2

Kungl. Maj:ts proposition nr H.

Förslag

till

förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts

å skogskonto.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse, som i självdeklaration

till ledning för taxering för inkomst har att uppgiva intäkt av skogsbruk,

må under de förutsättningar och i den utsträckning nedan stadgas erhålla

uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för den del av

intäkten, som insatts å särskilt konto i bank (skogskonto). Rätt att erhålla

uppskov, som nu sagts, tillkommer icke delägare i handelsbolag eller kom­

manditbolag för någon del av den inkomst, han åtnjutit av bolagets verk­

samhet.

Med bank avses i denna förordning riksbanken, affärsbank, sparbank

samt centralkassa för jordbrukskredit.

Skattskyldig må för ett och samma beskattningsår och för en och samma

förvärvskälla endast göra insättning å ett skogskonto. Har skattskyldig i

strid mot denna bestämmelse upplagt skogskonto i mer än en bank må upp­

skov med taxering erhållas allenast för insättning å det först öppnade kon­

tot.

2

§.

Beträffande viss förvärvskälla må uppskovet för ett och samma beskatt­

ningsår avse högst ett belopp, motsvarande summan av

a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

avyttrade skogsprodukter, samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskatt­

ningsåret uttagits för förädling i egen rörelse.

Uppskov må ej åtnjutas för högre belopp än som motsvarar den beräk­

nade nettointäkten av den förvärvskälla, varifrån intäkten av skogsbruk

härrör.

3 §■

Insättning avseende viss förvärvskälla må för ett och samma beskatt­

ningsår ej understiga 2 000 kronor.

Belopp, som insättes å skogskonto, skall avrundas nedåt till jämna hund­

ratal kronor.

4 §•

Till ledning för bestämmande av belopp, för vilket uppskov med taxering

yrkas, skall den skattskyldige vid självdeklaration foga utredning enligt av

riksskattenämnden fastställt formulär ävensom besked från banken rörande

verkställd insättning å skogskonto.

4

11

§•

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpningen av denna förordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954; dock att förordningen

icke skall äga tillämpning beträffande 1954 års taxering.

Vid tillämpning av denna förordning skola medel, som innestå i riksban­

ken å skogskonto jämlikt föreskrifterna i lagen den

1954 med

vissa bestämmelser om medel, som innestå å investeringskonto för skog, an­

ses avse beskattningsåret 1952.

Förslag

till

lag med vissa bestämmelser om medel, som innestå

å investeringskonto för skog.

Härigenom förordnas som följer.

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse skall äga att från och

med den 1 september 1954 utan inskränkning uttaga medel, som jämlikt

bestämmelserna i lagen den 14 december 1951 (nr 783) om investerings­

konto för skog innestå å vederbörandes konto i riksbanken. Hava medlen

icke uttagits före utgången av år 1954, skola desamma anses vara insatta å

sådant konto, som avses i förordningen den

1954 om taxering

för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, och skola följaktligen be­

stämmelserna i nämnda förordning därefter tillämpas med avseende å des­

sa medel.

6

Kungl. Mnj:ts proposition nr 14.

digande har emellertid Kungl. Maj :t genom kungörelse den 27 februari 1953

(nr 72) för ordnat, att insättningsskyldighet icke skall föreligga för inkomst­

året 1953. Lagen är sålunda för närvarande — bortsett från tillämpligheten

av bestämmelserna på insättningar för år 1952 — i kraft endast såvitt avser

rätten att göra frivillig insättning. Sådan insättning kan alltså göras även

för inkomståret 1953, därvid lagens bestämmelser om dispositionen av in­

satta medel etc. blir gällande.

Vid 1951 års riksdag antogs bestämmelser om beskattningen av s. k. acku­

mulerad inkomst. Dessa bestämmelser är icke tillämpliga på inkomst genom

försäljning av skog utan samband med avyttring av marken. Samma års

bevillningsutskott uttalade (bet. nr 62), att det enligt utskottets mening icke

vore motiverat att, samtidigt med att inkomstutjämning genom insättning å

investeringskonto för skog möjliggjordes, införa bestämmelser om särskild

skatteberäkning för ackumulerad inkomst av skog. Däremot ansåg utskot­

tet att, i omedelbar anslutning till upphävande av den tillfälliga lagstiftning­

en om investeringskonto för skog, bestämmelser borde införas om särskild

skatteberäkning i fråga om ackumulerad inkomst av skogsbruk jämväl i

sådana fall då inkomsten uppkommit utan samband med försäljning av

marken. Utskottet förutsatte därvid att ett förenklat förfarande med scha­

blonmässiga bestämmelser skulle tillämpas. Utskottet hemställde, att riks­

dagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära förslag om bestämmelser i

förevarande hänseende. Betänkandet godkändes av riksdagen (Rskr 1951:

357).

I detta sammanhang må erinras om att redan 1948 års riksdag i skrivelse

till Kungl. Maj :t (Rskr 1948: 231), anhållit om utredning av frågan om in­

rättande av investeringsfonder för jordbruk och skogsbruk.

I ett flertal motioner vid 1953 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte

upphäva 1951 års lag om investeringskonto för skog samt att i stället möj­

ligheter måtte skapas för en frivillig skattefri avsättning av skogslikvider.

Med hänsyn till att den obligatoriska insättningsskyldigheten enligt 1951

års lag redan blivit upphävd genom nyssnämnda kungörelse den 27 februari

1953 (nr 72) och att lagen sålunda i gällande delar vore att betrakta som en

provisorisk lösning av de i motionerna berörda spörsmålen, fann 1953 års

bevillningsutskott anledning ej föreligga att förorda de i motionerna ifråga­

satta ändringarna. Utskottet underströk emellertid vad som tidigare uttalats

från riksdagens sida rörande behovet av en permanent lagstiftning i ämnet.

Slutligen må här omnämnas, att Sveriges skogsägareföreningars riksför­

bund i skrivelse den 5 mars 1953 hemställt, att skogsägare måtte tillåtas

disponera å investeringskonto för skog innestående medel med början år

1953 och i övrigt enligt de regler, som kunde bliva gällande i fråga om fort­

satta frivilliga insättningar å spärrkonto.

Utredning angående möjligheterna att åstadkomma en utjämning i be­

skattningshänseende av skogsinkomsterna har på mitt uppdrag verkställts

inom finansdepartementet av

taxeringsintendenten E. Johansson.

Till fullföl­

jande av uppdraget har utredningsmannen överlämnat en promemoria med

förslag till införande av permanent lagstiftning om rätt att vid taxering för

8

Kungl. Maj:ts proposition nr lb.

lätta tillämpningen men synes dock flera svårigheter ofrånkomliga. Trots

föreslagna schablonregler kvarstår att idkare av skogsbruk under flera år

å rad kan avyttra avverkningsrätter eller skogsprodukter, därvid varje av­

yttring för sig kan bliva hänförlig till ackumulerad inkomst. Eftersom

ackumulerad inkomst uppkommit under vart och ett av de år avyttring skett,

skulle man få en serie år, då man skulle bliva nödsakad att räkna med ti­

digare års omräkningar. Antalet fall, då speciell skatteberäkning för acku­

mulerad inkomst skulle äga rum, måste även beräknas stiga avsevärt. Dylik

skatteberäkning, vilken är omständig och arbetskrävande, förekommer för

närvarande i relativt sparsam utsträckning. Om reglerna bleve tillämp­

liga jämväl för löpande skogsinkomster skulle emellertid särskild skatte­

beräkning för ackumulerad inkomst behöva ske i en mängd fall i de län,

där skogsbruk bedrives i större omfattning. Vidare möjliggör detta alternativ

icke avräkning av kostnader för skogsvård bestridda under år efter det

avverkning ägt rum mot influtna skogslikvider.

Om idkare av skogsbruk bereddes möjlighet att vid taxeringen åtnjuta

avdrag för avsättning till investeringsfond för skogsvårdsarbeten, skulle vissa

garantier skapas för att denna kategori skattskyldiga under alla förhållan­

den komme i åtnjutande av avdrag för med skogsbruket förenade kostna­

der för skogsvård. Fråga är emellertid om de skogsvårdande arbetena mo­

tivera avsättning till investeringsfond i sådan utsträckning att idkare av

skogsbruk skulle komma i åtnjutande av erforderlig lättnad vid den pro­

gressiva statsbeskattningen. Enligt en inom skogsstyrelsen utarbetad och till

Konungen den 9 januari 1948 överlämnad promemoria rörande behovet av

investeringsfonder för skogsvårdsarbeten har sålunda föreslagits att avsätt­

ningar till dylika fonder skulle få göras med belopp å högst 16 kr per har

för smärre fastigheter med areal produktiv skogsmark å 25 har och där­

under. För större fastigheter skulle enligt nämnda förslag avsättningar

göras med maximalt 4: 20—14 kr per har alltefter storleken av arealen

produktiv skogsmark, varvid den lägsta siffran avser fastigheter med

areal överstigande 475 har. Styrelsen har vid denna beräkning utgått från

erfarenheter inom domänstyrelsen enligt vilka cirka fem procent av brutto­

avkastningen ansetts böra avsättas till förnyelsefond för återväxtlcostnader.

Införande av rätt till avdrag för avsättning till investeringsfond i förvärvs­

källan jordbruksfastighet förutsätter vidare också bokföringsmässig redo­

visning. Visserligen har numera i kommunalskattelagen intagits bestäm­

melser rörande bokföringsmässig redovisning för inkomst av jordbruks­

fastighet men är dylik redovisning helt frivillig och äger jordbrukare att

själv välja vilken redovisningsmetod han vill tillämpa. Att under sådana

omständigheter införa rätt till avdrag för avsättning till investeringsfonder

i förvärvskällan jordbruksfastighet synes icke tillrådligt. Härtill kommer

att endast ett mindre antal jordbrukare torde komma att övergå till bok­

föringsmässig redovisning. Slutligen må framhållas, att ett införande av

rätt till avdrag för investeringsfonder för jordbrukare oundgängligen ak­

tualiserar införande av motsvarande bestämmelser för fysiska personer, som

driva rörelse.

