ej berörts av försvars-

kommittén. För bedömande av det totala försvaret borde samordnade utred­

ningar rörande det militära försvaret, civilförsvaret och den ekonomiska krigs-

beredskapen ha gjorts.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ansett, att den krigstekniska utveck­

lingen och det allmänna läget icke inbjöde till beskärningar. Förhoppningen

om en uppbyggnadsperiod under ett utbrutet krig vore mer vansklig nu än förr.

B Sveriges militärpolitiska läge.

I överbefälhavarens förut omförmälda, den 31 mars 1947 till försvarskom-

mittén överlämnade sammanfattning ingår ett av utrikesministern granskat

och godkänt avsnitt om Sveriges militärpolitiska läge. Överbefälhavaren har

däri framhållit, att vårt lands läge sett ur militärpolitisk synpunkt främst

finge sin karaktär av den nya maktfördelning och maktgruppering i världen,

som vuxit fram efter andra världskriget, samt av den nya organisation för

fredens bevarande, som skapats i form av de Förenta Nationerna. En utförlig

redogörelse för överbefälhavarens synpunkter härutinnan återfinnes i försvars-

kommitténs betänkande å s. 24—SO.1 Till denna redogörelse torde här få hän­

visas.

Försvar skommittén.

För egen del har försvarskommittén begränsat sig till följande uttalande.

Den ovisshet om utvecklingen av det internationella läget, som rådde vid den

tidpunkt, då överbefälhavaren framlade sina nyssnämnda synpunkter på frågan,

har icke sedan dess blivit skingrad. Även om man i förevarande sammanhang

icke kan bortse från de strävanden efter fred och säkerhet, som äro företrädda

inom Förenta Nationerna, äro dock de senaste årens erfarenheter av det inter­

nationella samarbetet icke ägnade att inge någon optimism beträffande den

framtida utvecklingen. Situationen karakteriseras framför allt av den ömse­

1 Se även den tryckta upplagan av sammanfattningen (»Vårt framtida försvar. Överbefäl­

havarens förslag.») 8. 58 tf.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

32

sidiga misstron mellan vissa av stormakterna och av den omständigheten, att

betydande delar av stormakternas stridskrafter alltjämt äro under vapen.

Emellertid anser sig försvarskommittén i likhet med överbefälhavaren icke i

rådande motsättningar mellan stormakterna finna grund för någon tro på eu

omedelbar krigsfara. Vid sidan av de stora svårigheter, med vilka man för när­

varande har att kämpa i olika delar av världen, torde de psykologiska fakto­

rerna härvidlag verka såsom återhållande moment. Möjligheterna till en av­

spänning synas svåra att nu överblicka. Det sätt, varpå Tysklands problem

löses, kommer härvid otvivelaktigt att öva ett betydande inflytande i ena eller

andra riktningen.

Ehuru försvarskommittén icke tilltror sig att förutsäga utvecklingen på

det utrikespolitiska området, har kommittén vid utformandet av förevarande

förslag utgått från den förutsättningen att nu rådande motsättningar icke

skola leda till öppen konflikt och att, trots dagens läge, återuppbyggnads­

arbetet i de krigshärjade länderna skall kunna bidraga till att utjämna mot­

sättningarna samt att härigenom väg skall banas för en fredsperiod av icke

alltför obetydlig längd. Kommittén har dock icke kunnat bortse från möjlig­

heten av en stormaktskonflikt, i vilken även vårt land, trots sin önskan att

upprätthålla en sträng neutralitet, på grund av sitt geografiska läge kan

riskera att bli indraget. Att i en sådan situation stora krav komme att ställas

på vårt försvar ligger i öppen dag.

I de vid betänkandet fogade särskilda yttrandena ha vissa synpunkter

på det militärpolitiska läget anförts. Sålunda har kommittéledamoten Ewerlöf

med hänvisning till kommittémajoritetens uttalande om en fredsperiod av

icke alltför obetydlig längd förklarat sig anse det nuvarande läget i världen

icke berättiga till att en sådan förutsättning lades till grund för en försvars­

organisation, avsedd att gälla under 10 år framåt. Även om någon omedelbar

krigsfara icke kunde anses föreligga, syntes inga säkra hållpunkter finnas

för att nu bedöma, huruvida utvecklingen under 10-årsperioden kunde väntas

gå emot krig eller fred. Den nuvarande tidpunkten tedde sig föga ägnad för

beslut om en ny, långsiktig och till inskränkningar syftande försvarsplan.

De begränsningar, som just nu kunde tvinga sig fram, borde givas allenast

tillfällig karaktär.

Generalmajor Backlund har ansett, att den förutsättning rörande utveck­

lingen på det utrikespolitiska området, från vilken kommittén utgått vid ut­

formandet av sitt förslag, för närvarande icke vore för handen. Enligt hans upp­

fattning förelåge allvarliga risker för att den utrikespolitiska spänningen

skulle kunna utlösa en stormaktskonflikt redan inom den närmaste tioårs­

perioden, mot vars slut svagheterna i den av kommittén för armén föreslagna

krigsorganisationen komme att göra sig starkt gällande. Det ovissa utrikes-

läget syntes snarare mana till återhållsamhet i fråga om organisatoriska

ingrepp.

Överste Bonde har framhållit, att den arbetshypotes om en fredsperiod av

icke alltför obetydlig längd, som kommittén lagt till grund för sitt vidare

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2U6.

33

arbete, i stort sett endast uttryckte naturliga önskningar, som hystes av varje

fredsälskande människa. Den faktiska utvecklingen hade allt starkare fram­

hävt motsättningarna mellan öst och väst och begränsningen i Förenta Natio­

nernas möjligheter. Den allmänna tendensen innebure stegrad risk för att

världen kunde delas i två mot varandra stående block. Ingen hade med sak­

ligt underlag kunnat peka på någon utjämning av de faktiska motsättningarna.

Den vitt spridda krigströttheten och inre svårigheter icke minst av ekonomisk

natur angåves i stället allmänt som de huvudsakliga fredsgarantiema. Man

borde då beakta, att krigströttheten kunde få återverkningar, som för vår del

icke vore enbart gynnsamma. Den verkade självfallet fredsbevarande, om en

aggression väntades leda till en lång och kraftförödande strid med oviss ut­

gång. Men den gjorde också folken ovilliga att ingripa i konflikter, där de

egna intressena ej syntes vara direkt hotade. Detta förhållande kunde en

stormakt, som ville förbättra sina strategiska positioner, utnyttja för isolerade

aktioner mot svaga småstater.

Bonde har vidare anfört, att försvarskommittén även i viss mån syntes dela

den av honom utvecklade uppfattningen. Kommittén hade sålunda uttalat, att

det internationella läget ännu ej stabiliserats, varför försvarets effektivitet

under de närmaste åren icke borde påtagligt försvagas. Motsättningarna, de på

många håll pyrande oroligheterna, som ofta närmade sig inbördeskrigets karak­

tär och som lätt kunde blossa upp till öppen konflikt, samt den alltjämt olösta

frågan om Centraleuropas fred, allt syntes mana till att ännu något se tiden

an, då det gällde större organisatoriska förändringar i syfte att inskränka

vårt försvar. Sveriges läge mellan öst och väst vore i själva verket nu allvar­

ligare än vad det varit under den långa tid vi åtnjutit fred. Under inga omstän­

digheter hade Bonde kunnat finna en sådan politisk stabilitet, att man därpå

skulle kunna grunda ett nedrustningsprogram, som omfattade de närmaste tio

åren och sträckte sina verkningar ännu längre in i framtiden.

Den utrikespolitiska utvecklingen hade sålunda enligt Bondes mening icke

skapat de förutsättningar för fredens bevarande, som enligt försvarsministerns

av riksdagen gillade direktiv skulle vara för handen, om organisationen skulle

beskäras.

Även försvarskommitténs mera optimistiska förutsättning hade, enligt vad

Bonde vidare framhållit, sin starka begränsning. Det vore rimligt att antaga,

att efter någon tid såväl krigströtthet som ekonomiska svårigheter komme att

övervinnas. Därmed hade även de av kommittén angivna, nu mest betydelse­

fulla fredsbevarande krafterna upphört att verka. Uteslutet vore icke, att de

kunde ersättas av andra sådana, måhända verksammare och varaktigare, men

det vore även tänkbart, att nationernas återvunna kraft komme att inriktas på

att med våld lösa tvistefrågorna. Utvecklingen kunde i dag omöjligen förutses

och bristen på överblick borde ej ersättas med önsketänkande. Vad vi än

önskade, så kunde tiden efter den beräknade fredsperioden uppenbarligen

medföra allvarliga risker för länder som Sverige.

Ehuru Bonde icke ansåge, att man av det utrikespolitiska läget kunde draga

3—104 48 Dihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

34

så optimistiska slutsatser som försvarskommittén, menade han dock, att fred

vore sannolikare än krig under de närmaste åren. Men risken för krig funnes

och den bleve större i samma mån som vi bleve svagare.

Konteramiral Encson har ansett, att försiktigheten bort bjuda kommittén

att vid utformandet av sitt förslag icke utgå från förutsättningen av en kom­

mande »fredsperiod av icke alltför obetydlig längd».

Ericson har särskilt framhållit, att östersjöinloppen i händelse av krig mellan

stormakterna kunde komma att bli en strategisk brännpunkt. Detta skärpte

kravet på att svenska sjöstridskrafter måste kunna utgångsgrupperas i både

Östersjön och Västerhavet.

Erfarenheterna från beredskapen visade, att flottan, i första hand de ope­

rativa styrkorna, utgjorde en viktig fredsbevarande faktor samt att sjöstrids­

krafterna kunde snabbt omställas från freds- till krigsförhållanden.

Av Ericson i yttrandet framförda förslag beträffande marinen avsåge endast

att bibehålla densamma vid den minimistyrka, som erfordrades under förut­

sättning, att kommitténs relativt optimistiska syn på det politiska läget och

dess framtida utveckling visade sig riktig. En skärpning av läget måste ovill­

korligen medföra åtgärder, som ginge utöver förslaget.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren, som ansett det vara en allvarlig brist i kommitténs fram­

ställning, att icke även den utrikespolitiska utvecklingen under sommaren och

hösten 1947 värdesatts och att inga slutsatser dragits av densamma, har riktat

uppmärksamheten på några väsentliga drag i den senaste tidens utveckling.

I den del av Europa, som stode under rysk kontroll, hade det ryska infly­

tandet stärkts, varvid de olika ländernas kommunistiska grupper vid sidan av

de ryska militära och diplomatiska organen spelat en huvudroll. Den militära

kontrollen hade genom tvångsvis införd likriktning kompletterats med en

politisk kontroll, som måste anses innebära en konsolidering av det sovjet­

ryska inflytandet så att detta bleve oberoende av om sovjetryska trupper

stode i länderna eller icke. Hand i hand därmed hade gått dels en mer eller

mindre hastigt genomförd anslutning till det kommunistiska ekonomiska

systemet, dels en allt närmare ekonomisk anknytning till Sovjetunionen. Slut­

ligen hade en tydlig strävan framträtt att med varandra närmare förbinda de

sovjetdominerade staterna i en slavisk union. Även utanför den ryska intresse­

sfären hade aktiviteten ökats. Så hade fallet varit i Grekland samt i Italien

och Frankrike.

Betydelsefullt vore, att såsom en ersättning för den under andra världs­

kriget upplösta kommunistiska internationalen en ny internationell partisam­

manslutning bildats under benämningen Kominform, till vilken förutom de

östliga staternas partier även de kommunistiska partierna i Italien och Frank­

rike anslutits.

Även om man fortfarande icke kunde tala om ett utpräglat politiskt och

militärt västblock på samma sätt som om ett östblock, så avtecknade sig dock

allt tydligare en sammanslutning av stater under en alltmera målmedveten

amerikansk ledning. Trumandeklarationen den 12 mars 1947 hade följts av

Marshallplanen, vilken redan börjat förverkligas i syfte att understödja

Europas ekonomiska återuppbyggande under samverkan mellan de till planen

anslutna staterna. Genom målmedvetna amerikanska åtgärder hade Grek­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

35

land och Turkiet fått politiskt och direkt militärt stöd, det senare i form av

materiel, ekonomisk hjälp och militära rådgivare. Amerikanska protester

mot vissa politiska händelser inom den ryska intressesfären hade blivit utan

resultat. Den amerikanska statsledningen hade emellertid på olika sätt ener­

giskt gjort gällande, att den icke komme att tolerera en rysk expansion utan­

för denna sfär, under vilka former den än framträdde. Amerikas Förenta

Stater hade framställt sig som beskyddare för stater utanför östblocket mot

en eventuell aggression. Till den amerikanska maktgruppen hade vid sidan

av det brittiska statsförbundet Frankrike och Beneluxgruppen allt tydligare

anslutit sig. På den amerikanska dubbelkontinenten hade under Förenta

Staternas ledning utformats ett försvarssamarbete, som kunde få växande be­

tydelse för framtiden.

Klarläggande för den omvälvning, som ägt rum i amerikansk uppfattning,

vore det enhälliga förslag om allmän värnplikt i fred, som i maj 1947 överläm-

lats till president Truman av en av denne tillsatt kommitté.

De utrikespolitiska motsättningarna hade under det gångna året satt sin

prägel på den rad av konferenser, vid vilka representanter för de motsatta

grupperingarna mötts. Så blev fallet vid utrikesministerkonferenserna i

Moskva och London, vid konferensen om Marshallplanen i Paris —- utan att

dock det fortsatta arbetet på planens utformning därigenom hindrades —

samt vid olika FN-sammankomster. Viktigare än den alltmera hetsiga tonen

i meningsutbytena och de skarpa anklagelserna vore, att länge eftersträvade

överenskommelser icke kunnat träffas. Den för Europas återuppbyggnad vik­

tiga uppgörelsen om en tysk fred hade icke kunnat nås. Det enda betydelsefulla

FN-beslutet, vilket gällde Palestina, hade vunnits utan Storbritanniens an­

slutning och hade utlöst blodiga oroligheter.

Över huvud taget hade väpnad kamp fortsatts eller utlösts på många håll.

Förutom i Grekland och Palestina fördes öppna strider i främre och bortre

Indien samt i fjärran Östern, där de ökat i omfattning. I Korea, som vore delat

mellan ryssar och amerikaner, hade alltjämt ingen uppgörelse kunnat komma

till stånd om återupprättande av en självständig regering för hela landet.

Denna serie konflikter, vilkas allvarliga utrikespolitiska innebörd ej finge

undanskymmas av att de till formen vore inbördeskrig, hade icke nämnvärt

påverkats av Förenta Nationerna; endast i förspelet till en nyligen träffad upp­

görelse i Nederländska Indien hade FN deltagit. I själva verket hade det

senaste årets händelser bekräftat och understrukit analysen i försvarsförslaget

i mars 1947 av FN:s begränsade möjligheter. Icke heller det på utrikesminister

Max-shalls initiativ tillkomna ständiga interimsutskottet för fred och säkerhet,

den s. k. lilla församlingen, i vilken alla medlemsstater kunde vara represen­

terade, kunde härutinnan medföra någon ändring, enär de avgörande besluten

dock alltid måste fattas av rådet, där den under detta år så ofta brukade veto­

rätten alltjämt kunde oinskränkt nyttjas.

De allt tydligare framträdande utrikespolitiska motsättningarna hade kom­

pletterats genom militära beredskapsåtgärder. Det nyligen i Förenta Staterna

tillkännagivna budgetförslaget upptoge också ökade anslag till krigsmakten.

I Sovjetunionen hade de organiserade militära styrkorna minskats något

genom hemförlovning, men icke desto mindre vore lan t- och flygstridskrafterna

vida talrikare än motsidans. På ömse sidor arbetades intensivt på den fortsatta

militärtekniska utvecklingen.

I vår omedelbara närhet rådde alltjämt praktiskt taget militärt vacuum.

Våra grannländers kvarstående militära svaghet och Skandinaviens strategiska

betydelse vid en världskonflikt vore alltjämt en källa till allvarlig oro. Fin­

lands politiska och militära situation, med bland annat en framskjuten sovjet­

rysk bas vid Porkala, påverkade Sveriges läge.

Kungl. Maj: Is proposition nr 206.

36

Utvecklingen under det gångna året innebure ingen principiell förändring

av läget, sådant det återgivits i överbefälhavarens strategiska studie. De redan

förut existerande motsättningarna hade skärpts och riskerna för krig hade

ökats.

Motsättningarna hade framträtt allt tydligare under den korta tid, som för-

lupit, sedan försvarskommittén avgav sitt betänkande. Till bestyrkande härav

åberopades uttalanden av utrikesminister Bevin och den amerikanska luftför-

svarskommittén. Den sistnämnda hade i januari 1948 bland annat anfört: »Det

kan hända någonting sådant som att man snubblar in i ett krig och vi måste

därför vara beredda på krig även under den närmaste tidsperioden.»

De krafter, som vore ägnade att motverka krigströttheten, hade vuxit i

styrka och utsikterna till politisk, ekonomisk och ideologisk utjämning av mot­

sättningarna hade försvagats. Sannolikheten av en fredsbefrämjande insats

genom Förenta Nationerna hade minskats. Ehuru sannolikheten icke kunde

sägas bestämt tala för att freden skulle komma att brytas under den närmaste

tiden, kunde man icke bortse från att riskerna för väpnad konflikt vid en när­

mare tidpunkt hade ökats. Den tid, under vilken man kunde räkna med att

fred vore sannolikare än krig, vore icke längre än att sådana begränsningar av

försvaret måste undvikas, som skulle försvåra en upprustning. Allra minst

syntes läget i världen nu vara sådant, att det kunde jämställas med den situa­

tion, i vilken enligt statsmakternas direktiv justeringar nedåt i gällande krigs­

organisation kunde komma i fråga. En effektiv krigsmakt komme under den

framtid, som vi nu kunde överblicka, att vara en grundförutsättning för att

Sveriges regering skulle kunna åt vårt folk bevara frihet och fred.

Chefen för armén har påpekat, att Sveriges militärpolitiska läge försämrats

genom det sista världskriget och ytterligare försämrats under den tid försvars­

kommittén arbetat. Motsättningarna mellan de två världsmakterna, Amerikas

Förenta Stater och Sovjet-Unionen, hade än mera skärpts. De på senhösten

1947 strandade förhandlingarna i London, förhållandena i Tyskland samt det

labila läget i Grekland och Främre Orienten gåve besked härom. Det vore

visserligen oriktigt att med utgångspunkt från dessa hänvisningar a priori

utgå från att ett n}dt världskrig omedelbart stode för dörren, men det vore

enligt arméchefen icke försvarligt att grunda en försvarsorganisation på för­

hoppningen om en längre fredsperiod. Det vore därför oriktigt att nu inleda

reducering av våra försvarskrafter. En liten stat kunde genom att vara beredd

på en strid till det yttersta väl hävda sin neutralitet. Det vore därför oriktigt

att nu göra avkall på kravet, att varje vapenför man i värnpliktsåldern skulle

kunna deltaga i rikets försvar.

Marinledningen har ansett tiden nu icke vara mogen att fastlåsa försvars­

organisationen vid en tioårsplan, som ginge ut på att på lång sikt minska den­

samma, samt därvid särskilt hänvisat till det allmänna politiska läget i världen,

vars utveckling knappast infriat de förhoppningar, som vid andra världskrigets

avslutande ansåges motiverade. Ännu vore ej fred sluten mellan de huvud­

krigförande, och förhållandet mellan de under kriget allierade öst- och väst­

makterna hade utvecklats därhän, att det karakteriserats såsom »det kalla

kriget». Tidsläget vore sålunda icke ägnat att inbjuda till ens teoretiska beslut

om en nedskrivning av vår militärorganisation i en särdeles oviss framtid.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att den flygtekniska utvecklingen,

trots att de kolvmotordrivna bombplanens aktionsradie avsevärt ökats, skärpt

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. May.ts proposition nr 206.

37

luftkrigföringens krav på framskjutna baser. Detta motiverades främst av att

den som ville framföra bombplan till fientligt område behövde jaktbaser för

eskort, medan den som försvarade sig mot bombplan eller robotar behövde

framskjuten luftbevakning och slutligen den som ville framsända robotar be­

hövde framskjutna radiostyrstationer, tills vidare även relativt framskjutna ut-

skjutningsstationer. Skandinaviska halvön komme därför att vara åtråvärd i

ett framtida krig.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har funnit försvarskommitténs

bedömande av det militärpolitiska läget egenartat. Trots att detta utgjorde

grunden för försvarsorganisationens utformande, syntes kommittén dock ha und­

vikit ingående diskussioner på detta område. Kommitténs optimistiska hänvis­

ning till att återuppbyggnadsarbetet skulle kunna bidraga till att utjämna mot­

sättningarna mellan väst och öst ställdes, enligt militärbefälhavarens mening,

i en säregen belysning genom Londonkonferensens strandande, kampen kring

Marshallplanen och de tydliga åtstramningarna i drabantstaterna i öster. Slut­

ligen anfördes, att det säkerligen hade varit till fördel, om kommittén närmare

utvecklat innebörden av uttalandet om att vårt land på grund av sitt geogra­

fiska läge kunde bli indraget i en stormaktskonflikt och att härvid stora krav

komme att ställas på vårt försvar. Denna tanke borde därefter ha fasthållits

under utarbetandet av betänkandets huvuddel.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har ansett de händelser i ut­

rikespolitiskt avseende, som inträffat sedan försvarskommittén avgav sitt

betänkande, ha ryckt bort villkoret »fredens bevarande», som varit en förut­

sättning för justering av 1942 års försvarsbeslut. Frågan om Tysklands fram­

tid ingåve betänkligheter i sådant avseende.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har instämt i överste Bondes

särskilda uttalande i denna del.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har framhållit, att frågan om

Tysklands framtid lösts på ett sätt, som minskat möjligheterna för avspänning.

Eftersom försvaret enligt försvarskommittén avsetts successivt minskas under

de närmaste tio åren, skulle det bli avsevärt försämrat vid en tidpunkt, då det

kanske bäst skulle behövas.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har delat den starkt kritiska

inställning, som intagits av kommittéledamoten Ewerlöf och överste Bonde

i fråga om kommitténs bedömande av det militärpolitiska läget. Det världs­

politiska läget hade sedan den tidpunkt, då betänkandet avgavs, undergått en

påtaglig försämring. Själva grundvalen för kommitténs förslag förefölle där­

för nu än mera ohållbar än förut.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har framhållit, att utsikterna för en

fredlig framtid icke ljusnat, sedan försvarskommittén avgav sitt betänkande.

Tvärtom gåve utvecklingen på det utrikespolitiska området anledning till ökad

oro beträffande möjligheten till fredens bevarande, vilket måste beaktas då

det gällde att fatta beslut om försvarets utformning.

Kommerskollegium har i likhet med Sveriges industriförbund och Sveriges

38

redareförening, vilka av kollegiet beretts tillfälle yttra sig i ärendet, under­

strukit att förhoppningarna på avspänning i det internationella läget och ut­

jämning av intressemotsättningarna mellan stormaktsgrupperna, vilka må­

hända varit berättigade vid tiden för andra världskrigets avslutande, alltmera

försvagats. Motsättningarna hade efter det kommittén avgivit sitt betänkande

i själva verket ytterligare skärpts. Det vore därför ej försvarligt att i nu rå­

dande farofyllda läge utforma en försvarsorganisation från förutsättningen av

en fredsperiod av icke alltför obetydlig längd. Försvarskommittén hade ju även

själv i sådan grad kringgärdat sina slutsatser med förbehåll, att dess förslag

i själva verket vore starkt villkorliga.

Överståthållarämbetet har ansett den utrikespolitiska situationen vara en

annan och sämre än den, på vilken man ännu vid krigsslutet ansett sig ha an­

ledning kunna hoppas. Försvarskommittén hade vid utformandet av sitt förslag

utgått från att en fredsperiod av icke obetydlig längd kunde väntas. Detta ut­

talande vore snarare en önskan än ett på objektiva fakta grundat konstate­

rande, efter vilket vi kunde inrätta vårt försvar. Enligt ämbetets förmenande

borde vi vid utformandet av försvarets organisation i stället räkna med möjlig­

heterna av en väpnad konflikt mellan olika stormaktsintressen. 1 den offent­

liga diskussionen hade man ganska allmänt utgått från icke blott att vårt land

vid en väpnad konflikt måste till den grad befinna sig i själva oroscentrum,

att det knappast kunde undgå att bli indraget i krig, utan även att det i hän­

delse av angrepp från den ena sidan hade att räkna med snar hjälp från den

icke angripande parten. Intressemotsättningarna i världen hänförde sig

emellertid icke i första hand till Norden utan till andra delar av världen. Till

följd därav vore vårt lands läge knappast så utsatt som man syntes böjd att

antaga. Skulle Sverige komma att indragas i en konflikt, bleve det sannolikt

av rent strategiska orsaker och på det sättet, att den ena av två varandra mot­

satta maktgrupper, som antingen skulle anse sig ha möjlighet att med Sverige

som plattform lättare rikta ett angrepp mot den andra parten eller också icke

helt litade på Sveriges förmåga och vilja att tillräckligt kraftigt värna sig mot

kränkningar av dess neutralitet, handlade efter principen att hellre förekomma

än förekommas.

Länsstyrelsen i Gotlands län har med hänsyn till läget ute i världen — så­

vitt länsstyrelsen kunde bedöma avsevärt skärpt sedan försvarskommittén

avgav sitt betänkande — framfört de starkaste betänkligheter mot ett genom­

förande av det föreliggande förslaget.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ansett kommitténs karakteristik av det

militärpolitiska läget sakna bärkraft. Vissa uttalanden av kommittén gåve an­

ledning understryka, hur mycket lättare det vore att framdeles skriva ned för­

svarsanstalter, om läget lättade, än att bygga upp dem, om läget skärptes.

Sveriges nu mer utsatta läge och ovissheten rörande den framtida politiska

utvecklingen gjorde förhoppningen om en uppbyggnadsperiod under ett ut­

brutet krig mer vansklig än förr.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har anfört, att kommitténs förslag, be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

39

dömt mot bakgrunden av det rådande utrikespolitiska läget och vårt lands

för närvarande mer än tillförne utsatta militära läge, lämnade utrymme för

undran i åtskilliga avseenden.

Centralstyrelsen för de svenska reservojjicersfärbunden har ansett, att

dagens läge i fråga om den militärpolitiska utvecklingen näppeligen erbjöde

underlag för annat än kortfristiga bedömanden. Den påtalade misstron mellan

vissa stormakter hade avsevärt ökats sedan den tidpunkt, då kommittén gjorde

sitt bedömande.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har framhållit, att ett av överbefäl­

havaren i betänkandet återgivet uttalande, att ett starkt svenskt försvar

tjänade icke blott det egna landets syften utan hela världens och utgjorde den

kanske verksammaste insats, som vårt folk kunde göra för fredens sak, vore

värt allt beaktande och förtjänt att spridas i vida kretsar.

Tjänstemännens centralorganisation har anfört, att den utveckling av den

utrikespolitiska situationen, som ägt rum på den senaste tiden, syntes mana

till den yttersta försiktighet i fråga om antaganden rörande längden av inne­

varande fredsperiod.

Sveriges lantbruks förbund har anfört, att den internationella utvecklingen

under efterkrigstiden präglats av starka motsättningar och intressekonflikter.

Förhoppningarna om att de gemensamma kraftansträngningarna efter den

slutliga segern skulle avlösas av ett samarbete med fredliga mål hade icke in­

friats. I stället hade den politiska spänningen och den ömsesidiga misstron

lett till en strävan hos de ledande makterna att politiskt och militärt utvidga

och trygga sina egna intressesfärer. Sveriges geografiska och militärpolitiska

läge syntes i denna situation innebära betydande risker. På grund härav

syntes det förbundet angeläget, att den blivande försvarsorganisationen genom

rationalisering och förbättring av den tekniska utrustningen bleve så upp­

byggd, att den inrymde största möjliga effekt.

C Målsättningen för krigsmakten.

Överbefälhavaren har i sin förut berörda sammanfattning anfört vissa syn­

punkter beträffande den målsättning, som borde uppställas för krigsmakten.

Härutinnan torde få hänvisas till försvarskommitténs betänkande s. 31—32.1

För sammanhangets skull torde dock här få erinras om några huvudpunkter

i överbefälhavarens framställning.

Vid en brytning mellan stormakterna bleve den närmaste uppgiften för

vår krigsmakt att vara ett stöd för svensk neutralitetspolitik. En förutsättning

för att svensk neutralitet skulle respekteras vore, att krigsmakten vore organi­

serad och grupperad för att försvara Sveriges självständighet.

För att få en fast grund för fastställandet av målen för våra försvarsför-

beredelser borde vi räkna med den farligaste situation, som syntes möjlig.

Självfallet måste krigsmakten organiseras så, att en ändamålsenlig gruppe­

ring för försvar i samtliga tänkbara fall bleve möjlig.

1 Se även den tryckta upplagan av sammanfattningen s. 126 ff.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 2U(i.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Vi måste räkna med att i händelse av krig en angripare kunde insätta

mycket överlägsna stridskrafter mot vårt land. Våra försvarsförberedelser i

fred och vår strategi i krig måste vara sådana, att förutsättningar skapades

för att erhålla militärt understöd. Svensk krigföring måste vid fientligt an-

iall gå ut på att vinna tid, så att understödsaktioner från annan sida hunne

genomföras. Av mycket stor betydelse bleve därför, att huvuddelen av våra

stridskrafter icke utsattes för förintande begynnelsemotgångar samt att för­

bindelserna åt andra sidan hölles öppna.

En strategisk defensiv, som syftade till fiendens fördröjande, måste till-

lämpas. Med hänsyn till styrkeförhållandena bleve det nödvändigt att samla

styrkorna till vissa områden, där försvaret gjordes starkare än inom andra.

En strategi av denna art kunde medföra, att delar av vårt land efter kraftigt

motstånd successivt måste uppgivas. Motståndet måste där fortsättas i det

»fria krigets» former.

Vår krigsmakt måste vara utformad för att genom ett segt djupförsvar

vinna tid. En svensk krigsmakt, organiserad för att möta angrepp mot

Sverige, kunde enligt överbefälhavarens mening säkert även ställa upp de

styrkor, som medlemskapet av Förenta Nationerna komme att kräva,

F ör svar skommittén.

Försvarskommittén har i förevarande avseende anfört följande.

Försvarskommittén kan i stort sett ansluta sig till de synpunkter, över­

befälhavaren i förevarande hänseende anfört. En förutsättning för att våra

försvarsanstalter skola kunna fylla sin freds- och frihetsbevarande uppgift

är att de, i den mån de icke genom sin blotta tillvaro förmå att verka åter­

hållande på angrepp mot vårt lands integritet, kunna bjuda en angripare ett

verksamt motstånd. Med hänsyn härtill måste stridskrafterna organiseras

på sådant sätt, att de kunna möta ett anfall, från vilket håll det än kommer,

och att en omgruppering av dem alltefter det aktuella läget vid en konflikt­

risk kan äga rum. Vidare måste försvarsorganisationen vara skickad att mot­

stå en överrumpling, som syftar till att förhindra stridskrafternas mobilise­

ring och förflyttning, och försvaret mot invasion kunna anpassas efter den

moderna invasionsteknikens möjligheter till överraskning.

Även om våra personella och ekonomiska resurser sätta en gräns för våra

möjligheter att bygga upp ett försvar, som utan bistånd utifrån skulle kunna

på längre sikt hålla stånd mot en angripande stormakt, böra dock försvars­

anstalterna utformas så, att angriparen i det längsta förhindras få fast fot

på svensk mark och att ingen del av landet behöver uppgivas utan segt mot­

stånd. I sistnämnda syfte måste bland annat lokalförsvarsförband och hem­

värn — med utnyttjande av olika landsdelars speciella terräng- och kom­

munikationsförhållanden och stödda på befintliga befästningar och hinder­

anordningar samt verkställda förbindelseförstöringar — kunna ingripa

omedelbart vid en överraskande invasion. Härigenom ernås den tidsvinst, som

erfordras för att fältförbanden skola hinna ingripa, innan den invaderande

kunnat säkra sin ställning och förbereda sin fortsatta framryckning. Där

en ockupation icke kan förhindras, bör motståndet kunna fortsättas såväl

aktivt av partisanförband som passivt från civilbefolkningens sida i syfte att

41

bjuda segt motstånd. Försvarssystemets utformande efter här angivna rikt­

linjer synes så mycket mera betydelsefullt som en angripande stormakt kan

tänkas ha särskilt intresse av att sätta sig i besittning av en viss exempelvis

såsom bas för flygstridskrafter lämplig landsdel men däremot icke finna till­

räcklig anledning att ockupera landet i övrigt.

Försvarskommittén räknar med att en för ovan angivna uppgifter organi­

serad krigsmakt även bör kunna fylla de krav, som vårt medlemskap i Förenta

Nationerna kan komma att ställa.

I de vid kommitténs betänkande fogade särskilda yttrandena ha,

delvis med syftning på kommitténs förslag om en begränsning av försvarsorga­

nisationen, i huvudsak följande synpunkter framlagts.

Generalmajor Backlund, har framhållit, att ur riksförsvarets synpunkt borde

såsom mål vid ett organisationsövervägande uppställas kravet på att skapa

arméstridskrafter av en mot vårt lands ytvidd och dess strategiska läge sva­

rande kvantitet med fullt modern utbildning, organisation, beväpning och

övrig utrustning. I sin målsättning för landets krigsmakt, framhålles vidare,

hade kommittén understrukit att våra stridskrafter måste organiseras på ett

sådant sätt, att de kunde möta ett anfall från vilket håll det än komme samt

att försvarsanstalterna borde utformas så, att angriparen i det längsta för­

hindrades få fast fot på svensk mark och att ingen del av landet behövde

uppgivas utan segt motstånd. När kommittén i besparingssyfte bland annat

valt vägen att minska arméns krigsorganisation, måste det betecknas som an­

märkningsvärt, att detta skett utan att beräkningar gjorts, huruvida de före­

slagna arméstridskrafterna vore tillräckliga för att kunna lösa de uppgifter

kommittén i sin målsättning angåve. Strategiska beräkningar rörande ut­

nyttjandet av i enlighet med kommitténs förslag reducerade arméstridskrafter

visade klart, att dessa icke försloge till att lösa de uppgifter, som svarade

mot den av försvarskommittén gjorda målsättningen. Då denna målsättning

icke syntes böra begränsas, exempelvis därigenom att delar av landet avsåges

skola uppgivas utan segt motstånd, syntes det nödvändigt, att sådana änd­

ringar vidtoges i det av kommittén framlagda härordningsförslaget, att den

nuvarande armékrigsorganisationen till sin omfattning i huvudsak kunde bibe­

hållas och landets totala personella värnkraft därigenom bättre utnyttjas.

Med hänsyn till den bristande överensstämmelsen mellan mål och medel i

försvarskommitténs förslag vore det nödvändigt, att av de av kommittén till

indragning föreslagna förbanden fältinfanteriregementena med erforderliga

understödsförband samt huvuddelen av de lokalförsvarsförband, som organi­

serades av infanteriet och luftvärnet, kvarstode i arméns krigsorganisation.

Överste Bonde har anfört bland annat, att försvarskommitténs förslag till

begränsningar av försvaret icke byggde på strategiska överväganden. Kom­

mittén hade icke framlagt någon utredning om landets behov av stridskrafter

och de krav, som måste ställas på deras kvantitet och kvalitet. De strategiska

konsekvenserna av förslaget hade icke utretts. Målsättningen vore riktig,

men det måsto med skärpa hävdas, att medlen icke anpassats efter målet.

Yi måste redan vid försvarets nuvarande omfattning och styrka räkna med

Kungl. Maj ds proposition nr 206.

42

att vara mycket underlägsna en angripare. Underlägsenheten komme vid ett

genomförande av kommitténs förslag att bli än större, särskilt som ett ener­

giskt arbete bedreves utomlands på att förbättra stridskrafternas tekniska

utrustning. Genomfördes kommitténs förslag, försvårades avsevärt den rör­

liga krigföring, som vore en förutsättning för en seg strategisk defensiv.

Konteramiral Ericson har ansett, att det första krav, som borde ställas

på vårt försvar, vore att det utgjorde en maktfaktor, som förmådde hävda

landets neutralitet, d. v. s. hålla landet utanför kriget. Därest detta icke

lyckades, måste försvaret vara så sammansatt, att vi kunde hålla största

möjliga del av landet fri från invasion under längsta möjliga tid samtidigt

som förbindelserna med vänskapliga nationer hölles öppna. Detta krävde till­

gång på operativa sjöstridskrafter, vilka visat sig vara en betydelsefull freds­

bevarande faktor och i händelse av krig vore ägnade att förhindra en över­

rumpling över sjön i krigets inledande skede, att fördröja och försvåra en

kustinvasion i ett senare skede samt att skydda sjöförbindelserna. Sjöstrids­

krafterna måste jämväl kunna bekämpa fientliga underhållstransporter till

havs. Med hänsyn till landets ringa territoriella djup i ost-västlig riktning

vore det för försvarets seghet nödvändigt att utnyttja även havet för försvaret.

Detta medförde krav på att de stridskrafter, som främst hade att svara för

djupförsvaret utanför kusten, icke försummades. Ej heller kunde man avstå

från den fördröjning vid kusten, som kustartilleriförsvar kunde åstadkomma.

Då försvarskommittén understrukit flottans betydelse icke blott för inva-

sionsförsvaret utan även för neutralitetens bevarande och sjöfartens skyd­

dande hade den i fråga om marinen kommit fram till en målsättning, som i

stort sett legat till grund även för 1942 års försvarsbeslut och till vilken

Ericson i princip kunde ansluta sig. Kommittén hade emellertid icke dragit

konsekvenserna härav då den låtit anslagsminskningen i särskilt hög grad

drabba marinen. Ett genomförande av kommitténs förslag skulle innebära,

att marinen successivt försvagades under tioårsperioden och vid dennas slut

försattes i ett läge, som kunde förbättras endast genom stora engångsanslag.

Dessa frågor ha ingående behandlats i yttrandet, till vilket torde få hänvisas.

Ericson har vidare erinrat, att det vore en grundläggande princip för vårt

försvar att hålla möjligheterna öppna för erhållande av militär och annan

hjälp utifrån. Denna princip kunde icke genomföras, om icke sjöförbindelserna

hölles öppna, enär huvuddelen av hjälpen måste framföras över havet. Skyd­

det av dessa förbindelser måste åtminstone i närheten av vår egen kust bestri­

das av svenska sjöstridskrafter. Det måste även understrykas, att i ett läge,

där en mot oss fientlig stormakt kontrollerade östersjöinloppen, sjöstridskraf­

ter från allierad makt icke kunde förstärka de svenska sjöstridskrafterna på

andra sidan spärren.

Överste Silfverberg har framhållit den grundläggande betydelse, som för­

svaret gentemot kommunikationsbekämpning från luften ägde vid invasions-

försvaret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

43

Remissyttranden.

Överbefälhavaren liar framhållit i huvudsak följande synpunkter. Den

begränsade men realistiska målsättning, han i sitt till kommittén ingivna för -

slag angivit, vore avvägd med hänsyn till de av överbefälhavaren föreslagna

försvarskrafterna. Därest denna målsättning bibehölles, men de för målets

vinnande föreslagna styrkorna minskades och försämrades enligt kommitténs

förslag, komme mål och medel icke att stå i proportion till varandra. Kom­

mitténs betänkande förespeglade sålunda möjligheterna till ett motstånd, som

icke i verkligheten kunde komma att bjudas. Det vore av utomordentlig vikt

för vårt lands motstånds vilja och motståndskraft i krig, att det redan i fred

upplystes icke blott om det nutida krigets karaktär utan även om de sannolika

följderna av ett angrepp mot vårt land. Det vore därför nödvändigt fram­

hålla, att de reducerade och sämre stridskrafter, som skulle bli en följd av

kommittéförslagets genomförande, icke förmådde lösa de genom målsätt­

ningen givna uppgifterna.

