Prop. 1949:201

('med förslag till lag om pantlånerörelse',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

1

Nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

pantlånerörelse; given Stockholms slott den 1 april 19i9.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om pantlånerörelse.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Sam manf attning.

I propositionen föreslås att den nu gällande förordningen den 28 maj 1918 angående idkande av pantlånerörelse skall ersättas av en ny lag om pant­ lånerörelse och att i samband därmed lagen den 22 juni 1911 om vissa aktiebolag, som driva lånerörelse, skall upphävas. I förhållande till 1918 års förordning innehåller den föreslagna nya lagen följande mera betydelse­ fulla nyheter.

Under det att för närvarande tillstånd att utöva pantlånerörelse meddelas utan tidsbegränsning, skall enligt lagen sådant tillstånd meddelas för viss tid, högst tio år. Företrädesrätt att erhålla tillstånd har medgivits kommun samt bolag eller ekonomisk förening som har till syfte att driva rörelsen på villkor, fördelaktiga för låntagarna, och utan rätt för delägare eller annan att njuta del i vinst. För det fall att enskild pantlånare avlidit har stadgats rätt för dödsboet att genom särskild föreståndare fortsätta rörelsen ett år av återstående tillståndstid. Bestämmelser för tillvaratagande av låntagarnas intressen ha givits. Sålunda skall länsstyrelsen fastställa låneavgifter för pantlånerörelse, och förbud har meddelats för pantlånare att utan särskilt tillstånd av länsstyrelsen taga eller hetinga sig vederlag för lån annorledes

1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 201.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

än i form av låneavgift eller att fordra eller mottaga skuldförbindelse å låne­

beloppet. Vidare ha föreskrifter lämnats om skyldighet för pantlånare att

hålla pant försäkrad, om lånetid och om försäljning av pant som icke blivit

löst. För att underlätta polisens spaningsarbete efter stulet gods ha nu gäl­

lande kontrollföreskrifter i vissa hänseenden skärpts och nya sådana före­

skrifter meddelats. Bl. a. har stadgats att okänd pantsättare skall avkrävas

tillfredsställande legitimation och att polismyndighet i orten äger ålägga

pantlånare att anmäla mottagande av föremål av visst eller vissa slag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

3

(Gällande bestämmelser:)

Nr 387

Förordning angående idkande

av pantlånerörelse;

given Stockholms slott den 28 maj

1018.

1

§•

Ej må någon såsom yrke driva pantlånerörelse utan att hava därtill erhållit behörigt tillstånd. Sådant till­ stånd sökes hos länsstyrelsen med uppgift om stället, varest rörelsen skall utövas. Länsstyrelsen har att in­ hämta utlåtande över ansökningen i stad ej mindre av poliskammare, där sådan finnes, eller i annat fall av ma­ gistrat eller stadsstyrelse än även av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga samt å lan­ det såväl av kommunalnämnd som av kommunalstämma eller kommunal­ fullmäktige, där sådana finnas. Till­ stånd må meddelas, endast för så vitt behov av den ifrågasatta pantlånerö­ relsen prövas föreligga och allenast åt den, som råder över sig och sin egen­ dom och i övrigt finnes lämplig. Om­ byte av ställe för rörelsens bedrivan­ de får ej ske utan anmälan därom hos den myndighet, som meddelat till­ ståndet.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Förslag

till

lag om pantlånerörelse.

Härigenom förordnas som följer.

Rätten att idka pantlånerörelse in. in.

1 §■

Lånerörelse, i vilken lösören mot­ tagas såsom pant (pantlånerörelse), må icke utövas utan tillstånd av läns­ styrelsen.

Tillstånd må meddelas endast om behov av rörelsen anses föreligga och skall företrädesvis lämnas antingen kommun eller ock bolag eller ekono­ misk förening som har till syfte att driva rörelsen på villkor, fördelaktiga för låntagarna, och utan rätt för del­ ägare eller annan att njuta del i vinst.

Enskild person må beviljas till­ stånd endast om han gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet och i övrigt anses lämplig.

Tillstånd meddelas för viss tid, högst tio år.

2

§■

Ansökning om tillstånd att idka pantlånerörelse göres hos länsstyrel­ sen i det lån, där rörelsen skall be­ drivas. Ansökningen skall innehålla uppgift om ort och lokal för rörelsen samt om de låneavgifter och övriga lånevillkor som sökanden ämnar lill- lämpa.

Länsstyrelsen har att inhämta ytt­ rande över ansökningen av kommu­ nens beslutande myndighet och av polismyndigheten i orten.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

14 §.

Pantlånerörelse må jämväl idkas

av bolag eller av kommun, dock un­

der villkor att sådant sker genom fö­

reståndare, vilken är ansvarig för rö­

relsens behöriga utövande, som om

han dreve den för egen räkning; och

gälle för övrigt i avseende å förestån­

daren samt beträffande rörelsen i till­

lämpliga delar vad här ovan stadgats.

(Gällande bestämmelser:)

6 §■

Tillstånd till pantlånerörelse för­

verkas och kan ej ånyo erhållas av

den, som dömes till ansvar för tjuv-

nadsbrott, eller, med avseende å hos

honom anträffat stulet gods, befinnes

skyldig till ansvar enligt 3 kap. 10 §

strafflagen. Lag samma vare för den,

som mera än en gång dömts till an­

svar för överträdelse av stadgande i

3 eller 5 § av denna förordning; och

kan för övrigt länsstyrelsen, om pant-

lånare finnes ej vara lämplig att ut­

öva rörelsen, meddela förbud för ho­

nom att vidare idka densamma.

3 §•

Där pantlånerörelse bedrives av

kommun, bolag eller ekonomisk för­

ening, skall för rörelsen finnas an­

ställd särskild föreståndare, vilken

är ansvarig för rörelsens behöriga ut­

övande.

Utövas rörelsen av bolag eller eko­

nomisk förening, skall föreståndaren

vara godkänd av länsstyrelsen. God­

kännande må meddelas endast den,

som uppfyller de i 1 § tredje stycket

stadgade villkoren.

Avgår av länsstyrelsen godkänd

föreståndare, må rörelsens utövare,

under förutsättning att ansökan om

godkännande av ny föreståndare

ofördröj ligen göres, i avbidan på be­

slut härom utse person som uppfyl­

ler villkoren i 1 § tredje stycket att

tills vidare vara ansvarig förestån­

dare i den avgångnes ställe.

4

§.

Har utövare av pantlånerörelse av­

lidit, må rörelsen för dödsboets räk­

ning fortsättas under ett år av åter­

stående tillståndstid. Rörelsen må lik­

väl utövas endast genom ansvarig fö­

reståndare, som i 3 § omförmäles;

för tiden till dess föreståndare god­

känts av länsstyrelsen skall vad i

tredje stycket nämnda paragraf stad­

gas äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Tillstånd att idka pantlånerörelse

samt godkännande av föreståndare

må återkallas när anmärkningar mot

rörelsens skötsel eller mot vederbö-

randes lämplighet därtill föranleda.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:)

2

§.

Pantlånare är pliktig över rörelsen föra bok, varav i ordentlig nummer­ följd kan inhämtas upplysning om varje av honom mot pant utlämnat lån, dag, då sådant skett, villkoren därför och pantens beskaffenhet samt pantsättares namn, yrke och hem­ vist; och vare pantlånare skyldig vid pants mottagande tillställa låntaga­ ren ett med lånets bokförda nummer försett bevis, innehållande uppgift å dagen, då pantsättningen ägt rum, lå- nesumman, villkoren för lånet samt pantens beskaffenhet.

Huvudgrunder för pantlånerörelses

bedrivande.

6

§.

Vid meddelande av tillstånd till pantlånerörelse skall länsstyrelsen fastställa låneavgifter. Länsstyrelsen skall därjämte angiva den lokal, som må användas, meddela erforderliga bestämmelser om pants vård och för­ varing samt lämna de ordningsföre­ skrifter med avseende å rörelsen, som kunna anses påkallade.

7 §•

Låneavgiften skall utgå med viss procent av lånebeloppet.

Utövare av pantlånerörelse må ej taga eller betinga sig vederlag för lån annorledes än i form av låneavgift, ej heller fordra eller mottaga skuld­ förbindelse å lånebeloppet.

B §■

Vid pantsättning skall låntagaren tillställas särskilt bevis om pantsätt­ ningen (pantsedel). Pantsedel skall vara försedd med det nummer, under vilket lånet införts i den i 18 § omför- mälda bok, samt innehålla uppgift om dagen för pantsättningen, lånesum- man, låneavgiften och övriga lånevill­ kor ävensom om pantens eller panter­ nas art samt antal, mått eller vikt. Låneavgiften skall vara angiven i pro­ cent för år räknat.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

9 §•

Panterna skola hållas försäkrade mot brand- och vattenskada samt stöld till belopp, motsvarande minst summan av utlämnade lån ökad med tjugufem procent.

10

§.

Lån i pantlånerörelse må, ändå att annat avtalats, icke anses förfallet till betalning tidigare än fyra månader ef­ ter dess utlämnande.

Oavsett avtalad Iånetid är låntaga­ re berättigad att, närhelst han så öns­ kar intill dess åtgärder för pantens försäljning vidtagits, inlösa panten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

11

§•

Har lån förfallit till betalning, må panten försäljas.

Åtgärder för försäljning må dock ej utan särskild begäran från lån­ tagaren vidtagas tidigare än två må­ nader efter lånets förfallodag. För­ säljningen må ej ske annorledes än å offentlig auktion å den ort, där pant- sättningen ägt rum, eller, då panten är å fondbörs noterat värdepapper, genom fondkommissionär till gällan­ de börspris.

Försäljning å auktion skall minst åtta dagar i förväg kungöras i tidning inom orten med angivande tillika av lånets förfallodag eller, om flera pan­ ter skola försäljas, under vilken eller vilka månader förfallotiderna inträf­ fat.

12

§.

Lämnar vid pantförsäljning erhål­ len köpeskilling, sedan därifrån av­ dragits lånesumman, låneavgiften och försäljningskostnaden, överskott å minst tio kronor, skall pantsättaren snarast möjligt på egen bekostnad underrättas därom genom rekommen­ derat brev.

13 §.

Från bestämmelserna i 7 § andra stycket, 9 §, 10 § första stycket och 11 § andra stycket må länsstyrelsen, då särskilda skäl därtill äro, med­ giva undantag.

14 §.

Pantlånerörelse står under tillsyn av länsstyrelsen, som har att genom inspektion eller på annat lämpligt sätt övervaka att rörelsen bedrives i överensstämmelse med denna lag och de av länsstyrelsen med stöd av 6 § meddelade föreskrifterna. Finner länsstyrelsen på grund av ändrade förhållanden eller av annan anledning erforderligt att nya sådana föreskrif­ ter meddelas eller att gällande låne- avgifter jämkas eller att ändring el­ jest vidtages av givna föreskrifter, skall länsstyrelsen meddela förord­ nande därom.

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:)

3 §•

Pantlånare eller hans biträde må e j för rörelsen mottaga föremål såsom pant från den, som ej fyllt 18 år eller som är berusad, även om föremålet utbjudes för annans räkning.

2

§.

Pantlånare är pliktig över rörelsen föra bok, varav i ordentlig nummer­ följd kan inhämtas upplysning om varje av honom mot pant utlämnat lån, dag, då sådant skett, villkoren därför och pantens beskaffenhet samt pantsättare.s namn, yrke och hemvist; och vare pantlånare skyldig vid pants mottagande tillställa låntagaren ett med lånets bokförda nummer försett bevis, innehållande uppgift å dagen, då pantsättningen ägt rum, lånesum- man, villkoren för lånet samt pantens beskaffenhet.

Utövare av pantlånerörelse och fö­ reståndare för sådan rörelse äro skyl­ diga att tillhandahålla länsstyrelsen erforderliga uppgifter om rörelsen samt att låta länsstyrelsen få del av rörelsens bokföring ävensom tillträde till lokalerna.

15 §.

I pantlånerörelses lokal skola den­ na lag samt tillståndsbeviset för rö­ relsen och de särskilda föreskrifter, som lämnats av länsstyrelsen, finnas tillgängliga för allmänheten.

Kontrollföreskrifter m. m.

16 §.

Pant må mottagas endast från den, som är känd för pantlånerörelsens utövare eller hans personal eller ock kan legitimera sig på ett tillfredsstäl­ lande sätt.

17 §.

Ej må pant mottagas från den, som är berusad eller ej fyllt aderton år.

Såsom pant må icke mottagas fö­ remål, vilket kan antagas vara smit- tofarligt eller behäftat med ohyra, ej heller i något fall säng- eller barn­ kläder.

18 §.

Över pantlånerörelse skall föras bok (pantbok), av vilken i löpande nummerföljd kan inhämtas upplys­ ning om varje utlämnat lån, dagen för pantsättningen, villkoren för lå­ net, pantens eller panternas art och antal, mått eller vikt ävensom i före­ kommande fall fabrikat och tillverk­ ningsnummer eller annat särskilt kännemärke, vidare om dag då pan­ ten löses. Därjämte skola antecknas pantsättares och pantlösares för- och tillnamn, yrke och bostad samt arten av och numret å legitimationshand- ling, som må hava företetts. Pantbok må, därest så finnes lämpligt, föras i särskilda avdelningar. Pantbok skall vara inbunden och försedd med fortlöpande sidtal.

Där länsstyrelsen det medgiver, må anteckningarna göras i annan ord-

(Kungl. Maj.ts förslag:)

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

tf ning än i bok; om dylika anteckning­

ar skall i tillämpliga delar gälla vad

(Gällande bestämmelser:)

(Kungl. Maj.ts förslag:)

5 §•

Efter anmälan av polismyndighet,

att föremål förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren, vare pantlånare

pliktig att ofördröj ligen undersöka,

huruvida föremålet finnes i hans be­

sittning och huruvida uti den i 2 §

omförmälda bok förekommer anteck­

ning om detsamma. Vinnes upplys­

ning om föremålet, skall pantlånaren,

så fort ske kan, därom lämna myn­

digheten underrättelse.

Erhåller pantlånare annorledes än

nu sagts kännedom om att den, som

för pantsättning hos honom utbjuder

föremål, olovligen åtkommit detsam­

ma eller av annan anledning icke äger

rätt att pantsätta föremålet, eller får

pantlånare skälig anledning till miss­

tanke därom, vare han likaledes skyl­

dig att genast underrätta vederbö­

rande polismyndighet.

4 §•

Polismyndighet äger, då den där­

till finner skäl, undersöka pantlåna­

res lager samt granska hans bokfö­

ring. Pantlånare eller hans ställföre­

trädare vare pliktig att därvid till­

handahålla pantsatt föremål eller

över rörelsen förd bok, vars gransk­

ning påkallas, samt att tillhandagå

med upplysningar. Finnas särskilda

ordningsföreskrifter vara av nöden i

fråga om rörelsens bedrivande, äge

polismyndighet ock meddela dylika

föreskrifter.

om pantbok är stadgat.

Varje pant skall förses med samma

nummer som dess nummer i pant­

boken.

19 §.

Efter anmälan av polismyndighet

att gods förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren vare utövare av

pantlånerörelse eller föreståndare för

sådan rörelse pliktig att ofördröj ligen

undersöka om godset finnes i hans

besittning och om han innehar nå­

gon anteckning om detsamma. Vin­

nes upplysning om godset, skall po­

lismyndigheten så fort ske kan un­

derrättas därom.