Om sålunda starka betänkligheter och erinringar kunna framföras mot

en lösning av skogsägarnas beskattningsfråga enligt alternativ 1 och 2, före­

finnes icke större svårigheter att införa bestämmelser av innebörd att id­

kare av skogsbruk tillerkännes rätt att vid taxeringen erhålla avdrag för å

särskilt bankkonto insatt, på visst sätt bestämd del av uppburna brutto­

inkomster av skogsbruk. Härvid synes man i huvudsak kunna bygga på

bestämmelserna i lagen om investeringskonto för skog och förordningen

om taxering för inkomst av medel, som insatts å investeringskonto för skog.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr

/

4

.

som är underkastad progressiv beskattning. Härtill kommer ökade möjlig­

heter för idkare av skogsbruk med mindre skogsinnehav, vilka av tekniska

skäl icke kunna avverka varje år, att erhålla avdrag för med skogsbruket

förenade kostnader. För aktiebolag och andra juridiska personer med en­

bart proportionell beskattning och i regel större skogsinnehav föreligger där­

emot icke samma starka skäl att införa rätt till avdrag för insättning å skogs­

konto. Med hänsyn härtill och då företagsbeskattningskommittén enligt vad

jag erfarit har frågan om utformning av bestämmelserna om investerings­

fonder för aktiebolag och ekonomiska föreningar under omprövning synes

i vart fall tills vidare bestämmelserna om insättning å skogskonto böra

inskränkas till alt avse den kategori skattskyldiga som är underkastad

progressiv beskattning.

1 promemorian uttalas att insättning å skogskonto borde kunna godtagas

som säkerhet för skogsodlings kostnader enligt 24 § skogs­

vårdslagen. Härom anföres.

I skogsstyrelsens tidigare omnämnda promemoria uppgives att vissa

skogsvärdsstyrelser med stöd av 24 § skogsvårdslagen vid avverkning av­

kräva idkare av skogsbruk säkerhet för gäldande av skogsodlingskostna-

der. Ett par skogsvärdsstyrelser förfara så, att skogsägarna uppmanas de­

ponera medel i bankinrättning. Vid deponerandet lämnar vederbörande

skriftligt medgivande att icke lyfta medlen utan fullmakt av skogsvårds-

styrelse. Dylik fullmakt utfärdas i mån av verkställt arbete. Insättning å

skogskonto eller del därav torde i förekommande fall kunna godtagas som

sådan säkerhet som här avses. Om så sker ankommer det givetvis på skogs-

värdsstyrelsen att avkräva skogsägaren medgivande att icke utan fullmakt

av skogsvårdsstyrelsen lyfta den del av å skogskonto innestående medel

som utgör säkerhet för gäldande av skogsodlingskostnader.

Beträffande det tekniska förfarandet vid insättning och uttag

lämnas i promemorian följande redogörelse.

För att erhålla tillräcklig översikt och stadga synes insättning å skogs­

konto endast böra kunna göras till riksbankens kontor i residensstaden i

det län, där insättarens hemortskommun är belägen. Därvid bör uppgivas

insättarens namn, bostads- och mantalsskrivningsadress samt det år och

den fastighet insättningen avser eller, om insättningen avser flera fastig­

heter, som ej ligga i sambruk, utan utgöra olika förvärvskällor, huru myc­

ket av insättningen som avser varje fastighet. Vid insättning å skogskonto

bör insättaren erhålla särskilt bevis angående depositionen i två exemplar,

varav det ena skall fogas till den allmänna självdeklarationen. Det bör ålig­

ga taxeringsnämndens ordförande i hemortskommunen att i förekomman­

de fall underrätta taxeringsnämndens ordförande i den kommun, där fas­

tigheten är belägen, rörande det insatta beloppets storlek.

Rätteligen borde deposition för att medföra avdragsrätt vid visst års taxe­

ring vara verkställd redan under beskattningsåret. Nu torde emellertid

många gånger vara svårt fastställa, huru stort belopp, som lämpligen skall

insättas förrän deklarationen upprättats. Med hänsyn härtill synes böra

föreskrivas att deposition för att medföra rätt till avdrag vid visst års taxe­

ring senast skall hava verkställts den dag deklarationen jämlikt bestämmel­

serna i 36 § taxeringsförordningen skall avlämnas.

För å skogskonto insatta medel bör ränta gottgöras från dagen för insätt­

ningen. Räntefoten torde böra bestämmas av riksbanken och svara mot sed-

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

göras för å investeringskonto innestående medel från den 1 januari 1955

enligt räntefot som av riksbanken bestämdes motsvarande sedvanlig depo-

sitionsränta. Skulle uppsägning avse kortare tid än fyra månader borde

insättare emellertid vidkännas ränteavdrag enligt av riksbanken bestäm­

da grunder.

Vid promemorian fanns fogade dels ett förslag till förordning om taxe­

ring för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, dels ock ett förslag till

lag om upphävande av lagen den 14 december 1951 (nr 783) om investe­

ringskonto för skog. Förslagen torde såsom

Bihang

få fogas till statsråds­

protokollet i förevarande ärende.

Vid ärendets behandling inom finansdepartementet har

jägmästaren F.

Silvén

i skogsstyrelsen verkställt viss utredning angående drivningskost-

nadernas andei av bruttopriset för leveransvirke.

Remissyttrandena.

Förslaget om införande av rätt för idkare av skogsbruk, att vid taxering­

en åtnjuta avdrag för frivilliga insättningar å skogskonto, har i princip

tillstyrkts av nästan alla remissinstanser. Några remissinstanser har visser­

ligen uttalat tveksamhet rörande behovet och lämpligheten av den föreslag­

na lagstiftningen, men har dock icke ansett sig böra avstyrka densamma.

Skogsstgretsen

anser, att förslaget måste hälsas med stor tillfredsställel­

se, enär det genom sin utformning indirekt syntes kunna tillgodose skogs­

vårdens intresse att få återväxtåtgärder utförda inom rimlig tid.

Riksskattenämnden

anför bland annat följande.

Utredningsmannen har undersökt de olika möjligheter, som stå till buds

för att nå en skatte- och kostnadsutjämning vid taxering av skogsinkoms-

ter, och har därvid funnit att det på bestämmelserna om investeringskonto

för skog byggda alternativet med insättning av medel på särskilda konton i

bank (skogskonton) är att föredraga framför övriga tänkbara alternativ,

nämligen särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst eller inrättan­

de av investeringsfonder för skogsbruk. Riksskattenämnden finner de i pro­

memorian redovisade skälen för detta ställningstagande vara övertygande

och ansluter sig därför i princip till den lösning, som förordats av utred­

ningsmannen. Visserligen är det beklagligt att en lagstiftning av detta slag

— som berör ett icke ringa antal skattskyldiga — måste medföra en ytter­

ligare komplicering av taxeringsarbetet och ett merarbete för taxeringsnämn­

derna. Så som förhållandena ligga till torde dock detta vara oundvikligt och

förslaget synes i och för sig präglat av en strävan att med relativt enkla me­

del nå det åsyftade resultatet.

Sveriges lantbruksförbund

framhåller, att den föreslagna lagstiftningen

på ett utmärkt sätt kompletterade den tidigare införda om beräkning av stat­

lig inkomstskatt för ackumulerad inkomst beträffande intäkt av skogs­

bruk genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

13

Sveriges skogsägareförbund,

som ansluter sig till utredningsmannens

ståndpunkt, att utjämning av skattebelastningen på skogsvinsterna genom

tillämpning av bestämmelserna om beräkning av skatt för ackumulerad in­

komst i praktiken skulle bliva alltför arbetskrävande och omständlig, ifråga­

sätter, om ej skogsbrukets skattefråga bäst skulle lösas genom införande

av rätt till avdrag för avsättning till investeringsfond för skogsvårdande

åtgärder, varvid en viss del av avsättningarna borde reserveras för bestri­

dande av återväxtkostnader.

Länsstyrelsen i Kronobergs län

anser det vara tveksamt, om tillräckliga

skäl förelåge att införa särskilda bestämmelser om utjämning av vinsterna

inom skogsbruket. Genom att träffa avtal med köpare av skog och virke

funnes redan nu möjlighet att fördela beskattningen av inflytande skogs-

intäkter på flera år. De av utredningsmannen antydda därmed förenade olä­

genheterna vore överdrivna. Varje ökning av taxeringsavdelningarnas arbets­

börda genom införande av nya bestående arbetsuppgifter vore också ägnad

att ingiva betänkligheter.

Även

fullmäktige i riksbanken

uttalar tveksamhet angående lämplighe­

ten av att en lagstiftning av föreslagen innebörd komme till stånd. Därest

emellertid så ansåges böra ske, vore riksbanken beredd att mottaga insätt­

ningarna.

Av ett vid bankofullmäktiges yttrande fogat utdrag av fullmäktiges pro­

tokoll framgår att herrar

Lemne

och

Rubbestad

ansett, att fullmäktiges

yttrande i nu förevarande hänseende bort erhålla följande avfattning.

De i den remitterade promemorian framlagda förslagen avse att tillgodose

de önskemål, som bevillningsutskottet senast vid innevarande års riksdag

framfört i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 45 om att nuvarande

provisoriska bestämmelser beträffande taxering av ackumulerad inkomst

av skog skulle efterträdas av en permanent lagstiftning i ämnet. Fullmäk­

tige ha för sin del i princip intet att invända mot den föreslagna lösningen

av nu ifrågavarande problem. Fullmäktige ha därmed icke velat uttala sig

om huruvida anledning föreligger att höja den andel av deklarerad brutto­

inkomst för skogsbruk, som enligt nuvarande bestämmelser må frivilligt

insättas, d. v. s. 40 % av köpeskillingen för avverkningsrätt och 20

%

av

köpeskillingen för, respektive saluvärdet å skogsprodukter.

Enligt protokollsutdraget har herr

Kristensson

reserverat sig mot full­

mäktiges beslut och därvid anfört följande.

Sedan någon tid föreligger möjligheter för enskilda personer att under

speciella förhållanden erhålla skatteutjämning mellan olika år för ackumu­

lerade inkomster. Sådan utjämning bör möjliggöras även för ackumulerade

inkomster av skogsbruk för att mildra beskattningens progressivitet och

bereda större möjligheter att göra avdrag för med skogsbruket förenade

kostnader. Detta senare berör särskilt mindre skogsägare, som icke kan av­

verka varje år. Utan att ta ställning till de olika detaljerna i utredningsman­

nens förslag förefaller grundlinjerna i detta kunna godtagas. Den nuvarande

provisoriska lagstiftningen avser icke skogsinkomster, som inflyta efter ut­

gången av innevarande år. En ny permanent lagstiftning bör därför gälla

från och med 1954 års inkomster. Å investeringskonto nu innestående me­

del böra frisläppas till såväl fysiska som juridiska personer och detta re­

dan med ingången av år 1954.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

Mot de föreslagna procentsatserna för beräkning av skogskontoin­

sättningarnas storlek har några av remissinstanserna riktat erin­

ringar.