Villkoret för att krigsmakten skulle kunna fylla sin fredsbevarande upp­

gift — att genom sin blotta tillvaro avhålla från angrepp — vore, att den

kunde bjuda en angripare så verksamt motstånd, att han tvingades insätta

starka krafter under förlustbringande långvariga operationer. Begreppet

neutralitetsförsvar som en form av ett särskilt slags försvar hade ofta medfört

en skadlig begreppsförvirring. Krigsmaktens verksamhet under krig mellan

främmande stater, då Sverige vore neutralt, bleve självfallet av annan art än

om vårt land vore indraget i konflikt, men neutralitetens bevarande ställde

samma potentiella krav som försvaret mot fientligt angrepp. Ingendera parten

av två krigförande skulle kunna räkna med att utan avsevärd kraftinsats vinna

fördelar på svenskt territorium. I händelse av krig skulle vår krigsmakt stäl­

las inför försvar mot flyg- och fjärrvapenanfall, eventuellt i förening med av­

spärrning samt försvar mot olika former av invasion. Vore icke landet väl

berett för båda uppgifterna, skulle ett angrepp mot landet underlättas.

En kombination av luftangrepp och invasion framstode som det farligaste

hotet. För att möta detta vore det nödvändigt med ett effektivt luftförsvar,

innefattande jaktflyg, luftvärn och luftbevakning samt icke minst ett välordnat

och funktionsdugligt civilförsvar. De moderna förstörelsemedlens styrka och

omöjligheten att säkert avvärja angrepp genom luften underströke civilfor

svarets utomordentliga betydelse för det militära försvaret och för motstånds-

förmågan över huvud taget. Vi måste räkna med att en angripare vid inva­

sion komme att sätta in överlägsna, välutbildade styrkor med förstklassig

materiel, som fördes mot vårt land genom luften, över havet och över land­

gränsen och att han samtidigt anfölle med starka luftstridskrafter och fjärr­

vapen. Vi skulle då tvingas att strida inom eget territorium. Organisationen

borde med utgångspunkt härifrån formas så, att den möjliggjorde ett segt

djupförsvar.

Chefen för armén har anslutit sig till den av försvarskommittén angivna

målsättningen för krigsmakten men erinrat, att enligt kommitténs förslag

tillkomme — utöver den av överbefälhavaren angivna målsättningen — kraven

att krigsmakten måste kunna möta överrumplingsförsök och i det längsta

förhindra en angripare att få fast fot på svensk mark samt att ingen del av

landet skulle behöva uppgivas utan segt motstånd. Kommittén hade enligt

arméchefens mening skärpt kraven på krigsmakten men samtidigt föreslagit,

att såväl kvantitet som kvalitet efter hand skulle väsentligt sänkas. Detta för­

hållande vore anmärkningsvärt, enär kommittén icke undersökt, om den före­

44

slagna krigsmakten vore tillräcklig för att lösa sina uppgifter. Varje försök

att lösa vår försvarsfråga utan sådana undersökningar vore ohållbart.

Marinledningen har kunnat ansluta sig till den av kommittén angivna mål­

sättningen men ansett, att kommittén vid utformningen av försvarsorgani­

sationen icke dragit konsekvenserna härav. Det syntes snarare, som om de

begränsningar av organisationen, som kommittén föreslagit, vore grundade

främst på ekonomiska skäl.

Chefen för flygvapnet har i förevarande hänseende anfört i huvudsak

följande.

Försvarskommittén hade räknat med att det svenska försvaret skulle

vara i stånd att möta ett anfall från vilket håll det än komme. Härvid

torde ha avsetts anfall såväl över vattnet och över landgränsen som genom

luften. Med denna målsättning uppstode högst betydande krav på jaktflyg

på grund av vårt lands stora ytor och det stora antal områden, som behövde

kontinuerligt jaktförsvaras. Det erfordrades också tillgång till centralt base­

rade attackförband, som kunde snabbt ingripa i olika invasionsriktningar. T

detta sammanhang borde kommittén ha med större skärpa framhållit nöd­

vändigheten av att skydda försörjning, kommunikationer och befolkning mot

förödande luftanfall. Om luftförsvar och civilförsvar icke vore tillfredsstäl­

lande, undanrycktes även grunden för invasionsförsvaret. Dessa krav skärptes

ytterligare, då kommittén påyrkade, att försvaret skulle kunna möta en över­

rumpling, som kunde förhindra stridskrafternas mobilisering. Flygförband

vore de stridskrafter, som lättast kunde sättas i hög beredskap för ett dylikt

kuppförsvar och förutom luftvärnet de enda, som kunde möta flyganfall rik­

tade mot mobiliseringscentra och kommunikationer.

Då kommittén vidare uppsatte målet, att angriparen i det längsta skulle

förhindras få fast fot på svensk mark och att ingen del av landet skulle upp­

givas utan segt motstånd, framträdde med ännu större klarhet behovet av

flygstridskrafter såväl för att skydda våra stridskrafter i övrigt som för

direkt medverkan i invasionsförsvaret.

Det kunde ifrågasättas, om det över huvud taget vore möjligt att med en­

bart svenska stridskrafter tillgodose kommitténs målsättning, i varje fall inom

den angivna kostnadsramen. Det syntes med hänsyn till våra resurser bli nöd­

vändigt att sänka kraven i målsättningen. Även om så skedde, bleve behovet

av flygstridskrafter grundläggande för försvaret i dess helhet.

Yad därefter beträffar frågan om att efter ett angrepp erhålla hjälp till

vårt land av stormaktsstridskrafter kunde sådan hjälp, som kunde omfatta land-,

sjö- och flygstridskrafter, tillföras landet huvudsakligen luft- och sjöledes.

Även om huvuddelen av hjälpen skulle komma luftledes, erfordrades be­

tydande sjötransporter. En grundläggande förutsättning för såväl sjö- som

lufttransporter vore, att flygningen över svenskt område samt därpå följande

landning och »uppladdning» av flygbaser kunde givas ett betryggande luft­

försvar. Det torde vara uteslutet, att man inom en stormakt i ett krigs in­

ledande skede —- särskilt som den angripande då måste förmodas överlägsen

i luften inom krigsskådeplatsen i fråga — skulle vilja riskera sina dyrbara

flygstridskrafter och deras markutrustning, om de kunde nedkämpas efter

hand i samband med överföringen till vårt land. Detsamma gällde säkerligen

om luft- eller sjötransporterade lantstridskrafter och annan undsättning.

Endast därest vårt luftförsvar vore tillräckligt starkt och vid tidpunkten för

undsättningsoperationen alltjämt effektivt, kunde en sådan hjälp påräknas.

Även efter det att hjälpen börjat komma in i landet, skulle det taga avsevärd

tid, innan de främmande förbanden blivit operationsdugliga på svenskt om­

råde och inarbetade med den svenska luftbevakningen och i stridslednings-

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

45

systemet. Krigserfarenheterna visade slutligen, att det kunde draga bety­

dande tid, innan beslut inom en stormakt fattades att lämna hjälp, och ytter­

ligare tid, innan hjälpoperationen kunde igångsättas.

.

Ur synpunkten »hjälp utifrån» syntes det nödvändigt att antingen helt

uppgiva tanken på hävdvunnen neutralitetspolitik eller också att giva vårt

jaktflyg ökad styrka och uthållighet för ett segt försvar.

Om vårt land'i en stormaktskonflikt till en början kunde hålla sig utanför,

bleve neutralitetsvakten av framträdande betydelse. Yår vilja och förmåga

att hävda neutraliteten komme ej att respekteras, om icke flygvapnet vore i

stånd att över hela riket med kraft ingripa mot neutralitetskränkningar.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har påtalat, att försvarskom-

mittén i jämförelse med överbefälhavarens målsättning skärpt kraven men än­

dock sänkt krigsmaktens kvalitet och kvantitet. Kommittén hade ej alls disku­

terat våra stridskrafters kvalitet i förhållande till eventuella motståndare utan

syntes utgå från att stora uppgifter skulle kunna lösas av stridskrafter, som

visste, att de hade sämre materiel än motståndaren, att de utbildats väsentligt

kortare tid och att försvaret icke underlättats genom moderna befästningar.

Militärbefälhavaren för II. militärområdet har framhållit, att försvars-

kommitténs uttalande, att ingen del av landet finge uppgivas utan segt mot­

stånd, borde satts som ledmotiv för försvarsorganisationens utformande.

Genom de föreslagna reduceringarna av förband, förlagda till mellersta

Norrland kunde detta bälte av landet genom sina försvarsanordningars svag­

het bli lockande för en stormakt för att där vidtaga vissa åtgärder mot en

eventuell fiendes möjliga dispositioner. Just detta bälte av landet utgjorde

kortaste vägen mellan vår östra kust och Atlanten.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har anfört, att försvarskommit-

téns skärpning av målsättningen helt säkert omfattades av hela nationen men

att den förpliktade och komme att öka kraven på utformningen av krigsmakten

i förhållande till det organisationsförslag, som överbefälhavaren framlagt som

sitt och vilket han ansett utgöra ett minimum för att förverkliga den av

honom framlagda målsättningen. Hade vi icke råd att bibehålla och moderni­

sera vår krigsmakt, borde man uppriktigt taga konsekvenserna härav och icke

skärpa målsättningen i likhet med vad försvarskommittén gjort. Mål och

medel borde stå i riktiga proportioner till varandra.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet hade intet att erinra mot den

allmänna målsättning för krigsmakten, som försvarskommittén uppställt. Det

vore givetvis riktigt, att vissa personella och ekonomiska resurser satte en

gräns för våra möjligheter att bygga upp ett försvar. Så mycket angelägnare

vore det då, att dessa möjligheter väl utnyttjades och icke genom en fri­

villig gränsdragning försämrades.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har anfört, att den krigsmakt,

som förslaget skapade, icke stode i överensstämmelse med direktivens mål­

sättning och i väsentliga avseenden icke motsvarade de uppgifter, som måste

ställas på en effektiv försvarsorganisation. Det måste anses som anmärk­

ningsvärt, att man ansett sig kunna företaga betydande minskningar i krigs­

Kungl. May.ts proposition nr 206.

46

organisationen utan en undersökning av huruvida den föreslagna krigsmakten

vore tillräcklig för att kunna lösa sina uppgifter. För Gotland gällde vad

här sagts i ännu högre grad, särskilt i jämförelse med kommitténs uttalande,

att försvarsanstalterna borde utformas så, att angriparen i det längsta för­

hindrades att få fast fot på svensk mark och att ingen del av landet finge

uppgivas utan segt motstånd.

Chefen för kustflottan har ansett, att den av försvarskommittén angivna

målsättningen ställde höga krav på operativa sjöstridskrafter och med dessa

samverkande flygstridskrafter. Det vore därför icke logiskt, att såsom kom­

mittén föreslagit särskilt starkt beskära dessa stridskrafter. En sådan ned­

värdering av flottan, som kommitténs förslag innebär, vore enligt chefens för

kustflottan mening icke försvarlig, vilket framginge av erfarenheter, som gjorts

vid kustflottan under försvarsberedskapen och av de krav, som därunder ställ­

des på sjöstridskrafterna från såväl statsledningen som överbefälhavaren.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har framhållit den betydelse, som lätt­

rörliga och slagkraftiga sjöstridskrafter hade som politisk maktfaktor samt

örlogsflottans och med den samverkande flygstridskrafters uppgift att till

sjöss försvara rikets där befintliga och yttersit betydelsefulla intressen. Upp­

giften att försvara transportvägarna till sjöss för tillförsel utifrån av krigs-

viktiga förnödenheter vore lika viktig som försvaret av landterritoriet.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har erinrat om, att försvarskommittén

i sitt uttalande rörande målsättningen tagit bestämt avstånd från den s. k.

centralförsvarstanken. För att i det längsta hindra en angripare från att få

fast fot på svensk mark, vilket kommittén uppsatt såsom ett mål för försvaret,

krävdes enligt marindistriktschefens mening sjöstridskrafter, som ägde snabb­

het och slagkraft.

Arméförvaltningen har gjort gällande, att grunden för försvarskommitténs

förslag icke varit den av kommittén angivna målsättningen utan en viss

ekonomisk ram.

Föreningen Sveriges flotta har anmärkt, att försvarskommittén icke be­

aktat de riksstrategiska faktorerna. För landets försörjning vore det enligt

föreningens mening nödvändigt, att handelsförbindelserna med utlandet er-

hölle skydd av sjö- och luftstridskrafter till sjöss. Då det gällde försvars­

grenarnas uppgifter, vore det tydligt, att man icke borde utgå från vad en

försvarsgren rent fysiskt kunde uträtta, utan vad den inom riksförsvarets

ram nödvändigtvis måste utföra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

II.

Försvarsorganisationens utformande.

Det av 1942 års riksdag fattade beslutet rörande försvarsorganisationen

innebar en plan för försvarets uppbyggnad för budgetåren 1942/43—1946/47

men icke något principavgörande rörande organisationens gestaltning för tiden

efter budgetåret 1946/47.

47

Av de inledningsvis återgivna direktiven för försvarskommittén framgår, att

kommittén skulle å ena sidan söka ytterligare anpassa försvarets organisation

och inriktning efter erfarenheterna från det andra världskriget och därjämte

uppmärksamma behovet av en god utbildning av alla vapenföra samt å

andra sidan eftersträva att skära bort alla kostnader, som icke äro

strängt nödvändiga, och skapa betingelser för större stramhet i medels-

användningen. I sistnämnda hänseende har i direktiven pekats på möj­

ligheten att genom en rationalisering och förenkling av försvarsorga­

nisationen ernå åtskilliga besparingar och påtagligt minska försvarets andel

i de totala statsutgifterna. Om detta icke kunde ske i tillräcklig omfattning

och förhållandena syntes möjliggöra fredens bevarande i vår närmaste om­

givning, kunde det enligt direktiven — med hänsyn till vårt lands ansträngda

finansiella läge efter försvarsberedskapens avveckling — bli erforderligt

att åstadkomma kostnadsminskningar genom justering i den organisations-

ram, som genom 1942 års försvarsbeslut avsetts för försvaret. Härvid borde

iakttagas, att den blivande försvarsorganisationen kunde effektivt fungera

och från fred snabbt omställas till att slagfärdigt möta angreppsföretag mot

vårt land.

Vidare må erinras om det i direktiven för försvarskommittén gjorda utta­

landet, att frågan, huruvida det förslag, som av kommittén komme att fram­

läggas, borde begränsas till att avse viss tidsperiod — exempelvis ytterligare

en femårsperiod — eller kunde utformas att omspänna en längre tid, läm­

nades öppen i avbidan på den bedömning, som i första hand borde verkställas

genom kommitténs försorg.

I sistnämnda uttalande har överbefälhavaren, såsom framgår av hans i det

föregående omförmälda sammanfattning, velat inlägga den meningen, att frå­

gan, huruvida utredningsarbetet borde inriktas på att åstadkomma en ny fast

försvarsordning på längre sikt eller en kontinuerlig utveckling med partiella

reformer på den gällande försvarsordningens grund, lämnats öppen, överbe­

fälhavaren har emellertid samtidigt framhållit, att det skulle vara en förenk­

ling, om man generellt uppställde problemet som ett val mellan å ena sidan

genomgripande förändringar med långa tidsmellanrum och å andra sidan

kontinuerlig utveckling genom partiella reformer. Även om det befunnes

önskvärt, att den militära verksamheten — liksom varje varaktig verksamhet

— finge utvecklas utan störande ryck, så kunde plötsligt omständigheter in­

träffa, vid vilka ett dröjsmål med genomgripande åtgärder icke vore försvar­

ligt. Det förhållandet, att försvarsfrågorna vore beroende av politiska och

militärtekniska faktorer, över vilka vi ej rådde, kunde emellertid enligt över­

befälhavarens mening aldrig anföras som ett skäl mot att eftersträva en jämn

utveckling under tider, då inga tvära omkastningar skedde i de förhållan­

den, som måste vara bestämmande för försvarets utformning. Även en ut­

veckling genom partiella reformer krävde självfallet — enligt vad överbefäl­

havaren vidare anfört — en förutseende planläggning, som toge hänsyn till

alla delar av försvaret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

48

I den förut angivna sammanfattningen har överbefälhavaren närmare ut­

vecklat de allmängiltiga skäl, som enligt hans mening kunde anföras för eu

kontinuerlig utveckling av krigsmakten utan långa utredningsperioder. Rö­

rande de omständigheter, som härvidlag främst påkallade beaktande, samt det

förslag till försvarets organisation, som överbefälhavaren under nu rådande

förhållanden ansåge sig kunna förorda, hänvisas till kommitténs betänkande

s. 34—37.

I stort sett innebar överbefälhavarens förslag, att de minskningar av för­

svaret, som kunde bli påkallade i ett lugnt läge, i första hand måste gå ut

över materielen. Det nuvarande läget ställde så höga krav på beredskap, att

genomgripande förändringar icke borde företagas utan synnerligen vägande

skäl. I en brytningstid som den nuvarande, då nya genomgripande tekniska

förändringar när som helst kunde inträffa, vore det av särskild betydelse att

följa den tekniska utvecklingen, att lära känna de moderna stridsmedlen och

att om möjligt finna motmedel mot dem. Samtidigt gällde det att bevara den

nuvarande krigsmakten i slagkraftigt, skick men att för närvarande begränsa

anskaffningen till sådan materiel som sannolikt förbleve användbar, även se­

dan vi kunnat tillgodogöra oss de senaste årens tekniska utveckling. För

forskning och försök borde betydande medel anvisas. För att emellertid

krigsmaktens effektivitet icke skulle lida allvarliga följder måste medel efter

hand anvisas för materielanskaffning, därvid nya tekniska rön borde beaktas.

Överbefälhavaren hänvisade i detta sammanhang till ett av chefen för försvars­

departementet i 1947 års statsverksproposition gjort uttalande, att materiel-

anskaffningen icke utan våda kunde inskränkas under en följd av år, varför

en avsevärd ökning av kostnaderna för anskaffning av materiel vore att

emotse inom de närmaste åren, därest riksförsvaret skulle motsvara de krav,

som kunde ställas på detsamma.. Någon fast och allmän plan på längre sikt

borde icke nu uppgöras för organisationsarbetet inom krigsmakten. I stället

boide successiva och partiella beslut meddelas rörande ändringar i organisa­

tionen i syfte att åstadkomma ett varaktigare och fastare sammanhang i orga­

nisationens huvuddrag. Beslut om större rustningsreduktioner borde fattas

först när garanti verkligen skapats för att freden varaktigt kunde upprätthållas

icke blott i vår närhet utan även i världen i övrigt, ty en lokal konflikt kunde

lätt växa till en världsbrand.

överbefälhavaren föreslog med sin principiella inställning, att organisatio­

nen skulle i allt väsentligt bevaras, dock anpassad efter vunna erfarenheter,

att flygvapnet skulle utökas med en nattjaktflottilj, som skulle uppsättas

under aren 1948 1951, att materielanskaffningen skulle inskränkas under de

närmaste åren utom vid flygvapnet, där den liksom hittills skulle bli kontinu­

erlig, och beträffande viss ersättningsbyggnad av lätta fartyg vid flottan,

samt att den fortsatta anpassningen efter det militärpolitiska lägets krav och

krigsteknikens utveckling skulle regleras efter hand.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

49

F ör sv ars k o m mit t én.

De årliga kostnaderna för den av överbefälhavaren förordade försvarsorga­

nisationen, inberäknat utgifter för uppförande av befästningar samt grund-

avskrivningar å byggnader och med utgångspunkt från pris- och löneläget den

1 juli 1947, ha av försvarskommittén för budgetåret 1948/49 beräknats till

965 miljoner kronor samt för tiden efter det den föreslagna nattjaktflottiljen

uppsatts, värnpliktsutbildningen vid armén återupptagits i full utsträckning och

nuvarande vakanser fyllts till 1 005 miljoner kronor. Om i årskostnaderna

inräknas utgifter för förnyelse av all den materiel, som erfordrades för den

föreslagna organisationen, skulle kostnaderna stiga till 1 120 miljoner kronor.

Kommittén har i anslutning till det nyss sagda anfört i huvudsak följande

(se närmare betänkandet s. 37 ff.).

De överväganden, försvarskommittén ägnat frågan om utformandet av för­

svarsorganisationen, ha lett till att kommittén icke kunnat ansluta sig till

överbefälhavarens uppfattning om att någon fast och allmän plan på längre

sikt icke nu borde uppgöras för organisationsarbetet inom krigsmakten utan

att man beträffande organisation, utrustning och utbildning borde inrikta sig

på successiva och partiella reformer. Kommittén håller nämligen före, att

den sålunda av överbefälhavaren förordade metoden icke är användbar, om

man vill på längre sikt vidtaga mera genomgripande ändringar i organisatio­

nen och därigenom nedbringa försvarskostnaderna. Försvarskommittén har

för sin del funnit erforderligt att söka för något längre tid än de allra när­

maste åren övefblicka de personella och materiella resurser, med vilka vi

ha att räkna, samt därav draga vissa slutsatser med avseende å planlägg­

ningen av försvarsorganisationen.

En ytterligare anledning att noggrant pröva möjligheterna att begränsa

vårt lands insatser för försvarsväsendet —• såväl personella som materiella

— ligger däri, att det rådande läget ställer skärpta krav på återhållsamhet i

vad avser det allmännas ianspråktagande av arbetskraft och varutillgångar.

Även om nu framträdande svårigheter i angivna hänseenden i stor utsträck­

ning kunna förväntas vara till tiden någorlunda begränsade, torde det ej

kunna anses uteslutet, att åtminstone brist på arbetskraft kommer att göra

sig gällande under ett antal år framåt. Det måste hållas i minnet, att sam­

manlagda antalet personer i vad som hittills betraktats såsom arbetsför ålder

under en följd av år kommer att nedgå och att vändpunkten härvidlag, såvitt

nu kan bedömas, infaller först under senare delen av 1950-talet.

Ur nu angivna synpunkter har försvarskommittén undersökt möjligheterna

att genom rationalisering och förenkling av försvarsorganisationen vinna på­

tagliga besparingar. Kommittén har emellertid funnit, att det icke låter sig

göra att på sådant sätt nå fram till utgiftsminskningar av någon betydenhet.

I följd härav har kommittén gått vidare på den i direktiven anvisade vägen

och till undersökning upptagit frågan, i vad mån kostnadsminskningar böra

åvägabringas genom justeringar i den organisationsram, som genom 1942 års

försvarsbeslut avsetts för försvaret. Vid denna undersökning har försvars-

4—404 ¹⁸

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

50

kommittén till en början granskat det av överbefälhavaren såsom eget för­

slag framlagda organisationsalternativet. Ett förslag av sådan ekonomisk

innebörd synes icke fylla de i direktiven för kommittén uppställda besparings­

kraven.

Kommittén har ansett sig böra med utgångspunkt från den nuvarande för­

svarsorganisationen och den befintliga, i avsevärd utsträckning från tiden

för det senaste kriget härrörande materielutrustningen samt den kostnads­

ram, som i innevarande års budget tillmätts försvaret, undersöka möjlig­

heterna dels att begränsa och konsolidera organisationen med aktgivande på

det av överbefälhavaren omfattade önskemålet att åstadkomma ett varaktigare

och fastare sammanhang i organisationens huvuddrag, dels ock att nedbringa

övningstiden. Undersökningarna ha bibragt kommittén den uppfattningen, att

det bör vara möjligt att inrikta sig på vissa begränsningar av försvarsorga­

nisationen i vad avser samtliga tre försvarsgrenar.

Då det internationella läget ännu ej stabiliserats, måste emellertid genom­

förandet av sådana begränsningar som nyss antytts ske under beaktande av

att försvarets effektivitet under de närmaste åren icke påtagligt försvagas.

Brådstörtade förändringar i den nuvarande, under det andra världskrigets be-

redskapstid utbyggda och prövade försvarsorganisationen böra med hänsyn

till kravet på upprätthållande av en god beredskap undvikas. Försvarskom-

mittén utgår därför från att, därest läget skulle komma att skärpas, över­

gången till en ny försvarsorganisation skall ske på sådant sätt, att skärp­

ningen må kunna föranleda en smidig anpassning av organisationen efter

lägets krav genom förskjutning av övergångsplanen i vissa hänseenden, ökad

medelstilldelning för anskaffning av modern materiel eller andra åtgärder,

ägnade att förstärka försvaret.

Ur beredskapssynpunkt och för att en någorlunda jämn årskostnad skall

kunna hållas har kommittén räknat med ifrågasatta ändringars vidtagande

under loppet av en tioårsperiod. Därmed har kommittén dock icke velat före­

slå, att denna tidrymd fixeras såsom en under alla förhållanden gällande

organisationsperiod. Kommittén förbiser icke, att sådana omständigheter —

av militärpolitisk, militärteknisk eller annan natur — kunna inträffa som

redan före utgången av en så lång period aktualisera en mer eller mindre

fullständig omprövning av försvarsorganisationen. Det ligger i sakens natur,

att ovissheten härvidlag gör sig särskilt gällande i fråga om den senare

delen av perioden. Kommittén håller ej för uteslutet, att redan vid mitten

av perioden fastare hållpunkter kunna föreligga för en längre driven anpass­

ning av organisationen efter krigserfarenheterna samt utvecklingslinjerna på

militärteknikens område.

Ett ytterligare skäl att icke alltför hårt binda sig för den nu föreslagna

organisationen under periodens senare del är, att för ett vidmakthållande

av densamma krävas särskilda anslag för anskaffning av vissa slag av mate­

riel mot slutet av perioden.

Med det nu sagda har kommittén givetvis icke velat uttala sig mot att i

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

51

mån av tillgängliga medel successiva och partiella reformer redan under

periodens förra del vidtagas i moderniseringssyfte. Självfallet anser kom­

mittén att så bör ske liksom också, att uppmärksamhet oavlåtligen bör ägnas

åt att förefintliga besparingsmöjligheter noggrant tillvaratagas.

Kommittén vill i detta sammanhang understryka, att kommitténs förslag

och kostnadsberäkningar närmast äro avsedda att angiva en ram för försvars­

organisationen. Vad särskilt angår frågor om inrättande av nya beställningar

eller befattningar samt om överförande till ordinarie stat av sådana icke­

ordinarie tjänster, som befinnas erforderliga för arbetsuppgifter av bestående

art, har kommittén sålunda utgått från att — även om dess kalkyler rörande

personalbehovet kunna i huvudsak läggas till grund vid beräkningen av för-

svarskostnaderna — dylika frågor likväl skola i vanlig ordning prövas för varje

särskilt budgetår. Det må vidare framhållas att, såsom i det följande på vissa

punkter påpekas, resultatet av inom försvaret pågående organisationsunder-

sökningar och andra utredningar kan komma att i mångt och mycket påverka

försvarsorganisationens utformning samt att kommittén funnit anledning

föreslå, att vissa frågor skola hänskjutas till särskild utredning.

I ett flertal av de vid kommitténs betänkande fogade särskilda yttran­

dena har frågan om försvarsorganisationens utformande behandlats.

Kommitténs ordförande har anfört, att det enligt hans mening varit önsk­

värt, att man genom sammanpressning av fredsorganisationen kunnat i större

utsträckning än förslaget innebure inom den antagna kostnadsramen avse

medel för materielanskaffning. Emellertid hade detta i nuvarande labila ut­

rikespolitiska läge icke befunnits möjligt. De samlade kraven på statskassan

i förening med knappheten på arbetskraft och råvaror samt den av valutaskäl

framtvungna importbegränsningen för de närmaste åren syntes emellertid

komma att resa hinder mot mera omfattande materielanskaffningar. Beaktas

borde vidare, att osäkerhet ännu gjorde sig gällande i fråga om den på er­

farenheterna från det senaste världskriget grundade krigstekniska utveck­

lingen. I likhet med flertalet av kommitténs övriga ledamöter förutsatte ord­

föranden att, därest icke en önskvärd stabilisering av det internationella läget

komme till stånd, frågan om materielanslagen ägnades förnyad prövning, när

det ekonomiska trycket lättat.

Kommittéledamöterna Elon Andersson och Sven Andersson ha i gemen­

samt yttrande framhållit, att tiden ännu icke syntes ^ara inne för en radikal

förändring av försvarsorganisationen men att anledning förelåge till en be­

gynnande omprövning. Ifrågavarande ledamöter ha härvid pekat på luftkri­

gets utveckling samt bland annat framhållit, att militära sakkunniga syntes

vara eniga om att mobiliseringar och truppförflyttningar på järnväg och lands­

väg i luftkrigets tidevarv vore svåra, ofta omöjliga att utföra. Det vore med

hänsyn härtill värt att pröva, om icke effektiviteten i vårt försvar bäst skulle

främjas av ett decentraliserat, lokalt bundet försvar, kombinerat med ope­

rativa, efter vår förmåga rörliga och slagkraftiga reserver.

Slutligen ha dessa ledamöter betonat, att frågan om materielanslagen borde

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

52

ägnas förnyad prövning vid ett förbättrat ekonomiskt och materiellt läge och

sedan ökad erfarenhet vunnits om de moderna vapnens utveckling, därest den

internationella situationen fortfarande vore präglad av nu rådande ovisshet.

En närmare redogörelse för nu berörda yttrande i dess särskilda delar läm­

nas under avsnitten Krigsteknikens utveckling och det moderna kriget och

Huvuddragen av försvarskommitténs förslag.

Ledamöterna Bjelle och Wallenberg ha i ett gemensamt yttrande fram­

hållit, att de medel, som av kommittén avsetts för materiel till armén och

marinen, icke vore tillräckliga för att medge erforderlig omsättning och mo­

dernisering samt för täckande av föreliggande brister. Balans mellan mate-

rielanslagen och anslagen till organisation m. m. komme därför icke att upp­

nås under tioårsperioden. I stället skapades ett läge, som under senare delen

av perioden komme att nödvändiggöra stora engångsanslag för materiel eller

en avsevärd nedskärning av de nämnda försvarsgrenarnas organisation. En­

ligt dessa ledamöters mening vore det möjligt att genom en måttlig höjning

av anslagen till materiel åstadkomma en avsevärd förbättring i berörda avse­

ende. Härigenom skulle även en ur såväl försvarets som produktionens syn­

punkt önskvärd jämnare fördelning av materielanskaffningen kunna ernås.

Under det eller de närmaste åren vore det dock nödvändigt att iakttaga sär­

skild återhållsamhet med hänsyn till rådande brist på materiel och arbets­

kraft, varigenom en viss förskjutning av materielanskaffningen mot periodens

senare del kunde bli nödvändig.

Ifrågavarande ledamöter ha jämväl understrukit betydelsen av att fortsatta

undersökningar för nedbringande av organisationskostnaderna inom försvaret

i dess helhet snarast komme till stånd.

Ledamoten Ewerlöf har icke kunnat ansluta sig till kommitténs förslag att

nu framlägga en organisationsplan för en tioårsperiod. Enligt Ewerlöfs me­

ning vore nuvarande tidpunkt ej lämpad för beslut om en ny och till in­

skränkningar syftande långsiktig försvarsplan utan kommittén borde i stället

— i likhet med överbefälhavaren — ha inriktat sitt arbete på successiva och

partiella reformer. Den av kommittén angivna kostnadsramen innebure en

väsentlig nedsättning av kostnaderna för uppehållande av nu gällande orga­

nisation i full omfattning. I nuvarande ansträngda ekonomiska läge med brist

jämväl på arbetskraft och materiel vore återhållsamhet av nöden, men enligt

Ewerlöfs mening borde dagens läge ej läggas till grund för bedömande av

landets möjligheter att tillgodose försvaret för tio år framåt. De begräns­

ningar, som just nu kunde tvinga sig fram, borde därför givas en tillfällig

karaktär. De ekonomiska uppoffringar, som kunde krävas för att avhjälpa de

mest framträdande bristerna i kommittéförslaget, vore väl värda sitt pris, sär­

skilt sådana brister, som det kunde bli för sent att bota i ett skärpt läge. En­

ligt Ewerlöfs mening vilade försvarets effektivitet just på de medel, som kunde

ställas till förfogande utöver de ofrånkomliga bottenkostnaderna.

Ledamoten Hagberg har framhållit, att han kunnat ansluta sig till den av

kommittén fixerade kostnadsramen under den förutsättningen, att den finge

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

53

betraktas som en maximal ram — inom vilken åtskilliga besparingar vore möj­

liga — för de närmaste fem åren. För bedömande av försvarets organisation

för tiden därefter borde förnyad utredning komma till stånd. Härför talade

även den omständigheten, att tillräckligt underlag för bedömande av erfaren­

heterna från det senaste kriget ännu icke förelåge.

Hagberg har påtalat stelheten i den militära organisationen. De flesta ut­

gifterna inom den av kommittén förordade kostnadsramen vore bundna för

åtskilliga år framåt. Stora kostnadsminskningar i försvarsorganisationen vore

icke möjliga inom överskådlig tid utan att man begränsade försvarsorganisa­

tionens materielanslag.

Hagberg har varit inne på tanken att uppdela armén i en »elitarmé», en

milisarmé och lokalförsvarsförband.1

Hagberg har vidare påtalat tendensen i kommittéförslaget att utöka antalet

högre tjänster inom försvaret.

Ledamoten von Heland har ansett, att man alltför traditionsbundet byggt

upp arméns krigsorganisation.1

I fråga om avvägningen mellan de olika försvarsgrenarna har von Heland

påpekat, att överbefälhavaren ansett armé- och flygstridskrafterna utgöra kär­

nan i vårt försvar mot invasion. Försvarskommittén hade emellertid i avse­

värd grad bundits genom befintligheten av de två nya kryssarna. Enligt von

Helands mening kunde dock ifrågasättas, huruvida icke kommittén i högre

grad än som skett bort minska flottans kostnadsram för att öka arméns och

flygvapnets andel, von Heland har även framhållit, att land- och sjöstrids­

krafternas omfång måste bedömas med hänsyn till möjligheterna att hålla till­

räckligt jaktflyg för deras skydd. Mot denna bakgrund ställde sig von Heland

frågande till våra möjligheter att utnyttja de för flyganfall sårbara kryssarna

utan samtidig utbyggnad av flygstridskrafterna, Vid avvägningen mellan fält-

och lokalförsvarsförband syntes försvarskommittén ej heller ha tagit hänsyn

till de nödvändiga proportionerna mellan operativa enheter och för deras

skydd erforderligt jaktflyg. Utan detta jaktskydd vore dessa enheter ej opera­

tivt användbara.

Beträffande avvägningen mellan organisations- och materielkostnader har

von Heland funnit de rena organisationskostnaderna för höga. Dessa kostna­

der skulle enligt hans mening kunna nedbringas genom delegering av beslu­

tanderätten i olika frågor till lägre instanser. Undersökning härom borde

göras. Jämväl rationaliseringar skulle medverka till nedpressning av orga­

nisationskostnaderna. Han förutsatte, att statens organisationsnämnd och

1946 års förvaltningsutredning skulle komma att framlägga förslag i detta

hänseende.

De särskilda synpunkter von Heland i olika hänseenden hävdat borde kunna

beaktas vid försvarsfrågans avgörande eller, i den mån detta icke läte sig

göra, under den föreslagna tioårsperioden.

1 Hiirför redogöres närmare under avsnittet Huvuddragen av försvarskommitténs för­

slag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

54

Generalmajor Backlund har påpekat den bristande överensstämmelsen

mellan mål och medel vid försvarsorganisationens utformande enligt kommit­

téns förslag. Hans uppfattning i detta hänseende är redovisad under avsnittet

Målsättningen för krigsmakten.

Beträffande begränsningarna i materielanskaffningen för armén har Back­

lund anfört vissa synpunkter, för vilka redogöres under avsnittet Armén. 11.

Krigsmaterielen.

Överste Bonde har anfört, att försvarsorganisationen måste utformas så,

att statsmakterna på relativt kort tid och utan att behöva ställa oproportio­

nerligt ökade krav på landets vapenföra män eller dess ekonomi åter kunde

stärka försvaret så att det motsvarade ett försämrat läges krav. Den begräns­

ning av försvaret, som befunnes möjlig under en antagen fredsperiod, finge

sålunda icke sträcka sina verkningar så långt in i framtiden, att försvarets

återuppbyggande allvarligt försvårades eller fördröjdes. De av försvarskom-

mittén föreslagna åtgärderna skulle leda till en successiv minskning av krigs­

organisationen i både omfattning och kvalitet så att försvaret vore svagast

vid tioårsperiodens utgång. Inskränkningarna i främst utbildningen av värn­

pliktiga men även i materielen vore så stora, att de icke medgåve en snahb

förstärkning av försvaret vid slutet av tioårsperioden. Någon tioårsplan borde

icke uppgöras nu.

I fråga om materielanskaffningen hade kommitténs ställningstagande helt

naturligt skett även med hänsyn till nu rådande bristläge och ekonomiska

situation. Enligt Bondes mening syntes kommittén ha handlat under den

förutsättningen, att svårigheterna vore permanenta. Väl vore statsutgifterna

för närvarande höga och manade till en allmän återhållsamhet, från vilken

försvaret ej kunde vara undantaget, men den av försvarskommittén föreslagna

kostnadsramen hade icke tillmätts efter någon undersökning rörande våra

ekonomiska möjligheter. Den vore ej heller grundad på någon undersökning

om tillräckligheten och ändamålsenligheten av det försvar, som inom den­

samma kunde uppställas. Kommittéförslaget innebure därför ett i förhållande

till kostnaderna föga effektivt, d. v. s. relativt sett mycket dyrt försvar.

Med hänsyn till att under de närmaste åren fred vore sannolikare än krig

samt nödvändigheten att i varje fall för den omedelbara framtiden begränsa

statsutgifterna kunde och borde enligt Bondes mening vissa beskärningar

göras, vilka på det personella området icke finge ges större omfattning i prin­

cip än att en krigsorganisation av ungefär nuvarande storlek kunde uppställas

såväl före som efter den närmaste tioårsperioden utan vittgående åtgärder i

form av kompletterande utbildning o. s. v. De större besparingarna borde

göras på materielen. Icke heller här finge man emellertid ställa allt för mycket

på framtiden för att anskaffas i ett skärpt läge, då inköp bleve dyrare och

kanske delvis helt omöjliga. Materielanslagen borde — även om en avvaktande

hållning tills vidare intoges — avsevärt höjas.

Såsom vid behandlingen av målsättningen för krigsmakten omnämnts

har Bonde vidare anfört, att försvarskommitténs förslag icke byggde på

strategiska överväganden. Den organisation, kommittén förordat, skulle icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

55

kunna uppfylla den målsättning kommittén angivit. Medlen hade icke anpas­

sats efter målet. Redan nu måste vi räkna med att vara underlägsna en mot­

ståndare. Därest kommitténs förslag skulle genomföras, bleve underlägsen­

heten ännu större, varjämte den rörliga krigföring, som vore en förutsättning

för en seg strategisk defensiv, skulle försvåras. Organisationen borde tills

vidare bevaras i allt väsentligt och anpassas efter erfarenheterna under iakt­

tagande av all den sparsamhet, som vore möjlig utan att effektiviteten ned-

sattes.

Konteramiral Ericson har framhållit, att man inför nödvändigheten att göra

besparingar, finansiella såväl som materiella och personella, borde — med sär­

skild hänsyn till det osäkra politiska läget — inskränka sig till sådana bespa­

ringsåtgärder, som icke på längre sikt undergrävde försvarets effektivitet. Me­

delstilldelningen finge ej heller så beskäras, att utvecklingen i enlighet med det

nutida krigets krav väsentligen försvårades. I avvaktan på en stabilisering

av det politiska läget och en förbättring av de ekonomiska förutsättningarna

borde vi bibehålla försvarets organisatoriska ram — inom vilken möjliga

rationaliserings- och besparingsåtgärder borde vidtagas — och koncentrera

den materielanskaffning, som kunde äga rum, till de viktigaste områdena. En

allmän och genomgripande modernisering av försvaret i dess helhet, som

otvivelaktigt vore av krigserfarenheterna påkallad, måste ske så snart ekono­

miska och andra förutsättningar härför förelåge.