Erhåller utövare av pantlånerörel­

se eller föreståndare annorledes än

nu sagts kännedom om att den, som

för pantsättning utbjuder gods, olov­

ligen åtkommit detsamma eller av an­

nan anledning icke äger rätt att pant­

sätta det, eller får han skälig anled­

ning till misstanke därom, vare han

skyldig att genast underrätta polis­

myndigheten i orten.

Skriftliga meddelanden från polis­

myndigheten rörande gods skola un­

der en tid av ett år förvaras ordnade

i tidsföljd eller i annan ordning, som

anvisas av polismyndigheten.

20

§.

Polismyndigheten i orten äger åläg­

ga utövare av pantlånerörelse att till

polismyndigheten anmäla mottagan­

de av föremål av visst eller vissa slag.

21

§.

Utövare av pantlånerörelse vare

skyldig låta polismyndighet under­

söka rörelsens lokaler samt granska

pantboken.

22

§.

Då med avseende å rörelsen före­

ligger anledning till anmärkning,

skall polismyndigheten göra anmä-

Kungi. Maj:ts proposition nr 201.

9

(Gällande bestämmelser:)

7 §•

1 mom. Den, som utan behörigt

tillstånd idkar pantlånerörelse, böte

från och med femtio till och med fem­

hundra kronor.

2 mom. Underlåter pantlånare att

anmäla ombyte av ställe för rörelsens

utövande eller att föra bok, så inrät­

tad som i 2 § sägs, eller att avlämna

sådant bevis, som i samma paragraf

nämnes, böte från och med fem till

och med tvåhundra kronor.

Till samma ansvar vare den förfal­

len, som bryter mot föreskrift i 4 el­

ler 5 §.

3 mom. För överträdelse av stad­

gandet i 3 § vare straffet böter från

och med tjugufem till och med två­

hundra kronor.

8 §\

Har någon, som ej fyllt 15 år, till

pantlånare eller hans biträde för

pantsättning utbjudit föremål, skall

den, vilken vården om den omyndlige

åligger, straffas så, som i 7 § 2 mom.

sägs, där det ej kan antagas, att ut­

bjudandet skett mot hans uttryckli­

ga föreskrift eller eljest honom ove­

tande.

9 §•

Den, som under tid, då han är

s'älld under tilltal för förseelse mot

lan därom till länsstyrelsen samt

föreslå de åtgärder, som kunna vara

erforderliga. Åtalas utövare av pant-

lånerörelse eller föreståndare för så­

dan rörelse för brott, som omförmä-

les i 12 eller 20—23 kapitlen straff­

lagen, eller för förseelse mot denna

lag, skall åklagaren så snart ske kan

underrätta länsstyrelsen om åtalet

samt om utgången av målet.

23 §.

Nedlägges pantlånerörelse eller av­

går föreståndare, skall rörelsens ut­

övare ofördröjligen göra anmälan

därom till länsstyrelsen.

Straffbestämmelser m. m.

24 §.

1 mom. Den som idkar pantlåne­

rörelse utan att enligt föreskrifterna

i denna lag vara därtill berättigad,

straffes med dagsböter.

Till samma ansvar vare den för­

fallen

1) som utövar rörelse, som i 3 el­

ler 4 § avses, annorledes än genom

behörig föreståndare, eller

2) som bryter mot de av länssty­

relsen med stöd av 6 eller 14 § med­

delade föreskrifterna eller mot be­

stämmelserna i 7 §, 9 §, 11 § andra

eller tredje stycket, 14 § andra styc­

ket, 17 §, 19 § första eller andra styc­

ket eller 21 §.

2 mom. Förseelse mot 8, 12, 15, 16

eller 18 §, 19 § tredje stycket eller

23 § straffes med böter från och med

fem till och med tre hundra kronor.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:)

bestämmelserna i denna förordning,

fortsätter eller förnyar samma förse­

else, skall för varje gång stämning

därför utfärdats och delgivits fällas

till böter, som för förseelsen äro stad­

gade.

10

§.

För förseelse, som med husbondes

vetskap begås av hans hustru, hus­

folk eller i hans arbete antagen per­

son, ansvare husbonden såsom vore

förseelsen begången av honom själv.

11

§•

Till böter enligt denna förordning

må icke dömas, om förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas

med strängare straff.

12

§.

Böter enligt denna förordning till­

falla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, skola de förvandas enligt

allmän strafflag.

13 §.

Förseelse mot de i denna förord­

ning givna föreskrifter åtalas vid po­

lisdomstol, där sådan är inrättad,

men eljest hos poliskammare, eller,

där sådan icke finnes, vid allmän

domstol; och gälle i fråga om klagan

över domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål vad i allmänhet

angående besvär i brottmål är för­

ordnat.

14 §.

Pantlånerörelse må jämväl idkas

av bolag eller av kommun, dock un­

der villkor att sådant sker genom fö­

reståndare, vilken är ansvarig för rö­

relsens behöriga utövande, som om

han dreve den för egen räkning; och

gälle för övrigt i avseende å före­

ståndaren samt beträffande rörelsen

i tillämpliga delar vad här ovan stad­

gats.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

25 §.

Utövare av pantlånerörelse så ock

föreståndare ansvarar för förseelse

mot denna förordning, som begås av

person, anställd i rökelsen, lilksom

vore förseelsen begången av honom

själv, därest ej omständigheterna gö­

ra sannolikt att förseelsen skett utan

hans vetskap och vilja.

26 §.

Böter enligt denna lag tillfalla kro­

nan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

11

(Gällande bestämmelser:)

(Kungl. Maj.ts förslag:)

27 §.

Över polismyndighets beslut enligt

denna lag må besvär anföras hos

länsstyrelsen inom en månad från

det klaganden erhållit del av beslu­

tet.

Talan mot länsstyrelses beslut fö­

res hos Konungen genom besvär i den

ordning som är bestämd för överkla­

gande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut.

Polismyndighets och länsstyrelses

beslut skola lända till efterrättelse

utan hinder av förd klagan, där ej

annorlunda förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­

nuari 1950.

Genom lagen upphävas förordning­

en den 28 maj 1918 (nr 387) angå­

ende idkande av pantlånerörelse och

lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2)

om vissa aktiebolag, som driva låne­

rörelse.

Pantlånerörelse, som vid denna lags

ikraftträdande med vederbörligt till­

stånd utövas, må under iakttagande

av de i denna lag meddelade bestäm­

melserna fortsättas under en tid av

fem år efter nämnda tidpunkt, utan

att nytt tillstånd erfordras. För sådan

rörelse skall länsstyrelsen så snart

ske kan meddela föreskrifter, som i

6 § omförmälas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 februari 1949.

Närvarande:

Statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetter­

berg, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om ny lag om pantlånerörelse samt anför därvid följande.

Inledning.

Nu gällande förordning angående idkande av pantlånerörelse utfärdades den 28 maj 1918. Den reglerar pantlåneverksamheten främst ur polisiära synpunkter. Huvudsyftet med förordningen är att motarbeta tillgrepps- brottsligheten. För detta ändamål givas i förordningen bestämmelser, som skola försvåra avsättningen av tjuvgods och underlätta polismyndigheter­ nas spaningsarbete. Härutinnan överensstämmer förordningen med den samma dag utfärdade förordningen angående handel med vissa begagnade föremål m. m. Förordningen om pantlånerörelse har i huvudsak följande innehåll.

Yrkesmässig pantlånerörelse får bedrivas endast av den, som erhållit läns­ styrelsens tillstånd därtill. Tillstånd må meddelas endast för så vitt behov av den ifrågasatta rörelsen prövas föreligga. Tillstånd kan blott beviljas den, som råder över sig och sin egendom och i övrigt finnes lämplig. Pant­ lånerörelse må jämväl bedrivas av bolag eller kommun under förutsätt­ ning att det sker genom särskild föreståndare. Anmälan skall göras till tillståndsmyndigheten angående platsen för pantlånerörelses bedrivande. Särskild bok skall föras över utlämnade lån och mottagna panter. Lånta­ gare skall erhålla särskilt bevis om gjord pantsättning. Pant får icke mot­ tagas av den, som ej fyllt 18 år eller som är berusad. Polismyndighet äger granska pantlånares lager och bokföring samt äger utfärda ordningsföre­ skrifter i fråga om rörelsens bedrivande. Pantlånare är skyldig biträda poli­ sen vid efterforskningen av tjuvgods o. d. Tillstånd att driva pantlånerö­ relse förverkas, om innehavaren dömes till ansvar för vissa brott. Om ve­ derbörande ej finnes lämplig att utöva pantlånerörelsen kan länsstyrelsen meddela förbud för honom att vidare idka rörelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

13

Vid 1924 års riksdag väcktes frågan om en av sociala synpunkter beting­

ad revision av bestämmelserna angående idkande av pantlånerörelse. I skri­

velse den 3 juni 1924, nr 242, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte för­

anstalta om utredning rörande vilka åtgärder som från det allmännas sida

skulle kunna vidtagas för borttagande eller minskande av pantlånerörelsens

sociala nackdelar samt, därest så erfordrades, för riksdagen framlägga de

förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Den 20 juni 1924 anbefallde

Kungl. Maj :t socialstyrelsen att verkställa den av riksdagen begärda utred­

ningen. Till fullgörande av detta uppdrag avlät socialstyrelsen den 12 juni

1930 skrivelse jämte förslag till förordning angående idkande av pantlåne­

rörelse. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 30 maj 1936, nr 275, anhöll riks­

dagen om slutförande av den påbörjade utredningen samt framläggande för

riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Med an­

ledning härav anbefallde Kungl. Maj :t i skrivelse den 29 oktober 1937 so­

cialstyrelsen att, i den mån så kunde finnas erforderligt på grund av ändra­

de förhållanden, verkställa förnyad utredning i frågan och inkomma med

de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Den 8 mars 1943 fram­

lade socialstyrelsen utredning med nytt förslag till förordning angående

idkande av pantlånerörelse. Den föreslagna förordningen torde såsom bilaga

få fogas till protokollet i detta ärende.

över socialstyrelsens år 1943 avgivna förslag inhämtade Kungl. Maj :t

utlåtanden från statens kriminaltekniska anstalt, statskontoret, överståthål-

larämbetet, samtliga länsstyrelser, svenska fattigvårds- och barnavårdsför-

bundet samt svenska stadsförbundet. Såväl överståthållarämbetet som fler­

talet länsstyrelser fogade vid sina utlåtanden införskatfade yttranden från

kommunala myndigheter in. fl. Skrifter i ärendet inkommo vidare från aktie­

bolaget pantbelåning i Stockholm, Stockholms pantaktiebolag samt Stock­

holms varubelåningsidkares förening.

Då socialstyrelsens förslag framlades, hade frågan om en revision av för­

ordningen angående handel med vissa begagnade föremål in. in. blivit ak­

tuell. Den 30 juni 1945 tillkallade dåvarande chefen för handelsdeparte­

mentet sju sakkunniga1 för att verkställa utredning och avgiva förslag rö­

rande revision av sistnämnda förordning. Med hänsyn till inti esset av övei-

ensstämmelse i väsentliga avseenden mellan bestämmelserna om handeln

med begagnade föremål, å ena sidan, samt om pantlånerörelse, a andia sidan,

åiades de sakkunniga att ägna uppmärksamhet även åt socialstyrelsens be­

tänkande och däröver avgivna yttranden samt att framställa de ändiings-

förslag, vartill denna granskning kunde föranleda. I sitt den 10 mars 1947

avgivna betänkande (SOU 1947:22) föreslogo de sakkunniga bl. a. vissa

mindre ändringar i socialstyrelsens förslag. De sakkunniga understi öko,

att de icke företagit eu allmän översyn av socialstyrelsens förslag utan be-

1 De sakkunniga voro t. f. byråchefen i socialstyrelsen, numera revisionssekreteraren K. E.

Alexanderson, ordförande, dåvarande revisionssekreteraren, numera häradshövdingen B. W.

Behrman, fattigvårdsinspektören B. A. B. Carlsson, advokaten B. G. Landahl, advokaten greve

G. C. Lewenhaupt, grosshandlaren B. R. Lindberg och polisintendenten A. F. Zetterquist.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

gränsat sig till de punkter, på vilka en överensstämmelse mellan reglerna

om handel med begagnat gods och om pantlånerörelse synts påkallad.

Över de sakkunnigas betänkande i dess helhet infordrades yttranden frän

socialstyrelsen, statens institut för folkhälsan, statens kriminaltekniska

anstalt, kommerskollegium, statens industrikommission, överståthållaräm-

betet, samtliga länsstyrelser, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund samt ett stort

antal näringsorganisationer. Stockholms varubelåningsidkares förening fick

tillfälle avgiva yttrande över betänkandet i vad det gällde de sakkunnigas

ändringsförslag till pantlåneförordningen. Kommerskollegium fogade vid

sitt utlåtande av ämbetsverket införskaffade yttranden från samtliga han-

delskamrar i riket. Överståthållarämbetet och flertalet länsstyrelser bilade

infordrade yttranden från någon eller några lokalmyndigheter m. fl. I de

inkomna yttrandena berördes de av de sakkunniga föreslagna jämkningar­

na i socialstyrelsens förslag blott i ett fåtal fall; de lämnades därvid i all­

mänhet utan erinran.

I en den 18 februari 1949 inkommen skrivelse har Stockholms pantaktie­

bolag upptagit spörsmålet om rätt för pantsättare att lösa panten, oak­

tat han förlorat sitt pantkvitto, samt framställt förslag till en speciell regel

om dödande av förkommet pantkvitto.

I socialstyrelsens betänkande lämnas uppgifter rörande antalet pantlåne-

företag' i landet åren 1936 och 1941. Hänsyn har härvid icke tagits till vissa

i Stockholm bedrivna pantlånerörelser, gällande enbart motorfordon, konst­

föremål, varupartier, möbler och andra skrymmande föremål. Enligt de läm­

nade uppgifterna funnos förstnämnda år sammanlagt 69 pantlåneföretag',

fördelade på 32 orter. Av företagen drevos 37 av enskilda personer, 21 av

aktiebolag och 11 av kommuner. År 1941 funnos å 30 orter sammanlagt 65

pantlåneinrättningar, av vilka 33 drevos av enskilda personer, 19 av aktie­

bolag, 2 av allmännyttiga bolag och 11 av kommuner. — Enligt senast in­

hämtade upplysningar funnes den 1 januari 1949 i hela landet 56 pantlåne­

företag av de slag, som socialstyrelsen medräknat, fördelade å sammanlagt

27 orter. Av dessa företag innehades 22 av enskilda personer, 21 av aktie­

bolag, 2 av allmännyttiga bolag och 11 av kommuner.

Företagsformen för pantlånerörelser.

Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen föreslår, att pantlånerörelse icke skall få bedrivas av en­

skild person utan endast av kommun, allmännyttigt bolag eller aktiebolag

med en till högst fem procent begränsad vinstutdelning. De av enskilda be­

drivna rörelserna (33 rörelser i 10 städer år 1941) skola enligt styrelsens

förslag avvecklas till deri 1 januari 1953.

Kungl. Majds proposition nr 201.

