Prop. 1953:237

('angående godkännande av avtal mellan Sverige och Danmark för undvikan\xad de av dubbelbeskattning beträffande skatter å in\xad komst och förmögenhet samt angående handräckning i skatteärenden, m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

1

Nr 237.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av avtal mellan Sverige och Danmark för undvikan­ de av dubbelbeskattning beträffande skatter å in­ komst och förmögenhet samt angående handräckning i skatteärenden, m. m.; given Stockholms slott den 30 oktober 1953.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finans- och utrikesdepartementsärenden för den 16 oktober 1953 och över finans­ ärenden för denna dag samt med överlämnande av två den 27 oktober 1953 undertecknade avtal mellan Sverige och Danmark dels för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet och dels angående handräckning i skatteärenden jämte till förstnämnda avtal höran­ de slutprotokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll;

dels antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändring i för­ ordningen den 5 juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt;

dels ock i övrigt bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen denna dag hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL.

Per Edvin Sköld.

1

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 237.

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 237.

Overenskomst

mellem Kongeriget Danmark og

Kongeriget Sverige til undgåelse af

dobbeltbeskatning vedrurende

skatter af indkomst og

formue.

Kongeriget Danmark og Kongeriget

Sverige, der onsker såvidt muligt åt

undgå dobbeltbeskatning med hensyn

til skatter af indkomst og formue, er

blevet enige om åt indgå en overens­

komst.

I dette ojemed har til befuldmsegtigede

udnsevnt:

Hans Majestset Kongen af Danmark:

Den danske Chargé d’Affaires a. i. i

Stockholm, Ambassaderåd N. Chr. Sten-

derup, og

Hans Majestset Kongen af Sverige:

Sin Udenrigsminister, Hans Excellence

Östen Undén,

som efter åt have undersogt hinandens

fuldmagter og fundet dem i god og

behörig form, er blevet enige om fol-

gende bestemmelser:

Artikel 1.

Denne overenskomst finder anvendelse

på fysiske personer, som er bosat i

Kongeriget Danmark eller i Kongeriget

Sverige, samt på danske og svenske

juridiske personer.

Overenskomsten gselder for Dan­

marks vedkommende ikke for Faeroerne

og Grönland.

Artikel 2.

Som skatter af indkomst og formue

anses i denne overenskomst skatter,

som på grundlag af de kontraherende

staters lovgivning erleegges direkte af

nettoindkomst eller af nettoformue, en-

ten for statens eller kommunens reg-

ning.

Som sådanne skatter betragtes saerlig:

Avtal

mellan Konungariket Sverige och

Konungariket Danmark för undvi­

kande av dubbelbeskattning beträf­

fande skatter å inkomst och för­

mögenhet.

Konungariket Sverige och Konunga­

riket Danmark hava, föranledda av

önskan att, såvitt möjligt, undvika

dubbelbeskattning beträffande skatter

å inkomst och förmögenhet, överens­

kommit att avsluta ett avtal.

För detta ändamål hava till befull-

mäktigade ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:

Sin Minister för Utrikes Ärendena,

Hans Excellens Östen Undén; och

Hans Majestät Konungen av Dan­

mark:

Den danske t. f. Chargé d’Affaires i

Stockholm, Ambassadrådet N. Chr. Sten-

derup,

vilka, efter att hava granskat var­

andras fullmakter och funnit dem i god

och behörig form, överenskommit om

följande bestämmelser:

Artikel 1.

Detta avtal är tillämpligt å fysiska

personer, som äro bosatta i Konunga­

riket Sverige eller i Konungariket Dan­

mark, samt å svenska och danska juri­

diska personer.

Avtalet gäller för Danmarks vid­

kommande icke beträffande Färöarna

och Grönland.

Artikel 2.

Med skatter å inkomst och förmö­

genhet avses i detta avtal skatter, som

på grundval av de avtalsslutande sta­

ternas lagstiftning utgå direkt å netto­

inkomst eller å nettoförmögenhet, vare

sig för statens eller kommuns räkning.

Som sådana skatter anses särskilt:

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

3

1. vedrorende lovgivningen i Dan­ mark:

a) indkomst- og formueskat til sta­ ten,

b) fselleskommunal indkomst- og for- mueskat,

c) kommunal indkomstskat,

d) skatter og afgifter, som erlsegges på samme grundlag som nogen af de under a)—c) angivne skatter, samt

2. vedrorende lovgivningen i Sverige:

a) statslig indkomstskat,

b) statslig formueskat,

c) kuponskat,

d) kommunal indkomstskat,

e) skatter og afgifter, som erlsegges på samme grundlag som nogen af de under a)—d) angivne skatter.

Artikel 3.

Såfremt ikke andet bestemmes i denne overenskomst, beskattes ind­ komst og formue kun i den af de kon- traherende stater, hvor den skatteplig- tige er bosat.

Fysisk person anses ifolge denne overenskomst for bosat i en af staterne, hvis han der har sin faste bopsel og hjemsted eller stadig opholder sig der, eller iovrigt i henseende til beskatningen der skal behandles på samme måde som en i staten bosat person. Skulle anven- delsen af den nsevnte regel medfore, åt han måtte anses for bosat i begge stater, skal han ifolge denne overenskomst anses for bosat i den stat, med hvilken han har de staerkeste personlige og ekono­ miske förbindelser. Kan sporgsmålet om, hvor en person skal anses for åt vsere bosat, heller ikke afgores i henhold til sidstnsevnte regel, skal personen anses for åt vsere bosat i den stat, i hvilken han er statsborger. Er han statsborger i begge stater, eller er han ikke stats­ borger i nogen af disse, skal de hojeste finansmyndigheder trseffe aftale fra til- fselde til tilfaelde.

Juridisk person anses ifolge denne overenskomst for bosat i den stat, hvor bestyrelsen eller den hojeste ledelse har sit saede.

1. beträffande lagstiftningen i Sverige:

a) statlig inkomstskatt,

b) statlig förmögenhetsskatt,

c) kupongskatt,

d) kommunal inkomstskatt,

e) utskylder och avgifter, som utgå efter samma grunder, som någon av de under a)—d) angivna skatterna; samt

2. beträffande lagstiftningen i Dan­ mark:

a) inkomst- och förmögenhetsskatt till staten,

b) gemensam kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt,

c) kommunal inkomstskatt,

d) utskylder och avgifter, som utgå efter samma grunder, som någon av de under a)—c) angivna skatterna.

Artikel 3.

Såframt ej annat stadgas i detta avtal, beskattas inkomst och förmögenhet alle­ nast i den av de avtalsslutande staterna, där den skattskyldige är bosatt.

Fysisk person anses enligt detta avtal bosatt i en av staterna, om han där har sitt egentliga bo och hemvist eller där stadigvarande vistas, eller eljest i beskattningshänseende där skall be­ handlas på samma sätt som en i staten bosatt person. Skulle han med tillämp­ ning av nämnda regel anses bosatt i båda staterna, skall han enligt detta avtal anses bosatt i den stat, med vilken han har de starkaste personliga och eko­ nomiska förbindelserna. Kan frågan om var en person skall anses vara bosatt icke heller avgöras enligt sistnämnda regel, skall personen anses vara bosatt i den stat, i vilken han äger medborgar­ skap; är han medborgare i båda staterna eller är han icke medborgare i någon av dessa, skola de högsta finansmyndig­ heterna träffa överenskommelse från fall till fall.

Juridisk person anses enligt detta avtal vara bosatt i den stat, där styrelsen eller högsta förvaltningen har sitt säte.

Knngl. Maj:ts proposition nr 237.

Uskiftet dödsbo skal anses for åt vsere bosat i den af de to stater, hvor den afdode i henhold til andet stykke i denne artikel skal anses for åt have vseret bosat ved dodsfaldet.

Artikel 4.

Skat af indkomst af fast ejendom, beliggende i en af de to stater, erlsegges kun i denne stat.

Artikel 5.

Skat af indkomst af handel, industri eller anden erhvervsvirksomhed eller nsering, som udoves fra fast driftssted i en af de to stater, erlsegges, såfremt ikke andet bestemmes i det folgende, kun i denne stat. Findes faste driftsste- der i begge stater, oppebserer hver stat skat af den del af indkomsten, der erhverves fra fast driftssted indenfor den pågseldende stats område.

Som fast driftssted betragtes plads, på hvilken der til stadigt brug ved virk- somhedens udovelse findes sserligt anlaeg eller er truffet sserlig foranstaltning, så­ som plads, hvor foretagendet har sin ledelse, kontor, filial, stadigvserende agentur, produktionssted, vserksted, ind- kobs- eller salgssted, vareoplag, grube, stenbrud eller lignende, som er genstand for bearbej delse.

Som indkomst af erhvervsvirksomhed betragtes også indkomst som medejere af forretningsforetagender, dog ikke indkomst af aktier og lignende vaerdi- papirer.

Artikel 6.

Royalty, som erlsegges for udnyttelse af fast ejendom eller for bearbej delse af grube, stenbrud eller lignende, beskattes i den af staterne, hvor den faste ejen­ dom, gruben eller bruddet er beliggende.

Anden royalty beskattes ifolge be- stemmelserne i artikel 3.

Med royalty ligestilles periodisk afgift för udnyttelse af patent, monster eller lignende.

Artikel 7.

Skat af indkomst af forretningsfore­ tagender, bestående i udovelse af sofart

Oskift dödsbo skall anses vara bosatt i den av de båda staterna, där den avlidne enligt andra stycket i denna artikel skall anses hava varit bosatt vid dödsfallet.

Artikel 4.

Skatt å inkomst av fast egendom, belägen i en av de båda staterna, utgår allenast i denna stat.

Artikel 5.

Skatt å inkomst av handel, industri eller annan rörelse eller yrke, vilken inkomst härflyter från fast driftställe i en av de båda staterna, utgår, såframt ej i det följande annorlunda stadgas, allenast i denna stat. Finnas fasta driftställen i båda staterna, uppbär vardera staten skatt å den del av in­ komsten, som förvärvas från inom sta­ tens område befintligt fast driftställe.

Som fast driftställe anses plats, å vil­ ken för stadigvarande bruk vid rörelsens utövande finnes särskild anläggning eller vidtagits särskild anordning, såsom plats där företaget har sin ledning, kontor, filial, stadigvarande agentur, tillverk- ningsplats, verkstad, inköps- eller för­ säljningsställe, varunederlag, gruva eller annan fyndighet, som är föremål för bearbetning.

Som inkomst av rörelse betraktas även inkomst genom delägarskap i före­ tag, dock icke inkomst av aktier och lik­ artade värdepapper.

Artikel 6.

Royalty, som utgår för nyttjande av fast egendom eller för bearbetande av gruva eller annan fyndighet, beskattas i den av staterna, där den fasta egendo­ men, gruvan eller fyndigheten är belä­ gen.

Annan royalty beskattas enligt be­ stämmelserna i artikel 3.

Såsom royalty anses jämväl periodiskt utgående avgift för utnyttjande av patent, mönster eller dylikt.

Artikel 7.

Skatt å inkomst av företag för ut­ övande av sjöfart eller luftfart, vars

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

5

eller luftfart, hvis virkelige ledelse har sit ssede i en af de to stater, erlsegges kun i denne stat.

Artikel 8.

Med hensyn til aktieudbytter forbe- holder hver stat sig ret til i det omfång, det er foreskrevet i dens skattelovgiv- ning, åt opkrseve og tilbageholde skat, som i henhold til dens skattelovgivning fradrages ved kilden, dog ikke mere end 5 procent af udbyttets bruttobelob.

Hvor der i den ene stat foretages fradrag i henhold til bestemmelserne i forste stykke, skal den anden stat i den statsindkomstskat, der falder på udbyt- tet, indromme et sserligt fradrag på 5 procent af udbyttets bruttobelob eller på den lavere procent, som måtte vsere fradraget i den stat, hvorfra udbyttet udbetales. Sidstnsevnte fradrag kan, for- såvidt angår Danmark, formindskes med den skattelettelse, som efter den i Dan­ mark gseldende lovgivning måtte til- komme den skattepligtige på grund af retten til ved indkomstanssettelsen åt erholde fradrag for den erlagte kildeskat.'

I tilfaslde, hvor udbytte fra et aktie- selskab i den ene stat oppebseres af et i den anden stat bosat aktieselskab, som direkte eller indirekte behersker mindst 50 procent af stemmetallet for samtlige aktier i det aktieselskab, der udbetaler udbyttet, skal udbyttet vsere fritaget for beskatning i den sidstnaevnte stat, men dog kun i det omfång, livori udbyt­ tet efter denne stats love ville have vaeret fritaget for beskatning, såfremt begge aktieselskaber var blevet anset som bosat i denne stat.

Artikel 9.

Indkomst af personligt arbejde (her- under ikke indbefattet pensioner) be- skattes kun i den af de to stater, hvor den skattepligtige har udfort den virk- somhed, ved hvilken indkomsten er indtjent.

Sådan indkomst skal dog beskattes i overensstemmelse med reglerne i artikel 3

a) i tilfselde, hvor den skattepligtige er bosat i den ene af de to stater, og indkomsten er indtjent ved arbejde,

verkliga ledning har sitt säte i en av de båda staterna, utgår allenast i denna stat.

Artikel 8.

Beträffande aktieutdelningar förbe­ håller sig vardera staten rätt att, i den mån dess skattelagstiftning så föreskri­ ver, uttaga och innehålla skatt som enligt dess skattelagstiftning avdrages vid käl­ lan, dock ej mera än 5 procent av ut­ delningens bruttobelopp.

Därest i endera staten avdrag sker enligt bestämmelserna i första stycket, skall den andra staten från sin på utdel­ ningen belöpande statliga skatt å in­ komst medgiva ett särskilt avdrag med 5 procent av utdelningens bruttobelopp eller med den lägre procentsats, som må hava avdragits i den stat, varifrån utdel­ ningen utbetalas. I sistnämnda avdrag må, såvitt Danmark angår, inräknas sådan skattelättnad, som enligt dansk lagstiftning tillkommer skattskyldig genom rätt att vid inkomstberäkningen åtnjuta avdrag för den vid källan ut­ tagna skatten.

I sådana fall, då utdelning från ett aktiebolag i den ena staten uppbäres av ett aktiebolag i den andra staten, som direkt eller indirekt behärskar minst 50 procent av röstetalet för samtliga aktier i det bolag, som utbetalar utdelningen, skall utdelningen vara undantagen från beskattning i den sistnämnda staten, dock endast i den mån utdelningen enligt nämnda stats lagar skulle hava varit undantagen från beskattning om båda bolagen ansetts vara bosatta i den staten.

Artikel 9.