Med stöd av en ingående granskning av erfarenheterna från det senaste kri­

get har Ericson särskilt understrukit vikten av att det svenska försvaret vore all­

sidigt uppbyggt. En försvarsgren, som i förhållande till de andra vore otill­

räckligt tillgodosedd, skulle utgöra en uppenbar svaghet, som fienden kunde

utnyttja för att snabbt bryta våld motstånd. Krigserfarenheterna påvisade,

att flottan måste disponera fartyg och förband, som hade möjlighet att upp­

träda offensivt, vartill fordras rörlighet och slagkraft. Betydelsen av sam-

och växelverkan mellan försvarsgrenarna hade klart belysts. Erfarenheterna

från neutralitetsvakten klarlade, att redan uppgiften att skydda neutraliteten

krävde tillgång till eu flotta, som omfattade operativa förband, att sjöfarts-

skyddet pekade på behovet av ett stort antal lätta fartyg av sådan storleks­

ordning, att de vore i stånd att operera även vintertid, samt att den försvårade

och alltmera tidsödande minsvepningstjänsten förde med sig ett ökat behov

av för minsvepning lämpade fartyg.

överste Silfverberg har ställt sig oförstående till den konservativa in­

ställning, som enligt hans mening kommit att prägla kommittémajoritetens

förslag beträffande stora delar av försvaret. Svårigheter förelåge visserligen

i vissa hänseenden — t. ex. i fråga om fjärrvapnen — att nu draga bestämda

slutsatser av utvecklingen, men detta finge ej leda till att reformerna ställdes

på framtiden. Då den föreslagna kostnadsramen medförde en begränsning av

den nuvarande krigsmakten, vore det angeläget, att man erhölle en efter mo­

dernaste principer uppbyggd försvarsorganisation, som gåve mesta möjliga ut

byte inom den fixerade ramen. Detta hade enligt Silfverbergs mening ej

beaktats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20H.

56

Kommittémajoritetens konservativa inställning hade bland annat lett till

att luftförsvaret ej erhållit en styrka, som stode i lämplig proportion till övriga

stridskrafters och som erfordrades för att trygga dessas verksamhet samt

skydda hemorten. Silfverberg har även framhållit, att nutida invasionsteknik

på ett helt annat sätt än förut ställde krav på snabbhet och rörlighet hos

försvararens krigsmakt.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har framhållit, att det totala kriget ställde nya personal­

krävande uppgifter icke endast på försvaret — det militära och det civila —

utan även på alla andra för samhällets bestånd nödvändiga verksamhetsom­

råden. I vårt land måste detta krav tillgodoses genom en vidgad personal-

uttagning, en omsorgsfull avvägning mellan behoven på skilda områden i

samhället och en strävan att sätta varje medborgare på den plats, där han

bäst behövdes. Varje svensk måste därför fostras till motståndsvilja samt alla

därför lämpade utbildas och utrustas så, att denna vilja kunde omsättas i

handling. En god utbildning vore nödvändig för alla, nu mer än tidigare,

med hänsyn till att ett verksamt utnyttjande av de allt mer komplicerade men

även mer effektiva tekniska hjälpmedlen krävde kunskaper och rutin.

Huvuddelen av de svenska fältförbanden hade en relativt enkel utrustning,

som, ehuru moderniseringar vore synnerligen önskvärda, dock vore i huvud­

sak fullt användbar. Genom att, på sätt ifrågasatts i vissa av de vid kommitté­

betänkandet fogade särskilda yttrandena, nedklassa dessa förband till lokal-

försvarsförband skulle man därför inom de närmaste åren göra endast obe­

tydliga besparingar, särskilt som den kvantitativa minskningen då måste kom­

penseras genom en förbättrad utrustning vid »elit»-delen. Även om man räk­

nade med de genomsnittliga kostnaderna under en längre följd av år, skulle

utgifterna för underhåll av elitförbandens materiel långt ifrån täckas av be­

sparingarna. Så vore t. ex. materielersättningskostnaderna för en pansarbri­

gad med fullt moderna stridsvagnar, vapen och fordon 12—14 gånger så stora

som motsvarande kostnader för en infanteribrigad. Det ringa antal förband,

som på detta sätt kunde förbättras, stode sålunda icke i rimligt förhållande

till det stora antal, som måste nedklassas. Metoden kunde därför icke för­

ordas. Däremot vore det ingalunda uteslutet, att den modernare materiel,

som framdeles kunde komma att anskaffas, delvis borde sammanhållas till

vissa fältförband, som gjordes effektivare utan att kvaliteten vid de övriga

försämrades.

Med hänsyn till risken för »blixtanfall» främst från luften borde mobili-

seringsorganisationen i möjligaste mån vara decentraliserad. Detta gällde icke

minst för de värdefulla operativa förbanden. Materiel och förnödenheter i

fred borde förvaras spridda på många platser, avpassade efter befolkningsför-

delningen, och rekryteringen borde vara regional, önskvärt vore, att förband,

som organiserades inom en trakt, vore av sådan art, att de vid överraskande

anfall tillsammans kunde bilda en styrka, lämpad för självständig stridsverk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

57

samhet. Kostnaderna bleve emellertid vida högre vid en sådan organisation

än vid en mera centraliserad, särskilt beträffande komplicerad materiel såsom

stridsvagnar, flygplan, luftvärnsmateriel och fartyg. Av dessa skäl hade syste­

met kunnat genomföras endast i ringa utsträckning. En ökad decentralisering

av förråd och mobiliseringsorganisation inom alla försvarsgrenar vore därför

ett starkt framträdande önskemål. Detta kunde i allmänhet icke tillgodoses

utan nybyggnader, men målet måste hållas i sikte, när en mera omfattande

byggnadsverksamhet inom försvaret åter bleve möjlig.

Den dominerande faktorn vid utformandet av kommitténs förslag syntes ha

varit önskemålet att minska försvarskostnaderna. Med hänsyn härtill vore

det en brist, att kommittén icke närmare granskat det ekonomiska underlaget

för dessa kostnader liksom icke heller närmare övervägt frågan om avväg­

ningen mellan dessa kostnader och andra behov. Man maste bemöta varje

tendens att ‘betrakta försvaret framför andra samhällsuppgifter som en bud­

get-, en valuta- och en arbetsmarknadsregulator.

Direktiven för kommittén hade blott givit allmänna riktlinjer i ekonomiskt

hänseende och därvid gjort kostnadsminskningar genom justeringar i oiga-

nisationsramen beroende av det utrikespolitiska läget. Direktiven hade icke

bundit kommittén vid någon bestämd årskostnad. Ej heller hade det av

finansministern våren 1946 gjorda uttalandet om en minskning av försvars-

utgifterna till högst 700 miljoner kronor uppställts såsom direktiv för kom­

mittén.

De för vårt försvarsproblem väsentliga ekonomiska faktorer, som försvars-

kommittén erinrat om —- det sedan 1945 minskade statsfinansiella utrymmet

samt näringslivets nuvarande och sannolikt under viss tid bestående brist­

situation — vore uppenbarligen blott i relativ mening begränsande för vårt

lands förmåga att uppbygga ett starkt försvar. Ett lands produktiva resurser

— dess arbetskraft, råvaror och produktionsanläggningar — kunde över en

viss gräns användas för alternativa ändamål, bland vilka försvaret vanligen

vore ett. Under denna gräns låge de behov av livsmedel, bostäder, bekläd-

nadsvaror o. s. v., som oundgängligen måste fyllas för att folket skulle kunna

leva vidare; över denna gräns låge de ej oumbärliga behov, som kunde anges

med de graderade uttrycken välstånd, komfort, lyx. Frågan vilket försvar vi

hade »råd till» vore en fråga om avvägning mellan medborgerliga behov av

olika angelägenhetsgrad. Denna avvägning måste göras med hänsyn dels till

de krav på försvarskrafter, som en realistisk syn på det utrikespolitiska läget

uppställde, dels till den sociala angelägenhetsgraden av de civila behoven.

Försvarets uppgift och de för dess genomförande erforderliga kostnaderna

måste, har överbefälhavaren vidare anfört, vägas mot andra väsentliga sam­

hällsuppgifter och kostnaderna för dessa. Försvaret finge icke sättas i efter­

hand. Även i nuvarande svåra läge borde det vara möjligt att tillgodose de

tills vidare starkt begränsade anslag till försvaret, som överbefälhavaren an-

såge oundgängliga, utan att kraven på full försörjning äventyrades.

Även i andra hänseenden kunde invändningar göras mot kommitténs syn

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

58

på vårt lands ekonomiska möjligheter. Beträffande vårt arbe tsk raf tsp ro b 1 e m

vore det visserligen riktigt, att man räknat med en absolut nedgång av de ar­

betsföra i åldrarna 20 till 65 år. Men på sistone tillgänglig statistik syntes

ge vid handen, att denna nedgång bleve mindre än som förut beräknats, där­

för att man använt för höga dödlighetstal. I själva verket behövde man icke

alls räkna med någon absolut nedgång. Mer än full kompensation gåves näm­

ligen av de i landet varaktigt bosatta utlänningarna, vilka tydligen icke med-

tagits i kommitténs kalkyler. Därest varje utlänning skulle lämna landet, så

bleve det ändå icke någon nedgång, om man till den arbetsföra befolkningen

räknade personer mellan 15 och 65 år. Den relativa nedgång, som likväl in­

trädde i förhållande till antalet åldringar och barn, borde med normal utveck­

ling kunna uppvägas genom produktivitetsökning. Ur arbetsmarknadssyn-

punkt vore det vidare ogynnsamt att skjuta både utbildning och materiel

produktion på framtiden i sådan omfattning som kommittén tänkt sig.

Överbefälhavaren har även berört försvarets materielanskaffningsfråga i ett

förändrat konjunkturläge och därvid framhållit, att en särskild utredning

borde göras om försvarets investeringsbehov.

Sammanfattningsvis har överbefälhavaren framhållit, att försvarskommit

téns slutsatser icke svarade mot premisserna och medlen icke mot målet. En

försvagning av våra styrkor, samtidigt som stormakterna energiskt arbetade

på att utveckla sin tekniska utrustning, skulle leda till att vår redan nu stora

underlägsenhet i förhållande till en angripare bleve än större.

Kommitténs förhoppning, att den föreslagna organisationen skulle medge

en smidig anpassning till de krav, som ett s. k. skärpt läge ställde, vittnade

om önsketänkande. I blixtkrigets tidevarv och i det försämrade strategiska

läge, vari Sverige råkat efter andra världskrigets slut, bjöde klokheten att

icke räkna med någon lång upprustningsperiod.

Väl vore statsutgifterna höga och manade till allmän återhållsamhet, men

kommittén hade i sin önskan att genomföra besparingar gått för långt. Vad

som vunnes i pengar vore litet i förhållande till vad som förlorades i tförsvars-

kraft. I själva verket berodde effektiviteten i hög grad just på det som skötes

till de ofrånkomliga bottenkostnaderna. Den av kommittén föreslagna krigs­

makten bleve i förhållande till kostnaderna föga slagkraftig.

Kommittéförslaget visade enligt överbefälhavarens mening på ett över­

tygande sätt, att någon ny, fast och allmän plan på försvarets utformning på

lång sikt icke borde uppgöras i nuvarande läge.

Med hänsyn till nödvändigheten att nu och för den närmaste framtiden be­

gränsa statsutgifterna och under förutsättning, att läget i världen icke ytter­

ligare försämrades, ansåge överbefälhavaren, att vissa tillfälliga inskränk­

ningar kunde göras. Av kommittén härom framlagda förslag, som icke mins­

kade effektiviteten, vore givetvis att hälsa med tillfredsställelse. Bespa­

ringarna borde göras på materielen, men de kunde icke utan alltför stora

risker drivas så långt som försvarskommittén förutsatt.

Överbefälhavaren föreslog i huvudsaklig överensstämmelse med sitt tidi­

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 206.

59

gare förslag, att flygvapnet snarast möjligt skulle utökas med eu nattjakt­

flottilj, att krigsmakten i övrigt i allt väsentligt skulle bevaras vid nuvarande

styrka, att materielanskaffningen skulle inskränkas under de allra närmaste

åren, att komplettering med nya försvarsmedel skulle ske samt att den fort­

satta anpassningen skulle regleras successivt efter krigsteknikens utveckling

och med hänsyn till förändringar i vårt läge. Härvid vore det av vikt, att vi

med öppen och fördomsfri 'blick för framtida krigstekniska omvälvningar

stode beredda att vidtaga även genomgripande förändringar i organisation

och utrustning.

Chefen för armén har anmärkt, att kommittéförslaget på flera punkter av­

veke från de för kommittén utfärdade direktiven. Kommittén borde i första

hand ha undersökt, hur ett försvar skulle tett sig, som motsvarade direktiven

i fråga om en god utbildning åt alla vapenföra, modernisering av utrustning

och beväpning efter krigserfarenheterna samt med möjlighet att inlemma nya

vapen och skyddsmedel efter hand som utvecklingslinjerna klarnade. Även

om en därefter fullföljd utredning om rikets ekonomiska bärkraft skulle visat,

att en sådan organisation överstege våra möjligheter, skulle undersökningen

ha klarlagt villkoren för vissa önskvärda radikalare förändringar. Det av för-

svarskommittén framlagda förslaget hade då fått en vederhäftigare prägel

än det lappverk inom en mer eller mindre godtyckligt vald kostnadsram,

som nu presterats.

Krigserfarenheterna från andra världskriget hade enligt arméchefens för­

menande endast i ringa grad beaktats. Behovet av nattjaktförband hade

skjutits på framtiden. Artilleriets ökade betydelse, nödvändigheten av effek­

tivare luftvärn och ökat antal terränggående fordon hade ej tillräckligt be­

aktats. Betydelsen av det fria kriget syntes vara av den art, att vissa organi­

satoriska förändringar inom de reguljära stridskrafterna kunde bli nödvändiga

för att tillgodose kravet på effektiv utbildning i denna stridsform.

Med hänsyn till det utrikespolitiska läget och den militärtekniska utveck­

lingen ifrågasatte arméchefen lämpligheten av att lägga fram en tioårsplan.

De kontinuerliga och partiella reformernas väg borde följas.

Beträffande materielanskaffningen har arméchefen framhållit, att förstärk­

ning i ett skärpt läge toge år i anspråk och ej månader, som kommittén synts

räkna med. Härtill komme, att en hastig upprustning medförde dryga mer­

kostnader samtidigt som man löpte risken att icke få det bästa.

Genom den snabbhet, varmed krigshändelserna komme att utvecklas vid

ett krigsutbrott, hade ökade krav ställts på en decentralisering av mobilise­

ringen. Denna ordning hade i viss mån redan tillämpats, men arméchefen har

förordat en utredning härom snarast i syfte att fastställa de organisatoriska

och ekonomiska konsekvenserna.

I fråga om tanken på en elitarmé har arméchefen påpekat, att denna måste

bestå av mycket välutbildad personal och vara försedd med förstklassig mate­

riel. Antingen borde den bestå av fast anställd personal eller av värnpliktiga

med lång tids utbildning. Därest värnpliktiga skulle ingå i den, skulle dessa

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

60

kunna tillhöra den endast ett fåtal år eller med hänsyn till nytillkommen

materiel ofta omskolas. Materielen för en sådan armé måste medge stor eld-

kraft, snabbhet och terrängframkomlighet. En sådan armé skulle bli mycket

dyrbar. Därtill komme svårigheten att ur strategisk synpunkt avväga, var

elitarmén borde grupperas. Tanken på en elitarmé borde antingen göras till

föremål för särskild utredning eller ock avfärdas såsom ett ogenomförbart

projekt.

Med hänsyn till kravet på djupförsvar borde den nuvarande sammansätt­

ningen av arméstridskrafterna göras till föremål för omprövning, därvid frå­

gan om fria jägarförband borde beaktas.

Flera av de av försvarskommittén framlagda delförslagen vore av den art,

att de borde genomföras snarast, medan andra förslag borde ytterligare ut­

redas.

I fråga om materielanskaffningen har arméehefen framhållit, att begräns­

ningen av materielanslagen skulle medföra en successiv sänkning av krigs­

organisationens materiella standard. Även om nuvarande läge nödvändig­

gjorde viss begränsning, borde för materiel, särskilt luftvärnsmateriel, avses

medel utöver dem, som försvarskommittén beräknat.

Marinledningen bär med hänsyn till den krigstekniska och militärpolitiska

utvecklingen ansett olämpligt att nu fastlåsa försvarsorganisationen till en

tioårsplan. Även om det nuvarande statsfinansiella läget och läget på arbets­

marknaden krävde återhållsamhet vid beviljandet av anslag för krigsmakten

och även om ovissheten om krigsteknikens närmaste utveckling kunde moti­

vera en viss återhållsamhet i fråga om materielanskaffning, finge dessa fak­

torer dock icke tagas till intäkt för en sådan nedskrivning av försvaret som

försvarskommitténs förslag innebure åtminstone beträffande marinen. Marin­

ledningen ville därför föreslå, att frågan om ett definitivt fastställande av

en ny försvarsordning uppskötes och tills vidare endast sådana partiella re­

former vidtoges, som vore ägnade att effektivisera försvaret eller som inom

nuvarande organisation genom rationaliseringar kunde innebära minskade

omkostnader. Givetvis måste dock, framför allt då det gällde materielanskaff­

ning och materielersättning, en plan uppgöras för fördelning av kostnaderna

under en så lång period, som rimligen kunde överblickas. Därvid borde dock

detaljerna bli föremål för en fortgående anpassning efter den krigstekniska

utvecklingen.

Marinledningen har vidare framhållit, att förhållandet mellan effektivitet

och kostnader icke vore konstant. Försvarsorganisationen droge sålunda vissa

mer eller mindre fasta grundkostnader, vilka endast obetydligt ökade, då den

i egentlig mening operativa delen av försvaret utökades. Sedan grundkost­

naden passerats, medförde en mindre ökning av medelstilldelningen en rela­

tivt sett avsevärd ökning av effektiviteten.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att det icke ankomme på honom att

bedöma, vilken total kostnadsram, som kunde anses godtagbar under beak­

tande av rikets övriga viktiga behov. Ohefen för flygvapnet syntes däremot

K (it tgl. Maj.ts proposition nr 206.

61

böra bedöma, huruvida det av kommittén föreslagna flygvapnet vore av den

beskaffenhet, att försvarsorganisationen i sin helhet bleve effektiv. Skulle så

icke vara fallet utan att ytterligare kostnader måste nedläggas på flygvapnet,

uppkomme frågan, om den totala kostnadsramen kunde ökas eller en ny av­

vägning måste göras inom den angivna ramen. Chefen för flygvapnet hade

— med stöd av de strategiska grunder, som anförts i det föregående kom­

mit till den uppfattningen, att kommittén inom den valda kostnadsramen icke

föreslagit det mest effektiva försvaret. Flygvapnet hade icke tillgodosetts i

den utsträckning, som motsvarade dess grundläggande betydelse.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har framhållit, att talet om vad

som skall göras »i ett skärpt läge» inför våra tydliga erfarenheter från bered-

skapstiden reducerades till ett talesätt utan reell täckning. Svensk statsled­

ning kunde icke räkna med andra stridskrafter än dem, som redan i fred

vore väl utbildade och försedda med erforderlig befälskader, materiel och

ammunition. Den enda utvägen vore att efter hand vidtaga reformer, varvid

i många fall försvarskommitténs uppslag borde genomföras, allt under iakt­

tagande av största möjliga sparsamhet.

Militärbefälhavaren för 11. militärområdet har framhållit, att försvarskom-

mittén knappast i första hand eftersträvat att åstadkomma en så effektiv för­

svarsorganisation som möjligt. Snarare hade dess utgångspunkter den

nuvarande organisationen och materielutrustningen — fått tjäna som tack­

mantel för vissa på förutfattade meningar grundade men militärt icke moti­

verade beslut att begränsa organisationen och nedbringa övningstiden. Kom­

mittén hade icke gjort några försök att låta strategiska synpunkter ligga till

grund för de föreslagna, synnerligen allvarliga reduceringarna. Eventuellt

nödvändiga beskärningar borde ha föreslagits ske på sådana platser, där de

skulle medfört den minsta faran. Detta hade emellertid ingalunda beaktats.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har ansett att med hänsyn till

det utrikespolitiska läget ett vidmakthållande av 1942 års försvarsorganisa­

tion vore nödvändigt. Successiva och partiella reformer borde genomföras

i avsikt att förbättra organisationen. För försvarskommittén hade de ekono­

miska synpunkterna fått en alltför dominerande roll. I vissa detaljfrågor

hade värdefulla uppslag framkommit.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har ansett en tioårsplan utgöra

hinder för möjligheterna att utveckla och effektivisera försvarsmakten. Kommit­

téns tanke, att man i ett skärpt läge borde förstärka försvaret, borde ses mot

bakgrunden av erfarenheterna från 30- och 40-talens händelser. Den föreslagna

organisationen skulle icke kunna lösa de av kommittén angivna uppgifterna.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har anfört, att kravet på åtei-

hållsamhet i dagens läge icke finge tillmätas avgörande betydelse för eu längre

period. Det vore beklagligt, att kommittén valt en rent godtycklig utgångs­

punkt för bestämmande av kostnadsramen.

Därest den av kommittén antagna tron på en fredsperiod av icke alltför

obetydlig längd vore riktig, borde en beskärning av försvarsorganisationen

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

62

kunna göras under de närmaste åren under förutsättning att försvarets effek­

tivitet därefter icke försämrades. I stället hade kommittén ansett, att begräns­

ningarna kunde vidtagas under beaktande av att försvarets effektivitet under

de närmaste åren icke påtagligt försvagades. Detta uttalande vittnade enligt

militärbefälhavarens mening om osäkerhet, planlöshet och oreda i tanke­

gången.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har ansett, att i huvudsak ett

uppehåll i materielanskaffningen borde ske under de närmaste åren för att

avbida resultat av försök med nya vapen. För sådan anskaffning erforderliga

medel borde emellertid anvisas under hela perioden och fonderas i den man

de under de första åren av perioden toges i anspråk endast till en mindre del.

För materielanskaffning avsedda anslag vore alltför knappt tilltagna, varför

någon modernisering under tioårsperioden praktiskt taget vore utesluten.

Tioårsplan avstyrktes och successiva reformer förordades.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har ansett, att växlingarna i

iäget gjorde det omöjligt att fastställa en försvarsplan för längre tid. I stället

borde successiva och partiella reformer genomföras.

Det vore anmärkningsvärt, att försvarskommittén icke verkställt undersök­

ning, huruvida den föreslagna krigsmakten vore tillräcklig för att kunna lösa

sina uppgifter. Konsekvenserna ur beredskapssynpunkt hade icke tillbörligt

beaktats. Med hänsyn till Gotlands utsatta läge ställdes för dess del sär­

skilda krav på hög beredskap. Förkortningen av utbildningstiden innebure

en minskning av Gotlands beredskap, medförande allvarliga konsekvenser.

Chefen för Ostkustens marmdistrikt har ansett, att nedskärningen av an­

slagen till sjöförsvaret och avskaffandet av de marinsamverkande flygförban­

den icke vore ägnade att effektivisera och modernisera försvarsorganisationen.

Betydelsen av lättrörliga och slagkraftiga sjöstridskrafter som politisk makt­

faktor hade icke tillräckligt beaktats. Hur en modern försvarsordning för

vårt land skall se ut, borde grundas på riksstrategiska överväganden i an­

slutning till ett allsidigt försvar och göras till föremål för utredning, avseende

endast försvarets sammansättning och avvägning i princip. I avvaktan därpå

borde den nuvarande försvarsorganisationen bibehållas, varvid av svårig­

heterna på produktionsområdet föranledda besparingar borde genomföras,

utan att dock krigsorganisationens effektivitet avsevärt nedginge.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har uttalat, att man med hänsyn till

det osäkra utrikespolitiska läget för närvarande måste undvika sådana mera

djupgående omorganisationer, vilka medföra en svaghetsperiod, som kan

komma att infalla under en ur utrikespolitisk synpunkt kritisk period. Ma-

terielens förnyelse finge icke skjutas för långt på framtiden i tron på en kom­

mande stabilisering av den tekniska utvecklingen.

Flygförvaltningen har ansett, att försvarskommittén lagt huvudvikten vid

kravet på besparingar, under det att kraven på effektivisering och modernise-

ling icke tillräckligt beaktats. Beträffande möjligheten att förstärka materiel-

utrustmngen i ett skärpt läge har flygförvaltningen fäst uppmärksamheten på

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

63

de långa och omsorgsfulla förberedelser en ökning av flygindustriens pro­

duktionskapacitet fordrade samt den i en dylik situation uppkommande

konkurrensen om kapaciteten. Erfarenheterna från beredskapstiden hade visat,

att det varit synnerligen svårt att få de materielkrävande vapenslagen för­

stärkta inom rimlig tid. Leveranser från utlandet torde ej kunna påräknas.

Det vore självbedrägeri att tro försvarets beredskap vara hög, om avsevärda

materielbrister förelåge.

Krigsmaterielverket har beträffande upprustningsproblemet på materiel-

sidan framfört starka betänkligheter mot kommitténs allmänna upplägg­

ning av försvarets materielfråga. Kommittén hade i full insikt om mate-

rielfrågans betydelse skjutit denna i bakgrunden. Försvarsberedskapen

komme för avsevärd tid framåt att baseras på den nu befintliga materielstoc-

ken, som motsvarade krigsteknikens utveckling vid andra världskrigets bör­

jan. Kommittén räknade med forcerad materielanskaffning vid ett skärpt läge

men syntes härutinnan utgå från en överdriven och tyvärr allmän uppfattning

om industriens stora resurser och om möjligheterna till en snabb materiell

upprustning, en optimism som saknade underlag i verkligheten och de gångna

beredskapsårens erfarenheter. Dessa visade, att år förlöpte, innan ens de blyg­

samma materielkvantiteter, som låge inom ramen för industriens möjligheter

kunde påräknas. Särskilt beaktansvärt ur industriell synpunkt vore önske­

målet om en med hänsyn till produktionen jämnare fördelning av materiel-

tillförseln till försvaret.

Jämväl i fråga om materielförsörjningen under krig måste invänd­

ningar göras mot förslaget. Verket räknade med att under krig endast

en begränsad tillverkning och reparation av krigsmateriel i bergrum kunde

ske. I varje produktionskedja inginge någon tung industri — järnverk, metall­

verk eller kemisk industri — med stor sårbarhet för krigshandlingar. Rå­

varor, halvfabrikat och delfabrikat måste transporteras fram och åter över

landets svaga och sårbara kommunikationsnät. Kraftproduktionen kunde vid

krig snart nog beräknas råka i ett nödläge genom krigsskador. Få produk­

tionskedjor vore helt oberoende av import. Därför måste krigsmaktens behov

av materiel för mobilisering och krig till väsentlig del tillgodoses genom lager­

hållning. Betydande medelsanvisningar för detta ändamål bleve nödvändiga.

Försvarets fabriksstyrelse har framhållit, att verksamheten vid fabriks­

verket komme att påverkas av de föreslagna minskningarna i materielanskaff-

ningen. Detta minskade beredskapen inom verket. För att den yrkesskickliga

personalen skulle kunna beredas fortsatt anställning och bibehållas vid sin

yrkesskicklighet vore det nödvändigt, att den sysselsattes med sådana till­

verkningar, för vilka fabrikerna vore avsedda. Ytterligare driftminskningar

utöver nuläget borde icke komma till stånd.

Försvarets forskningsanstalt har ansett, att den snabba utvecklingen gjorde

en tioårsplan olämplig. Det vore i princip riktigast att vidtaga erforderliga

reformer efter hand som forskningen, studier och försök gåve underlag där­

till. 1 vårt land funnes tekniska förutsättningar för icke obetydliga förbätt­

ringar av beväpning och utrustning.

Kungl. May.ts 'proposition nr 206.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 20K.

Bevakningsinspektören har framhållit, att särskilt stora anspråk måste

ställas på luftförsvaret. Det vore olyckligt, om flygvapnet icke finge starkare

ställning än kommittén föreslagit. Med ett svagt utvecklat flygvapen bleve

påfrestningarna för det civila försvaret särskilt stora. Främst måste natt

jakt tillkomma. Besparingarna genom efterutbildningsövningens slopande

uppvägde icke skadeverkningarna därav.

Statens organisationsnämnd har anfört, att det av försvarskommittén fram

lagda förslaget, baserat på begränsningar av kostnadsskäl och inskränkning i

fråga om materielanskaffningen, icke vore ägnat att tillfredsställa folket.

Behov förelåge av att klargöra riktlinjerna för en omgestaltning av vår för­

svarsorganisation med utgångspunkt från det senaste krigets erfarenheter. I

detta avseende hade kommittén föredragit ett status quo. Ur rationaliserings-

synpunkt påkallade ändringar, som ej föregrepe en sådan utredning, borde själv­

fallet genomföras. Frågor av grundläggande betydelse för åstadkommandet

av en rationalisering hade icke närmare utretts av kommittén. Därest kom­

mittén ingående prövat sådana frågor som den inbördes värdesättningen av

olika trupp- och vapenslag, den centrala såväl som den regionala ledningens

organisation, kustartilleriets ställning inom försvaret, befälsorganisationen

och värnpliktsutbildningen, krigsorganisationens utformning och därmed sam­

manhängande materielproblem med hänsyn till luftkrigets verkningar samt

motoriseringsfrågan och på grundvalen härav framlagt riktlinjer för en omgestalt­

ning av krigsorganisationen, vore det enligt organisationsnämndens uppfatt­

ning sannolikt, att en organisation med väsentligt större försvarseffekt än den

nuvarande hade kunnat utformas inom den angivna kostnadsramen. Ett stilla

stående i utvecklingen finge icke ske, när det gällde en så vital fråga som

ordnandet av vårt försvarsväsende. Nämnden har vidare framhållit, att vär­

det av rationaliserade stater inom vissa verksamhetsgrenar vore tvivelaktigt,

därest icke fullständiga organisationsundersökningar slutförts. Kommittén

hade bort klargöra, vilka besparingar hittills vid förbanden gjorda undersök­

ningar medfört och med ledning härav verkställt approximativa beräkningar

angående sannolika besparingar som följd av fortsatta organisationsunder­

sökningar.

Enligt nämndens uppfattning kunde det icke vara riktigt att, när det

gällde att inom en kostnadsram av 810 miljoner kronor få fram ett effektivt

försvar, utgå ifrån ett bibehållande av en krigsorganisation, som fordrade en

årskostnad av omkring 1100 miljoner kronor och söka utvinna de ekonomiska

besparingarna genom att föreslå vissa beskärningar än här än där eller med­

vetet räkna med betydande brister eller hänvisa deras tillgodoseende till

framtida åtgärder. Det syntes icke vara tillrådligt att, såsom kommittén

syntes förutsätta, räkna med att en långvarig beredskapstid stode till för­

fogande för att lijälpligt täcka materielbrister. Den nutida krigföringen be­

rättigade ej heller att tro på några stora möjligheter till industriell försörj­

ning i ett krigsläge. Enligt nämndens mening vore det icke möjligt att med

det av kommittén tillämpade förfaringssättet skapa ett effektivt försvar. En

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

65

grundförutsättning för ett sådant inom den begränsade kostnadsramen vore

en inbördes avvägning av de olika truppslagens och vapengrenarnas värde

ur försvars- och kostnadssynpunkt. Utgångspunkten kunde härvid endast

vara, att det främst gällde att sätta in folkets hela värnkraft.

Statskontoret har ifrågasatt lämpligheten av att med försvarskommitténs

oklara utgångspunkter binda sig för en tioårsplan av så kostnadskrävande

natur. Organisationen borde icke göras större än att den med avseende å

vapen, utrustning och annan materiel vid varje tillfälle kunde hållas på toppen.

Varje miljon, som nedlades på försvarsanstalter av tvivelaktigt värde,

minskade våra ekonomiska och tekniska möjligheter att med ledning av nya

resultat rationalisera och stärka försvaret. De nya kryssarnas återverkningar

på flottans blivande sammansättning vore ett belysande exempel härå.

Nyckeln till militär framgång låge ofta i förmågan att frigöra sig från konven­

tionella betraktelsesätt vid valet av stridsmedel och strategi. Vår försvars­

organisation borde icke vara en kopia i förminskad skala på förebilder av

stormaktstyp.

Riksräkenskapsverket har framhållit, att försvarskommittén icke åstadkom­

mit någon framtidslösning av arméns materielfråga, enär kommittén förutsatt,

att för täckande av materielbrister särskilda engångsanslag under tioårsperio­

den skulle anvisas.

Kommerskollegium har funnit det äventyrligt, att materielanskaffningen

åsidosatts i sådan utsträckning som skett i försvarskommitténs betänkande.

Tillräckliga anslag för sådan anskaffning borde ingått i försvarsplanen. Kom­

mittén hade icke räknat med krigsmaktens behov av vissa andra nödvändiga

förnödenheter såsom driv- och smörjmedel, vilket vore en brist. Med hänsyn

till kraven på industriens prestationsförmåga i ett skärpt läge och då rå­

dande importbegränsningar borde planering för anskaffande av särskilda

militärförråd av dylika varor komma till stånd. -— Kollegium understryker i

likhet med Sveriges redareförening den mycket betydelsefulla roll som flottan,

vid sidan av dess egentliga försvarsgrensuppgifter, spelar för upprätthållande i

krigstider av handelssjöfarten såväl i utrikes fart som i kustfart. Kommitténs

förslag beträffande flygvapnet ingåve allvarliga betänkligheter med hänsyn

till skyddet för handelssjöfärten.

Sveriges industriförbund har icke funnit det välbetänkt med en tioårsplan. I

betänkandet skötes akuta ekonomiska svårigheter helt i förgrunden trots att

det vore fråga om en långtidsplanering. Man utginge från som ett ofrån­

komligt faktum att organisationen måste avsevärt beskäras, därför att landet

för närvarande icke ansåges ha råd att upprätthålla ett försvar av den

storlek, som av allmänpolitiska och militärpolitiska skäl kunde anses erfor­

derlig. Den erforderliga effektiviteten kunde icke ernås utan att materiel­

anskaffningen skedde kontinuerligt och med beaktande av teknikens fort­

gående utveckling. Följden av kommitténs underlåtenhet beträffande materie-

len kunde bli, att vi råkade i samma läge som i början av senaste världs­

kriget, då krav på produktion för att reparera brister inom den befintliga 5

5 — 404 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 206.

66

organisationens ram ställdes samtidigt med krav på produktion för organisa­

tionens utbyggnad. Förbundet förordade att anslag för tillräckliga, kontinuer­

liga anskaffningar och moderniseringar redan nu intoges i försvarsplanen.

Förbundet vore angeläget att betona, att den ökning av tillgång på arbets­

kraft som en nedskärning av utbildningstiden skulle möjliggöra, under nor­

mala förhållanden vore så pass ringa, att den icke rimligtvis kunde tillmätas

avgörande betydelse, därest utbildningsstandarden skulle nämnvärt för­

sämras. En forcerad utbildning i ett skärpt läge medförde en ökad avtappning

av arbetskraft från industrien samtidigt som kraven på dess produktionsför­

måga ökades.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit att landets

totala värnkraft måste tagas i anspråk för att kunna avvärja ett fientligt an­

grepp. Förberedelser måste redan i fredstid vidtagas för försvarets samtliga

områden. Brister i beredskapen kunde få ödesdigra följder för försvaret i

dess helhet. Under den gångna krigstiden hade Sverige fått avsevärd tid

till förfogande för upprustning. Man finge icke utgå från att lika gynnsamma

förhållanden skulle föreligga vid en eventuell ny krissituation. Detta gällde

i hög grad även den materiella beredskapen. Det syntes mycket ovisst, om

det skulle vara möjligt att under en kortare tidsperiod i industriproduktio­

nen inrymma en upprustning av den omfattning, som skulle erfordras för

att 1958 års krigsorganisation skulle kunna upprätthållas i verkligheten. I

stället för en engångsupprustning vore en kontinuerlig ersättningsproduk-

tion att föredraga. De medel, som erfordrades för en fortlöpande materielan-

skaffning, borde därför inräknas i den årliga kostnadsramen.

Statens industrikommission har framhållit, att den givetvis saknade

möjlighet att avge en prognos för försörjningsläget under en så lång period

som tio år och därför utgått från dagens läge och vad som kunde anses

sannolikt för de närmaste två åren. För att militära beställningar inom lan­

det skulle kunna fullgöras inom godtagbar tid utan att särskilda prioriterings-

åtgärder tillgrepes vore det för närvarande nödvändigt, att beställningarna

planerades så tidigt som möjligt. Den förhållandevis ringa materielåtgången,

såväl enligt kommitténs betänkande som enligt de särskilda yttrandena, med­

förde, att några svårigheter att om så ansåges oundgängligen nödvändigt er­

hålla leverans av sådan materiel, som skulle tillverkas inom landet, icke syntes

komma att föreligga. Ur industriens synpunkt kunde de stora återanskaff-

ningar, som mot slutet av tioårsperioden ansåges böra ske med engångsanslag,

medföra svårigheter. En jämn fördelning av återanskaffningar under hela

perioden syntes därför vara att föredraga.

överståthållarämbetet har framhållit, att det föreliggande förslagets eko­

nomiska förutsättningar och konsekvenser icke fått den allsidiga belysning,

som varit önskvärd. Vid bedömandet av olika kostnadsramar hade även bort

beaktas den återverkan på landets nationalinkomst, som övningstidens längd

utövade. Om så skett, syntes icke uteslutet att den slutliga avvägningen

mellan övningstid och materielanskaffning kunnat påverkas därav. Ämbetet

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

67

ifrågasatte, om icke avvägningen mellan fältarmén å ena sidan och det mera

materielkrävande flyget och marinen å andra sidan blivit en annan, om i för-

svarsbudgeten såsom omkostnad inräknats den genom vapenövningarna för­

lorade arbetskraften. Med beklagande konstaterades föreslagen försvagning

av såväl flygvapnet som luftvärnet.

Ämbetet har slutligen betonat nödvändigheten att i tid planlägga civil­

försvaret och den ekonomiska försvarsberedskapen, innefattande bland annat

lagerhållning av olika råvaror och annan materiel. Yidare borde redan under

fredstid planeras en aktiv motståndsrörelse i händelse delar av landet bleve

ockuperade.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anfört, att det politiska läget och den

krigstekniska utvecklingen ej tilläte ett försvagande av vår försvarsorganisa­

tions effektivitet. Detta gällde ej blott det militära försvaret utan även civil­

försvaret och den ekonomiska försvarsberedskapen. Kommittén hade enligt

länsstyrelsens uppfattning i allt för ringa omfattning ställt det militära för­

svarets problem i relation till den civila beredskapens. Det syntes länssty­

relsen, som om ett bredare grepp på uppgiften varit tillrådligt med hänsyn

till den avvägning av resurserna, som nödvändiggjordes av det totala krigets

krav.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har funnit det betänkligt att nu

binda det militära försvaret genom fastställande av en för så lång tid som

tio år gällande plan, särskilt som samordning med det totala försvaret icke

närmare berörts i betänkandet. Hemvärnet borde stärkas samt flottans ut­

byggnad i största möjliga omfattning med lättrörliga smärre enheter fort­

sättas. Härjämte borde närmare utredning göras om möjligheten att genom

besparingar på andra områden undgå den minskning av flygförbandens antal

i förhållande till vad tidigare av riksdagen beslutats, som kommittén före­

sloge.

Länsstyrelsen i Gotlands län har hyst de starkaste betänkligheter mot ett

genomförande av kommittéförslaget, som skulle medföra en betydande både

kvantitativ och kvalitativ försvagning av Sveriges försvarskrafter. Särskilt

för Gotland innebure förslaget en stark beskärning. Med hänsyn till öns läge

borde dess krigsorganisation vara avpassad för uppgiften att hindra en fient­

lig ockupation av ön, som under ett krig icke syntes kunna påräkna avsevärt

understöd av trupper från fastlandet. Det förefölle länsstyrelsen, som om

kommittén icke tillbörligt beaktat Gotlands isolerade läge och behov av hög

krigsberedskap. Det vore vidare beklagligt, att icke fasta grunder för gräns­

dragning och samarbete mellan det militära och det civila försvaret fram­

kommit.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har ansett, att det i nuvarande läge syntes

vara en samhällsangelägenhet av utomordentlig betydelse, att Sveriges för-

svarsanordningar hölies väl uppe.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har funnit det vara en brist i kommitté­

förslaget, att totalförsvaret icke i betänkandet gjorts till föremål för en full­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

68

ständig översyn. Kommitténs enigt positiva inställning till försvarsfrågan

har erkännsamt noterats, men länsstyrelsen har ifrågasatt, om tiden vore

lämplig för fastställande av en tioårsplan. Med hänsyn till den krigstekniska

utvecklingen skulle tioårsplanen innebära ett förhastande, som vore svårt att

gottgöra, om det mörknade över världen. Det vore mycket lättare att fram­

deles skriva ned försvarsanstalter om läget lättade än att bygga upp dem om

läget skärptes. De av kommittéledamöterna Elon Andersson och Sven Anders­

son i deras särskilda yttrande utvecklade idéerna vore värda att bli föremål för

närmare undersökning.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har uttalat betänkligheter mot att nu

genomföra en sänkning av landets militära standard. Slopande eller beskär-

ning av förband och försvarsinrättningar skulle icke vinna förståelse hos

befolkningen i de delar av landet, som berördes av reduceringarna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har ansett dagens läge sådant, att en ned­

skärning av försvaret icke nu kunde förordas. Snarare syntes en förstärk­

ning på vissa punkter mera motsvara ett realistiskt bedömande. Andra be-

skärningar av försvaret än som betingades av de minskade årsklasserna av

krigstjänstskyldiga samt av möjliga rationaliseringsåtgärder syntes icke moti­

verade.

