2

Propositionstiden utökas till 70 dagar för budgetpropositioner och 90 da­

gar för övriga propositioner. Möjligheten att framlägga budgetpropositio­

ner vid en senare tidpunkt begränsas strängt. Motionstiderna jämkas.

Alla frågor som påverka budgetregleringen skola i princip vara färdigbe-

handlade före vårsessionens slut.

Riksdagen skall kunna uppskjuta behandlingen av alla propositioner och

motioner, som ej beröra riksstaten, från vår- till höstsession eller — med

vissa undantag — från en riksdag till den närmast följande.

Riksdagsarbetet skall erhålla effektivare ledning genom talmanskonfe­

rensen.

Förenklade bestämmelser föreslås för val av utskott m. m. samt för av­

lämnande av propositioner och motioner.

Reglerna om replikrätt vid kamrarnas plena och om bordläggning av ut­

skottsutlåtanden jämkas liksom också bestämmelserna om interpellationer

och enkla frågor.

Ett tredje lagutskott inrättas. Antalet ledamöter i statsutskottet ökas från

24 till 30 och i jordbruksutskottet från 16 till 20. Arbetsfördelningen mel­

lan de ständiga utskotten jämkas.

De tillfälliga utskotten ersättas av ett allmänt beredningsutskott i varde­

ra kammaren.

Föreslagen reglering av riksdagsmännens arvoden och pensioner får

anstå.

Fullmakter begäras för Kungl. Maj :t att i viss utsträckning utan riksda­

gens hörande i det särskilda fallet besluta om pensioner och avstå kvarlå-

tenskap som tillfallit allmänna arvsfonden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 244.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse.

§ 98.

I händelse justitieombudsmannen

eller militieoinbudsmannen avsäger

sig det erhållna förtroendet eller om­

budsmans ämbete eljest bliver ledigt,

övertage ställföreträdaren omedelbart

ämbetet; och skall, om lagtima riks­

dag är församlad, denna samt, om

så icke är fallet, närmast därefter

sammanträdande lagtima riksdag

förrätta nytt val av ombudsman.

Skulle ställföreträdare avsäga sig det

erhållna förtroendet eller har han

övertagit ombudsmansämbetet eller

bliver eljest hans befattning ledig, äge

nytt val av ställföreträdare rum, var­

vid iakttages att, om sådant val er­

fordras under det lagtima riksdag ej

är församlad, riksdagens rätt härut-

innan utövas genom de av riksdagen

valde fullmäktige i riksbanken och

fullmäktige i riksgäldskontoret.

Föreslagen lydelse.

§ 98.

I händelse justitieombudsmannen

eller militieoinbudsmannen avsäger

sig det erhållna förtroendet eller om­

budsmans ämbete eljest bliver ledigt,

övertage ställföreträdaren omedelbart

ämbetet; och skall riksdagen därefter

så snart ske kan förrätta nytt val av

ombudsman. Skulle ställföreträdare

avsäga sig det erhållna förtroendet

eller har han övertagit ombudsmans­

ämbetet eller bliver eljest hans be­

fattning ledig, äge nytt val av ställ­

företrädare rum, varvid iakttages att,

om sådant val erfordras under riks­

dagens ferier eller eljest under tid då

sammanträden med lagtima riksdag

icke pågå, riksdagens rätt härutinnan

utövas genom de av riksdagen valde

fullmäktige i riksbanken och full­

mäktige i riksgäldskontoret.

Övergångsstadgande. Intill början av nästa års lagtima riksdag skall § 53

bibehålla sin nuvarande lydelse.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 244-

Nurarande lydelse.

^§ 12

.

Vill ledamot av första kammaren

befattningen sig avsäga, äger han det

göra vid valtillfället eller sedermera,

mellan riksdagar, hos Konungens be-

fallningshavande.

^§ 21

.

Vill ledamot av andra kammaren

befattningen sig avsäga, äger han det

göra vid valtillfället eller sedermera,

mellan riksdagarna, hos Konungens

befallningshavande.

^§ 28

.

1. Hos Konungen göres av var­

dera kammarens talman anmälan om

de ledigheter inom kammaren, vilka

skola under samma eller innan nästa

Föreslagen lydelse.

skall talmanskonferensen avgiva ytt­

rande.

Konungen må, därest synnerliga

skäl därtill äro, hos talmännen be­

gära, att riksdagen kallas att sam­

manträda under ferierna eller eljest

under tid då sammanträden icke på­

gå, dock tidigast dagen efter det be­

gäran framställdes; och vare talmän­

nen pliktiga att den begärda kallel­

sen genast utfärda.

Enahanda rätt att begära kallelse å

riksdagen till sammanträde tillkom­

mer det antal ledamöter som i andra

stycket sägs. I sådant fall skall sär­

skilt skäl för framställningen uppgi­

vas och kallelsen ske senast till tju­

gonde dagen efter det begäran fram­

ställdes.

^§ 12

.

Vill ledamot av första kammaren

befattningen sig avsäga, äger han det

göra vid valtillfället eller sedermera,

under riksdagens ferier eller eljest

under tid då sammanträden icke på­

gå, hos Konungens befallningsha­

vande.

§

21

.

Vill ledamot av andra kammaren

befattningen sig avsäga, äger han det

göra vid valtillfället eller sedermera,

under riksdagens ferier eller eljest

under tid då sammanträden icke på­

gå, hos Konungens befallningsha­

vande.

^§ 28

.

1. Hos Konungen göres av var­

dera kammarens talman anmälan om

de ledigheter inom kammaren, vilka

uppkomma under tid då samman-

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse.

Föreslagen lydelse.

riksdag fyllas, varefter Konungen an­

befaller Dess befallningshavande för­

anstalta, att riksdagsmän utses i de

avgångnes ställe.

2. Om mellan riksdagar ledighet i

någondera kammaren genom leda­

mots avgång uppstår, åligger Ko­

nungens befallningshavande, när den

avgångne tillhört andra kammaren,

att så förfara, som i 1 mom. är sagt;

och, då den avgångne varit ledamot

av första kammaren, att om ledighe­

ten göra anmälan hos Konungen, som

förordnar om ledighetens fyllande.

§ 29.

Medan riksdag samlad är, må ej

riksdagsman sin befattning sig av­

säga, utan att han visar sådant hin­

der, som godkännes av den kammare,

till vilken han hörer; dock att härige­

nom ingen ändring sker i vad ovan

är sagt om rätt att vid valtillfälle riks-

dagsmannauppdrag sig avsäga.

§ 33.

1. Så snart----------------------------vice

Närmare bestämmelser om val av

talmän och vice talmän meddelas ge­

nom särskild av Konungen och riks­

dagen samfällt beslutad stadga.

3. Där talman eller vice talman

under riksdag med döden avgår eller

sin befattning frånträder, välje kam­

maren omedelbart ny talman eller

vice talman.

5. Vardera kammaren äger utse

och förordna sin sekreterare.

träden med riksdagen pågå, varef­

ter Konungen anbefaller Dess befall­

ningshavande föranstalta, att riks­

dagsmän utses i de avgångnes ställe.

2. Om ledighet i någondera kam­

maren genom ledamots avgång upp­

står under riksdagens ferier eller el­

jest under tid då sammanträden icke

pågå, åligger Konungens befallnings­

havande, när den avgångne tillhört

andra kammaren, att så förfara, som

i 1 mom. är sagt; och, då den avgång­

ne varit ledamot av första kammaren,

att om ledigheten göra anmälan hos

Konungen, som förordnar om ledig­

hetens fyllande.

§ 29.

Under tid då sammanträden med

riksdagen pågå må ej riksdagsman

sin befattning sig avsäga, utan att

han visar sådant hinder, som god­

kännes av den kammare, till vilken

han hörer; dock att härigenom ingen

ändring sker i vad ovan är sagt om

rätt att vid valtillfälle riksdagsman-

nauppdrag sig avsäga.

§ 33.

talman.

Vid val av talmän och vice talmän

skall den anses vald, som erhållit

mer än hälften av de avgivna röster­

na. Närmare bestämmelser om sådant

val meddelas uti den i § 78 omför-

mälda riksdagsstadgan.

3. Där talman eller vice talman

under riksdag med döden avgår eller

sin befattning frånträder, välje kam­

maren så snart ske kan ny talman

eller vice talman.

8

Nuvarande lydelse.

Föreslagen lydelse.

§ 36.

§ 36.

Kungi. Maj:ts proposition nr 244.

1. Å varje lagtima riksdag skola,

inom sex dagar efter dess öppnande,

tillsättas: ett utrikesutskott, ett kon­

stitutionsutskott, ett statsutskott, ett

bevillningsutskott, ett bankoutskott,

två lagutskott samt ett jordbruksut­

skott. Dessa riksdagens ständiga ut­

skott skola bestå: utrikesutskottet av

sexton, konstitutionsutskottet av tju­

gu, statsutskottet av tjugufyra, bevill­

ningsutskottet av tjugu, bankoutskot­

tet av sexton, vartdera lagutskottet

av sexton samt jordbruksutskottet av

sexton ledamöter, vilka vardera kam­

maren till halva antalet inom sig väl­

jer; ankommande på kamrarnas sam­

manstämmande beslut att, när sådant

finnes vara av nöden, tillsätta särskilt

utskott för upptagande av frågor,

som tillhöra ständigt utskotts be­

handling, så ock att, därest annat ut­

skott än utrikesutskottet anmäler be­

hov av förstärkning i ledamöternas

antal, sådant bevilja.

2. Vardera kammaren utser ock

inom sig suppleanter att, när ut-

skottsledamöter avgå eller få förfall,

i deras ställe inträda. Antalet supple­

anter i utrikesutskottet skall vara

åtta från vardera kammaren.

3. Därest i någondera kammaren

1. Å varje lagtima riksdag skola,

inom sex dagar efter dess öppnan­

de, tillsättas: ett utrikesutskott, ett

konstitutionsutskott, ett statsutskott,

ett bevillningsutskott, ett bankout­

skott, tre lagutskott samt ett jord­

bruksutskott. Dessa riksdagens stän­

diga utskott skola bestå: utrikes­

utskottet av sexton, konstitutions­

utskottet av tjugu, statsutskottet

av trettio, bevillningsutskottet av

tjugu, bankoutskottet av sexton,

varje lagutskott av sexton samt

jordbruksutskottet av tjugu leda­

möter, vilka vardera kammaren till

halva antalet inom sig väljer; an­

kommande på kamrarnas samman­

stämmande beslut att, när sådant fin­

nes vara av nöden, tillsätta särskilt

utskott för upptagande av frågor, som

tillhöra ständigt utskotts behandling,

så ock att, därest annat utskott än

utrikesutskottet anmäler behov av

förstärkning i ledamöternas antal,

sådant bevilja.

2. För att upptaga inom riksda­

gen väckta frågor, som icke tillhö­

ra förenämnda utskotts behandling,

men äro av beskaffenhet att utskotts

yttrande däröver erfordras, skall inom

tid som i t mom. sägs av vardera

kammaren tillsättas ett allmänt be­

redningsutskott. Det inom första

kammaren tillsatta utskottet skall be­

stå av tolv ledamöter och det inom

andra kammaren tillsatta av tjugu

ledamöter.

Väckes i någondera kammaren frå­

ga, som blott rör kammaren enskilt,

må inom kammaren tillsättas enskilt

utskott, bestående av så många leda­

möter, som kammaren aktar nödigt.

3. Vardera kammaren utser ock

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse.

Föreslagen lydelse.

fråga väckes, som icke tillhör före-

nämnda utskotts behandling, men är

av beskaffenhet att utskotts yttran­

de däröver erfordras, skall för avgi­

vande av utlåtande och förslag i frå­

gan ett tillfälligt utskott, bestående

av så många ledamöter, som kamma­

ren nödigt aktar, inom kammaren

tillsättas.

5. Valen till utskott äro proportio­

nella, där två eller flere personer sko­

la utses. Närmare bestämmelser om

valsättet meddelas i särskild av Ko­

nungen och riksdagen samfällt be­

slutad stadga.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkom­

mer att granska rikets grundlagar,

lagen om inskränkningar i rätten att

utbekomma allmänna handlingar,

vallagen, stadgan om ersättning för

riksdagsmannauppdragets fullgöran­

de, stadgan om val av talmän och

vice talmän i riksdagens kamrar,

stadgan om val till riksdagens ut­

skott ävensom de reglementariska fö­

reskrifter, vilka riksdagen jämlikt

§ 78 äger fastställa, samt att hos riks­

dagen föreslå de ändringar däruti,

dem utskottet anser högst nödiga el­

ler nyttiga och möjliga att verkstäl­

la, så ock att meddela utlåtande över

de från kamrarna till utskottet hän­

visade frågor rörande grundlagarna

samt ovan omförmälda lagar, stadgar

och föreskrifter.

2. Utskottet skall vidare meddela

utlåtanden och avgiva förslag i an­

ledning av dit hänvisade frågor, som

angå stiftande, ändring, förklaring el­

ler upphävande av kommunallagarna

samt av lagar och författningar om

statsrådets ansvarighet, om antalet

statsdepartement och statsråd utan

inom sig suppleanter att, när ut-

skottsledamöter avgå eller få förfall,

i deras ställe inträda. Antalet supple­

anter i utrikesutskottet skall vara

åtta från vardera kammaren.

5. Om val till utskott gäller vad i

§ 75 finnes stadgat ävensom de be­

stämmelser, som därom meddelas uti

den i § 78 omförmälda riksdagsstad-

9

an.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkom­

mer att granska rikets grundlagar,

lagen om inskränkningar i rätten att

utbekomma allmänna handlingar,

vallagen, stadgan om ersättning för

riksdagsmannauppdragets fullgöran­

de ävensom den riksdagsstadga, vil­

ken riksdagen jämlikt § 78 äger fast­

ställa, samt att hos riksdagen före­

slå de ändringar däruti, dem utskot­

tet anser högst nödiga eller nyttiga

och möjliga att verkställa, så ock att

meddela utlåtande över de från kam­

rarna till utskottet hänvisade frågor

rörande grundlagarna samt ovan om­

förmälda lagar och stadgar.

2. Utskottet skall vidare meddela

utlåtanden och avgiva förslag i an­

ledning av dit hänvisade frågor, som

angå stiftande, ändring, förklaring el­

ler upphävande av kommunallagarna

samt av lagar och författningar om

statsrådets ansvarighet, om antalet

statsdepartement och statsråd utan

10

Nuvarande lydelse.

Föreslagen lydelse.

departement, om kommandomål, om departement, om kommandomål, om

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

förvärvande och förlust av medbor­

garrätt, om rikets vapen och flagga,

om allmänt kyrkomöte och om all­

män folkomröstning i ämnen, som

ej tillhöra annat utskotts behandling.

§ 39.

1. Statsutskottet, som skall undfå

del av Konungens angående statsver­

kets tillstånd och behov till riksdagen

avlåtna proposition och äga tillgång

till alla statsverkets räkenskaper och

handlingar, åligger att, i den mån det

icke gäller jordbruksärenden, pen-

sionsstaten eller riksdags- och revi-

sionskostnader eller kostnader för

riksdagens hus och riksdagens verk,

granska, utreda och uppgiva statsver­

kets tillstånd och förvaltning samt

föreslå vad till fyllandet av dess be­

hov erfordras, varvid nödiga indrag­

ningar och besparingar böra iaktta­

gas. Utskottet åligger därjämte att,

antingen i den ordning § 47 stadgar

gemensamt med eller eljest efter sam­

råd med de övriga utskott, vilka

handlägga statsregleringsfrågor, för­

slagsvis beräkna statsverkets ordina­

rie inkomster, uppgiva huru mycket

bör genom bevillningar utgöras samt

uppgöra förslag till riksstat.

§ 41.

2. Utskottet tillkommer ock att

meddela utlåtanden och avgiva för­

slag i anledning av de från kamrarna

hänvisade frågor om stiftande, änd­

ring, förklaring eller upphävande av

lagar och författningar rörande såväl

riksbanken som andra bankinrätt­

ningar samt om rikets mynt ävensom

angående pensionsväsendet.

rikets vapen och flagga, om allmänt

kyrkomöte och om allmän folkom­

röstning i ämnen, som ej tillhöra an­

nat utskotts behandling.

§ 39.

I. Statsutskottet, som skall undfå

del av Konungens angående statsver­

kets tillstånd och behov till riksdagen

avlåtna proposition och äga tillgång

till alla statsverkets räkenskaper och

handlingar, åligger att, i den mån del

icke gäller jordbruksärenden eller

riksdags- och revisionskostnader eller

kostnader för riksdagens hus och

riksdagens verk, granska, utreda och

uppgiva statsverkets tillstånd och för­

valtning samt föreslå vad till fyllan­

det av dess behov erfordras, varvid

nödiga indragningar och besparingar

böra iakttagas. Utskottet åligger där­

jämte att, antingen i den ordning § 47

stadgar gemensamt med eller eljest

efter samråd med de övriga utskott,

vilka handlägga statsregleringsfrågor,

förslagsvis beräkna statsverkets ordi­

narie inkomster, uppgiva huru myc­

ket bör genom bevillningar utgöras

samt uppgöra förslag till riksstat.

§ 41.

2. Utskottet tillkommer ock att

meddela utlåtanden och avgiva för­

slag i anledning av de från kamrarna

hänvisade frågor om stiftande, änd­

ring, förklaring eller upphävande av

lagar och författningar rörande såväl

riksbanken som andra bankinrätt­

ningar samt om rikets mynt ävensom

sådana frågor om näringslivets eller

särskilda näringsgrenars organisation

och förhållanden, vilka ej äro av be-

11

Nuvarande lydelse.

Föreslagen lydelse.

skaffenhet att böra av annat utskott

behandlas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

3. Utskottet skall jämväl undfå

del av Konungens angående statsver­

kets tillstånd och behov avlåtna pro­

position, vad angår pensionsvåsendet

samt riksdags- och revisionskostna-

der ävensom kostnader för riksdagens

hus och riksdagens verk, och med an­

ledning därav liksom ock med avse­

ende å övriga från kamrarna dit hän­

visade frågor i dessa ämnen avgiva

utlåtanden och förslag.

§42.

3. Lagutskotten fördela å gemen­

samma sammanträden sig emellan

de till dem hörande ärenden, och

skall i fråga om sådana sammanträ­

den tillämpas vad i 45, 48 och 49 §§

är rörande ständigt utskott stadgat.

§ 43.

1. Jordbruksutskottet, som skall

erhålla del av Konungens angående

statsverkets tillstånd och behov till

riksdagen avgivna proposition i vad

den angår jordbruksärenden, åligger

att granska samt med iakttagande av

nödiga indragningar och besparing­

ar, utreda och uppgiva statsverkets

behov med hänsyn till denna styrel­

sens gren ävensom att för övrigt av­

giva betänkanden och förslag i an­

ledning av de från kamrarna till ut­

skottet hänvisade jordbruksärenden.

2. Utskottet åligger jämväl att

meddela utlåtanden och avgiva för­

slag i anledning av alla från kamrar­

na dit hänvisade frågor, som angå

stiftande, ändring, förklaring eller

upphävande av lagar och författning­

ar rörande hushållningen med all­

männa och enskilda skogar, om jakt

3. Utskottet skall jämväl undfå

del av Konungens angående statsver­

kets tillstånd och behov avlåtna pro­

position, vad angår riksdags- och re-

visionskostnader ävensom kostnader

för riksdagens hus och riksdagens

verk, och med anledning därav lik­

som ock med avseende å övriga från

kamrarna dit hänvisade frågor i des­

sa ämnen avgiva utlåtanden och för­

slag.

§ 42.

3. Fördelning mellan lagutskotten

av till dem hörande ärenden verkstäl­

les på sätt riksdagen bestämmer.

§ 43.

Jordbruksutskottet, som skall er­

hålla del av Konungens angående

statsverkets tillstånd och behov till

riksdagen avgivna proposition i vad

den angår jordbruksärenden, åligger

att granska samt med iakttagande av

nödiga indragningar och besparing­

ar, utreda och uppgiva statsverkets

behov med hänsyn till denna styrel­

sens gren ävensom att för övrigt av­

giva betänkanden och förslag i an­

ledning av de från kamrarna till ut­

skottet hänvisade jordbruksärenden.

14

planmässighet iakttages vid riksdags-

arbetets bedrivande.

Vardera kammaren skall utse fyra

ledamöter att jämte talmännen och

vice talmännen rådpläga om vad i

avseende å ärendenas behandling i

utskott och kamrar må vara att iakt-

taga för vinnande av nämnda syfte

(talmanskonferensen). Närmare be­

stämmelser om talmanskonferensen

meddelas uti den i § 78 omförmälda

riksdagsstadgan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse.

Föreslagen lydelse.

§ 52.

Vid kammares —

En var----------------

Ej må —

Ingen må

§ 52.

------------ sig tilldrager.

-------------- efter denne.

Riksdagsman må, på sätt kammare

särskilt föreskriver, till ledamot av

statsrådet framställa spörsmål i äm­

ne utom föredragningslistan. Sådana

spörsmål äro antingen interpellatio­

ner eller enkla frågor för upplysning­

ars inhämtande. Kammaren må före­

skriva inskränkningar i ledamots rätt

att erhålla ordet i samband med fram­

ställande av interpellationer eller be­

svarande av enkla frågor.

utom protokollet.

— överläggning fattas.

§ 54.

Konungens skrivelser och proposi­

tioner med det undantag som i 84 §

förmäles, tillställas båda kamrarna

genom en statsrådets ledamot samt

böra alltid vara åtföljda av statsrå­

dets och, då lagrådet avgivit utlåtan­

de, jämväl dess yttrande.

Propositionerna böra vid lagtima

riksdag avlämnas inom sextio dagar

från dess öppnande, och må proposi­

tion ej senare avlåtas, utan så är, att

Konungen finner någon under riks­

dagen inträffad händelse därtill för-

§ 54.

Konungens skrivelser och proposi­

tioner tillställas båda kamrarna samt

böra alltid vara åtföljda av statsrådets

och, då lagrådet avgivit utlåtande,

jämväl dess yttrande.

Propositioner, som avse statens in­

komster och utgifter för nästkom­

mande budgetår, skola vid lagtima

riksdag avlämnas inom sjuttio dagar

från dess öppnande, och må sådan

proposition, med undantag av propo-

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

anleda eller prövar uppskov med

framställningen lända riket till men.

Nuvarande lydelse.

§ 55.

Motion må av riksdagsman i den

kammare, han tillhör, göras inom

tolv dagar från riksdags öppnande.

Dock må motion, som föranledes av

kungl. proposition, vilken efter öpp­

nandet till riksdagen avlåtits, väckas

sist vid det sammanträde, som infal­

ler näst efter tio dagar från proposi­

tionens avlämnande i kammare. I

sistnämnda fall äge likväl kammare,

därest den med hänsyn till infallan­

de helg eller ärendets synnerliga om­

fattning finner sådant nödigt, med­

giva utsträckning av motionstiden,

dock längst till det sammanträde, som

infaller näst efter tjugu dagar från

propositionens avlämnande. Fråga om

sådan utsträckning må ej väckas se­

nare än vid andra sammanträdet ef­

ter det, då propositionen avläts.

sition angående riksstatens slutliga

reglering, ej avlåtas senare, utan så

är, att Konungen prövar uppskov

med framställningen lända riket till

allvarligt men.

Övriga propositioner böra vid lag-

tima riksdag avlämnas inom nittio

dagar från dess öppnande, och må så­

dan proposition ej senare avlåtas, med

mindre Konungen prövar uppskov

med framställningen lända riket till

men eller eljest finner synnerliga skäl

föreligga för dess avlåtande.

§ 55.

1. Motion må av riksdagsman i den

kammare, han tillhör, göras inom

femton dagar från riksdags öppnan­

de.

Motion, som föranledes av kungl.

proposition, vilken efter öppnandet

till riksdagen avlämnats, må dock

väckas sist vid det sammanträde, som

infaller näst efter tio dagar från det

propositionen kom kammaren till

handa. I sistnämnda fall äge likväl

kammare, därest den med hänsyn till

infallande helg eller ärendets synner­

liga omfattning finner sådant nödigt,

medgiva utsträckning av motionsti­

den, dock längst till det sammanträ­

de, som infaller näst efter femton da­

gar från det propositionen kom kam­

maren till handa. Fråga om sådan ut­

sträckning må ej väckas senare än

vid andra sammanträdet efter det, då

propositionen kom kammaren till

handa.

Har behandlingen av proposition

uppskjutits över riksdagens ferier,

må motion, som föranledes av pro­

positionen, väckas sist vid det första

sammanträdet efter ferierna.

Vad i andra stycket stadgas skall

Föreslagen lydelse.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse.

I frågor--------------- ----------------------• —

Motion bör alltid skriftligen till

protokollet avlämnas. Ej må i en

skrift flera mål av olika beskaffenhet

sammanföras.

Konungens propositioner, så ock

motioner i ämnen, som tillhöra stän­

digt utskotts behandling, kunna icke

till avgörande i kammare företagas,

innan utskott däröver avgivit yttran­

de. Angår motion annat ämne, och

rörer det ej kammaren enskilt, kan

motionen ej utan remiss till utskott

bifallas. Frågor, som röra någondera

kammaren enskilt, må genast avgö­

ras.

äga motsvarande tillämpning i fråga

om motion, som föranledes av fram­

ställning från något riksdagens verk.

1 sådant fall skall tiden för motions

väckande räknas från den dag, då an­

mälan om framställningens ingivan­

de, på sätt riksdagen föreskriver, del-

gives kammaren.

— är samlad.

Motion bör skriftligen avlämnas till

protokollet eller ock ingivas till kam­

marens kansli inom sådan tid, att den

kan anmälas vid det sammanträde,

då den sist må väckas. Ej må i en

skrift flera mål av olika beskaffenhet

sammanföras.

2. Konungens propositioner, så ock

motioner i ämnen, som tillhöra stän­

digt utskotts behandling, kunna icke

till avgörande i kammare företagas,

innan utskott däröver avgivit yttran­

de. Angår motion annat ämne, och

rörer det ej kammaren enskilt, kan

motionen ej utan remiss till utskott

bifallas. Frågor, som röra någondera

kammaren enskilt, må genast avgö­

ras.

Föreslagen lydelse.

§ 58.

När proposition —-—------------------

År inom —--------------------------------

§ 58.

utskottet uppehållas.

- ovillkorligen avgöras.

Kamrarna må vid lagtima riksdag

genom sammanstämmande beslut

uppskjuta behandlingen av proposi­

tion eller motion, som ej berör riks-

staten, över riksdagens ferier eller till

nästf oljande lagtima riksdag. Om

uppskov skett över ferierna, må riks­

dagen genom nytt beslut därefter

uppskjuta ärendets behandling till

närmast följande lagtima riksdag.

Riksdag, till vilken ärendet uppskju-

tits, må besluta uppskov jämväl över

den riksdagens ferier. Vidare upp-

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse.

§ 59.

Betänkande, som av ständigt eller

i dess ställe särskilt tillsatt utskott

avgivits, skall i bägge kamrarna för

ärendets avgörande, så vitt ske kan,

samtidigt föredragas. Efter betän­

kandets första föredragning skall det­

samma vila på bordet. Vid nästa fö­

redragning, evad överläggning då

äger rum eller ej, skall det, så framt

ej kammaren annorlunda beslutar,

åter göras vilande. Men då saken

tredje gången förekommer, skall den

till avgörande företagas.

Betänkande, som avgivits av tillfäl­

ligt utskott, föredrages i den kamma­

re, som utskottet tillsatt, och förfa-

res därefter vidare med målet, såsom

nyss är sagt.

Utskotts förberedande------------------

skov må ej äga rum. Ej heller må

ärendes behandling uppskjutas till

nästfoljande riksdag, om nya val i

hela riket till andra kammaren dess­

förinnan skola förrättas. Förordnar

Konungen om nya val till båda kam­

rarna eller den ena av dem, vare be­

slut om uppskov förfallet.

Uppskov må beslutas på framställ­

ning av vederbörande utskott, som

har att i frågan inhämta yttrande

från talmanskonferensen; kamrarna

likväl obetaget att vid prövningen av

utskottets utlåtande i ärendet besluta

uppskov enligt vad i nästföregående

stycke sägs.

Av riksdagen såsom vilande anta­

get förslag till stiftande, ändring, för­

klaring eller upphävande av grundlag

må ej uppskjutas i vidare mån ån

som följer av stadgandet i § 64.

§ 59.

Betänkande, som av ständigt eller

i dess ställe särskilt tillsatt utskott

avgivits, skall i bägge kamrarna för

ärendets avgörande, så vitt ske kan,

samtidigt föredragas. Efter betän­

kandets första föredragning skall det­

samma vila på bordet. Vid nästa fö­

redragning, evad överläggning då

äger rum eller ej, skall det, så framt

ej kammaren på vederbörande ut­

skotts framställning annorlunda be­

slutar, åter göras vilande. Men då sa­

ken tredje gången förekommer, skall

den till avgörande företagas.

Betänkande, som avgivits av all­

mänt beredningsutskott, föredrages i

den kammare, som utskottet tillsatt,

och förfares därefter vidare med må­

let, såsom nyss är sagt.

----- bordläggning begär.

Föreslagen lydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 244.

9

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

§ 63.

§ 63.

När fråga-------------utskottet återförvisa.

Stanna kamrarna------------ kamrarna inkomma.

Nuvarande lydelse.

Föreslagen lydelse.

Om frågan varit av tillfälligt ut­

skott handlagd och den kammare,

som utskottet tillsatt, icke avslår den

i frågan väckta motion, skall beslutet

genom utdrag av protokollet delgivas

medkammaren, som därpå om frå­

gan beslutar antingen genast eller ef­

ter dess hänvisning till ett för frågans

vidare utredning inom kammaren till­

satt utskott. Därest kammaren då icke

antager det av den kammare, som

saken först handlagt, fattade beslut,

varder det avslaget eller med ändring

återlämnat till sistnämnda kammare,

vilken i senare fallet har att målet till

ny överläggning företaga samt äger

att, om medkammarens beslut icke

oförändrat antages, ärendet dit ånyo

överlämna till förnyad omprövning.

Vad kamrarna------------- riksdagen

^§ 66

.

Då val till Konung eller tronföljare

skall förrättas, tillsättes en nämnd,

bestående av sextiofyra personer, av

vilka vardera kammaren genom slu­

ten omröstning inom sig utser tret­

tiotvå, med uppdrag att, vid före­

fallande skiljaktighet mellan kamrar­

na, bestämma valet. Dagen efter, se­

dan nämnden är utsedd, skrida kam­

rarna till val av Konung eller tron­

följare. Förenas kamrarna om en och

samma person, är han att såsom ut-

korad anse. I annat fall avgör nämn­

den. Dock må ej hos densamma kom­

ma under omröstning andra än de,

som i vardera kammaren erhållit

flesta rösterna, ägande ingendera

kammaren att flera än en kandidat

Om frågan varit av allmänt bered­

ningsutskott handlagd och den kam­

mare, som utskottet tillsatt, icke av­

slår den i frågan väckta motion, skall

beslutet genom utdrag av protokollet

delgivas medkammaren, som därpå

om frågan beslutar antingen genast

eller efter dess hänvisning till det

inom kammaren tillsatta allmänna

beredningsutskottet. Därest kamma­

ren då icke antager det av den kam­

mare. som saken först handlagt, fat­

tade beslut, varder det avslaget eller

med ändring återlämnat till sist­

nämnda kammare, vilken i senare fal­

let har att målet till ny överläggning

företaga samt äger att, om medkam­

marens beslut icke oförändrat anta­

ges, ärendet dit ånyo överlämna till

förnyad omprövning,

förfallit.

^§ 66

.

Då val till Konung eller tronföljare

skall förrättas, tillsättes en nämnd,

bestående av sextiofyra personer, av

vilka vardera kammaren inom sig ut­

ser trettiotvå, med uppdrag att, vid

förefallande skiljaktighet mellan

kamrarna, bestämma valet. Dagen ef­

ter, sedan nämnden är utsedd, skrida

kamrarna till val av Konung eller

tronföljare. Förenas kamrarna om en

och samma person, är han att såsom

utkorad anse. I annat fall avgör

nämnden. Dock må ej hos densamma

komma under omröstning andra än

de, som i vardera kammaren erhållit

flesta rösterna, ägande ingendera

kammaren att flera än en kandidat

framställa. Nämndens ledamöter, vil-

19

Kungl. Maj ds proposition nr 244.

framställa. Nämndens ledamöter, vil­

ka ej i och för denna befattning må

uteslutas från deras riksdagsmanna­

rätt i kamrarna, sammanträda da­

gen efter den, då valet i kamrarna för­

rättat är, och skiljas ej åt förrän val­

förrättningen är fullgjord. Den av de

bägge under omröstning komna per­

sonerna, på vilken då inom nämnden

de flesta rösterna falla, är behörigen

vald. I den händelse, som 94 § rege­

ringsformen omförmäler, skall nämn­

den väljas inom tionde dagen efter

den, som i riksdagskallelsen är till

riksdagens sammankomst utsatt.

Nuvarande lydelse.

ka ej i och för denna befattning må

uteslutas från deras riksdagsmanna­

rätt i kamrarna, sammanträda dagen

efter den, då valet i kamrarna för­

rättat är, och skiljas ej åt förrän val­

förrättningen är fullgjord. Den av de

bägge under omröstning komna per­

sonerna, på vilken då inom nämnden

de flesta rösterna falla, är behörigen

vald. I den händelse, som 94 § rege­

ringsformen omförmäler, skall nämn­

den väljas inom tionde dagen efter

den, som i riksdagskallelsen är till

riksdagens sammankomst utsatt.

Föreslagen lydelse.

.§

68

.

Till följd--------------------- — därefter

Val av justitieombudsman och mi-

litieombudsman verkställes genom

fyrtioåtta för tillfället nämnda val­

män, av vilka vardera kammaren in­

om sig utser tjugufyra på sätt om val

till utskott år stadgat. Dessa valmän

skola sammanträda till valförrätt­

ningen senast å tionde dagen efter

den, då de blivit utsedda. Vid valet

gälle enahanda bestämmelser som för

val av kamrarnas talmän.

^§ 68

.

försiggått.

Val av justitieombudsman och mi-

litieombudsman verkställes genom

fyrtioåtta för tillfället nämnda val­

män, av vilka vardera kammaren in­

om sig utser tjugufyra. Dessa valmän

skola sammanträda till valförrätt­

ningen senast å tionde dagen efter

den, då de blivit utsedda. Vid valet

gälle enahanda bestämmelser som för

val av kamrarnas talmän.

Valmännen böra —---------------------- äger rum.

I händelse justitieombudsmannen

eller militieombudsmannen avsäger

sig det erhållna förtroendet eller om­

budsmans ämbete eljest bliver ledigt,

övertage ställföreträdaren omedelbart

ämbetet; och skall, om lagtima riks­

dag är församlad, denna samt, om så

icke är fallet, närmast därefter sam­

manträdande lagtima riksdag, för tid

och på sätt ovan stadgas, förrätta nytt

val av ombudsman. Skulle ställföre­

trädare avsäga sig del erhållna för­

troendet eller har han övertagit om-

budsmansämbetet eller bliver eljest

I händelse justitieombudsmannen

eller militieombudsmannen avsäger

sig det erhållna förtroendet eller om­

budsmans ämbete eljest bliver ledigt,

övertage ställföreträdaren omedelbart

ämbetet; och skall riksdagen därefter

så snart ske kan, för tid och på sätt

ovan stadgas, förrätta nytt val av

ombudsman. Skulle ställföreträdare

avsäga sig det erhållna förtroendet el­

ler har han övertagit ombudsmans-

ämbetet eller bliver eljest hans be­

fattning ledig, äge nytt val av ställfö­

reträdare rum för tid och på sätt

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

hans befattning ledig, äge nytt val av

ställföreträdare rum för tid och på

sätt ovan är föreskrivet, varvid iakt-

tages att, om sådant val erfordras un­

der det lagtima riksdag ej är försam­

lad, riksdagens rätt härutinnan ut­

övas genom de av riksdagen valde

fullmäktige i riksbanken och full­

mäktige i riksgäldskontoret.

§ 69.

Lagtima riksdag skall vart fjärde

år tillsätta en nämnd av fyrtioåtta

personer, därav vardera kammaren

genom sluten omröstning inom sig

utser tjugufyra, och vilken nämnd, i

den ordning 103 och 104 §§ regerings­

formen stadga, äger att döma, huru­

vida högsta domstolens och regerings­

rättens samtliga ledamöter gjort sig

förtjänta att i deras viktiga kall bi­

behållas, eller om vissa av dem, utan

bevisligen begångna fel och brott, var­

om regeringsformens 102 § handlar,

likväl kunna anses böra från detta

kall skiljas. Denna nämnd träder

samma dag den blivit vald tillsam­

mans.

Nämndens samtliga — •—---------------

I enahanda — — •—------- — reeer

Nuvarande lydelse.

ovan är föreskrivet, varvid iakttages

att, om sådant val erfordras under

riksdagens ferier eller eljest under

tid då sammanträden med lagtima

riksdag icke pågå, riksdagens rätt

härutinnan utövas genom de av riks­

dagen valde fullmäktige i riksbanken

och fullmäktige i riksgäldskontoret.

§ 69.

Lagtima riksdag skall vart fjärde

år tillsätta en nämnd av fyrtioåtta

personer, därav vardera kammaren

inom sig utser tjugufyra, och vilken

nämnd, i den ordning 103 och 104 §§

regeringsformen stadga, äger att dö­

ma, huruvida högsta domstolens och

regeringsrättens samtliga ledamöter

gjort sig förtjänta att i deras viktiga

kall bibehållas, eller om vissa av dem,

utan bevisligen begångna fel och

brott, varom regeringsformens 102 §

handlar, likväl kunna anses böra från

detta kall skiljas. Denna nämnd trä­

der samma dag den blivit vald till­

sammans.

— vidare föreskrives.

ingsrättens ledamöter.

Föreslagen lydelse.

§ 70.

Lagtima riksdag skall vart fjärde

år förordna sex för kunskaper och

lärdom kända personer att, jämte

justitieombudsmannen, som bland

dem förer ordet, utöva vård över

tryckfriheten. Dessa kommitterade,

av vilka två, utom justitieombuds­

mannen, skola vara lagfarna, väljas

medelst omröstning genom tjugufyra

valmän, därav vardera kammaren in­

om sig utser tolv. Avgår mellan riks­

dagarna någon bland kommitterade,

§ 70.

Lagtima riksdag skall vart fjärde

år förordna sex för kunskaper och

lärdom kända personer att, jämte

justitieombudsmannen, som bland

dem förer ordet, utöva vård över

tryckfriheten. Dessa kommitterade,

av vilka två, utom justitieombuds­

mannen, skola vara lagfarna, väljas

medelst omröstning genom tjugufyra

valmän, därav vardera kammaren in-

nom sig utser tolv. Avgår någon bland

kommitterade under riksdagens ferier

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

21

■välja de övriga till det lediga rummet

en behörig person.

Nuvarande lydelse.

§ 75.

Alla val skola ske med slutna sed­

lar, och iakttages därvid, att namn­

sedlarna, så framt de skola bliva gäl­

lande, böra vara enkla, hoprullade,

omärkta och fria såväl från all tvety­

dighet i anseende till personernas

namn som från oriktighét i anseende

till deras antal; dock skall i fråga om

val till utskott gälla, vad uti den i

36 § 5 mom. omförmälda stadga fin­

nes föreskrivet. Mellan personer, som

vid val undfått lika antal röster, skil­

jes genom lottning, när så erfordras.

eller eljest under tid då sammanträ­

den med riksdagen icke pågå, välja

de övriga till det lediga rummet en

behörig person.

§ 75.

1. Företes vid val, som skall av

kammare förrättas, gemensam lista

upptagande namn å så många perso­

ner valet avser och har listan god­

känts av de utav kammaren utsedda

ledamöterna i talmanskonferensen,

framställe talmannen proposition å

godkännande av listan och förklare

därå upptagna personer valda, såvi­

da ej val med slutna sedlar begåres

av minst så många ledamöter som

motsvarar det tal, vilket erhålles, om

samtliga röstberättigade ledamöters

antal delas med siffran för det antal

personer valet avser, ökat med ett.

Har sådan begäran framställts skall

val med slutna sedlar äga rum vid

kammarens närmast följande sam­

manträde.

Valet skall, där det ej avser kam­

marens ledamöter i talmanskonferen­

sen, vara proportionellt, om två eller

flera personer skola utses. Närmare

bestämmelser om valet meddelas uti

den i § 78 omförmälda riksdagsstad-

9 an.

2. Val, som förrättas av riksdagens

utskott, nämnder och valmän, skola,

därest begäran därom framställes av

någon ledamot eller valman, ske med

slutna sedlar och iakttages därvid, att

namnsedlarna, så framt de skola bli­

va gällande, böra vara enkla, hop­

rullade, omärkta och fria såväl från

all tvetydighet i anseende till perso­

nernas namn som från oriktighet i

anseende till deras antal. Mellan per­

soner, som vid val undfått lika antal

Föreslagen lydelse.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

röster, skiljes genom lottning, när så

erfordras.

Finnas i grundlag eller författning,

som i § 78 sägs, särskilda bestämmel­

ser meddelade om val, varom i detta

mom. är fråga, skall vad i nästföre­

gående stycke stadgas icke äga till-

lämpning.

§ 78.

Riksdagen har att fastställa de fö­

reskrifter om riksdagsarbetets bedri­

vande, ordningen hos kamrarna och

utskotten samt inom riksdagen före­

kommande val ävensom de övriga be­

stämmelser som anses nödiga till

iakttagande jämte grundlagarna

(riksdagsstadga). Vardera kammaren

äger fastställa föreskrifter i ämne,

som angår kammaren enskilt (ord­

ningsstadga). Ej må något i dessa

stadgor införas, som mot grundlag el­

ler annan gällande lag strider.

§ 80. § 80.

I mål--------------------- —-------- ---------ärendet berett.

Uppsättandet och expedierandet av Uppsättandet och expedierandet av

andra för bägge kamrarna gemen- andra för bägge kamrarna gemen­

samma skrivelser besörjes genom ett samma skrivelser besörjes genom ett

särskilt riksdagens kansli under inse- särskilt riksdagens kansli under inse­

ende av två inom första och två inom ende av två inom första och två inom

andra kammaren därtill utsedda le- andra kammaren därtill utsedda le­

damöter.

damöter (kanslideputerade).

Ej må-----------------------------------------av talmännen.

Nuvarande lydelse.

Föreslagen lydelse.

Övergångsstadgandc. Intill början av nästa års lagtima riksdag skola § 36

mom. 1—3, § 38 mom. 2, §§ 39—43, § 59 andra stycket och § 63 bibehålla

sin nuvarande lydelse.

§ 78.

De reglementariska föreskrifter,

som för riksdagsgöromålen och ord­

ningen hos kamrarna och utskotten

anses nödiga till iakttagande jämte

grundlagarna och den i 36 § 5 mom.

omförmälda stadga, äger riksdagen

eller i ämne, som angår kammare en­

skilt, denna kammare att fastställa.

Ej må något däri införas, som mot

grundlag eller annan gällande lag

strider.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

23

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 9 april 1948.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

U

ndén

,

statsråden

W

igforss

, S

köld

, Q

uensel

, G

jöres

, D

anielson

, V

ougt

, Z

etterberg

,

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, M

ossberg

, W

eijne

, K

ock

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om revision

av riksdagens arbetsformer in. m. samt anför följande.

De förslag, om vilkas framläggande för riksdagen jag avser att hem­

ställa, grunda sig på ett av särskilda sakkunniga1 avgivet betänkande med

förslag angående riksdagens arbetsformer och därmed sammanhängande

frågor (SOU 1947:79).

1 yttrande till statsrådsprotokollet den 11 oktober 1946 i samband med

tillkallandet av de sakkunniga erinrade jag om hur de senaste årtiondenas

reformarbete på skilda områden och den starka ökningen av statsmakter­

nas uppgifter i övrigt medfört en allt större arbetsbörda för riksdagen och

om hur hävdvunna former för riksdagens verksamhet därvid visat sig ur

flera synpunkter otillfredsställande. Särskilt hade som en olägenhet an­

förts att riksdagstiden efter hand förlängts och att riksdagens arbete kom­

mit att delvis förläggas under en tid av året, som för vissa riksdagsmän

varit särskilt olämplig. Vidare hade framhållits att riksdagen, till men för

ärendenas sakliga behandling, nödgats starkt forcera sitt arbete vid slutet

av sessionerna.

Jag erinrade om de förslag att rationalisera riksdagsarbetet, som undei

senare år framkommit, samt redogjorde särskilt för det reformpiogram som

framlagts av konstitutionsutskottet vid 1943 års riksdag i dess memorial

nr 16 ävensom för den utredning (»1943 års utredning», SOU 1944: 8) som

inom justitiedepartementet verkställts i anledning av en av nämnda me­

morial föranledd riksdagsskrivelse (nr 516/1943).

Den utredning på vars förslag förevarande proposition bygger har for-

anletts av en skrivelse av 1946 års riksdag (nr 457) med hemställan om

skyndsam utredning av frågan om revision av riksdagens arbetsformer. Vissa

synpunkter på reformarbetet hade framlagts av konstitutionsutskottet i det

utlåtande (nr 20) vartill i riksdagsskrivelsen hänvisades.

1 Landshövdingen Thorwald Bergquist, ordf., ledamoten av riksdagens första kammare Ivar

Persson samt ledamöterna av riksdagens andra kammare Harald Hallen, Elis Hastad, Gustat

Nilsson och Knut Senander.

24

De sakkunniga ha i första hand ansett sig böra uppta frågan huruvida

riksdagens arbetsbörda kan minskas genom delegation till Kungl. Maj.t

eller genom ändring av nuvarande praxis i fråga om riksdagens deltagande

i Konungens ekonomiska lagstiftning. Denna fråga har ägnats en ingående

granskning med hänsyn till att en avsevärd avlastning från riksdagen ge­

nom dylik delegation skulle kunna inverka på hur riksdagens arbetspro-

blem borde lösas. Sedan de sakkunniga vid sin undersökning av delegations-

möjligheterna i stort sett kommit till negativt resultat, ha de upptagit öv­

riga frågor till behandling, främst den om riksdagens sessionstid. I visst

samband härmed stå de förslag de sakkunniga framlagt rörande riksdags-

arbetets planläggning och organisation. Mera fristående i förhållande till

övriga förslag äro de som beröra riksdagsarvodena och riksdagsmännens

pensioner.

De sakkunniga ha framlagt förslag till erforderliga ändringar i regerings­

formen och riksdagsordningen. I en särskild riksdagsstadga, avsedd att ge­

mensamt antagas av kamrarna, föreslås skola införas bestämmelser, mot­

svarande de nuvarande reglementariska föreskrifterna för riksdagen, stad­

gorna om val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar och om val

till riksdagens utskott samt vissa i riksdagsordningen nu ingående bestäm­

melser, vilka till sin faktiska karaktär ansetts vara reglementariska före­

skrifter. Samtidigt föreslås vissa i nämnda stadgor ingående, principiellt

viktiga bestämmelser skola överföras till riksdagsordningen. De sakkunniga

ha därjämte framlagt utkast till ändringar i kamrarnas ordningsstadgor

samt till stadga om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande.

Jag vill i det följande behandla varje grupp av frågor för sig. Därvid

utelämnar jag emellertid frågan om arvodena och pensionerna. De sakkun­

nigas förslag innebär vad angår arvodena införande av fasta årsarvoden

om 9 000 kronor för riksdagsledamöter bosatta på riksdagsorten och 12 000

kronor för övriga. Av det lägre arvodet skulle 1 800 kronor och av det högre

6 000 kronor utgöra skattefri!! belopp. Pensioneringen skulle utformas som

en obligatorisk självpensionering med en årlig pensionsavgift av 744 kronor.

Hel pension, 3 636 kronor, skulle utgå till den som vid 65 års ålder i minst

20 år varit riksdagsledamot. Vid lägre antal riksdagsår skulle reduktion

ske.

Den omläggning av arvodena från månadsarvoden till årsarvoden som

sålunda föreslås, anser jag i och för sig lämplig att genomföra. Goda skäl

torde också kunna anses föreligga för att vidtaga den måttliga höjning av

arvodena som förslaget innebär. Ehuru övriga löner och arvoden i allmän­

het reglerats i anledning av den inträdda prisstegringen, ha riksdagsarvo­

dena sålunda varit oförändrade sedan 1941. Emellertid torde ett definitivt

ståndpunktstagande i frågan icke böra ske innan de nu aktuella grundlags­

förslagen slutligen antagas. Eftersom den föreslagna jämkningen av pen-

sionsreglerna torde förutsätta en höjning av arvodena, anser jag mig ej hel­

ler böra nu upptaga denna fråga.

Kungl. Ma[:ts proposition nr 244.

Kungl. Maj ds proposition nr 244.

25

Delegation av vissa avgöranden till Kungl. Maj:t.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha som nämnts upptagit frågan huruvida riksdagens ar­

betsbörda kan minskas genom delegation till Kungl. Maj :t eller genom

ändring av nuvarande praxis i fråga om riksdagens deltagande i Konungens

ekonomiska lagstiftning. De ha därvid ansett sig böra utesluta b e v i 11-

ningsfrågorna, enär det beträffande dessa principiellt synnerligen

ömtåliga spörsmål vore särskilt svårt att dra en klar gräns mellan sådana

ärenden som skulle kunna göras till föremål för delegation och sådana som

helt borde kvarbliva under riksdagens prövning.

Beträffande lagfrågorna ha de sakkunniga — under hänvisning till

stadgandet i 87 § regeringsformen att lag skall stiftas av Konungen och

riksdagen gemensamt — anfört att någon egentlig delegation av riksda­

gens beslutanderätt icke bör komma till stånd. De sakkunniga ha emeller­

tid förklarat sig angelägna framhålla att många detaljer, som enligt nu­

varande praxis intagas i lag, icke äro av lagkaraktär utan administrativa

bestämmelser och rena tillämpningsföreskrifter och därför böra kunna

beslutas av Kungl. Maj :t ensam utan riksdagens hörande.

De sakkunniga ha gjort förbehåll för vissa fall då riksdagens medverkan

ansetts önskvärd ehuru det rör sig om föreskrifter av administrativ art

och tillämpningsnatur. Särskilt ha nämnts lagar som röra sociala förhål­

landen eller som angå kommunerna och skola tillämpas av kommunala

myndigheter. På grund av riksdagsledamöternas speciella kännedom om

dessa frågor ha fördelarna av riksdagens medverkan däri ansetts väl upp­

väga de nackdelar som följt av nuvarande praxis.

I fråga om de ekonomiska avgörandena ha de sakkunniga

anfört följande rörande propositioner med anslagsäskanden.

Vi ha vid våra överväganden funnit starka skäl tala för en mindre de­

taljerad prövning från riksdagens sida av olika anslagspunkter. Det nu­

varande systemet medför ett ofta synnerligen vidlyftigt redovisande var­

för det ena eller det andra anslaget i olika stater behöver ändras. Å andra

sidan är det dock uppenbart att riksdagen har rätt att begära redovisning

av orsakerna till de anslagshöjningar som begäras. En bristande utförlig­

het i propositionerna skulle många gånger sannolikt medföra att vederbö­

rande utskott på annat sätt — exempelvis genom infordrande av original­

akter och genom specialföredragningar — måste skaffa sig extra upplys­

ningar rörande de särskilda anslagspunkterna. En så långtgående förenk­

ling av anslagsäskandena att endast klumpsummor begäras, t. ex. för ett

ämbetsverks kostnader, är därför icke tillrådlig. Anslagspropositionernas,

främst statsverkspropositioncns, utformning synes oss dock vara så detalj­

rik att eu avsevärd förenkling borde kunna ske utan att riksdagens finans­

makt på någon väsentlig punkt träddes för nära. Den nuvarande utförlig­

heten är många gånger knappast ägnad att underlätta ärendenas behand­

ling i riksdagen. Den torde försvåra för de enskilda riksdagsledamöter, vil­

ka ej i respektive utskott deltaga i ärendenas behandling, att sätta sig in

i dessa och medför sannolikt ofta en onödig belastning för Kungl. Maj:ts

kansli.

26

De sakkunniga ha velat betona att de icke önska en så långt gående

förenkling, att propositionerna på väsentliga punkter förlora i klarhet.

Mycket kunde emellertid enligt deras mening vinnas om framställnings­

sättet i propositionerna koncentrerades, uppställningen förenklades och

upprepningar undvekes.

Efter att ha erinrat om tidigare framställning från riksdagens sida om

förenklingar i statsverkspropositionen (skrivelse 1947 nr 351) ha de sak­

kunniga framfört ytterligare följande förslag. Framställningar om nya

tjänster i lägre lönegrad än Ce 25 borde icke behöva motiveras med Så

stor utförlighet som i många fall skedde. Mindre utrymme kunde också

med fördel ägnas åt sådana ur statsverkspropositionen utbrutna punkter

som skulle bli föremål för särskilda framställningar till riksdagen. Be­

träffande de oförändrade anslagsäskandena borde det räcka med ett sum­

mariskt redovisande av föregående års anslag — där så utan olägenhet

kunde ske i tabellform —- omedelbart följt av framställningen för det kom­

mande budgetåret. En reform av statsverkspropositionen borde börja re­

dan med de framställningar, på vilka den byggde, nämligen petita från

myndigheterna. Det vore önskvärt att Kungl. Maj :ts kansli mer än hittills

uppmärksammade vikten av att de för statsverkspropositionen grundläg­

gande framställningarna gåves en sådan form att de underlättade arbetet

inom departementet och främjade korthet, klarhet och överskådlighet i de

anslagspropositioner som skulle tillställas riksdagen.

De sakkunniga ha lämnat en redogörelse för de fall, berörande ekono­

miska frågor, i vilka Kungl. Maj :t äger åtminstone begränsad befogenhet

att själv besluta (utgivande av kronan på grund av lagakraftvunnen dom

åvilande ersättningsskyldighet, beviljande av ersättning för förluster vål­

lade genom förskingring av ämbetsman, gäldande av vissa haverikostnader,

jordförsäljningar, medgivande av befrielse från ersättningsskyldighet till

kronan som domstol ålagt på grund av förlust av eller skada å egendom till­

hörande krigsmakten, medgivande av befrielse från genom revisionsan-

märkning konstaterad skyldighet att återbetala löne- eller pensionsbe­

lopp, som felaktigt utbetalats i strid mot bestämmelser, tillkomna under

riksdagens medverkan, tilldelande av understöd åt änkor och barn efter an-

ställningshavare i statens tjänst, vilka icke ha rätt till familjepension, samt

vissa lönefrågor). De sakkunniga ha därvid erinrat om att riksdagen en­

dast med stor återhållsamhet deiegerat beslutanderätten till Kungl. Maj :t

samt att riksdagen i flera fall, då Kungl. Maj :t gjort framställningar om

medgivanden att utan riksdagens hörande avgöra vissa frågor, antingen

begränsat fullmakten mer än Kungl. Maj :t föreslagit eller, såsom delvis

skett i fråga om lönereglementena vid 1947 års riksdag, avslagit framställ­

ningen.

De sakkunniga ha vidare anfört.

Enligt vår uppfattning är den främst under de senare åren utvecklade

praxis att till Kungl. Maj :t delegera avgöranden av i det föregående angi­

ven natur värdefull, då den är ägnad att underlätta arbetet både inom

Kungl. Maj.ts proposition nr 244

27

Kungl. Maj :ts kansli och inom riksdagen. Enligt vår mening borde det vara

möjligt att fortsätta på den inslagna vägen och utvidga Kungl. Maj :ts

självständiga beslutanderätt också till andra områden av principiellt lik­

artad natur och även att vidga den medgivna ramen för Kungl. Maj :ts

självständiga beslutanderätt inom de områden där en delegation från riks­

dagen redan ägt rum. En utvidgning av sistnämnda slag synes oss rimlig

inte minst med hänsyn till penningvärdets försämring, vilken medför att

Kungl. Maj :ts fullmakter faktiskt krympa samman, om gällande maximi­

belopp förbli oförändrade. Däremot är enligt vår mening tendensen att

bevilja fullmakter endast för en viss begränsad tid principiellt riktig, även

om vi icke äro övertygade om nödvändigheten att överlämna beslutande­

rätten för endast ett år i sänder. Nackdelen av den obetydliga extra ar­

betsbelastning som Kungl. Maj :t får, om med vissa mellanrum propositio­

ner om fullmakternas förlängning måste framläggas, uppvages val av den

ökade kontroll riksdagen därmed vinner. Den kontroll over de givna tull­

makternas användning som i övrigt kan krävas torde kunna ske pa ett

tillfredsställande sätt genom motioner, interpellationer och konstitutions­

utskottets granskning.

En ytterligare delegation borde enligt de sakkunnigas uppfattning i första

hand ifrågakomma beträffande frågor om pensioner i ömmande fall som

ej förutsetts i gällande reglementen och som ej beröras av den fullmakt

Kungl. Maj :t redan erhållit. Inom riksdagen existerade, har det anförts,

en så klart utvecklad praxis för dessa ärendens behandling att det utan

att väcka några principiella betänkligheter borde kunna uppdragas åt

Kungl. Maj :t att under följande av nämnda praxis ensam avgöra dem.

Skulle däremot en pensionsfråga uppkomma, för vilken något precedens-

fall ej funnes, borde frågan första gången den förekomme underställas

riksdagen. Riksdagen komme därigenom också i fortsättningen att få av­

göra enligt vilka principer pensioner av ifrågavarande slag skulle beviljas

men lämnade åt Kungl. Maj:t att under tillämpning av dessa principer

vara beslutande organ. En viss delegation borde kunna ske också beträf­

fande frågor om avstående av allmänna arvsfondens rått. Den fullmakt

riksdagen borde ge Kungl. Maj :t att avgöra arvsfondsfrågorna skulle kun­

na begränsas på samma sätt som hittills givna fullmakter, d. v. s. så att

Kungl. Maj :t bemyndigades avstå arvsfondens rätt med ett belopp, som i

varje särskilt falf icke finge överstiga en av riksdagen bestämd maximi-

summa.

I fråga om en viktig grupp av frågor — vissa lönefrågor och pi isregle­

ringsfrågor — ha de sakkunniga avstyrkt formell delegation, ehuru en

sådan delvis endast skulle innebära ett befästande av en de facto inträdd

utveckling. Härom ha de sakkunniga anfört.

Vi ha under våra överläggningar också behandlat vissa mycket stora an­

slagsfrågor, i vilka riksdagen i flertalet fall icke förmår utöva något reellt

inflytande. De frågor vi uppmärksammat äro i första hand sådana som

röra fastställandet av allmänna lönevillkor för de kategorier av tjänstemän

vilkas löneförmåner äro föremål för förhandlingar med arbetsgivaren-staten

samt de stora prisregleringar vid vilka uppgörelse faktiskt träffats före

frågans framläggande för riksdagen. Även om riksdagen under normala

förhållanden oftast ställs inför fullbordade fakta, bör del dock icke ifråga-

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

28

komma att den frånhänder sig sitt medinflytande i dessa frågor. I vissa fall

torde det också vid löne- och prisregleringsuppgörelser stärka regeringens

förhandlingsställning att frågan måste gå till riksdagen för slutgiltigt avgö­

rande.

De sakkunniga ha också berört frågan om riksdagens befattning med

Konungens ekonomiska lagstiftning. De ha funnit den ut-

\eckling som efterhand inskränkt Konungens makt på berörda område vara

i och för sig välgrundad. Å andra sidan ha de sakkunniga velat betona att

mindre väsentliga författningar inte nödvändigtvis borde underställas riks­

dagen för dess hörande; ej heller borde smärre författningsändringar utan

någon principiell betydelse underställas riksdagen, även om den författning

som de avsåge utfärdats efter riksdagens hörande.

Sammanfattningsvis ha de sakkunniga på denna punkt anfört.

Vi rekommendera sålunda att berörda författningar och författnings­

ändringar, där de icke innebära egentliga ingrepp i medborgarnas frihet och

egendom, må kunna utfärdas av Kungl. Maj :t ensam även om de tidigare

utfärdats efter riksdagens hörande. Sådana ursprungligen ekonomiska och

administrativa författningar som genom delegation från Kungl. Maj :i över­

förts till den gemensamma lagstiftningens område böra däremot alltjämt

förbehållas Konungens och riksdagens gemensamma beslut.

Jämväl frågan om en större rörelsefrihet för de affärsdrivande verken vid

köp och försäljning av fastigheter har berörts av de sakkunniga. Då dessa

emellertid funnit frågan redan vara uppmärksammad av statsmakterna —

bl. a. omfattas den av de direktiv som lämnats 1947 års utredning rörande

statens järnvägars ställning — ha de icke ansett sig böra närmare ingå på

densamma.

Om den verkan i fråga om riksdagens arbetsbörda den föreslagna utök­

ningen av delegationen kan väntas medföra ha de sakkunniga uttalat att

den icke torde kunna bli avsevärd. Vissa indirekta vinster kunde däremot

göras därigenom att arbetsbelastningen i Kungl. Maj :ts kansli minskades

genom att Kungl. Maj :t i vissa fall befriades från att utarbeta propositioner

och i andra fall kunde göra propositionerna mindre detaljerade.

Departementschefen.

Till de sakkunnigas förslag i nu berörda delar kan jag helt ansluta mig.

Visserligen torde, som de sakkunniga anfört, någon väsentlig minskning av

riksdagens arbetsbörda icke vara att vinna genom den till omfattningen

ganska blygsamma delegation från riksdagen till Kungl. Maj :t som föresla­

gits. Helt utan betydelse ur nämnda synpunkt är delegationen emellertid

givetvis icke och förslaget synes desto hellre höra biträdas som reformen

icke torde medföra en ökad belastning för Kungl. Maj :ts kansli utan en

minskning även av dess arbetsbörda.

De framlagda förslagen på denna punkt är o till sin art sådana att de

icke för sitt genomförande kräva någon särskild lagstiftning. Beträffande

lagfrågorna förutsätter förslaget endast en sådan jämkning av praxis att i

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Kunffl. Maj:ts proposition nr 244.

29

lagförslag, som underställas riksdagens prövning, icke intagas bestäm­

melser, vilka sakna egentlig lagkaraktär utan mera äro att betrakta såsom

administrativa bestämmelser eller rena tillämpningsföreskrifter. Ett genom­

förande av förslaget beträffande riksdagens deltagande i Konungens ekono­

miska lagstiftning är också en fråga om jämkning av praxis. Detsamma

gäller om den föreslagna förenklingen av statsverkspropositionen och övriga

anslagsproposition^

Som nämnts ha de sakkunniga också föreslagit en utvidgning av den befo­

genhet Kungl. Maj :t genom särskilda av riksdagen lämnade medgivanden

äger i fråga om vissa utbetalningar och försäljningar in. in. Utvidgningen

borde enligt de sakkunniga komma till stånd genom en höjning av de maxi­

mala belopp vilka befogenheten omfattar. Däremot ha de sakkunniga förklarat

sig anse det principiellt riktigt att fullmakterna beviljas endast för en viss

begränsad tid även om det icke vore nödvändigt att överlämna beslutande­

rätten för endast ett år i sänder.

Av de i den föregående redogörelsen nämnda bemyndigandena äro de

som avse gäldande av vissa haverikostnader samt meddelande av befrielse

från ersättningsskyldighet till kronan, som domstol ålagt på grund av för­

lust av eller skada å egendom tillhörande krigsmakten, givna för ett budget­

år i sänder. Förslag om förlängning av dessa bemyndiganden till att gälla

jämväl för budgetåret 1948/49 ha framlagts genom propositionerna nr 103

resp. nr 46 till innevarande års riksdag. Frågan om bemyndigande för längre

period och om höjning av maximibeloppet för den ersättningsskyldighet av

angiven beskaffenhet som i varje särskilt fall må eftergivas —■ nu 5 000

kronor — torde, i den mån riksdagen icke anser sig böra redan nu tillgodose

de sakkunnigas önskemål, få upptagas i samband med att förslag härnäst

framläggas om förlängning av dessa fullmakter.

Jämväl Kungl. Maj :ts rätt att, utan riksdagens hörande i det särskilda

fallet, besluta om försäljning av kronan tillhörig fast egendom grundar sig

på årliga bemyndiganden från riksdagens sida (senaste bemyndigande i

skrivelse nr 73/1947 i anledning av proposition nr 52/1947). Bemyndigandet

är begränsat till att avse fastigheter med taxeringsvärde av högst 25 000 kro­

nor. Decentraliseringsutredningen har i en den 29 november 1947 dag-

tecknad promemoria framlagt förslag bl. a. om en väsentlig höjning av

denna värdegräns. Sedan remissbehandlingen av promemorian avslutats,

torde denna fråga komma att av chefen för finansdepartementet anmälas i

särskild ordning.

Beträffande riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t att befria från

skyldighet att återbetala löne- eller pensionsbelopp, som utbetalats i strid

mot bestämmelser, tillkomna under riksdagens medverkan, har ingen tids­

begränsning fastställts (riksdagens skrivelse nr 565/1946). Efterskänkt be­

lopp må ej överstiga 5 000. De sakkunniga ha anfört att bemyndigandet —

liksom ock bemyndigandet att medgiva befrielse från ersättningsskyldighet

till kronan som av domstol ålagts på grund av förlust av eller skada å

egendom tillhörande krigsmakten — syntes betraktas som ett provisorium

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

i avvaktan på resultatet av ännu icke verkställda utredningar angående for­

merna och förutsättningarna för avskrivning av kronans fordringar av olika

slag och rörande utformningen av redogöraransvaret. Frågan om en förhöj­

ning av värdegränsen härvidlag torde därför böra tills vidare anstå.

Likaledes torde frågorna om eu närmare reglering av rätten för Kungl.

Maj :t att gälda ersättning som kronan genom dom förpliktats utge och att

bevilja ersättning för förluster vållade genom förskingring av ämbetsman

— vilken rätt är reglerad allenast genom praxis — samt att besluta om

understöd till änkor och barn efter anställningshavare i statens tjänst, vilka

icke ha rätt till familjepension (riksdagens skrivelse nr 74/1930), böra upp­

tagas i särskild ordning.

De av de sakkunniga berörda lönefrågorna komma att upptagas vid årets

riksdag i samband med behandlingen av de definitiva avlöningsreglemen-

tena.

Ett formligt beslut av riksdagen synes i nu förevarande sammanhang er­

forderligt beträffande de två grupper av frågor, i vilka Kungl. Maj:t nu ej

äger bestämmanderätt men där enligt de sakkunniga riksdagen borde i

viss utsträckning delegera sin beslutanderätt till Kungl. Maj :t, nämligen

vissa pensionsfrågor samt avstående av allmänna arvsfondens rätt till arv.

I anslutning till de sakkunnigas förslag i dessa delar torde Kungl. Maj :t

böra erhålla bemyndigande att besluta rörande beviljande av pension i fall,

där frågan härom hittills plägat genom proposition underställas riksdagens

prövning. I vissa fall bör dock alltjämt pensionsfrågan avgöras under riks­

dagens medverkan. Så synes böra ske, därest beviljandet av pension inne­

fattar ståndpunktstagande av större principiell betydelse. Sålunda bör exem­

pelvis fråga om beredande av pension åt befattningshavare, tillhörande per­

sonalkategori, som hittills icke ansetts böra komma i åtnjutande av pension,

regelmässigt underställas riksdagen. Detsamma hör även gälla i fråga om

andra avgöranden, vilka kunna innebära avvikelse från de huvudprinciper,

vilka hittills tillämpats av Kungl. Maj :t och riksdagen vid bedömande av

huruvida pension bör ifrågakomma. Frågor om beviljande av s. k. hederspen-

sioner torde alltjämt böra prövas av riksdagen. I det stora flertalet av de

pensionsärenden, som efter nu angiven avgränsning skulle ankomma på

Kungl. Maj :ts slutliga prövning, torde ledning vid avgörandet kunna erhål­

las av den praxis, som genom Kungl. Maj :ts och riksdagens tidigare beslut

finnes utbildad beträffande principerna vid bedömningen av pensionsfrå­

gorna. I betraktande av den mångfald av faktorer — såväl i avseende å or­

ganisatoriska förhållanden som beträffande personliga omständigheter i det

individuella fallet — vartill hänsyn är att taga vid ett pensionsärendes av­

görande, torde emellertid även dessa ärenden, som sålunda framdeles icke

skulle underställas riksdagen, understundom komma att inrymma spörsmål,

till vilka ståndpunkt måste tagas efter bedömande av föreliggande omstän-

ligheter utan direkt ledning av dylik praxis. Även såvitt angår avvägningen

av storleken av pensionsförmånerna torde det vara erforderligt att —• därest

det praktiska syftet med här avsedda anordning skall kunna uppnås —

31

Kungl. Maj :ts bemyndigande får innefatta befogenhet till avgöranden, vilka

kunna vara av i viss mån principiell innebörd. Härvid förutsättes dock, att

pensionsavvägningen sker i huvudsaklig överensstämmelse med de all­

männa normer, som innefattas i Kungl. Maj :ts och riksdagens tidigare be­

slut i hithörande frågor.

Med ledning av antalet av de under de senaste åren meddelade riksdags­

besluten i pensionsfrågor och storleken av de genom dessa beslut beviljade

pensionerna torde bemyndigandet för Kungl. Maj :t böra avse rätt att för det

ifrågavarande ändamålet disponera ett årligt belopp av 100 000 kronor, bort­

sett från rörliga tilläggsförmåner. Den föreslagna anordningen synes böra

genomföras samtidigt med omläggningen av riksdagens arbetsformer.

Vad slutligen angår frågan om medgivande för Kungl. Maj :t att avstå

arv som tillfallit allmänna arvsfonden må erinras om stadgandet i 5 kap.

3 § lagen om arv att sådant arv må, där det med hänsyn till omständigheter­

na får anses billigt, av Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke helt eller

delvis avstås till arvlåtarens skyldeman eller annan, som stått arvlåtaren

nära. Hinder torde icke kunna anses föreligga att Kungl. Maj :t erhåller gene­

rellt bemyndigande att besluta i dylika frågor. En sådan anordning synes

vara ändamålsenlig och böra tillstyrkas. Medgivandet synes böra avse be­

lopp, i varje särskilt fall ej överstigande 10 000 kronor, och torde lämpligen

böra lämnas för en tid av 5 år. Även vid utnyttjandet av denna befogenhet

förutsättes Kungl. Maj :t komma att förfara i huvudsaklig överensstämmelse

med de principer som hittills blivit följda vid avgörandet av dylika ärenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Sessionstiden och därmed sammanhängande frågor.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha redogjort för de tre huvudalternativ som under de se­

naste årens debatt om riksdagens arbetsformer framförts i fråga om ses-

sionstidens förläggning under året. Dessa äro:

1) ett grundlagsfästande av den under krigsåren praktiserade uppdel

ningen av riksdagens arbetstid i en var- och en höstsession,

2) tillbakaflyttning av tidpunkten för riksdagens början till den 1 de­

cember eller tidigare; samt

3) endast vårsession med oförändrad tidpunkt för riksdagens början.

De sakkunnigas majoritet har stannat för alternativ 1). Till motivering

härav har anförts.

Vid vårt ställningstagande till de alternativ som framkommit under de­

batten om sessionstidens förläggning ha vi av samma skal som 1943 års

utredning1 icke ansett en tillbakaflyttning av riksdagens början till en tid­

punkt före den 1 december vara tillrådlig. Inte hel er 1 december-alterna­

tivet medför enligt vår mening så väsentliga fördelar att det bor genom­

föras. Vi äro visserligen av den uppfattningen att det ur manga synpunk-

1 D. v. s. att cn omläggning av budgetåret skulle bli erforderlig.

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

ter skulle vara till fördel för riksdagens arbete, om avlämnandet av delar

av dess arbetsmaterial, remisser in. in. kunde äga rum på ett sådant sätt

att arbetet med full kraft skulle kunna sättas igång redan vid kalender­

årets början. Som påvisats av 1943 års utredning är en sådan ordning

tekniskt möjlig att genomföra; statsverkspropositionen kan nämligen med

nuvarande förläggning av budgetåret bli färdig till den 1 december. Enligt

vår uppfattning tala dock flera vägande skäl mot en sådan förläggning

av sessionstiden. Tvånget att behöva ha statsverkspropositionen färdig minst

en månad tidigare än vad nu är fallet måste bli synnerligen betungande för

både ämbetsverk och departement. Härtill kommer att den vinst av tre

veckor som skulle göras vid sessionens början är för liten för att möjliggöra

för riksdagen att avsluta sitt arbete så tidigt på försommaren som vi' anse

önskvärt. Inte heller torde 1 december-alternativet ge tillräckliga garantier

för att en höstsession under månaderna före den 1 december skall kunna

undvikas.

Men da \i, sasom vi redan haft anledning att understryka, icke anse en

betydande förkortning av riksdagens sammanlagda sessionstid vara möjlig,

ha vi icke heller kunnat ansluta oss till den föregående utredningens upp­

fattning att riksdagsarbetet normalt skulle kunna medhinnas på fem måna­

der. 1943 års utredning fann vid en undersökning av bl. a. kamrarnas ar­

betstid att sammanträdestiden sedan början av 1930-talet avsevärt förkor­

tats. Utredningen framhöll visserligen att det icke vore möjligt att uteslu­

tande med hjälp av statistik åstadkomma en verklighetstrogen uppskatt­

ning av riksdagens arbetsbörda. Åtskilliga andra faktorer av stor betydelse

maste också medräknas vid en bedömning därav. Trots dessa reservationer

ansåg sig utredningen dock kunna fastslå att riksdagsarbetets försening

icke vore framtvungen av arbetsmaterialets tillväxt.

Vi ha för de sista riksdagarna företagit en undersökning liknande den

som verkställdes av 1943 års utredning och ha därvid funnit att kamrarnas

sammanträdestid under de sista åren åter ökat. Vilket bevisvärde man än

vill tillmäta undersökningar över kamrarnas sammanträdestid m. in. synes

det oss högst osannolikt att riksdagens sessionstid skall kunna begränsas

till fem månader årligen, i all synnerhet som den sedan 1931 aldrig avslu­

tats före den 15 juni. Vi äro emellertid än mindre än 1943 års utredning

benägna att tillmäta dylika statistiska undersökningar någon utslagsgivan­

de betydelse som bevis för riksdagens relativa arbetsbelastning. Vi se i ses­

sionernas varierande sammanlagda sammanträdestid snarare ett yttre tec­

ken på den omständigheten att partimotsättningarna i kamrarna växla i

styrka än ett bevis för att riksdagens arbetsbörda undergår väsentliga för­

ändringar.

Samtidigt som vi salunda icke anse det möjligt att med den arbetsbelast­

ning riksdagen numera erhållit genomföra en kraftig och bestående för­

kortning av dess sessionstid, äro vi angelägna att framhålla att vi icke hel­

ler tro att en alltför långt driven arbetsteknisk rationalisering skulle under­

lätta för riksdagen att fylla sin plats i statslivet som en demokratisk folk-

i epresentation. Det politiska arbetet låter sig icke utan nackdel insnöras i

ett på grundval av omsorgsfulla arbetsstudier snävt tillmätt tidsschema.

Härtill kommer vidare att det med hänsyn till statsverksamhetens ökade

omfattning och betydelse på alla områden av samhällslivet är önskvärt att

regeringen även under det senare halvåret regelmässigt får möilighet att

hålla kontakt med riksdagen.

Slutligen vilja vi likväl framhalla att vi icke helt utesluta möjligheten

att riksdagsarbetet under mycket gynnsamma omständigheter skall kunna

avslutas inom den tid som förutsattes av 1943 års utredning. Men vi äro

33

icke beredda att framlägga ett förslag, vars framgångsrika förverkligande

kräver gynnsammare yttre förutsättningar än som enligt vår uppfattning

kunna väntas bli regel/Vi föreslå därför att sessionstiden organiseras på ett

sådant sätt att riksdagen, då så blir möjligt, kan åtskiljas redan så tidigt

som 1943 års utredning ansåg normalt borde kunna ske, men som samtidigt

«ör det möjligt att med minsta möjliga olägenheter både för riksdagens leda­

möter och för Kungl. Maj :ts kansli hålla riksdagen samlad i sammanlagt sex

till sju månader årligen.

Som resultat av våra överväganden ha vi därför kommit till slutsatsen att

en uppdelning av riksdagen i en vår- och en höstsession i fortsättningen

bör betraktas såsom normal. Vi anse nämligen att det, om höstsessionen

icke göres till en normal institution, är stor fara att riksdagen, i förhopp­

ning att slippa sammanträda på hösten, drar ut sitt arbete efter midsom­

mar utan att därmed vinna betryggande garantier för att den inte skall

behöva återsamlas till en höstsession.

Om förslagets närmare utformning ha de sakkunniga anfört.

Vårsessionen bör enligt vår mening såsom nu börja i januari men ovill­

korligen avslutas senast" den 31 maj. Kamrarna böra dock få rätt att utan

avbrott fortsätta förhandlingarna etter kl. 24 den 31 maj, intill dess att de

på föredragningslistan upptagna ärendena behandlats. En bestämmelse här­

om föreslås införd i 3 § riksdagsstadgan. Från och med den 1 juni till och

med den 15 oktober skall riksdagen ha ferier. Dessa ferier böra grundlags­

fästas i 2 § riksdagsordningen. Därest riksdagen med hänsyn till från vår­

sessionen kvarvarande arbetsmaterial behöver återsamlas under hösten,

skola talmännen, som i frågan förutsättas ha samrått med regeringen, be­

sluta om tid för höstsessionens början, vilken icke skall få äga rum förrän

tidigast den 16 oktober. Kungl. Maj :t bör dock, därest synnerligen starka

skäl föreligga, kunna kräva att talmännen skola inkalla riksdagen under

ferierna eller under annan tid, då riksdagen ej är samlad. För att stärka

riksdagens ställning bör samma rätt att påfordra att riksdagen skall sam­

manträda tillkomma 65 ledamöter av första kammaren eller 100 ledamöter

av andra kammaren. Då stadgat antal kammarledamöter önskar riksdagens

sammankallande, skola de under angivande av skälet för sin önskan an­

mäla detta till kamrarnas talmän, vilka i sådant fall skola vara skyldiga

att kalla kamrarna till sammanträde. Det kan förutsättas att synnerligen

allvarliga och hastigt påkommande skäl föreligga, om Kungl. Maj :t begar

riksdagens återsamlande. Av denna anledning bör Kungl. Maj :t medges rätt

att kräva att riksdagen skall kallas att sammanträda redan dagen etter det

begäran om riksdagsinkallelse framställts. Motsvarande rätt synes däremot

icke behöva tilldelas det stadgade antalet kammarledamöter, som dock bora

kunna fordra att riksdagskallelse utfärdas till senast tjugonde dagen efter

det talmännen erhållit del av deras begäran.

Höstsessionen bör enligt de sakkunnigas framställning betraktas som en

normal institution men dock icke behöva tillgripas om riksdagen hinner

före den 1 juni behandla alla framlagda ärenden. Förslaget innebär att nya

propositioner ej annat än i undantagsfall böra fa framläggas under höst-

sessionen. 1 princip skola alla beslut som påverka budgetiegleiingen vid

det löpande årets budgetårsskifte vara färdigbehandlade före vårsessionens

slut. Till behandling vid höstsessionen komma alltså att föreligga väsent­

ligen lagfrågor och frågor av principiell natur, som skjutits från vårsessio-

•$

Iiihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 2ii

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

34

nen. Höstsessionen skulle ej nödvändigtvis behöva börja den 16 oktober; re­

geln om ferier skulle innebära att den normalt ej finge börja före den 16

oktober. Skulle talmannen efter samråd med regeringen finna att riks­

dagen icke behövde inkallas förrän vid en senare tidpunkt, skulle natur­

ligtvis ingen kallelse utfärdas förrän till nämnda tidpunkt.

Om riksdagsarbetet under höstsessionen ha de sakkunniga vidare anfört.

Utskottssysselsättningen under höstsessionen kommer sannolikt att i

minst lika hög grad som varit fallet under de senaste årens höstriksdagar

bli ojämn. Då emellertid olika utskott kunna beräknas få huvudarbetsbör­

dan vid olika höstsessioner, torde en viss utjämning komma att ske, varige­

nom på lång sikt arbetsbördan kan bli tämligen likartad för flertalet ut-

skottssysselsatta riksdagsmän. Vi ha emellertid ansett att det vore förbun­

det med avsevärda olägenheter, om hela riksdagen skulle behöva hållas

samlad under hela höstsessionen, trots att blott en del av riksdagsledamö­

terna kunna erhålla full sysselsättning. Därför anse vi att höstsessionens

arbete bör organiseras på ett sådant sätt att endast de som beredas syssel­

sättning behöva vara närvarande under hela sessionen. Så skulle kunna ske,

om då riksdagen samlades till höstsession kammarsammanträden ägde rum

under någon vecka, varvid det nya arbetsmaterial som trots spärregler

måste föreläggas framlades, motioner avlämnades, utskottsremisser ägde

rum, interpellationer framställdes in. m. Därefter skulle de riksdagsmän

vilka ej äro sysselsatta med utskottsarbete, partiuppdrag m. in. kunna läm­

na riksdagsorten och ej behöva återkomma förrän mot slutet av sessionen,

då kammar sammanträden skulle äga rum i två till tre veckor. Vid dessa

sammanträden skulle utskottens utlåtanden behandlas, beslut fattas, inter­

pellationer besvaras in. in. Det sålunda skisserade schemat utesluter natur­

ligtvis inte att talmännen vid behov också under den tid då i princip blott

utskotten äro sysselsatta skola kunna utlysa kammarsammanträden för be­

handling av brådskande frågor, aktuella interpellationer och dylika ärenden.

Med den föreslagna omläggningen blir det enligt de sakkunnigas me­

ning ej längre nödvändigt att bibehålla den urtima riksdagen. För att riks­

dagen skall såsom lagtima kunna sammanträda när som helst under hela

året ha de sakkunniga föreslagit införande av en bestämmelse att riks­

dagen formellt skall avslutas först dagen före följande riksdags början.

Denna förändring kräver en omläggning av riksdagsledamöternas mandat­

tid. Valen föreslås sålunda skola gälla fr. o. in. dagen för den årliga riks­

dagens början året efter det under vilket valet skett till och med dagen för

avslutandet av den sista riksdagen i valperioden. Avskaffandet av urtima­

institutionen skulle medföra att uttrycket lagtima riksdag icke längre finge

någon funktion att fylla. Det föreslås därför ersatt med enbart riksdagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Beträffande förslaget rörande sessionstiden har reservation anförts av

herr Hastad, vilken därvid i huvudsak anfört.

Den nuvarande ordningen med en över midsommar utdragen huvudses­

sion och därjämte en eventuell höstsession måste betecknas som otillfreds­

ställande. Med en lösning efter majoritetslinjen måste emellertid följa att

många riksdagsledamöter finge allt svårare att bibehålla eller sköta sitt

»civila» arbete. Åtskilliga kunde hindras att mottaga val till riksdagen. Ett

ytterligare steg toges hän mot yrkespolitikens utbredning.

35

Framför allt två invändningar kunde framställas mot sakkunnigmajori­

tetens förslag. För det första måste varje sådan uppdelning av sessions-

tiden, som förläde de båda sessionerna till olika budgetår, vara mindre ra­

tionell. För det andra torde det även enligt majoritetens förslag bli ound­

vikligt att arbetet under höstsessionen komme att bli mycket ojämnt för­

delat på utskotten.

Reservanten har framhållit, att även ett par speciella anmärkningar

kunde riktas mot den föreslagna sessionsindelningen, samt har därom an­

fört.

Sålunda skulle maj oritetsförslaget antingen leda till att riksdagen vart

fjärde år, då ordinarie andrakammarval äga rum, skulle normalt samman­

träda efter dessa val, trots att kammaren då kunnat få en annan politisk

majoritet, eller också måste höstriksdagarna dessa år inställas och allt arbete

pressas in i den fyra och en halv månader korta vårsessionen, trots att all

erfarenhet givit vid handen att särskilt motionärer men ofta även regeringen

just riksdagen före ett val lagt den största aktivitet i dagen. Oavsett even­

tualiteten av avgörande förändringar i kamrarnas politiska sammansättning

måste det vara oformligt att den »gamla» riksdagen flera månader efter

valen skall vara i full funktion och träffa beslut, som kunna vara av allra

största betydelse för landet och medborgarna. Oformligheten i att hålla

höstriksdag under valår blir så mycket större, som spekulationer i partiför­

skjutningar säkerligen komma att fresta till många krav på uppskov av

frågor till höstriksdagen. Riktigare måste vara att söka jämka tiden för

riksdagens början så mycket, att riksdagsarbetet normalt kan fullgöras utan

sessionsavbrott före sommaren. I samband därmed skulle även mandatpe­

rioden utlöpa redan före valårets slut. Därigenom skulle de angivna svå­

righeterna undvikas.

Reservanten har förklarat sig med hänsyn till det anförda icke kunna

frångå uppfattningen att riksdagsarbetet bör ta sin början den 1 december

och att strävandena böra inriktas på att normalt få arbetet slutfört till om­

kring den 1 juni. Endast i den mån förhållandena göra det nödvändigt borde

höstriksdag inkallas, och därvid borde utskottsarbetet i största möjliga ut­

sträckning i enlighet med de sakkunnigas förslag anordnas på så sätt, att

de riksdagsmän, som icke engagerades i utskottsarbete, ej mer än behövligt

hindrades i sitt förvärvsarbete. För att befinna sig ständigt i reserv borde

riksdagen dock icke avslutas på våren utan förpuppas till tiden före näst-

följande riksdags början.

Som skäl för decemberalternativet har reservanten vidare anfört.

Såsom redan 1943 års utredning påvisat stöter det inte på några bestäm­

da hinder att få statsverkspropositionen färdig till början av december,

helst som en tidigare avslutning av riksdagen på våren skulle medföra en

avsevärd lättnad under sommaren för Kungl. Maj :ts kansli vid expedieran­

det av riksdagens beslut. Under december månad skulle riksdagen konsti­

tuera sig; remissdebatten skulle då äga rum; »motionsfloden» skulle också

medhinnas, och dessutom skulle utskotten före jul fatta beslut om behöv­

liga remisser, vilka på så vis skulle kunna besvaras mycket snabbare än

hittills. Riksdagen vore färdig alt vid ledamöternas återkomst i januari ome­

delbart ta itu med arbetet, och materialet skulle redan fr. o. in. slutet av

januari kunna matas fram till kamrarna i jämn ström. Förutsättningen för

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

att detta skall kunna ske är dock ovillkorligen, att Kungl. Maj :t redan från

början framlägger propositioner, så att en del utskott inte behöva vänta

på ett arbetsmaterial, vilket genom anhopning senare blir utskottet över­

mäktigt. Genom att normalt befrias från en höstriksdag i den av de sak­

kunnigas majoritet tänkta meningen beredes Kungl. Maj :t också tillfälle

att under sommaren och hösten i lugn och ro förbereda propositionerna till

den kommande riksdagen. Och genom att rationellt utnyttja den ökade tid

för sammanträden, som utskotten enligt de sakkunnigas veckoprogram

skulle få, genom utskottsorganisationens utvidgning och genom en effektiv

planering av arbetet från talmanskonferensens sida torde så mycken tid

stå att vinna, som normalt bör göra det möjligt för riksdagen att fullgöra

sina uppgifter under sex månaders tid, utan att ärendenas behandling där­

för skall behöva forceras till förfång för saklighet och grundlighet.

De sakkunniga framhålla, att det för den planerade sessionsindelningen

blir av avgörande betydelse att de propositioner som måste behandlas under

vårsessionen avlämnas så tidigt som möjligt under riksdagen. För riksdags-

arbetets jämna fördelning är det, framhålles det, icke tillräckligt att den

stadgade propositionstiden hålles. Det är också av vikt att de fram­

ställningar som ej avlämnas vid riksdagens början fördelas så jämnt som

möjligt under propositionstiden.

Efter en redogörelse för propositionsavlämnandet under de tio senaste

riksdagarna ha de sakkunniga anfört.

Enligt vår mening borde en viss förlängning av propositionstiden vara

ägnad att underlätta för Kungl. Maj :t att verkligen hålla den. Om proposi­

tionstiden får en sådan längd att den i normala fall kan iakttagas, är det

också sannolikt att den kommer att bli bättre respekterad än hittills. Då

vi föreslå en förlängning, förutsätta vi att Kungl. Maj :t icke kommer att

utnyttja den till att koncentrera huvuddelen av sina framställningar till

dess senare del, än mindre till dess allra sista dagar. För den händelse så

skulle ske, får riksdagen i det av oss föreslagna uppskovsinstitutet, som

skall kunna användas också beträffande propositioner avlämnade inom den

stadgade tiden, ett medel att avvärja de för riksdagsarbetet skadliga verk­

ningarna av att propositionerna komma störtvis vid propositionstidens slut.