Inkomst av personligt arbete (pen­ sioner härunder icke inbegripna) be­ skattas allenast i den av de båda sta­ terna, där den skattskyldige utövat den verksamhet, från vilken inkomsten här­ rör.

Emellertid skall dylik inkomst be­ skattas i enlighet med bestämmelserna i artikel 3

a) i fall då den skattskyldige är bosatt i den ena av de båda staterna samt inkomsten förvärvats genom ar-

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

udfort i den anden stat for en arbejds-

giver, der er bosat udenfor denne, og den

omhandlede indkomst er udbetalt af

nsevnte arbejdsgiver,

b) i tilfselde, hvor den skattepligtige

er bosat i den ene af de to stater, og

den ved arbejde i den anden stat ind-

tjente indkomst ikke bliver beskattet i

denne stat.

Såfremt arbejdet helt eller hoved-

sagelig ndfores ombord på dansk eller

svensk skib eller luftfartoj, skal arbejdet

anses för åt vsere udfort i den stat, hvis

nationalitet skibet eller luftfartoj et har.

Artikel 10.

Studenter og lserlinge; som udeluk-

kende i studie- eller uddannelsesojemed

opholder sig i en af de kontraherende

stater, underkastes ikke beskatning i

denne stat af belob, som de modtager

til ophold, studier eller uddannelse fra

deres i den anden stat bosatte og der

skattepligtige slsegtninge.

Artikel 11.

Formue, bestående af fast ejendom i en

af de to stater eller tilbehor til sådan

ejendom, beskattes kun i denne stat.

Formue, bestående i foretagender til

udovelse af handel, industri eller anden

erhvervsvirksomhed eller naering, be­

skattes kun i den stat, som ifolge be-

stemmelserne i denne overenskomst er

berettiget til åt kraeve skat af indkom-

sten af samme formue.

Artikel 12.

Denne overenskomst får ikke ind-

flydelse på retten til åt opnå eventuelle

storre lettelser, som i henhold til folke-

rettens almindelige regler er eller i frem-

tiden måtte blive indrommet diploma­

tiske og konsuleere tjenestemsend.

I den udstrsekning indkomst og for­

mue på grund af sådanne storre let­

telser ikke beskattes i anssettelseslandet,

forbeholdes beskatningsretten hjem-

landet.

bete, utfört i den andra staten för en

arbetsgivare, som är bosatt annorstä­

des än i denna stat, och ersättningen

ifråga utbetalts av nämnde arbetsgivare,

b) i fall då den skattskyldige är

bosatt i den ena av de båda staterna

och den genom arbete i den andra staten

förvärvade inkomsten icke beskattas i

denna stat.

Då arbetet helt och hållet eller till

huvudsaklig del fullgöres ombord å

svenskt eller danskt fartyg eller luft­

fartyg, skall arbetet anses hava utförts

i den stat, vars nationalitet fartyget

eller luftfartyget sålunda äger.

Artikel 10.

Studenter samt hantverks- och affärs-

praktikanter, som allenast i studie- eller

utbildningssyfte uppehålla sig i en av

de avtalsslutande staterna, underkastas

icke beskattning i denna stat för

belopp, som de för underhåll, studier

eller utbildning mottaga från sina i den

andra staten bosatta och där redan

skattskyldiga anhöriga.

Artikel 11.

För förmögenhet, bestående av fast

egendom i en av de båda staterna eller

tillbehör till sådan egendom, utgår skatt

allenast i denna stat.

För förmögenhet, bestående av företag

för utövande av handel, industri eller

annan rörelse eller yrke, utgår skatt alle­

nast i den stat, vilken enligt bestäm­

melserna i detta avtal skatt å inkomst

av samma förmögenhet tillkommer.

Artikel 12.

Detta avtal inverkar icke på rätten

att åtnjuta eventuella, längre gående

befrielser, som i kraft av folkrättens

allmänna regler medgivits eller fram­

deles må komma att medgivas diploma­

tiska och konsulära befattningshavare.

I den mån på grund av sådana längre

gående befrielser påförande av skatter

å inkomst eller förmögenhet icke sker i

anställningsstaten, förbehålles beskatt­

ningen hemlandet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 237. 7

Artikel 13.

Den stat, i hvilken den skattepligtige anses for åt vaere bosat, må ved fast- sajttelsen af skatten anvende den skatte­ sats, som skulle have vseret bragt til anvendelse, hvis også indkomst og for- mue, som ifolge forskrifterne i denne overenskomst kun må beskattes i den anden stat, var inddraget under beskat- ning i forstnaevnte stat.

Artikel 14.

Kan den skattepligtige påvise, åt be- stemmelser, trufne af skattemyndig- hederne i de kontraherende stater, for ham har medfört dobbeltbeskatning, må han herimod gore indsigelse hos den af de to stater, hvor han er bosat, eller som han tilhorer. Anses indsigelsen for begrundet, kan denne stats hojeste finansmyndighed trseffe overenskomst med den anden stats hojeste finans­ myndighed for åt undgå dobbeltbeskat­ ning.

Artikel 15.

I tilfselde, hvor vanskeligheder eller tvivl opstår ved denne overenskomsts fortolkning og anvendelse, kan de hojeste finansmyndigheder i de to kontraherende stater trceffe sserlige overenskomster.

Artikel 16.

De kontraherende stater forpligter sig til åt överläde til deres hojeste finans­ myndigheder åt traffe rimelig afgorelse af ethvert andet sporgsmål vedrorende de skatter, aftalen angår, som, på grund af forskelligheder mellem de i de to stater gaeldende principper angående skattens erlseggelse eller iovrigt, kan forekomme uden åt vsere udtrykkelig reguleret i denne overenskomst.

Artikel 17.

Denne overenskomst skal ratificeres for Danmarks vedkommende af Hans Majestset Kongen af Danmark og for Sveriges vedkommende med rigsdagens samtykke af Hans Majestset Kongen af Sverige. Ratifikationsdokumenterne skal snarest muligt udveksles i Stockholm.

Artikel 13.

Den stat, i vilken den skattskyldige anses vara bosatt, må vid bestämmande av skatten använda den skattesats, som skulle hava tillämpats, om även inkomst och förmögenhet, som enligt föreskrif­ terna i detta avtal äro i beskattnings­ hänseende förbehållna den andra staten, tagits till beskattning i förstnämnda stat.

Artikel 14.

Kan skattskyldig visa, att av beskatt- ningsmyndigheterna i de avtalsslutande staterna vidtagna åtgärder för honom medfört dubbelbeskattning, må han här­ emot göra erinringar hos den av de båda staterna, där han är bosatt eller som han tillhör. Anses erinringarna grun­ dade, kan denna stats högsta finans­ myndighet träffa överenskommelse med den andra statens högsta finansmyndig­ het för att undvika dubbelbeskattning.

Artikel 15.

I fall, då svårighet eller tvivelsmål uppkommer vid detta avtals tolkning och tillämpning, kunna de högsta fi­ nansmyndigheterna i de båda avtals­ slutande staterna träffa särskilda över­ enskommelser.

Artikel 16.

De avtalsslutande staterna förbinda sig att överlämna åt sina högsta finans­ myndigheter att träffa skäligt avgörande av varje annan fråga, som, på grund av olikhet mellan de i båda staterna gäl­ lande principerna angående skattens utgörande eller eljest, kan, utan att vara uttryckligen reglerad i detta avtal, uppstå beträffande de skatter avtalet avser.

Artikel 17.

Detta avtal skall ratificeras för Sveri­ ges del med riksdagens samtycke av Hans Majestät Konungen av Sverige och för Danmarks del av Hans Majestät Konungen av Danmark. Ratifikations- handlingarna skola snarast möjligt ut­ växlas i Stockholm.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Overenskomsten trader i kraft med

udvekslingen af ratifikationsdokumen-

terne.

Artikel 18.

Når ratifikationsdokumenterne er ud-

vekslet, skal overenskomsten bringes til

anvendelse:

a) i Danmark:

på sådanne skatter af indkomst og

formue, som erlsegges på grundlag af

skatteligningen for skatteåret 1954/55

eller senere skatteår;

b) i Sverige:

på sådanne skatter af indkomst og

formue, som erlsegges på grundlag af

skatteligningen for året 1954 eller senere

års skatteligning;

på kuponskat af sådant udbytte, som

forfalder til betaling den 1. januar 1954

eller senere.

Ved denne overenskomsts ikrafttra-

den ophorer overenskomsten af 6. maj

1932 mellem Kongeriget Danmark og

Kongeriget Sverige til undgåelse af

dobbeltbeskatning vedrorende direkte

skatter åt gselde; dog skal sidstnsevnte

overenskomst stadig finde anvendelse,

når der er tale om anssettelser eller

revision af anssettelser for tidligere år

end ovenfor anfört.

Artikel 19.

Overenskomsten förbliver gseldende,

sålsenge den ikke opsiges af nogen af de

kontraherende stater. Opsigelse skal

finde sted mindst seks måneder for et

kalenderårs udgang. Er dette opsigelses-

varsel blevet iagttaget, finder overens­

komsten sidste gang anvendelse:

a) i Danmark:

på de skatter af indkomst eller formue,

der erlsegges på grundlag af skattelig­

ningen for det skatteår, som begynder i

det kalenderår, der folger nsermest efter

det, i hvilket opsigelsen har fundet sted;

b) i Sverige:

på de skatter af indkomst eller for­

mue, der erlsegges på grundlag af skatte-

Avtalet träder i kraft med utväx-

lingen av ratifikationshandlingarna.

Artikel 18.

Sedan ratifikationshandlingarna ut­

växlats, skall avtalet äga tillämpning:

a) i Sverige:

beträffande sådana skatter å inkomst

eller förmögenhet, som utgå på grund av

1954 eller senare års taxeringar;

beträffande kupongskatt å sådan ut­

delning, som förfaller till betalning den

1 januari 1954 eller senare;

b) i Danmark:

beträffande sådana skatter å inkomst

eller förmögenhet, som utgå på grund av

taxering för skatteåret 1954/1955 eller

senare skatteår.

Vid ikraftträdandet av detta avtal

upphör avtalet den 6 maj 1932 mellan

Konungariket Sverige och Konunga­

riket Danmark för undvikande av dub­

belbeskattning beträffande direkta skat­

ter att gälla; dock att sistnämnda avtal

alltjämt skall äga tillämpning ifråga om

taxering eller eftertaxering för tidigare

år än ovan angivits.

Artikel 19.

Avtalet förbliver gällande, så länge

detsamma icke uppsäges av någon av de

avtalsslutande staterna. Uppsägning

skall äga rum minst sex månader före

kalenderårets utgång. Har denna upp­

sägningstid iakttagits, tillämpas avtalet

sista gången:

a) i Sverige:

beträffande sådana skatter å inkomst

eller förmögenhet, som utgå på grund

av taxering året närmast efter det, var­

under uppsägningen ägde rum;

beträffande kupongskatt å sådan

utdelning, som förfaller till betalning

det år, varunder uppsägningen ägde

rum;

b) i Danmark:

beträffande sådana skatter å inkomst

eller förmögenhet, som utgå på grund

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

9

ligningen for året, der folger nsermest efter det, i hvilket opsigelsen har fundet sted;

på kuponskat af sådant udbytte, der forfalder til betaling det år, i hvilket opsigelsen har fundet sted.

Til bekraftelse herpå har de to staters befuldmsegtigede undertegnet overens- komsten og forsynet samme med deres segl.

Udfaerdiget i Stockholm den 27. oktober 1953 i to eksemplarer, i det danske og det svenske sprog, således åt de to tekster har samme gyldighed.

av taxering för det skatteår, som börjar under kalenderåret närmast efter det, då uppsägningen ägde rum.

Till bekräftelse härå hava de båda staternas befullmäktigade ombud under­ tecknat avtalet och försett detsamma med sina sigill.

Som skedde i Stockholm den 27 oktober 1953 i dubbla exemplar, på svenska och danska språken, vilka båda texter äga lika vitsord.

Östen Undén.

N. Chr. Stenderup.

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 237.

Slutprotokol.

Slutprotokoll.

Ved undertegnelsen af den denne

dag mellem Ivongeriget Danmark og

Kongeriget Sverige indgåede overens-

komst til undgåelse af dobbeltbeskatning

vedrorende skatter af indkomst og for-

mue har undertegnede befuldmsegtigede

afgivet folgende enslydende erk lie ringer,

som skal udgore en integrerende del af

overenskomsten.

1. Den i overenskomstens artikel 2

optagne opregning af de skatter, som

overenskomsten omfatter, tilsigter ikke

åt vsere udtommende.

Tvivlsporgsmål om, hvilke skatter der

omfattes af overenskomsten, skal afgores

i god förståelse mellem de to staters

hojeste finansmyndigheder.

De to staters hojeste finansmyndig­

heder skal, så ofte anledning dertil

förekommer, udveksle fortegnelser over

de i hver stat gseldende skatter på ind­

komst og formue.

2. Ved kommuner forstås i denne

overenskomst kommuner af såvel hojere

som lavere orden.

3. Denne overenskomst omfatter ikke

vierdis Lign i ngsskatter, omsättningsskat­

ter, skatter på samfaerdsel eller för­

drag, sserlige skatter på lotteri-gevinst

og vaeddemål, arve- og gaveskatter samt

ej heller i Sverige erlagt »bevillningsavgift

för vissa offentliga föreställningar» eller

tilsvarende i Danmark erlagte skatter.

4. Indkomst eller formue, af hvilken

uskiftet dödsbo i den ene stat beskattes,

må ikke tillige beskattes hos de i dodsboet

anpartsberettigede i den anden stat.

Pengefideikommisser samt aflosnings-

summer for fideikommisser (danske len

og stamhuse indbefattede) omfattes ikke

af bestemmelserne i denne overens­

komst, men den til såaanne henhorende

formue og de deraf flydende indkomster

skal vsere undergivet beskatning efter

de i hver stat gseldende bestemmelser.

Vid undertecknandet av det denna

dag mellan Konungariket Sverige och

Konungariket Danmark slutna avtalet

för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å inkomst och för­

mögenhet hava undertecknade befull-

mäktigade ombud avgivit följande lika-

lydande förklaringar, som utgöra en

integrerande del av avtalet.

1. Den i artikel 2 av avtalet intagna

uppräkningen av de skatter, som avtalet

omfattar, avser icke att vara uttöm­

mande.

Tvivelaktiga frågor rörande vilka skat­

ter, som innefattas under avtalet, skola

avgöras i samförstånd mellan de båda

staternas högsta finansmyndigheter.

De båda staternas högsta finansmyn­

digheter skola, så ofta anledning därtill

förekommer, utbyta förteckningar över

i vardera staten utgående skatter å

inkomst och förmögenhet.