Hemvärnsrådet har med tillfredsställelse konstaterat försvarskommitténs

positiva inställning till hemvärnet, men funnit angeläget, att hemvärnet gåves

en effektiv kraft genom tilldelning av automat- och pansarvämsvapen.

Föreningen Sveriges flotta har anfört, att försvarskommittén icke utfor­

mat sitt förslag med hänsyn till de riksstrategiska faktorerna och därmed

ej tillvaratagit möjligheterna att få en rimlig effekt för de på försvarsorgani­

sationen nedlagda kostnaderna. Ärendet i dess helhet borde därför förvisas

till förnyad allsidig utredning, varvid särskilt borde beaktas de riksstrategiska

faktorernas inverkan på försvaret. I avvaktan på denna utredning borde den

nuvarande försvarsorganisationen tills vidare provisoriskt bibehållas med de

tillfälliga ändringar, som kunde befinnas påkallade.

Svenska officer sförbundet har sagt sig icke kunna dela den uppfattning

om försvarets framtida utformning, för vilken betänkandet ger uttryck men

har icke ansett sig böra ingå på någon närmare granskning av den föreslagna

organisationens omfattning och struktur.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficer sförbunden har ansett dagens

läge näppeligen erbjuda underlag för annat än kortfristiga bedömanden. Kom­

mittén borde icke ha bundit sig för en tioårsperiod. Vid en på lång sikt upp-

lagd plan förelåge risk, att de verkliga, aktuella behoven undanskymdes.

Rådande läge motiverade icke en beskärning av försvarsmakten. Av nuläget

erforderliga nedprutningar av försvarsutgifterna borde betraktas som till­

fälliga och ej givas en sådan omfattning, att ett återställande av försvarets

effektivitet komme att framdeles medföra exceptionella krav på budgeten. Till

de materielutgifter, som av kommittén ställts på framtiden, borde stor hän­

syn tagas vid en ökning av nationalproduktionen. Erforderliga reformer,

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

69

baserade på erfarenheterna från det senaste kriget, hade av kommittén ställts

på framtiden. Någon avvägning av truppslagens och vapengrenarnas inbör­

des betydelse och plats inom en begränsad ekonomisk ram samt den i sam­

band därmed stående materielutrustningen vore icke gjord. Enligt central­

styrelsens mening gagnade det föga att lägga kommittéförslaget till grund föl­

en ny försvarsordning. Klara riktlinjer för en omgestaltning av försvarsmak­

ten — grundade på andra världskrigets erfarenheter — borde snarast möjligt

framläggas.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har funnit, att försvarskommittén

vid avvägningen mellan vårt lands insatser i försvarsväsendet, å ena sidan,

och det allmännas ianspråktagande av arbetskraft och varutillgångar, å andra

sidan, i alltför hög grad räknat med att nuvarande exceptionella förhållan­

den skulle fortsätta under tioårsperioden. Under senaste tiden hade en om­

svängning skett på arbetsmarknaden, vilket kunde medföra att en ompröv­

ning av det framlagda förslaget i flera avseenden bleve nödvändig.

Tjänstemännens centralorganisation har anfört, att största vikt måste till­

mätas försvarskommitténs uttalande, att de föreslagna begränsningarna i

försvarsorganisationens omfattning genomfördes på sådant sätt, att någon på­

taglig försvagning av försvarets effektivitet icke uppstode under de närmaste

åren. Det syntes tveksamt, huruvida man härvidlag — såsom kommittén förut­

satt -— borde räkna med att vid en skärpning av läget kunna medhinna en

anpassning av organisationen efter det nya lägets krav.

Svenska arbetsgivareföreningen har framhållit, att ehuru det i dagens an­

strängda ekonomiska läge vore en angelägenhet av stor betydelse att inskränka

statsutgifterna, en beskärning av försvaret icke finge drivas så långt, att man

i händelse av mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap endast hade brist­

fällig och otillräcklig materiel att tillgå.

Även om arbetsmarknadspolitiska synpunkter talade för en möjligast

tänkbar förkortning av värnpliktsutbildningen, vore det av betydelse att ut­

bildningen bleve så gedigen, att i händelse av mobilisering eller förstärkt

försvarsberedskap inkallelser enbart för utbildning icke behövde äga rum.

Sådan extraordinär inkallelse skulle för näringslivet, sett ur arbetsmarknads­

politisk synpunkt, kunna medföra större skada än något längre utbildnings­

tid i samband med den normala värnpliktstjänstgöringen.

Riksförbundet landsbygdens folk har framhållit, att landet alltid komme

att ha begränsade resurser i fråga om materiel och personal. Av vikt vore

därför, att vi ägde en liten men fullt modernt rustad försvarsmakt. Kiksför-

bundet har funnit åtskilligt tala för att den av kommittéledamöterna Elon

Andersson, Sven Andersson och von Heland i särskilda yttranden förordade

organisationstypen med ett decentraliserat, lokalt bundet försvar gjordes till

föremål för ingående undersökning.

Sveriges lantbruks förbund har uttalat, att den blivande försvarsorganisa­

tionen, med hänsyn till landets geografiska och militärpolitiska läge genom

rationalisering och förbättring av den tekniska utrustningen borde bli så

Iiungl. Maj:ts proposition nr 206.

70

uppbyggd, att den inrymde största möjliga effekt. De skäl, som i några av

de till betänkandet fogade särskilda yttrandena anförts för ett decentraliserat,

lokalt bundet försvar, syntes tala för att denna organisationsform borde

göras till föremål för särskild undersökning.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

III.

Huvuddragen av försvarskommitténs förslag.

A. Värnplikten.

I fråga om värnplikten har försvarskommittén förordat dels begränsning av

övningstiden till 11 månader, innebärande förkortning av första tjänstgöring

(motsvarande tjänstgöring) och slopande av efterutbildningsövningen, dels

förändring i gällande besiktningsföreskrifter, varigenom ett större antal värn­

pliktiga än nu skulle befrias från tjänstgöring i fred, dels ock för flertalet

värnpliktiga påbörjande av första tjänstgöring ett år tidigare än vad nu är

fallet.

Såväl i de vid kommittébetänkandet fogade särskilda yttrandena som i

remissyttrandena ha allvarliga erinringar gjorts mot kommitténs förslag

rörande begränsning av utbildningstiden och skärpningen av besiktningsföre-

skriftema. Mot kommitténs förslag rörande åldern vid första tjänstgöringens

påbörjande har däremot i stort sett ingen erinran riktats.

Med hänsyn till att försvarskommitténs betänkande förelåg först i december

1947 samt till de vittgående konsekvenser ett bifall till försvarskommitténs

förslag rörande de värnpliktigas utbildning och tjänstgöringsskyldighet i fred

skulle medföra har remisstiden i vad avser denna del av betänkandet för de

militära myndigheterna utsträckts till den 1 juni innevarande år. Oavsett

detta ha en del militärmyndigheter i samband med avgivande av yttrande

över försvarskommitténs betänkande framlagt vissa synpunkter på frågan.

Då fullständig utredning i berörda hänseenden icke föreligger, är jag

icke nu beredd att taga slutlig ställning till försvarskommitténs förslag

rörande värnpliktsfrågoma och därmed sammanhängande organisatoriska spörs­

mål. Förslag till provisoriska bestämmelser rörande utbildningstiden för värn­

pliktiga m. m. kommer att av mig anmälas senare denna dag.

B. Armén.

F örsvar skommittén.

Kommittén har beräknat, att armén årligen för utbildning skulle erhålla om­

kring 27 200 värnpliktiga och för handräckningstjänst omkring 2 000 värn­

pliktiga. För fortsatt utbildning till officerare och underofficerare ha omkring

1 850 värnpliktiga, av vilka 900 skulle utbildas till officerare, beräknats skola

uttagas.

Vid utformandet av förslaget till arméns krigsorganisation säger sig kom­

mittén ha haft att beakta å ena sidan, att antalet i värnpliktsåldern inträdande

ynglingar under tiden fram till mitten av 1950-talet komme att nedgå främst

71

på grund av den låga nativiteten under slutet av 1920-talet och under 1930-

talet samt å andra sidan, att en utjämning av denna personalminskning till

väsentlig del skulle åvägabringas genom den föreslagna övergången till på­

börjande av första tjänstgöring redan vid 20 års ålder. Emellertid hade kom­

mittén med hänsyn till de jämkningar i nu gällande besiktningsbestämmelser,

som den förordade, och till slopandet av efterutbildningsövningen räknat med

en successiv nedgång av arméns personalstyrka med sammanlagt 14, i % under

tioårsperioden.

Kommittén hade gjort en undersökning rörande spörsmålet i vilken om­

fattning och ordning nu förefintlig tygmateriel fölle för åldersstrecket.

Den tygmateriel, som under femårsperioden 1948/49—1952/53 på grund

av åldersskäl fölle ut, vore av den art, att densamma — bortsett från

viss artillerimateriel in. m. — icke påverkade krigsorganisationens ram.

En avgång av viss materiel — utan att densamma ersattes - skulle dock

innebära, att organisationens krigsvärde skulle äventyras. Under den därpå

följande femårsperioden, 1953/54—1957/58, fölle däremot viktiga stridsmedel

(bland annat 40 mm luftvärn) samt betydande mängder sambands- och eld-

ledningsmateriel för åldersstrecket. För flera av materielgrupperna måste en

förnyelse förberedas 3—4 år före materielens bortfall ur organisationen, sa-

vida icke på grund av krigsteknikens utveckling eller av annan anledning av­

görande träffades därom, att ifrågavarande materiel icke vidare skulle ingå i

organisationen. Under femårsperioden 1958/59—1962/63 vore materielav-

gången av sådan art, att den måste medföra en genomgripande strukturändring

av armén, om den utrangerade materielen ej förnyades. Sålunda skulle alla

nuvarande stridsvagnar och tunga pansarvärnspjäser samt en stor del av luft­

värnet bortfalla, sedermera även artilleriets pjäsmateriel. Varje dylik even­

tuell avgång utan förnyelse måste förberedas genom ändringar av fredsutbild-

ningsorganisationen minst 4 år i förväg.

I anslutning härtill har kommittén anfört följande.

Vid en successiv nedgång av arméns numerär under den närmaste tio­

årsperioden bör enligt kommitténs mening materielanskaffning och matenel-

omsättning praktiskt taget ske endast för en krigsorganisation, svarande mot

den personalstyrka, som vid periodens slut står till förfogande. För att den

under övergångstiden överskjutande styrkan skall kunna utnyttjas kan det

dock bli aktuellt att för dess behov förnya ett eller annat materielslag, som

är nödvändigt för att bevara dess användbarhet. Kompletterade genom de

mycket begränsade anskaffningar, som erfordras för tillgodoseende av sist­

nämnda behov, skulle enligt försvarskommitténs mening förefintliga mate­

riella resurser under de närmaste åren väl tillvaratagas och utnyttjas.

Försvarskommittén räknar sålunda med att, utöver fasta matericlposter för

vissa i det föregående angivna ändamål, medel böra avses för omsättning av

befintlig tygmateriel i den utsträckning som nyss angivits. Härförutom resa

sig också krav på standardförbättring av tygmaterielen och täckande av vissa

av de för närvarande förefintliga materielbristerna till den del dessa även vid

cn beskärning av organisationen kvarstå.

Eungl. Maj:ts proposition nr 206.

72

Betydande materielanskaffningar ha gjorts under och efter andra världs­

kriget. Försvarskommittén är dock medveten om att arméstridskraftemas

materiel — förutom med nyssnämnda brister — är behäftad med svagheter

även med avseende å moderniteten. Detta gäller främst infanteriets och

artilleriets rörlighet och terrängframkomlighet, närstridspansarvärnsvapen

samt viss ingenjörteknisk materiel och signalmateriel. Såväl av kostnadsskäl

som med hänsyn till knappheten på råvaror och arbetskraft samt svårigheterna

att ännu kunna tillgodogöra sig krigserfarenheterna anser försvarskommittén

emellertid, att medelsanvisningen för materielanskaffning under de närmaste

åren bör hållas inom relativt snäva gränser för att sedan successivt ökas. Ut­

rymme för en sådan ökning synes böra beredas genom att under tioårsperioden

stegvis något öka arméns andel i de årliga försvarskostnaderna och parallellt

härmed sammanpressa dess organisation. De medel, som härigenom kunna

disponeras för anskaffning av materiel, bli emellertid relativt begränsade.

Även om en viss standardförbättring jämväl ernås därigenom, att uttjänt mate­

riel under perioden undan för undan ersättes med modernare och bättre,

komma de här påvisade svagheterna alltjämt att till betydande del kvarstå.

För att kunna förse den av kommittén föreslagna fältarmén med modern ut­

rustning i skälig omfattning, torde det bli nödvändigt att — i den mån det icke

visar sig möjligt att tillgodose behovet av medel för ändamålet genom fort­

gående strävanden att nedbringa kostnaderna för själva organisationen — redan

före tioårsperiodens utgång anvisa tilläggsanslag, uppgående till relativt avse­

värda belopp.

Inom kommittén hade, anför kommittén vidare, diskuterats möjligheterna

att radikalt ändra den nuvarande arméorganisationen till att omfatta dels en

liten armé av elitförband med bästa tänkbara utrustning, dels en milisorga­

nisation, ungefär motsvarande de nuvarande lokalförsvarsförbanden. Ivrigs-

teknikens utveckling hade emellertid i hög grad försämrat möjligheterna att

förhindra eller fördröja en invasion över rikets gränser och kuster eller genom

luften mot landets inre delar. Landets stora utsträckning, de många vägarna

över gränserna, de långa kuststräckorna, som vore tillgängliga med modern

landstigningsmateriel, och de vidsträckta, för luftlandsättning lämpade slätt­

områdena krävde för försvaret armétruppförband av god kvalitet nära nog

överallt. Kommunikationsnätets bristande kapacitet i delar av landet i för­

ening med dess känslighet för ett fientligt flygvapens förbindelsebekämpning

försvårade eller måhända omöjliggjorde omgruppering av arméstridskrafter

till invaderad landsdel för att genom anfall slå fienden tillbaka. Anfallsdug-

liga arméförband måste därför från början finnas disponibla inom de sanno­

lika invasionsområdena. Behovet av talrika förband av fältförbandskaraktär

vore sålunda stort. Det skulle vidare uppenbarligen stöta på mycket stora

svårigheter att avgöra var en enligt ovan skisserad elitarmé borde utgångs-

grupperas för visst krigsfall. Om den verkligen skulle bli av elitkaraktär,

krävdes dessutom så stora omedelbara materielanskaffningar, att dess orga­

nisation låge utanför de nuvarande industriella och ekonomiska möjligheter­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

73

nas gränser. Kommittén hade därför kommit till den uppfattningen, att ar­

méns fältförband nu borde tillmätas så stor numerär som den ekonomiska

ramen och rimliga modernitetskrav medgåve. Åtminstone så länge bunden­

heten vid nuvarande materielbestånd och ekonomiska skäl omöjliggjorde en

mera radikal ombeväpning av armén borde densamma i stort sett ha samma

organisation och utrustning som nu.

Med de av kommittén angivna utgångspunkterna skulle arméns krigsorga­

nisation vid utgången av den närmaste tioårsperioden i stora drag ha följande

utseende.

I krigsorganisationen komma att ingå fältförband, lokalförsvarsförband,

depåer samt hemvärnsförband.

Fältförbanden, vilka utgöra de operativt rörliga förbanden, sammanföras

i följande grupper, nämligen operativa enheter (fördelningar, pansarbrigader,

infanteribrigader), kårförband och etappförband. För att skapa ett större

antal operativa enheter än i nuläget ha inom befintliga personal- och materiel-

tillgångar dels vissa fördelningar uppdelats i flera infanteribrigader, dels och

nuvarande pansar-, cykel- och motorbrigader med stöd av krigserfarenheterna

omorganiserats till pansarbrigader med hälften så stor stridsvagnsstyrka men

ökad infanteristyrka i varje brigad.

Lohalförsv arsförbanden utgöras av mera territoriellt bundna styrkor med

begränsad rörlighet och eldkraft, avsedda främst för försvar av betydelsefulla

hamnar, kust- och gränssträckor, flygfält m. m. samt för bevakning av viktiga

skyddsföremål (kommunikationer, industrier m. m.).

Depåerna utgöras av fredstruppförband, vilka vid mobilisering omorgani­

seras till mobiliseringsdepåer för ersättning av personalförluster och utbild­

ning av ersättningsmanskap.

Hemvärnsförbanden uppsättas dels av frivilliga, dels ock av värnpliktiga

med uppskov och civilplaceringskort och avses för mer begränsade rent lokala

uppgifter.

Beträffande de olika truppslagen behålla de enskilda fältinfanteriförbanden

enligt kommitténs förslag ungefär nuvarande sammansättning. Den totala

styrkan av fältinfanteriförbanden minskas med 10,7 %. Yissa fältinfanteri­

regementen nedklassas till lokalförsvarsinfanteri. Dettas sammanlagda minsk­

ning uppgår det oaktat till 17,9 %.

Vid pansartrupperna minskas stridsvagnsbeståndet med 19,5 %. Det medel­

tunga pansarvärnet beliålles vid nuvarande styrka, medan det tunga något

ökas.

Fältartilleriets divisioner minskas med 17 %. En fjärdedel av fältartilleriet

förblir hästanspänt.

Luftvärnets fältförband behålla praktiskt taget nuvarande krigsorganisa­

tion. Vid lokalförsvarsförbanden utgå alla 20 mm luftvärnsautomatkanonför-

band samt luftvärnskulsprute-, strålkastar- och spärrballongförband. Personal­

minskningen utgör 25 %.

Ändringarna i övriga truppslags krigsorganisation bli beroende av för­

ändringarna i de operativa enheternas antal och sammansättning.

Kungl. May.ts proposition nr 206.

74

För det fall, att arméns krigsorganisation efter tioårsperiodens skut skulle

behållas vid här föreslagen omfattning, komme — enligt vad kommittén fram­

hållit — avsevärda engångsanslag för materielanskaffning att erfordras under

periodens senare del.

Frågan om avvägningen mellan kvalitet och kvantitet (fältförband och lokal-

förs varsförband) har berörts i särskilda yttranden av flera av kommit­

téns ledamöter. Sålunda ha ledamöterna Elon Andersson och Sven Andersson

med utgångspunkt från krigsteknikens och krigföringens utveckling (redo­

görelse för det särskilda yttrandet i denna del har lämnats i det föregående

under avsnittet Krigsteknikens utveckling och det moderna kriget) anfört

följande.

För en liten stat, där både de materiella och personliga tillgångarna äro

otillräckliga för den massverkan, som stormakterna kunna åstadkomma, kan

det dock bli nödvändigt att söka ernå effektivitet i försvaret även på andra

vägar än genom att öka de operativa förbandens rörlighet och slagkraft.

Militära sakkunniga synas vara eniga om att mobiliseringar och truppför­

flyttningar på järnväg och landsväg i luftkrigets tidevarv äro svåra, ofta omöj­

liga att utföra. Gentemot en motståndare, som förenar stor överlägsenhet i

luften med rörliga slagkraftiga pansarstyrkor till lands, torde rörliga opera­

tioner i vedertagen mening bli ytterst svåra att genomföra för den i styrka

och utrustning underlägsne. Det synes därför vara värt att ingående pröva,

om icke effektiviteten i vårt försvar bäst främjas genom ett decentraliserat,

lokalt bundet försvar, kombinerat med operativa, efter vår förmåga rörliga och

slagkraftiga reserver.

En sådan decentralisering skulle minska sårbarheten mot luftangrepp och

mobiliseringsvägama skulle förkortas. Ett till bestämda områden bundet lokalt

försvar, organiserat i lämpligt utrustade smärre förband, som vid behov kunna

sammandragas till större styrkor, skulle öka beredskapen mot luftanfall och

möjligheterna till handlingsfrihet för de operativa styrkorna. De lokala för­

banden böra givetvis erhålla en med hänsyn till sina uppgifter lämplig beväp­

ning, vari kulsprutekarbinen kan tänkas ingå som enhets vapen jämte ett effek­

tivt men relativt billigt pansarvärnsvapen (pansarskott). Uteslutet är icke

att en sådan organisation, som åtminstone i vissa avseenden och för vissa

grupper av värnpliktiga skulle innebära en ändrad målsättning, även skulle

påverka värnpliktsutbildningen i riktning mot en kortare utbildningstid, var­

vid de frivilliga försvarsorganisationernas möjligheter att förbereda och vid­

makthålla de militära färdigheterna kunde tillmätas ännu större betydelse än

för närvarande kan ske.

De förutsättningar, på vilka försvarskommittén grundat sitt nu framlagda

betänkande, ha icke möjliggjort att en organisation av här antytt slag kunnat

bli föremål för ingående prövning. Frågan synes dock vara värd att under­

kastas en närmare granskning, eventuellt i samband med den omprövning av

försvarsorganisationen, som kommittén förutsätter kan komma att ske redan

före tioårsperiodens utgång. I den mån en omläggning kan ske redan inom den

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

75

nuvarande organisationens ram genom successiva reformer, som i ökad ut­

sträckning förlägga tyngdpunkten till det lokala försvaret, böra sådana för­

ändringar övervägas.

Kommittéledamoten Ewerlöf har påyrkat bibehållande av arméns krigsorga­

nisation vid nuvarande omfattning i samband med en personell och materiell

förstärkning i förhållande till kommittéförslaget.

Kommittéledamoten Hagberg har anfört bland annat.

En annan form av kategoriklyvning vore, att av en arméårsklass på 30 000

man en tredjedel utbildades endast 5'/2 månader plus två repetitionsmånader,

medan de båda andra tredjedelarna av armén skulle utbildas i nio manader. Ar­

mén skulle i så fall på lång sikt uppdelas i en »elitarmé», en milisarmé och

lokalförsvarsförband. Fullt genomfört och under förutsättning, att de värnplik­

tiga vid 35 års ålder överfördes till lokalförsvaret, innebure detta att »elit­

armén» bestode av 167 000 man, milisarmén av 280 000 man och lokalförsvars-

förbanden av 112 000 man eller tillsammans 559 000 man. Ett sådant arrange­

mang skulle enligt Hagbergs uppfattning möjliggöra, att fältarmén utan väl­

diga engångsanslag skulle få en bättre utrustning.

Krigsutvecklingen synes vidare för ett litet land ha passerat det skede,

när en väldig koncentration av tunga stridsformationer kunde utveckla sin

kraft. En på flygets område övermäktig motståndare kan genom förstörelse

av kommunikationer m. m. lamslå stridskrafter av konventionell uppbyggnad

och omfattning långt snabbare än stridskrafter som ha sin utrustning, sina

stridsuppgifter och formering i själva hemorten. Det fria kriget har ingått

som en viktig del i de reguljära stridskrafternas sammandrabbningar och dess

utveckling har blivit så mycket nödvändigare som möjligheterna för en mo­

dern stormakt att luftledes landsätta 10 000, ja 100 000 soldater långt inne i

landet skapats. Ju fler svenskar som på hemorten stå beredda att stoppa en

angripare med handvapen, andra lättare vapen och sprängmedel desto star­

kare stöd blir detta för stöttrupperna och desto större seghet och anpassnings­

förmåga kommer detta att ge motståndet i dess helhet.

Redan finnes i hemvärnet kärnan till detta hemortsförsvar. Men hem­

värnet bör utvecklas och dess organisation förstoras. Detta syfte kan för

närvarande befordras endast i fråga om statligt stöd till vapen och utrust­

ning. Om man inte föredrar att redan under fred införa hemvärnsplikt torde

dock genom propaganda och andra åtgärder rekryteringen till hemvärnet

underlättas. Det viktiga som för dagen bör fastslås är att vapen och utrust­

ning stå till förfogande i den mån hemvärnet på frivillighetens grund växer.

Detta är också fullt möjligt utan att försvarsbudgeten inom de närmaste åren

tynges av nya särskilda utgifter.

Kommittéledamoten von Heland har anfört.

Man har alltför traditionsbundet byggt upp arméns krigsorganisation.

Inom en begränsad kostnadsram borde tillses, att fältförbanden ej göras större

och talrikare än att beväpning och övrig materiel blir minst av samma mo­

derna kvalitet och antal som inom vilken annan nation som helst samt att

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

76

varje svensk man, som kan utbildas med eldhandvapen för lokal- och partisan-

försvar, erhåller denna utbildning och dylika vapen, varvid fältförbandens

vapen och materiel, ständigt förnyade för att hålla fältförbanden vid högsta

modernitet, borde efter hand överföras till lokalförsvarsförbanden och där­

ifrån till hemvärnet. Yår militärorganisation måste väl bedömas även med

hänsyn till vår militärgeografi. Man har påvisat så litet den föreslagna krigs­

organisationen räcker till för att täcka uppgifterna i vårt vidsträckta land.

Samtidigt har man konstaterat, att rörelsefriheten är mycket begränsad med

hänsyn till flyget. Gruppering är alltså svår att ändra. Med hänsyn härtill

borde det vara nödvändigt med ett spritt och starkt folkförsvar. Detta lokala

folkförsvar torde sedermera under en beredskap eller under ett krig i stor om­

fattning kunna modernare beväpnas och utbildas till elitförband.

Den demokratiska statens styrka bör även ligga däri, att alla medborgare

vid fientligt angrepp kunna frivilligt skynda till för att i lokalförsvarsför-

band och i hemvärnet göra sitt yttersta. Även med hänsyn till flygvap­

nets och robotvapnens utveckling borde en decentralisering av försvars­

organisationen med dess förråd vara lämplig. Enligt herr von Heland borde

sålunda arméns krigsorganisation mer än vad som tänkts omformas så, att

lokalförsvarsförbanden öka i antal och fältförbanden minska.

För arméns 'utveckling borde det enligt von Heland vara nödvändigt att

kunna tillgodogöra sig alla moderniteter på krigsteknikens område och att

sålunda en mindre del av armén ständigt hålles på höjden av modernitet för

att nyheter på krigsteknikens område skola kunna praktiskt prövas och er­

farenheter vinnas. Av nu befintlig materiel bör sådan som representerar eld­

kraft och rörlighet i erforderlig grad sammanföras till en liten elitarmé i

stället för att som nu vara tämligen jämnt fördelad över huvuddelen av fält­

förbanden.

Materielomsättning sker sedan endast beträffande elitarmén, varvid om­

sättningen ständigt inriktas på att hålla elitarmén på höjden av modernitet.

Inom elitarmén gives materielen kort livslängd och de värnpliktiga skola i

analogi härmed tillhöra elitarmén under ett fåtal år. Materiel, som utrangeras

ur elitarmén, tillföres arméns återstod — lokalförsvarsarmén -—- vars materiel

härigenom successivt, ehuru i långsam takt, undergår förnyelse.

Beträffande generalmajor Backlunds och överste Bondes synpunkter på en

minskning av arméns krigsorganisation hänvisas till föregående avsnitt.

Bemissyttranden.

överbefälhavaren har framhållit, att kommittéförslaget innebure icke en­

dast, att stridskrafternas kvalitet sjönke i personellt och materiellt hänseende

utan också att omfattningen minskades. På grund av bristfällig utbildning

måste förlusterna särskilt i början av ett krig bli stora. Vid armén och kust­

artilleriet bleve den omedelbara beredskapen låg under huvuddelen av året.

Det behövde ej närmare utvecklas, att en sådan utformning av organisationen

direkt strede mot krigserfarenheterna. Dessa pekade på hög beredskap, ökat

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

77

behov av eldkraft och rörlighet samt — icke minst genom luftinvasionens till­

komst — på ökat behov av flyg- och markstridskrafter.

Den princip kommittén följt syntes ha varit att i första hand beskära de

förband, som vore utrustade med dyr men därför också särskilt effektiv mate­

riel. På annat sätt kunde man inte förklara sådana direkt mot krigserfaren­

heterna stridande förslag som att minska vårt redan nu svaga artilleri och att

utan ersättning dra in en stor del av lokalförsvarets luftvärn.

Överbefälhavaren har berört de särskilda yttranden, i vilka framhävts det

lokala försvarets betydelse och framförts uppslag syftande till en ökning av de

lokala försvarsstyrkoma på de operativa förbandens bekostnad, samt ingått

på frågan om en decentralisering av mobiliseringsorganisationen. Yad över­

befälhavaren härutinnan anfört har återgivits under avsnittet Försvarsorgani­

sationens utformande (s. 56).

Chefen för armén har framhållit, att arméns nuvarande krigsorganisation

— såsom även försvarskommittén konstaterat — i många väsentliga avseen­

den icke motsvarade den senaste utvecklingen på krigskonstens och teknikens

områden. Organisationen byggde på de första krigsårens erfarenheter i de

krigförande länderna samt från vår egen beredskapstid. På krigserfarenheter

grundade krav på eldkraft och framkomlighet hos de krigsorganiserade förban­

den vore icke tillnärmelsevis tillgodosedda.

I stort sett efbjöde den svenska arméns nuvarande krigsorganisation bilden

av ett efter förhållandena inom olika delar av vårt land avpassat lokalförsvar,

kompletterat med rörliga stridskrafter av högre kvalitet, avsedda att insättas

för att möta angrepp över gräns, kust eller genom luftlandsättning. Envar,

som haft sig ålagt att studera, hur dessa arméstridskrafter under olika för­

hållanden skulle komma att grupperas och uppträda vid försvar av vårt land,

måste ha kommit till samma slutsats, nämligen att de stridskrafter, som för

närvarande ingå i vår armés krigsorganisation, varken i kvantitativt eller kvali­

tativt hänseende svarade mot behoven. Allra minst torde kunna göras gäl­

lande, att vi i händelse av krig skulle ha något överskott på trupper. Detta

vore för övrigt självklart, om man tänkte på vårt lands stora utsträckning

och dess fåtaliga befolkning.

Ett sakligt bedömande måste leda till den slutsatsen, att knappast ens ett

ekonomiskt nödläge kunde motivera ett kvarblivande vid nuvarande materiella

standard på så sätt som kommitténs förslag innebure. Det skulle vidare vara

ett stort fel att nu vidtaga åtgärder, som reducerade omfattningen av arméns

krigsorganisation, samtidigt som man genom övningstidens avsevärda nedskär­

ning och andra föreslagna åtgärder minskade dess kvalitet. En sådan in­

skränkning måste emellertid bli följden främst av den av kommittén före­

slagna minskningen i arméns krigsplaceringsbara värnpliktskontingent samt

av de helt otillräckliga materielanslagen. Den föreslagna utökningen av hem­

värnet kunde på intet sätt kompensera minskningen av krigsorganisationen i

övrigt.

Kommitténs förslag innebure bland annat, att erfarenheterna från andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

78

världskriget endast i ringa grad beaktats och i fråga om armén knappast alls.

Arméstridskraftema hade icke erhållit ett med hänsyn till faran från luften

tillräckligt effektivt luftvärn eller ökat antal terrängframkomliga motorfordon.

Artilleriets starkt stegrade betydelse hade icke heller beaktats av kommittén.

Arméchefen har funnit uteslutet, att sådana av kommittén framlagda orga­

nisationsförändringar komme till stånd, vilka innebure en försvagning av våra

nuvarande stridskrafter, såväl i kvalitativt som kvantitativt hänseende.

Den snabbhet, varmed händelserna kunde utvecklas redan i början av ett

krig, och särskilt de utökade möjligheterna till fientlig luftlandsättning med

större förband hade ställt allt starkare krav på en snabb mobilisering. Det för­

hållandet, att fientlig luftkrigföring kunde komma att i hög grad försvåra så­

väl truppförflyttningar som transporter, gjorde det vidare nödvändigt, att

mobiliseringen planlades på sådant sätt, att förflyttningarna nedbringades till

ett minimum. För att åstadkomma en snabb och säker mobilisering måste

man eftersträva, att förbanden i största möjliga utsträckning rekryterades och

mobiliserades inom de områden, där de i första hand vore avsedda att an­

vändas. Detta krävde, att mobiliseringsmaterielen förvarades i lämpligt be­

lägna förråd.

I fråga om lokalförsvarsförbanden hade denna princip legat till grund för

nuvarande planläggning.

Beträffande fältförbanden vore organiseringen i nuläget i huvudsak knuten

till förbandens fredsförläggningsorter, varvid nämnda förbands dislokation på

många håll icke överensstämde med den nuvarande befolkningsfördelningen.

Genom förändring av de värnpliktigas uttagning och fördelning på truppslag

skulle mobiliseringen kunna ske snabbare. Inryckningsresorna vore nämligen

i många fall för långa. Det måste av flera skäl vara lämpligare, att erforder­

liga förflyttningar i samband med en mobilisering skedde med utrustade

stridsdugliga förband än av outrustade värnpliktiga. Detta krävde en decen­

tralisering av den för närvarande till fredsförbanden samlade mobiliserings­

materielen. En sådan förändring av förrådsuppläggningen komme emeller­

tid att bli mycket dyrbar genom att nya förråd måste byggas.

För att lösa frågan om en lokal rekrytering och mobilisering erfordrades

en omläggning av nuvarande system för de värnpliktigas uttagning och till­

delning. En sådan omläggning, vars inverkan på krigsorganisationen gjorde

sig gällande först efter åtskilliga år, måste grundas på dels behovet av sådana

förband inom olika områden som i första hand erfordrades för områdets för­

svar, dels befolkningens fördelning inom landet. Ur kostnadssynpunkt måste

även behörig hänsyn tagas till nuvarande byggnadsbestånd. En utredning

borde emellertid snarast verkställas av bär berörda frågor för att fastställa

de organisatoriska och ekonomiska konsekvenserna. Större förändringar av

vår nuvarande organisation i enlighet med kommitténs förslag skulle kunna

föregripa och försvåra en här skisserad omläggning.

Arméchefen bär även berört frågan om en liten elitarmé, kompletterad med

milisartade lokalstyrkor, och framhållit, att detta närmast syntes avse en

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

79

skärpning av skillnaden mellan nuvarande fält- och lokalförsvarsförband och

samtidigt en minskning av de förras numerär. För att verkligen göra skäl

för namnet måste elitarmén dels stå på höjden av modernitet i utrustnings-

hänseende, dels disponera personal med förstklassig utbildning (befäl i regel

på aktiv stat). Kostnaderna för elitarmén bleve därför synnerligen höga, så­

vida icke storleken starkt begränsades. De strategiska problemen vid grup­

pering av en liten elitarmé vore betydande, bland annat på grund av landets

utsträckning och en motståndares möjligheter att samtidigt igångsätta in­

vasion från flera håll på land, över havet och genom luften. Tanken på den

lilla elitarmén borde antingen utredas beträffande alla möjligheter och kon­

sekvenser — eller också med en gång anvisas sin plats på de orealiserbara

projektens område och avföras från dagordningen.

Däremot borde en annan fråga beaktas. Lokalförsvarsförband erfordrades

icke endast för skydd av kuster och gränser utan borde även organiseras för

försvar på djupet. Eljest måste, om kusk eller gränsförsvaret genombrötes på

flera punkter, delar av de operativa enheterna —- fältförbanden — insättas

för att i fördröjande syfte lösa rent lokala försvarsuppgifter i sådan utsträck­

ning, att deras slagkraft nedginge. Arméstridskrafternas sammansättning

syntes därför behöva omprövas i vad avsåge förbandens art, antal och orga­

niseringsorter i syfte att ernå en arméorganisation, som bättre än den nu­

varande svarade mot den strategiska målsättningen för lantstridskrafterna. I

samband härmed borde bland annat behovet av »fria jägarförband» utredas.

Här antydd undersökning borde anknytas till den föreslagna utredningen

om en mera konsekvent genomförd lokal rekrytering och mobilisering.

Militärbefälhavarna ha i huvudsak anfört -samma allmänna synpunkter som

överbefälhavaren och arméchefen. Ur synpunkten av de olika militärområ­

denas speciella försvar må följande anföras.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har framhållit, att studier, er­

farenheter från övningar och grupperingar under beredskapstiden samt krigs­

erfarenheter bestämt gåve vid handen, att för I. militärområdets, särskilt

Skånes, försvar krävdes såväl lättrörliga och slagkraftiga fälttrupper som tal­

rika lokalförsvarsförband och hemvärn. Den styrka av dessa, som dispone­

rades för militärområdets försvar, hade — som försvarskommittén väl vetat

men icke antytt — ingalunda kunnat tillmätas i överkant. Bristen på till­

räckligt artilleri odh pansarförband vid kustförsvaret eller under rörliga opera­

tioner i Skåne samt bristen på tillräckliga lättrörliga och slagkraftiga fält­

förband särskilt mot luftlandsättningar hade påtagligt framkommit. _ En

minskning av antalet fältförband samt dessas kvalitativa försvagande, vilket

föreslagits av försvarskommittén, måste äventyra I. militärområdets, enkan­

nerligen Skånes, försvar.

I försvarskommitténs betänkande liksom i vissa särskilda yttranden hade

framkommit en viss sympati för att tillgodose lokalförsvarsförband och hem­

värn på bekostnad av fältförbanden. »Tillgodoseendet» vore dock huvudsak­

ligen av rent teoretisk art. Hemvärnet vore visserligen av stor betydelse,

men varje tal om hemvärnet såsom något som kunde »taga första stöten» eller

»avvärja luftlandsättningar» vore verklighetsfrämmande. Ett angrepp mot

Sverige kommo säkerligen att inledas med anfall av förstklassiga flygförband,

luftlandsättningstrupp av elitkaraktär med hypermodern vapenutrustning

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

80

samt, vid kustinvasion, av likaledes förstklassiga förband med grundlig ut­

bildning och väl försedda med effektiva vapen. Mot dylika trupper vore ett

försvar baserat främst på hemvärn eller på lokalförsvarsförband av nuvarande

art dömt att snabbt bryta samman. För att säkerställa försvaret vore det

önskvärt med förbättrad vapenutrustning för lokalförsvarsförband och hem­

värn samt nödvändigt, att dessa trupper under strid samverkade med talrika

lättrörliga och slagkraftiga fältförband. Det förefölle, som om man inom för-

svarskommittén icke insett lokalförsvarsförbandens begränsade användbarhet

och möjligheter. Det vore svårt att förstå, hur dessa förband skulle kunna

lösa större uppgifter än för närvarande utan att de klassades upp till samma

kvalitet som fältförbanden. Men detta påyrkades ingalunda av försvarskom-

mittén, som däremot föresloge, att lokalförsvarsförbandens kvalitet skulle för­

sämras genom inställda efterutbildningsövningar. — Bristernas botande »i ett

skärpt läge» vore ett talesätt utan reell täckning. Sanningen vore, att svensk

statsledning icke kunde räkna med andra stridskrafter än dem, som vore möj­

liga att organisera vid ett plötsligt krigsutbrott. Efter hand vidtagna reformer

vore den enda försvarliga vägen.

Militärbefälhavaren för II. militärområdet har påpekat, att mellersta Norr­

land erbjöde den kortaste vägen mellan vår östra kust och Atlanten. Denna

landsdel kunde locka en stormakt att där vidtaga åtgärder till skydd mot en

eventuell fiendes möjliga dispositioner. Då kommunikationerna numera

kunde hastigt lamslås, kunde man icke beräkna att i tid kunna dit föra för­

stärkningar. Inom detta område vore det därför av synnerlig vikt att i varje

fall icke minska våra försvarsmöjligheter.

Militärbefälhavaren för Yl. militärområdet bär framhållit, att försvarskom-

mittén icke i erforderlig grad beaktat de särskilda förhållandena inom detta

militärområde. Med hänsyn till sin storlek, sina långa landgränser och kust­

sträcka samt särskilt genom sitt avskilda läge och därav följande långa och

känsliga förbindelser syntes det oundgängligen nödvändigt, att Yl. militär­

området enligt fredsorganisationen så långt möjligt i försvarshänseende gjor­

des »självförsörjande», d. v. s. att samtliga förband och helst även vapen­

grenar, vilka vore nödvändiga för att kunna genomföra ett försvar under icke

alltför kort tidrymd —- även vid ett mera blixtartat krigsutbrott — vore re­

presenterade inom militärområdet. Såsom en möjlighet att nedbringa försvars-

kostnadema har militärbefälhavaren 'framkastat tanken på en förenkling av

underhållsorganisationen. Denna skulle för våra förhållanden kunna tänkas

i större utsträckning än för närvarande basera sig på fasta förråd, betjänade

av äldre yrkeskunniga värnpliktiga.

Beträffande vissa av militärbefälhavarna för IV. och Yl. militärområdena

anförda synpunkter på frågan om en förenkling av viss materiel hänvisas till

avsnittet Armén: Krigsmaterielen.

C. Marinen.

F ör svar skommittén.

Flottan.

Försvarskommittén har vid övervägande av frågan om flottans framtida

omfattning och uppgifter icke kunnat undgå att fästa avseende vid att över­

befälhavaren vid upprättandet av de båda lägre av de av kommittén begärda

organisationsalternativen — med hänsyn till att armé- och flygstridskrafterna

enligt hans mening vore mera mångsidigt användbara än marinstridskrafterna

samt på grund av arméstridskrafternas större uthållighet och flygstridskraf­

ternas betydelse för luftförsvaret — lagt tyngdpunkten på armén och flyg­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

81

vapnet och följaktligen ansett sig böra i dessa båda alternativ föreslå en sär­

skilt stark begränsning av flottan. För egen del liade försvarskommittén med

hänsyn till flottans betydelse icke blott för invasionsförsvaret utan jämväl

för neutralitetens bevarande och sjöfartens skyddande ansett sig böra föreslå

cn flottorganisation, som visserligen innebure cn väsentlig begränsning i för­

hållande till vad som avsågs i 1942 års försvarsbeslut men som likväl i avse­

värt högre grad än något av de ovannämnda lägre alternativen vore ägnat att

tillgodose de marina synpunkterna.

Med avseende å flottans sammansättning innebure överbefälhavarens för­

slag vidare en inriktning mot lättare fartyg. Även försvarskommittén vore av

den uppfattningen, att man borde övergå till en flotta sammansatt av sådana

fartyg. I motsats till vad överbefälhavaren i de »tidlösa» alternativen haft

anledning göra hade kommittén emellertid haft att räkna med att vårt nuva­

rande fartygsbestånd och särskilt de förefintliga större fartygsenhetema

under avsevärd tid framåt komme att sätta sin prägel på flottan.

Med nyss angiven riktpunkt räknade försvarskommittén för den närmaste

tioårsperioden med en ersättningsbyggnad av 2 jagare (jämte påbörjande av

ytterligare 2 jagare), 12 större torpedbåtar, 4 mindre torpedbåtar, 6 ubåtar samt

6 mindre minsvepare ävensom med en viss modernisering av lätta fartyg.

Ifrågasatt modernisering av Sverige-skeppen (jfr betänkandet s. 54) hade

kommittén däremot funnit sig icke kunna förorda.

Vid en ersättningsbyggnad av nämnda omfattning skulle linjeflottan år

1958 komma att omfatta 3 kryssare, 1 minfartyg, 10 jagare (2 under byggnad

varande jagare ej inräknade), 4 kustjagare (vilka dock just vid nämnda tid­

punkt överskrida åldersstrecket), 12 större och 10 mindre torpedbåtar, 24

ubåtar samt 14 större och 6 mindre minsvepare. I reservflottan komme vid

nämnda tidpunkt att ingå 1 pansarskepp, 4 jagare, 2 kustjagare, 6 större min­

svepare och vissa specialfartyg. Fartygsbeståndet medgåve vid berörda tid

uppsättande av operativa sjöstridskrafter omfattande 3 eskadrar och 2 ubåts-

flottiljer. Härtill komme mindre lokalstyrkor inom de strategiskt mest bety­

delsefulla kustavsnitten. Till dessa lokalstyrkor borde nu befintliga pansar­

skepp hänföras, så länge de kvarstode i flottan.

Kommittén har framhållit, att en stark nedgång i antalet lätta enheter

komme att inträffa under åren närmast efter år 1958. Skulle en flotta av den

ungefärliga storleksordning, som nyss angivits, bibehållas efter nämnda tid­

punkt, komme med hänsyn till denna nedgång avsevärt ökade anslag för ny­

byggnad av lätta fartyg att redan dessförinnan bli erforderliga.

Flottans nuvarande landorganisation avsågs i princip skola bibehållas,

dock med de inskränkningar, som möjliggjordes genom det successivt mins­

kande fartygsbeståndet.

Kustartilleriet.

Försvarskommittén har såsom i annat sammanhang framhålles i avbidan

på slutförandet av vissa pågående utredningar räknat med att kustartilleriet

Ilihang till'riksdagens protokoll 191S. 1 snmt. Si 206.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 2(H>.

H---- 404 4S

82

alltjämt skall såsom ett särskilt vapenslag ingå i marinen. Kommittén har

doek föreslagit vissa förändringar i fråga om vapnets struktur och omfattning.

I fråga om kustartilleriets krigsorganisation har kommittén räknat med

vissa begränsningar, för vilka närmare redogjorts i hemlig del av betänkandet;

bland annat har det territoriella luftvärnet avsetts skola överföras till armén.

Konsekvenserna av nyss berörda förändringar bleve i fråga om fredsorga-

nisationen bland annat, dels att Hemsö kustartilleriförsvar skulle nedläggas

och Härnösands kustartilleridetachement indragas, dels ock att den luftvärns-

bataljon, som hittills funnits vid vart och ett av Vaxholms, Karlskrona och

Älvsborgs kustartilleriregementen, icke längre skulle vara organiserad. I sam­

band härmed skulle behovet av fast anställd personal ej oväsentligt nedgå.

Därest ett kustartilleri av föreslagen omfattning skulle bibehållas efter tio­

årsperiodens utgång, komme en avsevärd ökning av medelstilldelningen för

materielomsättning att efter denna tidpunkt bli erforderlig.

Vad angår innehållet i de vid kommittébetänkandet fogade särskilda

yttrandena må följande här anföras.

Ledamöterna Bjelle och Wallenberg ha framhållit, att erfarenheterna från

det senaste kriget klart påvisade flottans betydelse vid neutralitetsvakt och

såsom fredsbevarande faktor. I händelse av krig kunde en invasion över havet

direkt träffa särskilt känsliga delar av vårt land, varav framginge vikten av ett

effektivt djupförsvar med sjö- och flygstridskrafter. Med hänsyn till det an­

förda och till vårt lands beroende av kusttrafik och sjöförbindelser i övrigt

vore den nedvärdering av flottan, som kommitténs förslag innebure, icke för­

svarlig.

Konteramiral Ericson har framhållit, att försvarskommittén vid över­

vägande av frågan, hur flottan lämpligen borde vara sammansatt, hade tagit

intryck av att överbefälhavaren vid utarbetande av de båda lägre av kommit­

tén begärda kostnadsalternativen ansett sig böra föreslå en särskilt stärk

begränsning av flottan. Med hänsyn härtill har Ericson i sitt yttrande ingå­

ende granskat de motiv, som anförts för flottans nedskärning i de lägre alter­

nativen (betänkandet del II s. 75—85) och kommit till slutsatsen, att motiven

icke vore bärande. Varken krigs- och beredskapserfarenheterna eller våra mili­

tärgeografiska förhållanden gåve sålunda något underlag för en nedvärdering

av marinens betydelse i det svenska försvaret.

Den grundläggande principen för ett svenskt försvar hade av överbefäl­

havaren angivits vara att genom segt motstånd vinna den tid, som erfordrades

för att hjälp utifrån skulle hinna anlända. Genomförandet av denna princip

krävde enligt Ericson ett allsidigt sammansatt riksförsvar, präglat av rörlighet

och i stånd att upptaga motståndet i ett tidigt skede. Sjö- och flygstridskraf­

terna kunde fördröja överförandet av lantkriget till svensk mark, vilket skulle

medföra tidsförlust för motståndaren samt den första och viktigaste tids­

vinsten för oss. Om fienden lyckades upprätta ett brohuvud, försvårade sjö-

och flygstridskrafterna underhållet och förstärkningars överförande, vilket

gåve våra lantstridskrafter ökade möjligheter att lösa sina uppgifter. Här­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

83

igenom kunde det samlade försvaret- tå större uthållighet. Slutligen skyddade

sjö- och flygstridskrafterna överförandet av den hjälp utifrån, som utgjorde

en av förutsättningarna för fullföljandet av den grundläggande försvars-

principen.

För att lösa sin del av uppgifterna måste marinen medelst sjöstridskrafter

i samverkan med flygstridskrafter, kustartilleri och mineringar bygga upp ett

segt djupförsvar gentemot kustinvasion. Detta försvar måste vara så beskaffat,

att det alltefter lägets växlingar snabbt kunde omgrupperas i väntade anfalls-

riktningar.

Upprätthållandet av sjöförbindelserna till utlandet krävde tillgång på

eskortstyrkor i stånd att skydda sjöfarten åtminstone inom våra egna kust­

farvatten och närmast utanför dessa belägna havsområden. I dessa styrkor

ingående fartyg borde bestyckas samt i övrigt utrustas så, att de kunde effek­

tivt bekämpa främst flygstridskrafter och ubåtar samt utföra minsvepning.

För skyddet av den betydelsefulla kustsjöfarten fordrades sjöstridskrafter,

vilka till väsentlig del kunde vara av lokal karaktär, jämte kustartilleri, mine­

ringar samt flygstridskrafter. För att lösa sistnämnda uppgift jämte minsvep­

ning, ubåtsjakt, bevakning, sjöfartskontroll m. m. fordrades ett betydande

antal lätta fartyg med lämplig utrustning, främst jagare och minsvepare.

Sjöstridskrafterna måste vidare vara i stånd att utföra vissa offensiva ope­

rationer såsom motanfall mot fientliga raidstyrkor, anfall mot fiendens under-

hållstransporter och sjöfart samt utläggning av mineringar.

De operativa sjöstridskrafterna måste vid lösandet av dessa uppgifter till­

mätas den ojämförligt största betydelsen. Anledningen härtill vore deras i

förhållande till lokalstyrkorna mera mångsidiga användbarhet, större rörlighet

och slagkraft samt större uthållighet. Detta bestyrktes av såväl krigs- som

beredskapserfarenheter, tillämpningsövningar och krigsspel, vilka samfällt

visade, att ett effektivt försvar till sjöss över huvud taget ej kunde organiseras

utan operativa krafter. Till sjöstridskrafternas förfogande måste stå ett

system av väl belägna och starkt försvarade basområden.

Med hänsyn till här sammanfattade synpunkter vore det enligt Ericsons

åsikt oriktigt att på sätt som kommittén föreslagit reducera flottans anslag

till ersättningsbyggnader. Läget kunde enklast klargöras av följande jäm­

förelser. För att vidmakthålla 1942 års flotta skulle på längre sikt ha erfordrats

ett årligt ersättningsbyggnadsanslag av omkring 60 miljoner kronor. För­

svarsbeslutet samma år innebar ett anslag på 36 miljoner kronor, vilket belopp

omräknat till 1947 års priser motsvarade cirka 44 miljoner kronor. Om vår

nuvarande flotta — men utan pansarskepp och kryssare — skulle kunna hållas

vid makt, fordrades cirka 40 miljoner kronor. Om vi efter 1958 skulle kunna

hålla den lätta flotta — pansarskepp och kryssare fortfarande oberäk­

nade — som av kommittén redovisats för 1958, fordrades från och med nu

cirka 35 miljoner kronor per år. Kommittén hade beräknat i medeltal 18,9

miljoner kronor.

För de konsekvenser, vartill ett genomförande av kommitténs förslag skulle

Kungl. May.ts proposition nr 206.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

leda beträffande flottans fartygsmateriel, ävensom Ericsons härav betingade

förslag redogöres under avsnittet om flottans ersättningsbyggnad.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har framhållit, att de inom kostnadsramen för marinen

upptagna anslagen för materielanskaffning vore otillräckliga och icke kunde

hindra ett fortskridande förfall, om icke särskilda anslag beviljades efter

hand. Omkring tidpunkten för tioårsperiodens slut uppkomme mycket stora

medelsbehov genom att bland annat många lätta fartyg fölle för ålders-

strecket.

Marinledningen har helt anslutit sig till förutnämnda särskilda yttranden.

Marinledningen ville särskilt understryka kommitténs uttalande att sjöför­

svarets effekt främst vore beroende av flottans fartygsbestånd. Då försvaret

till sjöss ej läte sig improvisera, vore det av särskild vikt att flottans styrka

upprätthölles genom en lugn, jämn och målmedveten — samt därigenom ock­

så ekonomisk —• ersättningsbyggnad.

Enär viss oklarhet syntes råda om vad som menades med en lätt flotta,

ville marinledningen framhålla, att därmed icke avsåges en flotta av enbart

små fartyg utan en flotta, bestående av lätta kryssare, jagare, torpedbåtar,

ubåtar, minsvepare m. fl. fartyg för speciella ändamål. Sjökrigstaktikens och

teknikens nuvarande ståndpunkt innebure, att kärnan i en lätt flottas opera-

tionsgrupper måste utgöras av kryssare, om övriga lätta fartyg inom gruppen

skulle kunna förväntas bli i stånd att effektivt utnyttja sina vapen. Den fram­

tida utvecklingen kunde måhända leda till att fartyg av annan typ borde efter­

följa kryssarna som kärna i operationsgrupperna.

Chefen för kustflottan har framhållit, att ett genomförande av kommitténs

förslag skulle medföra en mycket avsevärd nedgång i linjeflottans stridsvärde

i förhållande till vad som avsetts i 1942 års försvarsplan. Bland annat bortfölle

hela den då avsedda stödstyrkan utan att ersättas med andra stridsmedel.

Det hade varit naturligt, att såsom ersättning för stödstyrkans skepp och kust

jagare åtminstone en lätt eskader eller två jagardivisioner och två divisioner

torpedbåtar tillkommit.

Särskilt allvarligt bleve förhållandet omkring tidpunkten för tioårsperio­

dens utgång. De operativa stridskrafter, som skulle kunna uppsättas vid tiden

närmast efter periodens utgång, vore icke på långt när tillräckliga för att mot­

svara ens de krav, som under beredskapsåren ställdes på kustflottan.

Chefen för kustflottan ville sålunda ansluta sig till och understryka de av

konteramiral Ericson framförda kraven på ökad ersättningsbyggnad.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har granskat sjöstridskraftemas

möjligheter att medverka vid försvaret av militärområdet och mot bakgrund

härav funnit det synnerligen beklagligt, att försvarskommittén icke kunnat

förorda ett bättre tillgodoseende av behovet av lätta sjöstridskrafter.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet, tillika chef för Gotlands

marindistrikt, har ansett, att kommittéförslaget uppenbarligen innebure, att

ersättningsbyggnad av flottans lätta fartyg försummades. Detta kunde, ur de

85

synpunkter militärbefälhavaren liade att företräda, icke godtagas med hänsyn

till sjöförbindelsernas utomordentliga betydelse för Gotlands försvar samt

behovet av lätta sjöstridskrafter för uppgifter i samband med öns försvar.

Kommerskollegium, som berett bland andra Sveriges redareförening till­

fälle inkomma med yttrande, har till allvarligt beaktande anbefallt vad för­

eningen anfört i fråga om flottan ävensom vad kommittéledamöterna Bjelle

och Wallenberg i sitt särskilda yttrande föreslagit i syfte att ernå ett bättre

tillgodoseende av marinens behov bland annat av ersättningsbyggnader, så

att dess styrka och standard kunde vidmakthållas på en betryggande nivå

även på längre sikt. Sveriges redareförening har framhållit, att förekomsten av

en relativt slagkraftig svensk flotta i stor utsträckning bidragit till att hålla

vårt land utanför det nu avslutade kriget, ett förhållande som hade vitsordats

av ansvariga myndigheter. Flottans neutralitetsvakt hade lyckats vinna re­

spekt för svensk neutralitetsvilja och hade genom eskortering, minsvepning

m. m. berett handelssjöfarten ett betydelsefullt skydd. Under beredskapen

hade brist på fartj^g och personal medfört, att framställningar om ökat sjöfarts-

skydd måst avvisas. Man finge icke riskera att ånyo bli ställd i samma läge.

Skulle fredliga förhållanden icke kunna vidmakthållas, krävde landets väl,

att sjöfärtsvägarna i görligaste mån hölles öppna, vilket kunde ske endast

genom en tillräckligt stark flotta. Det syntes även väsentligt, att invasions-

företag över havet om möjligt stoppades eller i vart fall försvårades på ett

så tidigt stadium som möjligt, därvid endast insättande av sjö- och flyg-

stridskrafter kunde ifrågakomma. Det vore sålunda ett oavvisligt krav, att

örlogsflottan icke beskures på sådant sätt som skulle bli fallet, om kommit­

téns förslag genomfördes.

För att kunna föra en neutralitetspolitik fordrades enligt föreningens me­

ning icke endast, att flottan vidmakthölles på en tillfredsställande nivå utan

även att viktiga kustavsnitt skyddades av fasta och rörliga kustartilleribat­

terier. Det syntes härvid av betydande vikt, att icke norrlandskusten med dess

för landet viktiga sjöfart och de därstädes belägna vitala industrierna blott­

lädes på försvarsanstalter.

Länsstyrelsen i Gotlands län bär med stöd av erfarenheterna från bered-

skapstiden understrukit vikten av att flottans slagkraft så långt möjligt är

bibehölles. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit bety­

delsen av det skydd både för neutraliteten och för handelssjöfarten, som en

av talrika lättare sjöstridskrafter bestående flotta under beredskapsåren visat

sig utgöra.

Föreningen Sveriges Flotta har i fråga om marinens ställning inom riksför-

svaret hänvisat till konteramiral Ericsons särskilda yttrande, vars grund­

tankar föreningen helt delade.

De krav, som måste ställas på marinen inom riksförsvaret, vore att skydda

sjöförbindelserna samt att utgöra det primära hindret för invasion sjöledes.

Föreningen ville särskilt understryka den svenska sjöhandelns alltmer

stegrade omfattning och betydelse, som medförde, att förbindelserna över

havet blivit livsbetingelser för nationen. Även kusttrafikens betydelse i krig

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

86

hade ökat, vilket framginge av krigs- och beredskapserfarenheter från senaste

krig. Försvarskommittén hade vid sitt tillgodoseende av flottans behov icke

alls tagit hänsyn vare sig till kraven på skydd för kusttrafiken eller förbin­

delserna med vänskapligt sinnade makter.

Det vore av största vikt, att hänsyn toges till den ringa utbyggnadsmöjlig­

heten av flottan efter ett krigsutbrott, som medförde att flottans fredsstyrka i

praktiken också bleve dess krigsstyrka.

Svenska flottans reservofficersförbund har understrukit flottans betydelse

såsom fredsbevarande faktor och för neutralitetsskydd, samt särskilt fram­

hållit vikten av att sjövägarna längs våra kuster hållas öppna såväl vid krig

som under neutralitet. Lika viktigt vore att förhindra en fiende att fritt dispo­

nera sjövägarna mot vårt land, vare sig det gällde invasionsföretag eller under-

hållstransporter. Som stöd för sin uppfattning har förbundet åberopat krigs -

och beredskapserfarenheter från det senaste kriget. Enligt förbundets mening

hade försvarskommittén icke tillgodosett de behov av sjöstridskrafter, som

betingades av vårt lands maritima läge.

I ett flertal särskilda yttranden och remissyttranden ha erinringar gjorts

mot den föreslagna indragningen av Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands

kustartilleridetachement samt överföringen av visst luftvärn till armén. Dessa

frågor behandlas närmare under avsnittet om marinens krigs- och fredsorga-

nisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

D. Flygvapnet.

Enligt 1942 och 1944 års riksdagsbeslut skulle flygvapnet bestå av bland

annat 17 flygflottiljer, varav 7 dagjakt-och 6 bombflottiljer, 1 torpedflottilj (till­

lika bombflottilj) samt 3 spaningsflottiljer. Då erfarenheterna från det senaste

kriget och utvecklingstendenserna på luftkrigföringens område efter krigets

avslutande visat angelägenheten av att förstärka jaktflyget, har 1947 års riks­

dag beslutat omvandla 2 bombflottiljer (F 4 och F 12) samt fjärrspaningsflot-

tiljen (F 11) till dagjaktflottiljer. Beslutet har redan genomförts beträffande

bombflottiljerna, under det att fjärrspaningsflottiljens omvandling beräknas

komma till stånd under de närmaste åren. Minskningen av bomb- och spa-

ningsflygets styrka innebar icke, att de uppgifter, som åvilade dessa flygslag,

skulle ha blivit mindre omfattande utan var en följd av nödvändigheten att för­

stärka jaktflyget inom den befintliga organisationsramen.

Försvarskommittén.

Försvarskommittén har räknat med att den redan beslutade förskjutningen

från bomb- (i fortsättningen benämnda attack-) och spaningsförband till jakt­

förband skall fullföljas. Med hänsyn till de ökade verkningsmöjligheter för

bombflyget även under mörker, som blivit en följd av den tekniska utveck­

lingen, vore det även angeläget att tillföra krigsmakten nattjaktförband.

Då försvarskommittén funnit sig nödsakad föreslå lägre årskostnader för

flygvapnet än vad man räknat med i 1942 års reviderade försvarsbeslut, bleve

det nödvändigt att draga in två flygflottiljer, varjämte förstärkningen av jakt

87

flyget med nattjaktförband kunde ske endast genom att att omvandla en för

andra uppgifter avsedd flottilj. Då en försvagning av dagjaktflyget ej borde

komma i fråga, bleve det nödvändigt att vidtaga dessa organisationsförändringar

på bekostnad av attack och spaningsflyget. Med hänsyn till vad som anförts

borde en attaekflottilj (Fl) omvandlas till nattjaktflottilj samt en attack-

flottilj (F 6, Karlsborg) och en spaningsflottilj (F 2, Hägernäs) indragas. Flyg­

baskåren (F 21) borde samtidigt tillföras en spaningsdivision. Efter dessa för­

ändringar konnne flygvapnet att innesluta 15 flygflottiljer, varav 10 dagjakt­

flottiljer, 1 nattjaktflottilj, 3 attackflottiljer och 1 spaningsflottilj, vartill skulle

komma nyssnämnda spaningsdivision.

F 2 borde indragas från och med budgetåret 1949/50 och F 6 från och med

1955/56, d. v. s. vid den tidpunkt, då denna flottiljs flygmateriel nästa gång

behövde förnyas. Orsakerna till valet av F 2 och F 6 vid indragning av en

spanings- och en attackflottilj framgå av redogörelsen å s. 57 och 58 i betän­

kandet.

Beträffande flygvapnets krigsorganisation innebure försvarskommitténs för­

slag i förhållande till den genom 1947 års riksdagsbeslut modifierade organi­

sationen, att attackflygets styrka skulle skäras ned med 42 %, vilket i jäm­

förelse med den tidigare gällande organisationen innebure en total minskning

med 59 %, att spaningsflygets styrka skulle skäras ned med 15 %, vilket i jäm­

förelse med förutvarande organisation innebure en total minskning med 43 %,

samt att jaktflyget genom tillkomsten av en nattjaktflottilj ökades med 10 %.

I jämförelse med förut gällande organisation skulle jaktflyget ökas med 59 %.

I särskilda yttranden till försvarskommitténs betänkande ha vissa av

kommitténs ledamöter och sakkunniga gjort uttalanden beträffande behovet

av flygförband.

X vad rör behovet av flygstridskrafter i allmänhet har kommitté­

ledamoten Hagberg framhållit, att- ett folk i vapen, som ville försvara sig,

vore en viktigare garant för den nationella oavhängigheten än ett tusental

flygande yrkesmän. En ytterligare omprövning av flygvapnets organisation

och principerna för dess verksamhet borde därför ske. En utredning hade

visat, att man vid uppsättning av en ny flottilj kunde ernå väsentliga bespa­

ringar genom att fördela denna på äldre flottiljer och därvid förstärka befint­

liga divisioner. En sådan förstärkning av äldre flottiljer i krig borde kunna

begränsa fredskostnaderna.

I fråga om behovet av jaktflyg har anförts följande.

Kommittéledamoten von Heland har framhållit, att man med den utveck

ling bombflyget undergått under och efter det senaste kriget hade anledning

räkna med att luftkrigföringen mot mobiliseringsorter, kommunikationer och

bostadscentra m. m. komme att bli ännu verksammare vid ett nytt krig. Vi

måste därför med jaktflyg kunna bjuda sådant motstånd i luften, att svenska

stridskrafter kunde mobilisera och uppmarschera samt att andrum erhölles

för att evakuera våra mest sårbara städer och för att omställa vårt samhälls­

liv från freds till krigsfot. Kunde vi ej bjuda detta motstånd i luften vid ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

överraskande anfall kunde man ifrågasätta värdet av ett svenskt försvar, upp­

byggt för annan verksamhet än partisankrigföring. Även om vi fått tid på oss

att mobilisera och gruppera våra stridskrafter, bleve deras möjligheter att

verka oerhört reducerade, om svenskt jaktflyg ej kunde bjuda tillräckligt mot­

stånd i luften.

Överste Bonde har framhållit, att enligt försvarskommitténs förslag om­

vandlingen av attackflottiljen F 1 till nattjaktflottilj ej skulle ske förrän i

samband med ordinarie materielförnyelse vid detta förband under budgetåret

1953/54. Vårt land komme på detta sätt att sakna nattjaktförsvar under ytter­

ligare drygt sju år, vilket vore en så allvarlig brist, att en snabbare omorgani

sation av F 1 borde övervägas.

Konteramiral Ericson har framhållit, hurusom krigserfarenheterna under­

strukit jaktflygets betydelse. För att kunna utnyttja övriga försvarsgrenar vore

det nödvändigt att begränsa motståndarens flyginsatser mot dessa.

Överste Silfverberg har uttalat, att ett effektivt och i förhållande till för­

svarsorganisationen i övrigt rätt avpassat luftförsvar numera utgjorde grund­

valen för en nations möjligheter att föra krig. Vid avvägningen mellan luft­

försvaret och övriga stridskrafter borde försvarskommittén ha dragit ut kon­

sekvenserna av denna hos de f. d. krigförande allmänt erkända uppfattning.

Det föreslagna dagjaktflyget vore ej tillräckligt för att skydda hela landet —

stora delar måste lämnas helt oskyddade — och den föreslagna enda nattjakt

flottiljen kunde blott skydda ett mycket begränsat område. Med vetskap om

detta och om de påfrestningar för hemorten och den begränsning av övriga

stridskrafters verkningsmöjligheter, som detta måste medföra i krig, borde

en mera radikal förstärkning av jaktflyget ha eftersträvats. Vårt land skulle

därjämte enligt förslaget under ytterligare sju år helt sakna jaktskydd under

dygnets mörka del. Bland de förändringar, som i första hand borde vidtagas

i det av försvarskommitténs majoritet framlagda förslaget, vore att uppsätta

nattjaktflottiljen såsom en ny flottilj utanför den nuvarande flygvapenorgani

sationens ram.

Beträffande behovet av attackflyg har framhållits följande.

Försvarskommitténs ordförande har funnit det med hänsyn till luftkrig­

föringens alltmera ökade betydelse betänkligt att för närvarande besluta om

indragning av en attackflottilj. Definitiv ställning till denna fråga syntes icke

böra tagas förrän framemot den tidpunkt, då spörsmålet om förnyelse av

flottiljens flygmateriel aktualiserades.

Kommittéledamoten Bjelle har med hänsyn till krigserfarenheterna och det

osäkra utrikespolitiska läget icke funnit tillrådligt att beskära attackflyget på

sätt försvarskommittén föreslagit och har därför anslutit sig till de synpunkter

på bibehållande av F 6, som överste Silfverberg framlagt i sitt särskilda

yttrande.

Ledamoten Ewerlöf har motsatt sig den föreslagna indragningen av attack-

flottiljen F G.

⁸⁸

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

89

Ledamoten von Heland bar framhållit attackflygets stora rörlighet, slag­

kraft och mångsidighet. Det kunde inom loppet av några timmar och oberoende

av de sårbara kommunikationerna slagkraftigt ingripa mot en anfallande, oav­

sett om han komme sjövägen eller över landgränserna eller om han landsattes

från luften inuti landet. Denna förmåga hos attackflyget måste tillmätas spe­

ciell betydelse med hänsyn till de svårigheter, som på grund av förstörda

kommunikationer kunde uppställa sig, då det gällde att i vårt vidsträckta land

koncentrera andra stridskrafter än flyg till hotade punkter. Man finge vid be­

dömande av värdet av ett svenskt attackflyg ej glömma bort, att en angripares

lant- och sjöstridskrafter, som ej hotades av ett tillräckligt slagkraftigt attack-

flyg, kunde uppträda praktiskt taget utan hänsyn till faran från luften. Ris­

kerna för att våra stridskrafter, som ständigt måste anpassa sitt uppträdande

efter lufthotet, under sådana förhållanden skulle snabbt utmanövreras, vore

betydande. Hänsyn borde vidare tagas till att Gotland vid sidan av sitt

lokala försvar bäst vore hjälpt av ett starkt attackflyg. Med hänsyn till det

sagda borde attackflottiljen F 6 bibehållas.

Överste Bonde har framhållit, att försvarskommitténs förslag innebure, att

attackflyget skulle reduceras med 42 % i jämförelse med nuvarande organisa­

tion. Den till indragning föreslagna attackflottiljen (F 6) borde bibehållas.

Önskvärt vore även att bibehålla attackflottiljen F 1, som föreslagits bli om­

vandlad till nattjaktflottilj. För nattjaktflottiljen skulle i så fall erfordras

nytt etablissement med flygfält o. s. v. Med hänsyn till dagens ekonomiska

läge ställdes ej något yrkande härpå.

Överste Silfverberg har anfört, att försvarskommittén visserligen fastslagit

snabbhetens och rörlighetens betydelse i det moderna invasionsförsvaret men

att den hade underlåtit att draga ut konsekvenserna härav i fråga om attack-

flyget. Man hade trots krigserfarenheternas tydliga språk icke insett detta

stridsmedels stora möjligheter att snabbt och med kraft ingripa mot fientliga

invasionsföretag över havet samt mot brohuvuden, som en angripare sökte

skapa efter luft- eller kustinvasion. Attackflyget vore vårt enda operativa

stridsmedel, som hade tillräcklig räckvidd för att i huvudsak oberoende av

utgångsgruppering snabbt ingripa mot varje del av vårt land. Om det hot,

som svenskt attackflyg kunde utöva mot en angripares stridskrafter till lands

och sjöss, ej vore tillräckligt starkt, kunde dessa uppträda på samma sätt som

före flygets tillkomst. Om våra stridskrafters rörelsefrihet samtidigt begrän­

sades av det fientliga attackflyget, bleve riskerna för att dessa skulle ut­

manövreras större än vad styrkeförhållandena i övrigt behövde ge anledning

till. Attackflyget utgjorde vidare det enda vapen, som kunde insättas mot

styr- och utskjutningsstationer för fjärrvapen. Kommittémajoritetens förslag

att beskära attackflyget med två flottiljer — varav en skulle omvandlas till

natt jaktflottilj — vore en för försvaret i dess helhet olycklig lösning. Natt-

jaktflottiljen borde därför ej tillkomma på bekostnad av attackflottiljen F 1

utan såsom en ny flottilj och den föreslagna indragningen av F G borde ej

ifrågakomma.

Kungl. May.ts proposition nr 206.

90

Beträffande behovet av spaningsflyg har framhållits följande.

Ledamöterna Bjelle och Wallenberg ha framhållit, att betydelsen av en

effektiv flygspaning icke syntes ha tillfullo beaktats. För ett vidsträckt land

med begränsade militära resurser vore det av särskild vikt att kunna bedriva

flygspaning i sådan utsträckning, att stridskrafterna kunde insättas vid rätt

tid på rätt plats. Den föreslagna indragningen av spaningsflottiljen F 2 borde

åtminstone i någon mån kompenseras genom att en fjärde spaningsdivision

uppsattes vid Fil.

Ledamoten Ewerlöf har funnit minskningen av det redan förut svaga spa-

ningsflyget ytterst betänklig med hänsyn till det angelägna behovet av en

effektiv underrättelsetjänst. En spaningsdivision borde därför tillkomma

vid F 11.

Ledamoten von Heland har anfört, att utvecklingen av stridsmedlen under

och efter det senaste kriget i hög grad ökat möjligheterna till överraskning i

kx-igföringen. Man måste därför räkna med att ett överfall —- främst för en

liten stat — kunde komma mycket övei’raskande. För att minska dessa risker

och på så sätt ge våra stridski-after andrum för motåtgärder vore det nödvän­

digt med ett tillfredsställande spaningsflyg. Detta flyg hade betydelsefulla

uppgifter även under de fortsatta operationerna, då det borde kunna lämna

stridskrafterna erfoi’derligt underlag för deras dispositionei*. Med hänsyn till

det sagda syntes det olyckligt, att försvarskommittén sett sig nödsakad föreslå

indi’agning av spaningsflottiljen F 2.

Överste Bonde har framhållit, att den till indragning föreslagna marinspa-

ningsflottiljen (F 2) boi'de ersättas med en spaningsdivision utöver vad för­

svarskommittén föreslagit.

Konteramiral Ericson har uttalat, att de allvarligaste betänkligheter måste

resas mot den reduktion av spaningsflyget, som redan beslutats och som av

föi-svarskommittén föreslagits skola di’ivas än längre. Krigserfarenheterna, be­

styrkta av tillgängliga uppgifter från utlandet om flygstridskrafternas organisa­

tion efter kriget, belyste spaningsflygets betydelse för de övriga försvarsgre­

narna. För den underlägsne vore det av särskild vikt att ha tillgång till effektiv

spaning, som medgåve, att de fåtaliga stridskrafterna kunde utnyttjas på mest

ändamålsenliga sätt. Ett eftersättande av spanings tjänsten tedde sig särskilt

allvarligt med hänsyn till att en av de första och mest angelägna beredskaps-

åtgärdema i ett skärpt läge vore att igångsätta flygspaningen. Det syntes ur

angivna synpunkter mindre välbetänkt att starkt reducera vårt redan nu otill­

räckliga spaningsflyg.

Överste Silfverberg har framhållit, att den kraftiga beskärningen av spa­

ningsflyget medföi’de betydande risker för att överbefälhavaren icke skulle

eidiålla det spaningsunderlag, som vore nödvändigt för att våra i förhållande

till landets ytinnehåll fåtaliga stridskrafter skulle kunna disponeras med förut­

seende. Härtill komme, att lant- och sjöstridskrafternas behov av flygspaning

syntes kunna tillgodoses endast i mycket ringa omfattning. För att motverka

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

91

den föreslagna indragningen av marinspaningsflottiljen (1 2) borde därför till­

komma en fjärde division vid den kvarvarande spaningsflottiljen, avsedd bland

annat för samverkan med de operationsgrupper, som enligt försvarskommitténs

förslag skulle ingå i sjöstridskrafterna. Av kostnads- och utrymmesskäl borde

härvid spaningsflottiljen F 11, som genom beslut av 1947 års riksdag avsåges

skola omvandlas till jaktflottilj, behållas som spaningsflottilj och spanings­

flottiljen F 3 i stället omvandlas till jaktflottilj.

Remissyttranden.

Beträffande behovet av flygstridskrafter i allmänhet ha remissm}n-

digheterna anfört i huvudsak följande.

Chefen för flygvapnet har — med stöd av vad han anfört angående krigs­

erfarenheter och utvecklingstendenser — framhållit, att flygvapnet inom den

valda kostnadsramen icke tillgodosetts i den utsträckning, som motsvarade

dess grundläggande betydelse. Det borde uppmärksammas, att 1942 års orga­

nisation vore grundad på utredningar gjorda 1941 och på erfarenheter från

de två första krigsåren. Därpå följande fyra krigsår jämte utvecklingsten­

denserna efter krigets slut hade givit en klarare bild av flygvapnets betydelse

inom försvarsorganisationen. Av försvarskommittén föreslagen reducering av

flygvapenorganisationen innebure en utveckling i motsatt riktning mot den

mest sannolika och skulle på lång sikt försvåra en förbättring av flygvapnet.

Förslaget stode även i bjärt kontrast mot målsättningen för krigsmakten. Det

vore nödvändigt att ingående undersöka, på vad sätt ett bättre flygvapen och

därmed en högre effekt ur försvaret i dess helhet kunde erhållas. I anslutning

härtill har chefen för flygvapnet föreslagit en utökning av flygvapnet. Vid en

sådan undersökning som nyss sagts borde även prövas de riktlinjer, som an­

tytts av kommittéledamöterna Elon Andersson och Sven Andersson i deras

särskilda yttrande; dessa hade i högre grad än kommittémajoriteten beaktat

luftkrigföringens inflytande på operationerna.

Flygförvaltningen har uttalat, att den konservativa uppfattning kommitté­

förslaget vittnade om måste lämna plats för en bättre förståelse för erfaren­

heterna från det senaste kriget och därmed också för luftförsvarets betydelse.

Fn omprövning komine enligt flygförvaltningens mening att medföra krav

på förstärkning av motmedlen mot luftkrigföringen. Försvarskommitténs för­

slag att besluta indragning av två flygflottiljer vore anmärkningsvärt.

Överbefälhavaren har anfört, att försvarskommitténs förslag att minska

flygvapnets omfattning icke stode i överensstämmelse med vare sig det mili­

tärpolitiska lägets eller den tekniska utvecklingens krav. Chefen för flyg­

vapnet hade i sitt yttrande över försvarskommitténs betänkande framlagt ett

helt nytt förslag till utbyggnad av flygvapnet. Med hänsyn till att konse­

kvenserna av detta förslag för försvaret i dess helhet givetvis ej kurmat fram­

läggas av chefen för flygvapnet och då tid ej stått till överbefälhavarens för­

fogande för att ingående granska dess innebörd, kunde ställning därtill icke

tagas redan nu. Under tidigare överväganden hade betydelsen av ett starkt

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

92

flygväpcn aldrig satts i fråga. När det gällt att ordna ett svenskt försvar

inom snävt begränsade kostnadsramar, hade också, sedan behoven av strids­

krafter ur olika försvarsgrenar noggrant vägts mot varandra, flygvapnet an­

setts böra tillgodoses i relativt högre utsträckning än i gällande försvars-

ordning. Mot själva bakgrunden till förslaget — att utvecklingen på det mili­

tärtekniska området ginge mot allt mer ökad användning av luftstridsmedel

och att allt svårare problem uppställde sig beträffande skyddet av befolkning,

kommunikationer o. s. v. — vore intet att erinra. Chefens för flygvapnet

förslag till utbyggnad av flygvapnet avsåges bli prövat vid en särskild under­

sökning inom högkvarteret.

Chefen för armén har framhållit, att flygvapnets krigsorganisation i vissa

avseenden begränsats mot krigserfarenheter och utvecklingstendenser.

Mar inledningen har i huvudsak kunnat biträda de i konteramiral Ericsons

och överste Silfverbergs särskilda yttranden framlagda synpunkterna på be

hovet av flygförband.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har framhållit, att man städse

måste hålla för ögonen, att ett angrepp mot Sverige säkerligen konrme att

inledas med anfall av förstklassiga flygförband samt luftlandsättningstrupp

av elitkaraktär. Erfarenheterna från övningar liksom utförda studier gåve

vid handen, att starka flygstridskrafter vore nödvändiga för försvaret av

I. militärområdet. Att begränsa flygvapnets krigsorganisation så som försvars-

kommittén föreslagit vittnade ej om riktig blick för de närmaste krigstekniska

utvecklingstendenserna.

