2

Kungi. Maj:ts proposition nr 167.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 17 februari 1950.

N är varande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

M^öller, S^köld, Q^uensel, D^anielson, V^ougt, Z^etterberg, N^ilsson,

S^träng, E^ricsson, M^ossberg, W^eijne, A^ndersson, L^ingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­

fen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga angående vissa åtgärder

för arbetsvärd åt partiellt arbetsföra samt anför.

Inledning.

Den 15 oktober 1943 erhöll jag Kungl. Maj ds bemyndigande att utse en

kommitté bestående av högst nio personer med uppdrag att inom socialde­

partementet verkställa en utredning av de partiellt arbetsföras problem.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga landshöv­

dingen Hilding Ivjellman, tillika ordförande, ingenjören Hjalmar Cederström,

sekreteraren i de blindas förening Charles Hedkvist, sekreteraren, numera

förbundsordföranden i svenska träindustriarbetareförbundet Knut Larsson,

studierektorn, numera direktören i Förenta Nationernas sociala departement,

fru Alva Myrdal, stadsdistriktsläkaren Allan Rulcker, sekreteraren i lands­

organisationen, numera statssekreteraren Richard Sterner, överingenjören,

numera direktören, Hans Thorelli och direktören i svenska arbetsgivareför­

eningen Torsten Thornander. På därom gjord framställning har jag den 2

resp. 9 november 1945 entledigat Sterner och Thornander och i deras ställe

utsett sekreteraren i landsorganisationen Gösta Rehn och direktören i svens­

ka arbetsgivareföreningen Matts Larsson samt den 4 september 1947 entle­

digat fru Myrdal och i hennes ställe utsett redaktören i de lungsjukas riks­

förbund Sixten Hammarberg. De sakkunniga antogo benämningen kommittén

för partiellt arbetsföra.

Kommittén har avlämnat fem tryckta betänkanden. Sålunda avlämnade

kommittén den 13 mars 1946 sitt betänkande I med förslag till effektiviserad

kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. in.

(SOU 1946: 24); den 21 februari 1947 betänkande II med förslag angående

yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m. in. (SOU

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

skott utom Södermanlands och Kronobergs läns, Kalmar läns södra samt

Blekinge, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Värmlands och Gävleborgs läns,

stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg,

Gävle, Uppsala och Lund, svenska landskommunernas förbund, svenska

landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, landsorganisationen i Sverige,

svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens centralorganisation, Sveri­

ges hantverks- och småindustriorganisation, de blindas förening, de lung­

sjukas riksförbund, de vanföras riksorganisation, kronprinsessan Margare­

tas arbetsnämnd för de blinda, riksföreningen mot reumatism, svenska döv-

stumförbundet, svenska socialvårdsförbundet, hörselfrämjandet (svenska

föreningen för dövas väl), svenska läkaresällskapet, svenska sanatorieläkar-

föreningen, svenska nationalföreningen mot tuberkulos, svenska vanförevår-

dens centralkommitté samt föräldraföreningen vid Manilla dövstumskola.

Yttranden över kommitténs betänkande V med förslag till de partiellt ar­

betsföras sysselsättande ha avgivits av följande myndigheter och organisa­

tioner, nämligen arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, statskon­

toret, pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, kommerskolle­

gium, riksförsäkringsanstalten, överstyrelsen för yrkesutbildning, statens

institut för folkhälsan, statens blinddepånämnd, statens tobaksnämnd, so-

cialvårdskommittén, synkravskommittén, 1947 års psykopatvårdsutredning,

kommittén för dövhetens bekämpande, 1946 års upphandlingssakkunniga,

samtliga länsstyrelser utom länsstyrelsen i Hallands län, landstingen utom

landstingen i Uppsala, Södermanlands, Gotlands, Värmlands, Gävleborgs och

Västernorrlands län samt Kalmar läns södra landsting, stadsfullmäktige i

Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle, svenska

landstingsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska stadsför­

bundet, svenska socialvårdsförbundet, svenska sjukkasseförbundet, svenska

arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens cent­

ralorganisation, svenska läkaresällskapet, svenska sanatorieläkarföreningen,

svenska nationalföreningen mot tuberkulos, svenska vanförevardens central­

kommitté, riksföreningen mot reumatism, de blindas förening, de lungsjukas

riksförbund, de vanföras riksorganisation, hörselfrämjandet, svenska hem­

slöjdsföreningarnas riksförbund, AB svenska pressbyrån, handelns arbetsgi­

vareorganisation, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, förening­

en socialarbetare inom industri och affärsverksamhet, Sveriges industriför­

bund, yrkeskvinnors samarbetsförbund, Stockholms handelskammare, Skå­

nes handelskammare, handelskamrarna i Göteborg och Karlstad, Norrbottens

och Västerbottens handelskammare, Sveriges kioskidkares riksförbund samt

SPP, SKP, Folkets och kooperationens pensionsanstalter i gemensamt ytt­

rande.

Sedan kommittén för partiellt arbetsföra numera slutfört sin utredning har

jag funnit det vara lämpligt, att utredningsarbetets resultat redovisas inför

riksdagen samt att förslag till vissa åtgärder rörande arbetsvärd åt partiellt

arbetsföra framläggas. Med hänsyn till att vissa av de frågor kommittén

6

Kungl Maj.ts proposition nr 167.

närmare bestämmelserna rörande blindundervisningens ordnande finnas

givna i stadga för statens läroanstalter för blinda av år 1932 med senare till­

komna ändringar.

Före år 1938 voro landsting och städer utom landsting huvudmän för un­

dervisningen av de dövstumma. Närmare bestämmelser för dövstumunder-

visningens ordnande lämnades i lag den 31 maj 1889. År 1938 övertog sta­

ten dövstumskolväsendet, varigenom förbättrade yrkesutbildningsmöjlig-

heter för dövstumma skapades. Samma år inrättades även de nuvarande

fem dövstumkonsulenlbefattningarna, varigenom möjligheter uppkommo

att bedriva en mera planmässig arbetsvärd för de dövstumina.

Den organiserade vården av de vanföra daterar sig från år 1885, då i Gö­

teborg bildades vårt lands första förening för bistånd åt vanföra och lytta.

Kort tid därefter bildades liknande föreningar även på andra orter; i Stock­

holm år 1891 och i Hälsingborg år 1892. Samtliga startade sin verksamhet

i form av arbetsskolor, där yrkesutbildning meddelades. Vanföreanstalten

i Härnösand påbörjade sin verksamhet så sent som år 1931. Vanföreanstal-

terna samarbeta sedan år 1911 genom ett särskilt organ, Svenska vanföre­

vårdens centralkommitté (S. V. C. K.). De slå under medicinalstyrelsens till-

syrf och drivas fortfarande av enskilda föreningar med statsbidrag till drif­

ten.

Rörande omfattningen av och uppläggningen i övrigt av verksamheten för

blinda, dövstumma och vanföra hänvisas till kommitténs betänkande II (s.

13—24).

Den arbetsvärd, som stått de partiellt arbetsföra till buds, har sålunda

frånsett den praktiska undervisning och ordnade sysselsättning, som före­

kommit vid sinnesslöanstalterna, fångvårdsanstalterna och alkoholistanstal­

terna, varit förbehållen ett fåtal klart avgränsade grupper. Så småningom

uppstod emellertid en form för understödjande av yrkesutbildning eller

omskolning m. m. för övriga grupper utanför de särskilda anstalterna. Det­

ta skedde genom att pensionsstyrelsen från år 1914 fick taga befattning

med vissa frågor, främst yrkesutbildning, för partiellt arbetsföra i samband

med andra åtgärder i invaliditetsförebyggande syfte.

Nuvarande förhållanden.

Pensionsstyrelsen. Nuvarande grunder för pensionsstyrelsens verksamhet

äro fastställda av Kungl. Maj :t den 20 juni 1947 (statsliggaren s. 352).

För budgetåret 1949/50 ha under reservationsanslaget till åtgärder till

förebyggande och hävande av invaliditet beräknats 700 000 kronor till yrkes­

utbildning och 100 000 kronor till anskaffande av maskiner, igångsättande

av självständig verksamhet m. m.

Antalet personer, som under åren 1946—1948 avslutat yrkesutbildning,

vartill pensionsstyrelsen lämnat bidrag, var år 1946 341, år 1947 378 och

år 1948 415. Antalet utbildningsyrken var under år 1947 nära 80 och under

år 1948 mer än 100.

Beträffande pensionsnämndernas delaktighet i arbetsvården må nämnas,

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 167.

beredande av grundligare utbildning i de fall, där sådan anses böra ifråga-

komma.

Vidare skall styrelsen vidtaga de övriga åtgärder, som kunna befinnas er­

forderliga och lämpliga för att förhjälpa beredskapsinvaliderna till utkomst­

möjligheter så snart sig göra låter, t. ex. att åt dem som undergått utbild­

ning lämna bistånd i olika former, som kunna vara påkallade för att ut­

bildningen skall leda till åsyftat resultat.

Antalet gjorda utredningar i arbetsvårdsärenden avseende i militärtjänst

skadade uppgick intill den 1 juli 1949 till 7 411. Utbildning har beviljats i

1 477 fall, varav 1 325 avsett omskolning till annat yrke och 152 fortbild­

ning inom tidigare yrke. För innevarande budgetår är under fjärde huvud­

titeln uppfört ett förslagsanslag till omskolning av i militärtjänst skadade

på 350 000 kronor.

Den 16 maj 1947 bemyndigades arbetsmarknadskommissionen att i sam­

band med anordnande av provanställningar utom hemorten åt partiellt ar­

betsföra under anställningstiden bereda dem arbetsvärd (se prop. 1949:

116). Intill januari 1950 hade 187 personer erhållit denna form av bidrag.

Främst ha bidrag lämnats till fria resor och starthjälp under första anställ-

ningsmånaden.

Den 30 juni 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen vidare bemyndigats an­

ordna försöksverksamhet för beredande av yrkesutbildning, omskolning eller

arbetsträning åt andra partiellt arbetsföra än i militärtjänst skadade. Sedan

denna verksamhets början den 11 november 1948 till den 19 december 1949

ha beslut om utbildning fattats i 362 fall, därav 360 i form av omskolning

och 2 i form av fortbildning.

Hittills har arbetsmarknadsstyrelsen under innevarande budgetår till sitt

förfogande erhållit 25 000 kronor till provanställningar och 300 000 kronor

till försöksverksamhet avseende yrkesutbildning, omskolning eller arbets­

träning. Kostnaderna för utbildningsbidrag m. m. bestridas från femte hu­

vudtitelns reservationsanslag till Kostnader för överflyttning av arbetskraft.

Kostnaderna för yrkesutbildningskursernas anordnande bestridas genom

överstyrelsen för yrkesutbildning från det under åttonde huvudtiteln upp­

förda förslagsanslaget till Yrkesutbildningskurser för arbetslösa m. m.

Skolöverstyrelsen. Under skolöverstyrelsen sortera yrkesutbildningsan-

stalterna för blinda och dövstumma. Från åttonde huvudtiteln utgå, för­

utom till nämnda utbildningsanstalter, anslag till avlöningar och omkost­

nader åt fem dövstumpräster och fem dövstumkonsulenter, bidrag till fö-

reläsningsverksamhet in. m. för dövstumma, stipendier åt vissa fortsätt-

ningsskolpliktiga elever, som befriats från att genomgå statlig fortsättnings-

skola för dövstumma, bidrag till tidning för dövstumma samt bidrag till

hörselfrämjandet för kursverksamhet. Vidare utgår utackorderingsbidrag till

elever vid hantverksskolan för blinda män i Kristinehamn (budgetåret 1949/

50 30 000 kronor), utrustningsbidrag till avgående elever (10 000 kronor)

samt bidrag till skrivmaskiner åt avgående blindskoleelever (12 700 kronor).

Redogörelse för skolornas verksamhet lämnas i kommitténs betänkande II

(s. 13—26).

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

huvudtiteln äro för innevarande budgetår upptagna anslag till driften av

centraldepån för blindas arbeten (å 187 000 kronor) samt bidrag till de

blindas förening (å 65 000 kronor). Sistnämnda anslag skall i första hand

användas för understödsverksamheten till förmån för behövande arbetsföra

blinda samt för utgivande av de blindas veckoblad.

Vissa landsting ha anslagit medel för partiellt arbetsföras omskolning, yr­

kesutbildning m. in. För år 1949 ha sålunda av landstingsmedel anslagits ca

370 000 kronor till dylik verksamhet och för år 1950 ca 580 000 kronor.

Även kommunerna kunna lämna bidrag till yrkesutbildning och närings­

hjälp åt partiellt arbetsföra enligt gällande fattigvårdslag samt lagen om

kommunala pensionstillskott.

Arbetsvårdande verksamhet, närmast i form av yrkesutbildning och skyd­

dad sysselsättning, bedrives jämväl vid fångvårdsanstalterna, alkoholistan-

slalterna och sinnesslöanstalterna.

II. Arbetsprövning och arbetsträning.

Kommitténs förslag m. m.

Kommittén har erinrat, att under senare år ha i ett flertal länder vid­

tagits åtgärder för arbetsprövning och arbetsträning av partiellt aibetsföra.

1 Danmark finnes bl. a. en särskild institution, Arbejdsskolen utanför Kö­

penhamn, dit Invalideforsikringsretten remitterar personer för arbetspröv­

ning. I England ha under och efter kriget särskilda institut upprättats för

»Industrial Rehabilitation», vilket begrepp innefattar arbetsprövning och

arbetsträning, kombinerad med fysisk träning i allmänhet. Det äldsta och

mest kända av dessa torde vara Egham Industrial Rehabilitation Centre i

Surrey. Kommittén har i sitt betänkande V (s. 286) lämnat en kortare redo­

görelse för verksamheten vid Egham.

I Sverige har under de allra senaste åren viss arbetsprövning och arbets­

träning bedrivits vid en del s. k. arbetsinstitut, som upprättats på olika plat­

ser i landet. Redogörelse för dessas verksamhet lämnas i bilaga nr 4 till

kommitténs sistnämnda betänkande.

Kommittén framhåller (bet. II, s. 256), att de hittills inom vårt land

vidtagna åtgärderna för arbetsprövning och arbetsträning vuxit fram ur

det mycket påtagliga behovet av dylik verksamhet, som framträtt vid ar-

betsanskaffning åt partiellt arbetsföra. Det har ofta visat sig nödvändigt

att, såsom ett komplement till yrkesvägledningen, praktiskt pröva de handi­

kappades anlag och arbetsförmåga, innan man genomför en yrkesutbildning

eller ordnar en arbetsanställning. Arbetsprövningen kan enligt kom­

mittén sägas utgöra ett led i själva yrkesvägledningen (anlagsdiagnostise-

ringen). Arbetsträningen däremot syftar till att giva de handikap­

pade systematisk träning och anpassning till de krav, som utbildning eller

arbete kan uppställa, d. v. s. att vänja klienterna vid olika typer av maski­

ner, vid normal arbetstakt, att passa arbetstider och att uppfylla andra med

arbete i öppna marknaden förenade villkor.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

ser. I övrigt bör ackord tillämpas motsvarande dem, som förekomma i öppna

marknaden för motsvarande arbetsprestation under liknande förhållanden.

Huvudmannen skall enligt förslaget svara för kostnaderna i samband

med upprättandet av institutet, inredning och maskinell utrustning, lokal­

kostnader samt egentliga driftkostnader, d. v. s. arbetslöner samt direkt

med produktionen förenade kostnader. Statsbidrag föreslås utgå med 75 %

av kostnaderna för avlöning åt föreståndare, arbetsledare och övrig oin-

kostnadspersonal, med hela kostnaden för avlöning åt konsulterande lä­

kare, dock maximerad till 2 400 kronor per år för ett institut med 15—30

klienter, samt med 7 % av inventariernas och maskinernas inköpsvärde

och av kostnaderna för slitage och förnyelse.