Domänstijrelsen,

som anser den föreslagna insättningsprocenten för rotför­

säljningar vara skälig, ifrågasätter om procenttalet för upphugget virke är

lämpligt avvägt och anför härom.

När det var fråga om obligatorisk insättning å investeringskonto för skog,

gällde det att insättningsskyldigheten beträffande leveransvirke i förhållan­

de till rotförsäljningar icke finge göras för hög. Nu är det snarast tvärtom,

den frivilliga insättningen på skogskonto är avsedd att vara en förmån för

skogsägarna och insättningsprocenten för leveransvirke får då i förhållande

till rotförsäljningar inte vara för låg.

För mellersta och södra Sverige ha avverkningskostnaderna hittills även

under normala konjunkturer i regel icke uppgått till 50 % och under bättre

konjunkturer har även för delar av övriga landet avverkningskostnaderna

understigit 50 %. När avverkningskostnaderna understiga 50 % blir med

de i promemorian föreslagna procenttalen, 60 respektive 30 %, insättnings-

möjligheten större för rotförsäljning än för leveransvirke. Styrelsen får

med hänsyn till vad ovan sagts därför föreslå att procenttalen för insätt­

ningen å skogskonto sättes till respektive 60 och 40 %.

Lantbruksstyrelsen,

som anför liknande synpunkter, ifrågasätter dess­

utom, om den föreslagna övre gränsen för insättningarna icke vore för låg.

Härom anföres.

Vid uthålligt skogsbruk avse de periodiskt återkommande avverkningar­

na i huvudsak summan av de årliga tillväxtbeloppen under perioden, vilkas

tillgodogörande man endast av praktiska skäl uppskjutit till periodens slut.

Det vill då synas naturligast, att inkomsten av en avverkning betraktas

såsom intjänad till lika delar under samtliga de år sedan närmast föregå­

ende avverkning, varunder skogskapitalet lämnat den genom avverkningen

tillgodogjorda avkastningen, samt att beskattningen i möjligaste mån tager

sikte på dessa årliga inkomstbelopp. Eftersom en avverkningsperiod vid ut­

hålligt och ändamålsenligt bedrivet skogsbruk genomsnittligt torde kunna

uppskattas till 10 år är den i promemorian föreslagna övre gränsen för in­

sättning å skogskonto — 60

%

av köpeskillingen vid rotförsäljning — för

iåg för att medge en jämn fördelning på nu angivet sätt. Skall överhuvud

en övre procentuell gräns för insättningsrätten finnas — genom insättning­

en ernås dock endast ett uppskjutande av beskattningen, varvid även ränte-

avkastningen på det insatta kapitalet inkomstbeskattas — så synes 90

%

vara en ur här angivna synpunkter rimlig sådan gräns. Härmed harmo­

nierar för övrigt väl den i promemorian föreslagna regeln att insatt be­

lopp maximalt skall kunna innestå under 10 år.

Sveriges lantbruksförbund

framhåller, att de föreslagna procentsatserna

gåve för liten utjämningsmöjlighet särskilt vad gällde leveransvirke och

föreslår, att procentsatserna fastställdes till 70 % för avverkningsrätter och

40 % för leveransvirke.

Länsstyrelsen i Jönköpings län

anser det vara tveksamt, huruvida upp­

skov med taxeringen borde medgivas för saluvärde å skogsprodukter, som

under beskattningsåret uttagits för förädling i egen rörelse. Då någon kon­

troll över att skogsprodukterna tillgodogjorts i rörelse icke kunde göras,

Kungl. Maj:ts proposition nr l't.

15

vore icke uteslutet att avdragsrätt i nu förevarande fall kunde komma att

missbrukas.

Sveriges häradsallmänningsförbund

anser att det vore lämpligt att jäm­

väl häradsallmänningarna inordnades under den tilltänkta lagstiftningen.

Länsstyrelserna i Västernorrlands

och

Jämtlands län

uttalar sig för att

minimibeloppet för insättning å skogskonto borde höjas till

3 000 kronor, varigenom en önskvärd begränsning av lagstiftningens till-

iämpningsområde kunde ernås.

Skogsstyrelsen

åter anser önskvärt, att minimibeloppet nedsattes till 1 500

eller 1 000 kronor med hänsyn till behovet av skogsvårdsåtgärder på mindre

fastigheter.

Riksskattenämnden

ifrågasätter om icke begränsningsregeln borde an­

knyta till det belopp, för vilket uppskov med taxeringen skulle medgivas,

och icke till insättningen.

Beträffande tidpunkten för inbetalning av medel å inves-

teringskonto framhåller

riksskattenämnden

att det kunde te sig obilligt för

den skattskyldige, om han icke kunde erhålla avdrag för fyllnadsinbetal­

ning på skogskonto, som verkställdes efter att deklaration avgivits i anled­

ning av att beskattningsnämnd bestämt hans inkomst av skogsbruk till vä­

sentligt högre belopp än enligt hans självdeklaration. Det kunde därför

ifrågasättas, om icke den skattskyldige i dylika fall borde beredas en möjlig­

het, att efter av honom till prövningsnämnden framställt yrkande å skogs­

konto insätta belopp efter den dag deklarationen avgivits.

Sveriges lantbruks förbund

anför liknande synpunkter.

Kammarrätten

anser däremot, att frågan om behovet av insättning i an­

ledning av att beskattningsnämnd frångått skattskyldigs deklaration vore

av ganska liten praktisk betydelse. Det torde icke behöva betecknas som

stötande, att den skattskyldige i sådant fall icke finge tillgodonjuta större

förmån än det av honom deklarerade beloppet.

I flera yttranden beröres frågor sammanhörande med återbetalning

av medel från skogskonto.

Domänstyrelsen

ifrågasätter om icke önskvärd förenkling och lättnad för

administrationen kunde vinnas, om föreskrift infördes, att minimiuttag

från skogskonto skulle uppgå till visst lägsta belopp, förslagsvis 1 000 kro­

nor.

Lantbruks styr elsen

uttalar som sin mening, att reglerna för uttag av me­

del från skogskonto borde uppmjukas exempelvis så att uttag kunde ske av

lägst 10 % åt gången av det insatta beloppet.

Riksskattenämnden

framhåller, att den föreslagna regeln om att uttag

icke må understiga en fjärdedel av det ursprungligen insatta beloppet krävde

en komplettering, som gjorde det möjligt att från kontot uttaga kvarstå­

ende restbelopp i de fall detta understege nämnda fjärdedel. Uttrycket »det

16

Kungl. Maj:ts proposition nr

14

.

ursprungligen insatta beloppet» syntes även kunna vålla oklarhet för det

fall att flera insättningar skett under året å samma skogskonto. Enklast

vore emellertid att bestämma att minimiuttag icke finge understiga visst

belopp, förslagsvis 1 000 kronor, givetvis med möjlighet för kontoinnehava­

ren att genom ett uttag tömma konto, vars behållning icke uppginge till

det sålunda bestämda minimibeloppet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

förordar en uppmjukning därhän, att

minimibelopp för uttag fastställdes till en femtedel av det ursprungligen

insatta beloppet, varvid skogsägarna skulle tillerkännas rätt att fördela ut­

tag från skogskonto på fem år.

Sveriges lantbruksförbund

och

Sveriges skogsägares riksförbund

anser,

att en uppdelning av skogslikviderna å endast fyra år vore för snävt till­

mätt, varför skogsägarna borde tillerkännas rätt att fördela sina uttag

från skogskonto över tio år.

I några yttranden framhålles, att vissa spörsmål i samband med över­

låtelse av skogs fastighet och vid dödsfall ävensom

vid överlåtelse av tillgodohavande å skogskonto borde

regleras i samband med lagstiftningsförslagets framläggande.

Riksskattenämnden

anför härom bland annat.

Riksskattenämnden är för sin del av den uppfattningen, att en avveckling

av skogskontot med åtföljande beskattning bör ske senast i samband med

överlåtelse — helt eller till väsentlig del — av den fastighet, till vilken skogs­

kontot anknyter. Detta synes bäst överensstämma med lagstiftningens syfte,

som bl. a. är att möjliggöra en avräkning av senare kostnader för skogs­

bruket mot tidigare influtna skogslikvider. I och med överlåtelsen har detta

syfte fallit bort. Någon verklig grund för att ytterligare uppskjuta beskatt­

ningen finnes då icke längre. Att insättningen i detta sammanhang på en

gång tages till beskattning synes icke heller oskäligt, med hänsyn till att

kontoinnehavaren vid överlåtelsen i allmänhet uppbär likvid varmed skatten

kan betalas.

Om den skogsägare, som gjort insättningen på skogskonto och åtnjutit

avdrag därför vid beskattningen, sedermera avlider innan uttag skett, fin­

nes icke samma skäl att omedelbart kräva en beskattning av beloppet. Det

oskiftade dödsboet kan behålla skogsbruket och fortsätta driften i den av­

lidnes ställe, varvid syftet med insättningen alltjämt kvarstår. Någon be­

skattning torde då icke böra påfordras annat än i samband med att dödsboet

gör uttag hos riksbanken. Om däremot dödsboet skiftas och sålunda i verk­

ligheten en överlåtelse av fastigheten kommer till stånd, synes — liksom

vid andra överlåtelser — kontoinsättningen böra återföras till beskattning

hos dödsboet för det beskattningsår, då skiftet ägt rum.

På samma sätt finns det anledning att kräva en omedelbar reglering av

den uppskjutna beskattningen om en kontoinnehavare till annan överlåter

sin fordran hos riksbanken. Det skulle leda till tämligen orimliga resultat

om den, som gjort en insättning å skogskonto, skulle kunna strax därefter

mot kontant likvid överlåta sin fordran enligt kontot till en annan person

men likväl åtnjuta uppskov med beskattningen till dess den nya rättsäga-

ren uttager medel å kontot eller medlen eljest betalas ut av riksbanken. Även

här bör sålunda beskattning inträda för det beskattningsår, varunder över­

låtelsen skett. En annan utväg är att förklara avtal om överlåtelse av skogs­

17

konto för ogiltiga. I själva verket torde denna utväg vara att föredraga, bl.

a. därför att de mot skatteskulden svarande medlen då alltjämt innestå för

den skattskyldiges räkning.

