Kungi. Maj:ts proposition nr 1 '<.

2

F örslag

till

Lag

om ändring i bidragsförskottslagen den II juni 1943 (nr 382).

Härigenom förordnas, att 7 och 8 §§ bidragsförskottslagen den 11 juni

19431 skola erhålla ändrad lydelse på

7

(Gällande lydelse:)

Bidragsförskott beviljas för tiden

Jfrån och med den månad, under vil­

ken förskottet sökts, samt, där den

underhållsskyldige häftar i skuld för

tidigare förfallet bidrag, jämväl för

tid, varå sådant bidrag belöper, dock

längst från och med andra månaden

före den, under vilken förskottet

sökts, och utgår, där ej rätten till

förskott skall upphöra tidigare, till

och med utgången av det statliga

budgetår, som löper vid förskottets

beviljande.

Att under------- ----------------- 12 § 1

8

Bidragsförskott utgår med det be­

lopp barnets fader jämlikt rättens

beslut eller enligt avtal är skyldig

att utgiva till barnets underhåll, dock

högst med 321 kronor för år räknat. 1

sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse:)

Bidragsförskott beviljas för tiden

från och med den månad, under vil­

ken förskottet sökts, samt, där den

underhållsskyldige häftar i skuld för

tidigare förfallet bidrag, jämväl för

tid, varå sådant bidrag belöper, dock

längst från och med andra månaden

före den, under vilken förskottet

sökts, och utgår, där ej rätten till

förskott skall upphöra tidigare, till

och med utgången av det statliga

budgetår, som löper vid förskottets

beviljande. Utan hinder av vad nu

sagts må dock barnavårdsnämnd

under juni månad pröva ansökan om

bidragsförskott jämväl för tiden till

och med utgången av närmast föl­

jande budgetår.

och 2 inom.

§•

Bidragsförskott utgår med det be­

lopp barnets fader jämlikt rättens

beslut eller enligt avtal är skyldig

att utgiva till barnets underhåll, dock

högst med 600 kronor för år räknat.

Denna lag träder i kraft den 1

juni 1953; dock skall i fråga om be­

loppet av bidragsförskott avseende

tiden före den 1 juli samma år äldre

lag tillämpas.

1 Senaste lydelse av 8 § se SFS 1952:327.

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Höns Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 januari

1953.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

U

ndén^, statsråden

S

köld

, Z

etterberg

, T

orsten

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, A

ndersson

,

L

ingman

. H

ammarskjöld

, N

orup

, H

edlund

, P

ersson

, H

jälmar

N

ilson

,

L

indell

, N

ordenstam

.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändring i bi­

dragsförskottslagen in. m. samt anför.

Vid behandlingen tidigare denna dag av frågan om ersättning till barna­

vårdsnämnderna för bidragsförskott — årets statsverksproposition femte

huvudtiteln punkt 25 — omnämnde jag, att jag hade för avsikt att förorda

en höjning av maximibeloppet för bidragsförskott från 324 kronor till

600 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till närmare behandling; i

samband härmed torde jag även få behandla spörsmålet om bidrags-

förskottsperiodens längd.

Gällande bestämmelser.

Genom bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382; ändr. 532/1947

och 327/1952) har det allmänna i viss omfattning åtagit sig att förskottera

underhållsbidrag, som barn under 16 år enligt lag äger utfå av sin fader

men denne underlåter att betala.

Bidragsförskott kan heviljas för barn såväl i som utom äktenskap. I båda

fallen krävs dock att barnets föräldrar lever åtskilda och att barnet ej sam­

manbor med fadern. Genom bidragsförskott blir fadern ej befriad från sin

underhållsskyldighet, utan det allmänna har rätt att av honom återkräva

det förskotterade beloppet. För att rätt till bidragsförskott skall föreligga

fordras därför, att underhållsskyldigheten blivit fastställd i vederbörlig

ordning, d. v. s. antingen genom beslut av domstol eller genom skriftligt

av två personer bevittnat avtal.

Bidragsförskott utgår med det belopp, som fadern enligt domstolsbeslutet

eller avtalet är skyldig att utgiva, dock med högst 324 kronor för år (8 §).

Det är däremot helt oberoende av moderns och barnets ekonomiska för­

hållanden.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr lb.

Bidragsförskott beviljas och utbetalas av vederbörande barnavårdsnämnd,

som även har att vidtaga erforderliga åtgärder för att indriva det för-

skotterade beloppet hos fadern. Förskott beviljas för tiden från och med

den månad, under vilken förskottet sökts samt — där den underhållsskyl-

dige häftar i skuld för tidigare förfallet bidrag — även för tid varå sådant

bidrag' belöper, dock längst från och med andra månaden före den under

vilken förskottet sökts. Där ej rätten till förskott skall upphöra tidigare,

utgår förskottet till och med utgången av det statliga budgetår, som löper

vid förskottets beviljande (7 §).

Kostnaderna för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kun­

nat uttagas av barnets fader, till 3/4 av statsverket och */« av den kommun

vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet. Statsverkets andel i kostnaderna

utbetalas till kommunerna i efterskott per budgetår.

Under åren 1948—1950 uppgick antalet barn med bidragsförskott till

resp. 34 321, 36 914 och 38 320.

Bidragsförskottens maximibelopp.

Den nuvarande bidragsförskottslagen föregicks av en tidigare motsva­

rande lag, utfärdad den 18 juni 1937 (nr 383) samtidigt med en lag om

barnbidrag till bland andra änkors och invaliders barn. Enligt dessa lagar

rådde överensstämmelse mellan bidragsförskottens och barnbidragens maxi­

mibelopp. Från och med år 1941 höjdes barnbidragen med dyrtidstillägg,

men bidragsförskotten undergick ej någon motsvarande höjning. Genom

tillkomsten av 1943 års bidragsförskottslag jämkades förskottens maximi­

belopp i vissa fall obetydligt uppåt. I samband med 1947 års lagstiftning

om barnbidrag ändrades reglerna om bidragsförskott åter, och förskottens

maximibelopp bestämdes till 250 kronor om året.

I skrivelse den 15 mars 1952 föreslog socialstyrelsen att bidragsförskot­

tens maximibelopp måtte höjas till 420 kronor om året. Framställningen

i-esulterade i ett beslut av statsmakterna att höja maximibeloppet till 324

kronor. Härom torde jag få hänvisa till propositionen nr 230 till förra årets

riksdag och till sammansatt stats- och andra lagutskotts däröver avgivna

utlåtande nr 3. I detta sammanhang vill jag emellertid framhålla, att såsom

skäl för en sådan begränsad höjning anfördes främst, att bidragsförskotten

och de särskilda barnbidragen vore förmåner som stode varandra mycket

nära; därför borde bidragsförskottens maximibelopp ej höjas med högre

belopp än som motsvarade de — enligt lag den 25 april 1952 (nr 179) —

under år 1952 utgående provisoriska tilläggen till särskilda barnbidrag till

änkors och invaliders barn. Inberäknat nämnda tillägg utgick under år

1952 sådant bidrag med högst 320 kronor. I anslutning härtill och då

bidragsförskott, som utbetalas månadsvis, borde vara jämnt delbart med

12, bestämdes dess maximibelopp till 324 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr li.

I sitt den 25 augusti 1952 avgivna förslag till anslagsäslcanden avseende

barnavård in. m. för budgetåret 1953/54 har socialstyrelsen — under hän­

visning till vad styrelsen anfört i förenämnda framställning den 15 mars

1952 — föreslagit en höjning av maximibeloppet för bidragsförskott till

minst 420 kronor.

Över socialstyrelsens förslag har efter remiss yttranden avgivits av stats­

kontoret, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus, Skaraborgs,

Kopparbergs och Norrbottens län, Svenska landstingsförbundet, Svenska

stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund och Svenska social-

vårdsförbundet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har i ärendet hört Malmö stads barna­

vårdsnämnd, varjämte länsstyrelsen i Skaraborgs län hört statens fattig­

vårds- och barnavårdskonsulent i nionde distriktet. Av barnavårdsnämnden

och konsulenten avgivna yttranden har bifogats resp. länsstyrelses utlåtande.

Förslaget att höja bidragsförskottens maximibelopp i överensstämmelse

med vad socialstyrelsen föreslagit har vid remissbehandlingen tillstyrkts

av de i ärendet hörda utom statskontoret och länsstyrelsen i Malmöhus län.

Av de tillstyrkande framhåller länsstyrelsen i Kopparbergs lån, att nu

gällande maximibelopp för bidragsförskotten vore lägre än det som i all­

mänhet utginge vid behov av fattigvård. Om man vidare beaktade, att

fosterlegorna numera sällan understege 40 kronor i månaden och i de

flesta fall torde utgå med 50 kronor i månaden, vore det uppenbart att

maximibeloppet för förskotten måste höjas för att kunna förslå till ifråga­

varande barns försörjning. Länsstyrelsen ifrågasatte därför, huruvida en

höjning till endast 420 kronor om året vore tillfyllest.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar som sin uppfattning att en

höjning av bidragsförskottens maximibelopp vore befogad. Med hänsyn

till det nära samband som rådde mellan bidragsförskotten samt de sär­

skilda barnbidragen och då bestämmelserna i lagen om särskilda barn­

bidrag vore föremål för översyn av särskilda sakkunniga — änkepensione-

ringskommittén — borde emellertid enligt länsstyrelsens mening frågan

om höjningens storlek bedömas med ledning av det resultat, vartill änke-

pensioneringskommittén kunde komma i fråga om de särskilda barnbi­

dragens storlek. Länsstyrelsen funne därför sig ej för närvarande kunna

förorda en höjning av bidragsförskottens maximibelopp på sätt social­

styrelsen föreslagit.

Statskontoret hänvisar också till änkepensioneringskommittén och för­

klarar sig ej för närvarande vara berett att biträda socialstyrelsens förslag. I

I en i oktober 1952 inom socialdepartementet upprättad promemoria an­

gående särskilda barnbidrag och andra hjälpformer för ensamstående

mödrar har erinrats om att de nuvarande maximibeloppen på detta område

på många håll ligger under fattigvårdsstandarden och är avsevärt lägre

5

6

Kungl. Maj:ts proposition nr li.

än rätt avvägda fosterlegor. Det ifrågasättes huruvida ej hjälpen för barn

till dessa mödrar generellt borde fastställas till högst 600 kronor om året.

Ett månatligt högsta belopp om 50 kronor kan, framhålles det i prome­

morian, ej anses tilltaget i överkant utan torde ligga i närheten av — om

också under — riksgenomsnittet för fattigvård och fosterlegor. I ett stort

antal fall torde ej ens ett dylikt belopp ge full försörjning. Å andra sidan

borde bidraget ej sättas så högt att det gynnade de ifrågavarande barn­

kategorierna framför barn i normala självförsörjande familjer med låga

inkomster.

Sedan socialstyrelsen beretts tillfälle att yttra sig över promemorian, har

styrelsen framhållit, att en betydande del av de barn, som erhåller bidrags­

förskott, för sin försörjning är beroende av fortlöpande understöd från

fattigvården. Bidragsförskottens maximibelopp borde därför höjas och frå­

gan härom vore enligt styrelsens mening så angelägen att den för und­

vikande av ytterligare dröjsmål borde lösas utan att resultatet av änke-

pensioneringskommitténs arbete avvaktades.

Socialstyrelsen anför i fortsättningen bl. a. följande:

Bidragsförskottens nuvarande maximibelopp äro såsom i promemorian

framhålles avsevärt lägre än de fosterlegor, som socialstyrelsen anser mo­

tiverade. I samband med sin propaganda för en intensifierad fosterhems-

vård pläderade styrelsen redan från och med år 1948 för en vårdavgift av

60 kronor per månad jämte det allmänna barnbidraget. Såsom utgångs­

punkt vid beräknandet av detta belopp hade styrelsen haft den utredning

rörande barnkostnaderna för familjer tillhörande vissa inkomstgrupper,

som på sin tid företogs av befolkningsutredningen. Sedermera har styrel­

sen år 1951 gjort en förnyad utredning angående barnkostnaderna. Denna

utredning, som innebar en analys av barnkostnaderna på grundval av 1948

års konsumtionsundersökning avseende städer och tätorter, redovisade sty­

relsen i samband med avgivande av utlåtande den 16 maj 1951 över en

inom socialdepartementet upprättad promemoria angående den ersättning,

som kan vara skälig för vård av barn i fosterhem; en redogörelse för ut­

redningen har även lämnats i Sociala Meddelanden årgång 1951, nr 5.

I nämnda utlåtande förordade styrelsen — under åberopande av sin ut­

redning om barnkostnaderna — att såsom skälig ersättning för vård och

fostran av friska och normala barn i enskilda hem måtte anses för barn i

åldern under 11 år 80 kronor i månaden, för barn i åldern 11—14 år 90

kronor i månaden och för barn i åldern 15 år och däröver 100 kronor i

månaden.

Statistiska uppgifter angående fosterlegornas faktiska storlek finnas för

närvarande icke utarbetade för senare år än 1950. Medelvårdavgiften per

månad för barn, som nämnda år omhändertogos för skyddsuppfostran eller

samhällsvård och utackorderades i enskilda hem — varvid alltså foster-

legorna bestämdes under barnavårdsnämndernas medverkan — var i hela

riket 53 kronor för barn under 7 års ålder, 52 kronor för barn i åldern

7—9 år och 54 kronor för barn i åldern 10—15 år.

En höjning av bidragsförskottens högsta belopp till 600 kronor per barn

och år bör enligt socialstyrelsens mening anses såsom ett minimikrav. Med

8

Kungl. Maj:ts proposition nr l'i.

för många barnavårdsnämnder. En fördröjning av ärendenas avgörande

torde därigenom lätt kunna bli följden.

Vid jämförelse mellan kalenderår och budgetår synes det senare er­

bjuda fördelar framför det förra i två viktiga hänseenden. Dels finge man

för det stora flertalet fall en jämförelsevis färsk inkomstuppgift att bygga

på, eftersom taxeringslängden skall vara justerad i länen senast den 15

maj och i Stockholm senast den 15 juni, och dels är frågan om rätt mantals­

skrivningsort — utom i de relativt fåtaliga fall där besvär anföras — i

början av juli fullt klar, vilket ofta icke är fallet i början av januari.

Ett kalenderårssystem har å sin sida den icke oväsentliga fördelen, att

den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat bidragsförskottet, förblir

mantalsskrivningskommun för modern under hela perioden.

Vid sina överväganden kom kommittén fram till att en övergång till en

enhetlig period för bidragsförskotten Arore att förorda och kommittén stan­

nade i valet mellan kalenderår och budgetår för det sistnämnda. Härför

talade enligt kommittén framför allt, att man här — i motsats till vad

som skulle gälla om kalenderår — i regel finge en jämförelsevis sen in­

komstuppgift att bygga på.

Föredragande departementschefen anslöt sig i propositionen nr 183 till

1943 års riksdag till tanken på eu enhetlig bidragsförskottsperiod och för­

ordade i likhet med kommittén att budgetåret skulle utgöra sådan period.

Riksdagen godtog förslaget härom (andra lagutskottets utlåtande nr 28).

I samband med den år 1947 vidtagna revisionen av 1943 års bidrags-

förskottslagstiftning — därvid inkomstprövningen avskaffades — disku­

terades ånyo spörsmålet huruvida kalenderåret eller budgetåret skulle ut­

göra bidragsförskottsperiod. Statsmakterna stannade emellertid för att gäl­

lande system skulle bibehållas oförändrat (propositionen nr 288 och sam­

mansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5).

Sedan barnavårdsnämnden i Vänersborg hos länsstyrelsen i Älvsborgs

län anhållit om gottgörelse av statsverket med bl. a. 5 092 kronor 98 öre

för bidragsförskott, som nämnden utgivit för budgetåret 1950/51 (tiden

den 1 juli 1950—den 30 juni 1951), lämnade länsstyrelsen genom resolu­

tion den 12 mars 1952, enär bidragsförskotten beviljats den 29 juni 1950

och sålunda icke medgivits enligt lagens föreskrifter, framställningen utan

bifall. Regeringsrätten, där barnavårdsnämnden besvärade sig, fann genom

beslut den 18 juni 1952 ej skäl att göra ändring i överklagade resolutionen.

Enahanda utgång fick fem andra av regeringsrätten samtidigt avgjorda

mål på besvär av barnavårdsnämnderna i Ludvika, Äppelbo kommun, Norr-

bärke kommun, Grytnäs kommun och Avesta över att länsstyrelsen i Kop­

parbergs län avslagit av nämnderna framställd begäran om gottgörelse av

statsmedel för bidragsförskott, som genom beslut under juni månad be­

viljats för närmast påföljande budgetår. För vederbörande barnavårds­

nämnds vidkommande uppgick den sökta gottgörelsen till resp. 4 609 kronor

10 öre, 885 kronor 15 öre, 1 204 kronor 15 öre, 1 125 kronor och 1 140

kronor.

10

skilda barnbidragens — maximibelopp borde höjas till 600 kronor om året,

har socialstyrelsen på anförda skäl ansett en höjning till minst detta be­

lopp motiverad. Såsom skäl för detta sitt ståndpunktstagande har social­

styrelsen åberopat, förutom barnkostnadernas storlek, att fosterlegorna

numera genomsnittligt överstiger 50 kronor i månaden.

Änkepensioneringskommittén, som haft i uppdrag att utreda frågan om

den samhälleliga hjälpen åt ensamstående mödrar, har numera avslutat

sitt arbete genom ett i november 1952 avgivet betänkande (SOU 1952: 36).

Kommittén har föreslagit, att maximibeloppet för bidragsförskott fast­

ställes till 420 kronor om året.

För egen del anser jag förhållandena numera vara sådana, att en omedel­

bar höjning av bidragsförskottens maximibelopp är nödvändig och att

höjningen icke bör ske efter en indexmässig framräkning med hänsyn till

levnadskostnadernas utveckling utan anpassas efter vad som kan anses

motsvara det verkliga behovet. Visserligen finns det ej någon statistik, som

belyser underhållsbidragens storlek för inom- och utomäktenskapliga barn.

Det torde dock vara erforderligt med ett betydligt högre maximibelopp

än det av änkepensioneringskommittén föreslagna för att detta skall kunna

närmare ansluta sig till de underhållsbidrag som numera fastställes. För en

mera avsevärd höjning talar även de av socialstyrelsen lämnade uppgifterna

angående barnkostnadernas och fosterlegornas storlek. Jag förordar där­

för att maximibeloppet bestämmes till 600 kronor per barn och år.

I detta sammanhang anser jag mig vidare böra erinra om att bidrags­

förskott och särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn hittills

ansetts böra utgå med samma belopp och att jag i annat sammanhang

denna dag förordat en höjning av de särskilda barnbidragens maximibelopp

till 600 kronor om året.

Höjningen av bidragsförskotten torde böra genomföras från och med

den 1 juli 1953.

Kostnaden för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat

uttagas av den underhållsskyldige, till 3/4 av statsverket och 1,U av den kom­

mun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet. Det synes svårt att med

säkerhet beräkna de ökade kostnader, som är förenade med ett genom­

förande av ifrågavarande förslag. Enligt en inom socialstyrelsen gjord be­

räkning skulle emellertid kostnadsökningen för staten kunna uppskattas

till omkring 2,5 milj. kronor per år. Eftersom kommunerna erhåller gott-

görelse av staten i efterskott per budgetår, kommer ökningen ej att belasta

statsbudgeten under nästkommande budgetår.

Jag övergår härefter till spörsmålet rörande tiden för bidragsförskotts

beviljande. Såsom framgår av vad jag förut nämnt har regeringsrätten

under förra året i flera fall haft att pröva besvär av olika barnavårds­

nämnder över att vederbörande länsstyrelse vägrat gottgörelse av stats­

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

12

Ludvika, i Äppelbo, Norrbärke och Grytnäs kommuner samt i Avesta —

vilka på sätt framgår av det föregående kort före ingången av ett nytt

budgetår beviljat bidragsförskott för det nya budgetåret — beredes den

gottgörelse som skulle ha utgått av statsmedel, därest besluten i stället

fattats efter budgetårets ingång. För den händelse någon annan barna­

vårdsnämnd under något av de senaste åren av motsvarande anledning

gått förlustig ersättning, torde Kungl. Maj :t, efter prövning av omständig­

heterna, böra äga medgiva ersättning även i dylikt fall.

Föredragande departementschefen hemställer härefter att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om änd­

ring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382),

dels ock medgiva att barnavårdsnämnd, som före den 1 juni 1953 under

juni månad beviljat bidragsförskott avseende tiden från och med ingången

av det närmast följande statliga budgetåret, må, efter Kungl. Maj :ts pröv­

ning, tillerkännas gottgörelse av statsmedel som om bidragsförskotten be­

viljats i överensstämmelse med föreskrifterna i nu gällande bidragsför­

skottslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 53

216880