15

Såsom motivering för sitt förslag anför socialstyrelsen i huvudsak föl­ jande. Enligt styrelsens uppfattning vore det i hög grad stötande och olämp­ ligt att tillåta ett oreglerat enskilt vinstintresse inom nu ifrågavarande låne- verksamhet. Varje strävan från pantlånerörelsernas sida att erhålla annan vinst än skälig ränta på nedlagt kapital borde förhindras; i annat fall före­ läge alltid en fara för ett icke önskvärt utnyttjande av ett nödläge. Härtill komme att de av enskilda bedrivna företagen i vissa fall betingat sig högre löneavgifter än bolagen och de i kommunal regi drivna rörelserna. Skillna­ den i fråga om låneavgifter hade dock icke varit anmärkningsvärd och inga­ lunda generell. Den syntes socialstyrelsen närmast få sin förklaring i atti mindre företag oftast hade proportionellt sett högre administrationskostna­ der än större företag. Vid sådant förhållande funnes enligt socialstyrelsens förmenande all sannolikhet för att administrationskostnaderna skulle kunna nedbringas och därmed även låneavgifterna sänkas, om pantlåneverksam- heten samlades till stora företag.

Socialstyrelsen framhåller särskilt, att grunden till styrelsens förslag icke är, att de av enskilda personer ägda pantlånerörelserna skulle ha drivits på ett otillbörligt sätt. Utredningen hade tvärtom givit vid handen, att rö- relseidkarna i regel skött sin verksamhet med ordning och reda samt städse efterkommit myndigheternas föreskrifter och önskemål.

Yttrandena över socialstyrelsens förslag.

I det övervägande antalet yttranden tillstyrkes socialstyrelsens förslag eller lämnas detsamma utan erinran. Tanken att avskaffa de enskilda pant- lånerörelserna möter emellertid gensagor från statens kriminaltekniska an­ stalt, statskontoret, länsstyrelserna i Östergötlands och Malmöhus län samt

Stockholms varubelåningsidkares förening. Av dessa remissinstanser anfö- res bl. a., att de enskilda pantlåneföretagen överlag vore välskötta rörel­ ser och att skillnaden i lånevillkor mellan de olika företagsformerna icke vore särskilt stor och ingalunda generell. Vidare framhålles, att enskilda pantlånare i en del fall lämnade högre lån än vad anställda hos kommunala företag och aktiebolag vågade göra. Det åberopas vidare, att bolagsformen icke utgjorde någon garanti mot missbruk och att det säkerligen skulle låta sig göra att genom kontrollföreskrifter begränsa vinsträtten för enskilda företag lika effektivt som för aktiebolag. Driftskostnaderna kunde vidare vara lägre för enskilda pantlånerörelser än för aktiebolag, enär de enskilda rörelserna ofta dreves under mindre kostsamma former. I allt fall skulle administrationskostnaderna antagligen knappast minskas, om aktiebolag övertoge de enskilda pantlånerörelserna i de städer, där endast eu pantlåne­ rörelse funnes. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet vill icke di­ rekt förorda, att enskilda personer fortfarande skulle få bedriva pantlåne- verksamhet. Förbundet finner emellertid den av socialstyrelsen anförda motiveringen för förbudet icke fullt övertygande.

överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Jönköpings län tillstyrka social­ styrelsens förslag utom såvitt angår tiden för nu bedrivna enskilda pant- lånerörelsers avveckling, överståthållarämbetet anför, att en avveckling un­

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

der tillståndsinnehavarnas livstid vore ett onödigt långtgående ingrepp i de­

ras näringsutövning. Härtill komme att genom fastställande av en bestämd

avvecklingstid strävandena att koncentrera pantlånerörelsen till större före­

tag lätt kunde motverkas. Man måste nämligen räkna med att vederbörande

komme att ombilda sina rörelser till aktiebolag och ansöka om tillstånd för

dessa. Dylika ansökningar kunde näppeligen lämnas utan bifall, därest bo­

lagen i övrigt uppfyllde bestämmelserna angående pantlånerörelser. Stats­

kontoret, som ställer sig tveksamt till det föreslagna förbudet för enskilda

att bedriva pantlånerörelse, förordar alternativt, att nya tillstånd icke skulle

beviljas andra än de i socialstyrelsens förslag angivna juridiska personerna

men att de nuvarande innehavarna av enskilda pantlåneinrättningar skulle

tillåtas fortsätta sina rörelser utan tidsbegränsning. Den föreslagna avveck-

lingstiden vore alltför kort, därest någon ersättning av statsmedel för upp­

kommen förlust icke skulle utgå. Stockholms varubelåningsidkares förening

yrkar i andra hand, att enskild företagare måtte få fortsätta rörelsen under

sin återstående livstid med rätt för dödsboet att fortsätta verksamheten yt­

terligare viss tid, exempelvis två år.

I några yttranden upptages frågan om en kommunalisering av

pantlånerörelsen till behandling. Poliskammaren i Hälsingborg an­

ser det icke vara något stort ingrepp i den fria företagarverksamheten, om

lagstiftaren nu radikalt genomförde, att endast kommunerna skulle få be­

driva pantlånerörelse. Härigenom skulle bl. a. vinnas, att de med pantlåne-

verksamheten sammanhängande spörsmålen både praktiskt och lagtekniskt

kunde få en enklare och smidigare lösning än enligt socialstyrelsens förslag.

En kommunalisering av pantlåneverksainheten förordas likaledes av bl. a.

poliskammaren i Göteborg. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

uttalar, efter kritik av vissa av de av socialstyrelsen föreslagna kontrollföre­

skrifterna, att enligt förbundets mening pantlånerörelsen lika gärna kunde

omedelbart kommunaliseras som kringgärdas med så snäva restriktiva be­

stämmelser som socialstyrelsen föreslagit. Fattigvårdsstyrelsen i Hälsingborg

och stadsfullmäktige i Karlskrona anse för sin del, att allenast kommun

eller allmännyttigt bolag borde få bedriva pantlånerörelse. Länsstyrelsen i

Malmöhus län förordar likaledes i första hand en dylik ordning. Drätsel­

kammaren och stadsfullmäktiges beredningsutskott i Hälsingborg ifråga­

sätta, att pantlånerörelse icke skulle få drivas av annan än kommun i fall

där kommunen önskade bedriva dylik rörelse. Det borde emellertid icke gö­

ras till skyldighet för kommun av viss storleksordning att bedriva pant­

lånerörelse. Stockholms stads kammarkontor uttalar den åsikten, att för

Stockholms vidkommande någon kommunal pantlånerörelse icke borde

övervägas. Svenska stadsförbundet tillstyrker i sitt yttrande socialstyrelsens

riktlinjer utan att närmare ingå på frågan om kommunalisering av pant-

låneverksamheten. Vid yttrandet har emellertid fogats ett år 1927 av för­

bundet avgivet yttrande, vari en kommunalisering av pantlåneverksamheten

avstyrktes.

Med anledning av den av socialstyrelsen föreslagna begränsningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

17

av aktiebolagens vinstutdelning uttalar länsstyrelsen i Kro­

nobergs län, att det vore tveksamt, om pantlånerörelse kunde komma till

stånd på de angivna.villkoren, särskilt under tider med höjt ränteläge. Det

borde tagas under övervägande, om icke någon höjning av den tillåtna vinst­

utdelningen borde medgivas. Aktiebolaget pantbelåning i Stockholm samt

Stockholms pantaktiebolag framhålla likaledes svårigheten att bedriva pant-

låneverksamhet, om vinstutdelningen begränsades till högst fem procent.

Departementschefen.

Det torde icke kunna bestridas, att den yrkesmässiga pantlåneverksamhe-

ten fyller en viktig uppgift på kreditväsendets område. Den erbjuder för

många den enda till buds stående utvägen att vinna en åtminstone tillfällig

lättnad vid penningbrist. Emellertid innebär en oreglerad utövning av denna

verksamhet allvarliga risker i så måtto att den situation, vari de lånesökan-

de, särskilt mindre bemedlade sådana, befinna sig, kan komma att utnytt­

jas på ett otillbörligt sätt. Det är därför ett samhälleligt intresse att pantlå-

neverksamheten göres till föremål för en reglering, som ej endast beaktar

polisens intresse att komma åt tjuvgods utan också skapar ett någorlunda

verksamt skydd för låntagarna. Därvid måste emellertid tillses, att regle­

ringen icke göres så restriktiv, att pantlåneverksamheten icke kan fylla sitt

ändamål att tillgodose talrika medborgares kreditbehov. Vid övervägande

av frågan, i vilka former denna verksamhet skall få bedrivas, bör även be­

aktas att näringsfriheten icke i onödan inskränkes.

I likhet med socialstyrelsen anser jag, att ett obegränsat enskilt vinst­

intresse icke bör få göra sig gällande inom pantlåneverksamheten. Social­

styrelsen bär velat tillgodose detta önskemål genom att helt utesluta enskil­

da från rätten att driva sådan rörelse och i övrigt lämna tillstånd endast

till kommunala pantlånerörelser samt rörelser, drivna av allmännyttiga bo­

lag och aktiebolag med en till fem procent begränsad vinstutdelning. Denna

lösning har godtagits av flertalet remissmyndigheter men på åtskilliga håll

mött invändningar. Dessa ha väsentligen grundats på det även av socialsty­

relsen påpekade förhållandet att de privata rörelseidkarna, både bolag och

enskilda personer, under hittillsvarande friare ordning i regel skött sin rö­

relse på ett tillfredsställande sätt. Vidare ha tvivel yppats huruvida, som

styrelsen antagit, större företag i kommunal drift eller i bolagsform skulle

draga lägre kostnader än de av enskilda drivna pantlånerörelserna. Bortsett

härifrån synes det mig emellertid ovisst om pantlåneverksamheten efter

en så stark inskränkning av etableringsmöjligheterna som socialstyrelsen

tänkt sig skulle komma att bedrivas i tillräcklig utsträckning. Vad angår

kommunerna som utövare av pantlånerörelse finns det ingen säkerhet att

dessa i större utsträckning skulle vara intresserade alt driva pantlåne-

verksamhel. Det framstår även som ovisst huruvida bolag av den typ

som socialstyrelsen avser skulle komma att bildas i det antal, som skulle

vara erforderligt, om en begränsning av rätten alt idka pantlånerörelse ge­

nomfördes. Följden av eu så snäv gränsdragning kunde befaras bliva att

2 liiharuj till riksdagens protokoll 19£9. 1 samt. Nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

pantlåneverksamheten komme att försvinna på inånga orter, där den nu före­ kommer. Enär en sådan utveckling skulle lända de mindre bemedlade till skada, synes man böra eftersträva det av socialstyrelsen uppställda målet på en annan väg. Därvid bör man enligt min mening anknyta till en annan av reformtankarna i socialstyrelsens förslag, nämligen förslaget att för de privata bolagens del begränsa vinstintresset.

Enligt socialstyrelsens förslag skulle regleringen av vinstintresset ske på det sättet att de privata aktiebolagen för pantbelåning — det är endast så­ dana enskilda företag som skulle få fortsätta enligt den av styrelsen före­ slagna ordningen — skulle få sin vinstutdelningsrätt begränsad till fem pro­ cent. Ehuru, som jag nyss anfört, en begränsning av vinstintresset bör efter­ strävas, kan det icke förnekas att förslaget om en fix gräns för den vinst, som får åtnjutas av företagaren, lider av vissa olägenheter. Slentrianmässigt skötta företag och företag, som tillgodogjort sig alla tänkbara rationalise­ ringsmöjligheter, skulle på det sättet bliva likställda i vinsthänseende. Ett sådant system uppmuntrar icke till kostnadsbesparande rationaliseringsåt- gärder och torde därför i längden komma att lända låntagarna till nackdel. En effektiv vinstbegränsning, helt i låntagarnas intresse, synes mig kunna vinnas på annat sätt, nämligen genom ett riktigt handhavande av den be­ fogenhet för den tillståndsbeviljande myndigheten att fastställa låneavgif- ter, som jag ämnar föreslå. Hur detta skall ske, kommer jag att närmare utveckla i det följande.

Som framgår av det föregående, är det tyngst vägande skälet mot en så stark begränsning av etableringsmöjligheterna som socialstyrelsen föresla­ git att pantlåneverksamheten under en dylik ordning kunde befaras bliva nedskuren på ett för det berörda klientelet oförmånligt sätt. I betraktande av de företräden av social natur som de i allmännyttigt syfte drivna pantlå- neföretagen måste anses erbjuda, synes det mig emellertid lämpligt att man i fall, då flera sökande av tillstånd att driva pantlånerörelse finnas och brist på kreditorgan av denna typ alltså ej behöver befaras, i första hand meddelar företag av allmännyttig karaktär tillstånd till pantlånerörelsen.

På grund av vad nu anförts förordar jag att i vart fall för närvarande rätten att idka pantlånerörelse i princip står öppen också för företag utan allmännyttig karaktär och för enskilda. För alla slags företag bör vidare önskemålet om en begränsning av vinsten tillgodoses på det sätt att den tillståndsbeviljande myndigheten fastställer låneavgifterna för rörelsen.

Rätten att idka pantlånerörelse m. m.

d—5 §§)

Socialstyrelsen.

Enligt socialstyrelsens förslag skall liksom hittills pantlånerörelse icke få bedrivas utan att länsstyrelsens tillstånd därtill erhållits. Dylikt tillstånd tänkes alltjämt meddelat endast såvida behov av den ifrågasatta pantlåne­ rörelsen föreligger.

Kungl. Maj;ts proposition nr 201.

19

Kommunal pantlånerörelse bör enligt socialstyrelsens mening icke få stå

direkt under drätselkammarens vård och förvaltning. Enligt styrelsens för­

slag skall för dylik pantlånerörelse finnas en för rörelsens drivande an­

svarig styrelse, vars ledamöter utses av kommunen. Envar pantlånerörelse

föreslås vidare skola ha en ansvarig föreståndare, som godkänts av läns­

styrelsen.

Förslaget innehåller vidare regler om vilka kvalifikationer, som skola

fordras av en föreståndare, ävensom bestämmelse om att föreståndare, som

dömts till ansvar för brott av visst slag, begånget under anställningstiden,

icke vidare får förestå pantlånerörelse.

I övrigt må i hithörande frågor hänvisas till 1—4, 7 och 22 §§ i socialsty­

relsens bilagda förslag.

Yttrandena över socialstyrelsens förslag.

De av socialstyrelsen föreslagna bestämmelserna rörande rätten att idka

pantlånerörelse ha i allmänhet icke blivit föremål för erinringar. I några

yttranden ha dock vissa ändringar och kompletteringar föreslagits.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Stockholms pant aktiebolag på­

tala, att socialstyrelsens förslag icke innehåller någon definition av begrep­

pet pantlånerörelse. Avsaknaden av en dylik definition kunde medföra

osäkerhet, när det gällde att avgöra, i vad mån yrkesmässig sakbelåning

borde vara underkastad de för pantlåneverksamhet föreslagna bestämmel­

serna. Enligt Stockholms pantaktiebolag trädde härvid i förgrunden den

belåning av premieobligationer, som bedreves av särskilda för detta ända­

mål bildade kassor, vilka i många fall tillämpade högre räntesatser än

pantlåneinrättningarna.

Stadsfullmäktige i Uppsala ifrågasätta, huruvida det borde krävas till­

stånd av länsstyrelsen för att kommun eller med kommun jämställt all­

männyttigt företag skulle få bedriva pantlånerörelse. Drätselkammaren i

Falun är av samma uppfattning, såvitt fråga är om kommunal pantlåne­

rörelse.