Kommerskollegium har anfört, att det för att tillgodose behovet av till­

räckligt fl}-g för att jämte flottan skydda handelssjöfarten vore av största

vikt att hålla flygvapnet vid tillfredsställande styrka. Försvarskommitténs

förslag i fråga om flygvapnet måste därför inge allvarliga betänkligheter.

Länsstyrelsen i Uppsala län har funnit de föreslagna reduceringarna av

flygvapnet betänkliga. Riskerna för civila skyddsföremål och påfrestningen

på civilförsvaret skulle härigenom komma att öka.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län liar framhållit, att flygvapnets

betydelse syntes alltför stor för att icke närmare utredning borde göras an­

gående möjligheten att genom besparingar på andra områden undgå den av

försvarskommittén föreslagna minskningen av flygförbandens antal i för­

hållande till nuvarande organisation.

Beträffande behovet av jaktflyg ha remissmyndigheterna anfört föl­

jande.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att antalet jaktförband vore otill­

räckligt för att i alla viktiga delar av landet möta luftinvasion eller luftanfall

mot hemort, försörjning, kommunikationer och baser. Vissa delar, som vore

' ärdefulla för produktionen och transportväsendet samt såsom basområden

för stridskrafterna, måste lämnas oförsvarade. Detta måste ovillkorligen åter­

verka ogynnsamt både på motståndskraften i allmänhet och på stridskrafternas

operationer.

Kung!. Maj-.ts proposition nr 206.

93

Enligt målsättningen för krigsmakten skulle stridskrafterna föra ett segt

försvar. En förutsättning härför vore emellertid, att det jaktflyg, som tryg­

gade övriga flygstridskrafter ävensom lant- och sjöstridskrafterna, ägde till­

räcklig uthållighet. Då en angripare sannolikt komme att använda avsevärd

kraft för att sätta vårt jaktflyg ur spel, komme förluster att inträffa inom

kort. Det vore av yttersta vikt för det samlade försvaret, att flygvapnet vore

i stånd att bära dessa förluster under ansenlig tid. Endast om jaktflygets

uthållighet bleve bättre tillgodosedd än vad som vore fallet i försvarskommit-

téns förslag, vore detta möjligt. Uthålligheten kunde förbättras antingen

genom att öka antalet förband eller också genom att förstärka de olika flottil­

jerna. En undersökning hade nämligen visat, att det vore organisatoriskt

möjligt att öka antalet operativa grupper i flygflottiljernas divisioner från

två till tre, vilket — om reservflygplanen ökades i proportion härtill — skulle

innebära en ökning av flygplanbeståndet med 50 %. Flottiljernas fast an­

ställda personal skulle dock ökas endast med 14 %. Förutom härmed förenade

materiel- och personalkostnader krävde en sådan åtgärd vissa engångskost­

nader för att utöka hangarutrymmen och vidtaga vissa skyddsåtgärder vid

krigsbaserna. Angiven förstärkning av flottiljerna syntes — frånsett relativt

större utbyte av flottiljernas nuvarande organisationskostnader — komma

att medföra omkring 50 % större uthållighet hos flygvapnet och därmed san­

nolikt även hos försvaret i dess helhet.

Med utgångspunkt från det anförda beräknades minimibehovet av jaktflyg

för att nödtorftigt täcka landets viktigaste delar under dager till 13 förstärkta

dagjaktflottiljer — motsvarande cirka 20 flottiljer av nuvarande storlek —

samt för att täcka de mest betydelsefulla delarna under mörker och dåligt

väder till 3 nattjaktflottiljer. Kostnaderna för denna förstärkning av jakt­

flyget framgå av nästföljande avsnitt angående kostnaderna. Ett förslag av

denna ekonomiska innebörd skulle antingen bringa upp försvarskostnaderna

till vad som bedömdes överskrida det under de närmaste åren möjliga eller

också framtvinga genomgripande ändringar inom försvarsorganisationen i

dess helhet. Sådana förändringar kunde icke komma till stånd utan nya

djupgående utredningar. Då förstärkningarna dessutom vore så omfattande,

att de icke kunde genomföras under en femårsperiod, ville chefen för flyg­

vapnet nu icke framlägga ett förslag av denna räckvidd utan begränsade det

till vad som bedömdes genomförbart under den närmaste femårsperioden.

Målsättningen för flygvapnet måste därför minskas i motsvarande grad och

vissa delar av landet måste fortfarande lämnas utan jaktförsvar. Följande

förstärkning av jaktflyget borde genomföras.

1. Dagj aktflyget borde utökas med 50% genom att i motsvarande

grad förstärka befintliga tio dagjaktflottiljer. Under förutsättning att om­

kring hälften av härför erforderliga flygplan köptes i utlandet kunde för­

stärkningen börja 1949 och genomföras vid i medeltal två flottiljer per år.

2. Ett nattjaktfliyg omfattande två flottiljer borde tillkomma. Av

dessa borde

en

flottilj nyuppsättas under budgetåren 1951/52—1953/54 och

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

en i överensstämmelse med försvarskommitténs förslag tillkomma genom om­

vandling av den tvåmotoriga attackflottiljen Fl — under förutsättning att

attackflottiljen F 6 bibehölles såsom tvåmotorig attackflottilj.

Samtidigt med de överväganden rörande försvaret i dess helhet, vartill

ovanstående förslag kunde leda, borde utvecklingen på längre sikt uppmärk­

sammas. Frågor, som därvid måste beaktas och kunde få inflytande på flyg­

vapnets vidare utveckling, vore behovet av ytterligare flygstridskrafter samt

forskningens resultat och utvecklingstendenserna beträffande offensiva atom-

och robotvapen.

Kostnaderna för den föreslagna förstärkningen av jaktflyget framgå av

avsnittet Kostnaderna.

Överbefälhavaren har anfört, att en kombination av luftangrepp och in­

vasion framstode som det farligaste hotet. En förutsättning för att försvars­

systemet härvid skulle fungera vore ett effektivt luftförsvar innefattande jakt­

flyg, luftvärn och luftbevakning samt ett välordnat och funktionsdugligt

civilförsvar. Det sjuåriga uppskovet med nattjaktflottiljen syntes anmärk­

ningsvärt, eftersom vi under denna tid skulle sakna varje möjlighet att med

jakt hota nattligt bombflyg, vars möjligheter successivt ökades genom radar

och andra hjälpmedel. Det vore därför av särskild betydelse, att en natt-

jaktflottilj snarast tillfördes flygvapnet, om möjligt genom beslut vid inne­

varande års riksdag. Om denna flottilj kunde tillkomma genom att en redan

befintlig flottilj omorganiserades och dess nuvarande materiel överfördes till

andra flottiljer för att öka dessas flygplanbestånd eller genom nyuppsättning

borde snabbt utredas.

Chefen för armén har framhållit, att det påtagliga behovet av nattjaktför­

band skjutits på framtiden. Behovet av jaktflyg för områdesförsvar vore klart

omvittnat och försvarskommitténs strävan att stärka detta flygslag syntes

naturlig, ehuru förstärkningen dock i kanske alltför hög grad kommit att ske

på bekostnad av attack- och spaningsförbanden.

Marinledningen har framhållit nödvändigheten av flygförband för jakt­

skydd av flottan.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har anfört, att förslaget att öka an­

talet jaktförband tedde sig mycket välbetänkt med hänsyn till behovet av jakt­

flyg för försvaret av I. militärområdet. Det vore däremot ej framsynt att

skjuta uppsättandet av den enda nattjaktflottiljen långt in i framtiden.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har framhållit, att man inom

svenska armén i dag överblickade möjligheterna att förbättra det nuvarande

luftvärnets verkan 1 000 gånger. En dylik revolutionerande utveckling kunde

helt eller delvis förändra grundvalarna för luftskyddet. Det vore icke uteslutet,

att jaktflygets dominerande roll genom denna utveckling komme att övertagas

av luftvärnet. För ett litet land, som icke hade råd att hålla sig med stora

styrkor dyrbar jakt, öppnades nya möjligheter, främst för skyddet av bety­

delsefulla orter och industrier.

Civilförsvarsstyrelsen har anfört, att frågan om skyddandet av hemorten

95

ⁱ krig måste bedömas bland annat från den utgångspunkten, att civilförsvarets

verksamhet vore av förebyggande, skadeavhjälpande eller liknande art men

däremot ej innefattade åtgärder till försvar gentemot angrepp i någon form.

För skyddet av hemorten vore det därför ofrånkomligt med ett starkt jakt­

flyg och ett starkt luftvärn. Frånvaron härav ökade i hög grad riskerna

för skadegörelse av sådan omfattning, att den medförde en helt förlamande

inverkan på det civila livet och ett nedbrytande av befolkningens moraliska

motståndskraft. Ur dessa synpunkter vore det uppenbart, att den av för-

svarskommittén föreslagna omfattningen av jaktflyget vore klart otillräck­

lig. Ur hemortsförsvarssynpunkt vore det ett oeftergivligt krav, att jaktflyget

avsevärt utökades i förhållande till försvarskommitténs förslag. Detta vore

en av förutsättningarna för att civilförsvarets uppgift i krig ej skulle bli

övermäktig. Den nuvarande avsaknaden av nattjaktflyg, som enligt försvars­

kommitténs förslag skulle kvarstå till 1954, innebure ett mycket allvarligt

riskmoment för hemorten. Åtgärder borde skyndsamt vidtagas för att organi­

sera nattjaktflyg.

Överståthållarämbetet har framhållit, att luftförsvaret — i dess vid­

sträcktaste bemärkelse — vore av utomordentlig betydelse. Försvagningen

av såväl flygvapnet som luftvärnet vore beklaglig. Flygvapnet avsåges visser­

ligen skola tillföras en nattjaktflottilj, men denna förbättring saknade för

närvarande aktualitet, eftersom ifrågavarande flottilj beräknades bli uppsatt

tidigast om 7 år.

Bevakningsinspektören har framhållit, att erfarenheterna från andra världs­

kriget ställde särskilt stora anspråk på luftförsvaret. Det måste under dessa

förhållanden vara olyckligt, om flygvapnet icke skulle erhålla starkare ställ­

ning än försvarskommittén föreslagit. Särskilt otillfredsställande måste det

anses vara, om landet ännu ett flertal år skulle sakna nattjaktflyg. I ett land

med svagt utvecklat flygvapen bleve påfrestningarna på det civila försvaret

i dess olika former särskilt stora. Likaså bleve de rent psykiska påfrest­

ningarna för civilbefolkningen högst avsevärda.

Beträffande behovet av attackflyg ha remissmyndigheterna anfört

följande.

Chefen för flygvapnet har anfört, att kravet på att en angripare i det längsta

skulle förhindras få fast fot på svensk mark och att ingen del av landet skulle

uppgivas utan segt motstånd nödvändiggjorde tillgång på ett tillräckligt

antal attackförband, som kunde medverka i invasionsförsvaret, allt efter be­

hovet växelvis i olika delar av landet med kort tidsmellanrum. Attackflyget,

vars styrka uppginge till 7 flottiljer i 1942 års organisation och 5 flottiljer i

den genom 1947 års riksdagsbeslut modifierade organisationen, hade av

försvarskommittén begränsats till 3 flottiljer. A^ärdefullt vore likväl, att kom­

mittén endast räknat med tvåmotorigt attackflyg, som hade tillfredsställande

slagkraft och förmåga att operera i dåligt väder eller mörker. Uthålligheten

vid endast 3 flottiljer av hittills tillämpad styrka vore emellertid alltför

ringa. Antalet attackflottiljer borde ej vara mindre än 4, samtliga tvåmotoriga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

96

Den till indragning föreslagna attackflottiljen F 6 borde därför bibehållas

och i samband med nästa flygmaterielförnyelse — omkring 1955 -—• omvandlas

till tvåmotorig flottilj. Kostnaderna härför framgå av avsnittet Kostnaderna.

Överbefälhavaren har framhållit, att det strede mot krigserfarenheterna att

reducera attackflyget utöver den starka minskning, som redan blivit en följd

av den genom beslut av 1947 års riksdag genomförda ombildningen av två

attackflottiljer till jaktförband. Attackflyget borde bibehållas vid nuvarande

styrka — 5 flottiljer.

Chefen för armén har anfört, att attackflygets försvagning minskade möj­

ligheterna för lant- och sjöstridskrafterna att få direkt och verksamt under­

stöd från luften.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har uttalat, att den föreslagna

minskningen av attackförbanden skulle väsentligt försvåra särskilt Skånes

försvar.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har funnit den föreslagna bc-

skärningen av attackflyget synnerligen allvarlig, eftersom krigsmakten här­

igenom berövades anfallsvapen, som kunde bidraga till att underlätta armé­

stridskrafternas svårlösta uppgifter vid avvärjande av såväl landstigning som

luftlandsättning av större omfattning. Särskilt allvarlig syntes minskningen

av attackförbanden mot bakgrunden av den samtidigt föreslagna minskningen

av artilleriet. Förslaget att draga in attackflottiljen F 6 kunde ej biträdas.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har framhållit, att då attack­

flyget vore mycket väl lämpat för bekämpning av på kusten landstigna inva-

sionsstyrkor samt av luftlandsatt trupp och stridsvagnar, vore det av särskild

vikt, att den föreslagna indragningen av attackflottiljen F 6 icke komme till

stånd.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har ansett, att förstärkningen

av jaktflyget i allt för hög grad fått ske på bekostnad av attackflyget. F 1

borde alltjämt bibehållas som attackflottilj.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har kraftigt avstyrkt indragningen av F 6

(Karlsborg) under hänvisning till de betydande svårigheter och sociala skade­

verkningar av olika slag samt den starka tillbakagång för kommunen i dess

helhet, som en sådan åtgärd skulle föra med sig. Länsstyrelsen har erinrat

om, att de kommunala anläggningar, förbättringar och utvidgningar av olika

slag, som vidtagits under årens lopp för att tillgodose den växande befolk­

ningens krav, ävensom kommunens åtgärder för bostadsförsörjningen nära

nog helt betingats av militärförläggningarna i Karlsborg. Dessa anläggningar

m. m. skulle genom föreslagna indragningar i Karlsborg bli obehövliga och

oräntabla, varigenom kommunen skulle åsamkas förluster.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ifrågasatt, om det kunde vara rimligt

att i dagens läge besluta indragning av en attackflottilj om sex, sju år.

Beträffande behovet av spanings flyg ha remissmyndigheterna anfört

följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

97

Chefen för flygvapnet har framhållit, att spaningsflyget, vars styrka upp

ginge till 3 flottiljer (= 9 divisioner) i 1942 års organisation och 2 flottiljer

(= 6 divisioner) i den genom beslut av 1947 års riksdag modifierade organi

sationen, enligt försvarskommitténs förslag skulle minskas till 1 flottilj och

1 division (= sammanlagt 4 divisioner). Den föreslagna styrkan vore otillräck­

lig för att medge uppsättning av de krigsförband, som erfordrades för att

bedriva en så omfattande flygspaningsverksamhet under neutralitetsvakt och

krig, att betryggande säkerhet mot överrumplande angrepp erhölles. Sjöstrids­

krafterna komme härjämte sannolikt att begränsas i sin operationsfrihet av

brist på flygspaningsrapporter. Antalet spaningsdivisioner i fred borde ej

understiga 5. Den föreslagna indragningen av spaningsflottiljen F 2 borde

därför delvis kompenseras genom att den kvarvarande spaningsflottiljen till­

fördes en fjärde division i fred. I samband härmed borde av kostnads- och

utrymmesskäl spaningsflottiljen F 11, som enligt 1947 års riksdagsbeslut och

försvarskommitténs förslag avsåges omvandlas till dag jaktflottilj, bibehållas

såsom spaningsflottilj, varvid i stället spaningsflottiljen F 3 borde ombildas

till dagjaktflottilj. Kostnaderna för att på detta sätt bibehålla en av F2:s

spaningsdivisioner framgå av avsnittet Kostnaderna.

Överbefälhavaren har anfört, att det vore i strid mot krigserfarenheterna

att reducera spaningsflyget ytterligare utöver den starka minskning, som bleve

en följd av den av 1947 års riksdag beslutade och av försvarskommittén

föreslagna ombildningen av en spaningsflottilj till jaktflottilj. Spanings-

flygets styrka — två flottiljer — sedan denna ombildning av en flottilj genom­

förts, borde bibehållas.

Chefen för armén har framhållit, att det försvagade spaningsflyget endast

i undantagsfall kunde samverka med övriga försvarsgrenar.

Marinledningen har uttalat, att för ett litet land, som måste föra kriget

strategiskt defensivt, vore en effektiv flygspaningsverksamhet av framträdande

betydelse för ledningens och stridskrafternas möjligheter att parera de slag,

som motståndaren utdelade. Att sammanlagt en spaningsflottilj och en spa-

ningsdivision skulle räcka till för såväl krigsledningens som stridskrafternas

behov vore otänkbart med tanke på bland annat de vidsträckta vattenområden,

som måste avspanas, och det behov av samverkande flyg, som erfordrades

för att armé- och sjöstridskrafterna skulle kunna effektivt utnyttjas.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har funnit den föreslagna beskär-

n ingen av spaningsflyget synnerligen allvarlig, eftersom såväl överbefäl­

havaren som armékårcheferna härigenom erhölle minskade möjligheter till

önskvärd kraftig flygspaning. Ytterligare en spaningsdivision borde därför

bibehållas i enlighet med överste Silfverbergs särskilda yttrande.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har med tillfredsställelse konsta­

terat, att en spaningsdivision enligt försvarskommitténs förslag skulle för­

läggas till flygbaskåren i Luleå.

Svenska flottans reservofficers förbund har framhållit, att den minskning

av spaningsflyget, som kommittén föreslagit, icke syntes tillrådlig.

Bihang till riksdagens protokoll 19414. 1 samt. Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

I---- 401 in

98

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 206.

E. Kostnaderna.

F ör svar skommittén.

Med hänsyn till ovissheten rörande den framtida prisutvecklingen har för-

svarskommittén vid sina beräkningar i fråga om försvarskostnaderna för den

närmaste tioårsperioden utgått från pris- och löneläget den 1 juli 1947. Med

utgångspunkt härifrån har kommittén grundat sina kostnadsberäkningar pa

den principen, att medel borde beräknas icke blott för löpande årskostnader

■ * däri inberäknat kostnader för omsättning och förnyelse av den materiel,

som med tillämpning av antagna livslängdsberäkningar avsåges skola om­

sättas och förnyas under tioårsperioden — utan även för den anskaffning

av ny materiel, som föreslagits skola tillföras organisationen. Undantag har

dock gjorts i fråga om förnyelse av luftvärnspjäser och viss annan luftvärns-

materiel för armén. Sistnämnda slag av materiel har kommittén förutsatt

skola förnyas under de tre sista budgetåren av tioårsperioden med anlitande

av engångsanslag. Ej heller har kommittén räknat med medel — annat än

i begränsad omfattning — för täckande av de brister i fråga om materielut-

rustningen, som förelåge inom armén och marinen. Vidare har kommittén

räknat med att engångsanslag kunde bli erforderliga för modernisering av

materielen och för vidmakthållande av organisationen efter tioårsperiodens

slut. I totalkostnaderna för tioårsperioden ha inräknats avskrivningskostna-

der för en viss om ock begränsad byggnadsverksamhet.

Försvarskommittén har jämväl berört frågan om användning av medel, som

kunde inflyta vid försäljning av överflödiga anläggningar. Enligt kommitténs

mening skulle det i och för sig kunna anses befogat, om dessa medel finge

tagas i anspråk för avskrivning av kostnader för erforderliga nybyggnader.

Kommittén har likväl ej i sina kostnadsberäkningar tagit hänsyn härtill.

Därest Stockholms örlogsbas komme att flyttas, borde dock inflytande medel

få användas för bestridande av förflyttningskostnaderna.

Vid beräkningen av kostnaderna för avlöning till under avlöningsanslag

upptagna befattningshavare har försvarskommittén utgått från statens löne

plansförordning (SFS 1947:376), varvid rörligt tillägg beräknats efter 12%,

samt i övrigt i huvudsak tillämpat följande grunder.

För personal med lön enligt lönegrader, betecknade Ca, Ce och Ma har

läknats med lön i näst högsta löneklassen inom respektive lönegrader utom

för beställningshavare i lönegraderna Ma 7 eller Ma 9, för vilka räknats med

lön i 20 respektive 26 löneklassen. Lön till fänrik har beräknats enligt 14

löneklassen. Då beställning (befattning) upptagits i alternativa lönegrader,

har räknats med ett belopp, utgörande medeltalet av lönerna i näst högsta

löneklasserna i respektive lönegrader. För furirer har räknats med lön en­

ligt löneklasserna 9 (Mel) och 11 (Me 2), därvid för arméns vidkommande

förutsatts, att halva antalet furirer kommer att tillhöra den lägre och halva

antalet den högre lönegraden. För marinens och flygvapnets del har förut­

satts, att 75 respektive 90 % av furirerna skola tillhöra lönegrad Me 1 och 25

99

respektive 10 % lönegrad Me 2. För volontärer, vicekorpraler och korpraler

har räknats med lön enligt löneklasserna 1, 2 och 4 inom löneplan 5. I fråga

om ekonomipersonal, som tidigare åtnjutit lön enligt en särskild löneplan MY

men numera inplacerats i lönegrader betecknade Ce, har räknats med den

löneklass, vederbörande uppnått efter en löneklassuppflyttning inom löne­

graden.

Med avseende å ortsgrupperingen har arméns avlöningsanslag beräknats

med utgångspunkt från att -It av personalen tillhör ortsgrupp 4 och Vs orts-

grupp 3. Marinens avlöningsanslag har, i vad avser flottan tillhörig personal

beräknats såsom om all personal vore placerad i ortsgrupp 4 under det att

kustartilleriets personal i förevarande sammanhang förutsatts fördelad med

60 % å ortsgrupp 4 och 40 % å ortsgrupp 3. Flygvapnets personal har i detta

hänseende beräknats fördelad med 60 % å ortsgrupp 3 och 40 % å ortsgrupp 4.

Med hänsyn till sannolikt föreliggande vakanser vid fullt utbyggd perso­

nalorganisation ha försvarsgrenarnas på nu angivet sätt beräknade avlönings-

kostnader av försvarskommittén bedömts kunna minskas med 3 %. För flyg­

vapnets del ha avlöningsanslagen för budgetåren 1948/49—1952/53 minskats

med 2 § med hänsyn till att för denna försvarsgrens vidkommande de förbt

angivna löneklassplaceringarna bedömts något för höga.

I fråga om beräkningen av lönekostnader under andra anslag än försvars­

grenarnas ^ylöningsanslag ha i fråga om löneklassplaceringar och hänförande

till ortsgrupp tillämpats de grunder, som i allmänhet gälla för statliga myn­

digheters avlöningsberäkningar, innebärande att kostnaderna i princip be­

räknats efter befattningshavarnas individuella placering i löneklass och orts-

grupp.

Vid beräknandet av lönekostnaderna har försvarskommittén som regel ut­

gått från nu gällande lönegradsplaceringar av befattningshavarna. Endast i

undantagsfall bär kommittén ansett sig böra taga ställning till frågan om be­

redande av förbättrade löneställningar åt personalen vid försvaret. Kommit­

tén bär ej heller velat föregripa den slutliga prövningen av de av försvarets

tjänsteförteckningssakkunniga i betänkande den 31 december 1946 framlagda

förslagen rörande revision av tjänsteförteckningarna (SOU 1946:94).

För de försvarets myndigheter och institutioner, som icke hänföras till

försvarsgrenarna, har kommittén utgått från att de för innevarande budgetår

fastställda personalorganisationerna, i vissa fall med mindre jämkningar, fort­

farande skulle gälla. I fråga om de centrala förvaltningsmyndigheterna har

kommittén — oaktat 1946 års militära förvaltningsutredning ännu ej slutfört

sitt uppdrag — räknat med minskade personalkostnader. Vad angår försvars-

väsendets radioanstalt har kommittén räknat med möjligheten av kostnads­

begränsningar. För försvarets forskningsanstalt har kommittén däremot för­

utsatt en viss utbyggnad av verksamheten.

I enlighet med vad i det föregående anförts rörande försvarsorganisatio­

nen under den kommande tioårsperioden har försvarskommittén uppskattat

kostnaderna härför till belopp, som framgå av efterföljande sammanställning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

¹⁰⁰

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Sammanställning av försvarskostnaderna under budgetåren 1948/49—1957/58 (miljoner kronor).

Medel-

kostnad

48/49 49,50 50/51 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56 56 57 57/58

per

bud-

getår

Armén.

Omsättning och förnyelse

av materiel ....................

20-3

21-6

23-8

23-2

27-6

30-o

32 3

34'5

37-2

39-6

29-0

Övriga kostnader ...........

287-7 288-6 288-2 290-8 288-4 288-0 287-7 287-5 286-8 286-4 288-0

Summa

308 0 3100 3120 3140 3160 318 o 320-u 322 0 324-u 326 o 317-0

Marinen.

Omsättning och förnyelse

av materiel ....................

43 7

42-9

40'0

36i

32i

31-8

30-5

25i

22o

181

32-2

Övriga kostnader ...........

96-4

94'9

96 y

,

99-9 102-7

99-4

97-5

99-5

99-6

98o

98-5

Summa

140-1 137-8 136-6 1360 134 8 131-2 128o 124-6 121-6 1161 130 7

Flygvapnet.

ömsättning och förnyelse

av materiel ....................

128-0 128-6 128-5 128-5 128-5 128-5 128-5 128-5 128-5 128-5 128-5

Övriga kostnader ...........

107-2 llOo 113-9 116i 118-4 118-6 119-5 119-0 119-2 119-5 116-1

Summa

235-2 238-5 242 4 244'6 246-9 247 1 248 o 247 5 247 7 248-0 244 6

Tillkommer för nytt

ändamål

Luftbevakningens ekora-

dioorganisation (oberäk-

nät avlöningskostnader)

4*9

5-1

5-8

5-5

5-7

5-9

6-2

6’2

6-2

6-2

5-7

Säger

240 i 243'S 247-7 250 1 252 6 253 0 254-2 253 7 253-9 254-2 250-3

Gemensamma kostnader.

Kostnader för nu före-

kommande utgiftsända-

mål......................................

56o

55-4

55-4

54'i

53-8

53-6

53-3

53i

52-9

52-8

54o

Försvarets fastighetsfond

41-8

43-2

43-2

44-2

45-5

47-2

48-5

49-7

50-7

51-7

46-6

Nya ändamål ....................

2-5

2-5

2-5

2-2

2-2

2-2

0-8

0-8

0-8

0-8

1-7

Summa

100-3 1011 1011 100 5 1015 103-0 102-6 1036 1044 105 3 102 3

Grundavskrivnings-

kostnader

......................

10- o

10 o

lOo

10-o

lOo

lOo

10-0

10o

10o

10o

10-0

Summa summarum

7986 802-5 807-4

8106

814-9 815-2 814-8 813.9 813 9 811-0 810 3

I anslutning till kostnadsberäkningarna har försvarskommittén framhållit,

att rådande konjunkturläge kunde komma att påkalla förskjutningar till tiden

av utgifter för ändamål, vilkas tillgodoseende ställde stora anspråk på arbets­

kraft och materiel, såsom husbyggnader och större fartygsbyggen.

Försvarskommittén har vidare framhållit, att i berörda sammanställning

inginge utgifter, vilka — ehuru de ägde visst samband med försvaret — lik­

väl icke vore att hänföra till försvarsutgifter i egentlig mening. Vidare be-

101

lastades fjärde huvudtiteln med en del kostnader, såsom för sjökarteverket

och garnisonssjukvården, mot vilka kostnader svarade inkomster redovisade

å riksstatens inkomstsida. I sina till kommittén överlämnade förslag hade

överbefälhavaren framhållit, att dessa kostnader borde få avräknas från för-

svarskostnaderna, så att dessa ej komme att framstå såsom högre än de i

själva verket vore. De utgiftsändamål, som i detta sammanhang åsyftades,

vore försvarets radioanstalt, i vad dess verksamhet icke direkt berörde för­

svaret, statens isbrytarverksamhet, understöd åt privatflyget, sjökarteverkets

verksamhet, garnisonssjukvården i vad denna avsåge beredande av sjukvård

åt civila patienter, försvarets tandvård, skärmbildsundersökningar av värn­

pliktiga m. fl., fritidsundervisning, ersättning för skada till följd av olycks­

fall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig,

bidrag till ersättning i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring

samt omskolning av i militärtjänst skadade. Här uppräknade utgiftsändamål,

representerande i genomsnitt 17 miljoner kronor per år, borde enligt försvars-

kommitténs mening rätteligen avdragas från de i sammanställningen angivna

totalkostnaderna.

I detta sammanhang har försvarskommittén jämväl berört frågan om

kostnaderna för nu gällande organisation. I försvarspropositionen

1942: 210 angåvos försvarets årskostnader efter uppsättningsperiodens ut­

gång skola uppgå till omkring 650 miljoner kronor enligt pris- och löneläget

den 1 juli 1941. Omräknade till pris- och löneläget den 1 juli 1947 skulle

dessa kostnader ha uppgått till inemot 930 miljoner kronor för år. Därest kost­

nader för omsättning och förnyelse av all materiel medräknades, skulle nämnda

kostnader kunna uppskattas till omkring 1 100 miljoner kronor. Som jäm­

förelse har kommittén vidare erinrat, att för budgetåret 1947/48 anvisats —

inberäknat anslag för avskrivningsändamål men icke för materielanskaffning

disponibla överskotts- och rabattmedel från krigsindustrien m. m. om 22,

g

miljoner kronor — tillhopa 819 miljoner kronor för försvaret. Därest hänsyn

toges till höjningen av det rörliga tillägget från 6 till 12 %, skulle sistnämnda

summa ha ökats till 831 miljoner kronor.

Försvarskommittén har jämväl erinrat om att chefen för finansdeparte­

mentet i propositionen 1946: 222 utgått från ett preliminärt antagande, att

försvarsutgifterna från och med budgetåret 1949/50 skulle uppgå till omkring

700 miljoner kronor. Med hänsyn till löne- och prisstegringar efter avlämnan­

det av berörda proposition samt den av försvarskommittén förordade höj­

ningen av penningbidragen till de värnpliktiga syntes det sålunda angivna

beloppet numera böra motsvaras av ett belopp om ungefär 780 miljoner

kronor.

I de till kommitténs betänkande fogade särskilda yttrandena ha fram­

lagts åtskilliga förslag om uppräkning av den av flertalet ledamöter förordade

kostnadsramen eller om en i vissa avseenden ändrad disposition av densamma.

Kommittéledamöterna Bjelle och Wallenberg ha i gemensamt yttrande

föreslagit en höjning av totalkostnaderna med i genomsnitt omkring 40 mil­

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

102

joner kronor per år, fördelade med 20 miljoner kronor på upprustning av

arméns materiel, omkring 11 miljoner kronor på ytterligare ersättningsbygg-

nad av fartyg för flottan, 3,5 miljoner kronor på förbättrad omsättning av

marinens materiel i övrigt, 1,4 miljoner kronor på bibehållande av Hemsö

kustartilleriförsvar samt 4,5 miljoner kronor på förstärkning av spanings-

flyget genom uppsättning av en fjärde spaningsdivision vid Södermanlands

flygflottilj (Fil).

Herr Bjelle bär därutöver föreslagit, att Västgöta flygflottilj (F 6) skulle

bibehållas, för vilket ändamål skulle erfordras omkring 5,5 miljoner kronor

för år, samt att efterutbildningsövningarna skulle bibehållas. Årskostnaderna

härför ha beräknats till cirka 14 miljoner kronor.

Kommittéledamoten Ewerlöf har — under framhållande av att i nuva­

rande läge viss återhållsamhet vore påkallad — likväl ansett, att de ekono­

miska uppoffringar, som krävdes för att avhjälpa de mest framträdande

bristerna i kommittéförslaget, vore väl värda sitt pris. Ewerlöf har för den

skull föreslagit, att den totala kostnadsramen för medelkostnaderna under tio­

årsperioden skulle ökas med ungefär 89 miljoner kronor.

Av detta belopp belöpte 55 miljoner kronor för år på armén, varav cirka

30 miljoner kronor för ökat antal värnpliktiga och längre utbildningstid samt

25 miljoner kronor för täckande av brister i materiel och ammunition samt

anskaffning och omsättning av materiel. Marinens kostnadsram borde ökas

med 24 miljoner kronor för år, varav för flottan 13 miljoner kronor för er-

sättningsbyggnad, 4,7 miljoner kronor för anskaffning av artillerimateriel

m. m. och 2,3 miljoner kronor för ökade organisationskostnader samt för kust­

artilleriet 0,4 miljoner kronor för ombestyckning av Hemsö kustartilleriför­

svar, 1,9 miljoner kronor för omsättning av radarmateriel, minor m. in. och

1,7 miljoner kronor för ökade organisationskostnader. Flygvapnets kostnads­

ram slutligen borde ökas med 9,6 miljoner kronor för bibehållande av Väst­

göta flygflottilj och för utökning av Södermanlands flygflottilj med en spa­

ningsdivision.

Kommittéledamoten von Heland har framställt önskemål om bland annat

bibehållande av Västgöta flygflottilj, ytterligare anskaffning av viss materiel

— delvis i stället för av kommittén föreslagen — samt utbildning av ytter­

ligare 700 värnpliktiga per år. Härav föranledda merkostnader, cirka 15 mil­

joner kronor för år, borde enligt von Helands mening kompenseras genom

vissa rationaliseringsåtgärder, såsom minskning av arméns organisation i sam­

band med överförande av ytterligare värnpliktiga till flygvapnet, minskat an­

slag till radioanstalten, mindre kostnader för den territoriella ledningen, sam­

manslagning av kustartilleriet med armén eller flottan, centralisering av

flottans varv och örlogsstationer, förenklad administration inom flottan samt

decentralisering av beslutanderätten i mindre betydelsefulla frågor.

Generalmajor Backlund har ansett, att arméns kostnadsram årligen borde

ökas med 25,4 miljoner kronor, varav 11 miljoner kronor erfordrades, därest

kategoriklyvningen icke genomfördes, 14 miljoner kronor för bibehållande av

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

103

efterutbildningsövningen och 0,4 miljoner kronor för omsättning av krigs­

materiel för de fält- och lokalförsvarsförband, vilka föresloges skola bibe­

hållas. Härtill komme särskilda tilläggsanslag å tillhopa 243 miljoner kronor

under tioårsperioden för förbättring av eldkraft och rörlighet, täckande av

brister i materiel och ammunition samt för bibehållande av vissa till indrag­

ning föreslagna förband.

överste Bonde har icke kunnat biträda förslagen om förkortning av ut­

bildningstiden och om befrielse av vissa värnpliktiga från värnpliktens full­

görande i fredstid samt har ansett anslagen till materielanskaffning böra av­

sevärt höjas. Huvuddelen av de till indragning föreslagna förbanden inom

arméns krigsorganisation, Hemsö kustartilleriförsvar och Västgöta flygflottilj

borde bibehållas, varjämte en spaningsdivision borde tillkomma. Ytterligare

ersättningsbyggnad av fartyg vore påkallad.

De genom Bondes ändringsförslag föranledda merkostnaderna för värn-

pliktsutbildningen fölle framför allt på armén, där de — inräknat utgifterna

för ökad befälskader — kunde uppskattas sålunda:

Kungl. Maj. ts proposition nr 206.

Första tjänstgöringen 2 månader.............................................................. 15,0 milj. kr.

Efterutbildningsövningen ............................................................................ 14 o »

»

Större antal värnpliktiga genom att kategoriklyvning ej infördes .. 11,0 »

»

40,0 milj. kr.

I medeltal per år skulle kostnaderna för de av Bonde

ringarna uppgå till ungefär 110 miljoner kronor enligt

ställning:

Omsättning och

förnyelse av

materiel

milj. kr.

Armén ....................................................................... 24,7

Marinen............................................................................ 29,0

Flygvapnet..................................................................... 3,0

Summa 57,3

påyrkade förbätt-

följande samman-

Övriga

kostnader

Summa

milj. kr.

milj. kr.

40,0

64,7

7,0

36,0

6,o

9,6

53,o

110,3

Konteramiral iEricson bär påyrkat en ökning av marinens anslag framför

allt för materiel. Sålunda borde det genomsnittliga årsanslaget för ersätt­

ningsbyggnad av flottans fartygsmateriel höjas från av kommittén föreslagna

18,9 miljoner kronor till 39,3 miljoner kronor. Anslagen för omsättning och

anskaffning av materiel i övrigt borde ökas med i genomsnitt 8,4 miljoner

kronor för år, varav 5,5 miljoner kronor för flottan och återstoden för kust­

artilleriet. Övriga anslag borde ökas med i genomsnitt 5,4 miljoner kronor för

år. Marinens kostnadsram borde sålunda höjas från av kommittén föreslagna

130,7 miljoner kronor till 164,9 miljoner kronor i genomsnitt per budgetår

under tioårsperioden.

Överste Silfverbercj har — utan att framlägga några kostnadsberäkningar

— föreslagit, att Västgöta flygflottilj skulle bibehållas, att en fjärde spanings­

division skulle uppsättas vid Södermanlands flygflottilj, varvid i stället Öst­

göta flygflottilj borde ombildas till jaktflottilj, samt att den föreslagna natt­

104

jaktflottiljen skulle tillkomma såsom en ny flottilj utanför den nuvarande

organisationen. Härav föranledda årliga merkostnader torde kunna upp­

skattas till cirka 36 miljoner kronor, med vilket belopp flygvapnets kostnads­

ram borde ökas.

Remissyttranden.

Beträffande överbefälhavarens syn på försvarskostnaderna och deras under­

lag hänvisas till yttrande under avsnittet Försvarsorganisationens utformande.

Därutöver har överbefälhavaren anfört följande:

Försvarskommittén hade beträffande flygvapnet följt den sunda prin­

cipen, att all dess materiel skulle förnyas successivt och därvid räknat med

samma genomsnittliga livslängd för flygplan som nu, d. v. s. sju år. Mate-

rielen moderniserades sålunda fortlöpande och den föreslagna organisatio­

nen kunde hållas vid makt.

Vid de båda andra försvarsgrenarna vore de inom ramen upptagna anslagen

för materielanskaffning otillräckliga och kunde icke hindra ett fortskridande

förfall. Vid marinen skedde visserligen någon modernisering genom ersätt-

ningsbyggnad och anskaffning av artillerimateriel, men — som kommittén

själv framhölle — avsevärda tilläggsanslag erfordrades redan under tioårs­

perioden, om den av kommittén föreslagna minskade flottan och det minskade

kustartilleriet skulle kunna upprätthållas i fortsättningen. För båda vapen­

slagen gällde, att anslagen varken medgåve fyllande av föreliggande brister

eller tillfredsställande materielomsättning. Vid armén medgåve ej kostnads­

ramen vare sig täckande av kvarstående brister i den föreslagna organisatio­

nen eller förnyelse av all materiel, som överskrede åldersstrecket under perio­

den, eller någon modernisering. Självfallet bleve det då icke heller möjligt

att upprätthålla arméns krigsorganisation efter tioårsperiodens utgång. Skulle

organisationen kunna bevaras och den tekniska utvecklingen följas, erfordra­

des stora tilläggsanslag redan under den aktuella perioden. Kommittén er­

kände också nödvändigheten av sådana kostnadsökningar men hade icke tagit

upp beloppen i sina beräkningar.

Det kunde visserligen hävdas — som kommittén också hade gjort — att

en fullständig omprövning av försvarsorganisationen kunde bli nödvändig

redan i tioårsperiodens mitt och att anskaffningarna måste begränsas i dagens

knapphetsläge. Men dessa omständigheter borde ej leda till att kostnaderna

för nödvändig materielanskaffning, enligt dagens premisser, icke redovisades

i beräkningarna. Tioårsplanen, som fått en vag form redan med hänsyn till

ovissheten på de militärpolitiska och militärtekniska områdena, bleve under

sådana omständigheter i mycket en fiktion, och planens ofullständighet med­

förde risk för att krigsorganisationen icke kunde stabiliseras. Behoven acku­

mulerades på relativt kort tid i sådan grad, att ett snabbt återhämtande av

det försummade äventyrades. Vid och strax efter tioårsperiodens slut till

komme mycket stora behov genom att den dyrbara materielgruppen strids­

vagnar samt många lätta fartyg fölle för åldersstrecket. Kostnaderna för en

oundgänglig förstärkning av försvaret efter en förfallsperiod måste bli mycket

betungande och, vad värre vore, det försummade hunne sannolikt icke tagas

igen.