Med hänsyn till att vårsessionen enligt förslaget ovillkorligen skall vara

avslutad före den 1 juni och till att budgetregleringen vid denna tidpunkt

måste vara färdig ha de sakkunniga icke ansett sig kunna föreslå samma

förlängning av propositionstiden för framställningar som avse statens in­

komster och utgifter för det följande budgetåret — budgetpropositioner —•

som för övriga propositioner.

För närvarande gäller enligt 54 § riksdagsordningen att propositionerna

böra vid lagtima riksdag avlämnas inom 60 dagar från dess öppnande. Pro­

position må ej avlåtas senare utan så är att Konungen finner någon under

riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller prövar uppskov med

framställningen — d. v. s. dess framläggande först under senare riksdag —

lända riket till men.

Nu föreslås för budgetpropositioner en propositionstid av 70 dagar. Dylika

propositioner skola med undantag av proposition angående riksstatens slut­

37

liga reglering icke få avlämnas senare, därest Konungen icke prövar upp­

skov med framställning lända riket till allvarligt men. För övriga proposi­

tioner föreslås propositionstiden till 90 dagar. För dem bibehålies formu­

leringen att de böra avlämnas inom den angivna tiden; undantagsregeln fö­

reslås utformad så att tiden skall kunna överskridas om Konungen prövar

uppskov med framställningen lända riket till men eller eljest finner synner­

liga skäl för dess avlåtande.

Förslaget innebär att ny propositionstid icke börjar löpa vid början av

höstsession eller annan extra session.

Kungl. Alaj.ts proposition nr 244.

Eftersom motionerna, trots sitt stora antal, spela en mindre roll än pro­

positionerna för riksdagens arbetsbelastning, ha de sakkunniga vid sina

överläggningar om motionstiden ansett sig i viss män kunna an­

lägga andra synpunkter än dem som varit vägledande vid prövningen av

frågan om propositionstiden. De sakkunniga ha härvid anfört.

Erfarenheten har givit vid handen att den nuvarande motionstiden vid

riksdagens början, tolv dagar, är väl kort med hänsyn dels till att många

motioner icke kunna avfattas förrän efter ett studium av trontalet och

statsverkspropositionen och dels till att under riksdagens första dagar

många andra uppgifter omöjliggöra för riksdagens ledamöter att ägna mo-

tionsarbetet den omsorg som kunde vara önskvärd. För att i någon man

undanröja dessa olägenheter föreslå vi därför att motionstiden förlanges

till femton dagar. Då enligt vår mening den från tio till tjugo dagar för­

längda motionstid, som kammare med hänsyn till infallande helg eller till

ärendets synnerliga omfattning kan bevilja för motion, som föranleds av

efter riksdagens öppnande avlåten proposition, är längre än nödvändigt,

föreslå vi dessutom att motionstiden för följ dmotioner icke skall kunna for­

längas med mer än fem dagar. Normalt skulle alltså sådana motioner, lik­

som hittills varit fallet, framställas inom tio dagar. I angivna undantagsfall

skulle denna tid av kammare kunna förlängas till femton dagar i stallet för

till tjugo. Därmed skulle också vinnas en förenkling av reglerna om mo­

tionstiden så tillvida att denna tid i regel icke skulle komma att överskrida

femton dagar. Det enda undantaget från denna regel kommer enligt vårt för­

slag att inträffa, då propositions behandling uppskjutes från vår- till höst­

session. I sådant fall skall för följ dmotioner utöver den ordinarie motions­

tiden eu andra motionstid medgivas över riksdagens ferier.

I samband härmed ha de sakkunniga berört frågan om väckande av in o-

tioner i anledning av till utskott — i regel bankoutskottet —

från riksdagens verk ingivna framställningar, vilka

påkalla riksdagens beslut. För att praktiskt möjliggöra att sådana motioner

väckas föreslå de sakkunniga att framställningar av angiven art skola av

talmannen anmälas vid kammarplenum. Det föreslås skola åligga utskott

att för anmälan i kamrarna till talmännen meddela sådana framställningar.

De skola uppföras på föredragningslistan för den dag då de anmälas i kam­

rarna, så att de bli kända av kammarledamöterna. Motion med anledning

av sålunda anmäld framställning föreslås skola få avlämnas i samma ord­

ning som motion i anledning av proposition. Motionstiden skall löpa från

den dag då framställningen till utskottet anmäles i kammaren.

38

I fråga om motionstiden föreligger en reservation av herr Senander, som

ansett att motionstiden för följ dmotioner alltfort bör kunna förlängas med

10 dagar och ej allenast, som enligt majoritetens förslag, med 5.

En av kärnpunkterna i sakkunnigförslaget utgöres av uppskov s-

institötet. De sakkunniga ha förklarat sig i detta se ett nödvändigt

maktmedel i riksdagens hand för att förmå regeringen att respektera de

stadgade propositionstiderna och därmed även för att garantera en jämn

fördelning av arbetsbelastningen under riksdagen. Med hänsyn till riks-

dagsarbetets uppdelning på två sessioner får uppskovsinstitutet också en

annan uppgift, nämligen att göra det möjligt för riksdagen att vid behov

reglera arbetsfördelningen mellan de båda sessionerna på ett för riksdags-

arbetets rationella bedrivande lämpligt sätt.

Uppskovsinstitutet föreslås utformat på i huvudsak följande sätt.

Uppskov skall kunna beslutas beträffande alla propositioner och motio­

ner, som ej beröra riksstaten. I fråga om propositionerna skall detta gälla

vare sig dessa avlämnats inom föreskriven propositionstid eller ej. Fråga

om uppskov skall avgöras genom sammanstämmande beslut av båda kam­

rarna. Sådan fråga skall kunna väckas antingen genom förslag av veder­

börande utskott, som i uppskovsfrågan dessförinnan skall ha inhämtat tal­

manskonferensens mening, eller, därest uppskovsyrkande ej framförts av

utskottet, i kamrarna. Uppskovsyrkande, som framlägges av utskott, skall

göras skyndsammast möjligt. De sakkunniga ha uttalat som sin mening att

det i regel bör vara möjligt för utskott att framlägga uppskovsförslag inom

en vecka efter utskottsremissen. Under alla omständigheter, har det an­

förts, måste det åligga utskott att anmäla de frågor det önskar uppskjutna

till följande session eller riksdag i så god tid att uppskovsbesluten under

vårsessionen hinna fattas före feriernas början den 1 juni och under höst­

sessionen senast vid kamrarnas sista sammanträde.

Uppskov föreslås skola kunna beslutas antingen från vår- till höstsession

eller från en riksdag till den närmast följande. Behandlingen av ärende, som

gjorts till föremål för uppskovsbeslut, skall sålunda icke få uppskjutas läng­

re än till riksdagen närmast efter den då uppskovsbeslutet fattats. En frå­

ga, som ett år uppskjulits till följande års riksdag, skall alltså icke vid den­

na riksdag få uppskjutas ännu ett ar. Däremot hålles möjligheten öppen att

vid en höstsession besluta att till följande års riksdag uppskjuta behand­

lingen av en fråga som uppskjutits till hösten från närmast föregående vår­

session och att vid vårsession besluta om ytterligare uppskov till efter feri­

ernas slut med en från föregående riksdag uppskjuten frågas behandling.

Beträffande grundlagsfrågor föreslås uppskov skola kunna tillgripas en­

dast för den del av deras behandling vilken äger rum före det nyval till

andra kammaren som måste ske, innan förslag i sådan fråga slutligen kan

antagas. För uppskov med grundlagsfrågors behandling efter nyval skall

även framgent bestämmelsen i 64 § riksdagsordningen gälla, d. v. s. att be­

slut över vilande ändringsförslag skall kunna uppskjutas till annan riks­

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Kungi. Maj:ts proposition nr 244

39

dag (inom valperioden) än den första efter det nyval till andra kammaren

ägt rum endast under förutsättning att Konungen och bägge kamrarna där­

om äro ense.

Om en proposition uppskjutes från vår- till höstsession, skall efter upp-

skovsbeslutet ny motionstid löpa till höstsessionens första kammarplenum.

I detta fall komma därigenom dubbla motionstider att medges för upp­

skjutna propositioner. Gäller uppskovet till följande riksdag, blir däremot

icke någon ny motionstid nödvändig, då vid den nya riksdagen motioner i

anledning av den uppskjutna propositionen kunna avgivas under den or­

dinarie motionstiden vid dess början.

Uppskov skall icke kunna beslutas från den sista riksdagen i en andra-

kammarvalperiod till den första i den följande. Om riksdagen upplöses och

Konungen förordnar om nya val till en av eller bägge kamrarna, skola där­

med alla uppskovsbeslut, som den upplösta riksdagen fattat, vara förfallna.

Departementschefen,

Under tioårsperioden 1938—1947 har riksdagen (dess vårsession) icke

någon gång kunnat avslutas tidigare än den 16 juni. Under de tre första

aren av perioden kunde riksdagen avslutas i juni, under övriga år ägde av­

slutandet rum först under juli. Senaste datum för avslutandet, den 17 juli,

uppvisade 1947 års riksdag. Under åtta av åren förekom urtima riksdag eller

höstriksdag.

Den berörda perioden har visserligen i hög grad präglats av krigs- och

krisförhållandena. Såtillvida kan den måhända ej anses fullt representativ.

Men med den omfattning statsverksamheten numera erhållit kan man med

en ganska hög grad av sannolikhet räkna med att riksdagsarbetet för fram­

tiden ej skall kunna medhinnas inom den tid av omkring 4 Va månader

som står till förfogande, om riksdagen — med början som nu — skall kun­

na sluta omkring den 1 juni. Detta datum torde i allmänhet anses utgöra

den gräns utöver vilken riksdagsarbetet helst ej bör utsträckas under som­

maren.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår att möjligheterna att minska

riksdagens arbetsbörda genom delegation av beslutanderätten i vissa ären­

den —- främst till Kungl. Maj :t — äro synnerligen begränsade. Av större

betydelse för vinnande av koncentration i riksdagens arbete skulle säker­

ligen en rationalisering av detta vara. Ett flertal beaktansvärda förslag till

rationaliseringsåtgärder ha också framlagts av de sakkunniga och jag äm­

nar återkomma till dem under nästföljande avdelning. Men som de sak­

kunniga framhållit låter sig det politiska arbetet icke utan nackdel insnö­

ra i ett på grundval av omsorgsfulla arbetsstudier snävt tillmätt tidssche­

ma. En mera avsevärd tidsvinst torde därför icke vara att påräkna genom

rationaliseringen.

Man torde alltså få räkna med att riksdagen i framtiden som regel måste

vara samlad under ungefär lika lång tid som under den sist förflutna tio­

årsperioden eller under sex till sju månader årligen. Frågan är då hur den­

40

Kungj. Maj:ts proposition nr 244.

na tid lämpligast bör förläggas. Det råder enighet om att en sessionsperiod

som börjar som nu och slutar i juli är förenad med så väsentliga olägenhe­

ter att den bör undvikas. Det återstår då två möjligheter, nämligen anting­

en att låta sessionen börja tidigare — exempelvis den 1 december — eller

också att uppdela arbetet på två sessioner, en vårsession och en höstses­

sion. Skälen för och emot dessa båda lösningar, av vilka den förra förordats

i en av herr Håstad avgiven reservation och den senare omfattats av de sak­

kunnigas majoritet, ha redovisats i det föregående.

För egen del har jag ansett mig böra följa majoritetsförslaget att i all­

mänhet uppdela riksdagsarbetet på två sessioner. Därvid har jag visserligen

beaktat att det onekligen blir svårare att med riksdagsmannauppdrag för­

ena förvärvsverksamhet, om riksdagen skall sammanträda såväl vår som

höst och den riksdagsfria tiden i huvudsak inskränkes till omkring fyra må­

nader under sommaren och någon månad mot slutet av året. Härav kan

givetvis följa att riksdagsledamöterna komma att bli yrkespolitiker i större

utsträckning än nu är fallet. A andra sidan ha de skäl som tala emot de­

cemberlinjen mycket stor tyngd. Jag vill särskilt åberopa svårigheten att

färdigställa statsverkspropositionen tidigare än nu. För att den skall hinna

bli färdig inom sådan tid, att den kan föreläggas riksdagen den 1 december,

kräves, som 1943 års utredning påpekat, tillbakaflyttning av tiden för av­

givande i första hand av ämbetsverkens anslagsäskanden, vidare av myn­

digheternas räkenskaper för sistförflutna budgetår och den på grundval av

dessa upprättade budgetredovisningen samt slutligen av riksräkenskapsver-

kets inkomstberäkning för nästkommande budgetår. Följer man december-

linjen vinner man icke heller någon garanti att riksdagen, trots framflytt-

ningen av sessionens början, skall kunna avslutas i tid. Troligen skulle

riksdagsarbetet, om icke varje år så dock tämligen ofta, komma att för­

längas in i sommaren. Krav komme då att resas på en ytterligare förskjut­

ning av riksdagens början, exempelvis till den 1 november eller tidigare. En

sådan lösning skulle emellertid med största sannolikhet kräva en så vittut-

seende åtgärd som en omläggning av det nuvarande budgetåret och där­

jämte skulle man även i detta fall nödgas taga en del av hösten i anspråk.

Förslaget om uppdelning av sessionstiden kan ej bedömas isolerat. Det

står i nära samband med de sakkunnigas förslag om arbetsmaterialets

framläggande — d. v. s. huvudsakligen propositionstidens reglering —

och om införande av ett uppskovsinstitut. Tydligt är att ett tillfredsstäl­

lande resultat ej skulle vara att vinna av uppdelningen på två sessioner, om

riksdagen även under höstsessionen skulle få en mängd nytt arbetsma­

terial sig förelagt. Nya propositioner böra uppenbarligen endast i yttersta

undantagsfall få framläggas under höstsessionen. Vidare måste riksdagen

ha möjlighet att i önskvärd utsträckning jämnt fördela behandlingen av

sådana frågor som icke med hänsyn till budgetårsskiftet måste vara av­

gjorda under vårsessionen. Detta maktmedel erhåller riksdagen genom den

föreslagna rätten att uppskjuta behandlingen av propositioner och motioner,

41

som ej beröra riksstaten, från vår- till höstsession eller från en riksdag till

den närmast följande.

I fråga om det närmare utformandet av reglerna om sessionstidens upp­

delning finner jag mig böra i huvudsak ansluta mig till de sakkunnigas

förslag. Även i fråga om arbetsmaterialets framläggande och uppskovs-

förfarandet, i vilka avseenden förslaget i stort sett är enhälligt, anser jag

mig böra i princip biträda detsamma.

Beträffande sessionstiden ha de sakkunniga föreslagit att dennas upp­

delning i en vår- och en höstsession genomföres på det sättet att riksda­

gen erhåller grundlagsfästa ferier under tiden den 1 juni—den 15 oktober.

Vårsessionen skall följaktligen sluta den 31 maj.

Dessa tidsbestämmelser synas mig väl valda. Jag vill emellertid föreslå

en viss uppmjukning av regeln om vårsessionens slutdag. Om riksdagen

vid utgången av maj månad är så långt framme med sitt arbete att detta

kan slutföras på ytterligare endast några dagar, förefaller det opraktiskt

att så ej kan få ske. Olägenheten av att riksdagsarbete pågår under några

dagar in i juni synes vara väsentligt mindre än av en fortsatt helt kort

höstsession, som icke påkallas av några nya ärenden. Jag utgår härvid

givetvis från att man i det aktuella fallet med hög grad av säkerhet kan

beräkna att allt riksdagsarbete för året skall kunna fullgöras under den

förlängda vårsessionen och att förlängningen blir helt kort. Längre än till

mitten av juni bör riksdagsarbete ej få pågå under våren, såvida icke

exceptionella förhållanden råda. Har riksdagen beslutat att ej taga ferier

i förhoppning att riksdagen skall kunna avslutas före den 16 juni och in­

träffa sedermera omständigheter som kullkasta beräkningarna eller visa

sig dessa eljest icke hållbara, bör riksdagen vara oförhindrad att ändra

sitt beslut och börja ferierna tidigare under juni. Innan riksdagen fattar be­

slut att ej taga ferier eller ändrar sådant beslut bör, till undvikande av en

felbedömning av arbetsläget, talmanskonferensen avgiva yttrande.

Jag vill slutligen här understryka att förslaget om sessionstiderna ej

innebär att höstsession skall vara obligatorisk. Endast om så erfordras

med hänsyn till kvarstående arbetsmaterial från vårsessionen skall höst­

session hållas. Med hänsyn till den korta arbetsperiod som står till för­

fogande under våren — endast omkring 4’A kalendermånader — lär man

emellertid få räkna med att höstsession blir en tämligen normalt återkom­

mande företeelse, därest ej riksdagens arbetsmaterial väsentligen beskäres

eller betydande tidsvinst på annat sätt kan ernås.

De sakkunniga ha konstruerat sitt förslag på ett sätt som rent tekniskt

avviker från nu gällande ordning i väsentlig mån. Riksdagen skulle så­

lunda enligt förslaget bli en i princip permanent institution. Den skulle

öppnas den 10 januari och avslutas den 9 januari påföljande år. Härigenom

bortfölle anledningen att behålla den nuvarande skillnaden mellan lagtima

och urtima riksdag, vilka beteckningar också föreslås avskaffade. Ett ge­

nomförande av förslaget i enlighet med de sakkunnigas uppläggning skulle

även medföra att riksdagsledamöternas mandattid måste omläggas så att

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

42

\alen komnie att gälla från och med dagen för den årliga riksdagens bör­

jan året efter valet till och med dagen för avslutandet av den sista riks­

dagen i perioden. Medan riksdagen hittills ansetts vara samlad från öpp­

nandet till dess den formellt avslutats, alltså även under sådan tid då den

är »förpuppad», innebär förslaget den omläggningen av terminologien att

riksdagen skall anses samlad endast under de perioder då sammanträden

pågå, alltså ej under ferier eller efter höstsessionens slut och väl ej heller

under påsklovet.

De sakkunnigas konstruktion och särskilt avskaffandet av beteckningarna

lagtima och urtima riksdag skulle nödvändiggöra jämkningar i ett stort an­

tal paragrafer i regeringsformen och riksdagsordningen. Jag har ansett mig

böra undersöka huruvida det icke är möjligt att nå samma reella resultat

som de sakkunniga genom ändringar vilka äro formellt mindre ingripande.

Denna undersökning har lett till att jag, utan att i sak frångå de sakkun­

nigas förslag, anser mig kunna förorda följande metod för problemets lös­

ning.

Den nuvarande åtskillnaden mellan lagtima riksdag och urtima riksdag

bibehålies, ehuru utrymmet för urtima riksdag minskas genom den lagtima

riksdagens höstsession. Riksdagen skall som nu anses samlad från öppnan­

det till dess den formellt åtskilts. Den skall alltså anses samlad även under

ferierna. Riksdagen bör avslutas efter höstsessionens slut, i varje fall före

ingången av det nya året. Om man läte avslutandet anstå till senare tid­

punkt, eventuellt till omedelbart före nästföljande års lagtima riksdags öpp­

nande, skulle man visserligen vinna att riksdagen snabbt skulle kunna in­

kallas till fortsatt lagtima möte. Fördelen med att låta den riksdag som fun­

gerat föregående år träda i verksamhet vore att denna är färdigorganiserad

i fråga om utskott m. m., medan en ny riksdag först måste organisera sig.

Fn sådan anordning skulle emellertid förutsätta att valperioderna räckte

över årsskiftet. Då detta ej är lika redigt som att låta perioderna följa ka­

lenderår, har jag ansett lämpligast att ett års lagtima riksdag icke dragés

in på det efterföljande året. Skulle behov uppkomma att sammankalla riks­

dagen under de första dagarna i januari eller under tiden efter höstsessio­

nens slut, för den händelse den lagtima riksdagen avslutats därefter, bör

urtima riksdag tillgripas. Dylik riksdag kan som bekant sammankomma

med kort varsel. Och vad organisationen av riksdagen beträffar vill jag

påpeka att ej heller den riksdag som sammanträder den 10 januari är fär­

digorganiserad; även då kunna brådskande ärenden föreligga till omedel­

bart ståndpunktstagande från riksdagens sida.

De sakkunnigas förslag ger såsom av den förut lämnade redogörelsen

framgår en viss rätt åt riksdagsledamöterna att påfordra, att riksdagen sam­

mankallas även under ferier eller eljest å tid då riksdagen — enligt försla­

gets terminologi icke är samlad. Sådan rätt skall tillkomma 65 ledamöter

av första eller 100 ledamöter av andra kammaren. För att en full motsva-

righet härtill skall föreligga, då uppdelningen i lagtima och urtima riksdag

bibehålies, vill jag föreslå att nämnda antal riksdagsledamöter ges rätt ej

K ungt. Maj.ts proposition nr 244.

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

43

endast att få riksdagen kallad att sammanträda under ferierna eller eljest

under tid då sammanträden icke pågå utan även att påfordra inkallande av

urtima riksdag.

I fråga om arbetsmaterialets framläggande tillstyrker jag förslaget be­

träffande propositionstiden, vilket innebär att denna tid förlänges, beträf­

fande budgetpropositioner från 60 till 70 dagar samt för övriga propositio­

ner från 60 till 90 dagar samtidigt som villkoren för överskridande av tiden

vad gäller förstnämnda propositioner väsentligt skärpas. Ej heller torde

vara något att erinra mot de föreslagna jämkningarna av bestämmelserna

om motionstiden. De innebära att motionstiden förlänges från 12 till 15 da­

gar samt att den möjlighet som föreligger att för särskilt fall förlänga tiden

för följdmotion till proposition begränsas så att längsta tiden blir 15 dagar

mot 20 för närvarande. Förslaget att motion i anledning av framställning

från riksdagens verk skall få avlämnas i samma ordning som motion i an­

ledning av proposition anser jag böra genomföras.

Vad slutligen angår uppskovs för farandet anser jag anledning icke före­

ligga att frångå de sakkunnigas förslag i annan mån än som följer av de

förut av mig föreslagna modifikationerna i detta. Förslaget innebär som

tidigare nämnts väsentligen följande. Riksdagen skall kunna uppskjuta be­

handlingen av alla propositioner och motioner som ej beröra riksstaten,

vad angår proposition även om den avlämnats inom propositionstiden. Fråga

om uppskov skall avgöras genom sammanstämmande beslut av båda kam­

rarna. Sådan fråga skall kunna väckas antingen genom förslag av vederbö­

rande utskott, som i uppskovsfrågan dessförinnan skall ha inhämtat tal­

manskonferensens mening, eller i kamrarna. Om begreppen lagtima och

urtima riksdag, såsom av mig föreslagits, bibehållas, bör uppskovsrätten

avse, förutom uppskov från vår- till höstsession, uppskov från en lagtima

riksdag till den följande. Någon anledning att medgiva uppskov från urtima

riksdag till den följande riksdagen torde icke föreligga. Beträffande grund­

lagsfrågor skall uppskov kunna tillgripas i enlighet med vad nyss nämnts

för den tidigare delen av riksdagsbehandlingen. För uppskov med den se­

nare delen av grundlagsfrågors behandling — alltså behandlingen vid riks­

dag efter nyval till andra kammaren — förutsättes även framgent bestäm­

melsen i 64 § riksdagsordningen gälla, d. v. s. att beslut över vilande grund­

lagsändring skall kunna uppskjutas till en annan riksdag (inom valperio­

den) än den första efter det nyval till andra kammaren ägt rum endast under

förutsättning att Konungen och bägge kamrarna äro ense därom. Uppskov

skall icke i några slags frågor kunna beslutas från den sista lagtima riks­

dagen i en andrakammarvalperiod. Om riksdagen upplöses och Konungen

förordnar om nya val till en av eller bägge kamrarna, förfalla därmed alla

uppskovsbeslut, som den upplösta riksdagen fattat.

Vad nu föreslagits i fråga om uppdelning av sessionstiden, arbetsmateria­

lets framläggande och uppskovsförfarandet föranleder ändringar i eller till-

lägg till 49, 51 och 98 §§ regeringsformen samt 2, 12, 21, 28, 29, 33, 54, 55,

58, 68 och 70 §§ riksdagsordningen.

44

Kunql. Maj:ts proposition nr 244.

Ändringarna i 51 och 98 §§ regeringsformen ävensom i 12, 21, 28, 29, 33

och 68 — såvitt nu är i fråga — samt 70 §§ riksdagsordningen äro av formell

natur. Uttrycken »mellan riksdagar» eller »mellan riksdagarna» i 12, 21 och

70 §§ samt 28 § 2 mom. riksdagsordningen ävensom »under det lagtima

riksdag ej är församlad» i 98 § regeringsformen och 68 § riksdagsordningen

ha ersatts med »under riksdagens ferier eller eljest under tid då samman­

träden (med lagtima riksdag eller med riksdagen) icke pågå». En motsva­

rande jämkning har företagits i 28 § 1 mom. och 29 § riksdagsordningen.

I 98 § regeringsformen och 68 § riksdagsordningen ges föreskrifter om

nyval av justitieombudsman och militieombudsman vid uppkommen le­

dighet; »om lagtima riksdag är församlad» skall »denna samt, om så icke

är fallet, närmast därefter sammanträdande lagtima riksdag» förrätta ny­

val. De citerade orden ha ersatts med att »riksdagen» skall »därefter så

snart ske kan» förrätta valet. Att valet skall förrättas av lagtima riksdag

har ansetts icke behöva uttryckligen utsägas eftersom det följer av 49 och

97 §§ regeringsformen. En liknande jämkning har skett i 33 § 3 mom.

riksdagsordningen, där föreskriften att, om ledighet under riksdag upp­

kommer å talmansbefattning, nyval skall förrättas »omedelbart» ändrats

till att valet skall ske »så snart ske kan». De sakkunniga hade föreslagit

jämkningar jämväl i 72 och 88 §§ regeringsformen, där uttrycket »mel­

lan riksdagarna» förekommer; dessa lagrum torde emellertid kunna förbli

oförändrade.

Riksdagsarbetets planläggning och organisation.

De sakkunniga.

Under denna rubrik ha de sakkunniga framlagt en rad förslag berörande

sammanträdestider i kamrar och utskott, riksdagsarbetets ledning, arbetet

i kamrarna, kammärdebatten, interpellationer och enkla frågor, kammar­

behandling av utskottsutlåtanden, de ständiga och de tillfälliga utskotten

samt motionärers närvaro i utskott. Dessa förslag ha föranletts även av

andra skäl än rationalisering av riksdagsarbetet. Med förslaget om utökning

av ledamotsantalet i de ständiga utskotten åsyftas således bland annat att

giva ökad sysselsättning i utskottsarbete åt andra kammarens ledamöter

och förslaget beträffande replikrätten avser närmast en utvidgning av den­

na rätt i syfte att göra kammardebatten mera livlig och omväxlande.

I fråga om sammanträdestider i kamrar och utskott

ha de sakkunniga anfört, att enligt deras mening allvarliga invändningar

kunna resas mot det sätt varpå den varje vecka disponibla arbetstiden ut­

nyttjas av riksdagen. De sakkunniga ha emellertid ej velat ansluta sig till

ett tidigare framfört förslag att utnyttja även lördagar och måndagar för

direkt riksdagsarbete. I stället ha de förordat att arbetsdagarna förlängas

genom att deras början sättes till kl. 10 i stället för som nu i regel kl. 11.

De sakkunniga ha uppgjort följande förslag till schema för en normal ar­

betsvecka:

45

Tisdag: kl. 10—13 utskottssammanträden. Bordläggningsplena kl. 14.

Återstoden av dagen reserveras för partimöten.

Onsdag: kl. 10—12.30 utskottssammanträden; kl. 14—17.30 plena. Vid

behov kvällsplena.

Torsdag: kl. 10—12.30 och 14—16 utskottsarbete. I särskilt trangande

fall bordläggningsplena kl. 16 och arbetsplena på kvällen.

Fredag: kl. 10—12.30 utskottsarbete; kl. 14—17.30 arbetsplena, om behov

därav föreligger, eljest utskottsarbete till kl. 16.

Lördag: bordläggningsplena kl. 14.

Härtill ha de sakkunniga anfört, att lördagar borde utnyttjas för arbets­

plena endast då arbetsanhopningen under riksdagens slutskede vore sär­

skilt stor och materialet ej hunnit avverkas vid de arbetsplena som förut­

sattes äga rum onsdag e. in., onsdag och torsdag kväll och fredag e. m.;

i regel komrne därmed också önskemålet från pressens sida att arbetsplena

ej skulle förläggas till lördagar att tillgodoses. Därjämte har framhållits att

schemat naturligtvis kunde komma att sönderbrytas i vissa fall, exempel­

vis då större frågor eller debatter uppkomme, vilka icke utan olägenhet

kunde anpassas efter schemat. Förutom ett effektivare utnyttjande av ti­

den skulle ett genomförande av veckoschemat medföra att långa arbets­

plena i stor utsträckning kunde undvikas. Den tidigare väckta frågan om

införande av lunchraster skulle i regel lösas automatiskt, eftersom en paus

förutsattes äga rum mellan omkring kl. 12.30 och 14.

I fråga om riksdags arbetets ledning innebär förslaget att tal­

manskonferensen skall erhålla en starkare ställning och intaga platsen som

ett aktivt arbetsledande organ för riksdagen. Denna ställning kan konferen­

sen enligt de sakkunnigas mening snarare ernå genom att utföra en mål­

medveten planeringsverksamhet till riksdagsarbetets fromma än genom att

utrustas med i detalj reglementerade befogenheter. En viktig uppgift er­

håller talmanskonferensen enligt de sakkunnigas förslag genom bestäm­

melsen att utskott skall få föreslå uppskov med frågas behandling endast

efter talmanskonferensens hörande. Denna bestämmelse avses ge konferen­

sen både möjlighet och skyldighet att under hänsynstagande till riksdags­

arbetets allmänna planering öva inflytande på uppskovsinstitutets använd­

ning. Då talmanskonferensen avger yttrande över av utskott framställt

förslag om uppskov, bör den, ha de sakkunniga anfört, också beakta i vil­

ken mån ett uppskovsbeslut kan inverka på den planering av en eventuell

höstsession som bör åligga konferensen.