Tillsynen över instituten bör utövas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Innan ett institut kan bli berättigat till statsbidrag, skola enligt förslaget

följande generella villkor vara uppfyllda.

Behovet av institutet skall efter utredning vitsordas av länsarbetsnämnden.

Verksamhetens huvudsakliga syftemål skall vara att bereda partiellt arbets­

föra arbetsprövning och arbetsträning. Institutet skall kontinuerligt kunna

sysselsätta och bereda plats för minst 15 klienter. Institutet och klienterna

skola stå under fortlöpande tillsyn av särskilt anställd läkare, som skall

tillsättas av huvudmannen. Tillsynsmyndigheten skall pröva föreståndares

och arbetsledares samt administrativ personals lämplighet för resp. arbets­

uppgifter. Platserna vid institutet skola stå till länsarbetsnämndens förfo­

gande.

Antalet personer, som äro i behov av arbetsprövning och arbetsträning,

uppskattas för hela riket till ca 3 000 (se vidare bet. V s. 270).

Statsbidragen för den då igång varande verksamheten beräknades enligt

de av arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna normerna uppgå till ca 300 000

kronor under år 1948.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag, som utsändes för yttrande tillsam­

mans med vissa förslag från kommittén för partiellt arbetsföra rörande

skyddad sysselsättning och hemarbete m. m., har remitterats till medicinal­

styrelsen, pensionsstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, krigsmate-

rielverket, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, Örebro läns

landsting, Stockholms stads fattigvårdsnämnd, Göteborgs stads arbetslös-

hetsnämnd, fattigvårdsstyrelsen i Norrköping, vanföreanstalterna i Stock­

holm, Hälsingborg och Härnösand, svenska vanförevårdens centralkom­

mitté, de blindas förening, svenska nationalföreningen mot tuberkulos, lands­

organisationen, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation samt svens­

ka hemslöjdsföreningarnas riksförbund.

Behovet av arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut vitsordas allmänt i

yttrandena. I fertalet fall tillstyrkes arbetsmarknadsstyrelsens förslag eller

lämnas utan erinringar.

Statskontoret har emellertid anfört, att då kommittén numera slutfört sitt

uppdrag syntes hela problemkomplexet rörande de partiellt arbetsföra och

icke endast frågan om arbetsprövning och arbetsträning böra upptagas till

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

sen reagerar sålunda i likhet med Stockholms stads fattigvårdsnämnd be­

stämt mot att länsarbetsnämnden göres till ett överordnat organ för arbets-

träningsinstituten. Om länsarbetsnämnden inkopplas, leder detta enligt sty­

relsen mening till en omotiverad byråkratisering av verksamheten. Styrelsen

hemställer även, att statsbidragen höjas avsevärt, förslagsvis genom att de få

omfatta även anläggnings- och anskaffningskostnader.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation konstaterar, att behov

av arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut föreligger men framhåller be­

tydelsen av att redan befintliga utbildningsmöjligheter och anordningar för

arbetsprövning och arbetsträning i första hand bli utnyttjade, innan nya

statsunderstödda institutioner grundas.

Svenska läkaresällskapet har i sitt yttrande delvis åberopat ett till yttran­

det fogat utlåtande av med. lic. Bengt Åkerblad, assistent vid gymnastiska

centralinstitutet. I sistnämnda utlåtande dels redogöres för den försöksverk­

samhet för arbetsterapi, arbetsprövning och arbetsträning, som sedan år

1947 bedrivits vid Karolinska sjukhuset, dels framläggas vissa synpunkter

på arbetsprövningens och arbetsträningens syfte. I sistnämnda del anföres

bl. a., att a r b e t s p r ö v n i n g e n dels skall bestå av arbetsanalys ur fy­

sisk synpunkt, dels av praktisk arbetsprövning i syfte att konstatera, om

omskolning till tempoarbete eller till annat yrke, som kräver mera långva­

rig utbildning, är nödvändig, dels ock av arbetsanalys ur psykisk synpunkt i

syfte att utröna verkan av sådana faktorer som buller, arbetstempo, krav på

omväxling och koncentration.

Syftet med arbetsanalysen ur fysisk synpunkt skall bl. a. vara att kon­

statera

1. arbetsintensiteten (betydelsefullt för hjärt- och lungpatienter),

2. kroppsställningen vid arbete (betydelsefullt för ortostatiker och patien­

ter med högt blodtryck),

3. totala aktivitetskravet (nödvändigt för arbetsplacering av alla partiellt

arbetsföra) samt

4. rörelserna vid arbetet (betydelsefullt för ledgångsreumatiker, personer

med ingipsade leder och överansträngda muskler etc.).

Arbets träningen skall syfta till att giva både lokal och allmän

funktionsförbättring samt hjälpa patienterna fortare ur konvalescensens

stiltje till arbetsförhet. Träningen måste kontrolleras kontinuerligt för att

det skall vara möjligt att konstatera, att överansträngning icke uppkom­

mer.

Genom samarbete med fysiologer och klinici skulle, framhålles i yttran­

det, de bästa förutsättningarna kunna komma till stånd för patofysiologisk

forskning och resultera i framskapandet av metoder för rationell arbetste­

rapi, arbetsprövning och arbetsträning av fysiskt handikappade. Motsva­

rande samarbete skulle komma till stånd mellan psykoteknici och psykia­

ter m. fl.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Det är nämligen angeläget att få fram metoder och anvisningar i fråga

om partiellt arbetsföras utnyttjande i arbetslivet. Dylika metoder och an­

visningar kunna bli vägledande för arbetsträningsverksamheten överhuvud.

Fox-skningsresultaten torde emellertid även bli av värde för åstadkomman­

de av en mera rationell inplacering av den s. k. fullarbetskraften i produk­

tionslivet. Utöver den sakkunskap, som är direkt knuten till verksamheten,

måste därför kliniken i mycket stor utsträckning kunna få utnyttja me­

dicinsk, fysiologisk, psykoteknisk och teknisk fackkunskap.

För att kunna få vissa typarbeten analyserade ur fysisk och psykisk an-

strängningssynpunkt, måste därför ett intimt samarbete etableras dels

med gymnastiska centralinstitutets fysiologiska institution, dels med fy­

siologiska laboratoriet vid karolinska sjukhuset, dels med psykotekniska

institutionen vid Stockholms högskola, dels ock med tekniska högskolan.

Styrelsen förutsätter också, att den industriella arbetsterapiverksamhet,

vilken f. n. bedrives vid karolinska sjukhuset, skall kunna utnyttjas för

vissa patienter, som visa sig behöva arbete under en sjukdoms- eller kon­

valescenstid.

Målsättningen för klinikens forskning bör vara att skapa ett underlag

för arbetsvärdens olika åtgärder. Ett dylikt underlag saknas ännu i stor

utsträckning. •— I planen ingår sålunda dels att med fysiologisk och psyko­

teknisk metodik undersöka den fysiska och psykiska belastningen i ett

antal typiska arbetsformer (arbetsanalys), dels att på ett representativt

material av sjuka, konvalescenter och personer med mera långvariga me­

dicinska handikap med likartad metodik undersöka den fysiska och psy­

kiska toleransen (toleransanalys). Resultaten av arbets- och toleransanaly­

sen skola därefter korreleras mot varandra, så att man för olika grader av

funktionsinskränkning hos de handikappade kan anvisa ett ur ansträng-

ningssynpunkt lämpligt arbete.

I samarbete med karolinska sjukhusets gymnastikavdelning avser man

dessutom att utexperimentera en arbetsgymnastik, som ger patienterna

möjlighet att genom rörelseanalyserade tempoarbeten fortare än förut upp­

nå arbetsförhet.

Organisationen av kliniken vid karolinska sjukhuset. Sedan styrelsen in­

hämtat, att lämpliga lokaler för en sådan verksamhet icke stå till förfo­

gande i karolinska sjukhusets byggnader, har styrelsen anhållit hos direk­

tionen för sjukhuset, att denna måtte upplåta mark för två baracker. Di­

rektionen har förklarat sig hysa stort intresse för att en verksamhet av

ifrågavarande art kommer till stånd, varför den för ändamålet vill upplåta

tomtmark. Med hänsyn till sjukhusets fortsatta utbyggnad kan direktionen

icke binda sig för en längre period än 3—5 år.

Av barackerna är den ena avsedd som undersöknings- och dagrum för

klienterna, medan den andra är avsedd att inrymma arbetslokaler. Anta­

let platser har beräknats till 20. Den genomsnittliga vistelsetiden vid klini­

ken uppskattas till en månad, varigenom ca 240 klienter skulle kunna år­

ligen mottagas.

Engångskostnaderna för uppförande och inredning av barackerna, vilka

redan stå till styrelsens disposition, samt för inköp av utrustning av olika

slag uppskattas till 113 700 kronor, vilket belopp fördelas på följande poster.

18

Arbetsmarknadsstyrelsen har slutligen övervägt, hur verksamheten borde

administreras. Styrelsen har därvid funnit påkallat — med hänsyn till verk­

samhetens speciella natur — att en särskild styrelse utses för arbetskliniken.

Denna borde lämpligen bestå av sju ledamöter, utsedda av Kungl. Maj :t för

en tid av högst tre år. Ledamöterna borde företräda — förutom arbetsmark­

nadsstyrelsen — direktionen för karolinska sjukhuset, karolinska mediko-

kirurgiska institutet, tekniska högskolan i Stockholm, svenska arbetsgivare­

föreningen, landsorganisationen i Sverige samt de partiellt arbetsföras sam-

arbetskommitté. Styrelsens sekreterare borde äga förtrogenhet med arbets-

vårdsfrågor.

Vidkommande styrelsens befogenheter och dess ställning gentemot Kungl.

Maj:t och arbetsmarknadsstyrelsen föreslår styrelsen följande.

Klinikstyrelsen borde intaga en självständig ställning, varför den borde

sortera direkt under Kungl. Maj :t.

Klinikens styrelse borde ha att anställa läkare och övriga tjänstemän, att

fastställa arvoden till dessa inom ramen för av Kungl. Maj :t högstbestämda

belopp, att fatta beslut om anlitande av expertis och ersättning till denna

samt att avgöra övriga med verksamheten sammanhängande frågor, över

besluten borde besvär kunna anföras hos Kungl. Maj :t.

Med hänsyn till verksamhetens förhållandevis obetydliga omfattning och

dess nära sammanhang med arbetsmarknadsstyrelsens uppgifter på arbets­

värdens område borde kliniken icke ha någon egen medelsförvaltning utan

alla arbetsuppgifter av kameral natur, såsom utbetalning av löner och, efter

attest, gäldande av räkningar, ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen, som

sålunda gentemot budgeten borde ha att redovisa för verksamheten anvisade

anslagsbelopp.

Arbetsmarknadsstyrelsen avser att medverka vid upphandling av arbets-

utrustning etc. ävensom att i övrigt lämna kliniken visst biträde.

Organisationen av kliniken i Göteborg. I skrivelse till arbetsmarknadssty­

relsen den 1 december 1949 har arbetslöshetsnämnden i Göteborg inkommit

med förslag och kostnadsberäkningar rörande en effektivisering av arbets-

beredningsverksamheten för partiellt arbetsföra samt anhållit om statsmak­

ternas ekonomiska stöd därtill. Arbetsmarknadsstyrelsen har därefter tagit

upp förhandlingar med nämnden jämte en del andra institutioner i Göte­

borg om att få till stånd kvalificerad arbetsprövning och att för detta ända­

mål upprätta en arbetsklinik.

Enligt den preliminära överenskommelse som träffats skall en arbetsklinik

med 15 platser förläggas till Sociala huset i Göteborg. Överenskommelse kar

träffats med Göteborgs högskola om att högskolan skall ställa psykologisk

och psykoteknisk exportis till förfogande.

Av det beräknade antalet platser skulle 5 stå till styrelsens förfogande

för klienter från annan ort än Göteborg.

Den beräknade klientomsättningen per år uppskattas till 120.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut, som f. n. finnas i vårt land, lia

överlag tämligen små resurser.

Ofördelaktigast är ställningen när det gäller möjligheten till arbetspröv-

ning. I yrkesvägledningsarbetet saknas sålunda i stort sett möjligheter att

genom praktisk prövning utröna, vilket yrke som kan anses vara det lämp­

ligaste med hänsyn till en arbetssökandes anlag och övriga förutsättning­

ar. Ofta har arbetsprövning i tveksamma fall fått ske i samband med yr­

kesutbildning, vilket stundom medfört att eu stor del av utbildningstiden

fått användas till att utforska, i vilket yrke vederbörande bör erhålla ut­

bildning. Bristen på arbetsprövningsmöjligheter har gjort sig särskilt starkt

.gällande vid yrkesvägledning av partiellt arbetsföra. Ett felaktigt yrkesval

kan stundom betyda samhällelig missanpassning för en fullt arbetsför per­

son, men för eu partiellt arbetsför kan det dessutom medföra ett försäm­

rande av hans medicinska status och som en följd därav i värsta fall leda

till en framtida total arbetsoförmåga. Erfarenheterna från i andra länder

bedriven verksamhet visa, att det genom en kvalificerad arbetsprövning är

möjligt att i ökad utsträckning inpassa personer med handikap, som tidi­

gare icke funnit sin utkomst genom arbete, i produktionen.

Av de utländska erfarenheter, som stå till buds, framgår även, att möj­

ligheterna att genom systematisk arbetsträning påskynda återinpassningen

i arbetslivet av personer, som genom sjukdom eller olycksfall fått sin ar­

betsförmåga nedsatt eller som tidigare av olika orsaker icke deltagit i ord­

nat arbete, äro stora. Arbetsträningen har visat sig utgöra ett värdefullt

komplement till den medicinska behandlingen och sjukgymnastiken. Vid

de förenämnda s. k. arbetsprövnings- och arbetsträningsinstituten ha också

trots de små resurserna relativt goda resultat uppnåtts i mindre komplice­

rade fall.

Arbetsmarknadstyrelsen har föreslagit, att statsbidrag skall utgå till

nämnda institutioner. Jag delar styrelsens uppfattning rörande behovet av

sådana mindre verkstäder. I allmänhet torde det emellertid vid dessa icke

finnas resurser att verkställa en mera metodisk arbetsprövning och arbets­

träning. Verksamheten vid dessa mindre institutioner torde i allmänhet in­

skränka sig till enklare arbetsträning och mer eller mindre permanent sys­

selsättning av partiellt arbetsföra. Kommittén har framhållit och svenska

vanförevårdens centralkommitté har i sitt yttrande understrukit, att någon

skarp gränsdragning mellan sistnämnda båda verksamhetsformer — arbets­

träning och skyddad sysselsättning — icke förekommer vid ifrågavarande

institutioner. Jag har därför funnit lämpligast, att frågan om stöd till de­

samma upptages till närmare behandling i samband med kommitténs förslag

rörande skyddad sysselsättning.