2. Med kommuner förstås i detta

avtal kommuner av såväl högre som

lägre ordning.

3. Detta avtal omfattar icke värde-

stegringsskatter, omsättningsskatter,

skatter å samfärdsel eller förbrukning,

särskilda skatter å vinst å lotterier och

vadhållning, arvs- och gåvoskatter samt

ej heller i Sverige utgående bevillnings­

avgift för vissa offentliga föreställningar

eller motsvarande i Danmark utgående

skatter.

4. Inkomst eller förmögenhet, för

vilken oskift dödsbo i den ena staten

beskattas, må ej tillika beskattas hos

dödsbodelägare i den andra staten.

Penningfideikommiss samt avlösnings-

summor för fideikommiss (danska »len»

och stamhus inbegripna) omfattas icke

av bestämmelserna i detta avtal, utan

skola däri nedlagd förmögenhet och där­

av härflytande inkomster vara under­

kastade beskattning efter de i varje

stat gällande bestämmelserna. Båda sta-

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

11

De to stater er enige om i påkommende tilfaelde gennem deres hojeste finans- myndigheder åt optage forhandlinger om, i hvilket omfång og efter hvilke grundssetninger skattelempelse kan gives indehaverne af sådanne fideikommisser, forsåvidt dobbeltbeskatning af disse skulle foreligge.

5. Bestemmelsen i artikel 4 gaelder såvel indkomst, som erhverves ved den faste ejendoms umiddelbare anvendelse og brug, som indkomst ved udleje, bort- forpagtning samt enhver anden slags anvendelse af ejendommen, ligesom rea- lisationsfortjeneste, som erhverves ved ikke erhvervsmsessig afhsendelse af fast ej endom samt af tilbehor, som afhsendes i förbindelse med ejendommen.

Som indkomst af fast ejendom betrag- tes indkomst ved faeldning af skov på egen eller andens jord, såvel som ind­ komst, som må tilkomme producenten ved det faeldede tommers befordring til eksporthavn og dets salg indenfor riget, ligesom ved sådan foraedling af tom- meret, som finder sted indenfor riget andetsteds end på fast driftssted.

6. Til naering ifolge artikel 5 regnes også fri naering, såsom videnskabelig, kunstnerisk, litteraer, undervisende og opdragende virksomhed, som også virk- somhed som laege, advokat, arkitekt og ingenior.

7. Bestemmelserne i artikel 5 gaelder såvel indkomst, som erhverves ved umid- delbar drift af virksomheden, som også indkomst ved virksomhedens udleje til en anden, ligesom fortjeneste ved af- haendelse af virksomheden eller del deraf eller af genstande, som anvendes i virk­ somheden.

8. Plads for byggeforetagende, hvis udforelse har overskredet eller, såvidt kan forudses, kommer til åt overskride en tidsperiode af tolv måneder, skal anses som fast driftssted i overenskom- stens betydning. Fast driftssted i den ene af de kon- traherende stater skal ikke anses for åt foreligge alene af den grund, åt et i den anden stat hjemmehorende foretagende i den forste stat har et datterselskab eller der opretholder forretningsforbin-

terna äro ense om att i förekommande fall genom sina högsta finansmyndig­ heter upptaga förhandlingar om i vilken omfattning och efter vilka grunder skattelindring kan medgivas innehavare av sådana fideikommiss, för så vitt dubbelbeskattning av dem skulle före­ ligga.

5. Bestämmelsen i artikel 4 gäller såväl inkomst, som förvärvas genom den fasta egendomens omedelbara för­ valtande och brukande, som ock inkomst genom uthyrning, utarrendering samt varje annat slags användning av egen­ domen ävensom realisationsvinst, som förvärvas genom icke yrkesmässig av­ yttring av fast egendom samt av till­ behör, som avyttras i samband med egendomen. Såsom inkomst av fast egendom be­ traktas inkomst genom avverkning av skog på egen eller annans mark, så ock inkomst, som må tillkomma avverkaren genom det avverkade virkets forsling till exporthamn och dess försäljning inom riket ävensom genom sådan föräd­ ling av virket, som inom riket äger rum annorstädes än å fast driftställe.

6. Till yrke enligt artikel 5 räknas även fritt yrke, såsom vetenskaplig, konstnärlig, litterär, undervisande och uppfostrande verksamhet, så ock verk­ samhet som läkare, advokat, arkitekt och ingenjör.

7. Bestämmelserna i artikel 5 gälla såväl inkomst, som förvärvas genom omedelbart bedrivande av rörelse, som ock inkomst genom rörelses upplåtelse åt annan ävensom vinst genom avytt­ ring av rörelsen eller del därav eller av föremål, som användes i rörelsen.

8. Plats för byggnadsföretag, vars utförande överskridit eller, såvitt för­ utses kan, kommer att överskrida en tidrymd av tolv månader, skall anses såsom fast driftställe i avtalets mening.

Fast driftställe i den ena av de avtals­ slutande staterna skall ej anses före­ ligga allenast på den grund, att ett i den andra staten hemmahörande företag i den förra staten har ett dotterbolag eller där upprätthåller affärsförbindelser blott

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 237.

delser Mot ved en fuldstaendig uaf-

hsengig representant eller gennem en

representant (agent), som vel er sta­

digt virksom for foretagendets regning

indenfor den forste stat, men kun for-

midler forretninger uden åt vaere be-

fuldmaegtiget til åt afslutte forretninger

på foretagendets vegne.

9. De hojeste finansmyndigkeder kan

indgå sserlig overenskomst for på rimelig

vis åt tilvejebringe deling af indkomster

af handel, industri og anden erhvervs-

virksomhed i de i artikel 5, forste stykke,

andet punkt, tilsigtede tilfaelde.

10. Ved »lignende vaerdipapirer» i

artikel 5, sidste stykke, forstås, forså-

vidt den gaeldende lovgivning i Danmark

angår, andelsbeviser, som indehaves af

kommanditister, interessenter, andels-

havere eller andre ikke fuldt ansvarlige

deltagere i erhvervsvirksomhed samt,

forsåvidt den gaeldende lovgivning i

Sverige angår, beviser for andele i

svenske okonomiske foreninger.

Såfremt der på grund af aendring af

bestemmelserne i en af staternes lov­

givning angående selskaber eller andre

sammenslutninger i erhvervsojemed op-

står sporgsmål om betydningen af ud-

trykket »lignende vaerdipapirer», kan de

to staters hojeste finansmyndigheder

traffe saerlig overenskomst herom.

11. Den omstaendighed, åt en skatte-

pligtig i medför af artikel 3 skal anses

för åt vaere bosat i Sverige, skal ikke

vaere til hinder for, åt han, såfremt

han på grund af ophold i Danmark op-

fylder betingelserne for skatteansaettelse

efter den danske lovgivnings regler,

skatteansaettes i Danmark forsåvidt

angår indkomst ved personligt arbejde

(jfr. artikel 9, forste stykke), indtjent i

Danmark i det indkomstår, der efter

de danske regler skal laegges til grund

for denne skatteansaettelse. Regien i

artikel 13 skal i dette tilfaelde vaere

anvendelig ved skattens beregning i

Danmark.

12. Under hensyn til den danske

lovgivnings regel, hvorefter beskatning

som folge af bopael i Danmark sker efter

indkomst, erhvervet året forud for

skatteåret, erklaerer de to stater sig

genom en fullständigt oberoende repre­

sentant eller genom en representant

(agent), som visserligen är stadigvarande

verksam för företagets räkning inom den

förra staten men blott förmedlar affärer

utan att vara befullmäktigad att avsluta

affärer å företagets vägnar.

9. De högsta finansmyndigheterna

kunna sluta särskilt avtal för att på

skäligt sätt åstadkomma uppdelning av

inkomster av handel, industri och annan

rörelse i de i artikel 5 första stycket andra

meningen avsedda fallen.

10. Med »likartade värdepapper» i

artikel 5 sista stycket förstås, såvitt

gällande lagstiftning i Sverige angår,

bevis å andelar i svenska ekonomiska

föreningar samt, såvitt gällande lag­

stiftning i Danmark angår, bevis å ande­

lar, som innehavas av kommanditdel­

ägare, intressenter, andelshavare eller

andra begränsat ansvariga delägare i

förvärvsverksamhet.

Därest på grund av ändring av be­

stämmelserna i någondera statens lag­

stiftning angående bolag eller andra

sammanslutningar för företags drivande

fråga uppkommer om innebörden av

uttrycket »likartade värdepapper»,

kunna de båda staternas högsta finans-

myndigheter träffa särskild överens­

kommelse härutinnan.

11. Den omständigheten att en skatt­

skyldig enligt artikel 3 skall anses vara

bosatt i Sverige utgör icke hinder för

att den skattskyldige, därest han på

grund av vistelse i Danmark uppfyl­

ler förutsättningarna för att kunna

påföras skatt i enlighet med bestämmel­

serna i den danska lagstiftningen, i Dan­

mark påföres skatt beträffande inkomst

av personligt arbete (jämför artikel 9

första stycket), som förvärvats i Dan­

mark under det inkomstår, vilket enligt

danska regler skall läggas till grund för

skattens påförande. Bestämmelsen i

artikel 13 skall i detta fall äga tillämp­

ning vid skattens påförande i Danmark.

12. Med hänsyn till den danska lag­

stiftningens ståndpunkt att för bosätt­

ning under viss tid i Danmark taga till

beskattning inkomst, som under före­

gående år förvärvats, förklara sig de

Kungl. Maj. ts proposition nr 237.

13

enige om, åt overenskomsten ikke skal va?re til hinder for sådan beskatning i Danmark af indkomst, henhorende under artikel 3, samt åt sporgsmålet om, hvor- vidt dobbeltbeskatning med hensyn til sådan indkomst skal siges åt foreligge, efter overenskomsten skal bero på, om beskatningen sker i begge stater på grund af bopael i samme tidsrum.

Med henblik på den danske lovgiv- nings regel om, åt skattepligten i Dan­ mark i tilfrelde, hvor en skattepligtig opgiver sin bopael i Danmark, vedvarer skatteåret ud, er der mellem de to stater enighed om folgende: Dersom den skatte- pligtige under ophold i Sverige der bliver undergivet almindelig (fuld) indkomst- skattepligt, bortfalder den danske ind- komstskattepligt for den tilsvarende periode (jfr. om formueskattepligten punkt 13). Den danske skattepligt på- virkes derimod ikke af, åt den skatte- pligtige bliver underkastet begraenset skattepligt i Sverige, f. eks. skattepligt af indkomst ved personligt arbejde (jfr. artikel 9, forste stykke).

Bestemmelserne i artikel 5 og artikel 9, forste stykke, skal ikke vajre til hinder for, åt Danmark i tilfselde af en skatte- pligtigs flytning fra Sverige til Danmark efter tilflytningen beskatter den på- gaeldende af erhvervsindkomst, indtjent i Sverige inden flytningen, såfremt den pågaeldende erhvervsvirksomhed ophorer som folge af flytningen, eller af indkomst ved personligt arbejde, som er indtjent i Sverige inden flytningen. I tilfselde hvor en person — som i medför af den i andet stykke i dette punkt omhandlede be- stemmelse i dansk lovgivning er under­ givet almindelig (fuld) skattepligt i Danmark indtil udgangen af skatteåret, uanset åt han har opgivet sin bopael i Danmark — i dette tidsrum på grund af ophold i Sverige der er blevet undergivet begrsenset indkomstskattepligt (jfr. andet stykke, sidste punktum i dette punkt), kan han efter sin tilbagevenden til Dan­ mark dog ikke i Danmark beskattes af indkomst af den i dette stykke omhand-

avtalsslutande staterna ense därom, att hinder enligt avtalet ej skall anses före­ ligga för dylik beskattning i Danmark av inkomst, som avses i artikel 3, samt att spörsmålet, huruvida dubbelbeskatt­ ning i fråga om dylik inkomst skall anses föreligga, skall enligt avtalet bedömas med hänsyn till om beskattning sker i båda staterna på grund av bosättning under samma tidrymd.

Med hänsyn till den bestämmelse i den danska lagstiftningen, enligt vilken skattskyldigheten i Danmark i sådana fall då en skattskyldig uppgiver sitt hemvist i Danmark fortbestår intill skatteårets utgång, hava de båda sta­ terna överenskommit om följande: Där­ est den skattskyldige under vistelse i Sverige därstädes underkastas oin­ skränkt skattskyldighet för inkomst, bortfaller i Danmark skattskyldigheten för inkomst för motsvarande tid (jämför beträffande skattskyldighet för förmö­ genhet punkt 13). Å skattskyldigheten i Danmark inverkar däremot icke den omständigheten att den skattskyldige i Sverige underkastas begränsad skatt­ skyldighet, till exempel skattskyldighet för inkomst av personligt arbete (jämför artikel 9 första stycket).

Bestämmelserna i artikel 5 och artikel 9 första stycket skola icke utgöra hinder för att Danmark i händelse av skattskyl­ digs flyttning från Sverige till Danmark efter flyttningen beskattar honom för sådan inkomst av rörelse, som förvär­ vats i Sverige före flyttningen, därest ifrågavarande rörelse upphör som följd av flyttningen, eller för inkomst av per­ sonligt arbete, vilken förvärvats i Sverige före flyttningen. Då en person — vilken enligt den i andra stycket i denna punkt omförmälda bestämmelsen i dansk lag­ stiftning är underkastad oinskränkt skattskyldighet i Danmark intill ut­ gången av skatteåret, oavsett att han uppgivit sitt hemvist i Danmark — under denna tid på grund av vistelse i Sverige blivit där underkastad begränsad skattskyldighet för inkomst (jämför andra stycket sista meningen i denna punkt), kan han efter återkomst till Danmark dock icke därstädes beskattas för i Sverige förvärvad inkomst som i

Kungl. Maj. ts proposition nr 237.

lede art, der er indtjent og beskattet i Sverige.

Skulle anvendelsen af disse bestem- raelser medfore, åt den samlede beskat- ning i de to stater kommer til åt omfatte indkomstbelob, der er vsesentlig storre eller vaesentlig mindre end det belob, som ville vsere blevet genstand for be- skatning, hvis hele indkomsten for den pågseldende periode var blevet beskattet under eet, kan de to staters hojeste finansmyndigheder trseffe saerlige aftaler om afvigelse fra disse bestemmelser.

13. Bestemmelserne i artikel 3 skal, forsåvidt angår formuebeskatningen, ikke finde anvendelse ved flytning fra den ene stat til den anden, idet hvert land i sådanne tilfaelde skal vaere beret- tiget til åt gå frem efter sin skattelov- givning, medmindre de to staters hojeste finansmyndigheder i saerlige tilfaelde måtte blive enige om undtagelser. 14. Hver af staterne skal have ret til i påkommende tilfaelde åt kraeve doku­ mentation for, åt dobbeltbeskatning i denne overenskomsts betydning före­ ligger.

Udfaerdiget i Stockholm den 27. oktober 1953 i to eksemplarer, i det danske og det svenske sprog, således åt de to tekster har samme gyldighed.

detta stycke avses och som i Sverige beskattas.

Skulle tillämpningen av dessa bestäm­ melser medföra, att den sammanlagda beskattningen i båda staterna kommer att avse inkomstbelopp, som är avse­ värt större eller avsevärt mindre än det, som skulle tagits till beskattning, om all inkomst för ifrågavarande period beskattats en gång, kunna de båda staternas högsta finansmyndigheter träffa särskilda överenskommelser om avvikelse från dessa bestämmelser.

13. Bestämmelserna i artikel 3 skola, såvitt angår beskattning av förmögen­ het, ej tillämpas i händelse av skatt­ skyldigs flyttning från den ena staten till den andra, utan vardera staten skall i dylikt avseende äga förfara enligt sin lagstiftning, med mindre de båda sta­ ternas högsta finansmyndigheter i sär­ skilda fall överenskomma om undantag. 14. Vardera staten skall vara oför­ hindrad att i förekommande fall fordra bevis för att dubbelbeskattning i avta­ lets mening föreligger.

Som skedde i Stockholm den 27 oktober 1953 i dubbla exemplar, på svenska och danska språken, vilka båda texter äga lika vitsord.

Östen Undén.

N. Chr. Stenderup.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

15

Overenskomst

mellem Kongeriget Danmark og

Kongeriget Sverige om bistånd

i skattesager.

Kongeriget Danmark og Kongeriget Sverige er blevet enige om åt indgå en overenskomst om bistånd i skattesager.

I dette ojemed har til befuldmsegtigede udnsevnt:

Hans Majestset Kongen af Danmark: Den danske Chargé d’Affaires a. i. i Stockholm, Ambassaderåd N. Chr. Sten- derup, og

Hans Majestaet Kongen af Sverige:

Sin Udenrigsminister, Hans Excellence Östen Undén,

som efter åt have undersogt hinandens fuldmagter og fundet dem i god og behörig form er blevet enige om folgende bestemmelser:

Almindelige bestemmelser.

Artikel 1.

Begge stater forpligter sig gensidigt til åt yde hinanden bistånd i skattesager på den nedenfor nsermere angivne måde.

Ved bistånd forstås i denne overens­ komst:

a) overlevering af dokumenter,

b) tilvejebringelse af oplysninger og udveksling af sådanne uden sserlig bogsering eller efter anmodning i det enkelte tilfselde, samt

c) inddrivelse af skat.

Artikel 2.

Som skatter anses i denne overens­ komst:

a) de skatter, på hvilke overenskom- sten af 27. oktober 1953 mellem Konge­ riget Danmark og Kongeriget Sverige til undgåelse af dobbeltbeskatning ved- rorende skatter af indkomst og formue finder anvendelse; samt

Avtal

mellan Konungariket Sverige och

Konungariket Danmark angående

handräckning i skatteärenden.

Konungariket Sverige och Konunga­ riket Danmark hava överenskommit att sluta avtal angående handräckning i skatteärenden.

För detta ändamål hava till befull- mäktigade ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige: Sin Minister för Utrikes Ärendena, Hans Excellens Östen Undén; och

Hans Majestät Konungen av Dan­ mark:

Den danske t. f. Chargé d’Affaires i Stockholm, Ambassadrådet N. Chr. Sten- derup,

vilka, efter att hava granskat var­ andras fullmakter och funnit dem i god och behörig form, överenskommit om följande bestämmelser:

Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

Båda staterna förplikta sig ömsesidigt att lämna varandra handräckning i skatteärenden på sätt nedan närmare angives.

Med handräckning förstås i detta avtal:

a) delgivning av handlingar,

b) införskaffande av uppgifter och utbyte av upplysningar utan särskild begäran eller efter framställning i det enskilda fallet, samt

c) indrivning av skatt.

Artikel 2.

Med skatter avses i detta avtal:

a) de skatter, å vilka avtalet den 27 oktober 1953 mellan Konungariket Sverige och Konungariket Danmark för undvikande av dubbelbeskattning be­ träffande skatter å inkomst och för­ mögenhet äger tillämpning; samt

16

Kangl. Maj:ts proposition nr 237.

b) de afgifter, på hvilke overenskom-

sten af 27. oktober 1953 mellem Konge-

riget Danmark og Kongeriget Sverige

til undgåelse af dobbeltbeskatning ved-

rorende skatter af arvemidler finder

anvendelse.

Artikel 3.

Bistånd ydes kun forsåvidt angår

skattekrav mod skattepligtige, som til-

liorer den stat, fra hvilkep anmodningen

er fremkommet, eller som er bosat i

denne stat. Som bosat i en af staterne

betragtes ifolge denne overenskomst

tillige personer, der stadig opholder sig

der, eller iovrigt i henseende til beskat-

ningen der skal behandles på samme

måde som en i staten bosat person, her-

under også personer, som beskattes i

Danmark i overensstemmelse med be-

stemmelserne i punkterne 11 og 12 i

slutprotokollen til den i artikel 2

nsevnte overenskomst til undgåelse af

dobbeltbeskatning vedrorende skatter

af indkomst og formue.

Var den i forste stykke nsevnte be­

tingelse til stede indenfor det tidsrum

eller på det tidspunkt, skattekravet

angår, skal den omstsendighed, åt be­

tingelsen senere er bortfaldet, ikke

vsere til hinder for, åt bistånd ydes; heraf

folger bl. a., åt hvor et skattekrav er

opstået i en af staterne på grund af

bossettelse i denne stat, skal den om­

stsendighed, åt bopselsforholdene senere

er amdret, ikke vsere til hinder for, åt der

i den anden stat ydes bistånd i anledning

af det opståede skattekrav.

Forsåvidt angår overlevering af doku-

menter samt tilvejebringelse af oplys-

ninger, der forefindes i offentligt til-

gsengelige akter, ydes bistånd, selvom

den i forste stykke nsevnte betingelse

ikke er til stede.

Artikel 4.

Al skriftveksling i sager om bistånd

sker direkte mellem det danske finans­

ministerium eller den myndighed, som

finansministeren i Danmark bestemmer,

og det svenske finansdepartement eller

den myndighed, som finansministeren

i Sverige bestemmer.

b) de skatter, å vilka avtalet den

27 oktober 1953 mellan Konungariket

Sverige och Konungariket Danmark för

undvikande av dubbelbeskattning be­

träffande skatter å kvarlåtenskap äger

tillämpning.

Artikel 3.

Handräckning medgives blott såvitt

angår skatteanspråk mot skattskyldiga,

som tillhöra den stat, från vilken fram­

ställningen gjorts, eller som äro bosatta

i denna stat. Såsom bosatta i en av sta­

terna behandlas enligt detta avtal även

personer, som där stadigvarande vistas

eller som eljest i beskattningshänseende

där skola behandlas på samma sätt som

en i staten bosatt person, härunder inbe­

gripet personer, som påföras skatt i Dan­

mark i enlighet med bestämmelserna i

punkterna 11 och 12 i slutprotokollet

till det i artikel 2 omförmälda avtalet

för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å inkomst och för­

mögenhet.

Förelåg i första stycket angiven för­

utsättning under den tidrymd eller vid

den tidpunkt, skatteanspråket avser,

skall den omständigheten, att förutsätt­

ningen sedermera bortfallit, ej utgöra

hinder för handräckningens beviljande;

härav följer bland annat att, då skatte­

krav uppkommit i en av staterna på

grund av bosättning i den staten, skall

den omständigheten, att bosättningsför-

hållandena sedermera ändrats, icke ut­

göra hinder för beviljande i den andra

staten av handräckning i anledning av

sagda skattekrav.

För delgivning av handling samt för

införskaffande av upplysningar, som

kunna inhämtas i offentliga handlingar,

medgives handräckning även om i första

stycket angiven förutsättning icke före­

ligger.

Artikel 4.

All skriftväxling i ärenden om hand­

räckning sker direkt mellan svenska

finansdepartementet eller den myndig­

het, som finansministern i Sverige be­

stämmer, samt danska finansministeriet

eller den myndighet, som finansminis­

tern i Danmark bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

17

Artikel 5.

De liöjeste finansmyndigheder kan trseffe aftale i overensstemmelse med be- stemmelserne i artikel 19 angående de oplysninger, som anmodning om bistånd skal indehokle.

Artikel 6.

Anmodning om bistånd kan afslås, hvis den stat, der er anmodet om åt yde bistånd, anser denne for egnet til åt bringe dens hojhedsrettigheder eller sik- kerhed i fare.

Artikel 7.

Ydes der bistånd helt eller delvis, skal den stat, der er anmodet om åt yde bi­ stånd, uf orto vet underrette den anden stat om sägens udfald.

Såfremt bistandsanmodningen ikke efterkommes, skal den stat, der er blevet anmodet om åt yde bistånd, ufortovet underrette den anden stat herom med angivelse af grunden hertil.

Ved meddelelse af underretning i hen- hold til denne artikel skal tillige oplyses sådanne omstaendigheder, der kan vsere af betydning for skattesagens videre behandling.

Artikel 8.

Dokumenter, som er udfserdiget eller bekrgeftet af en domstol eller en for- valtningsmyndighed i den ene stat, behover ikke åt legaliseres for åt kunne anvendes i skattesager indenfor den anden stats område.

Hvad der er fastsat i denne artikel, gselder også med hensyn til dokumenter, der er underskrevet af en tjenestemand ved domstolen eller myndigheden, så­ fremt sådan underskrift er tilstrsekkelig ifolge lovgivningen i den stat, domstolen eller myndigheden tilhorer.

Artikel 5.

De högsta finansmyndigheterna äga träffa överenskommelse enligt bestäm­ melserna i artikel 19 angående de upp­ gifter, som framställning om handräck­ ning skall innehålla.

Artikel 6.

Framställning om handräckning kan avböjas, om den stat, hos vilken hand­ räckningen begärts, anser densamma äg­ nad att äventyra dess höghetsrättigheter eller säkerhet.

Artikel 7.

Verkställes handräckning helt eller delvis, skall den stat, hos vilken hand­ räckningen begärts, utan dröjsmål under­ rätta den andra staten om utgången av ärendet.

Efterkommes icke framställning om handräckning, skall den stat, hos vilken handräckningen begärts, ofördröj ligen underrätta den andra staten därom med angivande av skälen för beslutet.

Vid meddelande av underrättelse en­ ligt denna artikel skola tillika angivas sådana omständigheter som må vara av betydelse för skatteärendets vidare behandling.

Artikel 8.

Handling, som utfärdats eller be­ styrkts av domstol eller förvaltnings­ myndighet i den ena staten, behöver ej legaliseras för att användas i skatte­ ärende inom den andra statens område.

Vad i denna artikel sagts gäller jämväl beträffande handling, som underskrivits av tjänsteman hos domstolen eller myn­ digheten, såframt sådan underskrift är tillräcklig enligt lagstiftningen i den stat, domstolen eller myndigheten tillhör.

Overlevering af dokumenter.

Artikel 9.

Vedkommende myndighed i den stat, der er anmodet om overlevering af et dokument, kan, bortset fra de tilfselde, som omhandles i meste stykke, ind-

Delgivning av handlingar.

Artikel 9.

Vederbörande myndighet i den stat, hos vilken delgivning begärts, kan utom i fall, som avses i nästföljande stycke, inskränka sig till att verkställa

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

skrsenke sig til åt foretage overleve-

ringen ved dokumentets afgivelse til

modtageren, forsåvidt denne er villig

til åt modtage det.

Efter onske fra den stat, som har an-

modet om overleveringen, skal dokumen­

tet overleveres under iagttagelse af den

form, som er foreskrevet for lignende

overlevering i lovgivningen i den stat,

der er anmodet om overlevering.

Artikel 10.

Som bevis for overleveringen skal

gselde enten en dateret og bekraeftet

erkendelse fra den, til hvem overleve­

ringen er sket, eller en attest fra ved-

kommende myndighed i den stat, der er

anmodet om åt foretage overleveringen,

udvisende formen og tidspunktet for

overleveringen.

Tilvejebringelse af oplysninger m. v.

Artikel 11.

Tilvejebringelse af oplysninger skal

ske i overensstemmelse med lovgiv­

ningen i den stat, til hvilken anmod-

ningen herom er rettet.

Anmodningen må ikke efterkommes,

såfremt dette ville medfore, åt forret­

nings-, fabrikations- eller erhvervshem-

meligheder derved ville blive åbenbaret.

Anmodningen kan afslås, dersom den

stat, der fremssetter anmodningen, ifolge

sin egen lovgivning ikke på bogsering af

den anden stat kan fremskaffe oplys­

ninger af den omspurgte art.

Den myndighed, som fremssetter an­

modningen, skal oplyse, hvorvidt den

pågaeldende foranstaltning ifolge statens

egen lovgivning kan foretages på begae­

ring af den anden stat.

Artikel 12.

De i artikel 4 omhandlede myndig­

heder skal, i det omfång det hensigts-

maessigt kan ske på grundlag af til-

gaengelige oplysninger, snarest muligt

efter udgangen af hvert kalenderår uden

saerlig anmodning udveksle sådanne op­

lysninger angående fysiske personer med

bopael i den anden stat eller der hjem-

mehorende juridiske personer, som kan

antages åt vaere af betydning for disses

delgivningen genom handlingens över­

lämnande till mottagaren, såvitt denne

är villig mottaga densamma.

På önskan av den stat, som begärt

delgivningen, skall handlingen delgivas

i den form, som för liknande delgivning

är föreskriven enligt lagstiftningen i den

stat, hos vilken delgivning begärts.

Artikel 10.

Såsom bevis om delgivningen skall

gälla antingen ett daterat och bestyrkt

erkännande av den, med vilken delgiv­

ningen skett, eller ett intyg av veder­

börande myndighet i den stat, hos vilken

delgivningen begärts, utvisande formen

och tiden för delgivningen.

Införskaffande av uppgifter, m. in.

Artikel 11.

Införskaffande av uppgifter skall ske

i enlighet med lagstiftningen i den stat,

till vilken framställning om införskaf­

fande av uppgifterna riktats.

Framställningen må icke efterkom­

mas, om bifall till framställningen skulle

medföra yppandet av affärs-, fabrika­

tions- eller yrkeshemlighet. Framställ­

ningen kan avböjas, därest den stat,

som gör framställningen, enligt sin egen

lagstiftning icke kan på begäran av den

andra staten införskaffa uppgift av det

slag varom fråga är.

Den myndighet, som gör framställ­

ningen, skall uppgiva, huruvida den

åtgärd, varom fråga är, enligt lagstift­

ningen i den egna staten kan vidtagas

på begäran av den andra staten.

Artikel 12.

I artikel 4 omförmälda myndigheter

skola, i den mån det lämpligen kan ske

på grundval av tillgängliga uppgifter,

snarast möjligt efter utgången av varje

kalenderår, utan särskild framställning

utbyta sådana upplysningar, avseende i

den andra staten bosatta fysiska perso­

ner eller där hemmahörande juridiska

personer, som kunna antagas vara av

betydelse för deras taxering. Omfatt-

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

19

skatteanssettelse. Omfanget af de op- lysninger, som således skal udveksles, fastsaettes ved overenskomst på den måde, som omhandles i artikel 19.

Dersom det i den stat, som har mod­ taget oplysningerne, viser sig, åt disse ikke svarer til de virkelige forhold, skal vedkommende myndighed i denne stat, forsåvidt det findes åt kunne ske og kan antages åt vaire af interesse for den anden stat, snarest muligt tilbagesende de modtagne dokumenter til vedkom­ mende myndighed i denne med oplys- ning om grunden tiltilbagesendelsen eller på anden måde underrette denne myn­ dighed om forholdet.

Inddrivelse af skat.

Artikel 13.

Et eksigibelt skattekrav skal efter an- modning fra den ene stat anerkendes som eksigibelt i den anden stat samt ind- drives i overensstemmelse med dennes lovgivning.

Med anmodning om inddrivelse af skat skal folge en erklsering fra ved­ kommende myndighed i den stat, der fremssetter anmodningen, om, åt kravet er eksigibelt; denne myndigheds kom- petence skal bekrseftes af myndighed som omhandlet i artikel 4.

Bistånd til inddrivelse ydes ikke, så- fremt skattekravet, hvis det blev gen- nemfort, ville medfore dobbeltbeskat- ning i forhold mellem de to stater.

Artikel 14.

Anmodning om bistånd til inddrivelse kan kun fremssettes, forsåvidt der ikke i den pågseldende stat föreligger til- strsekkelige inddrivelsesmuligheder.

Forsåvidt angår arvinger eller andre, der har erhvervet midler som folge af et dodsfald, ydes der ikke bistånd til inddrivelse af skat i det omfång, skatte­ kravet överskrider belobet eller vserdien på erhvervelsestidspunktet af det, der er erhvervet som folge af dodsfaldet.

Artikel 15.

For skat, som skal inddrives ifolge denne overenskomst, gselder ikke sserlig

ningen av de upplysningar, som sålunda skola utbytas, bestämmes genom över­ enskommelse i den ordning varom i artikel 19 stadgas.

Därest det i den stat, som mottagit upplysningarna, befinnes att dessa icke motsvara de verkliga förhållandena, skall vederbörande myndighet i den staten, om så finnes kunna ske och det kan antagas vara av intresse för den andra staten, så snart som möjligt återställa de mottagna handlingarna till veder­ börande myndighet därstädes, med angi­ vande av skälen för återställandet, eller ock på annat sätt underrätta myndig­ heten om förhållandet.

Indrivning av skatt.

Artikel 13.

Exigibelt beslut i skatteärende skall, efter framställning från den ena staten, i den andra staten erkännas såsom exigi­ belt samt verkställas i enlighet med dess lagstiftning.

Vid framställning om indrivning skall fogas förklaring av vederbörande myn­ dighet i den stat, från vilken framställ­ ningen göres, att beslutet är exigibelt; denna myndighets behörighet skall be­ styrkas av myndighet som i artikel 4 sägs.

Handräckning för indrivning med- gives icke, därest skatteanspråket, om det genomfördes, skulle föranleda dubbel­ beskattning i förhållandet mellan de båda staterna.

Artikel 14.

Framställning om handräckning för indrivning må ifrågakomma endast så­ vitt tillräckliga möjligheter för indriv­ ning icke föreligga i den egna staten.

Handräckning beviljas icke för indriv­ ning av skatt, såvitt angår arvingar eller andra vilka förvärvat egendom på grund av dödsfall, i den mån skatte­ anspråket överskrider beloppet eller värdet vid tiden för förvärvet av vad som på grund av dödsfallet förvärvats.

Artikel 15.

Beträffande skatt, som skall indrivas enligt detta avtal, åtnjutes icke för

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

fortrinsret, som er fastsat for skatter i

den stat, der er anmodet om bistånd.

Ved inddrivelse af skat ifolge denne

overenskomst skal sogsmål ved dom-

stolene eller konkurs xkke indledes, med-

mindre den hojeste finansmyndighed i

den stat, hvor inddrivelsen sker, efter

bogsering af den tilsvarende myndighed

i den stat, der har fremsat anmodningen,

udtrykkelig giver sit samtykke hertil.

Artikel 16.

Den stat, hvor inddrivelse ifolge

denne overenskomst har fundet sted,

er overfor den anden stat ansvarlig for

de inddrevne belob.

Sxrlige bestemmelser.

Artikel 17.

Med hensyn til foresporgsler, oplys-

ninger og erklseringer samt andre medde-

lelser, som ifolge denne overenskomst

fremkommer til en af staterne, skal de i

denne stat gseldende lovregler om tavs-

hedspligt og dokumenters hemmelig-

holdelse finde anvendelse.

Artikel 18.

For bistånd ifolge denne overenskomst

i en af staterne kan der ikke afkrseves

den anden stat afgift eller godtgorelse

for udgifter. Den forstnsevnte stat er

dog berettiget til godtgorelse dels for

vederlag til sagkyndige, dels for udgif­

ter, som er foranlediget ved stsevnings-

msends medvirken i de i artikel 9, andet

stykke, omtalte tilfselde, dels endelig

for udgifter i förbindelse med sogsmål

ved domstolene, som er foranlediget af

bistandsydelsen.

Artikel 19.

De hojeste finansmyndigheder i de to

stater kan trseffe yderligere aftaler i

overensstemmelse med denne overens-

komsts formål. Foruden om udveks-

lingen af sådanne oplysninger, som om-

tales i artikel 12, kan de sserlig tneffe

nsermere aftale om de mindstebelob,

som en anmodning om inddrivelse må

skatter stadgad särskild förmånsrätt i

den stat, hos vilken handräckning

begärts.

Vid indrivning av skatt enligt detta

avtal skall rättegångsförfarande vid

domstol eller konkursförfarande icke

inledas, med mindre den högsta finans­

myndigheten i den stat, hos vilken

indrivningen sker, efter begäran av

motsvarande myndighet i den stat, som

gjort framställningen, uttryckligen där­

till samtycker.

Artikel 16.

Den stat, i vilken indrivning enligt

detta avtal ägt rum, är gentemot den

andra staten ansvarig för de indrivna

beloppen.

Särskilda bestämmelser.

Artikel 17.

Beträffande förfrågningar, upplys­

ningar, uppgifter och utlåtanden även­

som andra meddelanden, vilka i anled­

ning av detta avtal ingå till någondera

staten, tillämpas i denna stat gällande

laga bestämmelser angående tystnads­

plikt och handlingars hemlighållande.

Artikel 18.

För handräckning enligt detta avtal i

en av staterna må den andra staten

icke påföras någon avgift eller kost­

nadsersättning. Den förstnämnda staten

är dock berättigad till ersättning dels

för gottgörelse till sakkunniga, dels för

kostnader, som föranletts genom för-

rättningsmäns medverkan uti de i arti­

kel 9 andra stycket angivna fallen, dels

ock för kostnader på grund av rätte­

gångsförfarande vid domstol, som för-

anledes av handräckningens verkstäl­

lande.

Artikel 19.

De högsta finansmyndigheterna i de

båda staterna kunna träffa ytterligare

överenskommelser i enlighet med detta

avtals syftemål. De kunna särskilt när­

mare överenskomma — förutom be­

träffande utbytet av sådana upplys­

ningar som avses i artikel 12 — angå­

ende minsta belopp, som framställning

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

21

angå, om afgifter i förbindelse med

inddrivelse, renter, rettergangsomkost-

ninger, boder og andre lignende belob

uden strafferetlig karakter, som pålober

i förbindelse med beskatning eller ind­

drivelse, om fastssettelse af kurs for

omregningen af belob, som skal ind-

drives, samt om regnskabsaflseggelse for

inddrevne belob.

Skulle der opstå vanskeligheder eller

tvivl vedrorende overenskomstens for­

tolkning eller anvendelse, kan de naevnte

myndigheder ligeledes trseffe saerlig af-

tale.

Artikel 20.

Med udtrykket »den hojeste finans-

myndighed» forstås i denne overens-

komst finansministeren i den pågseldende

stat.

Artikel 21.

Denne overenskomst gaelder for Dan­

marks vedkommende ikke for Faeroerne

og Grönland.

Artikel 22.

Denne overenskomst skal ratificeres

for Danmarks vedkommende af Hans

Majestaet Kongen af Danmark og för

Sveriges vedkommende med rigsdagens

samtykke af Hans Majestaet Kongen af

Sverige.

Ratifikationsdokumenterne skal sna­

rest muligt udveksles i Stockholm.

Overenskomsten traeder i kraft ved

begyndeisen af den måned, som folger

naermest efter udvekslingen af ratifika­

tionsdokumenterne. Det iagttages her-

ved, åt bistånd ikke skal ydes,

forsåvidt angår tilvejebringelse af op-

lysninger fra Sverige, såfremt den ind-

komst eller formue, som sagen angår, i

Danmark er medregnet eller burde have

vaeret medregnet ved skatteansaettelsen

for skatteåret 1953/54 eller tidligere

skatteår;

forsåvidt angår tilvejebringelse af op-

lysninger fra Danmark, såfremt den ind-

komst eller formue, som sagen angår, i

Sverige er medregnet eller burde have

vaeret medregnet ved skatteligningen for

året 1953 eller tidligere år;

om indrivning må avse, angående avgif­

ter i samband med indrivning, räntor,

rättegångskostnader, viten och andra

liknande, i samband med beskattning

eller indrivning utgående belopp utan

straffrättslig karaktär, angående fast­

ställande av kurs för omräkning av

belopp, som skola indrivas, samt angå­

ende redovisning av indrivna belopp.

Skulle svårighet eller tvivelsmål upp­

komma rörande avtalets tolkning eller

tillämpning, äga nyssnämnda myndig­

heter likaledes träffa särskild överens­

kommelse.

Artikel 20.

Med uttrycket högsta finansmyndig­

het förstås i detta avtal finansministern

i vederbörande stat.

Artikel 21.

Detta avtal gäller för Danmarks vid­

kommande icke beträffande Färöarna

och Grönland.

Artikel 22.

Detta avtal skall ratificeras för Sveri­

ges del med riksdagens samtycke av

Hans Majestät Konungen av Sverige

och för Danmarks del av Hans Majestät

Konungen av Danmark.

Ratifikationshandlingarna skola sna­

rast möjligt utväxlas i Stockholm.

Avtalet träder i kraft med ingången

av den kalendermånad, som följer när­

mast efter utväxlingen av ratifikations­

handlingarna. Härvid iakttages, att

handräckning ej medgives,

beträffande införskaffande av uppgift

från Danmark, därest inkomst eller för­

mögenhet, varom i ärendet är fråga, i

Sverige taxerats eller bort taxeras vid

1953 eller tidigare års taxering;

beträffande införskaffande av uppgift

från Sverige, därest inkomst eller för­

mögenhet, varom i ärendet är fråga, i

Danmark taxerats eller bort taxeras för

skatteåret 1953/54 eller tidigare skatte­

år;

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

forså vidt angår tilvejebringelse af

oplysninger vedrerende säger om afgifter

af arvemidler, såfremt arveladeren eller

testatoren er afgået ved doden for dagen

for overenskomstens ikrafttraden;

forsåvidt angår inddrivelse af dansk

skat af indkomst eller formue, såfremt

skatten er pålignet for skatteåret 1953/54

eller tidligere skatteår;

forsåvidt angår inddrivelse af svensk

skat af indkomst eller formue, såfremt

skatten er pålignet på grundlag af

skatteligningen for året 1953 eller tid­

ligere år eller på grundlag af efteransaet-

telse for noget af de nsevnte år; samt

forsåvidt angår inddrivelse af afgif­

ter af arvemidler, såfremt arveladeren

eller testatoren er afgået ved doden for

dagen for overenskomstens ikrafttraden.

Artikel 23.

Overenskomsten skal gaelde, så Isenge

den ikke opsiges af nogen af de kontra-

herende stater. Opsigelse skal finde sted

mindst seks måneder for et kalenderårs

udgang. Er opsigelsesfristen iagttaget,

ophorer overenskomstens gyldighed ved

kalenderårets udgang.

Anmodning om bistånd, som er kom­

met frem til vedkommende myndighed

i den stat, til hvilken anmodningen er

rettet, inden overenskomsten er ophort

åt gaelde, skal efterkommes i henhold til

overenskomstens bestemmelser.

beträffande införskaffande av uppgift

i ärende rörande skatt å kvarlåtenskap,

om arvlåtaren eller testatorn avlidit

före dagen för avtalets ikraftträdande;

beträffande indrivning av svensk skatt

å inkomst eller förmögenhet, om skatten

utgår på grund av 1953 eller tidigare

års taxering eller på grund av efter-

taxering för något av nämnda år;

beträffande indrivning av dansk skatt

å inkomst eller förmögenhet, om skatten

utgår för skatteåret 1953/54 eller tidigare

skatteår; samt

beträffande indrivning av skatt å

kvarlåtenskap, om arvlåtaren eller testa­

torn avlidit före dagen för avtalets

ikraftträdande.

Artikel 23.

Avtalet skall förbliva gällande så

länge detsamma icke uppsäges av någon

av de avtalsslutande staterna. Uppsäg­

ning skall äga rum minst sex månader

före kalenderårets utgång. Har uppsäg­

ningstiden iakttagits, upphör avtalets

giltighet med kalenderårets utgång.

Framställning om handräckning, som

inkommit till vederbörande myndighet

i den stat, till vilken framställningen rik­

tats, innan avtalet upphört att gälla,

skall efterkommas i enlighet med avta­

lets bestämmelser.

Til bekraftelse herpå har de to staters Till bekräftelse härå hava de båda

befuldmsegtigede undertegnet denne staternas befullmäktigade ombud under-

overenskomst og forsynet samme med tecknat detta avtal och försett detsamma

deres segl.

med sina sigill.

Udfserdiget i Stockholm den 27. oktober Som skedde i Stockholm den 27 oktober

1953 i to eksemplarer, i det danske og 1953 i dubbla exemplar, på svenska och

det svenske sprog, således åt de to danska språken, vilka båda texter äga

tekster har samme gyldighed.

lika vitsord.

Östen Undén.

N. Chr. Stenderup.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

23

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 5 juni 1953

(nr 293) om särskild sjömansskatt.

Härigenom förordnas, att 3 § och 4 § 2 mom. förordningen den 5 juni

1953 om särskild sjömansskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Nuvarande lydelse.

3 §.

Särskild sjömansskatt —- — — i

tjänsten.

4 §■

2 mom. Skatteavdrag skall icke

verkställas, om sjömannen företer

för honom i Danmark, Island, Norge

eller Ungern utfärdad debetsedel el­

ler annan likvärdig handling varav

framgår att han har att erlägga skatt

för inkomst till något av nämnda

länder. I annat fall må skatteavdrag

icke underlåtas med mindre sjöman­

nen med intyg från länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län styrker, att

skatteavdrag icke skall göras.

Föreslagen lydelse.

3 §■

Särskild sjömansskatt — — — i

tjänsten.

Särskild sjömansskatt skall utgå i

helt antal kronor, därvid överskju­

tande öretal bortfaller.

4 §.

2 mom. Skatteavdrag skall icke

verkställas, om sjömannen företer

för honom i Island, Norge eller Ung­

ern utfärdad debetsedel eller annan

likvärdig handling varav framgår att

han har att erlägga skatt för inkomst

till något av nämnda länder. I annat

fall må skatteavdrag icke underlåtas

med mindre sjömannen med intyg

från länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län styrker, att skatteavdrag

icke skall göras.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i stats­

rådet å Stockholms slott den 16 oktober 1953.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemen­

sam beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, stats­

rådet Lindell, fråga om godkännande av förslag till avtal mellan Sverige och

Danmark dels för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å

inkomst och förmögenhet och dels angående handräckning i skatteärenden.

Departementschefen anför därvid följande.

Den 6 maj 1932 undertecknades avtal mellan Sverige och Danmark för

undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter jämte ett till

avtalet hörande slutprotokoll. Sedan avtalet godkänts av samma års riksdag

(prop. nr 253, bev.utsk. betänk, nr 47, skriv, nr 273) utfärdades kungörelse

i ämnet den 30 juni 1932 (nr 348). Avtalet är alltjämt gällande.

I punkt 4 andra stycket i slutprotokollet till avtalet föreskrives, att därest

i någondera staten införes beskattning av inkomst av kapital vid källan

(genom avdrag), skall, intill dess särskild överenskommelse träffas, dylik

beskattning icke innefattas under avtalet. Då avtalet ingicks förefanns icke

sådan beskattning i någondera staten. Sedan Sverige år 1943 infört kupong­

skatt å aktieutdelning inleddes förhandlingar mellan de båda staterna i av­

sikt att träffa ett tilläggsavtal. På grund av ockupationen av Danmark

kunde emellertid ett avtal i vanlig ordning icke träffas. Ett förslag till till­

äggsavtal upprättades år 1943, vilket dock aldrig undertecknades eller rati­

ficerades. Sedan förslaget jämte en note från Danmarks minister i Stock­

holm förelagts riksdagen (prop. 1944 nr 219), bemyndigade riksdagen

Kungl. Maj :t (skriv. 1944 nr 147) att meddela föreskrift om vissa skatte­

lättnader. Genom kungörelse den 26 maj 1944 (nr 259) har i anslutning

härtill lämnats föreskrifter angående restitution i vissa fall av kupongskatt

å aktieutdelning.

1932 års avtal har under senare år kommit att tillämpas i ett avsevärt

mycket större antal fall än tidigare. Detta sammanhänger med att danska

arbetstagare under det andra världskriget och åren därefter i icke obetydlig

omfattning förskaffat sig arbetsanställning av längre eller kortare varaktig­

Kungl. Maj. ts proposition nr 237.

25

het här i riket. Enligt gällande avtal beskattas inkomst av personligt arbete

i den av staterna, där arbetstagaren anses vara bosatt. I Danmark anser man

i regel — vid tillämpning av avtalet — i Sverige arbetande danskar vara

bosatta i Danmark, om de under vistelsen här i riket har familj i Danmark

eller på annat sätt har stark anknytning till hemlandet. Man anser sig så­

ledes i Danmark äga rätt att beskatta sådana personer för deras under vis­

telsen härstädes förvärvade inkomst. 1 Sverige medför det från och med år

1947 tillämpade uppbördssystemet, att även en kortvarig arbetsanställning

föranleder skatteavdrag. Centrala uppbördsnämnden har genom meddelan­

den till de lokala skattemyndigheterna givit föreskrifter för att söka an­

passa uttagandet av preliminärskatt till reglerna i tillämpningskungörelsen

om taxering i Sverige av danska arbetstagare. Med hänsyn till vissa särskilda

bestämmelser i avtalet har emellertid tillämpningskungörelsen utformats så

att i alla de fall, då stadigvarande vistelse föreligger i Sverige, skall beskatt-

ningsnämnderna — oaktat den skattskyldige enligt avtalet skall anses vara

bosatt i Danmark — tillse att taxering åsättes vederbörande, som om av­

talet icke förefanns. Rättelse kan endast vinnas genom framställning till

riksskattenämnden. Då centrala uppbördsnämnden måst anpassa sina före­

skrifter härtill, har preliminärskatt kommit att uttagas, så snart en vis­

telse i Sverige kan anses vara eller komma att bli stadigvarande. Detta har

i sin tur medfört, att dubbelbeskattning i ett stort antal fall uppkommit. För

att söka undvika eller för att undanröja denna beskattning krävs ett tids­

ödande arbete för därav berörda myndigheter i såväl Sverige som Danmark.

På grund av nyssberörda förhållanden har sedan länge förelegat önskan

om ändring av avtalets bestämmelser om beskattning av inkomst av person­

ligt arbete. Vidare har sedan avtalet ingåtts skattelagstiftningen i Sverige

och Danmark undergått väsentliga förändringar, varför behov av en all­

män översyn av avtalets bestämmelser har ansetts föreligga. Även i andra

hänseenden har det visat sig önskvärt, att avtalet bleve kompletterat och

ändrat.

Vid olika tillfällen har förslag från svensk sida framställts om förhand­

lingar mellan de båda staterna för revidering av avtalets bestämmelser. Se­

dan danska regeringen givit sin anslutning till förslag härom, ägde förhand­

lingar rum i Stockholm under tiden den 9—den 14 juli 1952 och i Köpen­

hamn under tiden den 11—den 21 maj 1953. Förhandlingarna fördes å

svensk sida av generaldirektören Rolf Dahlgren, f. d. kammarrättsrådet

Otto Ekenberg samt juris doktorn K. G. A. Sandström.

I Danmark framlades för något år sedan förslag till ny lag om skatt till

staten å inkomst och förmögenhet m. in. Förslaget skulle, om det antoges,

innebära en genomgripande förändring av den statliga direkta beskattning­

en. Sålunda innehåller förslaget bland annat nya regler om skattskyldighe­

tens inträde och upphörande. Med hänsyn till den tid, som kunde antagas

förflyta innan detta förslag blivit slutligen prövat, förelåg vid förhandling­

arna enighet om att icke för det dåvarande företaga någon allmän översyn

av bestämmelserna i avtalet. Förhandlingsarbetet begränsades därför i hu­

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

vudsak till revidering av avtalet allenast på vissa punkter, där behov av

mera omedelbara ändringar ansågs föreligga. Under förhandlingarnas gång

visade det sig emellertid av praktiska skäl önskvärt att upprätta förslag till

helt nytt avtal, vars text i andra delar än som nyss angivits skulle vara

likalydande med gällande avtal. Vid förhandlingarna föreslogs från dansk

sida, att till behandling skulle upptagas jämväl frågan om avtal mellan Sve­

rige och Danmark dels för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

skatter å kvarlåtenskap och dels angående handräckning i skatteärenden. —

Beträffande förslag till avtal mellan de båda staterna för undvikande av

dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap får jag hänvisa till

vad jag härom senare kommer att anföra. — På grund av vad sålunda före­

slagits vid förhandlingarna utarbetade förhandlingsdelegationerna förslag

till dels avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskatt­

ning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet jämte ett till avtalsför-

slaget hörande slutprotokoll och dels avtal mellan de båda staterna angående

handräckning i skatteärenden. Tillika utarbetades förslag till särskild över­

enskommelse jämlikt artikel 19 i förslaget till handräckningsavtal.

Avtalsförslagen jämte förslaget till slutprotokoll — vilka handlingar

jämte ett rörande paraferingen upprättat protokoll torde få såsom bilaga1

fogas vid protokollet i detta ärende —• överlämnades av de svenska förhand­

larna till chefen för finansdepartementet.

De upprättade handlingarna remitterades den 13 augusti 1953 till kam­

marrätten, som inkommit med utlåtande däröver den 17 september sam­

ma år.

Under hand har nu från dansk sida meddelats, att man vore beredd att

underteckna avtalsförslagen.

I. Förslaget till avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter

å inkomst och förmögenhet.

Jag torde först få erinra om följande regler angående den danska be­

skattningen. Beskattning sker för »skatteår», vilket sammanfaller med bud­

getåret, som löper från och med den 1 april ena året till och med den 31

mars följande år. Skatten beräknas med ledning av föregående kalenderårs

eller räkenskapsårs inkomst samt förmögenheten vid föregående årsskifte

eller vid utgången av föregående räkenskapsår. Skattskyldighet åvilar först

och främst den, som är bosatt i Danmark, samt vidare den, som icke är bo­

satt därstädes men vistats i Danmark under viss tid. Skattskyldigheten för

fysiska personer inträder vid den statliga beskattningen normalt vid skatte-

1 Förslagen till avtal och slutprotokollet har här uteslutits. Nämnda handlingar är lika ly­

dande med de vid propositionen fogade handlingarna utom därutinnan att det i den danska ly­

delsen av artikel 12 förekommande ordet »tjenestemsend> i förslaget till avtal för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet motsvarades av ordet

»embetsmsend», att ombudens namn tillagts i avtalens ingress, att datering och underskrifter

införts samt att i avtalen införts ratifikationsortens namn.

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

27

årets början, d. v. s. den 1 april. En person, som inflyttar till Danmark och där bosätter sig, taxeras emellertid där till statlig inkomstskatt redan un­ der inflyttningsåret såsom obegränsat skattskyldig för inkomster under ett föregående år, då han ännu icke var bosatt i Danmark. Skattskyldigheten inträder nämligen som regel första gången vid ingången av det skattehalvår (skatteåret indelas i två skattehalvår: den 1 april—den 30 september och den 1 oktober—den 31 mars), som följer efter inflyttningen i Danmark. En person, som den 1 april eller den 1 oktober vistas i Danmark — utan att ha fast bostad där — och som under de närmast föregående sex månaderna med eller utan avbrott uppehållit sig i Danmark tillhopa tre månader, är skattskyldig därstädes på samma sätt som i Danmark bosatta personer. För en person, som vistas i Danmark från den 1 juni 1953, inträder således skattskyldighet för skattehalvåret den 1 oktober 1953—den 31 mars 1954, och han är skyldig att i Danmark erlägga halv skatt för all inkomst under år 1952. Skattskyldigheten upphör med utgången av det skatteår, under vilket den skattskyldige utflyttar från Danmark, eller med utgången av det skattehalvår, under vilket han avlidit. Vid kommunalbeskattningen gäller såsom huvudregel att envar är obegränsat skattskyldig, vilken har haft fast bostad i kommunen under minst tre månader av året. Taxering till kommu­ nal inkomstskatt kan avse kvartal, för vilket en fjärdedel av årsskatten betalas. En person, som flyttar till en kommun, skall betala skatt från in­ gången av det efter inflyttningen följande kvartalet. Beträffande skattskyl­ dighetens upphörande gäller samma regler för vilka nyss redogjorts beträf­ fande statsbeskattningen.

Det föreliggande avtalsförslaget överensstämmer — som tidigare påpekats — i väsentliga delar med gällande svensk-danska avtal. Den huvudsakligas­ te olikheten mellan det gällande och det föreslagna avtalet föreligger beträf­ fande beskattning av inkomst av personligt arbete. Även i övrigt företer emel­ lertid avtalsförslaget på några punkter sakliga avvikelser från det nu gäl­ lande avtalet, varjämte förslaget även i formellt hänseende uppvisar skilj­ aktigheter mot detta avtal.

Vad de sakliga avvikelserna beträffar må först nämnas, att medan det gällande avtalet äger tillämpning å medborgare i Sverige och Danmark samt å svenska och danska juridiska personer, avses det nu föreslagna avtalet (art. 1) skola gälla beträffande fysiska personer, som är bosatta i Sverige eller i Danmark, samt å svenska och danska juridiska personer. Ändringen sammanhänger med, att man numera i internationella avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet regel­ mässigt övergått till att låta bosättningen och icke medborgarskapet vara avgörande för frågan om avtalens tillämplighet.

Beträffande det föreslagna avtalets giltighetsområde i geografiskt hän­ seende må nämnas, att förslaget (art. 1) icke är avsett att tillämpas å Fär­ öarna och Grönland. Ehuru i det gällande avtalet någon begränsning i nämnt hänseende icke föreskrivits, har icke heller detta avtal ansetts till- lämpligt beträffande Färöarna, enär i de danska skattelagarna uttryckligen

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

angivits, att de icke gäller för dessa öar. Icke heller beträffande Grönland

är dansk skattelagstiftning tillämplig, varför det gällande avtalet ej heller

ansetts tillämpligt beträffande Grönland.

Bestämmelserna om var fysisk person skall anses bosatt har i avtalsför-

slaget (art. 3) erhållit annan utformning än i gällande avtal. De föreslagna

bestämmelserna är i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande reg­

ler i av Sverige under senare tid ingångna dubbelbeskattningsavtal, t. ex. av­

talet med Finland av den 21 december 1949.

Föreskrifter till förhindrande av dubbelbeskattning av aktieutdelning

har överförts från »tilläggsavtalet» av år 1943 till det nu föreslagna av­

talet (art. 8). Därjämte har bestämmelser intagits i avtalsförslaget (art. 8

sista stycket) angående aktieutdelning, som går från dotterbolag i den ena

staten till moderbolag i den andra staten, innebärande att utdelningen un­

der vissa villkor skall vara undantagen från beskattning i den stat, där mo­

derbolaget anses vara bosatt. Samma bestämmelser förefinns i av Sverige år

1952 ingånget avtal med Nederländerna ävensom i det den 1 april 1953 un­

dertecknade avtalet med Belgien.

Den viktigaste nyheten innehålles i artikel 9 av avtalsförslaget samt i

punkterna 11 och 12 i förslaget till slutprotokoll och gäller beskattningen av

inkomst av personligt arbete. Som huvudregel gäller att sådan inkomst skall

beskattas allenast i den av de båda staterna, där den skattskyldige utövat

den verksamhet, från vilken inkomsten härrör. Beskattning av ifrågavaran­

de inkomst skall emellertid ske i den skattskyldiges bosättningsstat dels i

fall då den skattskyldige är bosatt i den ena av de båda staterna samt in­

komsten förvärvats genom arbete, utfört i den andra staten för en arbets­

givare, som är bosatt annorstädes än i denna stat, och ersättningen i fråga

utbetalts av nämnde arbetsgivare, och dels i fall då den skattskyldige är

bosatt i den ena av de båda staterna och den genom arbete i den andra sta­

ten förvärvade inkomsten icke beskattas i denna stat.

Punkterna 11—13 i det föreslagna slutprotokollet innehåller liksom punk­

terna 17 och 18 i slutprotokollet till det gällande avtalet invecklade föreskrif­

ter om skattskyldighetens omfattning vid flyttning mellan de båda staterna.

På grund av de principiella olikheterna mellan de svenska och danska

skattesystemen — beträffande dels bestämmandet av den inkomst, som

skall ligga till grund för beskattning och dels tidpunkten för skattskyldighe­

tens inträde och upphörande — kan icke undvikas att föreskrifter av in­

vecklad beskaffenhet måste meddelas. Första och tredje styckena i punkt

17 samt punkt 18 i det gällande slutprotokollet har sålunda — med endast

en mindre språklig ändring — intagits även i det nu föreliggande förslaget

till slutprotokoll. Andra stycket i punkt 17 har icke medtagits i förslaget,

enär såsom från dansk sida framhölls där meddelade föreskrifter saknade

praktisk hetydelse. I fjärde stycket i punkt 17 givna regler har inarbetats i

tredje stycket i den föreslagna punkt 12.

I punkt 11 i förslaget regleras beskattningen av inkomst av personligt ar­

bete i de fall, då en person med hemvist i Sverige vistas i Danmark under

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

29

sådan tid, att skattskyldighet inträder enligt dansk lagstiftning. Danmark äger i dylika fall endast beskatta den del av inkomsten, som förvärvats i Danmark under det inkomstår, vilket enligt danska regler skall läggas till grund för skattens påförande. I Sverige under detta år förvärvad inkomst äger Danmark icke beskatta. Emellertid äger Danmark vid bestämmande av skatten för annan inkomst använda den skattesats, som skulle ha tilläm­ pats, om även i Sverige förvärvad inkomst medräknats.

Andra stycket i punkt 12 i förslaget till slutprotokoll reglerar inkomstbe­ skattningen under löpande skatteår i de fall, då en person företager flytt­ ning från Danmark. Därest personen under vistelse i Sverige här i riket blir obegränsat skattskyldig för inkomst, bortfaller i Danmark skattskyl­ digheten för inkomst för motsvarande tid. Därest personen i fråga under vistelse i Sverige här blir endast begränsat skattskyldig för inkomst, fort- består skattskyldigheten för inkomst i Danmark skatteåret ut. Emellertid framgår av § 3 i paraferingsprotokollet, att förhandlarna å ömse sidor ut­ gått från att i sistnämnda fall den skattskyldige skall, i den mån hans eko­ nomiska förhållanden prövas därtill föranleda, medgivas anstånd med er­ läggande av sådan inkomstskatt i Danmark, som skolat gäldas under tiden för vistelsen i Sverige.

I tredje stycket första meningen i punkt 12 i förslaget till slutprotokoll regleras inkomstbeskattningen under påföljande skatteår eller skatteperiod i de fall, då en person företager flyttning från Sverige till Danmark. I be­ rörda fall äger Danmark rätt att efter flyttningen beskatta personen i fråga dels för inkomst av rörelse, som förvärvats i Sverige före flyttningen, där­ est ifrågavarande rörelse upphör som följd av flyttningen — bestämmelsen finns redan nu i punkt 17 sista stycket i slutprotokollet till gällande avtal — och dels för inkomst av personligt arbete, vilken förvärvats i Sverige före flyttningen; denna sistnämnda bestämmelse är nytillkommen och har påkallats för att möjliggöra beskattning i Danmark efter inflyttningen.

Andra meningen i tredje stycket i punkt 12 reglerar inkomstbeskattning­ en under påföljande skatteår eller skatteperiod i de fall, då en person — med uppgivande av sitt hemvist i Danmark — vistas i Sverige en kortare eller längre tid under löpande skatteår och därefter återvänder till Dan­ mark. Därest personen i fråga blivit i Sverige underkastad begränsad skatt­ skyldighet för inkomst, kan han efter återkomsten till Danmark icke där­ städes beskattas för sådan under vistelsen i Sverige förvärvad inkomst av arbete eller rörelse, som i Sverige beskattas.

I fråga om personer anställda å fartyg och luftfartyg föreslås skola gälla (art. 9 sista stycket) att, om arbetet helt och hållet eller till huvudsaklig

del fullgöres ombord å svenskt eller danskt fartyg eller luftfartyg, arbetet skall anses ha utförts i den stat, vars nationalitet fartyget eller luftfartyget äger.

Det föreslagna avtalet föreslås skola träda i kraft å den dag, då utväx- lingen av ratifikationshandlingarna sker (art. 17), samt förbliva gällande så länge detsamma icke uppsäges av någon av staterna (art. 19). Efter ut-

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

växling av ratifikationshandlingarna skall avtalet (art. 18) å svensk sida tillämpas första gången vid 1954 års taxering. I fråga om svensk kupong­ skatt avses avtalet skola tillämpas beträffande skatt å sådan utdelning, som förfaller till betalning den 1 januari 1954 eller senare. Å dansk sida föreslås avtalet skola tillämpas beträffande sådana skatter å inkomst eller förmögenhet, som utgår på grund av taxering för skatteåret 1954/55 eller senare skatteår. Även å dansk sida kommer alltså det föreslagna avtalet alt träda i kraft beträffande skatter, som avser beskattningsåret 1953 eller motsvarande räkenskapsår. Bestämmelserna är sålunda i sak reciproka.

Det gällande avtalet mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter föreslås (art. 18 sista styc­ ket) skola upphöra att gälla allteftersom bestämmelserna i det nu före­ slagna avtalet träder i tillämpning. Gällande avtal föreslås dock alltjämt skola äga tillämpning i fråga om taxering eller eftertaxering för tidigare år än ovan angivits.

Kammarrätten har i sitt remissyttrande förklarat sig i huvudsak icke ha någon erinran att göra mot avtalsförslaget. Emellertid har kammarrätten föreslagit, att i artikel 10 i förslaget ordet studenter utbytes mot det vidare uttrycket studerande. Vidare har kammarrätten framhållit önskvärdheten av att en del vägledande exempel måtte intagas i en blivande tillämpnings- kungörelse, enär det kunde förutses, att de föreslagna avtalsbestämmelser­ na i åtskilliga fall komme att erbjuda stora tillämpningssvårigheter.

II. Förslaget till avtal angående handräckning i skatteärenden.

Beträffande det föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige och Dan­ mark angående handräckning i skatteärenden må påpekas, att någon över­ enskommelse på detta område tidigare icke förelegat mellan de båda sta­ terna. Avtal på detta område har emellertid tidigare träffats med Tyskland, Frankrike, Amerikas förenta stater, Finland, Norge och Nederländerna ävensom med Belgien. Det nu föreliggande avtalsförslaget överensstämmer i alla väsentliga delar med avtalet med Norge. Avtalsförslaget företer dock vissa sakliga avvikelser, varjämte förslaget i formellt hänseende på några punkter avviker från nyssnämnda avtal.

Liksom det svensk-norska avtalet upptager det nu föreliggande avtalsför­ slaget bestämmelser angående delgivning av handlingar, angående inför­ skaffande av uppgifter i skatteärenden samt angående indrivning av skatt.

Handräckning föreslås (art. 3) skola medgivas blott såvitt angår skatte- anspråk mot skattskyldiga, som tillhör den stat, från vilken framställning­ en gjorts, eller som är bosatta i denna stat. Såsom bosatta i en av staterna behandlas enligt avtalsförslaget även personer, som där stadigvarande vis­ tas eller som eljest i beskattningshänseende där skall behandlas på samma sätt som en i staten bosatt person, härunder inbegripet personer, som på­ förs skatt i Danmark i enlighet med bestämmelserna i punkterna 11 och 12

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

31

i det föreslagna slutprotokollet till förslaget till avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.

Avtalsförslaget föreslås (art. 2) skola gälla beträffande skatter, vilka om­ fattas av dels förslaget till avtal mellan Sverige och Danmark för undvi­ kande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögen­ het och dels det föreslagna avtalet mellan de båda staterna för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap.

Föreskrifter föreslås (art. 12) vidare om att upplysningar i skatteären­ den automatiskt skall utbytas mellan de båda staterna. I punkt 2 i förslag till särskild överenskommelse jämlikt artikel 19 i avtalsförslaget uppräk­ nas de upplysningar, som sålunda skall givas. Uppräkningen är i huvud­ sak i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i artikel XII av det svensk-norska avtalet.

I avtalsförslaget (art. 20) har intagits en bestämmelse att med uttryc­ ket högsta finansmyndighet förstås i avtalet finansministern i vederböran­ de stat.

I fråga om ikraftträdandet av handräckningsavtalet stadgas (art. 22), att avtalet skall träda i kraft med ingången av den kalendermånad, som följer närmast efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna.

Kammarrätten har i sitt remissyttrande förklarat sig icke ha annan erin­ ran mot förslaget än att, då Kungl. Maj :t vore högsta finansmyndighet i

Sverige, artikel 20 borde ändras i enlighet därmed eller utgå.

III. Departementschefen.

Det föreslagna nya avtalet för undvikande av dubbelbeskattning beträf­ fande skatter å inkomst och förmögenhet innefattar en omläggning av be­ skattningen av personligt arbete. Då den föreslagna huvudregeln om be­ skattning av sådan inkomst i den stat, där arbetstagaren utövat den verk­ samhet, från vilken inkomsten härrör, står i överensstämmelse med mot­ svarande föreskrifter i de å senare tid av Sverige träffade internationella avtalen för undvikande av dubbelbeskattning, finner jag det önskvärt att även i förhållandet mellan Sverige och Danmark en sådan regel förefinns. Jag får vidare påpeka att den föreslagna ändringen av beskattningsrätten till inkomst av personligt arbete skulle komma att innebära en minskad arbetsbörda för de myndigheter, som har att handlägga skatteärenden å förevarande område. Jämväl i övrigt torde en dylik omläggning av beskatt­ ningsrätten vara av intresse ur svensk synpunkt.

På grund av olikheten i de svenska och danska skattesystemen beträf­ fande reglerna om tidpunkten för skattskyldighetens inträde och upphö­ rande kan icke undvikas, att i viss mån invecklade föreskrifter meddelas för de fall, då flyttning äger rum mellan de båda staterna. Då — som kam­ marrätten anfört i sitt remissyttrande — tillämpningssvårigheter torde kun­ na uppstå, synes det lämpligt, att vissa vägledande exempel ges i den bli­

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

vande tillämpningskungörelsen. Därest det i Danmark framlagda förslaget

till ny skattelag antages, skulle härigenom förutsättningar erhållas för för­

enklade regler i berörda avseenden. Ombuden å ömse sidor har enligt vad

som framgår av paraferingsprotokollet varit ense om, att nya förhandlingar

borde inledas sedan den danska skattelagstiftningen ändrats. Vid den all­

männa översyn av avtalsbestämmelserna, som då avses skola ske, kan även­

ledes upptagas frågan om eventuell utsträckning av den skattefrihet, som

nu tillkommer studenter för emottagna underhållsbidrag in. in., till att av­

se jämväl andra studerande.

För egen del finner jag det önskvärt, att det nu gällande avtalet ersättes

med ett nytt avtal upprättat i överensstämmelse med det föreliggande för­

slaget. Jag tillstyrker följaktligen att förslaget godkännes å svensk sida.

I fråga om personer anställda å bland annat fartyg innehåller det före­

slagna avtalet den nya bestämmelsen att, om arbetet helt och hållet eller

till huvudsaklig del fullgöres ombord å svenskt eller danskt fartyg, arbetet

skall anses ha utförts i den stat, vars nationalitet fartyget äger. Enligt hu­

vudbestämmelsen i avtalet för beskattning av inkomst av tjänst kommer allt­

så en i Danmark bosatt sjöman, som tjänstgör å svenskt fartyg, att — i mot­

sats till vad nu gäller — bli skyldig utgöra skatt i Sverige för sin inkomst av

denna tjänstgöring. På grund härav bör vidtagas en ändring i förordningen

den 5 juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt. I denna förordning, som

träder i kraft den 1 januari 1954, föreskrives nämligen bland annat, att

skatteavdrag för sjömansskatt icke skall verkställas, om sjömannen företer

för honom i Danmark utfärdad debetsedel eller annan likvärdig handling

varav framgår att han har att erlägga skatt för inkomst till detta land. Denna

föreskrift grundar sig på bestämmelsen i det gällande avtalet, att inkomst

av personligt arbete beskattas i den av staterna, där arbetstagaren anses vara

bosatt. Därest det nu föreliggande avtalsförslaget godkännes, torde emellertid

den ändringen i förordningen om särskild sjömansskatt böra vidtagas, att

vad där i nu berörda hänseenden sägs om sjöman, som har att erlägga skatt

till Danmark, utgår ur förordningen. I detta sammanhang torde i förord­

ningen få införas en föreskrift, att sjömansskatt alltid skall uttagas i helt an­

tal kronor, så att överskjutande öretal bortfaller.

Vad angår förslaget till avtal mellan de båda staterna angående hand­

räckning i skatteärenden, finner jag det naturligt, att det redan bestående

avtalsförhållandet utbygges med ett handräckningsavtal. Angående kam­

marrättens erinran mot artikel 20 i avtalsförslaget finner jag den föreslag­

na formuleringen kunna godtagas. Stadgandet avser allenast att angiva,

vem som i förhållande till Danmark företräder Sverige i de avseenden var­

om fråga är. Givetvis bör här liksom i de övriga avtalen beslutanderätten

för Sveriges del i princip utövas av Kungl. Maj :t. Jag tillstyrker att försla­

get till handräckningsavtal godkännes från svensk sida.

I anledning av propositionen nr 108 till 1952 års riksdag har riksdagen

bemyndigat Kungl. Maj:t att uppdraga åt riksskattenämnden att övertaga

med tillämpningen av mellan Sverige och främmande stater ingångna dub-

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

33

belbeskattnings- och handräckningsavtal sammanhängande arbetsuppgif­ ter, vilkas handläggning enligt avtalen skulle ankomma på Kungl. Maj :t. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj :t genom kungörelse den 6 juni 1952, nr 590, uppdragit åt riksskattenämnden, att bland annat över­ taga handläggningen av och fatta beslut i vissa ärenden, vilka samman­ hänger med tillämpningen av gällande dubbelbeskattningsavtal med Dan­ mark. Vidare har Kungl. Maj :t genom kungörelse sistnämnda dag, nr 562, till riksskattenämnden överlämnat handläggningen av vissa handräcknings- ärenden, sammanhängande med tillämpningen av de mellan Sverige och Finland samt mellan Sverige och Norge träffade handräckningsavtalen. Om­ fattningen av de uppgifter, vilka sålunda ankommer på riksskattenämnden, framgår av nämnda kungörelser och berörda proposition. Åt Kungl. Maj :t torde nu böra lämnas bemyndigande, att — sedan de föreliggande avtals- förslagen godkänts — uppdraga åt riksskattenämnden att, i den omfattning Kungl. Maj :t bestämmer, övertaga sådana med tillämpningen av avtalen sammanhängande uppgifter, vilkas handläggning eljest skulle ankomma å Kungl. Maj:t.

I detta sammanhang torde jag få upptaga en särskild fråga till behand­ ling. I flera av de dubbelbeskattningsavtal, som Sverige ingått, finns regler av innebörd att studerande och praktikanter, som vistas här i riket för un­ dervisning eller utbildning, icke skall beskattas här i riket för vad som ut­ betalats till dem av personer i hemlandet till bestridande av deras uppe­ hälle, undervisning eller utbildning. Motsvarande regler gäller för svenska studerande eller praktikanter vid vistelse i den andra avtalsslutande sta­ ten. Beträffande inkomster, som utländska studerande förvärvar genom verksamhet här i riket och uppbär härifrån, innehåller dubbelbeskattnings­ avtalen i regel icke någon särskild bestämmelse. Ett undantag utgör det svensk-finska dubbelbeskattningsavtalet av den 21 december 1949, som in­ nehåller särskilda bestämmelser i punkt 4 av slutprotokollet till art. 8 för dessa fall. Enligt dessa bestämmelser skall en studerande vid universitet el­ ler högskola i den ena staten, som under högst etthundra dagar under ett och samma kalenderår innehar anställning i den andra staten för att erhålla för studierna erforderlig praktisk utbildning, icke underkastas beskattning i sistnämnda stat för inkomst av anställningen, om inkomsten ej överstiger 1 500 svenska kronor respektive 60 000 finska mark.

Med den utformning avtalens bestämmelser och de interna svenska reg­ lerna för beskattning av tjänst över huvud taget har fått, kommer sålunda inkomst av praktiktjänstgöring här i riket i regel att bli beskattad här. I de fall då praktiktjänstgöringen icke pågår mer än några månader och vederbörande under återstoden av året icke har inkomst av personligt ar­ bete blir beskattningen i Sverige av en utländsk praktikant betydligt hår­ dare än av en svensk praktikant. Den förre erhåller nämligen, då han i re­ gel ej torde anses bosatt här i riket, intet ortsavdrag eller, om han anses

3

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 237.

34

bosatt här i riket under tiden för praktiktjänstgöringen, endast ortsavdrag

med reducerade belopp.

I åtskilliga främmande länder gäller däremot sådana regler, att en ut­

ländsk studerande, som vistas i landet under kortare tid för praktiktjänst­

göring, icke blir därstädes beskattad för inkomst av sådan tjänstgöring. Det

har från några av de länder, där ett sådant system gäller, gjorts framställ­

ningar om ändring av de svenska beskattningsreglerna. Sådana framställ­

ningar har gjorts från Storbritannien, Västtyskland och Österrike, med vil­

ka länder vi har ett livligt praktikantutbyte. En framställning i ämnet har

också ingivits till finansdepartementet av Svenska industrins praktik­

nämnd. Det har i sistnämnda framställning särskilt framhållits, att prakti­

kanternas löneförmåner vore så beräknade, att de skulle räcka till resor

och uppehälle, men att något utrymme för beskattning därav ej funnes.

Vid de förut nämnda förhandlingarna med Danmark berördes jämväl

denna fråga, men ansågs att man tills vidare kunde avvara särskilda bestäm­

melser om beskattning av praktikanter. Frågan ansågs lämpligen kunna

upptagas till behandling, sedan den tidigare omnämnda revideringen av de

danska skattebestämmelserna genomförts. Det är emellertid möjligt att frå­

gan om praktikanternas beskattning kommer att aktualiseras redan dess­

förinnan även såvitt avser Danmark. Även beträffande andra än nu nämnda

länder torde frågan bli aktuell. Enligt min mening talar starka skäl för en

ändring av gällande förhållanden. I regel skulle detta innebära att Sverige

gör vissa eftergifter beträffande beskattningen av praktikanter, dock endast

i förhållande till sådana länder, som garanterat svenska studerande samma

förmåner.

Ändringar av ingångna dubbelbeskattningsavtal förutsätter regelmässigt

riksdagens godkännande. Då det här kan bli fråga om att ändra ett förhål­

landevis stort antal avtal samt ändringarna är av begränsad betydelse, sy­

nes riksdagens godkännande lämpligen kunna få den formen, att riksdagen

lämnar Kungl. Maj :t ett generellt bemyndigande att reglera denna fråga

med de länder, vilka uttrycker intresse för en överenskommelse av i det

föregående angiven innebörd beträffande studerande och praktikanter. Så­

dana överenskommelser bör erhålla ett innehåll, som huvudsakligen över­

ensstämmer med innehållet i tidigare ingångna överenskommelser i fråga

om beskattningen av bidrag från hemlandet och inkomst av praktikverk­

samhet. Beträffande inkomster som studerande förvärvar genom praktik­

verksamhet bör möjlighet föreligga att något överskrida den maximigräns,

som angivits i det svensk-finska avtalet. I formellt hänseende bör en över­

enskommelse av här avsett slag kunna ta sig uttryck antingen i en direkt

ändring av vederbörande avtal eller i en separat överenskommelse.

Under erinran att det torde ankomma på tillförordnade chefen för ut­

rikesdepartementet att göra framställning rörande avtalens undertecknande

hemställer föredragande departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t

måtte för sin del godkänna förslagen till avtal mellan de båda staterna dels

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

35

för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och

förmögenhet jämte till avtalet hörande slutprotokoll och dels angående

handräckning i skatteärenden.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­

lan bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Ulf Thorselius.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

Bilaga.

Protokol

om parafering af et förslag til over-

enskomst mellem Danmark og

Sverige til undgåelse af dobbelt-

beskatning vedrorende skatter

af indkomst og formue.

§ 1.

Efter forhandlinger dels i Stockholm

i tiden 9. juni til 14. juni 1952, dels i

Kobenhavn i tiden 11. maj till 21. maj

1953 mellem repraesentanter for den

danske og den svenske regering enedes

man om, åt på dansk og svensk affattede

tekster til et under forhandlingerne ud-

arbejdet förslag til en overenskomst

mellem Kongeriget Danmark og Konge-

riget Sverige til undgåelse af dobbelt-

beskatning vedrorende skatter af ind­

komst og formue efter stedfunden brev-

veksling skulle paraferes af repraesen-

tanterne.

§

2

.

Det blev bemaerket, åt der i Danmark

var fremsat förslag til en ny lov om skat

til staten af indkomst og formue m. v.

Under hensyn til den tid, der måtte

antages åt ville hengå, inden dette för­

slag ville vsere faerdigbehandlet, var de

to ländes repraesentanter enige om ikke

under forhandlingerne åt foretage nogen

almindelig detailgennemgang af bestem-

melserne i den under 6. maj 1932 mellem

Kongeriget Danmark og Kongeriget

Sverige indgåede overenskomst til und­

gåelse af dobbeltbeskatning vedrorende

direkte skatter. Arbejdet blev derfor

hovedsagelig begraenset til en revision

af overenskomsten af 1932 på de punk­

ter, hvor der skonnedes åt vaere trang

til mere umiddelbare aendringer. Af

praktiske grunde blev der imidlertid

udarbejdet förslag til en helt ny over­

enskomst, hvis tekst på andre punkter

end de nys naevnte var ligelydende med

den gaeldende overenskomst.

Protokoll

rörande parafering av ett förslag

till avtal mellan Sverige och Dan­

mark för undvikande av dubbelbe­

skattning beträffande skatter å

inkomst och förmögenhet.

§ 1.

Efter förhandlingar dels i Stockholm

under tiden den 9—den 14 juni 1952

och dels i Köpenhamn under tiden den

11—den 21 maj 1953 mellan ombud för

svenska och danska regeringarna, över-

enskoms att på svenska och danska

språken avfattade texter till ett vid för­

handlingarna upprättat förslag till avtal

mellan Konungariket Sverige och Ko­

nungariket Danmark för undvikande av

dubbelbeskattning beträffande skatter

å inkomst och förmögenhet skulle brev-

ledes paraferas av ombuden.

§

2

.

Det antecknades, att i Danmark

framlagts förslag till ny lag om skatt

till staten å inkomst och förmögenhet

m. m. Med hänsyn till den tid, som

kunde antagas förflyta innan detta för­

slag blivit slutligen prövat, hade ombu­

den å ömse sidor varit ense om att vid

förevarande förhandlingar icke företaga

någon allmän detaljgranskning av be­

stämmelserna i det den 6 maj 1932

mellan Konungariket Sverige och Ko­

nungariket Danmark ingångna avtalet

för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande direkta skatter. Arbetet

hade därför i huvudsak begränsats till

revidering av 1932 års avtal allenast på

vissa punkter, där behov av mera ome­

delbara ändringar ansetts föreligga. Av

praktiska skäl hade emellertid upp­

rättats förslag till helt nytt avtal, vars

text i andra delar än som nyss angivits

vore likalydande med gällande avtal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

37

Reprsesentanterne var enige om, åt der, når de ovennsevnte gendringer i den danske skattelovgivning var blevet ved­ taget, burde indledes forhandlinger mel- lem de to stater med det formål åt fore­ tage en almindelig revision af overens- komstens bestemmelser på grundlag af den til den tid ggeldende lov.

§ 3.

Ved affattelsen af punkt 12, andre stykke, sidste punktum, i overenskom- stens slutprotokol er de to ländes re- prsesentanter gået ud fra, åt der i til- fselde, hvor en skatteyder i Danmark stadig er indkomstskattepligtig i dette land, skont han under ophold i Sverige er blevet underkastet begrsenset skatte- pligt der, skal gives ham henstand med erlseggelse af sådan indkomstskat til Danmark, som skal betales under ophol- det i Sverige, i det omfång hans eko­ nomiske forhold findes åt give anledning hertil.

Kobenhavn, den 2. juni 1953.

Stockholm, den 1 juni 1953.

B. Blume.

A. Begtrup.

Rangel-Nielsen.

Ombuden voro eniga om att, efter det ovan åsyftade ändringar i dansk skatte­ lagstiftning vidtagits, nya förhandlingar mellan de båda staterna borde inledas i avsikt att företaga en allmän översyn av avtalsbestämmelserna på grundval av dåmera gällande lag.

§ 3.

Vid avfattningen av punkt 12 andra stycket sista meningen i slutprotokollet till avtalet hava ombuden å ömse sidor utgått från att i fall, då i Danmark skattskyldighet för inkomst fortbestår för en skattskyldig, som under vistelse i Sverige där blir underkastad begrän­ sad skattskyldighet, den skattskyldige skall, i den mån hans ekonomiska för­ hållanden prövas därtill föranleda, med­ givas anstånd med erläggande av sådan inkomstskatt i Danmark, som skolat gäldas under tiden för vistelsen i Sverige.

Stockholm den 1 juni 1953.

Köpenhamn den 2 juni 1953.

Rolf Dahlgren.

Otto Ekenberg.

G. Sandström.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Hal­ land i statsrådet å Stockholms slott den 16 oktober 1953.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, HjälmarNilson, Lindell, Nordenstam.

Tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Lindell, anför.

Genom beslut förut denna dag har Kungl. Maj :t på föredragning av chefen för finansdepartementet godkänt förslag till avtal mellan Sverige och Dan­ mark dels för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å in­ komst och förmögenhet jämte tillhörande slutprotokoll dels angående hand­ räckning i skatteärenden. I anledning härav hemställer jag, efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte be­ myndiga chefen för utrikesdepartementet att för Sveriges del under förbehåll för ratifikation underteckna ifrågavarande avtal jämte slutprotokoll.

Vad tillförordnade departementschefen sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt, be­ hagar Hans Kungl. Höghet Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Gunnar Ljungdahl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

39

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i stats­ rådet å Stockholms slott den 30 oktober 1953.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern

för

utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Maj :t den 16 oktober 1953 bemyndigat chefen för utrikes­ departementet att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet jämte tillhörande slutprotokoll samt angående handräck­ ning i skatteärenden av en lydelse svarande mot de förslag, Kungl. Maj :t tidigare samma dag för sin del godkänt, har nämnda avtal och slutprotokoll den 27 oktober 1953 blivit vederbörligen undertecknade.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 16 oktober 1953 anfört i ärendet, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll;

dels antaga ett inom finansdepartementet upprättat för­ slag till förordning angående ändring i förordningen den 5 juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t eller, i den mån Kungl. Maj :t förordnar, riksskattenämnden, att därest det för genom­ förande av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga ändringar i verkställda taxeringar, vare sig de avser statliga eller kom­ munala skatter;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den omfattning Kungl.

Maj :t bestämmer, uppdraga åt riksskattenämnden att över­ taga de med tillämpningen av ifrågavarande avtal sam­ manhängande arbetsuppgifter, vilkas handläggning eljest skulle ankomma å Kungl. Maj:t;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig över­ ensstämmelse med vad i det föregående anförts under förut­ sättning av ömsesidighet ingå överenskommelser med främ­ mande makt om särskilda regler för beskattning av stude-

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

rändes och praktikanters inkomst vid undervisning, utbild­

ning eller praktiktjänstgöring här i riket.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan, förordnar Hans Kungl. Höghet Re-

genten att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Harald Häggquist.

637737. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag