2

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 17

februari 1950.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

M^öller, S^köld, Q^uensel, D^anielson, V^ougt, Z^etterberg, N^ilsson,

S^träng, E^ricsson, M^ossberg, W^eijne, A^ndersson, L^ingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för utrikes-, finans- och ecklesia­

stikdepartementen anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möl­

ler, vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år

1949 vid dess trettioandra sammanträde fattade beslut samt anför i anslut­

ning därtill följande.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde

Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen i Geneve.

För närmare upplysningar om Internationella arbetsorganisationen och dess

verksamhet må hänvisas till dels propositionen nr 361 till 1921 års riks­

dag, dels propositionen nr 111 till 1947 års riksdag (avseende ändringar i

Internationella arbetsorganisationens stadga samt en mellan Förenta Natio­

nerna och Internationella arbetsorganisationen träffad överenskommelse

om organisationens anknytning till FN), dels den av delegationen för det

internationella socialpolitiska samarbetet på Kungl. Maj :ts uppdrag under

åren 1928—1950 utgivna publikationsserien »Internationella arbetsorgani­

sationen», dels ock de genom delegationens försorg sedan år 1935 publi­

cerade översättningarna av generaldirektörens för Internationella arbets-

byrån årsrapport, ett översättningsarbete, som enligt beslut av 1947 års nor­

diska socialministermöte fullgöres i samverkan med danska och norska

myndigheter. För förhandlingar och beslut vid arbetskonferensens år 1948

hållna trettioförsta sammanträde har redogörelse lämnats i popositionen

nr 162 till 1949 års riksdag.

Enligt bestämmelserna i arbetsorganisationens stadga skall organisatio­

nens allmänna konferens sammanträda vid behov, dock minst en gång

varje år.

Enligt artikel 19 i stadgan har organisationens beslutande församling, den

Internationella arbetskonferensen, att beträffande förslag, som äro upp­

förda på dess dagordning, välja mellan två former för godtagande. An­

tingen skall beslutet resultera i ett förslag till internationell konvention,

avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller ock skall det

utmynna i en rekommendation, avsedd att tagas under övervägande vid

lagstiftning eller annorledes, men utan den bindande karaktär, som till­

4

Kung!. Maj.ts proposition nr 188.

Internationella arbetskonferensens trettioandra sammanträde hölls i Ge-

néve under liden den 8 juni—den 2 juli 1949. I sammanträdet deltogo re­

presentanter för 50 medlemsstater, av vilka 42 sänt fullständiga delegationer,

dvs. två regeringsombud samt ett ombud från vardera av arbetar- och

arbetsgivarsidorna. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig dele­

gation.1

Dagordningen för detta konferenssammanträde —- för vars förhandlingar

och beslut en fullständig redogörelse kommer att lämnas av delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet i dess förenämnda publi-

kationsserie »Internationella arbetsorganisationen» — omfattade följande

överläggningsämnen:

I. Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån årsrapport.

II. Finansiella och budgetära frågor.

III. Medlemsstaternas årsrapporter angående tillämpning av konventio­

ner i enlighet med artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens

stadga.

IV. Tillämpningen av principerna för organisationsrätten och den kollek­

tiva förhandlingsrätten (andra behandling).

V. Förhållandet mellan arbetsmarknadens parter, innefattande frågor

rörande kollektivavtal, medling och skiljedom ävensom samverkan

mellan offentliga myndigheter och arbetsgivar- och arbetarorganisa­

tioner (första behandling).

VI. Arbetsklausuler i kontrakt, däri offentlig myndighet är part (andra

behandling).

VII. Rättsskydd för lön (andra behandling).

VIII. Löneproblem (allmän rapport).

IX. Yrkesvägledning (andra behandling).

X. Revision av 1933 års konvention angående avgiftskrävande arbetsför-

medlingsbyråer.

XI. Revision av 1939 års konvention angående migrerande arbetare med

därtill anslutna rekommendationer. * i

1 Genom Kungl. Maj :ts beslut den 5 april 1949 hade att deltaga i konferensen från

svensk sida utsetts:

såsom regeringsombud generaldirektören och chefen för statskontoret Wilhelm Björck

och statssekreteraren i socialdepartementet Per Nyström samt såsom experter borg­

mästaren Lars Gunnar Ohlsson, tillika ersättare för regeringsombuden, kommerserådet

Gunnar Böös och förste kanslisekreteraren i socialdepartementet Sten-Eric Heinrici;

såsom arbetareombud landsorganisationens jurist advokaten Arnold Sölvén samt så­

som experter förste ombudsmannen hos svenska industritjänstemannaförbundet Harald

Adamsson, sekreteraren i fabriksarbetareförbundet Gunnar Mohlne, ledamoten av riks­

dagens andra kammare, ordföranden i sjöfolksförbundet Jerker Svensson och ordföranden

i svenska maskinbefälsförbundet Anders Söre; samt

såsom arbetsgivareombud f. d. verkställande direktören i svenska arbetsgivareför­

eningen Fritiof Söderbäck samt såsom experter verkställande direktören i arbetsgivare­

föreningen Bertil Kugelberg, direktören i samma förening Matts Larsson och verkstäl­

lande direktören i Sveriges redareförening Heribert Reuterskiöld ävensom såsom er­

sättare för Reuterskiöld kaptenen Douglas Forssblad i redareföreningen.

Därjämte utsågs redaktören Sven Backlund att i egenskap av tolk biträda delega­

tionen.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

I särskild bilaga (Bil. J) lämnas en förteckning över de vid konferens-

sammanträdet antagna resolutionerna.

Innan jag övergår till behandlingen av de vid 1949 års arbetskonferens

antagna konventioner och rekommendationer, vilka det ankommer på mig

att anmäla för riksdagen, anser jag mig böra framhålla vissa omständig­

heter av särskilt intresse i samband med ifrågavarande konferenssamman­

träde.

Sålunda fungerade Internationella arbetsbvråns år 1948 nyvalde general­

direktör, amerikanen David A. Morse — vilken i augusti 1949 på inbjudan

av regeringen avlade officiellt besök i Sverige — för första gången som

arbetskonferensens generalsekreterare. Vidare diskuterades vid detta kon­

ferenssammanträde i olika sammanhang viktiga utbyggnader av arbetsor­

ganisationens verksamhetsområde och därav påkallade ändringar i arbets­

metoderna.

I och med generaldirektören Morses tillträde och på hans initiativ har

Internationella arbetsorganisationen tagit upp en ny verksamhet, som går

under namnet »the manpower programme». Morse anser, att under en tid,

då anhopning av arbetslösa förekommer i många länder, främst på grund

av kriget men också av andra skäl, exempelvis hög nativitet, stoppad emi­

gration m. m„ medan andra länder lida brist på arbetskraft, det bör finnas

utrymme för praktiska insatser (operational work) från abetsorganisatio-

nens sida. Den viktigaste faktorn i arbetskraftsprogrammet är att i olika

avseenden reglera och främja migration (emigration och immigration).

Denna fråga var, såsom förut nämnts, i ett avseende, nämligen då det gäller

att skapa rättsskydd för migranter, föremål för konferensens prövning. En

annan viktig faktor är de med varandra sammanhängande frågorna om

yrkesvägledning, yrkesutbildning och arbetsförmedling. Detta arbetskrafts-

program kommer nu att ingå i ett annat program av vida större räckvidd,

vilket framlagts av FN och går under namnet »technical assistance» (for

economic development). FN:s plan, vilken utarbetats av dess ekonomiska

och sociala råd, har publicerats i en skrift med titeln »Technical assistance

för economic development», vilken utkom strax före konferensens början.

Planen bygger på samverkan mellan rådet och FN:s s. k. »specialized agen-

cies», dvs. organ med speciella uppgifter, nämligen — förutom arbetsorga­

nisationen — UNESCO, WHO (världshälsovårdsorganisationen), FAO (livs­

medels- och jordbruksorganisationen) samt IRO (internationella flykting-

organisationen). Man har utgått från att man ej når det uppställda målet

enbart genom kapitalinvestering i de ekonomiskt outvecklade staterna, allt­

så skapande av nya industrier och införande av nya förbättrade arbetsme­

toder inom såväl jordbruket som industrin. En sådan ekonomisk utveck­

ling medför givetvis en mängd nya problem, vilka kunna bringas till en till­

fredsställande lösning endast i nära samverkan med representanter för ar­

betsgivare och arbetare. Det kommer att åvila arbetsorganisationen att med

sin trepartskaraktär tillse, att denna grundförutsättning för det tekniska

7

biståndets framgång på arbetslivets område uppfylles. Frågan behandlades

vid konferensen icke bara i samband med debatten om direktörens rapport

utan också såsom en fristående fråga. Beslut fattades om dess hänskjutan­

de till arbetsbyråns styrelse för omedelbara åtgärder.

Härefter övergår jag till att behandla de under 4)—12) i ovanintagna för­

teckning angivna konventionerna och rekommendationerna, över vilka de­

legationen för det internationella socialpolitiska samarbetet avgivit utlå­

tande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Konvention (nr 94) och rekommendation (nr 84) angående arhetsklasuler

i kontrakt, däri offentlig myndighet är part.

Sedan förevarande ämne varit föremål för en första behandling vid Inter­

nationella arbetskonferensens trettioförsta sammanträde år 1948, varvid till

grund för diskussionen lades av vissa medlemsstater — bland dem Sverige

—- avgivna svar å ett av Internationella arbetsbyrån utarbetat frågeformu­

lär, hade frågan uppförts på dagordningen för 1949 års konferenssamman­

träde för slutligt avgörande.

Det må erinras därom, att arbetskonferensen vid olika tillfällen under

årens lopp ägnat sin uppmärksamhet åt frågan om arbetsförhållandena vid

offentliga arbeten. Sålunda antog konferensen år 1936 en konvention an­

gående förkortning av arbetstiden vid offentliga arbeten, vilken konvention

äger tillämpning å »personer, som direkt sysselsättas med hus-, väg- eller

vattenbyggnadsarbeten, vilka finansieras eller subventioneras av central­

regeringarna», samt innehåller bestämmelser om en normalarbetsvecka om

fyrtio timmar, övertidsarbete om högst etthundra timmar under ett år samt

övertidsersättning enligt en löneskala, som med minst tjugufem procent

överstiger den normala. Vidare antogs år 1932 en rekommendation angå­

ende nationell planering av offentliga arbeten, vari förordades en viss mini­

mistandard i fråga om rekrytering och lönesättning.

Huvudbestämmelserna i nu föreliggande konvention (Bil. A) avse

att garantera, att fastställda arbetsvillkor skyddas mot försämring till följd

av konkurrens vid anbudsgivning. I konventionen stadgas, att offentliga kon­

trakt skola innefatta klausuler, vilka tillförsäkra vederbörande arbetare lön

(inklusive olika slags tillägg), arbetstid och övriga arbetsvillkor, som icke

äro mindre gynnsamma än de, som fastställts i kollektivavtal eller annat

godtaget förhandlingssystem, skiljedom eller den nationella lagstiftningen

för arbete av samma art inom vederbörande yrke eller näringsgren i det

område, där arbetet utföres. Därest arbetsvillkoren icke regleras på angivet

sätt i området, måste arbetsklausulerna garantera antingen villkor, som

icke äro mindre gynnsamma än de som gälla enligt kollektivavtal, skilje­

dom eller lagstiftning i närmaste, jämförbara område, eller den allmänna

standard, som tillämpas av arbetsgivare tillhörande samma yrke eller nä-

K

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

ringsgren som medkontrahenten, och som utövar sin verksamhet under lik­

nande förhållanden. Det stadgas också, att lämpliga åtgärder skola vidta­

gas för att tillförsäkra vederbörande arbetare rimliga och rättvisa skydds-

och välfärdsförhållanden. Konventionen äger tillämpning på kontrakt, som

avslutits mellan offentliga myndigheter och enskilda arbetsgivare och som

gälla uppförande, ombyggnad, reparation eller rivning av offentlig anlägg-

ning, framställning, hopsättning, liandhavande eller transport av material,

förråd och utrustning eller utförande eller tillhandahållande av tjänster.

Underentreprenör eller den, å vilken kontrakt överlåtits, omfattas även av

konventionens bestämmelser. Kontrakt, som icke innebär ianspråktagande

av allmänna medel utöver ett av vederbörande myndighet fastställt belopp,

må kunna undantagas från tillämpningen av konventionen. Likaså kunna

undantagas personer i ledande ställning eller med tekniska eller vetenskapliga

uPP§ifter> vilkas anställningsförhållanden icke regleras av lagstiftning, kol­

lektivavtal eller skiljedom och som i regel icke utföra manuellt arbete. Så­

som villkor för undantag gäller, att arbetsgivarnas och arbetarnas organisa­

tioner ha yttrat sig.

Kontrakt avslutade av central myndighet äro särskilt omnämnda i kon­

ventionen; däremot överlämnas till de ratificerande staterna att avgöra, i

vilken utsträckning och under vilka betingelser konventionen skall tilläm­

pas å kontrakt, som avslutats av annan myndighet än central sådan. Det är

även medgivet att från konventionens tillämpning undantaga områden, där

på grund av befolkningens gleshet eller områdets utvecklingsstadium det an­

ses omöjligt att genomföra konventionen. Konventionen må vidare tempo­

rärt upphävas, efter hörande av berörda arbetsgivar- och arbetarorganisa­

tioner, vid fall av force majeure eller i händelse av nödtillstånd, som sätter

nationens välfärd eller trygghet i fara.

Konventionen antogs med 115 röster mot 9, medan 34 delegater nedlade

sina röster. Av de svenska ombuden röstade regerings- och arbetarombuden

för konventionens antagande, under det att arbetsgivarombudet nedlade

sin röst.

Rekommendationen (Bil. B) förordar, att bestämmelser i allt

väsentligt analoga med dem, som förekomma i arbetsklausuler i offent­

liga kontrakt, böra tillämpas i sådana fall, då enskild företagare beviljats

statsbidrag eller tillstånd att driva allmännyttigt företag. Den innehåller

även förslag till infogande i offentliga kontrakt av bestämmelser om lön,

arbetstid, semester och sjukledighet.

Rekommendationen antogs med 107 röster mot 21; 24 delegater ned­

lade sina röster. De svenska regerings- och arbetarombuden röstade för,

medan arbetsgivarombudet röstade mot rekommendationens antagande.

Över förevarande konvention och rekommendation har delegationen för

det internationella socialpolitiska samarbetet inhämtat yttranden från so­

cialstyrelsen, Landsorganisationen i Sverige och Svenska arbetsgivareför­

eningen.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

Konvention (nr 95) och rekommendation (nr 85) angående rättsskydd

för lön.

Jämväl detta ämne upptogs vid arbetskonferensens trettioandra samman­

träde till slutligt avgörande efter förberedande handläggning å 1948 års

konferens.

Flera av de i konventionen behandlade spörsmålen ha varit föremål för

beslut vid tidigare konferenser. År 1935 antog konferensen sålunda en re­

solution med anmodan till arbetsbyrån att företaga en undersökning rö­

rande det s. k. trucksystemet, och en liknande resolution godkändes vid den

första konferensen med organisationens amerikanska medlemsstater på­

följande år. Undersökningen avbröts emellertid på grund av krigsutbrottet.

Vidare innehåller den vid 1939 års allmänna konferens antagna konven­

tionen angående arbetsavtal för infödda arbetare vissa bestämmelser, som

äga beröring med frågan om löneskyddet. Så är även förhållandet med

1947 års konvention angående socialpolitik inom områden belägna utanför

moderlandet.

Den nu ifrågavarande konventionen angående rättsskydd för lön

(Bil. C) lämnar en definition av uttrycket »lön» samt fastslår den allmänna

principen, att lön, som skall utgå kontant, endast må utbetalas i lagligt be­

talningsmedel, eller, då förhållandena så påkalla, i form av check, post­

växel, postanvisning eller postgiro. Löneutbetalning delvis i form av na­

turaförmåner medgives även.

Lön skall normalt utbetalas direkt till arbetaren, och arbetsgivaren äger

icke i något hänseende begränsa arbetarens rätt att fritt förfoga över sin

lön. I detta sammanhang innehåller konventionen bestämmelser avsedda

att skydda arbetare mot missbruk, som kunna uppkomma genom drivandet

av fabriksbutiker etc.

Löneavdrag skola medgivas endast under de villkor och i den utsträck­

ning, som föreskrivas i lagstiftning eller bestämts genom kollektivavtal eller

skiljedom, och arbetarna skola underrättas om de villkor, som gälla för

dylika avdrag.

1 övrigt stadgas i konventionen, att utmätning och införsel i lön skola

ske endast på sätt och inom gränser, som föreskrivas i den nationella lag­

stiftningen, att lönefordran skall behandlas såsom förmånsberättigad samt

till fullo gäldas, innan fordringsägare utan förmånsrätt må göra gällande

rätt till andel i tillgångarna, i händelse av företagets konkurs elleT betal-

ningsinställelse, att lön skall utbetalas med regelbundna mellanrum å ar­

betsdagar och på eller i närheten av arbetsplatsen, samt att arbetarna på

ett lättförståeligt sätt skola underrättas om de med anställningen förenade

lönevillkoren.

Konventionen antogs med 107 röster mot 17; 19 delegater nedlade sina

röster. De svenska regerings- och arbetarombuden röstade för, medan ar-

betsgivarombudet röstade mot konventionens antagande.

Rekommendationen (Bil. D) kompletterar och utvecklar när­

mare flera av bestämmelserna i konventionen i samma ämne. Den innehål­

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

bestämmelser avsåge skydd mot förfaranden, vilka ej förekomme här i lan­

det. Något hinder för ratifikation av konventionen syntes å andra sidan ej

förefinnas.

Svenska arbetsgivareföreningen anser, att enär lagstiftning på ifrågava­

rande område icke förelåge i Sverige, saknades här förutsättningar att till­

träda konventionen. Några särskilda åtgärder för att följa rekommendatio­

nen vore heller icke erforderliga, då däri upptagna bestämmelser normalt

reglerades i kollektivavtal eller anställningskontrakt. Vissa bestämmelser i

rekommendationen vore föga lämpade för svenska förhållanden.

Beträffande de särskilda artiklarna i konventionen och rekommendatio­

nen funne föreningen följande vara av betydelse, därvid föreningen bortsåge

från att lag om arbetsavtal icke existerade i Sverige.

Angående konventionen.

Artikel 1. Konventionens lönebegrepp vore synnerligen omfattande, då till

lön hänfördes varje slag av ersättning eller arbetsförtjänst, som kunde ut­

tryckas i pengar. Här vore således ej blott fråga om tidlön och ackordslön

utan även om olika former av arvoden, traktamenten, provisioner och vinst­

andelar, tantiem etc. Däremot vore det oklart, om till konventionen hän­

fördes pension, livränta eller skadestånd på grund av utebliven lön. Den myc­

ket vidsträckta innebörden av begreppet lön, som sålunda finge inläggas i

konventionens definition, överensstämde ej med vad man i Sverige i rätts­

praxis hänfört under uttrycket lön. Föreningen återkomme till denna fråga

under artikel 11.

Artikel 2. I första punkten angåves, att konventionen ägde tillämpning på

alla personer, till vilka arbetslön utbetalades eller skulle utbetalas. I arti­

kel 1 talades om lön, som skulle utbetalas enligt anställningsavtal. Samman­

ställdes dessa båda bestämningar framginge, att under konventionens per­

sonbegrepp folie alla, som i civilrättslig mening vore anställda. Härigenom

uteslötes självständiga företagare och sålunda även de, som enligt vissa

svenska lagar av sociala skäl tillförsäkrats samma förmåner som anställda,

med hänsyn till att sådana företagare intoge en beroende ställning. Mot en

sådan begränsning funnes intet att erinra. Det borde dock observeras, att

vissa grupper anställda enligt svensk rättspraxis icke komme att äga de

förmåner, som konventionens artikel 11 föreskreve vid arbetsgivarens obe­

stånd. Från den förmånsrätt, som enligt 17 kap. 4 § 2 st., handelsbalken

tillkomme arbetstagare vid arbetsgivares konkurs, undantoges enligt rätts­

praxis bl. a. verkställande direktör i enmansbolag eller bolagsrevisor för

revisorsarvode. Det vore vidare tveksamt, huruvida förmånsrätt enligt nämn­

da lagrum kunde erhållas för vissa slag av löner enligt artikel 1, t. ex. tan­

tiem. (Se vidare under artikel 11 i det följande.)

Artikel 3. Kontantlön skulle enligt artikeln endast utgå i lagligt betalnings­

medel. Som sådant gällde enligt svensk lagstiftning 1873 års lag om rikets

mynt, § 12, och regeringsformen, § 72, av myntverket präglade mynt och

riksbankens sedlar. Någon skyldighet att mottaga betalning i annan form

funnes icke i Sverige. Något behov för svensk del att fixera på vad sätt kon­

tantlön skall utbetalas förelåge ej.

Artikel 4. Enligt denna artikel förutsattes för att lön till viss del skulle

kunna utgå in natura, att bestämmelse härom intoges i lag, kollektivavtal

eller skiljedom. Det räckte sålunda ej med stipulation härom i kontrakt el­

ler annat anställningsavtal. Naturaförmån skulle vidare enligt artikeln en­

dast få förekomma inom vissa näringsgrenar eller yrken. Även om natura­

14

frågan om förmånsrättsordningen och de särskilda prioriterade fordringar­

nas inbördes prioritet vore synnerligen viktiga faktorer, framför allt för

fastighetskrediten, syntes man knappast kunna ifrågasätta att ändra svensk

rättspraxis med hänsyn till konventionens innehåll.

Artikel 12. Regeln att lön skall utbetalas med regelbundna mellanrum

kunde knappast avse annat än tidlön. Det vore uteslutet, att den gällde vissa

slag av ackordsöverskott, såvida man icke nöjde sig med att godtaga myc­

ket vida tidsgränser och ändock ansåge, att regelbundenhetskravet vore upp­

fyllt. Artikeln vore för vagt formulerad för att kunna accepteras.

Artiklarna 13—17. Föreningen hade ingen erinran.

Angående rekommendationen.

I. Löneavdrag. Ingen erinran.

II. Tidsbestämmelse för utbetalning av lön.

Här angivna regler vore dispositiva. Beträffande vad som angives under

punkt 4 a ville föreningen erinra om att det funnes företag, som utbetalade

lön endast en gång i månaden, trots att lönen beräknades per timme, per

dag eller per vecka.

III. Lönevillkorens tillkännagivande för arbetarna och

IV. Meddelande om intjånt lön samt avlöningslistor. Föreningen hade

ingen erinran.

V. Arbetarnas medverkan i administrationen av företagsbutiker. Sak­

nade intresse för svensk del.

Tjänstemännens centralorganisation har icke haft något att erinra mot de

i konventionen intagna bestämmelserna, som i stort sett överensstämde med

gällande svensk rätt och praxis inom arbetslivet. Ur dessa synpunkter hade

TCO sålunda icke något att erinra mot en ratificering från svensk sida. TCO

hade emellertid icke till ingående prövning upptagit, huruvida en svensk

ratificering krävde särskilda lagstiftningsåtgärder eller om gällande praxis

kunde anses på alla punkter så fast utbildad, att särskild lagstiftning icke

krävdes. Vad gällde rekommendationen i denna fråga syntes även de i denna

intagna bestämmelserna överensstämma med svensk praxis.

För egen del uttalar delegationen, att det syntes med fog kunna ifråga­

sättas, huruvida icke konventionen på ett par punkter, särskilt i avseende

å den personkrets, som skulle komma i åtnjutande av förmånsrätt för låne­

fordran i arbetsgivares konkurs, vore mera vittomfattande än vad fallet vore

i svensk lagstiftning och rättspraxis. Såsom arbetsgivareföreningen framhål­

lit, lärer det knappast kunna övervägas att ändra svensk rättspraxis med hän­

syn till konventionens innehåll. Vid sådant förhållande och på de skäl i öv­

rigt, som anförts av socialstyrelsen och föreningen, ansåge sig delegationen,

som i likhet med landsorganisationen knappast funne konventionens be­

stämmelser vara av intresse för vårt lands vidkommande, böra avstyrka rati­

fikation.

Med hänsyn till det sålunda anförda föranledde rekommendationen i äm­

net icke till något delegationens yttrande.

Departementschefen.

Delegationens för det internationella socialpolitiska samarbetet återgivna

uppfattning i fråga om förevarande konvention kan jag biträda och avstyr­

Kungl. Maj.ts proposition nr 18S.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 188-

På grund av krigets mellankomst blev den av Sverige väckta revisions-

frågan icke föremål för behandling förrän i samband därmed, att å dagord­

ningen för internationella arbetskonferensens trettionde sammanträde år

1947 uppfördes frågan om arbetsförmedlingens organisation. Sedan flertalet

medlemsstater tillstyrkt, att frågan om en revision av 1933 års konvention

upptogs å nämnda sammanträde, upprättade Internationella arbetsbyrån ett

revisionsförslag, som avsåg att tillgodose de svenska revisionskraven. Ar­

betsbyrån föreslog därjämte en uppmjukning av den grundläggande artikeln

i konventionen (artikel 2). Enligt denna artikel i dess gällande lydelse skola

avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer i förvärvssyfte vara avskaffade

inom tre år efter konventionens ikraftträdande för en medlemsstat. Arbets­

byrån föreslog, att denna bestämmelse skulle utbytas mot föreskrift, att i

varje särskilt fall vederbörande statliga myndighet skulle äga bestämma

den tidrymd, inom vilken dylika byråer skulle vara avskaffade.

På grundval av arbetsbyråns revisionsförslag beslöt arbetskonferensen vid

förenämnda sammanträde att upptaga revisionsfrågan å dagordningen för

nästa sammanträde. Till detta förelåg jämväl från arbetsbyråns styrelse en

tioårsrapport rörande tillämpningen av konventionen ävensom däröver in­

komna yttranden. Åtskilliga framställningar hade gjorts i anslutning till

rapporten; bland annat hade Förenta staternas regering rekommenderat,

att principen om avskaffande av i vinstsyfte bedrivna privata arbetsförmed­

lingsbyråer skulle övergivas och konventionen begränsas till att avse endast

tillsyn och reglering av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Vid utskottsbehandlingen av frågan å konferensen blev sistnämnda för­

slag föremål för diskussion och ett förslag till ändring av arbetsbyråns re­

visionsförslag antogs med knapp majoritet. När sedermera omröstning in­

om utskottet verkställdes angående revision av konventionen i enlighet med

det sålunda föreliggande ändringsförslaget, blev emellertid utgången den,

att revisionsförslaget förkastades. Eftersom konventionen sålunda kvar-

stode oförändrad, föreslog utskottet, att konferensen skulle ånyo upplaga

trågan vid nästa sammanträde. Detta förslag antogs enhälligt av konferen­

sen. Hela frågan om revision av konventionen stod alltså öppen till år 1949.

Vid konferenssammanträdet år 1949 beslöts genomföra en revision av

1933 års konvention angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

(Bil. E.) Den reviderade konventionen skiljer sig från den ursprungliga

framför allt därigenom, att den erbjuder varje medlem, som ratificerar kon­

ventionen möjlighet att antingen antaga de i del II av konventionen intagna

bestämmelserna angående ett successivt avskaffande av avgiftskrävande ar­

betsförmedlingsbyråer med vinstsyfte samt reglering av övriga arbetsför­

medlingsbyråer s verksamhet eller att antaga bestämmelserna i del III an­

gående en reglering av den verksamhet, som bedrives av avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer, däri inbegripna byråer med vinstsyfte. En med­

lemsstat, som följer det alternativ, vilket innebär en reglering av arbetsför-

medlingsbyråernas verksamhet, har emellertid också möjlighet att vid ett

senare tillfälle övergå till det alternativ, som avser en avveckling.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 188-

ratifikation av konventionen bestämma sig för antingen det ena eller det

andra av dessa alternativ.

Man hade härvid utgått från att vartdera alternativet, hur frågan än be­

dömdes, dock åsyftade en förbättrad ordning på detta område, jämfört med

vad som nu gäller, och att en konvention av detta slag borde kunna få en

allmännare anslutning än en, som vore uppbyggd enbart på ettdera av de

två alternativen. Detta betraktelsesätt kunde godtagas även från svensk

synpunkt.

Konventionens särskilda bestämmelser syntes icke föranleda någon er­

inran. Det förtjänade påpekas, att avvecklingsalternativets inledande be­

stämmelse med beaktande av ett från Sverige antytt önskemål hade försetts

med ett förtydligande tillägg, enligt vilket avvecklingsperiodens längd skulle

kunna bestämmas olika för byråer med olika klientel.

Under hänvisning till det anförda föreslår socialstyrelsen, att konventio­

nen angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer ratificeras med an­

mälan, att Sverige följer det alternativ, vilket innebär en avveckling av av­

giftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, som bedrivas med vinstsyfte.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller bl. a., att kravet på att offentlig ar­

betsförmedling skall hava inrättats före avskaffandet av avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte för Sveriges del saknade aktualitet.

Bortsett härifrån hade den uppmjukning av 1933 års konvention, som före­

skrifterna innebure, redan i begränsad omfattning kommit till uttryck i

svensk lagstiftning därigenom, att den tidrymd av tio år, under vilken i en­

lighet med bestämmelserna i 1933 års konvention tillstånd till arbetsför­

medling i förvärvssyfte kunnat förnyas, genom en lagändring den 10 de­

cember 1948 förlängts med ytterligare fem år.

I fråga om den avgiftskrävande förmedlingsverksamheten »över gränser­

na» yttrar styrelsen, att då sådana överenskommelser som avsåges i 1933

års konvention i stor utsträckning saknades, förutsättningarna för interna­

tionell arbetsförmedling enligt konventionens innebörd i praktiken icke va­

rit för handen. De svårigheter, som sålunda uppstått, hade i huvudsak kom­

mit att beröra musiker, sceniska artister och liknande yrkesutövare. Även

i detta avseende hade den lättnad i bestämmelserna, som 1949 års konven­

tion erbjöde, i viss mån redan införlivats med gällande svensk rätt. Ge­

nom lagändringar 1940 och 1942 hade förutsättningar för en förmedlings­

verksamhet »över gränserna» beträffande musiker, sceniska artister och lik­

nande yrkesutövare öppnats, även om överenskommelse med främmande

stat om dylik internationell förmedling saknats.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner anledning saknas att för Sveriges vid­

kommande frånträda den väg som beträtts genom gällande svensk lagstift­

ning. Med hänsyn till det stora intresset av en verklig internationell regle­

ring av den avgiftskrävande arbetsförmedlingen anser sig styrelsen emeller­

tid böra tillstyrka, att 1949 års konvention av Sverige ratificeras med an­

mälan i ratifikationshandlingen, att Sverige antager de i del II av konven­

tionen intagna bestämmelserna.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

avskaffande av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte, sy­

nes i ratifikationshandlingen böra anmälas, att Sverige antager de i del II

av den reviderade konventionen intagna bestämmelserna.

Konvention (nr 97) och rekommendation (nr 86) angående migrerande

arbetare.

Ä den internationella arbetsorganisationens konferens år 1939 antogos

dels förslag till konvention (nr 66) angående migrerande arbetares rekry­

tering, arbetsförmedling och arbetsvillkor, dels förslag till rekommendation

(nr 61) i samma ämne, dels ock förslag till rekommendation (nr 62) angå­

ende samarbete mellan staterna beträffande migrerande arbetares rekryte­

ring, arbetsförmedling och arbetsvillkor. Texterna till nämnda konventions-

och rekommendationsförslag finnas såsom bilagor (G—I) fogade vid pro­

position nr 19 till 1940 års riksdag.

På förslag av Internationella arbetsorganisationens ständiga migrations-

kommission beslöt arbetsbyråns styrelse vid sammanträde i Montreal i okto­

ber 1946 att konsultera medlemsstaternas regeringar angående önskvärdhe­

ten av en revision av ifrågavarande konvention och rekommendationer samt

vilka punkter, som borde underkastas revision. I anledning härav avgav

svenska regeringen efter hörande av delegationen yttrande till Internationella

arbetsbyrån den 31 maj 1947. De inkomna svaren granskades vid migrations-

kommissionens andra sammanträde i februari—mars 1948. Kommissionen

föreslog därefter, att konventionen skulle revideras i dess helhet samt att de

två rekommendationerna skulle ersättas med en reviderad rekommendation,

vid vilken skulle fogas ett bilateralt normalavtal.

Arbetsbyråns styrelse hade redan dessförinnan fattat ett principbeslut om

upptagande av revisionsfrågan på dagordningen för Internationella arbetskon-

ferensens trettioandra sammanträde (Geneve, juni 1949) samt uppdrog åt

arbetsbyrån att tillställa medlemsstaternas regeringar förslag till reviderade

konventions- och rekommendationstexter för yttrande. Vid fullgörande av

detta uppdrag hade arbetsbyrån ur den hittills gällande konventionen nr 66

utbrutit de bestämmelser, som röra migrerande arbetares personliga effek­

ter och redskap, samt gjort dessa bestämmelser till föremål för en särskild

konvention men i övrigt följt migrationskommissionens nyss berörda för­

slag till revision av konventionen nr 66 och de båda rekommendationerna.

De av arbetsbyrån utarbetade texterna hänskötos av konferensen till ett

särskilt utskott tillsammans med texten till ett av Förenta staternas rege-

ringsdelegation framlagt konventionsförslag. Till grund för diskussionerna

om den föreslagna konventionen lade utskottet sistnämnda text, vilken inne­

höll arbetsbyråns text i form av en konvention med tre bilagor, medan ut­

skottet vid diskussionerna om den föreslagna rekommendationen och nor­

malavtalet utgick från arbetsbyråns text.

Konventionen (Bil. F) äger tillämpning på envar som utvandrar

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

En annan bestämmelse i konventionen berör migrerande arbetare, som er­

hållit tillstånd att stadigvarande vistas i immigrationslandet och som till

följd av sjukdom eller skada är oförmögen att utöva sitt yrke. Sådan arbetare

må icke mot sin vilja återsändas till ursprungs- eller emigrationslandet. Då

arbetaren vid ankomsten till immigrationslandet mottages för stadigvarande

vistelse där, må emellertid vederbörande myndighet i detta land bestämma,

att förbudet mot återsändande skall träda i kraft först efter en skälig tid­

rymd, vilken icke i något fall må överstiga fem år efter arbetarens motta­

gande.

I 1939 års konvention saknades bestämmelser angående möjlighet för en

utländsk arbetare att överföra medel till emigrationslandet. Enligt den nu

reviderade konventionen förbinder sig medlemsstat att, med förbehåll för i

nationell lagstiftning stadgade begränsningar, medgiva överförande av migre­

rande arbetares inkomster och besparingar.

I konventionen stadgas vidare, att där antalet migrerande arbetare är till­

räckligt stort, emigrations- och immigrationsländerna skola, närhelst så be-

finnes påkallat, träffa avtal om reglering av konventionsbestämmelsernas

tillämpning.

Bilagorna I och II, vilka behandla frågor rörande rekrytering, införande

och arbetsförmedling, innehålla ett flertal villkor, som bestämma bedrivan­

det av sådan verksamhet. Däri stadgas, att endast offentliga nationella eller

internationella organ skola äga rätt att utan särskilda formaliteter bedriva dy­

lik verksamhet. I den utsträckning nationell lagstiftning eller bilateralt av­

tal så medgiver, må sådan verksamhet emellertid utövas av arbetsgivare eller

enskild byrå under offentlig övervakning och med vederbörligt tillstånd.

För arbetaren är det av särskild vikt, att han vid tidpunkten för rekryte­

ringen eller senast vid ankomsten till immigrationslandet erhåller tillförlit­

lig kännedom om de arbetsvillkor, som komma att gälla för honom. I detta

syfte innehålla bilagorna olika stadganden. I länder, där ett system för över­

vakande av anställningsavtal upprätthålles, skall ett exemplar av avtalet

med uppgift om arbetsvillkor, särskilt löneförmåner, överlämnas till den

migrerande arbetaren före avresan eller, såframt överenskommelse därom

träffas mellan vederbörande regeringar, vid ankomsten till immigrations­

landet. I det senare fallet måste arbetaren före avresan erhålla skriftliga

upplysningar angående det yrkesområde, inom vilket han anställts jämte

övriga arbetsvillkor, särskilt den honom tillförsäkrade minimilönen.

I bilagorna I och II lämnas närmare föreskrifter angående underlättande

av migranternas resa, avresa och mottagande. I sådant hänseende stadgas,

att medlemsstaterna skola vidtaga åtgärder för förenkling av administrativa

formaliteter, tillhandahållande av tolk samt bistånd under första tiden efter

inflyttningen ävensom välfärdsåtgärder under migrantens resa.

Enär regeringarna ha större ansvar och särskilda förpliktelser gentemot

immigranter, vilkas inflyttning organiserats av staten, föreskrives i bilaga II,

att regeringarna skola lämna tillstånd till försäljning och överföring av

24

Då det mången gång torde vara svårt att tillämpa principen om medgivan­

de för migrerande arbetare att taga anställning under samma villkor som lan­

dets egna medborgare, innehåller rekommendationen vissa bestämmelser i

syfte att begränsa inskränkningarna i migranternas sysselsättning. I rekom­

mendationen förordas, att sådana inskränkningar icke böra tillämpas på en

migrerande arbetare, som varit bosatt i landet under en bestämd period, i

regel icke överstigande fem år. Detta problem äger nära samband med frå­

gan om återsändande av migranten på grund av läget på arbetsmarknaden.

I detta hänseende förordar rekommendationen, att immigrationsländerna

böra avhålla sig från att framställa krav på en migrerande arbetares eller

hans familjemedlemmars återresa på grund av arbetarens bristande till­

gångar eller läget på arbetsmarknaden, med mindre än överenskommelse i

detta avseende träffats mellan emigrations- och immigrationslandet.

Slutligen uttryckes i rekommendationen en förhoppning, att bilaterala av­

tal rörande migration må komma att avslutas på grundval av bestämmelsen

i det såsom bilaga till rekommendationen fogade normalavtalet. Detta avtal

innehåller en mängd bestämmelser, av vilka några äro tillämpliga på alla

migrerande arbetare utan åtskillnad, under det att andra endast avse mi-

granter för stadigvarande vistelse. Vissa av bestämmelserna åter hänföra sig

till flyktingar och tvångsförflyttade. Normalavtalet avfattades så uttöm­

mande som möjligt för att bereda vederbörande regeringar tillfälle att välja

de bestämmelser, som de må finna lämpligt.

Rekommendationen med bilaga antogs av konferensen med 112 röster

mot 13; 18 delegater avstodo från att rösta. Samtliga svenska ombud röstade

för antagandet av rekommendationen och bilagan.

Över förevarande konvention jämte bilagor samt rekommendationen med

det därtill anknutna normalavtalet har delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet inhämtat yttranden från socialstyrelsen, arbets­

marknadsstyrelsen, statens utlänningskommission, generaltullstyrelsen,

Landsorganisationen i Sverige och Svenska arbetsgivareföreningen.

Socialstyrelsen anmärker, att ifrågavarande internationella författningar

i huvudsak basera sig på tidigare föreliggande förslag. En del ändringar ha­

de gjorts på olika punkter, och vidare hade bland annat konventionens text

delats upp på en huvuddel med mera allmänna bestämmelser och tre bi­

lagor med särskilda föreskrifter. Konventionens huvuddel kunde, om en

medlemsstat så önskade, antagas för sig och bilagorna, någondera eller fle­

ra, uteslutas eller också antagas vid ett senare tillfälle.

I ett tidigare till delegationen avgivet yttrande hade styrelsen funnit sig

i det hela kunna uttala, att författningstexterna i då föreliggande förslag all­

mänt gjorde ett intryck av att vara utformade med en viss försiktighet,

och att de ej syntes behöva föranleda några betänkligheter från svensk syn­

punkt.

Det kunde påpekas, att de bestämmelser om godtagbara organ för arbets­

förmedling, som upptagits i konventionens bilaga II, artikel 3, till skillnad

från motsvarande bestämmelser i det förut framlagda förslaget icke ute-

Kungl. Majrts proposition nr 188.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

samma utbildningsmöjligheter som landets egna medborgare. Vidare ville

styrelsen rikta uppmärksamheten på att artikel 8 i konventionen icke helt

torde stå i samklang med Kungl. Maj :ts kungörelse av den 27 juni 1947

angående anmälan om lämnad fattigvård åt vissa utlänningar m. m. Enligt

konventionen finge icke en migrerande arbetare, som ej kunde utöva sitt

yrke till följd av sjukdom eller skada ådragen efter ankomsten, mot sin

vilja återsändas till ursprungslandet eller det territorium, varifrån han emi­

grerat, vilket ovannämnda kungörelse syntes kunna medgiva.

Arbetsmarknadsstyrelsen hade vidare beaktat, att en eventuell ratifice-

ring av konventionen från svensk sida kunde komma att utöver administra­

tionskostnader innebära vissa utgifter för statsverket — eventuellt också för

arbetsgivaren beroende på överenskommelse i varje särskilt fall. Detta tor­

de bl. a. bli fallet genom stadgandena i konventionens artikel 4 (migranters

avresa, resa och mottagande), artikel 5 jämfört med rekommendationen

§ 14 4) (hälsokontroll), Bilaga I artikel 6 samt Bilaga II artikel 7 jäm­

fört med rekommendationen § 5 4) och eventuellt även §§ 10 och 11 (bi­

stånd under första tiden efter inflyttningen), Bilaga II artikel 9 och 10 samt

rekommendationen § 18 (eventuella återresekostnader), Bilaga II artikel

11 (uppehälle i avvaktan på ev. omplacering). Konventionen syntes förut­

sätta, att vid slutandet av bilaterala migrationsavtal parterna skulle över­

enskomma om fördelningen av dessa kostnader liksom också (artikel 12 i

normalavtalet) om sättet för bestridande av resekostnaderna för såväl mi-

granterna själva som deras familjemedlemmar, kostnaderna för deras uppe­

hälle under resan, under sjukdom eller vistelse på sjukhus samt kostna­

derna för transporten av deras personliga tillhörigheter.

Vad beträffar inrättandet av »ett mot behovet svarande organ för kost­

nadsfritt bistånd åt migrerande arbetare med särskild uppgift att tillhanda­

hålla vederhäftig upplysning» (artikel 2 i konventionen samt avdelning III

i rekommendationen) ville styrelsen understryka, att ett sådant organs

verksamhet komme att vara både betydelsefullt och ansvarsfullt. Genom

att vårt land icke upprätthölle något system för kontroll av anställningsav­

tal — behandlat i Bilaga I, artikel 5, samt Bilaga II, artikel 6 i konventio­

nen — komme desto större vikt att få läggas på utförliga och vederhäftiga

informationer till de enskilda migranterna före deras avresa från rekryte-

ringslandet. På så vis torde man till stor del kunna förebygga de missför­

stånd och besvikelser, som kunde vara förbundna med arbetskraftsomflytt-

ningar. Styrelsen ville i detta sammanhang nämna, att i samband med den

betydande invandringen av utländsk arbetskraft till Sverige efter kriget sty­

relsen inom sin utlänningsbyrå sett sig nödsakad upprätta en sådan upplys-

ningsdetalj, vilken därtill även fått till uppgift att kontinuerligt insamla

informationer om utländska arbetsmarknads- och sociala förhållanden

m. m. för att kunna ge realistiska och tillräckliga upplysningar åt svenskar,

som i studiesyfte eller för praktik önskade ta korttidsanställningar utom­

lands. Styrelsen vore beredd att om så erfordrades utvidga denna verksam­

het för att fylla den uppgift, som avsåges i konventionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

27

Med hänsyn till att migranter i konventionens mening samt deras familje­

medlemmar syntes komma att få en viss särställning i förhållande till andra

utlänningar, som arbetade eller vistades i vårt land, torde det bli erforder­

ligt att i deras legitimationshandlingar uttryckligen angiva, att de beviljats

inrese-, uppehålls- eller arbetstillstånd i egenskap av migranter. Ett sådant

angivande i passet skulle sannolikt komma att underlätta såväl de centrala

som de lokala myndigheternas handläggning av utlänningsproblemen.

Statens utlänningskommission framhåller, att berörda konvention och

rekommendation i huvudsak innehålla bestämmelser och förslag till be­

stämmelser, vilkas tillämpning skulle ankomma på andra myndigheter än

utlänningskommissionen. Kommissionen hade med hänsyn därtill ansett

sig böra begränsa sin bedömning att avse de partier i ifrågavarande texter,

vilka omedelbart berörde förhållanden, som folie inom kommissionens verk­

samhetsområde.

Konventionen införde begreppet »tillstånd att stadigvarande vistas i im-

migrationslandet» och föreskreve, att migrerande arbetare, som erhållit dy­

likt tillstånd ej finge återsändas till sitt ursprungsland på grund av att han

ej kunde utöva sitt yrke till följd av sjukdom eller skada ådragen efter an­

komsten.

Den svenska utlänningslagstiftningen — vars framtida gestaltning för när­

varande läge under utredning — innehölle intet institut motsvarande det i

konventionen avsedda bosättningstillståndet. Utlänningslagens bestämmelser

om visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd för utlänning vore således

gällande oberoende av den längre eller kortare tid utlänningen avsåge att

stanna i Sverige. Jämlikt 25 § utlänningslagen ägde kommissionen befogen­

het att meddela förpassningsbeslut i samband med avslag å ansökan om

uppehållstillstånd. En begränsning av nämnda befogenhet på sätt i konven­

tionens artikel 8 åsyftades torde kräva en ändring av utlänningslagens för-

passningsbestämmelser och syntes närmast böra diskuteras i samband med

en allmän revision av utlänningslagstiftningen.

Frågan huruvida bestämmelserna i konventionens artikel 8 läte sig för­

ena med gällande praxis beträffande hemsändande av utlänning, som an-

toges bliva i varaktigt behov av fattigvård, undandroge sig kommissionens

bedömande.

I rekommendationens punkt 18 förordades en bestämmelse, som för Sve­

riges vidkommande skulle få den praktiska innebörden, att i rekommen­

dationen avsedda utländska arbetare vid en arbetslöshetskris blott undan­

tagsvis skulle vägras fortsatt uppehållstillstånd här och då endast därest

vissa i särskild överenskommelse med utlänningens hemland angivna förut­

sättningar vore förhanden. Ett ställningstagande på förhand till frågan om

den utländska arbetskraftens kvarstannande i riket under en arbetslöshets­

kris syntes emellertid kunna leda till en allvarlig belastning för samhället,

varför kommissionen för sin del funne övervägande skäl tala för att Sverige

i detta avseende behölle sin handlingsfrihet.

Generaltullstyrelsen, som på delegationens anmodan begränsat sitt ytt­

28

rande till att avse Bilaga III till konventionen samt artikel 26 punkt 3 av

bilagan till rekommendationen, anför följande.

Bilaga III, artikel 1.

1. Beträffande nyci personliga effekter åtnjötes tullfrihet endast i fråga

om ..^e*s gångkläder och sängkläder, som tillhörde resande och medfördes

av ägaren själv samt prövades icke överstiga hans personliga behov, dels

andra förnödenheter, tillhöriga resande i den mån de prövades icke över­

stiga behovet under resan.

För gamla och brukade personliga effekter åtnjötes tullfrihet på de vill­

kor, som angåves i 5 § m) tulltaxeförordningen, av person, som inflyttade

från utlandet eller med bibehållet hemvist i Sverige oavbrutet eller endast

med tillfälliga avbrott vistats utomlands en tid av minst ett år. Enligt praxis

ansåges »bibehållet hemvist i Sverige» föreligga, då vederbörande hela ti­

den varit mantalsskriven i riket. Annan person än som ovan nämnts åt-

njöte däremot tullfrihet för begagnade personliga effekter endast då fråga

vore om gång- och sängkläder eller andra förnödenheter, som prövades icke

överstiga behovet under resan.

2. För i konventionen avsedda bärbara handverktyg och redskap åtnjötes

tullfrihet enligt förberörda 5 § m), då dessa varor infördes av i momentet

åsyftade personer och tullanstalten prövade dem icke överstiga ägarens be­

hov. Infördes sådana varor av andra än nyssnämnda personer, kunde tull­

frihet medgivas enligt 5 § f) tulltaxeförordningen, därest varorna vore av­

sedda att användas under tillfälligt uppehåll i riket, såvida icke tullanstal­

ten i införselseorten med hänsyn till varornas mängd och beskaffenhet fun­

ne tullfrihet böra medgivas allenast under viss tid, högst ett år, och efter

nedsättande hos tullverket av belopp, motsvarande belöpande tull, eller stäl­

lande av säkerhet därför.

Bilaga III, artikel 2.

Utöver den tullfrihet, som ovan angivits, må till Sverige återvändande

migrerande arbetare och medlemmar av deras familjer under de villkor,

som avsåges i 5 § s) tulltaxeförordningen åtnjuta tullfrihet för inom lan­

det alstrade eller tillverkade ävensom här förut förtullade utländska varor,

när de efter utförsel återinfördes i oförändrat skick. Nämnda tullfrihets-

förmåner gällde, oavsett om vederbörande vid återkomsten till Sverige fort­

farande vore svensk medborgare eller icke.

Artikel 2 6, punkt 3 av bilagan till rekommenda­

tionen.

Då de härunder åsyftade tullfrihetsförmånerna överensstämde med dem,

som avsåges i bilaga III, artikel 2 -— dock med den avvikelsen, att i förelig­

gande punkt 3 icke såsom villkor angivits, att vederbörande vid återkomsten

till sitt ursprungsland fortfarande skulle vara medborgare i detta land —

hänvisades till vad som anförts i närmast föregående stycke.

De tullfrihetsförmåner för bärbara handverktyg och redskap, som åsyf­

tades i konventionen och rekommendationen, torde bliva tillgodosedda ge­

nom ovannämnda bestämmelser i tulltaxeförordningen.

Beträffande personliga effekter torde, såsom av det ovan anförda fram-

ginge, konventionens och rekommendationens bestämmelser i huvudsak

täckas av de svenska tullfrihetsbestämmelserna. För åvägabringande av en

fullständig överensstämmelse i detta hänseende erfordrades införande i

lagstiftningen av en särskild bestämmelse om tullfrihet i omhandlade fall.

Detta syntes styrelsen lämpligen kunna ske genom tillfogande av ett nytt

moment under 5 § sagda förordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

29

Landsorganisationen i Sverige erinrar därom, att organisationen i sitt

yttrande år 1947 över Internationella arbetsbyråns skrivelse rörande revi­

sion av 1939 års konvention och därtill anslutande rekommendationer fram­

hållit, att konventionen icke ratificerats av Sverige och att vårt land ej hel­

ler vidtagit några åtgärder i anledning av rekommendationerna. Anled­

ningen därtill antoges ha varit, att regleringen närmast varit avsedd för

massomflyttningar av människor till för dem främmande omgivningar och

förhållanden, medan •— efter den transoceana emigrationens upphörande

— migrationen för Sveriges del haft en relativt blygsam omfattning och vä­

sentligen varit begränsad till de nordiska länderna. Dessa skäl mot ratifice-

ring hade år 1940 större giltighet än numera. Migrationsproblemet hade även

för Sveriges del fått större praktisk aktualitet än det haft före det andra

världskriget. Det hade därför enligt landsorganisationens mening funnits

anledning att taga vår inställning till den ifrågavarande internationella reg­

leringen under förnyat övervägande och att medverka till den revision som

ifrågasatts av den permanenta migrationskommittén. Dessa uttalanden äg­

de fortfarande giltighet.

I yttrande år 1948 över arbetsbyråns förslag till reviderad konvention,

rekommendationer och normalfördrag hade landsorganisationen förklarat

sig i huvudsak intet ha att erinra mot förslagen.

Beträffande den nu ifrågavarande konventionen av år 1949 kunde lands­

organisationen icke finna, att något hinder för svensk ratifikation förelåge

och tillstyrkte därför, att riksdagen förelädes förslag om ratificering.

Vid en eventuell svensk lagstiftning i ämnet borde tillses att den synner­

ligen obilliga bestämmelse i artikel 8 uteslötes eller modifierades, enligt vil­

ken vederbörande nationella myndighet, även då immigrerande arbetare

mottagits för stadigvarande vistelse, kunde besluta om en karenstid av än­

da upp till fem år, inom vilken arbetaren och hans familjemedlemmar,

kunde återsändas till emigrationslandet för det fall han blivit arbetsoför-

mögen till följd av sjukdom eller skada, som han ådragit sig efter immi­

grationen.

Svenska arbetsgivareföreningen finner något hinder icke föreligga för att

Sverige tillträder konventionen.

För egen del anför delegationen följande.

Enligt bestämmelserna i artikel 6 av konventionen skulle immigranter

efter ankomsten till immigrationslandet behandlas icke mindre förmånligt

än landets egna medborgare bl. a. i avseende å social trygghet. Svensk social­

lagstiftning vore emellertid byggd på en princip, som ej överensstämde med

konventionen på denna punkt, i det att ett flertal sociala trygghetsförmåner

uttryckligen förbehållits svenska medborgare, i den mån ömsesidighetsav-

tal med andra länder icke funnes. I ett fall, nämligen då det gällde folk­

pensionen, stadgades i lagen om folkpensionering, att de olika hjälpformer,

som där avsåges, endast tillkomme svenska medborgare, dock att Konungen

ägde träffa överenskommelse med främmande makt i fråga om tillämpning

av lagen å dess här i riket bosatta medborgare. Med stöd av bl. a. nämnda

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

30

bestämmelse hade Kungl. Maj :t den 18 november 1949 utfärdat kungörelse

om tillämpning av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge

den 27 augusti 1949 sluten konvention om ömsesidigt utgivande av ålders­

pensioner.