Förslaget innebär på denna punkt i övrigt följande. För att erhålla större

fasthet grundlagsfästes talmanskonferensen genom ett tillägg till 50 § riks­

dagsordningen. I samma lagrum intages föreskrift att talmännen skola till­

se att nödig skyndsamhet och största möjliga planmässighet iakttas vid

riksdagsarbetets bedrivande. I 7 § riksdagsstadgan införes föreskrift att tal­

manskonferensen bör sammanträda minst en gång varje kalendermånad

ävensom att konferensen skall föra protokoll över sina förhandlingar. Kon­

ferensens förhandlingar skola, där så bedömes lämpligt, utmynna i form­

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

46

liga beslut beträllande de rekommendationer som konferensen anser sig

böra göra. Dessa rekommendationer skola tillställas dem de avse i form av

protokollsutdrag.

Det har förutsatts att samråd mellan å ena sidan statsministern, det en­

ligt 46 § riksdagsordningen utsedda statsrådet och eventuellt även andra

statsrådsledamöter samt å den andra sidan talmanskonferensen skall äga

rum, då endera parten anser detta önskvärt. Någon uttrycklig föreskrift

härom ha de sakkunniga dock icke ansett vara påkallad; en sådan kontakt

mellan riksdagens arbetsledande organ och dess främste arbetsgivare har

synts smidigast och effektivast utvecklas genom en praxis, som vore obun­

den av paragrafbestämmelser.

Under rubriken arbetet i kamrarna ha de sakkunniga föresla­

git några smärre reformer i förenklande syfte. De sakkunniga ha sålunda

upptagit ett äldre förslag att proposition skall kunna avlämnas direkt till

talmannen, utan debattavbrott. Även motion föreslås skola kunna lämnas

direkt till talmannen.

Vissa förenklingar ha föreslagits i fråga om sättet för val av utskott m. m.

I 75 § riksdagsordningen föreskrives nu att alla val skola ske med slutna

sedlar, öppen omröstning, varom stadgas i 60 § 2 mom. riksdagsordningen,

kan sålunda icke tillämpas vid val, som förrättas av kamrarna. Med hänsyn

till den nu belästa praxis att sådana val ske med gemensam lista är enligt

de sakkunnigas uppfattning den gällande bestämmelsen opraktisk. Val­

procedurerna äro tidsödande och fördröja i onödan riksdagsarbetet. Av den­

na anledning ha de sakkunniga föreslagit att till de nuvarande bestämmelser­

na fogas ett stadgande av innebörd att talmannen vid sådant val, där endast

en lista finnes, först skall framställa denna till godkännande genom ack­

lamation. Denna lista måste dock först ha godkänts utav de av kammaren

valda ledamöterna i talmanskonferensen. Genom denna bestämmelse vinnes

en garanti för att den framlagda listan verkligen är den som partierna enats

om. De på listan upptagna skola förklaras valda, därest val med slutna sed­

lar ej begäres av minst så många som motsvara det tal vilket erhålles, om

samtliga röstberättigade ledamöters antal delas med siffran för det antal

personer valet avser, ökad med 1. Begäres av angivet antal väljande att va­

let skall ske med slutna sedlar, skall det verkställas enligt den nu gällande

ordningen vid kammarens följande sammanträde. Tidsfristen mellan be­

gäran om val med slutna sedlar och valförrättningens verkställande har

lunnits önskvärd lör att valen icke skola kunna påverkas genom kupper.

I samband härmed föreslås även att proportionell valmetod användes vid

alla sadana val som här avses med undantag för valet av de fyra ledamöter

av vardera kammaren som tillsammans med talmännen och vice talmännen

bilda talmanskonferensen. Även vissa andra ändringar föreslås i reglerna

för val inom riksdagen. Bestämmelserna om inkallande av suppleanter före­

slås skola kompletteras med tanke på de val som förrättas med gemensam

lista. Val som förrättas av riksdagens utskott, nämnder och valmän skola nu

Kungi. Maj.ts proposition nr 244.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

47

enligt 75 § riksdagsordningen, liksom övriga av riksdagen förrättade val, ske

med slutna sedlar. Det föreslås att valen skola förrättas på detta sätt en­

dast om begäran därom framställes. En sådan bestämmelse innebär att nu­

varande praxis att vissa val, t. ex. av utskottsordförande, ske med acklama­

tion bringas i överensstämmelse med grundlagens bokstav. I de fall då sär­

skilda regler finnas beträffande av nämnder och valmän förrättade val sko­

la dessa dock alltjämt tillämpas.

Slutligen föreslås att vissa bestämmelser i stadgan om val till riksdagens

utskott och stadgan om val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar

skola överföras till den nya riksdagsstadgan eller, i fråga om vissa prin­

cipiellt betydelsefulla bestämmelser såsom om absolut majoritet vid talmans-

val och proportionellt valsätt vid val som förrättas av kamrarna, till riks­

dagsordningen (33 § respektive 75 §).

I fråga om kammardebatten ha de sakkunniga framlagt förslag

bl. a. om begränsning av yttrandefriheten genom införande av tidsbegräns­

ning samt om en utvidgning av replikrätten.

De sakkunniga ha avvisat tanken på att införa regler, som möjliggöra att

tvångsvis avsluta debatter eller fatta förhandsbeslut om hur länge en debatt

i en viss fråga skall få pågå, eller att begränsa antalet tillåtna anföranden

i varje särskild fråga från en och samma ledamot. Dylika bestämmelser ha

ansetts icke vara påkallade samt dessutom måhända oförenliga med stad-

gandena i 52 § riksdagsordningen om yttrandefrihet för riksdagens leda­

möter. Förslaget har därför inskränkts till införande av möjlighet att före­

skriva tidsbegränsning för anföranden. Det har anförts att om en dylik

tidsbegränsning kunde tillgripas under det senare skedet av utdragna de­

batter, kunde dessa göras kortare, mera sakligt koncentrerade och livful­

lare. En reform av detta slag borde enligt de sakkunnigas uppfattning kun­

na bidraga till att minska den uttänjning av debatterna, den onödiga vid­

lyftighet och de upprepningar som tidigare påtalats och som knappast kun­

de sägas ha helt eliminerats av redan genomförda reformer. En dylik rätt

för kammare att besluta om tidsbegränsning av de särskilda anförandena

kunde enligt de sakkunnigas mening ej utsättas för samma kritik som de

förut nämnda formerna av debattrestriktioner, eftersom rätten att yttra

sig i alla frågor, varom stadgas i 52 § riksdagsordningen, kvarstode orub­

bad, även om inskränkningar beslötes beträffande anförandenas längd.

Något hot mot minoriteterna skulle en bestämmelse av angiven art enligt de

sakkunnigas mening icke utgöra, eftersom den skulle drabba alla parter

lika.

För att vinna garanti för att tidsbegränsning vidtages allenast då sådan

av arbetstekniska skäl kan anses påkallad har föreslagits, att beslut om tids­

begränsning skall kunna fattas av kammare endast på förslag av talman­

nen. Det skall enligt förslaget även åligga talmannen att föreslå hur långa

anföranden som efter tidsbegränsning skola tillåtas. Vid behov skall tal­

mannen kunna föreslå kammaren att besluta ytterligare tidsbegränsning.

Om innebörden av förslaget ha de sakkunniga i övrigt anfört.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Beslut om tidsbegränsning skall gälla samtliga talare, även sådana som

anmält sig före beslutets fattande. Någon skillnad mellan olika kategorier

av talare, statsråd, utskottsordförande, motionärer o. d. synes icke behöva

göras, då tidsbegränsning förutsättes i regel icke skola tillgripas annat än

då överläggning om en fråga framskridit så långt att dels alla huvudtalare

redan hunnit yttra sig och dels några nya synpunkter icke kunna väntas

framkomma. Tidsbegränsningens främsta syfte bör nämligen enligt vår me­

ning vara att göra det möjligt att undvika vidlyftiga upprepningar av redan

framförda synpunkter.

Beslut om tidsbegränsning föreslås skola icke få föregås av någon debatt.

I fråga om replikrätten gäller för närvarande enligt 52 § andra stycket

riksdagsordningen att ledamot, som under överläggningen i en fråga redan

yttrat sig, må på sätt kammaren särskilt föreskriver, kunna för kort gen­

mäle till en efterföljande talare erhålla ordet omedelbart efter denne. Kam­

rarnas ordningsstadgor (12 §) föreskriva att sådant genmäle icke får över­

skrida tre minuter.

För att också ledamot, som icke yttrat sig tidigare i debatten men som

utsatts för angrepp av en talare, skall kunna omedelbart bemöta sådant

angrepp ha de sakkunniga föreslagit att varje ledamot av kammaren skall

kunna, efter talmannens beprövande, erhålla ordet för kort genmäle, som

dock ej får innefatta annat än upplysning eller rättelse i anledning av den

siste talarens anförande eller bemötande av angrepp från dennes sida. För­

slaget innebär en ändring av den av första kammaren, utan stöd av ordnings-

stadgans bestämmelser, tillämpade praxis att tillåta endast en ledamot ett

kort genmäle efter närmast föregående anförande.

De sakkunniga ha i fråga om replikrättens tillämpning förordat en änd­

ring av nuvarande praxis att statsråd, som begär ordet samtidigt med en

ledamot, som vill ge en kort replik, erhåller företräde framför denne.

De ha avvisat tanken att också vissa andra kategorier av talare än stats­

råd, t. ex. partiledare, skulle erhålla en i förhållande till övriga ledamöter

mera gynnad ställning i debatten. Emellertid ha de ansett det i vissa fall

kunna vara befogat att en talare ges möjlighet att yttra sig längre tid än

de tre minuter som äro tillåtna för en kort replik. De ha därför föreslagit

en regel i ordningsstadgorna av innehåll att talmannen i särskilda fall

skall ha rätt att, om tidsbegränsning ej beslutats, på begäran av replik-

berättigad kammarledamot medge denne längre tid än tre minuter för sitt

genmäle, dock högst 10 minuter. Om kammare beslutat tidsbegränsning,

skulle kort replik aldrig få överstiga den tid som tillåtes för sålunda tids­

begränsat anförande.

Slutligen ha de sakkunniga föreslagit ett befästande av praxis att talman­

nen gör informella överenskommelser med anmälda talare om ordningen

dem emellan för att söka undvika att flera talare ur samma parti eller, då

det gäller icke-partifrågor, för samma ståndpunkt yttra sig i följd och för­

svaga debattens karaktär av verkligt meningsutbyte.

I fråga om den föreslagna tidsbegränsningen har reservation var för sig

avgivits av herr Senander och herr Håstad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

49

Herr Senander har avstyrkt förslaget på den angivna punkten under an­

förande att det innebure en inskränkning av den ledamot i 52 § riksdags­

ordningen tillerkända rätten att till protokollet fritt tala och utlåta sig i alla

frågor, som komma under överläggning, och att det kunde missbrukas så

att en minoritet kunde få sin yttranderätt beskuren av andra än de i för­

slaget omnämnda arbetstekniska skälen.

Herr Håstad, som i princip anslutit sig till förslaget, har ej ansett det

rimligt att låta statsråd falla under samma inskränkningsregler som kam­

marens ledamöter. I anslutning till stadganden i flera länder, där regler

om tidsbegränsning införts, borde därför enligt hans mening även i Sverige

i händelse av tidsbegränsning undantag göras för ledamöter av regeringen,

som i denna sin egenskap önska taga ordet. För att statsråden emellertid

inte skola få en i jämförelse med kammarledamöterna alltför förmånlig

ställning i detta skede av debatten, borde — därest ett statsrådsinlägg då

bleve längre — talmannen äga rätt att efter sitt beprövande bevilja en med

hänsyn till omständigheterna förlängd tid åt talare, som före sitt inlägg

framställde begäran därom. En sådan tilläggsregel skulle förebygga, att

statsråd avsiktligt dröjde med sitt inlägg tills tidsbegränsning beslutats

för att skaffa sig ett övertag genom favören att kunna utnyttja sin obe­

gränsade talaretid.

De sakkunnigas förslag i fråga om interpellationer och enkla

frågor beröra ej rätten att framställa dylika spörsmål utan främst för­

farandet vid svars avgivande. De sakkunniga ha förordat att en dag i vec­

kan reserveras för spörsmåls besvarande och ha rekommenderat att vid ett

genomförande av det av dem föreslagna veckoschemat fredagsplena i regel ut­

nyttjas härtill. Om vederbörande statsråd anser att en interpellations eller

enkel frågas besvarande icke utan stor olägenhet kan uppskjutas så länge

som till närmast följande fredag, bör svaret dock kunna avgivas tidigare.

Det bör också stå statsråd fritt att omedelbart besvara interpellation.

De sakkunniga ha anfört.

För att om möjligt förhindra att interpellationssvar avgivas på ett så

onjutbart och svårfattligt sätt som hittills många gånger varit fallet rekom­

mendera vi att långa interpellationssvar icke föredragas i sin helhet. Det

besvarande statsrådet bör i stället ge en muntlig sammanfattning av de

viktigaste punkterna i det skrivna svaret. För att underlätta för kammar­

ledamöterna att följa interpellationssvaret och den därefter följande debat­

ten bör svaret i tryckt form omedelbart före avgivandet utdelas till dessa.

Interpellanten bör dock såsom hittills få del av svarets innehåll i god tid

före dess avgivande. Svaret bör tryckas på ett sådant sätt att det efter om-

brytning i oförändrat skick kan införas i riksdagstrycket såsom en bilaga

till det stenografiska referatet av statsrådets muntliga interpellationssvar.

Interpellantens motivering, då tillstånd begäres till interpellations framstäl­

lande, skulle i många fall med fördel kunna framläggas i utdrag. I det se­

nare fallet skulle, efter talmannens medgivande, endast den fullständiga

motiveringen behöva tagas till protokollet, även om den blott delvis blivit

uppläst.

4

Bihang till riksdagens protokoll

1948. 1

sand.

Nr 244.

50

Beträffande interpellationsdebatterna ha de sakkunniga slutligen rekom­

menderat att dessa, när samtliga anmälda talare haft ordet, formellt förkla­

ras avslutade av talmannen.

För att kamrarnas ledamöter skola hållas underrättade i god tid i förväg

om när interpellation kommer att besvaras har föreslagits att senast dagen

före svarets avgivande meddelande härom lämnas på de anslagstavlor inom

riksdagshuset, på vilka jämlikt 10 § kamrarnas ordningsstadgor kallelse till

sammanträde skall meddelas. Liksom nu skall dessutom anteckning om

spörsmåls besvarande göras på föredragningslistan för den dag då svaret

skall lämnas.

Den av de sakkunniga föreslagna ordningen för interpellationers besva­

rande m. m. har ansetts böra stadgefästas genom ändringar i och tillägg

till 20 § kamrarnas ordningsstadgor.

De sakkunniga ha beträffande de enkla frågorna sökt utforma föreskrif­

terna så att talmännen erhålla möjlighet att effektivt hindra debatt efter

svarens avgivande, där det ej, som stundom kan vara fallet, kan vara

önskvärt att ett meningsutbyte kan följa också på enkel frågas besvarande.

Därför har föreslagits den regeln, att endast det besvarande statsrådet och

frågeställaren må yttra sig i debatten, såvida icke kammaren på talman­

nens eller annan ledamots förslag annorlunda beslutar. Debatt skall icke

få följa på sådant yrkande. Dessa regler kräva ändring i 52 § riksdags­

ordningen samt 20 § ordningsstadgorna.

Instituten interpellation och enkel fråga ha ansetts böra i detta samman­

hang grundlagsfästas genom ett tillägg till 52 § riksdagsordningen.

Under rubriken k ammar behandling av utskottsutlåtan­

den ha de sakkunniga erinrat om att farhågor uttalats för att de gällande

reglerna, vilka möjliggöra frågas avgörande efter endast en bordläggning,

kunde medföra att en kammares majoritet utan full kännedom om en frågas

egentliga innebörd och betydelse kunde medge att den avgjordes efter en­

dast en bordläggning. De ha därför, i anslutning till förslag av 1943 års ut­

redning, föreslagit att utlåtande av ständigt eller särskilt utskott skall bord­

läggas även en andra gång, såvida icke kammare på vederbörande utskotts

framställning annorlunda beslutar (ändring i 59 § riksdagsordningen samt

tillägg till 18 § ordningsstadgorna).

De sakkunniga ha vidare diskuterat frågan huruvida nuvarande ordning

att utskottsutlåtande i regel avgöres genom samtidig behandling i båda kam­

rarna borde ersättas av en successiv behandling. Därvid har anförts, att en

successiv behandling skulle medföra betydande arbetstekniska lättnader

framför allt för vederbörande statsråd men att frågan ur konstitutionell syn­

punkt tedde sig något annorlunda. De sakkunniga ha citerat ett yttrande av

1943 års utredning av innehåll bl. a. att det vore ägnat att ingiva starka be­

tänkligheter att rubba den nuvarande ordningen i fråga om samtidig behand­

ling i bägge kamrarna, vilken hade djupa rötter i vårt statsskick och uppen­

barligen tillkommit för att markera kamrarnas fullt självständiga och av var­

andra oberoende ställning. Därjämte har erinrats att, då särskilda skäl därtill

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

51

föranleda, redan nu i praxis stundom förekommer att visst ärende, som av

ena kammaren sättes främst på föredragningslistan, placeras i slutet av med-

kammarens lista, varigenom bl. a. kan tillgodoses en önskan från veder­

börande statsråds sida att få tillfälle att följa ärendets behandling i båda

kamrarna.

De sakkunniga ha anfört, att enligt deras mening varken de rent prak­

tiska olägenheterna av den gällande regeln eller den omständigheten att

denna regel i praxis stundom uppmjukats något kan motivera den sam­

tidiga behandlingens ersättande med en med vårt riksdagsskicks utform­

ning icke helt förenlig successiv behandling.

Än vidare ha de sakkunniga rekommenderat en jämkning av praxis be­

träffande återremiss till utskott därhän, att återreiniss skall kunna ske även

genom beslut av endast en kammare under förutsättning att medkammaren

icke genom sitt beslut helt avslagit den ifrågavarande framställningen.

I fråga om den samtidiga behandlingen av utskottsutlåtanden har reser­

vation anförts av herr Håstad, som efter en längre motivering — främst

berörande de enligt hans mening för närvarande otillräckliga garantierna

mot förhastade beslut av kamrarna — föreslagit, att betänkanden från

ständiga och särskilda utskott i regel skola behandlas först i en kammare

och därefter vid närmast följande arbetsplenum i medkammaren, därvid

lotten skall avgöra prioriteten.

Vissa av de sakkunnigas viktigaste förslag hänföra sig till organisationen

av de ständiga utskotten. De sakkunniga ha sagt sig vara av den

uppfattningen att de haft att i främsta rummet beakta önskvärdheten av

jämnare takt i utskottsarbetet och behovet av ökad utskottssysselsättning i

andra kammaren. Därvid hade de ej kunnat undgå att också komma in på

problemet om budgetarbetets organisation.

De alternativ till omläggning av budgetbehandlingen i utskott som de sak­

kunniga prövat äro följande:

a) uppdelning av budgetens utgiftssida på fackutskott, vilka arbeta under

inseende och kontroll av ett överbudget- eller finansutskott, och

b) ökad koncentration av behandlingen av budgetens utgiftssida till stats­

utskottet.

Någon förändring av den nuvarande ordningen för behandlingen av bud­

getens inkomstsida ha de sakkunniga icke övervägt.

Enligt alternativ a) skulle för statsverksamhetens särskilda grenar med

det nuvarande jordbruksutskottet i huvudsak parallella fackutskott inrättas,

som sålunda icke blott skulle behandla frågor rörande budgetens utgifts­

sida utan även till respektive områden hörande lagfrågor. Ett genomförande

av detta alternativ skulle medföra att den visserligen ingalunda konsekvent

genomförda huvudprincipen för utskottsindelningen i den svenska riksda­

gen, enligt vilken riksdagens olika slag av utskott skola svara mot dess

statsrättsliga funktioner, helt ersattes av en ordning innebärande att de fö­

rekommande ärendenas materiella natur bleve normgivande för utskottsin-

52

delningen. För att trots den splittring av budgetarbetet som vid en sådan

utskottsindelning blir ofrånkomlig vinna garantier för enhetlighet och plan­

mässighet i budgetarbetet skulle det enligt de sakkunnigas mening vara

nödvändigt att inrätta ett överbudget- eller finansutskott, som också skulle

få till uppgift att företräda allmänna finansiella synpunkter under utskot­

tens budgetarbete.

Vissa skäl kunna enligt de sakkunnigas mening tala för en organisation

av skisserad art för anslagsfrågornas utskottsbehandling. Det kan förutses,

ha de anfört, att dessa ärenden skulle kunna prövas med än större sak­

kunskap än vad nu är fallet, om de hänskötes till särskilda fackutskott.

Sammanförandet av utskottsbehandlingen av alla materiellt likartade frå­

gor, oavsett om de äro lag- eller anslagsfrågor, till samma utskott ha också

synts de sakkunniga kunna medföra avsevärda fördelar. Enligt deras upp­

fattning äro dock nackdelarna större än fördelarna av en på fackutskott

uppdelad behandling av budgetens utgiftssida. En väsentlig förutsättning

för att det skisserade systemet skulle kunna fungera på ett tillfredsställande

isätt har synts de sakkunniga vara att det för dess genomförande nödvän­

diga överbudget- eller finansutskottet å ena sidan fungerade så smidigt att

det icke fördröjde riksdagsarbetet, å den andra att det kunde få tillräck­

lig auktoritet för att hävda de vidare statsfinansiella synpunkter som icke

kunde förväntas bli tillgodosedda i fackutskotten. De sakkunniga ha ansett

det icke sannolikt att ett överbudget- eller finansutskott framgångsrikt

skulle kunna lösa båda dessa uppgifter. Skulle detta utskott kunna hävda

sig mot fackutskotten, måste det enligt deras mening gå in på en tämligen

långtgående detalj granskning av fackutskottens förslag till utlåtanden. Eu

sådan granskning skulle leda till en tidsödande dubbelbehandling, som di­

rekt motverkade strävandena att rationalisera riksdagsarbetet. En omorga­

nisation, som ledde till sådant resultat, ha de sakkunniga från de syn­

punkter de haft alt företräda icke kunnat förorda. Skäl ha dessutom fun­

nits tala för att budgetbehandling i särskilda fackutskott icke komme att

främja sparsamhet vid anslagsfrågornas utskottsbehandling. I synnerhet

har detta ansetts bli fallet, om överbudget- eller finansutskottet med hän­

syn till kravet att riksdagsarbetet skall kunna avslutas i rimlig tid eller

av annan anledning icke förmådde utöva en effektiv kontroll över fackut­

skotten. Intresserade specialister, som i stor omfattning torde komma att

ingå i fackutskotten, skulle sannolikt visa större frikostighet än ett utskott

med statsutskottets sammansättning och traditioner. De erfarenheter som

i vårt land gjorts av en uppdelad budgetbehandling ha enligt de sakkunniga

icke varit ägnade att helt undanröja dessa farhågor. Härtill komme att ett

överbudget- eller finansutskott i princip borde pröva både anslags- och be-

villningsfrågor. Då enligt de sakkunnigas mening bevillningsfrågorna borde

behandlas i samma ordning som hittills, hade också av denna anledning en

uppdelning av budgetarbetet på skisserat sätt tett sig icke lämplig. Vid ett

studiebesök som de sakkunniga avlagt hos det norska stortinget, där en

på fackutskott uppdelad anslagsprövning tillämpas, hade uppgivits att nack­

delarna av en på sådant sätt organiserad budgetbehandling vore betydande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

53

De skäl som avhållit de sakkunniga från att rekommendera en ytterligare

uppdelning av budgetarbetet inom utskott ha synts dem kunna anföras som

argument för en ännu mer än hittills till statsutskottet koncentrerad an-

slagsprövning. I princip skulle sålunda ett återförande till statsutskottet

av från dess prövning undantagna anslagsfrågor — i första hand de som be­

redas av jordbruksutskottet — vara riktigt. Även andra anslagsfrågor, som

nu beredas av annat utskott än statsutskottet, pensionsfrågorna och anslagen

till riksdagen, dess verk in. in., borde för att en större koncentration i bud­

getarbetet skall kunna ernås, remitteras till statsutskottet. Enligt de sakkun­

nigas mening kunde dock icke alltför snäva rationaliseringssynpunkter an­

läggas beträffande de uppräknade ärendenas utskottsbehandling. De sak­

kunniga ha därvid erinrat om att jordbruksutskottets inrättande 1909 bl. a.

avsett att avlasta statsutskottets redan då betungande arbetsbörda. Denna

arbetsbörda hade sedan dess blivit avsevärt ökad. Att återföra jordbruksut­

skottets anslagsprövande uppgifter till statsutskottet har därför icke synts

de sakkunniga vara tillrådligt. Ej heller ha de ansett att bankoutskottet

borde fråntagas prövningen av alla de anslagsfrågor det nu behandlar. Ut­

skottets särskilda uppgifter i avseende på riksdagen, dess verk in. m. gjorde

det enligt de sakkunnigas mening icke lämpligt att undandraga det pröv­

ningen av därmed förbundna anslagsfrågor. Däremot ha principiella eller

praktiska hinder ej synts möta att de pensionsfrågor som komme att kvar­

stå under riksdagens prövning, återfördes från bankoutskottet till statsut­

skottet, varifrån de borttagits vid den 1909 gjorda omregleringen av de

ständiga utskottens kompetensområden.

Kungi. Maj:ts proposition nr 244.

Till belysning av kammarledamöternas utskottssysselsättning ha de sak­

kunniga låtit sammanställa en tabell över förhållandena vid 1945 års riks­

dag av följande utseende.

Kammare

Antal

ledamöter med

ordinarie plats

i ständigt

utskott

Antal

ledamöter med

endast supple­

antplats i stän­

digt utskott

Antal

ledamöter utan

plats i ständigt

utskott

Antal

ledamöter med

plats endast

i tillfälligt

utskott

Antal

ledamöter utan

utskotts-

placering

FK

67

73

10

0

'10

AK

67

117

46

19

2 27

De sakkunniga ha erinrat om att frågan om kammarledamöternas ut­

skottssysselsättning icke är ny samt att flera utvägar anvisats för dess lös­

ning. De olika förslagen härtill ha de sakkunniga funnit kunna hänföras

till följande fyra huvudgrupper:

a) Upphävande av kamrarnas paritetiska representation i de ständiga

utskotten. Andra kammaren skulle då erhålla en mot dess större ledamots-

antal svarande representation i berörda utskott. Kamrarna skulle därige-

1 Därav 6 .statsråd samt talmannen.

2 Därav 5 statsråd samt talmannen.

54

nom få lika stora möjligheter att bereda sina ledamöter sysselsättning i

ständigt utskott.

b) Utökande av antalet ständiga utskott.

c) Utökande av de ständiga utskottens ledamotsantal.

Enligt alternativ b) och c) skulle ökningen av antalet platser i ständigt

utskott bli lika stor för båda kamrarna. De förslag till utskottsväsendets

^organisation som framförts med syfte att bereda främst andrakammar-

ledamöterna ökad utskottssysselsättning hade i flera fall varit att hänföra

till två av eller samtliga tre nämnda grupper.

d) Som ytterligare en möjlighet att bemästra sysselsättningsproblemet

hade framhållits att det stode kammare fritt att beträffande samtliga utskott

utom utrikesutskottet själv bestämma suppleanternas antal.

De sakkunniga ha under erinrande av att tidigare utredningar tagit av­

stånd därifrån ej funnit alternativ a) möjligt att genomföra. De ha, ehuru

de samtidigt framhålla att ett upphävande av den paritetiska utskottsrepre-

sentationen icke nödvändigtvis skulle behöva medföra någon påtaglig rubb-

ning av första kammarens inflytande och därför icke heller måste anses vara

oförenligt med vårt riksdagsskicks grundprinciper, icke velat förorda någon

ändring i berört hänseende av den nuvarande ordningen.

Om tanken att utöka suppleanternas antal ha de sakkunniga anfört, att det

vore uppenbart att suppleantskap inte skänkte samma möjligheter att delta

i utskottsarbete som ordinarie plats, att värdet av suppleantplats torde

minska i den mån antalet suppleanter ökades samt att redan nu möjlig­

heten att genom att utse ett stort antal suppleanter bereda kammarledamö­

terna sysselsättning i ständigt utskott torde vara väl utnyttjad. Till belägg

härför ha de sakkunniga meddelat en tabell avseende förhållandena vid

1947 års riksdag, varav framgår att mot antalet ordinarie ledamöter i de

ständiga och tillfälliga utskotten, vilka i vardera kammaren utgjorde 84,

svarade i första kammaren 124 och i andra kammaren 145 suppleanter. De

ha därför funnit att ej heller detta alternativ utgjorde någon lämplig lös­

ning.

De utvägar för vinnande av en ökad utskottssysselsättning som därefter

återstå äro alltså en ökning av antalet ständiga utskott och en höjning av

antalet ledamöter i de ständiga utskotten. I båda dessa hänseenden ha de

sakkunniga framkommit med förslag.

t rågan om ökning av de ständiga utskottens antal har av de sakkunniga

berörts i samband med frågan om en jämkning av arbetsfördelningen mellan

utskotten.

Till belysning av den ojämna arbetsfördelningen mellan utskotten ha de

sakkunniga meddelat följande uppgifter om propositioner och motioner re­

mitterade till de ständiga utskotten samt av dessa utskott avgivna utlåtan­

den och memorial vid 1946 års riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

55

Utskott

Propositioner

Motioner

Utlåtanden och

memorial

antal

sid.

antal

antal

sid.

Utrikesutskottet..................................

16

425

_

17

133

Konstitutionsutskottet.......................

7

316

16

24

171

Statsutskottet......................................

197

8 444

299

309

3 027

Bevillningsutskottet...........................

33

598

31

58

438

Bankoutskottet ..................................

28

398

74

76

450

Första lagutskottet ...........................

43

956

25

63

593

Andra lagutskottet ...........................

29

815

36

44

497

Jordbruksutskottet ...........................

41

1322

101

77

651

Rörande lämpliga jämkningar i arbetsfördelningen ha de sakkunniga an­

fört följande.

Konstitutionsutskottet. Av de ärenden som jämlikt 38 § riksdagsordning­

en beredas av konstitutionsutskottet böra enligt vår mening frågor rörande

lagar och författningar om förvärvande och förlust av medborgarrätt med

hänsyn till sin beskaffenhet fråntagas utskottets prövning och i stället

beredas av lagutskott.

Statsutskottet är, såsom framgår av den föregående uppställningen, riks­

dagens mest arbetstyngda utskott. Med hänsyn till önskvärdheten att icke

mer än nu splittra budgetbehandlingen äro vi icke benägna att rekommen­

dera någon betydande avlastning av utskottets arbetsbörda genom att un­

dandra det prövning av några av de ärenden som det nu behandlar. Såsom

vi redan framhållit, anse vi i stället att utskottet om möjligt skall få hand­

lägga också sådana anslagsärenden som nu gå till annat utskott. Dock ha

vi ansett oss böra rekommendera ett mindre avsteg från denna princip. Så­

dana folkhushållningsfrågor som äro av utpräglad jordbruksnatur böra

nämligen enligt vår mening prövas av jordbruksutskottet. Till denna fråga

återkomma vi i det följande. Den lättnad i statsutskottets arbetsbörda som

genom en sådan reform kan ernås kommer emellertid att mer än uppvägas,

om de under pensionsstaten fallande ärenden, som nu prövas av banko­

utskottet, i enlighet med vårt redan nämnda förslag överföras till stats­

utskottet. Den avlastning av utskottets arbetsbörda som vi anse önskvärd

måste komma till stånd på annat sätt än genom en minskning av utskottets

arbetsmaterial. Vi föreslå därför att utskottet beredes möjlighet att orga­

nisera sitt arbete på fem avdelningar i stället för, isom nu sker, på fyra.

Till den femte avdelningen kunde lämpligen utöver de från bankoutskottet

överförda pensionsärendena också behandlingen av de principiella eller för

flera huvudtitlar gemensamma lönefrågorna förläggas. Uppdelningen av

utskottets arbetsmaterial på dess olika avdelningar faller emellertid under

dess eget avgörande. Till frågan om utskottets storlek och organisation åter­

komma vi i samband med vår behandling av frågan om utskottens med­

lemsantal.

Bankoutskottet kommer vid bifall till vårt förslag att pensionsstaten skall

remitteras till statsutskottet att få vidkännas en minskning av sin arbets­

börda. Vid 1946 års riksdag rörde inte mindre än 16 av 28 till utskottet

remitterade propositioner pensionsärenden. Av de 74 motioner (likalydande

motioner äro räknade som en) som hänvisades till utskottet avsågo blott

tre andra ärenden än pensionsfrågor. 32 av utskottets 76 utlåtanden och

56

memorial gällde pensionsärenden. Därest bankoutskottet befrias från dessa

frågor, skulle det i högre grad än hittills kunna bli ett utpräglat bank- och

valutautskott. Hänsyn skulle också i större utsträckning än hittills kunna

tagas till sakkunskap i bank- och valutafrågor vid rekryteringen av utskot­

tets ledamöter. Utskottets experter beträffande pensionsfrågor skulle å andra

sidan sannolikt kunna bli till nytta i statsutskottet, där de också finge

deltaga i behandlingen av de med pension särendena delvis likartade löne­

frågorna. Om utskottet befrias från pensionsstaten och därmed samman­

hängande frågor, synes oss lämpligen också pensionslagstiftningstvågovna

böra överflyttas från utskottet. Dessa ärenden skulle i stället beredas av

lagutskott (nuv. andra lagutskottet).

Därest sådana frågor om det ekonomiska livets eller enskilda nä­

ringsgrenars organisation och förhållanden vilka ej äro av beskaffenhet

att böra behandlas av annat utskott hänskötes till bankoutskottet, skulle

detta kunna få ersättning för förlusten av pensionsärenden. Vi anse det

vara till fördel, om sådana ärenden som exempelvis de vid de senaste riks­

dagarna uppkomna socialiseringsfrågorna kunde prövas av utskott, vars

medlemmar representera större parlamentarisk erfarenhet än de tillfälliga

utskottens ledamöter. Sådana frågor böra enligt vår mening remitteras till

bankoutskottet. Detsamma gäller också om de lagstiftningsfrågor som äro

av speciellt valutapolitik natur, t. ex. ärenden avseende priskontroll och

begränsning av bolagsvinster, liksom näringslagstiftningsfrågor av mera

principiell natur, exempelvis rörande näringsfriheten.

\ i hålla för sannolikt att bankoutskottet, även om nämnda frågor läg­

gas under dess beredning, icke kommer att i högre grad belastas med ar­

betsmaterial. Förmodligen kommer det att än mer än tidigare bli ett av

riksdagens mindre arbetstyngda utskott. Vi anse emellertid detta medföra

påtagliga fördelar. De frågor som utskottet enligt vårt förslag skulle få

att behandla äro nämligen av stor principiell vikt, och det är därför an­

geläget att dess ledamöter rekryteras bland sådana medlemmar som be­

sitta särskild erfarenhet beträffande näringslivets problem. Ofta ha dessa

riksdagsledamöter svårt att finna tid att deltaga i utskott, vilka tyngas av

ärenden som äro tidsödande utan att höra till de stora politiska frågorna.

Jordbruksutskottet. Av lagfrågorna böra de som nu beredas av jord­

bruksutskottet återföras till lagutskott. Vid val av ledamöter till jordbruks­

utskottet har hänsyn hittills i främsta rummet tagits till utskottets anslags-

prövande och jordbrukspolitiska uppgifter, vilka dominera dess arbete. Det

'ar däiföi icke haft samma förutsättningar att ge de lagärenden som en-

Jigt gällande ordning remitteras till utskottet samma tekniskt sakkunniga

granskning som lagutskott. Jordbruksutskottets arbetsbörda skulle genom

lagfragornas överförande till lagutskott minskas. Utskottets budgetfrågor

utgöra emellertid huvuddelen av dess arbetsbörda, varför det vid ett "ge­

nomförande av vart förslag på denna punkt icke behöver riskera att bli

utan tillräckligt arbetsmaterial. Vid 1946 års riksdag remitterades sam­

manlagt 41 propositioner om sammanlagt 1 322 sidor till utskottet. Av des­

sa rörde 35 propositioner om 1 161 sidor ärenden av budgetnatur. 82 av de

101 till utskottet remitterade motionerna voro alt hänföra till samma ka­

tegori. Vidare kan nämnas att 53 utlåtanden om sammanlagt 515 sidor av

ett totalt antal utlåtanden av 77 (om 651 sidor) rörde budgetfrågor. —

Beträffande jordbruksutskottet vilja vi slutligen, som redan antytts, ifråga­

sätta om icke detta utskott utöver nionde huvudtiteln och därmed samman­

hängande frågor med fördel också kunde bereda sådana anslagsfrågor rö­

rande folkhushållningen som huvudsakligen äro av jordbruksnatur. I före­

kommande gränsfall kunde ärendena gå till sammansatt stats- och jord­

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

57

bruksutskott. Medan borttagandet av lagfrågorna från utskottets kompe­

tensområde kräver att 43 § 2 mom. riksdagsordningen utgår, bör överfö­

randet av de nämnda folkhushållningsfrågorna enligt vår mening kunna

ske utan ändring av 1 mom. i samma paragraf. Det ankommer på utskottet

att avgöra, om det vid ett genomförande av vårt förslag beträffande dess

kompetens blir nödvändigt att också i fortsättningen uppdela arbetet på

två avdelningar.

Bevillningsutskottet. Vi ha också behandlat frågan huruvida förslag be­

träffande sådana lagar och författningar rörande alkoholhaltiga varor som

avses i 40 § 2 mom. riksdagsordningen (främst restriktionslagstiftningen)

och som nu beredas av bevillningsutskottet skulle kunna hänskjutas till

lagutskott. Då dessa frågor böra betraktas snarare som sociala än som med

bevillningsfrågor sammanhörande, vilja vi förorda att de beredas i samma

ordning som övrig sociallagstiftning. I vissa fall torde sammansatt bevill-

nings- och lagutskott böra bereda frågor av denna art. Någon större bety­

delse för bevillningsutskottets försörjning med arbetsmaterial skulle för­

lusten av dessa ärenden icke få. Antalet frågor av bär åsyftad art rörande

alkoholhaltiga varor är i regel lågt. Det utgjorde vid 1946 års riksdag en­

dast två.

Lagutskotten. Den föreslagna omgrupperingen av lagärendena kommer,

om den genomföres, att avsevärt öka lagutskottens arbetsbörda. Enligt vår

uppfattning bör därför lagutskottens antal ökas till tre. Därigenom skulle

två väsentliga vinster kunna göras. Förutom att ännu ett lagutskott skulle

utgöra ett värdefullt bidrag till lösningen av andra kammarens syselsätt-

ningsproblem, skulle det möjliggöra en ändamålsenligare fördelning av de

ärenden som remitteras till lagutskott. Inrättas i enlighet med vårt förslag

ett tredje lagutskott, böra ärendena i huvudsak fördelas på följande sätt

mellan utskotten. Till första lagutskottet skulle remitteras frågor rörande

civil-, straff-, process- och kyrkolag, till andra lagutskottet arbets- och

sociallagstiftningsfrågor och till tredje lagutskottet i första hand frågor

rörande fastighetsbildning, expropriation, skog, vatten, vägar, jakt, fiske

och gruvor. Övriga frågor finge efter graden av samhörighet med dessa hu­

vudgrupper och under hänsynstagande till de olika lagutskottens arbets­

börda fördelas mellan dessa utskott.

Inrättas ett tredje lagutskott, bör enligt de sakkunniga den nuvarande

bestämmelsen i 42 § 3 mom. riksdagsordningen att lagutskotten skola å

gemensamma sammanträden sig emellan fördela de till dem hörande ären­

dena ersättas med en föreskrift i riksdagsstadgan att fördelningen skall

ske vid gemensamt sammanträde mellan ordföranden, vice ordföranden

samt två för hela riksdagen utsedda ledamöter från varje utskott.

I fråga om de ständiga utskottens medlemsantal föreslå de sakkunniga i

första hand en ökning av statsutskottet från 24 till 40 ledamöter. De ha

därvid erinrat om all förslag tidigare framförts om utökning antingen så

att avdelningarnas antal skulle kunna höjas från fyra till fem eller så att

antalet medlemmar på varje avdelning skulle kunna ökas från sex till

ätta. Som redan nämnts föreslå de sakkunniga att avdelningarnas antal

skall utökas till fem. De ha emellertid ansett även det senare önskemålet

vara beaktansvärt. Nuvarande medlemsantal möjliggör enligt deras mening

icke den allsidiga representation för partierna som är önskvärd med bän-

syn till den avgörande betydelse avdelningsarbetct måste ta inom utskottet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

58

De på ordinarie avdelningsplats orepresenterade partierna kunde visserli­

gen genom suppleanter i regel erhålla en viss representation i avdelningar­

na, men denna måste med nödvändighet i stort sett inskränkas till »obser­

vatörskap». Det föreslås därför att avdelningarnas medlemsantal ökas från

sex till åtta. Med hänsyn till förslaget att statsutskottet skall fördelas på

fem avdelningar skulle därför dess medlemsantal bli 5 X 8 = 40. Till de

anförda skälen för den föreslagna utvidgningen av statsutskottet kommer

enligt de sakkunniga att denna skulle vara av stor betydelse för att öka

andrakammarledamöternas möjligheter till sysselsättning i ständigt utskott.

Även för bankoutskottet, lagutskotten och jordbruksutskottet föreslå de

sakkunniga en höjning av ledamotsantalet, nämligen från nuvarande 16

till 20. Samma antal ledamöter föreslås det nya tredje lagutskottet skola

få. De sakkunniga ha anfört, att det enligt deras mening vore av under­

ordnad betydelse om medlemsantalet i banko- och jordbruksutskotten bi-

behölles oförändrat eller ökades. För lagutskottens del skulle däremot en

ökning medföra att utskottens sammansättning bättre kunde anpassas ef­

ter de mångskiftande ärenden som utskotten hade att bereda. Ur syssel­

sättningssynpunkt ha de sakkunniga ansett det angeläget att samtliga upp­

räknade utskott göras större.

De sakkunniga ha ansett sig böra bemöta vissa befarade invändningar

mot den skisserade utbyggnaden av de ständiga utskotten, nämligen att en

ökning av antalet ständiga utskott måste medföra svårigheter för första

kammaren att besätta de utskottsplatser som tillkomme kammaren (en sys-

selsättningssvårighet som sålunda vore motsatt den som för närvarande

råder i andra kammaren), att en ökning av utskottens storlek skulle tynga

deras arbete samt att inom riksdagshuset till buds stående lokaler icke

räckte till för att bereda utrymme för flera och större utskott. Härom ha

de sakkunniga anfört.

Vi anse emellertid icke de nämnda invändningarna vara av väsentlig

betydelse. Utökas antalet utskottsplatser på det sätt som föreslagits, måste

visserligen ett antal förstakammarledamöter förena ordinarie plats i ett

ständigt utskott med suppleantskap i ett annat eller samtidigt vara supple­

ant i två ständiga utskott. Sådan förening av utskottsplatser förekommer

dock redan nu i viss omfattning. Då första kammaren för närvarande i

samtliga utskott utom utrikesutskottet tillsätter fler suppleanter än ordina­

rie ledamöter, finnes uppenbarligen en reserv att tillgripa för att täcka

behovet av ledamöter till de nya ordinarie platserna. Det bör i detta samman­

hang också framhållas att den relativt sett större utskottssysselsättningen

i första kammaren i flera fall kommer att ge dess ledamöter möjlighet att

i mer än ett ständigt utskott deltaga i behandlingen av ärenden, vilka deras

intresse och sakkunskap ge dem särskilda förutsättningar att bedöma.

Vi ha också dryftat frågan, huruvida ett större ledamotsantal skulle tynga

utskottens arbete och ha därvid kommit till resultatet att större svårigheter

i berörda hänseende knappast behöva befaras. En utökning av 16-manna-

utskotten till att omfatta 20 ordinarie medlemmar synes oss ur denna syn­

punkt vara utan större betydelse. Huruvida en utökning av statsutskottet

från 24 till 40 medlemmar kommer att göra utskottets plenarförhandlingar

tyngre torde endast erfarenheten kunna utvisa. Vi tro emellertid icke att

så behöver bli fallet och äro angelägna att framhålla att de påtalade förde­

Kungi. Maj.ts proposition nr 244.

59

larna dels för statsutskottets eget arbete av att avdelningarnas antal och

medlemsantalet inom varje avdelning ökas, dels av att ökade möjligheter

beredas till plats inom riksdagens ur vissa synpunkter viktigaste utskott,

torde mer än uppväga de nackdelar som eventuellt kunna vara förknippade

med utskottets utökade medlemsantal.

Vad slutligen lokalfrågan beträffar anföra de sakkunniga, att de vid en

undersökning funnit att denna med ett rationellt utnyttjande av de inom

riksdagshuset befintliga lokalerna icke vore omöjlig att lösa. För denna

fråga ha de sakkunniga närmare redogjort i en särskild vid betänkandet

fogad bilaga.

Förslaget beträffande de ständiga utskottens organisation och arbetsupp­

gifter har föranlett tre reservationer.

Herr Hallén har reserverat sig till förmån för inrättande av fackutskott.

Han har därvid anfört.

Jag kan icke dela majoritetens uppfattning, att den omständigheten, att

fackkunskapen blir mer rikligt tillgodosedd inom ett utskott, måste leda

till att detta utskotts ämnesområde skulle otillbörligt favoriseras. Det är

Kungl. Maj :t som i alltmer växande grad anger de huvudsakliga linjerna

för huvudtitlarnas utgiftsposter genom statsverkspropositionen, och där

tidigare enskilda motionärer framfört anslagskrav, som hotat att förrycka

de beräknade proportionerna mellan olika anslagsposter, har detta alltid

avvisats icke blott av statsutskottet, utan även av respektive avdelning.

Ej heller har man sett exempel på, att andra anslagsbeviljande utskott,

såsom jordbruks- och bankoutskotten, försökt lansera en anslagspolitik,

som brustit i ansvar för andra anslagsbehov genom att söka för sina spe­

ciella arbetsområden försäkra sig om oskäligt stegrade belopp. Även för dessa

utskott verkar statsverkspropositionen uppenbart normgivande.

Däremot delar jag majoritetens uppfattning att ett överbudgetutskott

skulle verka tidsödande och omständligt för riksdagsbehandlingen. Det bleve

en dubbelbehandling där utskottets eventuella erinringar mot fackutskot­

tets förslag näppeligen skulle resultera i ändrade beslut, utan riksdagen

skulle säkerligen tillmäta fackutskottet större vitsord. Så uppges också för­

hållandena ha utvecklat sig i Norge, där Stortinget i regel följer fackutskot­

tens förslag i anslagsfrågor.

Jag anser emellertid, att ett dylikt överbudgetutskott icke nödvändigtvis

behöver tillskapas som en kontrollant över fackutskotten. Visserligen har

riksdagen två gånger, 1939 och 1946, begärt en utredning i syfte att vinna

större ändamålsenlighet, planmässighet och enhetlighet i budgetbehandling­

en, men Kungl. Maj :ts bristande intresse för att igångsätta en dylik utred­

ning tyder på att Kungl. Maj :t icke funnit, att budgetbehandlingen genom

olika utskott förryckt den i budgeten angivna avvägningen mellan utgifter

och inkomster eller mellan de olika utgifterna inbördes.

Majoriteten föreslår, att de under bankoutskottet hörande pensionsären-

dena skola överföras till statsutskottet, ett förslag, som också jag biträtt.

Men då majoriteten tagit detta första steg på vägen mot en enhetlig budget­

behandling, borde den ju i så fall även ha tagit nästa steg och lagt jord­

brukets anslagsfrågor under statsutskottet, men från detta avstår majorite­

ten. Den föreslår vidare att statsutskottet skall utökas till ett 40-manna-

utskott, arbetande på fem avdelningar. Utskottet skulle därigenom erhålla

en särställning, som hittills ej förekommit i riksdagen, och på ett oskäligt

sätt befästa utskottsväldet icke genom ökad saklighet utan enbart genom

sin numerär. Ty utskottets ledamöter representera i regeln sakkunskap blott

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

inom ett visst område. De som behandla exempelvis militäranslagen äro

vanligtvis icke samtidigt experter på undervisningsfrågor och vice versa.

Att de som behärska löneregleringsproblemen även skola som sakkunniga

yttra sig i skolfrågor, måste te sig oegentligt. Ju större statsutskottet göres,

desto orimligare ter det sig att den ståndpunkt, som en av utskottets av­

delningar intager, skall erhålla en så kvantitativ förstärkning som sker, då

utskottet in pleno behandlar avdelningens förslag. Jag anser därför, att stats­

utskottet bör uppdelas på fem självständiga fackutskott. Mellan dessa ut­

skott skulle ärendena i huvudsak uppdelas i följande fem huvudgrupper:

Skol- eller undervisningsfrågor, försvarsfrågor, löne- och pensionsfrågor,

kommunikations- eller trafikfrågor samt hälsovårds- och socialvårdsfrågor.

Till det utskott som finge att handlägga de sistnämnda frågorna skulle

också första, andra och tredje huvudtiteln remitteras. I övrigt finge ärendena

fördelas efter graden av samhörighet med de fem uppräknade huvudgrup­

perna och under hänsynstagande till de olika fackutskottens arbetsbörda.

Den närmare utformningen av de olika fackutskottens kompetensområden

föreslår jag att Kungl. Maj :t själv må angiva.

Herr Nilsson har avstyrkt den ifrågasatta överflyttningen av förslag

beträffande sådana lagar och författningar rörande alkoholhaltiga varor,

som avses i 40 § 2 inom. riksdagsordningen, från bevillningsutskottet till

lagutskott och har till stöd därför anfört.

Det må vara riktigt att det här rör sig om sociala frågor. Spörsmålet om i

vilken grad dessa varor skola vara föremål för beskattning är emellertid ett

bevillningsspörsmål och måste som sådant handläggas av bevillningsutskot­

tet, vilket även enligt betänkandet avses. Under sådana förhållanden synes

det mig icke vara ägnat att främja dessa frågors sakliga behandling om de

uppdelas på två utskott. Inom bevillningsutskottet har man numera en akt-

ningsvärd sakkunskap samlad rörande dessa frågor. Jag anser inte att det

föreligger tillräckliga skäl att nu avkoppla denna sakkunskap, särskilt som

antalet dylika frågor är mycket ringa och bevillningsutskottet veterligen

icke är särskilt överbelastat med arbete.

Slutligen har herr Nilsson med instämmande av herr Sennnder velat för

åstadkommande av en bättre arbetsfördelning riksdagens ledamöter emel­

lan upphäva den lika representationen för båda kamrarna i de gemensam­

ma utskotten. Därvid har anförts att jämställdheten kamrarna emellan ju

ytterst komme till uttryck vid kamrarnas behandling av föreliggande ären­

den och att vid denna behandling första kammarens ställning och inflytan­

de icke på något sätt påverkades av hur det utskott som förberett ärendet

varit sammansatt. I utskotten förekomme knappast konflikter mellan de

båda kammarhalvorna. Följdes vid utskottsbesluten några särskilda linjer,

så vore det partilinjer och icke »kammarlinjer» som komme i fråga. Röran­

de frågan hur utskottsplatserna borde fördelas kamrarna emellan borde ut­

redning verkställas.

De sakkunniga ha i fråga om de tillfälliga utskotten erinrat

att dessa alltsedan sin tillkomst varit utsatta för stark kritik och att vid

upprepade tillfällen förslag väckts att avskaffa denna utskottstyp. Debat­

ten har av de sakkunniga sammanfattats på följande sätt. Redan tidigt hade

framhållits att utskotten icke kommit att fylla det avsedda syftet att få till

61

stånd lämpliga utredningsorgan som kunde avpassas efter föreliggande frå­

gor. önskemål hade därför uttalats att de skulle ersättas av ett för båda

kamrarna gemensamt permanent utskott. För utskottens bibehållande hade

anförts att riksdagens ledamöter vunnit allt mera vana och erfarenhet vid

deras begagnande och att utskotten utgjorde en värdefull skola för yngre

riksdagsmän, som ej vunnit inträde i ständigt utskott. Häremot hade in­

vänts att värdet i detta hänseende minskats, sedan utskotten från 1912 er­

hållit rätt att utse sekreterare. Kritiken mot utskotten hade vidare anmärkt

att allvarliga olägenheter vållades av den dubbla utskottsbehandling som i

allt större omfattning komme till stånd, därför att många av de motioner

som fölle under tillfälligt utskotts behandling väcktes såsom liltalydande

i båda kamrarna, samt att det omfattande remissförfarande som tillämpa­

des i utskotten ur synpunkten av riksdagsarbetets rationella organisation

borde inskränkas. De sakkunniga ha sagt sig finna mycket i den fram­

komna kritiken vara berättigat.

De tillfälliga utskottens arbetsbörda under 1938, 1944 och 1947 framgår

av följande av de sakkunniga uppgjorda tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Å r

Första kamma­

rens tillfälliga

utskott nr

Andra kammarens tillfälliga

utskott nr

1

2

1

2

3

4

5

----------------

——

19881

Antal behandlade motioner .............

14

12

11

8

8

8

7

Därav remitterade...............................

11

12

10

6

8

5

6

Antal remisser ..................................

51

40

56

25

' 33

37

9

Remissmax. lör en motion................

12

11

12

5

6

17

11

1944

(vårsessionen)

Antal behandlade motioner .............

9

7

10

10

10

—

—

Därav remitterade..............................

9

7

10

10

10

—

—

Antal remisser ..................................

53

47

38

71

80

—

—

Remissmax. för en motion................

15

J 5

7

13

18

1947

Antal behandlade motioner .............

12

13

12

12

12

—

—

Därav remitterade..............................

7

11

8

8

12

—

—

Antal remisser ..................................

26

88

38

67

90

—

Remissmax. för en motion................

7

14

8

12

15

—

De sakkunniga påpeka, att av tabellen framgår att det senast av 1943 års

utredning kritiserade remissväsendet icke undergått någon påtaglig minsk­

ning. Enligt deras uppfattning vållar remissväsendet ej sällan mera besvär

än som kan anses motiverat med hänsyn till de tillfälliga utskottens syfte.

1 Av kamrarna vid 1938 års riksdag tillsatta enskilda utskott äro ej medräknade.

62

De säga sig emellertid förutsätta att många motioner, som hittills beretts-

av tillfälligt utskott, däribland flera av de mest remisskrävande, komma att

behandlas av ständigt utskott, därest den kompetensfördelning de föresla­

git beträffande de ständiga utskotten genomföres. Flera mera betydande

motioner av det slag som nu hänskjutas till tillfälligt utskott komme i så

fall att beredas av bankoutskottet. Under sådana förhållanden borde antalet

tillfälliga utskott kunna reduceras. De sakkunniga föreslå i anslutning

till det sagda, att vardera kammaren skall tillsätta endast ett sådant ut­

skott. Med hänsyn både till den arbetsbelastning som kan beräknas falla

på dessa utskott och till kamrarnas medlemsantal ha de sakkunniga ansett

att första kammarens utskott bör bestå av 12 ledamöter och andra kamma­

rens av 20. Eftersom utskottens benämning kommit att strida mot deras

karaktär och faktiska uppgifter, föreslå de sakkunniga att benämningen

ändras till allmänna beredningsutskott.

De sakkunniga ha vidare anfört.

Om den föreslagna omorganisationen av de nuvarande tillfälliga utskot­

ten genomföres, synes det oss angeläget att utskotten mer än hittills rekry­

teras också bland kammarledamöter med betydande erfarenhet av riksdags-

arbetet. Därest de allmänna beredningsutskotten mer än de tillfälliga ut­

skotten finge tillgodogöra sig den politiska kunnighet som finns represen­

terad i kamrarna, skulle de bli av större värde både som en skola för yngre

riksdagsmän och som beredningsorgan. Särskilt vilja vi understryka vik­

ten av att riksdagsledamöter med tillräcklig riksdagserfarenhet sättas på

ordförandeposterna.

Utskottstypen enskilda utskott föreslås skola grundlagsfästas.

De sakkunniga ha vidare berört frågan om motionärers närvar»

i utskott. Härom ha de anfört.

Vi ha under våra överläggningar även diskuterat frågan huruvida ut-

skottsarbetet skulle kunna främjas, därest det uttryckligen föreskrevs att

motionär hade rätt eller rent av skyldighet att på kallelse närvara i utskott,

då detta behandlar hans motion. Vi anse att det kunde vara till nytta för

utskottets arbete, om det på angivet sätt direkt från motionären kunde in­

hämta kompletterande upplysningar rörande motionen och dess syfte. Även

för motionären borde en sådan kontakt med utskottet vara av ett visst

värde. Det synes oss emellertid redan nu icke föreligga något hinder för ut­

skottet att då det önskar upplysningar om en motion anmoda motionären

eller motionärerna att infinna sig i utskottet. Under sådana förhållanden

anse vi det icke nödvändigt att införa någon särskild bestämmelse om rätt

eller skyldighet för motionär att närvara i utskott, då hans motion prövas.

Praxis synes oss lämpligen böra få utveckla sig fritt utan särskilda bestäm­

melser. Vi vilja emellertid framhålla att redan nu förefintlig möjlighet i

större utsträckning än hittills torde böra utnyttjas.

Departementschefen.

De reformförslag som de sakkunniga framlagt i förevarande avsnitt av

betänkandet äro av sinsemellan väsentligen olika art och betydelse. Som­

liga av dem kräva för sitt genomförande grundlagsändringar. I fråga om

andra förslag avses däremot att den erforderliga regleringen skall ske an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

63

tingen i en särskild riksdagsstadga, som föreslagits skola antas av riksda­

gen ensam, eller i kamrarnas ordningsstadgor. Det synes ej erforderligt att

Kungl. Maj :t ingår på ett närmare bedömande av sistnämnda förslag i den

mån dessa endast avse helt interna angelägenheter för riksdagen.

Bland de förslag, vilka icke kräva grundlagsändring, märkas det om

ändrade sammanträdes tider i kamrar och utskott och

om införande av en n o r m a 1 a r h e t s v e c k a för riksdagen. Den före­

slagna normalarbetsveckan bygger på den praxis som så småningom kom­

mit att råda inom riksdagen, nämligen att ej alls anlita måndagarna och

endast undantagsvis lördagarna som arbetsdagar. Arbetsveckan inskränkes

således i huvudsak till fyra veckodagar. Om förslagets närmare utformning

i denna del ber jag att få hänvisa till redogörelsen för de sakkunnigas be­

tänkande.

Vad de sakkunniga föreslagit beträffande riksdagsarbetets led-

n i n g synes ändamålsenligt och torde böra genomföras. Endast delvis kräva

förslagen grundlagsändringar. Så är fallet beträffande grundlagsfästandet

— i 50 § riksdagsordningen — av talmanskonferensinstitutionen samt in­

tagandet i nämnda lagrum av stadgandet i de reglementariska föreskrifterna

att talmännen skola tillse att nödig skyndsamhet och största möjliga plan­

mässighet iakttas vid riksdagsarbetets bedrivande. Bestämmelserna om tal­

manskonferensens arbete — månatliga sammanträden, protokoll m. in. —

torde såsom föreslagits böra intas i riksdagsstadgan. Det av de sakkunniga

rekommenderade samrådet mellan talmanskonferensen och ledamöter av

statsrådet — statsministern, det enligt 46 § riksdagsordningen utsedda stats­

rådet samt eventuellt andra statsrådsledamöter — ha av de sakkunniga an­

setts kunna utvecklas smidigast och effektivast genom en praxis som är

obunden av uttryckliga föreskrifter. Till denna åsikt vill jag ansluta mig.

I fråga om arbetet i kamrarna innebär förslaget såvitt angår

sättet för val av utskott m. m. i huvudsak allenast ett lagfästande av rådan­

de praxis beträffande val med gemensam lista. Jämväl förslaget att val,

som förrättas av riksdagens utskott, nämnder och valmän, skola kunna för­

rättas med acklamation ansluter sig väsentligen till praxis. Därjämte före­

slås införande av proportionell valmetod vid alla val som skola förrättas

av kammare, dock ej vid utseende av kammares valda ledamöter i talmans­

konferensen. Mot de sakkunnigas förslag i dessa delar, vilket föranleder

ändring av och tillägg till 75 § riksdagsordningen, torde icke vara något

att erinra. Detsamma är förhållandet beträffande förslaget att från stadgan

om val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar till 33 § riksdagsord­

ningen överföra föreskriften om absolut majoritet vid sådant val.

Vad beträffar sättet för avlämnande av propositioner och motioner gäl­

ler nu enligt 54 § riksdagsordningen, att Konungens skrivelser och propo­

sitioner med visst undantag skola tillställas kamrarna genom en statsrådets

ledamot. Avlämnandet måste äga rum vid plenum. Förfarandet underlättas

visserligen därigenom att talmannen, om så erfordras, kan bryta pågående

debatt för att giva vederbörande statsråd tillfälle att verkställa avlämnan­

64

det men innebär ändock åtskillig omgång. De sakkunniga ha nu föreslagit

den förenklingen att proposition skall kunna avlämnas direkt till talman­

nen, utan debattavbrott. Enligt min mening bör emellertid propositionsav-

lämnandet ytterligare förenklas. Att märka är nämligen att avlämnandet

av en proposition till riksdagen — på samma sätt som avlämnandet av en

riksdagens skrivelse till Kungl. Maj :t — uteslutande är en formell expedi-

tionsåtgärd. Denna synes icke behöva verkställas av ett statsråd utan kan

lika väl verkställas av någon tjänsteman inom Kungl. Maj :ts kansli och

propositionen torde icke nödvändigt behöva överräckas till talmannen per­

sonligen utan synes kunna inlämnas till riksdagens kansli. Hänsyn bör där­

vid givetvis tagas till att en proposition icke kan anses avlämnad förrän

den anmälts i kamrarna av talmännen.

Vad nu föreslagits förutsätter den ändringen i 54 § första stycket riks­

dagsordningen, att föreskriften att avlämnande av proposition skall ske

genom en statsrådets ledamot utgår. Genom en dylik ändring bortfaller

också behovet i samma lagrum av en särskild hänvisning till 34 § riksdags­

ordningen rörande sättet för statsverkspropositionens avlämnande.

Beträffande sättet för avlämnande av motioner synes en motsvarande ra­

tionalisering kunna genomföras. Enligt 55 § riksdagsordningen gäller att

motion skall skriftligen avlämnas till protokollet. Detta innebär att mo­

tion skall väckas vid kammarplenum. Motionären, som måste vara per­

sonligen närvarande i kammaren, har att muntligen anmäla att han har en

motion att framställa, varvid han skall avlämna motionen skriftligen av­

fattad. Har motionären förfall, kan han ej låta motionen framföras av nå­

gon annan ledamot, såvida ej denne biträder motionen. I sådant fall kom­

mer emellertid den som frambär motionen i kammaren att betraktas som

motionär. De sakkunnigas förslag innebär att motion skall kunna avlämnas

till talmannen. Emellertid synes liksom i fråga om proposition böra genom­

föras den ytterligare förenklingen att motion skall få inlämnas till kam­

marens kansli. Den bör givetvis då inlämnas inom sådan tid, att den kan

anmälas vid det plenum, då den enligt huvudregeln sist kan väckas.

De föreslagna ändringarna i fråga om sättet för motions avlämnande

kräva ändring i och tillägg till 55 § riksdagsordningen.

De sakkunniga föreslå i fråga om kammardebatten dels en viss

begränsning av yttrandefriheten, bestående i införandet av en möjlighet att

tidsbegränsa anföranden, dels ock en utvidgning av replikrätten.

Vad angår tidsbegränsningen av anföranden ha de sakkunniga anfört, att

enligt deras mening icke existerar något större behov av ingripande debatt­

restriktioner i den svenska riksdagen, eftersom anföranden i obstruktions-

syfte praktiskt taget aldrig förekomma och yttrandena i regel ej äro sär­

skilt långa. De skäl som anförts för förslaget äro att genom en begränsning

av anförandenas längd — det förutsättes att begränsningen skall tillgripas

först under det senare skedet av långt utdragna debatter — debatterna

skulle kunna göras kortare, mera sakligt koncentrerade och livfullare. Jag

Kungi. Maj:ts proposition nr 244.

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

65

vill icke förneka att vissa fördelar i nämnda hänseenden skulle vara att

vinna genom den föreslagna möjligheten till tidsbegränsning. Med hänsyn

till den synnerliga angelägenheten av att yttrandefriheten i riksdagen icke

i oträngt mål beskäres och då, såsom de sakkunniga också vitsordat, några

mera väsentliga olägenheter icke äro förbundna med den nu rådande ord­

ningen, har jag icke ansett mig böra biträda detta förslag.

Förslaget om en viss utvidgning av replikrätten avser såvitt grundlag

därav beröres införande av replikrätt jämväl för annan ledamot än sådan,

som tidigare yttrat sig i debatten, under förutsättning dock att han utsatts

för angrepp. Vissa skäl kunna obestridligen anföras till stöd för en sådan

utvidgning. Den synes emellertid även medföra risker för att kammarde­

batten kan bli snedvriden. Man kan nämligen befara att efter ett anförande

av mera kritisk inriktning ordet kan komma att för kort genmäle begäras

av ett mycket stort antal ledamöter, vilka anse sig ha blivit utsatta för an­

grepp från talarens sida, samt att debatten ledes bort från sitt egentliga

ämne. Tidigare anmälda talare kunna kanske erhålla ordet först efter lång

väntetid. Med hänsyn härtill anser jag mig icke kunna tillstyrka föreva­

rande förslag.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit rörande replikrätten är ej av be­

skaffenhet att behöva föranleda lagändring. Mot förslaget att borttaga för­

tursrätten för statsråd, som begär ordet samtidigt med en ledamot vilken

vill ge en kort replik, synes ej vara något att erinra. Likaledes synes det

lämpligt med en bestämmelse som möjliggör för talmannen att medge

replikberättigad längre tid för genmäle än de lagstadgade tre minuterna,

dock högst tio minuter. Nu berörda föreskrifter ha av de sakkunniga upp­

tagits i deras utkast till ändringar i kamrarnas ordningsstadgor.

De sakkunnigas förslag beträffande interpellationer och enk­

la frågor erfordrar endast på två punkter ändringar i grundlag. För att

begränsa debatt i samband med enkel frågas besvarande föreslås införande

av en bestämmelse i kamrarnas ordningsstadgor av innehåll att vid besvaran­

de av enkel fråga endast den ledamot som framställt spörsmålet och det stats­

råd som lämnar svaret må deltaga i överläggningen såvida icke kammaren på

förslag av talmannen eller annan ledamot annat beslutar. Häremot synes ej

vara något att erinra liksom ej heller mot den föreslagna bestämmelsen att

sådant beslut skall fattas utan föregående överläggning. Eftersom de före­

slagna bestämmelserna innebära en inskränkning i den i 52 § riksdags­

ordningen stadgade yttrandefriheten erfordra de grundlagsstöd. Det för­

slag till tillägg till sistnämnda lagrum som i sådant syfte framlagts av de

sakkunniga synes lämpligt utformat.

Genom tillägg till 52 § riksdagsordningen bör jämväl i enlighet med de sak­

kunnigas förslag givas grundlagsstöd åt gällande föreskrift i kamrarnas

ordningsstadgor om förbud mot debatt i samband med intcrpellations fram­

ställande.

Vad de sakkunniga föreslagit beträffande uppläsning av motivering till

5

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 244.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

interpellation, interpellationssvars avgivande och interpellationsdebatt kräver

allenast ändring i kamrarnas ordningsstadgor. Förslagets främsta nyhet är

att långa interpellationssvar ej skola föredras i sin helhet och att interpella­

tionssvar omedelbart före avgivandet bör i tryckt skick utdelas i kamrarna.

Jag anser emellertid att det icke bör vara obligatoriskt för statsråd att vid

svars avgivande förfara enligt de föreslagna nya metoderna utan att han

bör äga valrätt mellan dessa och att som hittills fullständigt uppläsa svaret.

För sistnämnda fall bör det ej heller åligga honom att i förväg avlämna

svaret för tryckning. Bestämmelserna böra avfattas så att denna ståndpunkt

klart kommer till uttryck.

De sakkunnigas förslag i fråga om bordläggning av utskotts­

utlåtanden, vilket kräver ändring i 59 § riksdagsordningen samt i kam­

rarnas ordningsstadgor, synes välgrundat och torde böra genomföras.

Frågan om samtidig eller successiv behandling i kam­

rarna av utskottsutlåtanden, vilken icke mera ingående be­

handlats av de sakkunniga, torde icke böra nu upptagas till prövning.

De spörsmål som de sakkunniga behandlat under rubriken de stän­

diga utskotten tillhöra de mest betydelsefulla i betänkandet. Med

hänsyn till utskottens centrala ställning inom riksdagen blir riksdagsarbe-

tet som helhet väsentligen beroende av hur utskottsarbetet är organiserat.

Som framgår av redogörelsen för betänkandets innehåll ha de sakkunniga

upptagit ej endast frågan om ett lämpligare organiserande av utskottsarbetet

utan även frågan hur en ökad utskottssysselsättning för andra kammarens

ledamöter skall kunna ernås. Dessa spörsmål äga givetvis nära samband.

Genom den lösning av frågan om utskottens sammansättning som de sak­

kunniga förordat för att finna en lämplig arbetsorganisation — en utökning

av antalet utskott och en förstärkning av ledamotsantalet i flertalet utskott

— ha de sakkunniga också vunnit den eftersträvade ökade utskottssyssel-

sättningen.

Vad de sakkunniga föreslå i fråga om utskottsorganisationen utgör endast

detalj justeringar — låt vara mycket betydelsefulla sådana — av den gällan­

de ordningen. De sakkunniga ha också diskuterat den mera grundläggan­

de frågan om en omorganisation av utskotten efter andra principer, inne­

bärande antingen en uppdelning av budgetens utgiftssida på fackutskott,

vilka skulle arbeta under inseende och kontroll av ett överbudget- eller fi­

nansutskott, eller ock en ökad koncentration av behandlingen av budgetens

utgiftssida till statsutskottet. Emellertid ha de sakkunniga ej ansett sig böra

föreslå en lösning efter någondera av dessa linjer. Den nuvarande utskotts-

indelningen är, som de sakkunniga erinrat, från början huvudsakligen an­

passad efter ärendenas statsrättsliga natur — anslagsfrågor, bevillningsfrå-

gor, grundlagsfrågor, andra lagstiftningsärenden etc. Denna indelning har

sedermera delvis korsats av en indelning efter materiella grunder. Sålunda

ha anslags- och lagstiftningsfrågor berörande jordbruk in. m. utbrutits

och överlämnats till jordbruksutskottet. Dessa omständigheter göra att ut-

67

skottsarbetet blir ganska splittrat och att en fullt enhetlig budgetbehandling

omöjliggöres. Efter vilka linjer en reform bör genomföras synes emellertid

mycket vanskligt att avgöra. Mot en uppdelning av budgetens utgiftssida på

fackutskott kunna tydligen göras de allvarliga erinringar som framförts ock­

så av de sakkunniga, nämligen att fackutskott kunna befaras vara mindre

benägna att iakttaga återhållsamhet vid tillstyrkande av anslag för de spe­

ciella ändamål för vilka utskotten betrakta sig som målsmän samt att fack­

utskotten måste kompletteras med ett sammanhållande utskott, ett över­

budget- eller finansutskott, en anordning som emellertid måste göra arbe­

tet tidsödande och organisationen tungrodd. Genom att mera strikt än nu är

fallet koncentrera behandlingen av utgiftsfrågorna till statsutskottet skulle

man måhända kunna väsentligen undgå de olägenheter som följa av den

bristande enhetligheten i budgetbehandlingen. En sådan koncentration skulle

emellertid kräva en stor numerär ökning av statsutskottet. Inom utskottet

komme med all sannolikhet att framtvingas en uppdelning av ärendena

motsvarande de nyss nämnda fackutskotten varvid utskottet in pleno eller

en av avdelningarna sammansatt delegation finge spela rollen av överbud-

get- eller finansutskott. En lösning efter denna linje komme därför att vä­

sentligen innebära en återgång till vad som gällde före 1909 års utskotts-

reform, vilken bl. a. avsåg just att lätta statsutskottets arbetsbörda.

På grund av de nu nämnda omständigheterna anser jag att man icke nu

bör överväga någon mera genomgripande reform av utskottsorganisationen.

Däremot torde de jämkningar i arbetsfördelningen mellan de ständiga ut­

skotten böra genomföras som kunna finnas lämpliga. De förslag som i dessa

delar framlagts av de sakkunniga förefalla i stort sett väl avvägda. Tillräck­

liga skäl synas mig emellertid ej föreligga att till lagutskott överflytta

handläggningen av förslag beträffande sådana lagar och författningar rö­

rande alkoholhaltiga varor som avses i 40 § 2 mom. riksdagsordningen och

som nu beredas av bevillningsutskottet. I denna del vill jag biträda den av

en av de sakkunniga avgivna reservationen för bibehållande av nuvarande

ordning. Det synes jämväl kunna betecknas som något tveksamt om man

bör till lagutskott överflytta de uppgifter i avseende å lagfrågor som tillkom­

ma jordbruksutskottet. På denna punkt anser jag mig dock icke böra från­

gå vad de sakkunniga föreslagit. Jag vill alltså tillstyrka följande förslag:

Frågor rörande lagar och författningar om förvärvande och förlust av

medborgarrätt fråntas konstitutionsutskottets prövning och beredas i stäl­

let av lagutskott.

Under pensionsstaten fallande ärenden, som nu prövas av bankoutskottet,

överföras till statsutskottet. Pensionslagstiftningsfrågorna överflyttas från

bankoutskottet till lagutskott.

Till bankoutskottet hänskjutas i stället sådana frågor om det ekonomiska

livets eller enskilda näringsgrenars organisation och förhållanden, vilka ej

äro av beskaffenhet att böra behandlas av annat utskott.

Sådana folkhushållningsfrågor som äro av utpräglad jordbruksnatur prö­

vas av jordbruksutskottet i stället för av statsutskottet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

68

Kungl. Mcij:ts proposition nr 244.

De lagfrågor som nu beredas av jordbruksutskottet återföras till lagut­

skott.

Ett tredje lagutskott inrättas och i samband härmed genomföres omför­

delning av ärendena mellan lagutskotten. Reglerna om hur fördelningen

skall bestämmas överflyttas från riksdagsordningen till riksdagsstadgan.

Jämkningen av arbetsfördelningen mellan de ständiga utskotten föran­

leder ändringar i 38 och 39 samt 41—43 §§ riksdagsordningen.

Frågan om en ökning av ledamotsantalet i de ständiga utskotten har, som

de sakkunniga påpekat, betydelse dels för riksdagsledamöternas utskotts-

sysselsättning och dels ur synpunkten av utskottens arbetsduglighet.

Vad angår ledamöternas utskottssysselsättning är det, som framhållits

av såväl 1943 års utredning som de sakkunniga, angeläget att ett så stort

antal riksdagsmän som möjligt deltar i utskottsarbetet. Härvid komma tyd­

ligen främst de ständiga och särskilda utskotten i fråga. Emellertid före­

slås att vardera kammarens tillfälliga utskott skola ersättas med ett all­

mänt beredningsutskott. Vid bifall härtill uppkommer tydligen en ökad

mera permanent sysselsättningsmöjlighet. Den ideala lösningen vore själv­

fallet att plats som ordinarie ledamot eller suppleant i ständigt utskott el­

ler allmänt beredningsutskott kunde beredas praktiskt taget samtliga kam­

marledamöter. En viss marginal bör naturligtvis finnas bl. a. med hänsyn

till att de statsråd som äro riksdagsledamöter och talmännen ej kunna va­

ra utskottsledamöter. Här uppstå emellertid vissa svårigheter med hänsyn

till kamrarnas paritetiska utskottsrepresentation och deras olika numerär.

I likhet med de sakkunnigas majoritet anser jag mig ej böra förorda upp­

hävande av den jämlika representationen, som ur principiella synpunkter

är riktigast. Problemet om ledamöternas utskottssysselsättning är nu vä­

sentligen ett andra-kaminarproblem. Som framgår av de siffror som lämnats

av de sakkunniga äro redan nu praktiskt taget alla därför disponibla leda­

möter av första kammaren utskottsplacerade. En mera väsentlig ökning av

utskottens ledamotsantal skulle därför för första kammarens vidkommande

framkalla ett sysselsättningsproblem rakt motsatt det som nu föreligger

beträffande andra kammaren. Lösningen torde därför böra få karaktären

av en kompromiss.

Vid bestämmandet av ledamotsantalet i de ständiga utskotten har man

också, såsom förut antytts, att taga hänsyn till arbetssynpunkten. En ut­

ökning av ett utskotts ledamotsantal kan möjliggöra ett effektivare arbete, i

vissa fall genom att utskottet uppdelas på avdelningar och i andra genom den

allsidigare belysning som förekommande frågor kunna få i en större försam­

ling. För statsutskottets del har särskilt framhållits önskemålet att utskot­

tet skulle kunna organiseras på en ytterligare, femte, avdelning. Samtidigt

kan emellertid en utökning medföra olägenheter genom att utskotten som

arbetsorganisationer bli mera tungrodda.

Under hänsynstagande till nu anförda synpunkter anser jag mig böra fö­

reslå följande. Statsutskottets ledamotsantal ökas från 24 till 30 för att

möjliggöra indelning på fem sexmannaavdelningar. Jordbruksutskottet er-

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

69

håller med hänsyn till sin även efter de föreslagna jämkningarna bety­

dande arbetsbörda ytterligare fyra ledamöter och utökas alltså från 16 till

20 ledamöter. De båda nuvarande lagutskotten och bankoutskottet bibe­

hållas vid ett ledamotsantal av 16 för vart och ett av dem. Det tredje lag­

utskottet erhåller likaledes 16 ledamöter.

Vad nu föreslagits innebär en utökning av de ständiga utskottens leda­

motsantal från vardera kammaren från nuvarande 72 till 85 medan de

sakkunnigas förslag innebar en ökning till 98.

Även om man medräknar utbytet av de nuvarande tillfälliga utskotten mot

de föreslagna allmänna beredningsutskotten uppkommer en nettoökning.

Talen bli emellertid då något olika för de båda kamrarna. I första kamma­

ren är ledamotsantalet i de ständiga utskotten som nämnts 72, vartill böra

läggas 16 ledamöter i tillfälliga utskott. Sammanlagda antalet ledamotsplat-

ser i ständiga och tillfälliga utskott är alltså 88. Häremot stå enligt förslaget

85 ledamotsplatser i ständiga utskott samt 12 platser i det allmänna be­

redningsutskottet, tillhopa 97. För andra kammarens del bli motsvarande

siffror: nuvarande antal platser i ständiga utskott 72, platser i tillfälliga

utskott 30, summa 102; platser i ständiga utskott enligt förslaget 85, i all­

mänt beredningsutskott 20, summa 105.

Förslagen beträffande utskottens antal samt ledamotsantalet föranleda

ändringar i 53 § regeringsformen och 36 § riksdagsordningen.

De sakkunnigas förslag att ersätta de tillfälliga utskotten

med ett allmänt beredningsutskott för vardera kammaren har jag berört

redan i samband med de ständiga utskotten. Förslaget synes mig vara väl

motiverat och böra genomföras. Reformen kräver ändring av nyssnämnda

båda lagrum. Jag vill likaledes tillstyrka de sakkunigas förslag att genom

ett tillägg till 36 § riksdagsordningen grundlagsfästa utskottstypen enskil­

da utskott.

Reformen synes böra träda i kraft så snart ske kan. Redan vid 1949 års

riksdag bör möjlighet att uppdela riksdagen och uppskjuta behandlingen

av icke brådskande ärenden stå till buds. Av praktiska skäl torde det emel­

lertid icke låta sig göra att grundlagsändringarna till alla delar träda i

kraft omedelbart efter det de slutligen antagits. Vid den tidpunkt då detta

kan väntas ske komma utskottsvalen för 1949 års riksdag redan att ha ägt

rum, samt propositioner och motioner att ha remitterats till utskott. De

nya bestämmelserna om utskottens antal, sammansättning och uppgifter

torde därför böra gälla först från och med 1950. Måhända skulle man kunna

ifrågasätta om ej ett undantag borde göras beträffande utökningen av stats­

utskottet. Till förmån för att utöka detta utskott redan under 1949 års

riksdag talar bland annat det förhållandet att en förutsättning för att riks­

dagen skall kunna taga ferier är att budgetarbetet är avslutat samt att ut­

ökningen av statsutskottet främst avser att giva utskottet bättre arbetsmöj­

ligheter. Något sådant samband mellan statsutskottets utökning och försla­

get om sessionstiden att utökningen är en ovillkorlig förutsättning för nämn­

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 244

da förslag torde emellertid ej kunna anses föreligga. Utökningen av stats­

utskottet synes därför kunna anstå till 1950.

Det nu sagda torde böra föranleda att till de föreslagna grundlagsänd­

ringarna knytas övergångsstadganden av innehåll att de lagrum som be­

röra utskottens benämning, sammansättning och uppgifter — 53 § rege­

ringsformen, 36 § 1—3 inom., 38 § 2 inom., 39—43 §§, 59 § andra stycket

och 63 § riksdagsordningen — skola bibehålla sin nuvarande lydelse intill

början av 1950 års lagtima riksdag.

I anslutning till vad jag anfört ha inom justitiedepartementet upprättats

förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen. Förslagen

ansluta sig väsentligen till de sakkunnigas förslag. Genom att bibehålla riks-

dagsformerna lagtima och urtima riksdag samt genom att fortfarande låta

valperioderna till riksdagen ansluta sig till kalenderår ha dock ändringarna

kunnat avsevärt begränsas. Medan de sakkunnigas förslag berör 15 para­

grafer i regeringsformen och 40 paragrafer i riksdagsordningen, har depar-

tementsförslaget sålunda kunnat begränsas till 4 paragrafer i regeringsfor­

men och 29 paragrafer i riksdagsordningen.

De sakkunnigas förslag innebär som förut berörts också att i en riks-

dagsstadga skall samlas huvudparten av de bestämmelser som nu återfin­

nas i gällande reglementariska föreskrifter för riksdagen samt i de av

Kungl. Maj :t utfärdade stadgorna den 26 maj 1909 om val till riksdagens

utskott och den 29 januari 1921 om val av talmän och vice talmän i riksda­

gens kamrar. Vissa av bestämmelserna i de reglementariska föreskrifterna,

vilka ansetts vara av särskild vikt, ha dock överförts till riksdagsordningen.

Å andra sidan ha vissa stadganden i riksdagsordningen, vilka i realiteten ut­

göra reglementariska föreskrifter, intagits i riksdagstadgan. De sakkunniga

ha föreslagit att riksdagsstadgan skall antagas av riksdagen ensam, ehuru

de valstadgor den bl. a. ersätter antagits av Kungl. Maj :t och riksdagen

gemensamt. Häremot synes icke vara något att erinra.

Förslaget föranleder jämväl vissa ändringar i kamrarnas ordningsstad-

gor, vartill de sakkunniga också uppgjort utkast.

Jag har i det föregående, i samband med frågorna om riksdagsarbetets

planläggning och organisation, uttalat att det ej syntes erforderligt att från

Kungl. Maj :ts sida gjordes några uttalanden rörande förslagen till riks-

dagsstadga och till ändringar i ordningstadgorna i den mån de hade avse­

ende allenast å riksdagens interna angelägenheter. I enlighet härmed har

jag i det föregående berört nämnda förslag allenast på några punkter. Av

praktiska skäl synes till propositionen böra fogas texten till den föreslagna

riksdagsstadgan och till ändringarna i ordningsstadgorna. Texten har i vissa

delar formellt jämkats till överensstämmelse med departementsförslaget till

grundlagsändringarna, varjämte utkast till övergångsbestämmelser upprät­

tats, ävenledes med anslutning till departementsförslaget.

Föredraganden hemställer, att förslagen till ändringar i regeringsformen

och riksdagsordningen måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

71

prövning i grundlagsenlig ordning samt att vid propositionen måtte fogas

de utkast till riksdagsstadga och ändringar i kamrarnas ordningsstadgor

som i det föregående omnämnts.

Vidare hemställer föredraganden att Kungl. Maj :t matte föreslå riks­

dagen

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, i överensstämmelse med

de av föredraganden angivna riktlinjerna, från och med

budgetåret 1950/51 till ett sammanlagt årligt belopp av för­

slagsvis 100 000 kronor besluta om pensioner i fall, som ej

reglerats i gällande pensionsförfattningar och som ej om­

fattas av den fullmakt Kungl. Maj :t redan erhållit, att utgå

såvitt avser personer, anställda vid de affärsdrivande ver­

ken, eller efterlevande efter sådana personer av de medel av

vilka verkets omkostnader bestridas samt i övrigt från det

under trettonde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till

Diverse pensioner och understöd m. m. (XIII A 10),

dels ock medgiva, att Kungl. Maj :t må under fem år från

och med budgetåret 1948/49, utan riksdagens samtycke i

varje särskilt fall, i huvudsaklig överensstämmelse med de

riktlinjer som vid avgörandet av dylika ärenden hittills bli­

vit följda avstå kvarlåtenskap som tillfallit allmänna arvs­

fonden intill ett belopp av i varje särskilt fall 10 000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga leda­

möter, hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kron-

prinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas propo­

sition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Utkast

till

Riksdagsstadga.

Kamrarnas sammanträden.

§ I-

Kallelse till kammares sammanträde skall anslås senast klockan 6 efter­

middagen föregående dag och kungöras på det sätt, vardera kammaren för

sig stadgat. Talmännen böra skyndsamt meddela varandra underrättelse

om sådan kallelses utfärdande.

Skall vid sammanträde sådan omröstning, som omförmäles i 65 § riks­

dagsordningen, i kamrarna företagas, bör sådant i anslaget tillkännagivas.

^§ 2

.

Ä den förteckning över alla på kammares bord vilande ärenden, vilken ef­

ter varje sammanträdes slut av vardera kammarens kansli för nästa sam­

manträde upprättas, skola, med det undantag, varom i 41 § :ns sista moment

förmäles, främst uppföras:

Konungens propositioner eller skrivelser och inom kammare väckta mo­

tioner.

Övriga ärenden, i den mån de inkommit, antecknas enligt följande ord­

ning, nämligen:

1 :o. Från utskott eller riksdagens kansli inkomna förslag till skrivelser

eller till riksdagsbeslutet;

2:o. Riksdagens revisorers samt justitie- och militieombudsmännens be­

rättelser;

3:o. Av båda kamrarna tillsatta utskotts betänkanden, ävensom hemstäl­

landen och utlåtanden av kanslideputerade; skolande den ordning, vari de

ständiga utskotten i regeringsformens § 53 och riksdagsordningens § 36

finnas upptagna, jämväl följas vid uppförande å förteckningen av nämnda

utskotts betänkanden, och sådana betänkanden sättas framför särskilda ut­

skotts samt dessas framför kanslideputerades utlåtanden och hemställan­

den;

4:o. Mål, som av ena kammaren genom protokollsutdrag den andra del­

givas;

5:o. Kammares allmänna beredningsutskotts betänkanden; samt

6:o. Kammares enskilda ärenden.

Med kursiv stil har utmärkts text som ej överensstämmer med nu gällande motsvarande

stadgande i reglementariska föreskrifter eller stadgan om val till riksdagens utskott.

73

I denna förteckning, som vid ärendenas föredragning följes, kan ändring

för kommande sammanträde av kammare beslutas; och skall, då förslag om

sådan ändring blivit väckt, beslut däröver genast fattas. Ovannämnda för­

teckning och däri beslutad ändring skola medkammaren skyndsamt del­

givas.

§ 3.

Om sammanträde med kammare hålles dagen före feriers början, må det

utan avbrott fortsättas efter klockan tolv på natten till dess å föredragnings­

listan för sammanträdet upptagna ärenden behandlats.

§ 4.

1 :o. Skall omröstning enligt riksdagsordningen ske öppet, skola kamma­

rens ledamöter, sedan voteringsproposition efter given varsel upplästs och

justerats, intaga sina platser, varefter voteringspropositionen ånyo uppläses.

Medan omröstning verkställes, må ingen bliva stående å gången.

2:o. Med undantag för de fall, varom i mom. 3 stadgas, uppmane talman­

nen därefter först de ledamöter, som vilja rösta för ja-propositionen, att resa

sig från sina platser, varefter samma uppmaning riktas till de ledamöter,

som vilja rösta för nej-propositionen. Om härvid talmannen finner tvekan

kunna råda om omröstningens resultat, eller någon av kammarens ledamö­

ter begär rösträkning, verkställes votering på sätt i mom. 3 sägs.

3:o. Omröstning medelst omröstningsapparat eller, där denna ej kan be­

gagnas, medelst namnupprop skall omedelbart äga rum, därest talmannen

före omröstningens början så beslutar, samt då omröstning skall ske jäm­

likt 65 § riksdagsordningen. Om vid den slutliga voteringen i visst ärende

sist vid voteringspropositionens godkännande begäran om omröstning me­

delst omröstningsapparat eller i förekommande fall om namnupprop fram-

ställes av minst V„ av kammarens ledamöter, skall ock detta omröstnings-

sätt omedelbart användas; i detta fall skall jämväl i det tryckta protokollet

antecknas, huru varje ledamot röstat.

4:o. Då omröstning medelst omröstningsapparat ägt rum, böra i vardera

kammaren minst två ledamöter, vilka talmannen därom anmodar, taga plats

vid talmansbordet, varefter företages fotografering av en tablå, utvisande,

huru varje ledamot röstat.

Då omröstning medelst namnupprop skall äga rum, böra i vardera kam­

maren minst två ledamöter, vilka talmannen därom anmodar, taga plats vid

talmansbordet, för att över omröstningen föra anteckning. Vid uppropet

iakttages, att ledamöterna uppropas i den ordning, vari de innehava plats i

samlingssalen, dock att vice talmännen först uppropas. Närvarande ledamot

avgiver vid uppropet något av följande svar: Ja, Nej, Avstår.

Omedelbart efter det omröstningen avslutats, tillkännagiver talmannen

resultatet för kammaren.

5:o. Då i fråga, varom uti 65 § riksdagsordningen förmäles, kamrarna

fattat stridiga beslut, och dessa ej på vederbörande utskotts förslag blivit

sammanjämkade, åligger det utskottet att uppsätta förslag till voterings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

74

propositioner för den omröstning, som, enligt nämnda §, skall för frågans

avgörande i kamrarna äga rum. Sedan sådant förslag blivit godkänt, ut-

sätte talmännen efter överenskommelse dag för omröstning. Vid densamma

iakttages, att votering över varje särskild fråga, som blir föremål för om­

röstning, bör i båda kamrarna samtidigt företagas.

Över var och en sådan omröstning i första kammaren skall protokoll ge­

nast därefter uppsättas, justeras och avsändas till andra kammaren, där

sammanräkningen av båda kamrarnas ledamöters röster verkställes, var­

efter utgången av omröstningen ofördröj ligen meddelas första kammaren

och det utskott, som frågan handlagt.

Sådant ärende skall sättas främst på föredragningslistan för dagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

§ 5.

1 :o. Vid kammares sammanträde för sekreteraren under talmannens in­

seende protokoll, upptagande överläggningsämnen, namnen å dem, som

yttra sig, talmannens yttranden och propositioner, utgången av omröst­

ning, där sådan äger rum, och kammarens beslut. Detta protokoll skall å

femte söckendagen därefter, om kammaren då sammanträder, eller, i mot­

satt händelse, vid kammarens näst därefter inträffande sammanträde av

sekreteraren uppläsas samt, sedan kammaren godkänt detsamma, förses med

talmannens anteckning därom.

Justeringen av kammares vid riksdagens slut ojusterade protokoll verk-

ställes inför kammarens å riksdagsorten tillstädesvarande ledamöter. Till­

kännagivande om tiden för justeringen införes i de tidningar, där kamma­

rens sammanträden eljest meddelas.

Kamrarnas protokoll överlämnas omedelbart efter justeringen till riks­

dagens kansli.

2:o. Yttranden, som ledamöter vid kammares sammanträde avgiva,

skola, så vitt ske kan, ordagrant av för sådant ändamål anställda tjänste­

män upptecknas och sist tredje dagen därefter klockan 10 förmiddagen,

försedda med uppsättarens namnteckning, i två exemplar avlämnas i kam­

marens kansli, där de till andra söckendagen därefter klockan 12 midda­

gen böra finnas för genomläsning tillgängliga. Ledamot, som före utgång­

en av nämnda tid justerar sitt yttrande, bör därå göra anteckning om

verkställd justering; annan ledamot dock obetaget att påkalla särskild

justering därav inför kammaren vid det i 1 mom. omförmälda tillfälle. Har

ledamot icke inom stadgad tid justerat sitt yttrande, anses detsamma än­

dock såsom av honom justerat. Yttrandena böra därefter ofördröjligen

överlämnas till riksdagens kansli.

3:o. I fråga om protokoll och yttranden vid sammanträde, varom i § 56

riksdagsordningen sägs, inom lyckta dörrar skall vad i mom. 1 och 2 är

stadgat äga motsvarande tillämpning, dock att protokollen och yttrandena

efter justeringen skola överlämnas till riksdagsbiblioteket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Val av talmän och vice talmän.

75

^§ 6

.

Talman samt förste och andre vice talman väljas var för sig i nu namnd

ordning. Har någon erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna, är han

behörigen vald. Äro rösterna så delade mellan flera, att ingen uppnått dy­

lik röstövervikt, anställes ny omröstning. Får ej heller därvid någon mer än

hälften av de avgivna rösterna, anställes en tredje omröstning mellan de

två, på vilka vid andra omröstningen de flesta av rösterna fallit. Vid tredje

omröstningen är den vald, som erhållit de flesta rösterna. I händelse av lika

röstetal vid andra eller tredje omröstningen skilje lotten, där så erfordras.

Talmanskonferensen.

§ 7.

l:o. Talmännen skola, enligt vad i riksdagsordningen stadgas, tillse, att

nödig skyndsamhet och största möjliga planmässighel iakttages vid nks-

dagsarbetets bedrivande.

Talmännen och vice talmännen, jämte fyra av vardera kammaren for

hela riksdagen utsedda ledamöter (talmanskonferensen), skola, så ofta

någon av talmännen det anser nödigt, dock minst en gång varje kalender­

månad under tid då sammanträden pågå i riksdagen, på kallelse av tal­

männen sammanträda för att rådpläga om vad i avseende å ärendenas be­

handling i utskott och kamrar må vara att iakttaga för vinnande av nämn­

da syfte. Vid dessa sammanträden skola kamrarnas sekreterare vara till­

städes, och åligger det den av dem, som därtill av talmännen anmodas, att

föra protokoll över vad vid sammanträde förekommer. Vid talmanskonfe­

rensen fattade beslut skola genom utdrag av protokollet tillställas dem,

besluten avse.

Utskottens ordförande skola, så ofta det finnes påkallat, deltaga i tal­

manskonferensens sammanträden. Anses nödigt att inhämta upplysningar

av kanslideputerade böra även de, efter kallelse, tillstädeskomma.

2:o. Vid talmanssammanträde skall, efter samråd med utskottens ordfö­

rande och bemälda kanslideputerade, förslag upprättas i fråga om arvoden

till tjänstemännen och vaktbetjäningen hos kamrarna och utskotten samt

i kansliet. Förslaget överlämnas till bankoutskottet, vilket det åligger att i

ämnet avgiva utlåtande till kamrarna.

Val inom kammare.

§ ⁸ .

Skall val, som av kammare förrättas, jämlikt §75 riksdagsordningen ske

med slutna sedlar, skola vid valet begagnas valsedlar, å vilka före namnen

utsatts partibeteckning (partinamn eller annan beteckning i ord för viss

grupp av riksdagsmän eller för viss meningsriktning), men vilka i övrigt

äro omärkta.

76

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det andra.

Valsedlarna skola för att bliva gällande vara enkla, slutna, hoprullade

och fria från överstrykningar. Sedel må ej upptaga flera, men väl färre

namn än det antal personer valet avser. Där något namn å sedeln är tve­

tydigt, gälle den dock för övriga namn.

§ 9.

De avgivna valsedlarna skola ordnas i grupper, så att sedlar med samma

partibeteckning bilda en grupp.

Inom varje grupp skall, till den utsträckning, som för utseendet av stad­

gat antal ledamöter är nödig, bestämmas ordning mellan namnen å grup­

pens valsedlar. Härvid iakttages:

1. Upptaga valsedlar till antal av mer än hälften av hela antalet valsed­

lar inom gruppen (gruppens rösttal) samma första namn, bliver detta namn

det första i ordningen; upptaga valsedlar, som hava samma första namn

och utgöra mer än två tredjedelar av gruppens rösttal, jämväl samma andra

namn, bliver detta namn det andra i ordningen; upptaga valsedlar, som

hava samma första och samma andra namn samt utgöra mer än tre fjärde­

delar av gruppens rösttal, jämväl samma tredje namn, bliver detta namn

det tredje i ordningen; och så vidare efter samma grunder.

2. I den mån ordningen inom gruppen icke kan enligt nyss angivna grun­

der bestämmas, skola särskilda sammanräkningar av namnens rösttal verk­

ställas. Vid varje sådan sammanräkning gäller valsedel såsom hel röst, där

icke något av sedelns namn erhållit rum i ordningen. Annan valsedel gäller

såsom halv röst, där ett av sedelns namn erhållit rum i ordningen; såsom

tredjedels röst, där två av namnen uppförts i ordningen; såsom fjärdedels

röst, där tre av namnen uppförts i ordningen; och så vidare efter samma

grund. För varje gång kommer det namn närmast i ordningen, som erhållit

högsta rösttalet.

Till protokollet antecknas för varje grupp dess rösttal, samt, där de un­

der 1. angivna grunder tillämpats, antalet av de valsedlar, som upptaga

samma första namn eller samma första och andra namn och så vidare, men

eljest, för varje särskild sammanräkning, röstvärdet för de olika valsedlar­

na och det rösttal, som för varje namn uträknats.

§ 10.

l.o. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika

valsedelgrupperna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den

grupp, vilken för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jäm­

förelsetal. Plats, som blivit en grupp tilldelad, besättes genast så, att grup­

pens första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen

inom gruppen, gruppens andra plats den, som bär andra namnet i ordning­

en, gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så

vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen, re­

dan fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra grupper.

Jämförelsetalet är lika med gruppens rösttal, så länge gruppen ännu icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

77

fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för varje

gång så, att gruppens rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet av

de gruppen tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit plat­

ser från två grupper, skall dock, vid beräkning av det antal platser som ut­

delats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats; har någon erhållit

platser från tre grupper, anses varje sådan plats såsom en tredjedels plats;

och så vidare efter samma grund.

Har en grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som mot­

svarar antalet namn å gruppens valsedlar, varde den från vidare jämförelse

utesluten.

2:o. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn står

främst i ordningen inom den grupp, som har största rösttalet.

^§ 11

.

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas ge­

nom lottning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Ordningen för suppleanters tjänstgöring.

^§ 12

.

Suppleanter böra, vid förfall för ledamot, inkallas till tjänstgöring i föl­

jande ordning:

1. Om valet jämlikt § 75 riksdagsordningen förrättats med gemensam

lista, har suppleant tillhörande samma grupp eller meningsriktning som

ledamoten företräde framför övriga suppleanter, och av dessa har den före­

träde, vars namn blivit uppfört på högre plats å listan;

2. Har valet, på sätt i §§ 8—11 här ovan sägs, skett med slutna sedlar,

har suppleant, utsedd från grupp med samma partibeteckning som den

grupp, för vilken ledamoten blivit vald, företräde framför övriga supplean­

ter, och av dessa har den företräde, som utsetts från grupp med högre röst­

tal.

Av suppleanter från samma grupp har den företräde, vars namn blivit

tidigare uppfört i den jämlikt § 9 bestämda ordning inom gruppen.

Den ledamot eller suppleant, som fått sig tillerkänd plats från två eller

flera grupper, anses vald för den grupp, från vilken plats först tilldelats

honom.

Riksdagens utskott, nämnder och valmän.

§ 13.

1 ;0. Utskott, som består av ledamöter från båda kamrarna, samman­

kallas första gången av talmännen.

2:o. Kallelser till sammanträden av riksdagens nämnder och valmän

utfärdas av talmännen.

78

§ 14.

1 :o. Till sammanträde av utskott, utsett av båda kamrarna, ävensom

av riksdagens nämnder och valmän, skall kallelse anslås senast klockan 6

eftermiddagen föregående dag.

2:o. Dessa utskott, nämnder och valmän må ej sammankomma å tid, då

sammanträde hålles av båda kamrarna eller endera av dem.

§ 15.

Ledamot av utskott, vilken av förfall varder hindrad att sammanträde

bevista, bör hos utskottets ordförande eller sekreterare göra anmälan där­

om så tidigt, att suppleant må kunna i hans ställe inkallas.

§ 16.

Anser ständigt utskott ett dit hänvisat ärende ej böra av utskottet hand­

läggas, åligge utskottet att därom senast inom åtta dagar, efter det målet

till utskottet inkom, avgiva utlåtande till kamrarna, vilka böra skynd­

samt besluta, om frågan skall av samma utskott behandlas eller till annat

utskott överlämnas.

§ 17.

l:o. Besluta kamrarna tillsätta särskilt utskott för behandling av något

ärende, skall underrättelse därom ofördröj ligen meddelas det eller de

ständiga utskott, som eljest skolat ärendet handlägga. Har, innan beslutet

fattades, ärende av enahanda eller likartad beskaffenhet blivit till stän­

digt utskott hänvisat, skall sådant utskott inom åtta dagar efter av be­

rörda underrättelse erhållen del hos kamrarna göra framställning om slikt

ärendes överlämnande till det särskilda utskottet.

2:o. Varder, sedan väckt motion hänvisats till visst utskott, den i motio­

nen berörda frågan föremål för proposition, som till annat utskott hän­

visas, skall vad i mom. 1 stadgas äga motsvarande tillämpning.

§ 18.

l:o. Inom tjugu dagar från lagtima riksdags öppnande böra statsutskot­

tet, bevillningsutskottet, bankoutskottet och jordbruksutskottet utse depu­

terade för att under riksdagens lopp, i den utsträckning sådant finnes på­

kallat, rådpläga i frågor, som angå budgetarbetet inom riksdagen. Dessa

deputerade böra verka för att största möjliga enhetlighet vid budgetbe­

handlingen iakttages. De deputerade hava att föranstalta därom, att lämp­

liga sammanställningar angående statsverkets inkomster och utgifter samt

angående budgetarbetets fortgång inom riksdagen tid efter annan delgivas

kamrarnas ledamöter.

2:o. Då inom ständigt utskott fråga uppstår om inbjudan till annat så­

dant utskott att utse deputerade för gemensam behandling av visst ärende,

skall, innan beslut om dylik inbjudan fattas, från sistnämnda utskott in­

hämtas upplysning, huruvida detta utskott anser skäl föreligga för sådan

Kungi. Maj.ts proposition nr 244.

79

behandling av ärendet eller, därest så ej är fallet, huruvida utskottet fin­

ner anledning att ur de synpunkter, detsamma har att företräda, göra nå­

got uttalande i ärendet.

3:o. Kunna utskott, som skola genom deputerade med varandra sam­

manträda, icke överenskomma om de deputerades antal, skall detsamma

utgöras av sex ledamöter från varje utskott.

§ 19.

Till lagutskotts behandling hörande ärenden skola mellan lagutskotten

fördelas vid särskilda sammanträden med deputerade för dem. Deputerade

åro för varje utskott ordföranden, vice ordföranden och två för hela riks­

dagen utsedda ledamöter. Sammanträde hålles så ofta det för fördelning

av inkomna ärenden finnes erforderligt. Utskotten äga fastställa allmänna

grunder för ärendenas fördelning mellan utskotten.

§

20

.

Har från något riksdagens verk till utskott inkommit framställning, som

påkallar riksdagens beslut, vare utskottet pliktigt att ofördröjligen göra

anmälan därom till vardera kammarens talman; och åligger det denne till­

se, att anteckning om sådan anmälan verkställes å föredragningslistan för

kammarens nästa sammanträde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

^§ 21

.

Talmännen äga tillträde i utskotten, dock utan rätt att deltaga i över­

läggningarna och besluten.

^§ 22

.

Expeditioner från utskott underskrivas av ordföranden.

§ 23.

Vid de i § 13 mom. 2 omnämnda sammanträden av riksdagens nämnder

och valmän bör den ledamot, som bevistat de flesta riksdagar, eller, där två

eller flera deltagit i lika många riksdagar, den av dem, som är till levnads­

åren äldst, först låta upprop förrättas och sedan val av ordförande anstäl­

las. På anmodan av ordföranden taga tre ledamöter plats vid bordet, för

att, jämte ordföranden, granska omröstnings- eller valsedlarna samt över

omröstningarna eller valen föra särskilda anteckningar, vilka med varand­

ra jämföras. Efter förrättningens slut uppsättes och justeras protokoll, var­

av två exemplar utskrivas, undertecknas av ordföranden och omförmälda

ledamöter samt avlämnas ett till vardera kammarens talman, för att öpp­

nas och delgivas kamrarna vid deras nästföljande sammanträde.

§ 24.

Vad i §§ 13, 14 och 23 sägs äger ej tillämpning i avseende på utrikes­

nämnden.

80

§ 25.

De av riksdagen utsedda valmän, vilka hava att verkställa val av full­

mäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, skola tillika utse två leda­

möter jämte två suppleanter i styrelsen över riksdagsbiblioteket.

Riksdagens kansli.

§ 26.

Utom de åligganden, som, enligt § 80 mom. 2 riksdagsordningen, till­

höra riksdagens kansli, skall detta ombesörja tryckningen av alla de hand­

lingar, vilka till kamrarna inkomma eller från dem utgå, med undantag av

sådana, som i annan ordning blivit på allmän bekostnad tryckta, för att till

kamrarnas ledamöter utdelas.

Kanslideputerade böra vaka däröver, att de i kamrarna förda protokollen

samt övriga riksdagshandlingar bliva med största möjliga skyndsamhet

tryckta och till kamrarnas ledamöter utdelade.

Riksdagens skrivelser.

§ 27.

Sekreterare i ständigt eller i dess ställe särskilt tillsatt utskott ansvarar

därför, att de från riksdagen utgående skrivelser, som skola av utskottets

kansli expedieras, äro vederbörligen kollationerade och lika lydande med de

av kamrarna därför godkända förslag. Till bestyrkande härav skall varje

sådan skrivelse, då den framlägges till talmännens underskrift, vara försedd

med kollationeringsmärke, av sekreteraren egenhändigt undertecknat med

begynnelsebokstäverna i hans för- och tillnamn.

I fråga om expeditionen av de från riksdagen utgående skrivelser, vilka

besörjas genom riksdagens kansli, tillkommer det kanslideputerade att med­

dela erforderliga föreskrifter.

Kungi. Maj.ts proposition nr 244.

Tjänstemän och betjäning.

§ 28.

Vardera kammaren äger utse och förordna sin sekreterare. Utskotten äga

ock, vart för sig, utse sekreterare.

Övriga befattningshavare hos kamrarna och utskotten ävensom i riksda­

gens kansli tillsättas, med de undantag som följa av fullmäktiges i riks­

gäldskontoret åliggande att ställa viss betjäning till riksdagens förfogande,

för vardera kammaren av talmannen och några utav kammaren därtill ut­

sedda ledamöter efter samråd med sekreteraren, för vart och ett av utskot­

ten av samma utskott likaledes efter samråd med sekreteraren samt för riks­

dagens kansli av kanslideputerade tillika med kamrarnas talmän och vice

talmän.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244

81

Denna sladga skall genast träda i tillämpning. Vad i § 19 stadgas skall

dock tillämpas först från och med 1950 års lagtima riksdag. Intill nämnda

riksdags början skall vad i § 2 tredje stycket 5:o) sägs om allmänt bered­

ningsutskotts betänkande hava avseende å tillfälligt utskotts betänkande.

Genom stadgan skola de av riksdagen den 8 april 1868 gillade och antagna

reglementariska föreskrifter för riksdagen samt stadgorna den 26 maj 1909

om val till riksdagens utskott och den 29 januari 1921 om val av talmän och

vice talmän i riksdagens kamrar anses hava upphört att gälla.

Utkast

till

ändringar i kamrarnas ordningsstadgor.

Nuvarande lydelse.

Föreslagen lydelse.

(Första kammaren)

§

6

.

l:o. De ledamöter, vilka enligt § 33

riksdagsordningen av kammaren ut­

ses för att jämte talmannen tillsätta

kammarens betjäning, skola till anta­

let vara fyra.

Andra kammaren utser åtta ledamöter.

§ 7.

2 :o. Då kammaren utser nämnd el­

ler valmän, skola suppleanter, därest

icke kammaren särskilt annorlunda

beslutar, väljas till antal, motsvaran­

de fjärdedelen av de ordinarie leda­

möternas. Det röstetal, suppleanterna

vid valet undfått, bestämmer ordning­

en för deras inkallande.

§

6

.

1 :o. De ledamöter, vilka enligt § 28

riksdagsstadgan av kammaren utses

för att jämte talmannen tillsätta

kammarens betjäning, skola till an­

talet vara fyra.

§ 7.

2:o. Då kammaren utser nämnd el­

ler valmän, skola suppleanter, därest

icke kammaren särskilt annorlunda

beslutar, väljas till antal, motsvaran­

de fjärdedelen av de ordinarie leda­

möternas. I fråga om den ordning,

vari suppleanterna, vid förfall för le­

damot, böra inkallas till tjänstgöring,

skall vad i § 12 riksdagstadgan före-

skrives äga motsvarande tillämpning.

§

11

. §

11

.

Tillfälligt utskott sammankallas Kammarens allmänna berednings-

första gången av talmannen. Ej må utskott sammankallas första gången

(>

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 244.

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

sådant utskott sammanträda å tid,

då kammaren är samlad.

Nuvarande lydelse.

§

12

.

2:o. Utan hinder------------------------

4:o. Vill någon av statsrådets leda­

möter begagna sig av den i § 53 riks­

dagsordningen omförmälda rätt för

dem att deltaga i överläggningarna,

skall han därom göra anmälan hos

talmannen och erhåller då ordet, obe­

roende av ordningen kammarens le­

damöter emellan.

§ 18.

l:o. Föredragningsämnen i kam­

maren äro endast sådana ärenden,

som omförmälas i § 2 reglementaris-

ka föreskrifter för riksdagen.

2:o. Har kammaren---------------------

Bland utskottsbetänkanden----------

^§ 20

.

Ledamot av kammaren må, på sätt

i denna paragraf sägs, till ledamot av

statsrådet framställa spörsmål i äm­

ne utom föredragningslistan. Sådana

av talmannen. Ej må sådant utskott

sammanträda å tid, då kammaren är

samlad.

Vad i första stycket stadgas skall

ock gälla enskilt utskott, där sådant

blivit inom kammaren tillsatt.

^§ 12

.

----- - sådan talare.

Talmannen må, när särskilda skäl

därtill äro, på begäran medgiva rätt

till kort genmäle under längre tid än

tre minuter, dock högst under tio mi­

nuter.

4:o. Vill någon av statsrådets leda­

möter begagna sig av den i § 53 riks­

dagsordningen omförmälda rätt för

dem att deltaga i överläggningarna,

skall han därom göra anmälan hos

talmannen och erhåller då ordet, obe­

roende av ordningen kammarens le­

damöter emellan; dock att ledamot,

som erhåller ordet för kort genmäle,

äger yttra sig före statsrådsledamot.

§ 18.

1 :o. Föredragningsämnen i kam­

maren äro endast sådana ärenden,

som omförmälas i § 2 riksdagsstad-

gan.

— skedd bordläggning.

------- nästa sammanträde.

Har vederbörande utskott jämlikt

§ 59 riksdagsordningen hemställt, att

betänkande skall till avgörande fö­

retagas efter allenast en bordläggning,

skall detta anmärkas på föredrag­

ningslistan.

§

20

.

t:o. Ledamot av kammaren må,

på sätt i denna paragraf sägs, till

ledamot av statsrådet framställa

spörsmål i ämne utom föredragnings-

Föreslagen lydelse.

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

spörsmål äro antingen interpellatio­

ner eller enkla frågor för upplys­

ningars inhämtande.

Interpellation skall vara skriftligen

uppställd och av bestämt innehåll

samt vara försedd med särskild mo­

tivering. Interpellation skall uppläsas

och i två exemplar avlämnas i kam­

maren. Kammaren beslutar, huruvida

interpellationen må framställas eller

icke. Sådant beslut skall fattas utan

föregående överläggning. Har inter­

pellationen begärts på bordet, skall

den vila till nästa sammanträde, då

kammaren, på sätt nyss är sagt, ovill­

korligen skall avgöra, huruvida inter­

pellationen må framställas eller icke.

Har kammaren medgivit interpella-

tionens framställande, låte talmannen

vederbörande statsråd ofördröj ligen

undfå del av interpellationen.

Nuvarande lydelse.

Enkel fråga skall vara skriftligen

uppställd och av bestämt innehåll

utan att vara försedd med särskild

motivering. Enkel fråga skall i två

exemplar tillställas talmannen. Tal­

mannen låte vederbörande statsråd

genom kammarens kansli ofördröj li­

gen undfå del av frågan.

Sedan vederbörande statsråd med­

delat talmannen sin avsikt att besva­

ra spörsmål, varav han undfått del,

överenskommer talmannen med stats­

rådet om vid vilket sammanträde

spörsmålet må besvaras. Å den da­

gens föredragningslista skall göras

anteckning härom. Vid sammanträ­

det erhåller statsrådet ordet för spörs­

målets besvarande, innan föredrag-

ningsärendena för dagen uppropas,

listan. Sådana spörsmål äro antingen

interpellationer eller enkla frågor för

upplysningars inhämtande.

2:o. Interpellationen skall vara

skriftligen uppställd och av bestämt

innehåll samt vara försedd med sär­

skild motivering. Interpellation skall

i två exemplar avlämnas i kammaren

och skall uppläsas; talmannen likväl

obetaget att på begäran medgiva upp­

läsning av interpellationen blott i vis­

sa delar. Kammaren beslutar, huru­

vida interpellationen må framställas

eller icke. Sådant beslut skall fattas

utan föregående överläggning. Har

interpellationen begärts på bordet,

skall den vila till nästa sammanträ­

de, då kammaren, på sätt nyss är

sagt, ovillkorligen skall avgöra, hu­

ruvida interpellationen må framstäl­

las eller icke. Har kammaren medgi­

vit interpellationens framställande,

låte talmannen vederbörande stats­

råd ofördröjligen undfå del av inter­

pellationen.

3:o. Enkel fråga skall vara skrift­

ligen uppställd och av bestämt inne­

håll utan att vara försedd med sär­

skild motivering. Enkel fråga skall i

två exemplar tillställas talmannen.

Talmannen låte vederbörande stats­

råd genom kammarens kansli oför­

dröjligen undfå del av frågan.

i:o. Sedan vederbörande statsråd

meddelat talmannen sin avsikt att be­

svara spörsmål, varav han undfått

del, överenskommer talmannen med

statsrådet om vid vilket sammanträ­

de spörsmålet må besvaras. Svar å

framställda spörsmål böra, där ej sär­

skilda skäl till annat föranleda, avgi­

vas viss veckodag. Anteckning om da­

gen för besvarandet skall göras å den

dagens föredragningslista ävensom å

Föreslagen lydelse.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

dock ej före gemensam omröstning

eller val.

Nuvarande lydelse.

Kammarens kansli skall upprätta

särskild förteckning över avlämnade

spörsmål och deras behandling.

anslag, varom i § 10 förmäles. Svar å

framställd interpellation må omedel­

bart före avgivandet i tryckt form ut­

delas till kammarens ledamöter. Vid

sammanträdet erhåller statsrådet or­

det för spörsmålets besvarande, in­

nan föredragningsärendena för dagen

uppropas, dock ej före gemensam om­

röstning eller val. Statsrådet må läm­

na en muntlig sammanfattning av

svarets huvudpunkter.

Vid besvarande av enkel fråga må

endast den ledamot, som framställt

spörsmålet, och det statsråd, som

lämnar svaret, deltaga i överläggning­

en, såvida icke kammaren på förslag

av talmannen eller annan ledamot an-

norledes beslutar. Sådant beslut skall

fattas utan föregående överläggning.

Sedan alla anmälda talare erhållit

ordet, skall överläggningen på tal­

mannens hemställan förklaras avslu­

tad.

5:o. Kammarens kansli skall upp­

rätta särskild förteckning över av­

lämnade spörsmål och deras behand­

ling.

Föreslagen lydelse.

§

21

.

^§ 21

.

(Första kammaren.)

1 :o. Då val skall äga rum eller om­

röstning till beslut skall företagas i

annan ordning än medelst omröst-

ningsapparat, böra fyra ledamöter,

vilka talmannen därom anmodar, ta­

ga plats vid talmansbordet för att

över valet eller omröstningen föra an­

teckningar, vilka därefter med var­

andra jämföras.

Omedelbart efter —--------------------

2:o. Vid val och vid sluten omröst­

ning bör vid anställt upprop varje le­

1 :o. Då val inom kammaren skall

äga rum med slutna sedlar eller om­

röstning till beslut skall företagas i

annan ordning än medelst omröst-

ningsapparat, böra fyra ledamöter,

vilka talmannen därom anmodar, ta­

ga plats vid talmansbordet för att

över valet eller omröstningen föra an­

teckningar, vilka därefter med var­

andra jämföras,

vid talmansbordet.

2:o. Vid val med slutna sedlar och

vid sluten omröstning bör vid anställt

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

85

damot framträda till talmansbordet

i den ordning, vari hans namn uppro­

pas, och till talmannen avlämna sin

röstsedel. Till förekommande av

trängsel vid röstsedlarnas avlämnan­

de meddelar talmannen föreskrift.

Röstsedlarna öppnas och uppläsas

Nuvarande lydelse.

upprop varje ledamot framträda till

talmansbordet i den ordning, vari

hans namn uppropas, och till talman­

nen avlämna sin röstsedel. Till före­

kommande av trängsel vid röstsed­

larnas avlämnande meddelar talman­

nen föreskrift,

v talmannen.

Föreslagen lydelse.

I § 24 ordningsstadgan för andra kammaren böra motsvarande jämkningar vidtagas.

Vad i § 11 första stycket sägs om kammarens allmänna beredningsutskott

skall intill 1950 års lagtima riksdags början hava avseende å tillfälligt ut­

skott.