2

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 sep­

tember 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2

§.

Allmän kommunalskatt------------ kommunal inkomstskatt.

Såsom underlag för fastighetsskatt påföres skattskyldig fyra skatteören

för varje etthundra kronor av fastighets taxeringsvärde.

Såsom underlag —--------beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören-------------en skattekrona.

45 §.

Genom fastighetsskatten skall inkomsten från fastighet anses vara beskat­

tad till ett belopp motsvarande 4 procent av taxeringsvärdet. Vid beräkning

av inkomst av jordbruksfastighet, av annan fastighet och av rörelse skall

fördenskull, i den mån fastighet som är underkastad fastighetsskatt ingått

i förvärvskällan, avdrag ske för vad sålunda genom fastighetsskatt beskattats.

Rätt till------------ nämnda kostnad.

Har fastighet — — — ägt fastigheten.

Avdraget skall — — —- gällande taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954, dock att 45 § i äldre lydelse

fortfarande skall gälla såvitt avser där angivet avdrag som belöper å tid

före den 1 januari 1954.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1947:590 och av 45 § se 1950:308.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Grunder för taxering av fastighet.

6

§•

1 mom. Fastighet skall,----------- nedan stadgas.

Vid taxeringens verkställande skall, med iakttagande av vad i 12 § 1 mom.

och 2 mom. sista stycket sägs, hänsyn tagas till förhållandena vid taxerings­

årets ingång.

11

§•

Taxeringsvärde utföres------------ åsatta taxeringsvärdet.

Uppgår taxeringsenhets hela värde icke till 100 kronor, skall detta värde

införas endast i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn.

17 §.

Kommunal inkomstskatt------------ av kapital.

För ett----------- för sig.

Att kommunal inkomstskatt skall i vissa fall utgå å garantibelopp för

fastighet framgår av bestämmelserna i 47 §.

23 §.

2 mom. Sedan från nettointäkten av jordbruksfastighet avdrag gjorts i

enlighet med bestämmelserna i 45 §, utgör vad som därefter återstår inkomst

av jordbruksfastighet.

26 §.

2 mom. Sedan från nettointäkten av annan fastighet avdrag gjorts i enlig­

het med bestämmelserna i 45 §, utgör vad som därefter återstår inkomst av

annan fastighet.

30 §.

5 mom. Sedan från nettointäkten av rörelse avdrag i förekommande fall

gjorts i enlighet med bestämmelserna i 45 §, utgör vad som därefter återstår

inkomst av rörelse.

32 §.

1 mom. Till intäkt------- — 31 § avses.

Som intäkt------------med tjänst.

Har tjänsteinnehavare såsom löneförmån innehaft fastighet på sådant

sätt, att garantibelopp för fastigheten skall enligt 47 § upptagas som skatte­

pliktig inkomst för honom, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åt­

njutit från fastigheten, räknas såsom intäkt av jordbruksfastighet eller av

annan fastighet.

45 §

Vid beräkning av skattskyldigs inkomst av jordbruksfastighet, av annan

fastighet och av rörelse må, i den mån fastighet ingått i förvärvskällan och

garantibelopp för fastigheten skall enligt bestämmelserna i 47 § upptagas

såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldige, avdrag göras med belopp

motsvarande garantibeloppet.

I vissa fall tillkommer dock avdrag som i första stycket sägs annan än

den, för vilken garantibeloppet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Sålunda äger medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag,

som med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehaft lägenhet i före­

6

Kungl. Maj:ts proposition nr ¹⁸⁶ .

53 §.

2 mom. Vanliga handelsbolag,------------ bolagets verksamhet.

Vad i föregående stycke sägs skall i förekommande fall äga motsvarande

tillämpning beträffande garantibelopp för fastighet.

3 mom. Avlider skattskyldig,------------den avlidne.

Vad i föregående stycke sägs skall i förekommande fall äga motsvarande

tillämpning beträffande garantibelopp för fastighet.

60 §.

Finnes inom kommun municipalsamhälle eller annat administrativt om­

råde, inom vilket menighet äger utöva beskattningsrätt, och ingår i skatt­

skyldigs taxerade inkomst garantibelopp för fastighet, som är belägen inom

sådant administrativt område, skall så stor del av den i kommunen beskatt­

ningsbara inkomsten, som motsvarar garantibeloppet eller, om den beskatt­

ningsbara inkomsten understiger garantibeloppet, hela den beskattnings­

bara inkomsten tagas till beskattning inom det administrativa området.

Beträffande den del av den beskattningsbara inkomsten, som härefter må

återstå, skall vid taxering enligt denna lag angivas vad som å det admi­

nistrativa området belöper, och skola därvid de i 56—59 §§ givna bestämmel­

serna om beskattningsort hava motsvarande tillämpning. Oaktat stad inne­

fattar flera församlingar, skall dock, då fråga är om fysisk person, som skall

där mantalsskrivas, förevarande del av den beskattningsbara inkomsten hän­

föras till den församling, där den fysiska personen skall mantalsskrivas.

Vad i nästföregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning då

i den taxerade inkomsten icke ingår garantibelopp för fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)

64 §.

1 mom. Vid taxering till kommunal inkomstskatt skall med ägare av fas­

tighet likställas den, för vilken ehuru han icke är ägare garantibelopp

för fastighet likväl skall upptagas såsom skattepliktig inkomst i enlighet

med vad därom stadgas i 47 §.

73 §.

Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva befrielse från

utgörande av skatt för garantibelopp som skall beräknas för främmande stat

tillhörig, för dess beskickning eller konsulat härstädes avsedd fastighet, så

ock för inkomst av densamma.

75 §.

1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodel­

ägare, som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning,

och har dödsboet att på grund av taxering enligt denna lag erlägga kvar­

stående eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som äger rum eller

avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där ömmande omstän­

digheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet medgiva be­

frielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt. Befrielse som

nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det

beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom.

Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxering

och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum

före dödsfallet.

Framställning som---------—• efter dödsåret.

8

Kungl. Maj. ts proposition nr ISO.

tig för däremot svarande del av dess värde, avser närmast del fall, att dylik

fastighet delvis utarrenderas eller uthyres. Härmed är att jämställa exem­

pelvis det fall, att en staten tillhörig byggnad användes dels för verksamhet,

som medför frihet från skatteplikt, och dels för annan verksamhet. Om

sålunda i eu postverket tillhörig, huvudsakligen till postkontor avsedd fas­

tighet vissa lokaler äro upplåtna till avdelningskontor för riksbanken, före­

ligger skatteplikt för en mot de upplåtna lokalerna svarande del av fastig­

hetens värde. Upplåtas däremot i fastigheten lokaler till telegrafstation, för­

anleder denna upplåtelse ej skatteplikt. Det saknar härvid betydelse, huru­

vida upplåtelsen skett mot vederlag eller ej; så länge fastigheten användes

för ägarens (i nyssnämnda fall statens) räkning, kommer det ändamål, var­

till fastigheten användes, att bliva avgörande för skatteplikten. Upplåtes där­

emot fastighet till annan mot vederlag, medför detta skatteplikt, även om

fastigheten användes till ändamål, vilket sluille föranleda skattefrihet, diirest

fastigheten ägdes av den, som hyrt densamma. Med det förhållande, att del

av fastighet upplåtes mot ersättning, bör likställas det fall, att lokal, som

eljest nyttjas för ändamål, vilket föranleder frihet från skatteplikt, tidvis

uthyres. I dylikt fall skall vid bestämmandet av skatteplikten hänsyn tagas

jämväl till den tidrymd, för vilken sådana upplåtelser ägt rum. Skatteplikt

för viss del av fastighetens värde inträder dock endast om den användning,

som skulle föranleda skatteplikten, ej är av alltför obetydlig omfattning. Den

omständigheten, att i förvaltningsfastighet är inrymd bostad om ett eller

annat rum för någon till vederbörande förvaltning hörande befattningsha­

vare, medför sålunda ej skatteplikt för någon del av fastigheten. Likaså skola

uthyrningar föranleda skatteplikt endast om de äga rum mera regelmässigt.

Om ett missionshus någon enstaka gång upplåtes till biograf- eller liknande

föreställning eller ett församlingshus tillfälligtvis uthyres till samkväm

eller dyk, är detta ej tillräcklig anledning att anse skatteplikt föreligga.

Ej heller föreligger skatteplikt, därest uthyrning sker på sådana villkor, att

erhållet vederlag i stort sett innebär endast ersättning för de med begagnan­

det av den upplåtna lokalen förenade särskilda kostnader såsom för upp­

värmning, belysning m. in., men icke inbegriper någon ersättning för själva

begagnandet av lokalen.

6. För att till kommunikationsanstalt hörande byggnad eller annan an­

läggning skall vara skattefri erfordras, att den skall vara avsedd för driftens

omedelbara behov, d. v. s. tjäna den löpande driften. Under denna bestäm­

melse falla stationshus, förvaltningsbyggnader, godsmagasin, lokomotivstal-

lar, banvaktstugor och andra vaktstugor, spårvagnshallar in. in. dyl. Där­

emot äro särskilda, för stations- eller trafikpersonalen avsedda bostadshus,

som ej äro att hänföra till vaktstugor, underkastade beskattning, evad de

ligga inom eller utom det för driften i anspråk tagna området. Skattefrihet

åtnjutes icke för verkstad, där större reparationer eller nybyggnadsarbeten

utföras, men väl för sådan, där allenast mindre, så att säga löpande repara­

tions- och tillsynsarbeten utföras. Beträffande järnväg eller spårväg, som

drives med elektrisk kraft, åtnjutes skattefrihet för stolpar och ledningar

in. in., som höra till själva järnvägs- eller spårvägsanläggningen, men där­

emot ej för kraftstation eller sädan transformatorstation, som får anses höra

till kraftverksanläggningen. Restaurations- eller hotellbyggnad, som tillhör

en järnväg och ligger inom dess område, är frikallad från skatteplikt om ge­

nom densamma huvudsakligen tillgodoses den å järnvägen resande allmän­

hetens behov. Om däremot byggnaden tjänar ett mera självständigt ekono­

miskt ändamål, i det den i större utsträckning användes av personer på plat­

sen eller eljest andra än de resande eller för resandes uppehåll under längre

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

den 1 september 1956 och en annan fastighet den 1 april 1957, beräknas ga­

rantibeloppet vid nyssnämnda taxering för förstnämnda fastighet till l8/'i²

och för sistnämnda fastighet till ®/12 av vad som motsvarar fyra procent av

respektive fastigheters taxeringsvärden.

till 58 §.

2. Beträffande fördelning------------ ägt rum.

Vid taxering av statens inkomst av rörelse, som avser att medelst ledning

tillhandahålla elektrisk kraft, skall, därest kraft levererats till statens kom-

munikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller till sådan

statens industriella verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose sta­

tens egna behov, iakttagas att inkomsten i dess helhet beräknas i vanlig ord­

ning, varefter från den samlade inkomsten dragés den del därav, som härrör

från leverans av kraft till statens kommunikationsverk eller nämnda industri­

ella verksamhet. Kan den inkomst, som härrör från leverans av kraft till

statens kommunikationsverk eller nämnda industriella verksamhet, icke på

annat sätt tillförlitligen beräknas, må den upptagas till så stor del av hela

inkomsten, som den till sagda verk och industriella verksamhet levererade

kraften utgör av all från kraftverket levererad kraft. Vid fördelningen av den

å förbrukningen belöpande delen av inkomsten skall hänsyn icke tagas till

kraft, som levererats till statens kommunikationsverk eller nämnda industri­

ella verksamhet, och skall ej heller vid fördelning å olika kraftverk av den

på dem belöpande delen av inkomsten andel tillgodoräknas kraftverk, i den

mån från detsamma levererats kraft till dylikt ändamål.

till 60 §.

Till ledning vid tillämpning av 60 § anföras följande exempel.

1. En person är bosatt i en kommun, som består av församlingarna A,

B och C. Han äger en fastighet i envar av dessa församlingar; fastigheternas

taxeringsvärden utgöra respektive 25 000 kronor, 75 000 kronor och 100 000

kronor.

Om den beskattningsbara inkomsten uppgår till 8 000 kronor, d. v. s. till

belopp motsvarande summan av garantibeloppen för fastigheterna, skall

den beskattningsbara inkomsten fördelas på församlingarna med 1 000 kro­

nor, 3 000 kronor och 4 000 kronor. Uppgår den beskattningsbara inkomsten

till exempelvis 6 000 kronor, skall denna fördelas med 750 kronor på A

församling, 2 250 kronor på B församling och 3 000 kronor på C församling.

Överstiger den beskattningsbara inkomsten summa garantibelopp, skall det

överskjutande beloppet fördelas enligt bestämmelserna i 56—59 §§, dock att

då fråga är om fysisk person i stad bestämmelsen i 60 § andra stycket andra

punkten skall iakttagas.

2. En person är mantalsskriven i det inom kommunen B belägna munici-

palsamhället C och har bedrivit rörelse inom den del av kommunen, som är

belägen utanför municipalsamhällets område. Han har haft inkomst dels av

rörelsen, däri fastighet icke ingår, till belopp av 9 000 kronor och dels av

kapital till belopp av 3 000 kronor eller sålunda tillhopa 12 000 kronor. Efter

frånräknande av allmänna avdrag, ortsavdrag in. in. utgör den beskattnings­

bara inkomsten 8 000 kronor. Av sistnämnda belopp skola alltså 2 000 kro­

nor upptagas såsom belöpande å municipalsamhället.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955. I samband därmed skall föl­

jande iakttagas.

Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1955 års inkomst­

taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1955 eller tidigare år.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Förslag

till

lag angående upphävande av 1 § andra stycket lagen den 26 okto­

ber 1951 (nr 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den

som icke tillhör svenska kyrkan.

Härigenom förordnas att 1 § andra stycket lagen den 26 oktober 1951 om

viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om avgifter som hänföra sig till tidigare års

taxeringar.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen

den 28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ förordningen den 28 juni 1946 om

skogsvårdsavgift1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Den, för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skatte­

pliktig inkomst upptagits garantibelopp för jordbruksfastighet, som vid

fastighetstaxering åsatts särskilda värden för skogsmark och växande skog,

är skyldig erlägga skogsvårdsavgift. Sådan avgift utgår med högst en och en

halv promille av summan utav de värden å skogsmark och växande skog,

som legat till grund för beräkning av garantibeloppet.

Har garantibeloppet jämkats i enlighet med vad därom i 47 § sista styc­

ket kommunalskattelagen föreskrives, skall jämkning ske jämväl av under­

laget för beräkning av skogsvårdsavgift.

För varje år bestämmes med vilket promilletal skogsvårdsavgiften skall

för det året utgå.

Skogsvårdsavgift skall — — •— hela krontal.

2

§.

Vad i------ - — om skogsvårdsavgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956. För år 1955 skall

skogsvårdsavgift erläggas av den, som den 1 januari sistnämnda år är ägare

eller därmed enligt 47 § kommunalskattelagen likställd innehavare av den

fastighet varom fråga är. 1

1 Senaste lydelse av 1 §, se 1953: 000.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

kommunala självstyrelsen närmare utformats och omfattningen av den kom­

munala verksamheten alltmera utvidgats samtidigt med att de ekonomiska

förhållandena i landet genomgripande förändrats.

Såsom det mest betecknande för kommunalbeskattningens utveckling

torde kunna framhållas den förskjutning, som ägt rum beträffande be-

skattningsföremålen. Från att ursprungligen helt eller så gott som helt ha

varit en beskattning av fastighet, har den kommunala beskattningen nume­

ra antagit huvudsaklig karaktär av en allmän inkomstbeskattning för kom­

munala ändamål, ATartill anknyter en på visst sätt utformad objektbeskatt-

ning av fastighet.

Tiden före 1843.

Fram till början av 1800-talet var den kommunala verksamheten av jäm­

förelsevis ringa omfattning och den kommunala självstyrelsen föga omfat­

tande. Självstyrelsen var begränsad till sådana uppgifter, som uttryckligen

tillerkänts naturen av kommunala angelägenheter. Detta kom i 1817 års

förordning om sockenstämmor till uttryck i följande stadgande: »Den åtgärd

till upplysning, överläggning eller beslut, som sockenstämman i dessa mål

tillkommer, stadgas i de författningar, som röra varje särskilt ärende, dem

det tillhör sockenstämma att noga iakttaga.» De olika författningarna fö­

reskrev även de avgifter, som i varje särskilt fall skulle uttagas för be­

stridande av kostnaderna för de i författningarna avsedda kommunala

verksamhetsgrenarna. Till följd därav innehöll 1817 års förordning inga

bestämmelser om allmän beskattningsrätt för kommunerna. Emellertid till­

kom enligt förordningen — i likhet med vad som tidigare varit brukligt —-

rätten att inställa sig vid sockenstämma i allmänhet ägare av fastighet och

skyldigheten att erlägga bidrag till de kommunala utgifternas bestridande

ålåg i stort sett fastighetsägarna.

1843 års förordning om sockenstämmor.

En egentlig beskattningsrätt tillerkändes kommunerna första gången ge­

nom förordningen den 29 augusti 1843 om sockenstämmor i riket. Först

efter denna tid kan man tala om allmänna kommunala utskylder. Visserli­

gen skulle skattskyldigheten liksom tidigare i första hand bestämmas efter

hemmantalet, men skyldighet att bidraga till de kommunala utgifterna skul­

le också åvila löntagare, yrkesutövare och näringsidkare. För dessa sist­

nämnda skulle den statliga bevillningen utgöra grund för skattskyldighe­

ten. Den kommunala skattebördan kom dock att i högre grad åvila fastig­

hetsägarna; i stad 2 V2 gånger och på landet 4 gånger skattebördan för in­

komst. Den högre delaktighetsgrunden för fastighet motiverades av 1840—

41 års riksdag (skrivelse nr 400) med att de kommunala angelägenheterna,

sådana de dittills visat sig, måste anses huvudsakligen och allmännast, sär­

deles å landet, vara förenade med innehavet av fastighet. Riksdagen fram­

tanken på en garantiskatt för fastighet. Kommitténs förslag innebar i prin­

cip en ren inkomstbeskattning. I fråga om beskattningen av fast egendom

ville dock kommittén för kommunalbeskattningens vidkommande icke un­

der alla förhållanden inskränka fastighetsägarnas skatteplikt enbart till

nettoinkomsten av fastighet. Med avseende å den starka skuldsättning, varav

särskilt jordbruksfastigheterna trycktes, kunde nämligen enligt kommit­

téns mening befaras, att en beskattning av nettoinkomsten av jordbruks­

fastighet skulle inom ett stort antal kommuner giva alltför ringa utbyte och

således åstadkomma alltför våldsamma rubbningar i den fördelning av den

kommunala skattebördan, som med gällande beskattningsgrunder vore rå­

dande. För undvikande härav föreslog kommittén, att å fastighetsägarna

skulle vila en till sitt minimum garanterad inkomstskatt. Fastighetsägare

skulle nämligen i första hand utgöra skatt för en beräknad inkomst av 5

procent å fastighetens taxeringsvärde och därjämte för den behållna inkom­

sten, i den mån denna vid taxeringen befunnes överstiga nämnda procent­

sats. Skattetekniskt framträdde denna anordning i kommitténs förslag un­

der formen av en kombinerad fastighets- och inkomstskatt, varvid från vad

som skulle taxeras såsom inkomst medgavs avdrag med 5 procent av fas­

tighetens taxeringsvärde.

Kommittéförslaget föranledde icke någon lagstiftningsåtgärd.

1910 års bevillningsförordning.

Redan innan granskningen av 1897 års kommunalskattekommittés be­

tänkande slutförts, hade ett reformarbete påbörjats i syfte att omlägga den

direkta statsbeskattningen, vilket arbete ledde till införande år 1902 av en

statlig inkomstskatt vid sidan av bevillningen. Denna inkomstskatt ersat­

tes år 1910 av en statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Sistnämnda år

antogs även 1910 års förordning angående bevillning av fast egendom samt

av inkomst. Enligt denna förordning skulle med vissa undantag och av­

drag skatlskyldigs inkomst i penningars värde av fastighet, kapital och ar­

bete bliva föremål för beskattning. Inkomsten av fast egendom, som be­

skattades genom fastighetsbevillning, skulle anses motsvara viss procent

av taxeringsvärdet — 6 för jordbruksfastighet och 5 för annan fastighet —

oavsett om den verkliga inkomsten av fastigheten varit högre eller lägre.

Fastighetsbevillningen och den därav beroende kommunalskatten hade så­

lunda alltjämt karaktär av en efter fastighetens taxeringsvärde beräknad

avkastningsskatt. Vid beräkning av inkomst av rörelse eller yrke fick dock

avdrag ske för det genom fastighetsbevillning beskattade hyresvärdet å fas­

tighet, som begagnats för utövande av sådan verksamhet.

Genom den skattereform, som genomfördes vid 1910 års riksdag, löstes

i realiteten om ock ej formellt kommunalbeskattningen från sitt samband

med statsbeskattningen. Redan genom antagandet av 1902 års förordning

om inkomstskatt hade en väsentlig del av den direkta statsskatten kommit

att uttagas genom en särskild inkomstskatt, som dock fått en mera provi­

sorisk gestaltning i avbidan på den fullständigare reform av statsbeskatt-

¹⁶

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

18

Detta är desto angelägnare, som de ogynnsamma verkningarna av bristen

på mångsidighet hos det nuvarande kommunala beskattningssystemet vä­

sentligen skärpas dels därav att proportionerna för bidragsskyldigheten

icke kunna anses rättvist avvägda mellan jordbruksfastighet, å ena, och an­

nan fastighet, å andra sidan, ej heller mellan fast egendom såsom ett be-

skattningsföremål för sig, å ena, samt övriga beskattningsföremål - in­

komst av kapital och arbete — å andra sidan, och dels i fråga särskilt

om den fasta egendomen därav att själva uppskattningen av beskattnings­

underlaget i så hög grad som är fallet brister i enhetlighet och likformighet.

Även Landén i sitt förslag rörde sig med en objektskatt å fastighet. Han

ansåg, att de kommunala förhållandena hänvisade i fråga om kommuner­

nas beskattningsrätt omedelbart till ett skattesystem, bestående i främsta

rummet av objektskatter, sådana som rena realskatter på de lokala skatte-

föremålen, och förvärvsskatter, ävenledes satta i direkt samband med själva

inkomstkällan. Realskatterna borde lämpligast utgå i förhållande till värdet

å de föremål, som de vore avsedda att beskatta, och strängt utformas i en­

lighet med sin karaktär att vara rena objektskatter. Bland de föremål, vilka

skulle drabbas av en kommunal objektskatt, inginge givetvis inom kommunen

belägen fast egendom.

1920 års s. k. kommunalskatteprovisorium.

I 1920 års proposition med förslag till kommunalskattelag (nr 191) bygg­

des fastighetsbeskattningen på samma principiella grund. Förslaget upptog

alltså för fastighet dels en objektskatt att utgå efter fastighetens taxerings­

värde dels vid sidan därav en kommunal inkomstskatt att utgå av den in­

komst fastigheten lämnat. (Jämväl i kommunen driven näring skulle en­

ligt förslaget på liknande sätt bliva föremål för såväl objekt- som inkomst­

beskattning.)

Beträffande motiveringen för den sålunda föreslagna objektbeskattningen

å fastighet (och näring) må ur departementschefens uttalande här åter­

givas följande:

Otvivelaktigt torde också en beskattning efter intresse vara berättigad för

kommunernas vidkommande. I detta hänseende må erinras om kostnaderna

för t. ex. anläggandet av en hamn eller framdragandet av gata eller vatten­

ledning. Väl är det sant, att dylika företag kunna sägas lända kommunen

i dess helhet till gagn, men i främsta rummet är det dock vissa grupper av

kommunens medlemmar, som hava fördel därav. Sålunda komma ju för­

bättrade kommunikationer i första hand näringsidkarna och fastighetsägar­

na till godo, medan åter igen gaturegleringar och liknande arbeten särskilt

medföra varaktig nytta för närbelägna fastigheter och därmed for dessas

ägare De nu anförda förhållandena äro endast exempel. Såsom regel torde

väl åtgärder, som avse att främja vad man i dagligt tal benämner ett sam­

hälles materiella utveckling eller uppblomstring, vara jämförbara med de

här nämnda: ökade avsättningsmöjligheter beredas producenter, fastigheter­

na stiga i pris och handelsomsättningen ökas. För löntagaren blir däremot

förhållandet, rent ekonomiskt sett, ofta det motsatta, i det att levnads­

kostnaderna å orten samtidigt stegras. Det kan därför ej anses annat an ratt

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

fade kommunala progressivskatten och skogsaccisen — följande två skatte-

former, nämligen

skatt för fastighet, genom vilken fastighet deltog i den allmänna reparti-

tionen gentemot inkomst med G procent av jordbruksfastighets taxerings­

värde och 5 procent av annan fastighets taxeringsvärde;

inkomstskatt, utgående efter den beskattningsbara inkomsten, vid vars

fastställande inkomsten av fastighet beräknades till sitt verkliga belopp

men varifrån avdrag finge, i den mån inkomsten därtill försloge, göras

för den del därav, som beskattades genom fastighetsskatten, nämligen be­

träffande jordbruksfastighet 6 procent och beträffande annan fastighet 5

procent å taxeringsvärdet (s. k. procentavdrag).

Skälen för riksdagens ståndpunktstagande finnes angivna i andra sär­

skilda utskottets utlåtande (nr 1). Däri anförde utskottet i fråga om den

vikt, som borde tillmätas den s. k. intresseprincipen följande (sid. 37 ff):

De anmärkningar, som —--------riktats mot de föreslagna nya »intresse­

skatterna» — fristående fastighetsskatt och näringsskatt vid sidan av en

för alla skattskyldiga gemensam inkomstskatt — hava under utskottets

behandling av ärendet blivit yttermera bestyrkta. Angående den i propo­

sitionen hävdade principen om »intresset» såsom grund för en särskild

kommunal beskattning skall utskottet inskränka sig till att uttala, att

denna princip vid en mera ingående prövning synes synnerligen vansklig

att omsätta i praktiska skattebestämmelser med hänsyn till omöjligheten

att på ett tillförlitligt sätt gradera olika skattskyldigas »intresse» i kom­

munen. Vid utskottets överläggningar har också en märkbar tendens visat

sig bland det kungliga förslagets anhängare att undanskjuta den egent­

liga intresseteorien och i dess ställe låta begreppet »objektbeskattning»

träda i förgrunden genom att identifiera de olika slagen av särskilt »in­

tresse» inom kommunerna med vissa »objekt» för särskilda skatteformer

samt att motivera en dylik särskild objektbeskattning dels med behovet

av fasta skattekällor, som äro oberoende av växlingarna i kommunmedlem-

marnas personliga inkomster, dels med den särskilda skattekraft, som kan

antagas följa av innehavet av ett dylikt skatteobjekt. Ijtskottet hyser för

sin del den meningen, att en dylik förskjutning av den principiella fråge­

ställningen borde kunna bliva av ett visst värde såsom innebarande eu

mindre omstridd utgångspunkt för det kommunala skatteproblemets fort­

satta behandling. Att en viss objektbeskattning i kommunerna kan vara be­

hövlig och berättigad vid sidan av skatt på personlig inkomst, larer icke

kunna principiellt bestridas, så mycket mindre som redan var nuvarande

beskattning av jordbruksfastighet och annan fastighet utgor en form av

dylik objektbeskattning. Men utskottet vill understryka att därest en

obiektskatt skall kunna motiveras genom den särskilda skattekraft, som

innehavet av ett visst objekt anses medföra, så måste också fragan,

huruvida en sådan skatteform bör användas och huru skatten i sa tall bor

avvägas avgöras genom en prövning av denna skattekraft, vilken prov­

ning i realiteten uppenbarligen måste ske enligt principen om skatt etter

förmåga. Utskottet anser, att de av Kungl. Maj :t föreslagna intresse- eller

obiektskatterna icke motsvara denna fordran, samt att de aven i ovngt

äro anordnade på ett sådant sätt, att de icke kunna forordas till genom­

förande.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

slag faktiskt skett, hänsyn måste tagas till båda de sidor av problemet,

som tagit sig uttryck i nämnda formler. Såsom förut nämnts, måste kom­

munalskatten fylla vissa förhandenvarande behov, och problemet blir att

fördela skattesumman på kommunens skattdragande medlemmar så rim­

ligt och skäligt, d. v. s. så rättvist som möjligt. Skall detta kunna ske, är

det förvisso icke nog att såsom i fråga om statsskatten allenast spörja

om skatteförmågan; även andra synpunkter måste härvid få göra sig gäl­

lande. Inom det relativt trånga beskattningsområde, som kommunen bil­

dar, finnas vissa slag av beskattningsobjekt, som äro mera intimt för­

bundna med kommunen än andra, vissa, som av de kommunala anord­

ningarna kunna hava mera omedelbart och direkt gagn än andra, vissa,

som kunna förorsaka kommunen direkta kostnader i högre grad än andra;

och det måste vara rimligt och skäligt, att hänsyn tages härtill vid ut­

mätande av deras bidragsskyldighet till kommunen. En sådan särställning

intaga enligt A- och B-förslagen fastighet och näring inom kommunen,

enligt C-förslaget fastighet.

De skäl, som lågo till grund för kommittémajoritetens ställningstagande

i fråga om fastighetsbeskattningen gingo väsentligen ut på att det endast

med ett objektskattesystem vore möjligt att åstadkomma rättvisa och jäm­

likhet i beskattningen dels emellan de olika fastighetsägarna inbördes dels

ock emellan dessa fastighetsägare såsom grupp betraktade och andra skatt­

dragande. Kommittén framhöll sålunda, att objektskatten fördelade mer-

belastningen å fastighet efter likformiga grunder mellan fastighetsägarna

samt att objektskatten i kombination med en inkomstbeskattning utjäm­

nade skattetrycket mellan fastighetsägarna så att detta bleve hårdare för

de ekonomiskt bättre ställda och lindrigare för de ekonomiskt svagare.

Ävenså ansåg kommittén, att ur taxeringsteknisk synpunkt ett objekt­

skattesystem vore vida överlägset ett garantiskattesystem, som medförde

tekniska svårigheter av den art att resultatet av taxeringarna kunde befaras

bliva i stor omfattning förryckt.

Reservanterna var eniga med kommittémajoriteten om att tastigheterna

med avseende å uppbärande av skattetungan inom kommunerna intog en

särställning. Att en fastighet på grund av sitt närmare och fastare sam­

band med kommunen och större beroende av de kommunala institutio­

nerna hade ett större ansvar för kommunens ekonomi, vore av gammalt

anfört och erkänt, och det låge i viss mån i sakens natur, att, i den mån

andra skattekällor sinade, fastigheterna inom kommunen måste träda till

för att fylla de oundgängliga behoven. Däremot delade ej reservanterna ma­

joritetens uppfattning, att fastighet såsom skatteobjekt hade en annan och

större bärkraft än exempelvis den rena arbetsinkomsten. Lösningen av kom­

munalskattefrågan borde enligt reservanternas mening fortfarande sökas i

en riktigt avvägd kompromiss mellan hänsynen till den enskildes skatte-

förmåga och kommunens intresse att i fastigheterna äga säkerhet för be­

hövlig skatteintäkt. C-förslaget innebure en sådan kompromiss, som å ena

sidan — utan att medföra någon omvälvning av det bestående — skänkte

kommunerna avsedd trygghet och å andra sidan ej ställde hårdare krav på

fastighetsägaren än som vore nödvändigt. Reservanterna hävdade, att A­

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

män i landet, att det nuvarande systemet är orättvist just i avseende å skatte­

bördans fördelning mellan fastighetsägarna inbördes, så skulle väl därför

skäl finnas att på allvar reflektera på ett system, som i detta hänseende vore

bättre, och göra detsamma till föremål för ingående provundersökningar för

att med större grad av visshet än det nu är möjligt konstatera dess verk­

ningar. Av de inkomna yttrandena övertygas man dock ej, att en dylik

uppfattning allmänt råder. 1 stället bibringas man den bestämda föreställ­

ningen, att framför allt bland fastighetsägarna själva råder den meningen,

att det nuvarande systemet är rättvisare än den fristående objektbeskatt­

ningen och att någon ändring ej är behövlig. Detta för majoritetsförslagets

anhängare måhända svårförklarliga ståndpunkttagande torde i viss mån vara

grundat på den omständigheten, att fastighetsskatten för närvarande icke

alltid i realiteten är blott en objektskatt, utan i sig inkluderar skatt på in­

komst av det arbete, som nedlägges å fastigheten av brukaren och hans

familj, samt att den stora massan av brukningsenheter i vårt land äro så­

dana, för vilka inkomsten av detta arbete är större än av det kapital, som

fastigheten representerar. För den skull måste den nuvarande fastighets­

skatten vid en eventuell övergång till ett fristående objektskattesystem er­

sättas med en objektskatt av betydligt mindre tyngd än den av kommittén

föreslagna för att icke av den stora massan fastighetsägare kännas såsom

en ökad belastning. Med hänsyn till berörda ståndpunkttagande och då öv­

riga skattskyldiga i allmänhet ej skulle beröras av reformen — tv man

tänker sig ju fördelningen mellan å ena sidan fastighetsägarna, å andra

sidan övriga inkomsttagare oförändrad — synes anledning saknas för dessa

övriga att söka framtvinga reformen.

I vid 1927 års riksdag framlagda motioner yrkades bl. a. införande av ett

system med fristående objektskatt å fastighet.

Första särskilda utskottet vid 1927 års riksdag (kominunalskalteutskot­

tet) förordade i fråga om huvudprinciperna för den kommunala beskatt­

ningen propositionens förslag (utlåtande nr 1). I sådant avseende anförde

utskottet efter att ha berört de i propositionen framförda skälen för garanti­

skattesystemets bibehållande i huvudsak följande (s. 31 ff):

Av anförda och andra under den långvariga diskussionen i detta ämne

framkomna skäl har även utskottet blivit övertygat, att kommunalskattefrå­

gans lösning bör ske i enlighet med garantiskatteprincipen, och är det här­

vid särskilt två synpunkter, som för utskottet framstått såsom avgörande.

En sådan lösning sluter sig till den hävdvunna ordningen för den kommu­

nala fastighetsbeskattningen såsom en naturlig utveckling i enlighet med

ändrade förhållandens berättigade krav utan att medföra någon tvär om­

kastning, ett på skattelagstiftningens område synnerligen viktigt psykolo­

giskt moment. Vidare får ihågkommas, att kommunalskattefrågans, liksom

andra skattefrågors lösning ligger i ett rätt avvägande mellan två motsatta

intressen, den skatteberättigades och de skattskyldigas. Emot kommunens

intresse av garanterad skatteinkomst står fastighetsägarnas intresse att icke

betungas mera än nödigt. Nu har det aldrig påståtts annat än att det förra

intresset blivit behörigen tillgodosett med nu gällande bestämmelser och att

detsamma skulle bliva det i fortsättningen i mån av lämpliga repartitionstal

för garantien. Å andra sidan hava efter allt att döma fastighetsägarna själva

funnit sig väl med provisoriet i huvudsak och otvetydigt uttalat sympatier

för systemets bibehållande i definitiv form.

26

positionen framlagda förslaget. I samband med antagandet av den nya kom­

munalskattelagen upphävdes från och med ingången av år 1929 kommu-

nalskatteprovisoriet och den allmänna bevillningen till staten. Riksdagen

gjorde tillika, i överensstämmelse med utskottets förutnämnda förslag,

framställning om utredning bl. a. rörande särskild näringsbeskattning (skri­

velse nr 344).

Tiden närmast efter antagandet av 1928 års kommunalskattelag.

Vid 1930 års riksdag yrkades i olika motioner sänkning av repartitions-

talet för jordbruksfastighets jordbruksvärde till 0,os.

Bevillningsutskottet hemställde, att riksdagen i anledning av motionerna

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t bl. a. framhålla önskvärdheten av att de

i 1928 års förut berörda riksdagsskrivelse omförmälda utredningar, i vad

dessa avsåge själva beskattningsgrunderna, måtte utföras med den skynd­

samhet, som med hänsyn till uppgifternas natur och omfattning vore möjlig.

Riksdagen beslöt i enlighet med bevillningsutskottets hemställan.

I anledning härav uppdrogs åt särskilda sakkunniga, vilka antog benäm­

ningen 1930 års kommunalskatteberedning, att verkställa de av riksdagen

sålunda ifrågasatta utredningarna i kommunalskattefrågan. Inom bered­

ningen verkställdes en utredning rörande förskjutningen av den kommu­

nala skattebördan mellan olika slag av beskattningsföremål vid sänkning

av repartitionstalet för jordbruksfastighet enligt olika alternativ (se SOU

1931: 31). Utredningen grundades på en statistisk bearbetning av taxerings-

resultatet för år 1930 i 110 kommuner.

I proposition till 1932 års riksdag (nr 220) föreslogs bl. a. sådan änd­

ring i kommunalskattelagen att repartitionstalet för jordbruksvärde skulle

nedsättas till 0,05.

Riksdagen biföll propositionen. I

I en motion (11:271) vid 1931 års riksdag riktades uppmärksamheten på

gällande garantiskattesystems verkningar vid taxeringen för inkomst av

skog och åberopades därvid innehållet i vissa likartade motioner vid 1927

och 1928 års riksdagar. Motionären framhöll, att beskattningen drabbade

ägarna av större och mindre skogsfastigheter olika hårt. Då skogsuttagen

från större skogskomplex, hörande till en enda förvärvskälla, regelmässigt

kunde göras mera kontinuerligt och jämnt men ägare av mindre skogsom­

råden av ekonomiska eller andra skäl merendels torde se sig nödsakade att

koncentrera sina skogsuttag till ett färre antal år, vore ägare av större

skogskomplex i tillfälle att bättre utnyttja på fastigheterna belöpande pro­

centavdrag. Genom den sålunda ernådda skattelindringen bleve icke en­

dast kommunerna lidande ulan den återverkade även på andra enskilda

skattedragare genom förhöjd utdebitering. Rättvisan krävde, alt skattela­

garna så avfattades att de drabbade alla skattskyldiga lika i förhållande till

deras inkomst.

Motionen, som åsyftade, att 1930 års kommunalskatteberedning skulle an-

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

I en motion vid 1935 års riksdag (II: 8) yrkades utredning angående så­

dan ändring av grunderna för åtnjutande av familjeavdrag att dylika avdrag

skulle kunna medgivas jämväl vid taxering till kommunal fastighetsskatt.

Vidare hemställdes i en motion vid samma års riksdag (II: 399) om utred­

ning rörande ändrade bestämmelser i kommunalskattelagen, ägnade att för­

hindra att skattebelastningen å inkomst av fastighet skärptes vid sänkt all­

mänt ränteläge. I motionen framhölls, att en sänkning av ränteläget verkade

till höjning av taxeringsvärdena och därigenom till skärpning av fastighets­

beskattningen. Ränteläget hade, såsom i motionen närmare utvecklades, i

vårt land varit statt i sjunkande under senare år. Motionären hänvisade

därför bl. a. till möjligheten att ha rörliga repartitionstal. Dessa förutsattes

skola variera med effektiva medelräntan för statsräntelån.

Dessa jämte andra vid 1935 års riksdag väckta motioner behandlades i

bevillningsutskottets betänkande nr 54. Däri framhöll utskottet, att utskot­

tet fann önskvärt att utredningen av kommunalskattefrågan inom en nära

framtid åter upptoges.

Beträffande frågan om rätt till familjeavdrag vid kommunal fastighetsskatt

framhöll utskottet, att det framställda yrkandet härom borde övervägas, om

ock enligt utskottets mening åtgärder i sådant syfte näppeligen kunde vid­

tagas utan att garantiskattesystemet ersattes med ett system med fristående

objektskatt.

Med anledning av en i vissa motioner (I: 272 och II: 460) framförd kri­

tik mot garantiskattesystemet i vad gällde beskattningen av skogsfastighet

uttalade utskottet, att det vore obestridligt att beskattningen av växande

skog, oavsett accisen, i vissa fall verkade hårdare än fastighetsbeskattning­

en i allmänhet på den grund att avverkningarna skedde så ojämnt att den i

fastighetsskatten inneslutna garantien i större utsträckning toges i anspråk

beträffande skogsfastigheter än beträffande andra fastigheter. Utskottet

fann det angeläget, att åtgärder vidtoges i syfte att undanröja denna ojämn­

het i beskattningen och berörde den utvägen till vinnande av ändring häri

att ägare av skogsfastighet medgåves rätt att för avverkningsåret åtnjuta

avdrag även för den garanti, som påförts under ett antal av de senaste åren

och icke då kunnat avdragas. Utskottet uttalade emellertid, att de med en

sådan anordning förenade taxeringstekniska svårigheterna uppenbarligen

vore betydande, och att vid den av utskottet ifrågasatta utredningen därför

borde undersökas, om dessa kunde övervinnas.

Beträffande det framförda uppslaget att låta repartitionstalen för fas­

tighet variera med ränteläget anförde utskottet, att, ehuru såväl principiella

som praktiska betänkligheter kunde hysas mot att slå in på en sådan väg,

utskottet likväl ansåge lämpligt att frågan om ett förändrat ränteläges in­

verkan å fastighetsbeskattningen, i den mån denna fråga kunde förtjäna

beaktande, övervägdes vid det fortsatta utredningsarbetet.

Utskottets betänkande, vilket godkändes av riksdagen, utmynnade i en

hemställan att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj :t ville föranstalta

om återupptagande av utredningen på kommunalbeskattningens område

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Beträffande de yttranden, som efter remiss avgavs över kommunalskatte-

heredningens förslag, hänvisades till en i 1950 års skattelagssakkunnigas

utredning lämnad redogörelse härför (s. 21—31).

Fastighetsbeskattningsfrågan under senare år.

Vid 1948 års riksdag yrkades i de likalvdande motionerna I: 178 och

II: 363, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl.

Maj :t ville snarast möjligt förelägga riksdagen förslag till fastighetsskattens

avskaffande. I enlighet med förslag av samma års bevillningsutskott i dess

av riksdagen godkända betänkande nr 42 beslöt riksdagen i anledning av-

nämnda motioner att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj :t

ville med beaktande av vad utskottet i betänkandet anfört snarast låta verk­

ställa en förnyad utredning rörande frågan om kommunalskattelagstiftning­

ens utformning samt för riksdagen framlägga de förslag, som kunde av ut­

redningen föranledas.

I de likalydande motionerna I: 100 och II: 120 till 1941) års riksdag yrkades

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning

snarast avseende fastighetsskattens avskaffande samt tryggande av erfor­

derligt minimum av skatteunderlag, eventuellt ersättning för förlorat skat­

teunderlag, för kommuner, som vore i behov därav, genom en reformerad

tidsenlig kommunal skatteutjämning. Samma års bevillningsutskott hem­

ställde i sitt i anledning av bl. a. motionerna I: 100 och II: 120 avgivna be­

tänkande nr 13, att nämnda motioner icke måtte föranleda någon riksda­

gens åtgärd. Efter erinran om att särskilda sakkunniga tillkallats för utred­

ning av frågan om ändring av kommunalskattelagens bestämmelser angåen­

de ortsavdrag och därmed sammanhängande spörsmål (ortsavdragskom-

mittén) framhöll utskottet i berörda betänkande, att frågan om fastighets­

skattens avskaffande icke avsetts skola upptagas till behandling i samband

med den tillsatta utredningen. Då emellertid den i motionerna I: 100 och

II: 120 berörda frågan fölle inom ramen för den av 1948 års riksdag begärda

utredningen rörande kommunalskattelagstiftningens utformning, samt ut­

skottet förutsatte, att Kungl. Maj :t ägnade uppmärksamhet jämväl åt spörs­

målet, huruvida fastighetsskatten borde bibehållas eller icke, ansåge sig

utskottet ej hava anledning att ånyo förorda skrivelse till Kungl. Maj :t i

detta ämne. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1950 års riksdag framställdes i de likalydande motionerna I: 321 och

II: 372 enahanda yrkande som i nyssnämnda, vid 1949 års riksdag väckta

motioner. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 35 avstyrkte 1950 års

bevillningsutskott motionerna under hänvisning till att Kungl. Maj :t genom

beslut den 17 mars 1950 bemyndigat chefen för finansdepartementet att till­

kalla sakkunniga med uppdrag att inom departementet biträda med en tek­

nisk revision av kommunalskattelagen m. m. samt att i direktiven för de

sakkunniga anförts, att vid den tekniska revisionen av inkomstskattelag­

stiftningen aktuella reformfrågor inom detta område skulle beaktas och

bringas till lösning, i vilket hänseende i främsta rummet nämnts frågan om

den kommunala fastighetsbeskattningen.

31

I de likalydande motionerna I: 102 och II: 134 till 1952 års riksdag yrka­

des skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning rörande en re­

form av den kommunala fastighetsbeskattningen efter i motionerna angivna

riktlinjer.

Vidare yrkades i de lika lydande motionerna I: 16 och II: 23, att riksda­

gen för sin del måtte besluta att — i avvaktan på fastighetsskattens avskaf­

fande — sänka repartitionstalet för fastigheternas andel i det kommunala

skatteunderlaget till tre procent från och med 1953 års taxering. Ett yrkan­

de av väsentligen samma innebörd framfördes i motionen 11:458.

Bevillningsutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande nr

12 bl. a. att utskottet förutsatte att de i motionerna framkomna förslagen

prövades av 1950 års skattelagssakkunniga och att utskottet ej ansåge någon

skrivelse till Kungl. Maj :t erforderlig. Utskottet fann sig icke heller kunna

tillstyrka en provisorisk sänkning av repartitionstalet.

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

III. Nu gällande kommunala skattesystem och fastighets­

beskattningens ställning däri.

Underlaget för utdebitering av allmän kommunalskatt.

Allmän kommunalskatt skall erläggas dels för inom kommunen belägen

skattepliktig fastighet och dels för sådan inkomst, som skall taxeras till

kommunal inkomstskatt i kommunen.

Till grund för beskattningen av fastighet ligger dess taxeringsvärde och i

princip skall skatt erläggas för skattepliktig fastighets taxeringsvärde i dess

helhet. Hänsyn tages icke till ägarens ekonomiska villkor eller till vem som

är ägare.

Beskattningen av inkomst sker hos varje skattskyldig på grundval av en

för honom beräknad beskattningsbar inkomst.

Skatten beräknas emellertid icke direkt på fastighets taxeringsvärde eller

på beskattningsbar inkomst. För att erhålla ett för såväl fastighet som in­

komst gemensamt underlag för den kommunala beskattningen har införts

ett särskilt begrepp, skattekronor och skatteören. Dessa utgör tekniska hjälp-

tal för beräkning av skatteunderlaget och skatterna.

För fastighet påföres skattskyldig fem skatteören för varje 100-tal kronor

av fastighetens taxeringsvärde.

För inkomst påföres ett skatteöre för varje krona beskattningsbar in­

komst.

Etthundra skatteören utgör eu skattekrona.

Garantiskattesystemet.

Fastighetsskatten debiteras i dess helhet och uppbäres vid särskild upp

börd. Vid beräkning av den till kommunal inkomstskatt skattepliktiga in­

komsten får emellertid avdrag ske för belopp, motsvarande 5 procent av

taxeringsvärdet å fastighet, som ingått i den förvärvskälla, vars inkomst be­

räknas.

Detta förhållande — att å ena sidan för fastighet alltid skall betalas kom­

munalskatt motsvarande vad som utgår å en beskattningsbar inkomst, upp­

gående till 5 procent av fastighetens taxeringsvärde, medan å andra sidan

vid inkomstberäkningen avdrag får ske för 5 procent av nämnda taxerings­

värde — har föranlett att det nu gällande systemet för fastighetsbeskatt­

ning benämnes garantiskattesystemet. Systemet har ansetts innebära, att

fastigheterna gentemot kommunen garanterade ett skatteunderlag motsva­

rande en inkomst av 5 procent å taxeringsvärdet.

I garantiskattesystemet ingår alltså, att skattskyldig, som har så stor in­

komst av förvärvskälla vari fastighet ingår, att han kan utnyttja det s. k.

procentavdraget med 5 procent av fastighets taxeringsvärde samt så stor

sammanlagd till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst, att han kan

tillgodonjuta honom tillkommande allmänna avdrag och ortsavdrag, i reali­

teten icke betalar mera skatt än om någon fastighetsskatt icke utginge

Man brukar säga, att fastighetsskatten för en sådan skattskyldig icke är

effektiv. För kommunerna innebär fastighetsbeskattningen en inkomst vid

sidan av inkomstskatten allenast i den mån fastighetsskatten är effektiv,

d. v. s. i den mån skattskyldig på grund av att procentavdrag, allmänna av­

drag eller ortsavdrag icke kan utnyttjas måste betala högre skatt än om

fastighetsskatt icke utginge.

Utöver den ökning av skatteunderlaget, som fastighetsbeskattningen med­

för i den mån fastighetsskatten är effektiv, innebär garantiskattesystemet,

att kommunerna har tillgång till ett skatteunderlag, som är underkastat för­

ändringar i mindre mån och i långsammare tempo än vad det av inkomst

härrörande skatteunderlaget stundom visat sig vara. Garantiskattesystemets

betydelse för kommuner och skattskyldiga skall närmare beröras i annat

sammanhang.

Kort sammandrag av gällande bestämmelser rörande fastighetsbeskattningen.

Bestämmelser om fastighetsbeskattningen är meddelade i kommunalskat­

telagen och innehåller i sammandrag följande.

1 §. Allmän kommunalskatt, varom stadgas i kommunallagarna, skall

utgöras i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som påföres

en var skattskyldig.

2 §. Allmän kommunalskatt är dels fastighetsskatt, dels kommunal in­

komstskatt.

För fastighet påföres fem skatteören för varje etthundra kronor taxe­

ringsvärde.

4 §. Skattepliktig är all inom riket belägen fastighet med undantag en­

ligt 5 §.

Med fastighet förstås dels vad som enligt allmän lag är fast egendom dels

ock byggnad även om den enligt allmän lag icke är fast egendom.

³²

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

lägenhet i föreningen tillhörig fastighet, i föreningens ställe tillgodonjuta

den del av avdraget, som belöper på lägenheten. Likaså skall ägare till ström-

fallsfastighet med skyldighet att bidraga till kostnaderna för reglerings-

damm tillgodonjuta den del av avdraget för regleringsdammen, som svarar

mot bidragsskyldigheten.

Har fastighet under beskattningsåret bytt ägare, fördelas avdraget mellan

ägarna efter den tid, varunder en var av dem ägt fastigheten.

Avdraget beräknas å taxeringsvärdet året före taxeringsåret.

IV. 1950 års skattelagssakkunnigas redogörelse för det nuvarande

fastighetsskattesystemets verkningar.

A. Allmänna synpunkter.

1. Fastighetsskattens verkningar för de skattskyldiga.

De sakkunniga framhåller, att den nuvarande fastighetsbeskattningens

betydelse för de skattskyldiga icke kunde åskådliggöras på samma enkla

och schematiska sätt som kunde ske beträffande övriga direkta skatter.

Detta sammanhängde med garantiskattesystemets tekniska utformning:

för varje fastighet skulle årligen till vederbörande kommun erläggas ett

skattebelopp, motsvarande vad som utginge för en beskattningsbar inkomst

uppgående till 5 procent av fastighetens taxeringsvärde men i den mån fas­

tigheten eller förvärvskälla, vari fastigheten inginge, lämnade inkomst,

finge vid beräkning av den till kommunal inkomstskatt skattepliktiga in­

komsten avdrag ske för vad som ansåges beskattat genom fastighetsskat­

ten, d. v. s. 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, som utgjort förvärvs­

källa eller ingått i förvärvskälla. I vad mån fastighetsskatten bleve effektiv

vore med andra ord beroende av fastighetens avkastning.

Med hänsyn till de avsevärda variationerna i de skattskyldigas inkomst­

förhållanden vore det enligt de sakkunnigas mening uppenbart, att frågan

om och i vad mån effektiv fastighetsskatt kunde anses utgå vore av täm­

ligen komplicerad beskaffenhet. I detta hänseende framhåller de sakkun­

niga följande.

Inkomstförhållandena växla icke blott mellan de skattskyldiga inbördes

utan även för samma skattskyldig mellan olika år. Vidare är storleken av

den effektiva fastighetsskatten icke enbart beroende av möjligheten att vid

beräkning av inkomsten från fastigheten eller förvärvskälla, vari fastig­

heten ingår, utnyttja avdraget med 5 procent av fastighets taxeringsvärde.

Även om detta avdrag kan helt utnyttjas, blir fastighetsskatten i vissa fall

effektiv därigenom att på grund av procentavdragets utnyttjande den skatt­

skyldiges sammanräknade till kommunal inkomstskatt i viss kommun skatte­

pliktiga inkomst blir så låg, att den skattskyldige icke kan utnyttja honom

tillkommande allmänna avdrag och ortsavdrag.

Av det anförda framgår, att man efter utgången av visst beskattningsår,

sedan inkomsttaxering för detta år blivit åsatt, för viss skattskyldig kan be­

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

1 200 000. Det torde vara uppenbart, att ifrågavarande skattskyldiga icke

utgjorde en i skattehänseende enhetlig grupp. Till jämförelse kunde nämnas

att antalet skattskyldiga, som i inkomstlängderna påfördes taxerad inkomst,

uppskattades till omkring 4 200 000.

Vad de sakkunniga anfört om antalet skattskyldiga, som påfördes fastig­

hetsskatt, och olikheterna i dessa skattskyldigas ekonomiska förhållanden

anser de sakkunniga värt särskilt beaktande med hänsyn till att uttalanden

om fastighetsbeskattningen och krav på ändringar däri stundom framlades

såsom avseende fastighetsägare i gemen, ehuru uttalandena och kraven i

själva verket formulerats med utgångspunkt från de förhållanden, som

rådde beträffande en viss måhända föga omfångsrik grupp fastighetsägare,

och utan fullständigt beaktande av fastighetsbeskattningens verkningar ens

för denna grupp.

För belysande av fastighetsbeskattningens verkningar åberopar de sak­

kunniga följande schematiska exempel.

1) Jordbruksfastighet med taxeringsvärde av 30 000 kr., ägd av gift skattskyldig

i ortsgrupp III

a) Ägarens nettointäkt av fastigheten.......................................................... ⁶

⁰⁰⁰

(ingen annan inkomst)

Ägarens allm. avdrag................................................................................... ²⁰⁰

» ortsavdrag........................................................................................ ¹ 840

Sammanlagd kommunal utdebitering 12 kr. per skattekrona.

Beskattning enligt garantiskattesystemet:

skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt

100•100

nettointäkt................................................................................... ⁶

⁰⁰⁰

avgår s. k. procentavdrag....................................... ¹ 500

allm. avdrag............................................................ ²⁰⁰

ortsavdrag................................................................. ¹ 840

3 540

beskattningsbar inkomst.......................................................... ² 460

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt

summa skattekronor................................................................

kommunala skatter...................................................................

15: —

24: 60

39: 60

475: 20

Beskattning vid enbart inkomstskatt:

nettointäkt = inkomst............................................................. ⁶

⁰⁰⁰

allm. avdrag............................................................ ²⁰⁰

ortsavdrag................................................................. ¹ 840

2 040

beskattningsbar inkomst.......................................................... 3 960

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt.........

³⁹: 60

kommunala skatter.................................................................................. 475: 20

Ägaren betalar alltså i båda fallen lika stor kommunal skatt och fastighets­

beskattningen utgör icke någon reell belastning.

b) Samma förhållanden som under a) men nettointäkten 3 000 kr.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Beskattning vid enbart inkomstskatt:

om utdebiteringen på grund av fastighetsskattens bortfallande

måste höjas med 30 öre per skattekrona, blir utdebiteringen å

59: 60 skattekronor.............................................................................. 733: 08

på grund av rätten till avdrag för nämnda belopp vid den stat­

liga beskattningen bör detta belopp reduceras med 12 % till 645: 11

Den verkliga merbelastningen på grund av fastighetsbeskatt­

ningen kan alltså uppskattas till................................................... 142: 67

3) Annan fastighet (hyresfastighet) med taxeringsvärde av 600 000 kr.,

ägd av gift skattskyldig i ortsgrupp V.

Ägarens inkomst av tjänst o. d............................................................... ²⁰

⁰⁰⁰

Nettointäkt av fastigheten........................................................................ 10 000

Sammanlagd kommunal utdebitering 12 kr. per skattekrona.

Beskattning enligt garantiskattesystemet:

skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt........................... 300: —

inkomst av fastigheten.............................. ¹⁰

⁰⁰⁰

avgår s. k. procentavdrag........................ 30 000

0

inkomst av tjänst o. d.............................................. ²⁰

⁰⁰⁰

avgår: allm. avdrag.................................... ²⁰⁰

ortsavdrag.................................................. ²

⁰⁰⁰

²

²⁰⁰ 17 800

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt........

178: —

summa skattekronor........................................................................... 478: —

kommunala skatter............................................................................. 5 736: —

på grund av rätten till avdrag för kommunala utskylder vid den

statliga beskattningen bör detta belopp reduceras med 35 %

till............................................................................................................. 3 728: 40

Beskattning vid enbart inkomstskatt:

skattekronor för inkomst...................................................................... 278: —

om utdebiteringen på grund av fastighetsskattens bortfallande

måste höjas med 30 öre per skattekrona, blir utdebiteringen

å 278 skattekronor.............................................................................. 3 419: 40

detta belopp reduceras på grund av utskyldsavdraget med 35 %

till............................................................................................................ ² 222:61

merbelastningen på grund av fastighetsbeskattningen kan alltså

beräknas till skillnaden mellan 3 728: 40 och 2 222: 61 eller .. 1 505: 79

4) Fastighet med taxeringsvärde av 2 000 000 kr., vilken tillhör aktiebolag och

ingår i rörelse.

a) Nettointäkt av rörelsen 150 000 kr.

Beskattning enligt garantiskattesystemet:

skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt................

nettointäkt...................................................................................

avgår: s. k. procentavdrag.....................................................

till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst........

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt

summa skattekronor................................................................

¹

⁰⁰⁰

150 000

¹⁰⁰

⁰⁰⁰

50 000

500

1 500

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

till fastighetsskattens nuvarande verkningar icke betraktas såsom en en­

hetlig grupp. En granskning av taxeringsutfallet gåve emellertid vid handen,

att man bland fastighetsägarna kunde urskilja vissa grupper, inom vilka

fastighetsbeskattningen hade likartade verkningar. Över dessa grupper läm­

nar de sakkunniga följande översikt.

.4. Jordbruksfastighet.

1) Mindre och medelstora fastigheter, varå jordbruk eller jordbruk med

skogsbruk bedrives av å fastigheterna bosatta ägare.

Det stora flertalet av dessa skattskyldiga erlägga för närvarande icke

någon effektiv fastighetsskatt. Inkomstförhållandena inom jordbruksnä­

ringen äro sådana, att de skattskyldiga kunna utnyttja såväl procentavdrag

som allmänna avdrag och ortsavdrag. Detta utnyttjande kan ske med god

marginal, varför normala variationer i inkomsterna eller de år 1952 höjda

taxeringsvärdena icke medföra risk för effektiv fastighetsskatt. Givetvis kan

inkomsten för en skattskyldig av denna kategori något enstaka år till följd

av mera omfattande reparation å byggnader eller inventarieanskaffning

nedgå, så att effektiv fastighetsskatt uppkommer.

Inkomsten av de minsta jordbruksfastigheterna medger väl icke alltid i

och för sig utnyttjande av både procentavdrag och ortsavdrag — procent­

avdraget kan dock i regel utnyttjas — men ägarna av dessa fastigheter ha

vanligen, då fastigheterna äro för små för att ägarna skola kunna försörja

sig å dem, andra inkomster, som medge utnyttjande av ortsavdraget.

2) Mindre och medelstora för jordbruk eller jordbruk med skogsbruk

nyttjade fastigheter, vilkas ägare icke äro bosatta å fastigheterna eller i

huvudsak ägna sig åt annat än jordbruksdriften.

Inom denna grupp är det icke ovanligt, att effektiv fastighetsskatt upp­

kommer. Stundom förekommer, att för sådan fastighet år efter år redovisas

underskott.

,3) De största jordbruksegendomarna.

Effektiv fastighetsskatt uppkommer jämförelsevis ofta.

4) Skogsfastigheter utan jordbruk.

Huruvida effektiv fastighetsskatt uppkommer är beroende av den ord­

ning, vari skog eller skogsprodukter avyttras. Om en skogsägare uttager

skog årligen motsvarande tillväxten, kan procentavdraget i allmänhet ut­

nyttjas och effektiv fastighetsskatt drabbar icke ägaren. Om skogsuttagen

däremot koncentreras till vissa år, har ägaren att för mellanliggande år er­

lägga effektiv fastighetsskatt. Sättet för skogsuttagen variera avsevärt. Ägare

till mindre skogsarealer måste i allmänhet göra sina skogsuttag med vissa

års mellanrum, medan uttagen från större fastigheter eller fastighetskom-

plex kunna ske mera kontinuerligt. För skogsägare med skogsmark i olika

kommuner ha möjligheterna att utnyttja procentavdraget hittills varit be­

roende av att skogsuttag skedde i varje kommun, där fastighet var belägen,

enär beträffande jordbruksfastighet fastigheter i olika kommuner alltid sko­

lat betraktas såsom skilda förvärvskällor och beräkning av till kommunal

inkomstskatt skattepliktig inkomst sker särskilt för varje förvärvskälla. I

samband med införandet av bestämmelser om beräkning av inkomst av jord­

bruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder har emellertid föreskrif­

ten att jordbruksfastighet anses såsom särskild förvärvskälla inom var kom­

mun för sig slopats med verkan från och med 1954 års taxering. Om en

ägares skogsfastigheter i olika kommuner bilda en förvaltningsenhet — och

så är i regel fallet — får alltså i framtiden procentavdraget för samtliga

fastigheter ske från den samlade nettointäkten. Ändringen torde bli av sär­

skild betydelse för s. k. skogsbolag.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

underlaget, utan den innefattade även, att visst minimibelopp skatt uttogs

av varje fastighetsägande medlem av kommunen, vilket främjade en viss

likformighet i beskattningen.

De sakkunniga framhåller därefter, att olika omständigheter — bland

vilka kunde nämnas den allmänna ekonomiska utvecklingen, det förbätt­

rade taxeringsväsendet, utformningen av statsbidragen till kommunerna och

kommunindelningsreformen — medfört, att fastighetsbeskattningens bety­

delse för kommunerna nu vore en annan än tidigare.

Vad först angår den allmänna ekonomiska utvecklingen framhåller de

sakkunniga, att denna givit till resultat, att fastighetsskatteunderlaget nu­

mera vore en betydligt mindre del av det totala skatteunderlaget än tidigare.

Medan det ännu år 1933, såsom kommunalskatteberedningens undersökning­

ar visade, icke vore ovanligt att i landskommuner skatteunderlaget till 35 å

SO procent utgjordes av effektiv fastighetsskatt, utgjorde det totala fastig­

hetsskatteunderlaget — det effektiva fastighetsskatteunderlaget vore ju all­

tid väsentligt mindre — vid 1952 års taxeringar i 750 av rikets 904 lands­

kommuner mindre än 20 % av hela skatteunderlaget. Endast i ⁶ kommu­

ner uppginge det totala fastighetsskatteunderlaget till 35 å 45 % av hela

skatteunderlaget. För städernas vidkommande vore fastighetsskatteunder­

laget procentuellt av mindre betydelse än på landsbygden.

Beträffande taxeringsväsendets utveckling påpekar de sakkunniga, att man

numera sökte komma fram till de verkliga inkomsterna. Även om i detta

avseende åtskilligt återstode att göra, vore det uppenbart, att man numera

vid inkomsttaxeringen verkställde en inkomstuppskattning, som betydligt

mera än vad som vore fallet vid tiden omkring år 1920 återspeglade de verk­

liga inkomsterna.

I fråga om statens bidrag till kommunerna framhåller de sakkunniga, att

genom det sätt, varpå bidragen utbyggts, kommunerna mindre än förut bli­

vit beroende av eget skatteunderlag för tillgodoseende av sina behov av in­

komster. Variationerna mellan kommunerna i fråga om den kommunala ut­

debiteringen vore också betydligt mindre nu än tidigare. De år 1952 beslutade

utdebiteringarna för kommunala ändamål i rikets 2 747 kommunområden

växlade mellan ⁸ och 21 kronor. Tidigare vore skillnaden mellan högsta och

lägsta utdebitering betydligt större. I 2 634 av kommunområdena hölle sig

den sammanlagda utdebiteringen för år 1952 inom så jämförelsevis snäva

gränser som mellan ¹⁰ och 16 kronor.

Vad slutligen beträffade kommunindelningsreformen konstaterar de sak­

kunniga, att denna medfört, att ett stort antal småkommuner med ringa

eller för växlingar känsligt skatteunderlag uppgått i större enheter, där väx­

lingarna icke bleve så stora som de kunde bli i små enheter.

Sådana förhållandena alltså utvecklat sig, anser de sakkunniga garanti­

skattesystemet icke kunna fylla den uppgift att åt varje kommun garantera

visst erforderligt minimum av skatteunderlag, som ursprungligen tillmättes

densamma. En sådan uppgift kunde garantiskattesystemet fylla endast under

förutsättning att tillgången till det mera stabila fastighetsskatteunderlaget i

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

43

mera nämnvärd grad förmådde bromsa den utdebiteringshöjning, som kun­

de beräknas bli erforderlig vid sjunkande inkomster. Emellertid vore det ef­

fektiva fastighetsskatteunderlaget numera så litet i förhållande till det tota­

la skatteunderlaget, att fastighetsskattens förmåga att bromsa utdebite-

ringshöjningen vore jämförelsevis ringa.

Till belysande av angivna förhållande anför de sakkunniga följande sche­

matiska exempel.

En kommun har under en följd av år haft cirka 48 000 skattekronor, var­

av ⁸ 000 skattekronor belöpa å fastighet. Av de sistnämnda föranleda en fjär­

dedel effektiv fastighetsskatt. Utdebileringsbehovet föranleder utdebitering

av 12 kronor per skattekrona. Så nedgå inkomsterna varför de tillgängliga

skattekronornas antal under en senare följd av år uppgår till blott 35 000,

varav fortfarande ⁸ 000 belöpa på fastighet. På grund av sänkningen av

inkomsterna beräknas hälften av fastighetsskattekronorna föranleda effek­

tiv fastighetsskatt. Den summa, som skall anskaffas genom utdebitering, an-

tages vara oförändrad.

Under de tidigare åren utgör utdebiteringen med bibehållen fastighets­

skatt 12 kronor. Om samma utdebiteringsbehov skulle ha fyllts utan tillgång

till de ²

⁰⁰⁰ effektiva fastighetsskattekronorna, hade utdebiteringen blivit

12 kronor 52 öre.

Under de senare åren blir utdebiteringen med bibehållen fastighetsskatt

16 kronor 46 öre. Om samma utdebiteringsbehov skall fyllas utan tillgång

till de 4 000 effektiva fastighetsskattekronorna, blir utdebiteringen 18 kronor

58 öre.

Om ej andra omständigheter inverkade, skulle garantiskattesystemets

förmåga att i det anförda exemplet vid sjunkande inkomster bromsa erfor­

derlig utdebiteringshöjning kunna anses motsvara ² kronor ¹² öre per skat­

tekrona, procentuellt sett ett ganska lågt belopp. I realiteten torde fastighe­

ternas garantiskatt påverka utdebiteringen väsentligt mindre, då en ned­

gång av skatteunderlaget i angiven omfattning kan påverka kommunens

utgifter, såsom fallet kan bli om nedgången beror på sänkning av den all­

männa prisnivån. Sänkningen av skatteunderlaget kan vidare påverka till

kommunen utgående statsbidrag, så att utdebiteringshöjningen icke blir så

stor som ovan beräknats.

De sakkunniga pekar härefter på ett par omständigheter av stor bety­

delse i förevarande sammanhang nämligen frågan dels i vad mån kom­

munerna behövde räkna med sådan avsevärd nedgång i det å inkomst grun­

dade skatteunderlaget, som gjorde behovet av ett mera stabilt skatteun­

derlag aktuellt, dels ock huruvida fastigheterna numera erbjöde ett skatte­

underlag av samma stabilitet som tidigare. I båda dessa avseenden anse de

sakkunniga, att förhållandena nu vore annorlunda än vid tiden för garan­

tiskattesystemets uppkomst. Härom anföres följande.

Sålunda råder numera i stort sett enighet om angelägenheten av att sam­

hällets produktiva resurser helt utnyttjas samt alt såväl staten som kom­

munerna när så erfordras aktivt kunna och böra verka i detta syfte, bland

annat genom åtgärder för beredande av om möjligt full sysselsättning åt

tillgänglig arbetskraft. De olika grupperna i samhället äro vidare starkt

organiserade med syfte att tillförsäkra sina medlemmar skälig inkomst och

sådana syften ha på olika sätl lämnats stöd från det allmännas sida. Såsom

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

exempel på sådant stöd kan nämnas olika åtgärder inom jordbrukspoliti­

kens område. Av anförda skäl torde man kunna räkna med att under nu

rådande förhållanden icke skola förekomma sådan nedgång i inkomsterna

i vissa kommuner, som tidigare förekom och som kunde göra det behöv­

ligt att äga tillgång till ett garanterat skatteunderlag.

Ett ekonomiskt läge, där fastighetsskatteunaerlaget finge verklig betydelse

i förevarande hänseende, kommer emellertid utan tvivel att medföra sådana

problem, att beskattningen och därmed sammanhängande problem över

huvud taget måste omprövas med hänsyn till då rådande förhållanden, sär­

skilt som det icke kan förutses, om och i vilken utsträckning fastigheterna

i ett sådant läge över huvud taget kunna svara för sin skattskyldighet.

Sedan sålunda konstaterats, att den garanti för ett minimiskatteunder-

lag, som fastighetsbeskattningen erbjöde kommunerna, numera icke kunde

tillmätas större vikt, framhåller de sakkunniga, att fastighetsbeskattning­

en dock hade sin betydelse såsom inkomstkälla för kommunerna. Den mer-

inkomst som fastighetsskatten genom den effektiva delen därav gåve kom­

munerna, jämfört med vad som skulle utgå vid enbart inkomstskatt, mot­

svarade för åtskilliga kommuner ett icke obetydligt belopp per skattekrona.

Bortfall av fastighetsskatten skulle alltså betyda en utdebiteringshöjning,

som visserligen i åtskilliga kommuner stannade vid relativt blygsamma

belopp men i andra kunde uppgå till en krona eller mera. Hur stor den

erforderliga utdebiteringshöjningen skulle bli, kunde för varje särskild

kommun endast utrönas genom provtaxering. Av den statistiska redogö­

relsen framginge, vilka resultat som erhållits vid de av de sakkunniga

gjorda undersökningarna, önskade man veta betydelsen av den effektiva

fastighetsskatten för viss kommun, kunde man erhålla en god uppfattning

därom genom att jämföra förhållandet mellan antalet fastighetsskattekronor

och det totala skatteunderlaget i kommunen med de statistiska undersökning­

arnas resultat rörande storleken av den effektiva fastighetsskatten i kom­

muner av olika typ. Stickprovsundersökningar, som verkställts, visade att

fastighetsskattens verkningar för kommunerna vore tämligen likartade i

kommuner av samma typ. Den i statistiken ingående översikten över den

totala fastighetsskattens procentuella andel i skatteunderlaget visade att den­

na andel utom i undantagsfall hölle sig inom en tämligen snäv gräns.

De sakkunniga övergår därefter till att behandla frågan om fastighetsskat­

tens betydelse i sådana fall, där fastigheten ingår i rörelse, som hänför sig till

flera kommuner. Därvid erinrar de sakkunniga om att enligt gällande be­

stämmelser inkomstberäkningen skulle ske för rörelsen i dess helhet, var­

efter från den framräknade nettointäkten s. k. procentavdrag med 5 pro­

cent av taxeringsvärdet å samtliga i rörelsen ingående fastigheter finge ske.

Först om överskott därvid uppstode, ansåges rörelsen ha lämnat till kom­

munal inkomstskatt skattepliktig inkomst. Detta kunde sägas innebära, att

fördelningen av inkomsten av rörelse, vilken hänförde sig till flera kom­

muner, skedde på det sättet, att i första hand till varje kommun hänfördes

vad som motsvarade 5 procent av taxeringsvärdet å inom kommunen be­

46

I det följande redovisas en av de sakkunniga på grundval av statistiken

lämnad redogörelse för fastighetsskattens verkningar för fastighetsägarna

och för kommunerna.

Vad först angår fastighetsskattens verkningar för de

skattskyldiga framhåller de sakkunniga, att svårigheter förelåge att

genom statistik påvisa i vilken omfattning fastighetsskatten medförde mer-

belastning för fastighetsägarna eller i vad mån fastighetsskattens avskaf­

fande skulle för dem medföra skattelättnad. Berörda svårigheter samman­

hängde med det förhållandet, att fastighetsägarna icke kunde betraktas som

enhetlig grupp av skattskyldiga. De statistiska undersökningarna, som i

första hand haft till syfte att påvisa verkningarna för kommunerna av ett

avskaffande av fastighetsskatten, borde dock aven kunna i viss mån tjäna

till belysning av vad fastighetsskattesystemet innebure för olika grupper av

fastighetsägare. Härutinnan anför de sakkunniga följande.

Vad först angår jordbruksfastighet utgöra enligt den för taxeringsåret

1952 utförda provtaxeringen beträffande 9 landskommuner (de två speci­

ella kommunerna redovisas för sig) de effektiva fastighetsskattekronorna

25 procent av fastighetsskatteunderlaget (tab. B 4 kol. ⁶). Till de effektiva

fastighetsskattekronorna bidraga långt ifrån alla ägare av jordbruksfastig­

het. Av utredningen (tab. B 3 kol. ⁶) framgår, att endast 25 procent av ägar­

na erlägga någon effektiv fastighetsskatt. För övriga 75 procent skulle ett

avskaffande av fastighetsskatten icke medföra någon lindring i den kom­

munala skattebördan; deras kommunalskatt skulle tvärtom bli högre med

hänsyn till den höjning av utdebiteringen, som bleve en följd av fastighets-

skattekronornas bortfall. (En ökning av kommunalskatten kan också upp­

komma för fastighetsägare, som enligt gällande system drabbas av effektiv

fastighetsskatt, nämligen i det fall, att hans fastighetsskatt icke är högre

än att den uppväges av utdebiteringshöjningen.)

I den bilaga, vari nu ifrågavarande utredning redovisas, har i tabellerna

⁶ och ⁷ gjorts en uppdelning å olika ägarkategorier med hänsyn till taxe­

ringsvärdenas storlek, varjämte som särskilda grupper upptagits dels i kom­

munen icke mantalsskrivna ägare och dels juridiska personer. Av tabellerna

framgår att ägare av mindre jordbruksfastigheter i mindre utsträckning

drabbas av effektiv fastighetsskatt än ägare av större jordbruksfastigheter.

Medan beträffande ägare av fastigheter, vilkas taxeringsvärde understiger

50 ⁰⁰⁰ kronor, procenttalet sådana som erlägga effektiv fastighetsskatt upp­

går till allenast 17,6, stiger nämnda procenttal i takt med taxeringsvärdenas

storlek upp till 85,7 för ägare av jordbruksfastighet med taxeringsvärde över

en miljon kronor. På motsvarande sätt stiger det procenttal, som anger de

effektiva fastighetsskattekronornas andel av antalet fastighetsskattekronor

från lägst ^8,4 för fastigheter med lägre taxeringsvärde än 50 000 kronor

till högst 72,8 procent för fastigheter med taxeringsvärde överstigande en

miljon kronor.

Av totala antalet effektiva fastighetsskattekronor härrörande från de i de

nio kommunerna belägna jordbruksfastigheterna belöper ²¹ procent å fas­

tigheter, beträffande vilka taxeringsvärdet understiger ²⁰⁰

⁰⁰⁰ kronor och

som tillhöra i kommunen mantalsskrivna fysiska personer. Återstående 79

procent belöper å fastigheter med ägare som nyss sagts men med taxerings­

värde överstigande ²⁰⁰

⁰⁰⁰ kronor samt å fastigheter, som tillhöra i kom­

munen icke mantalsskrivna personer eller juridiska personer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

minerande av ovidkommande faktorer beräknad höjning. Angående sättet för

höjningens beräknande hänvisas till bilaga B.j Av skäl, som ovan angivits,

varierar emellertid utdebiteringshöjningen avsevärt de olika kommunerna

emellan. Med hänsyn härtill och då den statistiska undersökningen omfat­

tat ett allenast begränsat antal landskommuner torde den vid undersökning­

en erhållna genomsnittliga utdebiteringshöjningen icke kunna anses repre­

sentera genomsnittet för samtliga landskommuner i riket. Detta hindrar

dock icke, att den utförda statistiken ger en tämligen god bild av den ut-

debiteringshöjning, som i landskommuner av olika karaktär är att räkna

med vid ett avskaffande av fastighetsskatten.

Den högsta utdebiteringshöjningen föreligger för Bara kommun med en

krona 18 öre. För den i berörda kommun ingående församlingen Bjärshög

skulle utdebiteringshöjningen utgöra en krona 30 öre.

Den i förhållande till genomsnittet höga utdebiteringshöjningen i Bara

kommun har sin förklaring däri (tab. B ⁶ kol. 2), att av sammanlagda taxe­

ringsvärdet å jordbruksfastigheter, 23 771 900 kronor, å jordbruksfastighe­

ter med taxeringsvärde understigande 50 000 kronor belöper allenast

¹ 235 400 kronor, medan å jordbruksfastigheter med taxeringsvärde över­

stigande en miljon kronor belöper 12 991 200 kronor. Därtill kommer, att

icke inom kommunen mantalsskrivna fysiska personer samt juridiska per­

soner äga jordbruksfastigheter inom kommunen med ett sammanlagt taxe­

ringsvärde av 3 271 100 kronor. Av i kommunen förefintliga effektiva fas-

tighetsskattekronor, 7 638 kronor, belöpa allenast ^1,7 procent å sådana av

inom kommunen mantalsskrivna fysiska personer ägda jordbruksfastig­

heter, vilkas taxeringsvärde understiger 50 000 kronor.

Den lägsta utdebiteringshöjningen, 15 öre, föreligger för Nysätra kom­

mun i Västerbottens län — även denna liksom Bara en typisk jordbruks-

kommun. I Nysätra uppgår emellertid det sammanlagda taxeringsvärdet

å jordbruksfastigheter med taxeringsvärde understigande 50 000 kronor och

ägda av inom kommunen mantalsskrivna fysiska personer till över 93 pro­

cent av det totala, jordbruksfastigheter åsatta taxeringsvärdet.

I motsats till vad som gäller beträffande övriga provtaxerade landskom­

muner belöper å tre landskommuner, belägna i Norrland, större delen av

taxeringsvärdet å annan fastighet. I samtliga tre kommuner hänför sig den­

na del av taxeringsvärdet i huvudsak till kraftverksanläggningar. I två av

kommunerna, Ådals-Liden och Ragunda, där kraftverken tillhöra staten,

skulle fastighetsskattens avskaffande komma att medföra en allenast obe­

tydlig höjning av utdebiteringen eller för vardera av kommunerna It öre.

Vid denna beräkning av utdebiteringshöjningen har dock förutsatts, att vid

avskaffande av fastighetsbeskattningen en ändring vidtages i reglerna om

fördelning mellan olika kommuner av inkomst av rörelse, vari fastighet in­

går. Under förutsättning, att kommun, där kraftverk är beläget, tilldelas en

andel av nettointäkten motsvarande 5 procent av kraftverkets taxeringsvär­

de innan fördelning i övrigt sker, skulle, så länge vattenfallsstyrelsen —

såsom för närvarande sker — redovisar nettointäkt överstigande 5 procent

av de kraftverken åsatta taxeringsvärdena, ett avskaffande av fastighets­

skatten icke komma att medföra någon minskning av skatteunderlaget för

kraftverkskommunerna.

Vad angår den tredje av ifrågavarande kommuner, Högdal i Jämtlands

län, skulle emellertid fastighetsskattens avskaffande medföra den näst efter

den för Bara gällande högsta utdebiteringshöjningen eller en krona 10 öre.

Denna relativt höga utdebiteringshöjning har emellertid sin förklaring i

mera tillfälliga förhållanden. I berörda kommun är nämligen ett icke sta­

len tillhörigt kraftverk under utbyggnad. Ehuru detta ännu icke lämnat

50

av tingshusmedel kunde man bortse från denna, då den genomsnittliga

höjningen understege ett öre. Höjningen av utdebiteringen av landstings­

skatt däremot hade på grundval av de statistiska undersökningarna i ge­

nomsnitt för samtliga landsting beräknats till 29 öre.

För att få en riktig bild av höjningen av hela den kommunala utdebi­

teringen vid avskaffande av fastighetsskatten borde sålunda de tal, som

ovan och i de i bilagorna framlagda tabellerna angivits för höjning av

utdebiteringen till allmän kommunalskatt, ökas med 29 öre.

Med ledning av det material, som framkommit vid de av de sakkunniga

utförda statistiska undersökningarna, har de sakkunniga sökt göra en un­

gefärlig beräkning rörande det totala skattebelopp, som fastighetsskatten

tillfört kommunerna för taxeringsåret 1952.

I fråga om jordbruksfastighet påpekar de sakkunniga att, den taxerings­

året 1952 avseende undersökningen rörande nio landskommuner utvisade,

att i genomsnitt 25,i procent av fastighetsskatteunderlaget utgjordes av ef­

fektiva fastighetsskattekronor. Med hänsyn emellertid bland annat till att

de i undersökningen ingående skånekommunerna, där procenttalet effektiva

fastighetsskattekronor vore osedvanligt högt, fått i alltför hög grad in­

verka på genomsnittsresultatet, hade ett procenttal av ²⁰ procent ansetts

giva ett bättre uttryck för den genomsnittliga fastighetsskatteeffekten.

De sakkunniga framhåller vidare, att vad anginge annan fastighet ut­

gjorde enligt de verkställda utredningarna den effektiva fastighetsskatten

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

Skattebelopp i miljoner kronor

Primärkommuner

Landsting

Summa

Jordbruksfastighet

Landskommuner......................................

9-1

3-9

13-0

Landstingsstäder.......................................

0-5

0-2

0'7

Icke-landstingsstäder ..............................

Öl

—

0-1

Summa

9'7

4-1

138

Annan fastighet

Landskommuner ......................................

30-9

13-4

44-3

Landstingsstäder ......................................

40-0

14-2

51-2

Icke-landstingsstäder ..............................

41-5

—

41-5

Summa

1124

27-6

1400

Samtliga fastigheter

Landskommuner ......................................

40-0

17-3

57:3

Landstingsstäder ......................................

40-5

14-4

54‘9

Icke-landstingsstäder ...............................

41-6

—

41-6

Summa

1221

317

1538

Municipalsamhällen ..............................

0'8

Tingslag......................................................

06

Summa

1552

52

Vid bedömande av befogenheten av den mot fastighetsbeskattningen rik­

tade kritiken anför de sakkunniga till en början följande allmänna syn­

punkter.

Den omständigheten att erinringar i vissa avseenden kunna framställas

mot detaljer i den gällande fastighetsbeskattningens konstruktion och verk­

ningar innefattar icke i och för sig tillräckliga skäl att helt slopa denna be­

skattning. Frågan huruvida en fastighetsbeskattning i någon form bör bibe­

hållas och huru densamma i så fall bör utformas, får prövas förutsättnings­

löst och med beaktande av alla på frågan inverkande omständigheter. Därvid

är det viktigt, att fastighetsbeskattningen icke bedömes ur allenast en viss

fastighetsägargrupps synpunkter eller med hänsyn endast till de vid viss

tidpunkt rådande förhållandena. Över huvud måste beaktas, att frågan huru­

vida en fastighetsbeskattning jämväl i fortsättningen skall ingå i vårt skatte­

system liksom andra skattefrågor av allmän natur ytterst är en bedömnings-

och lämplighetsfråga. De som yrka på fastighetsbeskattningens totala av­

skaffande kunna sålunda icke “till stöd därför åberopa rättsgrunder eller

grunderna för skattesystemet i dess helhet. Såsom i andra bedömningsfrågor

kunna skäl anföras för och emot fastighetsbeskattningen. Det slutliga stånd-

punktstagandet måste därför bli beroende av styrkan hos de skäl, som kun­

na åberopas i ena eller andra riktningen.

De sakkunniga övergår härefter till att mera i detalj diskutera befogenhe­

ten av den mot fastighetsskatten framförda kritiken.

Vad angår de invändningar mot fastighetsbeskattningen, som framställts

under påstående att denna beskattning skulle strida mot principen om skatt

efter förmåga och att fastigheterna såsom sådana icke ägde någon skatteför-

måga, framhåller de sakkunniga, att man härvid torde ha utgått från vissa

principer eller föreställningar, som icke svarade mot de faktiska förhållan­

dena. Härom anföres vidare följande.

Bland annat har man förutsatt, att inkomsten sådan den kommer till ut­

tryck i den för varje skattskyldig taxerade inkomsten borde vara norm för

den kommunala beskattningen och därvid förbisett, att denna inkomst icke

alltid innefattar all verklig inkomst eller utgör det enda godtagbara uttrycket

för skatteförmågan.

I vårt land såväl som i andra jämförliga länder har det allmännas utgifter

och därmed behovet av skatteinkomster efter hand stigit till sådana be­

lopp, att det icke är möjligt att enbart genom en direkt enhetlig inkomst­

skatt uttaga hela skattebehovet. Beskattningen sker därför regelmässigt

genom ett helt system av skatter, av vilka åtskilliga utgå utan hänsyn till

deras inkomst, vilka ytterst drabbas av skatterna. Så länge skattesystemet

är och måste vara så beskaffat, kan något principiellt hinder mot en sär­

skild fastighetsskatt icke anses föreligga.

Gentemot den invändningen mot fastighetsbeskattningen, att tillräckliga

skäl icke förelåge att enbart för fastigheternas vidkommande uttaga en

objektskatt, då det av olika skäl icke befunnits lämpligt att införa sådan

skatt å andra tänkbara objekt, uttalar de sakkunniga, att detta argument

icke borde tillmätas avgörande betydelse. Som skäl för sitt ståndpunktsta-

gande härvidlag anför de sakkunniga följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

54

stegringsskatt, kunde därför åberopas även till stöd för en fastighetsbeskatt­

ning i allmänhet. Och så länge en värdestegringsskatt icke införts, förelåge

ett särskilt skäl att bibehålla en allmän fastighetsbeskattning.

I anslutning till vad de sakkunniga sålunda anfört anser sig de sakkun­

niga böra påpeka det samband, som rådde mellan fastighetsbeskattningen och

den allmänna fastighetstaxeringen. Berörda förhållande kunde, framhåller

de sakkunniga, visserligen icke åberopas som skäl för en fortsatt fastighets­

beskattning, men å andra sidan borde man icke helt bortse från fastighets­

taxeringens betydelse för fastighetsägarna och för det ekonomiska livet över

huvud. Upprättandet av fastighetslängderna och den jämförelsevis noggran­

na, på utförliga uppgifter om varje fastighet grundade officiella värderingen

av fastigheterna vore utan tvivel av den största betydelse för alla de skif­

tande rättsförhållanden, som vore förbundna med fastigheterna. Vid köp

och andra avtal om överlåtelser av fast egendom vore ofta taxeringsvärdet

och de övriga uppgifter, som kunde hämtas ur taxeringslängderna, av stort

värde för de avtalsslutande parterna.

Beträffande fastighetstaxeringens betydelse i åtskilliga avseenden, som

icke direkt sammanhänger med fastighetsbeskattningen, må här hänvisas

till en i de sakkunnigas utredning lämnad särskild redogörelse härför (s.

63—72).

De sakkunniga anmärker i detta sammanhang att en officiell uppskatt­

ning av fastigheternas värden utan samband med en allmän fastighetsskatt

säkerligen icke bleve så noggrann och fullständig som den fastighetstaxe­

ring, som nu skedde. Det vore i avsevärd mån den på fastighetstaxeringen

grundade skattskyldigheten, som framtvingade den noggrannhet och jämn­

het, varmed taxeringen i stort sett numera verkställdes. I detta avseende

ville de sakkunniga erinra om den skillnad i fråga om taxeringens verkstäl­

lande, som för närvarande kunde iakttagas beträffande taxeringen av å ena

sidan de skattepliktiga och å andra sidan de skattefria fastigheterna. Taxe­

ringen av de sistnämnda skedde ofta mycket summariskt.

Sedan de sakkunniga sålunda redovisat och bemött de erinringar, som fram­

ställts gentemot fastighetsbeskattningen, övergår de sakkunniga till att redo­

göra för sin egen inställning till frågan om fastighetsbeskattningens bibe­

hållande. Vad angår det principiella övervägandet av frågan om fastighets­

beskattningen säger sig de sakkunniga därvid utgå från följande uppfatt­

ning av det aktuella läget.

Till följd av utvecklingen av den kommunala verksamheten och den do­

minerande betydelse, inkomsten jämfört med fastigheterna numera har så­

som underlag för kommunal beskattning, ävensom nuvarande utformning

av statsbidrag till kommunerna och den nya kommunindelningen, kan den

uppgift att åt varje kommun garantera visst minimum av skatteunderlag, som

ursprungligen tillmättes garantiskattesystemet, anses ha förlorat sin bety­

delse. Något egentligt behov av en garanti av sådan art synes ej heller nu­

mera föreligga. För övrigt torde möjligheter saknas att anvisa till kommu­

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

hade förvärvat sina fastigheter med vetskap om den föreliggande skyldig­

heten att •— i förekommande fall — vidkännas effektiv fastighetsskatt, och

denna skyldighet kunde därför anses jämförlig med andra skyldigheter, som

en fastighetsförvärvare ofta ådroge sig i och med förvärvet. Härom anföres

vidare följande.

Skyldigheten att erlägga fastighetsskatt kan antagas ha påverkat fastig­

hetspriserna i sänkande riktning, i den mån fastighetsskattepålagan icke

kan anses i verkligheten vara helt eller delvis överflyttad å andra. I vissa fall

kan en sådan överflyttning direkt påvisas, exempelvis då vid hyresnämnds

bestämmande av hyror nio tiondelar av fastighetsskatten får beräknas så­

som omkostnad för fastigheten och därmed påverka hyrorna i höjande rikt­

ning. Även där en sådan överflyttning av skattskyldigheten icke kan direkt

påvisas, torde den bestående skyldigheten att vidkännas fastighetsskatt få

anses ha påverkat fastighetspriser och priserna å produkter, varför det icke

kan påstås, att fastighetsskatten i sista hand drabbar enbart fastighetsägar­

na. Någon siffermässig utredning om huru härmed förhåller sig kan dock av

naturliga skäl icke åstadkommas.

De nuvarande fastighetspriserna få i princip anses angiva det värde, fas­

tigheterna i den allmänna marknaden anses äga med hänsyn tagen till den

pålaga, skyldigheten att vidkännas effektiv fastighetsskatt kan innebära. Ett

upphävande av denna skyldighet kan därför innebära, att fastigheter, för vil­

ka effektiv fastighetsskatt erlägges, i de nuvarande ägarnas hand undergå

värdestegring, motsvarande kapitalvärdet av den skattskyldighet, från vil­

ken befrielse vunnits, i den män nu icke befrielsen kan tänkas medföra en

sänkning av inkomsterna från fastigheterna, exempelvis i form av en allmän

nedsättning av bostadshyror i hyreshus. Sker icke sådan nedsättning, kunna

fastighetsägarna beräknas tillgodogöra sig värdestegringen vid avyttring av

fastigheterna. Den värdestegring, som sålunda skulle komma fastighetsägar­

na till godo, motsvaras av ökad beskattning för inkomsttagarna, då kom­

munerna skulle bli nödsakade att å inkomsterna utdebitera vad som nu er-

hålles i fastighetsskatt.

I detta sammanhang påpekar de sakkunniga, att fastighetsbeskattningen

kunde anses äga en viss betydelse ur den synpunkten, att den kunde verka

hämmande på eventuella tendenser att spekulera i fastigheter eller att för­

värva fastigheter utan syfte att nyttja dem på inkomstbringande sätt. Vetska­

pen om skyldigheten att vidkännas årlig utgift, motsvarande fastighetsskatten,

medförde, att fastighetsförvärv övervägdes nogrannare än om sådana för­

värv icke vållade andra utgifter än räntan å det i fastigheterna nedlagda ka­

pitalet.

Med avseende å de sakkunnigas nyss återgivna synpunkter framhåller de

sakkunniga, att det förda resonemanget naturligtvis icke vore i samma ut­

sträckning tillämpligt å alla slag av fastigheter. De sakkunniga anför så­

lunda följande.

För exempelvis hyreshus av den beskaffenhet, att saluvärdet framgår så­

som resultat av kapitalisering av avkastningen, kan det förda resonemanget

vara helt tillämpligt. För andra fastigheter åter, såsom egnahemsfastigheter

o. d., är saluvärdet mera beroende av åtskilliga växlande och svårbedöm­

bara faktorer, såsom tillgång och efterfrågan inom orten, byggnadskostna-

der m. in., varför fastighetsskattens inverkan på saluvärdet icke är så på­

tagligt. Man kan dock beträffande sådana fastigheter erinra, att den som

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

omfattning än nu och utbytet av garanliskatt mot objektskatt icke torde ha

inneburit ökad belastning för någon särskild grupp av fastighetsägare.

Förhållandena äro i detta avseende numera helt ändrade. Införande av ob­

jektskatt i stället för garantiskatt skulle för närvarande innebära en avse­

värd omfördelning av den beskattning, som nu bäres av fastigheterna och

betyda en icke oväsentlig skatteskärpning, framför allt för det stora flerta­

let jordbrukare, liksom för flertalet industrier, kraftverk och andra rörelser

med avsevärt fastighetsbestånd.

Med hänsyn till anförda förhållanden säger sig de sakkunniga icke kunna

räkna med möjligheten att nu genomföra en från inkomstbeskattningen fri-

kopplad objektbeskattning av fastighet.

Slutligen må här nämnas att de sakkunniga erinrat om det av dem tidigare

framförda förslaget till en schabloniserad inkomstberäkning för en- och två-

familjsfastigheter och i samband därmed framfört tanken på befrielse från

fastighetsskatt för ifrågavarande fastigheter därest schablontaxeringen skulle

genomföras.

Remissyttrandena. I

det övervägande antalet avgivna remissyttranden

tillstyrkes att den kommunala fastighetsbeskattningen bibehålies. Uttalanden

med direkta yrkanden om fastighetsskattens avskaffande har gjorts endast

av riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen, Sveriges fastighetsägareför­

bund, Sveriges lantbruksförbund med instämmande av Sveriges skogsägare-

föreningars riksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk samt Sveriges

villaägareförbund.

Från remissyttrandena må här återgivas följande.

Kammarrätten framhåller, att den kommunala fastighetsskatten vore en av

ålder bestående beskattning, som sedan långt tillbaka gjort sina verkningar

gällande. Den nuvarande generationen av fastighetsägare hade förvärvat

sina fastigheter med vetskap om fastighetsskattens tillvaro och kommunerna

hade inrättat sig med hänsyn till dess bestånd. Från detta utgångsläge

syntes frågeställningen bli den, huruvida skäl nu tillkommit som borde för­

anleda avskaffande av denna beskattning. I detta avseende anför kammar­

rätten bland annat, att det totala skattetrycket numera nått en så betydande

höjd, att varje ytterligare skattebelastning av inkomst till ersättande av fas­

tighetsbeskattningen vore ägnad att ingiva betänkligheter.

Vad särskilt angår kommunernas skattebehov uttalar kammarrätten, att

det visserligen i den allmänna diskussionen framhållits, att de genom den

numera genomförda kommunsammanslagningen bildade kommunala en­

heterna kunde förväntas bli mera ekonomiskt bärkraftiga. Emellertid hade

det visat sig, att som en följd av denna sammanslagning nya utgiftskrävande

anspråk ställts på kommunerna, vilka anspråk ännu endast i mindre ut­

sträckning kunnat tillgodoses. Då de ekonomiska framtidsutsikterna för

kommunerna således för närvarande tedde sig ganska ovissa, ansåge kam­

marrätten det för närvarande icke tillrådligt att genom fastighetsskattens av­

skaffande beröva kommunerna någon del av deras skatteunderlag.

60

Kiingl. ^.1 Iaj:ts proposition nr 186.

kannerligen i garantiskattesystemets natur, att det speciellt är i tider med

sjunkande inkomster och ofta samtidigt ökade krav på kommunerna, som

denna skatteform kan vara av värde för att bereda kommunerna ett fast

skatteunderlag vid sidan av inkomstskatteunderlaget. Det vore verklighets­

främmande att vid bedömande av föreliggande frågor icke räkna med möj­

ligheten av att fastighetsbeskattningen på grund av en inträffande lågkon­

junktur måhända inom en nära liggande framtid kan komma att erhålla

väsentligt ökad betydelse för kommunernas ekonomi och att dess omedel­

bara avskaffande därför skulle kunna medföra avsevärda skadeverkningar

för det allmänna. Omfattningen av dessa skadeverkningar kunna svårligen

bedömas, i varje fall icke på grundval av föreliggande utredning.

Det är vidare enligt vår mening ägnat att väcka särskilt starka betänk­

ligheter att under nuvarande förhållanden med ett orimligt högt skattetryck

på inkomst och förmögenhet och tillika mer än vanligt ovissa framtidsut­

sikter genomföra en reform, som skulle innebära, att det kommunala skat­

tetrycket vid inträffande lågkonjunktur ytterligare skulle pressa den sam­

manlagda skatten å inkomst i höjden.

Sveriges Skogsägareförbund säger sig vara medvetet om de vanskligheter,

som ett avskaffande av fastighetsskatten — även om det endast gällde jord­

bruksfastigheter — skulle kunna innebära vid ändrade konjunkturförhål-

landen. Nuvarande höga skattetryck på inkomst och förmögenhet tilläte icke

den även lilla merbelastning, som ett sådant ingrepp skulle medföra vid in­

träffande lågkonjunktur.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller i avgivet yttrande, att

även om fastighetsskattens betydelse ur kommunal skatteintäktssynpunkt

enligt organisationens uppfattning inte borde överdrivas, komme fastighets­

skattens slopande otvivelaktigt att medföra en höjning av utdebiteringspro-

centen. Detta komme att innebära en viss övervältring av skattebördan på

inkomsttagarna — en konsekvens, som enligt organisationens uppfattning

vägde tyngre än de skäl som talade för fastighetsskattens avskaffande.

Svenska landskommunernas förbund uttalar, att det av utredningen vore

ådagalagt, att de tidigare olägenheterna av garantiskatten successivt i stort

sett eliminerats och att en avveckling nu mindre än någonsin kunde vara

påkallad. I nuvarande konjunkturläge skulle det också vara äventyrligt att

åstadkomma rubbningar i det kommunala skatteunderlaget. Antalet lands­

kommuner, som under de senaste decennierna inom sina gränser fått en om­

fattande sportstugebebyggelse, större kraftverksanläggningar o. dyl., hade

starkt ökat, och dessa kommuner vore särskilt beroende av effektiv fastig­

hetsskatt till icke alltför obetydliga belopp från dessa beskattningsföremål.

Svenska landstingsförbundet framhåller, att även om på grund av de rela­

tivt goda konjunkturer, som under senare år rått, fastighetsskatten endast i

mindre omfattning varit effektiv, så kunde dock vid en konjunkturomsväng­

ning motsatsen bli förhållandet. De företagna undersökningarna visade ock­

så, att den utsträckning, i vilken fastighetsbeskattning vore effektiv, vore

mycket växlande i olika kommuner. Ett slopande av fastighetsbeskattningen

medförde en inkomstminskning för kommunerna, som särskilt i tider av

nedåtgående konjunkturer kunde bli kännbar. Starka skäl talade därför en­

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 186,

läget som det tedde sig just nu. Även om cn katastrofal minskning av an­

talet inkomstskattekronor ej vore att befara, så kunde —- bland annat till

följd av förhållanden på utrikeshandelns område -— den situationen uppstå,

att fastigheterna ånyo finge ökad aktualitet som beskattningsobjekt.

Vidare framhålles att det förefölle oklart vad ett avskaffande av fastig­

hetsskatten skulle innebära för en kommun som Dorotea med betydande

arealer krono- och bolagsskogar och små brukningsenheter i övrigt. Ett stor­

bolag med differentierad verksamhet hade ju möjlighet att sprida sina av­

verkningar över vida områden och flera kommuner. Om det på grund av

pris- och avsättningsförhållanden befunnes lämpligt stode det bolagsledning­

en fritt att under ett eller flera år i följd helt utesluta, minska eller öka

skogsuttagen i en viss kommun.

Av de remissinstanser, som uttalar sig för ett avskaffande av fastighets­

beskattningen, framhåller riksräkenskapsverket, att de skäl, som i de sak­

kunnigas utredning framförts för en sådan beskattning, tillsammanlagda ha­

de ganska ringa tyngd.

Riksräkenskapsverket anför sålunda till en början, att den omständighe­

ten, att det kunde sägas råda ett särskilt slags samband mellan en kommun

och fastigheterna inom kommunen, icke utgjorde anledning att konstituera

en särskild skatteplikt, samtidigt som exempelvis rörelse, som bedreves inom

kommunen, uteslöts från garantibeskattning. Icke heller kunde det förhål­

landet, att vissa anordningar i vissa kommuner kunde vara till gagn för vissa

fastigheter, tjäna som motiv för en permanent beskattning av, i princip, alla

fastigheter i alla kommuner. Ett besläktat argument vore, påpekar riksräken­

skapsverket, att fastighetsskatten skulle vara ett slags surrogat för en vär-

destegringsskatt. Också om detta argument syntes gälla, att man genom fas­

tighetsbeskattningen endast i ringa mån nådde vad man åsyftade. Till grund

för fastighetsskatten låge icke värdestegringen utan totalvärdet, och skatten

stode icke i någon relation till den värdestegring det kunde vara fråga om.

Vad beträffar det motiv för de sakkunnigas ståndpunkttagande, som inne­

fattades i påpekandet att en avveckling av fastighetsbeskattningen kunde

tänkas ge de nuvarande fastighetsägarna en oförtjänt vinst i form av ökning

av fastigheternas värden, säger sig riksräkenskapsverket i och för sig dela;

det kunde finnas anledning till betänksamhet inför ett dylikt resultat av en

avveckling. Enligt riksräkenskapsverkets mening talade emellertid starka

skäl för att awecklingsvinsten endast i ringa mån skulle komma fastighets­

ägarna till godo. Härom anför riksräkenskapsverket följande.

Vad särskilt angår det nuvarande läget på bostadsmarknaden, med regle­

ring av hyrorna, är det tydligt, att ett upphävande av fastighetsbeskattning­

en skulle komma att beaktas vid de återkommande undersökningar om fas­

tighetsförvaltningens kostnader, som ligga till grund för beslut om hyresni­

våns höjd. Något egentligt utrymme för en höjning av fastighetsvärdena

skulle det därför icke bli. Och man lär kunna förmoda, att i ett läge, då det

befunnits lämpligt att slopa hyresregleringen, som följd av konkurrensen re­

sultatet skulle bli i huvudsak detsamma.

64

och osäkert utbyte. De sakkunniga hade visat, att fastighetsskatten numera

praktiskt taget helt förlorat denna sin ursprungliga betydelse, och de hade

även framhållit, att man på grund av bl. a. olika åtgärder inom jordbruks­

politikens område icke heller för framtiden torde behöva befara en sådan

nedgång i det på inkomst grundade skatteunderlaget, att ett verkligt behov

av en garantiskatt av detta slag ånyo skulle uppstå. Ur de synpunkter, som

lantbruksstyrelsen hade att företräda, funne styrelsen med hänsyn härtill

skäl principiellt sett icke längre föreligga för att behålla skatten.

Sedan lantbruksstyrelsen erinrat om att enligt de sakkunnigas utredning

utdebiteringshöj ningen vid bortfall av fastighetsskatten komme att variera

rätt så avsevärt, framhålles att utdebiteringshöj ningen i undantagsfall kun­

de bli av sådan storlek, att det icke rimligen kunde begäras, att kommunen

skulle finna sig i att skatten avskaffades utan att kommunen erhölle någon

kompensation för inkomstbortfallet. Sådana verkningar av skattens bort­

tagande skulle visserligen mildras om — såsom lantbruksstyrelsen ville för­

orda — skatten icke slopades på en gång utan avvecklades i etapper. Även

i dylikt fall finge det dock anses berättigat, att särskilt de kommuner, i vil­

ka utdebiteringen skulle påverkas mera nämnvärt, erhölle kompensation

för åtminstone en del av inkomstbortfallet genom bidrag av statsmedel. Un­

der alla förhållanden måste detta gälla i den män på grund av fastighets­

skattens borttagande staten gjorde besparingar eller finge ökade inkomster.

Sveriges fastighetsägareförbund understryker, att förhållandena nu vore

helt annorlunda än då frågan om fastighetsskattens bibehållande tidigare

diskuterats. Såsom de sakkunniga framhållit i sin utredning hade fastighets­

beskattningen förlorat sin betydelse såsom garanti för visst minimum av

skatteunderlag i kommunerna. Detta förhållande talade enligt förbundets

mening uppenbarligen för ett omedelbart avskaffande av fastighetsskatten.

Beträffande vad de sakkunniga anfört om kommunernas berättigade in­

tresse att av fastigheterna utfå bidrag till sina utgifter, framhåller fastig­

hetsägareförbundet, att just detta resonemang på samma sätt varit ett av

huvudargumenten när det gällt att under det sista decenniet pålägga fastig­

heterna alla de särskilda kommunala avgifter och skyldigheter, som i dag

belastade dessa.

Fastighetsägareförbundet framhåller vidare, att det vore orimligt att be­

trakta fastighetsskatten som en form av värdestegringsskatt. I den mån

fastighetsskatten vore effektiv hade den icke något som helst samband med

den värdestegring, som hade inträtt beträffande vissa fastigheter.

Huruvida och i vad mån en värdestegringsskatt borde ifrågakomma och

kunde genomföras vore ju också föremål för mycket delade meningar. Vad

de sakkunniga i detta sammanhang anfört måste därför sakna relevans vid

bedömandet av frågan om fastighetsskatten skulle bibehållas eller avskaffas.

Därefter erinrar fastighetsägareförbundet om att enligt de sakkunnigas

undersökningar fastighetsskattens avskaffande skulle i nio landskommuner

ha medfört en genomsnittlig ökning av utdebiteringen till allmän kommu­

nalskatt med 58 öre. Detta procenttal låge enligt föi’bundets mening i över­

kant.

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

66

Sveriges villaägareförbund

uttalar till en början, att om man bedömde

frågan om fastighetsskattens avskaffande på något längre sikt stode det

otvetydigt klart, att ett bortfall av fastighetsskatten år från år komme att

betyda allt mindre för kommunernas del.

Vidare säger sig villaägareförbundet icke dela de sakkunnigas uppfatt­

ning, att de som yrkade på fastighetsskattens avskaffande icke till stöd där­

för kunde åberopa rättsgrunder eller grunderna för skattesystemet i dess

helhet. Härom anföres följande.

Vårt nuvarande skattesystem grundar sig liksom i alla västerländska kul­

turländer på principen om »skatt efter förmåga». Något annat har icke hel­

ler från för skattesystemets tillkomst och utformning ansvariga myndigheter

gjorts gällande. Efter detta konstaterande återstår frågan, om även fastig­

hetsskatten grundar sig på nämnda princip. Enligt förbundets uppfattning

är så icke fallet. I inkomstavseende ligger det ju tvärtom så till, att raer-

belastningen för fastighetsägarna på grund av fastighetsskatten praktiskt

taget står i omvänt förhållande till skatteförmågan. Den som har en låg

inkomst från sin fastighet eller låga inkomster från annan förvärvskälla och

därmed liten skatteförmåga, betalar effektiv fastighetsskatt, medan en fas­

tighetsägare med goda inkomster icke betalar någon fastighetsskatt alls.

EU genomförande av utredningsmännens förslag skulle icke åstadkomma

någon förändring därvidlag, bortsett från den obetydliga lindring som i en­

staka fall skulle uppstå genom ett bättre utnyttjande av ortsavdrag och ev.

avdrag för ömmande omständigheter.

Häri ligger just det för fastighetsägarna avgörande skälet för ett avskaf­

fande av fastighetsskatten, nämligen den därmed förknippade orättvisan

gentemot framför allt det klientel, vars intressen förbundet har att bevaka,

d. v. s. ägarna av en- och tvåfamilj sfastigheter, som även enligt utrednings­

männens statistiska undersökningar erlägga huvuddelen av den effektiva

fastighetsskatten och för vilka skatten framför allt i nuvarande läge verk­

ligen innebär en hård belastning. Denna orättvisa är enligt förbundets upp­

fattning av den storleksordningen, att enbart detta skäl måste anses till­

räckligt för att motivera ett omedelbart avskaffande av fastighetsskatten.

De sakkunnigas avvisande uttalanden mot ett utbyte av det nuvarande

garantiskattesystemet mot en fristående objektskatt å fastighet har föran­

lett

länsstyrelsen i Västerbottens län

att anföra följande.

Garantiskattesystemet verkar ju så att om en person är tillräckligt för­

mögen att icke behöva belåna fastigheten, detta medför en högre avkastning,

vilket möjliggör ett bättre utnyttjande av garantiskatteavdraget. För den,

som måste högbelåna fastigheten, ges icke denna möjlighet utan fastighets­

beskattningen får i dylikt fall ofta karaktär av ren objektskatt och blir, så­

som de sakkunniga uttrycka sig, effektiv. Resultatet blir följaktligen alt

den förmögne skattskyldige, som har fastigheten skuldfri, som belöning för

detta välförhållande erhåller ytterligare kompensation genom att helt eller

delvis befrias från den pålaga, som fastighetsskatten skulle utgöra. Den

skuldsatte åter, som på grund av höga utgifter för räntor eller eljest för

löpande omkostnader icke får något netto av fastigheten, drabbas däremot

av fastighetsskatten i hela dess tyngd.

Det nuvarande systemet med en garantiskatt har följaktligen så litet be­

aktat — — — principerna om skatteförmåga, rättvisa och likformighet,

att de verka i alldeles motsatt riktning. Länsstyrelsen kan för sin del icke

finna att tillräckliga skäl förebragts för att detta orättvisa förhållande bör

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

68

Det må tilläggas, att lantbruksförbundet påpekat, att en befrielse från

fastighetsskatt för en så betydande del av fastighetsbeståndet, som en- och

tvåfamilj sfastigheter utgjorde, ofrånkomligen kommc att medföra en skatte-

övervältring å innehavare av jordbruksfastigheter.

Departementschefen. I

den under tiden

efter

tillkomsten av den nuvarande

fastighetsskatten förda diskussionen har skälen

för

och emot denna skatt

ingående redovisats. Jag hänvisar härutinnan till den historik, som jag i det

föregående lämnat, samt till vad de sakkunniga anfört i frågan om bibe­

hållande av denna skatteform och de däröver avgivna remissyttrandena.

Det synes icke erforderligt att nu återupprepa dessa skäl för och emot, utan

jag inskränker mig i det följande till att ange de omständigheter, som en­

ligt min mening i nu rådande läge får anses utslagsgivande då man tager

ställning till frågan om fastighetsbeskattningens bibehållande eller avskaf­

fande.

Med fastighetsskatten åsyftades vid dess införande att garantera kommu­

nerna ett visst skatteunderlag. Och det framstod som naturligt att fastig­

heterna med hänsyn till omfattningen av dessa värdeobjekt och deras sam­

band med kommunerna skulle lämna denna garanti. Någon renodlad årlig

objektsbeskattning åsyftades däremot i och för sig icke med fastighets­

skatten sådan den utformades.

Enighet råder därom, att fastighetsbeskattningen under åren alltmera för­

lorat i betydelse såsom en garant av skatteunderlag åt kommunerna. Detta

har givetvis främst sin grund i den allmänna inkomstutvecklingen. Jag erin­

rar om den förebragta statistiska utredningen, som visar att antalet skatte­

kronor i hela landet år 1952 uppgick till ca 223 milj., därav ca 195 milj. in­

komstskattekronor och ca 28 milj. fastighetsskattekronor. Antalet effektiva

fastighetsskattekronor kan med ledning av de sakkunnigas undersökningar

beräknas uppgå till ca 15 milj.

De nu återgivna siffrorna visar, att för landets kommuner tillsamman-

tagna fastighetsbeskattningen icke längre kan anses innebära någon avgö­

rande eller ens särskilt betydelsefull garanti för tillräckligt skatteunderlag.

Kunde man begränsa bedömandet av behovet av en bibehållen fastighets­

beskattning till vad nu anförts, skulle alltså kunna konstateras att detta be­

hov, sett mot bakgrunden av motivet för införandet av denna skatteform,

starkt minskat. Av skäl som jag längre fram kommer att närmare utveckla

synes det mig emellertid icke möjligt att grunda ett ställningstagande alle­

nast på denna omständighet.

Jag vill emellertid först erinra om att fastighetsskatten såsom garanti­

skatt aldrig omfattats av någon enhällig mening. Ända från tiden för fastig­

hetsskattens tillkomst har tanken på en från inkomstskatten fristående

objektskatt å fastighet haft åtskilliga förespråkare. Jag får allenast påminna

om att kommunalskatteberedningen i sitt år 1942 avlämnade betänkande

förordade en sådan objektskatt och att i samband med remissbehandlingen

av 1950 års skattelagssakkunnigas förslag från något håll ifrågasatts att

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

70

särskilt konjunkturkänsligt. Vidare kan erinras om kommuner som do­

mineras av eller inom vilka i allt fall finnes mycket stora gods och gårdar,

vilka enligt gjorda undersökningar i huvudsak icke erlägger annan kom­

munalskatt än den som föranledes av fastighetsbeskattningen. I sådana fall

där fastighetsägaren är bosatt i annan kommun än den där fastigheten är

belägen skulle fastighetsskattens avskaffande även inge särskilda betänk­

ligheter.

Uppmärksamhet bör tillika ägnas sådana kommuner, inom vilka skogs-

egendomarna är dominerande eller i allt fall betydande. Med hänsyn till

det relativt ojämna uttag av skogsprodukter, som av olika skäl ifrågakom-

mer, skulle dessa kommuner vid ett borttagande av fastighetsskatten vissa

år kunna utsättas för avsevärda påfrestningar. — Även andra likartade

exempel kan nämnas.

Av det sagda framgår, att fastighetsskattens bibehållande för åtskilliga

kommuner alljämt måste anses vara av ej ringa betydelse och att dess av­

skaffande i dessa fall skulle kunna medföra kommunfinansiella olägenheter

som måste anses som betänkliga.

Ser man frågan ur de enskilda skattskyldigas synpunkt, kan visserligen

konstateras att ett avskaffande av fastighetsskatten vore ägnat att undan­

röja den orättvisa fastighetsägarna emellan, som följer av att fastighetsskat­

tens belastande inverkan i det särskilda fallet är beroende av om fastig­

heten under varje särskilt år lämnat avkastning av viss storleksordning.

Men man måste samtidigt fastslå att ett sådant avskaffande innebär i för­

hållande till vad nu gäller en övervältring av skattebördan från en kategori

skattebetalare till en annan. Med hänsyn till det nuvarande totala skatte­

trycket måste detta inge betänkligheter.

Visserligen är uppenbart att den inträdda avsevärda förskjutningen i

kommunernas inkomster från fastighetsskatt till inkomstskatt skapat ett

nytt läge vid bedömandet av behovet av en fortsatt fastighetsbeskattning.

Vid prövning av frågan om fastighetsskattens avveckling måste emellertid

hela tiden hänsyn tagas till kommunernas förmåga att tåla en nedgång i

skatteunderlaget. Som framgår av vad jag förut anfört inbjuder dagens läge

till stor försiktighet. Jag anser mig därför icke kunna förorda att förslag

om fastighetsskattens avskaffande nu förelägges riksdagen. Jag vill emel­

lertid tillägga följande.

Längre fram kommer jag att behandla de sakkunnigas förslag om inarbe­

tande av fastighetsskatten i inkomstskatten ävensom frågan om en sänk­

ning av det s. k. repartitionstalet för fastighet. Genomföres förstnämnda åt­

gärd vinnes att en ofta påtalad orättvisa, som är förenad med det nuva­

rande systemet, undanröjes. En sänkning av repartitionstalet skulle självfal­

let även innebära en ytterligare och icke oväsentlig uppmjukning i de ur vissa

synpunkter mindre önskvärda verkningarna av garantiskattesystemet. Som

jag i det följande närmare skall utveckla, synes mig de båda nyssnämnda åt­

gärderna vara möjliga att genomföra. Om så sker skulle detta kunna karak­

teriseras som ett led i en successiv avveckling av garantiskattesystemet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

72

Kungl. Maj.ts proposition nr ¹⁸⁶ .

föring av fastighetsskatt och medgivande av procentavdrag vid inkomstbe­

räkningen utbytes mot den anordningen, att särskild påföring av fastighets­

skatt underlåtes och ett för inkomstskatt och fastighetsskatt gemensamt

skatteunderlag påföres. Därigenom skulle vinnas, att fastighetsskatt påför­

des endast i den mån den vore effektiv, och den särskilda uppbörden av

fastighetsskatt skulle undgås. Metoden bereder möjlighet att låta fastighets­

ägare, som med nuvarande system icke kan utnyttja ortsavdrag, att på ett

jämförelsevis enkelt sätt få åtjnuta sådan förmån.

Minskning av fastighetsskatten med hänsyn till icke utnyttjade ortsav-

drag, eventuellt sådant avdrag och allmänna avdrag, kan givetvis åstadkom­

mas även inom ramen för nu gällande sätt för uppbörd av fastighetsskatt

men skulle innebära en komplicering av förfarandet utan att lättnad i annat

avseende vunnes.

3.

För varje skattskyldig eller fastighet beräknad reduktion av underla­

get för fastighetsskatt.

Enligt gällande bestämmelser reduceras för en var

skattskyldig skatteunderlaget genom ortsavdrag och skatt påföres icke med

mindre den beskattningsbara inkomsten uppgår till ett minimibelopp av

20 kronor.

Beträffande fastighetsskatten förekomma vissa jämförliga bestämmelser,

som emellertid ha blott ringa praktisk betydelse. Sålunda skall värde å taxe­

ringsenhet, vilket understiger 100 kronor, upptagas endast i taxeringsläng-

dens anteckningskolumn, och byggnad å ofri grund med värde under 500

kronor är undantagen från skatteplikt. Slutligen föreligger frihet från skyl­

digheten att betala fastighetsskatt för sådan fastighet, vars värde icke upp­

går till 1 000 kronor och vilkens enda eller huvudsakliga värde utgöres av

för ägarens eller innehavarens personliga behov använd åbyggnad, dock blott

under förutsättning att den skattskyldige eller hans maka icke på annan

grund skall erlägga skatt för fastighet eller inkomst.

En lindring i fastighetsbeskattningen skulle kunna ske genom att fastig­

hetsskatten beräknades — icke såsom nu å hela taxeringsvärdet av skatte­

pliktig fastighet — utan å ett på visst sätt reducerat taxeringsvärde. Eu sådan

reduktion kunde ske på olika sätt. Reduktionen kunde anknytas till taxe­

ringsenheterna på det sättet, att fastighetsskatt — och därmed även pro­

centavdrag — för varje taxeringsenhet beräknades endast å den del av taxe­

ringsvärdet, som överstege visst belopp, exempelvis 20 eller 30 tusen kronor.

Därigenom skulle debiteringen av en hel del mindre skattebelopp av jämfö­

relsevis måttlig betydelse för kommunerna bortfalla. Reduktionen kunde

även anknytas till varje skattskyldigs fastighetsinnehav i viss kommun,

men en sådan reduktion bleve besvärligare i tillämpningen. Eu tredje möj­

lighet vore att reduktionen begränsades till fysisk persons fastighetsinnehav

i hemortskommunen.

Med hänsyn till att i den allmänna debatten om fastighetsskatten den upp­

fattningen kommit till uttryck, att man genom medgivande av ett skatte­

fritt avdrag å taxeringsvärdet borde lätta på den skattebörda, som i fastig-

hetsskattehänseende åvila främst ägare av en- och tvåfamiljsfasligheter, ha

de sakkunniga vid en statistisk undersökning avseende Norrtälje stad sökt

belysa konsekvenserna vid genomförandet av ett förslag av antydd inne­

börd. I fråga om resultatet av ifrågavarande undersökning hänvisas till bi­

laga G.

4

. Möjlighet till nedsättning av eller befrielse från fastighetsskatt vid ned­

satt skatteförmåga efter prövning i varje särskilt fall.

Vid inkomstbeskatt­

ningen kan lindring i eller befrielse från skattskyldighet meddelas beträf­

fande 3 000 kronor utöver vad som är skattefritt på grund av ortsavdragen.

I fråga om fastighetsskatten föreligger liknande möjlighet endast beträffan­

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

beräknas ett belopp av 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, som utgjor­

de eller inginge i förvärvskällan.

I de sakkunnigas utredning tillägges, att den ifrågasatta anordningen med-

gåve att på ett jämförelsevis enkelt sätt kunde tillgodoses önskemålet att

den, som vore skattskyldig för fastighet och icke hade inkomst, vilken med-

gåve utnyttjande av ortsavdrag, skulle få utnyttja sådant avdrag från un­

derlaget för fastighetsskatt. Sålunda finge en fastighetsägare för beskatt­

ningsår, varunder icke någon del av ortsavdraget kunde utnyttjas från in­

komst, ett belopp av taxeringsvärdet fritt från fastighetsskatt, som variera­

de från 23 600 kronor för ogift skattskyldig i ortsgrupp I till 40 000 kronor

för gift skattskyldig i ortsgrupp V.

Vidare framhåller de sakkunniga, att med hänsyn till att det särskilda av­

draget vid nedsatt skatteförmåga komme att ske från det för fastighetsskatt

och inkomstskatt gemensamma underlaget, ytterligare lindring kunde be­

redas sådana fastighetsägare, som hade så låga inkomster, att fastighets­

skattens erläggande för dem vore särskilt betungande. Särskilt skulle folk-

pensionärer och därmed jämförliga skattskyldiga automatiskt beredas lind­

ring i eller befrielse från nu utgående fastighetsskatt.

I fråga om i vad mån införandet av rätt att från underlaget från fastig­

hetsskatt utnyttja ortsavdrag samt avdrag för nedsatt skatteförmåga kunde

antagas komma att påverka kommunernas utdebiteringsbehov framhåller

de sakkunniga, att de fall, där skattelindring skulle beredas de skattskyl­

diga utöver vad som gällde för närvarande, vore så förhållandevis få och

avsåge så ringa belopp, att verkningarna på skatteunderlaget kunde beräk­

nas bli allenast obetydliga.

Till belysande av den ifrågasatta metoden för uttagande av fastighetsskat­

ten anför de sakkunniga följande exempel.

1) Ägare till jordbruksfastighet med taxeringsvärde av 30 000 kr. har på

grund av inventarieköp e. d. nettointäkt av fastigheten å blott 500 kr. Ingen

annan inkomst. Utdebitering 12 kr. Ortsgrupp II, gift skattskyldig.

Med nuvarande regler får han betala fastighetsskatt motsvarande vad

som utgår å en beskattningsbar inkomst av 1 500 kr. eller 180 kr.

Enligt den ifrågasatta metoden utgår ej särskild fastighetsskatt och be­

skattningsbart belopp uppkommer ej, då ortsavdraget 1 760 kr. överstiger

det taxerade beloppet 1 500 kr.

2) Samma förhållande som under 1) men nettointäkt 4 000 kr.

Med nuvarande regler får den skattskyldige betala dels fastighetsskatt med

180 kr. och dels inkomstskatt å 4 000 — 1 500 — 1 760 = 740 kr. med kr.

88: 80 eller sammanlagt kr. 268: 80.

Enligt den ifrågasatta metoden skulle den skattskyldige icke ha att er­

lägga särskild fastighetsskatt utan kommunalskatt å 4 000 — 1 760 = 2 240

kr. med kr. 268: 80, alltså samma belopp som enligt nuvarande regler.

3) Ägaren av ett hyreshus med taxeringsvärde av 100 000 kr. har därav

en nettointäkt å 2 000 kr. samt inkomst av tjänst å 10 000 kr. Ortsgrupp V,

gift skattskyldig. Utdebitering 10 kr.

Med nuvarande regler erlägges särskild fastighetsskatt motsvarande vad

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Länsstyrelsen i Stockholms län

framhåller, att förslaget syntes leda till

vissa förenklingar men å andra sidan även medförde visst merarbete. Emel­

lertid möjliggjorde den nya metoden på ett fyndigt sätt att från underlaget

för fastighetsskatt — i motsats till vad som nu vore fallet — tillåta den

skattskyldige att utnyttja ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Av

länsstyrelsen i Blekinge län

påpekas, att den nya metoden finge till

följd en generell skattebefrielse eller lindring i fastighetsbeskattningen, som

berörde endast skattskyldiga i de lägsta inkomstskikten och således kunde

anses skäligen böra medgivas. Vid sådant förhållande och då den föreslag­

na tekniska omläggningen finge anses i stort sett medföra en arbetsbespa-

rande förenkling av den hittills tillämpade metoden tillstyrktes förslaget.

Länsstyrelsen i Malmöhus län,

som uttalar att slopandet av den särskilda

debiteringen av fastighetsskatten vore en obestridlig vinst, understryker att

förslaget om ökad möjlighet att få avräkna ortsavdrag och avdrag på grund

av nedsatt skatteförmåga syftade till att avskaffa en av de mest i ögonen

fallande orättvisorna i vår kommunalbeskattning. Länsstyrelsen måste än­

dock fråga sig om icke de sakkunniga överdrivit de fördelar, som skulle

stå att vinna genom den föreslagna omläggningen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

anser att förslaget ur rättvise­

synpunkt finge hälsas med tillfredsställelse och framhåller vidare att refor­

men icke syntes medföra någon väsentlig rubbning i det kommunala skat­

teunderlaget. De betänkligheter, som kunde resas, låge egentligen på det

tekniska planet, men svårigheterna syntes icke vara av den omfattning, att

de borde hindra reformen.

Länsstyrelsen i Örebro län

förklarar sig helt kunna giva sin anslutning

till de sakkunnigas förslag och anför följande.

Genom den föreslagna anordningen med sammanslagning av fastighets­

skatt och kommunal inkomstskatt vinnes praktiska fördelar i det att sär­

skild debitering och uppbörd av fastighetsskatt ej längre behöver äga rum,

varigenom de lokala skattemyndigheternas och postverkets arbetsbörda kom­

mer att minska. Det torde ej heller sakna betydelse, att fastighetsägarna

genom den föreslagna tekniska omläggningen av fastighetsbeskattningen

komina underfund med att de i realiteten långt ifrån alltid erlägga skatt

för sina fastigheter utöver vad som betingas av från fastigheterna härfly­

tande inkomst. Det föreslagna systemet möjliggör även, att folkpensionär

och andra skattskyldiga med låga inkomster i väsentligt större utsträck­

ning än för närvarande helt eller delvis kunna befrias från att erlägga skatt

för av dem ägda mindre bostadsfastigheter.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

uttalar som sin mening, att förslaget

syntes innefatta en skälig lösning av en av de mera angelägna frågorna i

den allmänna debatten om fastighetsskattens bibehållande. Härtill komme

en avsevärd lindring i debiteringsorganens arbete, därigenom att särskild

debitering av fastighetsskatt skulle kunna undvikas. Värdet av denna ar-

betslindring minskades emellertid genom att taxeringsnämndsordförandenas

åligganden icke oväsentligt ökades.

Av

länsstyrelsen i Västerbottens län

framhålles att de fördelar, som vun­

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

teknisk art bör hindra förslagets genomförande. Den undersökning inom

finansdepartementet, som verkställts på grundval av de sakkunnigas förslag

och i delvis anslutning till vissa remissinstansers uttalande, har givit vid

handen att mera allvarliga olägenheter icke behöver uppstå. Till dessa spörs­

mål får jag emellertid återkomma i ett senare avsnitt och inskränker mig nu

till att uttala min principiella anslutning till förslaget. Jag vill emellertid

framhålla, att en viss teknisk omarbetning av det framlagda författningsför-

slaget bör göras. Sålunda bör fastighetsskatten såsom en särskild skatte-

form utmönstras ur kommunalskattelagen och i stället föreskrivas att vid

beräkning av den taxerade inkomsten tillägg skall göras med ett garanti­

belopp motsvarande det tidigare fastighetsskatteunderlaget. Garantibeloppet

bör beräknas på grundval av fastighetens taxeringsvärde året före taxerings­

året. Om beskattningsåret, såsom fallet kan vara för rörelseidkare, omfattar

kortare eller längre tid än 12 månader, bör garantibeloppet jämkas med hän­

syn härtill. Detsamma bör gälla om fastighet förvärvats under beskattnings­

året. Garantibelopp ifrågakommer givetvis blott då fastighet är skattepliktig.

Avgörande härutinnan bör vara, om fastigheten upptagits såsom skatteplik­

tig vid fastighetstaxeringen året närmast före det taxeringsår, då den ifrå­

gavarande inkomsttaxeringen äger rum.

VII. Vissa med de sakkunnigas förslag sammanhängande

frågor av i huvudsak teknisk natur, m. m.

De sakkunniga. I utredningen framhåller de sakkunniga, att de förutsatte,

att taxeringsmyndigheterna till ledning vid beräkning av taxerat belopp skulle

erhålla uppgifter om taxeringsvärden, vartill hänsyn skulle tagas, och att

dessa uppgifter skulle kunna upprättas med anlitande av folkbokföringsav-

delningarnas tryckande register.

Vidare erinrar de sakkunniga om, att med den föreslagna metoden kunde

undvikas den särskilda debiteringen av fastighetsskatt. Det kunde, säger de

sakkunniga, även ifrågasättas, om icke den årliga omskrivningen av fastig-

hetslängderna i avsevärd utsträckning kunde undvikas.

Beträffande metodens anknytning till uppbördsförfarandet framhåller de

sakkunniga att densamma väl torde lämpa sig för skattskyldiga med debite­

rad preliminär skatt. Det stora antal skattskyldiga, som erlade preliminär

A-skatt och vore skattskyldiga för egnahemsfastighet e. d., krävde särskild

uppmärksamhet för att icke metoden skulle vålla ökning av antalet skatt­

skyldiga med kvarstående skatt.

De sakkunniga anför ytterligare, att en viss ökning av det tekniska taxe-

ringsarbetet kunde metoden medföra i ett fåtal kommuner med stort be­

stånd av sommarnöjesfastigheter. Denna ökning torde dock vara ringa i jäm­

förelse med de göromål, som på andra håll inbesparades.

Sedan de sakkunniga påpekat, att förslagets genomförande förutsatte vissa

ändringar i taxerings- och uppbördsförfattningarna, vartill förslag senare

komine att upprättas, framhålles slutligen, att med hänsyn till pågående re­

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

taxeringsvärdena från folkbokföringsavdelningarnas tryckande register an­

för

riksskattenämnden

följande.

Plåtarna i fastighetsregistret innehålla emellertid icke uppgift om fastig­

heternas taxeringsvärden. Att för hand komplettera uppgifterna med dessa

värden och deras fördelning på delvärden skulle innebära ett betydande

merarbete för lokal skattemyndighet. Möjligheten ur kostnads- och organi­

sationssynpunkt, bl. a. med hänsyn till plåtutrymmet, att framställa plåtar

innefattande jämväl sådana uppgifter torde böra närmare klarläggas.

Icke sällan består en taxeringsenhet av flera fastigheter. Vid de olika fas­

tigheterna göres då i fastighetslängden hänvisning till det ställe i längden,

där det gemensamma taxeringsvärdet är infört. Vid utsändande av ovan

nämnda kontrolluppgifter skulle i sådant fall sammanföring få ske av de

olika uppgifterna. Svårigheter torde även uppkomma i de fall, då flera per­

soner gemensamt äga en fastighet eller då i fastighetslängden annan person

står antecknad som ägare än den som deklarerar för inkomst av fastigheten.

Synpunkter liknande de nu angivna anföres jämväl av

länsstyrelserna i

Stockholms, Malmöhus, Älvsborgs

och

Örebro län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

framhåller, att det förhållandet att

skatteförluster kunde uppkomma vid övergången till det nya systemet, icke

finge stå hindrande i vägen för en reform. Förlusterna bleve säkerligen små

i förhållande till de förluster, som hänförde sig till andra fel i deklarationer­

na. Självfallet måste dock ett kontrollförfarande sättas in och taxerings­

nämnderna måste på lämpligt sätt få del av nya fastighetsvärden. Ett så­

dant underrättelseförfarande kunde lämpligen samordnas med att även fas­

tighetsägarna finge del av de nya taxeringsvärdena, icke endast vid omtaxe­

ring under löpande taxeringsperiod utan även efter en allmän fastighets­

taxering. Något merarbete av betydelse genom utskrift av underrättelserna

till taxeringsnämnderna torde icke ligga häri.

En del remissinstanser har påtalat, att svårigheter komme att föreligga

att ur det kommande skattebeloppet avskilja vad som vore att

hänföra till fastighetsskatt. I detta hänseende anför

kammar­

rätten

följande.

I den av de sakkunniga föreslagna 71 a § kommunalskattelagen lämnas

regler rörande uppdelningen av det beskattningsbara beloppet på dess olika

beståndsdelar. Den faktor, det för den skattskyldige beräknade underlaget

för fastighetsskatt, varmed därvid skall räknas, lära endast taxeringsmyn­

digheterna äga säker kännedom om, då endast taxeringsmyndigheterna med

visshet känna, med vilka fastigheter och, vid fördelning av avkastningsbe-

loppet med tillämpning av 14 § andra punkten kommunalskattelagen enligt

dess föreslagna lydelse, vilken tidsperiod man räknat vid den skattskyldiges

taxering. En sådan fördelning kan äga betydelse i olika sammanhang. Så­

lunda äga kommunal fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt olika för­

månsrätt. För att indrivningsmyndigheten över huvud skall kunna veta, vil­

ken åtgärd det åligger myndigheten att vidtaga, synes det nödvändigt att be­

träffande alla till indrivning överlämnade utskylder i förekommande fall

angiva däri ingående fastighetsskatt. Enligt lag den 26 oktober 1951 åtnju­

ter den, som icke tillhör svenska kyrkan, viss lindring ifråga om den kom­

munala inkomstskatten, men icke i fråga om den kommunala fastighets-

sålunda medföra ogynnsamma verkningar för innehavare av jordbruksfas­

tighet.

I fråga om tillvägagångssättet vid förslagets ikraftträdande anför

länssty­

relsen i Stockholms län

följande.

Enligt uppbördssakkunnigas förslag skulle preliminär B-skatt få debiteras

med ett belopp motsvarande senaste slutliga skatt för den skattskyldige.

Vid en övergång till det av de skattelagssakkunniga föreslagna systemet sy­

nes man vid preliminärskattedebiteringen böra få till slutskattebeloppet läg­

ga den senast debiterade fastighetsskatten. Vid utfärdande av B-skattesedel

för fastighetsägare i annan kommun än hemortskommunen torde man också

böra få påföra den skattskyldige ett belopp motsvarande den senast de­

biterade fastighetsskatten.

En del remissinstanser har berört frågan om uttagande av fastighetsskatt

av skattskyldiga med preliminär A-skatt. Sålunda uttalar

länsstyrelsen i

Västerbottens län,

att man för att förhindra en ökning av antalet rest-

skyldiga med preliminär A-skatt möjligen kunde överväga att uttaga fas­

tighetsskatt preliminärt på senast fastställda taxeringsvärde men detta vore

med hänsyn till de lokala skattemyndigheternas arbetsbelastning knappast

möjligt. Ett uttagande av fastighetsskatt i samband med preliminär A-skatt

vore dessutom knappast möjligt beträffande fastigheter belägna utanför

den skattskyldiges hemortskommun.

Länsstyrelsen i Örebro län

framhåller, att det givetvis kunde tänkas, att

det stora antal skattskyldiga, som erlade preliminär A-skatt men samtidigt

vore skattskyldiga för egnahemsfastigheter eller dylikt, bleve författnings­

enligt pliktiga att för förhöjt löneavdrag hos arbetsgivaren anmäla, att till

tjänsteinkomsten måste läggas 5 % av deras fastighets taxeringsvärde. Be­

dan nu påfördes en del av dessa skattskyldiga kvarstående skatt till följd

av sitt fastighetsinnehav, men detta förhållande torde bli så gott som obliga­

toriskt, om icke löntagare med fastighet ålades att begära förhöjt löneav­

drag med anledning av fastighetsinnehavet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län

påpekar, att den möjligheten fun­

nes, att skattskyldig med preliminär A-skatt kunde begära, att arbetsgivaren

innehölle preliminär skatt med högre belopp, än som enligt skattetabell

skulle uttagas.

I ett av

länsstyrelsen i Malmöhus län

åberopat yttrande, som avgivits av

kronokamreraren i Malmö stad, framhålles, att man för att undvika att

A-skattebetalande fastighetsägare påfördes kvarskatt kunde ifrågasätta att

i förekommande fall ex officio utfärda en särskild debetsedel med preli­

minärt debiterad fastighetsskatt eller att förordna om förhöjt löneavdrag.

Kronokamreraren anför vidare följande.

Ett dylikt förfarande skulle emellertid förutsätta en omfattande utred­

ning från de lokala skattemyndigheternas sida för att utröna i vilka fall

skattskyldig ägde fastighet inom kommunen. För de lokala skattemyndig­

heterna skulle detta medföra en betydande komplicering av preliminärskat-

tearbetet. Med hänsyn härtill synes det mig vara att föredraga att åt den

skattskyldige själv överlåtes att genom frivillig förhöjning av löneavdrag

⁸²

Kungl. Maj:ts proposition nr ¹⁸⁶ .

84

I fråga om den arbetslättnad, som förslaget skulle innebära för de lokala

skattemyndigheterna, framhålles från vissa håll att denna borde hälsas

med tillfredsställelse. I andra remissyttranden återigen uttalas, att ifråga­

varande fördelar med utredningsförslaget icke borde överdrivas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

framhåller, att de lokala skattemyndigheter­

nas nuvarande befattning med debitering av fastighetsskatt visserligen vore

arbetskrävande men arbetet infölle å sådan tid under året att erforderlig per­

sonal utan svårigheter kunde avdelas härför. Genom omläggningen skulle

fastighetsskatt debiteras samtidigt med slutlig skatt vilket otvivelaktigt kom-

me att medföra en avsevärt ökad arbetsbörda för den lokala skattemyndig­

heten just under den tid då toppbelastning förelåge. Vidare måste man räk­

na med att fördelen med slopandet av fastighetsdebetsedlar motvägdes äv­

en betydande ökning av antalet debetsedlar å slutlig skatt, vilket bleve en

följd av den nya formen för debitering av fastighetsskatt för sommarvillor

utom hemortskommunen.

Liknande synpunkter i fråga om ökat antal slutdebetsedlar anföres bl. a.

av

riksskattenämnden,

som tillägger, att på grund av beskattningens änd­

rade karaktär komme vidare — om icke i särskilda föreskrifter annat be­

stämdes — även debetsedlar å preliminär B-skatt att utfärdas beträffande

fastigheter i annan kommun än hemortskommunen.

Riksskattenämnden framhåller ytterligare, att det finge förutsättas att

debetsedlarna såsom för närvarande borde innehålla uppgift om fastighe­

ternas taxeringsvärden. För de skattskyldiga vore det nämligen av väsentlig

betydelse, att de på detta sätt finge vetskap om värdena.

Sistnämnda synpunkt delas av

länsstyrelsen i Skaraborgs län,

som erin­

rar om att den nuvarande fastighetsdebetsedeln hade en funktion att fylla

i samband med fastighetsbelåning genom att på ett enkelt sätt få taxerings­

värdet bestyrkt. För deklarationens uppgörande hade debetsedeln likaledes

betydelse för förmögenhetstaxeringen och beräknande av avdrag för värde­

minskning å byggnad samt även för hyresvärdets bestämmande. Även om

en överföring av dessa uppgifter skulle kunna göras till debetsedeln för

slutlig skatt, uppkomme svårigheter i de fall då fastigheten ägdes av flera

personer. En specifikation av fastighetsvärdena å sistnämnda debetsedel

skulle för övrigt icke framstå lika motiverat, då ju någon särskild fastig­

hetsskatt icke komme att redovisas å densamma.

Länsstyrelsen i Örebro län

uttalar som sin mening, att ett årligt uppre­

pande av taxeringsvärdena å debetsedlarna icke kunde vara erforderligt.

För debiteringsförrättarna vore det nämligen alltid ett stort bekymmer att

från olika längder överföra belopp till andra längder eller direkt till debet­

sedlar. Förfarandet inrymde många felkällor och vore irrationellt i många

avseenden.

Det av de sakkunniga ifrågasatta slopandet av den årliga omskrivningen

av fastighetslängden anser

länsstyrelsen i Stockholms län

knappast böra ifrå-

gakomma. Länsstyrelsen anför härom följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

86

Deklarationskontrollen får alltså i dessa fall icke längre eftersättas. Med

den lokalkännedom taxeringsnämnderna besitter lärer svårigheter meren­

dels icke föreligga, när det gäller att bedöma om kompletterande deklara­

tionsuppgifter behöver i det särskilda fallet infordras. Vidare kan i viss om­

fattning kontroll ske med hjälp av fastighetslängderna. En fullständig av­

stämning mot dessa torde dock merendels av arbetstekniska skäl icke kunna

göras. I deklarationerna anges fastigheterna nämligen ofta med annat namn

än längdens fastighets- eller jordregisterbeteckningar, vilket försvårar iden­

tifieringen av fastigheterna. Vidare förekommer att annan eller andra perso­

ner upptagits i längden såsom ägare än den eller de som deklarerar fastig­

hetens avkastning. Fastighetslängderna finns icke heller alltid utan vidare

tillgängliga för taxeringsnämnden; så är exempelvis fallet då deklarationer­

na granskas av s. k. särskild taxeringsnämnd eller eljest i speciellt taxerings-

distrikt. Å andra sidan föreligger självfallet alltid möjlighet att i enskilda

fall mot längden kontrollera fastighetsinnehav och taxeringsvärde.

Skulle trots föreliggande kontrollmöjligheter i enstaka fall inträffa att

fastighetsinnehav icke blir vid inkomsttaxeringen beaktat, får icke förbises

att detta får för det allmänna en ganska begränsad betydelse.

I detta sammanhang vill jag emellertid framhålla även följande. De skatt­

skyldiga erhåller för närvarande vetskap om fastighets taxeringsvärde genom

särskild uppgift å fastighetsdebetsedeln. Genomföres de sakkunnigas förslag

uppkommer frågan, hur en motsvarande uppgift skall lämnas. Lämpligast

synes detta böra ske genom att varje fastighetsägare erhåller direkt under­

rättelse om det åsatta taxeringsvärdet icke blott, som nu är fallet, vid sär­

skild fastighetstaxering utan även vid allmän fastighetstaxering. Fn reform

av dylik innebörd har även ur andra synpunkter ansetts påkallad. Genom­

föres detta, kan övervägas att genom kopia av underrättelsen anskaffa ett

material, som kan av taxeringsnämnderna utnyttjas vid inkomstskattekon­

trollen.

Av det sagda framgår att jag anser förutsättningar finnes eller relativt

lätt kunna tillskapas för att kontrollmöjligheterna skall bli tillräckligt be­

tryggande.

Förut har framhållits såsom en väsentlig vinst med de sakkunnigas för­

slag att särskilda fastighetsdebetsedlar ej behöver utfärdas. Emellertid måste

observeras att skogsvårdsavgifter samt annuiteter å avdikningslån och å för­

skott för avlösning av frälseräntor f. n. debiteras på fastighetsdebetsedeln.

Fn särskild debetsedel skulle följaktligen även framdeles behöva finnas i de

fall, då dylika avgifter eller annuiteter skall påföras, om icke andra former

för dessas uppbärande kan tillskapas. Så torde emellertid utan mer väsent­

liga svårigheter kunna ske.

Vad först angår annuiteterna och förskotten har redan i andra samman­

hang diskuterats, om dessa icke lämpligen kunde uppbäras genom länssty­

relsernas direkta försorg. Förslag i sådan riktning har dock hitintills avvi­

sats under motivering att ett sådant uppbördsförfarande skulle medföra kost­

nadsökningar. Slopas de särskilda fastighetsdebetsedlarna, kommer frågan i

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

88

minär B-skatt att framdeles i normalfallen debiteras till belopp motsvarande

den senast påförda slutliga skatten. Sker debiteringen med ledning av pre­

liminär självdeklaration, finnes möjlighet att göra en ungefärlig beräkning

av det ytterligare inkomstskattebelopp, som blir en följd av den omlagda

fastighetsskatten. Från skattskyldiga med preliminär B-skatt kan alltså i

förevarande sammanhang bortses.

För fastighetsägare med preliminär A-skatt är emellertid läget ett annat.

I dessa fall måste man bygga på en viss frivillig medverkan från de skatt­

skyldigas sida. Det kan förutsättas att dessa finner det med sin fördel för­

enligt att begära förhöjt skatteavdrag för att undgå större kvarskattebelopp

att betalas under en begränsad tidsrymd. För att för dessa skattskyldiga un­

derlätta uträknandet av det belopp, varmed ytterligare skatteavdrag å lö­

nen bör av dem begäras, kan övervägas att i källskattetabellerna lämna exem­

pel till vägledning för beräkning av nämnda belopp. De lokala skattemyn­

digheterna är för övrigt skyldiga att på begäran biträda de skattskyldiga

med upplysningar i hithörande hänseenden. Skulle skattskyldig underlåta att

genom begäran om förhöjt skatteavdrag å lönen anpassa källskatten till den

slutliga skatten, finnes — om proposition nr 100/1953 antages av riksda­

gen — möjlighet för lokal skattemyndighet att lämna direkt föreskrift om

sådant förhöjt skatteavdrag.

Det må erinras om att enligt de sakkunnigas förut återgivna uppgifter

antalet årliga fastighetsdebetsedlar utgjorde 1 293 000, varav ej mindre än

924 700 avsåg fastighetsskattebelopp under 100 kronor. Detta visar att före­

varande spörsmål under alla förhållanden har sin givna begränsning.

Mot de sakkunnigas förslag har i några remissyttranden invänts, att det

bleve svårt att urskilja vad av påfört skattebelopp vore att hänföra till fas­

tighetsskatt; ett sådant urskiljande vore erforderligt med tanke på gällande

förmånsrättsbeslämmelser och på bestämmelserna i lagen den 26 oktober

1951 om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska

kyrkan.

I anledning härav får jag anföra följande.

Enligt 17 kap. 6 § handelsbalken åtnjuter kommun där omförmäld för­

månsrätt för fastighetsskatt. Godtages vad jag i det föregående anfört, upp­

hör därigenom fastighetsskatten och ersättes med en höjning av den kom­

munala inkomstskatten. Förmånsrätt för sistnämnda skatt föreligger enligt

12 § i samma kapitel. Detta innebär alltså en viss försämring för kommu­

nerna i förmånsrättshänseende. Med hänsyn till fastighetsskattens begrän­

sade betydelse i kommunfinansiellt hänseende och då bättre förmånsrätt än

enligt nyssnämnda 12 § icke ansetts böra ifrågakomma för den från kom­

munernas synpunkt avsevärt betydelsefullare inkomstskatten, synes allvar­

ligare invändningar icke vara att rikta mot den nyss antydda försämringen

i förmånsrätten.

Någon ändring i handelsbalkens förmånsrättsbestämmelser synes nu icke

böra ske. Någon komplettering av stadgandet i 17 kap. 12 § är, som fram­

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

90

Kungl. Maj. ts proposition nr

186

.

Samtidigt med att de ändringar vidtages i kommunalskattelagen, som be­

tingas av fastighetsbeskattningens omläggning, torde en härav föranledd änd­

ring i 2 § förordningen om statlig inkomstskatt böra genomföras. I samband

härmed får jag anmäla följande spörsmål.

Fastighetsskatt utgör sådan kommunal utskyld för vilken avdrag medges

vid taxering till statlig inkomstskatt. Med föreslagna övergångsbestämmelser

påföres fastighetsskatt sista gången på grund av 1954 års fastighetstaxering.

Avdrag härför erhålles vid 1955 års taxering till statlig inkomstskatt. Då fas­

tighetsskatt ej påföres i anledning av 1955 års fastighetstaxering och då den

i anledning av omläggningen höjda kommunala inkomstskatten debiteras

första gången år 1956, följer härav att skattskyldig vid sistnämnda års in­

komsttaxering icke erhåller något mot fastighetsskatten svarande utskyldsav-

drag. Med hänsyn till att den skattskyldige avses skola under år 1955 erlägga

preliminär skatt, som beräknas på grundval jämväl av garantibelopp för fas­

tighet, medför övergångsbestämmelserna icke någon skattelindring. Det synes

därför skäligt med ett speciellt stadgande om rätt till avdrag för utskylder

vid 1956 års inkomsttaxering. Lämpligast torde föreskrivas att avdrag må

ske med belopp motsvarande det varmed den skattskyldige varit berättigad

till avdrag för fastighetsskatt vid 1955 års taxering till statlig inkomstskatt.

Detta innebär, att rätt till ifrågavarande skatteavdrag vid 1956 års taxering

tillkommer den, som var berättigad till motsvarande avdrag vid 1955 års

taxering, oavsett om fastigheten övergått i ny ägares hand. Den nye ägaren

får däremot icke något skatteavdrag. Då det får förutsättas, att avdrags-

regelns utformning beaktas när köpeskillingen bestämmes, synes icke erfor­

derligt att för dessa specialfall uppställa särskilda bestämmelser vilka med

nödvändighet bleve komplicerade.

Den ifrågasatta inarbetningen av fastighetsskatten i inkomstskatten med­

för vissa verkningar i avseende å kommunernas inkomstberäkningar under

några övergångsår. Godtages de av mig föreslagna övergångsbestämmelserna,

kan dessa verkningar anges på följande sätt.

Under år 1955 uppbär kommunerna av staten fastighetsskatt enligt 1954

års fastighetstaxering och förskott å inkomstskatt, beräknat å ett underlag

däri garantibelopp för fastighet icke ingår. Kommunernas inkomster av

skatt påverkas alltså detta år icke av omläggningen. A andra sidan kommer

staten, i den mån skatt å garantibelopp betalas preliminärt, att erhålla

större intäkter än som utan en omläggning av fastighetsbeskattningen skulle

ifrågakommit.

Under år 1956 erhåller kommunerna för första gången icke någon fas­

tighetsskatt. Förskott från staten å inkomstskatt beräknas å 1955 års skatte­

underlag, däri icke ingår garantibelopp för fastighet. — Kommunerna skulle

alltså detta år få mindre skatteinkomster än som rätteligen bör ifrågakomma.

Under år 1957 erhålles ett förskott, som beräknats på ett underlag däri

garantibelopp för fastighet ingår. Avräkning sker detta år mot förskottet

under år 1955 och därvid tillföres kommunerna ett belopp, motsvarande

fastighetsskatten. — Detta år skulle kommunerna alltså få »dubbel» fastig­

hetsskatt.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 186

Fastighetsskattens storlek är beroende av taxeringsvärdenas höjd och det

ligger i systemets natur att skatten skall öka när taxeringsvärdena höjs. De

vid de allmänna fastighetstaxeringarna under gångna år verkställda höj­

ningarna av taxeringsvärdena har även följdriktigt medfört ökad fastighets­

skatt. De höjningar av taxeringsvärdena, som kom till stånd vid 1952 års

allmänna fastighetstaxering, var emellertid delvis betingade av särskilda

omständigheter och därför icke helt jämförbara med tidigare höjningar. Så­

lunda må erinras om att vid 1945 års allmänna fastighetstaxering värde­

ringen grundades på en betydligt lägre värdenivå än som svarade mot då

gällande allmänna saluvärden samt att av speciella skäl den fastighetstaxe­

ring, som skulle ha ägt rum år 1950, framflyttades till år 1952. Visserligen

kan hävdas att fastighetsägarna härigenom under en avsevärd tidsperiod

haft att erlägga lägre fastighetsskatt än som ur vissa synpunkter bort ifrå-

gakomma. Å andra sidan kan sägas att de år 1952 höjda taxeringsvärdena

medfört en skattehöjning, som med hänsyn till nyss angivna omständighe­

ter framstår för de därav berörda såsom särskilt kännbar och måhända

icke fullt motiverad. Detta synes enligt min mening i och för sig utgöra ett

skäl för en omprövning av repartitionstalet.

.lag får vidare erinra om mitt tidigare uttalande om önskvärdheten av att

— som ett led i ett successivt avskaffande av fastighetsskatten —- genom­

föra den lindring i fastighetsbeskattningen som med hänsyn till kommuner­

na visar sig möjlig.

Inom finansdepartementet har verkställts vissa undersökningar i syfte att

få belyst, vilka verkningar som ur kommunfinansiell synpunkt skulle in­

träda vid en sänkning av repartitionstalet. Jag vill understryka att resulta­

tet av dessa undersökningar är approximativt, men att detsamma likväl

torde kunna utgöra tillräcklig grund för ett bedömande.

Den totala fastighetsskatten enligt 1952 års taxering uppgår till ca 280

milj. kronor. Den effektiva fastighetsskatten har beräknats till ca 155 milj.

kronor. Sänlces repartitionstalet från fem till fyra, d. v. s. med 20 procent,

nedgår den totala fastighetsskatten med ca 50 milj. kronor. Den effektiva

skatten minskar däremot icke med samma belopp; enligt beräkningar skulle

minskningen härutinnan uppgå till ca 40 milj. kronor. Av den därefter åter­

stående effektiva fastighetsskatten skulle belöpa på annan fastighet ca 108

milj. kronor och på jordbruksfastighet ca 7 milj. kronor.

För kommunerna måste ett skattebortfall å ca 40 milj. kronor anses så­

som icke obetydligt och medföra en viss höjning av utdebiteringen. Denna

höjning torde dock icke ens i av fastighetsskatten särskilt beroende kommu­

ner bli av sådan storlek att en dylik sänkning av repartitionstalet icke skulle

kunna med hänsyn därtill genomföras.

I något remissyttrande har ifrågasatts en sänkning av repartitionstalet till

tre. En sådan sänkning skulle innebära en nedgång i den totala fastighets­

skatten med ca 112 milj. kronor och i den effektiva skatten med ca 75 milj.

kronor. Av återstående effektiv fastighetsskatt skulle ca 76 milj. kronor be­

löpa på annan fastighet och ca 4 milj. kronor på jordbruksfastighet. Med

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författ-

ningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand.

CD

05

Tabell A 1. Antal skattekronor samt utdebitering per skattekrona i hela riket , åren 1931 — 1952.

Antal skattekronor

Procentuell fördelning

Utdeb.

Hela

Stats-

År

För fastighetsskatt av

För

kommunal

inkomst­

skatt

Av

jord­

bruks­

fastighet

Av

Av

inkomst

kommu­

nalskatt

per skatte­

krona

kommu­

nala ut-

skatte­

lindring

per skatte­

krona

jordbruks­

fastighet

annan

fastighet

Summa

annan

fastighet

Summa

debite­

ringen

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

ll

12

1931

3 596 492

6 241 433

38 297 916

48 135 841

7-5

13-0

79-5

100-o

7-37

8-73

0-15

1932

3 595 915

6 413 698

34 576 597

44 586 210

8-1

14

4

77-5

100o

8-68

10-17

0-24

1933

2 886 807

6 665 653

30 797 657

40 350117

7-2

16-5

76-3

lOO-o

9-36

10-96

0-41

1934

2 887 440

6 767 548

29 557 900

39 212 888

7-4

17-2

75-4

lOO-o

8-80

10-47

0-43

1935

2 887 995

6 922 578

33 057 877

42 868 450

6-7

16-2

77-1

100-0

8-25

9-89

0-35

1936

2 887 767

7 168 458

37 669 967

47 726 192

6-1

15o

78-9

100o

7-92

9-54

0-30

1937

2 888 889

7 430 259

41 340 822

51 659 970

5-6

14-4

80-0

100-o

7-87

9-58

0-29

1938

3 170 482

7 986 943

46 991 396

58 148 821

5-5

13-7

80-8

100-o

7-79

9-58

0-23

1939

3 161 885

8 291 149

50 390 533

61 843 567

5-1

13-4

81-5

100-0

8-27

10-53

0-24

1940

3 161 410

8 780 665

54 301 421

66 243 496

4-8

13-2

82-0

lOO-o

9-25

11-51

0-28

1941

3158 139

8 950 325

56 349 609

68 458 073

4-G

13 l

82-3

100-0

9-63

11-87

0-29

1942

3 164 467

9 100 998

64 242 755

76 508 220

4-1

11-9

84-0

lOO-o

9-01

11-09

0-25

1943

3 162 241

9 374 477

76 300 499

88 837 217

3-6

10-5

85-9

lOO-o

8-60

10-53

0-17

1944

3 160 577

9 753 148

86 368 477

99 282 202

3-2

9-8

87-0

100-o

8-27

10-17

0-14

1945

4 065 396

11 289 394

91 114 528

106 469 318

3-8

10-6

85-6

lOO-o

8-18

10-09

0-13

1946

4 070 717

11 612 489

100 707 460

116 390 666

3-5

10-o

86-5

lOO-o

7-87

9-80

—

1947

4 070 388

12 429 886

128 475 889

144 976 163

2-8

8-6

88-6

lOO-o

7-90

9-83

—

1948

4 068 103

13109 463

138 407 966

155 585 532

2-6

8-4

89-0

lOO-o

8-ll

10-12

—

1949

4 065 934

13 761 427

150 344 528

168 171 889

2-4

8-2

89-4

lOO-o

7-94

9-97

—

1950

4 350 277

14 337 182

155 745 795

174 433 254

2-5

8-2

89-3

100-O

8-12

10-19

—

1951

4 316 055

15 039 637

148 504543

167 860 235

2-6

8-9

88-5

100-O

9-83

12-53

-----

1952

6 857 372

21 068 587

195 499 587

223 425 546

3-1

9-4

87-5

lOO-o

—

Anm.

Fr. o. m. år 1946 fastställes utdebiteringen till det lägre belopp

upptagits som inkomst i statförslaget.

som erhålles sedan beräknat statsbidrag till skattelindring

K

u

n

g ^l.

M

a

j.

^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

18

6.

in

tr

å

n ^g

til ^l

ri

ks

d

a

g

en ^s

p

ro

to

ko ^ll

1

9

5

3 ^{. I}

sa

m ^l.

N ^r

IS

O

Tabell A 2. Antal skattekronor i de olika landstingen samt i de i landstingen icke ingående städerna, enligt 1952 års taxering.

Landsting

Antal skattekronor enligt 1952 års taxering

Procentuell

fördelning

Av jord­

bruks­

fastighet

Av annan

fastighet

Summa

fastighets-

skattekronor

Av inkomst

Summa

skattekronor

Av

fastighet

Av

inkomst

Stockholms

läns...............................................

225 11G

1 658 509

1 883 685

10 691 848

12 575 533

15-0

85-0

Uppsala

* ...............................................

189 985

463 117

653 102

3 907 943

4 561 045

14-3

85-7

Södermanlands * ...............................................

246 958

582 446

829 404

5 424 610

6 254 014

13-3

86-7

Östergötlands » ...............................................

428 304

029 388

1 057 692

5 872 664

6 930 350

15-3

84-7

Jönköpings

» ...............................................

330 200

648 414

984 080

6 502 220

7 486 900

13-2

86-8

Kronobergs

» ...............................................

258 055

307 038

565 093

3 104 313

3 669 406

15-4

84-6

Kalmar norra.......................................................

103 985

161 798

325 783

1 870 129

2 201 912

14-8

85-2

s

södra .......................................................

207 955

319 315

527 270

2 919 941

3 447 211

15-3

84-7

Gotlands

läns...............................................

78 570

112 050

190 620

1 013 828

1 204 448

15-8

84-2

Blekinge

»

...............................................

114 431

323 058

437 489

2 822 727

3 260 216

13-4

86-6

Kristianstads » ...............................................

374 045

555 265

929 310

4 884080

5 813 390

16-0

84-0

Malmöhus

»

...............................................

013 811

824 913

1 438 724

7 535 465

8 974 189

16-0

84-0

Hallands

» ...............................................

233 198

430 907

064 105

3 305 966

3 970 071

16-7

83-3

Göteb. o. Bohus » ...............................................

144 898

496 999

641 897

4 191 304

4 833 201

13-3

86-7

Älvsborgs

» ...............................................

351 539

950 307

1 301 846

8 457 896

9 759 742

13-3

86-7

Skaraborgs

» ...............................................

302 060

434 425

797 085

4 773 827

5 570 912

14-3

85-7

Värmlands

» ...............................................

404 789

612 800

1 017 595

7 697 924

8 715 519

11-7

88-3

Örebro

» ...............................................

258 375

716 769

975 144

6 638 099

7 613 243

12-8

87-2

Västmanlands » ...............................................

206 811

635 547

842 358

5 420 480

6 262 838

13-5

86-5

Kopparbergs

» ...............................................

358 951

645 183

1 004 134

7 333 099

8 337 233

12-0

88-0

Gävleborgs

» ...............................................

290 003

513 434

809 497

6 411 099

7 220 596

112

88-8

Västernorrlands » ...............................................

255 622

755 341

1 010 903

7 884 679

8 895 642

11-4

88-6

Jämtlands

» ...............................................

200 808

384 133

591 001

3 071390

3 662 391

10-1

83-9

Västerbottens » ...............................................

283 591

379 429

663 020

4 957 873

5 620 893

11-8

88-2

Norrbottens

»

...............................................

205110

490 999

696 109

7 581 630

8 277 739

8-4

91-6

Samtliga landsting

0 805 950

14 031 650

20 837 600

134 281034

155118 640

13-4

86-c

Stockholms stad.................................................

11891

4 096 769

4 108 660

34 326 198

38 434 858

10-7

89-3

Göteborgs

»

.................................................

4 947

1 509 490

1 514 443

13 851 731

15 366 174

9-9

90-1

Malmö

»

.................................................

11979

092 201

704 180

6 573 565

7 277 745

9-7

90-3

Norrköpings »

.................................................

13 834

312 521

326 355

2 592 494

2 918 849

11-2

88-8

Hälsingborgs

»

.................................................

5 874

259 870

265 750

2 329 425

2 595 175

10-2

89-8

Gävle

»

.................................................

2 891

100 074

108 965

1 545 140

1 714 105

9-9

90-1

Hela riket

C 857 372

21 068 587

27 925 959

195 499 587

223425546

125

87-5

K

u

n

c/ ^l.

M

a

j.

^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

1

8

6

.

Tabell A 3. Kommunernas fördelning efter fastighctsskatlekronlalets procentuella andel av totala skatteunderlaget

(omräknade) enligt 1952 års taxering.

<r>

oo

Län

Antal kommuner, där fastighetsskattekrontalet i % av totala skatteunderlaget utgjorde

5-0

51—

10o

10-1—

12-5

12-6—

15o

15-1—

17 5

17-6—

20-0

20-1—

22-5

22-6—

25-0

25-1—

30-0

30-1—

35-0

35-0

Summa

Stockholms

län....................

2

6

8

8

9

2

2

4

2

43

Uppsala

» .....................

—

—

1

3

12

5

1

1

—

—

—

23

Södermanlands

» .....................

—

—

1

5

10

12

2

—

—

—

—

30

Östergötlands

» .....................

—

1

—

3

7

7

14

5

3

—

—

40

Jönköpings

» .....................

—

3

3

10

10

12

4

2

1

—

—

45

Kronobergs

* .....................

—

—

3

10

14

10

5

—

—

—

—

42

Kalmar

»

.....................

—

1

2

5

17

14

5

—

—

—

—

44

Gotlands

»

.....................

—

—

1

1

5

6

1

—

—

—

—

13

Blekinge

»

.....................

—

2

2

5

7

4

1

—

—

—

—

21

Kristianstads

» .....................

—

3

10

15

13

11

2

—

—

—

54

Malmöhus

» .....................

_

_

1

6

8

21

25

1

—

1

—

63

Hallands

* .....................

—

1

—

2

2

8

7

5

7

1

1

34

Göteborgs o. Bohus » ....................

—

1

6

11

9

4

4

1

1

—

—

37

Älvsborgs

» .....................

—

3

15

15

17

10

1

—

—

—

—

61

Skaraborgs

* .....................

—

—

2

11

15

17

3

1

—

—

—

49

Värmlands

» .....................

_

8

10

18

7

3

—

—

—

—

—

46

Örebro

» .....................

—

5

4

5

8

3

1

—

—

—

1

27

Västmanlands

» .....................

—

1

4

6

5

6

1

—

—

—

—

23

Kopparbergs

» .....................

—

9

17

13

3

—

—

2

—

—

—

44

Gävleborgs

» .....................

1

6

9

12

6

3

—

—

—

—

—

37

Västcrnorrlands

» .....................

_

10

16

3

4

1

1

1

2

1

—

39

Jämtlands

» .....................

—

2

11

9

5

—

2

—

1

2

2

34

Västerbottens

........ # ....................

_

7

9

12

2

—

—

—

—

—

—

30

Norrbottens

*

....................

1

6

14

3

—

—

—

1

—

—

—

25

Hela landsbygden

..........................

2

66

136

184

196

166

98

24

17

9

6

904

Städer

...............................................

1

14

64

38

9

5

1

—

—

1

—

133

Hela riket

‘3

80

200

222

205

171

99

24

17

210

3 6

1037

1 Njutåker

3-4

%, Gällivare 3-5 % samt Kiruna stad 2.1 %. — 2 Blidö

33.7 %,

österåker 33-2 %, Ljusterö 33-5 %, Dalarö 34-0 %,

Räng 34-9 %, Onsala 30'5 %, Resele 30-3

%, Stugun 31-8 %, Undersåker 33'0 % samt staden Skanör med Falsterbo 33-5 %. — 3 Djurö

44-9 %, Värmdö 38-1 %, Laholms lk. 40-4 %, Ekeby och Gällersta 43-8 %, Fors 37-6 % och Ragunda 36-9 %

K

u

n

g ^l.

M

a

j.

^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

1

8

6

.