I artikel 6 b) ii) medgåves den inskränkningen i principen om lika be­

handling, då det gällde sociala trygghetsförmåner, att immigrationslandets

nationella lagstiftning kunde meddela särskilda bestämmelser beträffande

ekonomiska förmåner eller delar därav, vilka helt bestredes av allmänna

medel, samt beträffande bidrag till personer, vilka icke uppfyllde före­

skrivna avgiftsvillkor för att kunna tillerkännas författningsenlig pension.

Det förtjänade framhållas, att konventionstexten på denna punkt ej syn­

tes vara helt klar, i det att de inskränkningar i principen om lika behand­

ling, som kunde medgivas enligt detta stadgande, icke närmare definierats.

Emellertid lära i stort sett mot de i artikeln avsedda sociala trygghetsför­

månerna svarande förmåner — med undantag av folkpension —- hava av

Kungl. Maj :t medgivits, i de fall då statskontrollerad gruppimmigration fö­

rekommit till vårt land.

För att uppnå full överensstämmelse mellan konventionen och svensk

lagstiftning och därmed möjligheter till ratifikation, syntes vissa författ­

ningsändringar vara erforderliga, på sätt närmare framginge av arbets­

marknadsstyrelsens yttrande till delegationen. Därvidlag torde även böra

uppmärksammas vad landsorganisationen i sitt ovan återgivna yttrande

anfört med avseende å artikel 8 i konventionen.

Enligt artikel 14 mom. 1 kunde medlem, som ratificerade konventionen,

genom en vid ratifikationshandlingen fogad förklaring från ratifikationen

utesluta en eller samtliga av konventionens tre bilagor. I mom. 2 samma

artikel stadgades vidare, att med i sådan förklaring givna förbehåll be­

stämmelserna i konventionens bilagor skulle äga samma giltighet som be­

stämmelserna i konventionen.

Vad först beträffade själva konventionen, ansåge delegationen, att denna

borde ratificeras av Sverige, sedan härför erforderliga författningsändringar

genomförts. Delegationen hade därvid med avseende å den definition av ut­

trycket »migrerande arbetare», som lämnades i konventionens artikel 11,

förutsatt, att som sådan skulle anses envar som utvandrade från ett land

till ett annat i syfte att erhålla arbete för annans räkning och såsom ar­

betssökande inkommit i immigrationslandet med vederbörande myndighets

tillstånd.

Bilaga I till konventionen innehölle föreskrifter avseende rekrytering av

samt arbetsförmedling och arbetsvillkor för migrerande arbetare, vilka re­

kryterats i annan ordning än genom statskontrollerad gruppmigration. Bi­

laga II behandlade samma problem i avseende å migrerande arbetare, vilka

rekryterats genom statskontrollerad gruppmigration, medan bilaga III in­

nehölle bestämmelse om införsel av migrerande arbetares personliga effek­

ter verktyg och redskap. De föreskrifter för skydd åt migrerande arbetare

som åsyftades i bilagorna I och II, vore i huvudsak iakttagna i Sverige ge­

Kungi. Maj.ts proposition nr 188.

31

nom den praxis som utvecklats under de senaste åren, och delegationen

funne därför, att den föreslagna ratifikationen borde utsträckas till att om­

fatta även dessa båda bilagor.

Beträffande bilaga III syntes även denna kunna inbegripas under ratifi­

kationen, sedan den av generaltullstyrelsen i dess yttrande angivna ändring­

en i tulltaxeförordningen genomförts.

Delegationen finner slutligen, att den till ifrågavarande konvention an­

knutna rekommendationens bestämmelser böra, i den mån så befinnes

lämpligt och önskvärt, beaktas vid den fortsatta utvecklingen av svensk

lagstiftning och praxis på förevarande område. Vad beträffade det som

bilaga till rekommendationen anslutna »normalavtalet» innehölle detta de­

taljerade bestämmelser till ledning för medlemsstaterna vid avslutandet av

överenskommelser rörande ut- och invandring och förutsatte icke något

formellt ställningstagande från statsmakternas sida i detta sammanhang.

Delegationens utlåtande dikterades av tre ledamöter. Ordföranden var av

skiljaktig mening och yttrade, att frågan om konventionens ratificering bor­

de prövas först sedan full klarhet vunnits rörande de kostnader för stats­

verket, som skulle föranledas av att samtliga immigranter skulle tillerkän­

nas de sociala trygghetsförmåner, som tillkomme svenska medborgare. Där­

emot funne han det rimligt och naturligt, att omedelbara åtgärder vidtoges

för att konventionens bestämmelser vunne tillämpning vid av statsmakter­

na kontrollerad gruppimmigration. En bestående sådan kategoriklyvning,

för vilken starka sakskäl kunde anföras, syntes emellertid icke vara förenlig

med konventionstextens avfattning.

Departementschefen.

Ifrågavarande internationella konvention och rekommendation avse per­

soner, som utvandra från ett land till ett annat för att i det nya landet skaffa

sig arbete (s. k. migrerande arbetare). Föreskrifterna syfta till att utplåna

skillnaden mellan den inhemska och den utländska arbetskraften genom att

göra de migrerande arbetarna delaktiga av samma förmåner som dem vilka

komma landets egna medborgare till godo.

Konventionens antagande medför sålunda förpliktelse för vederbörande

land att •—• i den mån förhållandena äro reglerade genom lagstiftning eller

underkastade administrativa myndigheters avgörande — behandla de per­

soner, som omfattas av konventionen, lika förmånligt som landets egna

medborgare såvitt angår arbets- och lönevillkor, medlemskap i fackliga or­

ganisationer, bostadsförhållanden ävensom skatter och avgifter, som hän­

föra sig till arbetet. Konventionen föreskriver vidare, förutom viss upplys­

ningsverksamhet med avseende å de migrerande arbetarna, kostnadsfri ar­

betsförmedling samt nöjaktig hälsokontroll beträffande dessa. Vad konven­

tionen i dessa delar innehåller torde vara av beskaffenhet att utan förbehåll

kunna godtagas från svensk sida.

Enligt konventionen förbinder sig emellertid medlemsstat vidare att låta

lagstiftningen om »social trygghet» få sådan utformning att immigranterna

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

32

ej bli sämre ställda än landets egna medborgare; för vissa fall lämnas dock

möjlighet öppen till särbestämmelser beträffande den utländska arbets­

kraften.

I fråga om utlännings rätt till sociala förmåner av olika slag intager vårt

land ej någon enhetlig ståndpunkt. I detta hänseende må framhållas att be­

träffande den förmån, som ligger i rätten att erhålla billig och i vissa fall

helt kostnadsfri sjukvård och hälsovård, i stort sett ingen skillnad göres

mellan svenskarna och de utlänningar som vistas här och att, när det gäller

den obligatoriska fattigvården, utlänningarna äro i huvudsak likställda med

svenskarna. Sjukförsäkringen, försäkringen för olycksfall i arbete och arbets­

löshetsförsäkringen stå öppna även för utlänningar, vilka härjämte ha sam­

ma tillgång som svenskarna till en del familjesociala åtgärder, t. ex. fria re­

sor för barn och husmödrar. Vidare utgå de allmänna barnbidragen även

för här bosatta utländska barn. I detta sammanhang må nämnas att —

såsom framgår av den till riksdagen samtidigt härmed avlåtna propositionen

nr 136 angående viss hjälpverksamhet för utlandssvenskar och flyktingar —

här bosatta utlänningar föreslagits skola kunna erhålla mödrahjälp och

arbetslöshetshjälp under samma betingelser som de svenska medborgarna.

I andra avseenden följer vår lagstiftning den linjen, att de sociala för­

månerna äro förbehållna de svenska medborgarna, därvid dock även här bo­

satta utlänningar kunna bli delaktiga av resp. förmån, därest svenskar i

utlänningens heanland få åtnjuta motsvarande förmån. Här tillämpas allt­

så den s. k. reciprocitetsprincipen. Vad nu sagts gäller bl. a. folkpension,

bidrag till änkor och änklingar med barn, särskilda barnbidrag, bidragsför­

skott och moderskapspenning.

Frågan om den utländska arbetskraftens ställning med avseende å sociala

förmåner är ett spörsmål, som kan ses från olika synpunkter. Utgångspunk­

ten bör emellertid vara att de humanitära synpunkterna beaktas i den mån

så kan ske utan åsidosättande av vårt lands egna intressen. I detta sam­

manhang vill jag erinra om den utveckling mot närmare mellanfolkligt och

särskilt europeiskt samarbete på det ekonomiska och sociala området, som

Sverige funnit angeläget att stödja. Jag anser mig även böra nämna, att den

svenska regeringen från Europarådets generalsekreterare mottagit en skri­

velse, vari denne fäste uppmärksamheten på en, efter förslag av Europarådets

rådgivande församling, av ministerkommittén den 15 november 1949 antagen

resolution med uppmaning till medlemsstaterna att snarast ratificera kon­

ventionen angående migrerande arbetare.

Utlänningarnas allmänna behandling i det hänseende varom det nu är

fråga har varit föremål för vissa förberedande undersökningar inom social­

departementet. Dessa undersökningar torde böra fullföljas i form av en

allmän översyn av hithörande bestämmelser, varvid bör prövas huruvida

den av ifrågavarande konvention åsyftade generella likabehandlingen bör

införas i vår lagstiftning. Det är min avsikt att vidtaga åtgärder härför.

Bilagorna I och II till konventionen synas icke påkalla några författnings­

ändringar, medan tillämpningen av bestämmelserna i Bilaga III synes kom-

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

33

ma att kräva viss ändring i tulltaxeförordningen. Vad i dessa bilagor före-

skrives med avseende å rekrytering av samt arbetsförmedling och arbetsvill­

kor för migrerande arbetare ävensom införande av sådana arbetares person­

liga effekter m. m. torde icke böra föranleda erinran från svensk sida.

Med hänsyn till det anförda finner jag att — ehuru det varit önskvärt

om Sverige redan i dagens läge kunnat ge sitt stöd åt de internationella

strävandena på detta område — med ratifikation från Sveriges sida av ifrå­

gavarande konvention t. v. bör anstå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

Konvention (nr 98) angående tillämpningen av principerna för orga­

nisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten.

Förevarande konvention (Bil. H) ansluter sig till den vid 1948 års arbets-

konferens antagna konventionen (nr 87) angående föreningsfrihet och

skydd för organisationsrätten. Sistnämnda konvention, som förelädes riks­

dagen genom proposition nr 162 till 1949 års riksdag, har sedermera, i en­

lighet med föredragande departementschefens tillstyrkan och då riksdagen

ej haft något att erinra däremot, ratificerats för Sveriges del. Såsom i nyss­

nämnda proposition antytts, avser den sålunda ratificerade konventionen

främst att skapa en laglig grund för det organisationsväsende som anses va­

ra en nödvändig förutsättning för att höja arbetarnas levnadsstandard och

garantera att från statens sida några hinder icke läggas för den fria orga­

nisationsrätten. Den nu förevarande konventionen åsyftar däremot att när­

mare reglera organisationsrätten i förhållandet mellan arbetsgivare, å ena,

samt arbetstagare, å andra sidan, samt att i anslutning därtill fastslå prin­

cipen om förhandlingsrätt.

Konventionen lämnar arbetarna garantier för utövandet av föreningsrät­

ten genom att skydda dem mot sådana åtgärder med avseende å deras an­

ställningsförhållanden som äro av organisationsfientlig art och särskilt mot

åtgärder, som ha till syfte att göra anställningen av en arbetare beroende av

det villkoret, att han icke ansluter sig till fackförening eller upphör att vara

fackligt organiserad. Skydd lämnas även mot åtgärder som syfta till att

föranleda avsked eller annat förfång för en arbetare på grund av hans med­

lemskap i fackförening eller deltagande i fackföreningsverksamhet utanför

arbetstiden (eller, med arbetsgivarens medgivande, under arbetstiden).

Under överläggningarna inom vederbörande konferensutskott framlades

förslag därom, att konventionen skulle lämna garantier för arbetarnas rätt

att icke ansluta sig till fackförening, den s. k. negativa föreningsrätten, såväl

som rätten att ansluta sig till sådan förening, men utskottet föredrog att icke

särskilt omnämna rätten att icke ansluta sig till fackförening. Utskottet för­

klarade i detta sammanhang uttryckligen såsom sin åsikt, att konventio­

nen på intet sätt finge tolkas som vare sig ett gillande av eller förbud mot

s. k. organisation sklausuler, utan att dylika frågor lämnades öppna för reg­

lering i enlighet med praxis inom varje särskilt land.

ij Bihang till riksdagens protokoll 1950. I samt. Nr ISS.

34

Konventionen lämnar vidare skydd för arbetarnas organisationer mot in­

blandning från arbetsgivarnas sida. Utskottet ansåg, att samma skydd borde

lämnas arbetsgivarnas som arbetarnas organisationer. Principen om lika be­

handling finnes därför intagen i konventionen, vilken i detta hänseende

föreskriver, att arbetarnas och arbetsgivarnas organisationer skola åtnjuta

tillfredsställande skydd mot varje inblandning från motpartens eller dess om­

buds eller dess medlemmars sida i fråga om organisationernas bildande, verk­

samhet eller förvaltning. Såsom inblandning skola anses åtgärder, avsedda

att främja bildandet av arbetarorganisationer, över vilka arbetsgivare eller

deras organisationer äga ett bestämmande inflytande, eller att stödja arbe­

tarorganisationer ekonomiskt eller i annan form i syfte att inordna sådana

organisationer under arbetsgivares eller arbetsgivarorganisationers kontroll.

Utskottet töreslog, att lämpliga åtgärder skulle, där så befunnes erforder­

ligt, vidtagas för att förmå vederbörande parter att inleda förhandlingar i

syfte att reglera anställningsvillkor genom kollektivavtal. Det framhölls

emellertid, att det skulle uppstå svårigheter för mindre utvecklade länder,

där fackföreningsrörelsen ännu befunne sig i sin linda, att omedelbart vid­

taga anordningar för kollektiva förhandlingar inom vissa områden och med

avseende å vissa grupper av arbetare. Konferensen kom därför till den slut­

satsen, att medlemsstaterna borde i konventionen åläggas att främja en suc­

cessiv utveckling av de kollektiva förhandlingarna med vederbörlig hänsyn

tagen till vederbörande länders förhållanden.

Konventionen överlämnar åt den nationella lagstiftningen att bestämma i

vad mån de stadgade garantierna skola tillämpas på krigsmakten och polis­

kåren. Frågan huruvida tjänstemän i allmän tjänst skulle omfattas av kon­

ventionen gav upphov till avsevärda meningsutbyten. Den slutligt antagna

texten föreskriver, att konventionen icke avser sådana tjänstemän men får

heller icke tagas till intäkt för en begränsning av dem tillkommande rättig­

heter eller redan uppnådd ställning.

Konventionen antogs med 115 röster mot 10, medan 25 delegater nedlade

sina röster. Av de svenska ombuden röstade regerings- och arbetarombuden

för konventionens antagande, medan arbetsgivarombudet röstade mot be­

stämmelsernas antagande i form av en konvention, men för en rekommen­

dation av samma innehåll.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har över

förevarande konvention inhämtat yttranden från socialstyrelsen, Lands­

organisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen och Tjänstemän­

nens centralorganisation.

Socialstyrelsen anför bl. a.

Från svensk sida hade vid olika tillfällen gjorts gällande, att det vore

önskvärt att få en förmansklausul i en konvention i detta ämne. En sådan

klausul skulle bekräfta rätten till införande i avtal av en föreskrift, enligt

vilken arbetsledare ej skulle få vara medlem i förening, som avser tillvara­

tagande av honom underställd personals intressen gentemot arbetsgivaren.

Det hade i samband härmed framhållits, att en svensk anslutning till en

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

35

internationell reglering utan en sådan klausul skulle förutsätta ändring av

3 § lagen om förenings- och förhandlingsrätt, vilken ansluter sig till en

sedan länge i vårt land utbildad och i ett flertal kollektivavtal kodifierad

rättsuppfattning.

Den av arbetsbyrån till ifrågavarande konferenssammanträde utarbeta­

de rapporten i ämnet anger emellertid i en kommentar till konventionens

text uttryckligen, att dess bestämmelser icke i någon mån åsyftade att be­

gränsa avtalsfriheten på så sätt, att det icke i kollektiva avtal skulle kunna

intagas en bestämmelse, som uteslöte arbetsledare från rätten att tillhöra

samma organisation som den honom underställda personalen. Konventio­

nen uppställde härvidlag endast det villkoret, att respektive staters lag­

stiftning skulle tillförsäkra alla slag av löntagare rätten att organisera sig

och sluta kollektivavtal. Med denna auktoritativa och klargörande tolkning

av konventionens föreskrifter ansåges den nyss anförda svenska synpunk­

ten vara nöjaktigt beaktad.

Det citerade uttalandet i kommentaren föranledde emellertid en erinran

i ett annat avseende. Enligt uttalandet skulle nämligen konventionens in­

nebörd, ehuru detta knappast kommit till tydligt uttryck i konvcntions-

texten, vara att tillförsäkra löntagare av alla slag rätten att organisera sig

och sluta kollektivavtal rörande sina anställningsförhållanden. Enligt nu­

varande svenska rättspraxis vore emellertid en stor grupp löntagare uteslu­

ten från möjligheten att sluta kollektivavtal, nämligen de statliga och kom­

munala tjänstemän, som vore underkastade ämbetsansvar. Det vore därför

av stor betydelse, huruvida konventionen avsetts vara tillämplig på denna

tjänstemannagrupp. Konventionens ställning till denna fråga vore emel­

lertid något oklar. Enligt artikel 6 skulle konventionen icke avse tjänste­

män i allmän tjänst. Detta begrepp skulle väl i och för sig kunna anses in­

begripa den ifrågavarande tjänstemannagruppen, men då konventionen i

artikel 5 särskilt behandlade krigsmakten och poliskåren, syntes man vara

nödsakad att utgå ifrån, att uttrycket tjänstemän i allmän tjänst icke om­

fattade hela den grupp tjänstemän, som i Sverige vore underkastade äm­

betsansvar och som ginge så långt ned på löneskalan som till lokförare,

banvakter, brevbärare m. fl. I arbetsbyråns rapport framhölles även, att

alla arbetare — såväl kroppsarbetare som »salaried employees» anställda

i offentlig tjänst — som icke hade ställningen av tjänstemän i allmän

tjänst, borde falla inom konventionens tillämplighetsområde.

Den engelska originaltexten till konventionen syntes vidare närmast an­

tyda, att endast statligt anställda funktionärer avsåges i artikel 6. Med hän­

syn härtill vore det icke fullt klart, om vår nuvarande lagstiftning möjlig­

gjorde en ratificering av konventionen. Det vore emellertid att märka, att

frågan om vidgad förhandlingsrätt för stats- och kommunaltjänstemän och

i samband därmed möjlighet för dessa grupper att sluta kollektivavtal vore

under utredning genom 1948 års förhandlingsrättskommitté.

Det här förda resonemanget utginge ifrån att uttrycket »bargain collcc-

tively», som förekomme i konventionen och den nyss återgivna kommen­

taren därtill, avsåge rätt att både förhandla kollektivt och sluta kollektiv­

avtal. Det skulle i så fall innebära något mera än den begränsade förhand­

lingsrätt (»petitionsrätt»), som enligt gällande svensk rätt tillkomme stats-

och kommunaltjänstemän med ämbetsansvar och som endast inneburc en

rätt att framställa önskemål och erinringar samt att vid sammanträde med

vederbörande myndighet diskutera frågan, varefter myndigheten ensidigt

fattade sitt beslut. Av artikel 4 syntes framgå, att i konventionen avsåges

sådana förhandlingar, som vore inriktade på att leda till slutande av ett

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

kollektivavtal. Från svensk sida hade emellertid, såsom framginge av det

vid arbetsorganisationens konferens föreliggande trycket, framhållits, att

i Sverige de offentliga tjänstemännen tillerkänts en på detta sätt begränsad

förhandlingsrätt. Det av arbetsbyrån framlagda förslaget till artikel 6 syn­

tes ha varit avsett att taga hänsyn till att statstjänstemannen i Sverige till­

erkänts förhandlingsrätt. Emellertid hade den slutligt antagna texten till

denna artikel erhållit en annan lydelse, och samtidigt hade den särskilda be­

stämmelsen rörande krigsmakten och poliskåren tillkommit, som enligt vad

nyss framhållits syntes höra föranleda till en relativt restriktiv tolkning av

begreppet tjänstemän i allmän tjänst.

Med hänsyn till det nu anförda syntes det föreligga någon tveksamhet,

huruvida den gällande svenska lagstiftningen i allo uppfyllde konventionens

föreskrifter.

Konventionens artikel 1, mom. 2 b) avsåge bland annat skydd för arbetare

mot åtgärder, som hade vidtagits »på grund av deltagande i fackförenings­

verksamhet utanför arbetstiden eller, med arbetsgivarens medgivande, un­

der arbetstiden». Från svensk synpunkt hade tidigare gjorts gällande, att

det knappast syntes vara behövligt att sålunda särskilt skydda arbetaren,

för den händelse att arbetsgivaren lämnat sitt samtycke till bedrivande av

den åsyftade verksamheten under arbetstiden. Denna erinran syntes dock

ej vara av den vikt att den förhindrade en svensk ratifikation av konven­

tionen.

Konventionens bestämmelser i övrigt syntes ej giva anledning till erinran

från svensk sida.

Under åberopande av det anförda tillstyrker socialstyrelsen, under för­

utsättning att hinder icke kunde anses mota med hänsyn till vad som ytt­

rats rörande de stats- och kommunalanställda tjänstemännen med ämbets-

ansvar, ratifikation av konventionen angående tillämpningen av principer­

na för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten.

Landsorganisationen anmärker, att det skydd för den positiva förenings­

rätten och för förhandlingsrätten, som konventionen beredde, redan funnes

genomfört i den svenska lagstiftningen. De inskränkningar i förhållande

till denna, som konventionen i vissa avseenden innebure — genom kravet

på arbetsgivarens medgivande till fullgörande av fackliga funktioner under

arbetstiden, genom undantaget för offentliga tjänstemän och genom förbe­

hållet beträffande krigsmakten och polisväsendet — vore tydligen icke av

beskaffenhet att utgöra ratifikationshinder.

Genom ett uttalande i arbetsbyråns rapport till konferensen angående

konventionsförslaget torde det vara klarlagt att den svenska lagens arbets-

ledareklausul icke heller utgjorde något hinder för svensk ratificering.

Svenska arbetsgivareföreningen har kommit till den uppfattningen, att

konventionen icke på någon punkt strede mot gällande svensk lagstiftning.

Föreningen hade således intet att erinra mot att Sverige tillträder konven­

tionen.

Tjänstemännens centralorganisation anser, att konventionen överensstäm­

de med gällande svensk lagstiftning, varför TCO ville förorda en svensk

ratificering. TCO ville dock påpeka, att den i konventionens artikel 5 in­

tagna regeln om att i den nationella lagstiftningen skulle bestämmas i vad

37

mån de i konventionen lämnade garantierna skulle tillämpas på krigsmak­

ten och poliskåren saknade relevans för svenska förhållanden. TCO hade i

tidigare sammanhang yrkat, att en dylik regel icke skulle införas. Vad gäl­

ler artikel 6 hade TCO den principiella uppfattningen, att en dylik bestäm­

melse icke borde förefinnas i föreliggande konvention, men då gällande

svensk rättspraxis förbjöde träffande av kollektivavtal för offentliga tjäns­

temän med ämbetsmannaansvar, borde denna bestämmelse icke utgöra hin­

der för en svensk ratificering. Därvid borde dock observeras, att begreppet

tjänstemän i allmän tjänst i sistnämnda artikel icke utan vidare kunde tol­

kas såsom avseende tjänstemän med ämbetsmannaansvar. Om emellertid

konventionen på denna punkt kunde tolkas så, att den täckte det ifråga­

varande svenska ämbetsmannabegreppet, borde denna bestämmelse icke

lägga hinder i vägen för en ratificering.

För egen del anför delegationen följande.

De garantier som konventionen avsåge att skapa vore, på sätt också fram-

ginge av de till delegationen avgivna yttrandena, i det stora hela redan ge­

nomförda i svensk lagstiftning. Vid bedömande av i vad mån gällande

svenska lagregler kunde tänkas lägga hinder i vägen för en ratifikation

av konventionen kunde till en början framhållas, att med hänsyn till såväl

de av socialstyrelsen och landsorganisationen anmärkta uttalandena i för­

arbetena till konventionen som den utformning artikel 1 erhållit det torde

vara klart att den s. k. arbetsledareklausulen i 3 § lagen om förenings- och

förhandlingsrätt vore förenlig med konventionens innehåll.

Ej heller i övrigt torde, utom i ett hänseende, tvekan kunna råda därom,

att den svenska lagstiftningen överensstämde med konventionen. Den tvek­

samma frågan vore konventionens tillämpningsområde, därvid osäkerheten

dock uteslutande hänförde sig till förhandlingsrätten. Såsom socialstyrelsen

anmärkt, ansåges i Sverige sådana statliga och kommunala tjänstemän, vilka

vore underkastade ämbetsmannaansvar, icke kunna vara parter i ett kol­

lektivavtal, och den förhandlingsrätt, som vore dem tillerkänd, vore i följd

därav begränsad i förhållande till den förhandlingsrätt, som tillkomme

andra arbetstagare. Då konventionens artikel 4 syntes åsyfta förhandlingar,

som vore avsedda att leda till slutande av kollektivavtal, vore det för rati-

fikationsfrågan av betydelse i vad mån det i artikel 6 upptagna undantaget

från konventionens tillämpningsområde hade så vid omfattning, att det

täckte det svenska begreppet stats- och kommunaltjänstemän med ämbets-

ansvar. Vid bedömande av detta spörsmål vore att märka, att den engelska

och den franska texten till konventionen — vilka ägde lika vitsord —- på

här förevarande punkt använde uttryckssätt, som sinsemellan icke torde

ba en enhetlig innebörd. Det vore vidare uppenbart, att omfånget av ut­

trycket »tjänstemän i allmän tjänst» måste vara i hög grad beroende av

hur den inre förvaltningen vore organiserad i det land, varom fråga vore.

Konventionen måste fördenskull i fråga om tolkningen av artikel 6 ge ett

visst spelrum åt nationella förhållanden och synpunkter.

Med beaktande av vad sålunda anförts ville delegationen, om än med viss

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

tvekan, såsom sin mening uttala, att något hinder för ratifikation från

svensk sida av konventionen knappast föreligger.

Med hänsyn till konventionens betydelse tillstyrker delegationen, att rati­

fikation sker.

Departementschefen.

Den här föreliggande konventionen ansluter sig till den vid 1948 års ar-

betskonferens antagna konventionen angående föreningsfrihet och skydd för

organisationsrätten, vilken konvention ratificerats av Sverige. Det är en­

ligt min mening synnerligen önskvärt, att jämväl den nu förevarande kon­

ventionen, som närmare reglerar organisationsrättens innebörd såvitt an­

går förhållandet mellan parterna på arbetsmarknaden, blir ratificerad från

svensk sida. Därigenom markeras vårt intresse av att de betydelsefulla spörs­

mål, som behandlas i konventionen och som i vårt land äro i allt väsentligt

reglerade i enlighet med konventionens innehåll, också på det internationella

planet bliva lösta på motsvarande sätt. Det synes mig vara av stor betydel­

se, att vårt land, som i fråga om förenings- och förhandlingsrätten intager

en framskjuten ställning, genom att ratificera förevarande konvention läm­

nar sitt stöd åt internationella arbetsorganisationens strävanden att främja

utvecklingen på detta område.

De yttranden, som föreligga i ärendet, utvisa, att någon tvekan yppats

huruvida konventionens tillämpningsområde är sådant, att nuvarande

svensk lagstiftning och rättspraxis i allo skänka de garantier för en fri för­

enings- och förhandlingsrätt, som avses med konventionen. Vad delegatio­

nen för det internationella socialpolitiska samarbetet i denna del anfört sy­

nes mig emellertid giva vid handen, att något hinder för ratifikation icke

kan anses föreligga på grund därav, att för närvarande ämbets- och tjänste­

män, som äro underkastade ämbetsansvar, icke äro i lag tillerkända en för­

handlingsrätt av samma innebörd som den, vilken tillkommer andra ar­

betstagare. Med beaktande jämväl av den utformning som artikel 4 i kon­

ventionen erhållit synas mig förhållandena i vårt land på förenings- och

förhandlingsrättens område vara sådana, att konventionens bestämmelser

få anses redan vara uppfyllda.

På grund av det anförda tillstyrker jag att ifrågavarande konvention ra­

tificeras av Sverige.

Rekommendation (nr 87) angående yrkesvägledning.

Sedan frågan om yrkesvägledning varit föremål för en första behandling

vid 1948 års konferens, hade arbetsbyrån utarbetat ett förslag till rekom­

mendation i ämnet, vilket tillställdes medlemsstaternas regeringar ävensom

Unesco. Ett med ledning av de avgivna yttrandena över rekommendations­

förslaget omarbetat förslag framlades för 1949 års konferens för slutlig be­

handling.

39

Det utskott, till vilket frågan hänsköts, beslöt att i rekommendationen

(Bil. 1) införa en förklaring rörande dess allmänna principer. Häri fast­

slås att yrkesvägledningen är grundad på individens fria och frivilliga val,

att den är en fortgående process och de grundläggande principerna för den­

samma förbliva oförändrade, oavsett individens ålder, att den bör anpassas

efter varje lands speciella behov och utvecklas fortlöpande samt att dess

främsta uppgift är att bereda individen obegränsad möjlighet att utveckla

sin personlighet och finna tillfredsställelse i arbetet under fullt beaktande

av det mest effektiva utnyttjandet av de materiella arbetskraftstillgångar-

na. I rekommendationen framhålles vidare, att medan offentlig yrkesväg­

ledning i största möjliga utsträckning bör tillhandahållas alla som äro i be­

hov därav, särskilda anordningar böra vidtagas för å ena sidan ungdom,

däri inbegripen skolungdom, och å andra sidan alla övriga personer, som

behöva yrkesvägledning.

Beträffande detaljerna i rekommendationen torde få hänvisas till rekom-

mendationstexten.

Rekommendationen antogs med 145 röster mot 0; fem delegater nedlade

sina röster. Samtliga svenska ombud röstade för rekommendationens an­

tagande.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har över

förevarande rekommendation inhämtat yttranden från socialstyrelsen, ar­

betsmarknadsstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, Landsorganisa­

tionen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen och Tjänstemännens cen­

tralorganisation.

Socialstyrelsen yttrar, att rekommendationen väsentligen grundade sig på

ett år 1948 av Internationella arbetsbyrån framlagt förslag, beträffande vil­

ket styrelsen i ett till delegationen avgivet yttrande förklarat sig i det hela

icke ha någon erinran. En anslutning till denna rekommendation kunde

enligt styrelsens mening förordas.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att styrelsen i ett år 1948 till dele­

gationen avgivet yttrande över förslag till rekommendation i ämnet påyrkat,

att erinringar från svensk sida borde göras beträffande två punkter i den

föreslagna rekommendationen: dels att utarbetandet av förbättrade urvals­

metoder för rekryteringen av arbetskraft till olika yrken och näringsgrenar

icke borde ankomma på de myndigheter, som handha yrkesvägledningen,

utan på respektive branschers arbetsgivare, organisationer och utbildnings-

anstalter samt de forskningsinstitutioner, som dessa kunde anlita (punkt IV.

24), dels att då det gäller samarbetet mellan arbetsgivare och arbetstagare

på yrkesvägledningens område man icke skulle enbart omnämna rådgivande

kommittéer utan även fästa uppmärksamheten på möjligheten av en orga­

nisationsform, där arbetsmarknadens parter vore företrädda i verksamhe­

tens beslutande instanser, såsom fallet vore i Sverige [punkt V. A 30 (1)].

Dessa synpunkter hade icke beaktats i den antagna rekommendationen. Sty­

relsen funne emellertid rekommendationen i stort sett överensstämma med

det principprogram, som läge till grund för den av styrelsen organiserade

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

yrkesvägledningen, även om detta program ännu ej i alla avseenden och i

full utsträckning kunnat förverkligas.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har ur de synpunkter den har att före­

träda icke något att erinra mot de allmänna riktlinjerna i rekommendatio­

nen. Då yrkesvägledningsorganisationen som sådan folie utanför överstyrel­

sens verksamhetsområde, funne överstyrelsen dock icke skäl att närmare

ingå på innehållet i de olika punkterna i rekommendationen.

Landsorganisationen, Svenska arbetsgivareföreningen och Tjänstemän­

nens centralorganisation uttala, att rekommendationen i stort sett överens­

stämde med den i vårt land organiserade yrkesvägledningen.

Då, på sätt arbetsmarknadsstyrelsen framhållit, rekommendationen i stort

sett överensstämmer med det principprogram, som ligger till grund för den

av styrelsen organiserade yrkesvägledningen — även om detta program ännu

ej i alla avseenden och i full utsträckning kunnat förverkligas — förordar

delegationen för sin del, att de i rekommendationen framlagda riktlin­

jerna, i den mån så befinnes möjligt och lämpligt, beaktas vid den svenska

yrkesvägledningsorganisationens fortsatta utbyggande.

Departementschefen.

*

Till vad delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet så­

lunda anfört kan jag ansluta mig. Jag har därför för avsikt att anmoda

arbetsmarknadsstyrelsen att taga ifrågavarande rekommendation under över­

vägande i samband med den av styrelsen organiserade yrkesvägledningsverk-

samhetens fortsatta utbyggande.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda,

av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1949

vid dess trettioandra sammanträde antagna konventioner nr

94—98 och rekommendationer nr 84—87.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ralph Sterner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

41

Bilaga A.

Konvention (nr 94) angående arbetsklausuler i kontrakt, däri offentlig

myndighet är part.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 8 juni 1949 till sitt trettioandra samman­

träde,

och beslutat antaga vissa förslag angående arbetsklausuler i kontrakt,

däri offentlig myndighet är part, vilken fråga utgör den sjätte punkten

på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell

konvention,

antager denna den tjugonionde dagen i juni månad år nittonhundrafyrtionio

följande konvention, vilken skall benämnas »konvention angående arbets­

klausuler (offentliga kontrakt), 1949» [Labour Clauses (Public Contracts)

Gonvention, 1949].

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning å kontrakt, som uppfylla följande

villkor, nämligen

a) att åtminstone en av parterna är offentlig myndighet;

b) att fullgörandet av kontraktet innebär

i) ianspråktagande av allmänna medel från offentlig myndighets

sida; och

ii) anlitande av arbetskraft från medkontrahentens sida;

c) att kontraktet avser

i) uppförande, ombyggnad, reparation eller rivning av offentlig an­

läggning;

ii) framställning, hopsättning, handhavande eller transport av mate­

rial, förråd och utrustning; eller

iii) utförande eller tillhandahållande av tjänster; samt

d) att kontraktet ingåtts av central myndighet i en till Internationella

arbetsorganisationen ansluten medlemsstat, för vilken denna konven­

tion är gällande.

2. Vederbörande myndighet skall föreskriva i vilken utsträckning och

under vilka betingelser konventionen skall tillämpas å kontrakt, som ingåtts

av annan myndighet än central sådan.

3. Denna konvention äger tillämpning å arbete, som utföres av under­

entreprenör eller den, å vilken kontrakt överlåtits; vederbörande myndighet

skall vidtaga lämpliga åtgärder för att trygga sådan tillämpning.

4. Kontrakt, som icke innebär ianspråktagande av allmänna medel utöver

ett av vederbörande myndighet efter hörande av berörda arbetsgivar- och

arbetarorganisationer, där sådana finnas, fastställt belopp, må kunna undan­

tagas från tillämpningen av denna konvention.

5. Vederbörande myndighet må, efter hörande av berörda arbetsgivar- och

arbetarorganisationer, där sådana finnas, från tillämpningen av denna kon­

vention undantaga person i ledande ställning eller med tekniska eller veten­

42

skapliga uppgifter, vars anställningsförhållanden icke regleras av nationell

lagstiftning, kollektivavtal eller skiljedom och som i regel icke utför manu­

ellt arbete.

Artikel 2.

1. Kontrakt, å vilka denna konvention äger tillämpning, skola innefatta

klausuler, vilka tillförsäkra vederbörande arbetare lön (inklusive olika slags

tillägg), arbetstid och övriga arbetsvillkor, som icke äro mindre gynnsamma

än de som gälla för arbete av samma art inom vederbörande yrke eller nä­

ringsgren i det område, där arbetet utföres,

a) enligt kollektivavtal eller annat godtaget förhandlingssystem mellan

de arbetsgivar- och arbetarorganisationer, som äro representativa för

en avsevärd del av arbetsgivarna respektive arbetarna inom vederbö­

rande yrke eller näringsgren; eller

b) enligt skiljedom; eller

c) enligt den nationella lagstiftningen.

2. Därest i föregående moment nämnda arbetsvillkor icke regleras på sätt

där angives i det område, där arbetet utföres, skola de klausuler, som inta­

gas i kontraktet tillförsäkra vederbörande arbetare lön (inklusive olika slags

tillägg), arbetstid och övriga arbetsvillkor, som icke äro mindre gynnsam­

ma än

a) de som gälla enligt kollektivavtal eller annat godtaget förhandlings­

system, skiljedom eller nationell lagstiftning för arbete av samma art

inom vederbörande yrke eller näringsgren i närmaste, jämförbara om­

råde, eller

b) den allmänna standard, som tillämpas av arbetsgivare tillhörande sam­

ma yrke eller näringsgren som medkontrahenten, och som utövar sin

verksamhet under liknande förhållanden.

3. De klausuler, som skola intagas i kontraktet ävensom varje ändring

i desamma, skola formuleras av vederbörande myndighet på sätt som må

befinnas bäst förenligt med de nationella förhållandena, efter hörande av

berörda arbetsgivar- och arbetarorganisationer, där sådana finnas.

4. Vederbörande myndighet skall vidtaga lämpliga åtgärder, såsom publi­

cering av specificerade entreprenadhandlingar eller annorledes, för att an­

budsgivare skall få kännedom om klausulernas innebörd.

Artikel 3.

Därest vederbörliga föreskrifter om arbetarskydd och välfärdsåtgärder

beträffande arbetare, sysselsatta med fullgörandet av kontraktet, icke redan

äga tillämpning i enlighet med den nationella lagstiftningen, kollektivavtal

eller skiljedom, skall vederbörande myndighet vidtaga lämpliga åtgärder för

att tillförsäkra berörda arbetare rimliga och rättvisa skydds- och välfärds-

förhållanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

Artikel 4.

Lagar, förordningar och andra föreskrifter, som förläna kraft och verkan

åt bestämmelserna i denna konvention,

a) skola

i) delgivas alla berörda personer;

ii) närmare angiva de personer, som äro ansvariga för bestämmelser­

nas efterlevnad; och

iii) föreskriva att anslag skola uppsättas på framträdande plats inom

berörda anläggningar och arbetsställen i syfte att upplysa arbe­

tarna om för dem gällande arbetsvillkor; samt

43

b) skola, såframt icke andra åtgärder vidtagits för att garantera ett effek­

tivt genomförande av berörda bestämmelser, föreskriva

i) att av vederbörande arbetare utförd arbetstid och till dem utbe­

talade avlöningar skola registreras på lämpligt sätt; och

ii) att ett lämpligt inspektionssystem skall upprätthållas för att tryg­

ga bestämmelsernas effektiva efterlevnad.

Artikel 5.

1. Lämpliga påföljder, exempelvis vederbörandes avstängning från kon­

trakt med offentlig myndighet, skola stadgas för underlåtenhet att iakttaga

eller tillämpa i offentliga kontrakt intagna arbetsklausuler.

2. Lämpliga åtgärder skola vidtagas, genom innehållande av kontrakts-

enlig likvid eller annorledes, i syfte att sätta vederbörande arbetare i stånd

att utfå den lön, som tillkommer honom.

Artikel 6.

De årliga redogörelser, som enligt artikel 22 av Internationella arbets­

organisationens stadga skola avgivas, skola lämna detaljerade upplysningar

om de åtgärder, som vidtagits för att genomföra bestämmelserna i denna

konvention.

Artikel 7.

1. Då medlems territorium omfattar stora områden, varest, på grund av

gles befolkning eller områdets utvecklingsstadium, vederbörande myndighet

anser det ogörligt att genomföra bestämmelserna i denna konvention, må

myndigheten i fråga, efter hörande av berörda arbetsgivar- och arbetarorga­

nisationer, där sådana finnas, utesluta dessa områden från tillämpningen av

konventionen, antingen helt eller beträffande de särskilda företag eller sys­

selsättningar, som den prövar erforderligt.

2. Medlem skall vid avgivandet av sin första årsredogörelse angående

tillämpningen av denna konvention enligt artikel 22 av Internationella ar­

betsorganisationens stadga angiva de områden, i fråga om vilka medlem­

men avser att tillämpa bestämmelserna i förevarande artikel ävensom skälen

härför; ingen medlem må därefter med åberopande av bestämmelserna i den­

na artikel medgiva undantag i fråga om andra områden än de sålunda an­

givna.

3. Medlem, som tillämpar bestämmelserna i denna artikel, skall med re­

gelbundna mellanrum, som icke må överstiga tre år, efter hörande av berörda

arbetsgivar- och arbetarorganisationer, där sådana finnas, ompröva möjlig­

heterna för en utsträckning av denna konventions tillämpning till att avse

sådana områden som undantagits enligt mom. 1.

4. Medlem, som tillämpar bestämmelserna i förevarande artikel, skall i

sina följande årliga rapporter lämna uppgift beträffande de områden, i fråga

om vilka den avstår från rätten att tillämpa undantagsbestämmelserna,

ävensom angående framsteg, som må ha gjorts med avseende å en efter hand

utsträckt tillämpning av konventionen inom sådana områden.

Artikel 8.

Tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention må temporärt upp­

hävas av vederbörande myndighet efter hörande av berörda arbetsgivar-

och arbetarorganisationer, där sådana finnas, vid fall av force majeure eller

i händelse av ett nödtillstånd, som sätter nationens välfärd eller trygghet

i fara.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

Artikel 9.

1. Denna konvention äger icke tillämpning på kontrakt, som avslutats

innan konventionen trätt i kraft för vederbörande medlemsstat.

2. Uppsägning av denna konvention skall icke inverka på tillämpningen

av dess bestämmelser å kontrakt, som avslutats under den tid, då konven­

tionen var i kraft.

Artikel 10.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Inter­

nationella arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 11.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Inter­

nationella arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av general­

direktören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifika­

tioner registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv må­

nader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 12.

1. Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyråns generaldirek­

tör i enlighet med mom. 2 av artikel 35 av Internationella arbetsorganisa­

tionens stadga, skola angiva

a) de områden, med avseende å vilka vederbörande medlem förbinder

sig att utan ändringar tillämpa bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att till-

lämpa konventionens bestämmelser med vissa jämkningar samt inne­

börden av dessa jämkningar;

c) de områden, med avseende å vilka konventionen icke skall tillämpas

samt skälen härför;

d) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbehåller sig att efter

ytterligare överväganden framdeles fatta beslut.

2. De i mom. 1 a) och b) av denna artikel omnämnda förbindelserna skola

anses såsom en integrerande del av ratifikationen och medföra med den­

samma identiska verkningar.

3. Medlem må genom förnyad förklaring helt eller delvis återkalla för­

behåll, som inrymts i hans ursprungliga förklaring enligt mom. 1 b), c)

eller d) av denna artikel.

4. Medlem må, under den tidrymd, då förevarande konvention enligt be­

stämmelserna i artikel 14 kan uppsägas, tillställa generaldirektören ny för­

klaring, som i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven för­

klaring och klargör läget med hänsyn till de avsedda områdena.

Artikel 13.

1. Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyråns generaldirek­

tör i enlighet med mom. 4 eller 5 av artikel 35 av Internationella arbets­

organisationens stadga, skola angiva huruvida konventionens bestämmelser

skola tillämpas inom vederbörande område utan ändring eller med vissa

jämkningar; därest i förklaringen angives, att konventionens bestämmelser

skola tillämpas med vissa jämkningar, skall förklaringen innehålla närmare

uppgifter rörande dessa.

45

2. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må

genom senare förklaring helt eller delvis avstå från rätten att åberopa varje

i en tidigare förklaring angiven jämkning.

3. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må,

under den tidrymd, då denna konvention enligt bestämmelserna i artikel 14

kan uppsägas, tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör förkla­

ring,* som i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven för­

klaring och klargör läget med hänsyn till ifrågavarande konventions tillämp­

ning.

Artikel 14.

1. Medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densam­

ma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns generaldirek­

tör för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det

den registrerats.

2. Medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år efter

utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör bruk av

den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en

ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje följande

tioårsperiod.

Artikel 15.

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga

medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av

alla ratifikationer, förklaringar och uppsägningar, som delgivits honom av

organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om re­

gistreringen av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom,

har han att fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konven­

tionen träder i kraft.

Artikel 16.

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering jäm­

likt artikel 102 av Förenta Nationernas stadga, lämna Förenta Nationernas

generalsekreterare fullständiga upplysningar om varje ratifikation, förkla­

ring och uppsägning, som av honom registrerats i enlighet med bestäm­

melserna i föregående artiklar.

Artikel 17.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga Inter­

nationella arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för kon­

ventionens tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning

föreligger att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision,

helt eller delvis.

Artikel 18.

1. Därest konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande re­

vision, helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konven­

tionen icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft ipso jure medföra omedelbar uppsägning

av förevarande konvention, utan hinder av vad i artikel 14 här ovan

stadgas;

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

46

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,

förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlem­

marna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och

innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera

den nya, reviderade konventionen.

Artikel 19.

De engelska och franska texterna till denna konvention skola äga lika

vitsord.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188. (Bilagor).

Bilaga B.

Rekommendation (nr 84) angående arbetsklausuler i kontrakt, däri

offentlig myndighet är part.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 8 juni 1949 till sitt trettioandra samman­

träde,

och beslutat antaga vissa förslag angående arbetsklausuler i kontrakt,

däri offentlig myndighet är part, vilken fråga utgör den sjätte punkten

på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en rekommenda­

tion innehållande kompletteringar till konventionen angående arbets­

klausuler (offentliga kontrakt), 1949,

antager denna den tjugonionde dagen i juni månad år nittonhundrafyrtio-

nio följande rekommendation, vilken skall benämnas »rekommendation an­

gående arbetsklausuler (offentliga kontrakt), 1949» [Labour Clauses (Pub­

lic Contracts) Recommendation, 1949].

Konferensen förordar, att varje medlem, så snart förhållandena i varje

enskilt land det medgiva, tillämpar följande bestämmelser samt till Inter­

nationella arbetsbyrån, i enlighet med vad styrelsen därom må komma att

bestämma, insänder redogörelser angående de åtgärder, som vidtagits för att

genomföra desamma.

1. I sådana fall, då enskild företagare beviljas statsbidrag eller tillstånd

att driva allmännyttigt företag, böra bestämmelser, som i allt väsentligt äro

analoga med dem som förekomma i arbetsklausuler i offentliga kontrakt till-

lämpas.

2. Arbetsklausuler i offentliga kontrakt böra, antingen omedelbart eller

genom hänvisning till vederbörliga bestämmelser i lagstiftning, kollektiv­

avtal, skiljedom eller annan godtagen överenskommelse, innehålla föreskrif­

ter om

a) normallönesatser och övertidsersättningar (inklusive olika slags till-

lägg) för skilda kategorier av ifrågakommande arbetare;

Kungl. Maj.ts proposition nr 188. (Bilagor).

47

b) sättet för arbetstidens reglering med angivande av, där så finnes lämp­

ligt,

i) antalet arbetstimmar per dag, vecka eller annan särskilt angiven

tidsperiod, för vilken normallön skall utgå;

ii) den genomsnittliga arbetstid, som må uttagas av personer, syssel­

satta i skiftarbete vid kontinuerlig drift; och

iii) — där arbetstiden beräknas såsom ett genomsnitt — den tidspe­

riod, som ligger till grund för genomsnittets beräkning och det

högsta antalet arbetstimmar under en angiven tidsperiod;

c) semester och sjukledighet.

Bilaga C.

Konvention (nr 95) angående rättsskydd för lön.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 8 juni 1949 till sitt trettioandra samman­

träde

och beslutat antaga vissa förslag angående rättsskydd för lön, vilken

fråga utgör den sjunde punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell

konvention,

antager denna den första dagen i juli månad år nittonhundrafyrtionio föl­

jande konvention, vilken skall benämnas »konvention angående rättsskydd

för lön, 1949» (Protection of Wages Convention, 1949).

Artikel 1.

I denna konvention förstås med uttrycket »lön» varje slag av ersättning

eller arbetsförtjänst — oavsett huru denna bestämmes eller beräknas —

som kan uttryckas i pengar och fastställts genom ömsesidig överenskom­

melse eller nationell lagstiftning, och som skall i enlighet med skriftligt eller

muntligt anställningsavtal utbetalas av en arbetsgivare till en arbetare för

arbete eller tjänster, som utförts eller skola utföras.

Artikel 2.

1. Denna konvention äger tillämpning på alla personer, till vilka arbets­

lön utbetalas eller skall utbetalas.

2. Vederbörande myndighet må, efter hörande av direkt berörda arbets-

givar- och arbetarorganisationer, där sådana finnas, från tillämpningen av

samtliga eller vissa bestämmelser i denna konvention undantaga arbetstagar-

kategorier, vilka arbeta under sådana förhållanden och med sådana anställ­

ningsvillkor, att nämnda bestämmelser icke rimligen böra tillämpas på dem,

och vilka icke utföra manuellt arbete eller äro anställda i husligt eller lik­

nande arbete.

3. Varje medlemsstat skall vid avgivandet av sin första årsredogörelse en­

ligt artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens stadga angiva de ar-

betstagarkategorier, vilka medlemmen i enlighet med vad ovan under mom.

2 stadgats avser att undantaga från tillämpningen av samtliga eller vissa be­

stämmelser i konventionen; ingen medlem må därefter medgiva undantag

i fråga om andra arbetstagarkategorier än de sålunda angivna.

4. Varje medlem, som i sin första årsredogörelse angivit de arbetstagar­

kategorier, vilka den avser att undantaga från tillämpningen av samtliga

eller vissa bestämmelser i konventionen, skall i sina följande årsredogö-

relser lämna uppgift beträffande de arbetstagarkategorier, i fråga om vilka

den avstår från rätten att tillämpa undantagsbestämmelserna i mom. 2

av denna artikel ävensom angående de framsteg som må ha gjorts med

avseende å tillämpningen av konventionen å sådana arbetstagarkategorier.

Artikel 3.

1. Lön, som skall utgå kontant, må endast utbetalas i lagligt betalnings­

medel; betalning medelst poletter, kuponger eller andra betalningsanvis-

ningar, avsedda att träda i stället för lagligt betalningsmedel förbjudes.

2. Vederbörande myndighet kan lämna medgivande till eller föreskrift

om utbetalning av lön genom check, postväxel, postanvisning eller postgiro

i de fall, då sådant betalningssätt är brukligt eller av särskilda omständig­

heter påkallat eller föreskrivet i kollektivavtal eller skiljedom eller då i av­

saknad av dylika bestämmelser arbetaren samtycker därtill.

Artikel 4.

1. Genom nationell lagstiftning, kollektivavtal eller skiljedom må med­

givas betalning av lön delvis i form av naturaförmåner inom näringsgren

eller yrke, där sådan betalningsform är bruklig eller önskvärd på grund av

ifrågavarande näringsgrens eller yrkes natur; lönebetalning i form av dryc­

ker med hög alkoholhalt eller i form av skadliga droger må icke under några

omständigheter tillåtas.

2. I sådana fall, då betalning av lön delvis i form av naturaförmåner är

medgiven, skola lämpliga åtgärder vidtagas för att garantera att

a) sådana förmåner tjäna arbetarens och hans familjs personliga behov

och intresse; och

b) det värde, som åsättes sådana förmåner, är rättvist och rimligt.

Artikel 5.

Lön skall utbetalas direkt till vederbörande arbetare, såvida icke annat

stadgas i nationell lagstiftning, kollektivavtal eller skiljedom eller arbetaren

medgivit annat förfaringssätt.

Artikel 6.

Arbetsgivare äger icke i något hänseende begränsa arbetares rätt att fritt

förfoga över sin lön.

Artikel 7.

1. Därest i samband med ett företag finnas inrättade fabriksbutiker för

försäljning av varor till arbetarna eller tillhandahållas tjänster, må tvång ej

utövas å vederbörande arbetare i syfte att förmå honom att utnyttja sådana

inköpsmöjligheter eller tjänster.

2. Därest tillgång till andra inköpsställen eller tjänster icke finnes, skall

vederbörande myndighet vidtaga erforderliga åtgärder för att tillse att för­

säljningen av varor eller tillhandahållandet av tjänster sker till skäliga

och rimliga priser eller att av arbetsgivaren inrättade fabriksbutiker och

andra anordningar icke drivas i vinstsyfte utan allenast för att tillgodose

vederbörande arbetares intresse.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

49

Artikel 8.

1. Löneavdrag må medgivas endast under de villkor och i den utsträck­

ning som föreskrivas i nationell lagstiftning eller bestämts genom kollektiv­

avtal eller skiljedom.

2. Arbetarna skola på sätt vederbörande myndighet finner mest lämp­

ligt underrättas om de villkor som gälla för dylika avdrag samt i vad mån

avdrag äro tillåtna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

Artikel 9.

Varje löneavdrag, åsyftande direkt eller indirekt ersättning av arbetare

till arbetsgivare, dennes ställföreträdare eller mellanhänder (såsom rekry-

teringsagenter e. d.), för att arbetaren skall erhålla eller bibehålla an­

ställning skall vara förbjudet.

Artikel 10.

1. Utmätning och införsel i lön må ske endast på sätt och inom grän­

ser, som föreskrivas i den nationella lagstiftningen.

2. Lön skall vara skyddad mot införsel och utmätning i den utsträckning,

som befinnes erforderlig för att trygga arbetarens och hans familjs uppe­

hälle.

Artikel 11.

1. Därest ett företag avträder sin egendom till konkurs eller inställer

sina betalningar, skola i företaget anställda arbetare behandlas såsom för-

månsberättigade fordringsägare antingen i fråga om lön som tillkommer

dem för arbete, utfört under sådan tid före konkursen eller betalningsin-

ställelsen som må vara bestämd i den nationella lagstiftningen, eller med

avseende å intjänt lön, i den mån denna icke överstiger visst, i den natio­

nella lagstiftningen angivet belopp.

2. Förmånsberättigad lönefordran skall till fullo gäldas, innan fordrings­

ägare utan förmånsrätt må göra gällande rätt till andel i tillgångarna.

3. Det inbördes förhållandet mellan förmånsberättigade lönefordringar

och andra prioriterade fordringar skall bestämmas i den nationella lagstift­

ningen.

Artikel 12.

1. Lön skall utbetalas med regelbundna mellanrum. Såvida icke på annat

tillfredsställande sätt garantier lämnats för regelbundna löneutbetalningar,

skola tidpunkterna för löneutbetalning föreskrivas i den nationella lagstift­

ningen eller bestämmas genom kollektivavtal eller skiljedom.

2. Då ett anställningsavtal utlöpt, skall slutuppgörelse beträffande samt­

liga innestående löneförmåner ske i enlighet med nationell lagstiftning,

kollektivavtal eller skiljedom eller, i avsaknad av tillämplig lagstiftning,

kollektivavtal eller skiljedom, inom en med hänsyn till anställningsavtalets

bestämmelser rimlig tid.

Artikel 13.

1. Löneutbetalning skall, då lön utgår kontant, äga rum endast å arbets­

dagar och på eller i närheten av arbetsplatsen, såvida icke annorlunda be­

stämts i nationell lagstiftning, kollektivavtal eller skiljedom, eller andra

anstalter träffats, vilka må finnas lämpligare och bragts till vederbörande

arbetares kännedom.

2. Löneutbetalning må icke äga rum å utskänkningsställen eller andra

liknande lokaler eller -— då så finnes erforderligt till förekommande av

4 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 188.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

missbruk — i detalj affärer och nöjeslokaler utom såvitt gäller i sådana

företag anställda personer.

Artikel 14.

Effektiva åtgärder skola, om så finnes erforderligt, vidtagas för att ga­

rantera att arbetarna på ett lämpligt och lättförståeligt sätt underrättas

a) före tillträdandet av anställningen och närhelst någon förändring däri

äger rum, om de lönevillkor som äro förenade med densamma; och

b) vid tidpunkten för varje löneutbetalning, om grunderna för lönens be­

räkning lör löneperioden, i den mån dessa kunna bliva föremål för

ändring.

Artikel 15.

Den lagstiftning, som avser att genomföra bestämmelserna i denna kon­

vention, skall

a) bringas till alla berörda personers kännedom;

b) närmare angiva de personer, som äro ansvariga för bestämmelsernas

efterlevnad;

c) föreskriva lämpliga påföljder eller andra åtgärder vid överträdelse av

desamma;

d) föreskriva, där så finnes påkallat, förandet av register enligt fastställt

formulär och på godkänt sätt.

Artikel 16.

De årliga redogörelser, som enligt artikel 22 av Internationella arbetsorga­

nisationens stadga skola avgivas, skola lämna detaljerade upplysningar om

de åtgärder, som vidtagits för att genomföra bestämmelserna i denna kon­

vention.

Artikel 17.

1. Då en medlems territorium omfattar stora områden, varest, på grund

av gles befolkning eller områdets utvecklingsstadium vederbörande myndig­

het anser det ogörligt att genomföra bestämmelserna i denna konvention,

må myndigheten i fråga, efter hörande av berörda arbetsgivar- och arbetar­

organisationer, där sådana finnas, utesluta dessa områden från tillämpning­

en av konventionen, antingen helt eller beträffande de särskilda företag eller

sysselsättningar som den prövar erforderligt.

2. Varje medlem skall vid avgivandet av sin första årsredogörelse angå­

ende tillämpningen av denna konvention enligt artikel 22 av Internationella

arbetsorganisationens stadga angiva de områden, i fråga om vilka medlem­

men avser att tillämpa bestämmelserna i förevarande artikel ävensom skä­

len härför; ingen medlem må.därefter med åberopande av bestämmelserna

i denna artikel medgiva undantag i fråga om andra områden än de sålunda

angivna.

3. Varje medlem, som tillämpar bestämmelserna i denna artikel, skall

med regelbundna mellanrum, som icke må överstiga tre år, efter hörande

av berörda arbetsgivar- och arbetarorganisationer, där sådana finnas, taga

under omprövning möjligheterna för en utsträckning av denna konven­

tions tillämpning till att avse sådana områden som undantagits enligt

mom. 1.

4. Varje medlem, som tillämpar bestämmelserna i förevarande artikel,

skall i sina följande år sredogörelser lämna uppgift beträffande de områden,

i fråga om vilka den avstår från rätten att tillämpa undantagsbestämmel­

serna, ävensom angående framsteg, som må ha gjorts med avseende å en

efter hand utsträckt tillämpning av konventionen inom sådana områden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

5

]

Artiklar 18—27.

[Dessa artiklar äro likalydande med artiklarna 10—19 av konventionen

(nr 94) angående arbetsklausuler i kontrakt, däri offentlig myndighet är

part, utom såtillvida, att då i artiklarna 12, 13 och 18 av konventionen

nr 94 hänvisas till artikel 14, detta i artiklarna 20, 21 och 26 av föreva­

rande konvention motsvaras av hänvisningar till artikel 22.]

Bilaga D.

Rekommendation (nr 85) angående rättsskydd för lön.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 8 juni 1949 till sitt trettioandra sam­

manträde

och beslutat antaga vissa förslag angående rättsskydd för lön, vilken

fråga utgör den sjunde punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en rekommenda­

tion innehållande kompletteringar till konventionen angående rätts­

skydd för lön, 1949,

antager denna den första dagen i juli månad år nittonhundrafyrtionio föl­

jande rekommendation, vilken skall benämnas »rekommendation angående

rättsskydd för lön, 1949» (Protection of Wages Recommendation, 1949).

Konferensen förordar, att varje medlem, så snart förhållandena i varje

enskilt land det medgiva, tillämpar följande bestämmelser samt till Inter­

nationella arbetsbyrån, i enlighet med vad styrelsen därom må komma att

bestämma, insänder redogörelse angående de åtgärder, som vidtagits för att

genomföra desamma. I. 2 3

I. Löneavdrag.

1. Alla erforderliga åtgärder böra vidtagas för att begränsa löneavdrag

i den mån så anses nödvändigt för att trygga arbetarens och hans familjs

uppehälle.

2. 1) Avdrag å lön såsom gottgörelse för förlust eller skada, som åsam­

kats arbetsgivarens produkter, egendom eller utrustning, bör medgivas alle­

nast därest det klart kan visas, att vederbörande arbetare är ansvarig för

förlusten eller skadan.

2) Avdragsbeloppet bör vara skäligt och icke överstiga förlustens eller

skadans verkliga värde.

3) Innan beslut om sådant avdrag fattas, bör tillfälle beredas veder­

börande arbetare att anföra skäl mot avdragets verkställande.

3. Lämpliga åtgärder böra vidtagas för att begränsa löneavdrag för verk­

tyg, material och utrustning, som tillhandahållas av arbetsgivaren, till att

avse fall, då sådana avdrag

a) utgöra en allmänt erkänd sedvänja inom ifrågavarande närings­

gren eller yrke; eller

52

b) föreskrivas i kollektivavtal eller skiljedom; eller

c) annorledes äro medgivna enligt ett i den nationella lagstiftningen

angivet förfarande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 (Bilagor).

II. Tidsbestämmelser för utbetalning av lön.

4. Den längsta tid som må förflyta mellan två löneutbetalningar bör be­

stämmas så, att lön utbetalas

a) minst två gånger i månaden med högst sexton dagars mellanrum

i fråga om arbetare, vilkas lön beräknas för timme, dag eller vecka;

och

b) minst en gång i månaden i fråga om anställda, vilkas lön beräknas

för månad eller år.

5. 1)1 fråga om arbetare, vilkas lön beräknas enligt ackordsystem eller

efter prestation, bör den längsta tid som må förflyta mellan två löneutbetal­

ningar om möjligt bestämmas så, att lön utbetalas minst två gånger i må­

naden med högst sexton dagars mellanrum.

2) I fråga om arbetare, anställda för att fullgöra arbete, som tager

mer än fjorton dagar i anspråk, och beträffande vilka kollektivavtal eller

skiljedom icke stadgar andra tidsintervaller för löneutbetalning, böra lämp­

liga åtgärder vidtagas för att garantera

a) att betalningar göras å conto minst två gånger i månaden med

högst sexton dagars mellanrum i förhållande till den fullgjorda ar­

betsprestationen; och

b) att slutavräkning äger rum inom fjorton dagar efter det arbetet

fullgjorts.

III. Lönevillkorens tillkännagivande för arbetarna.

6. De upplysningar rörande lönevillkoren, vilka skola bringas till arbe­

tarnas kännedom, böra där så befinnes lämpligt, innefatta uppgifter om

a) lönesatser;

b) beräkningsmetoder;

c) tidsintervaller för löneutbetalning;

d) platsen för löneutbetalning; och

e) de villkor, på vilka avdrag må göras. IV.

IV. Meddelanden om intjänt lön samt avlöningslistor.

7. ,Där så lämpligen kan ske, böra arbetarna i samband med varje löne­

utbetalning erhålla följande uppgifter med avseende å vederbörande betal­

ningsperiod, i den mån sådana uppgifter kunna variera,

a) bruttobeloppet av intjänt lön;

b) de avdrag, som eventuellt gjorts med angivande av skälen därtill

och beloppet; samt

c) nettobeloppet av förfallen lön.

8. Arbetsgivarna skola anmodas att, där så lämpligen kan ske, föra av­

löningslistor, vilka med avseende å varje anställd arbetare innehålla de i

föregående punkt angivna uppgifterna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188. (Bilagor).

53

V. Arbetarnas medverkan i administrationen av företagsbutiker.

9. Lämpliga åtgärder böra vidtagas för att främja anordningar i syfte att

knyta representanter för vederbörande arbetare, särskilt medlemmar av före­

tagsnämnder e. d., där sådana finnas, till den allmänna administrationen av

företagsbutiker m. m„ som inrättats i ett företag för försäljning av varor

eller tillhandahållande av tjänster åt företagets arbetare.

Bilaga E.

Konvention (nr 96) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

(reviderad 1949).

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 8 juni 1949 till sitt trettioandra sam­

manträde

och beslutat antaga vissa förslag till revision av konventionen an­

gående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, 1933, antagen av kon­

ferensen vid dess sjuttonde sammanträde, vilken fråga inbegripes un­

der den tionde punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell

konvention innehållande kompletteringar till konventionen angående

den offentliga arbetsförmedlingen, 1948, vari stadgas att varje med­

lem, för vilken sistnämnda konvention är gällande, skall upprätthålla

eller trygga upprätthållandet av en avgiftsfri offentlig arbetsförmed­

ling,

antager, med hänsyn till att en dylik förmedlingsverksamhet bör vara till­

gänglig för alla arbetarkategorier, denna den första dagen i juli månad år

nittonhundrafyrtionio följande konvention, vilken skall benämnas »konven­

tion angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer (reviderad), 1949»

[Fee-Charging Employment Agencies Convention (Revised) 1949],

Del I. Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

1. I denna konvention avser uttrycket »avgiftskrävande arbetsförmed-

lingsbyrå»

a) arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte, dvs. varje person, samman­

slutning, institution, byrå eller annan organisation, vilken tjänar såsom

mellanhand för anskaffande av anställning åt arbetare eller av arbe­

tare åt arbetsgivare i syfte att direkt eller indirekt från någondera er­

hålla ekonomisk eller annan materiell fördel; donna definition avser ej

tidning eller andra publikationer, för såvitt de ej uteslutande eller hu­

vudsakligen ha till syfte att vara förmedlare mellan arbetsgivare och

arbetare;

b) arbetsförmedlingsbyråer utan vinstsyfte, dvs. arbetsförmedlingsorgan,

upprättade av sammanslutningar, institutioner, byråer eller andra or­

54

:

Kungl. Maj.ts proposition nr 188. (Bilagor).

ganisationer, vilka utan att eftersträva materiell fördel, för förmed­

lingen av arbetsgivaren eller arbetaren uppbära inträdesavgift, perio­

diskt bidrag eller annan ersättning.

2. Denna konvention äger icke tillämpning å arbetsförmedling för sjö­

män.

Artikel 2.

1. Medlem, som ratificerar denna konvention, skall i ratifikationshand-

lingen angiva, huruvida den antager de i del II av förevarande konven­

tion intagna bestämmelserna angående successivt avskaffande av avgifts-

krävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte samt reglering av öv­

riga arbetsförmedlingsbyråers verksamhet eller bestämmelserna i del III

angående reglering av den verksamhet, som bedrives av avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer, däri inbegripna byråer med vinstsyfte.

2. Medlem, som godtager bestämmelserna i del III av konventionen, må

sedermera underrätta generaldirektören om att den godtager bestämmel­

serna i del II; från den dag, då generaldirektören registrerat sådan under­

rättelse, skola bestämmelserna i del III av konventionen upphöra att till-

lämpas i fråga om nämnda medlem och bestämmelserna i del II tillämpas å

medlemmen.

Del II Successivt avskaffande av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

med vinstsyfte samt reglering av övriga arbetsförmedlingsbyråers

verksamhet.

Artikel 3.

1. Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte, vilka avses

i mom. 1 a) av artikel 1, skola vara avskaffade inom en begränsad, av veder­

börande myndighet fastställd tid.

2. Sådana byråer skola icke avskaffas förrän offentlig arbetsförmedling

inrättats.

3. Vederbörande myndighet må föreskriva olika tid för avskaffandet av

arbetsförmedlingsbyråer, som ombesörja arbetsförmedling för olika person­

kategorier.

Artikel 4.

1. Under den tid, som föregår sådant avskaffande, skola avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte

a) stå under tillsyn av vederbörande myndighet; samt

b) endast äga uppbära avgifter och ersättning för kostnader enligt en

taxa, som skall underställas vederbörande myndighet och godkännas

av denna eller som fastställts av myndigheten.

2. Sådan tillsyn skall särskilt åsyfta att förhindra allt missbruk i sam­

band med den verksamhet, som utövas av avgiftskrävande arbetsförmed­

lingsbyråer med vinstsyfte.

3. För detta ändamål har vederbörande myndighet att på lämpligt sätt

inhämta berörda arbetsgivar- och arbetarorganisationers mening.

Artikel 5.

1. Avvikelser från bestämmelserna i artikel 3 mom. 1 av denna konvention

må undantagsvis medgivas av vederbörande myndighet med avseende å per­

sonkategorier, vilka noggrant bestämts i den nationella lagstiftningen och

för vilka tillfredsställande arbetsförmedling icke lämpligen kan anordnas

inom den offentliga arbetsförmedlingens ram; sådana avvikelser må emel­

55

lertid medgivas först efter hörande av berörda arbetsgivar- och arbetar­

organisationer.

2. Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyrå, beträffande vilken avvikelse

medgivits enligt denna artikel,

a) skall stå under tillsyn av vederbörande myndighet;

b) skall innehava ett för år meddelat tillstånd, som må förnyas efter

vederbörande myndighets beprövande;

c) må endast uppbära avgifter och ersättning för kostnader enligt en

taxa, som skall underställas vederbörande myndighet och godkännas

av denna eller som fastställts av myndigheten;

d) må endast med vederbörande myndighets medgivande samt med iakt­

tagande av gällande lagstiftning bereda anställning åt arbetare utom­

lands eller därifrån rekrytera arbetare.

Artikel 6.

Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer utan vinstsyfte, vilka avses i

mom. 1 b) av artikel 1,

a) skola innehava tillstånd av vederbörande myndighet och stå under

tillsyn av densamma;

b) må icke uppbära ersättning överstigande taxa, som skall underställas

vederbörande myndighet och godkännas av denna eller som fastställts

av myndigheten med noggrant beaktande av havda kostnader; samt

c) må endast med vederbörande myndighets medgivande samt med iakt­

tagande av gällande lagstiftning bereda anställning åt arbetare utom­

lands eller därifrån rekrytera arbetare.

Artikel 7.

Vederbörande myndighet skall vidtaga nödiga åtgärder för att förvissa

sig om att arbetsförmedlingsbyrå, som icke är avgiftskrävande, utövar sin

verksamhet utan ersättning.

Artikel 8.

Lämplig straffpåföljd, i fall av behov innefattande indragning av till­

stånd eller medgivande, som avses i denna konvention, skall stadgas för

varje överträdelse av bestämmelserna i denna del av konventionen eller av

bestämmelser, avsedda att bringa dem i verkställighet.

Artikel 9.

De i artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens stadga föreskrivna

ärsredogörelserna skola innehålla alla erforderliga upplysningar om avvikel­

ser, som medgivits enligt artikel 5, särskilt beträffande antalet arbetsförmed­

lingsbyråer, med avseende å vilka avvikelser medgivits och omfattningen

av dessa byråers verksamhet, anledningen till ifrågavarande avvikelser samt

av vederbörande myndighet vidtagna åtgärder för tillsyn av nämnda byråers

verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

Del III. Reglering av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråers verksamhet.

Artikel 10.

Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte, vilka avses i

mom. 1 a) av artikel 1,

a) skola stå under tillsyn av vederbörande myndighet;

56

b) skola innehava ett för år meddelat tillstånd, som må förnyas efter ve­

derbörande myndighets beprövande;

c) må endast äga uppbära avgifter och ersättning för kostnader enligt en

taxa, som skall underställas vederbörande myndighet och godkännas

av denna eller som fastställts av myndigheten;

d) må endast med vederbörande myndighets medgivande samt med iakt­

tagande av gällande lagstiftning bereda anställning åt arbetare utom­

lands eller därifrån rekrytera arbetare.

Artikel 11.

Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer utan vinstsyfte, vilka avses i

mom. 1 b) av artikel 1,

a) skola innehava tillstånd av vederbörande myndighet och stå under till­

syn av densamma;

b) må icke uppbära ersättning överstigande taxa, som skall underställas

vederbörande myndighet och godkännas av denna eller som fastställts

av myndigheten med noggrant beaktande av havda kostnader; samt

c) må endast med vederbörande myndighets medgivande samt med iakt­

tagande av gällande lagstiftning bereda anställning åt arbetare utom­

lands eller därifrån rekrytera arbetare.

Artikel 12.

Vederbörande myndighet skall vidtaga nödiga åtgärder för att förvissa

sig om att arbetsförmedlingsbyrå, som icke är avgiftskrävande, utövar sin

verksamhet utan ersättning.

Artikel 13.

Lämplig straffpåföljd, i fall av behov innefattande indragning av tillstånd

eller medgivande som avses i denna konvention, skall stadgas för varje över­

trädelse av bestämmelserna i denna del av konventionen eller av bestämmel­

ser, avsedda att bringa dem i verkställighet.

Artikel li.

De i artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens stadga föreskrivna

årsredogörelserna skola innehålla alla erforderliga upplysningar angående

av vederbörande myndighet vidtagna åtgärder för tillsyn av den verksamhet,

som bedrives av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, särskilt sådana

med vinstsyfte.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188. (Bilagor).

Del IV. Övriga bestämmelser.

Artikel 15.

1. Då medlems territorium omfattar stora områden, varest, på grund av

gles befolkning eller områdets utvecklingsstadium, vederbörande myndighet

anser det ogörligt att genomföra bestämmelserna i denna konvention, må

myndigheten i fråga utesluta dessa områden från tillämpningen av konven­

tionen antingen helt eller beträffande de särskilda företag eller sysselsätt­

ningar, som den prövar erforderligt.

2. Varje medlem skall vid avgivandet av sin första år sredogörelse angå­

ende tillämpningen av denna konvention enligt artikel 22 av Internationella

arbetsorganisationens stadga angiva de områden, i fråga om vilka medlem­

men avser att tillämpa bestämmelserna i förevarande artikel, ävensom skälen

härför; ingen medlem må därefter med åberopande av bestämmelserna i

denna artikel medgiva undantag i fråga om andra områden än de sålunda

angivna.

3. Medlem, som tillämpar bestämmelserna i denna artikel, skall i sina

följande årsredogörelser lämna uppgift om de områden, i fråga om vilka

medlemmen avstår från rätten att tillämpa undantagsbestämmelserna.

Del V. Slutartiklar.

Artiklar 16—25.

[Dessa artiklar äro likalydande med artiklarna 10—19 av konventionen

(nr 9b) angående arbetsklausuler i kontrakt, däri offentlig myndighet är

part, utom såtillvida, att då i artiklarna 12, 13 och 18 av konventionen nr

9b hänvisas till artikel lb, detta i artiklarna 18, 19 och 2b av förevarande

konvention motsvaras av hänvisningar till artikel 20.]

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

57

Bilaga F.

Konvention (nr 97) angående migrerande arbetare (reviderad 1949).

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 8 juni 1949 till sitt trettioandra sam­

manträde

och beslutat antaga vissa förslag till revision av konventionen an­

gående migrerande arbetare, 1939, antagen av konferensen vid dess

tjugufemte sammanträde, vilken fråga inbegripes under den elfte punk­

ten på sammanträdets dagordning,

samt ansett, att dessa förslag böra taga form av en internationell

konvention,

antager denna den första dagen i juli månad år nittonhundrafyrtionio föl­

jande konvention, som skall benämnas »konvention angående migrerande

arbetare (reviderad), 1949» [Migration for Employment Convention (Re-

vised), 1949].

Artikel 1.

Medlem av Internationella arbetsorganisationen, för vilken denna kon­

vention är i kraft, förbinder sig att på begäran tillhandahålla Internatio­

nella arbetsbyrån ävensom annan medlem upplysningar angående

a) sin politik och lagstiftning i avseende å emigration och immigration;

b) särskilda bestämmelser angående migrerande arbetares in- och ut­

vandring samt deras arbets- och levnadsvillkor;

c) de allmänna avtal och särskilda överenskommelser, vilka må hava

träffats av medlemmen i dessa ämnen.

Artikel 2.

Medlem, för vilken denna konvention är i kraft, förbinder sig att inrätta

eller låta inrätta ett mot behovet svarande organ för kostnadsfritt bistånd

åt migrerande arbetare med särskild uppgift att tillhandahålla vederhäftig

upplysning.

58

Artikel 3.

1. Medlem, för vilken denna konvention är i kraft, förbinder sig att, i

den utsträckning nationell lagstiftning medgiver, vidtaga alla erforderliga

åtgärder till förhindrande av vilseledande propaganda rörande emigration

och immigration.

2. I detta syfte skall medlem, där så befinnes lämpligt, handla i samver­

kan med andra i saken intresserade medlemmar.

Artikel 4.

Medlem skall inom gränserna för sin behörighet vidtaga lämpliga åtgär­

der för att underlätta migrerande arbetares avresa, resa och mottagande.

Artikel 5.

Medlem, för vilken denna konvention är i kraft, förbinder sig att inom

gränserna för sin behörighet upprätthålla nöjaktig hälsokontroll med upp­

gift att

a) fastställa, där så erfordras, vid tidpunkten för såväl avresa som an­

komst, att migrerande arbetare och medlemmar av hans familj, vilka

äga åtfölja honom eller återförena sig med honom, äro vid god hälsa;

b) tillse, att migrerande arbetare och medlemmar av hans familj åtnju­

ta erforderlig läkartillsyn och goda hygieniska förhållanden vid av­

resan, under resan och vid framkomsten till destinationslandet.

Artikel 6.

1. Medlem, för vilken denna konvention är i kraft, förbinder sig att utan

åtskillnad med hänsyn till nationalitet, ras, trosbekännelse eller kön be­

handla immigranter, som lagligen vistas inom dess territorium, icke mindre

förmånligt än egna medborgare i följande avseenden:

a) i den mån förhållandena regleras genom lagstiftning eller äro under­

kastade administrativa myndigheters avgörande

i) lön, innefattande familjetillägg, där sådana utgöra del av lönen, ar­

betstid, övertidsarbete, semester, reglering av hemarbete, minimiålder

lör anställning, lärlingskap och annan yrkesutbildning samt kvinnors

och minderårigas användande i arbete;

ii) medlemskap i fackliga organisationer och rätt att åtnjuta i kollektiv­

avtal fastställda förmåner;

iii) bostadsförhållanden;

b) social trygghet (dvs. lagstiftningsåtgärder beträffande olycksfall i ar­

bete, havandeskap, sjukdom, invaliditet, ålderdom, dödsfall, arbetslös­

het eller familjeförsörjning samt varje annan risk, vilken enligt den

nationella lagstiftningen omfattas av ett system för social trvgghet),

dock med följande inskränkningar:

i) att lämpliga anordningar må vidtagas beträffande bevarande av rät­

tigheter, vilka redan blivit förvärvade eller äro under förvärvande;

ii) att immigrationslandets nationella lagstiftning må meddela särskilda

bestämmelser beträffande ekonomiska förmåner eller delar därav, vil­

ka helt bestridas med allmänna medel, samt beträffande bidrag till

personer, vilka icke uppfylla föreskrivna avgiftsvillkor för att kunna

tillerkännas författningsenlig pension;

c) skatter och avgifter, som hänföra sig till arbetet och som utgå i sam­

band med sysselsättning av anställd; samt

d) rättsligt förfarande i samband med frågor behandlade i denna kon­

vention.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188. (Bilagor).

59

2. I fråga om förbundsstat skola bestämmelserna i denna artikel lända

till efterrättelse, i den mån förhållandena regleras genom förbundsstatens

lagstiftning eller stå under överinseende av förbundsstatens administrativa

myndigheter. Medlem äger besluta i vilken utsträckning och på vilka

villkor dessa bestämmelser skola tillämpas på förhållanden, som regleras

genom respektive delstaters, provinsers eller kantoners lagstiftning eller

befinna sig under överinseende av dessas administrativa myndigheter. Ve­

derbörande medlem skall i sin årsredogörelse angående tillämpningen av

konventionen angiva i vilken utsträckning de i denna artikel åsyftade för­

hållandena regleras genom förbundsstatens lagstiftning eller befinna sig

under överinseende av förbundsstatens administrativa myndigheter. Beträf­

fande förhållanden, som regleras genom respektive delstaters, provinsers

eller kantoners lagstiftning eller befinna sig under överinseende av dessas

administrativa myndigheter, har medlemmen att vidtaga de åtgärder, som

föreskrivas i artikel 19 mom. 7 b) av Internationella arbetsorganisationens

stadga.

Artikel 7.

1. Medlem, för vilken denna konvention är i kraft, förbinder sig att till­

se, att dess arbetsförmedling och andra organ, som handlägga migrations-

ärenden, där så prövas lämpligt, samarbeta med motsvarande organ i övriga

medlemsstater.

2. Medlem, för vilken denna konvention är i kraft, förbinder sig att till­

se, att för migrerande arbetares räkning vidtagna åtgärder icke föranleda

kostnader för denne.

Artikel 8.

1. Migrerande arbetare, som erhållit tillstånd att stadigvarande vistas i

immigrationslandet och medlemmar av hans familj, vilka äga åtfölja ho­

nom eller återförena sig med honom, må icke på grund av att arbetaren ej

kan utöva sitt yrke till följd av sjukdom eller skada ådragen efter ankoms­

ten, återsändas till sitt ursprungsland eller till det territorium, varifrån

de emigrerat, med mindre vederbörande så önskar eller internationellt av­

tal, som medlemmen biträtt, så föreskriver.

2. Då migrerande arbetare vid ankomsten till immigrationslandet mot-

tages för stadigvarande vistelse där, må vederbörande myndighet i detta

land besluta, att bestämmelserna i mom. 1 av denna artikel icke skola äga

tillämpning förrän efter en skälig tidrymd, vilken icke i något fall må

överstiga fem år efter arbetarens mottagande.

Artikel 9.

Medlem, för vilken denna konvention är i kraft, förbinder sig att, med

förbehåll för i nationell lagstiftning stadgade begränsningar beträffande in-

och utförsel av valuta, medgiva överförande av migrerande arbetares in­

komster och besparingar i den utsträckning, som denne önskar.

Artikel 10.

Där antalet arbetare, som utvandrar från en medlems territorium till en

annans, är tillräckligt stort, skola vederbörande myndigheter i ifrågavaran­

de territorier, närhelst så befinnes påkallat, träffa avtal om reglering av

frågor av gemensamt intresse, vilka uppstå i samband med tillämpningen

av denna konvention.

Artikel 11.

1. I denna konvention innebär uttrycket »migrerande arbetare» envar,

som utvandrar från ett land till ett annat i syfte att erhålla arbete för an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

nans räkning, och som i vederbörlig ordning mottagits såsom migrerande

arbetare.

2. Denna konvention äger icke tillämpning å

a) arbetare i gränstrakter;

b) tilllällig inflyttning av utövare av fria yrken eller artister; samt

c) sjömän.

Artikel 12.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Inter­

nationella arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 13.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Inter­

nationella arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av general­

direktören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifika­

tioner registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv måna­

der efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 14.

1. Medlem, som ratificerar denna konvention, må genom en vid ratifika-

tionshandlingen fogad förklaring från ratifikationen utesluta en eller samt­

liga av konventionens bilagor.

2. Med i sådan förklaring givna förbehåll skola bestämmelserna i kon­

ventionens bilagor äga samma giltighet som bestämmelserna i konventionen.

3. Medlem, som avgiver sådan förklaring, må sedermera genom ny för­

klaring för generaldirektören anmäla att den godtager en eller samtliga av i

förklaringen nämnda bilagor; från den dag, då generaldirektören registre­

rat sådan anmälan, skola bestämmelserna i dylika bilagor tillämpas i fråga

om nämnda medlem.

4. Med bibehållande av giltigheten av förklaring, vilken med avseende å

en bilaga avgivits enligt mom. 1 av denna artikel, må vederbörande med­

lem förklara sig villig godtaga ifrågavarande bilaga med verkan av en re­

kommendation.

Artikel 13.

1. Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyråns generaldirek­

tör i enlighet med inom. 2 av artikel 35 av Internationella arbetsorganisatio­

nens stadga skola angiva

a) de områden, med avseende å vilka vederbörande medlem förbinder sig

att utan ändringar tillämpa de i konventionen och i en eller samtliga

av bilagorna intagna bestämmelserna;

b) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att till-

lämpa de i konventionen och i en eller samtliga av bilagorna intagna

bestämmelserna med vissa jämkningar samt innebörden av dessa

jämkningar;

c) de områden, med avseende å vilka konventionen och en eller samtliga

av bilagorna icke skola tillämpas samt skälen härför; ävensom

d) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbehåller sig att efter

ytterligare överväganden framdeles fatta beslut.

2. De i mom. 1 a) och b) av denna artikel omnämnda förbindelserna

skola anses såsom en integrerande del av ratifikationen och medföra med

densamma identiska verkningar.

3. Medlem må genom förnyad förklaring helt eller delvis återkalla för­

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 188. (Bilagor).

61

behåll, som inrymts i hans ursprungliga förklaring enligt mom. 1 b), c)

eller d) av denna artikel.

4. Medlem må, under den tidrymd, då förevarande konvention enligt be­

stämmelserna i artikel 17 kan uppsägas, tillställa generaldirektören ny för­

klaring, som i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven för­

klaring och klargör läget med hänsyn till de avsedda områdena.

Artikel 16.

1. Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyrans generaldirek­

tör i enlighet med mom. 4 eller 5 av artikel 35 av Internationella arbetsor­

ganisationens stadga, skola angiva huruvida bestämmelserna i denna kon­

vention och i en eller samtliga av bilagorna skola tillämpas inom vederbö­

rande område utan ändring eller med vissa jämkningar; därest i förkla­

ringen angives, att bestämmelserna i konventionen och i en eller samtliga

av bilagorna skola tillämpas med vissa jämkningar, skall förklaringen inne­

hålla närmare uppgifter rörande dessa.

2. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må

genom senare förklaring helt eller delvis avstå från rätten att åberopa varje

i en tidigare förklaring angiven jämkning.

3. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må,

under den tidrymd, då denna konvention eller en eller samtliga av bilagorna

enligt bestämmelserna i artikel 17 kunna uppsägas, tillställa Internationella

arbetsbyråns generaldirektör förklaring, som i varje annat avseende ändrar

lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör läget med hänsyn till

ifrågavarande konventions tillämpning.

Artikel 17.

1. Medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns generaldirektör

för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det den

registrerats.

2. Medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år efter

utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör bruk av

den i "denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en

ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje följande

tioårsperiod.

3. Vid varje tidpunkt, då denna konvention enligt bestämmelserna i inom.

1 och 2 kan uppsägas, må medlem, som icke uppsäger konventionen, till­

ställa generaldirektören en förklaring, genom vilken envar av konventio­

nens bilagor, som är i kraft för medlemmen, uppsäges.

4. Uppsägning av denna konvention eller av en eller samtliga av dess bi­

lagor skall icke inverka på de rättigheter, som i enlighet med däri givna be­

stämmelser tillförsäkrats migrerande arbetare eller medlemmar av hans fa­

milj, såvida han immigrerat under tid, då konventionen eller vederbörande

bilaga var i kraft med avseende å det territorium, där fråga om fortsatt gil­

tighet av dessa rättigheter uppkommer.

Artikel 18.

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga

medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av

Kungl. Maj.ts proposition nr 188. (Bilagor).

62

alla ratifikationer, förklaringar och uppsägningar, som delgivits honom av

organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om re­

gistreringen av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom,

har han att fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konven­

tionen träder i kraft.

Artikel 19.

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering jämlikt

artikel 102 av Förenta Nationernas stadga, lämna Förenta Nationernas ge­

neralsekreterare fullständiga upplysningar om varje ratifikation, förklaring

och uppsägning, som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna

i föregående artiklar.

Artikel 20.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga Inter­

nationella arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för kon­

ventionens tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning före-

ligger att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision, helt

eller delvis.

Artikel 21.

1. Därest konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande re­

vision, helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventio­

nen icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

försåvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning

av förevarande konvention, utan hinder av vad i artikel 17 härovan

stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,

förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlem­

marna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och in­

nehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya, reviderade konventionen.

Artikel 22.

1. Internationella arbetskonferensen kan vid sammanträde, på vars dag­

ordning frågan uppförts, med en majoritet av två tredjedelar antaga en re­

viderad text till en eller flera av denna konventions bilagor.

2. Medlem, för vilken denna konvention är i kraft, skall inom ett år eller,

under särskilda omständigheter, aderton månader från avslutandet av kon­

ferensens sammanträde, underställa sålunda reviderad text den eller de myn­

digheter, till vilkas kompetensområde frågan hör, för stiftande av lag eller

vidtagande av andra åtgärder.

3. Sådan reviderad text skall i fråga om medlem, för vilken denna kon­

vention är i kraft, äga tillämpning från den dag, då medlemmen tillställer

Internationella arbetsbyråns generaldirektör en förklaring, att han godtager

den reviderade texten.

4. Från den dag, då den reviderade texten till bilagan antages av konfe­

rensen, skall medlem endast äga antaga den reviderade texten.

Artikel 23.

De engelska och franska texterna till denna konvention skola äga lika vits­

ord.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor)^

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

63

Bilaga I.

Rekrytering av samt arbetsförmedling och arbetsvillkor för migrerande ar-

; betare, vilka rekryteras i annan ordning än genom statskontrollerad

gruppmigration.

Artikel 1.

Denna bilaga skall äga tillämpning å migrerande arbetare, vilka rekryte­

ras i annan ordning än genom statskontrollerad gruppmigration.

Artikel 2.

I denna bilaga innebär

a) uttrycket »rekrytering»

i) anställande av en person i ett territorium hos en arbetsgivare i ett

annat territorium, eller

ii) åtagande gentemot en person i ett territorium att bereda honom an­

ställning i ett annat territorium,

jämte vidtagande av åtgärder i ärende, som åsyftas i punkt i) eller ii),

därunder inbegripet uppsökande och urval av emigranter samt förbere­

delse för deras avresa;

b) uttrycket »införande» varje åtgärd för att trygga eller underlätta an­

komsten eller tillträdet till ett territorium av personer, vilka rekryte­

rats under förhållanden, som angivas i punkt a) av denna artikel;

c) uttrycket »arbetsförmedling» varje åtgärd för att trygga eller under­

lätta anställningen av personer, vilka införts under förhållanden, som

angivas i punkt b) av denna artikel.

Artikel 3.

1. Medlem, för vilken denna bilaga är i kraft, och vars lagstiftning med­

giver rekrytering, införande och arbetsförmedling enligt definitionerna i ar­

tikel 2, skall reglera sådan i dess lagstiftning medgiven verksamhet i enlig­

het med bestämmelserna i förevarande artikel.

2. Med förbehåll för bestämmelserna i mom. 3 nedan skall rätt att bedriva

verksamhet, innefattande rekrytering, införande och arbetsförmedling be­

gränsas till

a) offentlig arbetsförmedlingsbyrå eller annat offentligt organ i det ter­

ritorium, där verksamheten äger rum;

b) offentligt organ i annat territorium än det, vari verksamheten äger

rum, som enligt avtal mellan vederbörande regeringar äger bedriva så­

dan verksamhet i det sist åsyftade territoriet;

c) varje organ, som upprättats med stöd av bestämmelserna i en inter­

nationell handling.

3. I den utsträckning nationell lagstiftning eller bilateralt avtal så med­

giver, må rekrytering, införande och arbetsförmedling utföras av

a) arbetsgivaren eller den, som är i hans tjänst och handlar å hans

vägnar, under förutsättning att, där så kräves med hänsyn till den

migrerande arbetarens intressen, sådan verksamhet är underkastad

godkännande och tillsyn av vederbörande myndighet;

b) enskild byrå med av vederbörande myndighet i det territorium, där

verksamheten skall äga rum, därtill i förväg lämnat bemyndigande i

de fall och på de villkor, som bestämmas

i) i detta territoriums lagstiftning eller

ii) genom avtal mellan vederbörande myndighet i emigrationslandet

64:

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

(Bilagor).

eller organ, upprättat jämlikt bestämmelserna i internationell hand­

ling, å ena, och vederbörande myndighet i immigrationslandet, å

andra sidan.

4. Vederbörande myndighet i det territorium, där förrättningarna äga

rum, skall övervaka den verksamhet, som bedrives av organ och personer

försedda med i mom. 3 b) avsett bemyndigande, dock med undantag för

varje jämlikt bestämmelserna i en internationell handling upprättat organ,

vars ställning även i fortsättningen skall regleras enligt bestämmelserna i

sagda handling eller enligt avtal mellan ifrågavarande organ och vederbö­

rande myndighet.

5. Vad i denna artikel stadgas må icke tolkas såsom innebärande rätt för

annan person eller annat organ än vederbörande myndighet i immigrations­

landet att medgiva inigrerande arbetare tillträde till medlems territorium.

Artikel 4.

Medlem, för vilken denna bilaga är i kraft, förbinder sig att tillse, att av

dess offentliga arbetsförmedling i samband med rekrytering och införande

av eller arbetsförmedling för migrerande arbetare meddelade tjänster till­

handahållas kostnadsfritt.

Artikel 5.

1. Medlem, för vilken denna bilaga är i kraft, och som upprätthåller ett

system för övervakande av anställningsavtal mellan en arbetsgivare eller en

person, som handlar å hans vägnar, å ena, och en migrerande arbetare, å

andra sidan, förbinder sig att kräva,

a) att ett exemplar av anställningsavtalet överlämnas till den migreran­

de arbetaren före avresan eller, såframt överenskommelse därom träf­

fas mellan vederbörande regeringar, å mottagningsplats vid ankomsten

till immigrationslandet;

b) att sådant avtal innehåller bestämmelser med uppgift om de arbetsvill­

kor, särskilt de löneförmåner, som erbjudits den migrerande arbetaren;

c) att den migrerande arbetaren före avresan genom handling avseende

antingen honom personligen eller grupp av migrerande arbetare, vil­

ken han tillhör, erhåller skriftliga upplysningar angående de allmänna

levnads- och arbetsvillkor, som han kan förvänta i immigrationslandet.

2. I de fall då ett exemplar av avtalet skall avlämnas till den migrerande

arbetaren vid ankomsten till immigrationslandet, skall denne före avresan

genom handling, som avser antingen honom personligen eller grupp av

migrerande arbetare, vilken han tillhör, erhålla skriftliga upplysningar an­

gående det yrkesområde, inom vilket han anställts, jämte övriga arbetsvill­

kor, särskilt den honom tillförsäkrade minimilönen.

3. Vederbörande myndighet har att tillse, att bestämmelserna i denna arti­

kel efterlevas och att lämpliga påföljder utdömas vid överträdelse av de­

samma.

Artikel 6.

Åtgärder, vidtagna jämlikt artikel 4 av denna konvention skola, där så

är erforderligt, innefatta

a) förenkling av administrativa formaliteter;

b) tillhandahållande av tolk;

c) nödigt bistånd åt migrerande arbetare och medlemmar av hans familj,

vilka äga åtfölja honom eller återförena sig med honom, under första

tiden efter inflyttningen;

d) välfärdsåtgärder under resan, särskilt ombord å fartyg, för den migre-

65

rande arbetaren och medlemmar av hans familj, vilka äga åtfölja ho­

nom eller återförena sig med honom.

Artikel 7.

1. Där antalet arbetare, som utvandrar från en medlems territorium till

en annans, är tillräckligt stort, skola vederbörande myndigheter i ifrågava­

rande territorier, närhelst så påfordras, träffa överenskommelse om regle­

ring av frågor av gemensamt intresse, vilka må uppkomma i samband med

tillämpningen av bestämmelserna i denna bilaga.

2. Där medlemmarna upprätthålla ett system för övervakande av anställ­

ningsavtal, skall i sådan överenskommelse angivas sättet för kontroll av att

arbetsgivarna fullgöra sina avtalsenliga förpliktelser.

Artikel 8.

Envar som medverkar till lönnlig eller olaglig immigration skall under­

kastas lämpligt straff.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188. (Bilagor).

Bilaga II.

Rekrytering av samt arbetsförmedling och arbetsvillkor för migrerande ar­

betare, vilka rekryteras genom statskontrollerad gruppmigration.

Artikel 1.

Denna bilaga skall äga tillämpning å migrerande arbetare, vilka rekry­

teras genom statskontrollerad gruppmigration.

Artikel 2.

I denna bilaga innebär

a) uttrycket »rekrytering»

i) anställande av en person i ett territorium hos en arbetsgivare i ett

annat territorium genom statskontrollerad gruppmigration eller

ii) åtagande gentemot person i ett territorium att vid statskontrollerad

gruppmigration bereda honom anställning i ett annat territorium.

jämte vidtagande av åtgärder i ärende som åsyftas i punkt i) eller ii),

därunder inbegripet uppsökande och urval av emigranter samt förbe­

redelse för deras avresa;

b) uttrycket »införande» varje åtgärd för att trygga eller underlätta an­

komsten eller tillträdet till ett territorium av personer, vilka vid stats­

kontrollerad gruppmigration rekryterats under förhållanden, som an­

givas i punkt a) av denna artikel;

c) uttrycket »arbetsförmedling» varje åtgärd för att trygga eller under­

lätta anställning av personer, vilka vid statskontrollerad gruppmigra­

tion införts under förhållanden, som angivas i punkt b) av denna ar­

tikel.

Artikel 3.

1. Medlem, för vilken denna bilaga är i kraft, och vars lagstiftning med­

giver rekrytering, införande och arbetsförmedling enligt definitionerna i ar­

tikel 2, skall reglera sådan i dess lagstiftning medgiven verksamhet i enlig­

het med bestämmelserna i förevarande artikel.

2. Med förbehåll för bestämmelserna i mom. 3 nedan skall rätt att bedriva

verksamhet, innefattande rekrytering, införande och arbetsförmedling be­

gränsas till

5 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 188.

66

a) offentlig arbetsförmedlingsbyrå eller annat offentligt organ i det terri­

torium, där verksamheten äger rum;

b) offentligt organ i annat territorium än det, vari verksamheten äger

rum, som enligt avtal mellan vederbörande regeringar äger bedriva så­

dan verksamhet i det sist åsyftade territoriet;

c) varje organ, som upprättats med stöd av bestämmelserna i en interna­

tionell handling.

3. I den utsträckning nationell lagstiftning eller bilateralt avtal så med­

giver och — där så kräves med hänsyn till den migrerande arbetarens in­

tressen under förutsättning av vederbörande myndighets godkännande

och tillsyn, må rekrytering, införande och arbetsförmedling utföras av

a) arbetsgivaren eller den som är i hans tjänst och handlar å hans

vägnar;

b) enskild byrå.

4. Rätten att bedriva verksamhet innefattande rekrytering, införande och

arbetsförmedling skall vara underkastad ett av vederbörande myndighet i

det territorium, där sagda verksamhet skall äga rum, i förväg lämnat be-

myndigande i de fall och på de villkor, som bestämmas

a) i detta territoriums lagstiftning eller

b) genom avtal mellan vederbörande myndighet i emigrationslandet eller

organ upprättat jämlikt bestämmelserna i internationell handling, å

ena, och vederbörande myndighet i immigrationslandet, å andra sidan.

5 Vederbörande myndighet i det territorium, där förrättningarna äga rum,

stall i enlighet med varje avtal, som träffats mellan vederbörande myndig-

heter, övervaka den verksamhet, som bedrives av organ och personer för-

sedda med i mom. 4 avsett bemyndigande, dock med undantag för varje

Jf™ . *• bestämmelserna i en internationell handling upprättat organ, vars

stallning även i fortsättningen skall regleras enligt bestämmelserna i sagda

handling eller enligt avtal mellan ifrågavarande organ och vederbörande

myndighet.

6. Innan inresetillstånd för införande av migrerande arbetare meddelas

har vederbörande myndighet i immigrationslandet att pröva, huruvida ej ett

tillräckligt antal arbetare, som kan utföra arbetet i fråga, redan finnes till­

gängligt.

7. Vad i denna artikel stadgas må icke tolkas såsom innebärande rätt för

annan person eller annat organ än vederbörande myndighet i immigrations­

landet att medgiva migrerande arbetare tillträde till medlems territorium.

Artikel 4.

1. Medlem, för vilken denna bilaga är i kraft, förbinder sig att tillse, att

av dess offentliga arbetsförmedling i samband med rekrytering och införan-

de av eller arbetsförmedling för migrerande arbetare meddelade tjänster till-

handahallas kostnadsfritt.

2. Administrationskostnaderna för rekrytering, införande och arbetsför­

medling skola icke åvila de migrerande arbetarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

Artikel 5.

Da gruppforfJyttnmg av migrerande arbetare från ett land till ett annat

nödvändiggör transitering genom ett tredje land, skall vederbörande mYn-

d^het i transitolandet vidtaga åtgärder för att påskynda transiteringen och

undvika dröjsmål och administrativa svårigheter.

67

Artikel 6.

1. Medlem, för vilken denna bilaga är i kraft, och som upprätthåller ett

system för övervakande av anställningsavtal mellan en arbetsgivare eller en

person, som handlar å hans vägnar, å ena, och en migrerande arbetare, å

andra sidan, förbinder sig att kräva,

a) att ett exemplar av anställningsavtalet överlämnas till den migrerande

arbetaren före avresan eller, såframt överenskommelse därom träffas

mellan vederbörande regeringar, å mottagningsplats vid ankomsten till

immigrationslandet;

b) att sådant avtal innehåller bestämmelser med uppgift om de arbetsvill­

kor, särskilt de löneförmåner, som erbjudits den migrerande arbe­

taren;

c) att den migrerande arbetaren före avresan genom handling avseende

antingen honom personligen eller grupp av migrerande arbetare, vilken

han tillhör, erhåller skriftliga upplysningar angående de allmänna lev­

nads- och arbetsvillkor, som han kan förvänta i immigrationslandet.

2. I de fall då ett exemplar av avtalet skall överlämnas till den migreran­

de arbetaren vid ankomsten till immigrationslandet, skall denne före avresan

genom handling som avser antingen honom personligen eller grupp av migre­

rande arbetare, vilken han tillhör, erhålla skriftliga upplysningar angående

det yrkesområde, inom vilket han anställts, jämte övriga arbetsvillkor, sär­

skilt den honom tillförsäkrade minimilönen.

3. Vederbörande myndighet har att tillse, att bestämmelserna i denna ar­

tikel efterlevas och att lämpliga påföljder utdömas vid överträdelse av de­

samma.

Artikel 7.

Åtgärder, vidtagna jämlikt artikel 4 av denna konvention skola, där så är

erforderligt, innefatta

a) förenkling av administrativa formaliteter;

b) tillhandahållande av tolk;

c) nödigt bistånd åt migrerande arbetare och medlemmar av hans familj,

vilka äga åtfölja honom eller återförena sig med honom, under första

tiden efter inflyttningen;

d) välfärdsåtgärder under resan, särskilt ombord å fartyg, för den migre­

rande arbetaren och medlemmar av hans familj, vilka äga åtfölja ho­

nom eller återförena sig med honom; samt

e) tillstånd till försäljning och överföring av egendom tillhörig migreran­

de arbetare, som medgivits inresa för stadigvarande vistelse i immigra­

tionslandet.

Artikel 8.

Erforderliga åtgärder skola av vederbörande myndighet vidtagas för att

under första tiden efter inflyttningen bistå migrerande arbetare i frågor rö­

rande deras anställningsförhållanden; där så befinnes lämpligt må dylika åt­

gärder vidtagas i samverkan med godkända frivilliga organisationer.

Artikel 9.

Därest en jämlikt bestämmelserna i artikel 3 av denna bilaga å medlems

territorium inrest migrerande arbetare av orsak, varför han icke bär ansvar,

ej erhåller den anställning, för vilken han rekryterats, eller annan passande

anställning, skola de med återresan för honom och för medlemmar av hans

familj, vilka ägt åtfölja honom eller återförena sig med honom, förbundna

kostnaderna, däri inbegripna administrativa avgifter samt kostnader för resa

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

68

och underhåll till den slutliga destinationsorten och transport av husgeråd,

icke drabba den migrerande arbetaren.

Artikel 10.

Därest vederbörande myndighet i immigrationslandet finner, att anställ­

ning, för vilken en migrerande arbetare rekryterats jämlikt artikel 3 av den­

na bilaga, icke är lämplig, har myndigheten att vidtaga erforderliga åtgärder

för att bistå honom att finna passande anställning, som icke är till förfång

för det egna landets arbetare, samt tillförsäkra honom uppehälle intill dess

sådan anställning kunnat beredas honom eller, såvida den migrerande ar­

betaren är villig eller samtyckt därtill vid tidpunkten för rekryteringen, han

kunnat återvända till det område, där han rekryterats, eller bosätta sig å

annan ort.

Artikel 11.

Därest migrerande arbetare, som är flykting eller tvångsförflyttad och

som jämlikt artikel 3 av denna bilaga inkommit i immigrationslandet, på

grund av bristande arbetstillgång icke kan kvarbliva i en erhållen anställning

i sistnämnda land, har vederbörande myndighet i samma land att göra allt

vad som står i dess förmåga för att sätta honom i stånd att finna en pas­

sande anställning, vilken icke är till förfång för det egna landets arbetare,

samt tillförsäkra honom uppehälle i avbidan på sådan anställning eller bo­

sättning å annan ort.

Artikel 12.

1. Vederbörande myndigheter i berörda territorier skola träffa överens­

kommelse om reglering av frågor av gemensamt intresse, vilka må uppkom­

ma i samband med tillämpningen av bestämmelserna i denna bilaga.

.

medlemmarna upprätthålla ett system för övervakande av anställ­

ningsavtal, skall i sådan överenskommelse angivas sättet för kontroll av att

arbetsgivarna fullgöra sina avtalsenliga förpliktelser.

3. Sådan överenskommelse skall, där så är lämpligt, föreskriva samverkan

mellan vederbörande myndighet i emigrationslandet eller jämlikt bestämmel­

serna i en internationell handling upprättat organ, å ena, och vederbörande

myndighet i immigrationslandet, å andra sidan, vid lämnandet av bistånd

jämlikt artikel 8 till migrerande arbetare i avseende å deras arbetsvillkor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188. (Bilagor).

Artikel 13.

Envar som medverkar till lönnlig eller olaglig immigration skall underkas­

tas lämpligt straff.

Bilaga III.

Införsel av migrerande arbetares personliga effekter, verktyg och redskap.

Artikel 1.

1. Personliga effekter, som tillhöra rekryterad migrerande arbetare och

medlemmar av hans familj, vilka äga åtfölja honom eller återförena sig med

honom, skola vid ankomsten till immigrationslandet vara fritagna från tull­

avgifter.

2. Bärbara handverktyg och redskap, av det slag som vanligtvis inne-

haves av arbetare för utövandet av hans yrke och som tillhöra migreran­

de arbetare och medlemmar av hans familj, vilka äga åtfölja honom eller

69

återförena sig med honom, skola vara fritagna från tullavgifter vid ankoms­

ten till immigrationslandet, såvida ifrågavarande verktyg och redskap vid

tidpunkten för införseln kunna visas vara i dessa personers ägo eller besitt­

ning, hava varit i deras besittning och bruk under avsevärd tid samt vara av­

sedda att brukas av dem i utövandet av deras yrke.

Artikel 2.

1. Personliga effekter, som tillhöra migrerande arbetare och medlemmar

av hans familj, vilka äga åtfölja honom eller återförena sig med honom,

skola vara fritagna från tullavgifter vid nämnda personers återkomst till ur­

sprungslandet, om dessa alltjämt äro medborgare i detta land.

2. Bärbara handverktyg och redskap, av det slag som vanligtvis inne-

haves av arbetare för utövandet av hans yrke och som tillhöra migrerande

arbetare och medlemmar av hans familj, vilka äga åtfölja honom eller åter­

förena sig med honom, skola vara fritagna från tullavgifter vid nämnda

personers återkomst till ursprungslandet, såvida personerna i fråga alltjämt

äro medborgare i detta land och under förutsättning att ifrågavarande verk­

tyg och redskap vid tidpunkten för införseln kunna visas vara i dessa per­

soners ägo eller besittning, hava varit i deras besittning och bruk under

avsevärd tid samt vara avsedda att brukas av dem i utövandet av deras yrke.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

Bilaga G.

Rekommendation (nr 86) angående migrerande arbetare (reviderad 1919).

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 8 juni 1949 till sitt trettioandra sam­

manträde,

och beslutat antaga vissa förslag till revision av de av konferensen

vid dess tjugofemte sammanträde antagna rekommendationerna an­

gående migrerande arbetare, 1939, och angående migrerande arbetare

(samarbete mellan stater), 1939, vilken fråga inbegripes under den elfte

punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en rekommen­

dation,

antager denna den första dagen i juli månad år nittonhundrafyrtionio föl­

jande rekommendation, vilken skall benämnas »rekommendation angåen­

de migrerande arbetare (reviderad), 1949» [Migration for Employment

Kecommendation (Iteviscd), 1949] :

Konferensen,

som antagit konventionen angående migrerande arbetare (reviderad),

1949, och

som finner det önskvärt, att däri intagna bestämmelser kompletteras med

en rekommendation,

förordar följande:

70

Iiungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

I.

1. I denna rekommendation innebär

a) uttrycket »migrerande arbetare» envar, som utvandrar från ett land

till ett annat i syfte att erhålla arbete för annans räkning, och som i

vederbörlig ordning mottagits såsom migrerande arbetare;

b) uttrycket »rekrytering»

1) anställande av en person i ett territorium hos en arbetsgivare i ett

annat territorium; eller

ii) åtagande gentemot en person i ett territorium att bereda honom an­

ställning i ett annat territorium

jämte vidtagande av åtgärder i ärende, som åsyftas i punkt i) eller ii),

därunder inbegripet uppsökande och urval av emigranter och förbere­

delse för deras avresa;

c) uttrycket »införande» varje åtgärd för att trygga eller underlätta an­

komsten eller tillträdet till ett territorium av personer, vilka rekryte­

rats under förhållanden, som angivas i punkt a) av denna artikel;

d) uttrycket »arbetsförmedling» varje åtgärd för att trygga eller under­

lätta anställningen av personer, vilka införts under förhållanden som

angivas i punkt b) av denna artikel.

2. I denna rekommendation bör, då migrerande arbetare är flykting eller

tvångsförflyttad, med regering eller vederbörande myndighet i ett emigra-

tionsland avses varje organ, som upprättats jämlikt bestämmelserna i en

internationell handling, med uppgift att beskydda flyktingar och tvångs-

förflyttade, vilka icke åtnjuta någon regerings beskydd.

3. Denna rekommendation äger icke tillämpning å:

a) arbetare i gränstrakter;

b) tillfällig inflyttning av utövare av fria yrken eller artister; samt

c) sjömän.

II.

4. 1) Medlem bör i sin allmänna politik främja och tillvarataga alla

sysselsättningsmöjligheter och i detta syfte underlätta en internationell

fördelning av arbetskraften, särskilt med avseende å dess rörlighet från län­

der med överskott till sådana med brist på arbetskraft.

2) De åtgärder, som av varje medlem vidtagas, böra utformas med

vederbörlig hänsyn till arbetskraftsläget i landet, och regeringen bör sam­

råda med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer i alla frå­

gor av allmän innebörd avseende migration av arbetare.

III.

5. 1) Det i varje land upprättade organ, som har att kostnadsfritt

bistå migrerande arbetare och deras familjer och särskilt tillhandagå med

tillförlitliga upplysningar, bör stå under ledning av

a) offentlig myndighet; eller

b) en eller flera frivilliga organisationer, vilka utöva sin verksamhet

utan vinstsyfte, och vilka för detta ändamål godkänts och stå under

tillsyn av offentlig myndighet; eller

c) dels offentlig myndighet och dels en eller flera frivilliga organisa­

tioner, som uppfylla i punkt b) härovan angivna villkor.

2) Detta organ bör lämna råd åt migrerande arbetare och deras fa­

miljer på deras eget språk eller dialekt eller i varje fall på ett för dem

begripligt språk beträffande emigration, immigration, anställnings- och

71

levnadsförhållanden, däri inbegripna förhållanden å destinationsorten av

intresse ur hälsosynpunkt, återresa till ursprungslandet eller emigra-

tionslandet samt i allmänhet rörande alla ämnen, som kunna vara av bety­

delse för dem i deras egenskap av migranter.

3) Organet bör för migrerande arbetare och deras familjer under­

lätta fullgörandet av administrativa formaliteter och andra åtgärder, som

måste vidtagas i samband med den migrerande arbetarens eventuella åter­

resa till ursprungs- eller emigrationslandet.

4) 1 syfte att underlätta migrerande arbetares anpassning böra, där

så befinnes erforderligt, förberedande kurser anordnas för att bibringa de

migrerande arbetarna kännedom om allmänna förhållanden och arbets­

metoder i immigrationslandet samt undervisning i detta lands språk. Emi­

grations- och immigrationsländerna böra ömsesidigt överenskomma om

anordnandet av sådana kurser.

6. Medlem bör på begäran tillhandahålla Internationella arbetsbyrån och

andra medlemmar upplysningar angående sin emigrationslagstiftning, däri

inbegripna administrativa bestämmelser med avseende å inskränkningar

i emigrationen samt emigranter medgivna lättnader ävensom nödiga upp­

gifter beträffande de personkategorier, som önska emigrera.

7. Medlem bör på begäran tillhandahålla Internationella arbetsbyrån

och andra medlemmar upplysningar angående sin immigrationslagstift-

ning, däri inbegripna administrativa bestämmelser, inresetillstånd, där så­

dant erfordras, önskemål beträffande antalet immigranter och deras yr-

keskvalifikationer, lagstiftning rörande migrerande arbetares rätt att taga

anställning, särskilda förmåner för migranter samt åtgärder för att under­

lätta deras anpassning till immigrationslandets ekonomiska och sociala

förhållanden.

8. En skälig tidrymd bör såvitt möjligt förflyta mellan offentliggöran­

det och ikraftträdandet av bestämmelse, som ändrar de villkor, vilka gälla

för emigration och immigration eller anställning av migrerande arbetare,

så att de ändrade villkoren i tid kunna meddelas dem som bereda sig att

emigrera.

9. Åtgärder böra vidtagas för att vid lämpliga tillfällen på tillfyllestgö­

rande sätt sprida kännedom om de viktigaste i föregående moment avsed­

da bestämmelserna; sådana tillkännagivanden böra meddelas på de bland

de migrerande arbetarna mest gängse språken.

10. Migration bör underlättas genom lämpliga åtgärder åsyftande att

a) tillse, att migrerande arbetare, om så erfordras, vid sin ankomst till

immigrationslandet förses med tillfredsställande bostad, föda och

kläder;

b) tillhandahålla yrkesutbildning, där sådan erfordras, i syfte att sätta

den migrerande arbetaren i stånd att förvärva i immigrationslandet

erforderliga kvalifikationer;

c) med iakttagande av i nationell lagstiftning föreskrivna begränsningar

beträffande in- och utförsel av valuta möjliggöra ett överförande av

migrerande arbetares inkomster och besparingar i den utsträckning

som han önskar;

d) vid emigration för stadigvarande vistelse i immigrationslandet möj­

liggöra överförandet av migrerande arbetares tillgångar till immigra­

tionslandet, därest den migrerande arbetaren så önskar, och inom de

gränser, som i nationell lagstiftning föreskrivas beträffande in- och

utförsel av valuta;

e) bereda migrerande arbetare och medlemmar av hans familj tillgång

till undervisning och utbildning.

Kungi. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

11. Migrerande arbetare och medlemmar av hans familj böra erhålla

bistånd för att komma i åtnjutande av rekreations- och välfärdsåtgärder,

och töranstaltningar böra, där så är erforderligt, vidtagas för att bereda mi­

grerande arbetare särskilda förmåner under första tiden efter inflyttning­

en till immigrationslandet.

12. Migrerande arbetare, som rekryterats genom statskontrollerad

gruppmigration, bör åtnjuta läkarvård i enlighet med vad därom är stad­

gat för landets egna medborgare.

'2

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

IV.

13. 1) Där så i den migrerande arbetarens intresse påfordras, bör med­

lem kräva, att varje mellanhand, som för en arbetsgivares räkning åtager

sig rekrytering och införande av eller arbetsförmedling för migrerande ar­

betare, skall innehava skriftlig fullmakt från arbetsgivaren eller annan

handling, som styrker, att han handlar å arbetsgivarens vägnar.

2) Denna handling bör vara avfattad på eller översatt till emigra-

tionslandets otticiella språk och meddela alla erforderliga upplysningar om

arbetsgivaren, beskaffenheten och omfattningen av den rekrytering, det in­

förande eller den arbetsförmedling, som uppdraget avser, samt om den er­

bjudna anställningen och därmed förenade löneförmåner.

14. 1) Vid urvalet av migrerande arbetare bör tillses, att migrationen i

minsta möjliga mån inskränkes samtidigt som trygghet vinnes, att de mig­

rerande arbetarna äro kvalificerade för föreliggande arbetsuppgifter.

2) Dylikt urval bör verkställas av

a) offentligt organ; eller

b) då så prövas lämpligt, privata med vederbörligt tillstånd försedda in­

stitutioner i immigrationslandet, vilka, där migrantens intresse så krä­

ver, böra övervakas av vederbörande myndighet i emigrationslandet.

3) Rätten att medverka vid urval bör vara underkastad ett av ve­

derbörande myndighet i det territorium, där sagda verksamhet äger rum,

meddelat tillstånd, i de fall och på de villkor, som må föreskrivas i ifråga­

varande territoriums lagstiftning eller mellan emigrationslandets och immi-

grationslandets regeringar träffat avtal.

4) Såvitt möjligt bör arbetare, som önskar emigrera, före avresan

från emigrationslandet underkastas en av en representant för vederbörande

myndighet i immigrationslandet utförd undersökning ur yrkes- och häl­

sosynpunkt.

5) Vid rekrytering i mera avsevärd omfattning böra åtgärder vid­

tagas för samråd och samverkan mellan vederbörande myndigheter i de

berörda emigrations- och immigrationsländerna.

6) I föregående punkter av detta moment nämnda förrättningar böra

utföras så nära rekryteringsplatsen som möjligt.

15. 1) Genom avtal bör bestämmas, att migrerande arbetare, som in­

förts för stadigvarande vistelse i immigrationslandet, må åtföljas av med­

lemmar av sin familj eller att dessa må återförena sig med honom.

2) Överflyttningen av medlemmar av sådan migrerande arbetares

familj, vilka medgivits åtfölja honom eller återförena sig med honom, bör

särskilt främjas av såväl emigrations- som immigrationslandet.

3) I tall som åsyftas i detta moment böra till en migrerande arbeta­

res familj räknas hans hustru och minderåriga barn; framställningar av­

seende även andra familjemedlemmar, som för sin försörjning äro bero­

ende av honom, böra ägnas välvilligt övervägande.

73

V.

16. 1) Migrerande arbetare med tillstånd att vistas i visst land och de

medlemmar av hans familj, som äga åtfölja honom eller återförena sig

med honom, böra såvitt möjligt medgivas att taga anställning under sam­

ma villkor, som det egna landets medborgare.

2) I länder, där anställandet av migrerande arbetare är underkas­

tat inskränkningar, böra dessa inskränkningar såvitt möjligt

a) icke tillämpas på migrerande arbetare, som varit stadigvarande bo­

satta i landet under en period, i regel icke överstigande fem år;

b) upphöra att tillämpas på hustru och barn i arbetsför ålder, vilka till­

låtits åtfölja den migrerande arbetaren eller återförena sig med ho­

nom, samtidigt som inskränkningarna icke längre tillämpas på den

migrerande arbetaren.

17. I länder, där antalet migrerande arbetare är tillräckligt stort, böra

dessa arbetares anställningsförhållanden särskilt övervakas, alltefter om­

ständigheterna genom särskilt inspektionsorgan, arbetsinspektörer eller

andra för uppgiften utbildade tjänstemän.

VI.

18. 1) Sedan en migrerande arbetare i vederbörlig ordning mottagits

i en medlems territorium, bör medlemmen i fråga såvitt möjligt icke på

grund av arbetarens bristande tillgångar eller läget på arbetsmarknaden

avlägsna honom eller medlemmar av hans familj från sitt territorium, med

mindre en överenskommelse i detta avseende träffats mellan vederbörande

mvndigheter i de berörda emigrations- och immigrationsländerna.

2) Sådan överenskommelse bör föreskriva

a) att hänsyn skall tagas till den tid den migrerande arbetaren vistats

i immigrationslandet och att i princip en migrerande arbetare icke

skall avlägsnas, som vistats där mer än fem år;

b) att den migrerande arbetaren skall hava helt tagit i anspråk sin rätt

på grund av arbetslöshetsförsäkring;

c) att den migrerande arbetaren beretts skälig frist, särskilt för att träffa

anstalter rörande sina ägodelar;

d) att lämpliga anordningar vidtagits för transporten av arbetaren och

hans familj;

e) att nödiga åtgärder vidtagits för att tillförsäkra arbetaren och hans

familj human behandling; och

f) att kostnaderna för den migrerande arbetarens och hans familjs åter­

vändande och för transporten av deras husgeråd till den slutliga des­

tinationsorten icke skola drabba honom.

19. Lämpliga åtgärder böra vidtagas av myndigheterna i de berörda

territorierna för hörande av arbetsgivares och arbetares organisationer an­

gående rekrytering och införande av samt arbetsförmedling för migrerande

abetare. VII.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188. (Bilagor).

VII.

20. I det fall migrerande arbetare eller medlemmar av hans familj, som

förblivit medborgare i ursprungslandet, återvända till detta, bör detta land

genom att fritaga dem från tvånget att uppfylla villkor om föregående vis­

telse eller anställning i landet eller orten bereda dem tillgång till olika

hjälpåtgärder för obemedlade och arbetslösa eller till åtgärder för arbets­

lösas återinträde på arbetsmarknaden.

Vill.

21. 1) Medlem bör, i den mån så är lämpligt, komplettera konventionen

angående migrerande arbetare (reviderad), 1949, och förevarande rekom­

mendation medelst bilaterala avtal angivande sättet för tillämpningen av

i konventionen och rekommendationen uttryckta principer.

2) Då sådana avtal träffas, bör medlem beakta bestämmelserna i

det vid förevarande rekommendation fogade normalavtalet vid organisatio­

nen av arbetares migration samt regleringen av förhållanden rörande för­

flyttning och anställning av migrerande arbetare, däri inbegripna flykting­

ar och tvångsförflyttade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

Bilaga.

Normalavtal avseende migration av arbetare (däri inbegripna flyktingar och

tvångsförflyttade1) för tillfällig eller stadigvarande vistelse i immigrations-

landet.

Artikel 1.

Utbyte av upplysningar.

1. Vederbörande myndighet i immigrationslandet har att tid efter annan till­

ställa vederbörande myndighet i emigrationslandet [eller, beträffande flyktingar

och tvångsförflyttade, organ, upprättat jämlikt bestämmelserna i en internationell

handling, med uppgift att beskydda flyktingar och tvångsförflyttade, vilka icke åt­

njuta någon regerings beskydd] upplysningar angående

a) lagstiftning och administrativa bestämmelser beträffande inresa, anställning,

uppehåll och bosättning av migrerande arbetare och hans familj;

b) önskemål beträffande migrerande arbetare (antal, kategorier och yrkeskva-

lifikationer);

c) levnads- och arbetsvillkor för migrerande arbetare, särskilt levnadskostna­

der och minimilöner för olika yrkesgrupper och anställningsområden, even­

tuella lönetillägg, olika slag av lediga platser, eventuella premier vid anställ­

ning, system för social trygghet samt hälso- och sjukvård, föreskrifter beträf­

fande transport av migrerande arbetare, deras verktyg och tillhörigheter

samt beträffande bostadsförhållanden, tillhandahållande av föda och kläder,

åtgärder för överförande av migrerande arbetares besparingar och andra

penningmedel, vilka jämlikt denna överenskommelse kunna komma i fråga;

d) eventuella särskilda förmåner för migrerande arbetare;

e) anordningar för undervisning och yrkesutbildning av migrerande arbetare;

f) åtgärder för att underlätta en snabb anpassning av migrerande arbetare;

g) förfarande och formaliteter vid naturalisation.

2. Vederbörande myndighet i emigrationslandet [eller, beträffande flyktingar

och tvångsförflyttade, organ, upprättat jämlikt bestämmelserna i en internationell

handling,^ med uppgift att beskydda flyktingar och tvångsförflyttade, vilka icke

åtnjuta någon regerings beskydd] skall bringa dessa upplysningar till vederböran­

de personers eller institutioners kännedom.

3. Vederbörande myndighet i emigrationslandet [eller, beträffande flyktingar

och tvångsförflyttade, organ, upprättat jämlikt bestämmelserna i en internationell

handling, med uppgift att beskydda flyktingar och tvångsförflyttade, vilka icke

åtnjuta någon regerings beskydd] skall tid efter annan tillställa vederbörande

myndighet i immigrationslandet erforderliga upplysningar angående

1 Kursiverad text avser huvudsakligen migration för stadigvarande vistelse i immigrationslan-

det; text inom klammer hänför sig uteslutande till migration av flyktingar och tvångsförflyttade.

75

a) lagstiftning och administrativa bestämmelser beträffande emigration;

b) antalet personer, som önska emigrera, och deras yrkeskvalifikationer samt

sammansättningen av deras familjer;

c) gällande system för social trygghet;

d) eventuella särskilda förmåner för migrerande arbetare;

e) de levnadsförhållanden vid vilka de migrerande arbetarna äro vana;

f) gällande bestämmelser beträffande utförsel av kapital.

4. Vederbörande myndighet i imm i gr åt io nslandet skall bringa dessa upplys­

ningar till berörda personers eller institutioners kännedom.

5. I mom. 1—4 härovan nämnda upplysningar skola av parterna delgivas även

I nt er na ti onella arb et sbyrån.

Kungi. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

Artikel 2.

Åtgärder mot vilseledande propaganda.

1. Parterna överenskomma att inom sina respektive territorier och i den ut­

sträckning nationell lagstiftning medgiver vidtaga erforderliga åtgärder mot vilse­

ledande propaganda rörande emigration och immigration.

2. I detta syfte skola parterna, där så befinnes lämpligt, handla i samverkan

med vederbörande myndigheter i andra berörda länder.

Artikel 3.

Administrativa formaliteter.

Parterna överenskomma att vidtaga åtgärder för att påskynda och förenkla de

administrativa formaliteterna förbunda med avresa, resa, inresa, uppehåll och bo­

sättning av migrerande arbetare och, såvitt möjligt, medlemmar av hans familj.

Sådana åtgärder skola i den mån så är nödvändigt inbegripa tillhandahållande

av tolk.

Artikel 4.

Dokuments giltighet.

1. Parterna fastställa de villkor, som skola gälla för godkännande i immigra-

tionslandet av dokument utställt av vederbörande myndighet i emigrationslandet

[eller, beträffande flyktingar och tvångsförflyttade, av organ, upprättat jämlikt

bestämmelserna i en internationell handling, med uppgift att beskydda flyktingar

och tvångsförflyttade, vilka icke åtnjuta någon regerings beskydd] för migrerande

arbetare och medlemmar av hans familj angående

a) civilstånd;

b) rättslig ställning;

c) yrkeskvalifikationer;

d) allmän utbildning och yrkesutbildning;

e) delaktighet i system för social trygghet.

2. Parterna överenskomma även om innebörden av sådant godkännande.

[3. Beträffande flyktingar och tvångsförflyttade skall vederbörande myndighet

i immigrationslandet godkänna giltigheten av varje resedokument, som i stället för

ett nationellt pass utställts av vederbörande myndighet i emigrationslandet, sär­

skilt resedokument utställt enligt bestämmelserna i ett internationellt avtal (t. ex.

det resedokument, varom bestämts i avtalet den 15 oktober 19461, ooh Nansen-

passet).]

1 Härmed avses s. k. resedokument lör flyktingar enligt avtal slutet i London nämnda dag

Jfr SFS 135/1947.

•6

Iiungl. Moj:ts proposition nr 188.

(Bilagor).

Artikel 5.

Villkor och riktlinjer för migration.

1. Parterna skola gemensamt bestämma

a) villkor beträffande migrerande arbetare och medlemmar av hans familj med

avseende på ålder, kroppsbeskaff enhet och hälsotillstånd liksom även yrkes-

kvalifikationer för olika grenar av näringslivet och olika yrkesgrupper;

b) de medlemmar av en migrerande arbetares familj, som äga åtfölja honom

eller återförena sig med honom.

2. Parterna skola även jämlikt artikel 28 av denna överenskommelse fastställa

a) antalet migrerande arbetare, som skall rekryteras under loppet av en fast­

ställd tidrymd, och arbetarnas yrkestillhörighet;

b) rekryteringsområden och områden för arbetsförmedling och bosättning [dock

att i fråga om flyktingar och tvångsförflyttade avgörandet beträffande re­

kryteringsområden skall förbehållas organ, upprättat jämlikt bestämmelser­

na i en internationell handling, med uppgift att beskydda flyktingar och

tvångsförflyttade, vilka icke åtnjuta någon regerings beskydd].

3. För att rekrytera migrerande arbetare, som motsvara behovet i immigra-

tionslandet och lätt kunna anpassa sig till förhållandena i detta land, skola par­

terna fastställa riktlinjer för urval av migrerande arbetare.

4. Vid fastställandet av dessa riktlinjer skola de båda parterna taga i beaktande

a) vad beträffar urval ur hälsosynpunkt:

i) arten av den läkarundersökning, som migrerande arbetare skall under­

gå (allmän läkarundersökning, röntgenundersökning, kliniska prov etc.);

ii) uppgörandet av förteckningar å sjukdomar och kroppsfel, som uppen­

bart utgöra hinder för anställning inom vissa yrken;

iii) minimikrav beträffande hälsotillstånd, vilka föreskrivits i internationella

hälsovårdiskonventioner med avseende å befolkningsförflyttningar från

ett land till ett annat;

b) vad beträffar urval ur yrkessynpunkt:

i) ide förutsättningar, som krävas beträffande migrerande arbetare med av­

seende å olika yrken eller yrkesgrupper;

ii) förteckning över andra yrken, som ställa samma krav på arbetaren med

avse ende å förutsättningar eller förmåga, i syfte att fylla behoven inom

vissa angivna yrken, i fråga om vilka svårigheter föreligga att rekrytera

ett tillräckligt antal kvalificerade arbetare;

iii) utarbetande av psykotekniska anlagsprov;

c) vad beträffar urval företaget på grundval av migrerande arbetares ålder:

smidighet vid tillämpningen av åldersbestämmelserna i syfte att å ena

sidan olika yrkens behov och å den andra olika personers växlande ar­

betsförmåga vid en given ålder må vinna beaktande.

Artikel 6.

Organisation av rekrytering, införande och arbetsförmedling.

1. Institutioner och personer sysselsatta med rekrytering och införande av samt

arbetsförmedling för migrerande arbetare och medlemmar av deras familjer skola

med båda parternas godkännande utses av vederbörande myndigheter i respek­

tive territorier [eller, beträffande flyktingar och tvångsförflyttade, av å ena sidan

organ, upprättat jämlikt bestämmelserna i en internationell handling, med upp­

gift att beskydda flyktingar och tvångsförflyttade, vilka icke åtnjuta någon rege­

rings beskydd, och å andra sidan vederbörande myndighet i immigrationslandet].

2. Med förbehåll för bestämmelserna i mom. 3 av denna artikel skall rätten att

bedriva verksamhet innefattande rekrytering, införande och arbetsförmedling be­

gränsas till

a) offentliga arbetsförmedlingskontor eller andra offentliga organ i det terri­

torium, där verksamheten äger rum;

b) offentliga organ i annat territorium än det, där verksamheten äger rum, vilka

jämlikt avtal mellan parterna äga att bedriva verksamhet i förstnämnda ter­

ritorium;

c) organ upprättat enligt bestämmelserna i en internationell handling.

3. I den utsträckning parternas nationella lagstiftning så medgiver samt med

tillstånd och under tillsyn av vederbörande myndigheter i ifrågavarande länder,

må ock rekrytering, införande och arbetsförmedling bedrivas av

a) arbetsgivaren eller person, som är i hans tjänst och handlar å hans vägnar;

samt

b) enskild byrå.

4. Administrationskostnader förbundna med rekrytering, införande och arbets­

förmedling skola icke bäras av den migrerande arbetaren.

Kungl. May.ts proposition nr 188. (Bilagor).

77

Artikel 7.

Prov för urval.

1. Arbetare, som önskar emigrera, skall underkastas erforderlig undersökning

i emigrationslandet; sådan undersökning bör föranleda minsta möjliga olägenhet

för honom.

2. Beträffande organisationen av urvalet av migrerande arbetare skola parterna

överenskomma om

a) erkännande och sammansättning av offentliga organ eller enskilda institutio­

ner med tillstånd av vederbörande myndighet i immigrationslandet att verk­

ställa urval i emigrationslandet;

b) organisation av undersökningar för urval, platsen för undersökningarnas ut­

förande och fördelningen av kostnaderna för sådana undersökningar;

c) samverkan mellan vederbörande myndigheter i ifrågavarande länder, särskilt

mellan respektive arbetsförmedlingar, vid organisationen av urvalet.

Artikel 8.

Upplysningar och bistånd åt migrerande arbetare.

1. Migrerande arbetare, som efter undersökning på samlings- eller urvalsplat­

sen godkänts ur hälso- och yrkessynpunkt, skall på ett för honom begripligt språk

erhålla alla upplysningar, som han ytterligare behöver, beträffande det slag av

arbete för vilket han anställts, anställningsområdet, det företag för vilket han

skall arbeta, anordningar för hans resa samt levnads- och arbetsvillkor, däri in­

begripna hygieniska och därmed sammanhängande förhållanden i det land och det

område, dit lian beger sig.

2. Vid ankomsten till destinationslandet ävensom till mottagningsställe, där så­

dant anordnats, eller å bostadsorten, skall migrerande arbetare och medlemmar

av hans familj erhålla alla för deras arbete, uppehåll och bosättning i landet nö­

diga handlingar liksom även upplysningar, instruktioner och råd angående lev­

nads- och arbetsvillkor samt det bistånd i övrigt, varav de kunna vara i behov

för att anpassa sig till förhållandena i immigrationslandet.

Artikel 9.

Undervisning och yrkesutbildning.

Parterna skola samordna sin verksamhet med avseende å organisationen av ut-

bildningskurser för migrerande arbetare, vilka kurser skola innefatta allmänna

upplysningar om immigrationslandet, undervisning i detta lands språk samt yrkes­

utbildning.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

Artikel 10.

Praktikantutbyte.

Parterna överenskomma att främja utbyte av praktikanter och att i särskilt av­

tal utforma bestämmelser rörande sådant utbyte.

Artikel 11.

Transportförhållanden.

1. Under resan från bostadsorten till samlings- eller urvalsplatsen samt under

uppehållet å nämnda plats skola migrerande arbetare och medlemmar av hans fa­

milj från vederbörande myndighet i emigrationslandet [eller, beträffande flykting­

ar och tvångsförflyttade, från organ, upprättat jämlikt bestämmelserna i en inter­

nationell handling, med uppgift att beskydda flyktingar och tvångsförflyttade,

vilka icke åtnjuta någon regerings beskydd] erhålla allt bistånd, varav de må

vara i behov.

2. Vederbörande myndigheter i emigrations- respektive immigrationslandet

skola i män av behörighet trygga hälsa och välfärd för samt lämna bistånd åt

migrerande arbetare och medlemmar av hans familj under resan från samlings-

eller urvalsplatsen till anställningsorten och under deras uppehåll å mottagnings­

ställe, där sådant anordnats.

3. Migrerande arbetare och medlemmar av hans familj skola färdas på ett män­

niskovärdigt sätt och i överensstämmelse med gällande bestämmelser.

4. Parterna skola avtala om bestämmelser och villkor för tillämpningen av

denna artikel.

Artikel 12.

Kostnader för resa och uppehälle.

Parterna skola överenskomma om sättet för bestridande av de med den migre­

rande arbetarens och hans familjemedlemmars resa från bostadsorten till destina­

tionsorten förenade kostnaderna, kostnaderna för deras uppehälle under resan,

under sjukdom eller vistelse å sjukhus ävensom rörande kostnaderna för transpor­

ten av deras personliga tillhörigheter.

Artikel 13.

överförande av tillgångar.

1. Vederbörande myndighet i emigrationslandet skall, såvitt möjligt och i över­

ensstämmelse med nationell lagstiftning angående in- och utförsel av utländsk va­

luta, medgiva och underlätta för migrerande arbetare och medlemmar av hans

familj att från deras hemland utbekomma de penningbelopp, som de behöva för

sin första bosättning utomlands.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

2. Myndigheterna skola fastställa annat förfarande, som må befinnas erforder­

ligt, för biläggandet av tvister i samband med tillämpningen av detta avtal.

Artikel 17.

Lika behandling.

1. Vederbörande myndighet i immigrationslandet må icke behandla migrerande

arbetare och medlemmar av hans familj mindre förmånligt i fråga om anställning,

som de äga rätt att taga, än vad som för landets egna medborgare gäller jämlikt

lagstiftning, administrativa bestämmelser eller kollektivavtal.

2. Sådan lika behandling skall utan åtskillnad med hänsyn till nationalitet, ras,

trosbekännelse eller kön tillämpas på immigranter, vilka lagligen uppehålla sig

i immigrationslandet, med avseende å följande förhållanden:

a) i den mån sådana förhållanden regleras genom lagstiftning eller äro under­

kastade administrativa myndigheters kontroll,

i) lön, innefattande familj etillägg, där sådana utgöra del av lönen, arbets­

tid, veckovila, övertidsarbete, semester, reglering av hemarbete, minimi­

ålder för anställning samt kvinnors och minderårigas användande i ar­

bete ;

ii) medlemskap i fackliga organisationer och rätt att åtnjuta i kollektivav­

tal fastställda förmåner;

iii) tillgång till undervisning, lärlingskap och skolor eller kurser för yrkes­

utbildning eller teknisk utbildning, förutsatt att detta icke länder med­

borgare i immigrationslandet till förfång;

iv) rekreationis- och välfärdsåtgärder;

b) skatter och avgifter, som hänföra sig till arbetet och som utgå i anslutning

till anställningen;

c) hygien, arbetarskydd och läkarvård;

d) rättsligt förfarande i samband med frågor behandlade i detta avtal.

Artikel 18.

Tillträde till olika yrken och sysselsättningar samt rätt att förvärva fast egendom.

Lika behandling skall även tillämpas med avseende å

a) tillträde till olika yrken och sysselsättningar i den utsträckning den natio­

nella lagstiftningen medgiver;

b) förvärv, innehav och överlåtelse av fast egendom i stad och på landsbygd.

Artikel 19.

Tillhandahållande av livsmedel.

Migrerande arbetare och medlemmar av hans familj skola i avseende å tillgång

till livsmedel behandlas på samma sätt som landets egna arbetare i samma yrke.

Artikel 20.

Bostadsförhållanden.

Vederbörande myndighet i immigrationslandet skall tillse, att migrerande ar­

betare och medlemmar av hans familj i mån av tillgång erhålla hälsosam och i

övrigt lämplig bostad.

81

Artikel 21.

Social trygghet.

1. De båda parterna skola genom särskilt avtal fastställa det sätt, varpå ett

system för social trygghet skall tillämpas på migrerande arbetare och personer,

vilka för sin försörjning äro beroende av honom.

2. Sådant avtal skall föreskriva, alt vederbörande myndighet i immigrations-

landet har att vidtaga åtgärder för att migrerande arbetare och personer, vilka

för sin försörjning äro beroende av honom, icke behandlas mindre förmånligt än

landets egna medborgare, där icke särskilda inskränkningar gälla även för dessa

senare.

3. Avtalet skall innefatta lämpliga anordningar för bevarande av migrerande ar­

betares rättigheter, vilka redan förvärva eller äro under förvärvande; sådana an­

ordningar skola utformas med vederbörligt beaktande av principerna i konventio­

nen angående bevarandet av pensionsrättigheter för flyttande arbetare, 1935, eller

i någon reviderad text till nämnda konvention.

4. I avtalet skall bestämmas, att vederbörande myndighet i immigrationslandet

har att tillse, att migrerande arbetare, som tillfälligt vistas i landet och personer,

vilka för sin försörjning äro beroende av honom, icke behandlas mindre förmån­

ligt än landets egna medborgare; beträffande system för obligatorisk pensionsför­

säkring skola lämpliga åtgärder vidtagas för bevarande av migrerande arbetares

rättigheter, vilka redan blivit förvärvade eller äro under förvärvande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

Artikel 22.

Anställningsavtal.

1. I länder, där ett system av normalavtal tillämpas, skall det individuella an­

ställningsavtalet för migrerande arbetare uppgöras på grundval av dylikt normal­

avtal utformat av parterna inom de viktigaste grenarna av näringslivet.

2. Det individuella anställningsavtalet skall angiva de allmänna anställnings-

och sysselsättningsvillkor, som föreskrivas i vederbörande normalavtal och skall

översättas till ett för den migrerande arbetaren begripligt språk. Ett exemplar av

avtalet skall överlämnas till den migrerande arbetaren före avresan från emigra-

tionslandet eller, såframt överenskommelse därom träffats mellan de båda par­

terna, å mottagningsplats vid ankomsten till immigrationslandet. I det senare fal­

let skall den migrerande arbetaren före avresan, genom handling avseende an­

tingen honom personligen eller grupp av migrerande arbetare, vilken lian tillhör,

erhålla skriftliga upplysningar angående det yrkesområde, inom vilket han kom­

mer att erhålla anställning, jämte övriga arbetsvillkor, särskilt den honom tillför­

säkrade minimilönen.

3. Det individuella anställningsavtalet skall innehålla alla erforderliga uppgif­

ter, såsom

a) arbetarens fullständiga namn, födelsedatum och födelseort, familjeförhållan­

den, bostads- och rekryteringsort;

b) arbetets art och den ort, där det skall utföras;

c) det yrkesområde inom vilket han skall arbeta;

d) lön för arbete å ordinarie arbetstid, för övertidsarbete, nattarbete och ar­

bete å helgdagar samt sättet för lönens utbetalande;

e) eventuella premier, ersättningar och tillägg;

f) förutsättningar för och omfattning av arbetsgivarens rätt att verkställa löne­

avdrag;

g) villkor angående kost, där sådan tillhandahålles av arbetsgivaren;

(! Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 188.

82

Åungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

h) avtalets giltighetstid samt villkoren för dess förnyande och uppsägning;

i) förutsättningarna för beviljande av inrese- och uppehållstillstånd i immigra-

tionslandet;

j) sättet för bestridande av den migrerande arbetarens och hans familjemed­

lemmars resekostnader;

k) vid fall av migration för tillfälligt uppehåll i immigrationslandet, det sätt,

varpå kostnaderna för återresan till hemlandet eller, i förekommande fall, till

emigrationslandet skola bestridas;

l) förutsättningarna för avtalets upphävande före giltighetstidens utgång.

Artikel 23.

Byte av anställning.

1. Skulle vederbörande myndighet i immigrationslandet finna, att den anställ­

ning, för vilken en migrerande arbetare rekryterats, icke motsvarar hans fysiska

förmåga eller yrkeskvalifikationer, har sagda myndighet att söka bereda ifråga­

varande arbetare anställning, som motsvarar hans förmåga eller kvalifikationer och

som han enligt nationell lagstiftning är berättigad att taga.

2. Parterna skola genom särskilt avtal bestämma det sätt, varpå migrerande ar­

betare och medlemmar av hans familj, vilka för sin försörjning äro beroende av

honom samt ägt åtfölja honom eller återförena sig med honom, skola erhålla sitt

uppehälle vid iråkad arbetslöshet.

Artikel 24.

Jämn sysselsättning.

1. Därest migrerande arbetare före avtalstidens utgång på grund av bristande

arbetstillgång icke kan beredas fortsatt sysselsättning i det företag eller den nä­

ringsgren, där han anställts, skall, där icke avtalet annorlunda bestämmer, veder­

börande myndighet i immigrationslandet söka bereda honom annan passande an­

ställning, som han enligt nationell lagstiftning är berättigad att taga.

2. Därest migrerande arbetare icke är berättigad till understöd genom arbets­

löshetsförsäkring eller arbetslöshetshjälp, skall han och medlemmar av hans familj,

vilka för sin försörjning äro beroende av honom, jämlikt särskild överenskom­

melse vid iråkad arbetslöshet tillförsäkras uppehälle i den mån detta icke strider

mot anställningsavtalets bestämmelser.

3. Därest anställningsavtalet i förtid häves av arbetsgivaren, skola bestämmel­

serna i denna artikel icke påverka arbetarens rätt att åtnjuta de förmåner, som må

finnas föreskrivna i avtalet.

Artikel 25.

Bestämmelser angående återsändande.

1. Vederbörande myndighet i immigrationslandet förbinder sig att icke mot

den migrerande arbetarens vilja till emigrationslandet återsända honom och med­

lemmar av hans familj, vilka ägt åtfölja honom eller återförena sig med honom,

om han till följd av sjukdom eller olycksfall icke längre kan utöva sitt yrke.

2. Regeringen i immigrationslandet förbinder sig att icke till ursprungslandet

återsända flyktingar och tvångsförflyttade eller migrerande arbetare, vilka av po­

litiska skäl icke önska återvända dit, då ursprungslandet är ett annat än rekry-

teringslandet, med mindre de uttrycka önskemål härom i skrivelse till vederbö­

rande myndighet i immigrationslandet och till representanten för det organ, som

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

inlagd IT.

Konvention (nr 98) angående tillämpningen av principerna för organi­

sationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 8 juni 1949 till sitt trettioandra samman­

träde,

och beslutat antaga vissa förslag angående tillämpningen av princi­

perna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, vil­

ken fråga utgör den fjärde punkten på sammanträdets dagordning

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell

konvention,

antager denna den första dagen i juli månad år nittonhundrafyrtionio föl­

jande konvention, vilken skall benämnas »konvention angående organisa­

tionsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, 1949» (Right to Organise

and Collective Bargaining Convention, 1949).

Artikel 1.

1. Arbetare skola ålnjuta tillfredsställande skydd mot varje åtgärd med

avseende å deras anställningsförhållanden som är av organisationsfientlig

art.

2. Sådant skydd skall särskilt lämnas mot åtgärder, som ha till syfte att

a) göra anställningen av en arbetare beroende av det villkoret, att han

icke ansluter sig till fackförening eller upphör att vara fackligt orga­

niserad ;

b) föranleda avskedande eller annat förfång för en arbetare på grund av

hans medlemskap i fackförening eller deltagande i fackföreningsverk­

samhet utanför arbetstiden eller, med arbetsgivarens medgivande, un­

der arbetstiden.

Artikel 2.

1. Arbetares och arbetsgivares organisationer skola lämnas tillfredsstäl­

lande skydd mot varje inblandning från motpartens eller dess ombuds eller

dess medlemmars sida i fråga om organisationernas bildande, verksamhet el­

ler förvaltning.

2. Såsom inblandning skola särskilt anses åtgärder, avsedda att främja

bildandet av arbetarorganisationer, över vilka arbetsgivare eller arbetsgivar­

organisationer äga ett bestämmande inflytande, eller att stödja arbetarorga­

nisationer ekonomiskt eller i annan form i syfte att inordna sådana orga­

nisationer under arbetsgivares eller arbetsgivarorganisationers kontroll.

Artikel 3.

Organisatoriska åtgärder lämpade efter landets förhållanden skola, där så

är erforderligt, vidtagas för att säkerställa, att föreningsrätten sådan denna

definierats i föregående artiklar respekteras.

86

yrkesval och avancemang inom yrket under behörigt hänsynstagande till

hans karakteristiska egenskaper, sedda mot bakgrunden av sysselsättnings­

möjligheterna.

-• Yrkesvägledningen är grundad på individens fria och frivilliga val;

dess irämsta uppgift är att bereda honom obegränsad möjlighet att utveckla

sin personlighet och finna tillfredsställelse i arbetet under fullt beaktande

av ett effektivt utnyttjande av de nationella arbetskraftstillgångarna.

3. Yrkesvägledningen är en fortgående process, och de grundläggande

principerna för densamma förbliva oförändrade, oavsett individens ålder.

Dessa principer äro städse av omedelbar betydelse för individens välfärd

och nationernas ekonomiska utveckling.

4. Yrkesvägledningen bör anpassas efter varje lands speciella behov och

utvecklas fortlöpande. Dess utbyggnad inom varje land bör grundas på en

utbredd förståelse av yrkesvägledningens ändamål, inrättandet av ett lämp­

ligt administrativt system samt tillhandahållandet av för uppgiften väl kva­

lificerad personal.

Kungl. Muj:is proposition nr 188. (Bilagor).

II. Tillämpningsområde.

5. I den utsträckning nationella och lokala planer och resurser medgiva,

bör genom det allmännas försorg yrkesvägledning tillhandahållas alla som

därav äro i behov.

0. Särskilda anordningar höra därvid vidtagas beträffande

a) minderäiiga, innefattande jämväl skolungdom, som önskar vägledning

vid inträde i arbetslivet eller vid planering av yrkesbana, samt

b) andra personer, som önska vägledning beträffande anställnings- och

därmed sammanhängande yrkesproblem; sådana personer betecknas

i det följande såsom »vuxna».

III. Grundsatser och metoder för yrkesvägledning för ungdom, däri

inbegripen skolungdom.

7. 1) Yrkesvägledningen för ungdom bör utformas genom samarbete

mellan skolor samt andra organisationer och institutioner, som ha att bistå

de unga vid tiden för deras övergång från skolan till arbetslivet, ävensom

representativa arbetsgivar- och arbetarorganisationer, i syfte att all ungdom,

som erhåller yrkesvägledning, må åtnjuta förmånen av en enhetlig och sam­

ordnad vägledning.

2) Sådant samarbete bör även innefatta samråd och samverkan med

föräldrar eller målsmän samt med föräldraföreningar, där sådana finnas.

3) Vid tillämpningen av dessa allmänna grundsatser böra vederbörli­

gen beaktas de i avdelning V av denna rekommendation uppdragna grund­

linjerna för den administrativa organisationen.

den allmänna skolundervisningen bör iöi'beredande yrkesväg­

ledning infogas i undervisningsplanen. Sådan vägledning bör i första hand

avse att för den unge klargöra hans fallenhet, kvalifikationer och intressen

ävensom att upplysa honom om olika yrken och levnadsbanor i svfte att

underlätta en framtida yrltesanpassningl

2) Den förberedande yrkesvägledningen bör intensifieras på de skol­

stadier, då den unge har möjligheter att välja mellan att följa yrkesbetonad

undervisning, vinna annan utbildning eller efter fullgjord skolplikt söka an­

ställning.

88

Kungl. ftlaj.ts proposition nr 188. (Bilagor).

16. Särskild uppmärksamhet hör inom den allmänna yrkesvägledningens

ram ägnas utvecklandet av lämpliga mot behovet svarande anordningar för

yrkesvägledning för ungdom på landsbygden.

17. Inom ramen lör den allmänna yrkesvägledningen och i samarbete

med lämpliga sociala institutioner hör särskild uppmärksamhet ägnas ut­

vecklandet av lämpliga och mot behovet svarande anordningar för yrkes­

vägledning för ungdom

a) med fysiska eller psykiska brister, eller

b) sådana rubbningar i personligheten, som äro ägnade att förhindra eller

väsentligen försvåra en yrkesanpassning.

18. Vederbörande centrala och lokala myndigheter böra så mycket som

möjligt främja det frivilliga utnyttjandet av yrkesvägledningen, särskilt så­

vitt gäller

a) ungdom, som har att välja mellan olika yrkeskurser inom skolan;

b) ungdom, som närmar sig den ålder, då skolplikten upphör;

c) ungdom, som för första gången utträder på arbetsmarknaden;

d) ungdom, som söker lärlingsanställning eller annan yrkesutbildning;

e) ungdom, som är arbetslös, sysselsatt inom tillbakagående näringsgre­

nar eller som kunna befaras bliva arbetslösa;

f) ungdom, lidande av fysiska eller psykiska brister; eller

g) ungdom, som lägger i dagen sådana rubbningar i personligheten, vilka

äro ägnade att förhindra eller väsentligen försvåra en yrkesanpass­

ning.

19. Vederbörande myndigheter höra vidtaga erforderliga åtgärder för att

främja förverkligandet av den unges yrkesplaner, då dessa synas möjliga att

genomföra; där så i individuella fall befinnes lämpligt böra förslag fram­

läggas angående genomförandet av dessa planer samt hjälp lämnas för ska­

pandet av nödvändiga kontakter med andra institutioner eller personer, som

ha att sörja för den unges utbildning eller anställning inom det yrke han valt.

20. 1) Vederbörande myndigheter böra systematiskt hålla kontakt med

de unga, som åtnjutit yrkesvägledning, särskilt för att i möjligaste mån

kunna hjälpa dem att övervinna de svårigheter, som kunna uppkomma vid

fullföljandet av deras yrkesplaner, ävensom för att utröna, huruvida det

valda yrket visat sig vara lämpligt.

2) Härvid böra, där så är möjligt, anlitas allmänna undersökningar,

utförda enligt stickprovsmetod, för att bedöma yrkesvägledningens effekti­

vitet i individuella fall samt värdet av tillämpade principer och metoder.

Undersökningarna i fråga böra även möjliggöra inhämtandet av upplys­

ningar i hälsofrågor, i samverkan, där så finnes kunna ske, med den me­

dicinska sakkunskap, som må finnas tillgänglig på arbetsplatserna.

IV. Grundsatser och metoder för yrkesvägledning för vuxna.

21. 1) Lämpliga anordningar med avseende å vuxna böra vidtagas inom

den offentliga yrkesvägledningens ram för att bistå envar, som är i behov

av hjälp vid val av yrke eller ombyte av sysselsättning.

2) Ifrågavarande verksamhet benämnes i denna rekommendation yr­

kesvägledning för vuxna (employment counselling).

22. Metoderna för yrkesvägledning för vuxna böra, i den mån så är möj­

ligt med hänsyn till förhållandena i varje enskilt land samt med beaktande

av vad som må befinnas lämpligt i det individuella fallet, innefatta

a) samtal med en yrkesvägledningstjänsteman;

b) undersökning beträffande erfarenheter från tidigare anställningar;

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. (Bilagor).

a) erforderliga medel ställas till förfogande för dylik verksamhet;

b) verksamheten erhåller lämpligt tekniskt stöd; och

c) tillhandahålla metoder och material, lämpade att utnyttjas i landsom­

fattande skala.

27. Erforderliga och lämpliga åtgärder böra av vederbörande myndigheter

vidtagas för att centralt och lokalt ernå effektiv samverkan mellan offent­

liga och enskilda institutioner, som utöva yrkesvägledningsverksamhet för

ungdom och vuxna.

A. Administrativa anordningar för yrkesvägledning för ungdom, däri inbegripen

skolungdom.

28. 1) Vederbörande myndigheter höra vidtaga lämpliga anordningar för

att centralt och lokalt samordna åtgärderna för yrkesvägledningen för ung­

dom, under beaktande av föräldrarnas önskemål och de privata yrkesväg-

ledningsorganens uppgifter.

2) Dessa anordningar böra särskilt inriktas på

a) att upprätthålla en effektiv offentlig »service» för ungdomen, där så

är lämpligt i samverkan med andra organ, i syfte att undvika dubbel­

arbete; och

b) att — då så är önskvärt och möjligt med hänsyn till uppgifternas för­

troliga natur — underlätta ett utbyte av upplysningar rörande

1) omfattningen och arten av behovet av yrkesvägledning och de

anordningar, som redan stå till förfogande;

ii) den ungdom, som söker yrkesvägledning;

iii) näringsgrenar, yrken och sysselsättningar;

iv) anställnings- och utbildningsmöjligheter; och

v) utarbetandet och utnyttjandet av material, som berör yrkesväg­

ledningen, däri inbegripna lämpliga prov.

29. 1) Den centrala och lokala administrativa behörigheten med avseende

å yrkesvägledningen bör klart angivas.

2) Med vederbörlig hänsyn till denna behörighetsfördelning bör an­

svaret i första hand åvila antingen

a) undervisnings- och arbetsförmedlingsmyndigheterna gemensamt; eller

b) endera av dessa myndigheter i nära samverkan med den andra.

30. l) Lämpliga åtgärder böra vidtagas genom rådgivande nämnder för

att åvägabringa samverkan med representanter för arbetsgivare och arbetare

vid utformandet och tillämpningen av riktlinjerna för yrkesvägledningsverk-

samheten.

2) Sådana nämnder höra inrättas centralt ävensom i möjligaste mån

lokalt; de böra i regel innesluta representanter för offentliga och enskilda

institutioner, som handhava undervisning, utbildning (lärlingsutbildning),

yrkesvägledning eller andra uppgifter av omedelbar betydelse för ungdomens

yrkesanpassning.

B. Administrativa anordningar för yrkesvägledning för vuxna.

31. 1) Det administrativa ansvaret för yrkesvägledningen för vuxna bör

i första hand åvila den offentliga arbetsförmedlingen med vederbörlig hän­

syn till de uppgifter, som ankomma på undervisnings- eller andra organ.

2) Den offentliga arbetsförmedlingens kontor av olika slag och stor­

leksordning böra, såvitt möjligt, omfatta särskilda avdelningar och tjänste­

män med uppgift att handlägga yrkesvägledning för vuxna.

92

2) Den offentliga arbetsförmedlingen bör medverka vid sådan forsk­

ningsverksamhet.

3) Där så med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligt, bör dy­

lik verksamhet omfatta studiet av sådana frågor som

a) de enskilda yrkesvägledningssamtalens metodik;

b) analys av de krav som ställas på arbetssökande till olika yrken;

c) tillhandahållande av för yrkesvägledningen ägnade upplysningar rö­

rande olika yrken och näringsgrenar;

d) begåvningsprov och andra psykologiska test;

e) utarbetandet av mönsterformulär för yrkesvägledningen; samt

1) metoder för bedömande av yrkesvägledningens effektivitet.

35. De för yrkesvägledning ansvariga myndigheterna böra i samverkan

med arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer och, där så är lämpligt,

andra berörda institutioner gemensamt eftersträva att främja en allmän

förståelse för yrkesvägledningens uppgifter, grundsatser och arbetssätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188. (Bilagor).

J}ilfir/n J.

Resolutioner.

I. Resolution angående genomförande av rekommendationen om yrkes­

vägledning.

II. Resolution angående semester och rekreation.

III. Resolution angående arbetslöshet.

I\. Resolution angående vidtagande av åtgärder avseende Internationella

arbetsorganisationens deltagande i det utvidgade samarbetsprogrammet

beträffande tekniskt bistånd för ekonomisk utveckling.

V. Resolution angående uppförande på dagordningen för 1950 års inter­

nationella arbetskonferens av frågan om förhållandet mellan arbets­

givare och arbetare, innefattande kollektivavtal, medling och skiljedom

samt samverkan mellan offentliga myndigheter och arbetsgivarnas

och arbetarnas organisationer.

VI. Resolution angående framtida överväganden av vissa löneproblem.

VII. Resolution angående antagande av budget för 32:a budgetåret (1950)

och angående fördelning av utgifterna på olika medlemsstater för sam­

ma år.

VIII. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens bidrag till

tjänstepensionsfonden avseende år 1950.

IX. Resolution angående vissa medlemsstaters krav på fastställandet av

en övre gräns för deras bidrag till arbetsorganisationens budget.

Stockholm 1950. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

4042S2