2

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Olika kategorier av livförsäkringar. Enligt gällande bestämmelser indelas

livförsäkringar i skattehänseende i tre olika kategorier, nämligen 1) kapi­

talförsäkringar, 2) pensionsförsäkringar, för vilka avgifter på grund av

tjänst erlagts av arbetsgivaren eller den anställde, ävensom andra pensions­

försäkringar än nyss sagts, såvida de tagits annorledes än mot engångspre-

mie, samt 3) pensionsförsäkringar mot engångspreinie, för vilka avgifter

icke erlagts på grund av tjänst, ävensom livränteförsäkringar, vilka icke äro

pensionsförsäkringar. Beträffande kapitalförsäkringarna medgives -— bort­

sett från ett socialt betingat avdrag å 200 kr. — icke avdrag för premien,

under det att utfallande belopp icke beskattas. För de under 2) omnämnda

pensionsförsäkringarna får premien avdragas medan utfallande belopp be­

skattas. I fråga om de under 3) omförmälda pensionsförsäkringarna med­

gives — frånsett förenämnda 200-kronorsavdrag — icke avdrag för pre­

mien; utfallande belopp beskattas till viss del. Hos försäkringsanstalt ut­

tages s. k. ränteskatt för kapitalförsäkringarna men icke för de övriga slagen

av försäkringar.

I propositionen föreslås, att livförsäkringarna skola indelas endast i två

kategorier, nämligen pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar. För pen­

sionsförsäkringarna medgives avdrag för premier, under det att utfallande

belopp i sin helhet beskattas. Beträffande kapitalförsäkringarna får premien

— bortsett från 200-kronorsavdraget — icke avdragas, men utfallande be­

lopp beskattas icke. Försäkringsanstalt beskattas endast för inkomst av

kapitalförsäkringar.

Till pensionsförsäkring hänföras för närvarande: a) livränteförsäkring,

som innefattar livsvarig ålderspension eller invalidpension vid varaktig ar­

betsoförmåga, b) livränteförsäkring, som är att anse som änke- eller pupill­

försäkring (familjepension), därvid pensionen till änka skall vara livsvarig,

c) försäkring, vilken utgör en kombination av livränteförsäkring, som under

a) eller b) sägs, och kapitalförsäkring med utbetalning av visst kapitalbelopp

eller av visst årsbelopp under ett garanterat antal år.

Enligt propositionen hänföres till pensionsförsäkring även försäkring, en­

ligt vilken utgår invalidpension vid övergående arbetsoförmåga, efterlevande­

pension, oavsett vem pensionstagaren är, eller temporär pension, därest den

utgår under minst fem år eller, i fråga om ålderspension å högst 3 000 kro­

nor för år, under minst två år. Beträffande den förut under c) omförmälda

försäkringen föreslås vissa ändringar i inskränkande riktning; sålunda skall

vid försäkring med utbetalning under ett garanterat antal år premiebetal­

ningen, för att förhindra missbruk, vara fördelad å ett antal år, som med

högst fem understiger det i fråga om utbetalningen garanterade antalet år.

För närvarande föreskrives icke någon undre gräns för pensionsåldern

vid pensionsförsäkring. I propositionen föreslås alt ålderspension icke skall

få börja utgå vid lägre pensionsålder än 55 år, såvida icke med hänsyn till

kapitalunderstöd, skola enligt förslaget vara befriade från skattskyldighet

för inkomst.

Beskattning av försäkringstagare. För närvarande få premier för pen­

sionsförsäkring avdragas, endast om premiebetalningstiden överstiger fem

år. Enligt propositionen skall avdragsrätt föreligga även vid kortare betal­

ningstid.

Det särskilda avdrag å 600 kronor från utgående pupillpension, som för

närvarande medgives, skall enligt propositionen icke längre få åtnjutas.

Sådan ersättning för olycksfall i arbete, som utgår i fall då arbetsgivare

iklätt sig s. k. självrisk, skall — i likhet med vad som gäller i fråga om er­

sättning på grund av försäkring jämlikt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete — enligt propositionen vara skattefri. Ersättning, som utgår vid

sjukdom eller olycksfall under militärtjänstgöring, föreslås likaledes skola

vara skattefri. Vidare förordas, att icke blott, såsom för närvarande, ersätt­

ning på grund av sjuk-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkring utan även

ersättning, som vid sjukdom eller olycksfall utgår på grund av annan för­

säkring, t. ex. ansvarighetsförsäkring, skall vara skattefri. Utgår ersätt­

ningen i form av livränta skall den dock, liksom för närvarande, beskattas till

reducerat belopp.

Om sjuk- eller olycksfallsförsäkring tagits i samband med tjänst -— fråga

är dock icke om försäkring enligt lagen om försäkring för olycksfall i ar­

bete — skall enligt propositionen premien få avdragas, under det att utfal­

lande belopp beskattas. Har kapitalförsäkring tagits i samband med tjänst,

skall däremot arbetstagaren icke få avdraga premien, men utfallande belopp

skola icke beskattas. Har arbetsgivaren erlagt premie för arbetstagaren, skall

visserligen arbetsgivaren äga avdraga premiebeloppet i förvärvskällan jord­

bruksfastighet, annan fastighet eller rörelse, men arbetstagaren skall upp­

taga samma belopp som inkomst. För s. k. ledareförsäkring skall premien

över huvud taget icke få avdragas; utfallande belopp skola i följd härav

icke beskattas.

Avdrag för avsättning till pensionsstiftelse. I propositionen föreslås, att

avdrag för avsättning till pensionsstiftelse skall få göras endast om pensio­

neringen anordnats på sådant sätt, att den uppfyller de villkor, som före­

slagits skola gälla för att en livförsäkring skall anses såsom pensionsför­

säkring.

För närvarande äger skattskyldig åtnjuta avdrag för belopp, som avsatts

till pensionsstiftelse, även om utfästelse att utbetala pensioner av viss stor­

lek icke gjorts. För att undanröja den fara för missbruk, som kan ligga häri,

föreslås att avdrag för belopp, som avsatts till pensionsstiftelse, skall få

åtnjutas endast i den mån stiftelsens förmögenhet genom avsättningen icke

kommer att överstiga det belopp, som enligt försäkringsteknisk utredning

erfordras för att säkerställa de pensioner, vilka enligt gjorda utfästelser

eller inom vederbörande företag tillämpad praxis högst skola utgå till per­

i

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas,

att

anvisningarna till 28 § punkt 5 kommunalskatte­

lagen den 28 september 19281 skola upphöra att gälla,

att

19 §, 24 §, 28 §

2 mom., 30 § 2 och 3 mom., 31 §, 32 § 1 och 2 mom., 33 §, 45 §, 46 § 2 mom.,

53 § 1 mom., 54 § samt 59 § 1 och 2 mom. samma lag ävensom anvisningarna

till 19 §, 21 § punkterna 4 och 7, 24 § punkterna 1 och 4, 29 § punkt 2, 30 §

punkterna 1—4, 31 § punkt 1, 32 § punkt 10, 33 § punkt 1, 46 § punkt 1

samt 53 § punkterna 2 och 6 nämnda lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt

i det följande angives

samt att

till vardera av anvisningarna till 28 och 29 §§

samma lag skall fogas en ny anvisningspunkt, betecknad punkt 7 respektive

punkt 14, av den lydelse nedan angives.

Nuvarande lydelse:

19 §.

Till skattepliktig------------100 kro­

nor;

vad som i annan form än livränta

tillfallit den försäkrade eller hans

dödsbo på grund av sjuk-, olycksfalls-

eller arbetslöshetsförsäkring eller vad

som annorledes ån genom försäkring

i annan form än livränta tillfallit nå­

gon såsom ersättning för skada till

följd av olycksfall i arbete;

kapital, som på grund av kapital­

försäkring utfallit vid inträffat för-

säkringsfall eller återköp av försäk­

ringen, där det utfallna kapitalet icke

är att anse såsom intäkt av rörelse;

Föreslagen lydelse:

19 §.

Till skattepliktig----------- 100 kro­

nor;

ersättning, som enligt vad i lag el­

ler särskild författning är stadgat

utgått till någon vid sjukdom eller

olycksfall i arbete eller under mili­

tärtjänstgöring, så ock annan ersätt­

ning, vilken vid sjukdom, olycksfall

eller arbetslöshet tillfallit någon på

grund av försäkring, som icke tagits

i samband med tjänst, dock att till

skattepliktig inkomst räknas ersätt­

ning i form av pension eller annan

livränta;

belopp, som till följd av försåk-

ringsfall eller återköp av försäkring­

en utgått på grund av kapitalförsäk­

ring;

1 Senaste lydelse av 19 § se 1947: 575, av 24 § och anvisningarna till 30 § punkt 2 se

1930:190, av 28 § 2 mom. samt anvisningarna till 28 § punkt 5 se 1938:368, av 30 § 2 mom.

samt anvisningarna till 30 § punkterna 3 och 4 se 1943: 263, av 30 § 3 mom. se 1946: 52, av 32

§ 2 mom. se 1947:468, av 45 § och anvisningarna till 31 § punkt 1 och till 32 § punkt 10 se

1932: 291, av 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom. se 1948: 46, av anvisningarna till 19 § se 1945:408

samt av anvisningarna till 29 § punkt 2 och till 53 § punkt 6 se 1937:662.

Kunffl. Maj:ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

est denna försålts, skolat hänföras till

sådan intäkt.

Avser ersättningen------------ sålun­

da använts.

(Se vidare anvisningarna.)

30 §.

2 m o m.

För inländsk för­

sök r i ng s an s t al t skall såsom

nettointäkt anses överskottet å för­

säkringsrörelsen samt beträffande

livförsäkringsrörelse, för­

utom överskottet å rörelsen, ett be­

lopp (rånteskatteunderla-

get) motsvarande en tredjedel av

dels den beräknade räntan å premie­

reserv för direkt tecknade kapitalför­

säkringar, tillhörande anstaltens hår

i riket drivna rörelse, dels den ränta,

som belöper å eller eljest tillförts pre-

mieåterbåringsreserv och vinstreserv

för dylika försäkringar, dock att rån-

teskatteunderlaget icke må överstiga

den på sätt i anvisningarna sägs be­

gränsade, på livförsäkringsrörelsen

belöpande andel av behållningen å

anstaltens hela verksamhet.

Vid beräkning av inländsk försåk-

ringsanstalts överskott å försäkrings­

rörelse må från bruttointäkten göras

avdrag för avsättning till försäkrings­

fond för egen räkning och premieåter-

bäringsreserv samt i den utsträck­

ning, som närmare angives i anvis­

ningarna, till andra fonder, i den mån

de beräknas motsvara anstaltens för­

bindelser enligt ingångna försäkrings­

avtal, dock icke för annan avsättning

till vinstutdelning än å livrånteför-

försäkrad egendom i stället försålts,

varit att hänföra till intäkt av rörelse

eller i den mån ersättningen eljest

motsvarar sådan skattepliktig intäkt

eller motsvarar sådan avdragsgill om­

kostnad, vilken år att hänföra till

nämnda förvärvskälla.

Avser ersättningen------------sålun­

da använts.

(Se vidare anvisningarna.)

30 §.

2 mom.

Såsom nettointäkt av

sjuk-, olycksfalls- eller s k a-

deförsäkringsrörelse, som

drivits av inländsk försök-

ringsanstalt, skall anses över­

skottet å försäkringsrörelsen. Vid

överskottets beräkning må från brut­

tointäkten avdrag göras för avsätt­

ning till försäkringsfond för egen

räkning samt i den utsträckning, som

närmare angives i anvisningarna, till

andra fonder.

Såsom nettointäkt av livför­

säkringsrörelse, som drivits

av inländsk försåkringsan-

stalt, skall, på sätt i anvisning­

arna närmare angives, anses dels den

del av nettointäkten av kapital- och

fastighetsförvaltning, som belöper på

inländska kapitalförsäkringar och

kapitalförsäkringar, som meddelats i

direkt försäkringsrörelse utom riket,

dels ock nettointäkt av utländsk åter­

för säkring srörelse.

Därest i fråga om livförsäkrings­

rörelse värdet av tillgångarna vid

beskattningsårets utgång understiger

summan av dels försäkringsfonden,

ökad med en tjugondedel av fonden,

dels ock beloppet av de skulder, som

icke grunda sig på meddelade för­

säkringar, må ett belopp motsvaran-

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

9

säkringar eller av ränta till vinstre­

serv för kapitalförsäkringar, som av­

ses i föregående stycke.

3 mom.

För försäkringsrörelse,

som drivits av

utländsk för-

säkringsanstalt,

skall såsom

här i riket skattepliktig nettointäkt

upptagas 5 procent av anstaltens pre­

mieinkomst av här bedriven sjö- och

trafikförsåkringsrörelse, 6 procent av

anstaltens premieinkomst av här be­

driven 'brandförsäkringsrörelse samt

10 procent av anstaltens premiein­

komst av annan hår bedriven för­

säkringsrörelse.

Nuvarande lydelse:

31 §.

Till tjänst — — — tillfällig

arbetsanställning.

Med tjänst likställes rätt till:

pension, annan livränta och undan-

tagsförmåner;

periodiskt understöd-------------av­

drag därför;

inkomst av lediga ecklesiastika

sysslor, som enligt gällande föreskrif­

ter kan tillkomma allmän kassa och

icke utgjort intäkt av jordbruksfas­

tighet eller av annan fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)

de fem gånger skillnaden avdragas

från nettointäkten.

3 mom.

I fråga om

utländsk

försäkringsanstalt

skola be­

stämmelserna i 2 mom. andra och

tredje styckena äga motsvarande

tillämpning beträffande livförsäk­

ringsrörelse, som anstalten drivit hår

i riket. Beträffande annan försäk­

ringsrörelse, som här drivits av ut­

ländsk försäkringsanstalt, skall så­

som här i riket skattepliktig netto­

intäkt upptagas ett belopp motsva­

rande viss procent av anstaltens

premieinkomst av den här bedrivna

rörelsen, nämligen beträffande tra­

fikförsäkringsrörelse 3 procent, be­

träffande sjöförsäkringsrörelse 5 pro­

cent, beträffande sjuk-, olycksfalls-

och brandförsäkringsrörelse 6 pro­

cent samt beträffande övrig försäk­

ringsrörelse 10 procent.

31 §.

Till tjänst — — — tillfällig

arbetsanställning.

Med tjänst likställes rätt till:

pension, livränta, som utgår på

grund av sjuk-, olycksfalls- eller ska­

deförsäkring eller annorledes än på

grund av försäkring, ersättning, som

i annan form än livränta utgår på

grund av sjuk- eller olycksfallsför­

säkring, tagen i samband med tjänst,

samt undantag sförmåner;

periodiskt understöd-------------av­

drag därför.

Föreslagen lydelse:

(Se vidare anvisningarna.)

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

32 §.

1 mom. Till intäkt--------— för

tjänsten;

vad som tillflutit skattskyldig så­

som pension, annan livränta,

undan-

tagsförmåner, periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk in­

täkt, som i 31 § avses,

i de*n mån ej

annat följer av vad nedan i 2 mom.

stadgas;

vad som ingått till allmän kassa

från ledig ecklesiastik syssla.

Nuvarande lydelse:

Har tjänstinnehavare------------ an­

nan fastighet.

2 mom.

Har livränta utgått på

grund av försäkring, skall såsom

skattepliktig intäkt räknas:

a) om livräntan utgått på grund

av pupillförsäkring, för vilken avgif­

ter erlagts på grund av tjänst eller

vilken tagits annorledes än mot en-

gångspremie, försåvitt livräntetaga-

ren under beskattningsåret fyllt högst

21 år:

livräntans hela belopp med avdrag

av 600 kronor;

b) om livräntan i fält, som ej in­

begripas under a), utgått på grund

av pensionsförsäkring, för vilken av-

32 §.

1 mom. Till intäkt------------ för

tjänsten;

pension och i den mån icke an­

nat följer av vad nedan i 2 mom.

stadgas livränta, som utgått på

grund av sjuk-, olycksfalls- eller ska­

deförsäkring eller annorledes än på

grund av försäkring, ävensom ersätt­

ning, som i annan form än livränta

utgått på grund av sjuk- eller olycks­

fallsförsäkring, tagen i samband med

tjänst

—

dock icke ersättning, som

avser sjukvårds- eller läkarekostna­

der

—

samt

undantagsförmåner, pe­

riodiskt understöd eller därmed jäm­

förlig periodisk intäkt, som i 31 § av­

ses.

Som intäkt av tjänst räknas jäm­

väl annat belopp än ovan sagts

—

såsom vinstandel, återbäring eller

vid återköp av försäkring uppburet

belopp

—

vilket utgått på grund av

pensionsförsäkring eller sådan sjuk-

eller olycksfallsförsäkring, som ta­

gits i samband med tjänst.

Har tjänstinnehavare------------ an­

nan fastighet.

2 mom.

Har livränta enligt vad

i lag eller särskild författning är stad­

gat utgått vid sjukdom eller olycks­

fall i arbete eller under militärtjänst­

göring eller har livränta eljest vid

sjukdom eller olycksfall utgått på

grund av försäkring, som icke tagits

i samband med tjänst, skall såsom

skattepliktig intäkt räknas nedan

angivna del av livräntans belopp,

nämligen om livräntetagaren under

beskattningsåret fyllt:

Föreslagen lydelse:

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

sättning för skada till följd av olycks­

fall i arbete, skall såsom skatteplik­

tig intäkt räknas ett enligt d) beräk­

nat belopp.

Med försäkring mot engångspre-

mie förstås försäkring, där enligt för­

säkringsavtalet hela premien skall

erläggas på en gång eller erläggas i

olika poster inom en tid av högst fem

år från dagen för försäkringsavtalets

ingående.

På frivilliga avgifter grundad för­

säkring hos pensionsstyrelsen anses

ej innefatta försäkring mot engångs-

premie.

33 §.

Från intäkt------------såsom intäkt.

Avdrag får i enlighet härmed ske

för, bland annat:

avgifter, som den skattskyldige

på

grund av sin tjänst erlagt för egen el­

ler efterlevande familjs pensionering;

Nuvarande lydelse:

hyra eller------------ tjänstens full­

görande.

Har den------------gäld avdragas.

Den, som------------arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

45 §.

Genom fastighetsskatten skall in­

komsten från fastighet anses vara be­

skattad till ett belopp motsvarande,

i

fråga om jordbruksfastighet, 5 pro­

cent av jordbruksvärdet och tomt-

Föreslagen lydelse:

33 §.

Från intäkt------------såsom intäkt.

Avdrag får i enlighet härmed ske

för, bland annat:

avgifter som den skattskyldige

er­

lagt för sådan pensionsförsäkring el­

ler sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

som tagits i samband med tjänst, så

ock avgifter som den skattskyldige i

samband med tjänsten erlagt för egen

eller efterlevandes pensionering an-

norledes än genom försäkring;

hyra eller------------ tjänstens full­

görande.

Har den — — — gäld avdragas.

Den, som------------arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

45 §.

Genom fastighetsskatten skall in­

komsten från fastighet anses vara be­

skattad till ett belopp motsvarande 5

procent av taxeringsvärdet. Vid be­

räkning av inkomst av jordbruksfas-

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 93

kommande fall även för sin make och

sina omyndiga barn betalt för sjuk-

och arbetslöshetsförsäkring,

därun­

der inbegripen avgift till sjukkassa

för begravningshjälp,

för kapital- och

olycksfallsförsäkring ävensom för

livränteförsäkring, som ej avses i

33 § eller punkt 2) här ovan.

Därest skattskyldig----------- nämn­

da tid.

Avdrag, som i första stycket 3)

här ovan avses, må ej för skattskyl­

dig eller, om skattskyldig under be­

skattningsåret varit gift och båda

makarna under året haft försäkring­

ar, för dem båda tillsammans åt­

njutas till högre belopp än 200 kro­

nor.

Har skattskyldig för försäkring,

som i första stycket 3) avses, fått

uppbära vinstutdelning eller premie-

återbäring, må avdrag ske med alle­

nast det belopp, varmed premien över­

skjuter vad sålunda uppburits.

53 §.

1 mom. Skyldighet att------------

av rörelse;

d) akademier samt Nobelstiftelsen,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar av stude­

rande vid rikets universitet och hög­

skolor i vilka de studerande enligt

gällande stadgar äro skyldiga att va­

ra medlemmar, sjömanshus, svenska

skeppshypotekskassan, järnkontoret,

så länge kontorets vinstmedel använ­

das till allmänt nyttiga ändamål och

kontoret icke lämnar utdelning åt sina

delägare, aktiebolaget tipstjänst,

svenska penninglotteriet aktiebolag,

pensionsanstalter som icke äro bolag,

understödsföreningar, jämlikt lagen

om aktiebolags pensions- och andra

Nuvarande lydelse:

ringar av följande slag, vilka ägas av

honom själv eller, i förekommande

fall, hans make eller hans omyndiga

barn, nämligen kapitalförsäkring, ar­

betslöshetsförsäkring samt sådan

sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

därunder inbegripen avgift till sjuk­

kassa för begravningshjälp,

som ej

avses i 33 §.

Därest skattskyldig — — — nämn­

da tid.

Avdrag, som i första stycket 3)

här ovan avses, må ej för skattslcyl-

dig eller, om skattskyldig under be­

skattningsåret varit gift och båda

makarna under året haft försäkring­

ar, för dem båda tillsammans åtnju­

tas till högre belopp än 200 kronor.

Föreslagen lydelse:

53 §.

1 mom. Skyldighet att —-------

av rörelse;

d) akademier samt Nobelstiftelsen,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar av stude­

rande vid rikets universitet och hög­

skolor i vilka de studerande enligt

gällande stadgar äro skyldiga att vara

medlemmar, sjömanshus, svenska

skeppshypotekskassan, järnkontoret,

så länge kontorets vinstmedel använ­

das till allmänt nyttiga ändamål

och kontoret icke lämnar utdelning

åt sina delägare, aktiebolaget tips­

tjänst, svenska penninglotteriet ak­

tiebolag,

pensionsstiftelser,

under­

stödsföreningar,

som icke bedriva

till livförsäkring hånförlig verk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

15

personalstiftelser bildade stiftelser för

arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp el­

ler hjälp vid olycksfall, sådana ömse­

sidiga försäkringsbolag för försäkring

av egendom, å vilka lagen om försäk­

ringsrörelse icke äger tillämpning el­

ler vilkas verksamhetsområden falla

utanför Stockholm och omfatta alle­

nast visst län eller del av län, även­

som sådana ömsesidiga olycksfalls-

försäkringsbolag, som avses i lagen

om försäkring för olycksfall i arbe­

te:

för inkomst av fastighet

samt, vad

angår allmän kassa, som åtnjutit in­

komst från lediga ecklesiastika syss­

lor, tillika för sådan inkomst;

e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar

— — — av rörelse;

f) svenska aktiebolag och sådana

bolag, som enligt särskild författning

äro skyldiga att avstå sin vinst, eko­

nomiska föreningar, samfund, stiftel­

ser, verk, inrättningar och andra in­

ländska juridiska personer, därunder

inbegripna ägare av för gemensamt

behov avsatta så kallade besparings-

skogar, häradsallmänningar och and­

ra likartade samfälligheter, som för­

valtas självständigt för delägarnas

gemensamma räkning, samtliga i den

mån de ej inbegripas under punk­

terna d) och e):

Nuvarande lydelse:

för all inkomst, som här i riket el­

ler å utländsk ort förvärvats;

g) utländska bolag —- — — eller

rörelse.