Regeln att kommunal pantlånerörelse skall sortera under särskild sty­

relse och icke under drätselkammaren betecknas av svenska stadsförbun­

det såsom fullkoriiligt oförståelig ur kommunal synpunkt. Bestämmelsen

avstyrkes likaledes av länsstyrelsen i Kopparbergs län och några kommunal­

myndigheter.

Svenska stadsförbundet anser länsstyrelsens befattning med godkännan­

det av föreståndare för kommunal pantlånerörelse vara ett ingrepp i den

kommunala självstyrelsen. Stadsfullmäktige i Uppsala och drätselkamma­

ren i Falun äro av samma mening och anse därjämte, att det icke är an­

ledning att kräva länsstyrelsens godkännande av föreståndaren, då pant­

lånerörelse idkades av allmännyttigt bolag.

De sakkunnigas ändringsförslag och yttrandena däröver.

De sakkunniga förorda blott vissa smärre ändringar i socialstyrelsens

förslag i nu ifrågavarande del. Sålunda föreslås att det överlämnas åt läns­

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

styrelser! att under hänsynstagande till samtliga omständigheter i det en­ skilda fallet avgöra huruvida en föreståndare, som fällts till ansvar för brott, skall få fortsätta att förestå pantlånerörelse eller icke. Vidare förordas att i pantlånerörelse skall kunna anställas föreståndare för tid då rörelseidka- ren är hindrad tillse rörelsen och för filial samt att regler införas för det fall att föreståndare avgår eller är förhindrad förestå rörelsen. Ytterligare föreslås reglering av förhållandena vid rörelseidkarens dödsfall och kon­ kurs.

I yttrandena över de sakkunnigas betänkande upptagas förevarande änd­ ringsförslag till närmare behandling allenast av socialstyrelsen. Styrelsen tillstyrker därvid i stort sett de sakkunnigas förslag.

Departementschefen.

Vad först angår frågan om pantlånerörelsens begrepp torde såsom pant- lånerörelse böra räknas varje lånerörelse, i vilken lösören mottagas som pant. Godtages denna bestämning kommer att under regleringen inbegripas sådana lånerörelser där utom lösören också värdepapper, vilka ju icke äro lösören, mottagas för belåning. Om däremot endast värdepapper mottagas i en rörelse, synes densamma icke böra betraktas som pantlånerörelse i la­ gens mening. Denna bestämning av pantlånerörelsens begrepp torde över­ ensstämma med vad som för närvarande anses gälla vid tillämpningen av 1918 års förordning angående idkande av pantlånerörelse.

För rätt att idka pantlånerörelse synes i princip böra fordras tillstånd av det allmänna. Tillståndsgivningen bör ske på grundval av en behovsprövning. För närvarande är länsstyrelsen tillståndsgivande myndighet. Av vissa skäl, bl. a. önskvärdheten att vinna en decentralisering av hithörande ärenden, sy­ nes det mig kunna övervägas att flytta prövningen till vederbörande kom­ mun. Detta skulle innebära att rätt att driva pantlånerörelse tillkomme kom­ munen samt bolag, ekonomisk förening eller enskild person, som erhållit tillstånd av kommunen. Mot en sådan lösning kan emellertid andragas, alt en kommun kunde komma att driva egen pantlånerörelse samtidigt som den vore tillstånds- och tillsynsmyndighet för andra pantlåneföretag och att så­ lunda en principiellt olycklig sammanblandning av företagarintresse och kontrollfunktion kunde inträda. Visserligen förekommer för närvarande icke på någon ort, att pantlånerörelse drives av såväl kommunen som annan företagare, men enär en sådan konkurrenssituation givetvis kan uppkom­ ma, finner jag mig icke böra förorda att kommunen göres till tillstånds- myndighet. Såsom sådan myndighet torde alltjämt länsstyrelsen böra tjänst­ göra.

Vid länsstyrelsens prövning bör, som tidigare nämnts, företräde lämnas kommunala pantlånerörelser eller pantlånerörelser drivna av allmännyttiga företag. Bolag utan direkt allmännyttig karaktär, ekonomiska föreningar och enskilda skola emellertid i princip alltjämt kunna erhålla tillstånd. Som förutsättning för att enskild person skall kunna erhålla tillstånd torde böra gälla, att han gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet samt i övrigt an­ ses lämplig. Tillståndet synes böra begränsas till viss tid, högst tio år. Här­

Kungi. Maj.ts proposition nr 201.

21

igenom skapas möjlighet för en periodisk omprövning beträffande pantlåne­

rörelsen i en ort. I ansökningen till länsstyrelsen torde uppgift böra lämnas

bl. a. om de avgifter och övriga lånevillkor som vederbörande ämnar till-

lämpa. Yttrande över ansökningen synes böra inhämtas från kommunens

beslutande myndighet och polismyndigheten i orten. Det torde ofta vara

lämpligt att vederbörande fattigvårdsstyrelse eller hälsovårdsnämnd eller

båda dessa kommunala organ lämnas tillfälle att yttra sig i ärendet, men

särskilt stadgande härom synes icke erforderligt.

Kommun och bolag synas såsom hittills böra få idka panllånerörelse blott

genom föreståndare, som är ansvarig för rörelsens behöriga utövande. Sam­

ma villkor böra gälla för ekonomisk förening. I de fall, då rörelsen bedri-

ves av bolag eller ekonomisk förening, synes böra fordras att föreståndaren

skall vara godkänd av länsstyrelsen och att han har samma kvalifikationer,

som enskild pantlånare avses skola ha. Enär det icke behöver befaras att

till föreståndare för kommunal pantlånerörelse utses person, som icke är

lämplig därtill, torde länsstyrelsens godkännande av föreståndaren icke böra

fordras såvitt angår de kommunala rörelserna.

Den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av möjligheten att an­

ställa föreståndare synes böra avböjas utom såvitt angår det fall att före­

ståndare avgår; då bör gälla att rörelsens utövare har rätt att i avbidan på

godkännande av ny föreståndare utse lämplig person att vara ansvarig före­

ståndare i den avgångnes ställe. Till stöd för ståndpunkten att icke i vidare

mån utbygga föreståndarinstitutionen må — utom till angelägenheten att

undvika onödig detaljreglementering av hithörande förhållanden — bl. a.

hänvisas därtill att ansvar som enligt författningen åligger rörelsens utö­

vare och som genom föreståndarens inskjutande i viss mån överflyttas på

denne, för pantlånerörelsens vidkommande knappast ter sig allvarligare än

den ansvarsbörda som med hänsyn till olika krisregleringar ofta kan åvila

den som innehar en vanlig detalj handelsrörelse.

Socialstyrelsen har föreslagit en bestämmelse om särskild tid för rörelsens

fortsättande i det fall att rörelseidkaren kommer i konkurs. Något sådant

stadgande blir emellertid — med hänsyn bl. a. till länsstyrelsens fria be-

dömningsrätt i fråga om tillståndets återkallande — icke erforderligt. Där­

emot synes böra stadgas att då rörelseidkare avlidit rörelsen må för döds­

boets räkning fortsättas under ett år av återstående tillståndstid. Rörelsen

bör under denna tid få utövas endast genom ansvarig föreståndare. Om god­

kännande av person, lämplig för detta uppdrag, bör dödsboet skyndsamt

ansöka hos länsstyrelsen.

Såsom de sakkunniga föreslagit torde det böra överlämnas åt vederbö­

rande länsstyrelse att bedöma huruvida godkännande av föreståndare skall

återkallas eller icke. Det bör även ankomma på länsstyrelsen att avgöra frå­

gan om återkallande av tillstånd att utöva pantlånerörelse.

Någon anledning att hindra att kommunal pantlånerörelse sorterar under

eu stads drätselkammare synes icke föreligga. Jag finner mig därför icke

böra förorda socialstyrelsens förslag att för kommunal pantlånerörelse skall

finnas eu särskild styrelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Huvudgrunder för pantlånerörelses bedrivande.

(6—15 §§)

Socialstyrelsen.

I socialstyrelsens förslag ha länsstyrelserna tillerkänts mycket långt gå­ ende befogenheter gentemot pantlånerörelserna. Det åligger sålunda länssty­ relserna vid meddelande av tillstånd att angiva den lokal, där pantlånerö­ relsen må bedrivas, samt de låneavgifter, som må betingas. Länsstyrelsen skall vidare meddela bestämmelser rörande pantlånelokalens beskaffenhet och inredning, tiden för dess öppethållande samt avlöningsförmånerna till rörel­ sens personal ävensom giva de närmare föreskrifter, som i övrigt finnas er­ forderliga för att rörelsen skall bedrivas på ett tillfredsställande sätt. Läns­ styrelsen skall utse lämplig person att deltaga i den årliga revisionen av pantlånerörelses räkenskaper och förvaltning. Det skall åligga styrelse för pantlånerörelse att årligen till länsstyrelsen insända berättelse över föregående kalenderårs verksamhet med bl. a. förslag till disposition av rörelsens nettovinst. Länsstyrelsen skall granska uppgifterna samt dels godkänna eller föreskriva ändring i förslaget till rörelsevinstens disposition, dels tillse att låneavgifterna icke äro högre än som erfordras för skälig för­ räntning av i rörelsen nedlagt kapital och dels föreskriva de omläggningar av rörelsens ekonomiska skötsel, som betingas av omständigheterna. När anledning därtill förekommer, må länsstyrelse återkalla beviljat tillstånd ävensom i andra avseenden än nyss sagts meddela ändrade villkor eller be­ stämmelser för verksamheten.

Vidare har i socialstyrelsens förslag intagits ett flertal stadganden som syfta till att i olika avseenden bereda låntagarna ökat skydd. Sålunda inne­ håller förslaget bl. a. bestämmelser om pantlånerörelses lokal, om vården av mottagna panter, om skyldighet för pantlånerörelse att ha panterna för­ säkrade, om pantsedels innehåll, om låneavgifter, om förfallotid för lån, om pantrealisation och om tillhandahållandet av överskott efter pantrealisa­ tion. Angående det närmare innehållet i dessa stadganden torde jag få hän­ visa till 8—11 samt 13—18 §§ i socialstyrelsens bilagda förslag.

Yttrandena över socialstyrelsens förslag.

De av socialstyrelsen föreslagna befogenheterna för länssty­ relserna att meddela föreskrifter för och utöva kontroll över pantlåne­ rörelserna ha berörts i flera yttranden.

Länsstyrelserna i Uppsala och Västmanlands län ifrågasätta sålunda, om icke länsstyrelsernas kontroll skulle kunna ske under enklare former eller göras mindre omfattande. Länsstyrelsen i Kristanstads län framhåller, att i en del fall alltför långt gående inskränkningar i företagens rörelsefrihet föreslagits. Länsstyrelsen i Örebro län erinrar om att i ett aktiebolag styrel­ sen stode inför aktieägarna i ansvar för sin förvaltning av företaget. Social­ styrelsens förslag med befogenhet för länsstyrelsen att lämna föreskrifter

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

23

om rörelsens ekonomiska skötsel sköte bolagsstyrelsen åt sidan och betoge

aktieägarna den rätt, aktiebolagslagen gåve, att av styrelsen utkräva ansvar

för av misskötsel uppkomna förluster. I denna del måste förslaget enligt

länsstyrelsens mening omarbetas. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förklarar

bl. a., att det ur flera synpunkter vore mindre lämpligt, att länsstyrelsen toge

eu direkt ledning av vederbörande pantlåneföretags ekonomiska verksamhet

och åt företaget gåve en mer eller mindre officiell prägel. Länsstyrelsen i

Jämtlands län anför, att socialstyrelsens förslag i själva verket innebure, att

länsstyrelsen i sista hand bleve ej blott kontrollmyndighet utan företagets

ansvarige ekonomiske ledare. Detta förhållande syntes länsstyrelsen föga

lämpligt. Det riktiga förfarandet borde vara, att länsstyrelsen, med tillbör­

lig hänsyn till föreliggande driftskalkyler, prövade skäligheten ur allmän

synpunkt av de låneavgifter, som finge uttagas, och att det därefter ankomme

på företagets ledning att svara för företagets ekonomiska skötsel, så att rö­

relsen ej bleve förlustbringande. Med ledning av årligen inkommande revi­

sions- och verksamhetsberättelser kunde länsstyrelsen sedermera följa rö­

relsen och vidtaga de jämkningar av låneavgifterna uppåt eller nedåt, som

funnes påkallade. Befogenheten att vidtaga sådana jämkningar syntes i fö­

revarande fall vara en tillräcklig regulator utan att länsstyrelsen i övrigt

skulle behöva direkt ingripa i rörelsens ekonomiska skötsel. Det förhållan­

det att länsstyrelse ägde återkalla meddelat tillstånd syntes utgöra tillräck­

lig garanti för att ett företag, som ur allmän synpunkt bedreves på ett olämp­

ligt sätt, kunde tvingas omlägga sin verksamhet eller förhindras fortsätta

densamma.

Vad särskilt angår länsstyrelsernas föreslagna befogenhet att meddela be­

stämmelser rörande avlöningsförmånerna till pantlånerörelsernas personal

avstyrkes en sådan befogenhet eller ifrågasättes lämpligheten därav i stats­

kontorets samt länsstyrelsernas i Jämtlands och Norrbottens län yttranden.

I några yttranden beröres frågan om en särskild sammansätt­

ning av pantlåneföretags styrelse. Drätselkammaren och

stadsfullmäktiges beredningsutskott i Hälsingborg ifrågasätta sålunda, om

icke länsstyrelsen eller vederbörande kommun borde äga utse ett antal leda­

möter i pantaktiebolags styrelse. Stockholms pantaktiebolag framkastar

tanken, att länsstyrelsen skulle äga förordna en ordinarie styrelseledamot

jämte suppleant. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet uttalar, att

mera tilltalande än den av socialstyrelsen föreslagna ordningen vore, att

garanti skapades för att ledamöterna i pantlåneföretagens styrelser, lik­

som företagens föreståndare, komme att utgöras av allmänt aktade, prak­

tiskt erfarna och socialt inriktade personer, vilka gåves större rörelsefrihet.

De föreslagna kontrollbestämmelsernas tillämplighet

på ko in in u n a 1 a pantlånerörelse r möter invändningar från en

del håll. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser sålunda den föreslagna rätten

för länsstyrelserna att föreskriva omläggningar i kommunala pantrörelsers

skötsel innefatta ett olämpligt ingripande i den kommunala förvaltningen.

För kommunala pantlånerörelsers del vore vidare den särskilda revisionen

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

opåkallad på grund av den revision, som verkställdes enligt kommunal­

lagarna. Såsom ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen betecknar

svenska stadsförbundet bl. a. länsstyrelsens befattning med avlöningarna

till personalen i de kommunala pantlånerörelserna, den särskilda revisio­

nen av dessa rörelser samt kravet på länsstyrelsens godkännande av dy­

lika rörelsers lokaler.

Frågan om en central ledning av den ekonomiska kon­

trollen beröres i två yttranden. Länsstyrelsen i Västernorrlands län

anser, att den ekonomiska kontrollen icke borde utövas av länsstyrelserna

utan av en central myndighet. Länsstyrelsen i Kalmar län finner det för sin

del erforderligt, att länsstyrelserna få samarbeta med en central statlig myn­

dighet eller inrättning med sakkunskap på det ekonomiska området.