Försvarsministern hade i ett uttalande i 1947 års statsverksproposition,

upprepat i propositionen innevarande år, framhållit, att materielanskaffningen

icke kunde inskränkas under en följd av år utan våda för effektiviteten och

att en avsevärd höjning av anslagen främst för armén och marinen vore ofrån­

komlig inom en nära framtid. I överbefälhavarens försvarsförslag ifrågasattes

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

105

visserligen, att materielanskaffningen tills vidare skulle hållas under vad som

erfordrades på längre sikt — utom beträffande flygplan och lätta fartyg —

men förslaget avsåge endast den allra närmaste tiden och upptoge over lag

betydligt högre siffror än dem försvarskommittén räknat med. Den av kom­

mittén tillämpade metoden, som innebure, att inskränkningarna föilangdes

på obestämd tid, vore icke användbar, om man ville uppfylla de krav pa för­

svaret, som även kommittén ställde.

Såsom förut antytts har överbefälhavaren beträffande kostnaderna under

tioårsperioden framhållit, att riksdagens direktiv till försvarskommittén blott

givit allmänna riktlinjer i ekonomiskt hänseende och därvid gjort kostnads­

minskningar genom justeringar i organisationsramen beroende av det utrikes­

politiska läget. Direktiven hade icke bundit kommittén vid någon bestämd kost­

nadsram. Beträffande finansministerns uttalande våren 1946 i ett utkast till

finansieringsplan på längre sikt, att man framdeles borde kunna räkna med eu

minskning av försvarsutgifterna till högst 700 miljoner kronor, hade försvars­

ministern betonat, att något direktiv därmed icke givits försvarskommittén.

Denna hade dock utmätt sin kostnadsram i anslutning dels till försvarsbud-

geten för innevarande finansår, dels till den av finansministern 1946 ifråga­

satta minskningen av försvarshuvudtiteln, som denne själv betecknat som

»godtyckliga antaganden».

Redan i förevarande sammanhang må nämnas, att överbefälhavaren i säi-

skild skrivelse den 19 februari 1948 föreslagit, att en fast fredsorganisation

för luftbevakningen skall inrättas och att i samband härmed all luftbevak­

ning skall koncentreras till flygvapnet. En närmare redogörelse för innebör­

den i detta förslag kommer att lämnas i det följande under rubriken Luft­

försvaret. Genomförandet av detta förslag skulle, enligt vad överbefälhavaren

framhållit, medföra vissa merkostnader i förhållande till försvarskommitténs

förslag. Dessa voro dock i stort sett oberoende av vilken försvarsgren luft

bevakningen tillhörde. Det bleve även nödvändigt att till flygvapnets kost­

nadsram överföra vissa medel för luftbevakningen, vilka dels nu vore upp­

tagna under armén och marinen, dels av försvarskommittén redovisats undei

för försvaret gemensamma ändamål. Beräknade merkostnader ävensom er­

forderlig överföring av medel till flygvapnet från övriga försvarsgrenar m. in.

framgå av tabellen å nästföljande sida. Kostnaderna för radarluftbevak-

ningen beröras ej, eftersom dessa redan av försvarskommittén upptagits i

flygvapnets kostnadsram.

Beträffande ett av försvarskommittén beräknat medelsbehov av 7 700 000

kronor för anordnande av centraler — delvis i bergrum — för den optiska luft­

bevakningen, av kommittén avsett att inrymmas i den för försvaret i dess hel­

het beräknade byggnadskvoten, har överbefälhavaren föreslagit, att härför

skulle för budgetåret 1948/49 upptagas ett anslag av 2 200 000 kronor.

Chefen för armén har anfört, att i kostnadsramen för armén måste inräknas

medel dels för att i materiellt hänseende vidmakthålla den nuvarande orga­

nisationen med nödvändiga moderniseringar samt för täckande av de mest

överhängande bristerna, dels ock för förbättring av luftvärnsmaterielen. Här

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Ända in å 1

Årskostnader rid genomlord

organisation (kr.) 1

För budgetåret

1948/49

erforderliga medel (kr.' 1

nya medel

överföring

av medel

nya medel

överföring

av medel

1. Nya utgiftsändamål .......................

739 000

499 000

'i.

Under armén och marinen nu re-

dovisade medel ....

835 000

285 000

3. Av försvarskommittén för gemen-

samma ändamål redovisade medel

600 000

1 800 000

Summa

739 000

1435 000

499 000

2 085 000

Att tillföra flygvapnets kostnadsram

2174 000

2 584 000

Härtill komma vissa medel till frivilliga försvarsorganisationer.

avsedd materielanskaffning — med undantag för luftvärnsmaterielen — borde

icke medföra några ökade anslagskrav utöver dem, som angivits i general­

major Backlunds och överste Bondes särskilda yttranden. Kostnaderna för

luftvärnets modernisering beräknades till 300 miljoner kronor att fördelas

över lämpligt antal år. Slutligen borde enligt arméchefen inräknas jämväl

kostnader för anskaffning av nya stridsmedel (raketvapen, robotprojektiler

etc.). Storleken härav kunde dock för närvarande icke beräknas.

Mai inledningen har ansett, att av försvarskommittén för marinen beräk­

nade medel icke medgåve täckande av de nödvändigaste behoven för att mari­

nen skall kunna lösa de uppgifter, som kommittén förutsätter. Särskilt i fråga

om ersättningsbyggnad av fartyg samt anskaffning av artilleri- och annan tek­

nisk materiel ävensom beträffande fartygens och materielens underhåll före-

låge behov av ökade anslag. Det vore även synnerligen angeläget att fylla

vissa brister i marinens lagerhållning av drivmedel. Enligt marinledningens

förslag borde anslagen till fartygsbyggnader, artillerimateriel m. m. för mari­

nen höjas med i genomsnitt omkring 42 miljoner kronor per år och underhålls-

anslagen med omkring 2 miljoner kronor per år. För anskaffning av driv­

medel borde under tioårsperioden avses tillhopa 10 miljoner kronor. De sam­

manlagda genomsnittliga årskostnaderna för marinen skulle enligt marinled­

ningens förslag uppgå till omkring 183 miljoner kronor eller ungefär 53 mil­

joner kronor mer än enligt försvarskommitténs förslag.

Beträffande de av kommittén beräknade grundavskrivningskostnaderna

ville marinledningen framhålla, att dessa syntes vara för låga för att det ange­

lägna utbyggandet av flottans basorganisation skulle kunna ske inom

rimlig tid.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att försvarskommittén räknat med att

den föreslagna kostnadsramen kunde behöva ökas för engångsanskaffningar

av materiel till armén och marinen. Kommitténs kostnadstablåer gå ve en fel­

aktig föreställning om flygvapnets andel i de totala försvarskostnaderna, efter­

som betydande materielanskaffningar för armén och marinen måste komma

till stånd efter några år, därest icke organisationen och personalkostnaderna

107

skulle nedskäras. Enligt chefens för flygvapnet uppfattning måste man i varje

på lång sikt framlagd plan för försvarets ordnande för var och en av för­

svarsgrenarna räkna med regelbundna årskvoter för förnyelse och moderni­

sering av all materiel. Endast om så skedde, kunde försvarskostnaderna i sin

helhet överblickas och organisationen givas en efter våra förhållanden god­

tagbar omfattning. Detta system syntes än mera nödvändigt i framtiden, då

av allt att döma samtliga försvarsgrenar bleve allt mera beroende av teknrskt

fullgod, modern materiel. Utvecklingen utomlands tydde också på att man

ej tillgodosåge personal och organisation på bekostnad av materielen. Föi-

svarskommitténs förslag beträffande kostnaderna för arméns och marinens

materielersättning kunde möjligen vara godtagbart, om det gällt ett koit provi­

sorium, under vilket den befintliga materielen vore relativt tillfredsställande.

Såsom*i annat sammanhang nämnts har chefen för flygvapnet framlagt eu

plan för en betydande förstärkning av flygvapnet, på längre sikt syftande till

att tillgodose det av chefen för flygvapnet beräknade minimibehovet av jakt-,

attack- och spaningsförband. Närmare redogörelse för förslagets innebörd hai

lämnats i det föregående. De årliga merkostnaderna i jämförelse med föi-

svarskommitténs förslag — beräknades på lång sikt uppgå till omkring 135

miljoner kronor. Härtill skulle övergångsvis komma vissa engångskostnadei.

Chefen för flygvapnet har emellertid — såsom i annat sammanhang närmare

utvecklats — begränsat sitt förslag angående utbyggnad av flygvapnet till

vad som bedömdes genomförbart under den närmaste femårsperioden. Mer­

kostnaderna — i förhållande till försvarskommitténs kostnadsram — for detta

mindre omfattande förslag fördelade sig på dels engångskostnader för upp­

sättning av de nya delarna av organisationen, dels årskostnader för att på

längre sikt vidmakthålla dessa delar ävensom de förband, som a\ försvais-

kommittén förutsatts bli indragna men av chefen för flygvapnet föreslagits

skola bibehållas. Engångskostnaderna beräknades uppgå till cirka 275 mil­

joner kronor, fördelade på de närmaste fem budgetåren. Årskostnaderna be­

räknades stiga från cirka 13 miljoner kronor under budgetår et 1949/50 till

cirka 53 miljoner kronor vid femårsperiodens slut och till omkring 77 miljoner

kronor vid fullt genomförd organisation. För de av chefen föi flygvapnet

framlagda kostnadsberäkningarna kommer närmare redogörelse att lämnas

under avsnittet Kostnadsberäkningar för flygvapnet.

Flygförvaltningen har framhållit, att den metod försvarskommittén till-

lämpat beträffande flygvapnet, nämligen att i årskostnadsramen inrymma

samtliga kostnader, syntes riktig. Detta hade emellertid haft till följd, att

den nedskärning av flygvapnets kostnadsram i förhållande till den nu gäl­

lande, som kommittén företagit, medfört en beskärning av flygvapnets freds-

organisation i motsvarande grad (indragning av två flottiljer). Det vore an­

märkningsvärt, att försvarskommittén vid avvägningen mellan organisations-

och materielkostnader tillämpat olika metoder för de olika försvarsgrenarna.

Under det att, såsom redan framhållits, för flygvapnets vidkommande full

balans bibehållits mellan organisation och materiel, vilket innebure, att kval i-

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

108

teten tillgodosetts på bekostnad av organisationens storlek, innebure kom­

mitténs förslag exempelvis beträffande armén ett bibehållande i stort sett av

landsorganisationen, vilket medfört, att inom den för armén tillmätta kost­

nadsramen mycket litet utrymme återstått för tillgodoseende av materiel-

behovet. Medelsbehoven för kontinuerlig omsättning av arméns materiel upp-

ginge sålunda enligt de beräkningar, som gjorts av överste Bonde, till 115

miljoner kronor årligen, under det att kommittéförslaget upptoge endast 29

miljoner kronor. Kommittén hade framhållit, att det för tillgodoseende av

arméns materielbehov kunde bli nödvändigt att redan under tioårsperioden

anvisa tilläggsanslag uppgående till relativt avsevärda belopp. Detta skulle

innebära en relativ minskning av flygvapnets andel i försvarskostnaderna,

vilket enligt flygförvaltningens mening måste föregås av en omprövning av

hela avvägningsfrågan.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har anfört, att ett bedömande

av försvarskommitténs ståndpunkt beträffande kostnaderna omöjliggjordes

genom att någon motivering icke lämnats för »kostnadsramen». Som motive­

ring kunde knappast räknas, att kommittén återgivit finansministerns utta­

lande om 700 miljoner kronor. Den hade däremot icke erinrat om att finans­

ministern uttryckligen angivit att siffran endast varit uppskattad. Tydligt

vore dock. att denna siffra kommit att bli av stor betydelse, då det gällt att

skapa största möjliga enighet om en kostnadsram. Värdet av denna enighet

skulle ingalunda förnekas, men det förminskades något genom vad som sades

i herr Hagbergs särskilda yttrande.

Militärbefälhavaren för II. militärområdet har anfört, att försvarskommit

tén såsom en av sina utgångspunkter uppsatt den kostnadsram, som i inne­

varande års budget tillmätts försvaret. Detta rimmade illa med departements­

chefens asikt om nödvändiga materielanskaffningsanslag inom de närmaste

åren, om riksförsvaret skulle motsvara de krav, som kunde ställas på det­

samma. Även när det gällde försvaret, måste utgifterna visserligen hållas

nere, men innan kostnadsramen bestämdes, borde en avvägning ha skett

mellan de olika huvudgrupperna av statsutgifter. Det syntes orimligt, att en

nation, som verkligen ville försvara sig, icke skulle för detta ändamål kunna av­

stå tillnärmelsevis så stora medel, som åtginge för folkpensioner och barnbidrag.

Militärbefälhavaren för 111. militärområdet har funnit det angeläget, att de

av försvarskommittén till 17 miljoner kronor beräknade kostnader, vilka icke

vore att anse såsom egentliga försvarsutgifter, överfördes till annan huvud­

titel. Likaså borde det föreslagna förhöjda penningbidraget, vilket tillkom­

mit av sociala skäl, samt kostnaderna för de värnpliktigas fria resor belasta

annan huvudtitel än försvarets.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har anfört, att försvarskom­

mittén skjutit materielanslagsfrågorna på framtiden trots att storleken av

dessa kostnader i allt väsentligt redan nu kunde förutses. Detta undvikande

att taga ställning till kostnaderna för behov, som kommittén kommit fram till

och bedömt såsom oundgängliga, gjorde ett mycket egenartat intryck. Det

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

109

syntes vara alltför sangviniskt att räkna med att förnyelsen av viktiga mate-

rielgrupper skulle bygga på ett i framtiden eventuellt beviljat tilläggsanslag.

Det hade varit bättre, om ett visst årsanslag hade beräknats ingå i de olika

årskvoterna.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har funnit anmärkningsvärt, att

de engångsanslag, som av försvarskommittén själv uppgivits erforderliga, icke

medtagits i kostnadsberäkningarna utan ställts på framtiden. Detta vore

ologiskt och förhållandet bidroge till den oklarhet, som präglade betänkandet.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har anfört, att det tydligt hä\

dats av chefen för försvarsdepartementet, att siffran 700 miljoner kionoi en­

dast utgjorde en arbetshypotes men icke något direktiv till försvarskommit­

tén. Trots detta uttalande hade kommittén utgått från denna hypotes, var­

vid den dock angivit, att den förutsatt en lugn utveckling av den utrikespoli­

tiska situationen. Den verkliga utvecklingen hade tyvärr jävat detta och däi-

med hade också grunden för kostnadsramen remnat. Den organisation, som

militärbefälhavaren ansåge nödvändig, hade därför icke kunnat inrymmas

inom kommitténs kostnadsram.

Arméförvaltningen har rörande de av kommittén beräknade årskostnaderna

för omsättning av materiel och ammunition framhållit, att beräkningai giun-

dade på uppskattade livslängder måste vara behäftade med viss osäkerhet. En

förutsättning för att materielens livslängd icke onödigtvis förkortades och

omsättningskostnaderna därigenom ökades vore, att tillräckliga medel föi

underhåll anvisades. Arméförvaltningen instämde i kommitténs uttalande, att

effekten av den inom kostnadsramen möjliga moderniseringen av materiel

måste bli ringa. Det vore beklagligt, att brister i fråga om materielen ej kun­

nat täckas. I kritiska lägen vore det svårt att anskaffa sådan materiel. Den

materiel, med vilken armén skulle gå i fält, måste finnas redan i fred. Föl­

en rationell materielanskaffning vore det nödvändigt, att årskvoter anvisades.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att avsaknad av en plan för mate-

rielanskaffningen i dess helhet komme att för förvaltningsmyndigheterna med­

föra ett betungande ansvar. Dessa hade att, med utgångspunkt från rådande

förhållanden och med samtidigt tillgodoseende av att den beräknade kost­

nadsramen ej sprängdes, i behörig tid framlägga förslag till erforderliga mate

rielanskaffningar. Av kommittén föreslagna grunder för beräkning av perso­

nalkostnaderna syntes ge ett godtagbart genomsnittsvärde för tioårsperioden.

Ämbetsverket delade överbefälhavarens uppfattning om avräkning från för

svarskostnaderna av inkomsterna för sjökarteverket och garnisonssjukhusen

samt en del kostnader, som ej vore att hänföra till egentliga försvarskostna-

der. Särskild undersökning härom syntes påkallad. Redan i årets statsverks-

proposition hade detta genomförts beträffande garnisonssjukhusen.

Civilförvaltningen har vidare beklagat, att kommittén ej företagit en mera

ingående granskning av personalbehov samt personalens anställningsform och

lönegradsplacering.

Krigsmaterielverket har ifrågasatt, om det vore försvarligt att hålla en

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

no

militär fredsorganisation för en årlig kostnad av 810 miljoner kronor, vilken i

händelse av ett skärpt läge ej kunde på grund av bristerna i materielavse-

ende övergå till en slagkraftig krigsorganisation. Betydande materielanskaff-

ningar sattes på framtiden, innebärande forcerad materielanskaffning i ett

skärpt läge. En sådan utveckling vore ej önskvärd.

Styreisen för sjökarteverket har motsatt sig förslaget om utbrytande av

sjökarteverket ur fjärde huvudtiteln. En dylik åtgärd skulle nämligen inne­

bära svårigheter för verket vid rekrytering av personal för sjömätningsexpedi-

tionerna.

Statskontoret har framhållit, att de besparingar, som åstadkommas genom

att ej beräkna medel för erforderlig förnyelse av materielutrustningen, måste

anses fiktiva. Ämbetsverket ifrågasatte lämpligheten av att binda sig för en

tioårsplan av så kostnadskrävande natur.

Riksräkenskapsverket har framhållit, att försvarskommittén vid sina beräk­

ningar av materielbehovet räknat med de materieltillgångar, som skulle fin­

nas efter det att samtliga till och med den 30 juni 1948 anvisade medel — även

till den del de ännu icke vore disponerade — omsatts i materiel. Från denna

utgångspunkt har kommittén räknat med brister å sammanlagt 208 miljoner

kronor, för vilkas täckande skulle erfordras engångsanslag om 112 miljoner

kronor utöver den av kommittén föreslagna kostnadsramen. Jämväl för an­

skaffning av viss luftvämsmateriel och nya vapen skulle erfordras engångs­

anslag, vadan kommittén icke kunnat åstadkomma någon framtidslösning av

arméns materielfråga.

Ämbetsverket har vidare framhållit, att å de hittills anvisade anslag, vilka

av försvarskommittén inräknats i materieltillgångarna såsom omsatta i mate­

riel, den 30 juni 1947 kvarstått icke utnyttjade behållningar å tillhopa 895

miljoner kronor, vilket belopp under innevarande budgetår kunde beräknas

stiga till över 900 miljoner kronor. Om dessa utbetalades under den kom

mande tioårsperioden, vilket syntes vara en förutsättning för att kommitténs

beräkningar skulle anses hållbara och om förenämnda brister skulle täckas,

ökades årskostnaderna under samma period med i genomsnitt 100 å 120 mil­

joner kronor till 910 å 930 miljoner kronor.

Vid en jämförelse mellan dessa siffror och den faktiska respektive beräk­

nade belastningen under budgetåren 1945/46—1948/49 framginge, att den re­

duktion av försvaret, som av kommittén förordats, icke ledde fram till lägre

kostnader för försvaret än som — frånsett beredskapskostnader — faktiskt

tidigare utgått, varvid dock borde beaktas den stegring av försvarskostnaderna,

som voro att återföra på höjda löner och målerielpriser.

Genom de långa leveranstiderna för krigsmateriel hade å reservationsan­

slagen för materielanskaffning uppstått oproportionerlig reservationsökning

under fjärde huvudtiteln. För utnyttjande av dessa reservationer erforder­

liga likvida medel funnes icke disponibla. Överskott i driftbudgeten och

kassamässiga behållningar hade bundits för täckande av andra utgifter och

genom likvidering av vissa statslån, varför nya medel måste anskaffas för ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

in

nyttjande av nyss angivna reservationer. I verkligheten betydde detta, att

summan av de brister, som enligt kommittén nu skulle föreligga i materiel-

tillgångar, borde ökas med summan av de under fjärde huvudtiteln redo­

visade reservationerna. Vid genomförande av kommitténs förslag erfordrades

därför under den kommande tioårsperioden för finansiering av fjärde huvud­

titeln minst 1 000 miljoner kronor utöver den i betänkandet angivna kostnads­

ramen.

Vid bedömandet av frågan om användningen av behållningar å gamla re­

servationsanslag borde hänsyn tagas även till den konkurrens, som uppkomme

mellan å ena sidan kraven på fullföljande av gamla anskaffningsprogram och

å andra sidan kraven på anskaffning av modernare materiel. En omprövning

av programmet för materielanskaffning syntes därför motiverad.

Enligt riksräkenskapsverkets mening saknades förutsättningar för ett

genomförande av kommittéförslaget, om ej i budgeten beräknades tillräckliga

inkomster antingen för reservationsanslagens utgifter eller ock, därest dessa

anslag indroges och ersattes med nya anslag, för täckning av den ökade kost­

nadsramen.

Ämbetsverket bär i princip anslutit sig till kommitténs uppfattning, att

genom försäljning av örlogsbasens nuvarande områden i Stockholm inflytande

medel skulle få utnyttjas för bestridande av de med örlogsbasens förflyttning

förenade kostnaderna.

Verket har även förordat, att särskild anslagsserie upplades för kustartille­

riet. I redovisningshänseende skulle detta innebära påtagliga fördelar.

Verket har slutligen påtalat de redovisningsmässiga olägenheter, som vore

förbundna med uppdelning av vissa för försvaret gemensamma kostnader å

de olika försvarsgrenarna. Hit hörde t. ex. kostnaderna för sjukvård, familje­

bidrag m. in. Om i stället dessa anslag redovisades i grupper för de försvars­

grenar eller förvaltningar, som ansvarade för anslagen, och samtidigt en håll­

bar statistisk sammanställning kunde åstadkommas över de faktiska kostna­

derna för armén, flottan, kustartilleriet och flygvapnet, skulle en bättre bild

av de verkliga försvarskostnaderna erhållas. Verket förutsatte, att med lös­

ningen av dessa frågor skulle anstå, till dess 1946 års militära förvaltnings-

utrednings betänkande förelåge.

Statens lönenämnd har ansett, att vid beräkning av personalkostnaderna

för beställningshavare i Ma 9 bort räknas med 28 löneklassen i stället för

26 löneklassen.

Kommerskollegium har erinrat, att kommittén icke räknat med anslag för

så betydelsefulla varor för krigsmaktens försörjning som t. ex. driv- och smörj­

medel. Det förefölle kollegium nödvändigt att planera för anskaffning av sär­

skilda militärförråd av dylika varor; om valutabristen eller andra importsvå­

righeter för närvarande reste hinder för anskaffning, syntes det angeläget, att

extra ordinära åtgärder toges under övervägande för tillgodoseende av detta

viktiga behov.

Riksnänmden för ekonomisk försvarsberedskap har ansett, att de medel,

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

112

som erfordrades för en fortlöpande materielanskaffning men som av kommit­

tén icke inrymts i kostnadsramen, bort inräknas i densamma. Möjligheterna

att vid ett skärpt läge stärka beredskapen genom forcerad materielanskaffning

finge ej överskattas. I nuvarande läge vore det önskvärt att ej belasta indu­

strien med krigsmaterielproduktion. Ingen säkerhet funnes för att läget skulle

förbättras under flera år. Importutsikterna vore svårbedömbara. Därför

syntes det ovisst, om det skulle vara möjligt att under en kortare period i

industriproduktionen inrymma en upprustning av den omfattning, som skulle

erfordras för att 1958 års krigsorganisation skulle kunna uppehållas i verk­

ligheten. Omfattande engångsanskaffningar toge lång tid, varför det vore

bättre med en kontinuerlig ersättningsproduktion och import av råvaror.

Detta uteslöte ej, att man kunde tvingas till förskjutningar i programmet pa

grund av den tekniska utvecklingen. Organisationen måste nödvändigtvis bli

funktionsduglig i krig. Eljest vore det ej motiverat att nedlägga de avsevärda

belopp, som i kommittéförslaget avsåges.

Överståthällarämbetet har framhållit, att kommittén vid angivande av olika

kostnadsramar bort beakta den återverkan på landets nationalinkomst, som

den större eller längre övningstiden utövade. Den slutliga avvägningen mellan

övningstid och materielanskaffning kunde ha påverkats härav. Det syntes

även kunna sättas i fråga, om icke avvägningen mellan fältarmén, å ena sidan,

och det mera materielkrävande flyget och marinen, å andra sidan, blivit en

annan, om i försvarsbudgeten såsom omkostnad inräknats den genom vapen­

övningarna förlorade arbetskraften.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har funnit angeläget att kraftigt

framhålla, att tjänsteförteckningsrevisionen borde planenligt fortsättas utan

hänsynstagande till att den av kommittén framlagda kostnadskalkylen här­

igenom skulle komma att överskridas. Förbundet har även påyrkat, att frågan

om ordinariesättningen för den civila personalen inom försvaret snarast skulle

bringas till en lösning.

Civilförvaltningens personalförbund har ansett det vara en brist i förslaget,

att kommittén ej tagit upp frågor om förbättrade löneställningar åt personal

vid försvaret.

Tjänstemännens centralorganisation har uttalat, att fullföljandet av tjänste-

förteckningsrevisionen vore ett oeftergivligt krav från personalens sida,

vars tillgodoseende icke finge bli beroende av den av kommittén förordade

kostnadsramen. Jämkningar i löneställningarna borde alltfort ske efter för­

handlingar med organisationerna. Avvägning mellan ordinarie och icke-ordi-

narie tjänster för den civila personalen borde snarast äga rum.

IV.

Departementschefen.

Den nu gällande försvarsorganisationen grundar sig i stort sett på 1942

års plan för den fortsatta utbyggnaden av landets försvarskrafter under en

femårsperiod omfattande budgetåren 1942/43—1946/47. Planen innebar väsent­

liga utökningar och ändringar i försvarets organisation, en omläggning i prin­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

cipiellt viktiga hänseenden av försvarets ledning samt materielanskaffning i

betydande omfattning.

Det ligger i sakens natur, att 1942 års plan måste utgå från en kvalitativ

standard i stort sett jämförlig med den de stridande styrkorna hade i början

av kriget. Upprustningen inom ramen för denna plan — som innebar icke

blott att den dittills befintliga krigsmakten försågs med erforderlig utrustning

utan även att utrustning skulle anskaffas för en omfattande utbyggnad av

densamma — medgav, såvitt armén och marinen angår, i stort sett icke att

samtidigt och successivt anpassa produktionen efter krigsårens tekniska ut­

veckling. För flygvapnets del förelågo härvidlag gynnsammare förutsättningar.

Även om vårt försvar således i materiellt hänseende icke kunnat hålla jämna

steg med utvecklingen i de krigförande länderna, kan det dock ej vara tal om

något stillastående. I korthet må här erinras om några drag i det modernise-

ringsarbete, som nedlagts på vårt försvar i syfte att höja detta över den stan­

dard, från vilken 1942 års försvarsplan utgick.

Såväl under andra världskriget som efter dess slut har en omfattande forsk­

nings- och försöksverksamhet pågått inom försvaret. I anslutning härtill har

med sådan verksamhet sysselsatt personal i viss utsträckning kunnat bedriva

studier utomlands. I syfte att samordna den tidigare på många händer

splittrade naturvetenskapligt-tekniska forskningsverksamheten för militära

ändamål beslöt 1944 års riksdag att inrätta en försvarets forskningsanstalt.

Då en allmän mening rått, att man ej borde föregripa blivande resultat av

den på krigserfarenheterna grundade forskningen, har den hittills bedrivna

forsknings- och försöksverksamheten endast i begränsad utsträckning kunnat

omsättas i praktiskt användbara stridsmedel. I viss omfattning har dock

så kunnat ske.

För arméns vidkommande har den kvalitativa standarden kunnat något för­

bättras genom uppsättande av medeltunga pansarvärnskompanier och ett an­

tal stormartilleribatterier. Även i vissa andra avseenden har anskaffning

kunnat ske för att följa krigsteknikens utveckling. Sålunda har påbörjats an­

skaffning av radar, modern radiomateriel, närpansarvärn med riktad spräng-

verkan och rekylfria infanterikanoner. Inköp av terrängmotorfordon har

vidare ägt rum efter krigsslutet. Dessutom är upphandling av lätt och tung

bromateriel beslutad och delvis påbörjad. Betydande behov föreligga emeller­

tid att modernisera arméstridskrafterna i fråga om eldkraft, terrängframkom­

lighet, sambandsmedel och rörlighet. Luftvärnet behöver kvalitativt förbätt­

ras. Materielanskaffningen efter kriget har delvis kunnat avse en begyn­

nande modernisering i dessa avseenden, ehuru anskaffningen av besparings­

skäl och på grund av industriella svårigheter måst ske i starkt begränsad om­

fattning.

För flottans del har tillkomsten av de nya kryssarna medfört en förstärk­

ning av utomordentligt stor betydelse. En modernisering av ett flertal av flot­

tans fartyg i enlighet med erfarenheter från kriget har påbörjats. Modernise-

ringsarbetena avse främst vapen och hjälpmedel, bland vilka särskilt må näm-

⁸—404 ⁴»

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Kr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

113

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

nas radar. Genom tillkomsten av radar m. in. kan stridslednings- och eldled-

ningstjänsten på ett betydelsefullt sätt effektiviseras. Även modern telemate-

riel av andra typer har anskaffats. En förhållandevis omfattande försöksverk­

samhet i syfte att få fram nya eller förbättrade fartygskonstruktioner, maski­

ner, vapen, ammunition och hjälpmedel pågår och har i vissa fall fortskridit

så långt att anskaffning kunnat påbörjas. Flottans basorganisation har med

stöd av bland annat beredskapserfarenheter undergått en viss utbyggnad ut­

över vad som 1942 avsågs.

Även för kustartilleriets del pågå försök med och i vissa fall, t. ex. i fråga

om radar, anskaffning av ny materiel. Genom inköp av specialmotorfordon

ha de rörliga sjöfrontsbatteriernas rörlighet och terrängframkomlighet kunnat

ökas.

I fråga om flygstridskrafterna innebar redan 1942 års försvarsbeslut en be­

tydande förstärkning och modernisering, och efter denna tidpunkt har en

intensiv verksamhet pågått i syfte att genomföra den beslutade utbyggnaden.

Erfarenheter och teknisk utveckling efter 1942 ha härutöver föranlett såväl

ytterligare förstärkning av flygvapnet som successiva åtgärder för att an­

passa organisation och materiel efter den -snabba utvecklingen. Genom 1943

års riksdagsbeslut tillkom sålunda en ny väderleksorganisation vid flygvap­

net. 1944 års riksdag beslöt uppsättande av en jaktflottilj utöver försvarsbe­

slutet. För att anpassa personalorganisationen efter flygmaterielens utveck­

ling beslöto 1946 och 1947 års riksdagar betydande omläggningar i fråga om

den flygande och den tekniska personalen. 1947 års riksdag har även be­

slutat en förskjutning från attack- och spaningsförband till jaktförband. En

successiv övergång från kolvmotordrivna till reaktionsdrivna flygplan in­

leddes redan våren 1946 och förbättrad vapen- och övrig utrustning — bland

annat raketer och radar — har börjat införas. Modernisering av flygfälten

pågår.

Det uppdrag, som lämnades 1945 års försvarskommitté, avsåg att kommit­

tén skulle verkställa utredning rörande försvarets organisation efter utgången

av budgetåret 1946/47 samt framlägga de förslag, som kunde föranledas av

utredningen. Innebörden av det förslag, som kommittén utarbetat, är i kort­

het, att man med utgångspunkt från nuvarande försvarsorganisation och med

utnyttjande av nu förefintlig materiel skall under loppet av en tioårsperiod

successivt övergå till en annan avvägning mellan försvarsgrenarna. Denna

ändrade avvägning karakteriseras främst av att marinens kostnadsram under

den närmaste tioårsperioden skulle avsevärt nedgå, medan såväl arméns som

flygvapnets kostnadsramar skulle ökas i förhållande till motsvarande medels-

anvisningar för innevarande budgetår. Härvid är att märka, att flygvapnets

organisation ännu ej är fullt utbyggd. Medelkostnaden för hela försvaret

skulle per budgetår under tioårsperioden uppgå till cirka 810 miljoner kronor,

inberäknat 10 miljoner kronor i grundavskrivningskostnader. I nyssnämnda

summabelopp har dock ej inräknats medelsbehovet för att förnya luftvärns-

pjäser och viss annan luftvämsmateriel för armén samt för att täcka vissa.

115

brister i fråga om materielutrustningen särskilt vid armén och marinen. För

sådana ändamål liksom för modernisering av materielen och för vidmakthål­

lande av organisationen efter periodens slut skulle särskilda medelsanvis­

ningar bli erforderliga redan under perioden. Kommitténs förslag innebär

bland annat, förutom en begränsning av marinen, jämväl förbandsindragningar

vid såväl armén som flygvapnet.

Även om försvarskommitténs ledamöter samlats i en principiellt positiv

inställning till försvarsfrågan och flertalet av dess ledamöter förenat sig om

kostnadsramen, företer kommitténs betänkande dock såtillvida en bild av

splittring som åtta av de i beslutet deltagande tio ledamöterna och alla kom­

mitténs militära sakkunniga avgivit särskilda yttranden beträffande olika i

betänkandet behandlade frågor.

Den kritik, som riktats mot försvarskommitténs förslag, torde kunna i kort­

het sammanfattas sålunda.

Det har framhållits, att varje försvagning av vår krigsmakt i nuvarande

läge måste anses betänklig och att kommitténs förhoppning, att en smidig

anpassning av organisationen skulle kunna ske efter de krav ett skärpt läge

kunde ställa, vittnade om önsketänkande. Å andra sidan har möjligheten att

göra vissa tillfälliga inskränkningar i försvarets resurser icke genomgående

avvisats. En annan synpunkt, som anlagts på förslaget, är att — med hänsyn

till såväl utrikesläget som den pågående utvecklingen på krigsteknikens om­

råde — en tioårsplan eller över huvud taget en fast och allmän plan för för­

svarets utformning på längre sikt icke nu borde uppgöras. Genomgripande

organisationsändringar borde således icke nu beslutas utan arbetet tills vidare

inriktas på successiva och partiella reformer på grundval av vårt nuvarande

försvar. En ytterligare erinran mot förslaget är, att kommittén på längre sikt

icke i tillräcklig utsträckning tillgodosett materielbehoven, vilket småningom

skulle leda till en »urholkning» av försvarsorganisationen. I fråga om sättet

att återvinna balansen mellan materielkostnader och organisationskostnader

ha olika vägar anvisats. Å ena sidan har påyrkats en höjning av materielan-

slagen, å andra sidan har det ansetts önskvärt att genom sammanpressning av

organisationen frigöra medel för att tillgodose materielbehoven. Det har där­

jämte gjorts gällande, att utvecklingen på krigsteknikens område och krigs­

erfarenheterna icke tillräckligt beaktats. Mot förslaget har vidare anmärkts,

att det uppvisade väsentliga avvikelser från de i direktiven för kommittén

uppställda kraven på effektiv och modern utrustning, god utbildning av alla

vapenföra samt hög krigsberedskap. Kommittén förmenas sålunda ha gått för

långt i sina besparingssträvanden och förbisett, att vad som vunnes i pengar

vore ringa i förhållande till vad som förlorades i försvarskraft, eller, med andra

ord, att försvarets effektivitet i hög grad berodde just på det som tillskötes

till de ofrånkomliga bottenkostnaderna. Från flera håll har det betecknats

som en brist, att kommittén icke närmare granskat det ekonomiska underlaget

för försvarskostnaderna och icke heller gjort en avvägning mellan militära

kostnader och andra behov. I särskilda delar har kommitténs förslag i stor

Kungl. May.ts proposition nr 20ti

116

utsträckning vunnit anslutning från hörda myndigheter och sammanslutningar.

Av en del myndigheter har uttalats, att vissa av kommittén föreslagna föränd­

ringar vore att hälsa med tillfredsställelse eller till och med av den art, att de

kunde och borde vidtagas snarast möjligt.

För egen del finner jag det ligga i öppen dag, att frågan om den svenska

krigsmaktens omfattning, organisation och utrustning i främsta rummet måste

bedömas med utgångspunkt från utvecklingen på militärpolitikens och krigs-

teknikens områden. Lika uppenbart är, att man icke kan bortse från de eko­

nomiska synpunkterna och att dessa i tider av fredlig utveckling påkalla ökat

beaktande. Innan jag framlägger förslag beträffande försvarsorganisationen,

vill jag något ingå på den strategiska bakgrunden.

Vad till en början angår det militär politiska läget har försvarskommittén

i sitt betänkande i huvudsak återgivit eu av överbefälhavaren till kommittén

lämnad redogörelse, till vilken kommittén knutit vissa reflexioner. Den bild

av utrikesläget, som betänkandet sålunda ger, har i vissa av remissyttrandena

ytterligare kompletterats och förts fram till en senare tidpunkt.

Erinras må, att försvarskommittén — ehuru den icke tilltrott sig att förut­

säga utvecklingen på det utrikespolitiska området —- vid utformandet av sitt

förslag utgått från den förutsättningen, att rådande motsättningar icke skulle

leda till öppen konflikt och att, trots dagens läge, återuppbyggnadsarbetet i

de krigshärjade länderna skulle kunna bidraga till att utjämna motsätt­

ningarna samt att härigenom väg skulle banas för en fredsperiod av icke allt­

för obetydlig längd. Å andra sidan har kommittén förklarat sig icke kunna

bortse från möjligheten av en stormaktskonflikt, i vilken även vårt land på

grund av sitt geografiska läge kunde riskera att bli indraget. Vidare har kom­

mittén förutsatt, att en skärpning av läget skulle kunna föranleda en anpass­

ning av organisationen efter de ändrade förhållandena.

Efter kommittéarbetets slut har en ytterligare skärpning av motsätt­

ningarna mellan de ledande stormakterna inträtt. Den senaste tidens hän­

delser utgöra led i en sedan länge pågående utveckling med alltmera utpräg­

lade tendenser till blockbildning. Denna utveckling har — såsom utrikes­

ministern redan den 4 februari 1948 i en till riksdagen lämnad redogörelse

konstaterat — betytt en väsentlig försämring av den politiska atmosfären i

världen och försvårat samarbetet inom Förenta Nationerna.

Det rådande utrikespolitiska läget har i olika länder utlöst åtgärder för att

stärka försvarsanstalterna. Samtidigt bedrives arbetet på militärteknikens

fortsatta utveckling med stor intensitet och betydande ekonomiska insatser.

Det är sålunda mot en mörkare bakgrund vår försvarsfråga nu avtecknar sig.

Förhoppningarna om en snabb och avgörande vändning mot trygga och stabila

förhållanden ha icke infriats och på många håll bedömas framtidsutsikterna

med pessimism. Den tilltagande osäkerheten bör dock icke uppfattas som om en

allmän konflikt vore förestående. Starka faktorer av såväl positiv som negativ

art verka alltjämt i fredsfrämjande riktning. Uppenbart är dock, att redan

försämringen i det internationella läget gör det nödvändigt att i tid sörja för

en sådan förstärkning av försvaret, att vårt land med tillförsikt kan möta de

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

117

påfrestningar en allmän konflikt skulle medföra. Därutöver är det av allra

största betydelse att under ett kritiskt läge vår utrikespolitik kan stödja sig

på ett militärt försvar av sådan styrka att det ger respekt för Sveriges vilja att

hävda sin självständighet och sin frihet.

I utrikesministerns förenämnda deklaration i riksdagen angavs som rege­

ringens övertygelse, att en överväldigande majoritet av det svenska folket

icke önskar ansluta sig till något stormaktsblock vare sig genom ett uttryck­

ligt alliansfördrag eller genom ett tyst samförstånd om ett gemensamt upp­

trädande i händelse av en konflikt. En sådan ståndpunkt påverkar givetvis

försvarets utformning. Den innebär sålunda ett avståndstagande från tanken,

att det militära försvarets utbyggande till den styrka som annars vore möjlig

till någon del borde underlåtas utifrån förutsättningen att i händelse av ett

krig vårt land skulle räkna med att erhålla en eller flera bundsförvanter, som

vore villiga att komplettera stridskrafterna i de delar, där »luckor» avsikt­

ligt lämnats öppna. Ett sådant försvarssystem är icke förenligt med en natio­

nell självständighetspolitik utan skulle leda till ett starkt beroende av andra

länder och nödvändigheten av ett ställningstagande på tidigt stadium i form

av en allians i mer eller mindre förtäckt form.

Stora svårigheter erbjuda sig vid bedömandet av frågan, under vilka strate­

giska betingelser en omfattande krigisk konflikt skulle komma att utspelas.

Det finnes dock grund för antagandet, att mindre länder, vilka icke ha ett för

någon av de möjliga motståndarna i en konflikt synnerligen vitalt strategiskt

läge och vilka äro beslutna att föra en av ett respektingivande militärt försvar

understödd självständighetspolitik, icke sakna utsikter att hålla sig utanför

kriget. Som grundförutsättningar måste då uppställas, att denna självständig­

hetspolitik uppbäres av en stark och beslutsam folkmening och att de militära

försvarsmedlen äro allsidigt utbyggda och av tillbörlig styrka.

Sedd i denna belysning ter sig svensk försvarspolitik mer än någonsin som

ett odelbart helt, varvid den inre stabiliteten och fastheten i folkviljan äro

element av lika stor betydelse som ett militärt försvar, vilket i sin tur måste

utbyggas genom ett väl planerat civilt försvar. Vid utformningen av försvars­

anstalterna måste ständigt beaktas, att en överdimensionering kan medföra

sociala och ekonomiska verkningar, som kunna rubba den inre samlingen och

försvaga den nationella grund, varpå försvaret i dess helhet vilar. Med hän­

syn härtill är det av utomordentligt värde, att enighet inom försvarskommit-

tén i stort sett uppnåtts beträffande försvarets kostnadsram mellan represen­

tanter för flertalet av de parlamentariska partierna i vårt land. Även om en

planering för en lång följd av år nu icke synes möjlig och den internationella

utvecklingen torde föranleda vissa kostnadskrävande åtgärder i syfte att

stärka vår beredskap exempelvis i fråga om materielanskaffning, är det ange­

läget, att denna enighet om möjligt bevaras.

Med angivna utgångspunkter är målsättningen för försvaret redan utstakad.

Ett svenskt försvar måste vara i stånd att ge uttryck åt folkets levande för­

svarsvilja. Varje vapenför svensk, som icke bindes av andra för riksförsvaret

viktiga uppgifter, bör sättas i stånd att i ena eller andra formen militärt del­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

118

taga i kampen för landets självständighet. Krigsmakten i dess helhet bör vara

så utbyggd att den förmår ge största möjliga eftertryck åt vårt folks vilja att

bevara landets handlingsfrihet och avvisa varje kränkning av dess integritet.

Försvarskrafterna böra, som försvarskommittén framhållit, utformas så att

en angripare i det längsta hindras få fast fot på svensk mark och att ingen del

av landet behöver uppgivas utan segt motstånd i olika former. Yidare bör

krigsmakten vara skickad att möta överrumplingsförsök, utförda med den

moderna invasionsteknikens resurser. Med den här skisserade målsättningen

måste försvaret vara allsidigt sammansatt. I stort sett torde därför det nu

förestående arbetet böra syfta till att på grundvalen av nuvarande organisa­

tion och med utnyttjande av alla möjligheter till förenklingar och kostnads­

begränsningar med ledning av världskrigets erfarenheter och forskningens

senaste rön göra en översyn av försvarsanstalternas ändamålsenlighet och

hållfasthet mot ett modernt krigs påfrestningar.

I fråga om krigsteJcnikens utveckling och det nutida kriget synas mig er­

farenheterna från andra världskriget ägnade att särskilt framhäva luftkrig­

föringens betydelse. Såsom försvarskommittén framhållit har i synnerhet

denna form av krigföring genom sin inriktning icke blott mot fasta försvars­

anstalter och rörliga stridskrafter utan även mot civilbefolkning, försörjning

och kommunikationer givit kriget dess totala karaktär och därför ställt sär­

skilda anspråk på luftförsvar och civilförsvar. Nya perspektiv ha härvid

öppnats genom tillkomsten av atombomben och robotvapnen samt genom möj­

ligheten att överraskande luftlandsätta stora styrkor. Även på en mångfald

andra områden har den tekniska utvecklingen — såsom framgår av den i det

föregående lämnade redogörelsen —■ avsatt betydelsefulla resultat. I åtskil­

liga hänseenden råder dock alltjämt stor ovisshet, och vissa av andra världs­

krigets nya stridsmedel torde ännu knappast ha kommit långt över försöks­

stadiet. Även om, såsom jag redan i det föregående har antytt, förutsättningar

sålunda alltjämt icke äro för handen för att ersätta vårt försvar med strids­

krafter av helt ny struktur och sammansättning, håller jag dock före, att det

är nödvändigt att redan nu draga vissa konsekvenser av utvecklingen på luft­

krigföringens område. I första hand bör härvid övervägas en förstärkning av

luftförsvaret, främst jaktflyget. I förgrunden träder vidare frågan, huruvida

arméns organisation är anpassad efter det nutida krigets och särskilt luft-

krigföringens skärpta krav. För flottans del är spörsmålet om skydd för far­

tygen mot luftanfall ett problem av stor vikt.

Det är med nu angivna utgångspunkter jag går att fatta ståndpunkt till

försvarskommitténs förslag. Då detta förslag förelåg först i december 1947,

har det redan med hänsyn till den knappa tiden icke varit mig möjligt att

till 1948 års riksdag utarbeta ett förslag om en fullständig försvarsplan för

en följd av år. Särskilt frågan om värnpliktskontingentens storlek och där­

med sammanhängande spörsmål om krigsorganisationens omfattning äro för

övrigt av den art, att ytterligare överväganden äro påkallade. Härtill bidrager

även, att den uppfattningen — företrädd bland annat av ett flertal kommitté-

ledamöter — alltmera stadgats, att vår arméorganisation behöver omläggas i

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

119

flera väsentliga avseenden. Den skärpning av läget, som inträtt, manar vidare

till försiktighet i fråga om organisationsändringar, som skulle innebära en

försvagning av vårt nuvarande försvar.

De förslag jag nu går att framlägga äro sålunda icke att fatta så­

som förslag till en ny försvarsordning eller försvarsplan i vedertagen be­

märkelse. Jag har emellertid funnit mig böra angiva min syn på de huvud­

frågor, som nu äro särskilt aktuella för vårt försvar, och framlägga de för­

slag som därav föranledas eller, i sådana fall då tillräckligt fasta hållpunkter

för ett slutligt bedömande saknas, vissa riktlinjer för det fortsatta utrednings­

arbetet. Härtill ansluter sig en serie förslag — till stor del grundade på

försvarskommitténs — rörande särskilda delar av försvarsorganisationen, vilka

förslag vid remissbehandlingen i huvudsak tillstyrkts eller eljest föreligga i

så utrett skick, att ett ställningstagande nu varit möjligt och lämpligt. De

huvudfrågor, som här böra närmare granskas, äro i korthet följande.

1942 års organisation av flygvapnet byggde på erfarenheter från de båda

första krigsåren. Erfarenheterna från de senare krigsåren och utvecklings­

tendenserna efter kriget ha ytterligare framhävt flygstridskrafternas betydelse

för vårt försvar. Flertalet ledamöter och sakkunniga inom försvarskommittén

och ett stort antal såväl militära som civila remissmyndigheter ha i olika av­

seenden anfört betänkligheter mot av kommittén föreslagna inskränkningar i

nuvarande flygvapenorganisation och i åtskilliga fall ha förslag till förstärk­

ning av denna organisation framlagts. Även jag är av den uppfattningen,

att det i vårt försvar måste ingå ett slagkraftigt och efter försvarsorganisatio­

nen i övrigt väl avpassat flygvapen. Jag kan därför ej biträda försvarskom­

mitténs förslag att reducera flygstridskrafterna utan finner i stället nödvän­

digt att föreslå en förstärkning av dem. Härtill återkommer jag i det följande

i samband med behandlingen av de olika flygslagen.

Krigserfarenheterna visa, att ohämmade luftangrepp mot befolkning, för­

sörjning, kommunikationer, civila och militära ledningscentra samt mot strids­

krafterna undergräva folkets motstånds vil ja och avsevärt begränsa krigsmak­

tens verkningsmöjligheter. Överraskande luftangrepp i stor skala i ett krigs

inledningsskede kunna dessutom — om de ej mötas av ett betryggande luft­

försvar — försvåra eller hindra civilbefolkningens evakuering och stridskraf­

ternas mobilisering och koncentrering samt därmed undanrycka försvararen

förutsättningar för organiserat motstånd. Krigserfarenheterna visa även, att

överraskande luftlandsättning av stora styrkor på mycket kort tid kunna

genomföras inom områden, som äro dåligt luftförsvarade. De risker för en

svagt luftförsvarad nation, som dessa förhållanden medföra, ha fått ökad

aktualitet genom utvecklingen efter kriget. Inom stormakterna gör man så­

lunda stora ansträngningar för att bygga ut det strategiska bombflyget. Sär­

skild vikt lägges dessutom vid att öva luftinvasion, och härför avsedda trans­

portflygplan med avsevärt större kapacitet än tidigare framställas. Denna ut­

veckling tyder på att ett kommande krig i ännu högre grad än det senaste

kommer att präglas av operationer i och genom luften. Av det sagda framgår,

att ett starkt luftförsvar och ett effektivt försvar mot luftlandsatt trupp nu­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

120

mera äro grundförutsättningar för ett effektivt militärt och civilt försvar och

i vissa lägen även för att organiserat motstånd över huvud taget skall kunna

bjudas.

Jaktflyget är för närvarande och torde under den tid som nu kan över­

blickas även förbli det effektivaste luftförsvarsmedlet. Det är sant, att jakt­

flyg — liksom luftvärn — med nuvarande utformning ej kan verka mot

robotvapen av V2-typ. Enda kända motmedlet är för närvarande bomb- och

attackflyg, som insättes mot utskjutningsbaser och styrstationer. Med hän­

syn till utvecklingstakten för dessa robotvapen och till nyssnämnda fort­

gående utökning av stormakternas strategiska bombflyg synes det befogat att

räkna med att bemannade bombflygplan under överskådlig tid fortfarande

komma att vara det viktigaste och för den angripne farligaste medlet i en

strategisk luftkrigföring. Även mot robotflygplan av Vl-typ är jaktflyget

verksamt.

Försvar skommittén har föreslagit, att jaktflyget skall utökas med en natt-

jaktflottilj genom ombildning av en attackflottilj. Vissa militära och civila

myndigheter ha uttalat sig för en förstärkning av jaktflyget. Överbefälhavaren

har sålunda föreslagit, att en nattjakt flottilj snarast skall tillföras flygvapnet,

om möjligt genom beslut av årets riksdag. Chefen för flygvapnet har fram­

lagt ett program för jaktflygets utveckling på längre sikt men begränsat sitt

förslag till vad som bedömts genomförbart under den närmaste femårsperio­

den. Detta förslag innebär — såsom förut nämnts — att samtliga tio dagjakt­

flottiljer skulle utökas med 50 % samt att två nattjaktflottiljer skulle orga­

niseras, varav en skulle nyuppsättas och en tillkomma genom omvandling av

en attackflottilj. Med hänsyn till vad nyss anförts angående utvecklingen på

luftkrigföringens område finner även jag en förstärkning av jaktflyget nöd­

vändig. Den föreslagna åtgärden att inom flottiljorganisationens ram så snart

ske kan förstärka de tio dagjaktflottiljerna med 50 %, varigenom ett godtag­

bart dagjaktskydd skulle beredas landets ur försvarssynpunkt mest vitala

delar, finner jag så angelägen för försvaret i dess helhet, att förslaget i prin­

cip bör läggas till grund för en successiv förstärkning av dagjaktflyget. Det

synes dock ej nödvändigt att vid årets riksdag besluta genomförandet av

större del av detta program än som erfordras för att trygga den närmast

förestående materielleveransen och personalrekryteringen. Jag föreslår så­

lunda, att i första hand tre dagjaktflottilj er förstärkas enligt angivna grun­

der. En förutsättning för att denna utbyggnad skall kunna fortsättas inom

överskådlig tid är emellertid, att förslag härom förelägges nästa års riksdag.

Detta sammanhänger såväl med personalrekryteringen som — och framför

allt — med nödvändigheten att vidtaga åtgärder för att trygga materielleveran-

serna. Vid denna tidpunkt torde man även bättre kunna överblicka, i vilken

takt en fortsatt förstärkning av dagjaktflyget kan genomföras. Jag förutsätter

därför, att en på ytterligare utredning grundad plan för denna fortsatta ut-

l)Jggnacl förelägges nästa års riksdag. Vad därefter beträffar nattjaktflyget,

finner även jag angeläget, att vårt försvar snarast tillföres nattjaktförband.

Då detta snabbast kan åstadkommas genom att omvandla en redan befintlig

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

121

flottilj, bör attackflottiljen F 1 ombildas till nattjaktflottilj, så snart lämpliga

nattjaktflygplan kunna levereras. Redan vidtagna åtgärder för att anskaffa

fem nattjaktflygplan för försök torde vara ägnade att underlätta denna om­

bildning. Till den av chefen för flygvapnet föreslagna åtgärden att uppsätta

en helt ny nattjaktflottilj med början budgetåret 1951/52, vilket skulle kräva

beslut av årets riksdag, kan jag ej taga ställning nu.

Redan verkställd omvandling av två attackflottiljer till dagj aktflottilj er

och av mig — liksom av försvarskommittén — föreslagen ombildning av en

attackflottilj till nattjaktflottilj medföra, att attackflyget minskas från

sju flottiljer enligt 1942 års försvarsbeslut till fyra flottiljer. Försvarskom­

mittén har härutöver föreslagit indragning av attackflottiljen F 6. Ett stort

antal av försvarskommitténs ledamöter och sakkunniga samt åtskilliga mili­

tära och civila remissmyndigheter ha uttalat sig mot den av kommittén före­

slagna försvagningen av attackflyget. Med hänsyn till attackflygets betydelse­

fulla uppgifter — framför allt vid invasionsförsvar — kan jag ej biträda för­

slaget om försvagning av detta flygslag utöver den starka reducering, som

enligt vad nyss sagts blivit nödvändig för att tillgodose det oundgängliga

behovet av jaktflyg. F 6 bör således bibehållas. De av försvarskommittén

föreslagna tre flottiljerna avsågos vara utrustade med tvåmotoriga flygplan,

d. v. s. flygplan med god förmåga att uppträda under mörker och dåligt väder

och med större räckvidd och lastförmåga än enmotoriga flygplan. Hänsyn till

att attackflyget bör vara enhetligt sammansatt och till de tvåmotoriga för­

bandens avsevärt större verkningsförmåga tala med styrka för att även F 6

bör vara tvåmotorig flottilj, varvid man liksom i 1942 års organisation skulle

erhålla fyra tvåmotoriga attackflottiljer. Då materielförnyelse vid F6 —

som för närvarande har enmotoriga flygplan -— ej beräknas skola ske förrän

omkring 1955, synes det kunna anstå med ett slutligt ståndpunkttagande till

frågan om materielens art. I händelse av övergång till tvåmotoriga flygplan

skulle ett engångsanslag motsvarande kostnadsskillnaden mellan en- och

tvåmotoriga flygplan bli erforderligt i samband med nyssnämnda materiel­

förnyelse.

Yad beträffar spaningsflyget innebär redan av 1947 års riksdag fattat

beslut att omvandla spaningsflottiljen F11 till dagj aktflottilj, att antalet

spaningsdivisioner i fred minskas från nio enligt 1942 års försvarsbeslut till

sex. Härutöver har försvarskommittén föreslagit, att spaningsflottiljen F 2

skall indragas. Då en spaningsdivision enligt kommitténs förslag samtidigt

skulle uppsättas vid flygbaskåren, komme antalet spaningsdivisioner att utgöra

sammanlagt fyra. Mot en så långt gående reducering av spaningsflyget ha

betänkligheter anförts såväl av ett stort antal av försvarskommitténs leda­

möter och sakkunniga som av åtskilliga remissmyndigheter. Härvid har när­

mast föreslagits, att ytterligare en spaningsdivision skall uppsättas vid den

kvarvarande spaningsflottiljen. Jag delar försvarskommitténs uppfattning,

att den sjöbaserade spaningsflottiljen F 2 bör indragas. Härför tala såväl

önskvärdheten av att övergå till landbaserade flygplan vid denna flottilj, som

saknar landflygfält, som behovet av att utnyttja etablissementet för

Kungl. May.ts proposition nr 206.

122

flygvapnets radarskola. Två av flottiljens tre divisioner böra dock bibe­

hållas och landbaseras genom att man dels — i enlighet med kommitténs

förslag - överför en division till flygbaskåren, dels härutöver överför en

division till den kvarvarande spaningsflottiljen. Av bland annat utrymmes-

skäl bör härvid F 11 bibehållas som spaningsflottilj och spaningsflottiljen

F3 i stället omvandlas till dagjaktflottilj. För denna, i förhållande till för-

svarskommitténs förslag, något starkare spaningsorganisation -— samman­

lagt fem divisioner — talar bland annat invasionsteknikens utveckling, som

medför ökade risker för överraskning.

En förutsättning för att jaktflyget skall kunna få full verkningsförmåga

är, att luftbevakningen fungerar effektivt. Att så är fallet är givetvis av ut-

slagsgivande betydelse även för civilförsvaret. Jag ämnar i det följande före­

slå, att luftbevakningen överföres till flygvapnet samt att den i samband där­

med omorganiseras och förstärkes.

Det råder intet tvivel om att krigsteknikens utveckling, främst flyganfal­

lens ökade verkan och de stora luftlandsättningsmöjligheterna, måste påverka

arméns organisation, mobilisering och uppträdande. Åtskilliga synpunkter ha

i detta avseende framförts såväl i försvarskommitténs betänkande med där­

till fogade särskilda yttranden som av de militära remissmyndigheterna. Här­

vid är det enligt mitt förmenande av vikt att hålla isär två olika begrepp, näm­

ligen å ena sidan lokal (regional) rekrytering och decentraliserad mobilise­

ring, å andra sidan lokalförsvarsförband, d. v. s. förband, åt vilka med hän-

syn till lokalt bunden verksamhet och begränsade stridsuppgifter ges mindre

tillgång på transportmedel, kvalificerat befäl och eldkraftiga vapen.

Med hänsyn till risken för blixtanfall är det ett önskemål, att mobilise-

ringsorganisationen är decentraliserad för alla slag av förband. Detta till­

godosågs under andra världskriget i viss mån genom de s. k. fältdepåerna,

som lågo spridda över landet och där arméns utrustning till stor del för­

varades. När den förstärkta försvarsberedskapen upphörde, flyttades av eko­

nomiska skäl materielen in i de centraliserade fredsförråden. Detta innebär

naturligtvis en allvarlig olägenhet ur beredskapssynpunkt.

Den nuvarande mobiliseringsorganisationen bygger vidare på att ett mycket

stort antal värnpliktiga skola resa avsevärda sträckor för att inställa sig på

organisationsplatserna, vilket innebär stor tidsutdräkt, ökad belastning på det

svaga kommunikationsnätet och risker för att de värnpliktiga icke komma fram.

Mobilisering sker dessutom i allmänhet truppslagsvis, så att i anslutning till

infanteriets fredsförläggningsorter organiseras endast infanteriförband o. s. v.

Icke heller en sådan anordning är numera lämplig.

Jag avser därför att låta utreda möjligheterna att ordna eu säkrare och

snabbare mobilisering av arméförbanden. Det bör övervägas, om man kan

skapa en organisation, som medger, att de värnpliktiga — vilket truppslag

de än tillhöra — kunna ingå i ett förband, vilket utrustas nära de värn­

pliktigas bostadsort. Detta förband borde då ha sådan sammansättning, att

det i händelse av överraskande anfall (i första hand luftlandsättning) omedel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 20V.

123

bart och självständigt kan upptaga strid direkt från organiseringsplatsen.

Det alltidigt sammansatta brigadförbandet med det nuvarande infanteri-

eller pansarregementet som stomme, förstärkt med pansarvärns-, artilleri-,

luftvärns-, ingenjör-, signal- och underhållsförband, kan härvid tänkas utgöra

en lämplig enhet. Det synes böra övervägas, om icke antalet förband, som

organiseras i olika delar av landet, bör göras beroende av befolkningstät­

heten och om icke organiseringsplatserna (med utspridda fältdepåer) böra väljas

med hänsyn till en motståndares möjlighet att göra luftlandsättning, ty en

sådan kommer sannolikt mera överraskande än en invasion över hav eller

gräns. Då befolkningstätheten är störst i södra hälften av landet, där luft-

iandsättningar av mera betydande omfattning synas mest sannolika, borde

dessa krav i huvudsak kunna kombineras. I en mobiliseringsorganisation av här

skisserad art borde fredstruppförband av visst truppslag vara organiserande

myndighet icke endast för förband av eget truppslag (exempelvis ett infanteri­

regemente för infanteristommen i en brigad) utan även för andra truppslag

(t. ex. i brigader ingående artilleri m. m.).

Lokal rekrytering och mobilisering förutsätter en omläggning av de värn­

pliktigas uttagning och tilldelning. Möjlighet torde emellertid föreligga att

påskynda systemets genomförande genom omflyttningar inom nuvarande

organisation.

Med här skisserade system för lokal rekrytering och decentraliserad mobili­

sering skulle vid överraskande krigsöppning efter kort varsel ett antal briga­

der stå grupperade över hela landet — dock med särskild hänsyn till möjliga

luftlandsättningsområden — och beredda för omedelbar, aktiv strid. Fienden

torde emellertid näppeligen vara i stånd att samtidigt anfalla landet i hela

dess bredd och djup. Det blir därför nödvändigt att samla brigader — i före­

kommande fall efterhand sammanförda under högre chefer — från ej angripna

delar av landet mot de områden, som fienden söker sätta sig i besittning av,

för att i förening med redan på platsen varande förband insättas mot angri­

paren. Om denna samling — såsom hittills beräknats — i stor utsträckning

skall ske på järnväg, kan den genom flyganfall m. m. försvåras eller helt

omöjliggöras. Det är självfallet av stor betydelse, att dylika förband kunna

förses med sådan transportutrustning, att beroendet av sårbara järnvägar och

större landsvägar i möjligaste mån minskas. Försvarskommitténs förslag att

organisera s. k. cykeltransportkompanier är ett steg i denna riktning och bör

därför genomföras. Åtgärder av angivet slag i förening med det förbättrade

kommunikationsskydd, som blir en följd av den av mig föreslagna förstärk­

ningen av jaktflyget, torde öka möjligheterna att förflytta och samla förband.

Transportproblemet för att säkra underhållstjänsten kvarstår dock. Här-

utinnan kan måhända ett av militärbefälhavaren för VI. militärområdet skis­

serat förslag att uppbygga underhållstjänsten på andra och enklare principer

än för närvarande förtjäna undersökas. Det innebär, att underhållstjänsten i

större utsträckning skulle basera sig på djupgrupperade, redan i fredstid upp­

lagda, fasta förråd, vilket även är motiverat ur beredskapssynpunkt. Militär­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

124

befälhavarna för IV. och VI. militärområdena ha även framkastat tanken, att

en ingående granskning av materiellbeståndet borde göras för att i kostnads-

besparande syfte åstadkomma en kraftsamling till förmån för den oundgäng­

ligen nödvändiga materielen, främst vapen och ammunition. Härvid måste i

nödfall för stridsverksamheten mindre nödvändig materiel och olika slag av

tillbehör eftersättas. Enligt mitt 'förmenande borde därmed också möjligheter

åstadkommas att ytterligare nedbringa antalet fordon med minskad sårbarhet

som följd. Uppslagen synas böra tagas under närmare övervägande.

Jag övergår härefter till frågan om det lokala försvarets organisation och

avvägningen mellan lokalförsvars- och fältförband.

Genom tillkomsten av lufttrupper har lantkrigföringen definitivt övergått

från att vara en kamp mellan linjer till att bli en kamp inom ytor. Snart sagt

vaije plats kan när som helst utsättas för anfall av större eller mindre omfatt-

ning. Detta har givit upphov till det svenska hemvärnet. Men dessutom fin­

nes ytförsvaret redan nu representerat av lokalförsvarsförband (kompanier

främst vid flygplatser och viktiga kommunikationscentra). Genom sådana åt­

gärder erhålles en viss kuppberedskap vid betydelsefulla knutpunkter. Denna

kuppberedskap skall begränsa luft-landsatta förbands rörelse- och handlings­

frihet samt bereda tid och skydd för fält-förbandens samling till motanfall.

De nuvarande lokalförsvarsförbanden och hemvärnet räcka dock icke till och

sakna dessutom den tunga eldkraft, som erfordras för att bekämpa modernt

utrustad luft-landsatt trupp. Det är önskvärt, att så stor del av befolkningen

som möjligt deltager i knutpunktsförsvaret. Vapenutbildade män i trakten (i

första hand värnpliktiga med uppskov) böra därför förses med vapen genom

hemvärnet och när knutpunkten utsättes för direkt anfall deltaga i försvaret.

Jag förordai därför försvarskommitténs förslag om skyldighet för värnplik­

tiga med uppskov och civilplaceringskort att i krig ingå i av hemvärnet orga­

niserade förband. Härigenom kommer knutpunktsförsvaret att vinna i effek­

tivitet. Försvaret av orter och framför allt flygfält i landets inre torde få

samma betydelse som hamnförsvaret vid kustanfall. Om motståndskraften hos

knutpunktsförsvaret skall ökas, böra befästningar förberedas (det inre be-

fästmngssystemet). Sådana befästningar måste i princip anses lika nödvän­

diga som befästningarna i gräns- och kustförsvaret (det yttre befästnings-

systemet).

Icke ens en stormakts samlade resurser torde medge att ansätta lufttrupp-

anfall samtidigt överallt mot ett sådant land som vårt. Avser en motstån­

dare att göra en stor luftlandsättningsoperation, synes det troligt, att denna

begränsas till något av de stora slättområdena, där de väsentliga medlen för

vår krigföring och folkförsörjning finnas. I den utsträckning jaktflyget- ej

kan avslå ett sådant anfall redan under lufttransportskedet, ankommer det

på knutpunktsförsvaret — lokalförsvarsförband och hemvärn — inom ifråga­

varande område att i samverkan med flygstridskrafter försvåra och fördröja

lufttruppernas vidare utbredning. Består armén i alltför stor utsträckning

av lokalförsvarsförband och hemvärn, bundna i knutpunktsförsvar över hela

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

125

landet, löper man dock risken, att huvuddelen kommer att stå overksam, medan

de angripna förbanden efterhand nedkämpas. Tillräckliga delar av armén be­

sitta nämligen under sådana förhållanden icke rörlighet för att med erfor­

derlig snabbhet kunna samlas till det invaderade området, ej heller eldkraft

för att verksamt ingripa mot lufttrupperna. Slutsatsen är, att försvaret mot

luftlandsättning liksom andra typer av invasion för arméns vidkommande kräver

två komponenter, å ena sidan lokalförsvarsförband och hemvärn för knutpunkts-

försvaret, å andra sidan rörliga och eldkraftiga fältförband för att slå fienden.

Stommen för de senare skulle kunna tänkas bestå av de förut skisserade

brigaderna, av vilka de som icke invecklats i de inledande striderna snarast

samlas mot de anfallna områdena. Frågan om den lämpligaste avvägningen

mellan fältförbanden och de lokala förbanden bör emellertid ingående under­

sökas. I samband därmed böra de ekonomiska konsekvenserna av en omorga­

nisation klarläggas.

Såsom Chefen för armén framhållit kräves försvar på djupet icke endast

mot luftlandsättning utan även för att fördröja en motståndare som på flera

punkter söker genombryta kust- eller gränsförsvaret. Det är av vikt, att för­

band avsedda för dessa speciella uppgifter ej betungas av en allt för stor och

sårbar transport- och rörlig underhållsorganisation samt att de kunna stödjas

av för sina uppgifter lämpligt organiserade lokalförsvarsförband. Jag avser att

låta ompröva förbandens sammansättning för att nå en organisation, som bättre

än den nuvarande svarar mot målsättningen.

I samband därmed komma även projekten beträffande en elitarmé att

granskas. Det är sålunda icke otänkbart att — såsom överbefälhavaren fram­

hållit — den moderna materiel, som framdeles kommer att anskaffas, delvis

bör sammanhållas till vissa fältförband, vilka därigenom i materiellt hänse­

ende få elitkaraktär.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla, att en omarbetning av organisations­

formerna givetvis icke kan få gå ut över kravet på att vår armé i ett tillräckligt

tidigt skede skall kunna med operativa stridskrafter möta och bekämpa varje

form av invasion.

För att icke föregripa här skisserade utredningar och undersökningar böra

enligt min mening större förändringar av arméns fredsorganisation tills vidare

icke ske.

Försvarskommittén har vid behandlingen av marinen framhållit flottans be­

tydelse icke blott för invasionsförsvaret utan även för neutralitetens bevarande

och sjöfartens skyddande. Till detta uttalande kan jag helt ansluta mig. Med

hänsyn till landets läge och det förhållandet, att en invasion över havet snabbt

och direkt kan träffa särskilt betydelsefulla delar av landet, är det av vikt att

vi besitta stridskrafter, som om möjligt kunna avhålla en fiende från att utnyttja

denna väg eller, om detta icke lyckas, kunna redan under det känsliga över-

skeppningsskedet möta anfallet med operativa sjö- och flygförband. Genom

anfall mot en motståndares underhållstransporter över sjön kan — därest

denne trots motåtgärder fått fast fot i landet — en fördröjning av hans vidare

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

126

framträngande vinnas. Den omständigheten att sjötransporter även för vår

del torde komma att spela en viktig roll i ett krig, som berör vårt land, ställer

betydande krav på de svenska sjöstridskrafterna.

Yad åter beträffar de krav, som vid neutralitet måste ställas på sjöstrids­

krafterna, äga vi färska erfarenheter. Att flottan under det senaste kriget

spelade och även inom en överskådlig framtid kan komma att spela en be­

tydelsefull roll såsom politisk maktfaktor synes mig otvivelaktigt. Nödvän­

digheten av att på ett effektivt sätt kunna hävda vårt territorialvattens inte­

gritet synes icke närmare behöva utvecklas. Mycket stora krav ställdes under

kriget på flottans beredskap, och behovet av ett betydande antal lätta fartyg,

främst jagare och minsvepare, stödda på operationsberedda förband, fram­

gick klart.

I detta sammanhang bör erinras, att vårt militärpolitiska läge och icke minst

Östersjöinloppens betydelse medför, att sjöstridskrafter måste kunna baseras

till såväl ost- som västkusten.

Överväganden rörande flottans sammansättning och storlek böra göras mot

bakgrunden av de synpunkter, som sålunda anförts. Flottan har under det

senaste decenniet undergått en strukturförändring i riktning mot snabbare

och lättrörligare stridskrafter, för vilka torpeden blivit alltmer betydelsefull.

Denna förändring blir än mera markerad genom att pansarskeppen, såsom

också försvarskommittén föreslagit, icke böra moderniseras. Jag vill i detta

sammanhang erinra, att den utökning av jaktflyget, som jag nyss föreslagit,

kommer att skapa ökade förutsättningar för att bereda flottan jaktskydd.

De motiv, som 1942 lågo till grund för beslutet att skapa de snabba opera-

tionsgruppema, synas mig alltjämt ibärande. Erfarenheterna från kriget tyda

också på att stridsgrupper av i princip motsvarande sammansättning visat sig

väl lämpade för det moderna sjökriget. Liksom försvarskommittén räknar jag

sålunda med att flottan i huvudsak skall vara sammansatt av sådana opera-

tionsgrupper jämte ubåts- och minsvepningsförband.

Försvarskommittén har föreslagit, att ersättningsbyggnad skall äga rum av

jagare, ubåtar, torpedbåtar och minsvepare. Jag delar kommitténs uppfatt­

ning i detta avseende. Fartyg av dessa typer kunna bedömas under alla om­

ständigheter böra ingå i flottan. De anslag till ersättningsbyggnad, med vilka

kommittén räknat, framför allt under tioårsperiodens senare del, äro så låga,

att flottan ur materielsynpunkt skulle komma att vid periodens slut bli för­

satt i ett mycket ogynnsamt läge, såvida icke av kommittén nämnda ökade

anslag för byggande av lätta fartyg bli beviljade. Skulle så ej bli fallet, kom­

mer flottans sammansättning därjämte att bli ur operativ synpunkt ogynn­

sam, bl. a. kommer en markerad brist på minsvepare att uppstå. Då jag så­

som tidigare nämnts nu icke är beredd att framlägga förslag annat än för de

närmaste åren finner jag icke anledning att här vidare ingå på frågan om de

åtgärder, som bli erforderliga för att en sådan utveckling på längre sikt skall

kunna undvikas. Den ersättningsbyggnad, som nu bör komma i fråga och till

vilken jag i annat sammanhang återkommer, bör sålunda i anslutning till

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

127

försvarskommitténs förslag avse två jagare av modifierad landskapstyp, en

division ubåtar samt torpedbåtar. Liksom försvarskommittén räknar jag med

viss modernisering av lätta fartyg.

En grundläggande förutsättning för att sjöstridskrafterna skola besitta så­

dan operationsfribet, att de vid rätt tid kunna insättas på rätt plats, är till­

gång på strategiskt välbelägna baser, utgörande de fasta punkter, från vilka

de operativa styrkorna verka. För basernas försvar erfordras kustartilleri-

stridskrafter, vilka därjämte ha att fylla en viktig roll i invasionsförsvaret

genom att skydda för invasion särskilt känsliga områden. Försvarskommitténs

förslag att nedlägga Hemsö kustartilleriförsvar skulle medföra, att sjöstrids-

kraftema komme att sakna försvarad bas på den långa Norrlandskusten och

att ett för invasion känsligt område berövades fasta kustartillerianläggningar.

Jag kan icke nu biträda detta förslag, till vilket jag för övrigt återkommer i

det följande liksom till den betydelsefulla frågan om beredande av skydd för

fartyg och anläggningar i baserna mot anfall från luften.

Självfallet har en stormakt helt andra resurser för forsknings- och för­

söksverksamhet på militärteknikens område än en mindre stat som Sverige.

Även om vi icke kunna hålla jämna steg med stormakterna, böra vi dock, så långt

det står i vår förmåga, följa den militärtekniska utvecklingen och även göra

självständiga insatser i denna. De begränsningar i fråga om försvarskrafter-

nas omfattning och utrustning, som vi av ekonomiska och statsfinansiella skäl

måste ålägga oss, synas mig snarast ägnade att ytterligare markera forsknings-

och försöksverksamhetens betydelse. I nuvarande läge, då möjligheterna att

få kännedom om resultaten av motsvarande verksamhet i utlandet allt­

mera begränsas, stegras betydelsen av vårt eget forsknings- och utvecklings­

arbete ytterligare. Jag finner det därför utgöra ett befogat önskemål, att

verksamheten tillgodoses genom en förhållandevis riklig medelstilldelning.

Redan nu finnes en särskild försvarets forskningsanstalt. Jag föreslår i annat

sammanhang en ökning av medelsanvisningen till anstalten och en i viss män

fastare uppbyggnad av dess personalorganisation. Erinras må vidare, att den av

flygförvaltningen i dess remissyttrande framförda tanken på en samordning

av det sedan lång tid bedrivna utvecklingsarbetet beträffande robotvapnen

numera är genomförd i och med att en särskild byrå för ändamålet proviso­

riskt inrättats i flygförvaltningen. Jag föreslår i det följande jämväl en

utbyggnad och intensifiering av den försvarsmedicinska forskningen, på­

kallad icke minst med tanke på atombombens radioaktiva verkningar och

brännskadeverkningar samt möjligheten av bakteriologisk krigföring.

Såsom kommer att framgå av det följande föreslår jag fortsatt utredning

rörande ett flertal detaljproblem. Utan att i förevarande sammanhang när­

mare ingå härpå vill jag dock redan här framhålla behovet av en utredning

rörande befälsrekryteringen.

I remissyttrandena ha framkommit åtskilliga uppslag, som även om de icke

nu kunna föranleda förslag till riksdagen likväl äro av den art, att uppmärk­

samhet bör ägnas dem i vederbörliga sammanhang.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

128

Jag ämnar i det följande närmare redogöra för de merkostnader i för­

hållande till nuvarande organisationskostnader, som skulle uppkomma vid

bifall till de förslag till ändringar i den nuvarande organisationen, som här

framläggas. Redan nu vill jag emellertid framhålla, att merkostnaderna i

huvudsak hänföra sig till förstärkningen av flygvapnet. Det må understrykas,

att varje beräkning av merkostnaderna på längre sikt, oavsett ändringar i

prisläget, måste vara förenad med stora svårigheter, främst beroende på att

slutlig ställning till värnpliktsfrågorna ännu ej kunnat tagas.

Förstärkningen av tre dagjaktflottiljer skulle i och för sig medföra en ökning

av årskostnaderna, vilken skulle växa från 0,5 miljoner kronor budgetåret

1949/50 till cirka 12 miljoner kronor vid genomförd organisation. Årskostna­

derna skulle vidare ökas med cirka 7 miljoner kronor för radar- och optisk luft­

bevakning samt med cirka 5 miljoner kronor för omsättning av flygvapnets mo-

biliseringsammunition. Mot denna årliga kostnadsökning av cirka 24 miljoner

kronor svara avsevärda besparingar i förhållande till nuvarande organisation,

varigenom ökningen av årskostnaderna vid fullt genomförd organisation för

samtliga ovannämnda ändamål kunnat begränsas till cirka 10 miljoner kronor.

Härtill komma engångskostnader för materielanskaffning m. m. — samman­

lagt cirka 55 miljoner kronor -— vilka avses skola fördelas på fem år. Av en­

gångskostnaderna belöpa omkring 6 miljoner kronor på nästkommande

budgetår.

De ökningar av försvarskostnaderna, vilka i övrigt uppkomma vid bifall

till mina förslag i det följande, uppgå till omkring 2 miljoner kronor.

Om kostnaderna för de värnpliktiga preliminärt uppskattas med utgångs­

punkt från den provisoriskt förkortade övningstid, som jag i annat samman­

hang föreslår, kunna avsevärda besparingar beräknas uppkomma. Om dessa och

andra icke obetydliga besparingar — sammanlagt cirka 8 miljoner kronor —

tagas i betraktande, kan den sammanlagda nettoökning av kostnaderna på

något längre sikt, som föranledes av de förslag jag nu framlagt och i det följande

framlägger, uppskattas till (24—-14 + 2 — 8=) 4 å 5 miljoner kronor per

år, i den mån den för närvarande kan siffermässigt angivas. I vilken utsträck­

ning detta är möjligt sammanhänger med förhållanden, för vilka jag närmare

redogör i samband med kostnadsberäkningarna för de särskilda försvarsgre­

narna. Till nyssnämnda belopp skulle, för den händelse försvarskommitténs

förslag om höjning av penningbidraget till de värnpliktiga bleve genomfört,

komma ett belopp, som på grund av värnpliktskontingentens varierande stor­

lek växlar mellan 14 och 18 miljoner kronor per år. Till frågan om penning­

bidragets storlek återkommer jag vid anmälan av spörsmålet om avlönings-

m. fl. anslag för budgetåret 1948/49. Jag förutsätter, att alla ytterligare möj­

ligheter till besparingar skola noggrant övervägas såväl vid de fortsatta ut­

redningar, vilka enligt min mening böra komma till stånd, som i den löpande

verksamheten inom försvaret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.