2

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Förslag

till

Förordning om ändring i militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261).

Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom. och 2—4, 6—19 samt 21 och 22 §§

militärersättningsförordningen den

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

1

1 mom. Varder

i denna förord­

ning avsedd värnpliktig, till man­

skap hörande fast anställd, förste

fältflygare, icke ständigt tjänstgö­

rande fast anställd eller frivillig un­

der militärtjänstgöring å tid, då ri­

ket icke befinner sig i krig,

skadad

till följd av olycksfall eller ådrager

sig person, som nu nämnts, annor-

ledes under dylik tjänstgöring sjuk­

dom, utgives av allmänna medel er­

sättning enligt nedan stadgade grun­

der.

I denna--------------------------- denna

2

Militärtjänstgöring anses hava va­

rit för handen icke blott då veder­

börande deltagit i sådan tjänstgö­

ring utan även under tid,

då han eljest på grund av tjänst­

göringen uppehållit sig inom kasern-

område, fartyg eller annan förlägg-

1 Senaste lydelse av 1 § 1 mom. se 1953

2 juni 19501 skola erhålla ändrad

(Föreslagen lydelse.)

§•

1 mom. Drabbas

i denna förord­

ning avsedd värnpliktig, till man­

skap hörande fast anställd, förste

fältflygare, icke ständigt tjänstgö­

rande fast anställd eller frivillig un­

der militärtjänstgöring å tid, då ri­

ket icke befinner sig i krig,

av ska­

da

till följd av olycksfall eller ådra­

ger sig person, som nu nämnts, an-

norledes under dylik tjänstgöring

sjukdom, utgives av allmänna medel

ersättning enligt nedan stadgade

grunder.

förordning.

Med skada till följd av olycks­

fall avses icke blott kroppsskada

utan även skada å konstgjord lem

eller därmed jämförlig anordning,

som är i bruk för sitt ändamål.

§•

Militärtjänstgöring anses hava va­

rit för handen icke blott då veder­

börande deltagit i sådan tjänstgö­

ring utan även under tid,

då han eljest på grund av tjänst­

göringen uppehållit sig inom kasern­

område, fartyg eller annan förlägg-

: 672 och av 9 § se 1953:256.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

ningsplats eller i

omedelbart

sam­

band med tjänstgöringen lovligen

uppehållit sig å allmän plats inom

tjänstgöringsorten eller den omgiv­

ning därav, där personal tillhörande

manskapet vanligen vistas under fri­

tid, samt

då han färdats till eller från

tjänstgöringen samt färden föran­

letts av och stått i

omedelbart

sam­

band antingen med tjänstgöringen

eller med permission eller annan le­

dighet.

Med militärtjänstgöring-------------

3

Sjukdom, som utan att vara för­

orsakad av olycksfall yppas under

militärtjänstgöring, skall anses vara

ådragen under denna, såvida skälig

anledning ej finnes att antaga, att

sjukdomens framträdande föranletts

av annan orsak än tjänstgöringen

och att denna icke väsentligen bidra­

git därtill.

Annan sjukdom, som icke föror­

sakats av olycksfall, skall anses vara

ådragen under tjänstgöringen, därest

denna skäligen kan antagas hava vä­

sentligen bidragit till sjukdomen.

Nedan givna bestämmelser angå­

ende skada till följd av olycksfall

skola tillämpas även beträffande

sjukdom, som icke förorsakats av

olycksfall; och skall därvid skadan

ningsplats eller i

nära

samband med

tjänstgöringen lovligen uppehållit

sig å allmän plats inom tjänstgö­

ringsorten eller den omgivning där­

av, där personal tillhörande manska­

pet vanligen vistas under fritid, samt

då han färdats till eller från

tjänstgöringen samt färden föran­

letts av och stått i

nära

samband

antingen med tjänstgöringen eller

med permission eller annan ledig­

het.

------------- eller prövning.

§•

1 inom. Har någon i i § avsedd

person, som ådragit sig skada, varit

utsatt för olycksfall varom här är

fråga, skall orsakssamband anses

föreligga mellan olycksfallet och ska­

dan, såvida icke övervägande skäl

tala däremot.

2 mom.

Sjukdom, som utan att

vara förorsakad av olycksfall yppas

under militärtjänstgöring, skall an­

ses vara ådragen under denna, så­

vida skälig anledning ej finnes att

antaga, att sjukdomens framträdan­

de föranletts av annan orsak än

tjänstgöringen och att denna icke

väsentligen bidragit därtill.

Annan sjukdom, som icke föror­

sakats av olycksfall, skall anses vara

ådragen under tjänstgöringen, därest

denna skäligen kan antagas hava vä­

sentligen bidragit till sjukdomen.

3 mom.

Nedan givna bestämmel­

ser angående skada till följd av

olycksfall skola tillämpas även be­

träffande sjukdom, som icke föror­

sakats av olycksfall; och skall där-

(Föreslagen lydelse.)

4

Kiingl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

anses hava inträffat den dag sjuk­

domen yppades.

(Föreslagen lydelse.)

vid skadan anses hava inträffat den

dag sjukdomen yppades.

Ersättningsärenden, som avses

denna förordning, avgöras med

de

undantag, som i 6 och

7

§§ angivas,

av riksförsäkringsanstalten.

över beslut av riksförsäkringsan­

stalten i sådant ärende må klagan

föras hos försäkringsrådet genom

besvär, som skola hava inkommit

till försäkringsrådet

sist å trettionde

dagen efter den, då klaganden erhöll

del av

beslutet.

Försäkringsrådet äger----------------

Över försäkringsrådets — —-----

Med avseende---------------------------

Försäkringsrådets och riksförsäk-

ringsanstaltens beslut i omförmälda

ärenden meddelas kostnadsfritt.

⁴ §•

Ersättningsärenden, som avses i

denna förordning, avgöras med

det

undantag, som angives i 6 § 3 mom.,

av riksförsäkringsanstalten.

Över beslut av riksförsäkringsan­

stalten i sådant ärende må klagan

föras hos försäkringsrådet genom

besvär, som skola hava inkommit till

försäkringsrådet

senast inom en må­

nad efter det klaganden erhållit kän­

nedom om

beslutet.

----------denna paragraf.

------------ej föras.

försäkringsrådet stadgas.

0

§.

1 mom. Har någon skadats till

följd av olycksfall, som ovan avses,

skall i ersättning tillhandahållas ho­

nom erforderlig läkarvård jämte

läkemedel och andra till arbetsför­

mågans höjande eller eljest till lind­

rande av menliga följder av olycks­

fallet nödiga särskilda hjälpmedel,

såsom kryckor, konstgjorda lemmar

och glasögon, allt i den mån den

skadade icke eljest äger erhålla så­

dana förmåner på statens bekost­

nad. Den skadade är skyldig under­

kasta sig vård eller föreskrift av lä­

kare, som vederbörande militära

myndighet eller riksförsäkringsan­

stalten må tillkalla. Kan läkarvård

ej anskaffas utan oskälig omgång

1 mom. Föranleder skada till följd

av olycksfall, som ovan avses, behov

av läkar-, tandläkar- eller sjukhus­

vård eller av läkemedel, skola erfor­

derliga kostnader härför ävensom

nödiga utgifter för resor ersättas.

Med läkarvård likställes sjukgym­

nastik eller eljest behandling med

bad, massage, elektricitet eller het­

luft eller annan därmed jämförlig

behandling, som meddelas efter lä­

kares föreskrift. Kan läkarvård ej

anskaffas utan oskälig omgång eller

kostnad, må ersättning i stället läm­

nas för annan lämplig vård.

Ersättning skall ock utgå för er­

forderliga kostnader för särskilda

hjälpmedel till lindrande av menliga

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 130.

5

(Gällande lydelse.)

eller kostnad, må i stället annan

lämplig vård beredas den skadade.

Tillika gäldas behövlig kostnad

för läkarbetgg, som erfordras för be­

stämmande av ersättning enligt den­

na förordning eller för prövning hu­

ruvida ersättning bör utgå.

Erfordras förnyelse av sådana

särskilda hjälpmedel, som avses i

första stycket, må, när skäl därtill

prövas föreligga, i stället för nya

hjälpmedel utgivas ersättning med

ett årligt belopp, svarande mot den

sannolika årliga kostnaden för för­

nyelsen, eller ett belopp för en gång,

motsvarande sagda ersättnings kapi­

talvärde enligt gällande beräknings­

grunder. 2

2 mom.

Har olycksfallet medfört

sjukdom, som varat mer än två da­

gar efter dagen för olycksfallet, ut-

gives, där ej annat följer av 4 inom.,

från och med dagen efter sistnämnda

dag sjukpenning så länge sjuk­

domen förorsakar förlust av arbets­

förmågan eller nedsättning av denna

med minst

en fjärdedel.

Vid förlust

av arbetsförmågan utgives för varje

dag hel sjukpenning,

bestämd i för­

hållande till den skadades årliga ar­

betsförtjänst på sätt nedan angives,

och vid nedsättning av arbetsförmå­

gan

sjukpenning med det lägre be­

lopp för dag som svarar mot graden

av nedsättningen.

Hd sjukpenning skall, där ej an­

nat följer av vad i tredje och fjärde

styckena stadgas, utgå med belopp

som framgår av följande tabell, där-

(Föreslagen lydelse.)

följder av olycksfallet, såsom kryc­

kor, konstgjorda lemmar och glas­

ögon. Erfordras förnyelse av dylika

hjälpmedel må, när skäl därtill prö­

vas föreligga, kostnaden härför er­

sättas genom ett årligt belopp, som

svarar mot den sannolika årliga

kostnaden för förnyelsen, eller ge­

nom ett belopp för en gång, motsva­

rande kostnadens kapitalvärde en­

ligt beräkningsgrunder som faststäl­

las av Konungen.

Tillika gäldas nödiga utgifter för

läkarintyg, som erfordras för be­

stämmande av ersättning enligt den­

na förordning eller för prövning hu­

ruvida ersättning skall utgå.

Ersättning enligt detta moment

utgår endast i den mån den skadade

icke eljest äger erhålla däri angivna

förmåner på statens bekostnad.

2 mom.

Har olycksfallet medfört

sjukdom, som varat mer än två da­

gar efter dagen för olycksfallet, ut­

gives, där ej annat följer av

5

inom.,

från och med dagen efter sistnämnda

dag sjukpenning så länge sjuk­

domen förorsakar förlust av arbets­

förmågan eller nedsättning av denna

med minst

hälften.

Vid förlust av

arbetsförmågan utgives för varje dag

hel sjukpenning och vid nedsättning

av arbetsförmågan

halv sjukpenning.

Sjukpenningens storlek bestäm­

mes, där ej annat följer av vad i

femte stycket sägs, av den sjukpen­

ningklass, till vilken den skadade

med hänsyn till sin årliga arbetsför­

tjänst är att hänföra.

Sjuk penningklasserna och belop­

pet av hel sjukpenning inom varje

klass framgå av följande tabell:

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

vid sjukpenning med familjetillägg

utgår, om den skadade sammanlever

med hustru eller om den skadade

har hemmavarande barn eller adop­

tivbarn under sexton år:

Den årliga arbetsför­

tjänsten uppgår

Sjukpenningens belopp

utan

med

till

men ej

till

familje­

tillägg

familje­

tillägg

(kronor)

(kronor)

kronor öre kronor öre

1 785

3

50

5

1 785

2 040

4

—

5

50

2 040

2 295

4

50

6

—

2 295

2 805

5

—

6

50

2 805

3 315

6

—

7

50

3 315

3 825

7

—

8

50

3 825

4 335

8

—

9

50

4 335

4 845

9

—

10

50

4 845

5 355

10

—

11

50

5 355

5 865

11

—

12

50

5 865

6 375

12

—

13

50

6 375

6 885

13

—

14

50

6 885

—

14

—

15

50

Uppgår den skadades årliga ar­

betsförtjänst ej till ettusensexhundra

kronor, skall beloppet av hel sjuk­

penning för tiden till och med den

månad, varunder den skadade fyller

aderton år, och för tiden från och

med månaden näst efter den, var­

under han fyllt sextiosju år, ned­

sättas till tre kronor, om den skada­

des årliga arbetsförtjänst uppgår till

minst ettusentvåhundra kronor, och

till två kronor, om den årliga arbets­

förtjänsten understiger ettusentvå­

hundra kronor. Detsamma gäller be­

träffande sjukpenning för annan tid

än nyss nämnts, såvida den skada­

des arbetsförmåga vid olycksfallet

var höggradigt nedsatt i följd av

lyte, kronisk sjukdom eller annan

varaktig omständighet.

(Föreslagen lydelse.)

Sjuk-

pen-

ning-

klass

nr

Den skadades

årliga arbets­

förtjänst uppgår

Beloppet av hel

sjukpenning

till

kr.

men ej

till

kr.

för tid t. o. m.

den månad

under vilken

den skadade

fyller 67 år

kr.

för tid

där­

efter

kr.

1

1 800

3

3

2

1800

2 400

4

4

3

2 400

3 000

5

5

4

3 000

3 600

6

5

5

3 600

4 200

7

6

6

4 200

5 000

8

6

7

5 000

5 800

9

7

8

5 800

6 800

10

7

9

6 800

8 400

12

8

10

8 400

10 200

14

9

11

10 200

12 000

16

10

12

12 000

14 000

18

It

13

14 000

—

20

12

Halv sjukpenning utgör hälften

av hel sjukpenning.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

Har livränta utgått enligt 3 mom.,

motsvarande förlust av arbetsförmå­

gan, skall hel sjukpenning under tid

omedelbart därefter, med undantag

för tid då den skadade i anledning

av skadan är intagen å sjukvårds-

anstalt, utgöra lägst en fyrahundra­

dedel av sådan livräntas årsbelopp.

Föreligger vårdbehov som i 3 mom.

tredje stycket sägs, skall hänsyn där­

till tagas vid nämnda årsbelopps be­

räkning.

3 mom.

Har olycksfallet, efter

upphörande av därav förorsakad

sjukdom, medfört under längre eller

kortare tid bestående förlust av ar­

betsförmågan eller nedsättning av

denna med minst en tiondel, utgives,

där ej annat följer av 4 mom., liv­

ränta under tiden,

utgörande för år

räknat

a) vid förlust av arbetsförmågan

ett belopp motsvarande två tredjede­

lar av den skadades årliga arbetsför­

tjänst, beräknad på sätt i 9 § sägs,

och

b) vid nedsättning av arbetsför­

mågan den del av nyssnämnda be­

lopp som svarar mot graden av ned-

sättningen.

Medför olycksfallet förlust av ar­

betsförmågan eller nedsättning av

denna med minst tre tiondelar, för-

höjes livränta för tiden från och

med månaden näst efter den, var­

under den skadade fyllt aderton år,

till och med den månad, varunder

den skadade fyller sextiosju är, till

ett årligt belopp, motsvarande

(Föreslagen lydelse.)

För tid, beträffande vilken liv­

ränta, som tillerkänts den skadade,

enligt 3 mom. första stycket andra

punkten icke må uppbäras, må hel

sjukpenning jämte barntillägg, som

avses i nästa stycke, icke utgå med

lägre belopp än som motsvarar liv­

räntan för dag räknad.

1 fråga om utgivande av barntill-

lägg till sjukpenningen och av hem­

penning i stället för sjukpenning

skola bestämmelserna i

74

och 15 §§

lagen om yrkesskadeförsäkring äga

motsvarande tillämpning.

3 mom.

Har olycksfallet efter

upphörande av därav förorsakad

sjukdom medfört under längre eller

kortare tid bestående förlust av ar­

betsförmågan eller nedsättning av

denna med minst en tiondel, utgives,

där ej annat följer av 5 mom., liv­

ränta under tiden

till den skadade.

Medför samma olycksfall ånyo sjuk­

dom, på grund varav sjukpenning

skall utgå, äger den skadade dock

icke uppbära livräntan under sjuk­

domstiden. Livräntan beräknas på

grundval av den skadades årliga ar­

betsförtjänst, i förekommande fall

nedsatt efter vad i tredje stycket

sägs, (ersättningsunderlaget) samt

utgår för tid till och med den må­

nad, under vilken han fyller sextio­

sju år, med belopp

som

för år räk­

nat motsvarar

a) vid förlust av arbetsförmågan:

elva tolftedelar av ersättningsunder­

laget.

b) vid nedsättning av arbetsför­

mågan med minst tre tiondelar: en

mot graden av nedsättningen sva­

rande del av ersättningsunderlaget,

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

n) nid förlust au arbetsförmågan

elva tolftedelar av den skadades år­

liga arbetsförtjänst, beräknad på sätt

i 9 § sägs, och

b) vid nedsättning av arbetsför­

mågan ett mot graden av nedsätt-

ningen svarande belopp av sagda ar­

betsförtjänst, minskat med en tolfte­

del av denna.

Medför olycksfallet förlust av ar­

betsförmågan och tillika behov av

särskild vård som ej avses i 1 inom.,

förhöjes livränta under den tid för­

hållandet varar med ett årligt be­

lopp, bestämt med hänsyn till vård­

behovets omfattning, högst ettusen­

åttahundra kronor för år räknat

(vårdbidrag); och må sådan förhöj­

ning utgå jämte förhöjning enligt

föregående stycke.

(Gällande lydelse.)

På därom av den skadade gjord

ansökan må försäkringsrådet, när

skäl därtill prövas föreligga, besluta

att i stället för livränta eller del där­

av skall till den skadade utgivas ett

kapital för en gång, till belopp mot­

svarande högst livräntans eller liv­

räntedelens kapitalvärde enligt gäl­

lande beräkningsgrunder.

minskad med en tolftedel av detta,

och

c) vid nedsättning av arbetsför­

mågan med mindre än tre tiondelar:

den del av två tredjedelar av ersätt-

ningsunderlaget, som svarar mot

graden av nedsättningen.

För tid från och med månaden

näst efter den, under vilken skadad

fyllt sextiosju år, utgör livräntan

tre fjärdedelar av det belopp, vartill

livräntan skall beräknas jämlikt

första stycket.

Vid fastställande av ersättnings-

underlaget medräknas årlig arbets­

förtjänst, som icke överstiger sju­

tusentvåhundra kronor, till hela sitt

belopp, den del av arbetsförtjänsten,

som överstiger sjutusentvåhundra

men ej tiotusenåttahundra kronor,

till tre fjärdedelar och den del där­

av, som överstiger tiotusenåtta­

hundra kronor, till hälften.

På ansökan av den skadade må

försäkringsrådet, när skäl därtill

prövas föreligga, besluta att livränta

eller del därav eller livränta för viss

tid skall utbytas mot ett belopp för

en gång, motsvarande högst de ut­

bytta livräntebeloppens kapitalvärde

enligt beräkningsgrunder som fast­

ställas av Konungen.

i mom. Är skadad till följd av

olycksfallet under längre tid ur

stånd att reda sig själv, förhöjes ho­

nom tillkommande sjukpenning el­

ler livränta under tiden med vård­

bidrag, varvid bestämmelserna i 17 §

lagen om yrkesskadeförsäkring skola

äga motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

9

\ mom.

Ersättning enligt

2 och 3

mom. utgår icke till fast anställt

manskap, så länge anställningen va­

rar, ej heller till värnpliktiga, icke

ständigt tjänstgörande fast anställd

personal eller frivilliga för tid, un­

der vilken tjänstgöringen varar.

(Gällande lydelse.)

5 mom.

Ersättning enligt

2

—4

mom. utgår icke till fast anställt

manskap

eller förste fältflygare,

så

länge anställningen varar, ej heller

till värnpliktiga, icke ständigt tjänst­

görande fast anställd personal eller

frivilliga för tid, under vilken tjänst­

göringen varar.

(Föreslagen lydelse.)

7

§•

Har olycksfallet medfört den ska­

dades död, skall

i ersättning utgivas:

a) begravningshjälp med fem­

hundra kronor;

b) livräntor till efterlevande,

nämligen:

till änka eller änkling, när äkten­

skapet slutits före olycksfallet, en

livränta från dödsfallet, så länge liv-

räntetagaren lever ogift, å ett årligt

belopp motsvarande en tredjedel av

den avlidnes årliga arbetsförtjänst;

till varje den avlidnes barn som

ej fyllt sexton år, evad det fötts inom

eller utom äktenskapet, eller adop­

tivbarn under nämnda ålder, som

adopterats före olycksfallet, en liv­

ränta från dödsfallet till dess barnet

uppnått samma ålder å ett årligt be­

lopp motsvarande en sjättedel av ar­

betsförtjänsten; samt

till den avlidnes fader eller mo­

der, adoptivfader eller adoptivmoder

eller, om båda föräldrarna eller

adoptivföräldrarna leva, till båda ge­

mensamt, därest de för sitt uppe­

hälle varit av den avlidnes arbete

väsentligen beroende, en livränta å

ett årligt belopp motsvarande värdet

av det underhåll de av den avlidne

åtnjutit, dock högst en fjärdedel av

den avlidnes arbetsförtjänst.

1 mom.

Har olycksfallet medfört

den skadades död, skall

utgivas be­

gravningshjälp med sexhundra kro­

nor och, enligt vad nedan i 2—5

mom. sägs, för år beräknade livrän­

tor till efterlevande.

2 mom. Änka efter den avlidne

äger uppbära livränta, så länge hon

lever ogift. Livräntans belopp skall

för tid till och med den månad, un­

der vilken änkan fyller sextiosju år,

motsvara en tredjedel och för tid

därefter en fjärdedel av den avlid­

nes årliga arbetsförtjänst. Levde ma­

karna åtskilda efter vunnen hem­

skillnad, skall livränta dock ej utgå

till änkan med mindre hon enligt

dom eller avtal var berättigad till

underhåll av den avlidne.

Var den avlidne ogift, skall liv­

ränta efter samma grunder som an­

givits i första stycket utgå till ogift

kvinna, som sedan avsevärd tid sam­

manlevde med den avlidne under

äktenskapsliknande förhållanden, så

ock till kvinna, som var trolovad

med den avlidne och som hade eller

haft barn med honom eller var ha­

vande med barn till honom. Har

kvinna som nu nämnts varit gift

och äger hon åtnjuta underhåll av

sin förutvarande man eller, om han

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

Där livräntor till efterlevande en­

ligt nu angivna grunder skulle, för

år räknat, tillsammans överstiga fem

sjättedelar av den avlidnes årliga ar­

betsförtjänst, skola de, så länge an­

ledningen härtill fortfar, nedsättas

till sammanlagt detta belopp. Här­

vid skall iakttagas, att livräntor till

efterlevande make och barn eller

adoptivbarn skola utgå före livränta

till föräldrar eller adoptivföräldrar

samt att förstnämnda livräntor skola

i den mån så erfordras nedsättas i

förhållande till vad på varje livränte-

tagare belöper.

Livränta till änkling skall ej ut­

gå, med mindre han för sitt uppe­

hälle varit av den avlidnas arbete

beroende, och må ej åtnjutas av

änkling, som väsentligen åsidosatt

den honom gentemot hustrun ålig­

gande försörjningsplikt eller väsent­

ligen åsidosätter sin försörjnings­

plikt mot makarnas barn eller adop­

tivbarn. Skall på grund av försum­

lighet, som nu sagts, livränta till

änkling ej utgå, må försäkringsrå-

det besluta, att livräntan i stället

skall utgå till den avlidnas barn el­

ler adoptivbarn, som ej fyllt sexton

år.

Till änka eller änkling, som upp­

bär livränta och före fyllda sextio

år ingår nytt äktenskap, utgives ett

kapital för en gång, motsvarande den

avlidnes årliga arbetsförtjänst.

(Föreslagen lydelse.)

är avliden, i egenskap av efterlevan­

de till honom uppbära livränta, pen­

sion

—

annan än folkpension

—

skadestånd eller annan därmed jäm­

förlig ersättning, som skall upphöra

att utgå därest hon ingår nytt äkten­

skap, skall för tid, under vilken hon

äger rätt till dylik förmån, henne

tillkommande livränta enligt detta

stycke minskas med vad som svarar

mot värdet av förmånen. Avdrag

som nu sagts skall ock ske för vad

kvinnan äger uppbära i livränta ef­

ter man, med vilken hon tidigare

sammanlevat under äktenskapslik-

nancle förhållanden eller varit tro-

lovad.

Rätten till livränta enligt första

eller andra stycket upphör, därest

den efterlevande avsevärd tid under

äktenskapsliknande förhållanden

sammanlever med annan.

Efterlämnar den som avlidit änk­

ling och kommer denne genom döds­

fallet att sakna erforderligt under­

håll, skall livränta tillerkännas ho­

nom efter vad som med hänsyn till

omständigheterna prövas skäligt.

Livränta må dock utgå endast så

länge änklingen lever ogift samt må

för tid till och med den månad, un­

der vilken han fyller sextiosju år,

motsvara högst en tredjedel och för

tid därefter högst en fjärdedel av

den avlidnas årliga arbetsförtjänst.

Var den som avlidit pliktig att

till fullgörande av lagstadgad un­

derhållsskyldighet å särskilda tider

utgiva bidrag till förutvarande ma­

ke, äger denne, så länge bidraget

skolat utgå, erhålla livränta med be­

lopp, som motsvarar bidraget. Liv-

11

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

räntan må dock för tid till och med

den månad, under vilken den berät­

tigade fyller sextiosju år, motsvara

högst en tredjedel och för tid där­

efter högst en fjärdedel av den av­

lidnes årliga arbetsförtjänst.

Finnas flera livränteberättigade

och skulle enligt ovan angivna be­

räkningsgrunder livräntornas sam­

manlagda belopp överstiga eu tred­

jedel av den avlidnes årliga arbets­

förtjänst, skola livräntorna, så länge

anledningen härtill fortfar, nedsättas

proportionellt så att de tillhopa upp­

gå till nyssnämnda andel av den år­

liga arbetsförtjänsten.

Skall livränta, varom sägs i detta

inom., utgå så länge livräntetaga-

ren lever ogift och ingår livränteta-

garen äktenskap före fyllda sextio

år, utgives ett belopp för eu gång,

motsvarande tre årsbelopp av liv­

räntan, beräknad utan hänsyn till

stadgandena i nästföregående stycke

och i 5 mom. här nedan.

3 mom. Varje barn till den av­

lidne äger till den dag det fyller sex­

ton år uppbära livränta med belopp,

som motsvarar en sjättedel av den

avlidnes årliga arbetsförtjänst. Är

barnet efter sagda tidpunkt till följd

av sjukdom eller annan dylik orsak

ur stånd att själv försörja sig, skall

livräntan utgå, så länge anledningen

till den bristande försörjningsför­

mågan fortfar, dock längst till den

dag barnet fyller tjuguett år. Till

barn, som var adopterat av annan

än den avlidnes make, skall livränta

dock ej utgivas, med mindre adop-

tanten samt, om han var gift, hans

make vid tiden för dödsfallet voro

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

ur stånd att fullgöra sin underhålls­

skyldighet mot barnet. Ej heller

skall livränta utgå till barn utom

äktenskap, därest den avlidne enligt

avtal, som är bindande för barnet,

åtagit sig att till dess underhåll ut­

giva visst belopp en gång för alla.

Adoptivbarn äger samma rätt till

livränta som eget barn.

Var den avlidne gift, skall med

eget barn likställas jämväl makens

barn i tidigare gifte eller utom äk­

tenskap eller adoptivbarn, såvida

barnet stod under makens vårdnad;

dock skall livränta till barn som nu

nämnts ej utgå efter kvinna, med

mindre barnet genom hennes från-

fälle kommer att sakna erforderligt

underhåll.

4 mom. Kommer den avlidnes fa­

der, moder eller adoptant att till

följd av dödsfallet sakna erforder­

ligt underhåll, äger sådan efterle­

vande under sin återstående livstid

erhålla livränta med belopp, som

med hänsgn till omständigheterna

prövas skäligt, dock högst motsva­

rande en sjättedel av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst.

5 mom. Skulle enligt de i 2—4

mom. angivna beräkningsgrunderna

samtliga livräntor till efterlevande

överstiga fem sjättedelar av det i 6 §

3 mom. angivna ersättningsunder-

laget, skola livräntorna, så länge an­

ledningen härtill fortfar, nedsättas

proportionellt så att de tillhopa upp­

gå till nyssnämnda andel av ersätt-

ningsunderlaget; dock skola livrän­

tor till efterlevande, som avses i 2

och 3 mom., utgå före livräntor till

efterlevande, varom sägs i 4 mom.

<Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

Kurigl. Majds proposition nr 130.

13

8

Vid bedömandet, i vad mån viss

kroppsskada åstadkommit nedsätt­

ning av arbetsförmågan, skall hän­

syn tagas ej blott till skadans be­

skaffenhet och inverkan på den ska­

dades förmåga i allmänhet att för­

sörja sig genom arbete, utan även

till skadans inflytande på de sär­

skilda färdigheter, som för drivande

av den skadades yrke må vara er­

forderliga, samt till den skadades

ålder. Var den skadade vid olycks­

fallet behäftad med kroppsskada el­

ler lyte, skall hänsyn jämväl därtill

tagas.

(Gällande lydelse.)

Undergår den skadade yrkesut­

bildning, som är ägnad att väsentligt

minska skadans inverkan på hans

förmåga att framdeles bereda sig ar­

betsinkomst och som, med hänsyn

till skadans beskaffenhet, utbild­

ningens omfattning och omständig­

heterna i övrigt, kan anses huvud­

sakligen syfta därtill, skall vid be­

dömande av arbetsförmågans ned­

sättning under utbildningstiden även

beaktas i vad mån utbildningen med­

för hinder för den skadade att ut­

föra förvärvsarbete.

Vid bedömande

av arbetsförmågans nedsättning ef­

ter utbildningens upphörande må,

om utbildningen kan antagas hava

varaktigt minskat skadans inverkan

på arbetsförmågan, skälig hänsyn

tagas därtill.

§•

Vid bedömande i vad mån skada

medfört nedsättning av arbetsförmå­

gan skall hänsyn tagas till skadans

beskaffenhet och dess inverkan ej

blott på den skadades förmåga i all­

mänhet att bereda sig inkomst av

arbete utan även på hans förmåga

att utöva sitt yrke. Var den skada­

de vid olycksfallet behäftad med

kroppsskada eller lyte, skall hänsyn

tagas jämväl därtill.

Om någon genom skada till följd

av olycksfall varom här är fråga får

sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt

med mindre än en tiondel och ånyo

skadas till följd av sådant olycksfall,

skall vid bedömande av arbetsför­

mågans nedsättning på grund av det

senare olycksfallet den tidigare ska­

dan anses hava orsakats av detta.

Därest den skadade undergår yr­

kesutbildning, som huvudsakligen

syftar till och är ägnad att väsent­

ligt minska skadans inverkan på

hans förmåga att framdeles bereda

sig arbetsinkomst, skall vid bedö­

mande av arbetsförmågans nedsätt­

ning under utbildningstiden beaktas

i vad mån utbildningen medför hin­

der för honom att utföra förvärvs­

arbete.

Vid bedömande av arbets­

förmågans nedsättning efter utbild­

ningstidens upphörande må, om ut­

bildningen kan antagas hava varak­

tigt minskat skadans inverkan på

arbetsförmågan, skälig hänsyn tagas

därtill.

(Föreslagen lydelse.)

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

9

Den skadades i 6 och 7 §§ omför-

mälda årliga arbetsförtjänst beräk­

nas i överensstämmelse med 9 § la­

gen om

försäkring för olycksfall i

arbete.

Den årliga arbetsförtjänsten för

den, som ådragit sig skadan under

värnpliktstjänstgöring, må dock icke

beräknas till lägre belopp än

fyra-

tusenåttahundra

kronor. Detsamma

gäller beträffande fast anställt man­

skap och hemvärnspersonal, då frå­

ga är om

sjukpenning för tid efter

det kalenderår, under vilket den ska­

dade fyllt tjugu år, eller om livränta.

10

Har den skadade i anledning av

skadan intagits å sjukvårdsanstalt,

äger riksförsäkringsanstalten att å

sjukpenning för vårdtiden avdraga

en krona 50 öre för dag, dock högst

hälften av sjukpenningen.

Riksförsäkringsanstalten äger

ock

att under viss tid

i stället för sjuk­

penning eller livränta eller del där­

av bereda den, som är hemfallen åt

dryckenskap eller allvarligt läkeme­

delsmissbruk, ersättning i natura­

förmåner

samt, efter samtycke av

ersättningstagaren eller dennes måls­

man, bereda ersättningstagaren up­

pehälle å ålderdomshem, barnhem

eller annan dylik anstalt.

(Gällande lydelse.)

§•

Den skadades i 6 och 7 §§ omför-

mälda årliga arbetsförtjänst beräk­

nas i överensstämmelse med 9 § la­

gen om

yrkesskadeförsäkring.

Den årliga arbetsförtjänsten för

den, som ådragit sig skadan under

värnpliktstjänstgöring, må dock icke

beräknas till lägre belopp än

fem­

tusen

kronor. Detsamma gäller be­

träffande fast anställt manskap och

hemvärnspersonal, då fråga är om

ersättning för tid efter det den ska­

dade fyllt tjugu år eller om livränta

till efterlevande.

§•

i Föreslagen lydelse.)

Riksförsäkringsanstalten äger

att,

om anledning föreligger härtill,

i

stället för sjukpenning eller livränta

eller del därav bereda den, som är

hemfallen åt dryckenskap eller all­

varligt läkemedelsmissbruk, ersätt­

ning i naturaförmåner.

It §.

1 mom.

Skall av---------------------- — statens bidrag.

Såsom understöd---------------------------avdrags bestämmande.

Avdrag må--------------------------- för behövande.

Innehar eller------------------ ---------- därtill föranleda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

15

(Gällande lydelse.)

2 mom. Har i anledning av ska­

dan erkänd sjukkassa till den ska­

dade utgivit sjukpenning, som enligt

kassans stadgar ej må utgå samti­

digt med ersättning enligt denna för­

ordning, skall vid utgivande till den

skadade av sjukpenning, som enligt

denna förordning tillkommer honom

för samma tid, på begäran av kas­

san göras avdrag för vad kassan ut­

givit och det avdragna beloppet ut­

betalas till kassan.

Från ersättning —--------------------

3 mom.

Skall, i-----------------------

(Föreslagen lydelse.)

Finnas i detta mom. givna be­

stämmelser i särskilt fall icke till­

lämpliga, prövar riksförsäkringsan-

stalten, huruvida och med vilket be­

lopp avdrag å ersättningen enligt

denna förordning skäligen skall äga

rum.

2 mom. Har skadad från allmän

sjukkassa uppburit ersättning, som

skolat utgivas enligt denna förord­

ning, skall, därest förhållandet kom­

mer till riksförsäkringsanstaltens

kännedom, vad som utgivits från

kassan avdragas från ersättning,

som i anledning av skadan tillkom­

mer honom enligt denna förordning,

samt det avdragna beloppet utbeta­

las till kassan.

till pensionsstyrelsen.

Konungen föreskriver.

15 §.

Har skadan uppsåtligen förorsa­

kats av den skadade, utgår ej ersätt­

ning enligt denna förordning. Ej

heller må, där skada, som medfört

den skadades död, uppsåtligen eller

genom grovt vållande förorsakats av

efterlevande, ersättning utgå till

denne.

12

§.

Har olycksfall föranletts därav,

att den skadade ej ställt sig till ef­

terrättelse gällande anordning eller

föreskrift om åtgärder för undvi­

kande av olycksfall, och äro omstän­

digheterna sådana, att han därige­

nom måste anses hava gjort sig

12

§.

1 mom. Ersättning enligt denna

förordning utgår icke i anledning av

skada, som någon uppsåtligen åsam­

kat sig.

Har skada medfört döden, utgår

livränta ej till efterlevande, som ge­

nom brottslig gärning uppsåtligen

bragt den skadade om livet eller, där

annan förövat gärningen, medverkat

till brottet såsom i 3 kap. b eller 5 §

strafflagen sägs.

2 mom. Sjukpenning jämte barn­

tillägg samt livränta, som tillkom­

mer den skadade, må skäligen ned­

sättas, såframt denne ådragit sig

skadan vid förövande av handling,

för vilken straff genom lagakraft-

ägandc dom ådömts honom, eller,

sedan skadan inträffat, gör sig skyl-

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

skyldig till grov vårdslöshet, eller

har olycksfallet föranletts därav, att

den skadade varit av starka drycker

berusad, må ersättning enligt 6 §

skäligen nedsättas.

Skälig nedsättning av ersättning

enligt 6 § må ock äga rum, där den

skadade ej ställt sig till efterrättelse

anordning eller föreskrift om sjuk­

hus- eller läkarvård, som givits på

grund av denna förordning, så ock

där genom försummelse av den ska­

dade underrättelse enligt 5 § icke

lämnats; dock att nedsättning av er­

sättningen ej må ske, såvida ej ska­

dan väsentligen förvärrats därige­

nom, att den skadade i följd av för­

seelsen kommit att sakna lämplig

vård.

13

Sedan riksförsäkringsanstalten

erhållit kännedom om skadan, skall

anstalten,

så snart ske kan, ändå

att ansökan om ersättning icke bli­

vit gjord, besluta om de åtgärder,

som för den skadades vård må vara

av nöden, samt bestämma den er­

sättning, som enligt denna förord­

ning skall utgivas.

Kan ej med ledning av inkomna

handlingar eller eljest erhållna upp-

(Föreslagen lydelse.)

dig till grov ovarsamhet ur hälso­

synpunkt eller medvetet eller av

grov vårdslöshet lämnar oriktig eller

vilseledande uppgift angående för­

hållande, som är av betydelse för

rätten till ersättning.

Vägrar den skadade utan giltig

anledning att rätta sig efter före­

skrift, som i syfte att förkorta sjuk­

domstiden eller eljest lindra menliga

följder av skadan givits av militär

myndighet, riksförsäkringsanstalten

eller läkare, och har till följd härav

skadan medfört väsentligt mera

långvarig eller höggradig nedsätt­

ning av arbetsförmågan, må ock skä­

lig nedsättning ske av ersättning

som avses i första stycket.

Livränta till efterlevande må skä­

ligen nedsättas, såframt denne an-

norledes än i 1 mom. sägs vållat

dödsfallet genom handling, för vil­

ken straff genom lagakraftågande

dom ådömts honom, eller medvetet

eller av grov vårdslöshet lämnar

oriktig eller vilseledande uppgift an­

gående förhållande, som är av be­

tydelse för rätten till livräntan.

§■

Sedan riksförsäkringsanstalten

erhållit kännedom om skadan, skall

anstalten

bestämma den ersättning

som skall utgivas samt, där så fin­

nes påkallat, vidtaga åtgärder för

vård av den skadade.

Därest det ej genast kan avgöras,

huruvida ersättning bör utgå, skall,

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

lysningar genast avgöras, huruvida

ersättning bör utgå, skall, om san­

nolika skäl därtill finnas, ersätt­

ning ändock provisoriskt utgivas.

Kan ej med ledning av erhållna upp­

lysningar beloppet av sjukpenning

eller livränta genast bestämmas, ut-

gives provisoriskt skäligt belopp. Er­

sättning, som enligt vad nu är sagt

blivit provisoriskt bestämd, utgives

utan återbetalningsskyldighet, därest

sedermera ersättningen bestämmes

till lägre belopp eller ersättning fin­

nes icke böra utgå.

Inträder, sedan ersättning till den

skadade blivit av riksförsäkringsan-

stalten bestämd, väsentlig föränd­

ring i de förhållanden, vilka voro

avgörande för ersättningens bestäm­

mande, må jämkning i ersättningen

äga rum. Sådan jämkning må dock,

där fråga är om minskning eller in­

dragning av ersättning, ej avse tid

före den dag, då jämkningen be­

slutas.

Beslut om ersättning skall, så fort

ske kan, meddelas den ersättnings-

berättigade och utan hinder av förd

klagan tills vidare lända till efter­

rättelse.

(Föreslagen lydelse.)

om sannolika skäl äro därtill, ersätt­

ning utgivas provisoriskt. Kan ej be­

loppet av sjukpenning eller livränta

genast bestämmas, utgives proviso­

riskt skäligt belopp. Ersättning som

nu sagts utgives utan återbetalnings­

skyldighet för fall, att ersättningen

sedermera bestämmes till lägre be­

lopp eller ersättning finnes icke böra

utgå.

Beslut om ersättning skall med­

delas så snart det kan ske och lända

till efterrättelse utan hinder av förd

klagan.

Därest väsentlig ändring inträtt i

de förhållanden, som voro avgöran­

de för beslut om ersättning till ska­

dad, äger riksförsäkringsanstalten

upptaga ärendet till ny prövning.

Ersättning för förfluten tid må dock

ej minskas eller indragas.

14 §.

Begravningshjälp ävensom kapi­

tal enligt 6, 7 och 21 §§ utbetalas så

fort ske kan. Sjukpenning utbetalas

för varje kalendervecka å veckans

sista dag och livränta för varje må­

nad, räknad från den dag, rätten till

livränta inträtt, å månadens första

dag; dock att jämväl sjukpenning

må utbetalas månadsvis i förskott

och att livränta må, med livränteta-

Bihang till riksdagens protokoll

Sjukpenning utbetalas för varje

kalendervecka å veckans sista dag

men må utbetalas i förskott för högst

en månad.

Livränta, som ej utgår i form av

ett belopp för en gång, utbetalas, så­

vida ej annat överenskommes med

livräntetagaren, för varje månad,

räknat från den dag rätten till liv­

ränta inträtt, å månadens första dag.

1.954.

1 samt. Nr 130.

2—335 54

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

garens samtycke utbetalas för längre

betalningsterminer än månad. Be­

träffande tiden för utbetalning av

årlig ersättning enligt 6 § 1 mom.

tredje stycket äger riksförsäkrings-

anstalten meddela sådana bestäm­

melser, som må anses lämpliga för

vinnande av säkerhet, att ersätt­

ningen användes för det därmed av­

sedda ändamålet. Förskottsvis ut­

given ersättning för tid, under vil­

ken rätten till ersättning upphör el­

ler ersättningen minskas, må icke

till någon del återkrävas. Uppkom­

mer vid bestämmande av belopp,

som skall utbetalas, bråktal av öre,

utföres beloppet med närmast högre

antal ören.

Har ersättningstagaren ej före ut­

gången av året näst efter det, under

vilket ersättningsbelopp skolat utbe­

talas, vare sig uppburit beloppet el­

ler hos riksförsäkringsanstalten på­

fordrat utbetalning av detsamma, är

rätten till beloppets utfående för­

verkad.

Angående sättet

(Föreslagen lydelse.)

1 den mån livränta finnes böra för

viss tid, under vilken anpassning ef­

ter skadans verkningar beräknas in­

träda, utgå med högre belopp ån för

tiden därefter, må utbetalningen ske

enligt föreskrifter som meddelas av

försäkringsrådet.

Beträffande tiden för utbetalning

av årlig ersättning enligt 6 § 1 mom.

andra stycket äger riksförsäkrings­

anstalten meddela sådana bestäm­

melser, som må anses lämpliga för

vinnande av säkerhet, att ersätt­

ningen användes för det därmed av­

sedda ändamålet.

Annan ersättning än sådan som

avses i första, andra och tredje styc­

kena utbetalas så snart det kan ske.

Förskottsvis utgiven ersättning

för tid, under vilken rätten till er­

sättning upphör eller ersättningen

minskas, må icke till någon del åter­

krävas.

Slutar sjukpenning- eller livränte­

belopp, som skall utbetalas, ej å helt

tiotal ören, avrundas det till när­

mast högre, å helt tiotal ören slu­

tande belopp.

förordnar Konungen.

15 §.

Framställning om ersättning en­

ligt denna förordning skall göras

inom två år, beträffande sjukpen­

ning och livränta från den dag er­

sättningen avser, i fråga om begrav­

ningshjälp från dagen för dödsfallet

samt såvitt angår annan ersättning

från den dag då den skadade guldit

det belopp, för vilket ersättning be-

gäres, allt vid äventyr att rätten för­

loras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

19

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

(Se 14 § andra stycket.)

Underlåter någon att uppbära er­

sättning inom sex månader efter det

riksförsäkringsanstalten meddelat

honom att så kunnat ske, må utbe­

talning av ersättningen vägras.

16 §.

Äger någon rätt till ersättning en­

ligt denna förordning, är han ej där­

av hindrad att göra gällande det an­

språk på skadestånd utöver ersätt­

ningen, som i följd av skadan må

tillkomma honom

enligt allmän lag

eller särskild författning.

Vad i ersättning enligt denna för­

ordning utgivits må

av

riksförsäk­

ringsanstalten för statsverkets räk­

ning

sökas åter av den, som vållat

skadan eller oberoende av vållande

enligt lag är skgldig att utgiva ska­

destånd, där ej även han drabbats

av olycksfallet och på grund därav

är berättigad till ersättning enligt

denna förordning.

På grund av vad

i detta stycke sägs skall riksförsäk­

ringsanstalten dock äga att återkrä­

va allenast vad

ersättningstagaren

varit berättigad att utbekomma av

den skadeståndspliktige.

Äger någon rätt till ersättning en­

ligt denna förordning, är han ej där­

av hindrad att göra gällande det an­

språk på skadestånd utöver ersätt­

ningen, som i följd av skadan må

tillkomma honom.

Vad i ersättning enligt denna för­

ordning utgivits må riksförsäk­

ringsanstalten för statsverkets räk­

ning

återkräva av den som uppsåt-

ligen eller genom grov vårdslöshet

vållat skadan eller, där denna upp­

kommit i följd av trafik med mo­

torfordon som avses i 2 § lagen

den 10 maj 1929 om trafikförsäk­

ring å motorfordon, enligt lag är

skyldig att utgiva skadestånd evad

han är vållande till skadan eller ej.

På grund av vad i detta stycke sägs

skall riksförsäkringsanstalten dock

äga att återkräva allenast vad

den

ersättningsberättigade ägt utbekom­

ma av den skadeståndsskyldige.

17 §.

Rätt till ersättning enligt denna Fordran å ersättning, som inne-

förordning kan icke överlåtas och står hos riksförsäkringsanstalten,

må förty ej tagas i mät för gäld. må ej för gäld tagas i mät.

Ej heller må rätt till ersättning

överlåtas, innan den ersättnings­

berättigade äger lyfta ersättningen.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

18

Riksförsäkringsanstalten ävensom

försäkringsrådet äga att till vidare

utredning rörande tillämpning av

någon i denna förordning given be­

stämmelse låta vid allmän domstol

avhöra vittnen eller sakkunniga

samt av vederbörande polismyndig­

het påfordra undersökning.

(Gällande lydelse.)

19

Vad som finnes stadgat rörande

skyldighet för arbetsgivare att till

försäkringsrådet eller riksförsäk­

ringsanstalten lämna uppgifter, som

erfordras för bestämmande av er­

sättning enligt lagen om

försäkring

för olycksfall i arbete,

och rörande

ansvar, då någon underlåter att läm­

na sådan uppgift eller

lämnar veter­

ligen oriktig uppgift,

äger motsva­

rande tillämpning beträffande upp­

gifter till ledning för bestämmande

av ersättning enligt denna förord­

ning.

§■

På begäran av riksförsäkringsan­

stalten eller försäkringsrådet må, till

vinnande av utredning i ärende an­

gående ersättning enligt denna för­

ordning, vid allmän underrätt höras

vittne eller sakkunnig eller förhör

under sanningsförsäkran äga rum

med den som saken rör. Ej vare nå­

gon skyldig att inställa sig vid an­

nan underrätt än den, inom vars

område han vistas. Om förhöret

skall i tillämpliga delar gälla vad

om bevisupptagning utom huvudför­

handling är stadgat. Ersättning till

den som inställt sig för att höras

skall utgå efter vad rätten prövar

skäligt och utgivas av riksförsäk­

ringsanstalten.

Riksförsäkringsanstalten och för­

säkringsrådet äga även att för det i

första stycket avsedda ändamålet av

vederbörande polismyndighet på­

fordra undersökning.

§•

Vad som finnes stadgat rörande

skyldighet för arbetsgivare att

på

begäran

till försäkringsrådet eller

riksförsäkringsanstalten lämna upp­

gifter, som erfordras för bestäm­

mande av ersättning enligt lagen om

yrkesskadeförsäkring,

och rörande

ansvar, då någon underlåter att läm­

na sådan uppgift eller

i uppgift läm­

nar oriktigt meddelande,

äger mot­

svarande tillämpning beträffande

uppgifter till ledning för bestäm­

mande av ersättning enligt denna

förordning.

(Föreslagen lydelse.)

21

21

§.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

Är någon, som har rätt till sjuk­

penning eller livränta enligt denna

förordning, icke svensk medborgare,

och är han ej i riket bosatt, äger

riksförsäkringsanstalten att med

hans samtycke, när som helst, i stäl­

let för sådan ersättning till honom

utgiva ett

kapital

för en gång

till

belopp

motsvarande högst femtio

och minst tjugu procent av ersätt­

ningens kapitalvärde

enligt gällande

beräkningsgrunder.

Har utbyte

av

ersättning mot kapital

ägt rum,

är

rätten

till vidare ersättning på grund

av skadan

förfallen.

Är någon, som har rätt till sjuk­

penning,

barntillägg

eller livränta en­

ligt denna förordning, icke svensk

medborgare, och är han ej i riket bo­

satt, äger riksförsäkringsanstalten

att med hans samtycke när som helst

i stället för sådan ersättning till ho­

nom utgiva ett

belopp

för en gång,

motsvarande högst femtio och minst

tjugu procent av ersättningens kapi­

talvärde. Har utbyte

som nu nämnts

ägt rum

föreligger ej rätt

till vidare

ersättning på grund av skadan.

22

§.

Har i 1 § avsedd person blivit

borta,

samt har all underrättelse om

honom upphört,

och kan

skäligen

antagas, att han omkommit

till följd

av olycksfall, som avses i denna för­

ordning,

äger anhörig, som i 7 § b)

omförmäles, uppbära livränta efter

de i 7 § stadgade grunder.

Riksförsäkringsanstalten är be­

rättigad att

av sådan anhörig,

såsom

villkor för

utbetalning av livränta,

fordra förklaring på heder och sam­

vete, att han saknar varje underrät­

telse om den försvunne. I fråga om

omyndig må sådan förklaring in­

fordras från

förmyndaren.

Rätten till livränta upphör, därest

den försvunne finnes

vara vid liv

eller hava avlidit av annan orsak än

olycksfall som avses i denna förord­

ning.

Har i 1 § avsedd person blivit

borta och kan

det antagas att han

avlidit

till följd av olycksfall, som

avses i denna förordning,

skola till

hans efterlevande utbetalas livrän­

tor enligt vad i 7 § 2—5 mom. sägs.

Riksförsäkringsanstalten är

dock

be­

rättigad att såsom villkor för

utbe­

talningen

fordra förklaring på he­

der och samvete

av efterlevande,

att

han saknar varje underrättelse om

den försvunne. I fråga om omyndig

må sådan förklaring infordras från

hans förmyndare.

Finnes den försvunne sedermera

vara vid liv eller hava avlidit av an­

nan orsak än olycksfall som avses i

denna förordning,

upphör rätten till

livränta.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955. Ersättningsanspråk

på grund av skada, som inträffat dessförinnan, skola alltjämt bedömas

enligt äldre bestämmelser; dock att, därest till följd av äldre bestämmelser

rätten till ersättning skulle förloras efter den 31 december 1954, vad som

stadgats i 15 § första stycket i den nya lydelsen skall tillämpas samt att

vad som stadgats i 8 § andra stycket om tidigare skada skall gälla även

skada, som inträffat före den 1 januari 1955, där ej den tid, inom vilken

fordran på grund av den skadan skolat bevakas, gått till ända före sist­

nämnda dag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

23

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 5 mars 1954.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

U

ndén

,

stats­

råden

S

köld

, Z

etterberg

, T

orsten

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

,

A

ndersson

, N

orup

, H

edlund

, P

ersson

, H

jalmar

N

ilson

, L

indell

,

N

ordenstam

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, fråga om

ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) samt

anför följande.

Genom propositionen nr 60 till årets riksdag har Kungl. Maj :t avgivit

förslag till lag om yrkesskadeförsäkring m. m. Förslaget innebär bl. a.,

att 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete skall upphävas och

ersättas med en ny lag innefattande betydelsefulla ändringar. Avhängiga

av lagstiftningen på berörda område är bl. a. bestämmelserna i militär­

ersättningsförordningen. På grund härav har jag inom försvarsdeparte­

mentet låtit utarbeta förslag till de ändringar i sistnämnda bestämmelser,

vartill den föreslagna nya lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring föran­

leder. Jag anhåller att få till behandling upptaga frågan om dessa änd­

ringar.

Gällande bestämmelser.

De grundläggande bestämmelserna om ersättning i anledning av kropps­

skada, ådragen under militärtjänstgöring, innefattas i

militärersättnings­

förordningen

den 2 juni 1950 (nr 261).

Efter en från och med den 1 juli 1953 gällande ändring (SFS 1953: 672)

äger förordningen tillämpning på värnpliktiga, huvuddelen av det fast an­

ställda manskapet, förste fältflygare, vissa grupper av icke ständigt tjänst­

görande fast anställd personal och på hemvärnspersonal samt sådan annan

frivillig personal som enligt Konungens förordnande hänföres under för­

ordningen.

Om någon, tillhörande de vid försvarsväsendet anställda personalgrup­

per som omfattas av förordningen, drabbas av kroppsskada i tjänsten,

anses sålunda ersättningsfrågan skola bedömas enligt förordningen i stället

för enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete eller lagen om försäk­

ring för vissa yrkessjukdomar.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Såsom kroppsskada räknas enligt förordningen icke blott skada till följd

av olycksfall utan även sådan under militärtjänstgöring ådragen sjukdom,

som icke förorsakats av olycksfall.

Enligt förordningen anses såsom militärtjänstgöring under vissa förut­

sättningar även vistelse under fritid i tjänstgöringsorten eller dess om­

givning och färder till eller från tjänstgöringen.

I fråga om ersättningsförmånerna ansluter sig militärersättningsförord-

ningen i allt väsentligt till olycksfallsförsäkringslagen. Då en samman­

fattande redogörelse för lagens bestämmelser lämnats i propositionen med

förslag till lag om yrkesskadeförsäkring in. m. (prop. nr 1954: 60, sid.

31—34) torde det icke vara behövligt att här närmare redogöra för för­

månerna. Vissa särbestämmelser bör dock nämnas.

Sålunda stadgas i 9 § förordningen, att för den som ådragit sig skada

under värnpliktstjänstgöring må den årliga arbetsförtjänsten, vilken lägges

till grund för bestämmande av sjukpenning och livränta, icke beräknas till

lägre belopp än 4 800 kronor; detsamma gäller beträffande fast anställt

manskap och hemvärnspersonal, då fråga är om sjukpenning för tid efter

det kalenderår, under vilket den skadade fyllt tjugu år, eller om livränta.

Till följd härav är i nyssnämnda fall lägsta beloppet av hel sjukpenning

utan familjetillägg nio kronor för dag, lägsta livränta till helinvalid under

67 år 4 400 kronor, lägsta änkelivränta 1 600 kronor och lägsta barnliv­

ränta 800 kronor för år.

Utmärkande för militärersättningsförordningen är vidare, att sjuk­

penning och livränta icke börjar utgå, förrän tjänstgöringen eller anställ­

ningen upphört.

Gällande militärersättningsförordning, som trädde i kraft den 1 juli

1950, föregicks av 1927 års förordning i samma ämne och denna i sin tur

av en förordning från 1909. Flertalet av de ersättningar som alltjämt

utgår enligt dessa äldre militärersättningsförordningar bestämmes efter

grunder, som stadgats i

förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående om­

reglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring,

vilken förordning trädde i kraft samtidigt med den nu­

varande militärersättningsförordningen. Ifrågavarande ersättningar, som

tidigare alltefter tiden för skadans inträffande och andra omständigheter ut­

gått enligt varierande bestämmelser och med olika belopp, har genom

nämnda omregleringsförordning i stort sett blivit enhetliga. Från och med

den 1 juli 1953 utgår enligt omregleringsförordningen hel sjukpenning till

skadad i åldern 25—66 år med 12 kronor för dag, om han är ensamstående,

och med 13 kronor 50 öre, om han sammanlever med hustru eller har hem­

mavarande barn under 16 år. Livränta till helinvalid i åldern 25—66 år

utgör 460 kronor för månad samt livränta till änka 150 och till barn 75

kronor för månad. I vissa av dessa äldre fall kan utöver ersättningar av

nämnda slag efter behovsprövning utgå s. k. ersättningsfyllnader, vilka

utgör en övergångsvis anordnad fortsättning på tidigare utgående familje­

bidrag.

Det åligger riksförsäkringsanstalten att bestämma och utgiva de förut

nämnda ersättningarna, dock att ersättningsfyllnaderna bestämmes av för­

svarets socialbyrå och utgives av familjebidragsnämnderna. I fråga om

tillämpningen av 1927 och 1950 års förordningar fungerar försäkringsrådet

som besvärsinstans.

Förslag till lag om yrkesskadeförsäkring.

Den i propositionen nr 60 föreslagna lagen om yrkesskadeförsäkring är

avsedd att ersätta bl. a. lagen om försäkring för olycksfall i arbete. För­

slaget är utformat med hänsyn till det av statsmakterna redan fattade

principbeslutet om en samordning mellan sjuk- och yrkesskadeförsäk­

ringarna. I förhållande till nu gällande bestämmelser innebär förslaget

därjämte väsentliga ändringar, som icke är direkt betingade av samord­

ningen utan utgör resultatet av den oberoende därav bedrivna revisionen

av lagstiftningen på yrkesskadeförsäkringens område.

Beträffande innehållet i förslaget hänvisas till nyssnämnda proposition.

Här må endast framhållas, att enligt 5 § första stycket skall Konungen

äga att från försäkringen undantaga arbetstagare, som är anställda hos

staten eller kommun och som på grund härav tillförsäkrats ersättningar

vid yrkesskada, vilka finnes väsentligen motsvara försäkringsförmånerna.

En bestämmelse av motsvarande innehåll finnes i 3 § olycksfallsförsäk­

ringslagen.

I samband med förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring har i proposi­

tionen föreslagits vissa ändringar i lagen om allmän sjukförsäkring, däri­

bland en ny lydelse av 31 §. Den föreslagna lydelsen av detta lagrum

innebär bl. a., att vid sjukdom, som enligt annan lag än lagen om yrkes­

skadeförsäkring eller enligt särskild författning (t. ex. militärersättnings-

förordningen) eller enligt Konungens förordnande medför rätt till ersätt­

ning från riksförsäkringsanstalten, skall sjukhjälp enligt sjukförsäkrings­

lagen utgivas endast i den mån sjukhjälpens belopp överstiger vad som i

motsvarande hänseende utgår i sådan ersättning.

De i propositionen nr 60 föreslagna lagbestämmelserna är avsedda att

träda i kraft den 1 januari 1955. De avses icke skola äga tillämpning i

fråga om skada, som inträffat dessförinnan, dock att en ny preskriptions­

regel med viss begränsning är avsedd även för äldre fall.

De par teinentsclief en.

Rätten till ersättning på grund av skada eller sjukdom, som någon

ådrager sig under militärtjänstgöring, regleras främst genom militärer-

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

25

26

sättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261). Förordningens bestäm­

melser är nära anslutna till lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

I vissa avseenden medger dock förordningen en vidare ersättningsrätt än

olycksfallsförsäkringslagen och dennas komplement, lagen om försäkring

för vissa yrkessjukdomar. Så t. ex. föreligger enligt förordningen ersätt­

ningsrätt även för under tjänstgöring ådragna sjukdomar, som varken för­

orsakats av olycksfall eller är yrkessjukdomar i yrkessjukdomsförsäkrings-

lagens mening.

Av militärersättningsförordningen omfattas främst de värnpliktiga,

huvuddelen av det fast anställda manskapet och personalen i krigsmaktens

reserver ävensom vissa frivilliga. Till de sistnämnda hör bl. a. hemvärns-

personalen.

Den gällande militärersättningsförordningen ersatte 1927 års förordning,

vilken i sin tur föregicks av 1909 års förordning i samma ämne. I flertalet

fall där ersättning alltjämt utgar enligt dessa båda äldre förordningar har

ersättningen omreglerats efter grunderna i den samtidigt med 1950 års

militärersättningsförordning utfärdade s. k. omregleringsförordningen.

Beträffande tillkomsten av de gällande författningarna i fråga om

militärersättning vill jag erinra om följande. Efter andra världskrigets

utbrott vidtogs flera gånger åtgärder för att förbättra villkoren för de

under militärtjänstgöring skadade och deras efterlevande. Till väsentlig

del var det fråga om åtgärder av provisorisk karaktär. En mera allmän

omprövning av ersättningsgrunderna förutsattes skola ske i samband med

socialvärdskommitténs översyn av lagstiftningen angående försäkring för

olycksfall i arbete in. m. Då det ansågs angeläget att snarast ersätta det

rådande provisoriet med bestämmelser av mera definitiv karaktär, avgav

socialvårdskommittén i januari 1949 — innan dess arbete med översyn av

lagstiftningen om försäkring för olycksfall i arbete var slutfört __ be­

tänkande med förslag till ändrade bestämmelser om militärersättning.

Man torde ha räknat med att slutresultatet av kommitténs arbete med

olycksfallsförsäkringslagstiftningen i sinom tid skulle ge anledning till

jämkningar i de föreslagna militärersättningsbestämmelserna. Socialvårds-

kommitténs förslag lades till grund för propositionen 1950: 96, vari Kungl.

Maj :t avgav förslag till de nu gällande militärersättningsbestämmelserna.

I augusti 1951 avgav sedermera socialvårdskommittén ett betänkande

(SOU 1951:25) med förslag till yrkesskadeförsäkringslag, avsedd att er­

sätta 1916 års olycksfallsförsäkringslag och 1929 års yrkessjukdomsför-

säkringslag. Efter remissbehandling av förslaget har utvecklingen blivit

den att statsmakterna på förslag av socialförsäkringsutredningen (SOU

1952:39) beslutat en samordning mellan den allmänna sjukförsäkringen

och yrkesskadeförsäkringen. Härvid var avsikten att en med hänsyn till

samordningen utarbetad yrkesskadeförsäkringslag skulle träda i kraft den

1 januari 1955 samtidigt med lagen om allmän sjukförsäkring. Ett inom

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

27

socialdepartementet utarbetat förslag till dylik lag om yrkesskadeförsäk­

ring har nu förelagts riksdagen (propositionen 1954: 60).

Den obligatoriska försäkringen för olycksfall i arbete, vartill det hittills

använda systemet för utgivande av militärersättning såväl författnings-

mässigt som administrativt är nära anslutet, avses nu skola göras till

föremål för betydande ändringar. Ombildad till en yrkesskadeförsäkring

skall olycksfallsförsäkringen samordnas med den allmänna sjukförsäk­

ringen och i samband därmed skall lagbestämmelserna i fråga undergå

väsentliga förändringar. En följd av samordningen med sjukförsäkringen

är att en stor del av arbetet med den nu centralt administrerade försäk­

ringen för skador i arbetet kommer att överföras till de lokala organen för

sjukförsäkringen.

I och för sig är det väl icke givet, att systemet för utgivande av ersätt­

ning för skador under militärtjänstgöring skall vara direkt knutet till för­

säkringen för skador i arbete. Med skäl har man dock valt en sådan an­

knytning. I nuvarande läge, då strävan råder att samordna olika social­

förmåner, finner jag ingen anledning att ifrågasätta ett avbrott i den hit­

tillsvarande anknytningen. I enlighet härmed bör i militärersättningsbe­

stämmelserna de ändringar göras, som erfordras för att förmånerna skall

motsvara den nya yrkesskadeförsäkringens förmåner. Där så erfordras

för överensstämmelse kommer jämväl rent formella justeringar i fråga.

Närmare redogörelse för ändringsförslaget lämnas i en följande special­

motivering.

I rådande läge har frågan om andra ändringar i militärersättningsför-

ordningen än sådana som omedelbart betingas av den föreslagna lagen

om yrkesskadeförsäkring icke kunnat upptagas till behandling.

Vad angår frågan om en samordning mellan militärersättningen och

den allmänna sjukförsäkringen må framhållas att förutsättningarna för

en sådan samordning icke är desamma som beträffande yrkesskadeför­

säkringen. Såsom framgår av det i samband med förslaget till lag om

yrkesskadeförsäkring avgivna förslaget till lag angående ändring i lagen

om allmän sjukförsäkring (31 §) föreslås ej heller för militärersättning­

arnas del tills vidare någon sådan samordning. Frånvaron av en samord-

ningstid för militärskadefallens del innebär att i dessa fall ersättningen

redan från ersättningstidens början skall utgå enligt militärersättnings-

förordningens regler under det att i yrkesskadefallen ersättningen under

en samordningstid av 90 dagar med vissa undantag skall utgå enligt sjuk­

försäkringslagens regler och först därefter enligt yrkesskadeförsäkrings­

lagens. Härvid är att märka, att ersättningarna i vissa avseenden är för­

månligare för den skadade enligt förslaget till lag om yrkesskadeförsäk­

ring — liksom enligt olycksfallsförsäkringslagen och gällande militärer-

sättningsförordning — än enligt sjukförsäkringslagen. Så t. ex. är rätten

till ersättning för läkarvård in. in. större. Vidare kan sjukpenning enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

28

Kungi. Maj:ts proposition nr 130.

den föreslagna yrkesskadeförsäkringslagen i en del fall bli högre än en-

ligt sjukförsäkringslagen, emedan reglerna för årsinkomstens beräkning är

förmånligare.

Jag kan för närvarande icke förorda, att särbestämmelser motsvarande

dem som vid yrkesskadorna skall gälla under samordningstiden införes i

militärersättningsförordningen. I detta avseende föreslår jag alltså, att för

militärskadornas del såsom hittills enhetliga bestämmelser skall gälla un­

der hela ersättningstiden.

Då de aktuella ändringarna i militärersättningsbestämmelserna icke i

nämnvärd grad torde påverka medelsbehovet för budgetåret 1954/55, har

jag såsom framgår av årets statsverksproposition (bil. 6, sid. 209) ansett

hänsyn till ändringarna icke behöva tagas vid beräkningen av anslaget

för ifrågavarande ändamål.

Specialmotivering.

1 §•

Vid tillämpningen av såväl olycksfallsförsäkringslagen som militärer­

sättningsförordningen likställes med kroppsskada enligt praxis i viss ut­

sträckning skada å proteser, nämligen såvitt fråga är om fasta tandpro­

teser. I förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring1 har rätten till ersättning

för protesskador fastslagits och utvidgats. Detta har skett genom införande

i lagförslaget av en bestämmelse enligt vilken med skada skall avses

kroppsskada ävensom skada å konstgjord lem eller därmed jämförlig an­

ordning, som är i bruk för sitt ändamål (6 §). En motsvarande definition

av begreppet skada har i förevarande förslag till ändring i militärersätt­

ningsförordningen2 införts såsom ett sista stycke i 1 § 1 mom. På grund

härav har en redaktionell ändring blivit erforderlig i första stycket.

2

§•

I denna paragraf finnes nu en bestämmelse, enligt vilken militärtjänst­

göring skall anses ha varit för handen även under färd till eller från

tjänstgöringen, om färden föranletts av och stått i »omedelbart samband»

antingen med tjänstgöringen eller med permission eller annan ledighet.

En motsvarighet till denna bestämmelse finnes i olycksfallsförsäk­

ringslagen (1 §), där det stadgas att olycksfall vid färd till eller från

arbetsstället skall anses såsom olycksfall i arbetet, där färden föranledes

av och står i omedelbart samband med arbetsanställningen. Enligt lag­

förslaget skall kravet på »omedelbart samband» utbytas mot ett krav på

»nära samband». Ändringen avser att ge de tillämpande myndigheterna en

1 I det följande benämnt lagförslaget.

2 I det följande benämnt ändringsförslaget.

29

något större frihet vid bedömningen (prop. 1954:60 s. 112). Då det icke

synes motiverat att upprätthålla strängare krav i fråga om färder till eller

från militärtjänstgöring än till eller från arbetsställe i lagförslagets mening,

har en motsvarande ändring gjorts i militärersättningsförordningen. I

ifrågavarande författningsrum förekommer nu uttrycket »omedelbart sam­

band» även på ett tidigare ställe, nämligen i fråga om uppehåll inom tjänst­

göringsorten eller dess omgivning. Då skillnaden i betydelse mellan de

båda uttrycken synes ringa och de därför ej bör förekomma jämsides bar

uttrycket »nära samband» ansetts böra införas även på det tidigare stället

i författningsrunnnet.

3 §.

I 7 § lagförslaget har införts en bestämmelse enligt vilken orsakssam­

band mellan å ena sidan olycksfall — eller sådan inverkan som avses

i 6 § första stycket b) eller c) lagförslaget — och å andra sidan skada

skall anses föreligga såvida icke övervägande skäl tala däremot.

Enligt militärersättningsförordningen avser den medicinska sambands-

frågan vanligen ej endast en skadas eller sjukdoms orsaksförhållande till

en viss händelse eller omständighet utan även relationen till tjänstgöringen

i dess helhet. En regel av nyssnämnda innebörd blir därför på detta om­

råde mer sällan av aktualitet. Emellertid är det icke uteslutet, att regeln

skulle kunna få betydelse i vissa fall. I ändringsförslaget har därför en

motsvarighet till lagförslagets bestämmelse intagits och placerats såsom

ett första moment i 3 §. I anledning härav har det ansetts lämpligt upp­

dela paragrafens nuvarande bestämmelser på ett andra och ett tredje

moment.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

4 §•

I denna paragraf har redaktionella ändringar gjorts. Motsvarande be­

stämmelser återfinnes i 44 § lagförslaget. Såsom i motiveringen till sist­

nämnda paragraf anförts torde bestämmelsen om att beslut meddelas kost­

nadsfritt ha sin plats i stämpelförordningen, varför den uteslutits även här. 6

6 § 1 mom.

Detta moment i nuvarande förordning liksom 6 § 1 mom. olycks­

fallsförsäkringslagen motsvaras i huvudsak av 12 § lagförslaget och har i

ändringsförslaget anpassats därefter.

Första styckets andra mening i gällande lydelse motsvaras av 20 §

tredje punkten olycksfallsförsäkringslagen men saknar motsvarighet i lag­

förslaget. Nämnda mening torde därför böra utgå även ur förevarande

författningsrum.

6 § 2 mom.

Detta moment i ändringsförslaget innehåller bestämmelserna om sjuk­

penning och motsvaras av 13—15 §§ lagförslaget. Sistnämnda paragrafer

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

i sin tur ansluter sig till bestämmelser i lagen om allmän sjukförsäkring.

Förevarande moment har i vad avser förmånernas beräkning anpassats

efter lagförslaget och sjukförsäkringslagen.

I fråga om karenstid finnes ingen bestämmelse i lagförslaget, eftersom

sjukförsäkringens karenstid blir gällande för yrkesskadeförsäkringen på

grund av samordningen. Sålunda kommer för yrkesskadornas del en

absolut karenstid om två dagar utom skadedagen att gälla. Enligt olycks­

fallsförsäkringslagen och gällande militärersättningsförordning är karens­

tiden bestämd efter en för den skadade gynnsammare regel, i det att sjuk­

penning kan utgå fr. o. in. dagen efter skadedagen under förutsättning,

att skadeverkningarna är sådana att sjukpenning skall utgå för någon dag

efter den andra dagen efter skadedagen. För det övervägande antalet fall,

som bedömes enligt militärersättningsförordningen, saknar en regel om

karenstid varom här är fråga betydelse, enär sjukpenning ändå icke

skall utgå förrän efter tjänstgöringens slut. En sådan regel får dock be­

tydelse för sådana fall, där skadan inträffar dagen före utryckningen eller

senare, samt i fråga om sådan personal, t. ex. hemvärnsmän, vars tjänst­

göring i regel icke överstiger ett fåtal dagar i följd. Det synes skäligt att

med tanke på dessa senare fall bibehålla den gynnsammare karenstids-

regeln i militärersättningsförordningen.

Den i 13 § femte stycket första meningen lagförslaget intagna garanti­

bestämmelsen i fråga om sjukpenningklass och sjukpenningbelopp har på

grund av innehållet i 31 § i förslag till lag om ändring i sjukförsäkrings­

lagen (prop. 1954: 60 s. 26 och 27) ej intagits i förevarande ändringsför­

slag.

Enligt olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen i

gällande lydelse utgår familjetillägg å sjukpenning, om den skadade sam­

manlever med hustru eller har hemmavarande barn under 16 år. I stället

för detta tillägg skall i yrkesskadeförsäkringen införas s. k. barntillägg å

en, två och tre kronor. I lagförslaget återfinnes bestämmelser härom i 14 §.

Vidare stadgas i olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsför­

ordningen, att om den skadade i anledning av skadan intagits å sjuk-

vårdsanstalt avdrag å sjukpenningen må göras med en krona 50 öre för

dag, dock högst hälften av sjukpenningen. Förordningens bestämmelse

härom finnes i 10 § första stycket. Inom yrkesskadeförsäkringen skall

motsvarigheten till denna bestämmelse icke vara utformad som en avdrags-

regel utan som ett stadgande enligt vilket i stället för sjukpenning s. k.

hempenning skall utgå, då skada föranleder sjukhusvård. Med vissa undan­

tag skall hempenningen utgå med belopp, som motsvarar sjukpenningens

belopp, minskat med tre kronor för dag, dock med högst hälften av sjuk­

penningen. Bestämmelserna om hempenning är intagna i 15 § lagförslaget.

I militärersättningsförordningen torde bestämmelserna om barntillägg

och hempenning böra inrymmas i samma moment som bestämmelserna

Kungl. Maj:ls proposition nr 130.

31

om sjukpenning. För undvikande av jämförelsevis utförliga bestämmelser,

som skulle erfordras med tanke på vissa undantagsfall, har i ändrings­

förslaget beträffande barntillägg och hempenning hänvisning gjorts till

motsvarande paragrafer i lagförslaget. Bestämmelsen i nuvarande 10 §

första stycket torde som framgår av det anförda böra utgå.

6 § 3—5 mom.

3 inom. av gällande förordning, som innehåller bestämmelser om inva­

lidlivränta, har ändrats så att det överensstämmer med 16 § lagförslaget.

I sin gällande lydelse innehåller momentet bestämmelser om förhöjning

av livränta med vårdbidrag. Enligt 17 § lagförslaget skall vårdbidrag

kunna utgå även under sjukdomstid såsom förhöjning av sjukpenning.

Bestämmelse om vårdbidrag har i 6 § ändringsförslaget införts under ett

särskilt moment, 4 mom., vari hänvisning skett till motsvarande bestäm­

melser i yrkesskadeförsäkringslagen. Villkoret för vårdbidrag skall enligt

ordalydelsen vara att den skadade »under längre tid är ur stånd att reda

sig själv». I fråga om yrkesskador blir bestämmelserna om vårdbidrag

tillämpliga först efter samordningstidens slut. Ehuru enligt förevarande

förslag någon samordning tills vidare ej är avsedd för militärskadornas

vidkommande, torde detta dock ej behöva föranleda särbestämmelser i

militärersättningsförordningen.

Till följd av utökningen av antalet moment kommer nuvarande 4 mom.

att betecknas 5 mom. I detta moment har gjorts ett tillägg, betingat av

1953 års ändring av 1 § 1 mom. förordningen.

7

§•

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om ersättning i anledning av

dödsfall, motsvaras av 19—23 §§ lagförslaget. Bestämmelserna har här

uppdelats i moment i överensstämmelse med lagförslagets paragrafindel­

ning.

8

§.

De i denna paragraf givna reglerna om bedömningen av arbetsförmågans

nedsättning är anpassade efter 10 § lagförslaget.

I andra stycket sistnämnda paragraf har införts en bestämmelse av

innebörd att om någon genom yrkesskada åsamkats invaliditet, som icke

uppgår till tio procent och alltså icke i och för sig berättigar till livränta,

skall denna invaliditet, om han ånyo ådrager sig yrkesskada, medräknas

vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning. Denna sammanlägg-

ningsrätt torde närmast ha införts med tanke på vissa yrkesutövare, vilka

under relativt lång verksamhet är utsatta för upprepade skador, vilka var

för sig icke är i högre grad invalidiserande. Ehuru en motsvarande regel

i militärersättningsförordningen icke torde få lika stor betydelse, har en

32

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

sådan införts i ändringsförslaget för likformighetens skull. Såsom enligt

lagförslaget bör i förekommande fall även skador som inträffat före de

nya bestämmelsernas ikraftträdande få medräknas vid en sådan samman­

läggning varom här är fråga, såvida icke rätten till ersättning är preskri­

berad vid ikraftträdandet. Föreskrift härom har i ändringsförslaget in­

förts i övergångsbestämmelserna.

9 §.

Här återfinnes bestämmelserna om den årliga arbetsförtjänstens be­

räkning. I den gällande lydelsen föreskrives i första stycket att beräk­

ningen skall ske i överensstämmelse med 9 § olycksfallsförsäkringslagen.

Sistnämnda paragraf motsvaras av 9 § lagförslaget, vars bestämmelser

innebär ändringar, däribland ökade möjligheter att uppräkna arbetsför­

tjänsten för skadade yngre personer efter vissa åldersgränser, nämligen

efter 18-, 21- och 25-årsdagarna. Bestämmelser i sistnämnda avseende

synes i huvudsak vara väl ägnade att tillämpas just i fråga om militär­

ersättningar; dessa utgår ju i stor utsträckning till skadade, vilka ännu

icke slutligt inplacerats i förvärvslivet eller ens inträtt däri.

Nyssnämnda paragraf i lagförslaget innefattar även en höjning av

maximibeloppet för den årliga arbetsförtjänstens beräkning från 7 200 till

15 000 kronor.

I 9 § andra stycket gällande förordning föreskrives ett minimibelopp i

fråga om beräknad årlig arbetsförtjänst för värnpliktiga m. fl. Under tiden

den 1 juli 1950—den 30 juni 1953 utgjorde minimibeloppet 3 600 kronor.

Genom en år 1953 beslutad ändring (prop. 1953: 162; SFS 1953: 256)

höjdes beloppet fr. o. m. den 1 juli 1953 till 4 800 kronor. Om detta

minimibelopp skulle lämnas oförändrat, skulle på grund av sjukpenning­

skalans omkonstruktion lägsta sjukpenningens dagsbelopp för ifrågavarande

personalkategorier nedgå från nio till åtta kronor. Denna mindre önskvärda

konsekvens förhindras, om minimibeloppet ändras till 5 000 kronor. Så

har även skett i ändringsförslaget. Med hänsyn till utformningen av be­

stämmelserna i lagförslaget föreslås därjämte mindre ändringar i sista

punkten.

10

§.

Beträffande första stycket i gällande lydelse hänvisas till vad tidigare

anförts under 6 § 2 mom. angående hempenning.

10 § ändringsförslaget motsvarar nuvarande andra stycket, därvid an­

passning skett efter 37 § lagförslaget.

11 § 1 mom.

Detta moment innehåller för närvarande bestämmelser om avdrag från

ersättningen för annat motsvarande understöd av statsmedel. Det ansluter

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

33

sig till 11 § 1 mom. olycksfallsförsäkringslagen, vilket motsvaras av 25 §

lagförslaget. Med anledning av vad som anförts i motiveringen till sist­

nämnda paragraf (prop. 1954: 60 s. 232 och 233) angående bestämmelsen

i paragrafens sista stycke har ett motsvarande stadgande ansetts böra in­

föras i ändringsförslaget.

11 § 2 mom.

Detta moment motsvarar 26 § lagförslaget.

12

§.

Enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse skall ersättning till

skadad i vissa fall nedsättas på grund av förfarande som orsakat skade-

fallet eller på grund av visst beteende efteråt. I 15 § finnes nu bestäm­

melser om att ersättning ej skall utgå om den skadade uppsåtligen för­

orsakat skadan och ej heller utgå till efterlevande, som uppsåtligen eller

genom grovt vållande förorsakat skada, vilken medfört den skadades död.

Motsvarande bestämmelser återfinnes i 25 respektive 24 § olycksfallsför­

säkringslagen.

I lagförslaget har föreskrifter om förlust av ersättningsrätt införts i

27 § och om nedsättning av ersättning i 28 §.

Med hänsyn till det samband som finnes mellan här berörda stadganden

har de i ändringsförslaget efter anpassning till bestämmelserna i lagför­

slaget införts i en och samma paragraf, nämligen 12 §. Därvid har de be­

stämmelser som motsvarar 27 § lagförslaget betecknats såsom 1 mom.

och de som motsvarar 28 § lagförslaget betecknats såsom 2 mom. Såsom

framgår av det följande kommer bestämmelser av annat innehåll att före­

slås bli införda under det ledigblivna paragrafnumret 15.

13 §.

Denna paragraf, som bl. a. innehåller bestämmelser om provisorisk er­

sättning och om jämkning i redan beslutad ersättning, har anpassats efter

34 och 35 §§ lagförslaget.

14 §.

Denna paragraf innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om ut­

betalning av ersättningar. Andra stycket, som har en motsvarighet i 29 §

andra stycket lagförslaget, har i ändringsförslaget överflyttats till 15 §.

15 §.

Såsom tidigare nämnts under 12 § har bestämmelser motsvarande dem

i nuvarande 15 § överförts till förstnämnda paragraf i ändringsförslaget.

Under den sålunda lediga paragrafbeteckningen har i ändringsförslaget

intagits regler om preskription.

3^—335

⁵⁴

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 130.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

I likhet med vad som gäller i fråga om anspråk på ersättning enligt

olycksfallsförsäkringslagen är anspråk på militärersättning i allmänhet

underkastade reglerna om tioårig preskription. Sedan år 1949 äger emeller­

tid Kungl. Maj :t riksdagens bemyndigande att under förutsättning av riks-

försäkringsanstaltens eller försäkringsrådets tillstyrkande besluta om er­

sättning av statsmedel i sådana fall, där rätten till ersättning gått förlorad

till följd av preskription. Vid bemyndigandet förutsattes, att nya preskrip­

tionsregler i sinom tid skulle införas.

I 29 § första stycket lagförslaget har nu en ny preskriptionsregel in­

förts, av vilken följer, att de allmänna reglerna om tioårig preskription

icke blir tillämpliga på fordringar, som grundar sig på yrkesskadeförsäk­

ringslagen.

En motsvarande preskriptionsregel bär i ändringsförslaget intagits såsom

ett första stycke i 15 §. I de föreslagna övergångsbestämmelserna har

liksom i lagförslaget föreskrivits, att regeln med angiven begränsning

skall gälla även beträffande äldre fall (jfr prop. 1954: 60 s. 241).

Som ett andra stycke har införts en mot 14 § andra stycket nuvarande

förordning svarande bestämmelse, ändrad i enlighet med 29 § andra stycket

lagförslaget.

16 §.

Denna paragraf, som innehåller bestämmelser om rätt för ersättnings-

tagare att göra anspråk på skadestånd utöver ersättningen och om regress­

rätt för riksförsäkringsanstalten, har bragts i överensstämmelse med 51 §

lagförslaget.

17 §.

Bestämmelsen har ändrats i enlighet med 50 § lagförslaget.

18 §.

Denna paragraf innehåller i sin gällande lydelse bestämmelser om rätt

för riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet att låta höra vittnen och

sakkunniga vid allmän domstol och att påfordra polisundersökning. Den

har i lagförslaget sin motsvarighet i 52 §. Någon bestämmelse om rätt att

påfordra polisundersökning har icke upptagits i lagförslaget, enär sådan

rätt ansetts kunna regleras annorledes än genom lagen (jfr SOU 1951: 25

s. 398). I fråga om militärersättningsförordningen är omständigheterna ej

desamma, varför det ansetts lämpligast att medtaga en bestämmelse även

om sistnämnda rätt i ändringsförslaget.

19 §.

Förutom redaktionella ändringar har en ändring i anslutning till 57 §

lagförslaget vidtagits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

35

21 och 22 §§.

Redaktionella ändringar har gjorts i anslutning till 30 resp. 24 § lag­

förslaget.

Den föreslagna förordningen torde böra träda i kraft samtidigt med

sjukförsäkrings- och yrkesskadeförsäkringslagarna eller sålunda den 1

januari 1955. Härvid synes som huvudregel böra gälla att ersättnings­

anspråk på grund av skada som inträffat före ikraftträdandet skola be­

dömas enligt äldre bestämmelser. Beträffande undantag från denna regel

hänvisas till vad förut anförts under 10 och 15 §§.

Departementschefens hemställan.

Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte föreslå

riksdagen att

antaga inom försvarsdepartementet upprättat förslag till

förordning om ändring i militärersättningsförordningen den

2 juni 1950 (nr 261).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Brita Wassén.