Såsom kommittén och arbetsmarknadsstyrelsen framhållit i sina utred­

ningar och som ytterligare understrukits i yttrandena över desamma före­

ligger det emellertid otvivelaktigt ett betydande behov av möjligheter till

kvalificerad arbetsprövning av partiellt arbetsföra. Dessa böra innefatta

resurser för prövning ur medicinsk, psykologisk och teknisk synpunkt av

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

21

svårbedömbara arbetsvårdsfall. Det är vidare av stor vikt, att lämpliga me­

toder utprövas lör hur en systematisk funktionsförbättrande arbetsträ-

ning lämpligast skall bedrivas. En sådan verksamhet torde vara nödvändig

för att de förenämnda mindre institutionerna skola kunna erhålla en håll­

bar grund för sitt arbete. Arbetsmarknadsstyrelsen har därför anmodats att

inkomma med utformade förslag till sådan verksamhet. De förslag om upp­

rättande av arbetskliniker, som arbetsmarknadsstyrelsen med anledning

härav framlagt, finner jag ägnade att tillgodose de behov som här före­

ligga. Enligt detta förslag skola dylika kliniker upprättas i Stockholm och

Göteborg. Kliniken i Stockholm skall upprättas i lokal anslutning till

karolinska sjukhuset och med staten som huvudman. Den avses dock vara

en fristående institution. Beträffande den tidrymd under vilken den nu ak­

tuella byggnadstomten på karolinska sjukhusets område får disponeras har

jag under hand erfarit, att f. n. inga planer föreligga för utnyttjande av

detta område för annat ändamål. Den andra kliniken skall upprättas av

Göteborgs stad och innebär en utbyggnad av och komplettering till de an­

ordningar för partiellt arbetsföra, som staden redan upprättat. Båda klini-,

kerna skola vara i stånd att ge kvalificerad arbetsprövning och arbetsträ-

ning. Stockhohnskliniken är därjämte avsedd att i viss mån fungera som

en forskningsinstitution, vars resultat skola komma hela arbetsvårdsorga-

nisationen till godo. Till denna institution torde även svårbedömbara invali-

ditetsfall vid behov kunna remitteras för undersökning. Samarbete bör

etableras med de institutioner, som omnämnts i arbetsmarknadsstyrelsens

skrivelse, liksom med statens institut för folkhälsan. Platserna på stock-

holmskliniken skola stå till förfogande för partiellt arbetsföra från hela

landet. Av platserna på göteborgskliniken skola minst 5 utnyttjas på sam­

ma sätt.

Då erfarenhet av liknande verksamhet saknas i vårt land, synes det icke

tillrådligt att f. n. ge ar bet sklinikerna en definitiv utformning. Verksam­

heten bör tills vidare ha karaktären av försöksverksamhet. Avtal med Gö­

teborgs stad bör tills vidare träffas för ett budgetår i taget. Under denna

förutsättning har jag icke något att erinra mot att klinikerna organiseras i

huvudsaklig överensstämmelse med arbetsmarknadsstyrelsens förslag. Det

bör ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser rörande

verksamheten.

Kostnaderna för upprättande av stockhohnskliniken ha av arbetsmark­

nadsstyrelsen beräknats till ca 113 700 kronor. De årliga driftkostnaderna

för denna klinik ha beräknats till 88 150 kronor. Tillsammans med bidraget

till göteborgskliniken skulle de årliga kostnaderna alltså utgöra ca 115 000

kronor. Jag har intet att erinra mot dessa kostnadsberäkningar. Jag torde

i det följande få återkomma till frågan om dessa kostnaders bestridande.

22

III. De partiellt arbetsföras sysselsättande.

Kommitténs förslag.

Översikt över olika former och alternativ för de partiellt arbetsföras sys­

selsättande. Kommittén har vid sin behandling av frågorna rörande de par­

tiellt arbetsföras sysselsättande (betänkande V) framhållit, att olika ut­

vägar, beroende på klientelets förutsättningar, böra ifrågakomma. Kommit­

tén anger därvid följande.

Flertalet partiellt arbetsföra kunna sannolikt efter arbetsträning, yrkes­

utbildning eller omskolning — därest dessa åtgärder föregås av yrkesvägled­

ning, eventuellt kombinerad med arbetsprövning, medicinsk rådgivning och

psykoteknisk anlagsundersökning — hävda sig i konkurrensen om arbets­

tillfällena gentemot fullarbetskraften samt erhålla arbetsplacering under

normala villkor.

För vissa partiellt arbetsföra måste emellertid specialåtgärder vidtagas.

Med specialåtgärder avser kommittén anordningar av följande slag:

a) åläggande för eller åtagande av arbetsgivare att anställa en viss kvot

partiellt arbetsföra;

b) reserverande av vissa slag av arbeten för partiellt arbetsföra;

c) beviljande av företrädesrätt till vissa yrken eller till rättighet att idka

handel och dylikt;

d) arbetsplacering under speciella villkor i öppna marknaden, såsom mot

reducerad lön eller förkortad arbetstid;

e) arbetsplacering under skyddade förhållanden, d. v. s. i sysselsättning,

där den partiellt arbetsföre ur produktions- och lönesynpunkt är skyddad

för fullarbetskraftens konkurrens.

Slutligen kunna enligt kommittén såsom utvägar för de partiellt arbets­

föras sysselsättande hemindustriellt arbete och hemslöjd komma i fråga. I

anslutning till de skyddade företagen kunde därvid bl. a. s. k. hemarbets-

centraler upporganiseras.

Kommittén anför, att specialåtgärder för att trygga de partiellt arbetsföras

sysselsättande prövats i några länder redan efter förra världskriget men bli­

vit mera allmänna efter sista kriget. I första hand ha åtgärder vidtagits

för att trygga sysselsättning åt krigsinvaliderna. Kvotlagstiftning liksom

reserverande av vissa anställningar åt partiellt arbetsföra har införts i bl. a.

Storbritannien, Tyskland, Ungern, Polen och Tjeckoslovakien. I andra län­

der såsom Finland, Nederländerna och Sydafrikanska Unionen ha lagförslag

utarbetats, vilka kunna framläggas och sättas i kraft, därest läget så på­

kallar. Skyddad verksamhet för partiellt arbetsföra finnes även organiserad

i ett flertal länder såsom Canada, Finland, Schweiz, Förenta Staterna, Stor­

britannien och Sydafrikanska Unionen. I regel bedrives denna verksamhet

av enskilda föreningar, i vissa fall med bidrag från det allmänna. I två län­

der, nämligen Storbritannien och Sydafrikanska Unionen, är dock den skyd­

dade verksamheten organiserad med stöd från det allmänna och efter av

staten centralt uppdragna riktlinjer.

I Sverige har sedan några år tillbaka skyddad sysselsättning beretts par­

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

24

Kungl Maj:ts proposition nr 167.

Kommittén framhåller vidare, att den aktuella befolkningsutvecklingen

med en kraftig ökning av antalet åldringar kommer att medföra att antalet

personer, som bli att betrakta såsom partiellt arbetsföra och arbetsoföra,

likaledes kommer att öka. Problemet med de partiellt arbetsföras sysselsät­

tande kommer därför att växa under de närmaste decennierna, oavsett kon­

junkturerna.

Kvotlagstiftning (bet. V, s. 41—52). Kommittén har övervägt, huruvida

det skulle vara lämpligt eller nödvändigt att införa en kvotlagstiftning för

att säkra de partiellt arbetsföras arbetsplacering. Enligt kommittén finnas

många skäl, som tala emot en sådan åtgärd. Först bör beaktas, framhåller

kommittén, att det klientel, som man har att arbeta med inom arbetsvärden

i vårt land, icke är av samma beskaffenhet, som man har i de länder, där

en kvotlagstiftning införts. Till väsentligt större del består klientelet i

dessa länder av krigsskadade, d. v. s. i regel yngre personer med fysiska de­

fekter, som det enligt gjorda erfarenheter är lättare att bereda arbetsanställ-

ning än äldre personer eller personer med psykiska defekter eller social be­

lastning. På grund av att företagen i vårt land bestå av små enheter skulle

vidare eu kvotlagstiftning enligt samma grunder, som tillämpas i vissa and­

ra länder, endast komma att omfatta eu mindre del av företagen, vilket

skulle göra belastningen av en sådan åtgärd ojämn, i det att endast en mind­

re del av företagarna skulle drabbas härav.

Den geografiska fördelningen av större företag samt företag, som skulle

kunna absorbera partiellt arbetsföra, är synnerligen ojämn, varför en kvot­

lagstiftning skulle komma att verka mycket olika i skilda landsdelar. Eu

utjämning kan endast ske genom en omfattande omflyttning av arbetskraft,

vilket sannolikt skulle innebära stora svårigheter.

Fara föreligger vidare enligt kommittén för att det genom en registrering

och särbehandling av de partiellt arbetsföra åstadkommes en särskild av-

gränsning eller prickning av dessa i förhållande till andra samhällsmed­

lemmar.

Införandet av en kvotlagstiftning kräver även en total registrering av alla

partiellt arbetsföra samt en ingående kontroll i olika avseenden, vilka upp­

gifter måste bliva administrativt betungande, framhåller kommittén.

De skäl som tala emot införandet av en kvotlagstiftning har kommittén

funnit så övertygande, att den avstått från att framlägga förslag härom.

Reserverande av och företrädesrätt till vissa yrken (bet. V, s. 53—68).

Kommittén har med utgångspunkt från de erfarenheter, som gjorts i ut­

landet — i första hand England — och efter undersökning av kraven inom

olika yrken funnit sig icke kunna förorda, alt genom lagstiftning några

speciella yrken reserveras för partiellt arbetsföra. Det har nämligen

visat sig, att de sysselsättningar, som skulle kunna tänkas komma i fråga

för reserverande, ställa så varierande krav, att befattningarna icke generellt

kunna betraktas såsom lämpliga för partiellt arbetsföra i allmänhet. Erfa­

renheterna från utlandet av dylika åtgärder ha icke heller visat, att det

resultat man velat åstadkomma med en sådan åtgärd, alltid kunnat uppnås.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

25

Vad beträffar frågan om att partiellt arbetsföra skulle givas f ö r e t r ä-

d e s r ä 11 till vissa yrken bär kommittén ej heller funnit några sysselsätt­

ningar, som kunna anses lämpliga härför. Kommittén instämmer dock i det

av 1947 års butikstängningssakkunniga gjorda uttalandet, att de partiellt

arbetsföras intressen böra kunna tillgodoses inom kioskhandeln. Nämnda

sakkunniga anförde såsom tänkbar utväg härför att för ändamålet bildade

kommunala bolag eller stiftelser skulle kunna förvärva tillstånd till han­

del på utsträckt affärstid och anställa partiellt arbetsföra såsom affärsförc-

ståndare och biträden. I fall då kommunerna själva icke ville driva rörelsen,

kunde kommunerna uppföra kiosker i egen regi och uthyra dessa till per­

soner, som anvisades av de socialvårdande organen.

Kommittén framhåller vidare, att partiellt arbetsföra, som i övrigt upp­

fylla gällande villkor, böra i första hand komma i fråga till utövande av

tillfällig försäljningsverksamhet. Kommittén anser även lämpligt, att sta­

tens tobaksnämnd vid beviljande av nya tillstånd till specialtobakshandel

lämnar företräde åt sådana partiellt arbetsföra, som inneha de önskade

kvalifikationerna för bedrivande av dylik verksamhet.

De partiellt arbetsföras inlemmande i den ordinarie produktionen (bet. V,

s. 69—88). Det göres ofta gällande, framhåller kommittén, att vårt närings­

livs ökade industrialisering, rationalisering och kommersialisering ha steg­

rat prestationskraven och höjt fordringarna på arbetskraftens kvalitet. Mot

detta anför kommittén, att den ökade mekaniseringen och specialiseringen

i många fall dock medfört, att kravet på den fysiska kraftinsatsen i ar­

betet blivit mindre. På grund av den långt drivna specialiseringen och upp­

delningen av produktionen på olika tempon finnes bl. a. inom industrin

många arbetsuppgifter, för vilka kraven på fysiska krafter kunna sättas

lågt. Genom forskning och klassificering av de olika arbetsuppgifterna inom

såväl industrin som andra näringsgrenar bör det bliva möjligt att finna

många arbetstillfällen som äro väl lämpade för partiellt arbetsföra. Kom­

mittén omnämner i detta sammanhang de metoder för s. k. sysselsättnings-

analyser, som utexperimenterats och prövats i Förenta staterna, och före­

slår, att dessa metoder måtte prövas även i vårt land.

I fortsättningen framhåller kommittén, att företagaren sannolikt icke be­

traktar den produktionssvaga arbetskraften på samma sätt i en högkon­

junktur som i en lågkonjunktur. I tider av arbetskraftsbrist bortse många

företagare från de extra kostnader och besvär, som de ådraga sig genom

att sysselsätta partiellt arbetsföra. Vid vikande konjunktur däremot, ut­

gallras den mindre effektiva arbetskraften. Det finns därför risk för att

den produktionssvaga arbetskraften avskedas vid en vikande konjunktur.

Kommittén påtalar, att arbetskamraternas inställning till de partiellt ar­

betsföra ofta kan ha en avgörande betydelse för huruvida en gjord arbets-

placering lyckas. Svårigheter i detta hänseende ha visat sig föreligga sär­

skilt i fråga om personer med synliga defekter, lungtuberkulösa samt psy­

kiskt sjuka och socialt belastade. Kommittén föreslår, att arbetsmarknads­

styrelsen erhåller i uppdrag att utarbeta lämpliga broschyrer, avsedda att

26

Kungi. Maj.ts proposition nr 167.

spridas på arbetsplatserna, rörande dessa problem. I första hand böra bro­

schyrerna tillställas ledningen för verkstadsklubbarna och företagens per­

sonalchefer.

Mot bakgrunden av vad som sagts rörande företagarnas syn på den par­

tiella arbetskraften och löneavvägningen har kommittén tagit upp frågan

huruvida i anställningsavtalen förekomma bestämmelser, som kunna ut­

göra hinder för anställning av partiellt arbetsföra.

Kommittén har därvid anfört, att krav på friskintyg i samband med anta­

gandet i pensionsberättigad anställning eller i anställning, som medför andra

sociala förmåner, kan utgöra hinder för partiellt arbetsföras anställning. Som

en lösning av pensioneringsproblemet för partiellt arbetsföra i de fall, då

brister i hälsotillståndet hindra anslutning till pensionskassa, rekommende­

rar kommittén arbetsgivarna att i fråga om sådana personer göra undantag

från krav på obligatorisk anslutning till pensionskassa och i stället tilläm­

pa metoden att teckna frivillig statlig pensionsförsäkring. Där obligatorisk

anslutning till sjukkassa föreskrives, bör undantag likaledes göras för par­

tiellt arbetsföra.

Kommittén anför i detta sammanhang, att partiellt arbetsföra i görligaste

mån böra medgivas inträde i arbetslöshetskassa, så att de i samma utsträck­

ning som andra tillförsäkras skydd mot arbetslöshet.

Kommittén anför vidare, att enligt lärlingsavtalet för verkstadsindustrin

lärlingsnämnd på ansökan kan medgiva rätt att anställa lärling i högre

ålder än vad avtalet medgiver. För att underlätta för äldre partiellt arbets­

föra, som behöva byta yrke, att komma in som lärlingar i andra fack, böra

tillägg av denna innebörd, i den mån så icke redan skett, införas även i

övriga lärlingsavtal.

För att ge skydd mot att partiellt arbetsföra i större utsträckning än sina

friska och mera omplaceringsbara kamrater avskedas vid en vikande kon­

junktur föreslår kommittén, att ett tillägg skall göras till bestämmelserna

om uppsägning och permittering i huvudavtalet mellan svenska arbetsgi­

vareföreningen och landsorganisationen. Utöver vad som nu stadgas om

hänsyn till lika skicklighet och lämplighet, anställningstidens längd och

särskilt stor försörjningsplikt skulle införas föreskrift om att hänsyn även

tages till »av personliga arbetshinder betingade särskilda svårigheter att

erhålla annan anställning».

Vissa avtal innehålla bestämmelser om att nedsättning av lönen för ar­

betare, som genom sjuklighet eller ålderdom fått sin arbetsförmåga väsent­

ligt minskad, icke får göras med mer än 15 å 20 procent. Kommittén har

ansett, att ett borttagande av denna fastställda gräns vore ägnat att främja

de partiellt arbetsföras möjligheter att vinna anställning.

Kommittén rekommenderar vidare ett mera utbrett användande av del­

tidsarbete för personer som icke orka med att arbeta hel dag.

Halvskyddad sysselsättning (bet. V, s. 88—94). Såsom motiv för anord­

nande av halvskyddad sysselsättning anför kommittén.

27

Även vid eu lönesättning som är proportionell mot arbetstakten bliva före­

lagets kostnader för ett visst arbete högre, när det gäller en lägre presta­

tion och däremot svarande lägre lön, än om det gäller en normal prestation

och normal lön. Trots lägre lön blir den partiellt arbetsföre arbetaren således

icke »billig arbetskraft» utan tvärtom en mera dyrbar arbetskraft än en per­

son, som regelbundnare eller effektivare utnyttjar maskinella och andra pro­

duktionsmedel. Det kan hända att sysselsättandet av en person med låg

prestationsförmåga, även om denne icke erhölle någon som helst lön, skulle

vara direkt förlustbringande beroende på att hans arbetsresultat icke täckte

de fasta kostnaderna för maskiner, arbetslokal, administration och arbets­

ledning, speciellt om särskilda tekniska anordningar eller särskild arbets­

ledning och övervakning erfordras. Man måste därför räkna med att det

ofta blir avsevärd skillnad mellan å ena sidan den lön arbetstagaren och

hans organisation anser vara riktig med hänsyn till hans personliga arbets­

förmåga och faktiska arbetstakt och å andra sidan den lön som motsvarar

nettovärdet av hans arbetsinsats för företaget. Man måste ju räkna med att

arbetare i allmänhet icke anställas om detta — trots nedsatt lön — med­

för ekonomisk förlust för arbetsgivaren i förhållande till anställande av nor­

malarbetskraft.

Även i mindre extrema fall skulle det kunna hända, att den erforderliga

lönenedsättningen skulle bli så kraftig, att lönen icke skulle ge den partiellt

arbetsföre rimlig stimulans för utnyttjande av den begränsade arbetsför­

måga han dock besitter. Man kan med andra ord icke begära, att lönened­

sättningen skall gå så långt, att den för arbetsgivaren uppväger de produk­

tionskostnadsökningar, som äro förenade med sysselsättandet av personer

med påtagligt nedsatt arbetsförmåga. Å andra sidan måste man räkna med

att de extra besvär och de extra kostnader som föranledas härav ofta bli

av sådan storleksordning, att cn arbetsgivare icke kan beräknas vara villig

att utan kompensation åtaga sig dessa, eftersom det skulle medföra ren

förlust på sysselsättandet av partiellt arbetsföra. Det skulle måhända synas

enklast att helt hänskjuta ordnandet av dessa personers sysselsättnings­

problem till det allmänna. Man bör emellertid ha i sikte, att organiserandet

av helt fristående verkstäder bjuder på svårbemästrade problem. Bland dessa

må märkas frågan om lämplig och kontinuerlig sysselsättning, avsättnings-

och försäljningsproblem etc., vilka icke behöva föranleda särskilt stora

svårigheter, om de samordnas med redan tidigare bedriven ordinarie verk­

samhet.

Med hänsyn till dessa faktorer anser kommittén det vara lämpligt att

upptaga till diskussion möjligheterna att i anslutning till produktionsföre­

tagens ordinarie drift ordna någon speciell organisationsform, som ger

möjlighet att under normala betingelser bereda sysselsättning åt svårt

handikappade.

Härvid har kommittén tänkt sig, att i viss för varje särskilt fall bestämd

omfattning bidrag från det allmänna skola givas till sådana arbetsgivare, som

åtaga sig att anställa produktionssvaga partiellt arbetsföra. I många fall

måste detta bli billigare än att anordna särskild sysselsättning för ifrågava­

rande personer eller att låta deras försörjning helt ankomma på socialvård

eller socialförsäkring. Den organisationsform för beredande av sysselsätt­

ning åt partiellt arbetsföra, som kommittén föreslår, har den kallat halv-

skyddad sysselsättning. Denna skulle utgöra eu mellanform mellan å ena

sidan placering på den allmänna arbetsmarknaden, eventuellt med individu­

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

28

Kanyl. Maj.ts proposition nr 167.

ellt nedsatt lön, och å andra sidan den helt skyddade sysselsättningen i av

samhället inrättade produktionsföretag, avsedda för personer med särskilt

svåra handikap.

Statsbidraget till den halvskyddade verksamheten skall enligt förslaget ut-

gå både till företagare, som upprätta särskilda avdelningar för sysselsättan­

de enbart eller till övervägande del av partiellt arbetsföra med undernormal

prestationsförmåga och till företagare, som sysselsätta partiellt arbetsföra

placerade i den ordinarie produktionen tillsammans med fullarbetskraft. I

båda fallen skall såsom förutsättning gälla, att sysselsättandet av de par­

tiellt arbetsföra är förenat med ökning av produktionskostnaderna, trots en

med hänsyn till den begränsade prestationsförmågan modifierad lönesätt-

ning. De normer för statsbidrag, som kommittén uppdragit för den helskyd-

dade sysselsättningen och för vilka redogöres i det följande, skola enligt för­

slaget läggas till grund även för den halvskyddade.

Kommittén föreslår, att arbetsmarknadsstyrelsen bemyndigas lämna stats­

bidrag till halvskyddad verksamhet samt att härvid från fall till fall för­

handla om bidragets storlek och bestämma denna efter skälighetsprövning.

Möligheterna att erhålla statsbidrag skola vara förenade med villkoret att

det gäller nyanställningar på lediga platser, som ställas till vederbörande

arbetsvårdsorgans disposition.

Beträffande avlöningsförmånerna för personer i halvskyddad sysselsätt­

ning bör enligt kommittén i princip gälla, att de partiellt arbetsföra skola

erhålla samma betalning som de fullt arbetsföra för samma arbetspres­

tation. Ackordsersättning bör därför i görligaste mån tillämpas.

I betänkandet lämnas redogörelse för den verksamhet av halvskyddad typ,

som sedan några år tillbaka bedrives vid Malmö Läderfabriks AB i Malmö

och vid AB Elektrolux genom AB Carex i Stockholm.

Kommittén föreslår, att ett förslagsanslag på 100 000 kronor ställes till

arbetsmarknadsstyrelsens förfogande för nämnda ändamål under ett första

budgetår.

Skyddad verksamhet (bet. V. s. 95—119). Kommittén har definierat

begreppen skyddad sysselsättning och skyddad verksamhet på följande sätt:

»Med skyddad sysselsättning förstås sysselsättning där den partiellt arbets­

före ur produktions- och lönesynpunkt är skyddad för fullarbetskraftens

konkurrens. Med skyddad verksamhet avses verksamhet, som en institution

eller organisation i icke vinstgivande syfte bedriver för att bereda sysselsätt­

ning åt icke konkurrenskraftig arbetskraft.»

Den skyddade verksamheten skall, framhåller kommittén, bereda syssel­

sättning åt icke konkurrenskraftig arbetskraft, d. v. s. sådana partiellt ar­

betsföra, vilka på grund av fysiska eller psykiska arbetshinder äro och även

under längre tid synas komma att bliva ur stånd att taga emot eller behålla

arbete under konkurrens med fullarbetskraften på den normala arbetsmark­

naden. Den största gruppen av dem som vid den tidigare omnämnda inten­

sivundersökningen ansågos vara i behov av skyddad sysselsättning, utgjor­

30

Kungl. Maj.ts proposition

nr

167.

Som allmänt krav uppställes, att länsarbetsnämnd, socialvårdsmyndiglie-

ter, medicinsk sakkunskap, arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer

samt de partiellt arbetsföras organisationer böra vara representerade i sty­

relsen. Denna bör utse ett arbetsutskott. Föreståndaren för verkstaden, ar-

betsvårdsassistenten hos länsarbetsnämnden och läkaren böra äga rätt att

som föredragande närvara vid sammanträdena, ha yttranderätt och rätt att

i protokollet anteckna avvikande mening.

Såsom villkor för statsbidrag bör enligt kommitténs förslag uppställas att

varje verkstad bör ha minst 15 godkända arbetsplatser. Någon gräns uppåt

har kommittén icke föreslagit, men den framhåller, att verkstäderna icke

böra göras för stora. Platsantalet anses icke lämpligen böra överstiga 50.

Det i den skyddade verksamheten sysselsatta klientelet skall stå under

kontinuerlig medicinsk tillsyn.

Kommittén anser, att lönerna till partiellt arbetsföra, som sysselsät­

tas i skyddad verksamhet, principiellt böra utgå i form av ackordsersätt-

ning för presterat arbete. Ackorden böra sättas av arbetsledningen i sam­

råd med kunnig yrkesman samt motsvara dem som skulle utgå till fullgod

arbetare för samma arbete under likartade arbetsförhållanden. När timlön

utgår, bör denna i görligaste mån anpassas efter arbetsprestationen. En

viktig princip vid lönesättningen anses böra vara, att lönen avväges så att

den stimulerar till bästa möjliga arbetsinsats.

Kommittén förutsätter, att genomförandet av de omnämnda förslagen

rörande skyddad sysselsättning även kommer att tillgodose de tuberku-

lösas behov av sysselsättning under konvalescenstiden. I större samhäl­

len böra särskilda skyddade företag för tuberkulösa inrättas, vilka företag

böra vara kombinerade med inackorderingshem för dem som icke kunna

färdas till och från bostaden. Kommittén hänvisar som exempel till det

företag, som av centraldispensären i Stockholm upprättats i Västberga gård.

På orter, där förutsättningar för anordnande av dylik verksamhet icke fö­

religga, böra smittoförande lungsjuka kunna remitteras till skyddad syssel­

sättning vid sanatoriernas eftervårdssjukhus, vilka böra kunna utnyttjas

för att bereda sysselsättning åt smittosamma och kroniska fall av tuber­

kulos.

Med hänsyn till betydelsen — icke minst från psykologisk synpunkt —

av att en desinfektion av produkter, framställda av smittoförande tuberku­

lösa, kommer till stånd, framhåller kommittén vikten av att desinfektions-

anordningar finnas vid samtliga företag, som sysselsätta sådana personer.

Yrkesinspektionen bör i samråd med institutet för folkhälsan övervaka, att

dessa anordningar äro av sådan beskaffenhet att material av olika slag ej

tar skada samtidigt som en fullt betryggande desinfektion åstadkommes.

Kommittén föreslår, att statsbidrag skall lämnas till den skydda­

de verksamheten. Bidrag föreslås sålunda utgå

1) med 50 procent av föreståndares och arbetsledares löner;

2) vid fristående företag med hela arvodet — dock högst 2 400 kronor

för år — till läkare; samt

Kunal. Maj:ts proposition nr 167.

31

3) vid företag som sysselsätter smittoförande tuberkulösa med hela an­

läggningskostnaden för desinfektionsanordningar.

Till verksamheten vid s. k. hemarbetscentraler, som kommittén föreslår

skola anordnas i anslutning till skyddade företag för utlämning av hem­

arbetsuppgifter till partiellt arbetsföra, föreslås dessutom i fall, där särskil­

da omständigheter föreligga, statsbidrag kunna utgå till täckande av kost­

nader för löner m. in. och för transporter av material och produkter till och

frän hemarbetarens bostad.

I motsats till vad arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit i fråga om stats­

bidrag till de s. k. arbetsprövnings- och arbetsträningsinstituten, anser

kommittén, att bidrag icke bör utgå till maskin- och verktygsutrustning vid

de skyddade företagen.

Ett förslagsanslag på 300 000 kronor skulle enligt kommitténs förslag

under ett första budgetår ställas till arbetsmarknadsstyrelsens disposition

för statsbidrag till skyddad verksamhet.

Hemindustriellt arbete (bet. V, s. 121—133, 157—161). Kommittén anför,

att fullständiga uppgifter beträffande omfattningen av det hemindustriella

arbetet torde saknas i vårt land. Senast föreliggande statistik gällde år 1945,

och i denna redovisades 19 932 personer sysselsatta i hemindustrielit arbete.

1938 års arbetarskyddskommitté uppskattade antalet till omkring 30 000.

Det hemindustriella arbetet berör främst textil- och beklädnadsindustrin

och inom denna företrädesvis sömnads- och trikåindustrin. Kommittén fort­

sätter.

De förhållanden och villkor, under vilka det hemindustriella arbetet un­

der det sista århundradet utförts i vårt land liksom för övrigt i alla länder,

ha städse varit föremål för kritik. Denna kritik har icke endast avsett löne­

förhållandena inom det hemindustriella arbetet. Den har även vänt sig mot

att hemarbetarens hem förvandlas till arbetsplats med de sociala och hygie­

niska vådor detta kan tänkas medföra, samt mot att hemarbetarens fa­

milj, särskilt hans eller hennes minderåriga barn, veterligen utnyttjas i ar­

betet.

Kommittén har från nämnda synpunkter diskuterat huruvida den borde

reservationslöst kunna rekommendera heminduslriellt arbete för handi­

kappade personer. Frånsett frågan om det hemindustriella arbetets lönsam­

het, torde nämligen enligt kommitténs mening de bostadssociala och me­

dicinska nackdelar detta slag av hemarbete medför väga tungt. Kommittén

anser, att de överdrifter i avseende å arbetstidens längd och familjemed­

lemmarnas deltagande i arbetet, som tidigare föranleddes av ekonomisk

nöd och rädsla för att anlita fattigvårdens hjälp, numera icke borde behöva

förekomma. För icke så iå, av medicinska och sociala skäl till bostaden

bundna, handikappade personer, torde det hemindustriella arbetet vara den

enda möjliga och lämpliga formen av sysselsättning. Kommittén anser, alt

de som ha förutsättningar härför böra sysselsättas i skyddade företag.

För partiellt arbetsföra, som bo inom räckhåll för och med möjlighet att ar­

beta inom ett skyddat företag, torde hemarbetet därför icke bliva aktuellt.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Hemindustriellt arbete till såväl partiellt arbetsföra som anth;a förmedlas

till icke ringa del i Stockholm genom den offentliga arbetsförmedlingens ar-

betsvårdsexpedition. Kommittén anser detta tillfredsställande, enär arbets­

förmedlingen kan vara hemarbetaren behjälplig att erhålla ackordspriser,

som icke innebära underbetalning av hemarbetet. I den mån partiellt arbets­

föra sysselsättas med hemindustriellt arbete, bör arbetsvårdsorganet ha kän­

nedom om löneläget och ackordssättningen för motsvarande arbete på arbets­

platserna och vara den partiellt arbetsföre behjälplig med anskaffande av

hemarbete samt tillse, att hans arbetsvillkor överensstämma med gängse nor­

mer i öppna marknaden. Vid förmedling av dylikt hemarbete bör arbets­

vårdsorganet även taga under övervägande, huruvida det erbjudna hemar­

betet kan anses lämpligt med hänsyn till den partiellt arbetsföres hälsa och

arbetsförmåga samt huruvida det kan tänkas medföra sociala eller hygie­

niska vådor för honom själv eller hans familj.

Hemslöjd (bet. V, s. 133—150, 161—168, 380—393). I fråga om hemslöj­

den anför kommittén bl. a. följande.

Den undersökning angående vissa, huvudsakligen partiellt arbetsföra hem-

slöjdares inkomst- och arbetsförhållanden, som kommittén låtit utföra, har

bekräftat, att hemslöjden planmässigt upplagd och organiserad icke endast

väl lämpar sig för personer med fysiska eller psykiska arbetshinder utan även

kan bereda partiellt arbetsföra eu god inkomst. Förutsättningarna härför sy­

nas emellertid vara dels en effektiv försäljningsorganisation för försäljning

av alster tillverkade av hemslöjdsarbetare, dels en kontinuerlig tillgång på

nya hemslöjdsmodeller och idéer, dels en organiserad instruktionsverksam-

het, dels ock i förekommande fall utbildning av partiellt arbetsföra, som

beräknas kunna sysselsättas med hemslöjdsarbete.

I motsats till det hemindustriella arbetet skulle hemslöjden komma att

sysselsätta partiellt arbetsföra på landsbygden, där man i regel har större

möjligheter att ordna särskilda arbetslokaler. De olägenheter, som framhållits

vara förenade med att draga in hemarbetet i bostaden, skulle därigenom icke

bliva så framträdande.

De nu befintliga försäljningsorganisationerna för hemslöjdsalster finner

kommittén lämpliga för ändamålet. Däremot anser kommittén nödvändigt,

att särskilda åtgärder vidtagas för att skaffa fram hemslöjdsmodeller och

arbetsuppgifter inom hemslöjdens ram.

Partiellt arbetsföra, som anses lämpade alt sysselsättas i hemslöjdsarbete

och för detta ändamål äro i behov av kortare utbildning, böra enligt kom­

mitténs förslag beredas möjlighet att genomgå hemslöjdskurser.

Beredskaps- och arkivarbeten (bet. V, s. 169-—180). Kommittén har åbero­

pat, att undersökningar, som gjorts bl. a. av 1947 års arbetslöshetssakkun-

niga och arbetsmarknadsstyrelsen, visa, att beredskapsarbeten och arkiv­

arbeten under senare tid i viss utsträckning öppnats för partiellt arbets­

föra.

De nuvarande beredskapsarbetena, som till stor del bestå i

34

på frivillig väg böra åtgärder av tvingande natur tagas under övervägande.

Vidare har de vanföras riksorganisation (DVR) anfört, att den av kommit­

tén anvisade vägen — att med frivilliga överenskommelser åstadkomma bäs­

ta möjliga placering av partiellt arbetsföra — är att föredraga om den för till

målet. Arbetsvårdsorganisationens resurser spela härvidlag en betydande

roll. Den stora efterfrågan på arbetskraft, som under nuvarande högkon­

junktur gjort sig märkbar, har emellertid icke medfört de partiellt arbets­

föras inplacering i produktionen i den utsträckning som varit önskvärd,

varför andra åtgärder kunde komma att bliva nödvändiga. Kommitténs far­

hågor för att en kvotlagstiftning skulle medföra en omfattande och be­

tungande administrativ apparat anser organisationen överdrivna. Redan un­

der nuvarande förhållanden blir den partiellt arbetsföre registrerad, när han

söker kontakt med arbetsvårdsorganet. En kvotlagstiftning bör icke vara en

åtgärd, som tynger arbetsgivaren i nämnvärd grad, och den bör icke heller

bli ett irritationsmoment arbetskamrater emellan. Båda dessa konsekvenser

kunna enligt organisationens åsikt undvikas, om kvotlagstiftningen åtföljes

av en väl planlagd propaganda från arbetsvårdsorganet. Särskilt borde ar­

betsgivarorganisationer och fackföreningar bliva föremål för en upplysnings-

kampanj. Enligt organisationens mening kan en kvotlagstiftning vara nog

så viktig under en vikande konjunktur för att de partiellt arbetslöra, som

redan infogats i produktionen, skola få en tryggare ställning. I annat fall

kan man befara, att dessa bliva de första som slås ut från arbetsmarknaden

i ett eventuellt krisläge. Organisationen föreslår, att man — i likhet med vad

som är förhållandet i Finland — som en beredskapsåtgärd utarbetar ett

förslag till lag, som ålägger såväl stat och kommun som enskilda arbets­

givare att tillse, att viss procent av arbetsstyrkan utgöres av partiell arbets­

kraft. Lagen bör finnas färdig att träda i kraft, när så anses påkallat.

Kommitténs uttalande att särskilda yrken icke böra reserveras för

partiellt arbetsföra har mött erinran endast från länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus lön, som anser önskvärt, att så sker. Länsstyrelsen finner det

därför angeläget, att frågan blir föremål för ingående provning så snart

som möjligt.

Vad kommittén anfört om företrädesrätt för partiellt arbetsföra

till bl. a. kioskhandel, specialtobakshandel och tillfällig försäljningsverk-

samhet har i remissvaren blivit föremål för skiftande bedömande. Arbets­

marknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna liksom svenska stadsförbundet

ha tillstyrkt förslagen. Länsstyrelserna ha i regel ej heller haft något att

erinra. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, handelns

arbetsgivareorganisation, AB. svenska pressbyrån, Stockholms handelskam­

mare, handelskammaren i Göteborg och Sveriges kioskidkares riksförbund

avstyrka däremot förslagen under olika motiveringar.

Kommitténs förslag och rekommendationer i fråga om de partiellt

arbetsföras inlemmande i den ordinarie produktionen

ha i stort sett icke mött några erinringar vid remissbehandlingen.

Förslaget att upplysningsbroschyrer rörande partiellt arbets­

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

36

bruka en dylik anordning och att tvistigheter mellan arbetsmarknadens

parter i de enskilda fallen lätt kunna uppstå. Frågor angående halvskyddad

verksamhet tarva därför en omsorgsfull, försiktig och smidig handlägg­

ning. Länsarbetsnämnden i Skaraborgs län anser, att lämpligheten av att

vid sidan av den ordinarie driften anordna specialavdelningar för partiellt

arbetsföra kan ifrågasättas, enär ett sammanförande av partiellt arbetsföra

till särskilda avdelningar ej kan anses vara så lämpligt. Arbetsgivarna torde

kunna ordna denna sak på det för fallet lämpligaste sättet genom individu­

ella inplaceringar i tillverkningsprocessen. Enligt nämndens förmenande

böra vid dylika anställningar samma förutsättningar finnas för erhållande

av statsbidrag som vid anordnande av specialavdelningar. Jönköpings läns

landstings förvaltningsutskott ställer sig tveksamt till den nya formen för

sysselsättning samt anför härom följande.

I synnerhet under ett försämrat arbetsmarknadsläge skulle det vara

ganska betänkligt alt statssubventionera ett anställande av enskilda ar­

betare. Lämpligheten av bidrag till arbetsgivare för sysselsättande av en­

skilda partiellt arbetsföra torde därför kunna starkt ifrågasättas. Det före­

faller synnerligen svårt att fastställa gränserna för rätten till bidrag, och

det kan ifrågasättas huruvida arbetsvårdstjänstemännen kunna anses kom­

petenta att avgöra hithörande frågor, varför man sannolikt i realiteten

kommer att bli i hög grad beroende av arbetsgivarens utlåtande. Det måste

också föreligga risk för att arbetsgivaren inskränker sig till att anställa

partiellt arbetsföra, för vilka han erhåller statsbidrag. Dessutom föreligger

alltid den möjligheten att de förslagna särskilda avdelningarna för pro-

duktionssvaga bli »stämplade» och att en undervärdering av arbetskraften

blir följden.

Det ligger helt annorlunda till då det gäller den i betänkandet föreslagna

skyddade verksamheten. Här gäller det sålunda ej en subventionerad kon­

kurrens med fullarbetskraften och dessutom torde det vara lättare att be­

döma hjälpbehovet.

Svenska arbetsgivareföreningen har intet att erinra mot förslaget om

halvskyddad verksamhet.

Landsorganisationen anför, att den icke vill motsätta sig den av kom­

mittén i denna del föreslagna försöksverksamheten. Organisationen under­

stryker, att en viss försiktighet bör iakttagas, så att vid mindre god ar-

betstillgång misshälligheter icke uppstå mellan de på detta sätt i skyddad

form anställda partiellt arbetsföra och de övriga arbetarna. Landsorgani­

sationen anför härom.

Subvention bör endast ifrågakomma, där de med de partiellt arbetsföras

sysselsättande förenade extrakostnaderna äro särskilt påtagliga, samman­

hängande med särskilda för dem vidtagna organisatoriska eller maskinella

anordningar. Kommittén framhåller, att de överenskommelser mellan å ena

sidan arbetsvårdsorganet (arbetsmarknadsstyrelsen) och å andra sidan

lämpliga arbetsgivare, vilka skulle åtaga sig att under viss tid anställa

visst antal av arbetsförmedlingen (arbetsberedningsassistenterna) anvisa­

de, svårplacerade arbetsföra, förutsätter ett bestämt förtroendeförhållande

på båda sidor. Landsorganisationen vill här även tillägga, att vederbörande

arbetsförmedlingstjänsteman i varje särskilt fall bör söka kontakt även med

den lokala fackliga organisationen för att rådgöra om lämpligheten av att

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

37

på ifrågasatt arbetsplats anordna halvskyddad sysselsättning och för att

redovisa de grunder, som äro avsedda att tillämpas för överenskommelse

med arbetsgivaren, vilka extra kostnader och anordningar denne åtagit sig

för de partiellt arbetsföras räkning o. s. v.

Mot vad kommittén anfört i fråga om behovet och organisationen av

skyddad verksamhet ha i flertalet remissvar invändningar icke

gjorts. De blindas förening anför bl. a., att alla blinda icke äro lämpade att

bedriva självständig hantverksrörelse. Olika filantropiska organisationer

ha därför under årtionden upprätthållit verkstäder. Företrädesvis ha dessa

tillkommit i Stockholm och Göteborg. De äro jämförliga med de av kom­

mittén föreslagna skyddade verkstäderna. Det har länge stått klart, att en

förutsättning för att de blindas yrkesutbildning i görligaste mån skall kunna

utnyttjas är, att liknande verkstäder upprättas även på andra platser i

landet. En sådan möjlighet ligger i kommitténs förslag.

Erinringar mot kommitténs förslag ha framförts från några håll.

Länsarbetsnämnden i Skaraborgs län pekar sålunda på de svårigheter,

som måste tagas i beaktande, när det gäller att med skyddad verksamhet

betjäna en glesare befolkad landsdel. Skyddade företag synas Blekinge läns

landstings förvaltningsutskott vara berättigade i storstäderna men däremot

ej då det gäller landet i övrigt.

Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott ställer sig tveksamt till

huruvida jämväl de av kommittén föreslagna nya uppgifterna böra åläggas

landstingen, med hänsyn till att landstingen under de senaste åren erhållit

icke så få nya uppgifter. Därest landstingen erhålla uppgiften, anser dock

utskottet, att till föreståndares och arbetsledares löner bör utgå statsbidrag

med 90 procent av lönerna. Dylikt statsbidrag bör utgå jämväl till avlöning

åt övrig personal, som kräves för driften av den skyddade verksamheten

och som icke utgöres av partiellt arbetsföra inom densamma.

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott anför, att för den händels«e

vid frågans slutliga prövning huvudmannaskapet för den skyddade verksam­

heten kommer att överlåtas på landstingen efter de uppdragna riktlinjerna

utskottet måste framföra en bestämd reservation beträffande den föreslagna

organisationen. Förslaget att huvudmännen, som med ett ringa bidrag från

staten helt skulle svara för den ekonomiska driften, skulle äga att utse en­

dast en ledamot av förslagsvis sju i institutens styrelser, kan utskottet icke

gå med på. Det borde ankomma på huvudmännen att besluta om formerna

för det nya organet. Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott anser, att

huvudmannaskapet för arbetsträningen och den skyddade verksamheten bör

åvila staten, enär statsmakterna från landstingen helt övertagit ansvaret för

arbetsförmedlingen.

Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott anser, att en stark de­

centralisering av den skyddade verksamheten är eftersträvansvärd. Som skäl

härför åberopas att någon större omsättning av klientelet ej kommer att äga

rum samt att klientelet ej onödigtvis skall behöva flytta från hemorten.

Svenska stadsförbundet finner det föreliggande förslaget i organisatoriskt

38

avseende otillfredsställande. I likhet med Stockholms stads fattigvårdsnämnd

reagerar förbundet bestämt mot att länsarbetsnämnden göres till ett över­

ordnat organ.

Mot förslaget att partiellt arbetsföra skola sysselsättas med h e in i n-

dustriellt arbete eller att arbetsförmedlingen ägnar sig åt anskaff­

ning av sådant arbete för partiellt arbetsföra ha inga invändningar gjorts vid

remissbehandlingen.

Arbetarskyddsstyrelsen framhåller, att den enligt sin instruktion har att

följa arbetsförhållandena inom det hemindustriella området och genom råd

och anvisningar främja arbetarskyddet. I frågor som röra sociala och hygie­

niska vådor, vilka kunna drabba den partiellt arbetsföre och hans familj,

synes det därför lämpligt att samarbete kommer till stånd mellan å ena sidan

de arbetsvårdande organen och å andra arbetarskyddsstyrelsens läkare och

sociala avdelning samt socialinspektörerna.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser, att utlämnandet av hemindu-

striellt arbete från enskilda företag bör stimuleras. För härigenom even­

tuellt uppkomna merkostnader bör företaget beredas kompensation var­

vid samtidigt bör tillses, att de med hemarbete sysselsatta erhålla skälig er­

sättning för sitt arbete.

Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län synes anledning icke föreligga att

göra avsteg från den hittills vid arbetsförmedlingen tillämpade principen,

att regleringen av anställningsvillkoren och särskilt då lönefrågan helt bör

ankomma på arbetsmarknadens båda parter. Därest den enskilde arbetsta­

garen är i behov av stöd vid löneförhandlingar, bör detta sökas hos fackor­

ganisationen och icke hos arbetsvårdsorganet. Den av kommittén förordade

anordningen, att arbetsuppgifter för det industriellt betonade hemarbetet

bl. a. skola anskaffas från de skyddade företagens produktion och att dessa

vid behov samtidigt skola fungera som hemarbetscentraler, finner länssty­

relsen vara lämplig och väl motiverad. I den mån ett skyddat företag för­

medlar arbetsuppgifter till hemindustrielit arbete, är företaget självt av­

talsslutande part i fråga om produkternas pris och därigenom indirekt

också beträffande arbetslönerna. På detta sätt skulle en — säkerligen väl­

behövlig — utjämning av ackordspriserna för hemindustrielit arbete kunna

komma till stånd och detta utan arbetsförmedlingens direkta medverkan.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att förmedlingen av hemindustri­

elit arbete i största möjliga omfattning bör gå genom den offentliga arbets­

förmedlingen, varigenom kontroll kan vinnas över anställningsvillkoren.

Landstingets i Göteborgs och Bohus län nämnd för partiellt arbetsföra

har framhållit, att i fråga om hemindustriellt arbete bör en verklig insats

kunna göras. Att härvid räkna med något större bidrag från de arbetsvår­

dande organens sida finner nämnden varken lämpligt eller verklighetsbe-

tonat. Det naturligaste vore, att den huvudsakliga insatsen finge göras av

ledningen för vederbörande träningsverkstad-hemarbetscentral och veder­

börande hemslöjdsorgan.

Vad gäller kommitténs förslag angående hemslöjden har landsting­

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

39

ets i Göteborgs och Bohus län nämnd för partiellt arbetsföra ifrågasatt, om

ej föreskrift i en eller annan form bör lämnas om direkt samverkan mellan

vederbörande landstings eller annan huvudmans organ för partiellt arbets­

föra och hemslöjdskonsulent.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner det tveksamt, huruvida a r k i v ar­

be t e n i större utsträckning än vad som f. n. är fallet kunna göras till­

gängliga för partiellt arbetsföra med hänsyn till att i dessa arbeten redan

nu till övervägande del sysselsättes handikappat klientel.

I fråga om behovet och lämpligheten av en central samordning av

produktionen i skyddad sysselsättning m. m. har läns­

styrelsen i Kristianstads län anfört, att det bör ankomma på vederbörande

företag att självt svara för sin inköps- och försäljningsverksamhet. I den mån

avsikten är att tillerkänna det centrala organet en ledande och bestämman­

de uppgift över produktionsförhållandena vid de särskilda företagen, anser

sig länsstyrelsen icke kunna biträda ett sådant förslag.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund bl. a. förut­

sätta, att alster som tillverkas av partiellt arbetsföra prissättas så att illo­

jal konkurrens i förhållande till den öppna marknaden icke uppstår.

19i6 års upphandlingssakkunniga framhålla, att de icke ha för avsikt att

föreslå bestämmelser om företrädesrätt för vara, som tillverkas i statliga

eller kommunala socialvårdande anstalter eller inrättningar eller i sådana

företag i övrigt, som avses i betänkandet. Dessa anstalter och företag avses

i princip få konkurrera med övriga anbudsgivare och komma i fråga som

leverantörer endast där av dem avgivna anbud befinnas vara för staten för­

månligast. I den mån det befinnes påkallat att beträffande här avsedd verk­

samhet ge företrädesrätt vid leveranser och arbeten för andra statsinstitutio­

ners räkning, synas föreskrifterna härom liksom hittills böra meddelas i

särskild ordning.

Departementschefen.

De principiella riktlinjer, som kommittén uppdragit för de partiellt ar­

betsföras sysselsättande, finner jag vara riktiga. I första hand bör sålunda

eftersträvas att handikappade personer genom yrkesvägledning, eventuellt i

förening med speciella åtgärder såsom arbetsprövning och arbetsträning,

beredas arbete av sådan art att deras handikap icke hindrar dem att utföra

eu fullgod arbetsprestation. Erfarenheterna av den utomlands och här i

Sverige bedrivna arbetsvärden ge vid handen, att betydande resultat kunna

nås på denna väg. Först om det visat sig uteslutet att på detta sätt placera

den handikappade arbetskraften i konkurrens med fullarbetskraft böra

säranordningar för partiellt arbetsföra tagas i anspråk. Härvid bör fortfa­

rande eftersträvas att de partiellt arbetsföra beredas anställningar i den

ordinarie produktionen på så förmånliga villkor som möjligt. I sista hand

bör hänvisning ske till exempelvis skyddad sysselsättning eller hemarbete.

Kommittén har avvisat tanken på införande av en kvotlagstiftning

liksom ett reserverande av vissa bestämda yrken eller befattningar för

40

Knngl. Maj:ts proposition nr 167.

partiellt arbetsföra. Vid remissbehandlingen har denna inställning i stort

sett vunnit gillande. De vanföras riksorganisation har dock ansett, att man

såsom en beredskapsåtgärd bör utarbeta ett förslag till lag, som kan träda

i kraft när så anses påkallat. Jag finner emellertid, att vägande skäl mot

en kvotlagstiftning anförts av kommittén. I likhet med kommittén anser

jag mig böra, åtminstone i nuvarande arbetsmarknadsläge, avvisa tanken

på ett införande av något slag av kvotlagstiftning.

I fråga om reserverande av vissa yrken eller befattningar enbart

för partiellt arbetsföra är jag icke heller beredd att taga annan ställning

än vad kommittén gjort.

Frågan om företrädesrätt för partiellt arbetsföra till handel å ut­

sträckt tid, d. v. s. främst kioskhandel, har i viss utsträckning behandlats

i propositionen 1948: 248 med förslag till butikstängningslag. Vid anmälan

av nämnda proposition anförde chefen för inrikesdepartementet (s. 97)

bl. a., att han liksom 1947 års butikstängningssakkunniga fann det riktigt,

att de partiellt arbetsföra beredes tillfälle att försörja sig genom kioskför­

säljning. Vid konkurrens mellan flera om försälj arrättigheter borde social-

vårdssynpunkter beaktas. Andra lagutskottet, vars utlåtande (nr 47) god­

kändes av riksdagen, framhöll önskvärdheten av att vid beviljande av till­

stånd till försäljning under utsträckt tid från kiosk även de sociala syn­

punkterna beaktas samt att partiellt arbetsföra, då så befinnes lämpligt,

bör beredas tillfälle att försörja sig genom försäljning från kiosk. I vad

gäller kioskhandel synas de partiellt arbetsföras intressen sålunda ha till-

godosetts relativt väl. Kommittén har gjort vissa allmänna rekommenda­

tioner rörande beredande av företrädesrätt för partiellt arbetsföra till spe­

cialtobakshandel och tillfällig försälj ningsverksamhet. Dessa frågor synas

behöva bliva föremål för ytterligare övervägande, innan ställning kan tagas

till desamma.

Kommittén har utförligt behandlat de åtgärder, som kunna komma i frå­

ga för att öka möjligheterna till partiellt arbetsföras inlemmande i

den ordinarie produktionen. De principer kommittén därvid

rekommenderat ha icke mött några gensagor i remissyttrandena och för­

anleda icke heller några erinringar från min sida.

Kommittén har föreslagit, att genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg

upplysningsbroschyrer skola utarbetas rörande de partiellt arbetsföra och

deras handikaps inverkan på arbetsförmåga m. in. Behovet av sådana bro­

schyrer finner jag ådagalagt. Jag förordar därför, att arbetsmarknadsstyrel­

sen får disponera medel för ändamålet.

Vad beträffar frågan om arbetsanalyser, som kommittén berört i sitt be­

tänkande, får jag anmäla, att viss försöksverksamhet bedrivits på detta om­

råde under år 1949. Vid institutionen för industriell ekonomi och organisa­

tion vid tekniska högskolan i Stockholm har bildats en kommitté för arbets-

fysiologisk forskning, som anlitat en amerikansk expert, professorn B. Han­

man, för arbetsanalyser vid en del företag i Sverige. Verksamheten har be­

kostats av svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen och arbets-

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

41

xnarknadsstyrelsen, vilken myndighet erhållit Kungl. Maj :ts medgivande att

med sammanlagt 30 000 kronor bidraga till denna försöksverksamhet.

Kommittén har vidare granskat kollektivavtalens och andra anställnings­

avtals bestämmelser ur de partiellt arbetsföras synpunkt. Härvid har kom­

mittén rekommenderat vissa ändringar i avtalen för att öka partiellt arbets­

föras möjligheter att vinna anställning inom produktionen. Jag har erfarit,

att de av kommittén berörda frågorna äro föremål för överläggningar mel­

lan arbetsmarknadens huvudorganisationer. Kommitténs rekommendationer

föranleda icke annat uttalande från min sida än att jag betraktar det som

en mycket betydelsefull angelägenhet att avtalen utformas i enlighet med

vad kommittén rekommenderat och att det är min förhoppning att parts-

organisationerna skola kunna enas om ändringar i den riktning som kom­

mittén föreslagit.

Den inriktning, som arbetslöshetspolitiken fick under 1930-talet och som

fullföljts under 1940-talet, har gått ut på att åstadkomma dels en anpass­

ning av lönevillkoren i arbetena för arbetslösa till öppna marknadens löner,

dels en differentiering av arbetena efter olika kategoriers förutsättningar

på arbetsmarknaden. Det sistnämnda har skett bl. a. genom tillkomsten av

arkivarbete och musikerhjälp. Fortfarande föreligga dock svårigheter att

med de hjälpformer, som stå till buds, bereda lämpligt avvägd sysselsätt­

ning åt sådana personer, som genom olycksfall eller sjukdom fått sin arbets­

förmåga nedsatt.

Det har visat sig, att många arbeten, i synnerhet inom den lättare me­

kaniska industrin, med fördel kunna utföras av sådana personer, om blott

arbetsförhållandena äro avpassade efter de enskilda personernas förutsätt­

ningar. I flera fall har det visat sig möjligt att genom på så sätt särskilt

organiserad sysselsättning helt avlyfta försörjningen av den partiellt arbets­

före och hans familj från det allmänna. I andra fall ha de från det allmänna

utgående sociala bidragen kunnat avsevärt reduceras. De förslag till kon-

kurrensskyddad sysselsättning, som kommittén framlagt, kunna därför be­

traktas som ett naturligt led i en fortsatt anpassning av sysselsättningspoli­

tiken för de arbetslösa till vissa gruppers speciella förutsättningar på ar­

betsmarknaden.

Kommittén har föreslagit två olika organisationsformer för denna syssel­

sättning, vilka kommittén benämner halvskyddad och (hel)skyddad syssel­

sättning. Skillnaden mellan dessa två former skulle enligt kommittén vara,

att den halvskyddadc verksamheten skulle organiseras i direkt anslutning

till ett vanligt företag eller eu industri, som bedriver tillverkning under nor­

mala betingelser, medan den (hel)skyddade sysselsättningen skulle organi­

seras särskilt — i första hand av kommuner och landsting — för syssel­

sättning av enbart partielit arbetsföra.

Kommittén föreslår, att statsbidrag skall kunna utgå till företagare, som

anordna halvskyddad sysselsättning för partiellt arbetsföra med

undernormal prestationsförmåga. Bidrag skall enligt förslaget kunna utgå

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

dels till ökade kostnader för arbetsledning vid driften av särskilda avdel­

ningar i anslutning till ordinarie företag, dels till ökade kostnader av­

seende enskilda arbetare, som placeras i den ordinarie produktionen till­

sammans med fullarbetskraft. I båda fallen avses såsom förutsättning

gälla, att sysselsättandet av de partiellt arbetsföra är förenat med ökade

produktionskostnader för företaget trots en med hänsyn till den begränsade

prestationsförmågan modifierad lönesättning. Vissa erinringar mot tanken

på att subventionera enskilda företagare, som sysselsätta partiellt arbets­

föra, ha gjorts vid remissbehandlingen. Det är också uppenbart, att den

föreslagna bidragsverksamheten kan möta stora praktiska svårigheter bl. a.

när det gäller att avgöra huruvida företagaren får vidkännas ökade kostna­

der för de partiellt arbetsföra och storleken av dessa kostnader. Det synes

icke heller sannolikt, att förutsättningar finnas för att halvskyddad verk­

samhet skall kunna organiseras i större omfattning. Erfarenheterna från

den verksamhet, som bedrivits vid det till AB Elektro-Lux anknutna AB

Carex i Stockholm, ha emellertid visat, att möjligheter åtminstone i vissa

fall finnas att ordna de mera svårt handikappades sysselsättning på denna

väg. Det synes vara av vikt att ytterligare erfarenheter av dylik verksamhet

inhämtas. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att arbetsmarknadsstyrel­

sen försöksvis får lämna statsbidrag till halvskyddad verksamhet. Såsom

villkor för erhållande av bidrag bör dock gälla, att verksamheten organise­

ras i form av avgränsade, särskilda avdelningar i anslutning till företagen

samt att varje placering i sådan avdelning sker genom den offentliga arbets­

förmedlingen. Kommitténs förslag att bidrag även skall kunna lämnas till

företagare, som åtaga sig att sysselsätta enskilda partiellt arbetsföra place­

rade tillsammans med fullarbetskraft i den ordinarie produktionen, anser

jag mig tills vidare icke kunna förorda. Där sådana enstaka placeringar på­

kalla stöd i någon form, har arbetsmarknadsstyrelsen redan nu i viss ut­

sträckning möjlighet att lämna bidrag till den enskilde enligt de normer,

som tillämpas vid s. k. provanställningar.

Kommittén har föreslagit, att bidragen till företag, som organisera halv­

skyddad verksamhet, skola lämnas i form av ersättning för ökade kostna­

der för arbetsledning. Därvid skulle de normer följas, som föreslagits för

den (hel)skyddade sysselsättningen och vilka innebära, att bidrag skall

lämnas med 50 % av kostnaden för arbetsledares löner ävensom ersättning

för hela anläggningskostnaden för desinfektionsanordningar vid företag,

som sysselsätta smittoförande tuberkulösa. Även jag anser, att för bidrag

till halvskyddad verksamhet böra gälla samma regler som beträffande bi­

drag till skyddad verksamhet. Sistnämnda regler behandlar jag i det följan­

de. Jag förordar, att arbetsmarknadsstyrelsen under nästa budgetår får

disponera högst 20 000 kronor för statsbidrag till halvskyddad verksamhet.

Jag övergår härefter till att behandla den skyddade verksamhe­

ten. På flera platser i landet ha under de senaste åren tillkommit verk­

städer, i regel upprättade på initiativ av landsting och kommuner, där ar-

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

redan nu är fallet — fungera som centraler för utlämning och mottagning

av hemarbete. De kombinerade företagen torde böra benämnas träningsverk­

städer och arbetscentraler för partiellt arbetsföra. Denna benämning torde

ungefär täcka vad som eftersträvas med verksamheten.

Jag förordar sålunda, att statsbidrag skall kunna utgå till båda verksam­

hetsgrenarna. Vid den begränsade försöksverksamhet, som föreslås komma till

stånd under nästa budgetår, är det emellertid särskilt angeläget, att institu­

tioner, som lägga huvudvikt vid arbetsträning, stödjas.

Mot kommitténs förslag beträffande det klientel, som skall sysselsättas

vid träningsverkstäder och arbetscentraler, har jag intet att erinra. I lik­

het med kommittén anser jag, att smittoförande tuberkulösa skola syssel­

sättas i särskilda verkstäder och att desinfektionsanordningar skola finnas

vid dessa.

Kommittén har uttalat, att en verkstad för partiellt arbetsföra bör ha

minst 15 godkända arbetsplatser för att statsbidrag skall kunna utgå. Det

måste anses vara en fördel, att möjligheter givas att starta sådan verksam­

het även på mindre orter, varigenom partiellt arbetsföra, som ha svårt att

lämna hemorten, beredes tillfälle till arbetsträning och sysselsättning. Ar­

betsmarknadsstyrelsen bör därför ha möjlighet att då så befinnes motiverat

med hänsyn till lokala förhållanden medgiva statsbidrag även då antalet

arbetsplatser något understiger 15. I fråga om organisationen i övrigt, så­

som med avseende på styrelsens sammansättning in. in., anser jag i enlighet

med vad som framhållits i vissa yttranden, att vederbörande huvudman

bör lämnas fria händer.

Möjligheterna att erhålla lämplig arbetsplacering i öppna marknaden böra

alltid först ingående prövas, innan hänvisning sker till de verkstäder, till

vilka statsbidrag utgår. Intagningen av arbetskraft på företagen bör därför

alltid ske i samråd med och efter anvisning av den offentliga arbetsförmed­

lingen, som sålunda bör disponera över platserna.

Den av kommittén förordade principen med avseende på lönesättningen

lör klienterna i denna verksamhet föranleder ingen erinran från min sida.

Kommittén har föreslagit, att statsbidrag skall utgå med 50 % av kost­

naderna för föreståndares och arbetsledares löner. Arbetsmarknadsstyrelsen

har i sitt förslag angående organisationen av s. k. arbetsprövnings- och ar-

betsträningsinstitut föreslagit, att bidrag med 75 % skall utgå, förutom till

föreståndares och arbetsledares löner, jämväl till kostnaderna för avlönan­

de av övrig administrativ personal eller driftpersonal. Med hänsyn till de

resultat av driften, som jag fått taga del av, anser jag, att statsbidraget bör

kunna begränsas till bidrag med högst 50 % till föreståndares och arbets­

ledares löner. Kostnaderna för avlönande av personal som, utöver förestån­

dare och arbetsledare, erfordras för verksamhetens rationella drift, torde

böra bestridas av huvudmannen.

Kommittén har föreslagit, att verkstäderna för partiellt arbetsföra skola

stå under läkartillsyn samt att statsbidrag skall utgå till arvode åt läkare

46

Såsom kommittén anfört torde även hemslöjden ge goda möjlighe­

ter till sysselsättande av partiellt arbetsföra. De av kommittén under hän­

visning härtill framlagda förslagen till särskilda stödåtgärder för hemslöj­

den kunna emellertid icke upptagas i detta sammanhang.

Kommittén har lagt fram vissa synpunkter på utnyttjande av bered­

skapsarbeten och arkivarbeten för partiellt arbetsföra. I fråga

om beredskapsarbetena har kommittén uttalat önskemål om en större diffe­

rentiering med hänsyn till att vid dessa arbeten i viss utsträckning syssel­

sättas personer som måste betraktas som partiellt arbetsföra. En dylik diffe­

rentiering torde under nuvarande förhållanden knappast vara möjlig att

genomföra. Det är emellertid, såsom kommittén anfört, önskvärt, att par­

tiellt arbetsföra personer erhålla möjlighet till sysselsättning i bl. a. skyd­

dad verksamhet i stället för i beredskapsarbeten. Kommittén har vidare an­

sett önskvärt, att arkivarbetena i ännu större utsträckning än som nu är

fallet öppnas för partiellt arbetsföra. Då frågan om arkivarbetenas framti­

da utformning m. m. är föremål för särskild utredning, är jag icke f. n. be­

redd att förorda vidgad användning av dessa arbeten.

Någon statlig inköps- och försäljningsorganisation med

uPP§ift att handha inköp av material och försäljning av färdiga produkter

från de skyddade företagen anser jag i likhet med kommittén icke vara

behövlig f. n. Tillkomsten av särskilda företag med uppgift att sysselsätta

och meddela arbetsträning åt partiellt arbetsföra kommer emellertid att

medföra problem av organisatorisk art för arbetsvårdsorganen. Främst

kunna problem av teknisk och företagsekonomisk art komma att uppstå,

vilka påkalla bistånd med rådgivning från arbetsvårdsorganisationen. Jag

vill erinra, att Kungl. Maj :t i årets statsverksproposition förordat anslag

till anställande av en särskild tjänsteman inom arbetsmarknadsstyrelsen

med uppgift att lämna råd och bistånd vid organiserandet av träningsverk­

städer och arbetscentraler i tekniska, ekonomiska och organisatoriska frågor.

Frågan om åtgärder för ökad avsättning av de blindas alster torde få be­

handlas i särskild proposition till årets riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

IV. Industrihem för från fäugelser in. fl. anstalter utskrivna eller

permitterade personer.

Kommitténs förslag m. m.

I en motion vid 1945 års riksdag av herr John W. Johnsson m. fl. (II: 448)

framhölls, att erfarenheterna från de befintliga industrihemmen för frigivna

fångar m. fl. i Stockholm — Stockholms stadsmissions på Liljeholmen och

frälsningsarméns vid Värtan — hade visat sig lyckosamma. För anstaltsled-

ningarna hade det varit tryggt att vid villkorlig frigivning, försökspermission

eller slutlig utskrivning hänvisa personer till de möjligheter till både arbete

48

Kungi. Maj:ts proposition nr 167.

neringsnämnden, svenska stadsförbundet, svenska skyddsförbundet samt

stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping. Svenska

landstingsförbundet, stadsmissionen och frälsningsarmen i Stockholm, som

beretts tillfälle att yttra sig, ha avstått härifrån.

I remissyttrandena ha i huvudsak icke några erinringar gjorts mot kom­

mitténs utredning rörande industrihemmen. Medicinalstyrelsen an­

ser dock, att en utvidgning av industrihemsverksamheten vore önskvärd.

Länsarbetsnämnden i Malmöhus län anser, att ett hem för straffriförklarade

behövs i länet och länsarbetsnämnden i Älvsborgs län att ett hem behövs i

västra Sverige.

Mot kommitténs förslag om inrättande av flera inackordering s-

hem samt om stöd åt de båda nuvarande inackorderingshemmen i anslut­

ning till industrihemmen i Stockholm — frälsningsarméns industrihem vid

Värtan och stadsmissionens på Liljeholmen — ha remissmyndigheterna i

allmänhet icke heller gjort några invändningar. Länsarbetsnämnderna i Öster­

götlands, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län förorda dock liksom

stadsfullmäktige i Norrköping i stället för inackorderingshem bostäder av

hotellkaraktär för dem av ifrågavarande klientel, som erhållit arbete men

icke på tillfredsställande sätt kunna lösa bostadsfrågan. Stadsfullmäktige i

Stockholm ha anfört, att om statsbidrag kommer att utgå till de omnämnda

inackorderingshemmen borde sådant även utgå till barnavårdsnämndens hem

i Stockholm.

Departementschefen.

Å de båda s. k. industrihem, som f. n. finnas i Stockholm, erhåller klientelet

— huvudsakligen personer som frigivits från fångvårdsanstalt eller utskri-

vits resp. permitterats från sinnessjukhus eller alkoholistanstalt — arbete

samt kost och bostad. Avsikten är att klienterna efter viss tids sysselsätt­

ning å industrihemmet skola anvisas arbete i öppna marknaden. Ifrågava­

rande institutioner förete viss likhet med de träningsverkstäder, som be­

handlats i nästföregående avsnitt och torde alltså kunna komma i fråga för

erhållande av sådant statsbidrag, som där föreslagits.

Kommittén har anfört, att de båda nu befintliga industrihemmen med där­

till anknutna inackorderingshem fylla ett erkänt behov men att ytterligare

industrihem icke erfordras i nuvarande arbetsmarknadsläge. Jag delar denna

mening. Jag vill framhålla, att tillkomsten av träningsverkstäder och arbets-

centraler ökat möjligheterna att bereda det klientel, som omhändertages å

industrihemmen, lämplig arbetsträning i annan ordning.

Kommittén har föreslagit, att statsbidrag skall utgå till de inackorderings­

hem, som äro anslutna till industrihemmen, samt till eventuella nya inackor­

deringshem för ifrågavarande klientel. Jag är icke beredd att i förevarande

sammanhang tillstyrka detta förslag. Frågan torde böra upptagas i samband

med prövningen av 1946 års alkoholistvårdsutrednings förslag om höjda

statsbidrag till inackorderingshem för alkoholister.

50

Kanyl. j\Iaj:ts proposition nr 167.

styrelsen handhavda arbetsvärden för i militärtjänst skadade personer

äger styrelsen till sådana som undergå utbildning bevilja följande förmå­

ner nämligen fri läkarundersökning, rese- och traktamentsersättning, er­

sättning för kursavgifter m. m., utbildningsbidrag till egen försörjning

samt visst familjebidrag enligt familjebidragsförordningen den 29 mars 1946

(nr 99).

Sedan frågan anmälts för riksdagen i propositionen 1948:249 bär arbets­

marknadsstyrelsen den 30 juni 1948 bemyndigats att bestrida kostnaderna

för viss försöksverksamhet för beredande av yrkesutbildning, omskolning

eller arbetsträning åt partiellt arbetsföra, som icke äro att hänföra till i

militärtjänst skadade. Denna försöksverksamhet avser att under utnyttjande

av vakanta elevplatser vid under överstyrelsens för yrkesutbildning tillsyn

stående yrkesutbildningskurser för arbetslösa samt genom av överstyrelsen

i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen anordnad särskild kursverkamhet

bereda yrkesutbildning, fortbildning, omskolning och arbetsträning åt dy­

lika partiellt arbetsföra. Förmåner vid denna utbildning utgå enligt i hu­

vudsak samma regler som tillämpas beträffande i militärtjänst skadade

personer. Kommunernas andel i utgivna familjebidrag utgör dock lägst

25 procent medan motsvarande andel i fråga om i militärtjänst skadade per­

soner i genomsnitt icke uppgår till mer än ca 5 procent. En närmare redo­

görelse för bidragsgrunderna bär lämnats i propositionen 1949: 116, s. 27

—29, till vilken redogörelse torde få hänvisas.

Angående antal utbildade och anslag till verksamheten se s. 7—8.

Partiellt arbetsföra ha även i viss utsträckning beretts utbildning i yr­

kesutbildningskurser för arbetslösa anordnade jämlikt bestämmelserna i

kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 445) samt i kurser som anordnats för

friställd arbetskraft (se prop. 1949:116).

Kommitténs förslag.

I betänkande II, där kommittén behandlat frågan om de partiellt arbets­

föras yrkesutbildning, har kommittén bl. a. lämnat förslag om att särskild

kursverksamhet skall anordnas för partiellt arbetsföra, i den män dessas

utbildningsbehov icke kan tillgodoses på annat sätt. Kommittén har vidare

lagt fram förslag till enhetliga grunder för utbildningsbidragen samt därvid

uttalat vissa önskemål rörande de principer som böra gälla för utbildnings­

bidragen. Kommittén anför bl. a., att principerna äro skiljaktiga icke blott

mellan de olika grupperna utan även i vissa fall för samma kategori be­

roende på under vilka former utbildningen kommer till stånd. De nuvaran­

de bidragsbestämmelserna äro sålunda ytterst oenhetliga och i övrigt så

utformade, att de få vissa icke önskvärda följder. Förhållandena te sig så,

att det kan anses ofrånkomligt att bidragsgrunderna förenklas och givas en

mera enhetlig utformning.

I anslutning härtill har kommittén även lämnat vissa förslag rörande bi­

dragens utformning. Kommittén föreslår, att ett enhetligt utbildningsbidrag

införes för samtliga grupper av partiellt arbetsföra. Vid de s. k. special­

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

För

s.

k. civilskadade utgör den genomsnittliga utbildningstiden

7,8

må­

nader. Bruttokostnaden per utbildningsfall uppgår till 2 948 kronor, den

beslutande myndighetens kostnad till 1 592 kronor och kostnaden per ut-

bildningsmånad till 204 kronor.

Av pensionsstyrelsens fall tillhörde icke mindre än 76,i procent ålders­

gruppen 16—25 år, medan medelåldern för arbetsmarknadsstyrelsens fall

låg mellan 25 och 30 år (för »civilskadade» 32 år).

Utredningsmännen ha icke kunnat komma fram till ett gemensamt för­

slag rörande utbildningsförmånerna för partiellt arbetsföra utan ha lagt

fram två alternativ. Arbetsmarknadsstyrelsens representanter förorda med

vissa ändringar det system styrelsen tillämpar för sina utbildningsfall och

som i stort sett står i överensstämmelse med kommitténs förslag — i ut­

redningen benämnt alternativ 1. Pensionsstyrelsens representanter förorda,

likaledes med vissa ändringar, det system, som styrelsen nu tillämpar för

sina utbildningsfall — i utredningen benämnt alternativ 2.

Yttranden över den av arbetsmarknadsstyrelsen och pensionsstyrel-

sen gjorda utredningen ha avgivits av medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen,

socialstyrelsen, statskontoret, överstyrelsen för yrkesutbildning, socialvårds-

kommittén, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska van-

förevårdens centralkommitté samt rikskommittén för partiellt arbetsföra.

Medicinalstyrelsen har icke funnit sig kunna giva något av de i utred­

ningen framlagda alternativa förslagen ett obetingat förord. För de van­

föra, vilka äro den enda grupp, som direkt faller inom styrelsens verksam­

hetsområde, synes det av pensionsstyrelsens representanter framförda för­

slaget erbjuda vissa fördelar. Skolöverstyrelsen ansluter sig i princip när­

mast till alternativ 1. Mera genomgripande reformer böra dock enligt över­

styrelsens mening bero tills dels förslag till ny socialhjälpslag och dels av

studielånenämnden framlagt förslag till ändrade bestämmelser rörande stu­

diebidrag blivit föremål för beslut av riksdagen. Såväl socialstyrelsen som

statskontoret, svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas för­

bund anse, att socialvårdskommitténs förslag till socialhjälpslag bör avvak­

tas innan mera genomgripande reformer på här ifrågavarande område vid­

tagas. Överstyrelsen för yrkesutbildning, svenska arbetsgivareföreningen och

landsorganisationen understryka behovet av mera enhetliga normer för ut­

bildningsbidragen i allmänhet och förorda, att hela frågan om utformningen

av grunderna för ekonomiska förmåner vid yrkesutbildning prövas för alla

grupper i ett sammanhang. Svenska vanförevårdens centralkommitté och

rikskommittén för partiellt arbetsföra förorda i huvudsak alternativ 1.

Departementschefen.

I fråga om bidrag åt partiellt arbetsföra, som genomgå omskolning eller

annan yrkesutbildning, gälla olika bestämmelser bl. a. beroende på vilken

grupp av handikappade vederbörande tillhör och i vilken ordning han erhål­

ler utbildning. Särskilda regler gälla beträffande blinda, dövstumma, van­

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

relsens klientel. Pensionsstyrelsens utbildning är dels inriktad på ett yngre

klientel och dels på att ge lärlingsutbildning åt personer, som tidigare icke

varit inne i arbetslivet. Arbetsmarknadsstyrelsens yrkesutbildande verksam­

het tar främst sikte på ett äldre klientel, som är i behov av omskolning.

Arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet för beredande av yrkesutbildning

åt andra partiellt arbetsföra än i militärtjänst skadade bör även under bud­

getåret 1950/51 bedrivas såsom försöksverksamhet. Denna verksamhet bör

få utsträckas också till vissa andra utbildningsvägar än som hittills kom­

mit i fråga. Sålunda bör bidrag bl. a. kunna utgå i fall då den ordinarie un­

dervisningen eller kortare kurser vid sådana yrkesutbildningsanstalter, som

stå under överstyrelsens för yrkesutbildning ledning eller tillsyn, utnyttjas.

Även korrespondenskurser böra kunna bekostas såsom komplement till på­

gående praktisk utbildning.

Arbetsmarknadsstyrelsen bör vidare kunna lämna bidrag till personer som

genomgå arbetsprövning vid de i det föregående föreslagna arbetsklinikerna.

Kommittén har även behandlat vissa spörsmål angående modifikationer

med hänsyn till de partiellt arbetsföras intressen i gällande bestämmelser

angående vissa sociala förmåner. De viktigaste problemen som därvid berörts

avse reglerna om avdrag å folkpension för arbetsinkomst. Jag ämnar icke i

detta sammanhang närmare behandla detta spörsmål. Med hänsyn till dess

betydelse vill jag emellertid nämna, att jag har för avsikt att utverka Kungl.

Maj :ts bemyndigande att tillkalla särskilda utredningsmän för översyn av de

nu gällande avdragsreglerna.

Yl. Vissa organisatoriska spörsmål.

Kommitténs förslag.

Kommittén har räknat med att frågor om arbetsvärd åt partiellt arbets­

föra skola ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen och dess lokala organisa­

tion. Arbetsmarknadsstyrelsen skall enligt kommittéförslaget vara central

arbetsvårdsmyndighet och länsarbetsnämnderna fungera som länsarbets-

vårdsnämnder. I betänkande I (s. 107—121) har kommittén framlagt vissa

förslag angående organisationen av arbetsvårdsverksamheten inom arbets­

marknadsstyrelsen och den offentliga arbetsförmedlingen. Bl. a. har kom­

mittén föreslagit inrättande av en särskild byrå för arbetsvårdsärenden

inom styrelsen. För den lokala arbetsvårdsorganisationen har kommittén

föreslagit sammanlagt 141 befattningar. Dessa förslag behandlas icke när­

mare i förevarande sammanhang.

I sitt betänkande II (s. 141—146) har kommittén i anslutning till sina

förenämnda förslag förordat, att pensionsstyrelsens yrkesutbil­

dande verksamhet avvecklas sedan en arbetsvårdsorganisation kom­

mit till stånd och att verksamheten successivt överflyttas till arbetsmark­

nadsstyrelsen. Av det material som kommittén fått till sitt förfogande röran­

de pensionsstyrelsens yrkesutbildande verksamhet framgår, anför kommit-

56

Kungi. Maj.ts proposition nr 167.

kommissionen, arbetsberedningsassistenterna delvis övertagit pensions-

nämndernas arbete, när det gäller utredningar, ansökningar om utbild­

ningsbidrag, anskaffande av utbildningsplatser etc.

Kommittén anför vidare, att det är av stor betydelse att invaliditetsföre-

byggande åtgärder insättas så tidigt som möjligt och helst redan innan en

invaliditetsbedömning i samband med en pensionsansökan blir aktuell. Det

är enligt kommitténs mening ställt utom tvivel, att genomförandet på ett

tidigt stadium av arbetsvårdande åtgärder — bl. a. yrkesutbildning och

omskolning — kommer att medföra, att en aktuaiisering av frågan om bi­

stånd till yrkesutbildning först i samband med en ansökan om invalidpen­

sion blir mera sällsynt än f. n. Den omständigheten att frågan kan tänkas

bli aktualiserad först i samband med sådan ansökan, synes icke utgöra skäl

för att pensionsstyrelsen behöver vara verkställande organ för vidtagande av

erforderliga åtgärder. Några skäl för att låta frågan om samhällets med­

verkan för yrkesutbildning åt invalidiserade bliva föremål för annan be­

handling, om den uppkommer genom att fallen komma till pensionsmyn-

digheternas kännedom än om den utan dessas medverkan kommer under

arbetsvårdsorganens prövning, föreligga enligt kommitténs mening icke.

Alla skäl tala sålunda enligt kommitténs uppfattning för att i samband

med tillkomsten av en arbetsvårdsorganisation den av pensionsstyrelsen be­

drivna yrkesutbildandc verksamheten avvecklas.

I betänkande V (s. 208—212) har kommittén föreslagit, att även pen-

sionsstyrelsens befattning med frågor om näringshjälp successivt

skall avvecklas och överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen.

För att få till stånd en samordning av arbetsvärden och socialvården i dess

olika former har kommittén föreslagit, att en särskild delegation skall

knytas till arbetsmarknadsstyrelsen, vilken delegation skall ha i huvudsak

rådgivande funktion. I denna delegation skola vara representerade översty­

relsen för yrkesutbildning, medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen, riksför-

säkringsanstalten, fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen och de partiellt ar­

betsföra. I arbetsmarknadsstyrelsen äro redan arbetsgivareföreningen, lands­

organisationen och tjänstemännens centralorganisation representerade. Le­

damöterna i delegationen skola utses av Kungl. Maj :t efter förslag från ve­

derbörande myndighet och vad beträffar representanterna för de partiellt

arbetsföra efter förslag från representativa organisationer för dessa.

De nuvarande fem dövstum konsulenterna skola vidare enligt

kommitténs förslag (bet. I s. 88) överflyttas från skolöverstyrelsen till ar­

betsmarknadsstyrelsen samtidigt som de skola få till uppgift att ombesörja

arbetsvärden jämväl för döva och lomhörda.

Yttranden.

Beträffande förslaget att pensionsstyrelsens yrkesutbildan-

d e verksamhet skall överflyttas till arbetsmarknadsorganen ha erin­

ringar framförts av medicinalstyrelsen, socialvårdskommittén, svenska lä­

karesällskapet, överstyrelsen för yrkesutbildning och pensionsstyrelsen. Me­

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

Att såsom kommittén framhåller de personer som bliva föremål för yr­

kesutbildning genom styrelsens försorg till stor del äro att återfinna bland

de vanföras kategori, är givetvis icke föranlett av att någon principiell skill­

nad skulle från pensionsstyrelsens sida föreligga i fråga om behandlingen

av vanföra och andra kategorier partiellt arbetsföra. Förklaringen till att

möjligheterna att genom pensionsstyrelsen erhålla bidrag till yrkesutbild­

ning utnyttjats i så förhållandevis stor omfattning, då det gäller vanföra,

torde åtminstone delvis vara att söka i den effektiva organisation, som står

denna kategori partiellt arbetsföra till buds. Pensionsstyrelsen hyser emel­

lertid den förhoppningen, att det vidgade samarbete som styrelsen sedan

några år etablerat med bl. a. sjukkassor och arbetsförmedlingsorgan skall

bereda ytterligare möjlighet för styrelsen att erhålla kännedom om fall, för

vilka yrkesutbildning genpm styrelsens försorg kan komma i fråga.

Styrelsen framhåller, att någon åldersspärr icke förefinnes i fråga om den

av styrelsen bedrivna yrkesutbildningen i annan mån än genom det fak­

tiska hinder för yrkesutbildning, som i det enskilda fallet åldern i vissa fall

kan utgöra.

Pensionsstyrelsen anser således, att en avveckling av dess yrkesutbildan-

de verksamhet skulle komma att få synnerligen vittgående och understun­

dom skadliga verkningar för den del av pensionsstyrelsens verksamhet, som

omfattar invaliditetsbedömningen. Styrelsen anser sig alltså även i fortsätt­

ningen böra kvarbliva vid ledningen av sin yrkesutbildande verksamhet.

Ur övriga remissutlåtanden må nämnas, att pensionsnämnden i Örebro

framhållit, att det synes uppenbart att länsarbetsnämnderna äro betydligt

bättre ägnade för uppgiften som lokala arbetsvårdsorgan än pensionsnämn-

derna. Ett överflyttande av verksamheten skulle också komma att leda till

att den prägel av understödsfall, som onekligen kommit att vidlåda den hit­

tillsvarande yrkesutbildningen genom pensionsstyrelsens försorg, skulle

komma att bortfalla. Det råder intet tvivel om att arbetsvårdsorganisatio-

nen bör kunna på ett helt annat sätt bliva i tillfälle att nå kontakt med de

fall, där invaliditetsförebyggande åtgärder äro påkallade. Svenska lands­

kommunernas förbund framhåller, att det icke kan vara rationellt att på

sätt som nu sker i fråga om yrkesutbildningen en viss grupp partiellt arbets­

föra skall vara beroende av huruvida vederbörande kommun är villig att

svara för vissa kostnader. De på kommunerna belöpande kostnaderna för

pensionsstyrelsens verksamhet drabba tämligen ojämnt. I vissa fall har

oskäligt hög kostnad kommit att åvila kommunen, och detta har verkat åter­

hållande på viljan att teckna ansvarsförbindelse för nytillkommande fall.

Vad beträffar frågan om tillsättande av särskild delegation för

arbetsvårdsärenden, som skall vara knuten till arbetsmarknadsstyrelsen, har

de lungsjukas riksförbund uttalat sin tillfredsställelse med att de partiellt

arbetsföra skola bliva representerade i delegationen. Arbetsmarknadssty­

relsen har framhållit att styrelsen i likhet med kommittén anser, att sak­

kunniga mera kontinuerligt böra knytas till styrelsens arbetsvårdssektion.

Detta bör dock ej ske genom tillsättande av en delegation utan genom till­

kallande av särskilda experter och sakkunniga. Därjämte har medicinal­

GO

Kungl. Alaj:ts proposition nr 167.

båda myndigheterna säkerställa, att pensionsstyrelsens intressen tillgodoses

på ett tillfredsställande sätt.

Även om jag sålunda i princip delar kommitténs uppfattning i detta av­

seende är jag icke beredd att nu föreslå beslut om överflyttning. Jag anser,

att arbetsmarknadsstyrelsen bör vinna ytterligare erfarenhet av den arbets-

vårdande verksamheten innan en dylik överflyttning sker.

De förslag kommittén lagt fram rörande organisationen för arbetsvårds-

ärenden inom arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsförmedlingen ämnar jag

i detta sammanhang upptaga endast i vad rör två frågor. Den ena av dessa

avser samarbetet mellan styrelsen, de partiellt arbetsföras organisationer in. fl.

Kommittén har föreslagit, att en delegation för arbetsvårdsfrågor skall in­

rättas i anslutning till styrelsen. Denna delegation skulle få rådgivande

funktion. I densamma skulle vara representerade vissa ämbetsverk även­

som de partiellt arbetsföra. Ledamöterna skulle utses av Kungl. Maj:t efter

förslag från vederbörande myndighet och vad beträffar representanter för

de partiellt arbetsföra efter förslag från representativa organisationer för

dessa.

Vid anmälan av propositionen 1947: 239 angående inrättande av en ar­

betsmarknadsstyrelse samt förstatligande av den offentliga arbetsförmed-

lingen anförde föredraganden (s. 50), att vid behov en samarbetsdelegation

borde inrättas genom överenskommelse mellan de berörda myndigheterna.

Någon sådan delegation har hittills icke kommit till stånd.

Ett organ bör emellertid enligt min uppfattning nu inrättas för samarbetet

mellan arbetsmarknadsstyrelsen och de partiellt arbetsföras organisationer,

av vilka flera torde besitta en grundlig erfarenhet och visat sig kunna göra

värdefulla insatser. Detta samarbete bör lämpligen ske genom en rådgivande

delegation. Närmare föreskrifter rörande denna torde böra utfärdas av

Kungl. Maj :t.

Kommitténs förslag om överflyttande av dövstumkonsulenterna från skol­

överstyrelsen till arbetsmarknadsstyrelsen finner jag mig icke kunna bi­

träda. Även om dövstumkonsulenterna till någon del ha att handlägga ar-

betsvårdsärenden rörande dövstumma, torde dock de huvudsakliga arbets­

uppgifterna få betraktas såsom varande främst av kurativ och pedagogisk

karaktär. Ett ömsesidigt samarbete mellan arbetsförmedlingen och döv­

stumkonsulenterna rörande de dövstumma arbetsvårdsfallen bör kunna upp­

byggas och upprätthållas även med den nuvarande organisationsformen.

Medelsbehovet för budgetåret 1950/51.

Kungl. Maj :t har den 27 maj 1949 medgivit, att arbetsmarknadsstyrelsen

under budgetåret 1949/50 må av reservationsanslaget till Kostnader för över­

flyttning av arbetskraft disponera högst följande belopp för åtgärder huvud­

sakligen avseende partiellt arbetsföra.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

115 000 kronor. Vidare har jag föreslagit, att under nästa budgetår må

disponeras för bidrag till halvskyddad verksamhet högst 20 000 kronor och

för bidrag till träningsverkstäder och arbetscentraler högst 100 000 kronor.

Jag har även uttalat, att medel böra ställas till arbetsmarknadsstyrelsens

förfogande för utgivande av broschyrer rörande partiellt arbetsföras pro­

blem. Arbetsmarknadsstyrelsen har beräknat ett belopp av 15 000 kronor för

informations- och propagandaverksamhet. Mot denna beräkning har jag

intet att erinra. Broschyrkostnaderna torde få inräknas i nämnda belopp.

Medelsbehovet för verksamheten för beredande av yrkesutbildning m. in.

åt partiellt arbetsföra har av arbetsmarknadsstyrelsen uppskattats till

800 000 kronor under nästa budgetår. Jag finner icke sannolikt, att tillgäng­

liga resurser i fråga om personal m. m. komma att medgiva en så omfattan­

de verksamhet att nämnda belopp erfordras. Jag räknar med ett belopp av

högst 500 000 kronor. Mot styrelsens beräkning av kostnaderna för psyko­

tekniska undersökningar, läkarundersökningar och provanställning har jag

intet att erinra. För nämnda ändamål böra sålunda avses resp. 40 000, 50 000

och 25 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet under nästa budgetår för arbetsmarknads­

styrelsens verksamhet för arbetsvärd åt andra partiellt arbetsföra än i mi­

litärtjänst skadade uppskattar jag alltså till (113 700 + 115 000 -1- 20 000

+ 100 000 + 15 000 + 500 000 + 40 000 + 50 000 + 25 000) 978 700 kro­

nor. Kostnaderna i fråga synas även under nästa budgetår böra bestridas

från reservationsanslaget till Kostnader för överflyttning av arbetskraft. Be­

räkningar rörande det sammanlagda medelsbehovet för olika ändamål under

nämnda anslag torde böra underställas riksdagen i särskild proposition an­

gående anslag för budgetåret 1950/51 till åtgärder för arbetsmarknadens

reglering m. in. Här torde emellertid få nämnas, att anslaget med hänsyn

till å detsamma befintlig reservation endast torde behöva anvisas med ett

formellt belopp.

Medel till pensionsstyrelsens yrkesutbildande verksamhet samt till nä­

ringshjälp torde få äskas i särskild proposition denna dag angående anslag

lör budgetåret 1950/51 till åtgärder till förebyggande och hävande av in­

validitet.

-Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemstäl­

ler jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva upprättandet i anslutning till karolinska

sjukhuset i Stockholm av en arbetsklinik för kvalificerad

arbetsprövning samt för bedrivande av viss forskningsverk­

samhet;

dels medgiva att statsbidrag enligt i det föregående an­

givna grunder må utgå till Göteborgs stad för driften av en

arbetsklinik;

63

dels medgiva att statsbidrag försöksvis lämnas till företag

som organisera särskilda avdelningar för sysselsättande av

mera höggradigt partiellt arbetsföra samt till landsting, kom­

muner in. fl. som upprätta träningsverkstäder och arbets-

centraler för partiellt arbetsföra;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att i övrigt föranstalta

om försöksverksamhet för beredande av arbetsvärd åt par­

tiellt arbetsföra i huvudsaklig enlighet med av mig i det

föregående förordade grunder.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Ur protokollet:

Ralph Sterner.

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning........................................................................................................ A.................... 2

I. Översikt över arbetsvärdens organisation............................................................. 5

Historisk återblick.................................................................................................. 5

Nuvarande förhållanden........................................................................................ 6

II. Arbetsprövning och arbetsträning............................................................................ 10

Kommitténs förslag m. m....................................................................................... 10

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag beträffande arbetsprövnings- och ar-

betsträningsinstitut samt yttranden däröver ............................................ 11

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag angående upprättande av arbetskliniker 15

Departementschefen .............................................................................................. 19

III. De partiellt arbetsföras sysselsättande................................................................... 22

Kommitténs förslag................................................................................................ 22

Yttranden................................................................................................................. 33

Departementschefen............................................................................................... 39

IV. Industrihem för från fängelser m. fl. anstalter utskrivna eller permitterade

personer..................................................................................................................... 46

Kommitténs förslag m. m....................................................................................... 46

Yttranden................................................................................................................. 47

Departementschefen.............................................................................................. 48

V. Utbildningsbidrag och stipendier...........................i............................................... 49

Gällande bestämmelser m. in................................................................................. 49

Kommitténs förslag................................................................................................. 50

Särskild utredning angående utbildningsbidrag m. m. jämte yttranden

däröver.................................................................................................................. 51

Departementschefen............................................................................................... 52

VI. Vissa organisatoriska spörsmål................................................................................. 54

Kommitténs förslag................................................................................................ 54

Yttranden................................................................................................................. 56

Departementschefen .............................................................................................. 59

Medelsbehovet för budgetåret 1950/51............................................................................. 60

Departementschefen ............................................................................................... 61

Hemställan............................................................................................................................. 62

Stockholm 1950. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

500703