54 §.

Från skattskyldighet---------- kom­

munal inkomstskatt.

samhet,

jämlikt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser

bildade stiftelser för arbetslöshetsun­

derstöd, sjukhjälp eller hjälp vid

olycksfall, sådana ömsesidiga försäk­

ringsbolag för försäkring av egen­

dom, å vilka lagen om försäkrings­

rörelse icke äger tillämpning eller vil­

kas verksamhetsområden falla utan­

för Stockholm och omfatta allenast

visst län eller del av län, ävensom så­

dana ömsesidiga olycksfallsförsäk-

ringsbolag, som avses i lagen om för­

säkring för olycksfall i arbete:

för inkomst av fastighet;

Föreslagen lydelse:

e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar

— — — av rörelse;

f) svenska aktiebolag och sådana

bolag, som enligt särskild författning

äro skyldiga att avstå sin vinst, eko­

nomiska föreningar, samfund, stif­

telser,

understödsföreningar, som be­

driva till livförsäkring hänförlig

verksamhet,

verk, inrättningar och

andra inländska juridiska personer,

därunder inbegripna ägare av för ge­

mensamt behov avsatta så kallade be-

sparingsskogar, häradsallmänningar

och andra likartade samfälligheter,

som förvaltas självständigt för del­

ägarnas gemensamma räkning, samt­

liga i den mån de ej inbegripas un­

der punkterna d) och e):

för all inkomst, som här i riket el­

ler å utländsk ort förvärvats;

g) utländska bolag--------— eller

rörelse.

54 §.

Från skattskyldighet----------- kom­

munal inkomstskatt;

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

Att personer------------ samma pa­

ragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

59 §.

1 mom. Skatt för

annan

inkomst

av tjänst eller tillfällig för­

värvsverksamhet än i 2 mom.

sägs samt skatt för inkomst av ka­

pital utgöres, om inkomsten för­

värvats av fysisk person under tid, då

han varit här i riket bosatt, eller av

inländsk juridisk person, i hemorts­

kommunen.

2

mom.

Inkomst från lediga

ecklesiastika s y s slor, som in­

flutit till allmän kassa, beskattas i

den kommun, dår inkomsten av syss­

lan eljest bort beskattas.

Inkomst genom-------------är belä­

gen.

Anvisningar

till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshj älp

------------ sista stycket).

f) understödsföreningar, som be­

driva såväl till livförsäkring hänför-

liq verksamhet som annan verksam­

het:

för annan inkomst än inkomst av

fastighet, dock att skattskyldighet fö­

religger jämväl för förstnämnda in­

komst till den del inkomsten belöper

på livförsäkringsverksamheten;

g) understödsföreningar, som enligt

sina stadgar äga meddela livförsäk­

ring med kapitalunderstöd å högst

500 kronor för medlem:

för all inkomst, som belöper på

verksamhet, hänförlig till livförsäk­

ring.

Att personer — — — samma pa­

ragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

59 §.

1 m o m. Skatt för inkomst av

tjänst eller

av annan

tillfällig

förvärvsverksamhet än i 2

mom. sägs samt skatt för inkomst av

kapital utgöres, om inkomsten för­

värvats av fysisk person under tid, då

han varit här i riket bosatt, eller av

inländsk juridisk person, i hemorts­

kommunen.

2 mom. Inkomst genom-----------

är belägen.

Föreslagen lydelse:

Anvisningar

till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshj älp

------------sista stycket).

Bestämmelsen att till skattepliktig

inkomst icke räknas ersättning, som

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

att sålunda beskattas i sammanhang

med den totala inkomsten därav.

Nuvarande lydelse:

Har idkare------------ i rörelsen.

4.

Till intäkt av annan fastighet är

att hänföra ersättning på grund av

försäkring mot utebliven inkomst av

annan fastighet liksom ock ersättning

på grund av försäkring av fast eller

lös egendom, om och i den mån kö­

peskilling, som skulle hava influtit,

därest egendomen i stället försålts,

bort hänföras till intäkt av annan

fastighet.

till 28 §.

5. Såsom intäkt av rörelse skall

åven upptagas ersättning på grund

av försäkring mot utebliven dylik in­

täkt.

I vissa fall kan jämväl kapital,

som uppburits på grund av person­

försäkring, utgöra intäkt av rörelse,

så t. ex. om ett aktiebolag tagit en

försäkring på sin verkställande di­

rektörs eller en hos bolaget anställd

uppfinnares liv för att därigenom

skydda sig mot den minskning i in­

komst, som den försäkrades frånfålle

förväntas medföra för bolaget.

till 29 §.

2.

Har aktiebolag jämlikt lagen om

aktiebolags pensions- och andra per­

sonalstiftelser överfört medel till pen-

att sålunda beskattas i sammanhang

med den totala inkomsten därav.

(Jfr dock beträffande livförsäkrings­

rörelse punkt 3 av anvisningarna till

30 §.)

Har idkare------------ i rörelsen.

4.

Ersättning på grund av skade­

försäkring skall anses såsom intäkt

av annan fastighet, i den mån köpe­

skilling, som skulle hava influtit där­

est försäkrad egendom i stället för­

sålts, varit att hänföra till intäkt av

annan fastighet eller i den mån er­

sättningen eljest motsvarar sådan

skattepliktig intäkt eller motsvarar

sådan avdragsgill omkostnad, vilken

är att hänföra till nämnda förvärvs­

källa.

till 28 §.

Föreslagen lydelse:

7. I fråga om beräkning av intäkt

av livförsäkringsrörelse gäller vad

därom stadgas i 30 § med därtill hö­

rande anvisningar.

till 29 §.

2.

Skattskyldig är berättigad till av­

drag för medel, vilka överförts till

pensionsstiftelse (jfr punkt 6 av an-

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

vid olycksfallsförsäkring, räknas till

olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring,

som av livförsäkringsbolag meddelats

i kombination med livförsäkring, räk­

nas till livförsäkring).

Intäkter samt

driftkostnader eller andra avdrag,

vilka icke kunna bokföringsmässigt

fördelas på de båda arterna av rörel­

se, skola fördelas på skäligt sätt.

Med försäkringsfond för egen räk­

ning förstås försäkringsfond (pre­

miereserv, ersättningsreserv)

enligt

försäkringslagen,

minskad med vär­

det av återförsäkrares ansvarighet.

I ersättningsreserven inbegripes i frå­

ga om försäkringsanstalt, som driver

sjöförsäkring, den förstärkning av

försäkringsfonden, som sådan anstalt

gör enligt bolagsordningen,

och i frå­

ga om anstalt, som driver livförsäk­

ring, återköpsreserven.

Nuvarande lydelse:

Med premieinkomst------------- åter­

försäkrares andelar.

2. Vid beräkning av överskottet å

sjuk-, olycksfalls - eller ska-

deförsäk ringsrörelse må

från bruttointäkten avdrag göras för­

utom för driftkostnader, som avses i

29 §, för avsättning till försäkrings­

fond för egen räkning,

premieåterbä-

ringsreserv

och i lag föreskriven sä­

kerhetsfond, avsättning till sådan re­

servfond, som av ömsesidig kreaturs-

försäkringsanstalt bildas enligt gäl­

lande föreskrifter om allmänna grun­

der angående försäkring med stats­

bidrag mot förluster på grund av

smittsamma husdjurssjukdomar, av­

sättning till sådan regleringsfond,

som av trafikförsäkringsanstalt bil­

das enligt gällande villkor och före-

säkring, sjukförsäkring, som av liv­

försäkringsbolag meddelats i kombi­

nation med livförsäkring, räknas till

livförsäkring).

Föreslagen lydelse:

Med försäkringsfond för egen räk­

ning förstås försäkringsfond

enligt

lagen om försäkringsrörelse

(pre­

miereserv, ersättningsreserv

och, dår

rörelsen avser livförsäkring eller an­

nan personförsäkring för livstid eller

för längre tid än tio år, reserv för

tilldelad återbäring),

minskad med-

värdet av återförsäkrares ansvarig­

het. I ersättningsreserven inbegripes

i fråga om försäkringsanstalt, som

driver sjöförsäkring, den förstärk­

ning av försäkringsfonden, som så­

dan anstalt gör enligt bolagsord­

ningen.

Med premieinkomst------------ åter­

försäkrares andelar.

2. Vid beräkning av överskottet å

sjuk-, olycksfalls- eller ska-

deförsäkringsrörelse må

från bruttointäkten avdrag göras för­

utom för driftkostnader, som avses i

29 §, för avsättning till försäkrings­

fond för egen räkning och i lag före­

skriven säkerhetsfond,

för utbetald

återbäring, för

avsättning till sådan

reservfond, som av ömsesidig krea-

tursförsäkringsanstalt bildas enligt

gällande föreskrifter om allmän­

na grunder angående försäkring med

statsbidrag mot förluster på grund av

smittsamma husdjurssjukdomar,

för

avsättning till sådan regleringsfond,

som av trafikförsäkringsanstalt bil­

das enligt gällande villkor och före­

22

K ungt. Maj:ts proposition nr 93-

funnits, eller utjämningsfond, som

bildats efter lagens ikraftträdande,

skall fonden anses härigenom under­

gå minskning med hela det belopp,

vartill den uppgick före ändringen.

Avdrag må

icke ske för avsättning

till omedelbar eller framtida vinst­

utdelning till försäkringstagare.

3.

Vid beräkning av överskottet

å

livförsäkringsrörelse

må

från bruttointäkten avdrag göras

förutom för driftkostnader, som av­

ses i 29 §, för avsättning till för­

säkringsfond för egen räkning, pre-

mieåterbäringsrescrv, i lag föreskri­

ven säkerhetsfond, utjämningsreser-

ver och livränteförsäkringsrörelsens

garantifonder ävensom för avsättning

av ränta till vinstreserv.

Med utjåmningsreserv förstås här

fond (såsom katastrofreserv, riskut­

jämningsfond m. fl.), vilken enligt av

Konungen stadfästa grunder eller bo­

lagsordningen må användas endast

till att helt eller delvis täcka förlust

på dödlighet, sjuklighet och invalidi­

tet samt efter sådan disposition kvar­

stående förlust på rörelsen i dess hel­

het, i den mån densamma icke kan

täckas av andra till framtida förfo­

gande avsatta medel. Som utjåmnings-

reserv skall ej anses i lag föreskriven

säkerhetsfond eller försäkringsaktie­

bolags reservfond.

Med garantifond för livränteför-

säkringsrörelsen förstås hår fond,

som avsatts av överskottet på denna

rörelse och som enligt av Konungen

fastställda grunder eller bolagsord­

ningen må användas endast till vinst­

utdelning å livrånteförsäkringar eller

till att helt eller delvis täcka förlust

inom denna rörelse på dödlighet,

Nuvarande lydelse:

anses härigenom undergå minskning

med hela det belopp, vartill den upp­

gick före ändringen.

Utöver vad ovan stadgats må av­

drag

icke ske för avsättning till ome­

delbar eller framtida vinstutdelning

till försäkringstagare.

3.

Vid beräkning av nettointäkt

av

livförsäkringsrörelse

skall följande iakttagas.

Med inländsk försåkringsanstalt

förstås i denna lag, förutom försäk­

ringsbolag, jämväl sådan understöds­

förening, som enligt sina stadgar

äger meddela livförsäkring med ka­

pitalunderstöd överstigande 500 kro­

nor för medlem.

Såsom inländska försäkringar an­

ses dels försäkringar, som försäk-

ringsanstalt meddelat i direkt för­

säkringsrörelse här i riket, dels ock

återförsäkringar, som inländsk för­

säkring sanstalt meddelat åt annan

inländsk försåkringsanstalt.

Till utländsk återförsäkringsrörelse

hånföres rörelse, avseende återför­

säkringar, som inländsk försäkrings-

anstalt meddelat åt eller tagit hos ut­

ländsk försåkringsanstalt.

Vid beräkning av nettointäkt av

rörelse, avseende inländs­

ka försäkringar och för­

säkringar, som meddelats

i direkt försäkringsrörel­

se utom riket, skall såsom brut­

tointäkt upptagas intäkt av kapital-

och fastighetsförvaltning.

I bruttointäkten inräknas jämväl

vinst vid försäljning av eller vid upp­

skrivning av värdet å andra till­

gångar än inventarier eller för stadig­

varande bruk i rörelsen avsedda fas-

Föreslagen lydelse:

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

fästa grunder, av ränta till vinstre­

serv för direkt tecknade kapitalför-

såkringar tillhörande anstaltens här

i riket drivna rörelse.

Vid tillämpningen av 30 § räknas

kapitalförsäkring, som är kombinerad

med livränteförsäkring, under viss

förutsättning som livränteförsäkring

(se anvisningarna till 31 §).

Nuvarande lydelse:

4.

Vid beräkning av ränteskatte-

underlaget skall, där ej särskilda för­

hållanden påkalla annat, räntan å

premiereserven beräknas å medelta­

let av dess belopp vid årets början

och slut efter den räntefot, som legat

till grund för dess beräkning; i fråga

om ränte- och kapitalförsäkringsan-

stalt sättes räntan å premiereserven

lika med det belopp, vilket såsom

ränta gottskrivits besparingsfonden,

med avdrag av den ränta, som under

året utbetalts till besparingsf ondens

delägare.

Ränteskatteunderlaget må dock al­

drig överstiga på följande sått be­

gränsade, på livförsäkringsrörelsen

belöpande andel av behållningen å an­

staltens hela verksamhet, nämligen

dels summan av överskottet å livför­

säkringsrörelsen, beräknat på sätt i

punkt 3 sagts, och de inkomstbelopp,

vilka i beskattningsavseende äro att

hänföra till annan förvärvskälla än

å sådan rörelse. Utvisar den utländs­

ka återförsåkringsrörelsen i fall som

nyss sagts underskott, må detta av­

räknas från den skattepliktiga netto­

intäkten av kapital- och fastighets­

förvaltningen. Vid tillämpning av

förenämnda regel skall med en liv­

försäkrings risksumma vid en viss

tidpunkt förstås den största ökning

av nettokapitalvärdet av försäkrings-

anstalts förpliktelser på grund av

försäkringen, som kan uppkomma

genom försäkringsfall vid ifrågava­

rande tidpunkt. Med nämnda netto­

kapitalvärde förstås kapitalvärdet av

försäkringsanstalts förpliktelser på

grund av försäkringsavtalet, minskat

med kapitalvärdet av försäkringsta­

garens förpliktelser på grund av

samma avtal.

4.

Erfordras på grund av bestäm­

melserna i 30 § eller anvisningarna

till samma paragraf uppdelning av

intäkt eller avdrag mellan olika delar

av försäkringsanstalts verksamhet,

skall fördelningen av intäkten eller

avdraget ske på skäligt sätt.

Föreslagen lydelse:

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

3) försäkring, vilken utgör en kom­

bination av livränteförsäkring som i

1) eller 2) sägs och kapitalförsäkring,

i följande fall:

a) därest med livränteförsäkring

kombinerats kapitalförsäkring å be­

lopp sammanlagt ej överstigande liv­

räntas dubbla årsbelopp, skolande

härvid i fråga om änke- och pupill­

försäkring såsom årsbelopp anses den

årliga pension, som tillförsäkrats en­

bart änka;

b) därest vid försäkring av ålders­

pension avtalats, att pensionen skall

utgå ett visst garanterat antal år, obe­

roende av om den försäkrade efter

uppnådd pensionsålder avlider innan

det garanterade antalet år uppnåtts;

c) därest vid försäkring, varom i

b) sägs, pensionsåldern är högst 70

år och, för den händelse dödsfall in­

träffar före pensionsåldern, ett högst

med ålderspensionen lika årsbelopp

skall utgå under ett garanterat antal

år; eller

d) därest livsvarig livränta till för­

mån för efterlevande änka eller barn

skall, oavsett för månst agarens döds­

fall, utgå under ett garanterat antal

år efter försörjarens död.

Under 3 b), c) eller d) bär ovan

omförmäld försäkring skall dock

icke, för såvitt den ej tillika uppfyl­

ler villkoren enligt 3 a), anses såsom

pensionsförsäkring, med mindre det

garanterade antalet år år högst tjugu

och det i avtalet stadgats, att rätt till

återköp eller belåning av försäkring­

en ej skall föreligga och ej heller

rätt till sådan förändring av utbetal-

ningssättet, att försäkringen upphör

att vara av sådan art, som ovan i

denna anvisning sågs.

Utgör i annat fall än här ovan

sagts försäkring en kombination av

Nuvarande lydelse:

5) med ålders-, invalid- eller efter­

levandepension förenat kapitalbelopp,

som utgår i samband med att pensio­

nen börjar utbetalas eller upphör el­

ler försäkringen upphör.

Ålderspension, som här avses, må

icke börja utgå vid lägre ålder än 55

år, såvida icke med hänsyn till den

försäkrades yrke eller andra omstän­

digheter (t. ex. varaktig arbetsoför­

måga) lägre pensionsålder kan anses

skälig.

Med efterlevandepension förstås

pension, som efter den försäkrades

död utgår högst så länge viss eller

vissa i försäkringsavtalet angivna per­

soner leva.

Såsom efterlevandepension skall

ock anses pension, som utgår efter

den försäkrades död oberoende av

viss pensionstagares liv, (försörj-

ningsränta) under förutsättning

a) att försörjnings räntan är före­

nad med livsvarig ålderspension eller

med sådan livsvarig efterlevandepen­

sion till maka eller barn, vilken skall

börja utgå omedelbart efter den för­

säkrades död, samt att försörjnings-

räntans årsbelopp icke överstiger den

livsvariga pensionens årsbelopp,

b) att försörjningsräntan skall ut­

gå under högst tjugu år, dock med

den inskränkningen att, då räntan är

förenad med livsvarig ålderspension,

räntan likväl icke må utgå längre än

till den tidpunkt, då den försäkrade

skulle hava fyllt 90 år, och ej heller,

vid pensionsålder över 70 år, under

längre tid än som motsvarar skillna­

den mellan 90 år och pensionsåldern,

c) att premier för försörjningsrän­

tan och den med denna förenade livs­

variga pensionen skola erläggas un­

der tid, som icke med mera än fem

år understiger den tid under vilken

Föreslagen lydelse:

27

livränte- och kapitalförsäkring, skall försörjningsräntan enligt avtalet

försäkringen anses uppdelad på en längst skall utgå, samt att icke vid

kapitalförsäkring och en livrånteför- utgången av något kalenderår under

säkring.

förstnämnda tid det sammanlagda

Olycksfallsförsäkring räknas icke beloppet av erlagda premier översti-

såsom pensionsförsäkring.

ger det belopp, som vid

samma

tid-

Med livsvariga livräntor avses så- punkt skulle hava erlagts, om pre-

dana livräntor, som upphöra att utgå miebetalningen jämnt fördelats å tid,

först vid dödsfall eller, beträffande som med fem år understiger den

Kungl. Maj:ts proposition nr 93-

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

änka, vid dödsfall eller omgifte.

tid under vilken försörjningsräntan

längst skall utgå, samt

d) att i avtalet stadgats, att rätt

till återköp eller belåning av försäk­

ringen icke skall föreligga och ej hel­

ler rätt till sådan förändring av för­

säkringen, att den upphör att vara

pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen av bestämmel­

serna under a) i nästföregående styc­

ke skall efterlevandepension till den

försäkrades änka anses såsom livsva­

rig, även om pension skall upphöra

vid omgifte.

Kapitalbelopp, som utgå på grund

av pensionsförsäkring, må tillsam­

mans icke överstiga det högsta årli­

ga beloppet av ålders- eller invalid­

pensionen, ökat, om efterlevandepen­

sion skall utgå till make, med det

högsta årliga beloppet av efterlevan­

depensionen.

Skall enligt avtal om pensionsför­

säkring ålderspension eller invalid­

pension upphöra eller nedsättas viss

tid efter det pensionsåldern eller ar­

betsoförmågan inträtt eller skall an­

nan efterlevandepension än försörj-

ningsränta upphöra eller nedsättas

viss tid efter den försäkrades död må

denna tid icke understiga fem år el­

ler, i fråga om ålderspension vars

årsbclopp icke överstiger 3 000 kro­

nor, två år.

Med kapitalförsäkring

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

förstås annan livförsäkring än pen­

sionsförsäkring.

Innehåller avtal om livförsäkring,

förutom utfästelse som avtal om pen­

sionsförsäkring enligt vad ovan sagts

må innehålla, jämväl annan utfäs­

telse, må försäkringen anses uppde­

lad på en pensionsförsäkring och en

kapitalförsäkring.

Kan livförsäkring, vilken innehål­

ler i nästföregående stycke omförmäl-

da utfästelser, icke uppdelas på sätt

där sägs, enär pensionens storlek icke

bestämts eller annan omständighet

av betydelse för uppdelningen icke är

känd, må uppdelningen ske enligt

grunder, som fastställas av Kungl.

Maj.t.

Utan hinder av vad ovan stadgats

må pensionsförsäkring, för vilken

premiebetalningen skall vara full­

gjord inom fem år från försäkrings­

avtalets ingående, anses som kapital­

försäkring, därest förbehåll härom

intagits i avtalet vid dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall an­

ses tillhöra samma slag av försäk­

ring som huvudförsäkringen.

För att försäkring skall anses ha­

va tagits i samband med tjänst er­

fordras, att enligt anställningsavta­

let skyldighet föreligger för arbetsta­

gare att hava sådan försäkring eller

att, om sådan skyldighet icke före­

ligger, premier för försäkringen sko­

la gäldas av arbetsgivaren eller av

denne jämte arbetstagaren. För att

sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall

anses hava tagits i samband med

tjänst erfordras utöver vad förut

sagts, att anmälan angående nyss­

nämnda förhållanden skett hos för-

säkringsanstalten. Försäkring enligt

lagen om försäkring för olycksfall i

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

Kunql. Maj.ts proposition nr 93.

29

Nuvarande lydelse:

till 32 §.

10.

Susom livränta anses, förutom

egentlig livränta, övriga på grund av

pensionsförsäkring utfallande försäk­

ringsbelopp, jämväl sådana belopp,

som på grund av försäkringsavtalet

utbetalas vid återköp eller premie­

återbetalning vid dödsfall.

Ändras

försäkringsavtal så, att pensionsför­

säkring helt eller delvis övergår till

kapitalförsäkring, skola mot kapital­

försäkringen svarande premiereserv

och övriga tillgodohavanden vid tid­

punkten för ändringen anses såsom

på grund av

försäkringen

utbetalt

belopp.

till 33 §.

1. Skattskyldig äger att från in­

täkten av sin tjänst avdraga avgifter,

som han

på grund av

tjänsten erlagt

för egen pensionering, vare sig avgif­

terna erlagts till arbetsgivaren, till

särskild för ändamålet bildad kassa

eller till försäkringsanstalt.

Likaledes

får avdrag äga rum för avgifter, som

på grund av tjänsten erlagts för över-

levelseränteför säkring såsom änke-

och pupillförsäkring o. dgl.

Angåen­

de skattskyldigs rätt till avdrag för

avgifter, som han annorledes än

på

grund av

tjänst

eller anställning

er­

lagt för egen

pensionsförsäkring samt

för änke- och pupill försäkring,

se

46 § 2 mom.

till 46 §.

1.

Har skattskyldig för försäkring,

som avses i 46 § 2 mom. första styc­

ket 3), uppburit vinstutdelning eller

premieåterbäring, skall vad sålunda

uppburits avräknas från premiernas

belopp, så att blott vad därefter åter-

arbete anses icke såsom försäkring,

tagen i samband med tjänst.

till 32 §.

10. Ändras försäkringsavtal så,

att pensionsförsäkring helt eller del­

vis övergår till kapitalförsäkring,

skola mot kapitalförsäkringen sva­

rande premiereserv och övriga tillgo­

dohavanden vid tidpunkten för änd­

ringen anses såsom på grund av

pen­

sionsförsäkringen

utbetalt belopp.

Föreslagen lydelse:

till 33 §.

1. Skattskyldig äger att från in­

täkten av sin tjänst avdraga avgifter,

som han

i samband med

tjänsten er­

lagt för egen

eller efterlevandes

pen­

sionering, vare sig avgifterna erlagts

till arbetsgivaren, till särskild för än­

damålet bildad kassa eller till försäk­

ringsanstalt.

Avdrag för sådana av­

gifter må dock ske endast om pensio­

neringen anordnats på sätt i anvis­

ningarna till 31 § föreskrives som

villkor för att livförsäkring skall

hänföras till pensionsförsäkring.

An­

gående skattskyldigs rätt till avdrag

för avgifter, som han annorledes än

i samband med

tjänst erlagt för egen

eller efterlevandes pensionering,

se

46 § 2 inom.

till 46 §.

1.

Avdrag må icke åtnjutas för

premier och andra avgifter i de fall,

där avgifterna åro att betrakta såsom

utgifter för levnadskostnader, vilka

enligt 20 § icke åro avdragsgilla, men

där det utgivna beloppet utgör skat-

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

står av verkligen utbetalda premier tepliktig inkomst för den vilken be­

får avdragas, dock högst 200 kronor, loppet kommit till godo, t. ex. då av-

Har vinstutdelning och premieåterbä- gifterna erlagts för försäkring å hem-

ring överstigit de under året erlagda biträde,

v.

premiernas belopp, utgör enligt 19 §

överskottet icke skattepliktig intäkt.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

till 53 §.

2. Verksamhet på grund av an­

ställning i svenskt företag anses ut­

övad här i riket, även om tjänstin­

nehavaren i och för sin tjänst måste

göra tillfälliga besök utomlands eller

under längre tid uppehålla sig där­

städes under kringresande (t. ex.

handelsresande). Förmåner, som

härröra av ett förutvarande tjänste-

förhållande (pension, vissa undan-

tagsförmåner o. s. v.) och åtnjutas

av person, som icke är bosatt eller

stadigvarande vistas här i riket, be­

skattas i Sverige, om den tidigare

verksamheten huvudsakligen utövats

härstädes. För sådan person förelig­

ger däremot ej skattskyldighet för

livränta eller andra enligt 31 § med

inkomst av tjänst likställda förmå­

ner, som icke åtnjutas på grund av

något tjänsteförhållande.

6.

Till pensionsanstalter, som icke

äro bolag, räknas

inrättning, själv­

ständig fond eller annan stiftelse, vil­

kens kapital och avkastning må an­

vändas endast till pensioner på grund

av tjänst

eller annan arbetsanställ-

ning,

därest genom föreskrifter i reg­

lementet eller eljest trygghet ska­

pats för att

anstalten

så länge den

består skall hava sådant ändamål

samt att vid dess upplösning återstå­

ende medel antingen

jämväl

skola

användas för dylik pensionering eller

ock skola anslås till välgörande eller

eljest allmännyttigt ändamål.

Pen-

till 53 §.

2. Verksamhet på grund av anställ­

ning i svenskt företag anses utövad

här i riket, även om tjänstinnehava­

ren i och för sin tjänst måste göra

tillfälliga besök utomlands eller un­

der längre tid uppehålla sig därstä­

des under kringresande (t. ex. han­

delsresande). Förmåner, som härröra

av ett förutvarande tjänsteförhållan­

de (pension, vissa undantagsförmå-

ner o. s. v.) och åtnjutas av person,

som icke är bosatt eller stadigvaran­

de vistas här i riket, beskattas i Sve­

rige, om den tidigare verksamheten

huvudsakligen utövats härstädes.

För sådan person föreligger däremot

ej skattskyldighet för

pension,

liv­

ränta eller andra enligt 31 § med in­

komst av tjänst likställda förmåner,

som icke åtnjutas på grund av något

tjänsteförhållande.

6.

Med pensionsstiftelse avses, för­

utom pensionsstiftelse bildad enligt

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, jämväl

in­

rättning, självständig fond eller an­

nan stiftelse, vilkens kapital och av­

kastning må användas endast till pen­

sioner på grund av tjänst, därest ge­

nom föreskrifter i reglementet eller

eljest trygghet skapats för att

stiftel­

sen

så länge den består skall hava

sådant ändamål samt att vid dess

upplösning återstående medel an­

tingen skola användas för dylik pen­

sionering eller ock skola anslås till

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 4 § 1 inom, 7 § och 10 § 2 mom. förordningen

den 26 juli 19471 om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

⁴ §.

1 mom. Från sammanlagda —

kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk utbetal­

ning samt för avgifter för pensions­

försäkring och för annan personför­

säkring, allt i den omfattning som i

46 § 2 mom. kommunalskattelagen

sägs.

7 §•

Från skattskyldighet —---- — hus­

hållningssällskap :

för all inkomst;

e) akademier samt Nobelstiftel­

sen, så ock allmänna undervisnings­

verk, sådana sammanslutningar av

studerande vid rikets universitet och

högskolor i vilka de studerande en­

ligt gällande stadgar äro skyldiga att

vara medlemmar, sjömanshus, sven­

ska skeppshypotekskassan, järnkon­

toret, så länge kontorets vinstmedel

användas till allmänt nyttiga ända­

mål och kontoret icke lämnar utdel-

4 §.

1--mom. Från sammanlagda —

-------kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk utbetal­

ning samt

för pensionsavgifter enligt

lagen om folkpensionering ävensom

för avgifter för pensionsförsäkring

och för annan personförsäkring, allt

i den omfattning som i 46 § 2 mom.

kommunalskattelagen sägs.

7 §•

Från skattskyldighet----------- hus­

hållningssällskap :

för all inkomst;

e) akademier samt Nobelstiftel­

sen, så ock allmänna undervisnings­

verk, sådana sammanslutningar av

studerande vid rikets universitet och

högskolor i vilka de studerande en­

ligt gällande stadgar äro skyldiga att

vara medlemmar, sjömanshus, sven­

ska skeppshypotekskassan, järnkon­

toret, så länge kontorets vinstmedel

användas till allmänt nyttiga ända­

mål och kontoret icke lämnar utdel-

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1948: 764 samt av 10 § 2 mom. se 1949: 67.

Iiungl. Maj.ts proposition nr 93.

33

ning åt sina delägare, aktiebolaget

tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag,

pensionsanstalter som

icke åro bolag, understödsföreningar,

jämlikt lagen om aktiebolags pen­

sions- och andra personalstiftelser

bildade stiftelser för arbetslöshetsun­

derstöd, sjukhjälp eller hjälp vid

olycksfall, sådana ömsesidiga försäk­

ringsbolag för försäkring av egen­

dom» å vilka lagen om försäkrings­

rörelse icke äger tillämpning eller

vilkas verksamhetsområden falla

utanför Stockholm och omfatta alle­

nast visst län eller del av län, även­

som sådana ömsesidiga olycksfalls-

försäkringsbolag, som avses i lagen

om försäkring för olycksfall i arbete:

Nuvarande lydelse:

för all inkomst;

i) kyrkor, sjukvårdsinrättningar

------- — statlig inkomstskatt.

Att personer — -—- — samma pa­

ragraf.

10

§.

2 in o m. Den statliga —------- be­

skattningsbara inkomsten;

c) för försäkringsanstalter, i den

män de driva livförsäkringsrörelse;

ning åt sina delägare, aktiebolaget

tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag,

pensionsstiftelser, andra

understödsföreningar än sådana, som

enligt sina stadgar äga meddela liv­

försäkring med kapitalunderstöd

överstigande 500 kronor för medlem,

jämlikt lagen om aktiebolags pen­

sions- och andra personalstiftelser

bildade stiftelser för arbetslöshetsun­

derstöd, sjukhjälp eller hjälp vid

olycksfall, sådana ömsesidiga försäk­

ringsbolag för försäkring av egen­

dom, å vilka lagen om försäkrings­

rörelse icke äger tillämpning eller vil­

kas verksamhetsområden falla utan­

för Stockholm och omfatta allenast

visst län eller del av län, ävensom så­

dana ömsesidiga olycksfallsförsäk-

ringsbolag, som avses i lagen om för­

säkring för olycksfall i arbete:

för all inkomst;

f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar

—------- statlig inkomstskatt;

j) understödsföreningar, som enligt

sina stadgar äga meddela livförsäk­

ring med kapitalunderstöd översti­

gande 500 kronor för medlem och

som bedriva jämväl annan verksam­

het än livförsäkringsverksamhet:

för all inkomst, sam belöper på an­

nan än till livförsäkring hänförlig

verksamhet.

Att personer------------ - samma pa­

ragraf.

1« §•

2 in o in. Den statliga —------- be­

skattningsbara inkomsten;

c) för försäkringsanstalter, i den

mån de driva livförsäkringsrörelse:

tio

procent av den beskattningsba-

inkomsten; samt

Föreslagen lydelse:

tjugufem

procent av den beskatt­

ningsbara inkomsten; samt

ra

:{

liihnng till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 93.

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

d) för andra —------- beskattnings­

bara inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmel­

serna under a) och c) här ovan skall

iakttagas att, därest försäkringsanstalt

driver jämväl annan försäkringsrö­

relse än livförsäkringsrörelse, skat­

ten skall beräknas enligt c),

såvitt

angår svensk anstalt,

allenast beträf­

fande den del av anstaltens beskatt­

ningsbara inkomst

som efter förhål­

landet mellan den i för säkring stek-

niskt hänseende till livförsäkrings­

verksamheten hånförliga nettointäk­

ten och anstaltens sammanlagda net­

tointäkt belöper å livförsäkringsrörel­

sen och, såvitt angår utländsk anstalt,

allenast i fråga om den del av nämnda

inkomst

som efter förhållandet mel­

lan den skattepliktiga nettointäkten

av livförsäkringsrörelsen och anstal­

tens sammanlagda skattepliktiga net­

tointäkt

av försäkringsrörelse

belöper

å livförsäkringsrörelsen.

Nuvarande lydelse:

d) för andra----------- beskattnings­

bara inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmel­

serna under a) och c) här ovan skall

iakttagas att, därest försäkringsan­

stalt driver jämväl annan försäk­

ringsrörelse än livförsäkringsrörelse,

skatten skall beräknas enligt

bestäm­

melsen under

c) allenast beträffan­

de den del av anstaltens beskatt­

ningsbara inkomst, som efter förhål­

landet mellan den skattepliktiga net­

tointäkten av livförsäkringsrörelsen

och anstaltens sammanlagda skatte­

pliktiga nettointäkt belöper å livför-

säkr ingsrörel sen.

Föreslagen lydelse:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.

Vad som stadgas i övergångsbestämmelserna till lagen den

1950

(nr ) om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370) skall äga motsvarande tillämpning beträffande taxeringen till statlig

inkomstskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

35

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 28 maj 1943

(nr 265) om begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 28 maj 1943 om begränsning

av skatt för svensk livförsäkringsanstalt skall upphöra att gälla med ut­

gången av år 1950. Förordningen skall dock alltjämt äga tillämpning beträf­

fande skatt, som påförts eller påföres på grund av 1950 eller tidigaTe års

taxering.

Förslag

till

lag angående upphävande av lagen den 30 juni 1937 (nr 664) om

beräkning i vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av pupill­

pension från staten.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1937 om beräkning i vissa

fall av skattepliktig intäkt på grund av pupillpension från staten skall upp­

höra att gälla med utgången av år 1950. Lagen skall dock alltjämt äga till-

Jäinpning beträffande pupillpension, som utgår i anledning av dödsfall, vil­

ket inträffat före utgången av år 1950.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947

(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. och 6 § 1 mom. förordningen den

förmögenhetsskatt skola erhålla ändrad lydelse på

26 juli 1947 om statli;

sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

3§.

2 m o m. Såsom tillgångar vid

förmögenhetsberäkningen upptagas

icke:

a) kapitalvärdet av kapitalförsäk­

ring;

b)

rätt till undantagsförmåner

samt

till pension och annan förmån,

som åtnjutes på grund av förutva­

rande tjänsteförhållande,

ävensom

till

sådan

livränta,

varom förmäles i

32 § 2 mom. a)

—

c) kommnnalskat-

telagen;

c)

rätt till------- — avsedd kassa.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

1 m o m. Skyldighet att------------

i riket.

Medlem av-------- — för förmögen­

het.

För skattskyldiga ------------medde­

lade föreskrifter.

Föreslagen lydelse:

3 §.

2 in o m. Såsom tillgångar- vid

förmögenhetsberäkningen upptagas

icke:

a) kapitalvärdet av kapitalförsäk­

ring;

b)

rätt till undantagsförmåner,

till pension eller annan livränta, som

utgår på grund av försäkring,

till

pension och annan förmån, som

an-

norledes än i följd av försäkring

åt­

njutes på grund av förutvarande

tjänsteförhållande

samt

till livränta

som, enligt vad i lag eller särskild

författning är stadgat, annorledes ån

på grund av försäkring utgår vid

sjukdom eller olycksfall i arbete el­

ler under militärtjänstgöring;

c) rätt till------- — avsedd kassa.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

1 in o in. Skyldighet att------------

i riket.

Medlem av------------ för förmögen­

het.

För skattskyldiga------- — medde­

lade föreskrifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93-

37

Hypoteksföreningar, bostadskredit-

föreningar------------för förmögenhet.

Nuvarande lydelse:

Hypoteksföreningar, bostadskredit-

föreningar------------för förmögenhet.

Utländska försäkringsanstalter äro

frikallade från skattskyldighet för

förmögenhet, som hänför sig till hår

i riket bedriven livförsäkringsrörelse.

Föreslagen lydelse:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951. Dock skola bestäm­

melserna i 3 § 2 mom. i sin äldre lydelse tillämpas vid 1951 års taxering

ävensom vid eftertaxering för år 1951 eller tidigare år samt bestämmelserna

i 6 § 1 mom. i sin äldre lydelse gälla vid eftertaxering för år 1950 eller

tidigare år.

38

Kungl. Mcij.ts proposition nr 93.

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28

september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 29 § 1 mom., 31 §, 33 § och 35 § 1 mom. taxe­

ringsförordningen den 28 september 1928*

1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

29 §.

29 §.

1 mom. Allmän självde­

klaration —• — — före taxe­

ringsåret.

Har skattskyldig----------- och skul­

der.

Svenskt aktiebolag------------ utdel­

ningens belopp.

Inländsk försäkringsanstalt, som

är skattskyldig för inkomst av för­

säkringsrörelse, skall i allmän själv­

deklaration jämväl meddela uppgift

i de avseenden, som omförmälas i

anvisningarna till 30 § kommunal­

skattelagen.

Utländsk försäkringsanstalt, som

här i riket drivit försäkringsrörelse,

skall i allmän självdeklaration

i stäl-

1 in o m. Allmän självde­

klaration -— — — före taxe­

ringsåret.

Har skattskyldig------- — och skul­

der.

Svenskt aktiebolag — — — utdel­

ningens belopp.

Inländsk försäkringsanstalt, som

är skattskyldig för inkomst av för­

säkringsrörelse, skall i allmän själv­

deklaration jämväl meddela uppgift i

de avseenden, som omförmälas i an­

visningarna till 30 § kommunalskat­

telagen.

Motsvarande gäller beträf­

fande utländsk försäkringsanstalt,

som här i riket drivit livförsäkrings­

rörelse, dock endast såvitt angår den

till nämnda rörelse hänförliga verk­

samheten.

Med inländsk försäkringsanstalt

förstås i denna förordning, förutom

försäkringsbolag, jämväl sådan un­

derstödsförening, som enligt sina

stadgar äger meddela livförsäkring

med kapitalunderstöd överstigande

500 kronor för medlem.

Utländsk försäkringsanstalt, som

här i riket drivit försäkringsrörelse,

skall i allmän självdeklaration läm-

1 Senaste lydelse av 39 § 1 mom. och 33 § se 1948:763, av 31 § se 1938: 374 samt av 35 §

1 mom. se 1935: 255.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

39

let för uppgifter enligt första styc­

ket punkterna 3) och 5)

lämna upp­

gift å premieinkomsten här i riket,

fördelad å dels livförsäkring, dels sjö­

försäkring, dels trafikförsäkring, dels

brandförsäkring och dels annan för­

säkring samt uppgift å den eller de

kommuner, där sysslomannen (ge­

neralagenten) haft kontor,

samt,

då

flera kontor funnits, uppgift å de vid

varje kontor influtna premieinkoms­

terna, fördelade på nämnda olika slag

av försäkring.

Nuvarande lydelse:

Belopp, som------------ öretal bort­

falla.-------------------------------------------

4

31 §.

Vid självdeklaration —- — — för­

eningens bokföring.

Vid självdeklaration —---------dessa

uppgifter.

För verk------- — att utgiva.

För inländsk försäkringsanstalt

skall utan anmaning därjämte av­

lämnas bestyrkt avskrift av protokoll

eller annan handling, som utvisar,

huru vinst- och förlusträkningen

samt balansräkningen för beskatt­

ningsåret slutgiltigt fastställts samt

huru vinsten för samma år dispone­

rats.

33 §.

Till ledning — — —- föra han­

del sböcker;

bl

av

försäkringsanstalt:

Föreslagen lydelse:

na uppgift å premieinkomsten här

i riket, fördelad å dels livförsäkring,

dels sjöförsäkring, dels trafikförsäk­

ring, dels

sjuk- olycksfalls- och

brandförsäkring och dels annan för­

säkring, samt uppgift å den eller de

kommuner, där sysslomannen (gene­

ralagenten) haft kontor,

ävensom,

då flera kontor funnits, uppgift å de

vid varje kontor influtna premiein­

komsterna, fördelade på nämnda oli­

ka slag av försäkring.

Beträffande an­

nan än till livförsäkring hänförlig

verksamhet föreligger icke skyldig­

het för utländsk försäkringsanstalt

att lämna uppgifter enligt första styc­

ket punkterna 3) och 5).

Belopp, som —---------- öretal bort­

falla.

31 §.

Vid självdeklaration--------------för­

eningens bokföring.

Vid självdeklaration------------ dessa

uppgifter.

För verk — — — att utgiva.

För inländsk försäkringsanstalt

skall utan anmaning därjämte av­

lämnas bestyrkt avskrift av proto­

koll eller annan handling, som utvi­

sar, huru vinst- och förlusträkningen

samt balansräkningen för beskatt­

ningsåret slutgiltigt fastställts samt

huru vinsten för samma år dispone­

rats.

Vad sålunda stadgats skall dock

icke gälla beträffande försäkringsan­

stalt, som drivit enbart livförsäk­

ringsrörelse.

33 §.

Till ledning------------föra handels-

böcker;

b)

av

försäkringsbolag ävensom

understödsförening, oavsett om för-

40

Kunffl. Maj:ls proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

uppgift för envar, som under näst­

föregående år

åtnjutit livränta eller

eljest erhållit

belopp på grund av

pensionsförsäkring hos anstalten,

an­

gående sådant belopp,

dock att

därest beloppet ej uppgått

till tvåhundra kronor uppgiftsskyl-

diglxet icke äger rum med mindre

för den, som åtnjutit intäkten, tillika

skall uppgivas annan intäkt;

c)

av den------------utbetalts, angå­

ende det utbetalda beloppet.

I uppgift — — — avdrag skett.

Beträffande annan — — — för

lyftning.

Vid fullgörande —--------nämnda

debetsedel.

Arbetsgivare, som — — —

i

hu­

vudbok.

35

§.

1 m o m. I särskilda — — —

hemvist; samt

e) av styrelse för

försäkringsan-

stalt:

uppgift för — — — för försäk-

rihgen.

eningen enligt denna förordning är

att anse såsom försäkringsanstalt el­

ler ej:

uppgift för envar, som under näst­

föregående år

uppburit

belopp på

grund av

försäkring av den art, att

skatteplikt för beloppet föreligger,

angående sådant belopp,

dock att

uppgiftsskyldighet icke

föreligger, därest under året uppbur­

na belopp sammanlaqt icke uppqå till

200 kronor;

c)

av den-------------utbetalts, an­

gående det utbetalda beloppet.

I uppgift------------avdrag skett.

Beträffande annan — — — för

lyftning.

•Vid fullgörande — — — nämnda

debetsedel.

Arbetsgivare, som--------— i hu­

vudbok.

35 §.

1 m o m. I särskilda — — —

hemvist; samt

e) av styrelse för

försäkringsbolag

eller understödsförening, oavsett om

föreningen enligt denna förordning

är att anse såsom försäkringsanstalt

eller ej:

uppgift för — — — för försäk­

ringen.

Föreslagen lydelse:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951, dock att bestäm

melserna i 33 § och 35 § 1 mom. skola träda i kraft den 1 januari 1952.

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 93-

Nuvarande lydelse:

2.-- Preliminär B-skatt —-

------- verkställd taxering.

3. Preliminär C-skatt —

— — verkställd taxering.

Är skattskyldig------ - — därtill för­

anleda.

(Se vidare anvisningarna.)

10

§.

Preliminär A-skatt -— — —- kost­

nadernas bestridande.

Preliminär A-skatt skall icke utgå

för folkpension enligt lagen om folk­

pensionering, särskilda barnbidrag

enligt lagen om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl. barn,

familjebidrag enligt familjebidrags-

förordningen den 29 mars 194G, så­

dant kontantunderstöd, som utgives

av arbetslöshetsnämnd med bidrag

av statsmedel, eller sådan pension

el­

ler

livränta från försäkringsanstalt,

som uppgår till högst 1 200 kronor

för år.

Preliminär A-skatt — — — till

konkursbo.

11

§•

Preliminär A-skatt skall beräknas

å det belopp, som återstår sedan från

inkomsten avräknats

sådana

avgifter,

som den skattskyldige

på grund av

sin tjänst har att erlägga för egen

eller efterlevande familjs pensione­

ring.

telagen är berättigad till avdrag. Att

preliminär A-skatt i vissa fall kan

komma att utgå jämväl för annan in­

komst än nyss sagts eller för förmö­

genhet framgår av 48 § 1 mom.

2. Preliminär B-skatt —

—- — verkställd taxering.

3. Preliminär C-skatt —

— — verkställd taxering.

Är skattskyldig-----------därtill för­

anleda.

(Se vidare anvisningarna.)

10 §.

Preliminär A-skatt ------------- kost­

nadernas bestridande.

Preliminär A-skatt skall icke utgå

för folkpension enligt lagen om folk­

pensionering, särskilda barnbidrag

enligt lagen om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl. barn,

familjebidrag enligt familjebidrags-

förordningen den 29 mars 1946, så­

dant kontantunderstöd, som utgives

av arbetslöshetsnämnd med bidrag av

statsmedel, eller sådan pension, liv­

ränta

eller annan skattepliktig ersätt­

ning

från försäkringsanstalt, som

uppgår till högst 1 200 kronor för år.

Preliminär A-skatt — — — till

konkursbo.

11

§•

Preliminär A-skatt skall beräknas

å det belopp, som återstår sedan från

inkomsten avräknats dels avgifter,

som den skattskyldige

erlägger för

sådan pensionsförsäkring eller sjuk-

eller olycksfallsförsäkring, som ta­

gits i samband med tjänst, dels ock

avgifter, som den skattskyldige i sam­

band med tjänsten erlägger för egen

eller efterlevandes pensionering an-

norledes än genom försäkring.

Föreslagen lydelse:

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

100 §.

2 in o in. Fullgör icke arbetsgivare

eller försäkringsanstalt

behörigen vad

vederbörande enligt 20 § åligger, eller

fullgör icke arbetsgivare behörigen

vad honom enligt 50 §, 51 § första

stycket eller 98 § första stycket ålig­

ger.

straffes med böter, högst trehundra

kronor.

103 §.

1 in o in. Hörsammar icke skatt­

skyldig anmaning att avlämna preli­

minär självdeklaration eller att full­

ständiga sådan deklaration, eller

underlåter arbetsgivare

eller för­

säkringsanstalt

att hörsamma anma­

ning enligt 20 §, eller

underlåter arbetsgivare, som är

skyldig verkställa löneavdrag, att full­

göra sådan skyldighet eller verkstäl­

ler han löneavdrag med för lågt be­

lopp, eller

fullgör arbetsgivare icke vad ho­

nom åligger enligt 50 §, 51 § första

stycket eller 98 § första eller andra

stycket,

äger länsstyrelsen förelägga den

försumlige lämpligt vite.

Då fråga------------sig förfallen.

Anvisningar

till 46 §.

Med arbetsgivare — — — själv­

ständig företagare.

Lika med arbetsgivare betraktas

enligt förordningen den som till an­

nan utbetalar pension, livränta,

un-

Föreslagen lydelse:

100 §.

2 m o in. Fullgör icke arbetsgivare,

försäkringsbolag eller understödsför­

ening

behörigen vad vederbörande

enligt 20 § åligger, eller

fullgör icke arbetsgivare behörigen

vad honom enligt 50 §, 51 § första

stycket eller 98 § första stycket ålig­

ger,

straffes med böter, högst trehund­

ra kronor.

103 §.

1 in o in. Hörsammar icke skatt­

skyldig anmaning att avlämna preli­

minär självdeklaration eller att full­

ständiga sådan deklaration, eller

underlåter arbetsgivare,

försäk­

ringsbolag eller understödsförening

att hörsamma anmaning enligt 20 §,

eller

underlåter arbetsgivare, som är

skyldig verkställa löneavdrag, att

fullgöra sådan skyldighet eller verk­

ställer han löneavdrag med för lågt

belopp, eller

fullgör arbetsgivare icke vad ho­

nom åligger enligt 50 §, 51 § första

stycket eller 98 § första eller andra

stycket,

äger länsstyrelsen förelägga den

försumlige lämpligt vite.

Då fråga — — — sig förfallen.

Anvisningar

till 46 §.

Med arbetsgivare -— — — själv­

ständig företagare.

Lika med arbetsgivare betraktas

enligt förordningen den som till an­

nan utbetalar pension, livränta

eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

45

Nuvarande lydelse:

dantagsf örmåner, periodiskt under­

stöd eller därmed jämförlig periodisk

intäkt.

Det ankommer----------- denna för­

ordning.

Om en —-----— uppbär tantiem.

Provision bör —--------- huvudman­

nens tjänst.

För bedömande-------------med ar­

betsgivaren.

Har arbetstagaren----------— skall

verkställas.

Arbetsgivares skyldighet — -— —

av inkomst.

Arbetsgivare är---------------------- än hem­

ortskommunen.

Då skattskyldig — — — huvud-

saklige arbetsgivaren.

Framställning om-------------höras

däröver.

Vid prövning------------- effektiv ut-

skyldsbetalning.

Den i------------ skall medgivas.

Utom i —--------för handen.

Föreslagen lydelse:

annat belopp, som enligt 3 § 1. lik­

ställes med inkomst av tjänst.

Det ankommer —- — —- denna

förordning.

Om en------- — uppbär tantiem.

Provision bör •—- --------huvudman­

nens tjänst.

För bedömande-------------med ar­

betsgivaren.

Har arbetstagaren--------------- skall

verkställas.

Arbetsgivares skyldighet —----------

av inkomst.

Arbetsgivare är------------ än hem­

ortskommunen.

Då skattskyldig — — — huvud-

saklige arbetsgivaren.

Framställning om —--------höras

däröver.

Vid prövning —------- effektiv ut-

skyldsbetalning.

Den i------------ skall medgivas.

Utom i —----------för handen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 12 § förordningen den

6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Härigenom förordnas, att 12 § förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt

och gåvoskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

12

§.

Har någon------- — skolat ökas.

Vidare skall------- • — 15,000 kro­

nor.

Vad som — ------- äga rum.

Skattskyldighet enligt första styc­

ket äger ej rum för rätt till

sådan

livränta, som avses i 32

§

2 mom. a)

—

c) kommunalskattelagen,

ej heller

för rätt till

annan livränta,

i den

mån vad som på grund av förord­

nande av samma person såsom sådan

livränta tillfallit den berättigade icke

överstiger 1,500 kronors årsränta.

Föreslagen lydelse:

12

§.

Har någon — —---- - skolat ökas.

Vidare skall--------— 15,000 kro­

nor.

Vad som ------- — äga rum.

Skattskyldighet enligt första styc­

ket äger ej rum för rätt till

pension

som utgår på grund av pensionsför­

säkring. Skattskyldighet äger

ej hel­

ler

rum

för rätt till

livränta som

utgår på grund av annan försäkring

ån pensionsförsäkring,

i den mån

vad som på grund av förordnande av

samma person såsom sådan livränta

tillfallit den berättigade icke översti­

ger 1,500 kronors årsränta.

Angående vad som förstås med ka­

pitalförsäkring och pensionsförsäk­

ring stadgas i anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.

Livförsäkring, som meddelats före den 1 januari 1951, hänföres till pen­

sionsförsäkring, därest den är av det slag, som avses i 32 § 2 mom. a)—c)

kommunalskattelagen i dess lydelse före nämnda dag, och till kapitalförsäk­

ring, om livförsäkringen är av annat slag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

47

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 17

februari 1950.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

U

ndén^, statsråden

M

öller

, S

köld

, Q

uensel

, D

anielson

, V

ougt

, Z

etterberg

, N

ilsson

,

S^träng, E^ricsson, M^ossberg, W^eijne, A^ndersson, L^ingman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemen­

sam beredning med cheferna för socialdepartementet och handelsdeparte­

mentet fråga om

beskattning av livförsäkringsanstalter och livförsäkrings­

tagare, m. m.

samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj :ls bemyndigande den 26 maj 1944 tillkallade då­

varande chefen för finansdepartementet samma dag bankdirektören E. Bro-

waldh, professorn E. Lindahl, direktören N. W. Lundblad, professorn A.

Montgomery, skattedirektören K. G. A. Sandström, ledamoten av riksdagens

första kammare kassören A. W. Strand och ledamoten av riksdagens andra

kammare hemmansägaren O. E. Werner att såsom sakkunniga inom finans­

departementet biträda med utredning rörande inadvertenser i nuvarande

skattesystem. Åt skattedirektören Sandström uppdrogs att i egenskap av ord­

förande leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga ha antagit benämningen

1944 års allmänna skattekonnnitté.

Sedan kommittén med skrivelse den 8 december 1944 avlämnat betän­

kande med förslag till förfarande vid avveckling av krigskonjunkturbeskatt-

ningen, har kommittén varit sysselsatt med utredning rörande frågor an­

gående beskattningen av livförsäkringsanstalter och livförsäkringstagare.

I kommitténs sammansättning ha under tiden vissa förändringar ägt rum.

Den 19 februari 1945 befriades professorn Montgomery från sitt uppdrag.

Direktören N. W. Lundblad avled den 25 september 1947. Den 26 septem­

ber 1945 förordnades filosofie doktorn F. Lundberg och byråchefen H. A.

Prawitz att såsom experter biträda kommittén i beskattningsfrågor rörande

försäkringsväsendet. Lundberg entledigades på därom gjord framställning

från sitt förordnande den 15 oktober 1946. Den 14 maj 1947 uppdrogs åt

direktören, f. d. revisionssekreteraren G. W. Hemberg att vara ledamot i

kommittén med uppgift att deltaga i behandlingen av frågor angående be­

skattningen av försäkringsanstalter och försäkringstagare.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Kommittén har med skrivelse den 31 december 1947 avlämnat betänkande

med

förslag till ändrade bestämmelser angående beskattning av livförsäk­

ringsanstalter och livförsäkringstagare m. m.

(SOU 1948:22) med därvid

fogade författningsförslag; författningsförslagen torde få såsom

Bilaga A

fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Över betänkandet ha efter remiss

yttranden

avgivits av kammarrätten,

statskontoret, försäkringsinspektionen, pensionsstyrelsen, riksförsäkrings-

anstalten, arbetsmarknadsstyrelsen, Svea och Göta hovrätter, överståthållar-

ämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Kronobergs,

Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Gävle­

borgs, Jämtlands och Norrbottens län, mellankommunala prövningsnämndcn,

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Svenska personal-pensionskassan, Livförsäkringsanstalten Fol­

ket och Försäkringsanstalten Samarbete, Ränte- och kapitalförsäkringsan-

stalternas förtroenderåd, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i

Sverige, Svenska sjukkasseförbundet, Understödsföreningarnas riksförbund,

De fria sjukkassornas förbund, De erkända arbetslöshetskassornas samor-

ganisation samt Försäkringstjänstemannaförbundet. Därjämte ha yttranden

inkommit från Sveriges kommunalanställdas pensionskassa, Sveriges redare­

förening och ett antal understödsföreningar (begravningskassor). II.

II. Sammanfattning av kommitténs förslag.

Beskattning av livförsäkringsanstalter. Med avseende å livförsäkringsan­

stalternas beskattning har kommittén föreslagit sådan omläggning av nuva­

rande beskattningsregler, att skatt icke skall utgöras för det s. k. överskottet

å försäkringsrörelsen. Den s. k. ränteskatten bibehålies däremot men beräk­

nas å den verkliga avkastningen å bolagets samtliga tillgångar, som icke

hänföra sig till pensionsförsäkringar. Att kommittén föreslagit borttagande

av skatten å överskottet av livförsäkringsrörelsen beror på att någon intäkt,

som bör göras till föremål för beskattning, icke anses föreligga. Till den del

överskottet härrör från avkastning av anstaltens tillgångar blir densamma

ändock föremål för beskattning i enlighet med vad nyss uttalats. I den mån

återigen överskottet härrör från besparingar å den del av inbetalda premier,

som svarar mot dödlighetsrisk och omkostnader, anses någon beskattning

hos försäkringsanstalterna icke böra ske, enär fråga är om fall, då försäk­

ringstagarna gjort större premieinbetalningar än som under de faktiskt rå­

dande förhållandena sedermera visat sig vara erforderliga.

Kommittén har icke ansett räntebeskattning böra ifrågakomma beträf­

fande pensionsförsäkringar.

Vad nu sagts avser rörelse omfattande inländska försäkringar, varmed

förstås försäkringar direkt meddelade här i riket eller i återförsäkring över­

tagna från annan svensk försäkringsgivare. Beträffande rörelse avseende

Kungl. Mcij:ts proposition nr 93.

49

utländska försäkringar har kommittén föreslagit, att gällande regler angående

överskottets beskattning i stort sett skola bibehållas; någon ränteskatt utgår

icke vid sådan rörelse.

Understödsföreningar och pensionsstiftelser ha föreslagits skola i beskatt­

ningshänseende jämställas med livförsäkringsanstalter.

Med hänsyn till de tekniska svårigheter, som skulle föranledas av en

dubbelbeskattning av försäkringsbolags aktieutdelning, och till utdelningens

ringa belopp har kommittén föreslagit att utdelningen icke beskattas hos

bolaget; såsom ytterligare skäl härför har åberopats, art skattelättnaden icke

kommer aktieägarna utan försäkringstagarna till godo.

Kommittén har föreslagit, att för livförsäkringsrörelse skattesatsen vid

den statliga inkomstbeskattningen göres rörlig liksom för fysiska personer

och att grundbeloppet bestämmes till tio procent av den beskattningsbara

inkomsten, motsvarande den lägsta skattesatsen för fysiska personer.

Försäkringstagarnas beskattning. I många fall understiger den nuvarande

s. k. ränteskatten den inkomstskatt, som rätteligen skulle belöpa å för­

säkringstagarna. Med hänsyn härtill har kommittén föreslagit, att utöver

den skatt, som uttages å försäkringsanstalternas avkastning, skall, såvitt

angår annan livförsäkring än pensionsförsäkring, hos försäkringstagarna

uttagas inkomstskatt för beräknad ränta å premiereserv och förmögenhets­

skatt för premiereserven.

Då det anses påkallat att hos försäkringstagarna uttaga skatt å ränteav-

kastningen endast i fråga om försäkringstagare med större inkomster, har

emellertid kommittén föreslagit en viss begränsning av skatteplikten. Av

praktiska skäl har kommittén härvid icke utgått från inkomsten utan i stäl­

let föreslagit en begränsning med hänsyn till försäkringens storlek. Sålunda

har den skattepliktiga räntan föreslagits skola beräknas å den med visst

avdrag minskade summan av premiereserverna för den skattskyldiges samt­

liga försäkringar av annat slag än pensionsförsäkring. Avdraget har föreslagits

till 20 000 kronor. För ogift skattskyldig med hemmavarande barn under 18

år och för gift skattskyldig har avdraget föreslagits till 40 000 kronor; avdra­

get för skattskyldig, hans maka och hemmavarande barn under 18 år må

dock sammanlagt icke överstiga 40 000 kronor.

Den ränta, varför skatt enligt förslaget skall erläggas av försäkringsta­

garna, skall beräknas enligt av Kungl. Maj :t bestämd räntefot. Denna skall

ungefärligen motsvara '/, av den nettoräntefot, som livförsäkringsanstalterna

i genomsnitt uppnå vid sin kapitalförvaltning. Sistnämnda begränsning mot­

verkar den dubbelbeskattning, som eljest skulle uppstå genom att både an­

stalten och försäkringstagaren beskattas för räntan.

Vid förmögenhetsbeskattningen av premiereserven har kommittén före­

slagit samma avdrag som vid beräkning av den skattepliktiga ränteinkomsten.

Då pensionsförsäkringen, i synnerhet den form därav, som utgöres av

en kombination av livränteförsäkring och kapitalförsäkring, i betydande ut-

4

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 93.

50

Kunql. Maj:ts proposition nr 93.

sträckning ansåges ha utnyttjats för att ernå skattelindring, har kommittén

föreslagit vissa ändringar i gällande bestämmelser om pensionsförsäkring.

Sålunda har kommittén föreslagit att försäkring med garanterad utbetal­

ning under viss tid icke längre skall hänföras till pensionsförsäkring. Där­

emot skall även i fortsättningen vid pensionsförsäkring visst kapitalbelopp

kunna utbetalas i samband med dödsfall eller annat pensionsfall. Detta ka­

pitalbelopp har föreslagits icke skola få överstiga det årliga egenpensions­

beloppet, i förekommande fall ökat med årligt änkepensionsbelopp.

Efter dessa begränsningar skulle till pensionsförsäkring hänföras för­

säkring, vilken icke innehåller utfästelse om andra försäkringsbelopp än

a) ålderspension till den försäkrade,

b) invalidpension till den försäkrade,

c) efterlevandepension till den försäkrades make, den försäkrades eller

hans makes barn, barnbarn, adoptivbarn, styvbarn, föräldrar, adoptivför­

äldrar eller styvföräldrar,

d) kapitalbelopp, som förut sagts.

Genast börjande livränta skall dock enligt förslaget i beskattningshänse­

ende behandlas såsom annan försäkring än pensionsförsäkring.

I fråga om invalidpension hänföres enligt nuvarande bestämmelser till

pensionsförsäkring endast sådan invalidpension, vilken utgår vid varaktig

arbetsoförmåga. Denna föreskrift torde emellertid icke ha tillämpats i en­

lighet med sin avfattning, utan till invalidpension har i praxis hänförts jäm­

väl ersättning, som utgår på grund av övergående arbetsoförmåga. Kom­

mittén har föreslagit en uttrycklig bestämmelse av innehåll, att med invalid­

pension skall förstås jämväl ersättning, som utgår på grund av övergående

arbetsoförmåga. I

I fråga om livförsäkringar har kommittén, bortsett från den nyss om­

nämnda ändringen av definitionen å pensionsförsäkring, icke föreslagit an­

nan ändring av de nuvarande reglerna rörande behandlingen i skattehän­

seende av försäkringspremier och försäkringsbelopp än att gränsen för det

av sociala skäl motiverade avdraget föreslagits skola höjas från 200 till

300 kronor.

Enligt förslaget skall sålunda beträffande annan livförsäkring än pen­

sionsförsäkring avdrag — bortsett från 300-kronorsavdraget — icke med­

givas för erlagd försäkringspremie men skall utbetalt belopp icke beskattas.

Vad angår pensionsförsäkring i detta begrepps nyss angivna mera be­

gränsade omfattning har kommittén föreslagit att liksom för närvarande av­

drag skall medgivas för erlagd premie, medan utbetalt pensionsbelopp skall

beskattas såsom intäkt av tjänst. Emellertid har kommittén föreslagit, att

den nuvarande begränsningen av avdragsrätten till allenast andra premier

än s. k. engångspremier skall bortfalla så att avdrag medgives för alla

erlagda premier för pensionsförsäkring, oberoende av den tid, under vil­

ken premieinbetalningen fullgöres. Då genast börjande livränta icke hän­

förts till pensionsförsäkring, gäller vad nu sagts icke beträffande sådan liv­

ränta.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

51

Vad slutligen angår sjuk- och olycksfallsförsäkring samt arbetslöshets­

försäkring har kommittén föreslagit, att det avdrag för premier, som för

närvarande enligt 46 § 2 mom. 3) kommunalskattelagen är medgivet en­

dast i den mån avdraget kan verkställas inom 200-kronorsavdragets ram,

skall utvidgas att gälla hela beloppet av erlagda dylika premier utan någon

begränsning. I anslutning härtill har föreslagits, att ersättning på grund av

sjuk- och olycksfallsförsäkring samt arbetslöshetsförsäkring skall utgöra

skattepliktig intäkt, dock icke i den mån ersättningen vid sjuk- och olycks­

fallsförsäkring avser sjukvårds- eller läkarkostnad.

Beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkring får dock avdrag för försäk­

ringspremie göras endast därest försäkringen icke innefattar utfästelse om

ersättning i form av kapital överstigande det högsta årsbelopp, som i form

av livränta kan utgå på grund av försäkringen. Utfallande belopp på grund

av försäkring, som innefattar sådan utfästelse, kommer därför ej att utgöra

skattepliktig intäkt.

Yttranden.

I åtskilliga yttranden har riktats stark kritik mot olika delar av försla­

get. Denna kritik skall icke i detalj beröras i detta sammanhang utan först

i fortsättningen i samband med att de skilda delarna av förslaget upptagas

till behandling.

I några yttranden ha anförts mera allmänna synpunkter på

förslaget i dess helhet. Ifrågavarande uttalanden gå i vissa yttranden i

tillstyrkande riktning. Sålunda har

överståthållarämbetet

anfört,

att nu gällande bestämmelser vore av komplicerad natur och därjämte in­

rymde ett flertal inadvertenser, som vid tillämpningen givit anledning till

berättigad kritik. Förslaget syntes innebära en förbättring i detta avseende

och överståthållarämbetet tillstyrkte i allt väsentligt de föreslagna änd­

ringarna.

Länsstyrelsen i Kronobergs lån

har yttrat, att förslaget syntes vara ägnat

att i huvudsak avhjälpa nuvarande brister i beskattningen av försäkrings-

anstalter och försäkringstagare utan att därför inkräkta på dess sociala

karaktär. Länsstyrelsen tillstyrkte därför, att förslaget lades till grund för

en blivande lagstiftning.

Förslaget har i huvudsak lämnats utan erinran av

länsstyrelserna i Värm­

lands

och

Västmanlands län.

Kammarrätten

samt

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

ha däremot

uttalat vissa betänkligheter mot förslagets allmänna

utformning.

Kammarrätten

har härvid anfört:

Ehuru förslaget innebär en välbehövlig förenkling av reglerna för försäk­

ringsbolagens och även försäkringstagarnas beskattning, äro de även enligt

förslaget av en mera invecklad natur än som kan anses förenligt med en

god skattelagstiftning. Med det system för beskattningen, som råder på

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

ifrågavarande område, lärer emellertid svårligen undgås, att bestämmelserna

bliva både vidlyftiga och svåröverskådliga. Att helt eller delvis övergå till

ett annat system kan ej gärna nu komma i fråga. Förutsättningen härför

är nämligen en ingående utredning, som tager hänsyn å ena sidan till att

försäkringstagarna erhålla en lättnad i beskattningen, som stimulerar till

en ur samhällssynpunkt önskvärd utveckling av försäkringsväsendet, och

å andra sidan att reglerna på hithörande område ej få bliva ett instrument

för skatteflykt. Då redan genomförd förändrad lagstiftning angående försäk-

ringsanstalter träder i kraft den 1 januari 1949 och beskattningsreglerna

måste anpassas efter denna lagstiftning, lärer ej någon mera djupgående

förändring på ifrågavarande beskattningsområde kunna till dess medhinnas.

Lämpligheten av en undersökning i syfte att framdeles söka åstadkomma

en större förenkling av beskattningsreglerna än den förslaget åsyftar synes

dock böra övervägas.

Vad så beträffar förslagets allmänna principer har kammarrätten ej nå­

got att emot desamma erinra.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

har yttrat, att bestämmelserna

rörande beskattning av försäkringsanstalter och försäkringstagare vore i hög

grad svårbegripliga, icke endast för de skattskyldiga själva utan även för

fackmännen. Strävanden, som ginge ut på att förenkla lagstiftningen inom

detta område, borde därför hälsas med tillfredsställelse. Men en sådan för­

enkling måste giva ett någorlunda betydande resultat, för att en omläggning

skulle kunna förordas. De nu gällande reglerna hade vunnit hävd och vore

trots sin invecklade art dock numera så invanda, att de icke utan särskilt

vägande skäl torde böra övergivas eller ändras.

Länsstyrelsen ville helt allmänt uttala såsom sin uppfattning, att de i be­

tänkandet föreslagna reformerna ginge längre än som måhända strängt ta­

get vore nödvändigt. Det kunde nämligen göras gällande, att vissa delar av

lagstiftningsområdet visserligen i förslaget fått något förenklad utform­

ning men att å andra sidan nya och även tämligen komplicerade regler fö­

resloges; någon mera påtaglig lättnad skulle i följd härav icke uppstå för

försäkringstagare, försäkringsmän och taxeringsmän, vilka skulle sätta sig

in i och tillämpa nyheterna.

Försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i Östergötlands län, Svenska för­

säkringsbolags riksförbund

och

Försåkringsanstalterna Folket-Samarbete

ha ansett, att kommitténs förslag i åtskilliga avseenden bör

överarbetas, innan det lägges till grund för lagstiftning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

har ifrågasatt om icke, med hänsyn till de

olägenheter för sparandet och det merarbete för taxeringsmyndigheterna,

som förslagets genomförande skulle föranleda, därmed bor­

de anstå tills vidare.

Departementschefen.

I fråga om försäkringsanstalternas beskattning erfordras i vissa delar änd­

ring av gällande skattebestämmelser, enär dessa icke låta sig väl förena med

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

III. Gällande rätt.

A. Försäkringsanstalter.

a) Inländska försäkringsanstalter.

1. Livförsäkringsrörelse.

De bestämmelser, som reglera beskattningen av livförsäkringsrörelse,

återfinnas i kommunalskattelagen. Ifrågavarande bestämmelser äro anknut­

na till lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse. Denna lag har numera

ersatts av lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse, som i huvudsak

trätt i kraft den 1 januari 1949. I de avseenden, som ha betydelse för be­

skattningen, har genom den nya lagen ändring skett såtillvida, att i stället

för begreppet premieåterbäring trätt begreppet återbäring; det senare be­

greppet har en vidsträcktare innebörd än det förra. Den i kommunalskatte­

lagen omnämnda utjämningsreserven benämnes enligt den nya lagen om

försäkringsrörelse utjämningsfond. Denna fond får användas för utjämning

av variationer i de ekonomiska förhållandena i större omfattning än kom­

munalskattelagen medgiver beträffande utjämningsreserven.

Nettointäkten å livförsäkringsrörelse består enligt kommunalskattelagen

av dels det s. k. överskottet å rörelsen och dels ränteskatteunderlaget (30 §

2 mom.).

överskottet å rörelsen. Vid beräkningen av

överskottet

utgår man liksom

beträffande andra rörelseidkare från den under beskattningsåret uppkom­

na

bruttointäkten.

För att därifrån komma fram till överskottet, har man att på sedvanligt

sätt verkställa ifrågakommande, lagligen medgivna avdrag. De medgivna

avdragen avse driftkostnad m. m. och avsättning till olika fonder.

Driftkostnad m. m.

Till driftkostnad hänföras även värdeminskningsav-

drag och driftförlust.

Enligt punkt 1 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen räknas

till varulager även aktier, obligationer, lånefordringar m. in., i vilka för-

säkringsanstalt placerat förvaltade medel, varför reglerna om varulager­

värdering vid beskattningen här äro tillämpliga.

Försäkringsanstalternas medelsplacering har emellertid icke inskränkts

till värdehandlingar av nyss omförmält slag utan har därjämte i icke ringa

utsträckning ägt rum genom direkta fastighetsförvärv. Härvid har fråga

uppkommit, om dylika fastigheter kunde inbegripas under den nyss återgiv­

na regeln i punkt 1 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen samt

om anstalterna sålunda kunde begära, att deras efter affärsekonomiska

grunder i räkenskaperna gjorda värdering av fastigheterna skulle godtagas

vid taxeringen. Rättspraxis synes numera hava intagit den ståndpunkten,

att fastighet, som försäkringsanstalt förvärvat uteslutande i kapitalplace-

ringssyfte, betraktas såsom likställd med varulager, såvitt fråga är om till-

lämpningen av nyssnämnda författningsrum.

55

Avsättning till försäkringsfond för egen räkning.

Med försäkringsfond

förstods enligt 1917 års lag om försäkringsrörelse den i 212 § omförmälda

försäkringsfonden, under vilken beteckning försäkringsbolag skulle i ba­

lansräkningen såsom skuld upptaga

beräknade värdet av bolagets ansva­

righet.

Motsvarande bestämmelser i 1948 års lag om försäkringsrörelse åter­

finnas i 262 §. Då man i kommunalskattelagen talar om försäkringsfond för

egen räkning, åsyftas därmed försäkringsfond enligt lagen om försäkrings­

rörelse

minskad

med värdet av

återförsäkrares ansvarighet.

Då återförsäk­

ring tages av ett försäkringsbolag innebär ju detta, att bolagets ansvarighet

vid inträffade försäkringsfall i motsvarande grad minskar. Försäkringsfon­

den beräknas emellertid utan hänsyn till att vissa försäkringar avgivits i

återförsäkring och i stället uppföres såsom tillgång värdet av den ansvarig­

het, som återförsäkringsbolag iklätt sig genom att i återförsäkring övertaga

en del av försäkringarna.

Med hänsyn till arten av vederbörande bolags ansvarighet uppdelas för­

säkringsfonden i två delar, avseende dels ansvarigheten på grund av redan

inträffade försäkringsfall, den s. k.

ersättningsreserven,

dels ansvarighe­

ten på grund av löpande försäkringar, den s. k.

premiereserven.

Ersättningsreserven avser sådana fall, då ersättning på grund av in­

träffat försäkringsfall förutses skola utgå men då sådan ersättning ännu

icke utbetalats, enär slutlig reglering av ett eller annat skäl ännu icke ägt

rum. Det är följaktligen tydligt, att varje avsättning till ersättningsreserven

motsvarar en ökning av försäkringsanstaltens skuld samt att avdrag härför

bör medgivas vid taxeringen.

Premiereserven utgör det belopp, som jämte rätten att uppbära fram­

tida premier säkerställer bolagets förpliktelser att utbetala avtalsenliga för­

säkringsbelopp och fullgöra erforderligt förvaltningsarbete. Till grund för

beräkningen av premiereservens storlek har man att lägga vissa antagan­

den angående anstaltens framtida utgifter och inkomster i anledning av

löpande försäkringsavtal. Dessa antaganden måste avse räntefoten å bo­

lagets kapitalplaceringar, dödlighetsmåttet (eller annat riskmått) beträf­

fande försäkringstagarna och bolagets omkostnader. Beräkningarna i fråga

skola ske på ett betryggande sätt, d. v. s. på sådant sätt att under normala

förhållanden anstaltens inkomster av premier och räntor bliva större än

vad som behövs för att bestrida de faktiska utgifterna för försäkringsfall,

omkostnader och avsättning till premiereserv.

Avsättning till premieåterbärings reserv.

I den mån beräkningen av pre­

mier och premiereserv skett med försiktighet bör, såsom nyss erinrats, un­

der normala förhållanden vinst uppkomma. Detta innebär emellertid att

under normala förhållanden det pris, vartill försäkringarna tillhandahållas

allmänheten, blir högre än nödvändigt. Denna dragkamp mellan försiktig­

hetens krav, å ena, samt önskvärdheten av att genom rimliga premier un­

derlätta tecknandet av försäkringar, å andra sidan, ledde till införandet av

den s. k. premieåterbäringen. Härmed förstås, att man i form av återbäring

låter största delen av den vinst, som uppkommit i rörelsen, återgå till de

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

försäkrade, t. ex. såsom avdrag från premien eller såsom tillägg till de av­

talade försäkringsbeloppen. För att vinna det avsedda syftet fordrades

emellertid, att denna fördel i förväg kunde ställas blivande försäkringsta­

gare i utsikt, och härigenom leddes man till vissa antaganden angående

förutberäkning av dylik premieåterbäring, varigenom densamma skulle

kunna ställas i utsikt om också icke garanteras. I överensstämmelse här­

med stadgades i 7 och 123 §§ i 1917 års lag om försäkringsrörelse att där

förutberäkning skall ske av de belopp (premieåterbäring), som bolaget för­

väntas kunna av sin behållning utbetala till försäkringstagare utöver de i

försäkringsavtalet bestämda, skola ock grunder upprättas för denna föru’-

beräkning samt för beräkning av fond för tryggande av sådan premieåter­

bäring (premieåterbäringsreserv).

Skulle rörelsen förlöpa ogynnsammare än som beräknats vid fastställandet

av grunderna för premieåterbäringen och kunde erforderliga medel icke upp­

bringas genom nedsättning av andra fonder än försäkringsfond eller pre­

mieåterbäringsreserv, kunde resultatet bliva, att ingen premieåterbäring

utbetalades; någon

skyldighet

att verkställa sådan fanns icke annat än i

den mån medel härtill funnos.

Skulle bolagets rörelse förlöpa gynnsammare, än som erfordrades för pre­

mieåterbäringen, uppstod enligt äldre regler därutöver

vinst

å verksamhe­

ten i fråga. Skillnaden mellan premieåterbäringen och den övriga vinsten

var alltså ur nu förevarande synpunkt den, att premieåterbäringen alltid be­

räknades enligt av Kungl. Maj:t stadfästa grunder, den övriga vinsten

däremot icke; endast vissa regler för fördelningen av sådan vinst upptogos

i nämnda grunder.

Enligt den nya lagen om försäkringsrörelse har skillnaden mellan pre­

mieåterbäring och annan vinst försvunnit. Hela ifrågavarande del av över­

skottet benämnes numera återbäring. Bestämmelser härom återfinnas i

270 § i den nya lagen.

Avsättning till i lag föreskriven säkerhetsfond.

Avsättning till försäk­

ringsfond skall enligt vad förut sagts ske enligt betryggande grunder. Emel­

lertid kan ändock tänkas, att försäkringsfonden visar sig icke förslå till

det avsedda ändamålet. Såsom en ytterligare säkerhetsåtgärd föreskrevs

därför i 218 § i 1917 års lag om försäkringsrörelse, att bolag, som drev liv­

försäkringsrörelse, skulle göra avsättning till säkerhetsfond. Avsättning

till säkerhetsfond var obligatorisk, så länge icke dels denna fond tillhopa

med premieåterbäringsreserven uppgick till fem procent av viss del av för­

säkringsfonden, dels ock säkerhetsfonden uppgick till tio procent av premie­

återbäringsreserven.

I 271 § i 1948 års lag om försäkringsrörelse stadgas, att i den mån sum­

man av utjämningsfonden och säkerhetsfonden understiger fem procent

av den del av premiereserven för livförsäkring, som är redovisad annorle-

des än genom värdet av svensk återförsäkringsgivares ansvarighet, så ock

i den mån säkerhetsfonden ensam understiger två och en halv procent av

nämnda del av premiereserven till säkerhetsfonden skall avsättas minst en

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

57

tredjedel av bolagets årsvinst å livförsäkringsrörelsen, sedan möjligen före­

fintlig förlust å denna rörelse från föregående räkenskapsår täckts.

Avsättning till utjämningsreserver.

Begreppet utjämningsreserv förekom­

mer icke i den gamla lagen om försäkringsrörelse; det har i stället till­

skapats i samband med lagstiftningen rörande beskattning av försäkrings­

bolag. Därmed förstås enligt punkt 3 andra stycket av anvisningarna till

30 § kommunalskattelagen sådan fond (såsom katastrofreserv, riskutjäm­

ningsfond m. fl.), vilken enligt av Konungen stadfästa grunder eller bolags­

ordningen må användas endast till att helt eller delvis täcka förlust på död­

lighet, sjuklighet och invaliditet samt efter sådan disposition kvarstående

förlust på rörelsen i dess helhet, i den mån förlusten icke kan täckas av

andra till framtida förfogande avsatta medel. Som utjämningsreserv skall

icke anses i lag föreskriven säkerhetsfond eller försäkringsaktiebolags re­

servfond.

Avdrag för ökning av utjämningsreserverna må dock icke ske i den mån

desamma genom ökningen komma att överskjuta 2 procent av den sam­

manlagda risksumman för kapitalförsäkring för dödsfall med avdrag av

den del därav, för vilken återförsäkrare svara. Med risksumma för kapital­

försäkring för dödsfall förstås här det belopp, som är att anse som utsatt

för dödsrisk, d. v. s. skillnaden mellan sammanlagda beloppet av samtliga

dylika försäkringar, å ena, samt mot dessa försäkringar svarande del av

premiereserven, å andra sidan.

Med utjämningsfond förstås enligt 266 § i 1948 års lag om försäkrings­

rörelse fond som är avsedd för utjämning i livförsäkringsrörelse av sådana

ojämnheter i det ekonomiska förloppet, som härröra av växlingar i dödlig­

het, sjuklighet eller invaliditet.

Avsättning till livränteförsäkringsrörelsens garantifonder.

Med garanti­

fond för livränteförsäkringsrörelsen förstås enligt punkt 3 tredje stycket av

anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen fond, som avsatts av överskot­

tet på denna rörelse och som enligt av Konungen fastställda grunder eller

bolagsordningen må användas endast till vinstutdelning å livränteförsäk-

ringar eller till att helt eller delvis täcka förlust inom nämnda rörelse på

dödlighet, sjuklighet och invaliditet samt efter sådan disposition kvarstå­

ende förlust på rörelsen i dess helhet, som icke kan täckas av andra till

framtida förfogande avsatta medel.

På sätt av det nyss sagda framgår, är rätten till avdragsgill avsättning

begränsad till beloppet av årets överskott å livränteförsäkringsrörelsen.

Avsättning av ränta till vinstreserv.

Med vinstreserv förstås i detta sam­

manhang en fond, som omfattar försäkringstagarna

individuellt

tilldelade

men till dem ej utbetalade vinstmedel. Vidare är här endast fråga om direkt

tecknade kapitalförsäkringar tillhörande anstaltens

här i riket

drivna rö­

relse (punkt 3 fjärde och åttonde styckena av anvisningarna till 30 § kom­

munalskattelagen).

Härutöver innehålla anvisningarna uttryckligt förhud mot avdrag för an­

nan avsättning till omedelbar eller framtida vinstutdelning åt försäkrings­

58

Kungl. Mcij:ts proposition nr 93.

tagarna än dels avsättning till garantifond för livränteförsäkringsrörelse,

dels ock avsättning, enligt av Konungen stadfästa grunder, av ränta till

vinstreserv för direkt tecknade kapitalförsäkringar tillhörande anstaltens

här i riket drivna rörelse.

Ränteskatteunderlaget. Till nettointäkt av rörelse skall vidare, förutom det

förut angivna överskottet, hänföras det s. k.

ränteskatteunderlaget

(30 §

2 mom. och punkt 4 av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen).

Ränteskatteunderlaget skall motsvara en tredjedel av

dels

den beräknade

räntan å premiereserven för direkt tecknade kapitalförsäkringar, tillhöran­

de anstaltens här i riket drivna rörelse,

dels

den ränta, som belöper å eller

eljest tillförts premieåterbäringsreserv och vinstreserv för dylika försäk­

ringar.

Vid beräkning av ränteskatteunderlaget skall, där ej särskilda förhållanden

påkalla annat, ränta å premiereserven beräknas å medeltalet av dess belopp

vid årets början och slut efter den räntefot, som legat till grund för dess

beräkning; i fråga om ränte- och kapitalförsäkringsanstalt sättes räntan å

premiereserven lika med det belopp, vilket såsom ränta gottskrivits bespa-

ringsfonden, med avdrag av den ränta, som under året utbetalats till bespa-

ringsfondens delägare. Härvid avses endast den del av besparingsfonden,

som är att hänföra till kapitalförsäkringar.

Emellertid har en särskild spärregel meddelats till förhindrande av att

genom ränteskatten allt för stor del av överskottet uttages i skatt. Enligt

denna spärregel får ränteskatteunderlaget aldrig överstiga ett belopp, mot­

svarande den på visst sätt begränsade, på livförsäkringsrörelsen belöpande

andelen av behållningen å anstaltens hela verksamhet. Ifrågavarande belopp

erhålles genom sammanläggning av följande två delposter, nämligen

summan av å ena sidan överskottet å livförsäkringsrörelsen, beräknat en­

ligt förut angivna grunder, och å andra sidan de inkomstbelopp, vilka i

beskattningsavseende äro att hänföra till annan förvärvskälla än försäk­

ringsrörelse, samt

de vid sagda överskotts beräkning avdragna avsättningarna till andra fon­

der än försäkringsfonden, i den mån deras sammanlagda belopp icke över­

stiger två gånger den först angivna summan.

Vid tillämpning av detta stadgande skall iakttagas

dels

att från de in­

komstbelopp, vilka i beskattningsavseende äro att hänföra till annan för­

värvskälla än försäkringsrörelse, avdrag må ske för underskott å annan så­

dan förvärvskälla,

dels ock

att i fråga om försäkringsanstalt, som jämväl

driver sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse, inkomstbelopp och

underskott, vilka härröra från annan förvärvskälla än försäkringsrörelse,

medräknas endast i den mån de i försäkringstekniskt hänseende äro att hän­

föra till livförsäkringsverksamheten.

I den mån en tredjedel av den ränta, som enligt vad förut sagts skall ut­

göra ränteskatteunderlag, överstiger den enligt förenämnda schema beräk­

nade, på livförsäkringsrörelsen belöpande andelen av behållningen å hela

verksamheten, tages till beskattning för ränteskatt

endast sistnämnda andel.

59

Ränteskatten avser att träffa räntan å den del av en försäkringsanstalts

förmögenhet, som kan anses utgöra tillgodohavande för försäkringstagarna.

Skattesatsen har avpassats med hänsyn härtill. Enligt 20 § förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skulle sålunda det procenttal

av grundbeloppet, varmed bottenskatt skulle utgå, för svenska försäkrings-

anstalter, såvitt avsåg i försäkringstekniskt hänseende till livförsäkrings­

verksamhet hänförlig inkomst, bestämmas lika med procenttalet för fysiska

personer. Då grundbeloppet utgjorde 10 procent av det beskattningsbara

beloppet och förenämnda procenttal utgjorde 150 samt då värnskatt uttogs

med 12 procent av det beskattningsbara beloppet, uppgick den samman­

lagda statsskatten sålunda till 27 procent av sistnämnda belopp. Enligt 10 §

2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt utgör numera den statliga

inkomstskatten för försäkringsanstalter, i den mån de driva livförsäkrings­

rörelse, 25 procent av den beskattningsbara inkomsten, vilket sålunda inne­

bär en sänkning av den förutvarande skattesatsen med två enheter.

Särskild begränsning av skattskyldigheten för svensk livförsäkringsanstalt.

Genom förordningen den 28 maj 1943 (nr 265) om begränsning av skatt

för svensk livförsäkringsanstalt ha meddelats bestämmelser om ytterligare

begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt.

Enligt dessa bestämmelser äger svensk livförsäkringsanstalt under viss

förutsättning åtnjuta

avkortning

av anstalten påförd statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt samt värnskatt eller

restitution

av redan erlagd sådan

skatt eller ock båda dessa förmåner i förening. Förutsättningen härför kan

i huvudsak sägas vara, att summan av statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt, värnskatt och allmän kommunalskatt överstiger det på förut angivet

sätt framkomna

överskottet

å livförsäkringsrörelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

2. Sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse.

Även vid sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse har man vid be­

räkning av

överskottet

å rörelsen att utgå från den under beskattningsåret

uppkomna bruttointäkten. För att därifrån komma fram till nettointäkten,

vilken vid dessa försäkringsgrenar är lika med överskottet, har man att verk­

ställa följande, lagligen medgivna avdrag:

a. avdrag för driftkostnad,

b. avdrag för avsättning till försäkringsfond för egen räkning,

c. avdrag för avsättning till premieåterbäringsreserv och i lag föreskriven

säkerhetsfond samt

d. avdrag, med viss begränsning, för ökning av utjämningsfonderna.

Tidigare ha omnämnts de ändrade bestämmelser, som genom den nya la­

gen om försäkringsrörelse beträffande livförsäkring införts i fråga om pre­

mieåterbäring och utjämningsreserv. De nya bestämmelserna ha motsva­

rande tillämpning beträffande rörelse, avseende sjuk- och olycksfallsförsäk­

ring för livstid eller längre tid än tio år.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

b) Utländska försäkringsanstalter.

Enligt 30 § 3 mom. kommunalskattelagen skall för försäkringsrörelse, som

drivits av utländsk försäkringsanstalt, såsom här i riket skattepliktig netto­

intäkt upplagas 5 procent av anstaltens premieinkomst av här bedriven sjö-

och trafikförsäkringsrörelse, 6 procent av anstaltens premieinkomst av här

bedriven brandförsäkringsrörelse samt 10 procent av anstaltens premiein­

komst av annan här bedriven försäkringsrörelse.

Jämlikt punkt 5 av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen förstås

här med premieinkomst bruttobeloppet av årets försäkringspremier, d. v. s.

utan avdrag för återförsäkringspremier.

B.

Försäkringstagare.

Ett livförsäkringsavtal innebär, att försäkringstagaren till en försäkrings­

anstalt inbetalar visst belopp, antingen på en gång eller i särskilda poster

under viss tid, samt att anstalten åtager sig att under vissa förutsättningar

utbetala försäkringsbelopp antingen i form av ett eller flera kapitalbelopp

eller i form av livränta. Det är uppenbart, att av utfallande försäkringsbe­

lopp viss del utgör återbetalning av det kapital försäkringstagaren inbetalat

samt att fördenskull beskattning ej bör ske av denna del av försäkringsbe­

loppet. När det gäller att med hänsynstagande härtill utforma ett lämpligt

beskattningssystem stå i främsta rummet två vägar till buds. Man kan till­

godose den anförda synpunkten genom att medgiva avdrag för hela beloppet

av den kapitalinbetalning, som sker genom erläggande av försäkringspre­

mierna, samt därefter fullt ut beskatta de utfallande beloppen; genom be­

rörda avdragsrätt har då från beskattningen undantagits vad som utgör in­

betalt kapital. Man kan emellertid i stället vägra avdrag för premiebetal­

ningarna men då icke beskatta det utfallande försäkringsbeloppet eller be­

skatta allenast ett reducerat belopp härav; även härigenom tages hänsyn

till att kapitalåterbetalningen icke skall beskattas.

Våra svenska skattelagar tillämpa båda dessa metoder vid beskattningen

av livförsäkringar. Huvudprincipen kan sägas vara, att rätt till avdrag för

premierna men skattskyldighet för hela det utfallande beloppet föreligger,

då fråga är om pensionsförsäkring och premieinbetalningen sträcker sig över

längre tid samt avdragsrätten därför kan effektivt utnyttjas. Däremot före­

ligger vid livränteförsäkring

icke

avdragsrätt för premierna, medan livrän­

tan beskattas till ett reducerat belopp motsvarande upplupen ränta, i så­

dana fall då stora premieinbetalningar äga rum under kort tid, s. k. för­

säkring mot engångspremie; här skulle avdragsrätten ofta icke kunna ef­

fektivt utnyttjas, särskilt vid fall av överföring av sparkapital till försäk­

ringsanstalt. Ej heller vid kapitalförsäkring föreligger avdragsrätt för pre­

mierna. Utfallande försäkringsbelopp bliva

helt

skattefria. Det sistnämnda

sammanhänger med att för dessa försäkringar ränteskatt uttages hos för-

säkringsanstalten.

Kungi. Maj.ts proposition nr 93.

61

a) Begreppen pensionsförsäkring och försäkring mot engångspremie.

1. Rena livränteförsäkringar, vilka betecknas som pensionsförsäkringar.

Till denna grupp hänföras tre olika slag av försäkringar, nämligen

livränteförsäkring, enligt vilken livsvarig livränta skall börja utgå vid

viss ålder, s. k.

ålderspension;

livränteförsäkring, enligt vilken livsvarig livränta skall börja utgå vid

varaktig arbetsoförmåga, s. k.

invalidpension;

samt

livränteförsäkring, vilken är att anse som änke- eller pupillförsäkring,

s. k.

familjepension,

dock, såvitt fråga är om pension till änka, allenast om

livräntan är livsvarig.

Med

livsvarig

livränta förstås enligt punkt 1 sista stycket av anvisning­

arna till 31 § kommunalskattelagen sådan livränta, som upphör att utgå

först vid dödsfall eller, beträffande änka, vid dödsfall eller omgifte.

För att försäkring med utfästelse av ålderspension eller invalidpension

skall utgöra pensionsförsäkring fordras alltså, ej blott att livränta skall börja

utgå vid viss ålder eller vid varaktig arbetsoförmåga utan även att denna

livränta icke får upphöra förrän vid den försäkrades död. Skall enligt för­

säkringsavtalet livräntan kunna upphöra tidigare, föreligger icke någon

pensionsförsäkring. Å andra sidan får emellertid ej heller gälla, att livränte­

beloppet skall utbetalas även viss tid efter den försäkrades död. I så fall

föreligger icke någon ren livränteförsäkring utan en kombination med kapi­

talförsäkring, och dylika kombinationer hänföras till pensionsförsäkring en­

dast i de fall, som i fortsättningen angivas.

Beträffande pupillförsäkring — varmed förstås en livränteförsäkring till

förmån för efterlevande barn, vare sig dessa äro omyndiga eller myndiga

— kräves däremot icke, att den utgående livräntan skall vara livsvarig för

att pensionsförsäkring skall föreligga. Även en sådan pupillförsäkring, en­

ligt vilken livräntan skall upphöra vid viss tidpunkt eller efter visst antal

år, t. ex. då barnet uppnått tjuguett års ålder, utgör en pensionsförsäkring

i skattelagarnas mening.

Olycksfallsförsäkring kan innehålla utfästelse om ersättning för sjuk­

vårds- och läkarkostnader samt sjukpenning under tid av övergående ar­

betsoförmåga ävensom kapital eller livränta vid bestående invaliditet. Den

obligatoriska försäkringen mot olycksfall i arbete innehåller icke utfästelse

om kapital. Ej heller innehåller i regel sjuk- och olycksfallsförsäkring å

längre tid än tio år sådan utfästelse. Däremot torde övrig olycksfallsför­

säkring, i varje fall vid kommunalskattelagens tillkomst, i regel ha inne­

hållit även utfästelse om kapital. Under senare tid har dock utvecklingen

alltmer gått mot ökad användning av livränteformerna med undanträngan­

de av kapitalersättningarna. Enligt punkt 1 femte stycket av anvisningarna

till 31 § kommunalskattelagen räknas icke olycksfallsförsäkring såsom pen­

sionsförsäkring, och detta stadgande gäller även det fall, att olycksfallsför­

säkringen icke innehåller utfästelse om annan förmån än invalidränta.

Enligt 19 § kommunalskattelagen beskattas icke vad som på grund av

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 93

olycksfallsförsäkring i annan form än livränta tillfallit någon såsom ersätt­

ning för olycksfall i arbete. På grund av olycksfallsförsäkring utgående liv­

ränta beskattas återigen till reducerat belopp enligt 32 § 2 mom. d) kom­

munalskattelagen, under det att erlagda premier icke äro avdragsgilla (bort­

sett från 200-kronorsavdraget).

2. Kombinerade livränte- och kapitalförsäkringar, vilka betecknas

som pensionsförsäkringar.

Vissa kombinationer av kapitalförsäkring och livränteförsäkring skola

hänföras till pensionsförsäkring. Den första förutsättningen härför är, att

livränteförsäkringen är av det slag, som under 1. angivits, d. v. s. medför

ålderspension, invalidpension eller familjepension i dessa uttrycks förut

angivna innebörd.

Nu ifrågavarande kombinerade försäkringar kunna indelas i två grupper.

I den ena gruppen är kapitalförsäkringen sådan, att även engångsbelopp

kan utfalla. I den andra gruppen återigen har kapitalförsäkringen genom­

gående karaktär av s. k. inkomstförsäkring; något utfallande engångsbelopp

kan där aldrig ifrågakomma.

Försäkringar, enligt vilka engångsbelopp kan utfalla på grund av kapi­

talförsäkringen.

Enligt punkt 1 andra stycket 3 a) av anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen hänföres till pensionsförsäkring en kombination av

livränteförsäkring av förut angiven typ samt kapitalförsäkring, därest kapi­

talförsäkringens belopp sammanlagt ej överstiger livräntans dubbla års-

belopp; härvid skall i fråga om änke- och pupillförsäkring såsom årsbelopp

anses den årliga pension, som tillförsäkrats enbart änka.

Belopp på grund av sådan kapitalförsäkring, som här kombinerats med

livränteförsäkring, torde närmast vara avsett såsom bidrag till bestridande

av kostnader i samband med dödsfall eller annat pensionsfall.

Försäkringar, vid vilka kapitalförsäkringen städse har karaktär av in­

komstförsäkring.

Med inkomstförsäkring förstås en sådan kapitalförsäk­

ring, vid vilken kapitalbeloppet icke utbetalas på en gång utan fördelas på

flera år, t. ex. då en försäkring å 20 000 kronor fullgöres genom att 1 000

kronor utbetalas under ettvart av de tjugu åren närmast efter försäkrings-

fallets inträffande; härvid måste beloppets utbetalande vara oberoende av

dödsfall, som inträffat efter det utbetalningen börjat, i annat fall föreligger

icke kapitalförsäkring utan livränteförsäkring.

För att en kombination av här ifrågavarande art skall betraktas såsom

pensionsförsäkring måste dock vissa villkor vara uppfyllda — villkor, som

icke gälla i det tidigare omförmälda fallet.

För det första får inkomstförsäkringen icke avse längre tid än högst

tjugu år. Vore längre tid medgiven för utbetalningarna vid denna försäk­

ring, bleve kapitalförsäkringsinslaget alltför starkt.

För det andra skall i försäkringsavtalet vara stadgat, att rätt till återköp

eller belåning av försäkringen ej skall föreligga och ej heller rätt till sådan

Kungi. Maj.ts proposition nr 93-

63

förändring av utbetalningssättet, att försäkringen upphör att vara pensions­

försäkring i den mening, kommunalskattelagen angiver.

Enligt de grunder, Kungl. Maj :t fastställt för livförsäkringsrörelse, få

livräntor som regel icke återköpas eller belånas. För att de nu ifrågava­

rande kombinerade försäkringarna skola behandlas lika med livräntor har

sistberörda stadgande tillkommit; därigenom bliva i denna del samma reg­

ler gällande för den med livränteförsäkringen kombinerade kapitalförsäk­

ringen som för själva livränteförsäkringsdelen.

Det meddelade förbudet mot återköp, belåning eller ändring av utbetal­

ningssättet torde icke vara ovillkorligen bindande för försäkringsbolaget.

En på denna uppfattning vilande föreskrift har även meddelats i punkt 10

av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.

Under angivna två förutsättningar hänföres till pensionsförsäkring för­

säkring avseende

ålderspension,

kombinerad med inkomstförsäkring, i föl­

jande två fall.

Det ena fallet är för handen då vid försäkringen avtalats, att pensionen

skall utgå ett visst garanterat antal år, därest den försäkrade uppnår pen­

sionsåldern, oberoende av om han sedermera avlider innan fullt antal år

uppnåtts (punkt 1 andra stycket 3 b) av anvisningarna till 31 § kommunal­

skattelagen). I detta fall träder inkomstförsäkringen i kraft endast för det

fall, att den försäkrade uppnår pensionsåldern; häri ligger en garanti mot

att försäkringstagaren skulle vilja bestämma pensionsåldern alltför hög.

Skulle den försäkrade avlida efter uppnådd pensionsålder, utgår det garan­

terade beloppet under avtalad tid till den, som den försäkrade utsett till för­

månstagare. Skulle den försäkrade leva längre än det antal år, garantin om­

fattar, utgår naturligtvis ålderspensionen fortfarande.

Det andra fallet föreligger då vid försäkringen avtalats,

dels

att pensio­

nen skall utgå ett visst antal år, därest den försäkrade uppnår pensions­

åldern, oberoende av om han sedermera avlider — alltså samma fall som

nyss nämnts — och

dels

därutöver, att om den försäkrade avlider före pen­

sionsåldern pensionen ändock skall utgå under ett garanterat antal år med

ett årsbelopp högst lika med ålderspensionen (punkt 1 andra stycket 3 c)

av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen). I förevarande fall kräves

dock ytterligare, för att pensionsförsäkring skall föreligga, att pensionsål­

dern fastställts till högst sjuttio år; här finnes nämligen icke samma ga­

ranti som i det förra fallet mot att försäkringstagaren fastställer en hög

pensionsålder.

Till pensionsförsäkring räknas vidare, under förenämnda förutsättningar,

försäkring avseende

familjepension,

kombinerad med inkomstförsäkring å

enahanda belopp, vilket oavsett förmånstagarens dödsfall skall utgå under

ett garanterat antal år efter försörj arens död (punkt 1 andra stycket 3 d)

av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen). I detta fall kräves emel­

lertid för att pensionsförsäkring skall föreligga, att även den i kombinatio­

nen ingående pupillpensionsförsäkringen skall avse en

livsvarig

livränta.

Innebörden av denna försäkringskombination är alltså, att vid försörja-

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 93-

rens frånfälle livsvarig livränta utgår till efterlevande änka eller barn;

skulle dessa avlida, innan den tid gått till ända, som inkomstförsäkringen

avser, fortsätter dock utbetalningen med enahanda belopp till den avtalade

tidens slut —■ givetvis då till andra, i försäkringsavtalet bestämda personer.

3. Andra kombinationer av livränte- och kapitalförsäkringar.

Utgör i annat fall än förut sagts försäkring en kombination av livränte-

och kapitalförsäkring, skall försäkringen anses uppdelad på en kapitalför­

säkring och en livränteförsäkring (punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna

till 31 § kommunalskattelagen). I överensstämmelse härmed kommer den

ena delen att beskattas enligt reglerna för kapitalförsäkringar och den

andra delen enligt reglerna för livränteförsäkringar.

4. Försäkring mot engångspremie.

Enligt 32 § 2 mom. femte stycket kommunalskattelagen förstås med för­

säkring mot engångspremie försäkring, där enligt försäkringsavtalet hela

premien skall erläggas på en gång eller erläggas i olika poster inom en tid

av högst fem år från dagen för försäkringsavtalets ingående. Enligt samma

lagrum, sista stycket, anses på frivilliga avgifter grundad försäkring hos

pensionsstyrelsen icke innefatta försäkring mot engångspremie.

Det må erinras om att livränteförsäkring i ränte- och kapitalförsäkrings-

anstalt städse utgör en försäkring mot engångspremie och detta i ordets

verkliga språkliga innebörd. Varje till dylik anstalt inbetalt belopp är ett

»köp» av en livränta, vars årliga belopp visserligen fastställes först vid en

senare tidpunkt. I förtydligande syfte har i 32 § kommunalskattelagen an­

givits, att livränta varom här är fråga skall beskattas på samma sätt som

livränta, för vilken engångspremie erlagts.

b) Försäkringar, vid vilka premien får avdragas och utfallande

försäkringsbelopp i princip beskattas helt.

Livräntan utgår på grund av pensionsförsäkring, för vilken avgifter er­

lagts på grund av tjänst. Då avgifter för pensionsförsäkring erlagts på grund

av tjänst, är det likgiltigt, om avgifterna erlagts genom engångspremie eller

annorledes. Vilketdera som än är fallet, är premien avdragsgill, medan ut­

fallande livräntebelopp enligt 32 § 2 mom. kommunalskattelagen som regel

beskattas tillfullo (undantag utgör pupillpension i vissa fall). Arbetsgiva­

rens avdragsrätt, därest fråga är om pensionering av i rörelse anställd per­

sonal, grundar sig å stadgandet i 29 § 1 mom. kommunalskattelagen, enligt

vilket avdrag må ske för kostnader för personal, som är eller varit anställd

i rörelsen. Den anställdes avdragsrätt grundar sig å 33 § kommunalskatte­

lagen, vari stadgas rätt till avdrag för avgifter, som den skattskyldige på

grund av sin tjänst erlagt för egen eller efterlevande familjs pensionering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

65

Livräntan utgår på grund av pensionsförsäkring, för vilken avgifter er­

lagts annorledes än på grund av tjänst, dock ej mot engångspremie. Då fråga

är om pensionsförsäkring, som icke tagits på grund av tjänst men för vil­

ken avgifterna erlagts annorledes än mot engångspremie, äro avgifterna i

sin helhet avdragsgilla enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen, därest

avgifterna erlagts för den skattskyldige själv, eller, i förekommande fall,

för hans make eller hans omyndiga barn; utfallande livräntebelopp beskattas

i sin helhet enligt 32 § 2 mom. kommunalskattelagen (undantag utgör pu­

pillpension i vissa fall).

Enligt punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen skall så­

som livränta anses, förutom egentlig livränta, övriga på grund av pensions­

försäkring utfallande försäkringsbelopp; hit räknas jämväl sådana belopp

som på grund av försäkringsavtalet utbetalas vid återköp eller premieåter­

betalning vid dödsfall. Kapitalbelopp utfallande på grund av pensionsförsäk­

ring, för vilken avgift erlagts på grund av tjänst, eller på grund av pensions­

försäkring, för vilken annan avgift än engångspremie erlagts annorledes än

på grund av tjänst, eller slutligen på grund av frivillig statlig pensionsför­

säkring, skola i enlighet härmed beskattas såsom intäkt.

Att i detta fall endast talas om försäkring annorledes än mot engångspre­

mie har sin förklaring däri, att enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

avdrag icke får ske för avgift, erlagd för försäkring mot engångspremie.

Folkpension samt frivillig statlig pensionsförsäkring. Folkpension utgår

icke vidare enligt försäkringstekniska grunder. Den utgör skattepliktig in­

komst. Skattskyldig, vilkens inkomst helt eller till huvudsaklig del utgöres

av folkpension, skall dock i regel anses hava sådan nedsatt skatteförmåga,

som kan berättiga till särskilt avdrag vid taxering.

Vad angår den frivilliga statliga pensionsförsäkringen är denna, rent

försäkringstekniskt sett, en klar livränteförsäkring i de fall, då återbetal­

ning vid dödsfall av premie eller viss del av premie icke skall förekomma.

I dessa fall ha således de frivilliga statliga försäkringarna karaktär av pen­

sionsförsäkringar. I ett hänseende intager emellertid den frivilliga pensions­

försäkringen en särställning. Denna anses enligt 32 § 2 mom. sista stycket

icke innefatta försäkring mot engångspremie, ehuru försäkringen i tek­

niskt hänseende

är

en försäkring mot engångspremie. Detta betyder med

andra ord, att även om man på en gång betalar in hela det medgivna avgifts­

beloppet, så får hela detta belopp avdragas; den utfallande pensionen be­

skattas däremot i sin lielhet.

I de fall då återbetalning vid dödsfall av premie eller viss del av premie

sker, utgör försäkringen en kombination av livränteförsäkring och kapital­

försäkring. Därest denna kombination icke är sådan att densamma enligt

anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen skall i sin helhet hänföras till

pensionsförsäkring, skall den enligt samma anvisningar anses uppdelad på

en kapitalförsäkring och en livränteförsäkring.

5

Iiihang till riksdagens protokoll WHO. 1 samt. Nr 93.

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Utfallande kapitalförsäkringsbelopp, vilka beskattas såsom intäkt. Enligt

punkt 5 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen skall kapital, som

uppburits på grund av s. k. ledareförsäkring, upptagas såsom intäkt av

rörelse.

I de fall av kombinerad livränte- och kapitalförsäkring, som avses i punkt

1 andra stycket 3) av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen, beskat­

tas även utfallande kapitalförsäkringsbelopp såsom intäkt av tjänst.

c) Försäkringar, vid vilka premien i princip ej får avdragas och utfallande

försäkringsbelopp beskattas efter viss reduktion.

I de under b) omförmälda fallen förelåg rätt till avdrag för försäkrings­

premiernas hela belopp medan utfallande livränta helt beskattades, bort­

sett från avdrag från pupillpension i vissa fall.

I de fall, varom i 32 § 2 mom. första stycket d) kommunalskattelagen är

fråga, är däremot förhållandet ett annat. Rätt till avdrag för premierna

föreligger icke (bortsett från det av sociala skäl tillkomna 200-kronorsav-

draget), medan livräntan beskattas endast till ett efter den försäkrades lev­

nadsålder reducerat belopp. Denna reduktion föranledes därav, att en del

av livräntan utgör återbetalning av erlagt kapital, som icke bör beskattas,

då ju i detta fall avdrag icke fått ske vid kapitalets inbetalande. Reduktio­

nen innebär, att livräntan uppdelas i en skattepliktig och en 'skattefri del.

De livräntor, som beskattas enligt denna regel, äro alla sådana som ut­

gått på grund av annan försäkring än förut under b) sagts. Hit hänförliga

äro alltså alla livförsäkringar mot engångspremie med undantag för sådana,

för vilka avgiften erlagts på grund av tjänst, alla icke livsvariga livräntor

med undanlag för pupillförsäkring samt alla andra livräntor, som utgå på

grund av annan livförsäkring än pensionsförsäkring. Vidare föres hit liv­

ränta, som utgått från ränte- och kapitalförsäkringsanstalt, även om livrän­

tan varit av sådan beskaffenhet, som förut under b) sagts; detta samman­

hänger med att försäkring i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt alltid utgör

försäkring mot engångspremie. Ytterligare äro hit hänförliga livräntor, som

utgå på grund av olycksfallsförsäkring, eftersom dylik försäkring jämlikt

punkt 1 femte stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen icke

räknas såsom pensionsförsäkring; under olycksfallsförsäkring inbegripes

givetvis även den obligatoriska försäkringen av arbetare enligt 1916 års lag

om försäkring för olycksfall i arbete. Till denna grupp räknas även liv­

ränta, som annorledes än genom försäkring tillfallit någon såsom ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete.

Även kapitalbelopp kunna utgå på grund av försäkringar, som skola hän­

föras till ifrågavarande kategori. Jämväl sådana kapital skola beskattas till

reducerat belopp.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

67

d) Försäkringar, vid vilka premien i princip ej får avdragas och utfallande

försäkringsbelopp ej beskattas.

Enligt 19 § kommunalskattelagen räknas till skattepliktig inkomst icke

kapital, som på grund av kapitalförsäkring utfallit vid inträffat försäkrings-

fall eller ålerköp av försäkringen, där det utfallna kapitalet icke är att anse

såsom intäkt av rörelse. Stadgandet avser endast livförsäkring, som är ka­

pitalförsäkring, enär sjuk-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkring samt

försäkring av fast eller lös egendom särskilt omnämnas i paragrafen.

Det i den återgivna bestämmelsen gjorda undantaget för det fall, att det

utfallna kapitalet utgör intäkt av rörelse, avser s. k. ledareförsäkring. I

detta fall skall kapitalet beskattas, såsom förut framhållits under b).

Likaså skola, ehuru undantag ej gjorts i bestämmelsen, kapitalbelopp, som

utfalla på grund av pensionsförsäkring, beskattas såsom intäkt.

Bortsett från de fall, vilka sist angivits, inkomstbeskattas alltså icke för­

säkringsbelopp, som utfalla på grund av kapitalförsäkring. Premierna för

kapitalförsäkringar få därför i princip icke avdragas vid inkomsttaxeringen,

såvida fråga icke är om ledareförsäkring eller kapitalförsäkring, som ingår

i sådan pensionsförsäkring, att premien för denna är avdragsgill. Av sociala

skäl får avdrag emellertid ske för vissa premier å högst 200 kronor årligen.

e) Annan skattepliktig intäkt på grund av försäkring än försäkringsbelopp.

Premieåterbäring och annan till försäkringstagare utdelad vinst. Jämlikt

19 § kommunalskattelagen skall såsom skattepliktig intäkt

icke

upptagas

vinstandel eller premieåterbäring, som försäkringstagare fått uppbära från

försäkringsanstalt på grund av avtal rörande annan försäkring än livränte­

försäkring, därunder inbegripen överlevelse- och invalidränteförsäkring.

Däremot stadgas i 32 § 2 mom. tredje stycket kommunalskattelagen, att

såsom skattepliktig intäkt räknas jämväl vinstandel och premieåterbäring,

som försäkringstagare fått från försäkringsanstalt uppbära på grund av av­

tal om livränteförsäkring, därunder inbegripen överlevelse- och invalidränte­

försäkring.

Vissa på grund av pensionsförsäkring utgående belopp; belopp, som skola

anses såsom skattepliktig intäkt vid förändring av pensionsförsäkring till

kapitalförsäkring. Förut har omnämnts, att kombinerade livränte- och in­

komstförsäkringar icke må hänföras till pensionsförsäkringar med mindre

bl. a. i försäkringsavtalet stadgats, att rätt till återköp eller belåning av

försäkringen ej skall föreligga och ej heller rätt till sådan förändring av

utbetalningssättet, att försäkringen upphör att vara pensionsförsäkring. En

dylik bestämmelse i försäkringsavtalet är dock icke oåterkalleligen bin­

dande.

I punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen stadgas, att så­

som livränta anses, förutom egentlig livränta, övriga på grund av pensions­

68

Kurigl. Maj:ts proposition nr 93.

försäkring utfallande försäkringsbelopp; hit räknas jämväl sådana belopp,

som på grund av försäkringsavtalet utbetalas vid återköp eller premieåter­

betalning vid dödsfall. Ändras försäkringsavtal så, att pensionsförsäkring

helt eller delvis övergår till kapitalförsäkring, skola mot kapitalförsäk­

ringen svarande premiereserv och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten

för ändringen anses såsom på grund av försäkringen utbetalt belopp. Med

uttrycket övriga tillgodohavanden torde närmast åsyftas eventuellt förefint­

lig premieåterbäringsreserv och vinstreserv; skulle andra verkliga tillgodo­

havanden förefinnas, skola givetvis även dessa anses såsom på grund av

försäkringen utbetalda samt beskattas på angivet sätt.

f) Av sociala skäl föranledda avvikelser från de förenämnda principerna.

Livräntebelopp, som utgå på grund av pupillförsäkring.

Med pupill lär av

ålder ha förståtts en avliden persons efterlevande omyndiga barn. I sam­

mansättningen pupillförsäkring har emellertid försäkringstekniskt sett pre­

fixet pupill kommit att betyda efterlevande barn överhuvud taget, oberoende

av deras ålder. Denna mera vidsträckta betydelse av uttrycket har även

accepterats för skattelagstiftningens vidkommande.

Med pupillförsäkring förstås i enlighet med det sagda en försäkring, en­

ligt vilken s. k. överlevelseränta skall utgå till cn avliden persons barn; den­

na form av livränta börjar utgå vid personens död och utgår så länge bar­

net lever eller till dess detsamma uppnått viss ålder.

I 32 § 2 mom. första stycket a) kommunalskattelagen stadgas, att om

livränta utgått på grund av pupillförsäkring, för vilken avgifter erlagts på

grund av tjänst eller vilken tagits annorledes än mot engångspremie, skall,

försåvitt livräntetagaren under beskattningsåret fyllt högst 21 år, såsom

skattepliktig intäkt räknas livräntans hela belopp med avdrag av 600

kronor. Detta avdrag har tillkommit av sociala skäl.

Pupillpensioner grundades tidigare regelmässigt å försäkringar. Under

de senaste decennierna har emellertid staten i allt större omfattning övertagit

de anstalter, vilka meddelat dylika försäkringar för statliga befattningsha­

vare, och därmed även övertagit ansvaret för pupillpensionerna medan för-

säkringsinomentet bortfallit. Härvid uppstod frågan, huru i dylika fall skulle

i beskattningshänseende förfaras med i fortsättningen utgående pupillpen­

sioner. I sådana fall, då pupillpensionen börjat utgå, innan staten övertog

kassan, var frågan icke aktuell; då utgick pensionen även i fortsättningen

på grund av försäkring. Annorlunda var däremot fallet, då pupillpension

började utgå efter statens övertagande av kassan.

Frågan löstes genom en den 30 juni 1937 utfärdad lag om beräkning i

vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av pupillpension från staten. Däri

stadgas, att pupillpension från staten, utgående enligt allmänna familje-

pensionsreglementet eller familjepensionsreglementet för arbetare eller el­

jest i fall då pensionsanstalts skyldighet att utgiva sådan livränta överflyt­

tats å statsverket, skall vid beräkning av skattepliktig intäkt enligt kommu­

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

69

nalskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

likställas med sådan i 32 § 2 mom. första stycket a) kommunalskattelagen

avsedd livränta, som utgår på grund av pupillförsäkring, för vilken avgifter

erlagts på grund av tjänst.

Rätt att åtnjuta avdrag för premier intill 200 kronor. Enligt 46 § 2 mom.

första stycket 3) kommunalskattelagen föreligger rätt till avdrag för premier

och andra avgifter, som skattskyldig för sig och i förekommande fall även

för sin make och sina omyndiga barn betalt för sjuk- och arbetslöshetsför­

säkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, för

kapital- och olycksfallsförsäkring ävensom livränteförsäkring, som ej avses i

33 § eller punkt 2) nämnda moment. Avdraget må ej för skattskyldig eller,

om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och båda makarna under

året haft försäkringar, för dem båda tillsammans åtnjutas till högre belopp

än 200 kronor. Har skattskyldig för försäkringen fått uppbära vinstutdel­

ning eller premieåterbäring, må avdrag ske med allenast det belopp, varmed

premien överskjuter vad sålunda uppburits. 1 punkt 1 av anvisningarna till

46 § kommunalskattelagen utvecklas det senast sagda ytterligare sålunda:

Har skattskyldig för försäkring, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3),

uppburit vinstutdelning eller premieåterbäring, skall vad sålunda uppburits

avräknas från premiernas belopp, så att blott vad därefter återstår av verkli­

gen utbetalda premier får avdragas, dock högst 200 kronor. Ha vinstutdel­

ning och premieåterbäring överstigit de under året erlagda premiernas be­

lopp, utgör enligt 19 § överskottet icke skattepliktig intäkt.

Berörda avdrag får åtnjutas allenast vid taxeringen i hemortskommunen,

icke vid den taxering, som eventuellt äger rum i annan kommun, där den

skattskyldige bedriver rörelse eller äger fastighet. Har skattskyldig endast

under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag, som nu

sagts, åtnjutas allenast i den män det belöper å nämnda tid. IV.

IV. Kritik av gällande beskattningsregler.

A. Den teoretiska motiveringen för gällande bestämmelser.

Kommittén.

I allmänhet. Kommittén har anfört, att vid tillkomsten av gällande be­

stämmelser såsom huvudregel för beskattningen av juridiska personer upp­

ställdes, att såsom inkomst hos den juridiska personen borde betraktas

allenast sådana intäkter, som i princip utgjorde skattepliktig inkomst hos de

fysiska personer

, vilka vore delägare i den juridiska personen eller eljest i

sista hand komme i åtnjutande av dess intäkter. Avsikten med beskattningen

av den juridiska personen skulle alltså vara att bos denna uttaga skatt på

intressenternas inkomst. Av särskilt intresse för utformningen av försäk­

ringsbolagens beskattning vore härvid, alt 1924 års skatteberedning, som

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

utarbetat förslaget till gällande bestämmelser, med inkomst i vissa fall

jämställde vad som för allmänheten icke tedde sig som inkomst utan i stället

uppfattades såsom utgiftsbesparing. Rent principiellt borde, framhölle be­

redningen, värdet av tjänster, som den skattskyldige gjorde sig själv, upp­

tagas såsom intäkt. I praktiken kunde dock en så vidsträckt skattskyldighet

icke genomföras. Man hade därför i fråga om utgiftsbesparing, som utgjorde

minskning i levnadskostnader, stannat för att beskatta densamma endast,

därest den vore en följd av rörelse eller yrke, som den skattskyldige drivit,

och alltså så att säga möjliggjorts därigenom, att den skattskyldige drivit

rörelsen eller yrket. Exempelvis vore en skomakare men ej en annan person

skattskyldig för värdet av det arbete han nedlade på halvsulning av sina

egna eller familjens skodon. Enligt samma princip skulle en handelsidka-

re, som för sitt hushåll toge varor ur boden, såsom inkomst upptaga värdet

av dessa varor, beräknat efter försäljningspriset, ej efter inköpspriset. Han-

delsidkaren finge med andra ord skatta även för den handelsvinst han gjorde

genom att sälja sina varor till sig själv. Liknande synpunkter anlade be­

redningen på det fall att personer, som icke vore handelsidkare, samman-

slöte sig för att förbilliga sina varuinköp.

Från sina allmänna utgångspunkter hade beredningen kommit fram till

att kooperativa konsumentföreningar borde beskattas för den handelsvinst,

som deras medlemmar erhölle genom rabatterna å inköpta varor; av vissa

skäl borde dock endast hälften av rabatterna anses såsom handelsvinst. En­

ligt då gällande bestämmelser ägde konsumentkooperativa föreningar rätt

till avdrag för utbetalade rabatter, men beredningen hade i enlighet med

sin förut relaterade ståndpunkt föreslagit, att avdrag skulle få ske blott för

halva detta belopp. I proposition till 1927 års riksdag hade icke föreslagits

ändring av de gällande bestämmelserna. Denna behandling av de koopera­

tiva konsumentföreningarnas beskattningsfråga vore av intresse, då det

gällde livförsäkringsväsendets beskattning, enär en betydande likhet före-

funnes mellan dessa båda frågor.

Kommittén har vidare anfört:

1924 års skatteberednings förslag till beskattning av livförsäkringsväsen­

det bygger på en till beredningens betänkande fogad promemoria, vilken i

samråd med beredningen utarbetats av dåvarande förste revisorn i försäk-

ringsinspektionen, fil. doktorn Tim Jansson. I denna promemoria föreslås,

med utgångspunkt från beredningens allmänna principer, att livförsäkrings­

bolagen skola beskattas dels för överskottet på försäkringsrörelsen, dels

för en på visst sätt beräknad ränteinkomst.

En beskattning av bolagens

ränteinkomst

är ett adekvat uttryck för prin­

cipen, att beskattningen av försäkringsbolagen åsyftar att träffa inkomst,

som för försäkringstagarna skulle utgöra skattepliktig intäkt. Den räntein­

komst, som bolaget erhåller genom att placera försäkringstagarnas tillgodo­

havande hos bolaget, premiereserven, i räntebärande tillgångar, kommer

nämligen försäkringstagarna till godo dels därigenom, att densamma erford­

ras för att jämte premierna uppbygga försäkringsbeloppet och sålunda kom­

mer att ingå i den försäkringssumma, som skall utbetalas, och dels genom

utbetalning av premieåterbäring eller annan vinst, där sådan utbetalning

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

71

förekommer. I den enligt gällande lag skattepliktiga ränteinkomsten ingår

sådan ränta, som erfordras för försäkringssummans uppbyggande eller som

utdelas i form av premieåterbäring. Ränteinkomst därutöver, vilken kan

komma försäkringstagaren till godo såsom annan vinst än premieåterbäring,

ingår i stället i överskottet och blir härigenom beskattad. Att ränteinkoms­

ten, i varje fall den del, som åtgår till försäkringsbeloppets uppbyggande,

ej omedelbart utbetalas till försäkringstagaren, förändrar icke dess karak­

tär av skattepliktig intäkt för denne. Även vid en annan penningplacering,

t. ex. penninginsättning å bank, där räntan lägges till kapitalet, blir ränte­

inkomsten skattepliktig redan då densamma gottskrives insättaren.

Motiveringen för beskattningen av livförsäkringsbolagens

överskott

byg­

ger på 1924 års skatteberednings uppfattning, att utgiftsbesparingar, som

avse icke avdragsgill omkostnad, skola utgöra skattepliktig inkomst. Jans­

sons promemoria innehåller i kapitlet om taxering av livförsäkringsbolag

till en början en redogörelse för hurusom en livförsäkringsrörelse kan an­

ses sönderfalla i en sparrörelse och en riskrörelse och hurusom man i en­

lighet härmed kan anse en livförsäkringspremie, med bortseende från om-

kostnadstillägg, sönderfalla i dels en

sparpremie,

som hos försäkringsbola­

get uppsamlas och bildar ett tillgodohavande för försäkringstagaren,

pre­

miereserven,

dels en

riskpremie,

vilken alltefter som den inflyter tages i

anspråk för täckande av utbetalningar vid dödsfall bland bolagets övriga för­

säkringstagare. Premiereserven växer ej allenast genom tillförande av spar-

premier utan även genom ränta, enär den placeras i räntebärande tillgångar.

Till denna förräntning har vid premieberäkningen hänsyn tagits, varvid en

viss räntefot lagts till grund. Uppnår försäkringsbolaget en högre förränt­

ning än som motsvarar denna antagna räntefot, uppstår en

överräntevinst.

Åtgå icke de under ett år influtna riskpremierna till täckande av årets ut­

betalningar för dödsfall på den grund, att dödligheten varit lägre än den

vid premiebetalningen antagna, uppstår för året en

underdödlighetsvinst.

Överränte- och underdödlighetsvinster göra det möjligt för bolaget att ut­

betala

premieåterbäring

eller annan

vinst

till försäkringstagarna. Premie­

återbäringen skiljer sig från annan vinst därigenom, att den förutberäknas

enligt vissa av Kungl. Maj :t stadfästa grunder. Omkoslnadstilläggen i pre­

mierna betraktas i promemorian såsom uppdelade på spar- och riskpremier,

och i densamma användas beteckningarna

belastade sparpremier

och

belas­

tade riskpremier

för att angiva att respektive delar av omkostnadstillägget

inräknats. Om bolagets verkliga omkostnader understiga de vid premiebe­

räkningen antagna, uppstår en omkostnadsvinst, som likaså kan användas

för utdelning till försäkringstagarna.

Kommittén har återgivit följande ur promemorian:

För enkelhets skull må frågan om beskattningen först behandlas för det

fall, att försäkringen icke berättigar till premieåterbäring men väl till vinst.

Man finner då med tillämpning av det betraktelsesätt beträffande bolagets

rörelse, som inledningsvis skisserats, att sparpremien med avdrag av om-

kostnadsbidraget är att likställa med en sparkasseinsättning och alltså icke

är någon verklig utgift för försäkringstagaren. Räntan på försäkringstaga­

rens sparkassetillgodohavande (premiereserven) är däremot en verklig in­

komst för honom. Den återstående delen av premien, den belastade risk­

premien, är att betrakta som en ren utgift för försäkringstagaren, hans

vinstandel som inkomst. I händelse av dödsfall tillkommer som inkomst för­

säkringens risksumma. Innan jag övergår till att undersöka i vad män de

nämnda inkomsterna böra vara beskattningsbara eller utgiften avdragsgill

vid beräkning av den skal tepliktiga inkomsten, torde jag redan nu få förut­

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

skicka, att resultatet i fråga om den belastade riskpremien blir, att denna

betraktas som levnadskostnad, alltså icke avdragsgill. Därför uppställer sig

frågan, huruvida någon utgiftsbesparing för försäkringstagaren, t. ex. ge­

nom den utdelade vinsten, förekommer i samband med utgivandet av nämn­

da premiedel. Denna fråga är här, liksom vid andra försäkringsbranscher,

synnerligen vansklig att besvara. Som exempel må nämnas, att ett och sam­

ma bolag kan bevilja ett visst slag av blandad liv- och kapitalförsäkring dels

med rätt till andel i vinst mot viss premie, dels utan vinsträtt mot 10 å 15

procent lägre premie. Enär sparpremierna i båda fallen äro lika, blir den

belastade riskpremien vid övergång från det förra alternativet till det senare

minskad med samma belopp som tariffpremien. Det förefaller, som om vär­

det av nyttigheten i och för sig (försäkringen) i detta fall skäligen måste

anses bättre mätt genom den lägre premien, och endast i den mån vinsten å

en försäkring enligt det förra alternativet överskjuter skillnaden mellan den

högre och den lägre premien vore det naturligt att tala om en utgiftsbespa­

ring. Saken kompliceras ytterligare av att olika bolag kunna tillämpa olika

premier för samma slag av försäkring. Då det emellertid icke synes vara

möjligt att taga hänsyn till alla faktorer, som kunna vara av betydelse för

beräkningen av utgiftsbesparingen, eller ens isolera de väsentligare av dem,

torde man vara hänvisad till att, som eljest i dylika fall, som beskattnings­

bar utgiftsbesparing anse det bokföringsmässigt konstaterbara belopp, som

försäkringstagaren erhåller i vinst å försäkringen.

Kommittén har därefter uttalat, att enligt dess mening den sålunda före-

bragta motiveringen för att anse den till försäkringstagarna utdelade vinsten

såsom beskattningsbar inkomst emellertid icke vore hållbar. (Härvid lik­

som i fortsättningen avses annan vinst än överräntevinst.) Den byggde på

den förutsättningen, att den till försäkringstagarna utdelade vinsten vore

att anse som en utgiftsbesparing. Betraktade man till en början ett livför­

säkringsaktiebolag, vore vinsten till försäkringstagarna helt jämförbar med

de rabatter på gjorda inköp, som handelsidkare i många fall lämnade sina

kunder. Om sådana rabatter uttalade beredningen, att rabatter till aktie­

ägare borde få avdragas endast i den mån utomstående finge åtnjuta mot­

svarande förmåner samt förmånerna icke kunde anses utgöra utdelning av

vare sig bokförd eller icke bokförd vinst. Rabatter till utomstående borde

alltid få avdragas. De som erhölle rabatterna borde skatta för dessa i den

mån fråga vore om rörelse eller yrke e. d., medan däremot mottagarna ej

borde skatta för rabatter, som för dem tedde sig allenast såsom en utgifts­

besparing.

Med beredningens sålunda angivna utgångspunkt borde alltså enligt kom­

mitténs mening skäl ha funnits att medgiva livförsäkringsaktiebolag av­

drag för den Aunst, som utdelats till försäkringstagare, och i enlighet med

beredningens allmänna principer borde då även de ömsesidiga livförsäk­

ringsbolagen ha medgivits avdrag för den till deras delägare, försäkrings­

tagarna, utdelade vinsten, i den mån densamma ej kunde betraktas som

handelsvinst, d. v. s. kunde anses motsvara aktieutdelningen hos livförsäk­

ringsaktiebolagen. Då aktieutdelningen i regel utgjorde en relativt obetydlig

del av dessa bolags vinstutdelning till försäkringstagarna, borde i analogi

härmed största delen av de ömsesidiga bolagens utdelade vinst ha blivit

74

Kungl. Mcij:ts proposition nr 93.

föga hållbar. Såsom än mindre godtagbar framstår densamma mot bakgrun­

den av att Kungl. Maj :t och riksdagen sedermera icke biträdde beredningens

uppfattning om de kooperativa konsumentföreningarnas rabatter utan be-

slöto, att föreningarna fortsättningsvis skulle äga full avdragsrätt för ra­

batterna. Motiveringen för förslaget beträffande försäkringsbolagen byggde

ju i denna punkt på samma synpunkter som de, vilka lågo till grund för

förslaget till behandling av nämnda föreningars rabatter.

Beskattning av ränta på premiereserv för pensionsförsäkring. Kommittén

har yttrat, att i fråga om pensionsförsäkring gällde, att premien finge av­

dragas, att utfallande belopp inkomstbeskattades och att ränteskatt icke

uttoges. Såsom motivering för friheten från räntebeskattning hade ofta an­

förts, att beskattningen av utfallande pensionsbelopp innebure även be­

skattning av den hos försäkringsbolaget uppkomna ränteinkomsten.

Kommittén har vidare yttrat:

För belysning av frågan om sambandet mellan å ena sidan räntebeskatt­

ning samt å andra sidan beskattning av utfallande belopp och avdragsrätt

för premier torde det vara lämpligast att betrakta ett exempel, där frågan

framträder mera renodlad än vid försäkring, nämligen vanligt sparande, så­

som genom insättning i bank. Man kan i nämnda syfte antaga, att två

olika beskattningssystem tillämpas för olika slag av sparande. För det ena

slaget, vilket betecknas såsom sparande av typ

a,

antages nuvarande regler

gälla; avdrag vid taxering får alltså ej ske för insatt belopp, och uttag från

banken inkomstbeskattas icke. För det andra slaget av sparande, betecknat

såsom typ

b,

får däremot vid taxering avdrag göras för insatta belopp, me­

dan uttagen utgöra skattepliktig inkomst. Antag till en början, att beskatt­

ning av ränta ej förekommer i någotdera fallet. Fn person antages nu in­

sätta 100 kronor om året å ett sparkonto av typ

a,

låta räntorna läggas till

kapitalet och efter en viss tids förlopp lyfta detta, som då antages hava

vuxit till 4 000 kronor. Gör personen i stället insättning å ett sparkonto

av typ

b,

kan han, om hans marginalskattesats är 20 %, med samma eko­

nomiska uppoffring insätta 125 kronor årligen. På grund av avdragsrätten

för insättningen minskas nämligen i detta fall hans skatt med 20

%

av

125 kronor, d. v. s. med 25 kronor och hans nettoutgift blir alltså 100 kro­

nor liksom i första fallet. Under samma tid som i förra fallet erfordrades,

för att kapitalet skulle växa till 4 000 kronor, växa i senare fallet insätt­

ningarna jämte räntor till 5 000 kronor. Då han lyfter detta belopp, måste

han emellertid betala 20 % eller 1 000 kronor i skatt, varför han liksom

i första fallet har 4 000 kronor kvar.

Resultatet av exemplet är alltså, att båda systemen, vid samma årliga

nettoutgift, leda till samma behållna kapital, förutsatt givetvis, att skatte­

satsen är densamma vid såväl insättningarna som uttagen. Sparande av ty­

pen

a

och typen

b

äro således lika behandlade i skattehänseende, oaktat

ränteinkomsten icke i någotdera fallet antogs beskattad. Olikheten mellan

beskattningsreglerna för de båda typerna av sparande kan alltså icke åbe­

ropas som skäl för olikhet i fråga om räntebeskattningen.

I ovan behandlade exempel antogs, att skatt å räntan icke uttogs. Även

om man antager, att sådan skatt utgår, förändras icke resultatet. Beskatt­

ning av räntan innebär nämligen blott, att den effektiva förräntningen sker

efter en lägre räntefot. Vid 20 % marginalskattesats blir sålunda den effek­

tiva räntefoten endast 80 % av den nominella. Proportionen mellan det ut­

tagna beloppet och den årliga insättningen blir härigenom för samma tid­

75

rymd en annan än vid frihet från ränteskatt, men denna proportion blir

dock lika vid båda slagen av sparande, varigenom slutsatsen blir densamma

som ovan.

Det ovan förda resonemanget kan oförändrat tillämpas på livförsäkring­

arnas beskattning. Sparande av typen

a

motsvarar kapitalförsäkring och

sparande av typen

b

pensionsförsäkring. Slutsatsen blir alltså, att olikhe­

ten mellan dessa båda försäkringsarters behandling i fråga om avdragsrätt

för premier och beskattning av utfallande belopp icke kan tagas till intäkt

för en olikhet i fråga om räntebeskattningen.

Ännu tydligare framträder måhända, att beskattning av utfallande be­

lopp i realiteten icke innebär beskattning av uppsamlad ränteinkomst, om

man betraktar frågan från det allmännas synpunkt. Antag exempelvis,

att

på grund av någon särskild bestämmelse belopp, som placeras på visst sätt,

får vid taxeringen avdragas,

att

de räntor, som placeringen avkastar, icke

beskattas, då de uppkomma, men

att

då placeringen upphör, det placerade

beloppet jämte tillagda räntor beskattas. I förenklingssyfte betraktas en pla­

cering under endast ett år. Antag

att

de avdragna beloppen visst år upp­

gå till sammanlagt 100 miljoner kronor,

att

räntefoten är 3

%, att

den genom­

snittliga marginal skattesatsen är 20

% samt att

staten täcker den genom

avdraget uppkomna minskningen i skatteintäkter genom att upptaga ett

lån å 20 miljoner kronor, vilket ävenledes antages löpa med 3

%

ränta.

Då placeringen efter ett år upphör, blir det uttagna beloppet, 103 miljoner

kronor, beskattat, varigenom staten erhåller en skatteintäkt å 20,6 miljoner

kronor. Det kunde förefalla som om staten härigenom utfått skatt för rän­

tan, 3 miljoner kronor. Så är emellertid icke fallet. Skall placering av här

betraktade slag i beskattningshänseende behandlas lika med annan place­

ring, böra de, som anlita förstnämnda placering, täcka den förlust, vilken

staten åsamkas genom att beskattningen uppskjutes ett år. Denna förlust

utgör räntan på lånet å 20 miljoner, alltså ^0,6 miljoner kronor. Då

20,6

miljoner kronor erlägges i skatt hava de skattskyldiga, varom här är fråga,

dels erlagt 20 miljoner i skatt för inkomsten om 100 miljoner kronor, dels

erlagt 0,6 miljoner kronor såsom ersättning för att inkomsten beskattas

först ett år efter det densamma förvärvades. Skall själva ränteinkomsten,

3 miljoner kronor, beskattas, måste ytterligare 0,6 miljoner kronor erläggas

i skatt.

Kommittén har erinrat om att 1942 års försäkringsutredning berört denna

fråga i samband med spörsmålet om gränsdragning mellan pensionsförsäk­

ring och annan livförsäkring, därvid utredningen anfört (SOU 1946:34,

s. 290):

Genom relativt obetydliga modifikationer kunna vissa former av livför­

säkring fås att i kommunalskattelagens mening ändra karaktär från kapi­

talförsäkring, för vilken ränteskatt erlägges, till pensionsförsäkring, för vil­

ken ränteskatt icke utgår.

Likvärdighet i beskattningshänseende råder icke mellan kapital- och pen­

sionsförsäkring. Överensstämmelsen är endast formell men icke reell. Vad

pensionsförsäkringen beträffar kan likvärdighet anses råda mellan skatt­

skyldigheten för utfallande pensioner och avdragsrätten för premierna, un­

der förutsättning att man bortser från den olika plats i den progressiva

skatteskalan, som en försäkringstagare intar under den aktiva tiden och un­

der pensionstiden. Då ränteskatt utgår i fråga om kapitalförsäkring men

icke beträffande pensionsförsäkring, blir kapitalförsäkringen föremål lör en

extra beskattning med ränteskailens hela belopp. I nuvarande ränteläge och

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

77

nedskrivningar. I detta sammanhang förtjänade påpekas, att kommittén ej

föreslagit ändringar av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen, en­

ligt vilka vid inkomstberäkningen av rörelse i allmänhet bokföringens värde­

sättning av tillgångar skulle tillämpas. I dylika fall uttoges ej kompensa­

tion för det allmännas ränteförlust. En person, som ärvde äganderätt till

kapital, vartill annan hade nyttjanderätt, kunde enligt 1941 års arvsskatte­

förordning erlägga arvsskatt antingen vid arvsfallet eller då nyttjanderätten

överginge till ägaren. Oberoende av när arvsskatten erlades uttoges ingen

ränteskatt av ägaren. I det fall att arvsskatten erlades vid arvsfallet, inne-

bure ränteskattefrihelcn en avvikelse från regeln vid K-sparande. I alla

övriga fall som här uppräknats vore ränteskattefriheten en naturlig följd

av den uppskjutna beskattningen. Detta påstående kunde ej rubbas av

att en del av förut anfört P-sparande i vissa fall ej ens vore förenat med

skatt på »uttaget», t. ex. realisationsvinster för enskild person, vilka ulto-

ges efter fem respektive tio år.

Det syntes sålunda vara i överensstämmelse med allmänt vedertagna skat-

terättsliga principer att skatteuppskov förenats med ränteskattefrihet.

Departementschefen.

I kommitténs allmänna kritik av den teoretiska motiveringen för gäl­

lande regler rörande beskattningen av försäkringsanstalter kan jag i hu­

vudsak instämma. I anledning av vad kommittén anfört angående beskatt­

ningen av ränta på premiereserv för pensionsförsäkring må emellertid föl­

jande anföras.

I de belopp, som utfalla på grund av pensionsförsäkring, ingå i huvud­

sak dels av försäkringstagaren inbetalda premier, dels därå upplupen ränta.

Hela det sålunda utfallande beloppet beskattas. Kommittén anser, att vad

som därvid uttages av det allmänna utgöres, förutom av skatt å de inbetal­

da premierna, av ersättning för det uppskov som det allmänna medgiver

med skattebetalningen (uppskovsränta). Det synes emellertid ur skatte-

rättsliga synpunkter naturligare att betrakta sistnämnda del av det uttagna

beloppet såsom skatt å räntan. Det av mig sålunda anlagda betraktelsesät­

tet anknyter till gällande rätt, enligt vilken uppskovsränta i regel icke ut­

tages vid uppskjuten beskattning. Sålunda utgår icke uppskovsränta, då

skattskyldig exempelvis genom nedskrivning av varulager eller avskriv­

ning å inventarier förskaffar sig motsvarande uppskov med skattens er­

läggande. Blott i särskilt angivna fall utgår uppskovsränta, t. ex. då enligt

förordningarna om investeringsfonder till sådan fond avsatta medel åter­

föras till beskattning.

En annan sak är, alt man kan såsom det principiellt riktiga hävda, att

uppskovsränta bör uttagas i de fall då skattskyldig åtnjuter uppskov med

skattebetalningen. Så länge denna princip icke införts såsom huvudregel

i svensk skatterätt, synes emellertid anledning saknas att tillämpa den­

samma beträffande pensionsförsäkringen.

Då sålunda vid pensionsförsäkring ränteskatt får anses bliva uttagen hos

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

försäkringstagaren i samband med att pensionsbeloppen utbetalas, är det icke

motiverat att uttaga ränteskatt jämväl hos försäkringsanstalten. Ej heller fin­

nes, som nyss framhållits, anledning att uttaga uppskovsränta vare sig hos

anstalten eller hos försäkringstagaren. Visserligen åtnjuter denne en förmån

i förhållande till den, som tagit en kapitalförsäkring, såtillvida att den förre

icke behöver erlägga särskild ränta för det skatteuppskov, som han erhåller,

men denna förmån är icke något för pensionsförsäkringen säreget; motsva­

rande förmån tillkommer i regel även andra skattskyldiga, som åtnjuta upp­

skov med beskattningen.

B. Praktiska olägenheter av gällande beskattningsregler,

a) Beskattningen av försäkringsanstalter.

Kommittén.

Kommittén har i denna del anfört:

Såsom av redogörelsen för gällande bestämmelser framgår, beskattas hos

inländska livförsäkringsbolag dels överskottet å livförsäkringsrörelsen, dels

en tredjedel av viss beräknad ränteinkomst, dock ej ränteinkomst som hän­

för sig till livränterörelse (pensionsförsäkring).

Vid överskottets beräkning får avdrag göras för avsättningar till vissa

fonder. Störst bland dessa avsättningar är i det utvecklingsskede, vari liv­

försäkringsbolagen för närvarande befinna sig och sannolikt komma att

befinna sig under de närmaste generationerna, avsättningen till försäk­

ringsfond för egen räkning. Då försäkringsfondens ökning motsvarar den

beräknade ökningen av bolagens skuld till försäkringstagarna, är avsätt­

ningen egentligen att betrakta som en driftkostnad och avdragsrätten måste

därför anses som självklar. Avsättningen sker i enlighet med bolagens av

Kungl. Maj :t fastställda grunder. Vidare får avdrag ske för avsättning till

säkerhetsfond och utjämningsreserver. Dessa äro konsolideringsfonder,

närmast att anse som kompletteringsfonder till försäkringsfonden. I fråga

om dessa fonder får avdrag dock ske endast om fonderna ej överstiga visst

i lag fastställt maximum. Slutligen får avdrag ske för avsättning till pre-

mieåterbäringsreserv och livränterörelsens garantifonder. Dessa fylla sam­

tidigt viss uppgift som konsolideringsfonder och som uppsamlingsfonder

för medel, avsedda för omedelbar eller framtida utdelning till försäkrings­

tagarna. Avsättningen till premieåterbäringsreserv, vilken är avsedd att

omfatta endast viss del av överskottet, regleras genom bestämmelser i bo­

lagens av Kungl. Maj :t fastställda grunder. Till livränterörelsens garanti-

fonder kan däremot hela överskottet på livränterörelsen avsättas, vilket

sammanhänger därmed, att till livränteförsäkringstagare utdelad vinst be­

skattas hos dessa. Då bolagen i regel icke avsätta belopp till konsoliderings­

fonder i vidare mån än att avsättningarna äro avdragsgilla, och då utdel­

ningen till aktieägarna i försäkringsaktiebolag, som driva livförsäkringsrö­

relse, numera under normala förhållanden utgör en obetydlig del av över­

skottet, blir resultatet av gällande bestämmelser att det skattepliktiga över­

skottet å livförsäkringsrörelse huvudsakligen utgöres av belopp, som bo­

lagen avsätta för omedelbar eller framtida utdelning av vinst till försäk­

ringstagarna utöver premieåterbäringen.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

nämligen då varan försåldes. Samma vore förhållandet med livförsäkrings­

bolags värdehandlingar, ehuru tidsskillnaden mellan minskningen och den

motsvarande ökningen av det beskattningsbara beloppet i detta fall oftast

vore så stor, att den för det allmänna genom uppskovet uppkomna ränteför­

lusten bleve beaktansvärd. Emellertid tillkomme ytterligare en omständig­

het, som kunde medföra bestående förlust av skatteintäkt för det allmänna.

Om nedskrivningen nedbringade överskottet så lågt, att spärreglerna vid

ränteskattens beräkning trädde i funktion, minskades ränteskatten, och nå­

gon kompensation för denna minskning erhölles icke senare, eftersom ränte­

skatten aldrig kunde överstiga det belopp, som framkomme vid tillämpning

av huvudregeln.

Försäkringsutredningens förslag till ändring av kommunalskattelagen

rönte vid remissbehandlingen kritik från flera håll.

Utredningen berörde även beskattningen av understödsföreningars livför­

säkringsrörelse och anförde härom följande (s. 292):

Understödsföreningarna äro helt befriade från såväl överskottsbeskatt-

ning som ränteskatt för kapitalförsäkringar. Detta är anmärkningsvärt, då

en understödsförening kan meddela upp till 4 000 kronors kapitalförsäk­

ringssumma, som är 3 å 4 gånger så stor som medelförsäkringssumman

inom folkförsäkringsverksamheten, vilken såsom ovan påpekats betungas

av ränteskatt i vida större grad än storförsäkringsverksamheten. Flera

större understödsföreningar meddela livförsäkring under former, som vä­

sentligen överensstämma med dem i livförsäkringsbolag. Även i försäkrings-

tekniskt avseende bygga föreningarna på samma grund som bolagen, var­

för också fondbildningen i de båda slagen av försäkringsanstalter är av

samma storleksordning i förhållande till försäkringarna.

Kommittén har därefter anfört, att även pensionsstiftelsernas beskattning

syntes förtjäna viss uppmärksamhet. I kommunalskattelagen funnes vissa

föreskrifter rörande stiftelser, som bildats enligt lagen om aktiebolags pen­

sions- och andra personalstiftelser. Emellertid bildades av såväl aktiebolag

som andra arbetsgivare åtskilliga stiftelser för pensioneringsändamål, vilka

icke vore att anse som stiftelser enligt nämnda lag. Beträffande detta slag

av stiftelser funnes inga föreskrifter i kommunalskattelagen men de hade

i praktiken redan tidigare behandlats på det sätt som numera föreskreves

beträffande stiftelser, bildade enligt lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser. De gällande bestämmelserna syntes alltför liberala.

Någon begränsning av arbetsgivares rätt att göra avdrag för belopp, som

överförts till pensionsstiftelse, funnes icke. Frånvaron av begränsning gjor­

de det möjligt att till pensionsstiftelse med avdragsrätt överföra medel,

vilka avsåge pensionering av företagets ägare och hans efterkommande i

flera led, även ännu ofödda efterkommande. Då föreskrifter om pensions­

ålder saknades, kunde pensionen till ägarens efterkommande börja vid låg

ålder och härigenom få karaktär av förmögenhetsöverföring med undgåen­

de av arvs- och kvarlåtenskapsskatt.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Vad ovan sagts i fråga om beskattningen av räntan å varje livförsäkrings­

tagares tillgodohavande hos försäkringsanstalten, gäller på motsvarande

sätt i fråga om förmögenhetsbeskattningen av själva tillgodohavandet. Vid

den enda form av förmögenhetsbeskattning, som existerade vid tidpunkten

för ränteskattens införande, nämligen den genom förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt föreskrivna, var förmögenhetsbeskattning­

en helt likvärdig med beskattning av en ränteavkastning beräknad efter en

högre räntefot än den verkliga. Genom införandet av den särskilda för­

mögenhetsskatten skärptes i fråga om försäkringstagare i högre inkomst­

skikt och med förmögenhet över visst belopp motsatsen mellan den skatt,

som försäkringsanstalterna erlägga i försäkringstagarnas ställe, och den,

som försäkringstagarna vid direkt beskattning skulle hava erlagt. Motsätt­

ningen skärpes ytterligare genom den av 1947 års riksdag antagna för­

ordningen om statlig förmögenhetsskatt. Då försäkringstagarnas hos bola­

gen innestående medel icke bliva föremål för förmögenhetsbeskattning, blir

följden, att en person med skattepliktig förmögenhet genom överflyttning

av en del av denna till ett livförsäkringsbolag i form av försäkring helt kan

undkomma förmögenhetsskatt för denna del.

För att påvisa de förmåner, vilka livförsäkringstagare åtnjuta genom att

räntebeskattningen förlagts till försäkringsanstalterna och förmögenhets­

skatt ej utgår för det i livförsäkring nedlagda kapitalet, har kommittén

upprättat ett antal tabeller, vilka utvisa vilken räntefot som vid medlens pla­

cering i bank skulle erfordras för att giva samma ekonomiska resultat som

vid försäkring. I fråga om dessa tabeller och de förutsättningar, som legat

till grund för tabellernas upprättande, hänvisas till kommitténs betänkande,

s. 83—89.

De förut belysta olägenheterna i fråga om beskattning av kapitalförsäk­

ring ha även påtalats av 1942 års försäkringsutredning, som härom anfört

(SOU 1946: 34, s. 291):

Den ränteskatt, som livförsäkringsbolagen hava att betala, är avsedd att

träda i stället för motsvarande inkomst- och förmögenhetsbeskattning hos

försäkringstagarna. Eftersom ränteskatten uttages efter samma skattesats

för alla kapitalförsäkringar, blir verkan en markerad underbeskattning av

de större inkomsttagarna och av personer utan familj eför sörj ning och en

omotiverad merbelastning av de mindre inkomsttagarna och av personer

med försörjningsplikt. Detta ter sig så mycket mera obilligt som de större

inkomsttagarna numera, just på grund av gällande skattelagstiftning, till

väsentlig del fylla sitt livförsäkringsbehov genom pensionsförsäkring i "kom­

munalskattelagens mening (speciell s. k. inkomstförsäkring), som gynnas

genom att vara helt befriad från ränteskatt. För de mindre bemedlade där­

emot, vilka i huvudsak tillhöra folkförsäkringens klientel, har kapitalför­

säkringsformen visat sig vara den enda gångbara. Ovan har bortsetts från

200-kronorsavdraget, som har särskild betydelse för mindre inkomsttagare.

I detta sammanhang synes följande exempel vara förtjänt av uppmärk­

samhet. Om på en gång ett större belopp inbetalas som engångspremie för

en kapitalförsäkring på relativt kort tid, undandrages ränteinkomsten å

detta belopp den progressiva beskattningen och blir i stället, eftersom ränte­

skatten icke är progressiv, föremål för proportionell beskattning, varigenom

en icke oväsentlig skatteflykt uppkommer. Försök till operationer av denna

art ha på senare tid förekommit, fast de i viss mån kunnat motverkas ge­

84

ring, hade på sätt förut sagts medfört, att livförsäkring kommit att utnytt­

jas som skatteflyktsinstrument. Detta hade i sin tur medfört en viss sned­

vridning av ackvisitionsarbetet såväl i fråga om försäkringsformer som kli­

entel. Ackvisitörerna, i varje fall inom de bolag som meddelade s. k. stor

livförsäkring, hade genom konkurrensen med varandra ej sällan drivits till

att erbjuda sådana försäkringsformer, vid vilka de största skattebesparing-

arna kunde påvisas. Då en siffermässig beräkning av riskskyddets ekono­

miska värde i regel överginge såväl ackvisitörens som försäkringstagarens

förmåga, kunde man utgå från att påvisandet av skattebesparingarna skedde

utan hänsyn till riskskyddets värde. Då vid detta betraktelsesätt skatte­

besparingarna framträdde starkare, ju mindre riskbetonad försäkringen

vore, bleve följden en tendens att inrikta ackvisitionen på former med litet

riskskydd, vilken tendens motverkade bolagens strävan att befrämja pro-

tektiva försäkringsformer. På samma sätt medförde gällande skattelagstift­

ning en tendens hos ackvisitörerna att inrikta sitt arbete på ett klientel,

inom vilket intresset för skattebesparingar vore stort. Härigenom komme

vad som borde vara livförsäkringsackvisitionens egentliga uppgift, nämligen

att utbreda försäkringen bland dem som verkligen behövde den, i viss ut­

sträckning att eftersättas. En ändring av gällande regler för beskattning av

livförsäkringstagare måste därför te sig lika angelägen från livförsäkrings­

väsendets egen synpunkt som ur beskattningssynpuukt. Det borde framhål­

las, att de förut påtalade olägenheterna av gällande skattelagstiftning visser­

ligen funnits redan från början men att dessa olägenheter först med det

under senare tid stegrade skattetrycket fått en mera avsevärd betydelse.

Livförsäkringsbolagen hade, enligt vad kommittén därefter anfört, sedan

länge haft sin uppmärksamhet riktad på de här framhållna olägenheterna

av nu gällande skattelagstiftning och gång efter annan genom överenskom­

melser sökt stävja konstaterade eller befarade missbruk. Redan år 1932

träffades sålunda en överenskommelse om förbud för livförsäkringsbolagen

att belåna försäkring, som tagits mot engångspremie, förrän försäkringen

varit i kraft minst tre år. Samtidigt bestämdes, att i dylika fall lån ej heller

skulle beviljas av bankerna eller sparbankerna.

För att kunna följa utvecklingen inom pensionsförsäkringen hade Svenska

livförsäkringsbolags förening årligen infordrat specificerade uppgifter från

livförsäkringsbolagen. Sedan de inkomna uppgifterna statistiskt bearbetats

och sammanställts, hade resultatet varje år delgivits finansdepartementet.

Med stöd av den sålunda vunna erfarenheten hade bolagen vid skilda

tillfällen infört strängare villkor för meddelande av pensionsförsäkring med

avdragsgill premie än de i lagen uppställda kraven. Som exempel på skärp­

ningarna kunde nämnas, att den kortaste premiebetalningstiden efter över­

enskommelse fastställts till tio år mot den i lagen föreskrivna tiden av

mera än fem år. Vidare finge icke någon premie vara så stor, att den över­

stege den årspremie, som skulle ha utgått, om premiebetalningen lika för­

delats på tio år. Lagen hade här icke någon begränsning. Därjämte hade

bestämts, att vissa typer av pensionsförsäkring endast finge tecknas på

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

85

försäkringstagarens eget eller på hans makas liv, vissa andra typer endast

på endera makens eller barnens liv. Försäkringstagare, som fyllt 60 år,

kunde — trots att lagbestämmelserna icke utgjorde hinder härför — er­

hålla pensionsförsäkring med avdragsgill premie endast i form av uppskju­

ten livränta eller överlevelseränta, i båda fallen utan garanti och utan s. k.

motförsäkring (återbetalning vid dödsfall av erlagda premier). Slutligen

hade pensionsåldern i vissa fall begränsats.

Sedan det visat sig, att vissa skattskyldiga med betydande förmögenhet

och hög skattebelastning önskade teckna kapitalförsäkringar mot stora en-

gängspremier i syfte att förskaffa sig skattelättnad, införde bolagen år

1944 förbud mot högre engångspremie för kapitalförsäkring än 50 000 kro­

nor. I vissa fall med lång försäkringstid skulle dock belopp om högst 150 000

kronor kunna godtagas. Vid tillämpning av dessa inskränkningar skulle

försäkringstagarens samtliga försäkringar, även om de tecknats i skilda

bolag, sammanräknas samt man, hustru och barn under 21 år anses som en

försäkringstagare. För kontroll infördes uppgiftsskyldighet såväl för den

försäkringssökande som för bolagen.

Kommittén har omnämnt, att Svenska försäkringsbolags riksförbund i

skrivelse den 19 december 1944 till kommittén lämnat en redogörelse för bo­

lagens omförmälda åtgärder samt därvid anfört följande:

Efter det klassificeringssystem, som sålunda införts, och de överenskom­

melser, som sålunda träffats, torde reglerna för pensionsförsäkringars be­

skattning numera knappast giva rum för allvarligare anmärkningar. Att

rubba på själva principen om skattens uttagande först då pensionen utfal­

ler kan numera uppenbarligen icke komma i fråga. En begränsning av för­

säkringsbeloppen eller en beskärning av pensionsförsäkringsformerna har

ifrågasatts. I förstnämnda hänseende är att märka att av hela antalet år

1943 nytecknade pensionsförsäkringar 92,2 % avsågo försäkringar med ett

pensionsbelopp om högst 300 kr. i månaden. Antalet nytecknade pensions­

försäkringar på högre belopp än 1 000 kronor i månaden utgjorde under

åren 1939—1943 för hela landet endast resp. 3, 24, 9, 24 och 21 stycken.

Genom de av livförsäkringsbolagen sålunda vidtagna åtgärderna hade

•— enligt vad kommittén vidare anfört — möjligheterna till missbruk otvivel­

aktigt beskurits. Den fördelen hade också vunnits, att ingreppen mot skatte-

spekulation kunnat sättas in på ett betydligt tidigare stadium än om de­

samma skulle gjorts beroende av ändring i lagstiftningen.

Kommittén har i detta sammanhang erinrat om att bevillningsutskottet

vid 1943 års riksdag, i anledning av väckt motion, gjorde följande uttalande

i nu förevarande fråga (bev. utsk. bet. 1943: 45 s. 14):

Den tendens till missbruk av pensionsförsäkringsformen i skattelind-

ringssyfte, som under den senare tiden kunnat iakttagas och som påtalats

redan i ovanberörda vid 1941 års riksdag väckta motion och den vid samma

riksdag framställda interpellationen, torde såsom framgår av de i anledning

av den nu föreliggande motionen avgivna yttrandena alltjämt vara för ban­

den. De åtgärder, som vidtagits av försäkringsbolagen till förebyggande av

missbruk i berört avseende, torde visserligen få antagas hava medfört, att

mera påtagliga fall av sådant missbruk förhindrats. Tveksamt är emellertid,