Beträffande frågan om försäkring av mottagna panter föreslå stads­

fullmäktige i Borås, att försäkringen skall täcka dubbla belåningsvärdet.

Kommunalborgmästaren i Karlskoga anser, att försäkringsmarginalen bor­

de höjas till åtminstone 50 %. Statskontoret förordar införandet av möjlig­

het för länsstyrelserna att för särskilt fall medgiva undantag från försäk-

ringsregeln. Inbrottsförsäkring brukade enligt statskontoret sällan tecknas

till lika högt belopp som brandförsäkring, enär inbrottsfaran vanligen icke

riktade sig mot hela lagret.

Beträffande de föreslagna bestämmelserna rörande pantrealisa­

tion framhåller länsstyrelsen i Jönköpings län, att regeln att pant ej finge

försäljas tidigare än två månader efter förfallodagen kunde leda till obilliga

konsekvenser för pantsättaren i de fall, då pantens värde hastigt kunde för­

ändras, såsom fallet särskilt vore med värdepapper. Länsstyrelsen ifråga­

sätter därför, om icke pantsättaren borde få rätt att tidigare medgiva eller

påyrka försäljning. Länsstyrelsen i Kalmar län anser, att då pantsättare en­

ligt förslaget vore berättigad att inlösa pant intill dess åtgärder för densam­

ma s försäljning vidtoges, det borde vara förbjudet för pantlåneinrättning

icke blott att sälja utan även att vidtaga åtgärder för försäljning av pant

tidigare än två månader efter förfallodagen.

I sin den 18 februari 1949 inkomna skrivelse har Stockholms pantaktie­

bolag anfört i huvudsak följande. Det hände relativt ofta att pantkvitton

förkomme. Att i sådant fall få kvittot dödat jämlikt lagen om dödande av

förkommen handling toge lång tid och vore förenat med avsevärda kostna­

der. För att underlätta för pantsättaren att återfå panten praktiserade olika

pantlåneföretag' f. n. skilda metoder såsom att utlämna panten mot depo­

nerande av en penningsumma, som finge innestå viss tid, eller att efter

annonsering i tidning om förlusten utfärda duplettkvitto. Fn lämpligare me­

tod än de nämnda vore enligt bolagets mening att tillåta att pantkvitto finge

dödas viss tid, förslagsvis 14 dagar, efter det anmälan om förlusten av kvit­

tot gjorts å vederbörande pantlånekontor och anslag därom uppsatts i loka­

len. Det vore önskvärt att en bestämmelse härom intoges i författningen om

pantlånerörelse. Därest pantkvittona innehölle erinran om denna bestäm­

melse, komme den, som önskade förvärva ett kvitto, att varskos. Han kunde

25

då genom hänvändelse till pantlånekontoret förvissa sig om att kvittot ej

förlorat eller komme att förlora sitt värde genom ett dödningsförfarande.

Sannolikt komme den ifrågasatta anordningen att medföra en minskning

av antalet överlåtelser av pantkvitton. Detta vore emellertid knappast någon

nackdel. — Därest en regel om dödande av pantkvitto icke intoges i för­

fattningen, komme sannolikt såväl bolaget som andra pantlåneinrättningar

att likväl tillämpa ett sådant dödningsförfarande, varom bestämmelser i så

fall komme att meddelas i pantkvittona. Enär det emellertid för såväl lån­

tagare som pantlåneföretag vore av stort värde att enhetliga regler gällde,

borde fallet regleras i författningen.

Departementschefen.

Det intresse, som främst synes böra tillgodoses, är att .till allmänhetens

fromma låneavgifterna hållas så låga som möjligt. Enligt mitt förmenande

bör det därför åligga länsstyrelsen att fastställa låneavgifterna. Inom den

ram, som bildas av de fastställda avgifterna och vissa andra föreskrifter till

vilka jag strax återkommer, synes det emellertid i princip böra stå pant-

låneföretagen fritt att handha rörelsernas förvaltning utan inblandning från

myndigheternas sida. Någon rubbning synes icke böra ske i den allmänna

principen, att det är utövaren av rörelsen som har ansvaret för dess sköt­

sel. Det torde icke vara påkallat att låta länsstyrelsen tillsätta en revisor

eller — såsom förordats i några yttranden — någon eller några av styrelse­

ledamöterna.

Vid fastställandet av låneavgifterna skall länsstyrelsen självfallet beakta

de sociala synpunkterna. Avgifterna böra icke vara högre än som erfordras

för en skälig förräntning av det i rörelsen nedlagda kapitalet. Att lagfästa

vissa maximiavgifter synes icke lämpligt, enär förhållandena äro olika för

olika rörelser. Länsstyrelsernas strävan bör gå ut på att hålla avgifterna på

en låg nivå. Hänsyn måste emellertid samtidigt tagas till de kostnader av

olika slag, som äro förbundna med drivandet av pantlånerörelser. Anled­

ning kan finnas att göra åtskillnad mellan skilda orter med olika hyres- och

lönenivå. Rörelsernas närmare beskaffenhet synes också böra tillmätas

betydelse i detta sammanhang. En pantlånerörelse av den vanliga typen

och en rörelse, som icke mottager annat gods än motorfordon, möbler och

andra skrymmande föremål, torde sålunda icke utan vidare kunna likställas

i fråga om låneavgifterna. Grundläggande synas böra vara de beräknade ge­

nomsnittskostnaderna för en väl skött pantlånerörelse av ifrågavarande typ

på orten i fråga. Genom en dylik beräkningsmetod uppmuntras rörelserna

att vidtaga rationaliseringsåtgärder för att minska sina omkostnader.

Låneavgiften synes böra utgå med viss procent för år räknat och procent­

satsen bör vara angiven å pantsedeln. Härigenom vinnes att de lånesökande

icke komma att sväva i tvivclsmål om löneavgifternas, relativt sett, bety­

dande höjd vid denna kreditform.

Socialstyrelsen bär föreslagit att i författningen om pantlånerörelse skola

intagas vissa närmare bestämmelser angående rörelsens lokal samt pants

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Kunyl. Maj.ts proposition nr 201.

vård och förvaring. Enligt min mening synes det med större fördel kunna överlämnas till länsstyrelserna att i de särskilda fallen i samband med till- ståndsgivningen meddela erforderliga bestämmelser i dessa ämnen. Ävenså torde länsstyrelsen vid meddelande av tillstånd böra lämna erforderliga ord­ ningsföreskrifter med avseende å rörelsen, såsom beträffande lokalens öp­ pethållande för allmänheten.

Ett obehörigt utnyttjande av de lånsökandes belägenhet kan ske icke blott genom höga låneavgifter utan även genom en oskälig utformning av låne­ villkoren över huvud taget. Jag anser därför att pantlåneinrättningarna icke böra lämnas fria händer i hithörande frågor utan att vissa allmänna regler böra intagas i förordningen. Liksom socialstyrelsen finner jag lämp­ ligt att det stadgas förbud för utövare av pantlånerörelse att taga eller be­ tinga sig vederlag för utlämnat lån annorledes än i form av låneavgift eller att fordra eller mottaga skuldförbindelse å lånebeloppet. Vidare bör, såsom socialstyrelsen föreslagit, i författningen utsägas, att lån icke i något fall må anses förfallet till betalning tidigare än fyra månader efter dess utläm­ nande samt att, oavsett avtalad lånetid, låntagaren skall vara berättigad att, närhelst han så önskar intill dess åtgärder för pantens försäljning vidtagits, inlösa panten. Enligt bestämmelserna i 10 kapitlet 3 och 4 §§handelsbalken är en panthavare skyldig att väl vårda panten och ansvarar för skada som uppkommer genom att vårdnadsskyldigheten eftersättes. Däremot är han icke ansvarig om panten skadas av våda. Det förekommer emellertid i många fall att utövare av pantlånerörelse bereder låntagarna ett ökat skydd ge­ nom att hålla panterna försäkrade, vanligen mot brand- och vattenskada samt stöld. Hänsyn till låntagarna synes mig kräva att, såsom socialstyrel­ sen även föreslagit, i författningen stadgas att i pantlånerörelse mottagna panter skola hållas försäkrade mot fara i nyss angivna hänseenden till be­ lopp, motsvarande minst summan av utlämnade lån, ökad med 25 procent. Det synes mig lämpligt att, på sätt socialstyrelsen föreslagit, bestämmelser meddelas angående pantrealisation. Man torde härvid kunna lagfästa den praxis som avtalsmässigt råder inom pantlånerörelsen, nämligen att om lån förfallit till betalning, panten får, utan iakttagande av föreskrifterna i 10 kapitlet 2 § handelsbalken, försäljas. Beträffande den respittid för låntaga­ ren, som bör förflyta efter lånets förfallodag, sättet för försäljningen och kungörande av pantauktion tillstyrker jag i allt väsentligt socialstyrelsens förslag. Av bestämmelserna i 10 kapitlet 2 § handelsbalken och 37 § andra stycket avtalslagen framgår att pantlånaren är skyldig tillhandahålla pan­ tens ägare det överskott, som kan uppkomma vid pantens försäljning. Det synes vara lämpligt att, i enlighet med vad socialstyrelsen föreslagit, i lagen om pantlånerörelse stadgas skyldighet för pantlånaren att underrätta pant­ sättaren om uppkommet överskott, dock endast därest detta uppgår till minst 10 kronor. En på sådant sätt begränsad underrättelseskyldighet torde icke vara oskäligt betungande. Underrättelsen torde böra ske genom rekom­ menderat brev på pantsättarens bekostnad.

De av mig förordade reglerna om förhållandet mellan pantlånare och lån­

27

tagare böra med hänsyn till den föreslagna lagens natur i de flesta fall ut­

formas såsom föreskrifter för pantlånerörelses bedrivande, vilka vid straff­

ansvar skola iakttagas av rörelsens utövare eller ansvarige föreståndare. I

sådana fall kunna reglerna självfallet icke sättas ur kraft genom avtal mel­

lan parterna. I övriga fall böra reglerna, såvitt de äro meddelade till skydd

för låntagarna, uttryckligen angivas vara tvingande. Med hänsyn till de

skiftande förhållandena inom pantlånerörelsen torde emellertid vissa av de

åsyftade reglerna icke böra vara helt undantagslösa. Då särskilda skäl före­

ligga bör länsstyrelsen kunna medgiva avvikelser, lag föreslår att under

denna förutsättning dispens får meddelas från förbudet att taga vederlag

annorledes än i form av låneavgift och att mottaga skuldförbindelse å låne­

beloppet samt från reglerna om skyldighet att hålla pant försäkrad, om

förfallotid för lån och om tid och sätt för pantförsäljning. Genom denna

dispensrätt vinnes bl. a. möjlighet att göra åtskillnad mellan olika pant­

lånerörelser. Anledning kan nämligen finnas att i vissa avseenden utforma

lånevillkor o. d. olika allt efter rörelsernas art. En pantlånerörelse, som

huvudsakligen belånar motorfordon eller andra värdefulla föremål, och en

pantlånerörelse, som närmast tillgodoser de mindre bemedlades behov, tor­

de exempelvis icke alltid böra jämställas i nu förevarande hänseenden.

Stockholms pantaktiebolag har föreslagit att i lagen skall intagas en be­

stämmelse om dödande av förkommet pantkvitto. Med hänsyn till den

knappa utredning, som föreligger beträffande detta spörsmål, synes det till

en början icke klarlagt att något större behov av en dylik regel finnes. Vi­

dare te sig verkningarna av det föreslagna dödningsförfarandet svårbedöm­

bara. Såsom bolaget antytt komma troligen olika pantlåneföretag, även

utan att i lagen intages någon uttrycklig regel i ämnet, att söka åvägabringa

ett förfarande med samma syfte som det föreslagna. Jag anser under så­

dana förhållanden att frågan om lagstiftning i detta fall bör få vila i avbidan

på att erfarenhet vinnes om de praktiska verkningarna av den metod, som

Stockholms pantaktiebolag tänkt sig kunna tillämpa även utan stöd av sär­

skild lagbestämmelse.

Lämpligt synes vara att länsstyrelserna upprätthålla kontakt med var­

andra i frågor rörande låneavgifter, lånevillkor o. d. för utbyte av erfaren­

heter. Någon centralisering av handläggningen av dessa frågor synes dock

icke påkallad.

Länsstyrelserna böra icke släppa kontakten med pantlånerörelserna i och

med att tillstånd beviljats och i samband därmed föreskrifter meddelats. Det

bör ankomma på länsstyrelsen att utöva en fortlöpande tillsyn över verk­

samheten. Genom inspektion eller på annat lämpligt sätt bör länsstyrelsen

kontrollera att rörelserna drivas i överensstämmelse med de i författningen

givna bestämmelserna och av länsstyrelsen meddelade föreskrifter. 1 sam­

band därmed bör länsstyrelsen pröva, huruvida på grund av ändrade för­

hållanden eller av annan anledning gällande låneavgifter böra jämkas eller

om ändring eljest bör ske av givna föreskrifter, samt där så är fallet med­

dela förordnande därom.

Kungl Maj:ts proposition nr 201.

Rörelseidkare och föreståndare böra vara skyldiga att tillhandahålla läns­ styrelserna erforderliga uppgifter om rörelsen samt låta länsstyrelsen få del av rörelsens bokföring ävensom tillträde till lokalerna.

I lokalen för pantlånerörelse böra lagen i ämnet samt tillståndsbevis och möjligen utfärdade särskilda föreskrifter finnas tillgängliga för allmänheten.

För enhetlighetens skull torde det vara lämpligt, att länsstyrelsen äger fastställa låneavgifter in. in. även för kommunala pantlånerörelser och att dessa även i övrigt äro underkastade de föreslagna författningsbestämmel­ serna på samma sätt som övriga pantlåneföretag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Övriga bestämmelser.

(16—27 §§)

De bestämmelser, om vilka här är fråga, utgöras främst av polismässiga kontrollföreskrifter, förbud i vissa fall att i pantlånerörelse mottaga gods samt ansvarsbestämmelser. Beträffande socialstyrelsens förslag i dessa de­ lar torde jag få hänvisa till 12 § samt 19—28 §§ i förslaget. I yttrandena över socialstyrelsens förslag ha vissa erinringar gjorts mot de av styrelsen föror­ dade bestämmelserna. I de flesta yttrandena ha bestämmelserna dock ej föranlett erinran. I betänkandet med förslag till ändrad lagstiftning angåen­ de handel med skrot, lump och begagnat gods ha de sakkunniga (s. 114— 119) förordat vissa ändringar i hithörande delar av socialstyrelsens förslag till pantlåneförordning. Dessa ändringsförslag ha i yttrandena över de sak­ kunnigas betänkande i allmänhet icke mött några invändningar. Någon när­ mare redogörelse för yttranden över socialstyrelsens och de sakkunnigas förslag synes icke erforderlig. Det torde vara tillräckligt att här i korthet angiva de viktigare ändringar i förhållande till gällande rätt, som jag anser mig böra förorda.

Pantlånerörelses utövare har ålagts ovillkorlig skyldighet att avkräva okänd pantsättare tillfredsställande legitimation. Förbud har meddelats mot att pantlånerörelser såsom pant mottaga säng- eller barnkläder samt föremål, vilka kunna antagas vara smittofarliga eller behäftade med ohyra. Bestämmelserna om vad pantboken skall innehålla ha utvidgats. Sålunda har föreskrivits, att i boken skall införas pantens eller panternas antal, mått eller vikt ävensom i förekommande fall fabrikat och tillverkningsnummer eller annat särskilt kännemärke. Därjämte skola antecknas arten av och numret å legitimationshandling, som pantsättaren må ha företett. Då pant löses, skall anteckning göras om dagen härför samt om pantlösarens för- och tillnamn, yrke och bostad. De föreskrivna anteckningarna kunna få göras i annan ordning än i bok, om länsstyrelsen lämnar sitt medgivande därtill. För underlättande av polisens spaningsarbete har föreskrivits, att polismyn­ digheten i orten äger ålägga utövare av pantlånerörelse att anmäla förvärv av föremål av visst eller vissa slag. Polismyndighet, som funnit anledning till anmärkning med avseende å pantlånerörelse, har ålagts att göra anmä­

29

lan därom till länsstyrelsen. Anmälningsskyldighet har även i vissa fall in­ förts för åklagare vid åtal mot utövare av pantlånerörelse eller föreståndare.

Straffbestämmelserna ha något skärpts. Icke i något fall har dock stad­ gats strängare straff än dagsböter. Den i 8 § 1918 års förordning förekom­ mande straffbestämmelsen för vårdnadshavare har i enlighet med vad de sakkunniga förordat ej medtagits i förslaget, enär den synts vara alltför sträng. Den torde f. ö. knappast ha tillämpats. Vidare bär ansetts att an­ ledning saknas att i förslaget upptaga någon motsvarighet till stadgandet i 11 § 1918 års förordning, att till böter enligt förordningen icke må dömas, om förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

I lagen den 22 juni 1911 om vissa aktiebolag, som driva lånerörelse, vilken lag numera gäller allenast för aktiebolag som driva pantlånerörelse, stadgas vissa avvikelser från allmänna aktiebolagslagens regler. Sålunda skall Kungl. Maj :ts stadfästelse sökas å bolagsordning för pantiåneaktiebolag. Kungl. Maj :t prövar bl. a. huruvida med avseende på vidden och beskaffenheten av bolagets rörelse särskilda bestämmelser må erfordras. Å ändring i bo­ lagsordning skall likaledes sökas Kungl. Maj :ts stadfästelse. Utan att stad­ fästelse meddelats må bolag av ifrågavarande slag ej registreras eller änd­ ring av bolagsordning införas i aktiebolagsregistret. — Motiveringen för att beträffande pantiåneaktiebolag kräva stadfästelse å bolagsordning och änd­ ring däri bär angivits vara att det med hänsyn till arten av dessa bolags verksamhet syntes ur det allmännas synpunkt lämpligt.

Bolagsordningarna för pantiåneaktiebolag äro för närvarande tämligen ensartade. Bolagets verksamhet brukar angivas ha till föremål att betjäna allmänheten med lån mot pant av lös egendom, som hos bolaget förvaras. Vidare erinras, att bolaget är skyldigt ställa sig till efterrättelse låne- liolagslagen och förordningen angående idkande av pantlånerörelse även­ som de ytterligare bestämmelser som eljest äro eller bliva stadgade för bo­ lag av ifrågavarande slag. Beträffande vissa av bolagen ha särskilda före­ skrifter meddelats om avsättningar till reservfonden, varjämte vinstutdel­ ningen stundom är maximerad.

Med det system för offentlig kontroll — även i socialt och ekonomiskt hänseende — över pantlånerörelse, som jag i det föregående förordat, och efter ikraftträdandet av 1944 års aktiebolagslag synes behov ej förefinnas att kräva särskild stadfästelse å pantaktiebolags bolagsordning. Jag föreslår därför att 1911 års lånebolagslag upphäves.

Lagen om pantlånerörelse föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1950. Pantlånerörelse, som vid tiden för ikraftträdandet med vederbörligt till­ stånd utövas, synes böra få fortsättas under viss lid, förslagsvis fem år, efter nämnda tidpunkt, utan att nytt tillstånd erfordras. Det torde böra före­ skrivas att vid sådan rörelses fortsatta bedrivande bestämmelserna i lagen om pantlånerörelse skola iakttagas och att länsstyrelsen så snart ske kan

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

skall för rörelsen meddela föreskrifter, som i 6 § av lagen omförmälas. Å ett låneförhållande, som uppkommit före lagens ikraftträdande, bli följakt­ ligen efter utgången av år 1949 — oavsett vad avtalet kan innehålla däremot stridande — tillämpliga bl. a. de av länsstyrelsen meddelade bestämmelser­ na om låneavgift och lagens bestämmelser om förfallotid, om pantrealisa­ tion och om underättelse angående överskott, som uppkommit vid realisa­ tion.

Hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom handelsdepartemen­ tet upprättats förslag till lag om pantlånerörelse.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den lydelse bihang till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regerings­ formen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Carl Gustaf Gyllenhaal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

31

Bihang.

(Gällande bestämmelser:)

Nr 387

Förordning angående idkande

av pantlånerörelse;

given Stockholms slott den 28 maj

1918.

1 §•

Ej må någon såsom yrke driva pantlånerörelse utan att hava därtill erhållit behörigt tillstånd. Sådant till­ stånd sökes hos länsstyrelsen med uppgift om stället, varest rörelsen skall utövas. Länsstyrelsen har att in­ hämta utlåtande över ansökningen i stad ej mindre av poliskammare, där sådan finnes, eller i annat fall av ma­ gistrat eller stadsstyrelse än även av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga samt å lan­ det såväl av kommunalnämnd som av kommunalstämma eller kommunal­ fullmäktige, där sådana finnas. Till­ stånd må meddelas, endast för så vitt behov av den ifrågasatta pantlånerö­ relsen prövas föreligga och allenast åt den, som råder över sig och sin egen­ dom och i övrigt finnes lämplig. Om­ byte av ställe för rörelsens bedrivan­ de får ej ske utan anmälan därom hos den myndighet, som meddelat till­ ståndet.

(Förslaget:)

Förslag

till

lag om pantlånerörelse.

Härigenom förordnas som följer.

Rätten att idka pantlånerörelse m. m.

1 §•

Lånerörelse, i vilken lösören mot­ tagas såsom pant (pantlånerörelse), må icke utövas utan tillstånd av läns­ styrelsen.

Tillstånd må meddelas endast om behov av rörelsen anses föreligga och skall företrädesvis lämnas antingen kommun eller ock bolag eller ekono­ misk förening som har till syfte att driva rörelsen på villkor, fördelaktiga för låntagarna, och utan rätt för del­ ägare eller annan att njuta del i vinst.

Enskild person må beviljas till­ stånd endast om han gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet och i

.övrigt anses lämplig.

Tillstånd meddelas för viss tid, högst tio år.

2

§•

Ansökning om tillstånd att idka pantlånerörelse göres hos länsstyrel­ sen i det län, där rörelsen skall be­ drivas. Ansökningen skall innehålla uppgift om ort och lokal för rörelsen samt om de låneavgifter och övriga lånevillkor som sökanden ämnar till- lämpa.

Länsstyrelsen har att inhämta ytt­ rande över ansökningen av kommu­ nens beslutande myndighet och av polismyndigheten i orten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:)

14 §.

Pantlånerörelse må jämväl idkas av bolag eller av kommun, dock un­ der villkor att sådant sker genom fö­ reståndare, vilken är ansvarig för rö­ relsens behöriga utövande, som om han dreve den för egen räkning; och gälle för övrigt i avseende å förestån­ daren samt beträffande rörelsen i till­ lämpliga delar vad här ovan stadgats.

§•

Tillstånd till pantlånerörelse för­ verkas och kan ej ånyo erhållas av den, som dömes till ansvar för tjuv- nadsbrott, eller, med avseende å hos honom anträffat stulet gods, befinnes skyldig till ansvar enligt 3 kap. 10 § strafflagen. Lag samma vare för den, som mera än en gång dömts till an­ svar för överträdelse av stadgande i 3 eller 5 § av denna förordning; och kan för övrigt länsstyrelsen, om pant­ lånare finnes ej vara lämplig att ut­ öva rörelsen, meddela förbud för ho­ nom att vidare idka densamma.

(Förslaget:)

3 §•

Där pantlånerörelse bedrives av kommun, bolag eller ekonomisk för­ ening skall för rörelsen finnas an­ ställd särskild föreståndare, vilken är ansvarig för rörelsens behöriga ut­ övande.

Utövas rörelsen av bolag eller eko­ nomisk förening, skall föreståndaren vara godkänd av länsstyrelsen. God­ kännande må meddelas endast den, som uppfyller de i 1 § tredje stycket stadgade villkoren.

Avgår av länsstyrelsen godkänd föreståndare må rörelsens utövare, under förutsättning att ansökan om godkännande av ny föreståndare ofördröj ligen göres, i avbidan på be­ slut härom utse person som uppfyl­ ler villkoren i 1 § tredje stycket att tills vidare vara ansvarig förestån­ dare i den avgångnes ställe.

4 §•

Har utövare av pantlånerörelse av­ lidit må rörelsen för dödsboets räk­ ning fortsättas under ett år av åter­ stående tillståndstid. Rörelsen må lik­ väl utövas endast genom ansvarig fö­ reståndare, som i 3 § omförmäles; för tiden till dess föreståndare god­ känts av länsstyrelsen skall vad i tredje stycket nämnda paragraf stad­ gas äga motsvarande tillämpning.

5 §.

Tillstånd att idka pantlånerörelse samt godkännande av föreståndare må återkallas när anmärkningar mot rörelsens skötsel eller mot vederbö- randes lämplighet därtill föranleda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

33

(Gällande bestämmelser:)

2 §-

Pantlånare är pliktig över rörelsen

föra bok, varav i ordentlig nummer­

följd kan inhämtas upplysning om

varje av honom mot pant utlämnat

lån, dag, då sådant skett, villkoren

därför och pantens beskaffenhet samt

pantsättares namn, yrke och hem­

vist; och vare pantlånare skyldig vid

pants mottagande tillställa låntaga­

ren ett med lånets bokförda nummer

försett bevis, innehållande uppgift å

dagen, då pantsättningen ägt rum, lå-

nesumman, villkoren för lånet samt

pantens beskaffenhet.

(Förslaget:)

Huvudgrunder för pantlånerörelses

bedrivande.

6

§•

Vid meddelande av tillstånd till

pantlånerörelse skall länsstyrelsen

fastställa låneavgifter för rörelsen.

Länsstyrelsen skall därjämte angiva

den lokal, som må användas, meddela

erforderliga bestämmelser om pants

vård och förvaring samt lämna de

ordningsföreskrifter med avseende å

rörelsen, som kunna anses påkallade.

7 §•

Låneavgiften skall utgå med viss

procent av lånebeloppet.

Utövare av pantlånerörelse må ej

taga eller betinga sig vederlag för lån

annorledes än i form av låneavgift,

ej heller fordra eller mottaga skuld­

förbindelse å lånebeloppet.

8

§•

Vid pantsättning skall låntagaren

tillställas särskilt bevis om pantsätt­

ningen (pantsedel). Pantsedel skall

innehålla uppgift om dagen för pant­

sättningen, lånesumman, låneavgif­

ten och övriga lånevillkor ävensom

om pantens eller panternas art samt

antal, mått eller vikt. Låneavgiften

skall vara angiven i procent för år

räknat.

9 §.

Panterna skola hållas försäkrade

mot brand- och vattenskada samt

stöld till belopp, motsvarande minst

summan av utlämnade lån ökad med

25 procent.

10

§.

Lån i pantlånerörelse må icke i nå­

got fall anses förfallet till betalning

tidigare än fyra månader efter dess

utlämnande.

Oavsett avtalad lånetid är låntaga­

re berättigad att, närhelst han så öns-

3 Dihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

kar intill dess åtgärder för pantens försäljning vidtagits, inlösa panten.

11

§•

Har lån förfallit till betalning, må panten försäljas.

Åtgärder för försäljning må dock ej utan särskild begäran från lån­ tagaren vidtagas tidigare än två må­ nader efter lånets förfallodag. För­ säljningen må ej ske annorledes än å offentlig auktion å den ort, där pant­ sättningen ägt rum, eller, då panten är å fondbörs noterat värdepapper, genom fondkommissionär till gällan­ de börspris.

Försäljning å auktion skall minst åtta dagar i förväg kungöras i tidning inom orten med angivande tillika av lånets förfallodag.

12

§.

Lämnar vid pantförsälj ning erhål­ len köpeskilling, sedan därifrån av­ dragits lånesumman, låneavgiften och försäljningskostnaden, överskott å minst tio kronor, skall pantsättaren snarast möjligt på egen bekostnad underrättas därom genom rekommen­ derat brev.

(Gällande bestämmelser:) (Förslaget:)

13 §.

Från bestämmelserna i 7 § andra stycket, 9 §, 10 § första stycket och It § andra stycket må länsstyrelsen, då särskilda skäl därtill äro, med­ dela undantag.

14 §.

Pantlånerörelse står under tillsyn av länsstyrelsen, som har att genom inspektion eller på annat lämpligt sätt övervaka att rörelsen bedrives i överensstämmelse med bestämmel­ serna i denna lag och de av länssty­ relsen med stöd av 6 § meddelade föreskrifterna. Finner länsstyrelsen på grund av ändrade förhållanden eller av annan anledning erforder­ ligt att nya sådana föreskrifter med­ delas eller att gällande låneavgifter jämkas eller att ändring eljest vid­ tages av givna föreskrifter, skall

Kungl. Maj ds proposition nr 201.

35

(Gällande bestämmelser:)

3 §.

Pantlånare eller hans biträde må ej

för rörelsen mottaga föremål såsom

pant från den, som ej fyllt 18 år eller

som är berusad, även om föremålet

utbjudes för annans räkning.

2

§.

länsstyrelsen meddela förordnande

därom.

Utövare av pantlånerörelse och fö­

reståndare för sådan rörelse äro skyl­

diga att tillhandahålla länsstyrelsen

erforderliga uppgifter om rörelsen

samt att låta länsstyrelsen få del av

rörelsens bokföring ävensom tillträde

till lokalerna.

15 §.

I pantlånerörelses lokal skola den­

na lag samt tillståndsbeviset för rö­

relsen och de särskilda föreskrifter,

som lämnats av länsstyrelsen, finnas

tillgängliga för allmänheten.

(Förslaget:)

Kontrollföreskrifter m. m.

16 §.

Pant må mottagas endast från den,

som är känd för pantlånerörelsens

utövare eller hans personal eller ock

kan legitimera sig på ett tillfredsstäl­

lande sätt.

17 §.

Ej må pant mottagas från den, som

är berusad eller ej fyllt 18 år.

Såsom pant må icke mottagas fö­

remål, vilket kan antagas vara smit-

tofarligt eller behäftat med ohyra, ej

heller i något fall säng- eller barn­

kläder.

18 §.

Pantlånare är pliktig över rörelsen över pantlånerörelse skall föras

föra bok, varav i ordentlig nummer- hok (pantbok), av vilken i löpande

följd kan inhämtas upplysning om nummerföljd kan inhämtas upplys-

varje av honom mot pant utlämnat ning om varje utlämnat lån, dagen

lån, dag, då sådant skett, villkoren för pantsättningen, villkoren för lå-

därför och pantens beskaffenhet samt net, pantens eller panternas art och

pantsättares namn, yrke och hemvist; antal, mått eller vikt ävensom i före-

och vare pantlånare skyldig vid pants kommande fall fabrikat och tillverk­

mottagande tillställa låntagaren ett ningsnummer eller annat särskilt

med lånets bokförda nummer försett kännemärke, vidare om dag då pan-

bevis, innehållande uppgift å dagen, ten löses. Därjämte skola antecknas

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:)

då pantsättningen ägt rum, lånesum-

man, villkoren för lånet samt pantens

beskaffenhet.

5 §.

Efter anmälan av polismyndighet,

att föremål förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren, vare pantlånare

pliktig att ofördröjligen undersöka,

huruvida föremålet finnes i hans be­

sittning och huruvida uti den i 2 §

omförmälda bok förekommer anteck­

ning om detsamma. Vinnes upplys­

ning om föremålet, skall pantlånaren,

så fort ske kan, därom lämna myn­

digheten underrättelse.

Erhåller pantlånare annorledes än

nu sagts kännedom om att den, som

för pantsättning hos honom utbjuder

föremål, olovligen åtkommit detsam­

ma eller av annan anledning icke äger

rätt att pantsätta föremålet, eller får

pantlånare skälig anledning till miss­

tanke därom, vare han likaledes skyl­

dig att genast underrätta vederbö­

rande polismyndighet.

4 §.

Polismyndighet äger, då den där­

till finner skäl, undersöka pantlåna­

res lager samt granska hans bokfö­

ring. Pantlånare eller hans ställföre­

trädare vare pliktig att därvid till­

handahålla pantsatt föremål eller

över rörelsen förd bok, vars gransk­

ning påkallas, samt att tillhandagå

(Förslaget:)

pantsättares och pantlösares för- och

tillnamn, yrke och bostad samt arten

av och numret å legitimationshand-

ling, som må hava företetts. Pantbok

må, därest så finnes lämpligt, föras

i särskilda avdelningar. Pantbok

skall vara inbunden och försedd med

fortlöpande sidtal.

Där länsstyrelsen det medgiver må

anteckningarna göras i annan ord­

ning än i bok; om dylika anteckning­

ar skall i tillämpliga delar gälla vad

om pantbok är stadgat.

Varje pant skall förses med samma

nummer som dess nummer i pant­

boken.

19 §.

Efter anmälan av polismyndighet

att gods förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren vare utövare av

pantlånerörelse eller föreståndare för

sådan rörelse pliktig att ofördröjligen

undersöka om godset finnes i hans

besittning och om han innehar nå­

gon anteckning om detsamma. Vin­

nes upplysning om godset, skall po­

lismyndigheten så fort ske kan un­

derrättas därom.

Erhåller utövare av pantlånerörel­

se eller föreståndare annorledes än

nu sagts kännedom om att den, som

för pantsättning utbjuder gods, olov­

ligen åtkommit detsamma eller av an­

nan anledning icke äger rätt att pant­

sätta det, eller får han skälig anled­

ning till misstanke därom, vare han

skyldig att genast underrätta polis­

myndigheten i orten.

Skriftliga meddelanden från polis­

myndigheten rörande gods skola un­

der en tid av ett år förvaras ordnade

i tidsföljd eller i annan ordning, som

anvisas av polismyndigheten.

20

§.

Polismyndigheten i orten äger åläg­

ga utövare av pantlånerörelse att till

polismyndigheten anmäla förvärv av

föremål av visst eller vissa slag.

21

§.

Utövare av pantlånerörelse vare

skyldig låta polismyndighet under-

Kungl. Alaj.ts proposition nr 201.

37

(Gällande bestämmelser:)

med upplysningar. Finnas särskilda

ordningsföreskrifter vara av nöden i

fråga om rörelsens bedrivande, äge

polismyndighet ock meddela dylika

föreskrifter.

7 §.

1 mom. Den, som utan behörigt

tillstånd idkar pantlånerörelse, böte

från och med femtio till och med fem­

hundra kronor.

2 mom. Underlåter pantlånare att

anmäla ombyte av ställe för rörelsens

utövande eller att föra bok, så inrät­

tad som i 2 § sägs, eller att avlämna

sådant bevis, som i samma paragraf

nämnes, böte från och med fem till

och med tvåhundra kronor.

Till samma ansvar vare den förfal­

len, som bryter mot föreskrift i 4 el­

ler 5 §.

3 mom. För överträdelse av stad­

gandet i 3 § vare straffet böter från

och med tjugufem till och med två­

hundra kronor.

8

§•

Har någon, som ej fyllt 15 år, till

pantlånare eller hans biträde för

(Förslaget:)

söka rörelsens lokaler samt granska

pantboken.

22

§.

Då med avseende å rörelsen före­

ligger anledning till anmärkning,

skall polismyndigheten göra anmä­

lan därom till länsstyrelsen samt

föreslå de åtgärder, som kunna vara

erforderliga. Åtalas utövare av pant­

lånerörelse eller föreståndare för så­

dan rörelse för brott, som omförmä-

les i 12 eller 20—23 kapitlen straff­

lagen, eller för förseelse mot denna

lag, skall åklagaren så snart ske kan

underrätta länsstyrelsen om åtalet

samt om utgången av målet.

23 §.

Nedlägges pantlånerörelse eller av­

går föreståndare, skall rörelsens ut­

övare ofördröj ligen göra anmälan

därom till länsstyrelsen.

Straffbestämmelser m. m.

24 §.

1 mom. Den som idkar pantlåne­

rörelse utan att enligt föreskrifterna

i denna lag vara därtill berättigad,

straffes med dagsböter.

Till samma ansvar vare den för­

fallen

1) som utövar rörelse, som i 3 el­

ler 4 § avses, annorledes än genom

behörig föreståndare, eller

2) som bryter mot de av länssty­

relsen med stöd av 6 eller 14 § med­

delade föreskrifterna eller mot be­

stämmelserna i 7 §, 9 §, 11 § andra

eller tredje stycket, 14 § andra styc­

ket, 17 §, 19 § första eller andra

stycket eller 21 §.

2 mom. Förseelse mot 8, 12, 15,

16 eller 18 §, 19 § tredje stycket

eller 23 § straffes med böter från

och med fem till och med tre hundra

kronor.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:)

pantsättning utbjudit föremål, skall

den, vilken vården om den omyndige

åligger, straffas så, som i 7 § 2 mom.

sägs, där det ej kan antagas, att ut­

bjudandet skett mot hans uttryckli­

ga föreskrift eller eljest honom ove­

tande.

9 §•

Den, som under tid, då han är

ställd under tilltal för förseelse mot

bestämmelserna i denna förordning,

fortsätter eller förnyar samma förse­

else, skall för varje gång stämning

därför utfärdats och delgivits fällas

till böter, som för förseelsen äro stad­

gade.

10

§.

För förseelse, som med husbondes

vetskap begås av hans hustru, hus­

folk eller i hans arbete antagen per­

son, ansvare husbonden såsom vore

förseelsen begången av honom själv.

11

§. •

Till böter enligt denna förordning

må icke dömas, om förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas

med strängare straff.

12

§.

Böter enligt denna förordning till­

falla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

(Förslaget:)

25 §.

Utövare av pantlånerörelse så ock

föreståndare ansvarar för förseelse

mot denna förordning, som begås av

person, anställd i rörelsen, liksom

vore förseelsen begången av honom

själv, därest ej omständigheterna gö­

ra sannolikt att förseelsen skett utan

hans vetskap och vilja.

26 §.

Böter enligt denna lag tillfalla kro­

nan.

13 §.

Förseelse mot de i denna förord­

ning givna föreskrifter åtalas vid po­

lisdomstol, där sådan är inrättad,

men eljest hos poliskammare, eller,

där sådan icke finnes, vid allmän

domstol; och gälle i fråga om klagan

över domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål vad i allmänhet

angående besvär i brottmål är för­

ordnat.

Kungi. Maj:ts proposition nr 201.

39

(Gällande bestämmelser:)

14 §.

Pantlånerörelse må jämväl idkas

av bolag eller av kommun, dock un­

der villkor att sådant sker genom fö­

reståndare, vilken är ansvarig för rö­

relsens behöriga utövande, som om

han dreve den för egen räkning; och

gälle för övrigt i avseende å före­

ståndaren samt beträffande rörelsen

i tillämpliga delar vad här ovan stad­

gats.

(Förslaget:)

27 §.

Över polismyndighets beslut enligt

denna lag må besvär anföras hos

länsstyrelsen inom en månad från

det klaganden erhållit del av beslu­

tet.

Talan mot länsstyrelses beslut fö­

res hos Konungen genom besvär i den

ordning som är bestämd för överkla­

gande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut.

Polismyndighets och länsstyrelses

beslut skola lända till efterrättelse

utan hinder av förd klagan, där ej

annorlunda förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­

nuari 1950.

Genom lagen upphävas förordning­

en den 28 maj 1918 (nr 387) angå­

ende idkande av pantlånerörelse och

lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2)

om vissa aktiebolag, som driva låne­

rörelse.

Pantlånerörelse, som vid denna lags

ikraftträdande med vederbörligt till­

stånd utövas, må under iakttagande

av de i denna lag meddelade bestäm­

melserna fortsättas under en tid av

fem år efter nämnda tidpunkt, utan

att nytt tillstånd erfordras. För sådan

rörelse skall länsstyrelsen så snart ske

kan meddela föreskrifter, som i 6 §

omförmälas.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Bilaga.

Socialstyrelsens förslag

till

förordning

angående idkande av pantlånerörelse.

1 §•

Ej må pantlånerörelse drivas utan att tillstånd därtill erhållits. Sådant

tillstånd må endast beviljas kommun, allmännyttigt bolag eller aktiebolag

med en till högst 5 procent begränsad vinstutdelning.

Tillstånd att driva pantlånerörelse må meddelas endast såvida behov av

den ifrågasatta pantlånerörelsen föreligger.

I andra fall än där dylikt tillstånd erhållits må ej i firma eller vid be­

teckning av rörelse användas ordet pant.

2

§•

Tillstånd att driva pantlånerörelse sökes hos länsstyrelsen i det län, där

rörelsen skall utövas. I ansökningen skall lämnas uppgift om ort och lokal,

varest rörelsen är avsedd att bedrivas, samt om de låneavgifter, som sökan­

den ämnar betinga sig i rörelsen. Vidare skall uppgift lämnas om de av­

löningsförmåner, som skola utgå till föreståndaren för rörelsen och övrig

personal.

Länsstyrelsen har att över ansökningen inhämta yttrande dels i stad av

poliskammare, där sådan finnes, eller i annat fall av magistrat eller kom­

munalborgmästare samt å landet av kommunalnämnd och polismyndighe­

ten i orten, dels ock av vederbörande fattigvårdsstyrelse och hälsovårds­

nämnd.

När pantlånerörelse upphör att bedrivas, skall anmälan därom göras till

länsstyrelsen.

3 §.

För kommunal pantlånerörelse skall finnas en för rörelsens drivande an­

svarig styrelse, vars ledamöter utses av kommunen.

4

§•

Pantlånerörelse skall idkas genom föreståndare, vilken är ansvarig för

rörelsens behöriga utövande.

Som föreståndare må ej användas annan än den, som blivit av länssty­

relsen godkänd. Meddelat tillstånd kan av länsstyrelsen återkallas, när om­

ständigheterna därtill föranleda.

Ej må annan godkännas som föreståndare än den, som råder över sig

och sin egendom och i övrigt finnes lämplig för rörelsens bedrivande. Den,

som jämlikt 22 § förverkat rätt att förestå pantlånerörelse, må ej godkän­

nas som föreståndare.

5 §.

Vid meddelande av tillstånd till idkande av pantlånerörelse skall angivas

den lokal, där rörelsen må bedrivas, samt de låneavgifter, vilka må betingas.

Länsstyrelsen äger meddela bestämmelser rörande pantlånelokalens be­

skaffenhet och inredning, tid för dess öppethållande samt avlöningsförmå­

41

ner till rörelsens personal ävensom giva de närmare föreskrifter, som i öv­

rigt finnas erforderliga för att rörelsen skall bedrivas på ett tillfredsstäl­

lande sätt.

Då tillstånd till pantlånerörelse beviljas, skall länsstyrelsen utfärda till-

ståndsbevis med angivande av samtliga de föreskrifter i avseende å rörel­

sens utövande, som lämnats vid tillståndets meddelande.

6

§•

Länsstyrelsen skall utse därtill lämplig person att deltaga i den årliga

revisionen av pantlånerörelses räkenskaper och förvaltning. Länsstyrelse

bestämmer revisorns arvode. Kostnaderna härför skola gäldas av rörelsen.

Revisorn skall till länsstyrelsen avgiva redogörelse för revisionen.

Det åligger styrelse för pantlånerörelse att årligen före mars månads ut­

gång till länsstyrelsen insända berättelse över föregående kalenderårs verk­

samhet. I berättelsen skall intagas balansräkning vid verksamhetsårets ut­

gång samt specifikation av inkomster och utgifter under året ävensom för­

slag till disposition av rörelsens nettovinst.

Länsstyrelsen skall granska de sålunda lämnade uppgifterna samt på

grundval av granskningen dels godkänna eller föreskriva ändring i förslaget

till rörelsevinstens disposition, dels tillse att de för rörelsen fastställda låne-

avgifterna icke äro högre än som erfordras för skälig förräntning av i rörel­

sen investerat kapital, dels ock föreskriva de omläggningar av rörelsens

ekonomiska skötsel, som betingas av omständigheterna.

När anledning därtill förekommer, må länsstyrelse återkalla beviljat till­

stånd ävensom i andra avseenden än tidigare i denna paragraf avses med­

dela ändrade villkor eller bestämmelser för verksamheten.

7

§•

Försättes bolag, som driver pantlånerörelse, i konkurs, må rörelsen för

konkursboets räkning fortsättas under en tid av högst ett år efter första

borgenärssammanträdet i konkursen.

Det åligger konkursbo, som ämnar fortsätta rörelsen att därom inom en

månad efter första borgenärssammanträdet i konkursen göra anmälan hos

länsstyrelsen med uppgift därvid tillika å den person, som antagits till före­

ståndare för rörelsen. Hinder möter icke för konkursbo att såsom förestån­

dare antaga i rörelsen tidigare anställd föreståndare eller tjänsteman. Gö-

res ej anmälan inom föreskriven tid eller prövas den till föreståndare an­

tagne icke vara därtill lämplig, anses tillståndet hava upphört den dag,

tiden för anmälningsskyldigheten gick till ända eller beslut i frågan med­

delades.

8

§•

Den lokal, som nyttjas för pantlånerörelse, skall vara ljus, torr och luftig,

hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig storlek samt hål­

las i ordentligt och ur hygienisk synpunkt tillfredsställande skick. För pan­

ternas förvaring och vård skola lämpliga anordningar till förekommande av

smittfara vara vidtagna inom lokalen.

Ombyte av lokal för rörelsens bedrivande må ej ske med mindre läns­

styrelsen därtill giver sitt bifall; skolande därvid tillfälle beredas de i 2 §

2 stycket angivna myndigheter att yttra sig.

9

§•

Lokalen skall utvändigt vara försedd med skylt, som tydligt angiver rö­

relsens namn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

I lokalen skola ett exemplar av denna förordning samt bestyrkt avskrift av det tillståndsbevis, som gäller för rörelsens innehavare, ävensom av de särskilda föreskrifter i avseende å rörelsens utövande, som må hava läm­ nats av länsstyrelsen, vara på lämpligt ställe tillgängliga för allmänheten.

10

§.

Panterna skola hållas avskilda från andra föremål och förvaras på ett överskådligt och ur hygienisk synpunkt tillfredsställande sätt samt skola väl vårdas.

11

§•

Pantlånerörelse skall i inländskt försäkringsbolag med vederbörligen fast­ ställd bolagsordning hava panterna försäkrade mot brand- och vattenskada samt stöld till belopp, motsvarande minst summan av utlämnade lån ökad med 25 procent.

12

§.

I pantlånerörelse skall föras bok över rörelsen (pantbok), varav i ordent­ lig nummerföljd kan inhämtas upplysning om varje i rörelsen mot pant ut­ lämnat lån, dag då pantsättning skett, villkoren därför och pantens art samt pantsättarens namn, yrke och hemvist. Låntagare, som ej är för rörelsens föreståndare eller övriga personal känd, är skyldig förete legitimation. Le- gitimationshandlingens art skall angivas i pantboken.

Varje pant skall förses med nummer lika med det, varunder anteckning om pantsättningen införts i pantboken.

13 §.

Vid pantsättning skall låntagaren tillställas ett med lånets bokförda num­ mer försett bevis (pantsedel), innehållande uppgift å dagen, då pantsätt­ ningen ägt rum, lånesumman, låneavgiften och övriga villkor för lånet samt pantens art. Låneavgiften skall därvid angivas jämväl i visst krontal för ett hundra kronor för år räknat.

14 §.

Låneavgiften skall innefatta hela gottgörelsen för lånet och beräknas efter visst belopp för ett hundra kronor av lånebeloppet.

Det är i pantlånerörelse förbjudet att för utlämnande av lån mot pant taga eller betinga vederlag i annan form än låneavgift, som ovan sägs, även­ som att förutom pant fordra eller mottaga skuldförbindelse å lånebeloppet.

15 §.

Låneavgift må beräknas till tiden för inlösen eller i fall, som i 17 § av­ ses, till tiden för försäljningen, varvid hinder ej möter att räkna del av månad såsom hel månad.

16 §.

Även om kortare lånetid skulle vara avtalad, anses lånet likväl ej för fallet tidigare än fyra månader efter dess utlämnande.

Oavsett avtalad lånetid är pantsättaren berättigad att, när helst han så önskar och intill dess åtgärder för pantens försäljning vidtagas, inlösa panten.

17 §.

Har mot pant utlämnat lån förfallit till betalning utan att lånet blivit inlöst, må panten försäljas å offentlig auktion eller, då fråga är om å fond­ börs noterat värdepapper, genom fondkommissionär till gällande börspris;

43

dock må sådan försäljning ej äga rum tidigare än två månader efter för-

fallodagen.

Där ej fråga är om sådan försäljning av värdepapper, som enligt vad

nyss sagts må ske utan auktion, må försäljningen ej äga rum å annan ort

än den, där pantsättningen skett. Auktionen skall minst åtta dagar, innan

den hålles, kungöras i tidning inom orten, därvid jämväl vederbörande

pantsedlars nummer skola angivas.

18 §.

Med den köpeskilling, som erhållits vid försäljningen, må täckas fordran

till kapital och låneavgift ävensom samtliga med fordringens utfående för­

enade kostnader.

Därest överskott å minst tio kronor uppstått, skall pantsättaren på egen

bekostnad så snart ske kan efter försäljningen i rekommenderat brev under

uppgiven adress lämnas underrättelse om överskottet.

Vid försäljningen uppkommande överskott skola bokföras särskilt och

insättas å bankräkning samt tillhandahållas pantsedelns innehavare under

tio år efter försäljningsdagen, därest han inom sagda tid giver sig tillkänna,

men tillfaller eljest pantlåneinrättningen.

19 §.

I pantlånerörelse må ej mottagas föremål såsom pant från den, som ej

fyllt 18 år, eller som är berusad, även om föremålet utbjudes tör annans

räkning, ej heller från den, beträffande vilken polismyndighet meddelat för­

bud, varom i 20 § 3 stycket sägs.

Såsom pant må icke mottagas sängkläder eller barnkläder eller sådana

kläder eller föremål, som på grund av smuts eller eljest kunna antagas vara

smittfarliga, ej heller föremål, som kunna antagas vara erhållna genom

fattigvård eller annan offentlig understödsverksamhet eller ock genom en­

skild välgörenhet.

20

§.

Polismyndighet och hälsovårdsnämnd i orten äga undersöka pantlånein-

rättnings lokaler och lager, varjämte polismyndigheten äger granska rörel­

sens bokföring. Vidare äger fattigvårdsstyrelse i orten taga del av inrätt­

ningens pantbok. Rörelsens föreståndare vare pliktig att i dessa fall till­

handahålla pantsatta föremål och över rörelsen förda böcker samt att till-

handagå med upplysningar.

Då så finnes av företagen undersökning eller granskning påkallat, skall

polismyndigheten eller hälsovårdsnämnden därom hos länsstyrelsen göra

anmälan, åtföljd av förslag till de åtgärder eller föreskrifter, som anses er­

forderliga. Sådan anmälan skall jämväl av polismyndighet göras, där före­

ståndaren eljest finnes underlåta att ställa sig till efterrättelse de för rörel­

sens utövande i denna förordning eller annorstädes vederbörligen medde­

lade föreskrifter eller i övrigt finnes ej vara lämplig att utöva pantlåne­

rörelse.

På framställning av fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd eller nykter-

hetsnämnd eller då eljest synnerliga skäl därtill föreligga äger polismyn­

dighet meddela pantlånerörelse i orten förbud att för pantsättning mottaga

föremål från viss angiven person.

21

§.

Efter anmälan av polismyndighet, att föremål förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren, vare föreståndaren pliktig att ofördröjligen undersöka,

Kungi. Maj.ts proposition nr 201.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

huruvida föremålet finnes i rörelsens besittning och huruvida uti pantboken

förekommer anteckning om detsamma. Vinnes upplysning om föremålet,

skall föreståndaren, så fort ske kan, därom lämna myndigheten under­

rättelse.

Erhåller föreståndare annorledes än som sagts kännedom om att den,

som för pantsättning hos inrättningen utbjuder föremål, olovligen åtkommit

detsamma eller av annan anledning icke äger rätt att pantsätta föremålet,

eller får föreståndare skälig anledning till misstanke därom, vare han lika­

ledes skyldig att genast underrätta vederbörande polismyndighet.

22

§.

Den som dömes till ansvar för något eller några av följande brott, näm­

ligen förfalskning, tjuvnad, bedrägeri, utpressning, ocker, häleri, försking­

ring eller gäldenärsbrott, må ej, där brottet blivit begånget under tid, då

han förestått pantlånerörelse, densamma vidare förestå. Vad nu sagts gäller

även i fråga om den, som mer än en gång dömts till ansvar för överträ­

delse av stadgande i 19 eller 21 § av denna förordning.

Det åligger vederbörande domstol att ofördröj ligen till länsstyrelsen i

det län, där rörelsen bedrives, insända avskrift av utslaget.

23 §.

Den som, utan att enligt föreskrifterna i denna förordning vara därtill

berättigad, idkar eller förestår pantlånerörelse, straffes med dagsböter,

minst fem.

Förseelse mot 1 § 3 stycket, 6 § 2 stycket, 8, 9, 11, 12, 13, 17, 18, 19 §§,

20 § 1 stycket eller 21 § så ock mot de föreskrifter, som av länsstyrelse

meddelas med stöd av 5 § 2 stycket, straffas med böter från och med fem

till och med två hundra kronor.

24 §.

Har någon, som ej fyllt 15 år, till pantlåneinrättning för pantsättning

utbjudit föremål, skall den, vilken vården om den omyndige åligger, straffas

så, som i 23 § 2 stycket sägs, där det ej kan antagas, att utbjudandet skett

mot hans uttryckliga föreskrift eller eljest honom ovetande.

25 §.

Har någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot

bestämmelserna i denna förordning, fortsatt samma förseelse och på denna

grund ånyo åtalats, skall såsom särskilt brott anses vad han före varje åtal

förbrutit.

26 §.

Till böter enligt denna förordning må icke dömas, om förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

27 §.

Böter enligt denna förordning tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

28 §.

Förseelse mot de i denna förordning givna föreskrifter åtalas vid polis­

domstol, där sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare, eller, där

45

sådan icke finnes, vid allmän domstol; och gälle i fråga om klagan över

domstols eller poliskammares beslut i dessa mål vad i allmänhet angående

besvär i brottmål är förordnat.

Kungi. Maj:ts proposition nr 201.

Denna förordning träder i kraft den

Genom denna förordning upphäves förordningen den 28 maj 1918 (nr 387)

angående idkande av pantlånerörelse, därvid skall iakttagas, att förordning­

ens bestämmelser fortfarande skola tillämpas å förseelse, som begåtts un­

der förordningens giltighetstid.

Där bolag eller kommun på grund av tillstånd enligt äldre författning

idkar pantlånerörelse, må denna fortsättas även efter det förordningen trätt

i kraft under iakttagande av de i förordningen meddelade föreskrifter. Där­

vid skall iakttagas, att aktiebolag må av den i rörelsen uppkomna vinsten

utdela så mycket som svarar mot 5 procent å det i rörelsen vid tidpunkten

för denna förordnings ikraftträdande investerade kapitalet. Såsom förut­

sättning för rörelsens fortsatta bedrivande gäller, att anmälan om rörelsen

med uppgift om föreståndare skett hos länsstyrelse före nyssnämnda dag.

Enskild person, som vid förordningens ikraftträdande i behörig ordning

idkar pantlånerörelse, må av länsstyrelse för högst ett år i sänder och icke

längre än till den 1 januari 1953 erhålla tillstånd att fortsätta verksamheten.

Under avvecklingsperioden skall dylik enskild pantlånerörelse i tillämpliga

delar vara underkastad föreskrifterna i denna förordning. I samband med

meddelande av tillstånd, varom här är fråga, skall länsstyrelse förordna

därtill lämplig person till tillsynsman över rörelsen. Tillsynsmannen skall

årligen lämna länsstyrelse redogörelse för rörelsens bedrivande.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 31 mars

1M9.

Närvarande:

justitieråden Geijer,

Dahlman,

Lech,

regeringsrådet Q

uensel

.

Enligt lagrådet den 5 mars 1949 tillhandakommet utdrag av protokoll över

handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 18 febru­

ari 1949, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat för­

slag till lag om pantlånerörelse.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­

gits av e. o. hovrättsassessorn A. Brunnberg.

Förslaget föranledde följande yttranden.

8

§.

Lagrådet:

Å pantsedel lärer även böra antecknas det nummer, under vilket lånet

enligt 18 § skall införas i pantboken.

10

§.

Lagrådet:

Då länsstyrelsen enligt 13 § kan medgiva undantag från regeln i 10 §

första stycket, torde det där förekommande uttrycket »icke i något fall an­

ses förfallet till betalning» böra utbytas mot uttrycket »ändå att annat av­

talats, icke anses förfallet till betalning».

11

§.

Lagrådet:

Efter sin ordalydelse innebär föreskriften i tredje stycket att kungörelsen

om pantauktionen städse och således även när ett större antal panter skola

försäljas skall angiva varje låns förfallodag. Detta skulle medföra att kun­

görelsen kunde bli mycket vidlyftig och kostsam. Emellertid synes föreskrif­

ten ej vara avsedd att tolkas så, utan lärer meningen vara, att om flera

panter skola säljas å samma auktion det skulle räcka med en för alla lånen

gemensam uppgift utmärkande under vilken tid t. ex. under vilken eller

vilka månader lånen förfallit. Någon jämkning av paragrafens ordalag för

att utmärka vad sålunda är åsyftat synes vara att förorda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

18 §.

47

Lagrådet:

Av pantboken bör tydligen framgå jämväl huruvida och när panten sålts

samt försäljningssumman. Detta krav må dock anses uppfyllt genom att,

såsom för närvarande torde vara praxis, hänvisning i pantboken göres till

protokoll eller anteckning över den auktion, vid vilken panten sålts.

Övergångsstadgandet.

Justitierådet Gei jer:

För en enskild person, som vid tiden för den nya lagens ikraftträdande

idkar pantlånerörelse med vederbörligt tillstånd och som enligt de äldre be­

stämmelserna ägde fortsätta därmed utan tidsbegränsning, synes det före­

slagna övergångsstadgandet innebära en onödig hårdhet, då det föreskriver

att han, sedan fem år förflutit efter lagens ikraftträdande, måste nedlägga rö­

relsen, om han icke erhåller nytt tillstånd. Det bör observeras att sådant till­

stånd då icke kan beviljas för honom, om såsom hans konkurrent om till­

ståndet uppträder kommun, bolag eller förening med syfte som i 1 § sägs.

Det hjälper honom då icke hur väl och klanderfritt han än må ha skött

rörelsen. Vissa myndigheter, som yttrade sig över socialstyrelsens förslag,

anförde därvid beaktansvärda billighetsskäl för att sådan persons rätt att

fortsätta rörelsen icke skulle röna inverkan av den ändrade lagstiftningen.

Skulle en dylik ståndpunkt anses innefatta en alltför stor eftergift åt de en­

skilda intressena, synes det i allt fall böra tagas under övervägande att

komplettera övergångsstadgandet med en bestämmelse av innebörd att, då

person som nu nämnts söker nytt tillstånd, ansökningen må kunna bevil­

jas utan hinder av sådan företrädesrätt som omförinäles i 1 §.

Ur px-otokollet:

Bengt Larson.

48

Kungi. Maj.ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 1 april 1949.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler efter ge­

mensam beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 31

mars 1949 avgivna utlåtande över det den 18 februari 1949 till lagrådet re­

mitterade förslaget till lag om pantlånerörelse samt anför därvid följande.

Lagrådets anmärkningar vid 8, 10 och 11 §§ av det remitterade förslaget

ha föranlett ändringar av dessa paragrafer i enlighet med vad lagrådet för­

ordat. Härutöver ha i förslaget företagits vissa smärre jämkningar av for­

mell art.

En ledamot av lagrådet har anmärkt, att det föreslagna övergångsstadgan-

det innebure en onödig hårdhet mot en enskild utövare av pantlånerörelse

i det att han, sedan fem år förflutit efter nya lagens ikraftträdande, måste

nedlägga sin rörelse om nytt tillstånd icke erhölles; sådant tillstånd kunde

icke beviljas för honom om såsom hans konkurrent om tillståndet uppträdde

kommun eller allmännyttigt företag.

Den framförda synpunkten är beaktansvärd men synes mig dock icke böra

föranleda ändring av förslaget. Den företrädesrätt att erhålla tillstånd, som

föreslagits för kommuner och allmännyttiga företag, har motiverats av

vägande sociala skäl och synes därför icke böra inskränkas ens i fråga om

övergångsfallen. Emellertid torde man kunna antaga, att om en enskild

pantlånare skött sin rörelse på ett förtjänstfullt sätt, något intresse att er­

sätta denna rörelse med en kommunal eller eljest allmännyttig pantlånein-

rättning icke kommer att yppa sig.

Föredraganden hemställer därefter, att ifrågavarande lagförslag måtte,

efter ändringar i anmärkta hänseenden, jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprin­

sen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Vid protokollet:

Carl Gustaf Gyllenhaal.

487276. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.