Det av riksskattenämnden nu föreslagna förfaringssättet torde emellertid

törutsätta en viss fortlöpande kontroll från beskattningsnämndernas sida.

Utredningsmannen synes icke ha tänkt sig att en sådan kontroll skulle vara

erforderlig. Enligt förslaget skulle någon registrering av insättningar å skogs­

konto icke ske hos taxeringsmyndigheterna. Avdrag skulle medgivas på

grundval av ett vid deklarationen fogat besked från riksbanken om verk­

ställd insättning å skogskonto. Beskattning av beloppet skulle sedan ske

med ledning av ett riksbankens meddelande om att uttag å kontot ägt rum.

Bl. a. ur de synpunkter, som nyss anförts, torde det dock bli nödvändigt

att taxeringsnämnderna årligen erhålla uppgift om å skogskonto inne-

stående belopp. Detta synes dock icke behöva ske på annat sätt än att den

skattskyldige på jordbruksbilagan ifyller uppgift om vilka insättningar å

skogskonto, som finnas för hans del. I deklarationsformuläret skulle sålunda

på särskild plats beredas möjlighet att lämna uppgift härom. Sådana upp­

gifter torde vara nödvändiga även ur andra synpunkter. Vid fall då olika

insättningar förekommit under flera år är detta behövligt för att taxerings­

nämnden skall kunna hålla reda på vilka insättningar som återförts till be­

skattning och vilka som kvarstå obeskattade.

Sveriges lantbruksförbund,

som anfört liknande synpunkter, anser att

vid avveckling av skogskonto i samband med överlåtelse av fastighet reg­

lerna angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

borde tillämpas. Förhållandena vid skifte i samband med boskillnad syntes

också böra regleras.

Skogsstyrelsen

framhåller, att insättning på skogskonto icke utan vidare

kunde godtagas såsom säkerhet för återväxtåtgärder, eftersom de

å skogskonto insatta medlen icke var knutna till en viss fastighet utan till

viss skattskyldig, vilken när som helst kunde överlåta fastigheten till annan

person. Det vore därför nödvändigt antingen med viss komplettering av de

föreslagna insättnings- och uttagningsreglerna eller att jämväl fortsätt­

ningsvis utkräva säkerhet jämlikt 24 § skogsvårdslagen.

Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län

påpekar, att orsaken till påfordrande

av deposition för säkerställande av skogsvårdsåtgärder i många fall vore

farhågor lör att fastigheten komme att säljas innan dylika åtgärder verk­

ställts. Då deposition sålunda måste följa fastigheten, kunde insättning på

skogskonto icke godtagas som säkerhet för fullgörande av skogsvårdsåt­

gärder utan borde inbetalning och förvaltning av sistnämnda belopp ske

som hittills. Även dessa inbetalningar borde emellertid vara skattefria tills

återbetalning skedde.

Länsstyrelserna i Västernorrlands

och

Jämtlands län

anser, att bestäm­

melserna i skogsvårdslagen icke borde influera på den föreslagna lagstift­

ningen om insättning å skogskonto.

Sveriges skogsägareförbund

framhåller, att det med hänsyn till såväl det

allmännas som skogsägarens bästa vore önskvärt, att en viss del av de å

skogskonto insatta medlen reserverades för skogens vård.

2 Bihang till riksdagens protokoll 195/t. 1 samt. Nr 14.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr H.

Beträffande ikraftträdandet av den nya lagstiftningen anför

Sveriges lantbruksförbund.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft från och med den 1 januari

1955. Det torde vara oklart, huru nämnda bestämmelser skola tolkas. Avses

därmed intäkter influtna efter den sista december 1954 och att sålunda nå­

gon insättningsrätt och följaktligen uppskovsrätt med taxeringen icke före­

ligger för intäkter influtna under år 1954? Oklarhet uppkommer jämväl i

de fall att brutet räkenskapsår föreligger. Meningen måste enligt förbundets

mening vara den, att de föreslagna bestämmelserna skola gälla fr. o. m.

1955 års taxering, d. v. s. att intäkter influtna under 1954 eller däremot

svarande räkenskapsår skola omfattas av de nya bestämmelserna.

Mot de föreslagna övergångsbestämmelserna enligt vilka in-

sättare äger att från och med 1955 års ingång återfå å investeringskonto

insatta medel har

fullmäktige i riksbanken

riktat vissa erinringar.

Fullmäktige anför sålunda.

Enligt förslaget skall de, som har medel innestående å investeringskonto

för skog, äga utfå de insatta medlen när som helst under tiden januari

1955—januari 1963. Med anledning härav må nämnas, att det sammanlagda

belopp, som insatts i riksbanken jämlikt lagen om investeringskonto för

skog, uppgår till 113,7 milj. kronor, därav 44,3 milj. kronor hänför sig till

11 856 insättare som avses i det nya författningsförslaget, d. v. s. fysiska

personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser, medan återstående 69,4 milj.

kronor insatts av 644 bolag och andra juridiska personer.

Fullmäktige har icke funnit, att några skäl förebragts, som skulle mo­

tivera att för sådana insättare, vilka ej omfattas av det nya författnings­

förslaget, d. v. s. juridiska personer, avsteg sker från nu gällande bestäm­

melser angående möjlighet att uttaga å investeringskonto innestående me­

del. Däremot finner fullmäktige det rimligt att insättningar av skattskyl­

diga, som avses i det nya författningsförslaget, d. v. s. av fysiska personer

och med dem likställda, i huvudsak jämställes med insättningar, vilka skett

enligt sagda författningsförslag. Fullmäktige har följaktligen intet att er­

inra mot att nu gällande bestämmelser i ämnet sättes ur kraft för dylika

skattskyldiga och att dessa får uttaga innestående medel när de så finner

lämpligt under ovan angivna tid. Uttag synes dock, i enlighet med vad som

för närvarande gäller och i konsekvens med vad som föreslås beträffande

nyinsättningar, icke böra få understiga 25 % av det för respektive beskatt­

ningsår innestående beloppet. Det må tilläggas att man har anledning utgå

från att skattskyldiga, vilka är underkastade progressiv beskattning, kom­

mer att disponera över innestående medel endast i den mån detta av dem

befinnes lämpligt ur beskattningssynpunkt, medan däremot bolag och andra

juridiska personer, om den föreslagna övergångsbestämmelsen gjordes till­

lämplig även å dem, säkerligen skulle komma att ta tillfället i akt att ome­

delbart efter den 1 januari 1955 uttaga av dem insatta belopp.

Herr

llubbestad

var skiljaktig och ansåg, att rätt att uttaga jämlikt 1951

års lag insatta medel borde få tillkomma alla, som verkställt sådana insätt­

ningar. Angående innehållet i eu av herr

Kristensson

avgiven reservation

hänvisas till sid. 9.

1 yttrandena har vidare berörts vissa detalj spörsmål.

Lantbruksstijrelsen

föreslår, att insättning å skogskonto finge göras icke

enbart till riksbanken utan även till annan bank.

19

I de skrivelser som inkommit från Svenska bankföreningen, Svenska spar­

banksföreningen och Svenska jordbrukskreditkassan hemställes att insätt­

ning å skogskonto skall få ske jämväl i affärsbank, sparbank och central­

kassa för jordbrukskredit.

Riksskattenämnden

och

Sveriges lantbruksförbund

framhåller, att genom

den föreslagna avgränsningen av rätten till insättning å skogskonto till

fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser såväl handelsbolag

som kommanditbolag uteslutits från möjligheterna att vinna skatteutjäm­

ning. Då beskattningen skedde hos de särskilda delägarna träffades inkoms­

terna av skogsbruket av skatteprogression och torde icke tillräckliga skäl

föreligga att utesluta dylika fall från den tilltänkta lagstiftningen.

Länsstgrelsen i Jämtlands län

påpekar, att det enligt det framlagda för­

slaget vore möjligt, att genom kortvarig deposition, till och med under alle­

nast en dag, förvärva avdragsrätt. Till förhindrande av missbruk syntes

bestämmelse böra meddelas, att medel som insatts å skogskonto icke finge

lyftas förrän viss ej alltför kort tid, förslagsvis åtta månader, förflutit efter

det att deposition skett.

Länsstgrelserna i Jönköpings

och

Västernorrlands län

ifrågasätter om icke

föreskrifterna angående proportionell uppdelning av från skogskonto ut­

tagna medel i de fall insättning gjorts avseende flera förvärvskällor endast

borde gälla supplementärt. I första hand borde den skattskyldige själv med­

givas rätt bestämma på vilken eller vilka förvärvskällor uttaget belopp be­

löper.

Länsstgrelsen i Jönköpings län

anser det vara erforderligt med ett ut­

talande av innebörd att den föreslagna rätten till avdrag för avsättning till

skogskonto icke kunde medföra uppdelning av avdrag för värdeminskning

å skog utöver vad som följer av anvisningarna till 41 § kommunalskatte­

lagen.

Beträffande kontrollen av att insättningarna å skogskonto beräknas till

rätt belopp samt att uttagen från nämnda konto kommer att i vederbörlig

ordning beskattas, har några remissinstanser gjort vissa påpekanden.

Riksskattenämnden

anför sålunda.

Belopp för vilket uppskov med taxeringen erhållits skall enligt förslaget

tagas till beskattning för det beskattningsår, då uttag från skogskontot sker.

Riksbankens meddelanden om uttag å skogskonton skola emellertid avse

uttag, som skett under föregående kalenderår. Tydligen kan härvid den si­

tuationen uppkomma, att taxeringsnämnderna få sig tillställda meddelan­

den om kontouttag, vilka — på grund av att den skattskyldige tillämpar

s. k. brutet räkenskapsår — icke skola föranleda taxering förrän nästföl-

jande år eller, eventuellt, skulle ha föranlett taxering redan föregående år.

Dylika förhållanden lära icke kunna undvikas men torde å andra sidan för­

utsatta, att riksbankens meddelanden före utsändandet till taxeringsnämn­

derna förtecknas hos länsstyrelsernas taxeringsavdelningar och att seder­

mera genom taxeringsintendentens försorg en eftergranskning sker till

kontroll av att meddelandena behörigen iakttagas vid taxeringarna.

I vissa fall kan ju också inträffa, att uttaget hos riksbanken, helt eller

till viss de], icke skall föranleda beskattning, nämligen om den skattskyl­

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

20

dige insatt högre belopp än det, för vilket avdrag vid taxeringen sedermera

finnes kunna medgivas. De komplikationer, som härvid kunna uppkomma

__ bl. a. bör väl i dylikt fall uttag kunna ske med mindre belopp än en

fjärdedel av det ursprungligen insatta — torde kräva särskilda föreskrifter.

Länsstyrelsen i Våsternorrlands län

ifrågasätter behovet av att utredning

till ledning för bestämmande av belopp för vilket uppskov med taxeringen

må erhållas gjordes å särskilt formulär, då jordbruksbilagan vore så upp­

ställd, alt kontroll att uppskov med taxering icke yrkades med för högt

belopp lätt kunde ske. För att underlätta arbetet för taxeringsnämnderna

borde riksbanken vidare översända uppgifter angående under närmast före­

gående år uttagna belopp redan den 31 januari.

Departementschefen.

Förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av stat­

lig inkomstskatt för ackumulerad inkomst är icke — bortsett från vissa spe­

cialfall —- tillämplig på inkomst genom försäljning av skog utan samband

med avyttring av marken. I proposition nr 170/1951, varigenom riksdagen

förelädes förslag till bestämmelser i ämnet, framhöll jag, att den gjorda be­

gränsningen i förordningens tillämpningsområde var betingad av praktiska

skäl. Bland annat skulle det möta svårigheter att bestämma det antal år, till

vilka en ackumulerad inkomst av skogsbruk vore att hänföra. Vidare borde

beaktas, att en person under en följd av år kunde avyttra avverkningsrätter

eller skogsprodukter, därvid varje försäljning för sig kunde bli häntörlig

till ackumulerad inkomst. Härigenom skulle man kunna få en hel serie år,

där beskattningsnämnderna bleve nödsakade att räkna med tidigare års om­

räkningar.

Vid den tidpunkt då riksdagen hade att taga ställning till nyssnämnda

proposition nr 170/1951 förelåg jämväl till bedömande förslaget om inrät­

tande av investeringskonto för skog avseende inkomståren 1952 och 1953.

Såsom tidigare nämnts uttalade 1951 års bevillningsutskott i sitt av riksda­

gen godkända betänkande nr 62, att det icke vore motiverat att, samtidigt

med att inkomstutjämning genom insättning å investeringskonto möjlig­

gjordes, införa bestämmelser om särskild skatteberäkning för ackumulerad

inkomst av skog. Däremot ansåg utskottet, att i omedelbar anslutning till

att den tillfälliga lagstiftningen om investeringskonto upphörde borde in­

föras bestämmelser om särskild skatteberäkning i fråga om ackumulerad

inkomst av skogsbruk. Enligt utskottets uppfattning borde därvid, i syfte

att förenkla förfarandet, schablonmässiga beräkningar kunna användas vid

bestämmandet av det antal år, till vilka skogsinkomsten vore hänförlig.

Den ytterligare belysning dessa frågor nu fått genom den verkställda ut­

redningen torde ha visat, att de taxeringstekniska svårigheterna kommer

att bestå även om bestämmelserna utformas efter vissa schabloner. Utred­

ningsmannen har vidare pekat på en annan omständighet, som gör att en

tillämpning av reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad in­

Kungi. Maj:ts proposition nr U.

Kungl. ]\Iaj:ts proposition nr 14.

21

komst knappast kan anses vara den lämpligaste metoden för att åstadkom­

ma en utjämning av skogsinkomsterna i beskattningsavseende. Dessa skatte­

regler avser, som tidigare nämnts, endast att mildra verkningarna av beskatt­

ningens progressivitet. Utjämningen av skogsvinsterna åsyftar emellertid

därjämte att möjliggöra en avräkning av kostnader för skogsvårdsåtgärder

mot skogsinkomster, som åtnjutits under annat beskattningsår än det var­

under skogsarbetena utförts. Även enligt min uppfattning har övertygande

skäl anförts mot en lösning av skogsbrukets beskattningsfråga enligt detta

alternativ.

Beträffande de båda övriga av utredningsmannen undersökta alternativen,

nämligen inrättande av investeringsfonder för skogsbruk och insättning av

viss del av skogsinkomsten på särskilt konto i bank, har utredningsmannen

förordat det sistnämnda. Detta alternativ har också allmänt tillstyrkts av

remissinstanserna.

För egen del vill jag framhålla, att systemet med bankinsättningar på ett

naturligt sätt anknyter till den ordning, som nu tillämpats under två år en­

ligt 1951 års lag om investeringskonto för skog. Självfallet är det för tidigt

att uttala sig om hur ett mera utbyggt system med kontinuerliga insättning­

ar och uttag kommer att fungera. De hittills vunna erfarenheterna torde dock

ge vid handen, att anordningen med bankinsättningar låter sig väl inpassas

i det vanliga taxeringsarbetet. Jag anser mig därför i princip kunna tillstyr­

ka alternativet med insättningar på särskilt bankkonto och att insättaren

erhåller uppskov med taxeringen till det år, då uttag äger rum.

Jag torde härefter få behandla vissa huvudpunkter i förslaget.

Utredningsmannen har föreslagit, att de årliga insättningarna

maximeras till 60 procent av intäkten för rotsåld skog och 30 procent

av intäkten för avyttrade eller till egen rörelse uttagna skogsprodukter. Det­

ta förslag innebär sålunda en ganska avsevärd höjning av de procenttal, som

gällt i fråga om frivilliga insättningar på investeringskonto enligt 1951 års

lag. Dessa senare insättningar har varit maximerade till 40 respektive 20

procent av den redovisade intäkten. I fråga om procenttalens inbördes av-

vägning har utredningsmannen ansett sig kunna godtaga den i 1951 års lag

använda schablonen för beräkning av rotvärdet. Denna schablon bestod däri,

att rotvärdet å sålt eller till egen rörelse uttaget virke uppskattades motsvara

halva köpeskillingen respektive halva saluvärdet.

Vad först angår den föreslagna maximeringen till 60 procent av rotvär­

det, har utredningsmannen vid avvägningen beaktat den nedsättning i skat-

teprogressionen, som medgives enligt reglerna om särskild skatteberäkning

för ackumulerad inkomst. Om tillförlitlig utredning icke förebringas om det

antal år, vartill ackumulerad inkomst hänför sig, skall enligt dessa regler

skatteberäkningen ske, som om inkomsten hänfört sig till tre år. Några re­

missinstanser har ansett att det föreslagna procenttalet icke medgåve iill-

räckliga utjämningsmöjligheter. Sålunda har lantbruksstyrelsen föreslagit en

höjning till 90 procent. Sveriges lantbruksförbund har för sin del förordat

22

en höjning till 70 procent. Det kan i detta sammanhang erinras om att i de

vid 1953 års riksdag väckta motionerna om frivilliga insättningar å skogs­

konto framfördes förslag dels om maximering till 60 respektive 30 procent

och dels om bibehållande av procentsatserna i 1951 års lag eller alltså 40

respektive 20 procent. Efter övervägande av olika pa trågan inverkande om­

ständigheter har jag ansett mig böra förorda det av utredningsmannen fram­

lagda förslaget om en maximering till 60 procent av rotvärdet.

Om denna insättningsprocent godtages för rotsåld skog återstår att taga

ställning till frågan om vilket procenttal, som bör fastställas för leveransvir­

ke. Utredningsmannen har, som nyss angivits, utgått från att procentsatser­

na bör förhålla sig som 2: 1. Detta innebär, att i den mån avverkningskost-

naderna understiger 50 procent blir insättningsmöjligheterna större för rot-

försäljningar än för leveransvirke. Några remissinstanser har understrukit

vikten av att reglerna om skogskonto så utformas, att de icke medför obenä­

genhet hos skogsägarna att verkställa egna avverkningar. Även enligt min

uppfattning bör denna synpunkt tillmätas betydelse. Avvägningen av pro­

centtalen försvåras givetvis av att avverkningslcostnadernas andel av brutto­

priset starkt växlar från trakt till trakt och för skilda sortiment och för

olika år. Då det här gäller att få ett acceptabelt medeltal för hela riket, vill

det dock synas som om den av utredningsmannen föreslagna relationen mel­

lan procenttalen för rotsåld skog och leveransvirke bör jämkas till förmån

för det senare. Med hänsyn härtill förordar jag, att maximibeloppet för leve­

ransvirke bestämmes till 40 procent av köpeskillingen respektive saluvärdet.

Utredningsmannen har icke funnit sig höra uppställa några särskilda

regler rörande användningen av de a skogskonto insatta medlen.

Några garantier för att dessa eller ens någon del av desamma kommer skogs­

vården på fastigheten till godo finns sålunda icke. Då förslaget i första

hand avser att öppna möjligheter till en utjämning i beskattningsavseende

av ackumulerad inkomst av skogsbruk i ungefär den omfattning som i

fråga om andra inkomster redan tillkommer de skattskyldiga genom reg­

lerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst, har jag intet

att erinra mot förslagets utformning i denna del. Att ett genomförande av

den föreslagna anordningen likväl kommer att stimulera till skogsvårdande

åtgärder har vitsordats från flera håll.

I ett speciellt avseende har utredningsmannen dock tänkt sig, att insätt­

ning å skogskonto skulle kunna tjäna rent skogliga intressen. Enligt 24 §

skogsvårdslagen kan skogsvårdsstyrelse fordra, att betryggande säkerhet

skall ställas för skogsodlingskostnader. Med stöd av denna bestämmelse

kräver vissa skogsvårdsstyrelser, att skogsägarna deponerar medel i bank.

Enligt utredningsmannens uppfattning bör insättning å skogskonto kunna

godtagas som sådan säkerhet, därest skogsägaren förbinder sig att icke utan

fullmakt av skogsvårdsstyrelsen lyfta den del av å skogskonto innestående

medel, som utgör säkerhet för gäldande av skogsodlingskostnaderna. Skogs­

styrelsen och flera av de hörda skogsvårdsstyrelserna har framhållit, att det

icke torde bli möjligt att godkänna insättning å skogskonto som säkerhet

Kungl. Maj:ts proposition nr H.

23

enligt 24 § skogsvårdslagen, enär sådan insättning icke vore bunden till den

fastighet, varå avverkningen skett. Huruvida insättning å skogskonto kan

godkännas som säkerhet för skogsodlingskostnader får givetvis skogsvårds-

styrelserna själva avgöra i det särskilda fallet. Jag vill endast som min upp­

fattning uttala, att det icke torde finnas något hinder för en skogsägare

att gentemot skogsvårdsstyrelsen förbinda sig att låta överföra medlen till

annat konto i banken, därest fastigheten skulle överlåtas. Medlen kom­

mer visserligen att tagas till beskattning hos skogsägaren för det år över­

låtelsen ägt rum, men detta försämrar ju icke säkerheten, eftersom medlen

icke utbetalas av banken utan endast överföres till annat konto. Jag har

uppmärksammat, att skogsvårdsstyrelsen i något län tillämpar den meto­

den, att medlen insättes i slcogsvårdsstyrelsens namn. Ett sådant förfa­

ringssätt kan däremot icke användas i fråga om medel, som insättes å

skogskonto. Dessa medel måste alltid innestå i skogsägarens eget namn.

Förslaget har begränsats till sådana skattskyldiga, vilka är

underkastade progressiv beskattning. Aktiebolag och

andra juridiska personer har sålunda lämnats utanför. Med hänsyn till att

förslaget i första hand avser att åstadkomma en skatteutjämning och så­

lunda närmast är att anse som ett komplement till 1951 års regler om sär­

skild skatteberäkning för ackumulerad inkomst, anser jag den föreslagna

begränsningen vara lämplig och riktig. Jag kan sålunda icke tillstyrka det

av Sveriges häradsallmänningsförbund framställda yrkandet om att jämväl

häradsallmänningarna, vilka har att erlägga proportionell statsskatt, inord­

nas i den tilltänkta lagstiftningen. Av skäl som jag i det följande närmare

anger, bör rätten att göra insättning å skogskonto ej heller tillkomma han­

delsbolag och kommanditbolag.

Mot förslaget att insättning skall göras i riksbanken

har de olika bankorganisationerna riktat invändningar. Man har menat, att

de särskilda skäl — av penningpolitik och annan art — som kunde åbe­

ropas för en sådan inskränkning, då det gällde insättningar enligt 1951 års

lag, icke föreligger nu. Självfallet skulle det ur administrativ synpunkt vara

till fördel om insättningarna på skogskonto koncentrerades till riksbanken.

Inom riksbanken finns ju också erfarenhet av det nu tillämpade systemet

med insättningar av skogsmedel på särskilt investeringskonto. Å andra

sidan torde det vara ett allmänt önskemål bland skogsägarna att få göra

insättning i den bank, som vederbörande vanligen anlitar i sin verksamhet.

I syfte att få de härmed sammanhängande problemen närmare belysta har

överläggningar ägt rum inom finansdepartementet med representanter för

riksbanken, affärsbankerna, sparbankerna och jordbrukskassorna. Såvitt

vid överläggningarna kunnat bedömas, torde det ur teknisk synpunkt icke

föreligga några hinder för bankerna och centralkassorna för jordbrukskredit

att medverka i ett system med insättningar på skogskonto. Då penninginrätt­

ningarna vidare förklarat sig beredda att lämna beskattningsmyndigheterna

uppgifter om insättningar och uttag från skogskonto i den utsträckning, som

blir erforderlig för att kontrollen över de insatta medlen skall bli ur taxe-

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr

44

.

ringssynpunkt tillfredsställande, anser jag mig kunna tillstyrka, att skogs­

konto skall få uppläggas jämväl i affärsbank, sparbank och centralkassa för

jordbrukskredit. Emellertid bör gälla att Kungl. Maj :t skall äga förordna,

att penninginrättning, som icke följer meddelade bestämmelser angående

skogskonto, icke vidare skall få mottaga medel å dylikt konto.

I fråga om de medel, som insatts å spärrat konto i riks­

banken enligt 1951 års lag om investeringskonto

för skog, har utredningsmannen föreslagit en förkortning av spärrtiden.

Enligt gällande regler får dessa medel i princip icke lyftas förrän fem år

förflutit från ingången av det år inbetalningen senast skolat verkställas.

För år 1952 insatta medel blir sålunda tillgängliga för lyftning först den 1

januari 1958. I den mån frivilliga insättningar skett för år 1953 kan dessa

lyftas från och med ingången av år 1959. Om medlen skall användas för att

bestrida kostnader för skogsvårdsarbeten kan dock tidigare uttag ifrågakom-

ma. Utredningsmannens förslag innebär, att de insatta medlen skulle bli

tillgängliga för lyftning redan den 1 januari 1955.

Fullmäktige i riksbanken har för sin del icke haft något att invända mot

att 1951 års lag upphäves beträffande medel, som insatts av sådana skatt­

skyldiga, vilka omfattas av det nu föreliggande förslaget om skogskonto.

Däremot anser fullmäktige, att några skäl icke förebragts, som skulle moti­

vera, att för bolag och andra juridiska personer avsteg göres från gällande

bestämmelser om rätt att uttaga medel å investeringskonto för skog.

I likhet med bankofullmäktige anser jag, att anledning saknas att i detta

sammanhang ompröva bestämmelserna i 1951 års lag, såvitt desamma reg­

lerar möjligheterna för bolag och andra juridiska personer att disponera

över insatta medel. För de fysiska personernas del ligger saken annorlunda

till. Godtages de av mig förordade bestämmelserna angående skogskonto

blir det möjligt för dessa skattskyldiga att redan för beskattningsåret 1954

göra insättningar på dylikt konto. Bibehålies de nuvarande reglerna om

investeringskonto för skog oförändrade, måste man under flera år framåt

räkna med att en skogsägare kan ha två olika slags skattefria bankinsätt­

ningar, för vilka skulle gälla delvis olika regler. Att detta i avsevärd grad

skulle komplicera beskattningsmyndigheternas arbete är uppenbart. Jag fin­

ner det därför angeläget, att en samordning kommer till stånd på det sättet

att medel, som av fysiska personer och med dem likställda skattskyldiga

insatts på investeringskonto för skog, inordnas under de regler, som kommer

att gälla för skogskonto. Lagtekniskt bör samordningen åvägabringas genom

att föreskrift meddelas om att medel å investeringskonto för skog, vilka

kvarstår i riksbanken vid utgången av år 1954, skall anses vara insatta å

skogskonto. För att övergången icke skall medföra onödigt arbete med om-

föring till nytt konto o. dyl. i sådana fall, där den skattskyldige icke önskar

ha kvar skogskonto i riksbanken, bör vidare stadgas rätt för insättaren att

från och med viss dag före den 1 januari 1955 uttaga medlen från investe­

ringskonto för skog. I detta hänseende vill jag förorda den 1 september 1954

som en lämplig tidpunkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

25

De vid promemorian fogade författningsförslagen har överarbetats inom

finansdepartementet. De reviderade förslagen, nämligen

förslag till förord­

ning om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto,

och

för­

slag till lag om upphävande i vissa hänseenden av lagen den 14 december

1951 (nr 783) om investeringskonio för skog,

torde såsom

Bilaga 1

och 2 få

fogas till statsrådsprotokollet.

I det följande behandlas vissa detaljer i förslaget till förordning om taxe­

ring för inkomst av medel, som insatts på skogskonto.

1 §■

Såsom tidigare nämnts bör de föreslagna bestämmelserna endast äga till-

lämpning på skattskyldiga, som är underkastade progressiv beskattning. 1

enlighet härmed angives i första stycket av förevarande paragraf att upp­

skov må erhållas av fysisk person, oskift dödsbo och familjestiftelse, som

1 självdeklaration har att uppgiva intäkt av skogsbruk. Utanför förordning­

ens tillämpningsområde faller sålunda även t. ex. handelsbolag och kom­

manditbolag. Ej heller blir det tillåtet för den enskilde bolagsmannen att

göra insättning på skogskonto för någon del av sin andel i bolagets in­

komst; denna skall ju i delägarens deklaration icke uppgivas såsom intäkt

av skogsbruk utan som inkomst åtnjuten från bolaget. I vissa remissytt­

randen har ifrågasatts om det funnes tillräckliga skäl att utesluta dessa

bolag från möjligheten att göra insättning på skogskonto. Med anledning

härav vill jag framhålla, att redan nuvarande bestämmelser om bolagsmän­

nens beskattning möjliggör en uppdelning i beskattningsavseende av en

eljest enhetlig inkomst. Då det föreslagna systemet med skogskonto främst

syftar till att mildra verkningarna av beskattningens progressivitet, kan det

knappast anses påkallat att utsträcka tillämpningen till sådana skattskyl­

diga, som på annan väg uppnår en nedsättning i progressiviteten. Jag finner

sålunda icke anledning att i nu förevarande hänseende föreslå någon änd­

ring i utredningsmannens förslag.

I princip bör den skattskyldige själv få bestämma i vilken bank han öns­

kar upplägga skogskonto. Av vissa kontrolltekniska skäl bör dock den be­

gränsningen gälla, att en skattskyldig under ett och samma beskattningsår

icke får göra insättning på mer än ett skogskonto för varje förvärvskälla.

2

§.

Uppskov bör ej i något fall få åtnjutas för högre belopp än som motsvarar

den nettointäkt, som framkommer å jordbruksbilagan innan avdrag för in-

sättningsbeloppet gjorts.

3 §.

Såsom utredningsmannen föreslagit bör visst minimibelopp för insättning

å skogskonto fastställas i författningen. Med beaktande bland annat av att

reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst icke får till-

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

lämpas, om icke den ackumulerade inkomsten, efter avdrag för avdragsgilla

utgifter, uppgår till minst 4 000 kronor, har utredningsmannen ansett att

ett insättningsbelopp å 2 000 kronor vore en lämplig minimigräns.

Ett par länsstyrelser har ansett att minimibeloppet borde höjas till 3 000

kronor. Å andra sidan har skogsstyrelsen förordat en nedsättning till 1 500

eller 1 000 kronor med hänsyn till behovet av skogsvårdsåtgärder på mindre

fastigheter.

För egen del anser jag att det av utredningsmannen föreslagna beloppet är

lämpligt avvägt och tillstyrker alltså förslaget i denna del. Godtages de av

mig tidigare förordade procenttalen för insättning — 60 respektive 40 pro­

cent av intäkten — innebär ett minimibelopp av 2 000 kronor att de lägsta

belopp, som kan grunda rätt till insättning, blir 3 334 kronor beträffande

avverkningsrätt och 5 000 kronor beträffande leveransvirke.

4 §.

På sätt riksskattenämnden framhållit torde det bli erforderligt med viss

fortlöpande kontroll från beskattningsnämndernas sida. För att möjliggöra

detta har i tredje stycket av förevarande paragraf intagits den föreskriften

att skattskyldig, som har medel innestående å skogskonto, är pliktig att var­

je år lämna uppgift härom i sin deklaration.

5

§.

Enligt 1951 års lag om investeringskonto för skog gäller, att insättning

skall ha skett senast den dag vederbörande har att avlämna sin självde­

klaration. Föreskriften avser icke blott de obligatoriska insättningarna utan

även de frivilliga. Utredningsmannen har ansett att samma tidsbegränsning

bör fastställas beträffande insättningar å skogskonto. Riksskattenämnden

har ifrågasatt, huruvida icke den skattskyldige borde beredas möjlighet till

fyllnadsinbetalning, då beskattningsnämnd bestämt hans inkomst av skogs­

bruk till väsentligt högre belopp än enligt deklarationen. Liknande syn­

punkter har anförts av Sveriges lantbruksförbund. Enligt min mening kan

det knappast anses behövligt att komplicera förfarandet med regler i detta

hänseende. På sätt kammarrätten framhållit kan det ju icke betecknas som

stötande, att den skattskyldige icke får tillgodonjuta större förmån än det

av honom själv deklarerade beloppet föranleder.

6

§.

För att förhindra missbruk av uppskovsrätten t. ex. genom att pengarna

insättes på skogskonto någon dag före deklarationens avlämnande och utta­

ges strax därefter, har länsstyrelsen i Jämtlands län föreslagit att insatta

medel borde innestå spärrade viss icke alltför kort tid från insättningsdagen,

förslagsvis åtta månader. En bestämmelse av detta slag skulle uppenbarligen

kunna medföra ganska avsevärda olägenheter vid den praktiska tillämpning­

en. Särskilt skulle detta bli fallet när en skattskyldig gjort flera insättningar

under samma beskattningsår. Enligt min mening kan syftet likaväl tillgodo­

Kungl. Maj:ts proposition nr H.

27

ses genom en föreskrift om viss uppsägningstid. För att icke den normala

användningen av skogskonto skall försvåras bör dock uppsägningstiden icke

bestämmas till längre tid än fyra månader. Bestämmelserna i förevarande

paragraf har utformats i enlighet med vad jag nu förordat. Jag vill tillägga

att bestämmelsen om viss uppsägningstid ovillkorligen måste iakttagas och

att sålunda banken icke bör kunna medgiva dispens därifrån.

Utredningsmannens förslag att medel å skogskonto icke må innestå längre

tid än tio år har ej mött erinringar i remissyttrandena. Däremot har den

förordade bestämmelsen, att varje uttag skall avse lägst 25 procent av det

ursprungligen insatta beloppet — vilket sålunda skulle möjliggöra en upp­

delning på fyra år inom tioårsperioden — av flera remissinstanser ansetts

vara alltför snäv. Vidare har framhållits att en sådan föreskrift skulle med­

föra ganska omfattande kontrollarbete från bankens sida vid varje uttag.

Även enligt min uppfattning bör en viss längsta tid för rätt att åtnjuta upp­

skov med taxeringen bestämmas. I detta avseende tillstyrker jag den av ut­

redningsmannen förordade tioårsgränsen. Godtages detta förslag torde det

icke vara erforderligt att närmare bestämma storleken av varje uttag på

annat sätt än att det bör tillses att uttagen icke blir till beloppen alltför

obetydliga. Ur denna synpunkt anser jag mig kunna förorda att minimibe­

loppet för uttag fastställes till 1 000 kronor. Med anledning av vad som an­

förts i vissa remissutlåtanden vill jag nämna, att bestämmelsen givetvis

måste erhålla en sådan avfattning, att den icke hindrar att kontot tömmes

före tioårsfristens utgång även om behållningen icke skulle uppgå till 1 000

kronor.

8 § och 9 §.

Insatta medel skall i regel tagas till beskattning för det beskattningsår då

uttag skett. Bestämmelse härom har intagits i 8 §. Återbetalning av medel,

som innestått å kontot i tio år, blir att jämställa med uttag, även om ban­

ken efter överenskommelse med insättaren icke utbetalar medlen utan över­

för desamma från skogskontot till annat konto i banken.

I 9 § har angivits vissa omständigheter, som skall föranleda att medlen

återföres till beskattning även om uttag icke ägt rum under beskattnings­

året. Såsom bland annat riksskattenämnden framhållit, kan det icke anses

föreligga tillräckliga skäl att låta en insättare åtnjuta fortsatt uppskov med

taxeringen, sedan han överlåtit fastigheten. I detta fall bör sålunda medlen

upptagas såsom intäkt av fastigheten för det år under vilket överlåtelsen ägt

rum. På samma sätt bör en slutreglering av skogskontot komma till stånd

vid skifte, av dödsbo samt vid bodelning, om make erhållit fastighet, som för­

ut tillhört den andre maken.

Slutligen har i denna paragraf även reglerats det fallet, att avtal träffats

om överlåtelse eller pantsättning av insatta medel. Någon anledning att —

såsom ifrågasatts i något remissuttalande — förklara ett sådant avtal ogil­

tigt kan icke anses föreligga. Ett stadgande om förbud mot överlåtelse skulle

få vittgående civilrättsliga verkningar. Däremot bör den omständigheten, att

insältaren träffar avtal av denna innebörd, medföra att medlen återföres till

beskattning.

I samtliga fall, som avses i 9 §, kan givetvis skyldigheten att deklarera

beloppet såsom intäkt uppkomma redan på den grund att medlen uttagits

under det är överlåtelsen, skiftet eller bodelningen ägt rum eller avtalet träf­

fats. Det är sålunda endast för den händelse sådant uttag icke skett, som be­

stämmelsen får någon självständig betydelse.

Såsom tidigare sagts skall skattskyldig varje år i deklarationen lämna

uPPn*ft rörande storleken av tillgodohavandet å skogskontot vid beskatt­

ningsårets utgång. Härigenom blir det sålunda möjligt för beskaltnings-

nämnderna att hålla kontroll över, att i de tre förstnämnda fallen — vid

överlåtelse av fastighet, vid skifte av dödsbo och vid bodelning — insatt be­

lopp återföres till beskattning för det beskattningsår överlåtelsen, skiftet

eller bodelningen ägt rum. Har beskattningsnämnd återfört insatta medel

till beskattning i något av de nu angivna fallen bör banken underrättas, så

att medlen kan överföras från skogskontot till annat konto. Om den skatt­

skyldige träffat avtal om överlåtelse eller pantsättning av de insatta medlen,

bör det ankomma på vederbörande bank att lämna taxeringsmyndigheterna

meddelande härom. För att möjliggöra för banken att få kännedom om så­

dana avtal bör det i motbok eller annat bevis om insättning å skogskonto

angivas, att avtalet icke blir mot banken gällande med mindre banken erhål­

lit underrättelse om avtalet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i

administrativ ordning utfärda erforderliga föreskrifter i nu ifrågavarande

hänseenden.

Övergångs bestämmelserno.

De nya bestämmelserna bör tillämpas första gången vid 1955 års taxe­

ring. Fn särskild övergångsbestämmelse torde böra meddelas beträffande så­

dana medel, vilka överförts från investeringskonto till skogskonto.

1: öredragande departementschefen hemställer härefter, under åberopande

av vad i del föregående anförts, att lagrådets utlåtande över det inom finans­

departementet upprättade förslaget till

log om upphävonde i visso hänseen­

den ov logen den 14 december 1951 (nr 783) om investeringskonto för

skog

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Ur protokollet:

Ulf Thorselius.

Kungl. Maj:ts proposition nr lk.

29

Bilaga 1.

Förslag

till

förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts

å skogskonto.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse, som i självdeklaration

till ledning för taxering för inkomst har att uppgiva intäkt av skogsbruk,

må under de förutsättningar och i den utsträckning nedan stadgas erhålla

uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för den del av

intäkten, som insatts å särskilt konto i bank (skogskonto).

Med bank avses i denna förordning riksbanken, affärsbank, sparbank

samt centralkassa för jordbrukskredit.

Skattskyldig må för ett och samma beskattningsår och för en och samma

förvärvskälla endast göra insättning å ett skogskonto. Har skattskyldig i

strid mot denna bestämmelse upplagt skogskonto i mer än eu bank må upp­

skov med taxering erhållas allenast för insättning å det först öppnade kon­

tot.

2

§■

Beträffande viss förvärvskälla må uppskovet för ett och samma beskatt­

ningsår avse högst ett belopp, motsvarande summan av

a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

avyttrade skogsprodukter, samt

d) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskatt­

ningsåret uttagits för förädling i egen rörelse.

Uppskov må ej åtnjutas för högre belopp än som motsvarar den beräk­

nade nettointäkten av den förvärvskälla, varifrån intäkten av skogsbruk

härrör.

3 §•

Insättning avseende viss förvärvskälla må för ett och samma beskatt­

ningsår ej understiga 2 000 kronor.

Belopp, som insättes å skogskonto, skall avrundas nedåt till jämna hund­

ratal kronor.

4 §•

Till ledning för bestämmande av belopp, för vilket uppskov med taxering

yrkas, skall den skattskyldige vid självdeklaration foga utredning enligt av

riksskattenämnden fastställt formulär ävensom besked från banken rörande

verkställd insättning å skogskonto.

Har den skattskyldige under beskattningsåret haft intäkt av skogsbruk

från mer än en förvärvskälla, skall utredning, som i första stycket sägs,

förebringas särskilt för varje förvärvskälla beträffande vilken uppskov med

taxering yrkas.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr t'i.

Det åligger skattskyldig, som åtnjuter uppskov med taxering enligt denna

förordning, åt i i självdeklaration avseende den förvärvskälla beträffande

vilken uppskov åtnjutes, varje år lämna uppgift rörande storleken vid be­

skattningsårets utgång av hans tillgodohavande å skogskontot.

5 §■

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen yrkas, skall vara inbetalt till

banken senast den dag den skattskyldige jämlikt bestämmelserna i 36 §

taxeringsförordningen har att avlämna självdeklaration.

6

§•

Skattskyldig, som vill disponera å skogskonto innestående medel, äger att

fyra månader efter uppsägning återfå det insatta beloppet. Uppsägning må

avse beloppet i dess helhet eller del av detsamma, dock att deluttag ej må

understiga 1 000 kronor.

Etter det att tio år förflutit från ingången av det år inbetalning enligt

5 § senast skolat verkställas, skall banken återbetala kvarstående medel.

7 §•

Å medel, som insatts å skogskonto, skali utgå ränta efter räntefot, som

bestämmes av banken, hos vilken insättning skett.

8

§■

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas så­

som bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, då uttag från skogs­

kontot sker. I intäkten inräknas jämväl uppburen ränta å kontot, vilken så­

lunda icke skall upptagas såsom intäkt dessförinnan.

9 §•

Överlåter skattskyldig fastighet, som utgör den väsentliga delen av för­

värvskälla, för vilken insättning å skogskonto verkställts, skola innestående

medel upptagas såsom bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, un­

der vilket överlåtelsen ägt rum.

Har oskiftat dödsbo medel innestående å skogskonto skola medlen upp­

tagas såsom bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, under vilket

dödsboet skiftas.

Har vid bodelning make tillagts fastighet, som förut tillhört andra maken

och som ingår i förvärvskälla, för vilken insättning å skogskonto verkställts,

skola innestående medel upptagas såsom bruttointäkt av skogsbruk för det

beskattningsår, under vilket bodelningen ägt rum.

Har avtal träffats om överlåtelse eller pantsättning av å skogskonto inne­

stående medel, skola medlen upptagas såsom bruttointäkt av skogsbruk för

det beskattningsår, under vilket avtalet träffats.

10 §.

Kungl. Maj :t äger förordna, att affärsbank, sparbank eller centralkassa

för jordbrukskredit, som icke följer i denna förordning meddelade bestäm­

melser eller med stöd av densamma utfärdade föreskrifter, icke vidare skall

få mottaga medel å skogskonto.

11

§■

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpningen av denna förordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

31

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954; dock att förordningen

icke skall äga tillämpning beträffande 1954 års taxering.

Vid tillämpning av denna förordning skola medel, som innestå i riksban­

ken å skogskonto jämlikt föreskrifterna i lagen den

1954 om upp­

hävande i vissa hänseenden av lagen den 14 december 1951 (nr 783) om in-

vesteringskonto för skog, anses avse beskattningsåret 1952.

Bilaga 2.

Förslag

till

lag om upphävande i vissa hänseenden av lagen den 14 decem­

ber 1951 (nr 783) om investeringskonto för skog.

Härigenom förordnas som följer.

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse skall äga att från och

med den 1 september 1954 utan inskränkning uttaga medel, som jämlikt

bestämmelserna i lagen den 14 december 1951 (nr 783) om investerings­

konto för skog innestå å vederbörandes konto i riksbanken. Hava medlen

icke uttagits före utgången av år 1954, skola desamma anses vara insatta å

sådant konto, som avses i förordningen den

1954 om taxering

för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, och skola följaktligen be­

stämmelserna i nämnda förordning därefter tillämpas med avseende å dessa

medel.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr H.

Bihang.

Utredningsmannens förslag

till

förordning om taxering för inkomst av medel som insatts

å skogskonto.

Härigenom för ordnas som följer.

1 §•

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse, som i självdeklaration

till ledning för taxering för inkomst har att uppgiva intäkt av skogsbruk

(idkareav skogsbruk), må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och

statlig inkomstskatt för den del av intäkten, som enligt 2 § insatts å sär­

skilt konto i riksbanken (skogskonto).

2 §•

Uppskov som nyss sagts må äga rum för belopp motsvarande högst sum­

man av

a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) trettio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

avyttrade skogsprodukter,

c) trettio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskatt­

ningsåret uttagits för förädling i egen rörelse.

Insättning må icke ske med högre belopp än nettointäkten av den för­

värvskälla, varifrån intäkten av skogsbruk härrör.

Insättning må ej understiga 2 000 kr, försåvitt icke skogsvårdsstyrelse

jämlikt 24 § skogsvårdslagen ålagt idkare av skogsbruk att deponera belopp

som säkerhet för utförande av skogsv^rdande arbeten.

Belopp, som insättes å skogskonto, avrundas nedåt till jämna hundratal

kronor.

3 §.

Till ledning för bestämmande av belopp, för vilket uppskov med taxe­

ringen må erhållas, skall idkare av skogsbruk som önskar åtnjuta sådant

uppskov vid den allmänna självdeklarationen foga utredning enligt av riks­

skattenämnden fastställt formulär samt besked från riksbanken rörande

verkställd insättning å skogskonto. Har skogsvårdsstyrelse förelagt idkare

av skogsbruk, som här avses, att verkställa deposition enligt 24 § skogs­

vårdslagen skall bevis härom biläggas deklarationen.

Har idkare av skogsbruk under beskattningsåret haft intäkt av skogsbruk

från mer än en förvärvskälla, skall utredning, som i första stycket sägs, före­

bringas särskilt för varje förvärvskälla beträffande vilken uppskov med taxe­

ring yrkas.

4 §•

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen må erhållas, skall vara inbe­

talt till riksbanken senast den dag idkare av skogsbruk jämlikt bestämmel­

serna i 36 § taxeringsförordningen har att avlämna självdeklaration.

33

5 §.

läkare av skogsbruk, som vill disponera å skogskonto innestående medel,

äger att efter uppsägning hos riksbanken återfå det insatta beloppet. Upp­

sägning må avse beloppet i dess helhet eller del av detsamma, dock att uttag

ej må understiga en fjärdedel av det ursprungligen insatta beloppet.

Efter det att tio år förflutit från ingången av det år inbetalning enligt

4 § senast skolat verkställas, skall riksbanken återbetala kvarstående medel.

6

§.

Å medel, som insättas å skogskonto, skall utgå ränta efter räntefot, som

av riksbanken fastställes, svarande mot sedvanlig depositionsränta.

Avser uppsägning utbetalning av medel inom kortare tid än fyra månader

skall idkare av skogsbruk vidkännas ränteavdrag enligt grunder som av

riksbanken bestämmas.

7 §•

Belopp för vilket uppskov med taxeringen erhållits skall upptagas såsom

bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, då uttag från det särskilda

kontot hos riksbanken sker. I intäkten inräknas jämväl uppburen ränta å

kontot.

Har idkare av skogsbruk verkställt insättning avseende flera förvärvs­

källor, skall varje uttag från investeringskonto anses belöpa på de olika för­

värvskällorna i samma proportion som de belopp, för vilka insättning skett,

fördelats å dessa, dock att idkare av skogsbruk som nedlagt kostnader å

skogsvård å fastighet i viss förvärvskälla äger att som intäkt från denna

förvärvskälla upptaga uttaget belopp motsvarande de nedlagda kostnaderna.

Som intäkt i viss förvärvskälla må dock sammanlagt icke upptagas större

belopp än det som ursprungligen insatts för förvärvskällan.

8

§.

Ätgärd av riksbanken enligt denna förordning ankommer på bankens hu­

vudkontor i Stockholm såvitt avser idkare av skogsbruk som skall taxeras

till statlig inkomstskatt i Stockholms stad eller län samt i övrigt på bankens

avdelningskontor i residensstaden i det län, där vederbörandes hemorts­

kommun är belägen.

9

§'

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpningen av denna förordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr It.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955.

3

Bihang till riksdagens protokoll 195b . 1 samt . Nr 14 .

34

Kungl. Maj:In proposition nr

74

.

Utredningsmannens förslag

till

lag om upphävande av lagen den 14 december 1951 (nr 783)

om investeringskonto för skog.

Härigenom förordnas, att lagen om investeringskonto för skog den 14 de­

cember 1951 skall upphöra att gälla med utgången av december månad år

1954.

Insättare äger återfå å investeringskonto för skog insatta medel från och

med ingången av januari månad år 1955. Å investeringskonto kvarstående

medel skola av riksbanken senast återbetalas under januari månad 1963.

Å medlen gottgöres ränta från ingången av år 1955 efter räntefot som av

riksbanken fastställes motsvarande sedvanlig depositionsränta. Avser upp­

sägning utbetalning av medel inom kortare tid än fyra månader, skall in­

sättare vidkännas ränteavdrag enligt grunder som av riksbanken bestämmas.

Kungl. Maj:ts proposition nr

14

.

35

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 22 de­

cember 1953.

Närvarande:

justitieråden N^issen,

H^ellquist,

K^arlgren,

regeringsrådet E^ckerberg.

Enligt lagrådet den 21 december 1953 tillhandakommet utdrag av proto­

koll över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

4 december 1953, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skul­

le för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upp­

rättat förslag till

lag om upphävande i vissa hänseenden av lagen den

14

december 1951 (nr 783) om investeringskonto för skog.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen i finansdepartementet C. V. Åbjörnsson.

Lagrådet

lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr H.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 december 1953.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

S^köld, Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, A^ndersson, N^orup,

H^edlund, P^ersson, H^jälmar N^ilson, L^indell, N^ordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemen­

sam beredning med chefen för jordbruksdepartementet lagrådets den 22 de­

cember 1953 avgivna utlåtande över det den 4 december 1953 till lagrådet

remitterade förslaget till

lag om upphävande i vissa hänseenden av lagen

den H december 1951 (nr 783) om investeringskonto för skog

samt anför

därvid följande.

Nämnda lagförslag har av lagrådet lämnats utan erinran. Vid ärendets

föredragning inför lagrådet ifrågasattes emellertid, huruvida icke en re­

daktionell jämkning borde vidtagas i lagförslagets rubrik i syfte att när­

mare anpassa denna till innehållet i förslaget. Jag delar denna uppfatt­

ning. I enlighet härmed har rubriken ändrats på sätt angives i det följande.

Såsom närmare framgår av vad jag anförde i protokollet för den 4 de­

cember 1953 (s. 25), är det icke avsett att delägare i handelsbolag och

kommanditbolag skall äga rätt att göra insättning å skogskonto för någon

del av den inkomst, han åtnjutit av bolagets verksamhet. Då detta måhända

icke kommit till fullt klart uttryck i författningstexten har ett förtydli­

gande tillägg gjorts till 1 § i förslaget till förordning om taxering för in­

komst av medel, som insatts å skogskonto.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att de sålunda

ändrade förslagen till

lag med vissa bestämmelser om medel, som innestå

å investeringskonto för skog,

samt

förordning om taxering för inkomst av

medel, som insatts å skogskonto,

måtte genom proposition föreläggas riks­

dagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Barbro Åslund.

537838. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag