Prop. 1954:151

('angående riktlinjerna för den framtida nykterhets politiken m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

1

Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riktlinjerna

för den framtida nykterhets politiken m. m.; given Stockholms slott den 19 februari 195b.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels

godkänna av föredragande departementschefen enligt samma proto­

koll förordade riktlinjer för den framtida nykterhetspolitiken;

dels ock

antaga härvid fogade förslag till

1) rusdrycksförsäljningsförordning; 2) ölförsäljningsförordning; 3) förordning om ändring i förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angå­ ende försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker; samt

4) förordning om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen uppdrages nya riktlinjer för den framtida nykterhetspoli­ tiken, och förslag till ny försälj ningslagstiftning för alkoholdrycker fram- lägges.

Motbokssystemet intar en dominerande ställning i den nuvarande nykter­ hetspolitiken. En huvuduppgift vid omprövningen har därför varit att bedö­ ma systemets verkningar och ta ställning till frågan om systemets vara eller icke vara. I propositionen frainhålles att systemet i vissa fall verkar som spärr mot överdriven konsumtion och i andra fall suggererar till inköp som eljest inte skulle gjorts. Systemets totala effekt på konsumtionen och nyk- terhetstillståndet bedömes emellertid som skäligen ringa. Systemet är för­ bundet med åtskilliga olägenheter. Det drar vidare dryga kostnader för ad­ ministration av den individuella kontrollen. Genom inbesparing av dessa kostnader kan utrymme beredas för ökade positiva åtgärder för ett bättre nykterhetstillstånd.

1

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

2

Motbokssystemet föreslås därför avskaffat.

Tyngdpunkten i nykterhetspolitiken skall i fortsättningen läggas på de

positiva åtgärderna. Forskning, undervisning och upplysning i nykterhets-

frågan skall intensifieras. Nykterhetsvården skall upprustas, främst genom

ökade resurser för länsnykterhetsnämnder och kommunala nyklerhetsnämn-

der. Särskild vikt lägges vid nykterhetstillståndet hland ungdomen. Strävan­

dena att skapa goda möjligheter för ungdomens fritidssysselsättning skall

stödjas. Betydande statsanslag skall sålunda utgå till ungdomsvårdande orga­

nisationer, till ungdomsidrott och till annan organiserad fritidsverksamhet

bland ungdomen.

I nu nämnda hänseenden uppdras i propositionen allmänna riktlinjer. De

detaljerade förslagen framlägges i särskilda propositioner.

Upprustningen av samhällets insatser för de nämnda ändamålen medför

ökade statsutgifter om ca 7 milj. kr. årligen. Å andra sidan åstadkommes

genom motbokssystemets slopande besparingar som på längre sikt torde

uppgå till omkring 10 milj. kr. per år.

Den nya nykterhetspolitiken kommer inte att innebära någon ändring

i principerna för beskattning av sprit och vin. Det uttalas i propositionen

att de nyligen föreslagna relativt höga spritpriserna utgör ett värdefullt stöd

för de positiva åtgärderna. Men framkomna förslag om ytterligare höjda

spritpriser upptages icke. Principen att genom en differentierad beskattning

främja övergång till svagare drycker, som kom till uttryck redan i den vid

riksdagens början framlagda skattepropositionen, bibehålies och fullföljes

i fråga om maltdryckerna. Förslag om borttagande av skatten på lättöl

(svagdricka) framlägges i särskild proposition.

Även andra åtgärder i syfte att inrikta konsumtionen på mindre alkohol­

starka drycker förordas.

I propositionen föreslås sålunda att starköl åter skall få tillhandahållas.

Försäljningen skall följa samma bestämmelser som gäller för spritdrycker.

Det vanliga ölet skall bibehålla den nuvarande alkoholhalten.

Lagstiftningen om försäljning av sprit, vin och Öl har alltjämt en viktig

uppgift som stöd för övriga nykterhetspolitiska åtgärder. En strävan i den

föreslagna nya lagstiftningen är att så långt möjligt ge den enskilde större

frihet men också större ansvar. Åtskilliga begränsningar blir givetvis allt­

jämt nödvändiga. Man har emellertid försökt att göra reglerna enklare och

efterlevnaden lättare att kontrollera.

I princip blir inköpsrätten fri för dem som kommit till myndig ålder. Sprit

skall få köpas utan särskild begränsning och köpen skall inte registreras.

Handeln med rusdrycker skall även i fortsättningen handhas av företag

utan enskilt vinstintresse. Systembolagen föreslås emellertid avvecklade och

ersatta av ett för hela riket gemensamt detaljhandelsbolag med erforderlig

distriktsorganisation.

Frågorna om utredning i ärenden angående tillstånd till utskänkning och

om kontroll över utskänkningen har lösts i viss anslutning till vad nu gäl­

ler. Viktiga åtgärder föreslås dock i syfte att undgå den nuvarande splitt­

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

3

ringen i ansvaret. Förslagen innebär att utrednings- och kontrollarbetet kon­ centreras hos detaljhandelsbolagets distriktschefer, vilka i nu angivna hän­ seende skall ha ställning av offentliga tjänstemän, restauranginspektörer. De blir i denna egenskap underställda den tillståndsgivande myndigheten, länsstyrelsen. Vid sin sida skall inspektörerna ha rådgivande nämnder, mot­ svarande de nuvarande systembolagsstyrelserna. Nämnderna blir rent läns- kommunala organ. Genom den föreslagna organisationen möjliggöres en effektivare kontroll.

Det kommunala vetot i fråga om utskänkningen bibehålies i förslaget och har utsträckts till sådana frågor som varietéföreställningar och danstillställ­ ningar på restaurangerna.

Strävandena att finna enklare regler, vars efterlevnad lättare kan kon­ trolleras, har icke minst avsett utskänkningsbestämmelserna. Dessa har fått väsentligt ändrat innehåll.

En skärpning sker genom att sprit inte skall få serveras före kl. 16 på vanliga arbetsdagar (kl. 14 på sön- och helgdagar samt dag före sådan dag). Utskänkning av vin får liksom nu börja kl. 12.

Samtidigt föreslås emellertid förenklingar. Alla kvantitetsrestriktioner försvinner. Måltidstvånget borttas på starkvinerna. Det skall visserligen i princip upprätthållas beträffande alla spritdrycker, men blir uppmjukat. Be­ stämmelsen att maten skall vara lagad bortfaller.

Eu försöksverksamhet med spritservering utan måltidstvång skall igång­ sättas på vissa platser.

Vissa uppmjukningar föreslås i möjligheterna att anordna underhållning på restauranger.

Försäljningsreglerna för vanligt Öl har med hänsyn till denna drycks låga alkoholhalt ansetts kunna starkt förenklas.

Beträffande utminuteringen av Öl har försäljning i fasta butiker — såsom varande en mindre aktiv försäljningsform — ansetts som den lämpligaste ur nykterhetssynpunkt. I propositionen förutsättes att distributionen i första hand ordnas genom sådan försäljning. I enlighet härmed har kommunernas vetorätt borttagits. Däremot har en kommun rätt att få försäljningen skött av företag utan enskilt vinstintresse. Tillstånd meddelas liksom nu att gäl­ la tills vidare.

Den rörliga försäljningen är avsedd som ett komplement till den fasta och skall i motsats till vad nu gäller alltid vara tillståndsbunden. Gällande bestämmelser om rekvisitions- och kvittenstvång föreslås slopade. I stället framlägges vissa förslag som syftar till att minska denna försäljnings aktiva element. Lättöl (svagdricka) och läskedrycker skall alltid tillhandahållas jämte Öl, varjämte avsikten är att avskaffa eller begränsa utkörarpersona- lens provisionsersättning för Öl.

Beträffande utskänkning av Öl föreslås endast smärre avvikelser från nu­ varande ordning. Kommunalt veto skall alltjämt gälla.

Utrednings- och kontrollarbetet i ölförsäljningsärenden skall liksom nu åvila länsstyrelsen i egenskap av tillståndsgivande myndighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

4

Förslag framlägges också om åtgärder mot alkoholreklamen.

De nya bestämmelserna om försäljning av rusdrycker och Öl föreslås sko­

la träda i kraft den 1 oktober 1955. Med hänsyn till vissa väntade svårighe­

ter i samband med övergången förordas särskilda åtgärder. Utbyggnaden av

de positiva åtgärderna skall sålunda börja redan under budgetåret 1954/55.

Nykterhetsnämnderna erhåller — vid sidan av utbyggnaden av nykterhets-

vårdens permanenta organisation — tillfällig hjälp genom frivilliga över­

vakare. De ökade anslagen till nykterhetsupplysning skall utgå med högre

belopp det första året. Dessutom förordas en särskild upplysningskampanj

under övergångstiden. De särskilda åtgärderna beräknas medföra engångs­

kostnader om sammanlagt ca 3 milj. kr. Dessa anslagsfrågor redovisas när­

mare i särskilda propositioner.

I syfte att mildra övergången föreslås slutligen vissa uppmjukningar i

motboksransoneringen redan från och med den 1 juli 1954. Den högsta mot-

bokstilldelningen skall åter bli fyra liter i månaden, och efterhandsinköp

skall få ske under sex månader eller dubbelt så lång tid som nu.

Kungi. Maj.ts proposition nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

5

Förslag

till

rusdrycksförsäljningsförordning.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1

§•

Till rusdrycker hänföras i denna förordning spritdrycker, vin och starköl. Med spritdryck förstås varje vätska som håller mer än två och en fjär­ dedels volymprocent etylalkohol och som icke är att hänföra till vin eller maltdryck.

Med vin förstås varje dryck, som är framställd genom alkoholisk jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och som håller mer än två och en fjärdedels men ej mer än tjugutvå volymprocent etylalkohol.

Vad som är att hänföra till starköl angives i förordningen angående till­ verkning och beskattning av maltdrycker.

2

§•

Med partihandel förstås i denna förordning försäljning till återförsäljare i och för deras rörelse samt försäljning för export. All annan försäljning be­ nämnes detaljhandel.

Detaljhandel sker genom försäljning till avhämtning eller till försändning på rekvisition (utminutering) eller ock genom försäljning till förtäring på stället (utskånkning).

3 §•

All försäljning av rusdrycker vartill rätt ej föreligger enligt denna tör- ordning är förbjuden.

Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande som sker mot ersätt-

Starköl, vars alkoholhalt överstiger fyra och en halv viktprocent, må icke försäljas inom riket i andra fall än som avses i 6 §.

5 §.

1 mom. Den som erhållit tillstånd att tillverka eller försälja rusdrycker må ej i samband med rörelsens bedrivande avhända sig sådan dryck till an­ nan annorledes än genom försäljning.

2 mom. I butik för handel med andra varor än rusdrycker och i de för sådan rörelse använda lägenheter, vid torghandel och auktioner, vid han­ del med lappbefolkningen samt eljest vid yrkesmässig handel med andra varor än rusdrycker är utdelning av sådana drycker även utan betalning förbjuden.

6 §•

1 mom. I den mån Konungen så förordnar må rusdrycker å apotek för medicinskt ändamål säljas på behörig läkares, veterinärs eller tandläkares

recept. Vid sådan försäljning skola iakttagas de särskilda föreskrifter som

därom utfärdas.

För försäljning av alkoholhaltiga läkemedel gälla särskilda bestämmelser.

2 mom. Angående handel med skattefri sprit samt vissa alkoholhaltiga

preparat in. in. är särskilt stadgat.

3 mom. Om försäljning av rusdrycker i andra fall än förut i denna paragraf

omförmäles för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industri­

ellt eller likartat ändamål samt om försäljning av vin för kyrkligt behov

meddelas särskilda bestämmelser av Konungen.

4 mom. Genom vad i denna förordning är stadgat göres ej inskränkning

i den rätt till försäljning av rusdrycker som grundas på gällande lagstift­

ning om frihamn och provianteringsfrilager.

Om rätt att förfoga över rusdrycker, som medföras såsom proviant på

fartyg eller luftfartyg, gäller, i den mån ej annat följer av vad nedan stad­

gas, vad därom är särskilt föreskrivet.

7 §.

All försäljning av rusdrycker skall ordnas och handhavas så att därav

uppkommer så ringa skada som möjligt.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

2 KAP.

Om partihandel och import.

8

§.

Partihandel med rusdrycker inom riket må, utom i fall som avses i gäl­

lande lagstiftning om frihamn och provianteringsfrilager samt nedan i 9

och 10 §§, bedrivas endast av ett för ändamålet bildat aktiebolag, som blivit

av Konungen godkänt (partihandelsbolag). Närmare bestämmelser om detta

bolag meddelas i 6 kap.

Försäljning för export må, utom i fall som avses i gällande lagstiftning

om frihamn och provianteringsfrilager, bedrivas endast av partihandelsbola­

get och tillverkare av rusdrycker som i 9 § sägs.

9 §■

1 mom. Angående brännvinstillverkares rätt att förfoga över tillverkat

brännvin gäller vad därom är särskilt stadgat.

Den som till avsalu äger tillverka annan spritdryck än brännvin är plik­

tig att till partihandelsbolaget försälja vad som ej utföres ur riket eller till

svensk frihamn.

2 mom. Inom riket tillverkat vin, som ej utföres ur riket eller till svensk

frihamn, må försäljas endast till partihandelsbolaget.

3 mom. Inom riket tillverkat starköl, som ej utföres ur riket eller till

svensk frihamn, må försäljas endast till partihandelsbolaget eller det i 13 §

nämnda detaljhandelsbolaget.

4 mom. Tillverkare av rusdrycker skall hålla sina handelsböcker med

tillhörande verifikationer tillgängliga för särskilt förordnat ombud från

kontrollstyrelsen och har att vid utövandet av försäljningsrätten ställa sig

till efterrättelse de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar för tillsyn å för­

säljningen.

10 §.

Detalj handelsbolaget må till den som har rätt till utskänkning försälja

rusdrycker i och för dennes rörelse.

11

§•

För visst fall, såsom då fråga är om försäljning för konkursbo eller döds­ bo eller där särskilda omständigheter eljest föreligga, må, utan hinder av vad i denna förordning stadgas, rusdrycker försäljas till partihandelsbola­ get eller detalj handelsbolaget jämlikt de föreskrifter som meddelas av kon­ trollstyrelsen.

12

§.

1 mom. Rusdrycker må till riket införas blott av partihandelsbolaget. 2 mom. Rusdrycker vilka inkommit från utlandet må utlämnas endast till partihandelsbolaget eller den som erhållit bolagets medgivande att mot­ taga varorna. .

3 mom. Starköl som införes till riket må icke utlämnas från partihan­ delsbolaget, med mindre varan antingen då den inkommer hit är eller ock därefter av bolaget blivit försedd med etikett, innehållånde uppgift om nam­ net å det bryggeri där tillverkningen skett samt sifferbeteckning (III) för varans klass.

4 mom. Utan hinder av vad i denna paragraf stadgas må

a) rusdrycker införas till riket av den som enligt särskilt stadgande ager åtnjuta tullfrihet för varor som inkomma från utlandet;

b) prov på rusdrycker, som till riket medföras av handelsresande, införas i vanlig ordning; , ,

c) resande, som ankommit från utrikes ort, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för personligt bruk tullfritt införa rusdryc­ ker intill viss mindre av Konungen fastställd myckenhet;

d) till proviant hänförliga, å fartyg eller luftfartyg medförda rusdrycker behandlas på sätt därom är särskilt föreskrivet; dock må sådana drycker, vilka förtullats såsom överskottsproviant, icke föras från fartyget eller luft­ fartyget annorledes än för återutförsel i vederbörlig ordning;.

e) rusdrycker uppläggas å provianteringsfrilager på sätt i särskild för­ fattning är stadgat; dock att å provianteringsfrilager upplagd sådan dryck ej må, utan tillstånd av Konungen för varje särskilt fall, disponeras annor­ ledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning i före­ skriven ordning; samt , ... ., .

f) rusdrycker transiteras i enlighet med de föreskrifter generaltullsty­ relsen meddelar.

5 mom. Angående införsel till riket av rusdrycker för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutisk!, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål med­ delas särskilda bestämmelser av Konungen.

6 mom. Angående införsel till riket av denaturerad sprit samt vissa alko­ holhaltiga preparat gäller vad därom är särskilt stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

7

3 KAP.

Om utminutering.

13 §.

Rätt till utminutering tillkommer endast ett för ändamålet bildat ak­ tiebolag, som blivit av Konungen godkänt (detaljhandelsbolag).

Detaljhandelsbolaget må ej överlåta rätt till utminutering. Till bolaget skall i varje län finnas anknuten eu rådgivande nämnd, som skall avgiva yttrande i frågor angående försäljning av rusdrycker enligt vad nedan sägs.

Närmare bestämmelser om bolaget meddelas i fi kap.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

14 §.

Detaljhandelsbolaget äger efter hörande av den rådgivande nämnden be­

sluta angående utminuteringsställenas antal och förläggning.

Utminuteringsställe må dock ej finnas annorstädes än i stad, köping eller

mmiicipalsamhälle med minst femtusen invånare.

Konungen eller, efter Konungens förordnande, kontrollstyrelsen äger med­

giva undantag från bestämmelsen i andra stycket, när särskilda skäl därtill

äro.

15 §.

^När det finnes påkallat för att ordna försändning av rusdrycker till ort,

där utminuteringsställe ej är beläget, äger detaljhandelsbolaget att å sådan

ort inrätta särskilt utlämningsställe.

Köpare, som är bosatt å ort, där utminuterings- eller utlämningsställe ej

finnes inrättat, må, i den omfattning bolaget bestämmer, kunna få varan

sänd till närmaste post-, järnvägs-, omnibus- eller ångbåtsstation utan

skyldighet för honom att gälda försändningskostnaden.

Vid försändning skall bolaget vidtaga betryggande anordningar för att

hindra att varan kommer annan än köparen till handa.

16 §.

Utminutering må äga rum å söckendagar från klockan 9 till klockan

18. Ä dag före sön- eller helgdag må utminutering dock ej fortgå längre

än till klockan 16. Utan hinder av vad nu stadgats må utminutering ske

till den som befinner sig i försäljningslokalen då utminuteringen skall upp­

höra.

17 §.

Vid utminutering må rusdrycker icke utlämnas till köpare på utminute­

ringsställe eller försändas till utlämningsställe eller till köpare, förrän be­

talning för varan erlagts och, där ovisshet råder om hinder enligt 18 § före­

ligger. köparens födelsetid och födelsenummer blivit styrkta medelst skat­

tefri eller arnian av myndighet utfärdad handling eller ock handling som

f^gl föreskrift av kontrollstyrelsen må godtagas såsom bevis härom. Ut­

länning, som ej har födelsenummer, skall styrka nationalitet och födelse­

tid medelst pass eller annan av myndighet utfärdad handling.

18 §.

Rusdrycker må ej utminuteras till den som icke fyllt tjuguett år och ej

heller till person, beträffande vilken förordnats att rusdrycker ej må ut­

minuteras till honom.

19 §.

Rusdrycker må ej utlämnas till den som är synbarligen berörd av alko­

holhaltiga drycker eller annat berusningsmedel. Utlämning av rusdrycker må

vägras när särskild anledning till misstanke föreligger, att varan är avsedd

att olovligen tillhandahållas någon.

Rusdrycker må ej inköpas genom ombud som ej fyllt aderton år. Den som

på grund av förordnande som i 18 § sägs ej själv må inköpa rusdrycker må

ej heller vara ombud.

20

§.

Ej må någon genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller eljest i

större omfattning och mot ersättning tillhandagå annan med anskaffande

av rusdrycker.

9

Ej heller må någon, genom personlig hänvändelse eller genom ombud, för egen eller annans vinning söka förmå annan än återförsäljare av rusdrycker att inköpa sådana drycker på utminuteringsställe.

21

§.

önskar någon inköpa visst slag av rusdrycker som ej hålles i lager av detaljhandelsbolaget eller partihandelsbolaget, och ställer han erforderlig säkerhet för betalningens fullgörande, skall varan anskaffas, om så lämpli­ gen kan ske och hinder icke möter till följd av bestämmelsen i 69 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

4 KAP.

Om utskänkning.

Rätt till utskänkning.

22

§.

För rätt till utskänkning erfordras tillstånd, där ej nedan annorlunda stadgas.

Tillstånd meddelas detaljhandelsbolaget. Det ankommer på bolaget, som självt icke må bedriva utskänkning, att överlåta tillståndet på annan.

23 §.

Tillstånd till annan utskänkning än som i 34 och 35 §§ sägs meddelas av länsstyrelsen i det län där utskänkningen skall äga rum.

24 §.

Utredning i ärenden angående utskänkning skall verkställas av restau­ ranginspektören för länet. Denne äger i sådana ärenden inhämta yttranden från andra myndigheter.

Restauranginspektören är skyldig att inför länsstyrelsen föredraga ären­ den angående utskänkning av rusdrycker, där detalj handelsbolaget eller in­ spektören icke har enskild motpart, eller ock att avgiva yttrande i sådana ärenden till länsstyrelsen.

Restauranginspektör är den av detaljhandelsbolaget för länet utsedde distriktschefen. Denne företräder bolaget, såvitt angår utskänkning av rus­ drycker inom länet.

Det åligger bolaget att vid behov utse biträdande restauranginspektörer. De föreskrifter rörande restauranginspektörernas verksamhet som erford­ ras utöver stadgandena i denna förordning meddelas av Konungen.

25 §.

Tillstånd till utskänkning av rusdrycker må avse

a) utskänkning som skall bedrivas året runt eller årligen under viss tids­ period (årsutskänkning) eller

b) utskänkning som skall äga rum vid enstaka tillfälle eller under en­ staka tidsperiod (tillfällig utskänkning).

26 §.

Tillstånd till årsutskänkning skall avse en för sådana tillstånd gemen­ sam tidsperiod om fyra år (oktrojperiod), räknat från och med den 1 ok­ tober.

Om skäl därtill äro, må tillstånd meddelas även för del av oktrojperiod.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

27 §.

Den som vill bedriva utskänkning skall göra anmälan därom hos restau­

ranginspektören.

Anmälan, som avser årsutskänkning från oktroj periodens början, bör gö­

ras före utgången av det närmast föregående året.

28 §.

över anmälan som i 27 § sägs skall restauranginspektören, utom i fall

som i 33 § avses, inhämta yttranden från länsnykterhetsnämnden samt po­

lismyndigheten och fullmäktige i den kommun där utskänkningen är av­

sedd att bedrivas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd.

Restauranginspektören åligger tillika att införskaffa den utredning i öv­

rigt som tinnes erforderlig samt att höra den i 13 § angivna nämnden.

29 §.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning från oktroj periodens början

skall av detaljhandelsbolaget göras hos länsstyrelsen före utgången av mars

månad det år perioden börjar.

Har enligt 27 § anmälan gjorts som avser årsutskänkning inom viss kom­

mun och inkommer bolaget icke med ansökan om tillstånd till utskänkning­

en, må ansökan göras av fullmäktige i kommunen. År fråga om årsutskänk­

ning från oktroj periodens början, skall fullmäktiges ansökan göras före ut­

gången av juni månad det år perioden börjar.

Ansökan om tillstand till årsutskänkning i andra fall än som avses i

första stycket må när som helst göras av bolaget eller, om bolaget icke

inkommer med ansökan, av fullmäktige.

Ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning må när som helst göras

av bolaget eller fullmäktige. Innan fullmäktige fatta beslut att söka tillstånd

till sådan utskänkning, skola yttranden inhämtas från bolaget, polismyndig­

heten och kommunens nykterhetsnämnd.

30 §.

Ansökan enligt 29 § skall innehålla uppgift om antalet utskänkningsstäl-

len dels för alla slag av rusdrycker, dels för enbart vin, samt förslag till ut-

skänkningsställenas förläggning och, i förekommande fall, till föreskrifter

för utskänkningens bedrivande.

31 §.

Till utskänkning, som avstyrkts av kommunens fullmäktige, må länssty­

relsen ej meddela tillstånd.

Finna fullmäktige med hänsyn till särskilda förhållanden inskränkningar

erforderliga i fråga om utskänkningens bedrivande, är länsstyrelsen skyldig

att vid tillstånds meddelande fastställa vad fullmäktige i sådant hänseende

föreslagit, i den mån inskränkningarna icke

1) strida mot det i 7 § angivna syftet eller eljest mot bestämmelserna i

denna förordning eller annan allmän författning,

2) röra måltidstvång, kvantitetsbegränsning eller tiden för utskänkning­

ens början eller

3) innebära förbud mot utskänkning till viss person eller viss kategori

av personer.

Hava fullmäktige föreslagit visst högsta antal utskänkningsställen eller

förbud mot utskänkningsställes förläggning till viss del av kommunen, må

länsstyrelsen ej överskrida nämnda antal eller förlägga utskänkningsställe

inom kommundelen i fråga.

11

32 §.

Kan det antagas uppkomma behov av tillfällig utskänkning inom en kom­ mun under en oktrojperiod eller del därav, må fullmäktige efter hörande av kommunens nykterhetsnämnd uppdraga åt kommunalt organ eller åt särskilt utsedda personer att under nämnda tid i fullmäktiges ställe avgiva yttrande över anmälan om tillstånd till tillfällig utskänkning eller göra ansökan om sådant tillstånd. Därvid skola fullmäktige även fastställa all­ männa grunder för uppdragets fullgörande.

33 §.

För utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap erfordras icke sär­ skilt tillstånd för detaljhandelsbolaget. Det ankommer på bolaget att efter prövning i varje särskilt fall överlåta rätt till sådan utskänkning på annan.

34 §.

Finnes det vara ur allmän synpunkt påkallat, att å någon för turistväsen­ det i riket betydelsefull ort årsutskänkning äger rum på hotell eller pensio­ nat, må Konungen, ändock att sådan utskänkning avstyrkts av kommunens fullmäktige, på ansökan av detaljhandelsbolaget eller ledamot av fullmäktige meddela bolaget tillstånd till utskänkningen (turistutskånkning). Tillstånd meddelas för oktrojperiod eller del därav. ... ... .,

Konungen äger vid tillstands meddelande utfärda de särskilda föreskrif­ ter i avseende å utskänkningen som prövas erforderliga.

35 §.

Tillstånd till utskänkning på passagerarfartyg, i restaurangvagn på järn­ vägståg eller på luftfartyg som i linjefart befordrar passagerare (trafikutskänkning) meddelas av länsstyrelsen i det län, där rederiet, järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte.

De i 28, 31 och 32 §§ meddelade bestämmelserna skola ej äga tillämpning å trafikutskänkning. Har enligt 27 § anmälan gjorts som avser sådan ut­ skänkning, skall restauranginspektören införskaffa den utredning som fin­ nes erforderlig. Inkommer detalj handelsbolaget icke med ansökan i sådant fall, skall vad i 29 § andra och tredje styckena stadgas om fullmäktige i kommunen äga motsvarande tillämpning å trafikföretaget.

36 §.

Tillstånd till utskänkning inom kasernområde, läger eller annat område, som blivit upplåtet för krigsmaktens behov, eller invid sådant område ma ej beviljas utan Konungens medgivande.

Tillstånd till utskänkning inom område, som ar for allmänheten till­ gängligt såsom nöjesplats eller idrottsplats, må meddelas endast om sär­ skilda skäl därtill äro.

37 §.

Rätt till utskänkning må avse alla slag av rusdrycker eller endast vin. Tillstånd till trafikutskänkning må dock allenast avse vin, dar ej fråga ar om fartyg, som förmedlar regelbunden persontrafik till utländsk hamn, eller luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare till eller från utländsk flyg-

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

När det finnes påkallat av särskilda förhållanden, äger länsstyrelsen vid tillstånds meddelande, jämte det länsstyrelsen fastställer av kommunen föreslagna inskränkningar enligt 31 §, lämna föreskrifter rörande utskank-

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

ningen, dock ej av sadan art som angives under 1)—3) i andra stvcket av

nämnda paragraf.

39 §.

Angående tillstånd till utskänkning skall utfärdas bevis, angivande till-

ståndstiden, utskänkningsstället och de föreskrifter som må hava fastställts

enligt 38 §.

40 §.

1 mom. Rätt till utskänkning må av detaljhandelsbolaget överlåtas en-

dast till den som gjort sig känd för ordentlighet och finnes med hänsyn till

personliga egenskaper i övrigt och andra förhållanden lämpligen böra utöva

rörelsen.

Utskänkning må ej bedrivas av den som är omyndig eller i konkurstill­

stånd samt ej heller av den som till följd av sin befattning kan komma att

deltaga i beslut angående tillverkning eller försäljning av rusdrycker eller

att utöva tillsyn däröver.

Den som på grund av bestämmelserna i första eller andra stycket icke

kan erhålla rätt till utskänkning må ej heller vara styrelseledamot i företag

med huvudsakligt syfte att driva utskänkning. Konungen må dock medgiva

att befattningshavare som i andra stycket avses är styrelseledamot i sådant

företag.

2 mom. överlåtelse till annan än enskild person må ske endast där för

rörelsen utsetts en föreståndare, som godkännes av detalj handelsbolaget.

Vid förfall för föreståndaren må i dennes ställe rörelsen förestås av en så­

lunda godkänd ersättare. Föreståndare och ersättare skola uppfylla i 1 mom.

föreskrivna villkor.

3 mom. I fråga om restaurang eller avdelning därav, som med hänsyn

till beskaffenhet, varupris eller kundkrets är att anse som folkrestaurang,

ma rätt till utskänkning som omfattar alla slag av rusdrycker endast över­

låtas på ett för ändamålet bildat aktiebolag, som godkänts av Konungen

(restaurangbolag ). Närmare bestämmelser om detta bolag meddelas i 6 kap.

Rätt till utskänkning skall även eljest överlåtas på restaurangbolaget,

när så finnes påkallat till främjande av nykterhet eller ordning.

41 §.

Beträffande överlåtelse av rätt till utskänkning skall, sedan den i 13 §

angivna nämnden hörts, skriftligt avtal upprättas.

Är ej fråga om trafikutskänkning, följer med sådan överlåtelse skyldighet

for rattighetsinnehavaren att hos detaljhandelsbolaget inköpa alla för rörel-

sen erforderliga rusdrycker. Vid överlåtelse skall bolaget, med iakttagande

av de föreskrifter kontrollstyrelsen utfärdar, meddela bestämmelser röran-

de prissättning på utskänkta rusdrycker och vad därmed äger samband

samt stadga sådana villkor, att innehavarens ekonomiska fördel, så långt

ske kan, ej göres beroende av myckenheten utskänkta spritdrycker och star­

kare viner.

överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning medför skyldighet att hos

detaljhandelsbolaget inköpa sådana rusdrycker, som äro avsedda för ut­

skänkning i restaurangvagn samt på fartyg och luftfartyg vid färd mellan

svenska hamnar och svenska flygplatser.

42 §.

1 mom. Har utskänkningsinnehavare avlidit, försatts i konkurs eller

förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet eller förmyndaren fort-

sätta rörelsen, skall inom två månader från dödsfallet, första borgenärssam-

13

manträdet eller omyndighetsförklaringen anmälan därom göras hos detalj- handelsbolaget med uppgift om föreståndare för rörelsen.

Godkännes föreståndaren av detalj handelsbolaget, må rörelsen fortsättas intill utgången av den tid tillståndet avser eller den kortare tid bolaget finner skäl bestämma. Vid förfall för föreståndaren må i dennes ställe rö­ relsen förestås av en sålunda godkänd ersättare.

Föreståndare och ersättare skola uppfylla i 40 § 1 mom. föreskrivna vill­ kor.

Godkännes icke föreståndaren, skall detalj handelsbolaget lämna veder­ börande tillfälle att inom viss tid anmäla annan föreståndare.

Göres ej anmälan som ovan i detta mom. sägs inom föreskriven tid, anses avtalet om överlåtelsen hava upphört att gälla den dag anmälningstiden ut­ gick.

Godkännes icke heller den senast anmälde föreståndaren och har frågan enligt 60 § underkastats länsstyrelsens prövning, anses avtalet hava upp­ hört att gälla den dag laga kraftvunnet beslut i ärendet föreligger; i annat fall anses avtalet hava upphört att gälla tre veckor efter bolagets beslut.

2 mom. Har den som erhållit rätt till utskänkning sedermera tillträtt sådan befattning som avses i 40 § 1 mom. andra stycket, skall vad ovan i 1 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

43 §.

Iakttagas icke vid utskänkning bestämmelserna i denna förordning, med stöd därav meddelade föreskrifter eller villkor i överlåtelseavtal eller upp­ fyller utskänkningsrörelse icke de särskilda krav som med hänsyn till nyk­ terhet, ordning och trevnad böra uppställas på sådan rörelse, skall restau­ ranginspektören, efter hörande av den i 13 § angivna nämnden, alltefter omständigheterna

1) tillhålla rättighetsinnehavaren att vidtaga rättelse; 2) hos länsstyrelsen påkalla förklaring att överlåtelseavtalet skall upp­ höra att gälla; eller

3) om så finnes lämpligt med hänsyn till särskilda förhållanden, hos läns­ styrelsen hemställa om föreskrift som i 38 § sägs.

Vid prövning av fråga enligt första stycket skall särskilt beaktas om brister i nykterhet eller ordning haft samband med att brännvin eller andra rusdrycker utskänkts till gäst i större myckenhet.

Utskänkningsställen.

44 §.

Utskänkningsställe skall vara så beläget att tillsyn däröver ej försvåras. Utskänkning må ej bedrivas i butik eller andra för handelsrörelse använ­ da lokaler. Vad nu sagts gäller ej sådan utskänkning av vin som äger rum i samband med servering av konditorivaror.

Angående beskaffenheten av utskänkningsställe äger Konungen utfärda de bestämmelser som kunna erfordras utöver vad i livsmedelsstadgan före- skrives om serveringslokal.

45 §.

Ombyte av utskänkningsställe må ske efter medgivande av den myndig­ het som meddelat tillstånd till utskänkningen. över ansökan om sådant med­ givande skall restauranginspektören inhämta yttrande från dem som blivit hörda i tillståndsärendet och därefter med eget utlåtande överlämna hand­ lingarna till vederbörande tillståndsmyndighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

14

Utskänkningens bedrivande m. m.

46 §.

1 mom. Vid utskänkning skall lagad mat vara att tillgå. Vad nu sagts

gäller dock ej utskänkning av vin som äger rum i samband med servering

av konditorivaror.

2 mom. Spritdrycker och starköl må utskänkas endast i samband med

måltid.

Föreskritter angående lägsta pris å sådan måltid utfärdas av kontrollsty­

relsen. Styrelsen må vidare i män av behov utfärda anvisningar till vägled­

ning vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket.

Konungen må beträffande visst utskänkningsställe medgiva undantag

från stadgandet i första stycket. I fråga om ansökan om sådant medgivande

skola bestämmelserna i 27 och 28 §§ äga motsvarande tillämpning. Medgi­

vande må ej lämnas, om fullmäktige i kommunen förklarat att utskänk­

ning av spritdrycker och starköl utan samband med måltid icke bör äga

rum i kommunen. Lämnas medgivande, utfärdar Konungen de särskilda

föreskrifter i avseende å utskänkningen som prövas erforderliga. Medgivan­

det må när som helst återkallas.

Kungl. Maj.ts proposition nr i51.

47 §.

1 mom. Spritdrycker och starköl må ej utskänkas före klockan 16. Å

sön- och helgdagar samt dag före sön- eller helgdag må dock utskänkningen

börja klockan 14.

Vin må ej utskänkas före klockan 12.

2 mom. Utskänkning skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare

tidpunkt föreskrivits enligt 38 § eller 43 § eller ock medgivande till utsträckt

tid lämnats i den ordning nedan i 3 eller 4 mom. sägs.

3 mom. Föreligger stadigvarande behov av utskänkning efter klockan

22, äger länsstyrelsen lämna medgivande därtill i samband med utskänk-

ningstillståndet eller, då sådant behov yppas under oktrojperioden, genom

beslut efter särskild ansökan. I sistnämnda fall skall restauranginspektören

inhämta yttranden från fullmäktige och polismyndigheten i kommunen samt

därefter med eget utlåtande överlämna handlingarna till länsstyrelsen.

Ej må senare tid för utskänknings avslutande bestämmas än fullmäktige

förordat.

4 mom. Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den eljest

bestämda tiden, må polismyndigheten lämna medgivande därtill. Sådant

medgivande må ej lämnas i strid med de grunder fullmäktige i kommunen

eller länsstyrelsen kan hava bestämt.

5 mom. Utlämning av rusdrycker till gäst skall upphöra senast en halv

timme före utskänkningstidens utgång.

6 mom. Under tid då utskänkning ej är medgiven vare det förbjudet

att låta rusdrycker förtäras å utskänkningsställe.

7 mom. Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning å turist-

eller trafikutskänkning.

48 §.

Vid utskänkning skola alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfreds­

ställande urval.

49 §.

På passagerarfartyg må rusdrycker utskänkas endast till besättning och

passagerare. På luftfartyg må utskänkning äga rum endast under färd.

15

50 §.

Utskänkning må ej äga rum till den som kan antagas ej hava fyllt ader- ton år.

Rusdrycker må ej utskänkas till den som är synbarligen berörd av alko­ holhaltiga drycker eller annat berusningsmedel; och må sådan person icke tillåtas uppehålla sig å utskänkningsställe. Ej heller må rusdrycker utskän­ kas till den som veterligen missbrukar alkoholhaltiga drycker.

51 §■

Vid danstillställning, till vilken allmänheten äger tillträde, må rusdrycker ej utskänkas. Förbudet gäller även lokal, som står i inre förbindelse med danslokalen.

Från det i första stycket stadgade förbudet må polismyndigheten med­ giva undantag för särskilda fall.

Sådant medgivande må ej lämnas i strid med de grunder fullmäktige i kommunen eller länsstyrelsen kan hava bestämt.

52 §.

1 mom. Vid föreställning, till vilken allmänheten äger tillträde, må rus­ drycker ej utskänkas utan särskilt medgivande. Förbudet gäller även lokal, som står i inre förbindelse med den lokal, där föreställningen äger rum.

Vad nu sagts avser icke sång, konsert, uppläsning eller annan därmed jämförlig underhållning å restaurang.

2 mom. Medgivande att utskänka rusdrycker vid föreställning eller un­ derhållning av annat slag än i 1 mom. andra stycket sägs lämnas av läns­ styrelsen.

Vill utskänkningsinnehavare regelbundet å restaurang anordna underhåll­ ning av annat slag än i 1 mom. andra stycket sägs, må medgivandet läm­ nas i samband med utskänkningstillståndet eller, då fråga därom uppkom­ mer under oktrojperioden, genom beslut efter särskild ansökan. I sistnämnda fall skall restauranginspektören inhämta yttranden från fullmäktige och polismyndigheten i kommunen samt därefter med eget utlåtande överläm­ na handlingarna till länsstyrelsen.

Vill utskänkningsinnehavare för särskilt tillfälle anordna föreställning eller underhållning som i första stycket sägs, äger länsstyrelsen, efter den utredning som finnes erforderlig, lämna medgivande därtill.

Medgivande må icke lämnas i strid med de grunder fullmäktige kunna hava bestämt.

53 §.

Restauranginspektören skall i god tid före varje oktrojperiods början lämna fullmäktige i kommunen tillfälle att yttra sig dels angående den om­ fattning i vilken enligt fullmäktiges mening rätt till utskänkning som avses i 33 § bör överlåtas, dels angående de grunder enligt vilka medgivande, var­ om stadgas i 47 § 4 inom., 51 § och 52 § 2 mom. tredje stycket, må lämnas. Restauranginspektören skall därefter i förekommande fall med eget utlå­ tande överlämna inkomna yttranden till länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall meddela polismyndigheterna erforderliga anvisningar för utövandet av den beslutanderätt som på dem ankommer.

54 §.

Ä utskänkningsställe må gäst ej förtära eller tillåtas förtära rusdrycker, som icke därstädes i laga ordning utskänkts till honom, samt ej heller er­ sättningsmedel för rusdrycker.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

16

Rusdrycker, som ej få utskänkas å utskänkningsställe, eller ersättnings­

medel som nyss sagts må ej heller förvaras därstädes eller eljest så att gäs­

terna äga tillgång till dem.

55 §.

Ej må den som handhar utskänkning eller någon hos honom anställd

söka förmå gäst att å utskänkningsstället inköpa rusdrycker eller tillåta, att

något av det sålda medföres därifrån; och vare det gäst förbjudet att sålun­

da medföra utskänkt rusdryck.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

5 KAP.

Vissa för detaljhandel gemensamma bestämmelser.

56 §.

För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållan­

de, må länsstyrelsen ävensom polismyndigheten förbjuda detaljhandel med

rusdrycker eller föreskriva inskränkningar däri.

När så prövas nödigt under krig eller vid omedelbar krigsfara eller då

arbetslöshet eller nöd i större omfattning råder, må Konungen eller, efter

Konungens förordnande, länsstyrelsen förbjuda detaljhandel eller föreskriva

inskränkningar däri.

57 §.

1 mom. Det åligger länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd och kommunal

nykterhetsnämnd att övervaka efterlevnaden av vad i denna förordning är

stadgat. Polismyndighet skall tillse, att ordning råder å ställe där detalj­

handel idkas.

Tillsyn över utskänkningsbestämmelsernas efterlevnad och utskänknings

handhavande i övrigt skall under länsstyrelsen verkställas av restaurang-

inspektören. Denne äger påkalla handräckning av polismyndighet för ut­

redning angående utskänknings bedrivande. Polismyndighet och nykter­

hetsnämnd skola underrätta restauranginspektören rörande förhållanden

och iakttagelser som bedömas hava betydelse för den honom ålagda tillsynen.

2 mom. Den som bedriver utskänkning är skyldig att hålla sådan "bok­

föring över sin rörelse att erforderlig kontroll av utskänkningen möjliggö-

res. Kontrollstyrelsen äger utfärda närmare föreskrifter härom.

Rörelseidkare som nyss sagts skall vidare på begäran hålla sina han-

delsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga för restauranginspek­

tören eller för person som förordnats av denne.

58 §.

Den som har att taga befattning med tillsyn å denna förordnings efter­

levnad är berättigad att erhålla tillträde till försäljningsställe med tillhö­

rande lokaler.

59 §.

Å försäljningsställe skola ett exemplar av denna förordning ävensom

prislista å drycker som där tillhandahållas vara för köpare tillgängliga.

Ä utminuteringsställe skall genom särskilt anslag tydligt angivas å vilka

tider försäljning av rusdrycker där äger rum.

60 §.

Är någon missnöjd med detaljhandelsbolagets beslut i fråga om överlå­

telse av rätt till utskänkning eller rörande tillämpningen av överlåtelseavtal,

äger han få frågan prövad av länsstyrelsen.

17

Har detalj handelsbolaget icke överlåtit tillstånd till utskänkning, som meddelats på ansökan av kommunens fullmäktige eller trafikföretag, äga fullmäktige eller trafikföretaget påkalla länsstyrelsens prövning av frågan.

61 §.

över beslut av restauranginspektören så ock över beslut av polismyndig­ het enligt denna förordning ma besvär anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor från beslutet.

62 §.

Länsstyrelses beslut i ärende angående tillstånd till annan årsutskänk- ning än trafikutskänkning skall kungöras i den eller de tidningar inom orten där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas. Tiden for anförande av besvär över sådant beslut skall räknas från dagen för första kungörandet, vilken dag skall angivas i kungörelsen.

63 §.

1 mom. Besvär över beslut, som enligt denna förordning meddelats av länsstyrelse, må föras hos Konungen i finansdepartementet i den ordning som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbets­ verks beslut.

2 mom. Beslut som länsstyrelse eller polismyndighet meddelat enligt den­ na förordning länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda är före­ skrivet eller särskilt förordnas.

64 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som länsstyrelse meddelat i utskänknings- ärende, skall, då fråga ej är om trafikutskänkning, tillställas polismyndig­ heten och kommunens nykterhetsnämnd.

Har polismyndighet meddelat beslut enligt denna förordning, skall restau­ ranginspektören och kommunens nykterhetsnämnd underrättas därom.

Har detalj handelsbolaget överlåtit rätt till utskänkning enligt 33 §, skall polismyndigheten i orten och kommunens nykterhetsnämnd underrättas.

2 mom. Över beslut rörande utskänkning, som enligt denna förordning meddelats av länsstyrelsen, polismyndighet, detaljhandelsbolaget eller res­ tauranginspektören, skall den sistnämnde föra erforderliga anteckningar.

Närmare föreskrifter härom meddelas av kontrollstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

6 KAP.

Om partihandelsbolaget och detaljhandelsbolaget samt restaurangbolaget och

dess dotterbolag

Partihandelsbolaget.

65 §.

Godkännande av partihandelsbolaget lämnas för viss tid, högst sex år. Ansökan om godkännande skall vara åtföljd av bolagsordningen och in­ komma före ingången av året näst före det, då försäljningen är avsedd att taga sin början. . , .

Ej må godkännande lämnas, där ej genom bestämmelse i bolagsordning­ en eller på annat betryggande sätt åt staten beretts övervägande inflytande ä bolagets ledning; och'skall bolaget därutöver vid verksamhetens bedri­ vande vara underkastat den särskilda kontroll från statens sida som Ko­ nungen prövar nödig.

2

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

66

§.

1 mom. Bolaget må ej bereda aktieägare vinning utöver skälig ränta å

de av honom tillskjutna kontanta medel.

2 mom. Av bolagets årsvinst skall avsättning verkställas till reservfond

enligt 71 § lagen om aktiebolag. Vad i 72 § nämnda lag föreskrives om av­

sättning av årsvinst skall däremot icke äga tillämpning å bolaget.

Efter Konungens medgivande må bolaget därutöver använda viss del av

årsvinsten till avsättning till fonder samt till avskrivningar.

Återstoden av årsvinsten skall, sedan utdelning till aktieägarna ägt rum,

efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insättas

ä statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

67 §.

Person, som är omyndig eller i konkurstillstånd eller som äger till av­

salu tillverka rusdrycker eller som är ledamot av styrelse för annat företag

med rätt till dylik tillverkning än partihandelsbolaget, må ej vara ledamot

av bolagets styrelse. Ämbets- eller tjänsteman, som till följd av sin be­

fattning kan komma att deltaga i beslut angående tillverkning eller försälj­

ning av rusdrycker eller att utöva tillsyn däröver, må icke utan Konung­

ens medgivande vara sådan ledamot.

68

§.

Missbrukar bolaget sin försäljningsrätt eller försättes bolaget i konkurs,

må godkännandet av Konungen återkallas. Försäljningsrätten upphör i dy­

likt fall å tid som av Konungen bestämmes. Konungen äger ock i sådant fall

föreskriva annan tid än den eljest bestämda för ansökan om godkännande

såsom partihandelsbolag.

69 §.

Bolaget vare skyldigt att vid avtal med leverantör föreskriva denne så­

dana inskränkningar rörande reklam för rusdrycker och därmed jämförlig

verksamhet som finnes erforderliga för att tillgodose det i 7 § angivna

syftet.

70 §.

Närmare bestämmelser om villkoren för godkännande, om särskild kon­

troll från statens sida och om årsvinstens användning ävensom de ytter­

ligare föreskrifter i avseende å bolagets verksamhet och drift, som finnas

erforderliga, skola intagas i avtal som upprättas i samband med bolagets

godkännande.

Detaljhandelsbolaget.

71 §.

Vad i 65 § sägs om partihandelsbolaget skall äga motsvarande tillämp­

ning å detaljhandelsbolaget.

72 §.

Aktieägare i bolaget kan vara endast svenska staten eller svensk med­

borgare som därtill erhållit Konungens tillstånd. Sådant tillstånd må ej

meddelas, med mindre sökanden avlämnat förbindelse till Konungen att

på anmodan överlåta sin aktie mot erhållande av aktiens nominella belopp

jämte vinstutdelning för tidigare år, i den mån sådan innestår hos bolaget,

ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från löpande årets början

till dess betalning sker.

19

De i denna paragraf föreskrivna inskränkningarna i rätten att äga aktier i bolaget skola finnas angivna å aktiebreven.

73 §.

Bolaget må ej i någon form bereda aktieägare ekonomisk fördel utöver utdelning å aktie eller låta ersättningen till styrelseledamot eller avlöning­ en till någon i bolagets tjänst anställd person utgå i förhållande^ till om­ sättningens storlek eller vinsten å bolagets rörelse. Ej heller må bolaget vidtaga åtgärd som, till men för bolaget, gynnar kommun eller annan.

74 §.

Den i 13 § angivna rådgivande nämnden skall bestå av en av länsstyrel­ sen utsedd ledamot, tillika ordförande, en av landstinget vald ledamot och en ledamot som utses av länsnykterhetsnämnden. Finnes inom ett län mer än ett landsting eller finnes där stad som icke deltager i landsting, utser varje landsting så ock stad som nu sagts en ledamot.

I Stockholm utser överståthållarämbetet nämndens ordförande samt stads­ fullmäktige och stadens nykterhetsnämnd vardera en ledamot.

För varje ledamot utses på samma sätt en suppleant. Ledamöter och suppleanter utses bland inom länet bosatta svenska män och kvinnor, som fyllt tjugutre år och i övrigt uppfyller de i 67 § stadgade behörighetsvillkor. Vad nu sagts utgör dock ej hinder för ledamot av nykterhetsnämnd att vara ledamot eller suppleant i rådgivande nämnd.

Ledamöter och suppleanter utses för fyra kalenderår. Avgår ledamot el­ ler suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, utses er­ sättare för den tid som skulle hava återstått för den avgångne.

Ledamot och suppleant i rådgivande nämnd äga av detaljhandelsbolaget åtnjuta ersättning enligt föreskrifter som meddelas av kontrollstyrelsen.

75 §.

Vad i 66 § 2 mom. samt 67—70 §§ sägs om partihandelsbolaget skall äga motsvarande tillämpning å detaljhandelsbolaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Restaurangbolaget och dess dotterbolag.

76 §.

Godkännande av restaurangbolaget lämnas för viss tid, högst fyra år. An­ sökan om godkännande skall vara åtföljd av bolagsordningen och inkomma före ingången av året näst före det, då utskänkningen är avsedd att taga sin början.

Såsom restaurangbolag må godkännas endast sådant bolag, som genom bestämmelse i bolagsordningen eller på annat betryggande sätt berett staten övervägande inflytande å bolagets ledning och som förbundit sig att driva sin restaurangrörelse genom dotterbolag; och skall restaurangbolaget därut­ över vid verksamhetens bedrivande vara underkastat den särskilda kontroll från statens sida, som Konungen prövar nödig.

77 §.

Aktieägare i restaurangbolaget kan vara endast svenska staten eller svensk medborgare, som därtill erhållit Konungens tillstånd. I de dotterbo­ lag till restaurangbolaget, genom vilka restaurangrörelsen drives, må aktier ägas endast av, förutom moderbolaget, svensk medborgare, som därtill er­

hållit tillstånd av länsstyrelsen i det län där dotterbolagets styrelse har

sitt säte.

Tillstånd att äga aktie må ej meddelas, med mindre den som söker så­

dant tillstånd avlämnat förbindelse till Konungen eller länsstyrelsen att på

anmodan överlåta sin aktie mot erhållande av aktiens nominella belopp

jämte vinstutdelning för tidigare år, i den mån sådan innestår hos bolaget,

ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från löpande årets början

till dess betalning sker.

De i denna paragraf föreskrivna inskränkningarna i rätten att äga aktier

i restaurangbolaget eller dess dotterbolag skola finnas angivna å aktie­

breven.

78 §.

Av restaurangbolags årsvinst skall avsättning verkställas till reservfond

enligt 71 § lagen om aktiebolag. Vad i 72 § nämnda lag föreskrives om av­

sättning av årsvinst skall däremot icke äga tillämpning å bolaget.

Efter Konungens medgivande må bolaget därutöver använda viss del av

årsvinsten till avsättning till fonder, avskrivningar, överföring till pensions­

stiftelse samt till inlösen av preferensaktier eller till avsättning för sådant

ändamål.

Återstoden av årsvinsten skall, sedan utdelning till aktieägarna ägt rum,

efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insättas

å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

Vad i första stycket stadgas skall äga tillämpning jämväl i fråga om

dotterbolag till restaurangbolaget.

79 §.

De i 68, 70 och 73 §§ givna föreskrifterna skola äga motsvarande tillämp­

ning å restaurangbolaget. Vad i 73 § stadgas skall även gälla restaurang­

bolagets dotterbolag.

Om behörighetsvillkor för ledamot i restaurangbolagets och dotterbolags

styrelse stadgas i 40 § 1 mom.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

7 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

80 §.

1 mom. Den som säljer rusdrycker utan att äga rätt därtill enligt denna

förordning eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig försäljning med

dagsböter. I ringa fall må från straff frias.

År brottet grovt, vare straffet dagsböter, lägst trettio, eller fängelse i högst

ett år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om för­

säljningen bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt eller skett till

underårig eller till person beträffande vilken förordnats att rusdrycker ej

må utminuteras till honom.

2 mom. Har den som gjort sig skyldig till olovlig försäljning av rusdryc­

ker förut genom laga kraftvunnen "dom fällts till ansvar 'för "sådant brott

eller för gärning som avses i 19 § 1 mom. eller 20 § 2 mom. förordningen

angående tillverkning av brännvin eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom.

förordningen angående handel med skattefri sprit eller i It § 1 mom. första

stycket eller 2 mom. första stycket förordningen angående vissa alkohol-

21

haltiga preparat in. ni., dömes till straff som i 1 mom. andra stycket sägs, där ej med hänsyn till brottens beskaffenhet, den tid som förflutit mellan dem eller eljest särskilda skäl äro däremot.

3 mom. Straffas enligt 1 mom. någon som ej äger rätt till försäljning av rusdrycker, vare de å försäljningsstället med därtill hörande lägenheter be­ fintliga eller eljest för försäljning avsedda rusdrycker tillika med kärl och emballage vari de förvaras underkastade beslag och förbrutna.

Hava rusdrycker av annat slag än som avses med utskänkningstillståndet utskänkts, skall i fråga om sådana drycker med kärl och emballage tilläm­ pas vad nyss sagts.

4 mom. Straffas enligt 1 mom. någon som ej äger rätt till försäljning av rusdrycker, må länsnykterhetsnämnden förordna att under viss tid, högst ett år i sänder, rusdrycker ej må utminuteras till honom.

81 §.

Låter någon för honom utfärdad handling som i 17 § avses användas för inköp av rusdrycker åt den som ej fyllt 21 år eller åt den beträffande vilken förordnats att rusdrycker ej må utminuteras till honom,

eller bryter någon mot föreskriften i 20 § första stycket, dömes, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen, till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

82 §.

Har den som äger rätt att utfärda recept å rusdrycker genom missbruk av denna rätt tillhandagått annan med anskaffande av sådana drycker, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

83 §.

Bryter någon mot 46 § 1 mom., 48 § eller 59 § eller bryter gäst å utskänk- ningsställe mot 54 § eller 55 §, straffes med böter, högst etthundra kronor.

84 §.

Förbryter sig någon mot stadgandet i 5 § 2 mom. eller bryter någon som ej handhar försäljning enligt denna förordning mot 20 § andra stycket, straffes med dagsböter.

85 §.

Bryter den som handhar tillåten försäljning av rusdrycker eller någon hos honom anställd i andra fall än förut i detta kapitel sägs mot vad i denna förordning är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av för- ordningen, straffes med dagsböter.

86

§.

1 mom. Rusdrycker som till riket införas av annan än den vilken en­ ligt 12 § är berättigad till införsel av sådana drycker må, därest varan i be­ hörig ordning anmälts till tullklarering, åter utföras i enlighet med de före­ skrifter generaltullstyrelsen äger meddela. Sker ej återutförsel inom fyra månader efter det varan enligt vad i tullstadgan sägs skall anses hava mot­ tagits av tullanstalt, tillfaller varan kronan, och skall för dess räkning med varan förfaras på sätt i 90 § 2 mom. är stadgat.

2 mom. Är införsel av rusdrycker belagd med straff enligt gällande be­

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

stämmelser om ansvar för olovlig varuinförsel, skola de i sådant avseende

meddelade föreskrifter lända till efterrättelse. I fråga om försäljning av

olovligt införda rusdrycker skall gälla vad i 90 § 2 mom. sägs.

3 mom. Den som mot stadgandet i 12 § 4 mom. från fartyg eller luftfar­

tyg bortför rusdrycker, vilka förtullats såsom överskottsproviant, straffes

med dagsböter, och vare dryckerna tillika med kärl och emballage under­

kastade beslag och förbrutna.

4 mom. Den som mot stadgandet i 12 § 4 mom. disponerar å proviante-

ringsfrilager upplagda rusdrycker annorledes än till fartygs eller luftfar­

tygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning, straffes med dags­

böter.

5 mom. Erfordras i särskilt fall föreskrifter angående behandlingen av

till riket inkomna rusdrycker, äger Konungen efter anmälan av generaltull­

styrelsen förordna huru med varan skall förfaras.

87 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid

granskning av räkenskaper och verifikationer, så ock vad som eljest vid

tillsyn å utskänkning inhämtats må ej yppas i vidare män än som erford­

ras för vinnande av det med bestämmelserna avsedda ändamålet. Bryter nå­

gon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där

ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas endast efter angivelse av målsägande.

88

§.

Där någon under tid då han är ställd under åtal för brott mot denna

förordning fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskilt brott

anses vad han före varje åtal förbrutit. För brotten gemensamt ådömt fäng­

elsestraff må ej överstiga två år.

89 §.

1 mom. Hava flera medverkat till gärning, som i 80 och 81 §§ sägs, gäl­

ler vad i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen är stadgat. Den till vilken rusdrycker

försålts eller eljest anskaffats vare dock ej förfallen till ansvar för annan

medverkan än anstiftan.

2 mom. Husbonde ansvarar för brott som vid detaljhandel begås av hans

husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget

av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att brottet

skett utan hans vetskap och vilja.

90 §.

1 mom. Rättighet att verkställa beslag tillkommer*tulltjänsteman i fall

som i 80 § sägs. I övrigt gäller angående beslag vad därom finnes särskilt

stadgat.

2 mom. Rusdrycker som enligt denna förordning eller annan författning

förklarats förbrutna skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick, hem-

bjudas till detalj handelsbolaget eller partihandelsbolaget. Kunna förbrutna

drycker på grund av sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola

de heinbjudas till partihandelsbolaget. Bolag till vilket rusdrycker sålunda

hembjudits vare skyldigt att till skäligt pris inköpa den hembjudna varan.

Är värdet så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall

varan bevisligen förstöras.

23

Samma lag vare där rusdrycker som ej förklaras förbrutna skola försäljas på grund av bestämmelser i tullstadgan eller andra författningar.

Med den erlagda köpesumman för rusdrycker som försålts pa grund av stadgandet i 86 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan skall i tillämp­ liga delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande köpesum­ man för gods som enligt samma stadga blivit genom tullverkets forsorg försålt å auktion; och skall, därest enligt tullstadgan viss tid skall raknas från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den dag, da betalning kom­ mit tullverket tillhanda.

3 mom. Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Övergångsbestämmelser.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955 i den mån annat ej följer av vad nedan stadgas.

2. Genom förordningen upphävas

.

förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdryc-.k.6r samt

förordningen den 1 juni 1923 (nr 141) angående förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl1; .. . .. . ,

dock att de upphävda förordningarna alltjämt skola aga tillämpning be­ träffande förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 °ktober 1955‘

3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande som ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas. „ , , „ . . . .

4. Utan hinder av bestämmelsen i 14 § andra stycket ma utminutenngs- ställe bibehållas å ort, där sådant ställe var inrättat vid förordningens lkratt-

5. Med utgången av september 1955 upphöra alla rättigheter till detalj­ handel som grunda sig på förordningen den 18 juni 1937. I fråga om anmälan eller ansökan, som avser tillstånd, medgivande eller godkännande enligt nya förordningen, skola bestämmelserna i forordningen äga tillämpning även före den 1 oktober 1955. , , Ansökan om godkännande av detaljhandelsbolag for tiden från och m nämnda dag skall vara åtföljd av bolagsordningen och inkomma fore den 1 oktober 1954 ^ Detaljhandelsbolaget skall utse eller förordna distriktschefer före den 1 december 1954. Ledamot och suppleant av rådgivande nämnd utses enligt 74 § forsta gången för tiden den 1 januari 1955—den 31 december 1958. Beslut och avtal enligt förordningen må meddelas och slutas aven tore den 1 oktober 1955, dock med verkan tidigast från och med denna dag.

6. Första oktrojperioden efter denna förordnings ikraftträdande skall endast omfatta tiden till och med den 30 september 1957.

7. Kontrollstvrelsen må i män av behov och i samråd med detalj handels­ bolaget meddela närmare anvisningar angående nedläggande av rörelsen a systembolag och rörelsens övertagande av detalj handelsbolaget.

8. Tillstånd för partihandelsbolag och godkännande av restaurangbolag, som meddelats enligt förordningen den 18 juni 1937, skola äga giltighet un­ der den tid tillståndet eller godkännandet avser.

9. Bestämmelsen i 69 § skall äga tillämpning aven fore den 1 oktober 1955, såvitt avser reklam och därmed jämförlig verksamhet under tiden etter den 1 september 1955.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Förslag

till

ölförsäljningsförordning.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Vad som är att hänföra till Öl angives i förordningen angående tillverk­

ning och beskattning av maltdrycker.

2

§.

Till partihandel hänföres i denna förordning försäljning till återförsäljare

i och för deras rörelse samt försäljning för export. Med detaljhandel förstås

all annan försäljning.

Detaljhandel sker genom

1) utminutering, som innefattar avhämtningsförsäljning och kringfö-

ringsförsäljning; samt

2) utskänkning, varmed förstås försäljning till förtäring på stället.

3 §.

Tillverkare kallas i denna förordning den som enligt förordningen angå­

ende tillverkning och beskattning av maltdrycker äger tillverka Öl i svenskt

bryggeri.

4 §•

1 mom. All försäljning av Öl vartill rätt ej föreligger enligt denna förord­

ning är förbjuden.

Hembryggt Öl må icke säljas.

2 mom. Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande som sker mot

ersättning.

Som försäljning skall dock icke anses, att arbetsgivare på grund av

tjänsteavtal utan särskild gottgörelse tillhandahåller anställd Öl.

5 §•

All försäljning av Öl skall ordnas och handhavas så att ordning och nyk­

terhet icke äventyras.

2 KAP.

Om partihandel och import.

6 §•

Utan särskilt tillstånd eller anmälan äga tillverkare, de i rusdrycksför-

saljmngstorordningen omnämnda partihandels- och detaljhandelsbolagen,

sa ock den som erhållit tillstånd till utminutering av Öl, bedriva partihan­

del därmed. Nederlag, varifrån endast partihandel skall utövas, må dock

icke inrättas utan att anmälan därom gjorts till länsstyrelsen, som utfärdar anmälningsbevis.

Den som yrkesmässigt till riket inför utländskt Öl må efter anmälan som i första stycket sägs idka partihandel med sådant Öl och inrätta nederlag för sålunda avsedd handel.

Konungen må, om så finnes påkallat, förordna att Öl icke må införas till riket annat än i den ordning som i rusdrycksförsäljningsförordningen är föreskriven beträffande införsel av rusdrycker.

7 §•

Öl som införes till riket må icke utlämnas från tullverket, med mindre varan antingen då den inkommer hit eller ock därefter genom varuhavarens försorg under tillsyn av tullpersonal försetts med etikett, innehållande upp­ gift om namnet på det bryggeri där tillverkningen skett samt sifferbeteck- ning (II) för varans klass.

Sådan etikett må ej innehålla benämning, som är ägnad att giva malt­ drycken sken av att vara av annan klass än den till vilken den är hänförlig.

Generaltullstyrelsen äger för särskilda fall medgiva undantag från bestäm­ melserna i denna paragraf.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

25

3 KAP.

Om detaljhandel.

Allmänna bestämmelser.

8

§.

För rätt till detaljhandel med Öl erfordras tillstånd av länsstyrelsen, där ej nedan annorlunda stadgas.

9 §.

1 mom. Tillstånd till detaljhandel med Öl må meddelas endast den som gjort sig känd för ordentlighet och finnes med hänsyn till personliga egen­ skaper i övrigt och andra förhållanden lämpligen böra utöva rörelsen.

Detaljhandel må ej utövas av den som är omyndig eller i konkurstillstånd, ej heller av befattningshavare som kan komma att deltaga i beslut angåen­ de tillverkning eller försäljning av maltdrycker eller att utöva tillsyn där­ över.

2 mom. Tillstånd för annan än enskild person att bedriva detaljhandel med Öl må meddelas endast där för rörelsen utsetts en föreståndare, som god­ känts av länsstyrelsen. Vid förfall för föreståndaren må i dennes ställe rö­ relsen förestås av en sålunda godkänd ersättare. Föreståndare och ersättare skola uppfylla i 1 mom. föreskrivna villkor.

10 §.

Ej må detaljhandel med Öl utövas inom läger, kasernområde eller annat uteslutande för krigsmaktens behov upplåtet område i andra fall än som avses i 24 och 25 §§. Dock må länsstyrelsen för enstaka tillfälle meddela tillstånd till detaljhandel inom sådant område, när särskilda skäl därtill äro.

A vhäm tningsförsäl jning.

11

§•

Utan särskilt tillstånd eller anmälan må det i rusdrycksförsäljningsför- ordningen omnämnda detaljhandelsbolaget bedriva avhämtningsförsäljning av Öl från utminuteringsställe för rusdrycker.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

12

§.

Avhämtningsfförsäljning, för vilken tillstånd erfordras, skall bedrivas från

tillverkningsställe eller annat fast försäljningsställe. Sålt Öl må försändas

till köpare.

13 §.

Tillstånd till avhämtningsför sälj ning skall meddelas att gälla tills vidare,

där ej fråga är om försäljning vid enstaka tillfälle eller under enstaka

tidsperiod.

14 §.

Ansökan om tillstånd till avhämtningsförsäljning skall innehålla uppgift

om försäljningsställe. Sökandens samt, i förekommande fall, föreståndares

och ersättares behörighet skall styrkas, där den icke är för länsstyrelsen

känd.

Över ansökningen skola yttranden inhämtas från länsnykterhetsnämnden

samt polismyndigheten och fullmäktige i den kommun där försäljningen är

avsedd att bedrivas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd.

Avser ansökan försäljning vid enstaka tillfälle eller under enstaka tids­

period, erfordras dock endast att polismyndigheten och kommunens nyk­

terhetsnämnd erhålla tillfälle att yttra sig.

15 §.

Hava kommunens fullmäktige föreslagit den inskränkningen i fråga om

rörelsens bedrivande, att tillståndsinnehavares eller föreståndares ekono­

miska fördel göres oberoende av myckenheten sålt Öl, och finnas därvid fö­

reslagna grunder för försäljningens ordnande i övrigt lämpliga, skall detta

villkor fastställas av länsstyrelsen.

16 §.

Angående tillstånd till avhämtningsförsäljning skall bevis utfärdas, an­

givande försäljningsställes belägenhet samt, i förekommande fall, tillstånds-

tiden och villkor enligt 15 §.

17 §.

Särskilt tillstånd att sälja Öl endast i samband med proviantering av far­

tyg och luftfartyg må meddelas skeppshandlare.

I här avsett fall skall angående ansökan och dess behandling i tillämpliga

delar gälla vad i 14 § första och tredje styckena samt 16 § stadgas. Bestäm­

melsen i 13 § skall ock äga tillämpning på sådant tillstånd.

Kringf öringsförsäljning.

18 §.

Tillstånd till kringföringsförsäljning må meddelas

a) tillverkare, för försäljning från tillverkningsställe;

b) annan än tillverkare, för försäljning från fast försäljningsställe, i den

mån så finnes skäligt och lämpligt; samt

c) under samma förutsättning, tillverkare eller annan, för försäljning

från särskilt inrättat nederlag.

Tillstånd meddelas av länsstyrelsen i det län, där försäljningen är av­

sedd att bedrivas.

19 §.

Vid varje nederlag skall finnas en av länsstyrelsen godkänd föreståndare.

1 fråga om sådan föreståndare skall gälla vad i 9 § 2 mom. stadgas.

27

20

§.

Tillstånd till kringföringsförsäljning skall avse en för sådana tillstånd gemensam period om fyra år, oktrojperiod, räknat från och med den 1 oktober.

Om skäl därtill äro, må tillstånd meddelas även för del av oktrojperiod.

21

§.

Ansökan om tillstånd till kringföringsförsäljning skall innehålla uppgift om tillverkningsställe eller fast försäljningsställe samt, i förekommande fall, om antalet nederlag och deras belägenhet ävensom om föreståndare och ersättare enligt 9 § 2 mom. och 19 §. Sökandens samt föreståndares och ersättares behörighet skall styrkas, där den icke är för länsstyrelsen känd.

Ansökan som avser försäljning från oktrojperiodens början bör vara läns­ styrelsen till handa före utgången av året innan perioden börjar.

Länsstyrelsen beslutar i ärendet efter den utredning som finnes erfor­ derlig.

22

§.

Tillstånd till kringföringsförsäljning innefattar skyldighet för tillstånds- innehavaren att vid försäljningen jämte Öl tillhandahålla alkoholfria och därmed jämförliga drycker i tillfredsställande urval och omfattning.

Konungen äger, i den mån så finnes påkallat, meddela föreskrifter i syfte att förhindra att ersättning till den som kringför varorna utgår i förhållan­ de till myckenheten sålt Öl.

Har genom laga kraftvunnet förhandsbesked förklarats att bestämmel­ serna i arbetsavtal om ersättning till utkörare av Öl står i överensstäm­ melse med föreskrifter som meddelats med stöd av andra stycket, skall den som vid försäljningen tillämpar nämnda avtalsbestämmelser anses uppfylla vad sålunda föreskrivits. Det ankommer på kontrollstyrelsen att efter fram­ ställning meddela sådant förhandsbesked.

23 §.

Angående tillstånd till kringföringsförsäljning skall bevis utfärdas, an­ givande tillståndstiden, tillverkningsställes eller fast försäljningsställes be­ lägenhet samt antalet nederlag och deras belägenhet.

Utskänkning.

24 §.

Utan tillstånd eller anmälan enligt denna förordning må Öl utskänkas i fall, då rätt föreligger att utskänka rusdrycker.

Öl må ock utan tillstånd eller anmälan utskänkas vid slutet bord

a) till inackorderade gäster vid matserveringsrörelse i hem (utskänkning vid heminackordering);

b) till medlemmar av personalkår eller personalsammanslutning vid in­ ackordering, som kåren eller sammanslutningen anordnar för medlemmar­ na i särskild matsal (utskänkning vid kårhushåll); samt

c) till dem som bo i bostadshus med gemensam matsal vid servering i matsalen (utskänkning i kollektivhusmatsal).

Rätt till utskänkning som avses i andra stycket b) eller c) tillkommer den som förestår matsalen.

Konungen äger meddela bestämmelser om i vilken utsträckning och un- der vilka villkor militär mäss må hänföras till kårhushåll.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

28

25 §.

I matsal eller därmed jämförlig lokal, som är avsedd för de anställda

vid institution eller företag, må den som där bedriver matserveringsrörelse,

efter anmälan och prövning i den ordning nedan sägs, utskänka Öl vid slu­

tet bord till de anställda (utskänkning i personalmatsal). Till personalmat­

sal hänföres även, i den utsträckning Konungen förordnar, annan för fast

anställd personal inrättad militär mäss än i 24 § avses.

Anmälan göres hos länsstyrelsen och må gälla en tid av högst fyra år.

Vid anmälan skall fogas förklaring från institutionens eller företagets led­

ning eller vederbörande befälhavare, att erinran icke göres mot utskänk-

ningen. Finner länsstyrelsen rörelsen vara av beskaffenhet, som i första

stycket sägs, och föreligger ej sådant förhållande, varom i 49 § första styc­

ket förmäles, skall länsstyrelsen utfärda anmälningsbevis med angivande av

den tid anmälan skall gälla.

26 §.

Utskänkning av Öl, för vilken tillstånd erfordras, benämnes årsutskänk-

nwg, om den är avsedd att bedrivas året runt eller årligen under viss tids­

period, och tillfällig utskänkning, om den skall äga rum vid enstaka tillfälle

eller under enstaka tidsperiod.

27 §.

Tillstånd till årsutskänkning skall meddelas för en tid av fyra år eller

den kortare tid ansökan avser.

28 §.

. Ansökan om tillstånd till utskänkning skall innehålla uppgift om utskänk-

nmgsställe samt den tid varunder utskänkningen är avsedd att bedrivas. Sö-

i nii ns sam^’ i förekommande fall, föreståndares och ersättares behörighet

skall styrkas, där den icke är för länsstyrelsen känd.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning bör vara länsstyrelsen till handa

sex manader före den avsedda utskänkningens början.

29 §.

över ansökan om tillstånd till årsutskänkning skola, utom i fall som i

33 § avses, yttranden inhämtas från länsnykterhetsnämnden samt polis­

myndigheten och fullmäktige i den kommun, där utskänkningen är avsedd

att bedrivas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd.

Fullmäktige må begränsa sitt yttrande till att avse antalet utskänknings-

s rånen.

Över ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning skola, utom i fall

och 33 §§ avses, polismyndigheten och nykterhetsnämnden erhålla

tillfälle att yttra sig.

30 §.

Till årsutskänkning, som avstyrkts av kommunens fullmäktige, må till­

stand ej meddelas.

Hava fullmäktige föreslagit visst antal utskänkningsställen för årsut-

skänkning, må länsstyrelsen ej överskrida nämnda antal.

31 §.

1 bistånd till utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap må med­

delas av polismyndigheten i den kommun där utskänkningen är avsedd att

bedrivas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

29

32 §.

Finnes det vara ur allmän synpunkt påkallat att å någon för turistväsen­ det i riket betydelsefull ort årsutskänkning äger rum på hotell eller pensio­ nat, må länsstyrelsen, utan hinder av vad i 30 § sägs, meddela sökanden till­ stånd till utskänkningen (turistutskänkning).

33 §.

Tillstånd till utskänkning på passagerarfartyg eller järnvägståg eller på luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare, (trafikutskånkning) med­ delas, efter den utredning som finnes erforderlig, av länsstyrelsen i det län där fartygets rederi, järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte.

34 §.

När det finnes påkallat av särskilda förhållanden, äger länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndet meddela föreskrifter rörande utskänk­ ningen, i den mån de icke

a) strida mot det i 5 § angivna syftet eller eljest mot bestämmelserna i denna förordning eller annan allmän författning;

b) röra måltidstvång eller kvantitetsbegränsning;

c) innebära senare tidpunkt för utskänkningens början än i 41 § 1 mom. sägs; eller

d) innefatta förbud mot utskänkning till viss person eller vass kategori av personer.

35 §.

Angående tillstånd till utskänkning skall utfärdas bevis, angivande till- ståndstiden, utskänkningsstället och, i förekommande fall, föreskrifter en­ ligt 34 §.

Överförande av försäljningstillstånd på annan.

36 §.

1 mom. Har den som erhållit tillstånd till detaljhandel med Öl avlidit, försatts i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet eller förmyndaren fortsätta rörelsen, skall inom två månader från döds­ fallet, första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförklaringen hos länsstyrelsen göras anmälan därom med uppgift om föreståndare för rö­ relsen. Föreståndare skall uppfylla i 9 § 1 mom. föreskrivna villkor.

Godkännes föreståndaren av länsstyrelsen, må rörelsen, såvida icke läns styrelsen finner skäl bestämma kortare tid, fortsättas, om tillståndet avser bestämd tid, intill utgången av samma tid och, om tillståndet gäller tills vi­ dare, under en tid av två år från godkännandet. Vid förfall för förestånda­ ren må i dennes ställe rörelsen förestås av en sålunda godkänd ersättare.

Godkännes icke föreståndaren, skall länsstyrelsen lämna sökanden till­ fälle att inom viss tid anmäla annan föreståndare.

Göres ej anmälan som ovan i detta mom. sägs inom föreskriven tid eller godkännes icke heller den senast anmälde föreståndaren, anses tillståndet hava upphört att gälla den dag då anmälningstiden utgick eller beslutet angående föreståndaren vunnit laga kraft.

2 mom. Har den som erhållit tillstånd till detaljhandel med Öl seder­ mera tillträtt sådan befattning som avses i 9 § 1 inom., skall vad ovan i 1 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

37 §.

Har tillståndsinnehavaren avlidit eller upphört att vara behörig att utöva

detaljhandel eller föreligga eljest skäl därtill, må tillståndet överföras på

annan efter medgivande av länsstyrelsen.

över ansökan om överförande skola de som blivit hörda över tillstånds-

ansökningen erhålla tillfälle att yttra sig.

Länsstyrelsen skall pröva ansökningen med avseende på skälen för över­

förandet, behörigheten och lämpligheten hos den, till vilken överförandet

ifrågasättes, samt omständigheterna i övrigt.

4 KAP.

Ordningsföreskrifter.

Försäljningsställen.

38 §.

1 mom. Försäljningsställe skall vara så beläget att tillsyn däröver ej för­

svåras.

Angående beskaffenheten av utskänkningsställe äger Konungen utfärda

de bestämmelser som kunna erfordras utöver vad i livsmedelsstadgan före-

skrives om serveringslokal.

Vad i detta moment stadgas skall icke gälla utskänkning vid heminackor­

dering eller kårhushåll, i kollektivhusmatsal eller personalmatsal.

2 mom. Vid utskänkning skola alkoholfria drycker finnas att tillgå i till­

fredsställande urval.

3 mom. På försäljningsställe skola denna förordning och avskrift av gäl­

lande tillstånds- eller anmälningsbevis finnas tillgängliga.

39 §.

Ombyte av försäljningsställe, där detaljhandel med Öl bedrives efter till­

stånd, må ske efter medgivande av länsstyrelsen. Över ansökan om sådant

medgivande skola de som blivit hörda över tillståndsansökningen erhålla

tillfälle att yttra sig.

För säljningstider.

40 §.

Om de tider då Öl må utminuteras gäller vad i butiksstängningslagen är

stadgat. Under sön- eller helgdag må dock kringföringsförsäljning icke be­

drivas.

41 §.

1 mom. Utskänkning av Öl må ej börja före klockan 9, där ej annat föl­

jer av vad nedan i 2 mom. stadgas.

Utskänkningen skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt

föreskrivits enligt 34 eller 49 § eller senare tidpunkt medgivits enligt 2 eller

3 mom. eller är tillåten på grund av bestämmelsen i 4 mom.

2 mom. Föi-eligger stadigvarande behov av längre utskänkningstid än i

1 mom. sägs, äger länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndets

meddelande eller ock senare lämna medgivande därtill, över ansökan som

göres under tillståndstiden skola yttranden inhämtas från länsnykterhets-

nämnden, polismyndigheten och kommunens nykterhetsnämnd.

31

3 mom. Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den eljest gällande tiden, må polismyndigheten, enligt de grunder länsstyrelsen kan hava fastställt, lämna medgivande därtill.

4 mom. Då utskänkning av Öl bedrives i samband med utskänkning av rus­ drycker, må, utan hinder av vad förut i denna paragraf är stadgat, Öl utskän- kas under den för rusdrycksutskänkningen gällande tiden.

5 mom. Under tid, då utskänkning ej är medgiven, vare det förbjudet att låta Öl förtäras på utskänkningsställe.

6 mom. Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning å trafikut- skänkning eller utskänkning vid heminackordering eller kårhushåll, i kol­ lektivhusmatsal eller personalmatsal.

42 §.

På passagerarfartyg må Öl utskänkas endast till besättning och passage­ rare. På luftfartyg må Öl utskänkas endast under färd.

Övriga ordningsföreskrifter.

43 §.

Öl må ej utskänkas till den som kan antagas ej hava fyllt sexton år. Öl må icke utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel; och må sådan person icke tillåtas up­ pehålla sig på försäljningsställe. Öl må ej heller utlämnas, då särskild anled­ ning till misstanke föreligger, att varan är avsedd att användas i berusnings­ syfte eller till olovlig försäljning.

Vid partihandel med Öl är säljaren skyldig förvissa sig om att köparen äger rätt att återförsälja varan.

44 §.

Återförsäljare må icke på försäljningsställe förvara Öl i andia kärl än dem i vilka drycken levererats av tillverkaren. Ej heller må Öl, som är avsett för försäljning, av återförsäljaren förändras.

Hernbryggd maltdryck må icke förvaras på försäljningsställe.

45 §.

I lokal, där Öl må utskänkas efter tillstånd eller anmälan enligt denna förordning, vare det förbjudet att förtära eller låta någon förtära rusdryc­ ker eller ersättningsmedel därför. Ej heller må rusdrycker eller sådana ersättningsmedel förvaras i lokalen eller eljest pa sådant sätt, att gästerna äga tillgång till dem.

Länsstyrelsen äger för personalfest i slutet sällskap medgiva undantag från bestämmelserna i första stycket i fråga om personalmatsal, som i 2o § sägs. Vid ansökan härom skall fogas förklaring från institutionens eller företagets ledning eller vederbörande befälhavare att erinran icke göres mot ansökningen.

46 §.

Vid avhämtningsförsäljning må, utom i fall som i 4 § 2 mom. andra styc­ ket sägs, Öl icke utlämnas till förtäring på försäljningsstället eller på annat därintill beläget område varöver rättighetsinnehavaren äger förfoga.

47 §.

För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållande, må länsstyrelsen så ock polismyndigheten förbjuda detaljhandel med Öl eller föreskriva inskränkningar däri.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

32

Då så prövas nödigt under krig eller vid omedelbar krigsfara eller då

arbetslöshet eller nöd i större omfattning råder, må Konungen eller, efter

Konungens förordnande, länsstyrelsen förbjuda detaljhandel med Öl eller

föreskriva inskränkningar däri.

Knngl. Maj:ts proposition nr 151.

5 KAP.

Om tillsyn och besvär m. m.

48 §.

1 mom. Det åligger kontrollstyrelsen, länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd,

polismyndighet och kommunal nykterhetsnämnd att övervaka att bestäm­

melserna i denna förordning och med stöd därav meddelade föreskrifter

iakttagas.

2 mom. Den som har att taga befattning med övervakning som i 1 mom.

sägs är berättigad att erhålla tillträde till tillverknings- eller försäljnings­

ställe med tillhörande lokaler samt att taga del av handelsböcker med till­

hörande verifikationer ävensom, i fall då kringföringsförsäljning idkas, för

försäljningspersonal gällande arbetsavtal. Nyssnämnda handelsböcker sko­

la vara så anordnade att därav tydligt framgår de olika belopp som utgått

i ersättning för kringföring.

3 mom. Länsstyrelsen skall, om annan i 1 mom. avsedd myndighet finner

anledning till anmärkning, snarast möjligt erhålla del därav.

49 §.

Iakttagas icke bestämmelserna i denna förordning eller med stöd därav

meddelade föreskrifter, eller missbrukas vid avhämtningsförsäljning rätt en­

ligt 12 § att försända varan, eller uppfyller utskänkningsrörelse icke de sär­

skilda krav som med hänsyn till ordning, nykterhet och trevnad böra upp­

ställas på sådan rörelse, skall länsstyrelsen alltefter omständigheterna

a) tillhålla rättighetsinnehavaren att vidtaga rättelse;

b) förbjuda försäljningen eller återkalla tillståndet; eller

c) om så finnes lämpligt med hänsyn till särskilda förhållanden, med­

dela föreskrifter som i 34 § sägs eller inskränka eller upphäva försändnings-

rätt enligt 12 §.

Ändå att fall som i första stycket sägs icke föreligger, må tillstånd till av­

hämtningsförsäljning, när skäl därtill äro, återkallas, dock med verkan tidi­

gast ett år från dagen för beslutet.

50 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som länsstyrelse enligt denna förordning med­

delat rörande annat än trafikutskänkning, skall tillställas polismyndigheten

och kommunens nykterhetsnämnd samt, såvitt angår kringföringsförsälj­

ning, kontrollstyrelsen.

Har polismyndighet meddelat beslut enligt denna förordning, skall läns­

styrelsen och kommunens nykterhetsnämnd underrättas.

2 mom. över beslut rörande handel med Öl skall länsstyrelsen föra an­

teckningar enligt de närmare anvisningar kontrollstyrelsen meddelar.

51 §.

Länsstyrelses beslut i ärende angående tillstånd till försäljning av Öl

skall, där fråga ej är om trafikutskänkning eller om detaljhandel vid ensta­

ka tillfälle eller under enstaka tidsperiod, kungöras i den eller de tidningar

33

inom orten där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas. Tiden för anförande av besvär över sådant beslut skall räknas från dagen för första kungörandet, vilken dag skall angivas i kungörelsen.

52 §.

1 mom. Besvär över beslut, som enligt denna förordning meddelats av länsstyrelse, må föras hos Konungen i finansdepartementet i den ordning som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbets- verks beslut.

2 mom. Beslut som länsstyrelse eller polismyndighet meddelat enligt den­ na förordning länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda är fö­ reskrivet eller särskilt förordnas.

53 §.

Fullmäktige må uppdraga åt kommunalt organ eller åt särskilt utsedda personer att i fullmäktiges ställe avgiva yttranden enligt denna förordning. 1 Stockholm äger nykterhetsnämnden motsvarande befogenhet.

6 KAP.

Ansvarsbestämmelser.

54 §.

1 mom. Den som säljer Öl utan att äga rätt därtill enligt denna förord­ ning eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig försäljning med dags­ böter. I ringa fall må från straff frias.

Har den som gjort sig skyldig till olovlig försäljning av Öl förut genom laga kraftvunnen dom fällts till ansvar för sådan förseelse, eller bedriver den som icke äger rätt till försäljning av Öl sådan försäljning i större omfatt­ ning eller yrkesmässigt, må till fängelse i högst sex månader dömas.

2 mom. Straffas enligt 1 mom. någon som ej äger rätt till försäljning av

Öl, vare de på försäljningsstället med därtill hörande lägenheter befintliga eller eljest för försäljning avsedda förråd av Öl tillika med kärl och em­ ballage vari de förvaras underkastade beslag och förbrutna.

55 §.

Låter utskänkningsinnehavare eller någon hos honom anställd rusdryc­ ker eller ersättningsmedel därför förtäras eller förvaras i strid mot det i 45 § första stycket stadgade förbudet, straffes med dagsböter.

56 §.

Bryter någon i annat fall än i 54 eller 55 § sägs mot vad i denna förord­ ning" är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förord­ ningen, straffes med böter, högst trehundra kronor.

57 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid granskning av handelsböcker med tillhörande verifikationer, så ock vad som eljest vid tillsyn å försäljning av Öl inhämtats må ej yppas i vidare mån äji som erfordras för det med bestämmelserna avsedda ändamålet. Bryter nå­ gon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åtalas endast efter angivelse av målsägande.

3

Bihcing till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

58 §.

Där någon under tid då han är ställd under åtal för förseelse mot denna

förordning fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskild förse­

else anses vad han före varje åtal förbrutit. Gemensamt fängelsestraff för

förseelserna må ej överstiga ett år.

59 §.

0 Husbonde ansvarar för förseelse som i samband med försäljning av Öl be­

gås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore för­

seelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra san­

nolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Vad nu sagts om hus­

bonde skall, där föreståndare enligt förordningen finnes, i stället gälla den­

ne, såvitt angår förseelse av anställd inom den del av rörelsen över vilken

föreståndaren har att utöva tillsyn.

60 §.

1 mom. Öl som tagits i beslag må av den myndighet som förordnat om be­

slaget genast säljas till tillverkare.

1 övrigt gäller angående beslag vad därom finnes särskilt stadgat.

2 mom. Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

61 §.

Har domstol avgjort mal mot någon som bedriver yrkesmässig försälj­

ning av Öl eller mot någon hos sådan försäljare anställd angående förseelse

som avses i detta kapitel, åligger det domstolen att inom fjorton dagar från

domens avkunnande översända avskrift av domen till länsstyrelsen.

Övergångsbestämmelser.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955 i den mån annat

ej följer av vad nedan stadgas.

2. Genom förordningen upphävas

förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsner-

dricka; samt

kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 396) med vissa föreskrifter angående

kvittens- och försäljningsböcker, som avses i 17 § förordningen den 11 juli

1919 angående försäljning av pilsnerdricka;

dock att de upphävda författningarna alltjämt skola äga tillämpning be­

träffande förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 oktober 1955.

3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande, som

ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen i

stället tillämpas.

4. Med utgången av september 1955 upphöra samtliga försäljningsrättig-

heter som grunda sig pa förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning

av pilsnerdricka.

Dock skall rätt till avhämtningsför sälj ning, vartill särskilt tillstånd med­

delats, äga fortsatt giltighet, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar. Till­

stånd, som i enlighet härmed erhåller giltighet efter ikraftträdandet av nya

förordningen, skall anses lämnat med stöd av denna.

5. I fråga om ansökan, som avser tillstånd, medgivande eller godkännan­

de enligt nya förordningen, samt anmälan enligt 6 eller 25 § skola bestäm­

melserna i förordningen äga tillämpning även före den 1 oktober 1955.

Beslut enligt förordningen må meddelas även före sistnämnda dag, dock

med verkan tidigast från och med denna dag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

35

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 8 maj 1925 (nr 119)

angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed

jämförliga drycker.

Härigenom torordnas att 1 §, 3 §, 4 § 1 inom., 5 § 1 och 2 mom., 9 §, 11—• 13 §§, 17 § 3 mom. samt 20 § förordningen den 8 maj 1925 angående för­ säljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker1 skola erhålla följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

1 §. 1 §•

Denna förordning avser dels alla drycker, som äro tillagade av annat än malt och som antingen äro helt fria från alkohol eller icke innehålla mer än 2 V4 volymprocent alkohol,

dels varje maltdryck, som enligt förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker är att hänföra till första klassen eller som från bryggeri utlämnas eller ut­ lämnats på kärl, stämplat med be­ teckning för maltdryck av denna klass.

Drycker, som---------------------------- a

3 §.

Utminutering av alkoholfria dryc­ ker vare tillåten under samma villkor, som för idkande av handel i allmän­ het äro gällande; dock skall angående rätt till utminutering inom område, varom förmäles i 5 § 2 inom., gälla vad där stadgas om rätt till utskänk- ning inom sådant område.

4 §•

1. Med rättighet att i viss lokal eller å viss plats utskänka rusdryc­ ker eller pilsnerdricka följer rätt att i samma lokal eller å samma plats utskänka alkoholfria drycker. Vid allmän--------------- -----------eller

Denna förordning avser dels varje till maltdryck icke hänförlig, tillagad dryck, som antingen är helt fri från alkohol eller icke in­ nehåller mer än 2 V4 volymprocent alkohol,

dels ock lättöl.

Vad som är att hänföra till lättöl angives i förordningen angående till­ verkning och beskattning av malt­ drycker.

lkoholfria drycker.

3 §•

Utminutering av alkoholfria dryc­ ker vare tillåten under samma vill­ kor, som för idkande av handel i all­ mänhet äro gällande; dock skall an­ gående rätt till utminutering inom område, varom förmäles i 5 § 2 mom. första punkten, gälla våd där stad­ gas om rätt till utskänkning inom sådant område.

4 §•

1. Utan tillstånd eller anmälan en­ ligt denna förordning må alkoholfria drycker utskänkas i fall, då rätt före­ ligger att utskänka rusdrycker eller

Öl. tillställningen.

1 Senaste lydelse av 5 § 1 mom. se 1947:481, av 9 § 1 mom. se 1947:410, av 12 § 1 och mom. se 1951:825, samt av 12 § 2 mom. se 1953:188.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

5 §•

1. Länsstyrelse äger att efter fram­

ställning i stad av stadsfullmäktige

och på landet av kommunalstämma

förordna, att inom viss kommun ut-

skänkning av alkoholfria drycker icke

må bedrivas utan särskilt tillstånd.

(Nuvarande lydelse:)

Tillstånd till utskänkning av alko­

holfria drycker erfordras ock, dels

då någon vill bedriva sådan utskänk­

ning, efter det honom meddelat för­

bud att utskänka alkoholfria drycker

eller att försälja rusdrycker eller pils-

nerdricka upphört att gälla, eller ef­

ter det honom meddelat tillstånd att

försälja rusdrycker eller pilsner dric­

ka återkallats, dels då utskänkningen

är avsedd att bedrivas i lokal, där ut-

skänkningsrörelse förut bedrivits men

upphört på grund av förbud eller

återkallelse, som nu sagts.

Ansökan om-------------------------- tills

2. Inom läger, kasernområde eller

annat uteslutande för krigsmaktens

behov upplåtet område må ej ut­

skänkning av alkoholfria drycker äga

rum, med mindre länsstyrelse, på

framställning av vederbörande befäl­

havare, därtill meddelat tillstånd.

5 §•

1. Länsstyrelse äger att efter fram­

ställning av fullmäktige i viss kom­

mun förordna, att inom kommunen

utskänkning av alkoholfria drycker

icke må bedrivas utan särskilt till­

stånd. Dylikt förordnande må dock ej

meddelas i fråga om utskänkning av

alkoholfria drycker i fall, som avses i

i § 1 mom., och ej heller beträffan­

de utskänkning av sådana drycker

i personalmatsal, vari matservering

vid slutet bord anordnas för de an­

ställda vid institution eller företag.

Tillstånd till utskänkning av alko­

holfria drycker erfordras ock, dels då

någon vill bedriva sådan utskänk­

ning, efter det honom meddelat för­

bud att utskänka alkoholfria dryc­

ker eller att försälja rusdrycker eller

Öl upphört att gälla, eller efter det

honom meddelat tillstånd att försälja

rusdrycker eller Öl återkallats, dels

då utskänkningen är avsedd att bedri­

vas i lokal, där utskänkningsrörelse

förut bedrivits men upphört på grund

av förbud eller återkallelse, som nu

sagts,

vidare.

2. Inom läger, kasernområde eller

annat uteslutande för krigsmaktens

behov upplåtet område må ej ut­

skänkning av alkoholfria drycker äga

rum, med mindre länsstyrelse, på

framställning av vederbörande befäl­

havare, därtill meddelat tillstånd. Dy­

likt tillstånd erfordras dock ej i fråga

om utskänkning av alkoholfria dryc­

ker i fall, som avses i 4 § 1 mom.

första stycket, och ej heller beträf­

fande sådan utskänkning i personal­

matsal, som i 1 mom. första stycket

av denna paragraf sägs.

(Föreslagen lydelse:)

9 §.

9 §.

1. I stad-------------------------- besiktigade lägenheten.

Innan bevis-------------------------- ej börjas.

Kostnad för — —-------------— av länsstyrelsen.

2. Beträffande utskänkning-----------------------— lämplig person.

3. Vad i 1 och 2 mom. stadgas

skall icke gälla, där lokalen eller plat­

sen för utskänkningen blivit godkänd

av hälsovårdsnämnden enligt vad som

föreskrives i livsmedelsstadgan.

37

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

11 §. 11 §•

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Utskänkning av alkoholfria dryc­ ker, som bedrives på grund av till­ stånd eller anmälan, må icke fortfara längre än till klockan tio eftermid­ dagen. Där särskilda omständigheter föranleda behov av utskänkningstidens inskränkning eller utsträckning, äger länsstyrelse därom förordna.

Vad nu är sagt gäller ej utskänk­ ning, som äger rum å skjutsanstalt till resande.

12

§.

1. Vid all försäljning, vare sig ut- minutering eller utskänkning, må maltdryck, som avses i denna förord­ ning, icke på försäljningsstället för­ varas på andra kärl än dem, å vilka den utlämnats från bryggeriet, ej heller av säljaren påspädas eller på annat sätt beredas. Annan maltdryck än svagdricka må ej utlämnas, där den veterligen är försatt med sackarin. Med sackarin förstås i denna för­ ordning varje konstgjort sötnings­ medel, som har högre söthetsgrad än raffinerat socker men icke sock­ rets näringsvärde.

På försäljningsställe--------------------

2. Mineralvatten samt kolsyrade och därmed jämförliga drycker, vilka icke äro hänförliga till maltdrycker, må icke på försäljningsstället förva­ ras annat än på kärl, varå medelst etikett eller annorledes angivits dryckens benämning, tillverkarens namn eller firma och tillverknings­ orten.

1. Utskänkning av alkoholfria dryc­ ker må icke fortgå längre än till kloc­ kan 22, där ej annat följer av vad nedan i 2 och 3 mom. stadgas.

2. I fall, då rusdrycker eller Öl få utskänkas efter klockan 22, må alko­ holfria drycker utskänkas under sam­ ma tid.

3. Där omständigheterna anses för­ anleda behov av längre utskänkningstid ån i 1 mom. sägs äger polis­ myndigheten i orten förordna därom. Om så finnes erforderligt med hän­ syn till särskilda förhållanden, må polismyndigheten även föreskriva kortare utskänkningstid än där av-, ses.

4. Vad i denna paragraf stadgas skall icke gälla i fråga om utskänk­ ning i fall, som avses i i § 1 mom. andra stycket, och ej heller beträf­ fande utskänkning i personalmatsal, varom förmäles i 5 § 1 mom. första stycket.

12

§.

1. Hembryggt lättöl må icke försäl­ jas.

2. Vid all försäljning, vare sig ut- minutering eller utskänkning, må lättöl icke på försäljningsstället för­ varas på andra kärl än dem, å vilka drycken utlämnats från bryggeriet, ej heller av säljaren påspädas eller på annat sätt beredas.

— hembryggd maltdryck.

3. Mineralvatten samt kolsyrade och därmed jämförliga drycker, vilka icke äro hänförliga till lättöl, må icke på försäljningsstället förvaras annat än på kärl, varå medelst etikett eller annorledes angivits dryckens benäm­ ning, tillverkarens namn eller firma och tillverkningsorten.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

3. Angående märkning av kärl, vari

saluhålles livsmedel som framställts

eller beretts med användning av sac-

karin eller annat konstgjort sötme­

del, meddelas bestämmelser i livsme-

delsstadgan.

13 §.

I lokal, där utskänkning av alko­

holfria drycker idkas utan samband

med utskänkning av rusdrycker eller

pilsnerdricka, vare förbjudet att låta

sistnämnda slag av drycker eller er­

sättningsmedel därför förtäras eller

att hava dessa förvarade i utskänk-

ningslokalen eller eljest på sådant

sätt, att gästerna äga tillgång till de­

samma. Det vare ock förbjudet för

gäst att i sådan utskänkningslokal

förtära rusdrycker eller pilsnerdricka

eller ersättningsmedel därför.

Vad nu--------------------------- särskilt

17 §.

3. Förbryter sig någon mot vad i

9 eller 13 § är föreskrivet, eller ut­

övar någon utskänkning av alkohol­

fria drycker å otillåten tid, böte från

och med tio till och med etthundra

kronor.

4. Angående märkning av kärl, vari

saluhålles livsmedel som framställts

eller beretts med användning av sac-

karin eller annat konstgjort sötme­

del, meddelas bestämmelser i livsme-

delsstadgan.

13 §.

1. I lokal, där alkoholfria drycker

må utskänkas efter tillstånd eller an­

mälan enligt denna förordning, så

ock i fall som avses i i § 1 mom.

andra stycket, vare förbjudet att låta

rusdrycker, ersättningsmedel därför

eller Öl förtäras eller att hava dessa

förvarade i utskänkningslokalen eller

eljest på sådant sätt, att gästerna äga

tillgång till desamma. Det vare ock

förbjudet för gäst att i sådan utskänk­

ningslokal förtära rusdrycker, ersätt­

ningsmedel därför eller Öl.

iordningställt.

2. Länsstyrelsen äger för personal­

fest i slutet sällskap medgiva undan­

tag från bestämmelserna i 1 mom. i

fråga om personalmatsal, som i 5 § 1

mom. första stycket sågs. Vid ansö­

kan härom skall fogas förklaring

från institutionens eller företagets

ledning, att erinran icke göres mot

ansökningen.

17 §.

3. Låter den som äger rätt till ut­

skänkning av alkoholfria drycker el­

ler någon hos honom anställd rus­

drycker, ersättningsmedel därför el­

ler Öl förtäras eller förvaras i strid

mot 13 § 1 mom., straffes med dags­

böter.

Till samma straff vare den förfal­

len som utskänker alkoholfria dryc­

ker utan att äga rätt därtill och där­

vid låter rusdrycker, ersättningsme­

del därför eller Öl förtäras eller ock

förvaras på sätt i 13 § 1 mom. sägs.

Förbryter sig någon mot vad i 9 §

är föreskrivet eller bryter gäst mot

13 § 1 mom., eller utövar någon ut­

skänkning av alkoholfria drycker å

otillåten tid, böte högst etthundra

kronor.

39

20 §.

20 §.

Vad enligt denna förordning till­

hör stadsfullmäktiges handläggning

tillkommer i stad, där stadsfullmäk­

tige ej finnas, allmän rådstuga; och

skall vad som tillhör kommunalstäm­

mas handläggning tillkomma kom­

munalfullmäktige, där sådana fin­

nas.

Vad i--------------------------------------- sådan finnes.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:J

(Föreslagen lydelse:)

Denna förordning träder i kraft

den 1 oktober 1955; dock att bestäm­

melse som därigenom ändrats eller

upphävts alltjämt skall äga tillämp­

ning med avseende å förhållanden

som äro hänförliga till tiden dessför­

innan.

Beslut enligt förordningen må med­

delas även före nämnda dag, dock med

verkan tidigast från och med denna

dag.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Förslag

till

förordning^ om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr

887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Härigenom förordnas, dels att 1 § 2 mom., 2 § 2 mom., 3 8, 4 8 1 mom.

mom., 6 § 5 och 6 mom., 7

31'—33 §§ och 36 § samt rubrikerna

december 1939 angående tillverkning

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

ordning skall upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse:)

1 §-

2. Vad i denna förordning stadgas

angående maltdrycker av första klas­

sen skall i tillämpliga delar gälla be­

träffande alkoholfria drycker, vid

vilkas framställning torkat, rostat

eller bränt malt kommit till använd-

ning.

2

§•

2. Hembrygd av maltdrycker för

eget behov må, utan hinder av före­

skrifterna i denna förordning, före­

tagas av envar, som icke idkar för­

säljning eller tillverkning för för­

säljning av sådana drycker.

3 §.

Maltdrycker indelas i tre klasser.

Första klassen omfattar malt­

drycker, vilkas alkoholhalt icke

överstiger en och åtta tiondels vikt­

procent.

Andra klassen omfattar malt­

drycker, vilkas alkoholhalt över­

stiger en och åtta tiondels men icke

tre och två tiondels viktprocent.

Tredje klassen omfattar malt­

drycker, vilkas alkoholhalt översti­

ger tre och två tiondels viktprocent.

—11 §§. 22 §, 24 § 1 mom., 25—29,

till 2 och 4 kap. förordningen den 15

och beskattning av maltdrycker1 skola

angives, dels ock att 23 § nämnda för-

(Föreslagen lydelse:)

1 §•

2. Vad i denna förordning stadgas

om lättöl skall i tillämpliga delar

gälla alkoholfria drycker, vid vilkas

framställning torkat, rostat eller

bränt malt kommit till användning.

2

§•

2. Hembrygd av maltdrycker för

eget behov må, utan hinder av före­

skrifterna i denna förordning, före­

tagas av envar, som icke idkar till­

verkning för försäljning av sådana

drycker.

3 §■

Maltdrycker indelas i tre klasser.

Första klassen omfattar malt­

drycker, vilkas alkoholhalt icke

överstiger en och åtta tiondels vikt­

procent (lättöl).

Andra klassen omfattar malt­

drycker, vilkas alkoholhalt översti­

ger en och åtta tiondels men icke

två och åtta tiondels viktprocent

(Öl).

Tredje klassen omfattar malt­

drycker, vilkas alkoholhalt översti­

ger två och åtta tiondels viktprocent

(starköl).

1

Senaste lydelse av 27 § se 1951:826.

41

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

4

§.

4

§.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

1. Med skattepliktigt bryg­ geri förstås i denna förordning bryggeri, där maltdrycker av samt­ liga klasser må tillverkas. Med skattefritt bryggeri förstås bryggeri, där endast malt­ drycker av första klassen må tillver­ kas.

5 §•

3. Vid bryggeri skall finnas en föreståndare ( bryggeriföreståndare), som är ansvarig för att rörelsen be- drives enligt föreskrifterna i denna förordning och bestämmelser som meddelas med stöd av densamma.

För bryggeriföreståndaren skall fin­ nas ersättare, som i bryggeriförestån­ darens frånvaro skall ansvara för rö­ relsen. Bryggeriföreståndare och er­ sättare för denne utses av tillverka­ ren.

Tillverkare, som personligen hand­ har den omedelbara ledningen av rö­ relsen, må själv vara bryggeriföre­ ståndare.

Finner kontrollstyrelsen bryggeriföreståndare icke vara lämplig för uppdraget, må styrelsen ålägga till­ verkaren att utse annan bryggerifö­ reståndare.

6

§•

5. Tillverkare har att på egen be­ kostnad anskaffa de journaler och andra handlingar, vilka enligt före­ skrift i denna förordning eller med stöd av densamma meddelade be­ stämmelser skola föras eller upprät­ tas i bryggeri. Tillverkare är pliktig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrclsen meddelar angåen­ de förandet eller upprättandet av nämnda journaler och handlingar

1. Med lättölsbryggeri för­ stås i denna förordning bryggeri, där endast lättöl må tillverkas.

Med ölbryggeri förstås brygge­ ri, där Öl och lättöl men ej starköl må tillverkas.

Med starkölsbryggeri för­ stås bryggeri, där starköl, Öl och lätt­ öl må tillverkas.

5 §.

3. Vid bryggeri skall finnas en föreståndare (bryggeriföreståndare), som är ansvarig för att rörelsen be- drives enligt föreskrifterna i denna förordning och med stöd därav med­ delade bestämmelser. Tillverkare, som personligen hand­ har den omedelbara ledningen av rö­ relsen, må själv vara bryggeriföre­ ståndare. I annat fall utses sådan föreståndare av tillverkaren. Vid för­ fall för föreståndaren må en av till­ verkaren utsedd ersättare ansvara för rörelsen.

Har någon godkänts såsom före­ ståndare för tillverkares detaljhandel med Öl eller såsom ersättare för så­ dan föreståndare enligt ölförsälj­ ning sförordningen, må han jämväl vara bryggeriföreståndare eller ersät­ tare för sådan. I annat fall ankom­ mer det på kontrollstyrelsen att prö­ va bryggeriföreståndares eller ersät­ tares lämplighet samt, om så finnes påkallat, ålägga tillverkaren att utse annan föreståndare eller ersättare.

6

§•

5. Tillverkare har att på egen be­ kostnad anskaffa de handlingar, vilka enligt föreskrift i denna för­ ordning eller med stöd därav med­ delade bestämmelser skola föras eller upprättas i bryggeri.

Tillverkare är pliktig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelar an­ gående förandet eller upprättandet av nämnda handlingar samt angåen-

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

samt angående deras bevarande un­

der viss tid och insändande i origi­

nal eller avskrift till kontrollmyndig­

het.

6. Tillverkare är pliktig att vid an-

fordran hålla sina handelsböcker med

tillhörande verifikationer ävensom i

5 mom. omnämnda journaler och

handlingar tillgängliga för kontroll-

tjänsteman.

(Föreslagen lydelse:)

de deras bevarande under viss tid

och insändande i original eller av­

skrift till kontrollstyrelsen.

6. Tillverkare är pliktig att vid

anfordran hålla sina handelsböcker

med tillhörande verifikationer även­

som i 5 mom. nämnda handlingar

tillgängliga för kontrolltjänsteman.

2 KAP.

Om tillverkning av maltdrycker i

skattepliktigt bryggeri.

7 §•

Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må

tillverkning av maltdrycker av and­

ra eller tredje klassen icke bedrivas

i annat bryggeri än sådant, i vilket

dylik tillverkning enligt tillståndsbe-

vis bedrivits efter ingången av okto­

ber månad 1938.

Har, av annan anledning än för

vidtagande av reparation, under ett

tillverkningsår i skattepliktigt bryg­

geri icke företagits brygd för fram­

ställning därstädes av maltdrycker

av andra eller tredje klassen, må

tillverkningen av sådana maltdryc­

ker icke utan Kungl. Maj:ts till­

stånd ånyo upptagas i bryggeriet.

8

§.

1. Har någon erhållit Kungl.

Maj:ts tillstånd att bedriva tillverk­

ning av maltdrycker av andra och

tredje klasserna i visst bryggeri eller

har någon övertagit den rörelse, som

i skattepliktigt bryggeri bedrivits av

annan, skall han till kontrollstyrel­

sen göra anmälan om tillverkning­

ens upptagande och dagen därför

(driftsanmälan) och i densamma

uppgiva:

a) bryggeriets namn och belägenhet,

b) tillverkarens fullständiga namn

och postadress,

c) namnen å bryggeriföreståndare

och ersättare för denne,

Om tillverkning av maltdrycker i

Öl- och starkölsbryggerier.

7 §•

Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må

Öl icke tillverkas i annat bryggeri

än sådant, i vilket dylik tillverkning

enligt tillståndsbevis bedrivits efter

ingången av oktober månad 1938.

För rätt att tillverka starköl er­

fordras särskilt tillstånd av Kungl.

Maj:t. Därvid äger Kungl. Maj:t fö­

reskriva de villkor som prövas er­

forderliga.

Rätt att tillverka Öl eller starköl

må av Kungl. Maj:t indragas om

den icke längre utövas. Innan be­

slut om indragning meddelas, skall

tillverkaren beredas tillfälle att ytt­

ra sig.

8

§.

1. Har någon erhållit Kungl.

Maj :ts tillstånd att tillverka Öl eller

starköl i visst bryggeri eller har nå­

gon övertagit den rörelse, som i öl-

eller starkölsbryggeri bedrivits av

annan, skall han till kontrollstyrel­

sen göra anmälan om tillverkning­

ens upptagande och dagen därför

(driftsanmälan) och i denna upp­

giva:

a) bryggeriets namn och belägenhet,

b) tillverkarens fullständiga namn

och postadress,

c) namnen å bryggeriföreståndare

och ersättare för denne,

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

d) namnet å den person, som jäm- d) namnet å den person, som jäm­

likt 16 § 2 mom. utsetts att vara

likt 16 § 2 mom. utsetts att vara

forsedelskontrollant vid brygge-

forsedelskontrollant vid brygge­

riet, samt

riet. samt

e) huruvida maltdrycker av första e) huruvida lättöl skall tillverkas i

klassen skola tillverkas i brygge- bryggeriet.

riet.

Föreligger ej---------------------------bevis därom.

Innan sådant-------------------------- av anmälningen.

2. Under den sista månaden av

varje tillverkningsår skall tillverka­

re, som ämnar fortsätta rörelsen

under det kommande tillverknings­

året, till kontrollstyrelsen göra an­

mälan därom och samtidigt lämna

uppgift angående de förhållanden,

som angivas i 1 mom. första styc­

ket a)e).

3. Inträder ändring i förhållande, 2. Inträder ändring i forhållande,

varom uppgift lämnats enligt 1 eller varom uppgift lämnats . enligt^ 1

2 inom., skall tillverkaren inom åtta inom., skall tillverkaren inom åtta

dagar underrätta kontrollstyrelsen dagar underrätta kontrollstyrelsen

därom.

därom.

4. Ämnar tillverkare helt nedlägga 3. Ämnar tillverkare helt nedlagga

rörelsen vid bryggeri, skall han i rörelsen vid bryggeri, skall han i

god tid förut till kontrollstyrelsen god tid förut till kontrollstyrelsen

göra anmälan därom med uppgift göra anmälan därom med uppgift

om dagen, då nedläggandet kommer om dagen, då nedläggandet kommer

att ske. Efter den uppgivna dagen att ske. Efter den uppgivna dagen

må rörelsen icke fortsättas.

må rörelsen icke fortsättas.

9 §•

1.

över skattepliktigt bryggeri

skall finnas planritning jämte be­

skrivning i två exemplar, av vilka

det ena skall förvaras i bryggeriet

och det andra hos kontrollstyrelsen.

Ny planritning jämte beskrivning

skall upprättas, då kontrollstyrelsen

•id prövar erforderligt.

2. Pannor, jäskar och lagerbehål­

lare skola vara uppmätta och märk­

ta på sätt kontrollstyrelsen föreskri­

ver.

3. Allt för tillverkningen i skatte­

pliktigt bryggeri avsett malt skall

uppvägas å en i bryggeriet uppställd

justerad automatisk våg, försedd

med självregistrerande räkneverk.

Vågen skall anskaffas och under­

hållas av tillverkaren.

1. I Öl- och starkölsbryggerier

skola pannor, jäskar och lagerbe­

hållare vara uppmätta och märkta

på sätt kontrollstyrelsen föreskriver.

2. Allt för tillverkningen avsett

malt skall uppvägas å en i brygge­

riet uppställd justerad automatisk

våg, försedd med självregistrerande

räkneverk. Vågen skall anskaffas

och underhållas av tillverkaren.

Om vågen blivit obrukbar eller

om eljest särskilda förhållanden

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

Angående skyldighet----------- ----------

10

§.

För tillverkning av maltdrycker

av andra och tredje klasserna

endast användas torkat, rostat eller

bränt kornmalt samt humle, jäst

och vatten, såvida icke kontrollsty­

relsen medgiver användning jämväl

av andra råämnen. Användning av

sackarin må dock icke medgivas.

Med sackarin förstås i denna för­

ordning varje konstgjort sötnings­

medel, som har högre söthetsgrad

än raffinerat socker men icke sock­

rets näringsvärde.

föreligga, äger kontrollstyrelsen

medgiva, att malt under viss tid må

uppvägas på annat sätt än ovan

sägs.

— i 21 §.

10 §.

För tillverkning av Öl och stark­

öl må endast användas torkat, ros­

tat eller bränt kornmalt samt hum­

le, jäst och vatten, såvida icke kon­

trollstyrelsen medgiver användning

jämväl av andra råämnen.

(Föreslagen lydelse:)

11 §•

11 §.

Tillverkning för försäljning av Tillverkning för försäljning av

maltdryck av tredje klassen må äga starköl, vars alkoholhalt överstiger

rum allenast för utförsel ur riket fyra och en halv viktprocent, må äga

samt för vetenskapligt, medicinskt rum endast för utförsel ur riket

farmaceutisk^ tekniskt, industriellt samt för vetenskapligt, medicinskt,

eller annat likartat ändamål.

farmaceutisk!, tekniskt, industriellt

eller annat likartat ändamål.

4 KAP.

Om tillverkning av maltdrycker i

skattefritt bryggeri.

22

§.

1. Har någon för avsikt att upp­

taga tillverkning av maltdrycker av

allenast första klassen i nytt bryg­

geri eller i äldre bryggeri, i vilket

rörelsen nedlagts, eller har någon

övertagit den rörelse, som i skatte­

fritt bryggeri bedrivits av annan,

skall han till kontrollstyrelsen göra

anmälan om tillverkningens upp­

tagande och dagen därför (drifts­

anmälan) och i densamma uppgiva:

a)

bryggeriets namn och belä­

genhet,

b) tillverkarens fullständiga namn

och postadress, samt

Om tillverkning av maltdrycker i

lättölsbryggeri.

22

§.

1. Har någon för avsikt att upp­

taga tillverkning av enbart lättöl i

nytt bryggeri eller i äldre bryggeri,

i vilket rörelsen nedlagts, eller har

någon övertagit den rörelse, som i

lättölsbryggeri bedrivits av annan,

skall han till kontrollstyrelsen göra

anmälan om tillverkningens uppta­

gande och dagen därför (driftsanmå-

lan) och i denna uppgiva:

a)

bryggeriets namn och belä­

genhet,

b) tillverkarens fullständiga namn

och postadress, samt

45

c) namnen å bryggeriförestån- c) namnen å bryggeriförestån­ dare och ersättare för denne. dare och ersättare för denne.

Föreligger ej-------------------------- bevis därom. Innan sådant------------------------- av anmälningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

2. Under den sista månaden av varje tillverkningsår skall tillverka­ re, som ämnar fortsätta rörelsen under det kommande tillverknings­ året, till kontrollstyrelsen göra an­ mälan därom och samtidigt lämna uppgift angående de förhållanden, som angivas i 1 mom. första stycket a)c).

3. Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats enligt 1 eller 2 mom., skall tillverkaren inom åtta dagar underrätta kontrollstyrelsen därom.

4. Ämnar tillverkare helt nedläg­ ga rörelsen vid bryggeri, skall han i god tid förut till kontrollstyrelsen göra anmälan därom med uppgift om dagen, då nedläggandet kommer att ske. Efter den uppgivna dagen må rörelsen icke fortsättas.

23 §.

Maltdrycker av andra eller tredje klassen må icke införas i skattefritt bryggeri med därtill hörande loka­ ler, upplagsplatser och andra förvarinqsställen.

24 §.

1. Tillverkare i skattefritt bryg­ geri skall rörande verkställda bryg­ der föra särskild journal (bryggjournal).

25 §.

Stamvörtstyrkan hos maltdryck av första klassen må icke överstiga sex eller understiga fyra procent.

Stamvörtstyrkan hos--------------------Utan hinder av vad i första styc­ ket stadgas må kontrollstyrelsen medgiva, att vid tillverkning i visst bryggeri av maltdryck av första klassen stamvörtstyrkan må över­ stiga sex procent, därest de åtgär­ der, vilka tillverkaren ämnar vid­ taga i syfte att förhindra, att alko­ holhalten kan överstiga en och åtta tiondels viktprocent, finnas vara

2. Inträder ändring i förhållan­ de, varom uppgift lämnats enligt 1 inom., skall tillverkaren inom åtta dagar underrätta kontrollstyrelsen därom.

3. Ämnar tillverkare helt nedläg­ ga rörelsen vid bryggeri, skall han i god tid förut till kontrollstyrelsen göra anmälan därom med uppgift om dagen, då nedläggandet kommer att ske. Efter den uppgivna dagen må rörelsen icke fortsättas.

24 §.

1. Tillverkare i lättölsbryggeri skall rörande verkställda brygder föra sär­ skild journal (bryggjournal).

25 §.

Stamvörtstyrkan hos lättöl må icke överstiga sex eller understiga fyra procent. — hänsyn därtill.

Utan hinder av vad i första styc­ ket stadgas må kontrollstyrelsen medgiva, att vid tillverkning av lättöl i visst bryggeri stamvörtstyrkan må överstiga sex procent, om de åt­ gärder, tillverkaren ämnar vidtaga för att förhindra, att alkoholhalten kan överstiga en och åtta tiondels viktprocent, finnas vara betryggande.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

betryggande. Vid tillverkning, som

bedrives enligt sådant tillstånd, må

sackarin icke användas.

Tillstånd som------------ ------------- äro betryggande.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

26 §.

Vört må utlämnas från bryggeri

allenast då vörten är avsedd för

bakning eller eljest för annat indu­

striellt ändamål än tillverkning av

maltdrycker. Från skattefritt bryg­

geri må icke utlämnas vört av högre

extrakthalt än sex procent. Kon­

trollstyrelsen äger, där så finnes er­

forderligt, meddela närmare före­

skrifter angående de villkor, under

vilka utlämnandet må ske.

Vad nu är sagt skall icke utgöra

hinder för tillverkare, §om efter ve­

derbörlig anmälan i bryggeri be­

driver tillverkning av maltextrakt,

att därifrån utföra dylik vara.

26 §.

Från lättölsbryggeri må icke ut­

lämnas vört av högre extrakthalt än

sex procent. Vad nu sagts skall icke

utgöra hinder för tillverkare, som

efter vederbörlig anmälan i bryggeri

bedriver tillverkning av maltextrakt,

att därifrån utföra dylik vara.

27 §.

Maltdrycker må från bryggeri ut­

lämnas endast på kärl, som äro

stämplade och försedda med etikett.

Beträffande flaska må stämplingen

ske å kork, propp eller annan för-

slutning. Såväl stämpel som etikett

skall innehålla uppgift om namnet

å det bryggeri, varest tillverkningen

skett, samt beteckningen för den

klass, till vilken maltdrycken är

hänförlig. I stället för bryggeriets

namn må användas en såsom ur­

sprungsbeteckning lämplig, av kon-

27 §.

Maltdrycker må från bryggeri ut­

lämnas endast på kärl, som äro

stämplade och försedda med etikett.

Beträffande flaska må stämplingen

ske å kork, propp eller annan för-

slutning. Såväl stämpel som etikett

skola innehålla uppgift om namnet

å det bryggeri, där tillverkningen

skett, samt sifferbeteckning (I, II

eller III) för den klass, till vilken

maltdrycken är hänförlig. I stället

för bryggeriets namn må användas

en såsom ursprungsbeteckning lämp-

trollmyndigheten godkänd förkort- lig, av kontrollstyrelsen godkänd för-

“n~ L

x kortning av namnet eller bryggeriets

ning av namnet eller ock bryggeriets

inregistrerade varumärke.

Klassbeteckning erfordras icke i

fråga om maltdryck av tredje klas­

sen, som utlämnas för utförsel ur

riket eller till svensk frihamn. I

stämpel å flaska eller propp till flas­

ka, varå utlämnas annan dryck av

första klassen än lagrat svagdricka,

erfordras icke uppgift om bryggeriets

inregistrerade varumärke.

Siff erbeteckning erfordras icke för

starköl, som utlämnas för utförsel ur

riket eller till svensk frihamn. I

stämpel å flaska eller propp till flas­

ka, varå utlämnas färskt lättöl, er­

fordras icke uppgift om bryggeriets

namn.

namn.

Etikett må--------------------------är hänförlig.

Överstiger stamvörtstyrkan hos Överstiger stamvörtstyrkan hos

maltdryck av första klassen sex pro- lättöl sex procent, skall etiketten in-

cent, skall etiketten innehålla upp- nehålla uppgift därom,

gift därom.

47

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Kontrollstyrelsen äger meddela

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Vad i denna paragraf stadgas

skall icke äga tillämpning, då malt­

dryck av första klassen av köpare

avhämtas i öppet kärl.

Angående märkning — — --------------

28 §.

För varje tillverkningsår eller del

därav, varunder tillverkning av

maltdrycker av första klassen skall

bedrivas i bryggeri, är tillverkaren

pliktig att förskottsvis till statsver­

ket utgiva bidrag till kostnaden för

kontrollen å nämnda tillverkning

vid bryggeriet med etthundrafemtio

kronor. Påbörjas tillverkningen un­

der den senare hälften av ett till­

verkningsår, utgår dock avgiften

för samma år med allenast sjuttio­

fem kronor. Bidraget inbetalas å

tid och på sätt, som kontrollstyrel­

sen bestämmer.

Erlägges icke bidragsbelopp för

visst bryggeri inom föreskriven tid,

må kontrollstyrelsen meddela för­

bud tills vidare, till dess beloppet

guldits, mot tillverkning av malt­

drycker av första klassen vid bryg­

geriet.

Vad i----------------------------------- -------

29 §.

Den, som —--------------- ;------ — —

Bedrives tillverkningen yrkesmäs­

sigt eller eljest i större omfattning

än i första stycket avses, vare straffet

dagsböter, ej under tio, eller fängelse

i högst sex månader.

Den, som fälles till ansvar jäm­

likt andra stycket, skall ock dömas

skyldig att för den tillverkade myc­

kenheten gälda skatt, vilken skall

beräknas efter den i 13 § för malt­

dryck av tredje klassen bestämda

skattesatsen, såvitt icke visas, att

de tillverkade maltdryckerna varit

hänförliga till andra klassen,

närmare bestämmelser om det sätt,

på vilket ovan föreskrivna uppgif­

ter skola anbringas i stämpel och

å etikett.

Vad i denna paragraf stadgas

skall icke äga tillämpning, då lättöl

av köpare avhämtas i öppet kärl.

- i livsmedelsstadgan.

28 §.

För varje halvt tillverkningsår

eller del därav, varunder lättöl skall

tillverkas i bryggeri, är tillverkaren

pliktig att förskottsvis till statsverket

utgiva bidrag till kontrollkostnaderna

med sjuttiofem kronor. Bidraget in­

betalas å tid och på sätt, som kon­

trollstyrelsen bestämmer.

Erlägges icke bidragsbelopp för

visst bryggeri inom föreskriven tid,

må kontrollstyrelsen meddela för­

bud tills vidare, till dess beloppet

guldits, mot tillverkning av lättöl vid

bryggeriet.

denna paragraf.

29 §.

— med dagsböter.

Bedrives tillverkningen yrkesmäs­

sigt eller eljest i större omfattning

än i första stycket sägs, vare straffet

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

Den, som fälles till ansvar jäm­

likt andra stycket, skall ock dömas

skyldig att för den tillverkade myc­

kenheten gälda skatt, vilken skall

beräknas efter den i 13 § för stark­

öl bestämda skattesatsen, såvitt

icke visas, att de tillverkade malt­

dryckerna varit att hänföra till Öl,

då skatten skall beräknas efter

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

skatten skall beräknas efter skatte­

satsen för sistnämnda klass. I intet

fall må dock skatten utgå med mind­

re belopp än tvåhundrafemtio kro­

nor.

Vad i tredje stycket sägs skall

icke äga tillämpning, då det visas

sannolika skäl för att de tillverkade

maltdryckerna varit hänförliga till

första klassen, samt ej heller då

skatt för desamma påförts eller

kommer att påföras enligt bestäm­

melserna i 3 kapitlet.

31 §.

Den, som i strid mot förbud som

avses i 18 § 3 mom. utför maltdryc­

ker från skattepliktigt bryggeri straf­

fes med dagsböter, ej under tjugu,

eller med fängelse i högst sex måna­

der.

Maltdrycker, vilka av tillverkare

i strid mot sådant förbud utförts

från skattepliktigt bryggeri och vil­

ka fortfarande äro i tillverkarens

besittning, vare förverkade tillika

med kärl och emballage, vari de

förvaras.

Vad som på grund av denna be­

stämmelse tagits i beslag må av den

myndighet, som förordnat om be­

slaget, genast försäljas till annan

tillverkare eller, därest försäljning

icke kan komma till stånd, för­

störas.

32 §. 1

(Nuvarande lydelse:)

1. Befinnes alkoholhalten i malt­

dryck, som tillverkats i skatteplik-

t*9t' bryggeri och som utlämnats

därifrån på kärl, stämplat med be­

teckning för maltdryck av andra

skattesatsen för denna vara. I intet

fall må dock skatten utgå med

mindre belopp än tvåhundrafemtio

kronor.

Vad i tredje stycket sägs skall

icke äga tillämpning, då det visas

sannolika skäl för att de tillverkade

maltdryckerna varit att hänföra till

lättöl, samt ej heller då skatt för

dem påförts eller kommer att på­

föras enligt bestämmelserna i 3 ka­

pitlet.

31 §.

Den som i strid mot förbud som

avses i 18 § 3 mom. utför maltdryc­

ker från bryggeri, straffes med

dagsböter, ej under tjugu, eller med

fängelse i högst sex månader.

Maltdrycker, vilka av tillverkare

i strid mot sådant förbud utförts

från bryggeri och vilka fortfarande

äro i tillverkarens besittning, vare

förverkade tillika med kärl och

emballage, vari de förvaras.

Vad som på grund av denna be­

stämmelse tagits i beslag må av den

myndighet, som förordnat om be­

slaget, genast försäljas till annan

tillverkare.

(Föreslagen lydelse:)

32 §.

1. Befinnes alkoholhalten i malt­

dryck, som tillverkats i starköls­

bryggeri och som för försäljning

inom riket utlämnats från brygge­

riet på kärl, stämplat med beteclc-

ning för maltdryck av tredje klas­

sen, överstiga fyra och en halv vikt­

procent, straffes bryggeriförestån­

daren, där ej utlämnandet skett för

ändamål som angives i 11 §, med

dagsböter.

2. Befinnes alkoholhalten i malt­

dryck, som tillverkats i Öl- eller

starkölsbryggeri och som utlämnats

därifrån på kärl, stämplat med be­

teckning för maltdryck av andra

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

klassen, överstiga tre och två tion­ dels viktprocent, straffes bryggeri­ föreståndaren med dagsböter, ej un­ der tjugu.

Har förseelsen skett i allenast ringa omfattning och ej uppsåtligen och har bryggeriföreståndaren ej heller gjort sig skyldig till grov vårdslöshet vid tillverkningen eller utlämnandet, må straffet nedsättas till fem dagsböter.

2.' Befinnes alkoholhalten i malt­ dryck, som tillverkats i skattefritt bryggeri eller som tillverkats ^ i skattepliktigt bryggeri och därifrån utlämnats antingen på kärl, stämp­ lat med beteckning för maltdryck av första klassen, eller på öppet kärl, överstiga två viktprocent,

eller befinnes alkoholhalten i dy­ lik maltdryck överstiga en och åtta tiondels men icke två viktprocent och äro omständigheterna sådana, att det måste antagas, att åtgärd av­ siktligt vidtagits för att alkoholhal­ ten skulle bliva högre än en och åtta tiondels viktprocent,

straffes bryggeriföreståndaren med dagsböter, ej under tjugu. Äro om­ ständigheterna synnerligen försvå­ rande, må till fängelse i högst sex månader dömas.

Överstiger alkoholhalten en och åtta tiondels men icke två viktpro­ cent och föreligga ej sådana om­ ständigheter, som nyss sagts, men har bryggeriföreståndaren vid till­ verkningen eller utlämnandet gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, straffes med dagsböter, ej under fem.

3. Bryggeriföreståndare i skatte­ fritt bryggeri, som fälles till ansvar enligt denna paragraf, skall ock förpliktas att gälda skatt enligt vad i 29 § sägs.

(Nuvarande lydelse:)

klassen, överstiga två och åtta tion­ dels viktprocent, straffes bryggeri­ föreståndaren som i 1 mom. sägs.

(Föreslagen lydelse:)

3. Befinnes alkoholhalten i malt­ dryck, som tillverkats i lättölsbryggeri eller som tillverkats i Öl- eller starkölsbryggeri och därifrån utläm­ nats antingen på kärl, stämplat med beteckning för maltdryck av första klassen, eller på öppet kärl, överstiga två viktprocent, eller befinnes alkoholhalten i dy­ lik maltdryck överstiga en och åtta tiondels men icke två viktprocent och äro omständigheterna sådana, att det måste antagas, att åtgärd av­ siktligt vidtagits för att alkoholhal­ ten skulle bliva högre än en och åtta tiondels viktprocent, straffes bryggeriföreståndaren med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Överstiger alkoholhalten en och åtta tiondels men icke två viktpro­ cent och föreligga ej sådana om­ ständigheter, som nyss sagts, men har bryggeriföreståndaren vid till­ verkningen eller utlämnandet gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, straffes med dagsböter.

4. Bryggeriföreståndare i låttölsbryggeri, som fälles till ansvar enligt denna paragraf, skall ock förpliktas att gälda skatt enligt vad i 29 § sägs.

33 §.

33 §•

Fullaöres icke ordentligen skyl- Fullgöres icke ordentligen den i diqheten alt föra de i 14 § 1 mom. 14 § stadgade bokforingsskyldigheföreskrivna journalerna eller ut- ten eller utföres med bryggenfore- föras med bryggeriföreståndares ståndares vetskap eller vilja ol eller

4

Bibang till riksdagens protokoll 195i. i samt. Nr 151.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

vetskap eller vilja maltdrycker av

andra eller tredje klassen från skat­

tepliktigt bryggeri annorledes än i

15 § föreskrivits, straffes bryggeri­

föreståndaren med dagsböter, ej un­

der fem.

Användes vid tillverkningen av

maltdrycker av andra eller tredje

klassen råämne, vars användande

icke är tillåtet,

eller införas med bryggeriföre­

ståndarens vetskap och vilja malt­

drycker av andra eller tredje klas­

sen i skattefritt bryggeri eller i där­

till hörande lokaler, upplagsplatser

eller andra förvaringsställen,

eller fullgöres icke ordentligen

skyldigheten att föra den i 24 § 1

mom. föreskrivna journalen eller

den bok, som avses i 24 § 2 mom.,

eller iakttagas icke föreskrifterna

i 25 eller 27 § och är förseelsen ej

straffbar enligt 32 §,

straffes bryggeriföreståndaren så­

som i första stycket sägs; dock

må straff för angivande av oriktig

klassbeteckning i stämpel eller å

etikett eller annan oriktig uppgift

å etikett icke ådömas, med mindre

förseelsen varit uppsåtlig.

36 §.

Den, som har att taga befattning

med kontroll enligt denna förordning,

må icke röja tillverkares yrkeshem­

lighet och affärsförhållande i annat

fält än då sådant påfordras i tjänstens

intresse.

starköl från bryggeri annorledes än

i 15 § föreskrives, straffes bryggeri-

föreståndaren med dagsböter.

Användes vid tillverkningen av Öl

eller starköl råämne, vars använ­

dande icke är tillåtet,

eller fullgöres icke ordentligen

skyldigheten att föra den i 24 § 1

mom. föreskrivna journalen eller

den bok, som avses i 24 § 2 mom.,

eller iakttagas icke föreskrifterna

i 25 eller 27 § och är förseelsen ej

straffbar enligt 32 §,

straffes bryggeriföreståndaren så­

som i första stycket sägs; dock

må straff för angivande av oriktig

sifferbeteckning i stämpel eller å

etikett eller annan oriktig uppgift

å etikett icke ådömas, med mindre

förseelsen varit uppsåtlig.

36 §.

Vad som med stöd av bestämmel­

serna i denna förordning inhämtats

vid granskning av handelsböcker med

tillhörande verifikationer, så ock

vad som eljest vid tillsyn å tillverk­

ning och beskattning av maltdrycker

inhämtats må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för det med be­

stämmelserna avsedda ändamålet.

Bryter någon häremot, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex­

månader, där ej gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej

innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas endast efter angivelse av måls­

ägande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Övergångsbestämmelser.

51

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955; dock att bestämmelse som därigenom ändrats eller upphävts alltjämt skall äga tillämpning med avseende å förhållanden som äro hänförliga till tiden dessförinnan, där ej annat följer av vad nedan stadgas.

Genom förordningen upphävas förordningen den 27 mars 1942 (nr 125) om visst undantag från bestäm­ melserna i 25 § första stycket förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker; samt

förordningen den 17 juni 1943 (nr 344) om rätt att använda sackarin vid tillverkning av maltdrycker av andra klassen.

I fråga om rätt att tillverka starköl för försäljning inom riket för annat ändamål än i 11 § sägs skola de genom denna förordning ändrade bestäm­ melserna äga tillämpning även före den 1 oktober 1955.

Denna förordning skall, i vad avser 28 §, äga tillämpning även beträffan­ de bidrag för tiden den 1 oktober 1955—den 31 mars 1956.

52

Kungl. Maj.ts proposition nr i51.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

februari 195b.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­

fen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om utformningen av den

framtida mjkterhetspolitiken samt anför följande.

INLEDNING.

\ id 1943 års riksdag väcktes i riksdagens båda kamrar likalydande motio­

ner (I: 123 och II: 177), i vilka yrkades dels en utredning av orsakerna till

det under krigsåren försämrade nykterhetstillståndet, dels en allmän över­

syn av den svenska nykterhetslagstiftningen. Medan motionerna låg hos be­

villningsutskottet, tillsatte dåvarande chefen för finansdepartementet, stats­

rådet Wigforss, en sakkunnigutredning — den s. k. snabbutredningen — för

undersökning av den förstnämnda frågan (SOU 1944: 3). Med hänvisning till

denna utredning avstyrkte 1943 års bevillningsutskott (betänkande nr 40)

motionerna. I en reservation yrkades emellertid bifall till dessa. Reservan­

terna framhöll att den ifrågasatta utredningen skulle medföra ett så tids­

ödande arbete, att den kunde beräknas bli slutförd först under mera normala

förhållanden. Den skulle nämligen bl. a. kräva omfattande och tidsödande

sociologiska undersökningar för att möjliggöra en bedömning av verkning­

arna av den förda nykterhetspolitiken och ett övervägande av de nya rikt­

linjer för denna politik som kunde finnas vara av behovet påkallade. Beträf­

fande själva problemläget anfördes i reservationen följande.

De senare årens utveckling i nykterhctshänseende torde otvetydigt giva

vid handen, att det i vårt land nu tillämpade nykterhetspolitiska systemet

icke hållit måttet inför kristidens påfrestningar. Var orsakerna härtill kunna

vara att söka kan i nuvarande läge ej konstateras. Den möjligheten skulle

kunna tänkas, att det nu tillämpade systemet med individuell kontroll och

på forhand begränsad tilldelning, vilket system vid tillkomsten av 1937 års

rusdrycksförsäljningsförordning ansågs vara det för våra förhållanden mest

lämpliga, icke med nu rådande spritpriser innefattar den bästa lösningen vid

53

valet av system för vår nykterhetspolitik. å andra sidan är tänkbart, att de nuvarande missförhållandena i nykterhetshänseende ej bero på att det till- lämpade restriktionssystemet till sina huvudgrunder är otillfredsställande utan äro föranledda av restriktionsbestämmelsernas utformning i särskilda avseenden.

Reservanternas linje vann riksdagens bifall och i skrivelse den 28 juni 1943 (nr 455) anhöll riksdagen att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa en förut­ sättningslös och allsidig utredning angående den svenska nykterhetslagstift- ningens framtida innehåll och utformning.

I anledning av denna skrivelse bemyndigade Kungl. Maj :t genom beslut den 17 november 1944 chefen för finansdepartementet att tillkalla högst fjor­ ton sakkunniga med uppdrag att verkställa denna utredning. Därvid anförde departementschefen bl. a. följande.

Den av riksdagen begärda utredningen rörande planläggningen av vår nyk­ terhetspolitik på längre sikt synes nu böra igångsättas.

Jag delar uppfattningen att utredningen bör vara allsidig och förutsätt­ ningslös. Utredningens arbete synes mig icke böra bindas av några på för­ hand givna närmare anvisningar. En tillräcklig allmän vägledning torde det ovan anförda, av riksdagen godkända uttalandet få anses innefatta. De sak­ kunniga böra sålunda verkställa en omprövning av de grundläggande princi­ perna för vår nykterhetspolitik med utgångspunkt från en ingående under­ sökning rörande verkningarna i olika avseenden av det hos oss i ett kvarts sekel prövade systemet med individuell kontroll. Med stöd av erfarenheterna från vårt eget land och andra länder med likartad social struktur böra de sakkunniga söka komma fram till en grundad uppfattning om värdet av detta system såsom medel att främja folknykterheten och att begränsa alkoholkon­ sumtionens skador i jämförelse med värdet hos andra, här eller annorstädes tillämpade metoder. Med ledning av salunda vunna resultat böra de sakkun­ niga utarbeta och framlägga förslag till riktlinjer för ordnandet av sprit- drycksför sälj ningen i vårt land.

Ehuru riksdagen, såsom det förut anförda ger vid handen, vid sitt ställ­ ningstagande till utredningskravet i huvudsak haft intresset inriktat på reg­ lerna för utminu tering av spritdrycker, böra de sakkunniga, i den mån de så finna påkallat, ägna uppmärksamhet åt och föreslå reformer även beträf­ fande andra slag av försäljning av alkoholhaltiga drycker. De böra äga att i ett sammanhang upptaga till bedömning hela den svenska nykterhetslag- stiftningen och mot varandra väga effekten av samhällets olika nykterhets- vårdande åtgärder.

Med stöd av bemyndigandet tillkallades tretton sakkunniga, vilka antog benämningen 19U års mjkterhctskommitté. Under utredningsarbetets gång ändrades delvis kommitténs sammansättning. Vid arbetets avslutande bestod kommittén av följande ledamöter, landshövdingen G. Danielson, ordförande, filosofie doktorn, ledamoten av första kammaren E. Englund, ledamoten av andra kammaren E. Hagberg, fru Karin Larsson, Kälkebo, ledamöterna av andra kammaren, redaktören A. Olsson och lantbrukaren J. Onsjö, rektorn, filosofie doktorn I. Sefve, redaktören Valborg Svensson, agronomen, leda­ moten av andra kammaren W. Svensson, systembolagsdirektören G. Utter­ ström och kassörskan, ledamoten av andra kammaren Märta Öberg.

Med skrivelse den 30 september 1951 överlämnade nykterhetskommittén

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

54

till mig redogörelser för vissa av kommittén verkställda undersökningar.

Dessa hade sammanförts i två volymer, benämnda »Statistiska undersök-

ningar kring alkoholfrågan» (SOU 1951: 43) och »Verkan på den mänskliga

organismen av maltdrycker med olika alkoholhalt» (SOU 1951: 44). Den 19

april 1952 överlämnades den tredje volymen, »Undervisning, folkupplys­

ning och forskning på alkoholfrågans område» (SOU 1952: 12). Med skri­

velser den 17 oktober samma år överlämnades därefter ytterligare under­

sökningar samt kommitténs huvudförslag. Redogörelse för dessa undersök­

ningar lämnas i den fjärde volymen, »Nykterhetsförhållanden i vissa främ­

mande länder in. in.» (SOU 1952: 52). I den femte delen, »Principbetän­

kande» (SOU 1952:53), redovisas motiven för kommitténs principiella ställ-

ningstagande till nykterhetspolitikens huvudlinjer och där ges även en över­

siktlig redogörelse för de olika förslagens innehåll. Kommitténs författnings-

förslag med utförliga motiveringar framläggs i de sjätte och sjunde voly­

merna, »Rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård» (SOU 1952:54) resp.

fTillverkning och försäljning av maltdrycker» (SOU 1952: 55). Dessa delar

innefattar förslag till

1) förordning om försäljning av rusdrycker;

2) förordning om försäljning av Öl;

3) ändring i vissa delar av förordningen angående försäljning av vissa

alkoholfria och därmed jämförliga drycker; samt

4) ändring i vissa delar av förordningen angående tillverkning och be­

skattning av maltdrycker.

Beträffande dessa författningsförslag torde få hänvisas till kommitténs

betänkande, delarna VI och VII.

Över samtliga delar av betänkandet utom del III har efter remiss yttran­

den avgivits av kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, generaltullstyrelsen, me­

dicinalstyrelsen, järnvägsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statskontoret, över­

befälhavaren, Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, statens organisations-

nämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Söder­

manlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gäv-

ieborgs, Västernorrlands och Västerbottens län, länsnykterhetsnämnderna

i alla län utom Västernorrlands län, nykterhetsnämnderna i Stockholm, Gö­

teborg och Malmö, stadsfullmäktige i Arvika, Borås, Eksjö, Gävle, Göteborg,

Haparanda, Hälsingborg, Jönköping, Karlskrona, Kiruna, Kumla, Linkö­

ping, Malmö, Solna, Stockholm, Sundsvall, Uppsala och Visby, Svenska stads­

förbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbun­

det, Svenska Nykterhetsvårdsförbundet, Föreningen Sveriges landsfiskaler,

styrelserna för statens alkoholistanstalter å Venngarn och Svartsjö, Styrelsen

för Erkända Alkoholistanstalten Hagbyhemmet, Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund, Sveriges Storloge av IOGT, Nationaltemplarorden, Nykter-

hetsorganisationen Verdandi, Sveriges Blåbandsförening, Vita Bandet, De

Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse, Centralförbundet för nykterhetsun-

dervisning, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Systembolagens förtroen­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

55

denämnd, Systembolagens Personalförening, Sveriges Hotell- och Restau- ranIförbund, Sverges Hotell- och Restaurangpersonals förbund, Svenska Tu­ risthotellens Riksförbund, Svenska Turisttrafikförbundet, Svenska Handels­ agenters Förening, Svenska Bryggareföreningen, Svenska Läkarnas Nyk­ terhetsförening, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorga­ nisation, Svenska Arbetsgivareföreningen, Riksförbundet Landsbygdens Folk, Systembolagens Kontrollföreståndareförening samt Alkoholfria Hotell och Restauranger Andelsförening u. p. a.

Sveriges pomologiska förening och Svenska fruktföreningen u. p. a. har yttrat sig över delarna V och VI.

Efter remiss, som avsett del VII, har yttranden avgivits av kommerskol­ legium, Svenska Bryggeriindustriarbetareförbundet, Malt- och Läskedrycks- lörbundet, Föreningen Skattepliktiga Bryggerier, Föreningen Allmännyttiga Kafébolag, Stockholms Kaféidkarförening och Sveriges Skeppshandlareför- bund.

Utan remiss har yttranden inkommit från Aktiebolaget Göteborgssyste- mets styrelse, Aktiebolaget Förbundsbryggeriet Södra Sverige, Stockholms Handelskammare, Folkpartiets Kvinnoförbund och Kooperativa Kvinnogil- lesförbundet.

Generaltullstyrelsen har överlämnat av styrelsen infordrade yttranden från tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt tullkamrarna i Hälsingborg, Trelleborg, Landskrona och Haparanda, överståthållarämbe- tet har överlämnat yttrande från polismästaren i Stockholm. Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttranden från stadsfullmäktige i Södertälje, kommunalfullmäktige i Sollentuna köping och länsavdelningen av Förening­ en Sveriges landsfiskaler. Vidare har länsstyrelsen i Uppsala län inhämtat yttrande från stadsfullmäktige i Enköping samt länsstyrelsen i Kronobergs län från nykterhetsnämnden i Växjö. Länsstyrelsen i Malmöhus län har överlämnat yttranden från förste provinsialläkaren i länet, poliskamrarna i Malmö och Hälsingborg samt Skånes handelskammare. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har bifogat yttrande från landsfogden i länet samt länssty­ relsen i Västmanlands län från nykterhetsnämnden i Västerås.

Stockholms stadsfullmäktige och nykterhetsnämnd har förenat sig om ett yttrande, som är gemensamt även för utskänkningskommittén, fatligvårds- nämnden, barnavårdsnämnden, ungdomsstyrelsen, kommittén för förvärvs­ arbetande kvinnor, sjukhusdirektionen, drätselnämnden, borgarrådsbered- ningen och sladskollegiet. Yttrandet betecknas i fortsättningen såsom avgi­ vet av Stockholms stadsfullmäktige och nämnder.

Stadsfullmäktige i övriga städer har i allmänhet yttrat sig efter förbere­ dande behandling och förslag av nykterhetsnämnden, drätselkammaren och beredningsutskottet, vilkas yttranden i regel bifogats.

Styrelsen för erkända alkoholistanstalten Åsbrohemmet, som beretts till­ fälle inkomma med utlåtande, har icke begagnat sig därav men har över­ lämnat eu promemoria av anstaltens direktör.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund har bifogat och åberopat »Utta­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

56

lande av Nykterhetsf(rikets landsmöte 1953». Till detta uttalande ansluter

sig även IOGT, Nationaltemplarorden samt stadsfullmäktige i Visby.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag har närslutit yttranden av bola­

gets fem dotterbolag, Stockholmsdistriktets allmänna restaurangaktiebolag,

östra Sveriges allmänna restaurangaktiebolag, Skånes allmänna restaurang­

aktiebolag, Västsveriges allmänna restaurangaktiebolag och Bergslagens all­

männa restaurangaktiebolag. Systembolagens Personalförening har bilagt

yttranden från två av föreningens kretsar, Stockholmskretsen och Småland-

Blekingekretsen.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund har bifogat en av förbundet be­

ställd »P. M. rörande en granskning av 1944 års nykterhetskommittés be­

tänkande, utarbetad av fil. lic. Gunnar Eklund vid statistiska institutionen

vid Uppsala universitet» och försedd med förord av docenten Sten Malm­

quist. Granskningen avser kommitténs statistisk-matematiska analys över

konsumtionsutvecklingen i vissa länder samt hållbarheten ur statistisk och

logisk synpunkt av argumenten för restriktionssystemets avskaffande.

Svenska Bryggareföreningen har åberopat vissa undersökningar av Insti­

tutet för maltdrycksforskning, nämligen »Inköp och konsumtion av Öl i

svenska hushåll», »Pilsnerförsäljning och alkoholmissbruk, en statistisk stu­

die av försäljningsformernas inverkan på missbrukarantalet» samt »Pilsner­

missbrukets förhållande till antalet försäljningsställen».

Tjänstemännens Centralorganisation har överlämnat yttrande från Civila

Statsförvaltningens Tjänstemannaförbund; Riksförbundet Landsbygdens

Folk har bifogat ett yttrande av Sveriges Yrkesfruktodlares Riksförbund.

Kommerskollegium har inhämtat och bilagt yttranden från samtliga han-

delskamrar i riket ävensom Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges Kemis­

ka Industrikontor.

Vidare har Sveriges centrala restaurangaktiebolag i ett senare avgivet sär­

skilt yttrande bemött av kontrollstyrelsen framförd kritik mot bolagets

handhavande av folkrestaurangerna. Svenska Bryggareföreningen och kon-

trollstyreisen har avlämnat kompletterande yttranden på vissa punkter.

Efter remissbehandlingen har en framställning inkommit från Sveriges

Socialdemokratiska Kvinnoförbund.

Slutligen har nykterhetskommitténs ordförande och två av dess sekretera­

re i en särskild skrivelse bemött av kontrollstyrelsen framförd kritik mot

kommitténs utredningar.

Del III av kommitténs betänkande, som innehåller förslag om undervis­

ning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område, har tidigare

varit föremål för remissbehandling i särskild ordning. För betänkandet i

denna del och däröver avgivna yttranden redogöres närmare i särskild pro­

position.

Under nykterhetskommitténs utredningsarbete har en sakkunnigutredning

på ett närliggande område tillsatts och slutförts. Jag syftar därvid på 1946

års alkoholistvårdsutredning, som den 14 februari 1948 avlämnade betän­

kande med förslag till lag om nykterhetsvård m. m. (SOU 1948: 23). Nyk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

57

terhetskommittén yttrade sig över alkoholistvårdsutredningens betänkande och tillstyrkte i princip förslagen beträffande den slutna nyktcrhetsvården. Beträffande den öppna nykterhetsvården gick emellertid nykterhetskommit­ tén i flera hänseenden längre än alkoholistvårdsutredningen och föreslog bl. a. en kraftigare upprustning av nykterhetsvårdsorganen. Redogörelser för alkoholistvårdsutredningens förslag och nykterhetskommitténs förslag i dessa delar samt avgivna yttranden lämnas i särskilda propositioner om ny alkoholistlagstiftning och upprustning av nykterhetsvården.

Vidare må nämnas, att ungdomsvårdskommittén, vars verksamhetsområ­ de har vissa beröringspunkter med nykterhetskommittén, den 2 juni 1951 avlämnat sitt slutbetänkande, »Ungdomen möter samhället» (SOU 1951: 41).

Nykterhetskommitténs förslag har vid remissbehandlingen fått ett i hu­ vudsak gynnsamt mottagande och även de remissinstanser, som intagit en kritisk hållning, har direkt eller indirekt gett uttryck för åsikten att tiden nu är inne att ompröva det rådande försäljningssystemet och dra upp nya riktlinjer för nykterhetspolitiken. Jag har emellertid redan före remissti­ dens utgång funnit lämpligt att som ett komplement till de utredningar nyk­ terhetskommittén haft att utföra undersöka möjligheterna att vidtaga vissa ytterligare åtgärder ägnade att främja de nykterhetspolitiska strävandena. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndiganden har jag sålunda tillkallat sär­ skilda sakkunniga, fördelade på sju olika kommittéer, att skyndsamt utreda vissa specialfrågor.

Den 22 maj 1953 tillkallades fem sakkunniga, fil. lic. R. Meidner, ordfö­ rande, jur. kand. B. Hagård, fil. dr G. Helén, direktören F. Stenbeck och direktören N. Sundberg, att utreda frågan om en upplysningskampanj un­ der övergångstiden efter ett eventuellt avskaffande av motbokssystemet. Efter slutfört uppdrag avgav de sakkunniga sitt betänkande den 11 novem­ ber samma år (stencilerat). De sakkunnigas förslag har remissbehandlats och har därvid tillstyrkts i de flesta yttrandena. Vissa med utredningens förslag sammanhängande principiella spörsmål kommer att här upptagas tillsammans med huvudlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken. Öv- riga av förslaget aktualiserade frågor torde få anmälas i särskild proposition.

De vid en eventuell övergång till ett friare system för spritförsäljning förutsebara svårigheterna föranledde mig vidare att den 2 juni 1953 till­ kalla fem sakkunniga, ledamöterna av riksdagens andra kammare prosten H. Hallén, ordförande, och redaktören T. Andersson, direktören O. Burman, pressombudsmannen i Landsorganisationen, redaktören G. Dahlander samt ledamoten av andra kammaren socialsekreteraren E. Rimmerfors, för att verkställa en utredning angående tillfällig förstärkning av nykterhetsnämn- derna med frivilliga krafter under eu sådan övergång. Utredningsmännen, som antagit benämningen nykterhetsnämndssakkunniga, överlämnade sitt betänkande den 19 november 1953 (stencilerat). Närmare redogörelse för de sakkunnigas förslag och yttranden över desamma lämnas i propositionerna rörande nykterhetsvården.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

58

Den 2 juni 1953 tillkallades fyra andra sakkunniga, nämligen undervis­

ningsrådet R. Lund, ordförande, gymnastikdirektören O. Halidén, dompros­

ten N. Karlström och statskommissarien K. A. Lindbergson, för att verk­

ställa utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdoms­

vårdande sammanslutningar. Utredningen har den 2 november 1953 över­

lämnat en promemoria med förslag rörande stöd åt nykterhetsorganisatio-

nerna in. m. och har den 8 december 1953 avlämnat betänkande med förslag

rörande bidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet (båda sten-

cilerade). Närmare redogörelser för förslagen och deras remissbehandling

lämnas i särskilda propositioner.

Den 2 juni 1953 tillkallades vidare överdirektören S. Almgren med upp­

drag att verkställa en översyn av den inbördes avvägningen av beskatt­

ningen av spritdrycker, vin, maltdrycker och läskedrycker. Utredningsman­

nen har den 16 oktober samma år avgivit sitt förslag (stencilerat), vilket

remissbehandlats. Efter samråd med utredningsmannen har 1951 års kom-

miité för indirekta skatter framlagt förslag till skärpt spritdrycksbeskatt-

ning. Utredningarnas förslag har, såvitt angår beskattningen av rusdrycker,

redan behandlats i propositionen nr 28. Rörande maltdrycks- och läske-

drycksbeskattningen framlägges särskild proposition, som anmäles denna

dag.

Den 2 november 1953 tillkallades fem sakkunniga, överdirektören H.

Älmeby, ordförande, direktören F. Hildestrand, generalsekreteraren J. Kull-

gren, undervisningsrådet R. Lund och direktören, friherre O. C:son Rudbeck,

med uppdrag att verkställa en utredning angående en försöksverksamhet

med spritutskänkning utan samband med måltid. De sakkunniga bär den

18 december samma år inkommit med betänkande i ämnet (stencilerat).

Förslagets innebörd och yttranden som avgivits över detsamma redovisas

i det följande tillsammans med övriga spörsmål om utskänkning av rus­

drycker.

Den ena av de båda återstående snabbkommittéerna utreder frågor om

stöd åt alkoholfria restauranger och främjande av ett alkoholfritt umgänges­

liv. Den andra kommittén verkställer en utredning rörande restauratörernas

utskänkningsvinst samt rörande möjligheterna att avskaffa drickspenning­

systemet. Dessa kommittéer har ännu ej avslutat sitt arbete men jag förut­

sätter att utredningsuppdragen skall kunna slutföras inom sådan tid att för­

slag i dessa ämnen skall kunna föreläggas 1955 års riksdag.

Jag övergår härefter till att närmare behandla de genom ovannämnda

förslag aktualiserade frågorna. Därvid kommer jag att uppdraga riktlinjer

för en ny nykterhetspolitik samt att framlägga förslag till ny lagstiftning

om försäljning av alkoholdrycker. Jag skall till en början lämna en kortfat­

tad redogörelse för den tidigare utvecklingen och samhällets nuvarande nyk-

terhetsfrämjande åtgärder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

AVD. I. SAMHÄLLETS NUVARANDE

NYKTERHETSFRÄMJANDE ÅTGÄRDER.

Historik.

De äldsta bestämmelserna.

Huvudprinciperna för den nuvarande svenska nykterhetslagstiftningen le­

der sitt ursprung från den år 1855 företagna regleringen av tillverkning och

försäljning av brännvin. Då skildes brännvinshandeln från annan handel

och lades under tillståndstvång. Samtidigt uppdelades detaljhandeln i utmi-

nutering och utskänkning samt infördes kommunal vetorätt beträffande

flertalet detalj handelsrättigheter. Tillverknings- och försälj ningsavgif ter på­

lades för att dels minska förbrukningen dels öka statens inkomster. Möj­

ligheter öppnades att upplåta samtliga detalj handelsrättigheter till särskilda

för ändamålet bildade bolag. Sådana hade redan före 1855 bildats på ett par

orter, men detta system fick större spridning först sedan ett bolag i Göteborg

på 1860-talet fått ensamrätt att sälja brännvin mot att det lämnade hela vins­

ten till kommunen. Genom tillkomsten av sådana bolag, s. k. Göteborgs-

systembolag, landet runt minskades under de följande årtiondena så små­

ningom det enskilda vinstintresset i handeln med brännvin och andra bil­

liga spritdrycker.

1910-talets lagstiftning.

Nästa stora förändring skedde på 1910-talet på initiativ av med. dr Ivan

Bratt och under medverkan av 1911 års nykterhetskommitté. Reformen inne­

bar på de flesta punkter en mera konsekvent utbyggnad av de förut gällan­

de principerna. Systembolagen reformerades och deras verksamhet utsträck­

tes från enbart brännvinshandel till all handel med rusdrycker. Partihan­

deln och reningen av råsprit desintresserades och koncentrerades till AB

Vin- & sprilcentralen. Därjämte infördes två väsentliga nyheter: individuella

restriktioner och alkoholistvård.

Ända sedan brännvinshandeln på 1850-talet börjat överlämnas åt bolag,

som »i sedlighetens intresse» skulle sälja varan, hade vissa restriktioner

för inköpen tillämpats. Dessa var länge uteslutande generella, d. v. s. träf­

fade alla kunder lika oavsett hur de använde rusdrycker. Exempel på sådana

restriktioner var tidigare stängning på avlöningsdagar och förbud att köpa

mindre än en viss mängd åt gången. Sådana generella restriktioner var (och

är) särskilt vanliga i fråga om utskänkningen.

Tanken på individuella restriktioner synes först ha tagits upp i en motion

i andra kammaren vid 1901 års riksdag (nr 129). I motionen yrkades att för

60

minuthandel med brännvin skulle införas bestämmelser av samma slag som

för handel med explosiva varor, d. v. s. att tillstånd skulle sökas för att

köpa brännvin och köparen skulle vara skyldig att personligen underteckna

ett kvitto, som upptoge varumängd, år och dag samt köparens bostad. Mo­

tionen vann inte gehör i riksdagen.

Liknande tankar framfördes några år senare av Bratt först i trängre kret­

sar och senare offentligt i tidningsartiklar och i två broschyrer: »Kan nyk-

terhetsfrågan lösas utan totalförbud?» (1909) och »Nykterhetspolitiska ut­

vecklingslinjer» (1911). Bratts synpunkter präglade också det av en kom­

mitté inom Svenska läkaresällskapet utgivna arbetet »Alkoholen och sam­

hället» (1912), vars utarbetande Bratt tog verksam del i.

Bakgrunden till Bratts framträdande var den växande förbudsrörelsen,

som just år 1909 fick ny vind i seglen. Under storstrejken detta år gällde en

tid totalt rusdrycltsförbud och de positiva verkningarna därav påverkade

säkerligen opinionen. Vid en av nykterhetsorganisationerna anordnad namn­

insamling vintern 1909—10 anteckade sig nära 2 milj. personer, eller 56 %

av befolkningen över 18 år på listor med opinionsyttring för förbud.

Bratt trodde inte på möjligheterna att genomföra ett förbud, och han

ansåg det inte önskvärt att påtvinga minoriteten ett sådant, om det var

möjligt att komma åt de grova alkoholskadorna på annat sätt. Detta ansåg

han kunna ske genom att göra inköpsrätten beroende av särskilt tillstånd

och genom att dela upp kunderna på ett stort antal detalj affärer, där för­

sälj ningspersonalen skulle kunna lära känna hela kundkretsen. Den som

misskötte sig skulle få tillståndet indraget på längre eller kortare tid. Nå­

gon begränsning av inköpsrätten på förhand var in le avsedd. Bratt tänkte

S1g att systembolagens verksamhet skulle övertagas av en kommunal »alko­

holnämnd» bestående av två »byråer». Den »första byrån» skulle sköta för­

säljningen och den »andra byrån» ta hand om alkoholisterna, d. v. s. fylla

den funktion som nu utövas av nykterhetsnämnden.

Förbudstanken hade en stark ställning vid tiden för det politiska system­

skiftet 1911. Därför blev det en av ministären Staaffs första åtgärder att

igångsätta en utredning om förutsättningarna för ett allmänt rusdrycksför-

bud. Detta skedde genom i91i års nykterhetskommitté, vilken emellertid

också fick i uppdrag att undersöka andra möjligheter att minska alkohol­

skadorna. Bland ledamöterna befann sig Bratt och det betänkande (nr V),

som kommittén avgav den 5 januari 1914, innehöll som en väsentlig del ett

förslag till försäljningslagstiftning i huvudsak efter Bratts riktlinjer. Sam­

tidigt föreslog kommittén införande av »lokalt veto», d. v. s. rätt för kom­

munernas invånare att genom folkomröstning förbjuda rusdrycksförsälj-

ning inom kommunens område.

1911 års nykterhetskommittés förslag innebar emellertid viktiga föränd­

ringar i förhållande till Bratts ursprungliga program. Bl. a. förordades en

på förhand bestämd personlig tilldelning som inte skulle få överstiga 1 liter

i veckan (med undantag för s. k. extra tilldelning). För inköpskontrollens

tekniska genomförande föreslogs att varje inköpsberättigad skulle tilldelas

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i.

61

en motbok, att kunden vid varje inköp skulle avlämna en av honom själv undertecknad rekvisition i motboken och att inköpen skulle antecknas i denna.

De föreslagna reformerna kom genom omständigheternas makt att genom­ föras i mycket snabbt tempo. Redan den 1 oktober 1912 hade vid AB Göte- borgssystemet i Göteborg införts en inköpskontroll i anslutning till Bratts ursprungliga förslag (efter upphovsmannen ofta kallad Andréesystemet). Alla män över 21 år utan officiell nykterhetsanmärkning fick efter anmälan ett inköpsbevis, som berättigade till inköp i viss affär. Beviset indrogs, om någon blev bötfälid för fylleri eller på annat sätt kom i konflikt med sam­ hällets myndigheter på grund av alkoholmissbruk. Vid inköp fordrades inte skriftlig rekvisition, men inköpen antecknades i en tiggare på inköpsstället. Den som köpt över en viss mängd per månad (i regel 8 liter) blev avstängd från inköp, om han inte nöjaktigt kunde förklara anledningen till de stora inköpen. Ett liknande system började hösten 1913 tillämpas i Jönköping.

I Stockholm hade spritdrycksförsäljningen från och med år 1914 överta­ gits av ett nytt bolag, AB Stockholmssystemet, vilket bildats av Bratt för att föra ut hans idéer i praktiken. Bolaget genomförde i februari 1914 en ut- minuteringskontroll, som i många avseenden anslöt sig till 1911 års kom­ mittés förslag. Motbokstvång och maximering av tilldelningen till 16 liter i kvartalet infördes. På grund av de täta uttagen övergick man emellertid snart till s. k. femstämpling, vilken innebar att högst 1 liter var femte dag fick inköpas. Om man dröjde med inköpen tio eller 15 dagar, fick man köpa två, resp. tre liter, vilket var den största mängd som fick inköpas på en gång. (Liknande bestämmelser kvarstod ända till 1930.)

Experimenten i Göteborg och Stockholm hade sålunda redan påbörjats, när 1911 års nykterhetskommitté avlämnade sitt betänkande nr V. Resulta­ ten föreföll så uppmuntrande, att vissa ändringar i försäljningslagstiftning- en ansågs böra införas i den då gällande brännvinsförsäljningsförordningen i avvaktan på att riksdagen skulle enas om en ny lagstiftning. Frågan om ny lagstiftning hade nämligen fallit vid 1914 års riksdag på grund av kam­ rarnas skiljaktiga beslut. 1915 års riksdag beslöt sålunda att hela landet 1'r. o. in. 1916 skulle indelas i kontrollområden, så att inte invånarna i ett område med restriktiv försäljning skulle kunna kringgå kontrollen genom att köpa från ett annat bolag. Motbokstvång infördes samtidigt, men det överlämnades åt bolagen att själva bestämma om inköpsrätten skulle be­ gränsas på förhand eller om kontrollen skulle verkställas i efterhand som i Göteborg. Denna valfrihet räckte dock i praktiken endast till november 1916, då speciella krisrestriktioner infördes på grund av försörjningsläget, vilket innebar att inköpen maximerades, först till 2 liter i månaden, senare till 2 liter i kvartalet. Det var under intryck av dessa krisförhållanden som 1917 års rusdrycksförsäljningsf förordning antogs.

Denna lagstiftning tillkom på riksdagens initiativ, och till grund för den­ samma låg en av bevillningsutskottet (betänkande nr 12/1917) utförd över- arbetning av kommittéförslaget. Förordningen trädde i kraft den 1 januari

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

62

1919 och anslöt sig i huvudsak till kommittéförslaget. Ett par viktiga änd­

ringar gjordes dock. Sålunda sattes maximitilldelningen till 4 liter i måna­

den i stället för 1 liter i veckan. Under de första månaderna 1919 gällde

emellertid krisrestriktionerna, varför förordningen först från och med juni

detta år kunde tillämpas i full utsträckning. I förordningen upptogs ej be­

stämmelser om lokalt veto i den föreslagna formen, men kvarstod sedan

gammalt det kommunala vetot, innebärande att utminutering och utskänk-

ning inom en kommun blev beroende av bifall från kommunens beslutande

organ.

Verkningarna av restriktionssystemet hann bedömas redan av 1911 års

nykterhetskommitté i dess år 1920 avgivna betänkande (nr IX) med förslag

till allmänt rusdrycksförbud. Kommittén ansåg att restriktionssystemet ej

kunde begränsa alkoholförsäljningen till ofarliga mängder och att det så­

lunda ej kunde förebygga missbruk. En annan brist hos den individuella

kontrollmetoden låg däri, att kontrollen kunde omfatta endast köparna men

icke förbrukarna. Kommittén nämnde även den psykologiska reaktionen mot

restriktionssystemet. Den grupp av personer som ej finge inköpsrätt »bil­

dade på sätt och viss en social underklass, som bittert kände den undan­

tagsställning, vari den blivit försatt». Inskränkningarna drabbade i jäm­

förelsevis stor utsträckning de fattigaste, varigenom skapades en känsla av

social orättvisa. Det ansågs också som en svaghet hos systemet att det —

som Bratt uttryckte saken —- vore till en tiondel lag och till nio tiondelar

tillämpning. Härigenom finge åtgärderna lätt ett drag av godtycke över sig.

Som den mest avgörande invändningen mot restriktionssystemet fram­

höll slutligen 1911 års nykterhetskommitté att det bibehölle och popularise­

rade dryckesseden.

Genom själva sin tillvaro verkade motbokssystemet suggererande på en

massa personer och förmådde dem att begära inköpsrätt, ehuru de eljest be­

traktade spriten som en mycket likgiltig sak. Systemet medförde vidare en

alldeles bestämd lockelse att ta ut hela den tillåtna kvantiteten. Allmänhe­

ten bibringades den föreställningen, att den medgivna maximimängden var

någon sorts normalkvantitet, som gav åt ens alkoholbruk en betryggande

karaktär av måttlighet och oförvitlighet. Systemet medförde också att den

allmänna uppmärksamheten systematiskt inriktades på möjligheterna att er­

hålla alkohol. Restriktionssystemets psykologiska inverkan gick alltså enligt

kommittén i den riktningen att alkoholkonsumtionen allt mer popularise­

rades och därigenom motverkade systemet på ett ödesdigert sätt sitt eget

syfte att skapa folknykterhet.

Den 27 augusti 1922 hölls en konsultativ förbudsomröstning. Därvid rös­

tade 889 000 personer eller 49 % av deltagarna för förbud, medan 925 000

röstade emot. Därmed hade frågan om allmänt rusdrycksförbud fallit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

År 1919 kompletterades rusdrycksförsäljningsförordningen med en sär­

skild försäljningslagstiftning för de medelstarka maltdryckerna, förordningen

den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka (Pff), vilken trädde

i kraft 1920 och ännu är gällande. Försäljningen av starköl lydde formellt

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i.

63

under samma regler som försäljningen av spritdrycker och vin men var ge­

nom provisoriska bestämmelser inställd sedan krisrestriktionernas tid. År

1923 gjordes detta försäljningsförbud permanent, samtidigt som den högsta

tillåtna alkoholhalten i pilsnerdricka höjdes från 2,8 till 3,2 viktprocent. Ge­

nom starkölsförbudet kom rusdrycksförsäljningsförordningen att gälla en­

dast spritdrycker och vin.

Alkoholistvården organiserades under samma period som restriktionssyste-

met. Under tiden 1890—1910 hade några få enskilda alkoholistanstalter upp­

rättats, men det fanns ingen möjlighet att tvångsvis insätta någon där. År

1911 föreslog den sedan 1907 arbetande fattigvårdslagstiftningskommittén att

länsstyrelserna skulle få rätt att internera vissa alkoholister på framställning

av anhöriga, polis eller kommunala myndigheter. I 1911 års nykterhetskom-

mittés yttrande över detta förslag upptogs Bratts tidigare framförda idé om

ett särskilt organ för förebyggande alkoholistvård. Detta föreslogs få formen

av en kommunal nämnd, kallad nykterhetsnämnd. År 1913 antog riksdagen

den första alkoholistlagen, i vilken ingick bestämmelser om nykterhetsnäinn-

der. Lagen kunde dock inte sättas i kraft förrän en statlig alkoholistanstalt

inrättats, vilket skedde genom att Wenngarn togs i anspråk för detta ända­

mål. Den 1 augusti 1916 trädde lagen i kraft.

Senare ändringar.

I den nykterhetslagstiftning, som tillkom under 1910-talet, har vissa änd­

ringar företagits. 1923 års starkölsförbud har redan nämnts. År 1928 skärp­

tes Pff genom införande av rekvisitions- och kvittenstvång vid kringföring

av Öl på landsbygden. Vidare tillkom våra nu gällande huvudförfattningar

om nykterhetsvård och rusdrycksförsäljning, nämligen lagen den 12 juni

1931 om behandling av alkoholister (alkoholistlag, Al), som trädde i kraft

den 1 juli 1932, samt förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning av

rusdrycker (Rff), som trädde i kraft den 1 oktober 1938. Båda författning­

arna bygger på samma principer som föregångarna. De viktigaste nyheterna i

Rff var minskning av systembolagens antal från 121 till 41, avskaffande av

det kommunala vetot beträffande utminutering av rusdrycker, införande av

s. k. efterhandsköp vid utminuteringen under sex månader, fri försändning

av rusdrycker till ort där försäljnings- eller utlämningsställe ej finnes, suc­

cessiv nedskrivning av de enskilda restaurangernas vinstkvantitet under en

25-årsperiod och ensamrätt för systembolagen att driva s. k. folkrestauranger.

Genom ändring i alkoholistlagen 1938 tillkom länsnykterhetsnämnderna

som övervakande och rådgivande organ för de kommunala nykterhetsnämn-

derna. Denna lagändring såväl som nyheterna i Rff föranleddes närmast av

det förslag som 1934 framlades av 1928 års rusdrgckslagstiftningsrevision

(SOU 1934: 39).

I rusdryckslagstiftningsrevisionens uppdrag ingick bl. a. att bedöma re-

striktionssystemets verkningar. Revisionen konstaterade att såväl den offi­

ciella statistiken som majoriteten av svaren på en rundfråga till landets nyk-

64

terhetsnämnder visade, att nykterhetstillståndet förbättrats sedan tiden före

det första världskriget. Bland orsakerna till denna förbättring nämnde revi­

sionen restriktionssystemet. Av siffrorna för utminuteringen drog revisionen

den slutsatsen att systemet haft en bestående konsumtionsminskande effekt.

Vidare visade enligt revisionen antalet fylleriförseelser per 10 000 invånare

starkare nedgång än utminuteringen, vilket ansågs bero på att konsumtions-

minskningen i högre grad gått ut över det grövre missbruket än över kon­

sumtionen i övrigt. När man från nykterhetsrörelsens sida påstått att utmi-

nuteringskontrollen haft ogynnsamma verkningar i form av utbredda alko­

holvanor, som undanskymt dess förtjänster, berodde detta enligt revisio­

nen på skiljaktigheter i uppfattningen om försäljningslagstiftningens syfte.

Revisionen ansåg inte att restriktionssystemet i och för sig verkade höjande

på konsumtionen. Men den ansåg att de korta tilldelningsperioderna kunde

föranleda till större inköp än nödvändigt och föreslog därför införande av ef-

terhandsinköp. Revisionen trodde inte att det danska systemet med ett högt

pris på spritdrycker skulle få lika goda verkningar i Sverige som i Danmark.

Den ansåg att en fri försäljning med höga priser skulle resultera både i ökat

missbruk och en ökad totalkonsumtion.

Till denna bedömning anslöt sig statsmakterna i allt väsentligt vid frågans

behandling under 1937 års riksdag (prop. nr 242, bevillningsutskottets be­

tänkande nr 28).

Krisförhållandena under andra världskriget föranledde vissa förändringar.

Sålunda nedsattes fr. o. m. den 1 oktober 1941 den högsta månadstilldelning-

en från fyra till tre liter, varjämte rätten till eftcrhandsinköp indrogs. Den­

na rätt återinfördes fr. o. m. den 1 januari 1947 men begränsades till tre

månader.

Alkoholhalten i pilsnerdricka sänktes under kriget och har sedan dess va­

rit högst 2,8 viktprocent.

År 1944 avgav särskilda sakkunniga, den s. k. snabbutredningen, ett betän­

kande (SOU 1944: 3) med utredning angående orsakerna till det under krigs­

åren försämrade nykterhetstillståndet; utredningen framlade vissa förslag

som dock icke ledde till lagstiftning.

Samtidigt som snabbutredningen tillsattes, behandlades vid 1943 års riks­

dag de motioner som ledde till att 1944 års nykterhetskommitté tillkallades.

År 1945 omorganiserades de dittillsvarande av systembolagen ägda allmänna

restaurangbolagen. Alla rättigheter till utskänkning inom folkrestauranger

skall sedan dess av vederbörande systembolag överlåtas på det då nybildade

Sveriges centrala restaurangaktiebolag, som i sin tur driver restaurangrörel­

sen genom något av sina fem dotterbolag, till vilka de allmänna restaurang­

bolagen ombildats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

65

Alkoholskatterna.

Oberoende av försäljningslagstiftningen har av statsfinansiella skäl skat­

terna på rusdrycker höjts väsentligt. Priset på en liter renat brännvin, som

1914 var 1,50, höjdes under första världskriget och var 1922 uppe i 4,50.

Därefter sänktes priset igen till lägst 2,65 under åren 1929—1932. År 1933

höjdes priset till 4,35 och hösten 1939 på en gång från 4,95 till 7,95, vilket

är den procentuellt största höjning som förekommit. Priset har därefter

successivt höjts, senast till 15 kr. fr. o. m. den 1 december 1950 och på

grund av ökade råvarupriser till 15,30 fr. o. m. den 1 december 1951.

Genom propositionen nr 28 till innevarande riksdag har föreslagits en höj­

ning av spritbeskattningen om i genomsnitt tre kr. per liter. Samtidigt har

förordats en differentiering efter dryckernas alkoholhalt. Enligt förslaget

blir priset för en liter renat brännvin 17,75 kr. och för kron- eller bords­

brännvin 20,60 kr.

Undervisning m. m.

Vid sidan av den egentliga nykterhetslagstiftningen har statsmakterna in­

gripit genom bestämmelser om nykterhetsundervisning i skolorna (K. cirk.

den 4 november 1892 och den 24 september 1928) och genom statsbidrag till

den frivilliga upplysningsverksamheten. Sådana statsbidrag har utgått sedan

1870-talet och sporadiskt redan tidigare.

Gällande bestämmelser i huvuddrag.

Rasdrgckshandeln.

Nu gällande huvudförfattning är förordningen den 18 juni 1937 (nr 436)

angående försäljning av rusdrycker (Rff), varigenom försäljningen av sprit­

drycker och vin regleras. Med spritdrycker förstås varje vätska, som håller

mer än 2 1/4 volymprocent etylalkohol och som icke är att hänföra till vin

eller maltdryck. Till vin hänföres varje genom alkoholisk jäsning framställd

dryck, som är tillverkad av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar,

och som håller mer än 2 1/4 men ej mer än 22 volymprocent alkohol. (1 kap.

1 § Rff.) Vin vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent kallas starkvin.

Med maltdryck förstås varje jäst, alkoholhaltig, odestillerad dryck, vid vars

framställning torkat, rostat eller bränt malt kommit till användning (1 §

förordningen den 15 december 1939 ang. tillverkning och beskattning av

maltdrycker). Av dessa definitioner följer att en dryck, som tillverkats av

t. ex. socker och jäst, blir spritdryck, även om den inte håller mer än 10 %

alkohol.

Försäljningen av rusdrycker indelas i partihandel —- försäljning för export

och till återförsäljare — och detaljhandel — all annan försäljning — vilken

i sin tur har två olika grenar, utminutering och utskänkning. Utminutering-

en sker från särskilda utminuteringsställen och omfattar försäljning till av-

5

llihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

66

hämtning och försändning på rekvisition. Med utskänkning förstås försälj­

ning till förtäring på stället. Partihandel och utminutering hålles strängt åt­

skilda från utskänkning. Partihandel och utminutering får ej förenas med

annan handel. Utskänkning får bedrivas endast i samband med restaurang­

rörelse.

Den äldsta grundsatsen i nykterhetslagstiftningen är rättighetssystemet,

enligt vilket tillverkning och försäljning av alkoholdrycker är mer eller

mindre monopoliserad och därigenom lättare att kontrollera och beskatta.

Rättighetssystemet har tidigt förenats med kommunalt inflytande över rät­

tigheternas beviljande, kommunalt veto. Ytterligare en huvudprincip är re-

striktionssystemet eller motbokssystemet, som bl. a. innefattar individuell

kontroll av kundernas inköp vid utminuteringen (»Brattsystemet»), Vidare

bör nämnas elimineringen av det enskilda vinstintresset (»Göteborgssyste-

met»), vilket innebär att enskilda personer inte skall vara ekonomiskt in­

tresserade av att konsumtionen ökas. Vinsten på rusdryckshandeln skall i

stället förbehållas det allmänna.

Tillverkning av spritdrycker får sedan 1917 endast ske efter tillstånd av

Kungl. Maj :t (förordningen den 11 juni 1926 ang. tillverkning och beskatt­

ning av brännvin) och likaså tillverkning för avsalu av vin. Vin för eget be­

hov far man däremot själv tillverka. Tillstånd att anlägga nya brännerier

har på senare år endast lämnats för sulfitbrännerier, varför tillverkarna har

en viss monopolställning. Denna är emellertid begränsad genom att brän­

nerier och vinfabriker måste sälja hela sin produktion (utom ev. export) till

det statliga partihandelsbolaget, AB Vin- & Spritcentralen, varvid särskilda

prissättningsregler gäller (21 § nämnda förordning samt 2 kap. 6 § Rff).

Partihandeln är i princip förbehållen AB Vin- & Spritcentralen, som ock­

så ombesörjer import av rusdrycker. Systembolagen får dock sälja sinsemel­

lan och till restauratörer och kan få kontrollstyrelsens tillstånd till import. (2

kap. Rff.) Det privata vinstintresset är helt avskaffat.

Beträffande detaljhandeln gäller den principen att all försäljning av rus­

drycker skall ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada

som möjligt (1 kap. 3 § Rff). Kontrollstyrelsen och (beträffande utskänk-

ningen) länsstyrelserna kan vid behov komplettera bestämmelserna med

ledning av den verkan de visar sig ha.

Utminutering får ske endast genom systembolag, vilka antages av länssty­

relsen i respektive län. Riket är för detta ändamål indelat i 41 detalj handels-

områden, vartdera med ett systembolag. Kontrollstyrelsen bestämmer om­

rådenas gränser, vilka är avpassade efter naturliga handelsområden och ej

sammanfaller med länsgränserna. Antalet utminuteringsställen och deras

förläggning bestämmes inom varje detaljhandelsområde av systembolagen.

Kommunalt veto gäller numera ej. Utminuteringsställe får dock nyinrättas

endast i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 5 000 invånare. (3

kap. 1—3 §§ Rff.) På ort utan utminuteringsställe kan systembolaget inrätta

utlämningsställe, som dock endast tar emot rekvisitioner och utlämnar va­

rorna. Dessutom har den som bor på ort, som saknar både utminuterings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

67

och utlämningsställe, rätt till fri försändning till närmaste post-, järnvägs-,

huss- eller ångbåtsstation (4 kap. 7 §).

Följande generella restriktioner gäller beträffande utminuteringen (4 kap.

Rff). Inköp får endast äga rum mot motbok och sådan erhålles tidigast vid

21 års ålder. Högst 4 (f. n. 3) liter spritdrycker får inköpas per kalendermå­

nad. Dessutom får efterhandsinköp äga rum under 6 (f. n. 3) månader.

Ingen generell begränsning har gjorts beträffande inköpsrätten till vin. In­

köp måste ske från bestämt utminuteringsställe, men inköpsrätten kan ge­

nom transportkort tillfälligt flyttas till annan affär. I Stockholm, Göteborg

och Malmö kan fr. o. in. mars 1952, medelst särskilt inköpskort, inköp gö­

ras i alla affärer inom detaljhandelsområdet. Ingen försäljning får äga rum

till den som är berörd av starka drycker eller beträffande vilken nykterhets-

nämnden meddelat förbud mot utminutering. Det är förbjudet att å egen

motbok inköpa eller låta någon inköpa rusdrycker för annans räkning (mot-

boksöverlåtelse). Detta gäller dock ej familjemedlemmar, eftersom mot­

boken i regel är avsedd för hela familjen. Inköp genom ombud är medgivet,

men ombudet måste ha fyllt 18 år och får ej genom för ändamålet särskilt

inrättad rörelse eller eljest i större omfattning och mot ersättning utöva

ombudskap. Slutligen får utminutering enligt Rff äga rum endast söcken-

dagar klockan 9—17. De faktiska utminuteringstiderna är dock betydligt

snävare.

Restriktionerna i fråga om utminuteringen innefattar också individuell

kontroll. Ingen har sålunda ovillkorlig rätt till motbok, utan systembolagen

skall individuellt pröva att inköp inte kan befaras lända till skada för kö­

paren eller annan (4 kap. 3 §). Sådan prövning skall företagas dels i fråga

om den som på vissa sätt ådagalagt bristande skötsamhet ur nykterhetssyn-

punkt, dels när vissa sociala och ekonomiska förhållanden föreligger. Vid

prövningen är systembolagen bundna av kontrollstyrelsens cirkulär (nr

8/1938). Även systembolagens förtroendenämnd har utfärdat anvisningar,

som bolagen brukar följa. Ett exempel på regler av denna typ är att kvin­

nor och ogifta män inte brukar få motbok före 25 års ålder, trots att 1937

års riksdag uttalat sig för att 21 år borde vara den normala åldersgrän­

sen. Spritdr

3

Tckstilldelningens storlek fastställes av hemortsbolaget med

hänsyn till köparens ålder och levnadsförhållanden. Om så anses lämpligt,

kan bolaget uppdela sprittilldelningen på kortare perioder än en månad

och stadga inskränkningar i vininköpen eller helt avstänga vederbörande

från vininköp. Vid tillfälligt behov av inköp utöver den stadgade maxime-

ringen kan bolaget bevilja extra tilldelning. I regel beviljas tämligen små

kvantiteter. Systembolags beslut i motboksärenden kan överklagas hos kon­

trollstyrelsen, som i dessa frågor är högsta instans.

Under senare år har emellertid kontrollstyrelsen företagit tämligen långt­

gående förändringar i uppmjukande riktning i tilldelningspraxis. Sålunda

har styrelsen låtit systembolagens förtroendenämnd i mars 1947 antaga nya

regler för motbokstilldelning. Ändringarna innebär att vissa sociala ogh

ekonomiska förhållanden bos köparna ej längre föranleder indragning eller

68

begränsning av inköpsrätten. En utförligare redogörelse för tilldelningsreg-

lerna lämnas i avsnittet om rusdrycksförsäljningen. Den av kontrollstyrel­

sen företagna uppmjukningen av tilldelningsreglerna påbörjades efter tid­

punkten för nykterhetskommitténs stora systembolagsundersökning (års­

skiftet 1945/46).

Utminuteringen av rusdrycker är monopoliserad till de 41 systembolagen,

varigenom det enskilda vinstintresset är eliminerat. Beträffande utskänk-

ningen kan man särskilja två huvudslag av rättigheter, dels systembolags-

rättigheter som av länsstyrelsen beviljas systembolag men av detta överlå-

tes till allmänt restaurangbolag eller enskilt företag, dels s. k. fria rättighe­

ter som av länsstyrelsen ges direkt till rättighetsutövaren (avser endast tra-

fikutskänkning, d. v. s. utskänkning på tåg, båtar och flygplan). En form

av systembolagsrättighet, nämligen s. k. turistutskänkning, meddelas av

Kungl. Maj :t. Tillstånd till utskänkning avser — utom specialformerna

trafiikutskänkning och turistutskänkning — antingen utskänkning som

skall bedrivas året runt eller årligen under viss tidsperiod (årsutskänkning)

eller utskänkning som skall äga rum vid enstaka tillfälle eller under en­

staka tidsperiod (tillfällig utskänkning, 3 kap. 6 §). Tillståndstiden för års­

utskänkning, till vilken alltså även räknas säsongrättigheter, är 4 år (ok-

trojperiod, 3 kap. 7 § 1 inom.). Nu löpande period avser tiden den 1 oktober

1953 den 30 september 1957. Tillstånd till trafikutskänkning meddelas att

gälla tills vidare, högst ett år.

Initiativrätt tillkommer i regel endast systembolag, men dessutom kan

fullmäktige i kommunen ansöka om tillstånd, för den händelse systembola­

get ej söker inom föreskriven tid (3 kap. 7 § 2 inom.). Tillstånd till utskänk­

ning får utnyttjas först sedan tillståndet av systembolaget överlåtits på an­

nan. överlåtelsen sker genom kontrakt som skall fastställas av länsstyrel­

sen. Huvudinnehållet i kontrakten bestämmes av kontrollstyrelsen, som

härigenom bl. a. utövar sin befogenhet att fastställa utskänkningsrestrik-

tioner. Om ett systembolag avslår en framställning om överlåtelse eller fast­

ställer villkor som anses olämpliga, kan beslutet överklagas hos länsstyrel­

sen och i sista hand hos Kungl. Maj :t (3 kap. 15 och 16 §§).

Då krigsfara, arbetslöshet, nöd eller annan särskild anledning föreligger,

kan Kungl. Maj :t inskränka eller förbjuda eljest tillåten rusdryckshandel

(3 kap. 22 §). På grundval av denna bestämmelse införde Kungl. Maj :t 1941

efter riksdagens hörande den ovannämnda begränsningen av motboksinkö-

pen till högst 3 liter i månaden. Efterhandsinköpen förbjöds först helt och

hållet och inskränktes, när de efter kriget återinfördes, till att omfatta högst

3 månader. För att förekomma oordning vid enstaka tillfälle kan inskränk­

ningar eller förbud stadgas av länsstyrelse, polischef eller kommunal­

nämnd (3 kap. 21 §). Länsstyrelsen kan återkalla tillstånd eller förklara att

överlåtelseavtal skall upphöra att gälla, om försäljningen orsakar oordning

eller försämrat nykterhetstillstånd (3 kap. 19 §). Systembolagen kan enligt

bestämmelser i överlåtelsekontrakten ingripa, om en restauratör missköter

sig. Bolagen kan sålunda minska hans vinst på spritdrycker och starkvin,

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

69

minska försäljningen till honom eller helt förbjuda fortsatt utskänkning.

(Kontrollstyrelsens cirkulär nr 5/1953.)

Innan utskänkning påbörjas och vid början av varje ny oktroj period skall

utskänkningslokalen besiktigas. Därvid skall undersökas att vissa villkor är

uppfyllda beträffande lokalens belägenhet och beskaffenhet. Besiktningen

verkställes på tillståndshavarens bekostnad av en tremannanämnd (5 kap.

11 §). Ombyte av utskänkningsställe får icke ske utan medgivande av den

myndighet som meddelat tillståndet (5 kap. 10 §).

1 fråga om utskänkningen gäller i regel kommunal bestämmanderätt.

För alla utskänkningsrättigheter utom trafik- och turisträttigheter erford­

ras sålunda samtycke av den kommunala representationen, som innan den

yttrar sig skall ha hört nykterhetsnämnden och kommunalnämnden (i stä­

derna poliskammare, magistrat eller kommunalborgmästare). I det kom­

munala vetot ingår vidare rätt att begränsa antalet utskänkningsställen och

förbjuda utskänkningsställes förläggning till viss del av kommunen. Även

andra villkor, såsom tidsbegränsningar, kan föreskrivas, dock ej måltids-

tvång eller kvantitetsbegränsningar eller förbud mot utskänkning till vissa

personer eller inskränkning, som strider mot Rif:s syfte eller mot allmän

lag eller författning (3 kap. 9 och 10 §§). Även om kommunen avstyrkt en

rättighet, kan efter ansökan hos Kungl. Maj :t tillstånd beviljas under för­

utsättning att det gäller årsutskänkning på hotell eller pensionat, som är

beläget å någon för turistväsendet i riket viktig ort och att det finnes vara

av allmän betydelse att rättighet meddelas, turistutskänkning (3 kap. 12 §).

Tillstånd härtill har hittills givits mycket sparsamt.

De viktigaste av de restriktioner, som uppställts i fråga om utskänkning­

en, gäller måltidstvång och kvantitetsbegränsningar. I Rff stadgas, att ut­

skänkning av spritdrycker får äga rum endast i samband med »verklig» mål­

tid bestående av lagad mat. Undantag har dock gjorts för spritdrycker i

stark utspädning (lättgrogg). Vid utskänkning av vin skall lagad mat vara

att tillgå, där ej utskänkningen sker i samband med servering av kondito­

rivaror (5 kap. 1 och 2 §§).

Till dessa bestämmelser i Rff har kontrollstyrelsen utfärdat tillämpnings­

föreskrifter. I cirkulär nr 6/1942 (ändrat genom cirkulär 9/1951 och 1/

1952) ges föreskrifter om lägsta pris å måltid, varierande med hänsyn till

antalet rätter och olika restaurangklasser. Vidare ges särskilda bestämmel­

ser om servering av lättgroggar och starkvin. Slutligen gäller olika kvanti-

tetsregler för män och kvinnor, växlande med hänsyn till olika klockslag

på dagen och olika restaurangklasser. Mellan kl. 12 och kl. 15 får sålunda

serveras högst 7 1/2 cl spritdrycker och efter kl. 15 högst 15 cl för män och

7 1/2 cl för kvinnor (lägre på folkrestauranger). Dessutom får högst en

kvartsbutelj (1/6 liter) starkvin utskänkas till varje gäst. Utan måltid får

serveras högst två lättgroggar, var och en bestående av högst 2 1/2 cl sprit­

drycker och minst 1/6 liter alkoholfri dryck.

Ulöver restriktionerna rörande måltidstvång och kvantitetsbegränsning­

ar innehåller Rff andra inskränkande regler såsom förbud mot utskänk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

70

ning till vissa personer samt angående utskänkningstider. Utskänkning får

sålunda icke äga rum till den som kan antagas ej ha fyllt 18 år eller till

den som veterligen missbrukar starka drycker eller till den som är synbar­

ligen berörd därav (5 kap. 8 §). Utskänkning får ej börja före klockan 12

och får ej fortgå efter klockan 22, såvida icke länsstyrelsen med kommu­

nens godkännande beviljat utsträckt tid. På sön- och helgdagar får utskänk-

ningen i regel börja först klockan 13, eftersom utskänkning under högmäs-

sotid är förbjuden. Tidigare stängning än klockan 22 kan i vissa fall före­

komma (5 kap. 4 §). Utskänkning är vidare förbjuden i lokal eller å plats,

där offentlig danstillställning äger rum eller där offentligt skådespel, va­

rieté-, cirkus- eller annan föreställning (dock ej konsert), till vilken all­

mänheten har tillträde, äger rum. Undantag kan medges av länsstyrelsen

för särskilda fall (5 kap. 3 §). Undantag beträffande dansförbudet beviljas

tämligen frikostigt. Det är även förbjudet att på ett utskänkningsställe för­

tära eller förvara starkare drycker än som får serveras på stället, t. ex. att

på en vinrestaurang förtära eller förvara spritdrycker eller att på ett ölkafé

förtära eller förvara spritdrycker eller vin (5 kap. 5 §).

På två vägar är det enskilda vinstintresset begränsat i fråga om utskänk-

ningen, dels genom att en del av utskänkningen handhaves av allmänna

restaurangbolag, dels genom det s. k. vinstkvantitetssystemet.

Alla iättigheter till utskänkning på s. k. folkrestauranger skall av veder­

börande systembolag överlåtas på Sveriges centrala restaurangaktiebolag

(»Riks-Sara»), som i sin tur driver restaurangrörelsen genom något av sina

tem dotterbolag (3 kap. 15 §). Även restauranger av högre klass kan drivas

av restaurangbolagen. Restaurangbolagen är organiserade på liknande sätt

som systembolagen (6 kap. 16—21 §§).

Vid de privata restaurangerna är det enskilda vinstintresset begränsat ge­

nom vinstkvantitetssystemet (3 kap. 16 § 2 inom.). Enligt riksdagsbeslut

år 1937 skall nämligen vinsten å utskänkta spritdrycker och starkviner un­

der en övergångstid av 25 år (1938—1962) successivt avskaffas.

Det privata vinstintresset kvarstår beträffande trafikutskänkningen — av

vilken dock en betydande del utövas av ett statligt bolag, AB Trafikrestau­

ranger — beträffande serveringspersonalens drickspengar samt beträffande

all av enskild restauratör bedriven utskänkning av svaga viner.

I fråga om beskattningen av rusdrycker gäller i huvudsak följande. Bränn-

vinstillverkningsskatt utgår för inom riket tillverkade spritdrycker (f. n.

65 öre/liter å 50 %), omsättningsskatt för alla spritdrycker, som inköpes

av systembolag (f. n. 11 kronor/liter -j- 80 % av systembolagets inköpspris,

omsättningsskatten oberäknad) samt utskänkningsskatt för spritdrycker,

som av systembolag försäljes för utskänkning (f. n. 4—8 kronor/liter, varie­

rande efter spritdryckens art). På viner utgår omsättningsskatt för allt vin,

som systembolag inköper, och utskänkningsskatt för vin, som av system­

bolag försäljes för utskänkning. Sistnämnda skatter är annorlunda beräk­

nade än de på spritdrycker utgående.

Den förut nämnda propositionen nr 28 innebär bl. a. en teknisk omlägg­

Kangl. Maj.ts proposition nr 151.

71

ning av alkoholskatterna, som medför att brännvinstillverkningsskatten in­

arbetas i omsättningsskatten. Sistnämnda skatt, som fortfarande skall utgå

med en fast avgift (6—8 kronor för liter) och en procentavgift (47 procent av

utminuteringspriset), är differentierad efter dryckernas alkoholhalt. Ut-

skänkningsskatt för sprit utgår med 40 procent av varans utminuteringspns.

Utskänkningsskatten föreslås slopad i fråga om lätta viner.

Handeln med maltdrycker.

Enligt 3 § förordningen den 15 december 1939 angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker (Mtf) indelas dessa drycker i tre klasser.

Klass I (svagdricka) omfattar maltdrycker med en alkoholhalt av högst

1,8 viktprocent. Till klass II (pilsnerdricka) hänföres maltdrycker, vars

alkoholhalt överstiger 1,8 men ej 3,2 viktprocent. Klass III (exportöl) om­

fattar maltdrycker med en alkoholhalt överstigande 3,2 viktprocent. För för­

säljningen av svagdricka gäller bestämmelserna i förordningen den 8 maj

1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jäm­

förliga drycker (Aff). Försäljningen av pilsnerdricka är underkastad be­

stämmelserna i förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning av pils­

nerdricka (Pff), medan försäljningen av exportöl regleras genom förordning­

en den 1 juni 1923 angående förbud mot införsel till och försäljning inom

riket av exportöl. Exportöl får sålunda icke säljas inom landet annat än för

medicinska m. fl. ändamål.

Enligt Pff ges försäljningsrättigheter av länsstyrelserna, i fråga om ut-

minutering tills vidare och i fråga om utskänkning i regel på viss tid,

högst 3 år. Kommunalt veto gäller för både utminutering och utskänkning.

Tillverkare av klass II har dock rätt att utan särskilt tillstånd bedriva ut­

minutering. Några restriktioner (utöver förbud att sälja till berusade och

minderåriga samt då missbruk eller olovlig försäljning kan förutses) före-

skrives inte i Pff, men kommunerna har ofta föreslagit inskränkande vill­

kor, vilka i allmänhet fastställts av länsstyrelserna. Sådana har också i vissa

fall beslutats av länsstyrelserna på eget initiativ. Någon begränsning av det

enskilda vinstintresset förekommer ej generellt, men på vissa orter har bil­

dats försäljningsbolag med begränsat vinstintresse (s. k. allmännyttiga kafé­

bolag), vilka handhar hela eller en del av detaljhandeln på platsen.

Utförligare redogörelse för maltdryckslagstiftningen lämnas i avsnittet

om tillverkning och försäljning av maltdrycker.

.

.

Utminuteringen av alkoholfria drycker, dit alltså svagdricka räknas, är i

regel ej underkastad någon reglering. För stadigvarande utskänkning av

sådana drycker kräves anmälan till landsfiskalen (i städerna till poliskam­

maren, magistraten eller kommunalborgmästaren). Efter framställning av

stads- eller kommunalfullmäktige kan länsstyrelsen förordna att utskank-

ning inom viss kommun inte får ske utan särskilt tillstånd. Tillståndstvång

gäller dessutom alltid för utskänkning, som skall bedrivas av person eller i

lokal, för vilken tidigare utfärdat tillstånd till utskänkning av rusdrycker,

Öl eller alkoholfria drycker återkallats.

Kungl. Maj:ts proposition

nr

151.

72

Alkoholistvården, fylleribrotten.

Då nykterhetsvården upptages i särskilda propositioner, skall här endast

redovisas några huvudpunkter.

Den grundläggande författningen på alkoholistvårdens område är alko­

holistlagen av den 12 juni 1931 (Al).

For att ingripande mot en person enligt Al skall kunna ske, kräves att

vederbörande är hemfallen åt alkoholmissbruk samt att missbruket lett till

någon av de skadliga följder, som finns angivna i 1 § Al.

Det tillkommer mjkterhetsnämnderna att ingripa mot alkoholmissbrukare

enligt bestämmelserna i Al. I varje kommun skall finnas en nykterhets-

nämnd. Om kommunen icke vill tillsätta en särskild nykterhetsnänmd, skall

fattigvårdsstyrelsen fungera som nykterhetsnänmd. I varje län finns där­

jämte en länsnykterhetsnämnd, som bl. a. har att öva tillsyn över de kom­

munala nykterhetsnämnderna och lämna dem vägledning och bistånd.

I fråga om alkoholmissbrukare, som är farlig för annans personliga sä­

kerhet eller eget liv eller som för ett kringflackande liv, har både nykter-

hetsnämnden och polismyndigheten i orten rätt och plikt att ingripa.

Nykterhetsnämnd skall i första hand ingripa med mindre stränga åtgär­

der, s. k. hjälpåtgärder. Gentemot alkoholmissbrukare, som är farliga för

annans personliga säkerhet eller eget liv eller som för ett kringflackande

liv, kan man dock omedelbart tillgripa tvångsåtgärder. Samma sak gäller

alkoholmissbrukare, som är så förkomna att utsikt uppenbarligen saknas

att enbart med hjälpåtgärder ernå åsyftat resultat. År faran för säkerhet

eller liv överhängande, skall polismyndighet omedelbart omhändertaga alko­

holmissbrukare i avvaktan på länsstyrelsens vidare förordnande.

Såsom exempel på hjälpåtgärder kan nämnas erinran om alkoholmiss­

brukets vådor (»varning»), övervakning, rådfrågning av läkare, inträde i

nykterhetsförening, anskaffande av lämpligt arbete, avstängning från inköp

av alkoholdrycker, frivillig anstaltsvård och omyndighetsförklaring.

Om nykterhetsnämndens hjälpåtgärder inte leder till åsyftat resultat, har

nämnden att hos länsstyrelsen utverka beslut att alkoholisten intages på

allmän alkoholistanstalt, tvångsinternering. Sådan ansökan kan också gö­

ras av polismyndighet om det gäller en farlig eller kringflackande alkohol­

missbrukare. Intagning kan ävenledes ske efter frivillig begäran.

Den som tvångsinterneras på alkoholistanstalt kan kvarhållas ett, efter

återfall två och under vissa förhållanden ända till fyra år. Detta är emeller­

tid maximitider. Om det finns skäl antaga att den vårdade efter utskriv­

ning skall föra ett nyktert och ordentligt liv, skall han skrivas ut tidigare.

Före utskrivningen tillämpas dessutom i stor utsträckning s. k. försöksper-

mittering.

Den som försökspermitteras från alkoholistanstalt ställes under övervak-

ning. Al stadgar bötesstraff från 5 till 200 kr. för envar, som lämnar alkohol­

haltiga drycker åt den som veterligen är ställd under övervakning enligt Al

eller är intagen på allmän alkoholistanstalt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

73

Nykterhetsnämnderna biträder i viss utsträckning systembolagen vid till-

lämpningen av den individuella kontrollen och de har också till uppgift att

yttra sig om s. k. nykterhetsintyg åt dem som söker körkort.

I 11 kap. 10 § strafflagen stadgas straff för fylleri för den som på allmän

plats, evad det är utom- eller inomhus, uppträder berusad av starka dryc­

ker, så att det framgår av hans åtbörder eller tal. Straffet är böter, högst

500 kr. Fylleri på enskilt område är inte straffbart.

Polisens rätt att ta fyllerister i förvar regleras av 7 § i förordningen den

16 november 1841 emot fylleri och dryckenskap, där det heter att »var och

en, som av starka drycker överlastad träffas på väg eller gata, må, när dess

behöriga vårdande icke annorledes låter sig verkställa förvaras i häkte, till

dess han återvunnit sina sinnens bruk». Gör fylleristen oljud eller förnär­

mar andras fred och säkerhet, »skall han ovillkorligen i häkte inmanas; dock

bör han, sedan han åter blivit nykter, på fri fot ställas».

Vidare finns bestämmelser om straff för rattfylleri i lagen den 28 sep­

tember 1951 om straff för vissa trafikbrott. Straffet är fängelse i högst ett

år eller, där omständigheterna är mildrande, dagsböter, lägst tjugu. För

lindrigare fall av onykterhet vid ratten, s. k. promillekörning (0,8—1,5 pro­

mille), är straffet dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst sex månader.

Rusdrycker som anträffas hos fyllerist eller rattfyllerist må tagas i be­

slag och förklaras förverkade enligt lagen den 13 juni 1941 om förverkande

i vissa fall av spritdrycker och vin m. m.

Undervisning och upplysning.

Nykterhetsundervisning är föreskriven dels vid skolor och läroanstalter

(dock ej universitet och högskolor) dels vid militärutbildningen. Nykter-

hetsupplysning bedrives huvudsakligen av den frivilliga nykterhetsrörelsen

men även av andra organisationer. Till stöd för undervisnings- och upplys­

ningsarbetet har nykterhetsorganisationerna upprättat Centralförbundet för

nykterhetsundervisning (CFN), vilket numera till största delen baserar sin

verksamhet på statliga bidrag. Staten lämnar understöd dels till nykter­

hetsrörelsens och CFN :s verksamhet dels till upplysande föreläsningar i al­

koholfrågan. Föreläsningarna förmedlas av CFN och arrangeras icke endast

av nykterhetssammanslutningarna utan även i stor utsträckning av skolor

och militärförband och av andra organisationer.

Även dessa frågor kommer att anmälas i särskild ordning.

Personalåtgång och kostnader för samhällets ngkterhetsfrämjande åtgärder.

Någon exakt beräkning av hur mycket arbetskraft, som användes för

nykterhetsfrämjande åtgärder eller hur stora kostnader dessa drar, torde

inte vara möjlig att genomföra. En stor del av detta arbete — särskilt

upplysning och nykterhetsvård — utföres nämligen på fritid med eller utan

ersättning eller av personer som utom nykterhetsvården också har andra so-

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

74

ciala uppgifter att fylla. I det följande återges emellertid ett av nykterhets­

kommittén gjort försök att uppskatta den betalda personalens omfattning

och kostnadernas storlek. Självfallet åsyftade man endast att ge en allmän

bild av läget. Uppgifter har för detta ändamål inhämtats från vederbörande

centrala ämbetsverk och från nykterhetsorganisationerna. Personalåtgång­

en avser heltidsanställning, varvid 2 halvtidsanställda räknas som en per­

son etc. Personaluppgifterna gäller i allmänhet 1951. Kostnaderna hänför

sig till 1949 eller budgetåret 1949/50.

Kungl. Maj.ts proposition nr löt.

Antal

Samhälleliga kostnader, kr.

befattnings-

Staten

Kommuner

havare

och landsting

1. Försäljningsorganisationen

(personal med sociala uppgifter)

Kontrollstyrelsen..................................

35

340 000

Systembolagens motboksavd.............

ca 615

5 800 000

Summa

ca 650

6 140 000

2. Den öppna nykterhetsvården

Socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå

15

120 000

Länsnykterhetsnämnderna................

20

360 000

Kommunala nykterhetsnämnder ...

ca 150

410 000

2 345 000

Summa

ca 185

890 000

2 345 000

3. Den slutna nykterhetsvården

Alkoholistanstalterna1.........................

ca 320

4 200 000

4. Nykterhetsupplysning

Skolöverstyrelsen.................................

(arvode)

2 200

Centralförbundet för nykterhetsun-

dervisning...........................................

10

234 000

Nykterhetsrörelsen..............................

ca 75

255 000

ca 300 000

Summa

ca 85

491 000

ca 300 000

Totalsumma

ca 1210 ca 11 700 000

ca 2 600 000

ca 14,3 milj. kr.

Nykterhetskommittén har inte tagit ställning till den slutna nykterhets-

vårdens problem i annan mån än att kommittén tillstyrkt 1946 års alkoho-

listvårdsutrednings förslag i detta hänseende. Av de övriga formerna för

samhällsingripanden tar systembolagens motbokskontroll den ojämförligt

största andelen av personal och kostnader. Om man såsom kommittén be­

tecknar nykterhetsnämndernas och systembolagens delvis parallella verk­

samhet som öppen nykterhetsvård, skulle statens totala utgifter härför

uppgå till ca 7 milj. kr. Härav skulle ca 6,1 milj kr. eller 88 % falla på den till

systembolagen knutna verksamheten och endast 12 % på nykterhetsnämn-

derna. Om även kommunernas utgifter medräknas, skulle den totala kost-

1 Därtill kommer att vid sinnessjukhusen en varierande del av personalen sysslar med vård

av alkoholister.

75

naden bli ca 9 milj. kr. och den procentuella fördelningen resp. 68 % och

82 %. Kostnaderna för motbokskontrollen skulle sålunda vara mer än dub­

belt så stora som de totala utgifterna för den av nykterhetsnämnderna

utövade nykterhetsvården och den heltidsanställda personalen 3 å 4 gånger

sk stor. Då har den deltidsanställda nykterhetsvårdspersonalen medräknats

i reducerat antal (två halvtidsanställda = en heltidsanställd etc.). Om man

endast räknar med faktiskt heltidsanställda personer inom nykterhets^ ar-

<len skulle antalet bli 116 eller bara en femtedel av systembolagspersonalen.

Därtill kommer dock som nämnts ett antal deltidsanställda och vidare alla

de kommunala förtroendemän och frivilliga övervakare som med eller utan

ersättning (i regel obetydlig) deltar i nykterhetsvårdsarbetet.

Statens anslag till nykterhetsupplysning är mindre än till nykterhets­

vården. Här är också anslagen från landsting och kommuner relativt obe­

tydliga. Eu väsentlig del av kostnaderna täckes med enskilda bidrag liksom

huvuddelen av arbetet utföres av frivilliga krafter. Antalet avlönade funk­

tionärer är tämligen obetydligt.

Totalt torde enligt nykterhetskommittén ca 1 200 personer vara sysselsat­

ta med i vidsträckt mening nykterhetsvårdande uppgifter. Kostnaderna för

samtliga åtgärder skulle uppgå till ca 14 milj. kr. Härav skulle nära hälf­

ten — både av personal och kostnader — komma på motbokskontrollen.

Under de senaste åren har emellertid under kontrollstyrelsens ledning

vid systembolagen bedrivits ett omfattande rationaliseringsarbete, som med­

fört betydande förenklingar och väsentliga besparingar. Sålunda har bl. a.

antalet på bolagens motboksavdelningar sysselsatta personer minskats från

616 år 1949 till 446 år 1953. Kostnaderna för försäljningsorganisationen bör

därför — relativt sett — numera ligga något lägre än enligt nykterhetskom­

mitténs beräkningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

AVD. II. KONSUMTION OCH NYKTERHETSTILLSTÅND I

SVERIGE OCH NÅGRA FRÄMMANDE LÄNDER.

Nykterhetskommittén har utfört ingående undersökningar angående alko­

holvanor och missbruk i Sverige och förebragt ett omfattande material. Hu­

vudparten av undersökningarna har avsett förhållandena vid årsskiftet 1945/

46. Särskild uppmärksamhet har ägnats ungdomens alkoholvanor och därmed

sammanhängande företeelser. Utvecklingen av alkoholvanor och missbruk

har även blivit ingående belyst. Till jämförelse med det svenska materialet

föreligger uppgifter från Danmark, Finland, Norge, Belgien, Frankrike, Ne­

derländerna och Storbritannien.

Om undersökningarnas uppläggning anför kommittén.

Den första fråga, som anmälde sig, gällde alkoholvanornas omfattning och

utbredning i olika befolkningsgrupper. Kommittén anordnade i egen regi två

specialundersökningar. Den ena av dessa avser ungdomens alkoholvanor,

hur och när dessa bildas, variationer i olika miljöer etc. och utfördes genom

intervjuer med ca 8 000 representativt utvalda ungdomar över hela landet.

En sådan intervjuundersökning hade ifrågasatts redan av ungdomsvårdskom-

mittén, som dock ansåg att nykterhetskommittén vore ett lämpligare forum

för en dylik större specialundersökning. Den andra alkoholvaneundersök-

ningen utgör en noggrann kartläggning av de vuxnas alkoholvanor såvitt

dessa framgår av de hos systembolagen samlade uppgifterna. Vid bedöman­

det av frågan, vilken omfattning kommitténs olika undersökningar borde få

med hänsyn till kravet på statistisk tillförlitlighet, samrådde kommittén med

professorerna H. Cramér och G. Dahlberg. Efter detta samråd ansåg man sig

inte kunna arbeta med mindre urval än ca 2 % av befolkningen. Urvalet

gjordes ur materialet till 1945 års folkräkning. En kompletterande intervju­

undersökning har på kommitténs uppdrag verkställts av Svenska Gallum

institutet AB.

F

En andra fråga av väsentlig vikt, som uppställde sig för kommittén och

som dittills varit endast bristfälligt belyst, gäller omfattningen och utbred­

ningen av alkoholmissbruket. Kommittén har vid besvarandet av denna fråga

använt sig av det material som finns hos systembolag och nykterhetsnämn-

der. Vidare har för att belysa alkoholmissbrukets sociala betydelse inford-

rats uppgifter från socialregistren och fångvårdsstyrelsens straffregister,

varjämte vissa i folkräkningen ingående uppgifter kunnat användas. Dess­

utom har företagits en särskild undersökning av ungdomsfylleriet, byggd på

av nykterhetsnämnderna verkställda intervjuer med ungdomsfyllerister.

En tredje fråga har gällt restriktionssystemets funktion och verkningar i

olika avseenden. En undersökning har genomförts med användande av detal­

jerade systembolagsuppgifter för samma urval som tidigare omnämnts. För

att kunna bedöma restriktionssystemets verkningar har kommittén funnit

det erforderligt med en internationell jämförelse och har därför i enlighet

med direktiven genom utrikesdepartementets förmedling inhämtat uppgifter

rörande utvecklingen av nykterhetstillståndet i vissa främmande länder och

erfarenheterna där av samhälleliga ingripanden av olika slag.

77

En fjärde fråga, som kommittén ville ha besvarad, har gällt alkoholverkan

av maltdrycker av olika styrka, detta som utgångspunkt för diskussionen om

maltdryckslagstiftningen. En undersökning av ifrågavarande problem har ut­

förts av docenten L. Goldberg vid Karolinska institutet.

Dessa stora undersökningar krävde självfallet ganska omfattande förbe­

redelser. Det visade sig härvid, att en avsevärd kostnadsbesparing och sam­

tidigt en betydande ökning av uppgiftsmaterialets säkerhet och fullständig­

het skulle kunna erhållas, om de statistiska undersökningarna kring alkohol­

frågan direkt anknöts till folkräkningen. Uppgifterna till denna var emeller­

tid icke tillgängliga för kommittén förrän på våren 1947, då undersökning­

arna, sedan riksdagen prövat undersökningsplanen och beviljat medel, igång­

sattes. Det hade för övrigt knappast varit möjligt att tillgodose kravet på

»normala» förhållanden, om undersökningarna påbörjats tidigare, då den

officiella statistiken för efterkrigstiden givetvis inte kunde bli tillgänglig

förrän under 1940-talets sista år. Särskilt gäller detta uppgifterna från främ­

mande länder.

Kommittén har vidare företagit en undersökning om sammanhanget mel­

lan alkoholförtäring och förvärvande av könssjukdomar samt ett flertal

mindre statistiska undersökningar, vartill uppgifter inhämtats från länssty­

relserna eller resp. företag, bl. a. rörande tillstanden till detaljhandel med

pilsnerdricka, de s. k. allmännyttiga kafébolagen, bryggeriindustrin, till­

stånd till rusdrycksutskänkning vid danstillställningar och varietéföreställ-

ningar, om matförstöring på grund av måltidstvånget vid rusdrycksutskänk-

ningen, om utskänkning vid lunchtid på spritrestaurangerna etc.

Kommitténs svenska undersökningar redovisas i del I av dess betänkande,

medan de internationella jämförelserna upptages i del IV. Undersökningen

rörande verkningarna av alkoholdrycker med olika styrka återfinnes i del II,

medan de smärre undersökningarnas resultat uppvisas i anslutning till de

särskilda frågor med vilka de äger samband. Sammanfattande redogörelser

för undersökningarna lämnas i del V, principbetänkandet.

I det följande vill jag redovisa de huvudsakligaste resultaten av kommit­

téns undersökningar rörande konsumtion och missbruk.

Kungl. Maj:ts proposition nr i51.

Nykterhetskommitténs svenska undersökningar.

De viktigaste data rörande konsumtion och alkoholskador

i Sverige har av kommittén sammanfattats i följande, med aktuella

uppgifter sedermera kompletterade tabell (s. 78).

Konsumtionen sedan 1913.

Kommittén finner att spritkonsumtionen i Sverige år 1913 sedan länge

hade en sjunkande tendens samt anför härom.

Brännvinskonsumtionen per invånare beräknades till över 20 liter omkring

1850 men sjönk till ca 10 liter efter 1855 års lagstiftningsreformer. Omkring

1880 började den moderna nykterhetsrörelsen blomstra upp och samtidigt

var det dåliga tider både för industrin och jordbruket. Konsumtionen sjönk

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

År

Liter

sprit­

drycker

per inv.1

Liter sprit­

drycker

per mot-

boksägare

Antal mot-

boksägare

i

%

av folk­

mängden

Fylleri-;

förseelser

per 1 000

inv.2

Fylleriför­

seelser per

1 000 inv. i

Stockholm

Misshan-

delsbrott

per 10 000

inv.3

Döda i

levercir-

rhos per

100 000

inv.

Anmälningar^

till Sthlms !

nykterhets- i

nämnd per j

10000 inv. j

1911/13

9,9

3,4

1913...

7,9

10,5

41,7

4,8

1914...

7,1

9,0

27,7

4,0

1915...

7,1

8,4

26,0

3,8

1916...

5,9

34,6

13,8

7,7

21,7

3,8

1917...

1,8

9,4

14,8

3,3

9,1

2,4

3,7

1918...

1,3

6,5

15,1

3,1

13,6

2,3

2,7

1919...

2,5

11,9

17,5

5,7

24,5

3,0

6,6

1920...

6,5

32,4

17,9

7,8

23,4

3,7

1,7

9,1

1921'...

5,4

27,8

17,7

5,2

15,7

3,0

2,0

7,9

1922...

4,3

23,2

16,9

4,7

16,6

2,4

1,9

8,3

1923...

4,4

23,3

16,9

5,0

18,0

2,6

1,9

13,3

1924...

4,7

24,5

17,3

5,5

17,6

2,7

1,9

21,3

1925...

4,9

24,8

17,5

5,4

15,8

3,2

2,4

21,3

1926...

5,0

24,6

18,0

4,9

13,9

2,9

2,6

18,5

1927...

5,0

24,5

18,3

4,7

13,4

3,1

2,6

18,8

1928...

5,1

24,4

18,9

4,5

10,6

3,2

2,6

20,2

1929...

5,2

24,2

19,1

4,8

10,0

3,4

2,9

19,1

1930...

5,4

24,1

19,6

5,1

11,3

3,7

3,0

19,0

1931...

5,5

24,1

20,2

4,9

11,8

3,9

2,3

21,5

1932...

5,1

22,8

20,5

4,8

10,7

3.7

2,8

19,9

1933...

4,4

19,9

20,3

4,8

9,6

3,6

2,5

17,9

1934...

4,6

20,4

20,4

5,0

9,8

3,6

2,9

16,4

1935...

4,9

20,9

20,8

5,0

8,7

3,7

3,0

17,8

1936...

5,1

21,2

21,2

4,9

8,2

3,7

3,1

18,4

1937...

5,3

21,4

21,9

4,7

7,8

3,9

2,5

19,1

1938...

5,6

21,7

22,7

4,9

7,8

4,2

2,9

21,7

1939...

5,5

20,7

24,0

5,2

7,3

4,0

3,2

21,5

1940...

4,5

16,9

23,9

5,4

7,0

3,2

3,2

18,4

1941...

4,5

16,6

23,8

6,0

7,2

4,0

2,8

17,8

1942...

4,6

16,4

24,1

6,6

9,0

4,6

2,8

16,2

1943...

4,8

17,0

24,5

6,7

9,0

5,1

2,7

21,4

1944...

4,9

17,3

24,8

5,9

8,0

4,6

2.9

20,5

1945...

5,1

17,4

25,3

5,7

8,3

5,2

3,3

22,0

1946...

5,4

17,7

25,8

4,6

6,8

3,9

3,2

19,5

1947...

5.9

19,2

26,4

4,5

6,2

4,2

3,4

19,2

1948...

6,0

19,1

26,9

5,3

6,3

3,7

3,5

22,9

1949...

6,0

19,1

27,3

5,1

6,1

4,0

3,8

22,6

1950...

6,1

19,4

27,5

5,4

7.0

4,1

3,8

23,5

1951...

5,9

18,6

27,6

5,5

7,0

3,9

3,1

23,6

1952...

6,1

19,2

27,7

6,0

8,3

26,9

1953...

6,3

19,7

27,9

|

5,8

8,7

26,9

1 I denna och följande tabeller anges konsumtionen i volymliter utan hänsyn till den genom­

snittliga alkoholhaltens växlingar. Vid jämförelse med utlandet anges däremot konsumtionen

reducerad till 50

%

alkoholhalt.

2

Siffrorna avser fr. o. m. 1946 avdömda förseelser (inklusive strafförelägganden) fördelade efter

de år, varunder de begåtts, dessförinnan under resp. år avdömda förseelser. Fr. o. m. 1939 in­

går av militär befälhavare beslutade disciplinstraff för fylleri.

3 »Misshandel varå ringare eller ingen skada följt» (14 kap. 13 § strafflagen).

79

då till ca 8 liter per invånare och låg vid denna nivå ännu vid sekelskiftet,

varefter den sjönk till något under 7 liter i början av 1910-talet.

Utvecklingen från 1913 beskrives sålunda.

Efter det motbokskontrollen i februari 1914 införts i Stockholm, sjönk den

totala spritförsälj ningen per invånare i huvudstaden med drygt 25 procent.

År 1920 låg konsumtionen per invånare i Stockholm 50 procent under 1913

års nivå. Nedgången i rikskonsumtionen var dock mindre. Konsumtionen av

lagligen inköpta spritdrycker, som åren 1911/13 var i genomsnitt 6,7 liter

(å 50 procents alkoholhalt) per invånare, hade år 1920 sjunkit med 12 pro­

cent till 6,0 liter. Under den ekonomiska krisen 1921—22 med dess stora

arbetslöshet, då samtidigt restriktionssystemct systematiskt genomfördes

över hela landet och spritpriserna höjdes, sjönk emellertid konsumtionen

och var under åren 1921/25 i genomsnitt 4,2 liter eller 37 piocent lägre än

1911/13. Därefter har konsumtionen genomgående visat en stigande tendens

som endast avbrutits genom sänkningar vid de större prisstegringarna (1932

___33

och 1939). Genomsnittskonsumtionen (5,0 liter 1951) ligger nu ca

30 procent högre än för 25 år sedan och ca 20 procent under 1913 års niva.

Dessutom bör tilläggas att priset på en liter vanligt brännvin sedan 1920-

talets mitt stigit från 2,65 till 15,30, vilket innebär en stegring av realpriset

till det trefaldiga.

Utvecklingen har emellertid varit olika i skilda landsändar. Härom säger

kommittén.

Minskningen sedan 1913 är i stort sett koncentrerad till de områden, där

konsumtionen vid den tiden var hög, särskilt storstäderna, medan de lands­

ändar, där konsumtionen var relativt låg, visar ökning. I Stockholm var kon­

sumtionen per invånare 1949 45 procent lägre än vad den var 1913, men

i Jönköpings län var den i stället 38 procent högre. På de flesta håll inträf­

fade omedelbart efter systemets införande en minskning av genomsnitts­

konsumtionen, men sedan mitten av 1920-talet har ökningen i de foina låg­

konsumtionsområdena varit våldsam. I Västerbottens, Kopparbergs och Gäv­

leborgs län har konsumtionen mer än fördubblats sedan 1924. ökning före­

ligger överallt utom i Skaraborgs och Kalmar län. I förhållande till 1913 lig­

ger konsumtionen nu högre i hela Norrland samt i Kopparbergs (77 %),

Örebro, Jönköpings och Kronobergs län. Även om möjligen för något län en

viss reservation måste göras för eventuella fluktuationer i smuggling och

hembränning, vilka var väsentligt mera utbredda på 1920-talet än nu men

som hela tiden omfattat kvantiteter som är obetydliga i förhållande till den

legala försäljningen, synes utvecklingstendensen vara fullt klar. Under re-

striktionssystemets tid har genomsnittskonsumtionen stigit i de områden,

som tidigare var nyktrast, men sjunkit i de tidigare högkonsumtionsomra-

dena. En betydande utjämning har således skett.

Det förut sagda illustreras med följande tabell (s. 80).

Kommittén har vidare undersökt motboksfrekvensen och inköpen på

motböckerna samt anför.

Motboksfrekvensen. När motboken 1916 gjordes obligatorisk, tilldelades

ca 800 000 personer inköpsrätt. Antalet in o Iböcker steg under genombrotts­

åren till ca 1 miljon 1922. Antalet kvinnliga motboksägare var då ca 80 000.

Vid årsskiftet 1951/52 var totalantalet motböcker 1 960 000, varav 235 000

utlämnats till kvinnor. Andelen motboksägare bland män över 25 år steg

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Län

Liter spritdrycker per invånare

1924 i

%

av 1913

1949 i %

av 1924

1949 i *

av 1913

år 1913

år 1924

år 1949

Stockholms stad och län

16,6

8,4

9,2

51

no

55

Malmöhus län .....................

11,9

7,1

7,2

60

101

61

Göteborgs och Bohus län

10,6

6,3

7,9

59

125

75

Blekinge län..........................

7,9

5,1

5,1

65

100

65

Hallands län..........................

7,8

6,0

6,2

77

103

79

Västmanlands län ............

7,4

3,4

5,4

46

159

73

Södermanlands län............

6,9

5.5

6,0

80

109

87

Kristianstads län................

6,9

4,3

5,1

62

119

74

Skaraborgs län.....................

6,6

5,0

4,4

76

88

67

Älvsborgs län .....................

6,5

4,7

5,5

72

117

85

Uppsala län .........................

6,1

4,9

5,3

80

108

87

Gotlands län.........................

6,0

4,5

5,0

75

in

83

Kalmar län ..........................

5,7

4,1

3,6

72

88

63

Östergötlands län................

5.5

4,8

5,4

87

113

98

Örebro län..............................

4,9

3,3

5,7

67

173

116

Värmlands län.....................

4,6

3,0

4,5

65

150

98

Västernorrlands län ....

4,5

2,7

4,8

60

178

107

Gävleborgs län.....................

3,9

2,6

5,2

67

200

133

Kronobergs län ..................

3,4

0,5

4,8

103

137

141

Jämtlands län .....................

3,4

2,4

3,7

71

154

109

1

Norrbottens län..................

3,2

2,0

3,9

63

195

122

Jönköpings län.....................

2,9

3,0

4,0

103

133

138

Kopparbergs län ................

2,6

1,9

4,6

73

212

177

Västerbottens län..............

2,6

1,2

3,3 j

46

275

127

Hela riket

7,9

4,7

6,0 |

60

128

76

Anm.

Länsindelningen följer ej länsgränserna utan omfattar de systembolagsområden, som

har sina huvudorter inom resp. län. Siffrorna för år 1913 är ej exakta, då områdesindelningen

ej fastställdes förrän år 1916.

under de första årtiondena först hastigt från ca 50 procent 1916 till 61 pro­

cent 1922 och sedan sakta till 65 procent 1930 och 68 procent 1940. Under

1940-talet har stegringen varit betydligt snabbare, eller till 76 procent 1951.

Antalet kvinnliga motboksägare har nära tredubblats sedan 1922. Då gifta

kvinnor i regel ej får egen motbok, är endast procenten icke gifta kvinnor

med motbok av större intresse. Denna har stigit från ca 12 % 1922 till 16

% 1930, 21 % 1940 och 30 % 1951. Även beträffande kvinnorna är ökning­

en snabbast under 1940-talet.

Även när det gäller förändringarna i motboksfrekvensen råder stor olik­

het mellan olika landsändar. Procenten motboksinnehavare har visserligen

ökat överallt men väsentligt mera i de tidigare lågkonsumtionsområdena.

Utvecklingen visas i följande siffror.

Län

Stockholms stad och län

Göteborgs och Bohus län

Malmöhus län....................

Antal motboksägare i pro­

cent av folkmängden

Index (1916 = 100)

1916

1924

1949

1916

1924

1949

18,3

23,4

35,4

100

128

193

14,7

20,6

32,9

100

140

224

19,1

22,3

31,2

100

117

163

Kungl. Maj:ts proposition, nr 151.

81

Län

Hallands län.........

Skaraborgs län . . .

Gotlands län.........

Kopparbergs län .. ..................... 9,6

12,1

24,4

100

126

254

Gävleborgs län . . . ..................... 9,5

12,3

24,8

100

129

261

Västerbottens län . ..................... 8,1

10,9

18,8

100

135

232

Hela riket 13,8

17,3

27,7

100

125

201

Antal motboksägare i pro­

cent av folkmängden

Index (1916 = 100)

1916

1924

1949

1916

1924

1949

17,9

21,5

29,2

100

121

163

16,9

19,8

24,8

100

117

147

16,6

16,9

24,1

100

102

145

Kommittén fortsätter.

I storstäderna har det stora antalet kvinnliga motboksägare påverkat ut­

vecklingen. Skillnaden framträder tydligast mellan de anförda landsbygds-

länen. Västerbottens län har dock ännu inte kommit upp i den motboks-

frekvens, som Malmöhus län hade 1916 eller Skaraborgs län 1924 medan

Kopparbergs och Gävleborgs län nu ligger högre än t. o. in. Stockholm gjor­

de år 1924.

Med de av kommittén åberopade uppgifterna kan jämföras följande av

ledamoten G. Utterström i reservation åberopade sifferserier.

År

Antal man­

liga motboks-

innehavare på

100 män över

25 år

År

Antal man­

liga motboks-

innehavare på

100 män över

25 år

1921

63,9

1929

63,6

1922

60,7

1930

64,5

1923

60,5

1931

65,2

1924

60,4

1932

65,0

1925

61,5

1933

63,5

1926

62,2

1934

62,7

1927

62,7

1935

62,9

1928

63,0

1936

63,4

År

Antal man­

liga motboks-

innehavare på

100 män över

25 år

Antal man­

liga motboks-

År innehavare på

100 män över

25 år

1937

64,3

1945

71,7

1938

65,6

1946

73,3

1939

68,5

1947

74,1

1940

68,0

1948

75,2

1941

67,6

1949

75,8

1942

68,0

1950

75,9

1943

69,4

1951

75,9

1944

70,6

Utterström anmärker att frekvensen bland män över 25 år varit konstant

t. o. in. 1937 samt att den därefter inträdda ökningen berott på särskilda

förhållanden, nämligen den 1937 införda fria försändningsrätten, borttagan­

det samma år av det kommunala inflytandet på utininuteringen, indragning­

en under krigsåren av den fjärde litern samt immigrationen under senare år.

Om inköpen på motböckerna anför kommittén att det på grund av den

skiftande praxis under motbokskontrollens första år icke är möjligt att få

belysande siffror för tidigare år än 1920-talets mitt. Kommittén fortfar.

Under tiden fram till 1930-talets ekonomiska kris och den samtidiga pris­

höjningen på spritdrycker undergick medelinköpsmängden inga större för­

ändringar, vare sig för landet i dess helhet eller för de olika systcmbolags-

0

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr Ibi.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

områdena, 1932—34 sjönk inköpen likaså överallt och steg sedan på nytt

fram till 1939 återigen tämligen likartat över hela landet. Prishöjningen

1939 sänkte medelinköpen med i genomsnitt 18 procent, varpå en stark

höjning ägt rum. Från 1940 till 1950 har genomsnittsinköpen per motbok

stigit med 13 procent trots att tilldelningsmaximum sänkts från 4 till 3 liter

i månaden och trots att ett stort antal kvinnor fått motbok med låg tilldel­

ning. Utminuteringen (utslagen på både motboksägare och andra) per invå­

nare över 25 år har på grund av det ökade antalet motboksägare stigit än­

nu mera. Den har under 1949 och 1950 varit högre än alla föregående år

sedan 1931. 1951 inträffade en mindre sänkning (prishöjning i december

1950) men siffran ligger fortfarande högre än de flesta föregående åren.

Även beträffande inköpsmängderna finns en tendens till större ökning i

de områden som 1913 var lågkonsumtionsområden. Medan inköpen per mot­

bok i Stockholm 1949 var 97 procent av inköpen 1940 och 75 procent av

inköpen 1924 var motsvarande siffror för Kopparbergs län 128 och 117. I

åtskilliga fall har både motboksfrekvens och medelinköp per motboksägare

ökats.

Det anförda belyses med följande siffror.

Antal mot-

Medelinköp

Spritdrycks-

boksäg. i

%

per motboks-

konsumtion

av folkm.

ägare

per inv.

1919 i

%

av

1949 i

%

av

1949 i

%

av

1924

1924

1924

Stockholms stad och län.................

151

73

no

Jönköpings län....................................

160

81

133

Gävleborgs län....................................

202

100

200

Kopparbergs län..................................

202

117

242

Västerbottens län................................

172

161

275

Hela riket

160

*78

128

Kommittén anmärker att både stegring av genomsnittsinköp och stegring

av kundantal drivit den svenska konsumtionen uppåt.

Missbruket sedan 1913.

Kommittén finner att det registrerade missbruket haft samma utvecklings­

tendens som konsumtionen samt anför.

Sverige visar liksom övriga länder förbättring efter första världskriget

men missbruket har i vårt land därefter en stillastående eller stigande ten­

dens. 1920 låg fylleriet vid omkring 2/3 av 1913 års nivå men sjönk därefter

och stabiliserade sig vid ungefär hälften av 1913 års nivå. Siffrorna per

1 000 invånare var i genomsnitt för åren 1

1909/14 ............................................................................... 9,5

1922/26 ............................................................................... 5,1

1933/38 ............................................................................... 4,9

1948/50 ............................................................................... 5,0

1951 .................................................................................... 5,5

1 Kommittén anmärker att höjningen av medelinköpen i vissa län kan ha påverkats av att

kommunens rätt att begränsa ransonens storlek under maximum bortföll 1938. Någon större

betydelse för ökningstendensen synes de kommunala begränsningarnas borttagande dock inte

ha haft. Denna tendens var enligt kommittén fullt tydlig redan dessförinnan.

83

Bakom dessa siffror döljer sig emellertid många förändringar i motsatta

riktningar, varför några bestämda slutsatser inte utan vidare kan dragas

av de tämligen oförändrade talen efter 1920. Att en betydande förbättring

ägt rum sedan tiden före 1914 är för Stockholms del obestridligt, men me-

ra osäkert för landet i dess helhet. Fylleriförseelserna i Stockholm före

1914 översteg 40 per 1 000 invånare men sjönk redan 1920 till hälften och

fortsatte sedan att sjunka till omkring 10 under 1930-talet. Landet i övrigt

däremot, som tidigare låg långt under Stockholm i fråga om fylleri, ligger nu

nästan lika högt som Stockholm. I Göteborg, som även före 1914 låg nagot

över Stockholm i fråga om fylleri, ligger siffrorna för de senaste åren mer

än dubbelt så högt som i huvudstaden (14,6 resp. 6,8 avdömda förseelser

per 1 000 invånare 1950). På landsbygden har siffrorna stigit starkt (även

i förhållande till tiden före 1914), vilket naturligtvis i viss män beror på

förbättrad polisbevakning. Det framgår emellertid av ökningens storlek

och lokalisering att den inte kan förklaras enbart med förändringar i polis­

bevakningen. Det är sålunda anmärkningsvärt att fylleriet ökat relativt

starkt i de län som haft stor konsumtionsökning, vilket tyder på att det

finns ett visst sammanhang mellan konsumtionsvanornas utbredning och

det registrerade fylleriet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Siffrorna för de olika länen framgår av nedanstående tabell.

Län

Fylleriförseelser per 1 000

invånare

1924 i

%

av 1913

1949 i

%

av 1924

1949 i

%

av 1913

år 1913

år 1924

år 1949

Stockholms stad och län

28,7

12,2

5,3

43

43

18

Malmöhus län .................

12,0

6,6

5,1

55

77

43

Göteborgs och Bohus län

24,5

16,1

11,3

66

70

46

Blekinge län.....................

4,4

3,3

5,4

75

164

123

Hallands län.....................

5,5

4,4

4,0

80

91

73

Västmanlands län ..........

12,3

2.9

4,1

24

141

33

Södermanlands län..........

10,2

3,4

3,9

33

115

38

Kristianstads län.............

3,9

2,8

3,0

72

107

77

Skaraborgs län.................

5,1

3,1

2,7

61

87

53

Älvsborgs län .................

6,2

3,6

4,0

58

111

65

Uppsala län .....................

4,8

3,5

4,1

73

117

85

Gotlands län.....................

6,5

2,4

4,8

37

200

74

Kalmar län .....................

3,8

; 2,6

4,0

68

154

105

Östergötlands län.............

6,7

3,5

4,1

52

117

61

Örebro län........................

7,0

3,8

4,4

54

116

63

Värmlands län.................

7,6

3,6

5,6

47

156

74

Västernorrlands län..........

8,5

4,7

5,9

55

126

69

Gävleborgs län.................

8,9

5,4

7,5

61

139

84

Kronobergs län.................

2,7

1,6

3,6

59

225

133

Jämtlands län .................

8,5

2,2

3,7

26

168

44

Norrbottens län...............

6,8

2,1

4,6

31

219

68

Jönköpings län.................

4,3

3.0

3,4

70

113

79

Kopparbergs län .............

5,2

2,1

5,5

40

262

106

Västerbottens län............

2,5

1,5

2,4

60

160

96

Hela riket

10,5

5,5

5,1

52

93

49

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kommittén påpekar, att 1 Blekinge, Kronobergs och Kopparbergs län fyl­

leriet år 1949 låg högre än 1913.

Kommittén lämnar vidare vissa uppgifter om frekvensen av misshandel

varav ingen eller ringa skada följt (14 kap. 13 § strafflagen) samt yttrar

härom.

Misshandelsbrotten visar ungefär samma växlingar som fylleriet men ök­

ningen av riksgenomsnittet sedan 1920-talet är större. Antalet sådana brott

per 10 000 invånare var 1913 4,8 och år 1924 endast 2,8. Sedan dess har

emellertid en stark ökning skett, så att frekvensen nu närmar sig 1913 års

nivå (1949: 4,5). Liksom i fråga om konsumtion och fylleri är utveckling­

en mycket olika i olika delar av landet vilket framgår av följande tablå.

Brott mot SL J 4

:

; 13 per 1000 inv.

Län

1949 i

%

av 1924

1949 i

%

av 1913

Stockholms stad och län .. ........................................ 88

43

Göteborgs och Bohus län .. ........................................ 197

97

Malmöhus län........................ ......................................... 146

99

Kronobergs län..................... ......................................... 288

219

Jönköpings län..................... ......................................... 204

268

Västerbottens län................. ........................................ 183

138

Hela riket 161

94

Kommittén framhåller att siffrorna för Stockholm är särskilt gynnsamma.

Beträffande dödligheten i levercirrhos var siffrorna, enligt kommittén,

lägre under 1920-talet men har på nytt åter stigit.

Kommittén uttalar om de ovan återgivna siffrorna att de kan antagas vara

tämligen bristfälliga mätare på alkoholmissbrukets verkliga omfattning. Det

är enligt kommittén t. o. m. vanskligt att avgöra om de former av missbruk

som de representerar är mer eller mindre utbredda nu än 1913.

Kommittén har emellertid genom egna undersökningar försökt bilda sig

en uppfattning om alkoholmissbrukets omfattning för närvarande i vårt

land. Därvid har man måst begränsa sig till en inventering av de missbruks-

fall som är kända hos de myndigheter eller andra organ som har att taga

befattning med alkoholmissbrukare.

Om undersökningens resultat anför kommittén.

När det har gällt att få en inventering av missbruket har kommittén för ett

representativt urval av befolkningen omfattande ca 110 000 personer över

15 år inhämtat uppgifter om de anteckningar om misskötsamhet i nykter-

hetsavseende som samlats hos systembolag (innehåller uppgifter även från

kontrollstyrelsens straffregister), nykterhetsnämnder och socialregister. Den­

na undersökning gav som resultat vid omräkning till hela befolkningen bl. a.

denna tabell.

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Beräknat antal vid årsskiftet 1945/46 levande personer, som hade hos systembolag eller

nykterhetsnämnd registrerade nykterhetsanmärkningar åren 1936—45.

Män

Kvinnor

Summa

Anmärkningskategori

Lands­

bygd

Städer

Hela

riket

Lands­

bygd

Städer

Hela

riket

Lands­

bygd

Städer

Hela

riket

Personer med åtgärd av nyk-

[

terhetsnämnd enligt 1 § Al

åren 1943—45 .....................

4 017 10 494 14 511

100

301

401

4117 10 795 14 912

Övriga personer med grova

eller upprepade nykterhets­

anmärkningar åren 1936—45 13 506 19 933 33 439

100

653

753 13 607 20 586 34193

Personer med enstaka lindri-

ga nykterhetsanmärkningar

åren 1936 — 45 .....................

68 687 78 729 147 416

351

2 812 3163 69 039 81 541 150 580

Samtliga

86 210 109 156 195866

551

3 766 4 317 S6 763 112 922 199685

Per 1 000 av folkmängden över 15 år.

Män

Kvinnor

Summa

Anmärkningskategori

Lands­

bygd

Städer

Hela

riket

Lands­

bygd

Städer

Hela

riket

Lands­

bygd

Städer

Hela

riket

Personer med åtgärd av nyk-

terhetsnämnd enligt 1 § Al

åren 1943—45 .....................

2,7

10,2

5,7

0,1

0,3

0,2

1,4

4,9

2,9

Övriga personer med grova

eller upprepade nykterhets­

anmärkningar åren 1936—45

9,0

19,4

13,2

0,1

0,5

0,3

4,7

9,3

6,7 |

Personer med enstaka lindri-

ga nykterhetsanmärkningar

åren 1936—45 .....................

45,7

76,4

58,2

0,3

2,4

1,2

23,7

36,7

29,3

Samtliga

57,4

106,0

77,1

0,5

3,2

1,7

29,8

50,9

38,9

Kommittén fann, att av dem som levde vid årsskiftet 1945/46 hade ca

200 000 personer eller 3,9 procent av hela befolkningen över 15 år åtminstone

någon nykterhetsanmärkning antecknad under åren 1936—45. Omkring

15 000 av dessa kunde rubriceras såsom alkoholister i alkoholistlagens me­

ning och omkring 35 000 såsom andra grova missbrukare. De som endast

hade enstaka lindriga anmärkningar under tioårsperioden utgjorde ca

150 000.

Av de 200 000 var endast drygt 4 000 kvinnor, av vilka praktiskt taget alla

bodde i städerna. Av de 195 000 männen bodde 86 000 på landsbygden och

109 000 i städerna. Det innebär att av landsbygdens män över 15 år hade

ungefär 6 procent och av städernas ungefär 11 procent nykterhetsanmärk­

ning antecknad under den observerade tioårsperioden.

Beträffande sambandet mellan alkoholvanor och vissa sociala förhållanden

anför kommittén.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Andelen frånskilda är mångdubbelt större bland missbrukarna än bland

den övriga befolkningen. Missbrukarna har i större utsträckning än övriga

ingått äktenskap sedan barn fötts eller medan barn väntas, vilket gör att

andelen barnlösa äktenskap är relativt låg. Särskilt de »grövre» missbrukar-

grupperna har ett relativt stort antal familjer med stora barnkullar. Hela an­

talet barn, som lever under inflytande av en miljö, i vilken far eller mor till­

hör missbrukargrupperna, har beräknats till ca 175 000 eller 10 procent

av samtliga barn. Missbrukarnas barn får genomsnittligt sämre utbildning

än barn som växer upp i andra hem med motsvarande ekonomiska förut­

sättningar. Barnavårdsnämnden har föranletts ingripa tio gånger så ofta

bland de grövre missbrukarna som bland den i nykterhetshänseende sköt­

samma delen av befolkningen och bland de tillfälliga missbrukarna tre gång­

er så ofta. Frånvaro från arbetsplatsen under längre perioder är bland de

grövre missbrukarna dubbelt så vanlig som bland de i nykterhetsavseende

skötsamma och förekomsten av bisysselsättning är avsevärt lägre bland de

inisskötsamma. Av personer med samma inkomster har missbrukarna en

betydligt mindre andel förmögenhetsinnehavare än övriga och fattigvårds-

behovet visar motsvarande överfrekvens. Alkoholisterna, som utgör 0,7 pro­

cent av samtliga män över 25 år, svarade för 12,8 procent av samtliga straff­

registerbrott, som återfanns bland de av undersökningen omfattade män­

nen över 25 år. De övriga grova missbrukarna, utgörande 1,5 procent av den

genomsnittliga befolkningen, svarade för 19,6 procent av brotten och de till­

fälliga missbrukarna, utgörande 6,6 procent av männen, svarade för 23 pro­

cent av samtliga straffregisterbrott. Detta innebär, att de sammanlagt 8,8

procent av männen, som prickats för nykterhetsanmärkning, svarar för hela

55,4 procent av alla straffregisterbrott, som begåtts av vuxna män.

Alkoholvanornas utveckling och ungdomen.

De förut lämnade uppgifterna belyser var för sig vanornas utveckling.

Kommitténs brett upplagda undersökningar och särskilt ungdomsundersök­

ningen ger ytterligare material. Resultaten av undersökningarna i stort och

därav föranledda slutsatser sammanfattas av kommittén på följande sätt.

Vid den tidpunkt som avses i kommitténs undersökning (årsskiftet 1945/

46) hade av männen över 25 år 70 procent inköpsrätt. Missbrukarna utgjorde

ca 10 procent, av vilka hälften hade och hälften saknade motbok. Moderatis-

ter var ca 70 procent, av vilka 60 med och 10 utan motbok, nästan absolutis­

ter 10 procent, varav hälften med och hälften utan motbok. Absolutisterna

utgjorde 10 procent, i allmänhet utan motbok. Från nämnda tidpunkt till

årsskiftet 1951/52 har motboksfrekvensen bland män över 25 år stigit från

70 till 76 procent. Man kan därför med tämligen stor säkerhet anta, att an­

talet alkoholkonsumenter bland dessa män numera överskrider 90 procent.

Rörande det svenska folkets fördelning på olika alkoholvanegrupper före

restriktionssystemet har man inga närmare uppgifter. År 1910 hörde emeller­

tid ca 10 procent av befolkningen över 15 år till nykterhetsrörelsen, mot ca

4 procent nu. Läget sedan restriktionssystemet någon tid varit i kraft be­

lyses emellertid av de första uppgifterna rörande motboksfrekvensen, som av­

ser året 1916. Då var antalet bevisinnehavare bland män över 21 år 48,6 pro­

cent. Antalet bevisinnehavare i åldern mellan 21 och 24 år synes emellertid

då ha varit så stort, att siffran beräknad på män över 25 år endast är obe­

tydligt högre och därför torde kunna avrundas till 50 procent.

87

Vid denna tidpunkt hade inköpskontrollen i Göteborg varat över fyra år, i

Stockholm nära tre år och i flertalet av de övriga orterna mer än ett år. Man

kan därför tryggt utgå från att praktiskt taget alla regelbundna brukare, som

hade möjlighet att förvärva inköpsrätt, redan då hade gjort det. Av de 50

procent motbokskunderna var enligt kontrollstyrelsens undersökning 1916

ca 5 procent småköpare, medan ca 5 procent missbrukare var avstängda. I

slutet av 1916 torde således 50 procent av männen över 25 år ha varit regel­

bundna konsumenter eller missbrukare och 50 procent absolutister eller

nästan absolutister. Vid tidpunkten för kommitténs undersökning var, som

framgår av det föregående, ca 20 procent absolutister eller nästan absolutis­

ter och ca 80 procent regelbundna brukare eller missbrukare. Med hänsyn

till uppgifterna om nykterhetsrörelsens och frikyrkorörelsens medlemsantal

etc. kan antalet absolutister bland männen över 25 år i slutet av 1916 upp­

skattas till 20 å 25 procent, antalet nästan absolutister till 25 å 30 procent.

Den stegring av konsumentantalet, som sedan tiden för restriktionssyste-

mets införande ägt rum i vårt land, är sålunda mycket betydande.

Ungdomsundersökningens resultat är enligt kommittén följande.

Med ledning av denna undersökning kan man konstatera att alkoholva­

norna under de senaste decennierna nått ut till allt större grupper av befolk­

ningen. Ungdomarna nu börjar förtära alkohol tidigare än förr. Breddning­

en av vanorna följer ett bestämt schema, som synes nära ansluta sig till

vanetypen hos stadsbefolkningen och tjänstemannagrupperna. Denna vane-

typ markeras av ett relativt litet antal absolutister. Antalet förtäringstillfäl-

len per förtärare synes bli allt flera, medan den genomsnittligt förtärda

kvantiteten minskar. I detta schema ingår även att ungdomarna börjar för­

tära alkohol relativt tidigt, ofta i hemmiljön.

Kungl. Maj:ts proposition, nr 151.

Kommittén har uppskattningsvis gjort följande beräkning av den vuxna

befolkningens procentuella fördelning på alkoholvanegrupper.

Vanegrupp

Ålder 20—25 år

Ålder över 25 år

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Prickade för nykterhetsanmärkning upprepade gånger de

senaste 10 åren.....................................................................................

1

«

2

Enstaka nykterhetsanmärkningar under de senaste 10

6

7

0,2

Personer som mera regelbundet förtär spritdrycker (mode-

j ratister) ...................................................................................................

34

19

6B

30

Personer som endast tillfälligtvis förtär sprit eller endast

förtär vin eller Öl (nästan absolutister)................................

3?

46

14

31

Absolutister................................................................................................

22

35

10

36

| Kroniskt sjuka, anstaltsvårdade etc...............................................

1

3

Kommittén yttrar.

Redan i 20—25-årsåldern är fyra femtedelar av männen och två tredjede­

lar av kvinnorna alkoholkonsumenter. I åldersgrupperna över 25 år förtär

90 procent av männen och fortfarande ungefär två tredjedelar av kvinnorna

alkohol. I åldersgrupperna 25—55 år är andelen förtärare avsevärt större än

i åldersgruppen över 55 år. Särskilt markerad är denna generationsskillnad

i fråga om kvinnorna.

En undersökning av hur stor del av de manliga 26-åringarna som sökt

motbok visar att denna andel vuxit från ca 30 till ca 60 procent från mitten

88

av 1920-talet till mitten 1940-talet. Kurvan som sammanbinder talen för de

olika åren visar klara konjunktursvängningar men den allmänna stignings-

tendensen är mycket klart markerad.

En undersökning har även gjorts beträffande förändringen av den andel

av 17-åringarna som förtärt spritdrycker. En jämförelse har här kunnat ba­

seras på iakttagelser av de ungdomar som fyllt 17 år under tiden 1937—46.

Det visade sig att andelen 17-åringar med egen erfarenhet av alkoholförtä­

ring ökat bland såväl pojkar som flickor, och såväl bland landsbygdens ung­

domar som bland städernas.

De stora olikheterna mellan olika befolkningsgrupper i fråga om alkohol­

vanor har som en följd av denna utveckling utjämnats. Ungdomarna när­

mar sig de vuxnas vanetyp, kvinnorna, särskilt i städerna, närmar sig män­

nens och landsbygdsbefolkningen närmar sig stadsbefolkningens. I varje led

sker det härvid en ökning av antalet förtärare och antalet förtäringstill-

fällen.

Denna utveckling har enligt kommittén också fört med sig en utjämning

av olikheterna mellan de olika länen i fråga om konsumtionens storlek

med resultat att lagkonsumtionsområdena närmat sig högkonsumtionsom­

rådena. En bekräftelse härpå ser kommittén i de förut lämnade uppgifterna

om konsumtion och missbruk.

Kommittén konstaterar vidare, att breddningen av alkoholvanorna bland

ungdomen inte har kunnat ske utan en samtidig ökning av de ungas fylleri.

Utvecklingen angives i följande diagram.

Indextal

<1925/28 = 100

)

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

18—21 år

samtl. åldrar över 15 ar

Fylleriets utveckling för olika åldrar. Fylleriförseelser per 1 000 män dels i ungdoms­

åldrarna 15—17, 18—20 och 21—25 år, dels i genomsnitt för samtliga åldrar. Index­

tal åren 1925,28 = 100.

89

Kommittén anför i anslutning härtill.

Självfallet är det vanskligt att draga slutsatser på grundval av förändring­

ar i fyllerisiffran under flera decennier. De förhållanden som utom variatio­

ner i antalet faktiska berusningsfall reglerar antalet avdömda förseelser

undergår alltför stora förändringar för att möjliggöra mera exakta slutsat­

ser på grundval av fylleristatistik från längre perioder. Då dessa förhållan­

den emellertid torde ha förändrats för de olika åldersgrupperna i ungefär

samma omfattning, synes en jämförelse mellan fylleriets utveckling i olika

åldrar vara möjlig och ändamålsenlig. En sadan jämförelse \isar då att fyl­

leriet i ungdomsåldrarna har en markerat ogynnsam utveckling sedan 1920-

talet. Andelen ynglingar i åldern 15—17 år, som tagits för fylleri, var 1948

ca tre gångar så stort som i mitten av 1920-talet. Andelen 18—20-åringar har

under samma tid ökat till det dubbla. Även för åldersgruppen 21—25 år är

ökningen mycket stark. De högre åldersgrupperna visar under samma tid

en viss minskning.

.

Den undersökning kommittén gjort av unga alkoholmissbrukares för­

hållanden visar att ungdomsfylleriet ofta är ett mycket allvarligt tecken på

en bristande social anpassning. De unga fylleristerna är som regel inte

slumpvis hämtade från de vanliga, skötsamma ungdomarna, vilkas för­

seelse skulle bestå i en tillfällig och oskyldig förlöpning. Fylleristerna av­

viker i hög grad från normalungdomen. De har sämre bakgrund, de har

sämre aktuell anpassning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Jämförelser med utlandet.

Av de sju länder, från vilka kommittén hämtat jämförelsematerial, an­

ges spritdryckerna liksom hos oss vara dominerande i tre, nämligen Fin­

land, Norge och Nederländerna. I Danmark uppges ölet spela en betydande

roll, medan Belgien och Storbritannien betecknas som utpräglade »ölländer»

och Frankrike såsom »vinland». Kommittén har funnit ändamålsenligt att

i fråga om nykterhetstillståndets utveckling i de undersökta länderna sätta

en gräns vid tiden för det första världskriget samt anför.

Alla länderna företer under årtiondena före 1914 ett i viktiga hänseenden

likartat förlopp. Under 1860- och 1870-talen växer brännvinskonsumtionen

i alla länderna som ett led i den allmänna standardstegringen. Med 1880-

talet inträder emellertid en åtskillnad mellan de olika länderna. Frankrike

och Belgien fortsätter sin starka stegring av spriidryckskonsumtionen fram

till sekelskiftet. I de övriga vänder med 1880-talet utvecklingskurvan nedåt.

Vad ligger bakom denna skillnad i utvecklingen? I Finland kan nedgång­

en i viss mån bero på beskattningen. För Nederländernas, Norges, och Sve­

riges vidkommande kan den till någon del aterföras pa försäljningslag-

stiftningen. För Danmarks och Englands del är emellertid en sådan möj­

lighet utesluten. Danmarks fall är i detta hänseende särskilt upplysande,

brännvinspriset var ännu 1910 inte mer än ca 40 öre för en helflaska .(3/4

liter). En liberal försäljningslagstiftning lade inga som helst hinder i vä­

gen för alkoholistens förvärv av sin dagskvantitet. Från 1874 fram till

1911 utgjorde också de grövsta alkoholmissbrukarna, deliranterna, en år

från år konstant andel av befolkningen. Det var således icke missbiukarna

utan befolkningen i övrigt som under denna tidrymd svarade för nedgång­

en i den danska förbrukningen från 20 till 10 liter per invånare. Även i

Sverige minskade konsumtionen, om också inte lika starkt som i Danmark.

90

Troligen är förklaringen densamma i båda länderna, nämligen stigande

kultur och förbättrad hygien samt inflytande från nykterhetsrörelsen och

den religiösa väckelserörelsen. Detta förmodas redan av den första danska

alkoholkommissionen i dess betänkande av 1907. Det är påfallande att

konsumtionsminskningen sätter in tidigare i länderna med en relativt stark

nykterhetsrörelse än i Belgien och Frankrike som saknar sådan. I de båda

sistnämnda länderna börjar emellertid konsumtionen att sjunka samtidigt

med skattehöjningar omkring sekelskiftet.

Vid tiden för det första världskriget visar sig i samtliga länder tecken

till ett ytterligare förbättrat nykterhetstillstånd. I Sverige infördes vid den­

na tid restriktionssystemet.

Kommittén konstaterar att någon inköpsreglering i stil med det svenska

systemet inte förekommit i något annat av de undersökta länderna samt

fortsätter.

<ni^?r^nft0Ch Finland har emellertid haft förbudslagstiftning (Norge totalt

1917—20, spritdrycksförbud 1921—26; Finland totalförbud 1919—32).

Belgien har sedan 1919 utskänkningsförbud beträffande spritdrycker. Dan-

mark, England och Nederländerna har tidigare än Sverige haft starka pris-

hojnmgar. I Frankrike har inga nämnvärda samhällsingripanden i nykter-

hetsfrämjande syfte förekommit förrän under andra världskriget.

Forändringarna under första världskriget innebär, enligt kommittén, en

minskning av spritdryckskonsumtionen i alla länder. Kommittén framhåller,

att dessa förändringar varit av stor betydelse för det socialt märkbara alko­

holmissbruket och därmed för nykterhetstillståndet även i sådana länder

som Frankrike, där den dominerande drycken är vin, eller Belgien och Eng­

land, där den är Öl. Kommittén anför vidare.

Nedgången i spritdryckskonsumtionen från 1911/13 till åren efter världs-

knget är nnnst i Frankrike och Sverige, tämligen stor i Storbritannien, Ne­

derländerna och Belgien och särskilt stor i Danmark. Det sistnämnda landet

intar en särställning. Före 1914 hade Danmark Europas högsta brännvins­

konsumtion men på 1920-talet den lägsta av de här jämförda länderna. Lan­

det övergick därigenom från att vara ett utpräglat »brännvinsland» till att

närmast vara ett »ölland».

Under mellankrigstiden minskar konsumtionen ytterligare i de övriga län­

derna men ökar något i Sverige. I de tidigare förbudsländerna, som nu kom­

mer med i statistiken, tycks tendensen vara något stigande. I Finland var

konsumtionen vid 1930-talets slut t. o. in. något högre än före 1914, då den

emellertid var rekordartat låg (1,9 liter per invånare mot Sveriges dåva­

rande 6,7).

°

Efter andra världskriget tycks konsumtionen i Storbritannien, Frankrike

och Belgien hålla sig på ungefär samma nivå som under de sista förkrigs-

aren. Danmark och Norge hade högre siffror under de första efterkrigsåren

m„en h£!.r under 1951 åter samma konsumtion som under 1930-talet eller

något lägre. Sverige, Finland och Nederländerna visar däremot en krafti«

stegring.

°

Konsumtionen av alkohol i de berörda länderna sammanfattas i denna

tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr löt.

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Konsumtionen av alkoholdrycker, liter/inv. under vissa perioder 1896—1949.

A. Spritdrycker {50 % alkoholhalt).

1896/1901

1909/14

1922/26

1933/38

1949

8,2

6,6

4,1

4,2

5,1

*3,2

1,8

Förbud

1,9

2,5

2,7

3,3

Förbud

1,9

2,8

14,8

3 8,9

1,3

0,8

1,1

8,2

4 5,2

2,4

1,6

3,2

5,5

3,5

1,6

1,0

1,0

2 8,8

4 5,8

2,2

1,2

1,4

8,5

5 7,5

5,2

4,8

3,6

B. Öl0

31

22

23

22

24

*11

5

Förbud

4

3

25

21

28

15

18

39

3 33

39

36

54

.

7 28

25

16

10

143

122

77

57

57

4 237

185

173

123

8 27

3 32

29

30

C.

Vin.'0

Frankrike................................................

135

137

175

156

88

i 1896/1900. - > 1898/1900. - 3 1911/14. - 4 1911/13. - 5 1909/13. - 6 Endast den be­

skattade konsumtionen. — 7 1912/13. — 8 1899/1901.

9 Hänsyn har ej tagits till växlande alkoholhalt, utom för Storbritannien och Frankrike dar

siffrorna anger Öl med en alkoholhalt av 5,5 resp. 5 volymprocent under hela perioden.

10 I de övriga länderna är vinkonsumtionen obetydlig.

Kommittén påpekar, att i Belgien och Frankrike faktorer utanför lag­

stiftningen haft en huvudsaklig andel i förbättringen samt att dessa faktorer

i jämförlig omfattning varit verksamma i de övriga sex länderna.

Beträffande Danmark framhålles att den stora skattehöjningen och den

därmed följande sexfaldiga realprisstegringen varit en avgörande faktor.

Prisstegringen och de utomlegislativa faktorerna medförde en sänkning av

brännvinskonsumtionen till mellan 1/8 och 1/10 av förkrigstidens. Delirium­

fallen, som mellan 1900 och 1911 pendlat mellan 950 och 1 200 fall årligen,

krympte och var på 1920-talet ca 50, på 1930-talet ca 30 och på 1940-talet

bara ca 10 om året.

Om de övriga främmande länderna anföres.

I stort sett är utvecklingen densamma i England. Där är emellertid pris­

höjningen blygsammare (priserna var redan tidigare betydligt högre) oci

konsumtionsnedgången inte fullt så stor: under 1930- och 1940-talen 70

procent i förhållande till konsumtionen före forsta världskriget. Någon

siffra för deliriumfrekvensen finns icke tillgänglig, men tyllerifrekvensen

var efter andra världskriget bara 10 å 15 procent av frekvensen fore det

f örsta

För Nederländerna gäller ungefär detsamma som ovan sagts om England,

med undantag för att konsumtionssiffrorna stigit vissa år under mellan-

92

krigstiden i samband med skattesänkningar och att konsumtionen efter

andra världskriget visat en starkt stigande tendens, samtidigt som realpri­

set sjunkit och sysselsättningen i utpräglad grad ökats.

De båda förbudsländerna Finland och Norge erbjuder så speciella problem

att kommittén inte ansett sig böra gå in på någon närmare diskussion av

orsakssammanhanget. Man torde emellertid åtminstone i Finland få räkna

med att en betydande illegal konsumtion existerat redan före förbudets in­

förande och naturligtvis i ännu högre grad under förbudstiden. Det är där­

för möjligt att åtminstone en del av konsumtionsökningen i förhållande till

tiden före förbudets införande är skenbar och beroende på att större delen

av konsumtionen nu kommer in i statistiken.

Beträffande Sverige finner kommittén, att landet intager en mellanställ­

ning mellan förbudsländerna å ena sidan och högskatteländerna Danmark,

England och Nederländerna å den andra samt att den svenska spritdrycks-

konsumtionen närmast liknar den franska.

För att möjliggöra en närmare jämförelse har kommittén medelst statis­

tiska metoder räknat bort de verkningar pris- och inkomstförhållanden haft

på konsumtionen under mellankrigstiden i Sverige, Danmark, Storbritan­

nien och Nederländerna. De siffror för konsumtionen som härvid framkom­

mit skall ange den allmänna utvecklingen, trenden. Kommittén anför.

Att Sverige har en så relativt hög konsumtion kan tänkas bero på att de

ekonomiska förhållandena varit särskilt gynnsamma i vårt land. För att

soka klargöra hur härmed förhåller sig har kommittén låtit göra en statis-

tisk beräkning för att få fram den allmänna utvecklingen (trenden) av kon-

sumtionen i Sverige, Danmark, Storbritannien och Nederländerna sådan den

iramstar sedan den rensats från inverkan av förskjutningar i priser och in­

komster. Därigenom skulle man kunna renodla de mera långsiktiga föränd­

ringarna i vanorna. Dessa kan bero både på lagstiftningsåtgärder och på

allmänna strukturförändringar.

Det visar sig därvid föreligga en markant skillnad i denna trend mellan

Sverige å ena sidan och England, Danmark och Nederländerna å den andra.

Man kan exempelvis i fråga om jämförelsen mellan Sverige och England för

perioden 1923 1938 uttrycka denna skillnad så att, om priser och inkomster

varit oförändrade, den engelska spritkonsumtionen under denna tid skulle

ha sjunkit med ca 35 procent medan den svenska under samma tid skulle

ha stigit med ca 3 procent. Det märkliga häri rubbas inte av den betydande

engelska ölkonsumtionen, då trenden även i fråga om denna var fallande,

ehuru svagare. Den danska ölkonsumtionen är större än den svenska men

väsentligt mindre än den engelska. Den kan inte rubba resultaten i någon

väsentlig grad, även om den skulle ha en något stigande trend.

Kommitténs undersökningar redovisas närmare i del IV av betänkandet.

Därav framgår, att motsvarande beräkning för åren 1920—1938 ger en svagt

fallande trend för Sveriges del, dock svagare än för de jämförda främmande

länderna.

I anslutning till trendundersökningarnas resultat erinrar kommittén att

både Danmark och England helt saknar utminuteringskontroll samt att det i

Danmark ej finnes några utskänkningsrestriktioner och i England betydligt

mindre stränga sådana än i Sverige. Tillika framhålles, att antalet utminu-

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

93

terings- och utskänkningsställen är betydligt större. Alkoholistvården är vä­

sentligt mindre effektiv i Danmark och England.

Beträffande fylleri och andra alkoholskador anför kommittén.

Uppgifterna om fylleri och andra alkoholskador är synnerligen vanskliga

att använda vid en internationell jämförelse. Olikheterna i lagstiftning,

praxis och statistikföring är så stora att man inte bör dra några slutsatser

annat än efter noggrann prövning. I den mån det finns siffror över delirium

tremens, dödsfall "i alkoholism o. d. visar de överallt nedgång under första

världskriget och har senare inte uppnått den tidigare nivån. Även fylleriet vi­

sar en klar nedgång, om man jämför med tiden före det första världskriget.

Sverige intar i detta fall ingen särställning. De flesta undersökta länderna

har större nedgång än vårt land. För mellankrigstiden visar fyllerifrekyen-

sen en fallande trend i Belgien, Nederländerna, Norge och Storbritannien.

Danmark, Finland och Sverige visar däremot inga trendmässiga föränd­

ringar utan har tämligen oförändrade fyllerital under mellankrigstiden (i

Danmark först fallande, sedan åter stigande siffror). Ären efter andra

världskriget visar på flera håll från år till år ganska växlande siffror.

Fylleriförseelsernas utveckling framgår av nedanstående tabell. 1

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Fylleriförseelser per 1 000 inv. i olika länder 1911—1949. Index (1911/13-100).

------!------------ ---11--------------- -

1911/13

1992/26

1933/38

1949

100

52

50

51

Jämfört>ar statistik saknas före 1927

'100

72

54

56

100

43

50

63

100

65

29

37

j

100

39

20

2 13

100

71

38

3 29

| Frankrike............................................

100

79

63

1 1913/14. — 2 1948. — 3 1947.

Utöver ovanstående i principbetänkandet åberopade uppgifter skall i

förevarande sammanhang redovisas ytterligare några på grundval av kom­

mitténs material gjorda sammanställningar.

De absoluta talen för fylleriförseelserna var sålunda 1949 i Sverige 5,1, i

Finland 32,6 (anhållanden, varav mindre än hälften lett till åtal, 61 340 av

131 869), i Norge 11,8 (anhållanden) och i Danmark 3,8 (anhållanden), allt

per 1 000 invånare.

Sammanställes utvecklingen i Danmark, Nederländerna och Stoibiitan-

nien med de i fråga om befolkningstäthet och struktur närmast jämförliga

konsumtionsområdena i Sverige erhålles följande resultat beträffande alko­

holkonsumtionen.

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Spr

1909/14

ltdrycker 5

Index 190

1922/26

3

%

alkohol

9/14 = 100

1933/38

halt

1919

D:o liter

per inv.

1950

Total alko­

holkons,

(ren alkohol)

per inv.1

1950

Sverige................................

100

62

64

77

5,2

3,6

Danmark...........................

100

15

9

12

1,1

3,0

Nederländerna................

100

46

31

62

3,0

2,2

Storbritannien ................

100

46

29

29

1,1

3,5

1 Öl och vin inbegripet.

Spritdrycker volymliter

Volymliter

Index 1913 = 100

per inv.

1913

1924

1949

1949

Stockholms stad och län ..

100

51

55

9,2

Malmöhus län .......................

100

60

61

7,2

Göteborgs och Bohus län ..

100

59

75

7,9

Hela riket

100

00

76

6,0

Till jämförelse med den ovanintagna, av kommittén åberopade tabellen

rörande fylleriets utveckling i olika länder lämnas här motsvarande uppgifter

för samma konsumtionsområden (jämför de absoluta talen som lämnas

ovan i avsnittet om svenska undersökningar). Index 1913 = 100.

1913

1924

1949

Stockholms stad och län ... .......................... 100

43

18

Malmöhus län.......................

55

43

Göteborgs och Bohus län ... .......................... 100

66

46

Hela riket 100

52

49

Yttranden.

Kommitténs undersökningar har blivit föremål för omdömen i åtskilliga

yttranden. Flertalet av dessa betecknar det av kommittén förebragta mate­

rialet såsom värdefullt. Man framhåller, att det i många stycken saknar mot­

svarighet i främmande länder samt att det givit en god grundval för bedöm­

ningen av samhällets nykterhetspolitiska åtgärder. Dess värde som källa för

nykterhetsundervisning och nykterhetsupplysning framhålles i några ytt­

randen.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning uttalar sålunda.

Det bör hälsas med stor tillfredsställelse, att nykterhetskommittén låtit

utföra omfattande vetenskapliga undersökningar. Syftet med dessa har i

första hand varit att få en så säker grund som möjligt för bedömningen

av vilka åtgärder som från samhällets sida bör vidtagas för nykterhetens

95

främjande. Det mesta av det material, som frambragts genom dessa under­

sökningar, har emellertid därjämte ett utomordentligt stort värde för upp­

lysningsverksamheten i alkoholfrågan. Det kan utan överdrift påstås att

ingen tidigare statlig utredning på detta område lämnat så betydelsefulla

bidrag till"klarläggandet av olika sidor av alkoholfrågan.

De av förbundet anförda synpunkterna återkommer i yttranden av bl. a.

länsstyrelsen i Södermanlands län, fem länsnykterhetsnämnder, Landsorga­

nisationen, Svenska Läkarnas Nykterhetsförening, De Kristna Samfundens

Nykterhetsrörelse och Nykterhetsorganisationen Verdandi.

Värdet av kommitténs undersökningar framhålles även i vissa yttranden

som ställer sig kritiska till kommitténs slutsatser och därpå grundade för­

slag. Sveriges centrala restaurangaktiebolag betecknar sålunda kommitténs

material såsom rikhaltigt och intresseväckande. Systembolagens förtroende­

nämnd finner, beträffande kommitténs internationella jämförelser, att nå­

gon berättigad invändning icke kan riktas mot den allmänna uppläggningen

av kommitténs förfaringssätt vid dess försök att åstadkomma en redovisning

av de olika faktorer, som i vårt nutida samhälle påverkar spritdryckskon-

sumtionens omfattning. Man framhåller emellertid de felkällor av okänd

storleksordning som föreligger vid internationella statistiska jämförelser.

Systembolagens Kontrollföreståndareförening ger sitt erkännande åt den

grundlighet och den allsidighet, varmed kommittén gått till verket. Upplägg­

ningen av undersökningsmaterialet anses dock tendensiös. Till denna grupp

kan delvis även hänföras yttrandet av Stockholms stadsfullmäktige och

nämnder.

Kontrollstyrelsen riktar däremot en omfattande och häftig kritik särskilt

mot de i del I av betänkandet redovisade svenska undersökningarna. Styrel­

sen anför inledningsvis.

Det utredningsmaterial, som sålunda insamlats, ter sig kvantitativt sett im­

ponerande. Materialet har bearbetats ur en mängd olika synpunkter och

framlagts i form av ett stort antal tabeller och diagram, försedda med ut­

förliga kommentarer. Det praktiska och vetenskapliga värdet av de gjorda

undersökningarna måste emellertid av skäl, som i det följande narmare ut­

vecklas betecknas såsom ringa.

Till en del, fortsätter styrelsen, sammanhänger detta med att bearbet­

ningen av materialet lider av svåra metodiska fel. Såväl vid kommitténs ung­

domsundersökning som vid dess utredning angående unga alkoholmissbiu-

karc har man vid de verkställda intervjuerna haft ett bortfall av uppgifts-

lämnare på icke mindre än omkring 30 procent. Styrelsen anför vidare.

En annan omständighet, som i hög grad förringar det praktiska värdet av

kommitténs undersökningar, är att en stor del av dessa på grund av u re

ningsarbetets långvarighet redan äro föråldrade. De viktiga undersökning­

arna rörande restriktionssystemets praktiska tillämpning och verkningar

hänföra sig till årsskiftet 1945/46. Stora förändringar i systembolagens praxis

ha emellertid vidtagits sedan år 1946.

Vissa av kommitténs rent kvantitativa undersökningar är enligt kontroll-

styrelsens mening av intresse, även om de i stort sett endast bekräftar redan

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

96

förut kända förhållanden. Sa är fallet med bl. a. kommitténs utredning

rörande alkoholbrukets omfattning. Beträffande den övervägande delen av

kommitténs utredningar i del I förklarar emellertid kontrollstyrelsen att de

icke synes ha lett till något resultat av värde. Detta gäller såväl den allmänna

undersökningen om sambandet mellan alkoholvanor och vissa sociala för­

hållanden som den stora ungdomsundersökningen. Bl. a. betecknas kom­

mitténs undersökning rörande alkoholbruk och könssjukdomar såsom främ­

mande för kommitténs uppdrag.

Kontrollstyrelsen kritiserar vidare bl. a. de utländska jämförelserna och

särskilt trendundersökningen. Härvidlag får styrelsen mer eller mindre

starkt stöd i ett flertal andra yttranden. De synpunkter som anföres i denna

del kommer att redovisas i nästfoljande avdelning tillsammans med be­

dömningen av restriktionssystemet.

Kontrollstyrelsens kritik mot kommitténs undersökningar bemötes ingå­

ende i skrivelsen från ordföranden och sekreterare i nykterhetskommittén.

Det framhålles att man genom undersökningarna veterligen för första gången

i något land torde ha vunnit en tillfredsställande insikt om hur den vuxna

manliga befolkningen är fördelad på olika alkoholvanegrupper. Vidare an­

föres.

Lika ensamstående är den fördelning av sociala missförhållanden på olika

alkoholvanegrupper, som kunnat vinnas genom undersökning av växlingen

av frekvensen av dessa missförhållanden med alkoholvanans grovhet. Denna

del av undersökningen har givit vid handen att det finns en samvariation

mellan graden av alkoholvana och graden av social skada. Denna samvaria­

tion låter sig konstateras även beträffande de vanegrupper, som icke av den

allmänna meningen eller samhällsorganen betraktas som missbrukare. Ju

mindre alkoholförtäringen är inom en grupp, ju mindre är antalet fall av

asocialitetsyttringar.

Detta resultat som är en ny och väsentlig iakttagelse kan uppenbarligen

icke frånkännas betydelse för samhällsåtgärdernas utformning.

Beträffande anmärkningen, att vissa undersökningar, bl. a. rörande restrik-

tionssystemets tillämpning, blivit föråldrade, framhålles, att en genomgång

av tabellmaterialet i del I under jämförelse med senare tillgängliga siffer-

uPP§ifter gjort det sannolikt att de nya tilldelningsprinciperna skulle ha

resulterat i mycket obetydliga förändringar i tabellmaterialet.

Även anmärkningen om bristande representativitet hos ungdomsundersök­

ningen tillbakavisas; bl. a. påpekas, att 1/3 av bortfallet avser två hela län,

där intervjuer icke alls verkställdes, eller kommuner i andra län, där kom­

munombudet icke fungerade.

Beträffande undersökningarna om könssjukdomarna framhålles i skri­

velsen, att den i första hand motiverades av behovet att få utgångspunkt för

en bedömning av restaurangdansen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

AVD. III. BEDÖMNING AV SAMHÄLLETS NUVARANDE

NYKTERHETSFRÄMJANDE ÅTGÄRDER.

Nykterhetskommittén.

Kommittén behandlar var för sig dels de orsaker till nykterhetstillstån-

dets förändringar som ligger utanför den egentliga nykterhetslagstiftning-

en, de s. k. utomlegislativa faktorerna, dels den nuvarande lagstiftningens

—- särskilt restriktionssystemets — verkningar. Till den förstnämnda grup­

pen hänför kommittén även alkoholpriserna med däri ingående skatter.

Utomlegislativa faktorer.

Kommittén finner att nykterhetstillståndet under det förflutna århund­

radet har förändrats relativt likartat i ett flertal länder med olika former

för nykterhetslagstiftning. Därav drager kommittén den slutsatsen att vis­

sa betydelsefulla faktorer gjort sig gällande i alla dessa länder. Dessa är,

enligt kommittén, av utomlegislativ art, eftersom de återfinnes även i

länder som saknar egentlig nykterhetslagstiftning.

Sociala, kulturella och socialpsykologiska förhallanden.

Till utgångspunkt för sina överväganden i denna del tager kommittén

industrialiseringen samt erinrar därvid om att jordbrukets andel av befolk­

ningen i Sverige sjunkit från omkring 75 procent år 1870 till 50 procent år

1910 och omkring 25 procent år 1950. Kommittén anför.

Verkan av industrialiseringen tar sig framför allt uttryck i att de breda

lagrens levnadsstandard har höjts väsentligt. Under tiden 1860 till 1914

blev industriarbetarnas genomsnittliga reallön mer än fördubblad och se­

dan dess har en ny fördubbling skett. Utvecklingen har gått i samma rikt­

ning även för bönder, lantarbetare och lägre tjänstemän.

Kommittén ställer därefter frågan hur industrialiseringen och det ökade

välståndet inverkat på nykterhetstillståndet och finner att den tidiga in­

dustrialismen visade en mycket ogynnsam bild. Brännvinet kunde säljas

till lägre pris, samtidigt som inkomsterna var högre än tidigare.

Kommittén omtalar, att alkoholkonsumtionen ännu på 1870-talet steg

i takt med industrialiseringen men att tendensen sedan 1880-talet i stort

sett varit den motsatta. Konsumtionen av de vanligaste njutningsmedlen har

inte visat samma stigande tendens som när det gäller livsmedel och klä­

der. Förbrukningen av tobak och kaffe steg fram till år 1900 men har se­

dan, per invånare räknat, varit tämligen oförändrad. Konsumtionen av Öl

har sjunkit sedan sekelskiftet.

7 Rihang till riksdagens protokoll 195&. i

samt. Nr 151.

98

Om orsakerna till att brännvinskonsumtionen i stort sett sjunkit sedan

1880-talet uttalar kommittén.

Detta beror säkerligen till stor del på att även andra faktorer varit verk­

samma (nykterhetsrörelse, försäljningsbegränsningar, prishöjningar) men

det finns också i själva industrialiseringen drag som verkat återhållande

pa alkoholkonsumtionen.

För det första har produktionens mekanisering varit en nykterhetsfräm-

jande faktor. Både i det gamla hantverket och i den tidiga industrin var

det vanligt med alkoholförtäring på arbetsplatserna. I vissa yrken moti­

verades detta med att arbetet var särskilt törstväckande, i andra var det

endast traditionen som gjorde sig gällande. I detta avseende har en full­

ständig omläggning skett. Inom fabriksindustrin torde alkoholförtäring un­

der arbetstid på de flesta håll vara uttryckligen förbjuden och även inom

andra sysselsättningar, t. ex. byggnadsverksamheten, har den allt mera

kommit ur bruk. Orsaken är påtagligen dels mekaniseringen, dels den

ökade produktionstakten i samband med ackordsavlöningen. Det är för

stora risker för olycksfall och för skada på maskinerna om dessa skötes av

alkoholpåverkade personer. För att få normal arbetsförtjänst kräves också

en anspanning av arbetsförmågan som är oförenlig med alkoholbruk. Då

ayen alkoholkonsumtion före arbetstiden, under middagsrasten eller före­

gående kväll påverkar arbetsprestationerna, torde även för dessa tillfällen

en viss press till återhållsamhet finnas, även om denna bl. a. på grund

av bristande kunskaper om sammanhangen inte är så stor som önskvärt

vore.

De moderna produktionsmetoderna verkar sålunda i riktning mot ökad

nykterhet. I förhållande härtill torde i äldre tider observerade tendenser

i motsatt riktning vara av mindre betydelse. Man pekade på enformigheten

i det specialiserade industriarbetet i motsats till det mera allsidiga" hant­

verket och på att industriarbetarna i större utsträckning än äldre tiders

hantverksgesäller saknar möjligheter att bli egna företagare. Industriarbe­

tarna skulle därför vara mera benägna att söka tröst i flaskan Detta

resonemang kan möjligen ha haft någon betydelse i fråga om äldre tider

men det torde numera sakna varje aktualitet.

Kommittén pekar vidare på fackföreningsrörelsens fostrande och discipli­

nerande insats.

Det är betecknande att en av svårigheterna, när de första fackförening­

arna bildades, var att utestänga berusade arbetare från mötena. För sam-

manhållning krävdes nykterhet och agitationen för organisering fick där­

för ofta formen av en direkt och kraftfull nykterhetspropaganda. Ett visst

samarbete torde härvidlag ha ägt rum med nykterhetsrörelsen, i varje fall

pa så satt att många ledande fackföreningsmän var medlemmar av denna

och hamtade kunskaper och argument därifrån. När sedan fackförening­

arna lyckades genomdriva kollektivavtal med arbetsgivaren, innebar detta

ett ökat krav på nykterhet. Normerade arbetsvillkor kräver givetvis nor-

merade arbetsinsatser. Det ingår ej sällan i avtalen att onykterhet i arbetet

medför omedelbart avsked.

Den ökade produktionen har, enligt kommittén, medgivit en standard­

höjning, där nya behov uppstått som framgångrikt kunnat konkurrera

med akoholinköpen. Bland sådana drag i den moderna levnadsstandarden

nämnes de förbättrade bostäderna med tillbakagång av inneboendesystemet

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

och minskad trångboddhet. Mest karakteristiskt för modern levnadsstandard

är emellertid enligt kommittén den ökade fritiden. Det anses högst sanno­

likt att övergången till reglerad fritid och semester påverkat alkoholkon­

sumtionen. Samtidigt har möjligheterna till nya fritidssysselsättningar ökat

i mycket hög grad.

Nu finns det stora dagstidningar, en omfattande veckopress och en mång­

skiftande litteratur som i allt högre grad blir tillgänglig även för de breda

lagren. Vid sidan av äldre tiders marknads- och tivolinöjen har tillkommit

en bred sektor av nya industrialiserade nöj esf ormer eller nya folkliga fritids­

sysselsättningar: koloniträdgårdar, semesterresor, biografer, stora eller små

danssalonger i städerna och smärre men talrika dansbanor på landsbygden,

en väldig idrottsrörelse med många olika förgreningar. Till någon del har

dessa nya fritidssysselsättningar knutit an till de förut existerande. De ideella

föreningarna har utnyttjat idrotten och biografen, restaurangen har öppnats

för dansen. Men i stort sett har de nya fritidssysselsättningarna blivit riva­

ler till de äldre. De har minskat de religiösa och ideella rörelsernas betydelse

för fritidens användning men de har också minskat brännvinets inflytande.

Nu samlar de varje kväll men särskilt lördagar och söndagar stora människo­

massor, mest ungdom.

Antalet biografer i hela landet uppgick 1951 till ca 2 600 och antalet regel­

bundet använda danslokaler torde uppgå till minst 4 000. Vid nykterhets­

kommitténs ungdomsundersökning uppgav 41 procent av männen och 46

procent av kvinnorna i åldern 17—26 år att de regelbundet besökte dans­

tillställningar och resp. 37 procent och 8 procent att de regelbundet utövade

idrott. Antalet idrottsplatser är drygt 2 000 och ca 800 000 personer är med­

lemmar i idrottsföreningar. Dessutom besökes idrottsanläggningarna av

stora åskådarskaror vid de större tävlingarna. Som jämförelse bör nämnas

att antalet restauranger med årsutskänkning av spritdrycker är ca 700.

Platsantalet på dessa är dessutom väsentligt mindre än på biograferna och

danslokalerna.

I den radikala omgestaltningen av fritidslivet ligger säkerligen en god del

av förklaringen till att de höjda inkomsterna i mindre utsträckning än man

kunnat vänta gått till inköp av alkoholdrycker. De nya fritidssysselsätt­

ningarna har inte bara verkat som konkurrenter till krogen och dryckes­

laget, de har också genom sin natur påverkat åsiktsbildning och idealbild­

ning i riktning mot ett mera nyktert levnadssätt. Särskilt gäller detta idrot­

ten, friluftslivet och folkbildningsarbetet.

Kommittén pekar också på den höjda bildningsnivå, som uppkommit ge­

nom förbättrat skolväsen och frivilligt arbete inom olika organisationer,

samt framhåller att ungdomsundersökningen synes tyda på att den höjda

bildningsnivån påverkat alkoholmissbrukets omfattning.

En särställning bland de utomlegislativa faktorerna ger kommittén den

organiserade nykterhetsrörelsen.

Den upplysnings- och propagandaverksamhet som rörelsen bedrivit har

säkerligen ökat kunskaperna i alkoholfrågan och påverkat den allmänna

inställningen. Det är ett anmärkningsvärt faktum att nedgången i konsum-

tionssiffrorna i flera länder sätter in omkring 1880-talet, då nykterhetsrö­

relsen började få betydelse. Enbart det faktum att några hundra tusen per­

soner i vårt land lever absolutistiskt, inverkar naturligtvis i någon mån på

konsumtionsstatistiken. Nykterhetsrörelsens hastiga uppblomstring vid

1900-talets början medförde visserligen inte en proportionsvis lika stor ned-

100

gång i konsumtion och fylleri, men det är otvivelaktigt att rörelsen påver­

kat opinionen på lång sikt.

r

Slutligen erinrar kommittén om de osäkra tidsförhållandena med krigs­

risker och andra nervpåfrestande inslag. Dessa förhållanden anses kunna

verka i riktning mot ökat alkoholmissbruk i vissa kretsar. Detta gäller även

vårt land, om än i mindre utsträckning än i de krigförande länderna. Lik­

nande reaktioner iakttogs under mellankrigstiden i samband med arbets-

löshetslcriserna.

Kungl. Maj.ts proposition nr i51.

Alkoholpris, inkomst och sysselsättningsgrad.

Kommittén uttalar, att dryckernas pris i våra dagar huvudsakligen be­

stämmes genom beskattningen, alltså en form av statsingripande. Prisernas

verkningar på konsumtionen betingas emellertid i stor utsträckning av eko­

nomiska faktorer som inte alls eller endast indirekt regleras av samhället.

Det framhålles av kommittén, att skatteändringarna som regel enbart varit

statsfinansiellt motiverade och sålunda inte haft karaktär av nykterhets-

politiska ingripanden. Kommittén yttrar vidare.

Omsättningen av alkoholdrycker är liksom omsättningen av varje annan

vara beroende av det pris till vilket de utbjudes. Den totala efterfrågan på

rusdrycker var emellertid åtminstone vid de tidigare relativt låga priserna

tämligen oelastisk, dvs. den sjönk inte i samma proportion som priset steg,

utan i lägre grad. Detta har sedan lång tid tillbaka föranlett de maktägande

att söka höja statens inkomster genom alkoholskatter. Sådana experiment

har inte alltid varit framgångsrika. De har tidigare ofta misslyckats genom

uppkomsten av en olaga marknad som kunnat erbjuda lägre priser. I våra

dagar har man lyckats bättre. De danska och engelska skatte- och prishöj­

ningarna under och efter första världskriget synes icke ha medfört någon

olaga hantering av nämnvärd omfattning. Sverige har däremot ända sedan

första världskriget haft en olaga spritmarknad av avsevärt omfång. Men

denna marknad har i första hand tillgodosett dem som saknat inköpsrätt

och har i regel haft en avsevärt högre prisnivå än den lagliga.

Beträffande prisernas förmåga att hålla tillbaka konsumtionen anför kom­

mittén.

Efter nedgången vid skattehöjningarna 1932 och 1933 uppnådde den

svenska förbrukningen relativt snabbt den förutvarande nivån och detsam­

ma gällde de skattehöjningar som ägde rum under krigsåren. Därav har

man trott sig kunna draga den slutsatsen, att skattehöjningar inte påverkar

den svenska konsumtionen, eller att endast mycket betydande, på en gång

insatta prishöjningar utövar inflytande på efterfrågan.

Denna uppfattning kan emellertid visas vara oriktig. Först bör observeras

att efterfrågan på en vara inte bara beror på priset utan även på den för in­

köp tillgängliga inkomsten. Att alkoholkonsumtionen svänger upp eller ner

med konjunkturerna beror sålunda på att den växlar med inkomsten. De alko­

holkonsumenter, som har den ymnigaste alkoholkonsumtionen, befinner sig

i stor utsträckning bland dem som i en lågkonjunktur först drabbas av in­

komstminskning eller arbetslöshet. Å andra sidan bör en allmän stegring av

inkomstnivån, vilket är regel under högkonjunkturer, ge stora grupper av

101

konsumenter ökade möjligheter till spritinköp. Dessa ökade möjlighe­

ter kan leda till en ökad konsumtion även om spritpriserna stiger, men

samtidiga prisstegringar — i synnerhet om de är relativt starkare än för

andra varor — kan i stor utsträckning neutralisera inkomstökningens verk­

ningar i fråga om spritinköp.

Det anförda illustreras med följande siffror.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Procentuell förändring av

nominella

uppskattad

mängden ut-

genomsnitts-

realinkomst

minuterade

Å r

priset på ut-

per person i

spritdrycker

minuterade

åldern

per inv. över

spritdrycker

15—05 år

25 år

1924—1930 .................................... —11

+ 18

+8

1930—1933 .................................... + 38

— 11

— 18

1933—1938 .................................... + 4

+ 30

+ 18

1938—1940 .................................... +74

— 6

— 22

Kommittén framhåller, att ändringarna i genomsnittspriserna på de för­

sålda dryckerna ofta är mindre än ändringarna i skattesatserna. Detta för­

klaras med att konsumtionen under olika förhållanden förskjutes mot bil­

ligare eller dyrare drycker.

Spritinköpens växlingar med pris och inkomst uttryckes av kommittén

i tal för priselasticitet och inkomstelasticitet. Uppgår en prishöjning till 10

procent, är priselasticiteten 1,0, om efterfrågan sjunkit med 10 procent,

men t. ex. 0,72, om den sjunkit blott 7,2 procent. På kommitténs uppdrag

har docenten Sten Malmquist och assistenten Rolf Frankenberg gjort un­

dersökningar för Sverige och Danmark rörande spritinköpens växlingar

vid samtidiga växlingar av realpris, levnadskostnadsindex och national­

inkomst samt omräknat tillgängliga siffror för England och Holland efter

samma principer. Det visade sig då att priselasticiteten i England, Dan­

mark och Holland för perioden 1923—1938 var över — 1,0; den var be­

tydligt högre i Danmark än i England och Holland. För Sverige har un­

der samma period priselasticiteten befunnits utgöra — 0,42 och inkomst-

elasticiteten 0,53. Det finnes således enligt kommittén ett tydligt samman­

hang mellan spritpris och inköpsmängd även i vårt land, ehuru priselastici­

teten är mindre än i de övriga undersökta länderna.

I samband med nu nämnda beräkningar har framkommit de i Avd. II om­

talade resttrendernci, d. v. s. den allmänna utvecklingen av konsumtionen så­

dan den framstår sedan den rensats från inverkan av förskjutningar i priser

oeh inkomster.

Befolkningstäthet och tätortsstorlek.

Kommittén anför.

Kommitténs undersökningar visar att alkoholvanorna är mindre utbredda

på den glest befolkade landsbygden än i städerna och mindre utbredda på

den glest befolkade norrländska landsbygden än i det tätbefolkade Skåne.

102

De är vidare mera utbredda i storstäderna än i de mindre tätorterna. Samma

erfarenheter återfinnes regelbundet i undersökningar från andra länder.

Flera faktorer medverkar till att alkoholbrukets intensitet varierar med

agglomerationsgraden. Försäljningsställena ligger glesare på landsbygden och

det krävs därför större uppoffring av tid och pengar för att besöka dem.

Landsbygdsbefolkningens besök på alkoholrestauranger sjunker av dessa

skäl också i länder, som icke skapat några lagliga hinder för inrättande av

utskänkningsställen. Detsamma gäller förstadssamhällen i förhållande till

storstadens centrum.

Skillnaden mellan land och stad kan naturligtvis skärpas eller mildras

genom statsåtgärder. Den torrläggning, som skett på grund av den kommu­

nala självbestämmanderätten, har i Sverige, Norge och Finland gjort skillna­

den särskilt stor. I Norge och Finland och tidigare även i Sverige har man

dessutom sökt minska landsbygdsbefolkningens inköp i städerna genom

försändningsförbud eller förbud mot ombudsköp. I Sverige har sedan 1938

skillnaden mildrats genom kostnadsfri försändning. Något större inflytande

på den totala konsumtionen torde dessa åtgärder knappast ha haft, men de

har självfallet haft en viss psykologisk betydelse.

Kommittén påpekar vidare, att det på landsbygden funnits en annan in­

ställning till alkoholbruket än i städerna.

Landsbygdsbefolkningen har i vårt land sedan 1800-talets mitt levat ett

mycket nyktert liv med stort inslag av absolutister och sällan återkomman­

de spritförtäring bland flertalet av de övriga. Den tilltagande urbanisering­

en har därför medfört inte bara en större lätthet att besöka städernas för­

säljningsställen utan också eu tendens till ändrad inställning till alkohol­

konsumtionen. Urbaniseringen tar sig nämligen uttryck inte bara i att stä­

derna och tätorterna tillväxer på den rena landsbygdens bekostnad och i att

kommunikationerna mellan land och stad förbättras utan också i att städer -

nas — särskilt storstädernas — tänkesätt och levnadsvanor genom om­

flyttningar, tidningar, film och radio sprids till hela folket. Att häri även

ligger en tendens till ökat alkoholbruk är uppenbart, vilket också — i vart

tall beträffande ungdomen — bestyrkes av kommitténs ungdomsundersök­

ning. Det framgår exempelvis av denna att de som flyttar till städerna i re­

gel snabbt anpassar sig efter städernas konsumtionsvanor.

Yrkes- och socialgruppsväxlingen är en annan faktor som framhålles av

kommittén.

De högre samhällsklassernas dryckesvanor — flera förtäringstillfällen,

mindre mängder varje gång — har sannolikt spritt sig till större grupper.

Absolutismen har blivit mera sällsynt. En av de faktorer som medverkat

härtill är säkerligen den omständigheten att alkoholvanorna blivit mera hyf­

sade och därför verkat mindre frånstötande. Särskilt torde detta ha bidragit

till den minskade absolutistfrekvensen bland kvinnorna. I fråga om ungdo­

men tillkommer att nykterhetsrörelsen på grund av den tilltagande industria­

liseringen av nöjeslivet och det allt rikare urvalet av fritidssysselsättningar

fått mindre betydelse för fritidslivet och därigenom fått minskad anslut­

ning. I det sammanhanget har ungdomens ökade inkomster säkerligen spe­

lat en viktig roll. Kommitténs ungdomsundersökning visar att den nu skis­

serade utvecklingsgången är sannolik.

Kommittén uttalar slutligen att urbaniseringen antagligen innebär större

förändringar beträffande alkoholvanorna i vårt land och därmed likartade

; främst Finland och Norge) än i sådana länder (t. ex. Frankrike) där skill-

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

103

nåden mellan stad och land i detta hänseende inte varit så framträdande. Om

jämförelsen gäller enbart de senaste decennierna, blir också förändringarna

större i Sverige, där industrialiseringen först på senaste tid spritt sig övei

hela landet, än exempelvis i England eller Belgien, där industrialiseringspro-

cessen satte in långt tidigare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Den nuvarande nykterhetslagstiftningens verkningar.

Kommittén finner, att man för att få en hållpunkt för bedömningen a\

olika faktorers inflytande icke enbart kan göra jämförelser i fråga om för­

hållandena i Sverige under tiden före och efter restriktionssystemcts infö­

rande. Man är hänvisad till en jämförelse med främmande länder. I Sverige

har samhällsingripandena varit relativt vittgående. Detta till trots har den

svenska konsumtionen ett ogynnsammare förlopp än konsumtionen i de län­

der som i övrigt är jämförbara med Sverige men som saknar dessa ingrepp.

Om man jämför Sverige å ena sidan och England, Danmark och Holland

å den andra och eliminerar inflytandet av pris och inkomst, finner man att

Sverige företer en tendens till stigande förbrukning medan tendensen hos de

andra tre är fallande.

Efter att ha erinrat om tidigare diskussioner rörande motbokssysteinets

verkningar anför kommittén.

Diskussionen om systemets verkningar har sålunda pågått under flera

decennier och efter hand kommit att få ett påfallande statiskt drag. Nykter­

hetskommittén har gjort stora ansträngningar för att om möjligt nå fram

till ökad klarhet. Några av de ursprungligen planerade undersökningarna

bär av olika skäl icke kunnat fullföljas. Det genom de Övriga undersökning­

arna sammanbragta materialet ger emellertid enligt kommitténs mening en

relativt tillfredsställande möjlighet att från varandra avgränsa ransonering­

ens och andra faktorers andel i den svenska utvecklingen efter 1913. Vid be­

dömande av denna och andra faktorers inflytande på nykterhetstillstandet

måste uppenbarligen inverkan på missbruket, med andra ord inverkan pa

alkoholskadorna, träda i förgrunden. Som redan tidigare framhållits har

emellertid samhällsutvecklingen på åtskilliga områden t. ex. trafiken -

ökat antalet situationer, där även sådana alkoholmängder, som tidigare be­

traktats som strängt måttliga, medför fara. Kommitténs undersökningar vi­

sar, att dessa situationer i själva verket sträcker sig till ett stort antal livs­

områden. Sedan länge är det dessutom känt och nykterhetskommittens un­

dersökningar har gett ytterligare belägg därpå att bruk och missbruk inga­

lunda är till sitt ursprung åtskilda utan inflätade i ett gemensamt orsaks­

sammanhang. Vill man vinna klarhet om olika faktorers inflytande pa miss­

bruket, torde man därför först böra klargöra deras inflytande på totalkon-

sumtionen och därefter i andra hand deras förmåga att påverka missbruket,

antingen denna påverkan sker genom förmedling av deras inflytande^ pa

konsumtionen eller genom en förändring av den före ransoneringen beståen­

de relationen mellan bruk och missbruk.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Alkoholkonsumtionens utveckling i Sverige och vissa andra länder.

Efter ei^ redogörelse för den svenska konsumtionen — i erforderliga de­

lar forut återgiven i Avd. II — sammanställer kommittén den svenska ut­

vecklingen med utvecklingen i de främmande länder från vilken kommittén

hamtat jämförelsematerial. Konsumtionen av spritdrycker är, enligt kommit­

tén, i Sverige, trots en trefaldig realprisstegring, ca 75 procent av 1913 års

konsumtion eller ca 6 liter per år. I England, där den nominella prissteg­

ringen sedan 1913 liksom i Sverige är tiofaldig och realprisstegringen endast

obetydligt större än i Sverige, är konsumtionen endast ca 30 procent av kon­

sumtionen 1913 och ligger därmed obetydligt över 1 liter per invånare. Den

danska realprishöjningen sedan 1913 är visserligen dubbelt så stor som den

svenska. Med den har emellertid följt en nedgång till 10 procent av konsum­

tionen åren 1911/13 eller till ca 1 liter per invånare.

Med ledning av uppgifter angående inköpens fördelning i Finland sluter

sig kommittén till att nedgången i den engelska och danska konsumtionen

innebär att antalet nästan absolutister bland de vuxna männen i England

och Danmark starkt ökats. I Sverige utgör absolutisterna eller nästan abso­

lutister bland män över 25 år endast 20 procent och mera regelbundna kon­

sumenter 80 procent. I fråga om spritdrycker torde proportionerna vara om-

vanda både i Danmark och England. Visserligen förekommer i dessa länder eu

betydande ölkonsumtion, men även denna har i England minskat starkt under

perioden och i Danmark inte ökat tillnärmelsevis i proportion till spritkon­

sumtionens minskning.

Gentemot dem som i likhet med 1928 års rusdryckslagstiftningsrevision

orklarat detta förhållande med den gynnsammare välståndsutvecklingen i

Sverige anför kommittén.

Mot bakgrund av konsumtionsstegringens lokala differentiering sådan den

n(5ikgarh aY fo(r.e8,f.ende framstår en dylik förklaring knappast som san-

?• iK; ? denna förklaring vore riktig, skulle välståndsutvecklingen sorg-

ia höt ha undvikit de stora stadscentra för att i stället skänka det glest be­

folkade lantliga Norrland sin ynnest.

ö

Kommittén erinrar om att enligt dess trendundersökning en skillnad till

Sveriges nackdel kvarstår även sedan inflytandet av de centrala ekonomiska

faktorerna pris och inkomst rensats bort. Vidare finner kommittén anmärk­

ningsvärt att skillnaden i konsumtionsutveckling mellan England och Sve­

rige icke återfinnes beträffande tobaken, som säljes helt fritt i båda länderna.

Hade den svenska spritdryckskonsumtionen under restriktionssystemets till­

varo haft en fallande trend sådan som den engelska under perioden 1923__

1938, skulle konsumtionen, enligt kommittén, ha varit mindre än hälften av

vad den verkligen är.

Restriktionssystemets utveckling.

Innan kommittén närmare analyserar den svenska konsumtionsutveck-

1 ingen, gör den en återblick på motbokssystemets utveckling. Den framhål­

ler därvid att de första experimenten med individuell kontroll saknade

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

105

maximering. Sådan föreslogs år 1914 av 1911 års nykterhetskommitté (en

iiter i veckan) och i den proposition samma år, som låg till grund för 1917

års motioner, samt upptogs i den på grundval av motionerna beslutade lag­

stiftningen (fyra liter i månaden). Knappheten framtvingade under kriget

en ransonering ned till två liter i kvartalet 1917, och det är enligt kommit­

tén mot denna bakgrund knappast anmärkningsvärt att 1917 års förordning

kom att innehålla ett maximum. Kommittén yttrar vidare.

Stockholmssystemet nöjde sig emellertid inte med detta allmänna, högsta

maximum, utan fixerade för betydande delar av kundkretsen lägre, indivi­

duella maxima. Denna nyansering vann efter hand kontrollstyrelsens gil­

lande och i mitten av 1920 påbjöds den som norm även för de bolag, som

låtit kundkretsens övervägande flertal få 4 liter i månaden. Till följd av

lokala fullmäktigebeslut begränsades emellertid variationsbredden särskilt

i Norrland avsevärt, genom att skalans övre del skars bort. Åtskilliga bolag

hade ett maximum på 2 liter i månaden, två, Umeå och Skellefteå, hade en

liter i månaden.

Systembolagens av kontrollstyrelsen ledda tilldelningspraxis var under

1920-talet inriktat på att uttunna de högre tilldelningarna till förmån för

de lägre. Intensiteten i denna strävan blev emellertid under 1930-talet sva­

gare. I systembolagsoktrojerna höjdes efter hand maximum på flera håll,

en utveckling som fick sin avslutning med riksdagsbeslutet 1937, som berö­

vade kommunerna befogenheten att i oktroj villkor underskrida lagens

4-liter smaximum.

Kommittén erinrar om den fjärde literns borttagande 1941 samt fortsätter.

Under utvecklingen har man för dem som inte varit föremål för nykter-

hetsanmärkning prövat obegränsad inköpsrätt, inköpsrätt med för alla eller

de flesta gemensamt maximum, inköpsrätt med en i fråga om maximum för

den individuella rätten starkt nyanserad skala: 4, 3, 2 eller 1 liter i måna­

den, 2 eller 1 liter i kvartalet. Därvid har ålder, kön, civilstånd och vissa

sociala förhållanden, såsom yrke och inkomst, varit de viktigaste differen-

tieringsgrunderna.

Gentemot dem som varit föremål för anmärkning bär man — om tilldel­

ning över huvud taget medgivits — tillämpat en relativt sträng ransonering.

Av den grövsta missbrukargruppen hade vid årsskiftet 1945/46 11 procent

motbok och av övriga grova missbrukare 29 procent. Ungefär hälften hade

högst en liter i månaden och flertalet av de övriga två liter. Av dem som un­

der de senaste 10 åren ådragit sig enstaka nykterhetsanmärkning hade ca två

tredjedelar motbok, i de flesta fall med en eller två liter i månaden.

Sedan kommittén berört efterhandsinköpen, vilka lagfästs år 1937, om­

talar kommittén att det under senare år förmärkts eu tendens att göra till­

delningen mera enhetlig. Enligt anvisningar från systembolagens förtroen­

denämnd år 1947 har bolagen börjat medge högsta tilldelning åt allt flera

män som inte har någon nykterhetsanmärkning, förutsatt att en viss ålder

uppnåtts. Antalet tilldelningsklasser har också minskats.

De individuella rusdrycksinhöpen.

Kommittén har funnit, att spritdryckskonsumtionen i Sverige visar en

stigande tendens samt alt ökningen berott dels på en ökning av inköpens

storlek per kund, dels på eu vidgning av kundkretsen.

106

När kommittén analyserar motbokssvstemets verkningar på de individuella

iusdrycksinköpen, gör den till cn början en jämförelse mellan spritdrycks-

ransoneringen och andra ransoneringar. Kommittén anför.

Verkan på den enskilde av det konsumtionsliinder som restriktionssyste-

met utgör bör rimligen i princip vara likartad med verkan av andra ransone­

ringar. Denna verkan beror uppenbarligen dels på ransoneringens stränghet

i förhållande till köparnas efterfrågan, dels på de omständigheter, som gör

det lättare eller svårare att kringgå ransoneringen. Erfarenheten visar emel­

lertid att behovens intensitet kan bil större genom själva ransoneringen, vil­

ken alltså uppträder som en ny orsaksfaktor bakom inköpsbehoven. I en

svensk sociologisk undersökning har sålunda uppvisats att en köttransone­

ring kan betydligt öka köttkonsumtionen hos konsumenter som tidigare

haft en köttfattig kost. Denna faktor torde inte vara utan inflytande ens

i det fall, där en vara ligger i närheten av gränsen till det indifferenta. Där

intresset såsom beträffande spriten av olika skäl är starkt och där hindret

vädjar till olika böjelser, kan denna verkan stegras. Den motsatta, brom­

sande effekten undergräves av dessa böjelser men den får uppenbarligen

stöd av samma miljöomständigheter, som utövar ett hämmande inflytande

på alkoholkonsumtionen i övrigt: högt pris på överskottskvantiteten, stort

avstånd till förvärvskällan, konflikt med förvärvarens allmänna värdeskala,

i detta fall utökad med hans obenägenhet att bryta mot gällande lag.

För att försöka bedöma hur restriktionssvstemet påverkat konsumtionens

storlek hos dem som redan är konsumenter har kommittén ur sitt material

framtagit uppgifter angående uttagsfrekvensen inom olika yrkes- och till-

delningsgrupper, rörande inköpens relativa fördelning på olika stora in­

köp i Sverige och Finland samt rörande inköpens fördelning inom månaden.

Om uttagsfrekvensen på motböckerna anför kommittén.

Denna bär under lång tid hållit sig omkring 90 procent, om alla motboks­

ägare medräknas. Det är emellertid stor skillnad på innebörden av denna

siffra, om den uppkommer genom att alla tar ut 90 procent eller genom att

90 procent tar ut allt och resten ingenting. Kommittén har därför inhämtat

uppgifter om uttagens fördelning på olika motboksägare. Det visar sig då

att verkligheten ligger närmast det andra av de nämnda alternativen. Av de

män, som hade en liter i månaden i oktober 1945, tog 85,9 procent ut hela

tilldelningen och bara 3,5 procent en del av den (10,6 ingenting alls). Mot­

svarande siffror för 2-litersmännen var 85,3 och 9,0 procent (5,7) samt för

3-li ter smännen 84,2 och 10,3 procent (5,5). Det måste onekligen anses an­

märkningsvärt att det var så få motboksägare, som under en månad utan

helger tog ut mindre än den tillmätta ransonen.

Eftersom inköpen i oktober 1945 möjligen skulle fördelat sig annorlunda

om efterhandsinköp då varit tillåtna, har uppgifterna för hela "året 1946 ett

stort intresse. De ger emellertid ett liknande resultat, även om procentsiff­

rorna inte är fullt så höga. Av samtliga trelitersböcker hade under hela året

59 procent utnyttjats fullt och 77 procent nästan helt och hållet (minst 33

liter). Motsvarande tal för arbetare med trelitersböcker var 77 procent och

92 procent. Tendensen att ta ut hela (eller nästan heia) ransonen var något

mindre bland innehavarna av en- och tvålitersböcker än bland dem som hade

högsta tilldelning. Det är dock med tanke på den variation i konsumtions­

vanor, soin erfarenhetsmässigt förekommer mellan olika personer och famil­

jer, anmärkningsvärt att så få av de motboksägare som haft rätt att köpa

36 liter köpt t. ex. 25, 28 eller 31 liter. Bland arbetarna med trelitersböcker

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

107

var det bara 3,9 procent som köpte någonting mellan 24 och 33 liter 1946

och ungefär lika många som köpte mindre än 24 liter. Då en viss procent av

ifrågavarande personer måste ha varit förhindrad att köpa ut hela tilldel­

ningen på grund av att de avlidit under året, vistats på sjukhus etc., måste

uttagsfrekvensen bland dem som verkligen haft möjlighet att helt utnyttja

sina motböcker betecknas som mycket hög.

Kommittén anmärker även, att efterhandsinköpen icke visat sig nämn­

värt inverka på uttagsfrekvensen.

Jämförelsen med Finland har enligt kommittén givit följande resultat.

De svenska köparna samlar sig kring de av ransoneringarna angivna talen

12, 24 och 36 liter. Dessa tre möjligheter lägger tillsammas beslag på ca 55

procent av kundkretsen. Anhopningen kring den högsta medgivna kvanti­

teten är därvid anmärkningsvärt likartad inom de olika tilldelningsklasser-

na. För de tre tilldelningsklasserna 1, 2 och 3 liter i månaden ligger siffrorna

vid resp. 51, 56 och 59 procent. De som har tre liter i månaden utnyttjar så­

lunda t. o. in. i något högre grad sin tilldelning än de som endast har en

liter.

.

...

Om sålunda vartdera av de tre litertal som anger de medgivna maximnn-

köpen lägger beslag på i genomsnitt 20 procent av kundkretsen, kommer på

var och en av de övriga 33 möjligheterna i genomsnitt föga mer än en pro­

cent.

De finska kunderna företer ingen motsvarande anhopning kring vissa

bestämda litertal. De lägsta litertalen fångar ca 0,5 procent av köparna. Med

stigande litertal växer därefter den procentuella andelen, dock aldrig mer

än till 3 procent (intervallet 5—18 liter) för att därefter så småningom avta.

Högre litertal förekommer, men de högsta är var för sig bara företrädda

med någon bråkdel av en procent och sammanlagt med några få procent.

Det anförda kan illustreras med följande ur kommitténs material hämtade

diagram.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

De manliga köparna i Sverige (sprit år 1946) och Finland (sprit och vin år 1948)

procentuellt fördelade efter inköpens storlek.

Procentuellt

antol köpare

1 .

2 J 4 S 6

7

8

9 10 11 12 1J 14 IS 16 17 1

»iiiijijiill

PiJlllIk (Vi;1.

L1 fk IU..rkIL_E

□ • finska

■ - svenska män

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Procentuellt

antal köpare

100

75

50

25

Svenska

r-

nän /

__

\

\

\

\

\

Finska nlön

t

Inköpt

/

/

j

/ s

kvantitet liter 10

20

30

40

50

60

70

80

Kommittén fortsätter.

Undersökningen har därutöver avslöjat vissa andra olikheter mellan finska

och svenska inköp. För många har det sålunda varit överraskande, att skill­

naden mellan de äldres och de yngres inköp i Finland varit så obetydlig. En

ledande föreställning vid det svenska restriktionssystemets utformning har

ju varit att det legitima behovet växer med åren. Tilldelningarna har också

avpassats nied ledning av denna föreställning. I samverkan med den nyss be­

rörda benägenheten att inköpa hela den medgivna kvantiteten har denna till-

delningspraxis uppenbarligen lyckats åstadkomma mycket större avstånd

mellan de äldres och de yngres inköp än vad som råder i Finland. De äldres

inköp är betydligt större i Sverige, medan de yngres är ungefär lika i båda

länderna. En ytterligare olikhet avser inköpen inom de olika socialklasserna.

Den åtskillnad mellan lantbrukare och stadsbefolkning som föreligger i Sve­

rige återfinnes också i Finland. Däremot är köpen inom de olika socialklas­

serna i Finlands städer lika stora.

Kommittén ställer så frågan, om den konstaterade anhopningen av de

svenska inköpen kring det för varje kund bestämda högsta litertalet beror på

restriktionernas bromsande förmåga, samt anför.

Flera skäl talar emot en sådan tydning. Med hänsyn till den ringa diffe­

rens i inltöpsmängd mellan olika åldersklasser, som avslöjas av den finska

undersökningen, borde trycket mot den lägsta av de tre gränserna vara vä­

sentligt starkare än trycket mot den högsta. Enlitersböckerna borde därför

utnyttjas mera samvetsgrant än trelitersböckerna. Men, som nyss nämnts,

är motsatsen fallet. Ett andra skäl mot en sådan tydning är att den svenska

spritkonsumtionen, ransoneringen till trots, har en i jämförelse med andra

länder anmärkningsvärt hög nivå, både absolut taget och med hänsyn till de

faktorer utanför lagstiftningen och de av skattehöjningar vållade prissteg­

ringar som i Sverige liksom i andra länder bort minska denna konsumtion.

Ett tredje skäl, som står i visst samband med det andra, är av statistisk

natur och kan åskådligast redovisas i anslutning till inköpsfördelningen för

de kunder, som har högsta tilldelningen, 36 liter om året. Av dessa köper 60

procent 36 liter om året och 80 procent mer än 32 liter, endast 20 procent

nöjer sig med högst 32. Föreställningen att de 60 procent, som köper precis

36 liter, eller de 80 procent, som köper 33—36 liter, väsentligen består av

109

sådana, som hejdas av ransoneringen, är uppenbarligen liktydig med före­

ställningen att den naturliga inköpsfördelningen — då rimligen företrädd av

en frekvenskurva av finsk typ — för dem som befinner sig i närheten av

maximum klippts av genom ransoneringen och att de av ransoneringen in­

bromsade därför vid fritt inköp skulle ha uppvisat den frekvensfördelning

som åskådliggöres av den del av kurvan som ligger bortom avbrottet. Detta

leder emellertid till kvantiteter av otänkbar storlek. Man pressas därför att

välja det motsatta tolkningsalternativet: Att maximeringen föranleder många

att inköpa just denna kvantitet vilka eljest skulle köpa mindre, med andra

ord att maximum suger köparna till sig. Detta alternativ står också i bättre

samklang med de allmänna föreställningarna om ransoneringens verkningar.

När kommittén uttalar att man, vid antagande av en bromsande verkan

hos ransoneringen, skulle nå upp till kvantiteter av otänkbar storlek, avses

en naturlig genomsnittlig årskvantitet för ifrågavarande kunder av ca 100

liter.

Enligt kommittén ger undersökningarna icke utrymme för någon tvekan

om att bakom den höga frekvensen av kunder, som tar ut hela den medgivna

kvantiteten, väsentligen ligger en sugning till maximum, inte en spärr mot

inköp av högre kvantiteter, och att den stora skillnad, som i Sverige i motsats

till i Finland finns mellan äldre och yngre köpare, i konsekvens härmed

måste tolkas inte som en starkare inbromsning av de yngre köparnas än av

de äldres inköp utan som en av tilldelningsskalan vållad stegring av de äld­

res.

Beträffande den tredje arten av undersökningar, som avser inköpens för­

delning inom månaden, vill kommittén vederlägga framkomna påståenden

att dessa undersökningar skulle motvisa kommitténs resultat. Kommittén

redogör för en av systembolagsdirektören Erik Lundgren utförd undersökning,

som avser inköpen i bolagen i Vänersborg, Uddevalla och Göteborg och inkö­

pen vid försäljningsställen i Ivuopio och Moss under september 1950. Genom

undersökningen har, enligt kommittén, visats att inköpen i Sverige är något

mera koncentrerade till månadens första tredjedel än vad de är i Finland och

Norge. De svenska inköpen har sålunda en starkare fallande trend under må­

naden än de finska eller norska. Resultatet har, säger kommittén, ansetts på­

visa en spärrverkan som uppskattats till 20 procent av den av ransoneringen

genomsläppta förbrukningen. Kommittén anmärker att man vid denna be­

räkning icke synes ha tagit hänsyn till att den norska jämförelsen även har

en, om också svagare fallande trend. Inte heller har någon korrektion verk­

ställts för den hrist i slutgiltig spärrverkan som måste ligga däri att utskänk-

ningen i slutet av månaden undergår en kompensatorisk stegring.

De vid undersökningen erhållna siffrorna, som återgives i den av ledamo­

ten G. Utterström avgivna reservationen, är följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Inköps kvantitet per dag i förhållande till medelinköpskvantiteten per

dag under hela månaden.

Inköpsperiod september 1919

1—9

10—21

22—30

Göteborg................................

121,7

95,9

83,3

Uddevalla..............................

122,4

95,0

83,6

Oslo........................................

99,0

101,4

99,2

Moss........................................

102,0

102,1

95,7

Inköpsperiod september 1950

1—10

11—21

22—30

Vänersborg............................

122,0

96,2

81,6

Kuopio....................... ............

104,9

98,2

96,7

Kommittén har för egen del undersökt inköpens fördelning under en ordi­

när månad utan efterhandsinköp (oktober 1945). Undersökningen visade

ingen mera markant anhopning av inköpen till månadens första dagar, om

man undantar den lilla grupp (ca 1 procent) av motboksägarna, som blev

föremål för särskilda restriktionsåtgärder från systembolagens sida med an­

ledning av »tidiga och täta inköp». Av enlitersböckerna hade visserligen 8

procent helt utnyttjats den 3 oktober (en onsdag) och 27 procent den 10,

men av treliter sböckerna var motsvarande andelar endast 4 procent och 12

procent.

En av kommittén utförd speciell undersökning av veckotyper från Stock­

holm visar att utminuteringen där har större frekvens i början av månaden

och utskänkningen större i slutet. Kommittén anför vidare.

Undersökningarna är icke tillräckligt omfattande för att ge klart besked,

huruvida försäljningen, särskilt om därvid även utskänkningen beaktas,

verkligen företer en fallande trend och huruvida den i detta hänseende avvi­

ker från den finska och norska försäljningen. En viss avvikelse synes dock

vara sannolik.

Den nyss refererade jämförelsen mellan Sverige och Finland visar emeller­

tid att maximeringen väsentligen har egenskapen att suga till sig och icke att

bromsa. Då dessutom inga väsentliga kompletterande upplysningar om ran­

soneringens inflytande kunde byggas på rön av den natur, som gjorts vid

Vänersborgsundersökningen, har nykterhetskommittén icke funnit det erfor­

derligt att undersöka om den där påvisade inköpsfördelningen har allmän­

giltighet.

I fråga om två särskilda grupper är visserligen inköpsdatums diagnostiska

värde uppenbart. Den ena är den lilla grupp (ca 1 procent) av motboksägar­

na som gör »tidiga och täta inköp» av den medgivna spritkvantiteten och

sedan eventuellt fortsätter med starkvin. Den andra är den av Vänersborgs­

undersökningen att döma också mycket obetydliga grupp, som först -vid må-

nadsslutet erinrar sig vikten av att hindra tilldelningen att »frysa inne». Den

törra bromsas, den senare gör inköp som vid frånvaro av ransonering skulle

uteblivit. För andra kunder är det däremot enligt kommitténs mening ute­

slutet att av inköpens fördelning under månaden draga några som helst slut­

satser rörande inköpens storlek i jämförelse med inköpen vid ett system utan

ransonering.

Det synes till en början ligga i varje ransonerings natur att uttagen av

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

in

ransonen, i den män dessa avser att täcka behovet under ransoneringsperio-

den, förskjuts mot dess början. Om den kund som har cn liter i kvartalet

företrädesvis köper ut den under kvartalets första månad, eller om den som

bär en liter i månaden företrädesvis köper ut den under månadens första

hälft, eller om den som har tre liter i månaden och föredrar att köpa dem

på en gång också företrädesvis gör det under månadens första hälft, torde

därpå ingalunda kunna grundas den slutsatsen att den ene eller andre av

dessa, genomsnittligt sett, vid frånvaro av ransonering skulle köpa mera.

Å andra sidan är den omständigheten att en man med två liter i månaden

lördelar denna kvantitet på en halv liter i veckan, icke något tillräckligt be­

lägg för att han vid frånvaro av ransonering skulle nöja sig med denna kvan­

titet, allra minst om denna inköpsfördelning är föreskriven av bolaget.

Till slut bör emellertid framhållas, att frågeställningen vid undersök­

ningar av detta slag är alltför snäv för att ge ett uttömmande besked om

ransoneringens återverkan på inköpsmängden. Den avser uppenbarligen

endast frågan huruvida kunden, sådant hans behov ter sig i inköpsögonblic-

ket, bromsats av ransoneringen eller av denna lockats att köpa en mängd som

överskrider behovet. Den lämnar den lika viktiga frågan, i vilken män

ransoneringen genom åren bidragit till att skapa detta behov eller varit en

faktor i utformningen av dess styrka, helt utanför. Vidgar man frågeställ­

ningen till att avse också detta spörsmål, framgår det att suggestion och in­

bromsning ingalunda är några varandra uteslutande alternativ. Genom att

föra in någon i kundkretsen, då han eljest skulle stannat utanför, och/eller

genom att ge hans spritbehov större styrka än det utan individuell ransone­

ring skulle ha haft, kan restriktionssystemet mycket väl ha fört hans behov

förbi den gräns som ransonen medger. Det kan uppenbarligen icke räknas

ett system till förtjänst att det hindrar tillfredsställelsen av ett behov som

det själv har skapat.

Kommittén anmärker även att överlåtelserna vid en ransonering omöj­

liggör varje beräkning av hur mycket ransoneringen bromsar.

Konsumenternas antal.

Kommittén har, såsom förut omtalats, konstaterat en fortgående ökning

av antalet motboksinnehavare och förklarar denna sålunda.

En viktig impuls till stegring av motboksantalet har spritransoneringen

gemensam med annan ransonering: frestelsen till överlåtelse av ransonerade

varor olika köpare emellan till åstadkommande av bättre anpassning till de

växlande behoven. Detta anpassningstryck riktar sig inte endast mot den

som redan är köpare utan också mot den som ursprungligen står utanför

kundkretsen. I vissa arbetargrupper eller kårer med utpräglade alkohol­

vanor och stark lag- eller kåranda kan trycket på dem som inte tillhanda­

håller motbok för lagets eller kårens konsumtion nå betydande styrka, mot

vilken endast de mest principfasta förmår hålla stånd. Ett stort antal mot-

böcker för kvinnor torde ha ett besläktat ursprung.

Den tydliga ansvällningen av motboksantalet efter borttagandet av den

fjärde litern i oktober 1941 är med stor sannolikhet ett uttryck för en till­

strömning i kundkretsen av personer som ursprungligen var utan starkare

eget intresse för alkoholkonsumtionen. Det synes emellertid uppenbart att

detta av anpassningstrycket vållade inträde i överlåtarens eller traktörens

roll endast undantagsvis kan undgå att påverka de egna alkoholvanorna.

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Men också andra krafter pressar till inträde i kundkretsen eller stegring

av inköpen. En ranson är i sitt syfte och i sin verkan på ett säreget sätt dub­

belriktad. I sin aspekt gentemot ransonhavaren är den en tryggad tillgång

om också i begränsad mängd till en eftertraktad vara. I sin aspekt mot den

som icke har någon ranson eller en ranson, som understiger den åtrådda

mängden, är den ett intrång i en förmån eller i en möjlighet som eljest

skulle ha förelegat. Varje ransonering ger genom denna dubbelriktade inne­

börd en ny värdering åt den ransonerade varan. Både för ransonhavaren och

för den ransonlöse får en viss vara större värde när den blivit ransonerad än

den hade dessförinnan. Med ransoneringen har tillgången till varan blivit ett

privilegium.

I särskilt hög grad gäller detta den individuellt nyanserade ransoneringen.

Det framgår av kommitténs undersökningar att systemets tillämpning med­

verkat till alt framkalla en sådan inställning hos allmänheten att inköpsrätt

och så hög tilldelning som möjligt blivit förmåner som eftersträvas i och för

sig, oberoende av den spontana efterfrågan på rusdrycker. Redan den trapp-

stegsvisa höjningen av inköpsrätten med stigande ålder kan inge den före­

ställningen att motbokstilldelning och därefter stigande sådan är ett tecken

på ökat socialt anseende. Differentieringen efter kön kränker, som några

offentliga uttalanden och besvärsmål rörande motbokstilldelning till kvin­

nor visar, åtskilliga kvinnors krav på likställighet med mannen. Än viktigare

är emellertid graderingen av männens tilldelning efter deras socialposition.

Högsta tilldelning hade 1945 30—40 procent av tjänstemännen men endast 10

procent av industriarbetarna och 1 procent av jordbruksarbetarna. På samma

sätt ökade tilldelningen med stigande inkomst. I storstäderna ökade ande­

len män med högsta tilldelning från 18 procent i inkomstgruppen under

3 000 kr. till 37 procent i gruppen 3 000—5 000 kr. och 76 procent i gruppen

över 10 000 kr. En motsvarande fördelning gäller inom de övriga delarna av

landet. Den består även om man rensar ut de yngsta årsgrupperna, där till­

delningen på grund av åldern är begränsad i alla samhällsgrupper. Denna

tillämpning av tilldelningsreglerna är i full överensstämmelse med system­

bolagens principer, ja, kan t. o. in. sägas vara en nödvändig förutsättning för

att de skall fungera. Men följden måste utan tvivel bli en övervärdering av

inköpsrätten, särskilt när det gäller de högre tilldelningarna. Denna över­

värdering förstärkes genom att systembolagen gör ingripanden av andra

skäl än nykterhetsanmärkningar. Att ha högsta tilldelning blir därför ett

tecken på social oförvitlighet. Inom de breda folklagren finns det åtskilliga,

som inte endast betraktar motboken som ett »medborgarbevis» utan också

tilldelningens storlek som en indikator på socialpositionen. I motboksbesvär

är jämförelser mellan den egna tilldelningen och tilldelningen till någon an­

nan person, vilken man anser sig jämställd med eller överlägsen i social

position, ett vanligt inslag vid kravet på ökad tilldelning. På ett sätt som

icke kan förekomma i andra länder kopplas sålunda i Sverige sprittilldel­

ningen samman med det sociala uppåtsträvandet.

Detta motiv verkar, enligt kommittén, med styrka också i gränsområdet

mellan dem som är avstängda och dem som har den ena eller andra tilldel­

ningen. För alkoholisterna innebär motboksindragningen en social prick­

ning. Innehavet av inköpsrätt skulle emellertid med all sannolikhet inte

kunna få den betydelse det nu har, om inte den övre delen av motbokssyste-

mets rangskala funnes.

Kommittén ser i denna sammankoppling av sprittilldelningen med den so­

ciala ambitionen, insugningen i kundkretsen av möjliga överlåtare och den

113

förut behandlade attraktionen hos tilldelningsmaximum tre sidor av syste­

met, tillräckliga att förklara de förändringar av värderingen av och håll­

ningen till spritdryckerna som under de senaste decennierna ägt rum i vårt

land. Därmed kan också den svenska konsumtionens tidigare belysta sär­

prägel i förhållande till andra länder förklaras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Missbruket.

Efter en redogörelse för det svenska missbrukets utveckling — i erforder­

liga delar återgiven i Avd. II — frågar kommittén vilken betydelse restrik-

tionssystemet haft för missbrukets utveckling.

Till en början konstateras på grundval av de statistiska undersökningarna

att det i Sverige råder ett starkt samband mellan laglig spritdrycksförsälj-

ning och fylleri.

I den mån den individuella kontrollen verkar stegrande på konsumtionen,

bör den således också verka stegrande på fylleriet. Eftersom det tillfälliga

fylleriet företer en stark samvariation med det vanemässiga fylleriet som

är ett av det grövre missbrukets symtom, kan man anta att en samvariation

även föreligger mellan konsumtion och grovt missbruk. Den individuella

kontrollen kan således a priori misstänkas för att vara en faktor till steg­

ring också av detta. Att fylleriet och det grova missbruket nu är lägre än

under tiden före det första världskriget är i så fall icke en förtjänst hos

restriktionssystemet utan en följd av samma faktorer som hållit konsum­

tionsökningen tillbaka: den stigande kulturnivån, rationaliseringen i indu­

strin, de nya fritidssysselsättningarna, den starka stegringen av realpriserna,

den ständigt förbättrade alkoholistvården.

Enligt kommittén visar dess sedvane- och ungdomsundersökningar att

missbruket växer med den genomsnittliga konsumtionen.

Kommittén har vidare undersökt om systemet vid tiden för dess införande

förmått förändra det tidigare förhållandet mellan missbruket och totalkon­

sumtionen samt åberopar dessa siffror.

Å r

Fyllerifall per 10 000 liter försålda

spritdrycker i

hela liket

hela riket exkl.

Stockholm

Stockholm

1913.......................................

13

12

18

1914.......................................

13

12

16

1915.......................................

12

11

16

1916.......................................

13

12

16

1917.......................................

19

18

21

1918.......................................

24

20

42

1919.......................................

23

19

48

1920.......................................

12

It

19

1921.......................................

10

9

13

1922.......................................

11

10

15

1923.......................................

12

11

16

8

Bihang till riksdagens protokoll 19!>b. i samt. Nr 151.

114

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

Kommittén anför.

Nedgången från 1913 till 1914 i Stockholm måste tolkas som en större effekt

på missbruket än på bruket i gemen. 1920 visar emellertid ingen nedgånff i

förhållande till förkrigsåren. Däremot förmådde arbetslösheten 1921 minska

missbrukets storlek i förhållande till konsumtionen långt mera än vad syste­

mets införande 1914 förmådde. Vid denna tidpunkt var Brattsystemet sedan

länge helt genomfört i Stockholm varför minskningen inte kan tillskrivas

detta. Talserien från 1920 till 1923 är även för landet i övrigt tydligt kon-

junkturpräglad. Minimisiffran för 1921 står uppenbarligen i samband med

fredskrisen och arbetslösheten. Nedgången i fylleriet är mindre än i Stock­

holm, trots att tilldelningsreglerna vid denna "tid skärptes i större delen av

iandet men inte i Stockholm.

Nästa fråga är, enligt kommittén, i vilken mån den stigande trenden i kon­

sumtionen efter systemets införande varit förknippad med stigande eller

sjunkande trend i fråga om missbruket. Härom anföres.

Missbrukets storlek i förhållande till totalkonsumtionen framgår i någon

män av nedanstående tablå över antalet fylleriförseelser i hela riket per

10 000 liter sålda spritdrycker under vissa perioder.

1913......... .

13,2

1937/39 ... . 9,0

1920 ......... . 12,2

1949 ......... .

8,3

1924/26 ... . 10,8

1950 ......... . 8,7

1927/29 ... .

9,2

1951......... .

9,3

När man finner att missbruket sjunkit något i förhållande till totalkon­

sumtionen sedan den tidpunkt kring mitten av 1920-talet från vilken restrik-

tionssystemet i sin utformning varit relativt stabilt, så är det bara vad man

haft anledning att vänta även om inga samhälleliga ingripanden gjorts. Inte

ens en till en bestämd tidpunkt förlagd skattestegring sådan som den dans­

ka eller den engelska i samband med det första världskriget, visar omedel­

bart alla sina verkningar utan dessa sträcker sig förmedelst generations­

växlingen genom en följd av år. I fråga om sådana delvis utomlegislativa

faktorer som stigande folkbildning, breddning av det samhällsskikt som har

högre skolning än folkskola, de nya fritidssysselsättningarna och rationa­

liseringen i industrin är redan orsaksfaktorn föränderlig under en längre

tidrymd. Detsamma kan redan av detta skäl väntas gälla i fråga om dessa

förändringars återverkan på förhållandet mellan missbruk och totalkonsum­

tion. I England, där realpriset under mellankrigsåren var tämligen kon­

stant, har under inflytandet av sådana faktorer inte bara konsumtionen fort­

satt att sjunka utan fylleriet sjunkit ännu mer; dess förhållande till sprit-

dryckskonsuintionen är numera blott hälften av vad det var vid mitten av

1920-talet. I Sverige har sedan mitten av 1920-talet tillkommit dels en steg­

ring av realpriset till det trefaldiga, vilket mot bakgrunden av utländska er­

farenheter kan antagas ha haft en likartad verkan, och dels en fortgående

tillväxt av alkoholistvårdens effektivitet.

Ehuru sålunda en rad faktorer varit verksamma för att minska förhål­

landet mellan bruk och missbruk, visar detta förhållande en fallande trend

som är långt svagare än den stigande trenden i konsumtionen. I den mån

spritransoneringen i sin långtidsverkan varit en faktor till stegrat bruk har

den således också varit en faktor till stegrat missbruk.

Kungt. Maj.ts proposition nr 15i.

115

Restriktionssystemets tillämpning och missbruket.

Systembolagen skall, enligt kommittén, i huvudsak bestämma vilka av

medborgarna som skall få förtroendet att köpa hem sprit och, i den mån

sådant förtroende kan ges, den högsta mängd som därvid kan ifrågakomma.

Prövningen skall emellertid också avse spörsmålet, huruvida köparen verk­

ligen själv kan antagas förtära den inköpta spriten eller överlåta den på

andra. Kommittén finner emellertid att systemet icke förmått träffa ett rik­

tigt val beträffande dem som kunde tillåtas dricka och än mindre lyckats

begränsa förtäringen av de utminuterade spritdryckerna till motbokskun-

derna och deras anhöriga.

Vid behandlingen av motboksansökningar har det salunda icke varit möj­

ligt att med tillräcklig säkerhet ställa en prognos rörande den kommande

utvecklingen av sökandens alkoholvanor eller att i tid avslöja bristen på

överensstämmelse med den vid motbokens utställande gjorda prognosen.

Redan den omständigheten att mycket liten tid kan offras på varje särskilt

fall skapar i detta hänseende ett oöverstigligt hinder.

Restriktionssystemet borde annars kunna ha en viss betydelse tor upp­

spårande av alkoholmissbruk. Den noggranna registreringen och kontrol­

len av inköpen borde kunna ge möjlighet härtill. Så sker också m<m det ai

inte särdeles vanligt. Antalet anmälningar till nykterhetsnämnder från sys­

tembolag är inte så stort att det ansetts böra särskilt redovisas i den otti-

ciella statistiken, vilken dock upptar tio olika grupper av initiativtagare till

nykterhetsnämndernas åtgärder. Det finns också många exempel pa att al­

koholister haft högsta tilldelning på motboken, när de blivit omhander t agna.

Detta visar att systembolagen genom sin egen verksamhet mte alltid kan

upptäcka ens mycket avancerade fall av missbruk. Det framgår av kom­

mitténs systembolagsundersökning att de grövre missbrukarna (grupp

och

2

enligt kommitténs indelning) praktiskt taget 100-procentigt

b ivi

upptäckta av myndigheter eller andra institutioner än systembolagen i re-

ge]Pgenom anmälan om fylleriförseelse. När det gäller personer med lindri­

gare nykterhetsanmärkningar (grupp 3) var det däremot ca 9 procent son

blivit kända som missbrukare genom systembolaget. Flertalet av de

nrocent av samtliga i grupp 3) observerades vid granskningen av inköpen

KSi inköpswmor aff missbruk kunde förutsättas (vilket dock ,ntc

betyder att alla dessa blivit föremål för någon atgard).

Kommittén fastslår att restriktionssystemet medfört upptäckt av vissa

lindriga missbruksfall, att den kvantitativa betydelsen harav emellertid ar

ringa samt att, om nykterhetsnämnderna haft lika stor personaltillgång som

försäljningsorganisationen, nämndernas möjligheter att uppspåra missbru­

kare skulle varit minst lika stora.

. ,

,

Vidare konstaterar kommittén att systemet inte hindrar missbrukare från

alt komma över sprit. Större delen (74 % år 1949) av fylleriförseelserna

begås av personer utan motbok. Kommittén yttiar.

1 clipnlnr motsättning till vad som nu sagts står det faktum att fylleriet

„,L5c uäi“SrikUonssystemet infördeo i Stockholm 1914 Det är emel-

lertid lätt att förklara, att restriktionssystemets återhållande verkningai

• ovm liinrät/bide under den första tiden efter införandet. Ätgardei-

nahade då en viss chockverkan. Den genomsnittliga alkoholkonsumtionen

116

bland dem som aa var konsumenter lag så högt att ransoneringen inne­

bar en verklig inskränkning för ett stort antal köpare. Det blev därför

inte några överskott att överlåta. Någon olaga hantering — lönnbränning,

smuggling eller motboksöverlåtelse — var inte organiserad. Motbok

togs till en början ut endast av de mera regelbundna konsumen­

terna. Så småningom ändrade sig bilden. Under första världskrigets sista

år uppstod en betydande illegal hantering. Lönnbränningen, som praktiskt

taget varit borta sedan tiden närmast efter 1855, tog ny fart under 1917

och 1918 och fick trots de knappa sockerransonerna under dessa år

snabbt en betydande omfattning i Stockholm. Efter krigsslutet blev den in­

smugglade varan den viktigaste källan till komplettering av motbokstilldel-

ningen och denna möjlighet kunde utnyttjas fram till slutet av 1930-talet.

Härifrån kunde missbrukarna — låt vara till extra höga priser — få sitt

behov fyllt eller åtminstone få tillräckligt med sprit för att kunna begå

fylleriförseelser. Men en ännu bättre leveranskälla uppstod genom att mot-

boksinnehavet bredde ut sig till nya grupper, som inte tidigare varit regel­

bundna konsumenter men som nu började ta ut sina månadsransoner. Miss­

brukarna förser sig med sprit dels genom den i förtjänstsyfte bedrivna lang­

ningen dels genom överlåtelser från andra motboksägare mot ringa eller

inget överpris. Både för langningen och för de mera privata överlåtelserna

tprde tillgången på sprit ha ökat genom ökningen av motboksantalet. Smugg­

lingen och lönnbränningen har kommit i skymundan. Ju dyrare spriten bli­

vit, desto mera torde benägenheten till överlåtelse ha tilltagit. De höga pri­

serna medför att man inte anser sig ha råd att själv konsumera hela tilldel­

ningen. Systembolagens praxis på senare år att lämna högsta tilldelning

oberoende av inkomst måste ytterligare öka utrymmet för överlåtelser. Hur

stor procent av motboksägarna som av ekonomiska eller andra skäl över­

låter sin tilldelning är dock omöjligt att avgöra.

Kommittén finner, att de ymnigt förekommande överlåtelserna har satt

systemets grundtanke ur funktion, samt anför i fortsättningen.

Överlåtelserna har en av sina förutsättningar i det bristfälliga stöd, som

det allmänna rättsmedvetandet ger restriktionssystemet. Man kan fråga sig

vad det beror på att svenska folket inte visat större lojalitet mot detta. Det är

tydligt att systemet aldrig blivit riktigt införlivat med rådande normer för

människornas uppträdande. När systemet infördes betraktades det av fler­

talet alkoholkonsumenter på sin höjd som ett nödvändigt ont, som måste

accepteras om man ville undgå totalförbudet. Systemet innebär redan i prin­

cip en reglering och övervakning av de enskilda medborgarnas konsumtions­

vanor, som av de flesta människor betraktas som osympatisk, i synnerhet om

man inte är övertygad om att den gör någon nytta. Den negativa inställningen

till systemet förstärkes av tillämpningen. Det var vid årsskiftet 1945/46 om­

kring 450 000 män, dvs. över en femtedel av alla män över 25 år och över 30

procent av motboksägarna, som på något sätt var »prickade» av systemet ge­

nom att de fått sin tilldelning indragen eller minskad, inte fått ut begärd

motbok eller inte fått den ökning i tilldelningen som de hemställt om. Av

dessa hade bara omkring en fjärdedel någon nykterhetsanmärkning. Resten

hade fått sin »prickning» på grund av dålig ekonomi, socialunderstöd eller

andra skäl. Även om en viss förskjutning skett sedan undersökningen gjor­

des — bl. a. i samband med folkpensionsreformen 1948 — så kan man

under sådana förhållanden inte vänta sig någon större lojalitet mot systemet.

Av fyra män över 25 år, som inte är nöjda med sin tilldelning och därför

önskar köpa sprit av någon motboksägare som har mer än han behöver, är

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

117

bara en känd som missbrukare eller opålitlig i nykterhetsavseende. Över­

låtelserna behöver därför inte alls få någon karaktär av hjälp åt missbru­

kare att komma över sprit utan uppfattas snarast som hjälp i en situation,

som vem som helst, även den skötsamme, lätt kan komma i. När vidare till­

delningen i många fall är större än behovet, priset högre än inkomsterna

tillåter och den konventionella inställningen sådan, att man inte gärna låter

ransonen »frysa inne», blir följden självfallet överlåtelser i mycket stor

skala.

Man kan kanske generellt säga att grunden till att systemet misslyckats i

sina strävanden att vinna anslutning i folkmeningen inte minst är att anta­

let avstängda är för många för att opinionen skall kunna vända sig emot

dem.

Det är dock sannolikt att restriktionssystemet åtminstone i början av sin

existens verkat som en propaganda för nyktrare vanor. Den snabba mot-

boksindragningen vid en fylleriförseelse och kravet på frihet från nykter-

hetsanmärkning för att få motbok eller ökad tilldelning har verkat som en

ständig påminnelse om att alkoholmissbruk ogillas av samhället. Åtskilliga

motboksägare torde härigenom ha skrämts till större försiktighet i förhål­

lande till spriten. Men om detta lett till ogillande av berusning i högre

grad än vad som ändå skulle ha skett som en följd av den stegrade hyfsning­

en i allmänhet synes högst osäkert. Tvärtom torde systemet också ha haft

en viss verkan i" motsatt riktning. Genom att inskränkningarna i inköps­

rätten inte bara gällt missbrukarna, har säkerligen åtskilliga personer ställt

sig på dessas sida i känslan av att »sitta i samma båt» i förhållande till

systemet. Om systemet haft någon nykterhetsfrämjande opinionspåverkan,

torde den i vart fall numera vara avslutad.

Kommittén framhåller vidare att motboksindragningarna ibland verkat

hindrande vid behandlingen av missbrukare; de har framkallat trotsreak­

tion. Systembolagens försök att använda s. k. kurativ motbok med begrän­

sad tilldelning får icke heller kommitténs gillande. Kommittén finner att

sådan motbok kan försvåra strävandena att hålla alkoholisten helt borta

från alkoholkonsumtion. Systembolagen torde, enligt kommittén, göra en

viss insats i fråga om lindrigare missbruksfall genom rådgivande och var­

nande verksamhet i samband med reglering av tilldelningarna. Denna in­

sats betecknas emellertid som en dubblering av nykterhetsnämndernas

verksamhet.

Kommittén finner, att systemets tillämpning inte har kunnat göras så

sträng som dess principer förutsätter. Det hinder, som den individuella kon­

trollen lagt i konsumenternas väg, har sålunda väl varit tillräckligt stort för

att irritera många av dem och tillräckligt stort för att göra dess övervin­

nande till ett mål för ungdomlig sportprestation, men icke större än att det

utan svårighet kunnat kringgås. De ansträngningar, som gjorts av systemets

ledande män alt minska allmänhetens irritation genom en »smidig anpass­

ning» efter önskemålen, har, enligt kommittén, ytterligare minskat syste­

mets möjligheter att hindra missbruk och förebygga överlåtelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Ungdomens alkoholvanor.

Kommittén finner att konsumtionens och missbrukets utveckling icke är

ensartad för olika generationer.

Absolutistfrekvensen är högre i de generationer, som redan före restrik-

tionssystemets införande uppnått den ålder då hållningen till alkoholen i

stort sett föreligger utformad. Bland männen över 25 år var motboksfrekven-

sen år 1916 ca 50 procent, 30 år senare var den ca 75 procent. Den årliga

genomsnittstillväxten i förhållande till det ursprungliga antalet var alltså

något under 2 procent. Av de manliga 25-åringarna år 1926 sökte ca 30

procent motbok, av 25-åringarna 20 år senare dubbelt så många; den årliga

genomsnittstillväxten var alltså 5 procent. Bland 17-åriga ynglingar 1937

var ca 10 procent alkoholkonsumenter, bland 17-åriga ynglingar år 1946

ca 20 procent; den årliga genomsnittstillväxten under tioårsperioden var

alltså ca 10 procent. Bland flickorna var den också ca It) procent. Ung-

domsfylleriet har under senare år ökat betydligt, medan de äldres fylleri­

frekvens förblivit tämligen oförändrad. Förändringen i alkoholvanorna har

uppenbarligen varit snabbare ju längre ner i åldrarna man befunnit sig.

Vissa utländska exempel anföres, vilka enligt kommittén visar att ung­

domen ändrar sig snabbare än de äldre. Här har förändringen gått i mot­

satt riktning mot den svenska; konsumtionen har gått tillbaka. I en under­

sökning av franska arbetsministeriet från år 1923 framhålles sålunda att

förbättringen är större bland ungdomen än bland de äldre. En engelsk

sociologisk undersökning ger vid handen att de äldre pubkunderna gärna

fortsätter traditionen från tiden före prishöjningarna genom att dricka i

halvliterstora glas medan de yngre håller sig till hälften så stora.

Kommittén fortsätter.

Bakom denna olikhet mellan yngre och äldre ligger säkerligen flera fak­

torer. En grundläggande faktor är uppenbarligen att de yngre har större

rörlighet än de äldre. Denna skillnad torde vara en faktor, inte bara bakom

olikheten mellan generationerna i fråga om snabbheten i förvärv av alkohol­

vanor och absolutism utan även i fråga om de allmänt förefintliga olikhe­

terna mellan unga och gamla i deras tillgänglighet för (assimilation av) nya

meningar, moder och hållningar över huvud.

Ungdomens inkomster har stegrats så snabbt att de lämnat utrymme för

en stark ökning av nöjeskontot. De förbättrade kommunikationerna har i

samband med den nyss berörda större rörligheten gjort deras nöjesliv mera

stadspräglat och därmed mera präglat av kontakter med alkoholen än det

tidigare lantliga.

Dessa faktorer är emellertid icke ensamma tillräckliga för att förklara

den svenska ungdomens stegrade inriktning på alkoholen. Andra faktorer

har nämligen här som i andra länder verkat i motsatt riktning. De nya nö-

jesformer och fritidssysselsättningar, t. ex. biograf och idrott, som allestä­

des medfört minskat alkoholbruk, har uppenbarligen främst haft betydel­

se för ungdomarna. Och deras möjlighet till lagligt förvärv av spritdrycker

har sedan länge varit starkt beskuren, inköpsrätt har för de ogifta inträtt

först vid 25 års ålder. Priset, som uppenbarligen i andra länder hejdat ung­

domens alkoholbruk, har efter hand också i Sverige blivit betydande.

Kommittén frågar sig varför ungdomen i Sverige utvecklats på annat sätt

än i England och Frankrike.

119

Ett försök till svar på dessa frågor kan lämpligen inledas med en erinran

om de allmänna faktorer, som medverkar vid utformningen av den uppväx­

ande generationens värden och meningar och den under inflytande av dessa

värden och meningar utformade hållningen i olika hänseenden. Denna ut­

formning torde till en del vara bestämd av personlighetstypen, främst gra­

den av självständighet gentemot de olika grupper personen tillhor eller el­

jest hämtar sina tilldragande eller motbjudande förebilder från. Genom­

snittligt är emellertid självständigheten gentemot dessa grupper, av vilka

han är medlem eller från vilka han hämtar sina föredömen, icke storre an

att dessa grupper i det väsentliga präglar värden, meningar^ och hållning.

Dagens svenska ungdom hämtar sina förebilder från åtminstone fyra

olika°slag av gruppbildningar, den egna familjen, arbetsplatskollektivet,

fritidsgänget samt den formellt lösa men inflytelserika gruppbildning, som

utgöres av åskådarna av samma filmer och läsarna av samma slags htte-

ratur. Dessa olika grupper är uppenbarligen icke strängt åtskilda utan tly-

ter över i varandra.

Om deras betydelse för utformningen av ungdomens alkoholvanor ger

kommitténs ungdomsundersökning vissa besked. Föräldrarnas principiella

hållning utövar sålunda i alla socialklasser ett övervägande attraktivt in­

flytande på barnen. Absolutistiska föräldrar har barn med större frekvens

av absolutism och större frekvens av nästan absolutism än andra föräldrar.

I fråga om omständigheterna kring begynnelsen av spritbruket avviker bar­

nen i de olika socialklasserna från varandra. I socialgrupp I uppfattas up­

penbarligen införandet av ungdomen i det konventionella alkoholbruket

som en lika naturlig sak som dess införande i umgängesvanorna i övrigt.

I fråga om de övriga socialklasserna synes i varje fall den manliga ungdo-

mens begynnande alkoholbruk vara förmedlat av fritidsgänget. Det ungdom-

liga kamratlagets värderingar, meningar och beteenden utformas som be­

kant ofta i strid med föräldrarnas, andra vuxnas och samhällets. De kommer

därmed ofta i strid med de traditionella. Oftast kräver ungdomen visserli­

gen uppluckring av moraliska eller andra av samhället sanktionerade lev­

nadsregler, ibland kan den emellertid kräva stramare regler. Bland den stu-

derande ungdomen under det första decenniet av detta sekel var helnykter-

heten sålunda väsentligt mera utbredd än hos föräldragenerationen. Till

nutidens »röjargäng» bland skolungdomen saknades då motsvarighet.

Den ungdomliga reaktionen mot att unga personer ej får inköpsratt ar

befryndad med den som i åldrarna över 25 år utlöses av avstängningen pa

»rund av missbruk och av kvantitetsbegränsningen. Svårigheten att forcera

hindret kan medföra en särskild lockelse att skaffa sprit. Förbudet häremot

inordnas därmed naturligt bland de inskränkande regler^ som det tillhör

ungdomarnas beteendemönster att kringgå. Så litet motstånd har spritad­

ministrationen förmått bjuda denna ungdomliga strävan att 25-årsåldern

icke synes utgöra någon urskiljbar gräns i fråga om gestaltningen av ung-

domens alkoholvanor.

...

.

De av samhället skapade hindren för tillträdet till de vuxnas alkohol-

konsumtion har sålunda icke förmått utlösa någon ungdomlig kritisk pröv­

ning av denna konsumtion.

Partiella reformer.

Kommittén finner — utan att ingå i närmare bedömning av de 1937 be­

slutade partiella reformerna — att den icke kan begränsa sitt förslag till

mindre omfattande ändringar i nuvarande system. Gentemot dem som krävt

Kungl. Maj:ts proposition nr löt.

120

åtgärder för att tillförsäkra systemet ett förbättrat stöd i det allmänna rätts­

medvetandet framhåller kommittén att det torde vara synnerligen svårt att

anvisa konkreta åtgärder med sådan effekt. Det är enligt kommittén över­

huvud taget svårt att hos gemene man vinna gehör för nykterhetsfrämjan­

de åtgärder som inskränker den enskildes frihet, eftersom orsakssamman­

hangen mellan de samhällsskadliga företeelserna och ingripandena är svåra

att uppfatta utan närmare studium.

Lika litet finner kommittén det möjligt att nå fram till en gynnsammare

effekt genom skärpt lagtillämpning. Härvidlag pekar kommittén på det ar­

bete i rättskipningens olika instanser som skulle bli nödvändigt om samhäl­

let i större omfattning försökte uppdaga och beivra de talrika överlåtelserna.

Beträffande möjligheterna att företaga partiella reformer i annan riktning

uttalar kommittén.

De ogynnsamma effekterna av restriktionssystemet torde, ordnade från

större till mindre, vara förknippade med den individuella nyanseringen av

ransoneringen, med ransoneringen som sådan och med tillståndsbeviljan-

det, som godtar några och underkänner andra och utmärker de förra genom

att tilldela dem ett särskilt rättighetsbevis, motboken. Ett system, i vilket

samtliga dessa tre moment lämnats oförändrade men som modifierats i nå­

gon mera invärtes detalj, kan därför väntas medföra samma ogynnsamma

verkningar som det nu gällande.

En reform av betydelse maste därför ta sikte på något av de angivna mo­

menten. Några har menat att det vore möjligt att nå en avgörande förbätt­

ring redan genom att ge alla lika stor tilldelning, eventuellt stigande med

åldern. En sådan åtgärd är onekligen gynnsam ur den synpunkten, att den

undanröjer den ofördelaktiga sammankopplingen mellan tilldelning och so­

cialposition. Den innebär emellertid ur andra synpunkter ett olösligt dilem­

ma : att vid aypassningen av den gemensamma kvantiteten fastställa en till­

delning, som inte ar så hög att den överskrider behovet hos ett stort antal

köpare, och inte så låg att den hos många medför stark irritation och vid­

sträckt olaga hantering.

Om maximeringen avskaffas, innebär redan detta, enligt kommitténs upp­

fattning, ett stort framsteg. Kommittén vill emellertid också skjuta den nu­

varande sållningen av rättighetsinnehavare med uttryckligt medborgarbe-

vis och icke rättighetsinnehavare i bakgrunden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

JSykterhetsvårdens verkningar.

Kommittén anmärker, att alkoholistlagstiftningen och försäljningslagstift-

ningen under mer än 30 år stått vid varandras sida med det gemensamma

syftet att förebygga alkoholmissbruk, samt anför.

Den uppmärksamhet, som ägnats dessa båda former för samhällsingri­

pande, har emellertid varit mycket olika. Nykterhetsvården har levat i skug­

gan av den individuella kontrollen. Mycket länge svävade man till och med

i ovisshet om det årliga antalet av dem, som var föremål för behandling en­

ligt alkoholistlagen.

Frekvensen av ingripandena framgår av dessa siffror.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151

121

Å r

Personer

som varit

föremål för

åtgärd

Därav fal­

lande under

1 § Al

Därav vår­

dade på an­

stalt någon

del av året

1947 ... ...

25 883

9 791

2 990

1948 ... ...

29 319

11 272

3 317

1949 ... ...

31 603

12 358

3 684

1950 ... ...

33 289

12 989

3 678

Om verkningarna av al k oh o 1 i stvård e n åberopas en av socialstyrelsen på

uppdrag av alkoholistvårdsutredningen utförd undersökning av livsföringen

under 10 år av dem som första gången internerades år 1936. Efter tioårsperio­

dens utgång betecknades 2/3 av dessa som grova missbrukare eller som per­

soner med tendens till missbruk, 20 procent som måttliga alkoholbrukare

och blott 4 procent som nästan absolutister eller absolutister. Återstoden kun­

de inte anträffas.

Kommittén har kompletterat denna undersökning genom att i kontroll­

styrelsens fylleriregister undersöka fyllerifrekvensen hos förstagångsinter-

nerna av 1936 före och efter interneringsingreppet. Kommitténs undersök­

ning omfattar 347 fall. Det betecknas såsom antagligt att fyllerifrekvensen i

landet efter år 1936 skulle ha varit ca 8 procent högre om dessa 347 personer

inte gjorts till föremål för ingripande av nykterhetsvårdsorganen.

I anslutning härtill yttrar kommittén.

Då inte samtliga alkoholister, som 1936 internerats första gången, kunnat

följas fram till 1950 och då omkring 70 procent av samtliga av nykterhets-

nämnderna behandlade fall icke blir föremål för internering, torde man vid

en mycket försiktig bedömning kunna uppskatta den av nykterhetsvården

förhindrade stegringen av fyllerifrekvensen till åtminstone 10 procent. Detta

gäller emellertid nykterhetsvården med den ingreppsfrekvens som den hade

1936. Eftersom ingreppsfrekvensen befinner sig i fortlöpande stegring, torde

numera den fyllerihindrande effekten av nykterhetsnämndernas verksamhet

vara betydligt större. Detta måste hållas i minnet när man söker bedöma

restriktionssystemets inverkan på förändringarna i fyllerifrekvensen.

Resultaten av nykterhetsvårdens och försäljningsorganisationens dubbla

ingrepp är, enligt kommittén, icke uppmuntrande. I anslutning härtill fram­

håller kommittén vikten av att ingripande mot missbruk sker på ett tidigt

stadium.

Sammanfattning.

Kommittén sammanfattar sin ståndpunkt rörande restriktionssystemets

verkningar, dels grafiskt i två diagram, dels ock med följande ord.

Restriktionssystemet tillkom för att begränsa alkoholmissbruket. Det mått­

liga bruket skulle programmässigt lämnas utanför ingripandet. Men många

som medverkade till lagstiftningens genomförande väntade att med missbru­

kets tillbakaträngande också skulle följa eu tillbakagång av konsumtionen.

I vilken mån har detta program genomförts och dessa förväntningar in­

friats?

122

Ingripandet gentemot konsumenterna har icke kunnat begränsas till att

avse endast missbrukarna. Viktigare är emellertid svaret på frågan hur det

påverkat omfattningen av bruk och missbruk. Rörande denna påverkan bär

i debatten hävdats olika meningar. De välvilligaste bedömarna bär menat att

systemet infriat sin utfästelse, att det minskat missbruket och därtill verkat

återhållande på konsumtionen i stort sett. Den ökning som faktiskt konsta­

terats har man då ansett betingad av andra omständigheter. Andra har tve­

kat rörande systemets inverkan på konsumtionen men menat att systemet

tidigare verkat och alltjämt verkar återhållande på missbruket och därför

bör fortbestå. Åter andra har menat att systemet tidigare spelat en gynn­

sam återhållande roll men att denna roll numera övertagits av andra fakto­

rer och att det därför utan våda kan avskaffas. De hårdaste kritikerna har

ansett att ransoneringens gynnsamma inverkan endast varit övergående och

att dess centrala verkan varit en stark stegring av konsumtionen. Samtidigt

har de menat att det knappast kunnat undgås att med en sådan stegring av

bruket följt en stegring också av missbruket.

Någon inträngande analys av det omstridda spörsmålet har dessa skiftande

meningar i regel icke byggt på. Anhängarna av den först redovisade mening­

en har sålunda ofta som stöd nöjt sig med att hänvisa till att rikskonsum-

tionen, visserligen alltjämt hög, dock numera är lägre än vid restriktions­

systemets tillkomst och till att missbruket, sådant man erinrar sig det, var

väsentligt svårare före restriktionssystemets tillkomst än vad det är nu. Till

denna minnesbild i avseende å det tidigare missbruket har man gärna fogat

en hänvisning till någon enstaka sifferserie på missbrukets utveckling, som

visat ett gynnsamt förlopp, oftast serien för utvecklingen av det beivrade

fylleriet i Stockholm.

En sådan bevisföring är uppenbarligen otillräcklig. Att konsumtionen gått

ned sedan restriktionssystemets tillkomst innebär sålunda icke med nöd­

vändighet att det gått ned till följd av systemet. Det kan redan från början

förmodas att nykterhetstillståndets utveckling liksom andra sociala företeel­

ser präglas av en lång rad faktorer. Några av dessa måste därför vara ge­

mensamma för Sverige och dess grannar i den västeuropeiska kulturkretsen,

några kan antagas vara för Sverige säregna. De gemensamma faktorerna är

till övervägande del utomlegislativa: stigande folkbildning, rationalisering och

8-timmarsdag inom industrin, långvariga arbetslöshetsperioder för de grövsta

missbrukarna, nya med grupperingen kring alkoholen rivaliserande fritids­

sysselsättningar. För Sverige säregna är främst lagstiftningsåtgärderna, sär­

skilt restriktionssystemet.

Nykterhetskommittén har strävat att genom jämförelse med andra länder

urskilja inflytandet av de gemensamma faktorerna och därigenom nå fram

till en ram, inom vilken det för Sverige säregna restriktionssystemet kunnat

göra sig gällande. Av denna undersökning framgår, att Sverige ingalunda är

ensamt om nedgången i spritkonsumtionen och ett antal yttringar av miss­

bruk sedan tiden för systemets tillkomst utan delar denna förändring med de

övriga närmare undersökta länderna. Utvecklingen är, redan innan hänsyn

tagits till den växlande styrkan av vissa av de gemensamma faktorerna, om

man bortser från förbudsländerna Finland och Norge, gynnsammare i alla

dessa länder än i Sverige. Vid en noggrannare jämförelse avseende mellan-

krigsåren mellan Danmark, England och Holland å ena sidan och Sverige å

den andra, varvid man utmönstrat den olikhet som är betingad av olikheten i

utvecklingen av pris och inkomst, framstår den svenska utvecklingen som ut­

präglat ogynnsam. Sedvänjan har i Danmark, England och Holland en starkt

fallande trend och i Sverige närmast en något stigande trend. Även i fråga om

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

123

missbruket är, så långt jämförelse kunnat göras, trenden ogynnsammare i

Sverige.

Den av kommittén verkställda undersökningen rörande bakgrunden till

denna olikhet mellan svensk och främmande utveckling, har visat att sprit-

ransoncringen måste ha spelat en betydande roll som orsaksfaktor. Vid sin till­

komst medförde restriktionssystemet visserligen en nedgång av konsumtio­

nen och en nedgång av vissa missbruksyttringar av ungefär jämförlig storlek.

Samtidigt införde ransoneringen emellertid i brukets och missbrukets orsaks-

fält två faktorer: en sugning uppåt till tilldelningsmaximum och en insug-

ning i kundkretsen av sådana som eljest skulle ha stannat utanför. Belägg

för denna uppfattning hämtar kommittén framför allt från en jämförelse

mellan Sverige och Finland i fråga om spritköparnas fördelning på olika

stora inköp och från den nyssnämnda jämförelsen med Danmark, Holland

och England. Härav framgår tydligt att spritdryckskonsumtionen i Sverige

är betydligt större nu än den kan beräknas ha varit utan restriktionssyste­

met.

Som ovan framhållits, har det emellertid inte varit restriktionssystemets

syfte att minska konsumtionen per invånare utan endast att hålla tillbaka

missbruket. Men detta har inte lyckats. Den ökade konsumtionen har åtföljts

av ett tilltagande missbruk. Det framgår av kommitténs undersökningar att ett

mera utbrett alkoholbruk under i övrigt lika förhållanden också medför ett

mera utbrett missbruk. Trots de utomlegislativa faktorernas verkan, trots de

starkt höjda spritpriserna, trots en alltmera effektiv alkoholistvård, som

minskar de grövsta missbrukarnas möjligheter att berusa sig, har fyllerisiff­

rorna inte sjunkit under de senaste 30 åren. I de delar av landet, som tidi­

gare var mest nyktra, visar de tvärtom en påtaglig ökning. Detta kan inte be­

tyda annat än att restriktionssystemet som sådant ökat även missbruket i

förhållande till vad det skulle ha varit om enbart de nyssnämnda faktorerna

fått verka. Systemet gör visserligen en viss individualpreventiv insats genom

att ingripa mot tidiga fall av missbruk, men denna insats kan göras bättre av

effektivt arbetande nykterhetsnämnder. Den har dessutom varit oväsentlig i

jämförelse med den ökning av missbruket som uppstått som en följd av den

ökade konsumtionen. För de grövre alkoholmissbrukarna kan motbokens

existens och sociala betydelse innebära en försvarande faktor vid botandet.

Alkoholmissbruket i Sverige av i dag ter sig skrämmande vid en interna­

tionell jämförelse. Utvecklingstendensen är oroande. Framför allt gäller oron

ungdomen, vars nykterhetsförhållanden är stadda i snabb försämring enligt

vad kommitténs undersökningar visar. Restriktionssystemet har inte kunnat

förhindra denna utveckling utan med all sannolikhet varit en av drivkraf­

terna bakom den. Vissa faktorer, vilka i andra länder har minskat bruk och

missbruk, har i Sverige varit hänvisade till den defensiva uppgiften att hind­

ra de ogynnsamma verkningarna av spritransoneringen att slå igenom. Trots

väsentlig medverkan av två samhällsåtgärder, en alkoholistvård av under

perioden växande effektivitet och en skattestegring, som sedan mitten av

1920-talet trefaldigat realpriset på spritdryckerna, har detta endast delvis

lyckats. Alkoholmissbruket är för närvarande under utbredning.

En avgörande faktor bakom den ogynnsammare effekten av restriktions­

systemet är att den ursprungliga planen om begränsning av förtäringen av

utminuleringssprit till skötsamma vuxna konsumenter icke kunnat förverkli­

gas. Överlåtelser till avstängda och ungdomar har skett i stor omfattning. En­

ligt kommitténs mening är det icke sannolikt att den bristande överensstäm­

melsen mellan plan och verklighet skulle kunna hävas genom skärpt lagtill-

lämpning eller genom undanröjande av den ena eller den andra detaljen i

systemet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

124

Med hänsyn härtill är det för kommittén uppenbart att ransoneringssvste-

met, med undantag för vissa gynnsamma initialverkningar, icke infriat de

förhoppningar som för snart 40 år sedan knöts till dess införande. Det bör

därför icke längre beredas plats i svensk nykterhetslagstiftning.

Kungl. Maj:ts proposition nr i51.

Reservation.

Kommitténs här återgivna uppfattning om samhällets nuvarande nykter-

hetsbefrämjande åtgärder omfattas av samtliga ledamöter utom system-

bolagsdirektören G. Utterström, vilken i avgiven reservation hävdar att de

av majoriteten anförda skälen för en avveckling av det individuella kon­

trollsystemet icke är bärande. Han ansluter sig icke till kommitténs förslag

utan gör gällande att alla de synpunkter, som i detta sammanhang bör beak­

tas, talar för att systemet bibehålies. Inledningsvis anförcs.

Det synes mig att man icke utan fog kan göra gällande, att det för en in­

flytelserik del av kommittémajoriteten har varit en huvuduppgift vid den

kommittén ålagda förutsättningslösa utredningen att ådagalägga det indivi­

duella kontrollsystemets uppgivna misslyckande. En mycket stor del av det

av kommittén inskaffade statistiska materialet har väsentligen haft till syfte

att åstadkomma belägg för tesen om den bristande ändamålsenligheten hos

detta kontrollsystem.

Reservanten framhåller att det är oberättigat att draga några som helst

slutsatser från krigsårens ransoneringserfarenheter. Att en vara ransonera­

des berodde på att den var alltför knapp i förhållande till efterfrågan; kon­

sumenterna kunde alltid med skäl hysa farhågor för att knappheten skulle

skärpas så länge kriget varade och att priserna skulle höjas. Ransoneras en

vara, på vilken brist ej råder och vilken icke kan förmodas stiga i pris, finns

det icke någon rimlig anledning förmoda att denna åtgärd skulle verka steg­

rande på efterfrågan.

Vidare kritiseras kommitténs påstående, att systemets gynnsamma effekt

de första åren var uttryck för en i flertalet länder skeende, redan före första

världskriget tydlig tendens till konsumtionsminskning. Härvid hänvisas till

Frankrike, där spritkonsumtionen steg från år 1901 till 1914.

Beträffande frågan, om ransoneringssystemet har suggestionsverkan eller

spärrverkan, åberopar Utterström bl. a. den — i anslutning til! redogörelsen

för kommitténs uttalanden — omnämnda undersökningen rörande inköpens

fördelning på månaden i vissa svenska, finska och norska städer. Utter­

ström hävdar, att undersökningens resultat utgör ett förödande grundskott

mot uppfattningen att ransoneringens egentliga effekt huvudsakligen skulle

bestå av en suggestionsverkan. Kommitténs egen motsvarande undersökning

är, enligt Utterström, behäftad med sa svara metodiska fel alt den saknar all

bevisverkan. Kommittén har icke tillräckligt beaktat den i Sverige traditio­

nella koncentrationen av inköpen till de två sista dagarna i veckan.

Vad angår ökningen av antalet motboksinnehavare har Utterström, såsom

anmärkts i Avd. II, påpekat att ökningen börjat först år 1938, samt att sär­

skilda orsaker till denna ökning kan påvisas. Han hävdar på grund härav, att

125

det icke finns någon i det individuella kontrollsystemets natur liggande ten­

dens att utvidga systembolagens kundkrets.

Utterström gör även gällande, att en stor del av allmänheten accepterat

det individuella kontrollsystemet såsom en i stort sett ändamålsenlig ord­

ning för försäljningen av rusdrycker. I anslutning härtill framför han tan­

ken på en rådgivande folkomröstning om systemet.

Beträffande motbokssystemet och missbrukarna betonar Utterström att

det aldrig ansetts vara en uppgift för systembolagen att taga hand om

missbrukarna. Den omständigheten att motboken är eftertraktad har emel­

lertid förmånlig effekt bl. a. i fråga om begynnande missbrukare. För att

kunnat behålla motboken är det angeläget för dem att avhålla sig från exces­

ser i alkoholbruk.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Yttranden.

Kommitténs uttalanden om samhällets nuvarande nykterhetsfrämjande

åtgärder och dess förslag att avskaffa motbokssystemet har upptagits till

bedömning i drygt tre fjärdedelar av yttrandena. Flera myndigheter och

sammanslutningar har underkastat kommitténs motivering en ingående

analys. Det långt övervägande antalet, eller drygt tre fjärdedelar av dem

som uttalat sig i frågan, ansluter sig såtillvida till kommittén att de finner,

att motbokssystemet icke längre gör nämnvärd nytta eller att nyttan icke

står i proportion till kostnaderna och de med systemet förbundna olägen­

heterna. Bland dessa yttranden finns emellertid åtskilliga vari invändningar

på olika punkter göres mot kommitténs uttalanden. Tillsammans med dem

som helt går mot kommitténs uppfattning, vilka omfattar nära en fjärdedel,

utgör dessa mer eller mindre kritiska yttranden något över hälften.

Ställningstagandet till kommitténs förslag att avskaffa motbokssystemet

överensstämmer i allmänhet med graden av anslutning till kommitténs

uppfattning om detsamma. Detta gäller dock icke utan undantag. Det tor­

de vara lämpligt att först redovisa yttrandenas fördelning på olika upp­

fattningar om motbokssystemet.

Yttranden som i allt väsentligt ansluter till kommitténs uttalanden har

avgivits av sju länsstyrelser, sex länsnykterhetsnämnder, stadsfullmäktige i

nästan alla hörda städer, nykterhetsnämnden i Göteborg, Föreningen Sveri­

ges landsfiskaler, samtliga nykterhetsorganisationer, Landsorganisationen

och Svenska Arbetsgivareföreningen. Kommitténs uttalanden får även an­

slutning i vissa vid andra yttranden fogade reservationer. Bl. a. gäller detta

yttrandet från Stockholms stadsfullmäktige och nämnder.

Bland de yttranden, som på förut angivet sätt gör invändningar mot

kommitténs uttalanden utan att likväl helt gå mot dem, står ett tiotal i sin

allmänna uppfattning kommittén tämligen nära. Detta gäller medicinalsty­

relsen, kommerskollegium, två länsstyrelser, tre länsnykterhetsnämnder,

stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Malmö samt Svenska nykterhets-

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

vårdsförbundet. En liknande uppfattning företrädes av fyra reservanter i

Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

En mera kritisk hållning intar inemot tjugu yttranden. I en del av dessa

hävdas, att kommittén icke lyckats styrka sin åsikt att motbokssystemet har

övervägande skadliga verkningar. Sådana yttranden föreligger från stats­

kontoret, överståthållarämbetet, fem länsstyrelser, fem länsnykterhetsnämn-

der, Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, stadsfullmäktige i Linköping

och styrelsen för statens alkoholistanstalt å Svartsjö.

De yttranden som helt eller i allt väsentligt går emot kommittén utgör en

ungefär lika stor grupp. I dessa yttranden hävdas att motbokssystemet är

till övervägande nytta och att det icke bör avskaffas, i varje fall icke utan att

någon annan spärr sättes i dess ställe. Uttalanden i denna riktning göres av

kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, tre länsstyrelser, sex länsnyktcrhetsnämn-

der, Systembolagens förtroendenämnd, Systembolagens personalförening,

Systembolagens kontrollföreståndareförening, Sveriges centrala restaurang­

aktiebolag, Sveriges Hotell- och Restaurantförbund samt Riksförbundet

Landsbygdens Folk. Samma uppfattning företrädes i reservationer som fo­

gats vid yttrandena från bl. a. länsnykterhetsnämnderna i Uppsala och Kop­

parbergs län samt Stockholms stadsfullmäktige och nämnder.

Kommitténs förslag att avskaffa motbokssystemet har utan

särskilda reservationer biträtts i omkring hälften av yttrandena. Denna

ståndpunkt intages av fem länsstyrelser, åtta länsnykterhetsnämnder, Stock­

holms stadsfullmäktige och nämnder, stadsfullmäktige i de allra flesta öv­

riga städerna, nykterhetsnämnden i Malmö, nästan alla nykterhetsorganisa-

lionerna, Landsorganisationen, Svenska Arbetsgivareföreningen, Förening­

en Sveriges landsfiskaler samt reservanter inom bl. a. Sveriges centrala

restaurangaktiebolag.

Fri inköpsrätt efter en på olika sätt anordnad successiv övergång för­

ordas av statskontoret, kommerskollegium, överståthållarämbetet, fem läns­

styrelser, länsnykterhetsnämnden i Uppsala län, stadsfullmäktige i Linkö-

ping, Systembolagens personalförening, Systembolagens Kontrollförestån­

dareförening samt Sveriges centrala restaurangaktiebolag. Även i vissa ytt­

randen som går emot förslaget om fri inköpsrätt uttalas varningar mot en

brådstörtad övergång.

Länsstyrelserna i Kalmar och Gotlands län, länsnykterhetsnämnden i

Stockholms län och nykterhetsnämnden i Göteborg föreslår, att priserna på

spritdrycker höjes under övergångstiden. Samma yrkande i förening med

förslag om successiv övergång har framställts av länsnykterhetsnämnderna

i Kalmar och Norrbottens län. Sådan övergång jämte prishöjningar__de se­

nare dock utan uttrycklig begränsning till övergångstiden — förordas av

länsstyrelsen i Stockholms län och länsnykterhetsnämnderna i Östergöt­

lands och Skaraborgs län.

Prishöjningar på sprit utan uttrycklig begränsning till övergångstiden

föreslår — utom de tre sistnämnda myndigheterna — socialstyrelsen, me­

dicinalstyrelsen, fem länsnykterhetsnämnder, styrelsen för statens alkoho­

127

listanstalt å Svartsjö, Svenska Nykterhetsvårdsförbundet och Sveriges Blå-

bandsförening. Kontrollstyrelsen och länsstyrelsen i Gävleborgs län förordar

skärpta spritskatter alternativt till fortsatt ransonering. Jämväl flera av

de instanser som eljest avstyrker eller ställer sig tveksamma till förslaget

om fri inköpsrätt uttalar, att prishöjningar på sprit blir nödvändiga om

förslaget genomföres. Å andra sidan innehåller åtskilliga yttranden bland de

förut nämnda mer eller mindre bestämda gensagor mot skatteskärpningar

som icke förestavas av statsfinansiella skäl.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, fyra länsnykterhetsnämnder samt Sve­

riges Hotell- och Restaurantförbund anmäler tveksamhet inför förslaget och

gör icke något formligt ställningstagande.

För fortsatt ransonering eller liknande anordningar uttalar sig slutligen

— utom kontrollstyrelsen och länsstyrelsen i Gävleborgs län — länsstyrel­

serna i Kronobergs och Västmanlands län, stadsfullmäktige i Uppsala, sty­

relsen för statens alkoholistanstalt å Venngarn, Systembolagens förtroende­

nämnd, Riksförbundet Landsbygdens folk samt reservanter inom bl. a. några

länsnykterhetsnämnder och borgarrådsberedningen i Stockholm.

Anmärkas må att exempelvis Sveriges Blåbandsförening och Svenska Nyk­

terhetsvårdsförbundet, som i stort sett godtagit kommitténs bedömning av

motbokssystemet, uttalat sig för höjd spritbeskattning, medan å andra sidan

Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, trots sin kritiska inställning

mot kommitténs överväganden om samma system, utan reservationer an­

sluter sig till förslaget om fri inköpsrätt.

I det följande av detta avsnitt skall endast redovisas remissorganens över­

väganden rörande motbokssystemet. Skälen för skattehöjningar, successiv

övergång till ett fritt försälj ningssystem eller reformer inom motbokssyste-

mets ram samt den närmare innebörden av de förslag som i sådant hänseen­

de framföres torde lämpligen återges i nästföljande avdelning.

De yttranden som i huvudsak ansluter sig till kommitténs

bedömning använder väsentligen samma skäl som kommittén och fram­

häver än ett, än ett annat led i kommitténs argumentering. Flera yttranden

ansluter sig utan närmare motivering till kommitténs uppfattning. I några

fall framgår ståndpunkten till det nuvarande restriktionssystemet endast

därav att kommitténs förslag om systemets avskaffande tillstyrkes. Detta

gäller exempelvis länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt stadsfull­

mäktige i Borås, Haparanda, Karlskrona, Kiruna och Sundsvall.

Länsstyrelsen i Örebro län instämmer i kommitténs slutsats att ransone-

ringssystemet med undantag för vissa gynnsamma initialverkningar icke in­

friat de förhoppningar som för snart 40 år sedan knöts till dess införande.

Länsstyrelsen vill som en av anledningarna till systemets relativa misslyc­

kande se den karaktär av manbarhetsintyg och bevis om borgerligt förtro­

ende, som förvärvet och innehavet av motbok i stora kretsar kommit att få.

Spritfrågan har till följd av det myckna sysslandet med tilldelningsspörsmål

och genom det liter- och centilitertänkande, som restriktionerna fört med sig,

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

128

tilldragit sig ett intresse, som ingalunda varit gynnsamt för det syfte, mot-

bokslagstiftningen avsetts att tjäna. Var och en, som något sysslat med ran-

soneringsfrågor, känner ock allt för väl ransoneringens inköpssuggereran-

de effekt; rädslan för att »något skall frysa inne» har varit och är alltjämt

vida spridd speciellt bland den del av motboksinnehavarna, vilkens spritbruk

har karaktär av spritmissbruk eller, måhända svagt, tenderar i dylik rikt­

ning.

Liknande uttalanden göres av länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län instämmer i kommitténs slutsatser, var­

vid den dock anmärker att den för egen del är benägen att tillskriva fakto­

rer, som ligger utanför restriktionssysteinets verkningsfält, större betydelse

i fråga om utbredningen av alkoholvanorna och ökningen av alkoholkon­

sumtionen än vad kommittén gjort, framför allt den starkt stigande pen­

ningtillgången, särskilt hos ungdomen, och den befolkningsomflyttning som

skett från landsbygden till städer och samhällen. Om utvecklingen i Koppar­

bergs län anmärkes att länsmyndigheternas restriktiva inställning till för­

säljningen av spritdrycker och Öl samt nykterhetsrörelsens insatser medver­

kat till det gynnsamma utgångsläge alkoholfrågan vid tillkomsten av restrik-

tionssystemet hade i länet. Att konsumtionen av spritdrycker därefter kom­

mit att stiga mer än i något annat län torde vara att tillskriva — förutom

det gynnsamma utgångsläget — huvudsakligen den allmänna utjämning

av alkoholkonsumtionen som skett genom de nyss angivna faktorerna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län kan med kännedom om hur förhållan­

dena utvecklat sig inom den västerbottniska befolkningen vitsorda vad kom­

mittén yttrat om restriktionssysteinets verkningar men tror därför icke

att motbokssystemets upphävande skulle i och för sig vara ägnat att för­

bättra nykierhetstillståndet.

Enligt länsnykterhetsnämnden i Stockholms län förefaller det uppenbart

att motbokssystemet verkat i alkoholvanespridande och inköpsstimulerande

riktning. Nämnden anför i övrigt synpunkter, liknande dem som anförts av

länsstyrelsen i Örebro län.

Länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län har i likhet med kommittén

den uppfattningen att ransoneringssystemet icke infriat förhoppningarna

utan i stället varit en bidragande orsak till den breddning av alkoholbruket

som konstaterats med ett tilltagande missbruk som följd.

Länsnykterhetsnämnden i Kronobergs län lägger huvudvikten vid över­

låtelserna av motbokssprit samt anför.

Mycket ofta får nämnden i sin verksamhet erfara hur illusoriskt detta

system fungerar. I nykterhetshänseende misskötsamma ungdomar, vilka av

åldersskäl ej kunnat erhålla legal inköpsrätt av rusdrycker, och avancerade

alkoholmissbrukare, som aldrig eller ej på många år haft motbok, vittna vid

utredningar och förhör enstämmigt om att det icke möter någon svårighet

att inköpa spritdrycker. Och att förhindra dessa gruppers åtkomst härav

var väl ändå ett av systemets huvudsyften. Icke heller synes det ha pressat

ner spritkonsumtionen bland motboksägarna, eftersom det främst är mot­

bokssprit, som utgör berusningsmedlet för dem, vilka ej ha legal inköps-

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

129

rätt. I växande omfattning synes den ur nykterhetssynpunkt anmärknings-

frie motboksinnehavaren finansiera sin egen alkoholkonsumtion genom att

på svarta börsen avyttra en del av sin tilldelning till dem som systemet av

skilda orsaker vägrat inköpsrätt. Någon mera hållbar förklaring till den rik­

liga förekomsten av motbokssprit på svarta börsen synes ej kunna anföras.

Detta utgör, enligt nämndens mening , en god illustration till systemets miss­

lyckande. Att lägga ner stora kostnader på ett system, som, förutom att det

icke fyller avsedd uppgift, dessutom inbjuder till ett jobberi av ovan antytt

slag, vilket kan betecknas som samhällsskadligt och moraliskt förkastligt

synes icke nämnden försvarligt, särskilt med hänsyn till att nykterhetsvården

samtidigt »lever under knapphetens kalla stjärna». De positiva element hos

nuvarande system, som givetvis kunna påvisas, anser nämnden icke vara av

den tyngd att systemet bör fortleva.

Stadsfullmäktige i Gävle åberopar ett av stadens nykterhetsnämnd avgivet

yttrande vari anföres.

Nykterhetsnämnden delar helt kommitténs uppfattning att det nuvarande

restriktionssystemet icke tillnärmelsevis medfört de förbättringar i det all­

männa nykterhetstillståndet, som man avsåg att nå med detsamma, när det in­

fördes. Syftet att genom tillkomsten av ett ransoneringssystem hålla tillbaka

missbruket har icke lyckats. Att restriktionssystemet under sina första år

medförde vissa förbättrade förhållanden, när det gällde att komma tillrätta

med alkoholmissbruket är möjligt, men det har med åren verkat i en allt

mera ogynnsam riktning och nämnden är för sin del av den uppfattningen,

att man genom att bibehålla detsamma får svårare att vinna den förståelse

hos allmänheten, som är nödvändig för att på andra vägar, exempelvis ge­

nom upplysning och en effektiviserad nykterhetsvård, åstadkomma en min­

skad alkoholkonsumtion och som följd härav en minskning av missbruket.

Restriktionssystemet måste onekligen anses behäftat med så många nega­

tiva sidor, att det hos den stora massan av köpare, de ur nykterhetssynpunkt

oantastbara människorna, skapat irritation och en känsla av oberättigat för­

myndarskap. Dessutom är det otvivelaktigt så som kommittén i sin princip-

motivering anför, att ransoneringen medfört en sugning uppåt till tilldel-

ningsmaximum och en insugning i kundkretsen av sådana, som eljest skulle

ha stannat utanför. Ransoneringen av spritdrycker har sålunda verkat på

samma sätt som ransoneringar på andra områden, nämligen att man inte

vill låta någon del »frysa inne» samt att det uppammat till överlåtelser i

mycket stor utsträckning till icke motboksberättigade ungdomar och till så­

dana äldre personer, som på grund av nykterhetsanmärkningar icke själva

ha inköpsrätt av spritdrycker. Ytterligare en omständighet av stor betydelse,

som talar emot det nuvarande ransoneringssystemet, äro de mycket höga

kostnaderna för den individuella utminuteringskontrollen, vilken de facto

omfattar hela kundkretsen, ehuru det endast är en förhållandevis liten del

av samtliga kunder, som på grund av nykterhetsanmärkningar borde vara

föremål för kontroll.

Stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Göteborg finner att kommittén

förebragt bindande bevisning för att det nuvarande restriktionssystemet

överlevt sig själv och bör avskaffas. Erfarenheterna från Göteborg bestyrker

alt systemet misslyckats i sin uppgift alt avstänga missbrukarna från sprit.

Detta bar särskilt framträtt under de senaste åren, sannolikt beroende på att

bruket att överlåta motbokssprit ökat. Delvis sammanhänger detta med att

!)

Itiluing till riksdagens protokoll

i samt. Nr Ml.

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

de utländska arbetarna, vars alkoholvanor i allmänhet varit inriktade på

vinkonsumtion, av systembolaget ansetts böra i tilldelningshänseende vara

likaberättigade med sina svenska arbetskamrater och följaktligen begagnat

sig av föreliggande möjligheter att »hjälpa» arbetskamraterna och samti­

digt öka sina inkomster. — I yttrandet uttalas vidare att det torde vara

odisputabelt att systemets spärrverkan förbytts i sin motsats. Härvidlag pe­

kar man på samma förhållanden som åberopats av länsstyrelsen i Örebro

län. Det kan, enligt yttrandet, icke på sakliga grunder bestridas, att syste­

met icke blott är ineffektivt och maktlöst utan även blivit en direkt fara för

nykterheten därigenom att spriten kommit att framstå såsom något efter­

strävansvärt, icke minst för ungdomen.

Uttalanden av liknande innebörd återfinnes i yttrandet från stadsfullmäk­

tige i Hälsingborg.

Bland nykterhetsorganisationerna åberopar Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund, Sveriges Storloge av IOGT samt Nationaltemplarorden ett ut­

talande av Nykterhetsfolkets landsmöte 1953, vari — efter en redogörelse för

kommitténs ståndpunkt — anföres följande.

Även om det inom nykterhetsrörelsen naturligen råder olika uppfatt­

ningar om i vilken grad ransoneringen medverkat till den skildrade utveck­

lingen, biträder landsmötet slutsatsen att ransoneringen varit en faktor,

som stegrat konsumtionen. Motbokssystemet har emellertid icke endast bi­

dragit att öka antalet konsumenter och stegra totalkonsumtionen utan har

därjämte uppenbarligen varit i hög grad ineffektivt, när det gällt att mot­

verka missbruket. På grund härav anser landsmötet, att ransonerings-

systemet snarast bör avvecklas. En dylik avveckling skapar enligt landsmö-

tets mening ett gynnsammare utgångsläge för de åtgärder till den svenska

folknykterhetens främjande, som landsmötet anser erforderliga.

IOGT tillägger.

Nykterhetskommitténs undersökningar ger obestridligen vid handen, att

vanebildningen även inom avstängda grupper kunnat fortgå oberoende av

restriktionerna. Sverige visar i det avseendet ingen olikhet i förhållande till

andra länder. Missbruket i vårt land har inte utvecklat sig gynnsammare än

på andra håll och i fråga om storleksordningen av missbrukarandelen i be­

folkningen är vår nivå ingalunda föredömlig. Andelen ungdomar bland fylle­

risterna är hos oss större än på andra håll, där jämförlig statistik står till

buds. Ransoneringen har också, såsom framgår av kommitténs jämförelse

med Finland, orsakat en fullständigt onormal fördelning av inköpen med

hänsyn till deras storlek. Vi saknar en normal andel småköpare och de med

åldern stigande inköpen har inte motsvarighet i ett dylikt ökande behov i ett

land utan ransonering. Då vår konsumtionsnivå synes vara mycket hög och

redan vår lägsta vanliga månadstilldelning svarar mot genomsnittsinköpen i

det ransoneringsfria Finland, saknar man anledning att tolka denna fördel­

ning av inköpen såsom uttryck för en press nedåt. Allt tyder på att ranso­

nerna är så stora, att de ofta rymmer möjlighet till suggestion uppåt. Då

detta medför att stora grupper av äldre och enligt systembolagens bedöm­

ning socialt stabila medborgare genom den relativt stora tilldelningen får

mera sprit än de normalt skulle efterfråga har vi här en stark kraft, som

medverkat till överlåtelse i olika former.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

131

Även Nationaltemplarorden har fogat ytterligare synpunkter till lands-

mötets uttalande och ingår därvid i viss mån i polemik mot de yttranden

som ställer sig kritiska mot kommitténs uppfattning. Orden anför.

Till grund för undersökningarna ligger en metodisk regel av väsentlig

innebörd: man kan avgränsa det inflytande, som utövas av bestämda fak­

torer i ett land endast genom att jämföra dess utveckling med utvecklingen

i andra länder, vilka erbjuder så stor likhet som möjligt utom just i fråga

om den eller de faktorer man vill veta effekten av.

Kommittén har tillämpat denna regel och därvid till en början kunnat

visa, att den svenska spritkonsumtionen under mellankrigsåren 1923—1938

utvecklats mera ogynnsamt än Danmarks, Englands och Hollands. Därvid

har man först rensat bort det inflytande, som olikhet i pris och inkomst ut­

övat. Sveriges avvikelse från de tre övriga länderna framstår med ökad skär­

pa då man finner, att de tre jämförelseländerna sinsemellan hade en mycket

lika utveckling.

Märkas bör att den valda tidsperioden är den för ransoneringssystemet

mest karakteristiska. En annan förtjänst med den valda tidsperioden är den

att den allmänna likheten i övriga hänseenden mellan de olika länderna

då var större än efter det andra världskriget, vilket förhållande har bi­

dragit till att ransoneringssystemets inflytande än säkrare bär kunnat fast­

ställas.

Olika försök har gjorts att förklara den ogynnsamma svenska utvecklingen

såsom en följd av andra faktorer än ransoneringssystemet. Några av dessa

försök kan i fråga om den valda perioden utan vidare avvisas. Så är t. ex.

fallet med påståendet, att olikheten skulle föranledas av att det ena landet

haft krig, det andra inte. För Sveriges del å ena sidan och Hollands och

Danmarks å den andra gäller inte denna olikhet för denna period. Inte kan

man heller hänvisa till att de unga årsklasserna i vårt land haft så stora

inkomster. Tidvis kämpade nämligen den svenska ungdomen under mellan­

krigsåren med svår arbetslöshet. Det kan dessutom anföras, att under dessa

år en rad konsumtionshämmande faktorer i vissa fall säkert, i andra sanno­

likt, spelade större roll i vårt land än i de övriga här nämnda.

Det har sagts, att i Sverige miljön snabbare förändrats därhän, att alltfler

människor kommit att leva under stadsliknande förhållanden. Denna snab­

bare urbaniseringstakt skulle förklara den ogynnsammare svenska utveck­

lingen. Så är det emellertid icke fallet. Ser man till den rent ekonomiska

innebörden av miljöförändringen har nämligen det starkare urbaniserings-

inflytandet sannolikt redan bortrensats med den starkare stegringen av in­

komstfaktorn i Sverige. Ser man å andra sidan till det förhållandet, att al-

koholvanetrycket från miljön ökas vid inflyttning från landsbygd till tätort

måste man erinra sig, att denna ökning sannolikt är större i andra länder

än i vårt, där det lokala vetot i stor utsträckning verkat därhän, att den in­

flyttade fortsatt att leva i ett samhälle frigjort från utskänkningsställcn

och andra försäljningsställen för alkohol.

Mot denna bakgrund är det fullt naturligt, alt nykterhetskommittén kon­

centrerat sin uppmärksamhet på en möjlig återstående faktors — restrik-

tionssystemets — roll i den ogynnsamma svenska utvecklingen. NTO finner

för sin del nykterhetskommitténs undersökningar rörande denna roll helt

övertygande. Det gäller kommitténs redovisning av de grundläggande psy­

kologiska inflytelserna, det gäller den svensk-finska jämförelsen liksom den

för Sverige säregna olikheten i skilda landsdelars utveckling och det även­

ledes för Sverige säregna ungdomsfylleriet. NTO kan inte finna den an­

märkningen berättigad, att nykterhetskommittén feltolkat ransoneringens

inflytande.

Vissa försök till en annan tolkning av den svenska utvecklingen saknar

i några fall beviskraft, eftersom de utnyttjat sifferserier, som icke kan ut­

nyttjas för den oundgängliga internationella jämförelsen. I andra fall åter­

igen grundas de på omständigheter, exempelvis de höga ungdomsinkoms-

terna, vilka icke förelåg under den period jämförelsen gäller.

När landsmötet uttalar, att ransoneringens avveckling skapar ett gynn­

sammare utgångsläge för övriga av landsmötet föreslagna åtgärder till

folknykterhetens främjande, vill NTO för sin del skärpa omdömet därhän,

att en sådan avveckling inte bara främjar utan rentav är en förutsättning

för att verkan av dessa åtgärder över huvud skall komma att framträda.

Övriga ngkterhetsorganisationer anför i stort sett samma synpunkter som

redovisats av de här nämnda. Till landsmötets uttalande ansluter sig jämväl

stadsfullmäktige i Visby.

Landsorganisationen dryftar samtliga huvudpunkter i kommitténs bevis­

föring och godtager i stort sett dess resultat. Kommitténs mening, att utveck­

lingen av nykterhetstillståndet i Sverige skulle ha varit gynnsammare om

ransoneringen icke funnits, är enligt landsorganisationens uppfattning ett

starkt argument för att förslaget om ransoneringssystemets avveckling sna­

rast bör genomföras.

Jämväl Svenska Arbetsgivareföreningen instämmer i kommitténs åsikt att

restriktionssystemet icke fyllt sitt nykterhetspolitiska syfte utan bör avskaf­

fas. Med anledning av kritiken mot kommitténs på det statistiska materialet

fotade slutsatser uttalar föreningen att, även om kritiken synes ha visst fog,

det dock är föreningens uppfattning att de rådande restriktionerna i hög

grad bidragit till att rikta allmänhetens intresse på alkoholkonsumtion och

på spritfrågan överhuvud med ur nykterhetssynpunkt menliga följder. För­

eningen delar därför åsikten att ett avskaffande av restriktionerna i och för

sig bör genomföra ett genomsnittligt förbättrat nykterhetstillstånd i riket.

Kommitténs argumentering återkommer också i stor utsträckning i den

grupp av yttranden som, ehuru kritiska på vissa punkter, i sin

allmänna uppfattning står kommittén tämligen nära. Yttrandena karakteri­

seras i allmänhet av en mera nyanserad anslutning till kommitténs grund­

syn än som kommit till uttryck i de förut återgivna.

Medicinalstyrelsen framhåller bland systemets avigsidor att tillgången till

sprit uppfattats som ett speciellt medborgerligt privilegium. Sådana in­

skränkningar av den individuella tilldelningen som icke riktar sig mot miss­

bruk har medverkat till att öka konsumtionen. Styrelsen påpekar vidare att

systemet icke kunnat bemästra överlåtelserna samt att detta har en av sina

förutsättningar i det bristfälliga stöd som systemet har i det allmänna rätts­

medvetandet. Styrelsen ansluter sig därför till förslaget om systemets av­

skaffande både av psykologiska skäl och med hänsyn till att denna form av

restriktioner icke har lyckats i sin huvuduppgift: fostran av det svenska

folket till ansvarskänsla inför alkoholproblemet. Sannolika skäl talar dock,

enligt styrelsen, för, att systemet haft viss spärrverkan med avseende å den

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

kategori missbrukare, hos vilka man ännu icke kunnat påvisa tecken till

manifest alkoholism.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner, att kommittén förebragt starka

skäl för sitt ståndpunktstagande. Även om länsstyrelsen icke helt kan an­

sluta sig till kritiken mot restriktionssystemet, finner länsstyrelsen dock att

systemet överlevt sig själv. Länsstyrelsen erinrar om allmänhetens negativa

inställning och överlåtelserna; dessa har gjort systemet verkningslöst beträf­

fande dem som främst skulle skyddas, nämligen ungdomar och de redan al-

koholskadade. Ehuru länsstyrelsen sålunda på den avgörande punkten bi­

träder kommiltéförslaget, ser sig länsstyrelsen dock nödsakad att som sin

uppfattning uttala, att kommittén i någon mån överdrivit motbokssystemets

skadlighet och fördelarna med dess slopande.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner det tvivelaktigt om restriktionssyste­

met har den suggestionseffekt som kommittén med sådan skärpa sökt till­

skriva detsamma. Däremot är länsstyrelsen såtillvida enig med kommittén

att systemets maximala nykterhetsfrämjande effekt i stort sett kan anses

uppnådd och att man icke utan ogynnsamma följdverkningar torde inom ra­

men för detsamma kunna uppnå ytterligare resultat. I följd härav torde

fordras att nya vägar beträdes.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar.

All ransonering — även sådan som orsakas av knapphet — ger i längden

anledning till irritation och skapar gärna kontroverser. Det kan säkerligen

ej förnekas att den maktställning, som tillkommit spritbolagens tjänste­

män, på sina håll medfört att ransoneringen handhafts formalistiskt och

urartat till ett stelt byråkratiskt system. Ransoneringen har även på vissa

punkter gjorts snävare —- t. ex. beträffande motboksåldern — än vad de

allmänna reglerna förutsätta. Även om ransoneringen på senare år tilläm­

pats mera liberalt och med större smidighet, kvarstår säkerligen mycken

ovilja mot densamma. Om man härtill lägger den omständigheten att ran­

soneringen ej kunnat förhindra missbrukarna att åtkomma alkohol, är det

ej förvånansvärt att ransoneringen vunnit så föga fäste i det allmänna rätts­

medvetandet. Att ändra detta förhållande torde vara svårt redan av det

skälet att som nykterhetskommittén påvisat — ransoneringen ej kunnat

hindra ökning av genomsnittskonsumtionen och därmed även missbruket.

Kommitténs bedömningar grunda sig på ett omfattande statistiskt ma­

terial. För den på området icke sakkunnige är det knappast möjligt att på

varje punkt verifiera resonemangen. Bl. a. gäller detta frågan om prisrela­

tionerna och priselasticiteten. Av erfarenhetsgrund vill man dessutom gärna

framhålla, att det inte minst i sådana av den mänskliga naturen beroende

och komplicerade spörsmål som alkoholfrågan är vanskligt att uteslutande

förlita sig på resultatet av statistiska undersökningar. Den oberäkneliga

mänskliga faktorn är svår att fånga och redovisa. Tradition och ovägbara

förhållanden på det ideella planet försvåra vidare jämförelser mellan för­

hållanden i olika länder och t. o. m. i skilda delar av samma land.

Men även med hänsyn lagen (ill felkällor av nu angivna och liknande

beskaffenhet synas kommitténs undersökningar ge grund för antagandet

att ransoncringssystemet i vart fall i den nuvarande utformningen spelat ut

sin roll som verksamt hinder mot missbruket. Den slutsats som kommittén

i detta avseende kommit fram till rimmar rätt väl med de allmänna iaktta­

gelserna på området.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

133

134

Kungi. Maj.ts proposition nr 151.

Som ovan antytts har det nuvarande systemet ej kunnat hindra missbru­

ket. Men kommittén anser att man även måste ge systemet skulden för att

konsumtionen hålles uppe på en för hög nivå. I och för sig är det visserli­

gen rimligt att antaga, att den mänskliga naturen reagerar efter samma lin­

jer inför spritransonering som inför annan ransonering av åtrådda varor.

Och intet talar i själva verket emot att ransoneringen kan ha den av kom­

mittén påstådda suggererande och vanebildande verkan. Men ändå är ste­

get långt mellan å ena sidan att frånkänna systemet tillräckligt hämmande

verkningar och å andra sidan påståendet om dess betydelse som aktiv fak­

tor för framkallande av spritbruk och därmed gynnande av missbruk.

Det är tveksamt om motbokssystemet, även om det onekligen kan ha ut­

övat en viss vanebildande effekt, bör ges en så väsentlig skuld till den oför­

månliga utvecklingen som kommittén trott sig finna. Exempelvis sociala

och personliga anpassningsproblem i förening med ökad fritid och höjda

inkomster kunna ha större andel i skulden än vad kommittén antagit.

Oaktat sålunda vissa grundlinjer i kommitténs förslag ge anledning till

tveksamhet är det knappast möjligt att motbevisa det väsentliga i dess slut­

satser. Det försök härtill, som göres i den Utterströmska reservationen, når

väl egentligen ej längre än att det nuvarande systemets i och för sig ej be­

stridda konsumtionshämmande verkan framhäves. Mot kommitténs av un­

dersökningsresultaten stödda åsikt om systemets vanebildande verkan är det

svårt att förebringa bärande skäl. Under sådana omständigheter är det möj­

ligt att kommitténs förslag om motbokssystemets avskaffande bör accep­

teras.

Länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län anser att motbokssystemet

kommit att dominera de senare årens nykterhetspolitiska debatt på ett sätt

som oförtjänt skjutit andra alternativa eller jämsides med detta system an­

litade metoder i bakgrunden. Enligt nämndens mening har systemet spelat

ut sin roll och erinrar därvid bl. a. om att den individuella kontrollen till

följd av det starkt ökade antalet motboksägare blivit en av organisatoriska

skäl tämligen omöjlig uppgift. Nämnden vill icke taga ställning till de slut­

satser kommittén dragit av sina subtila statistiska jämförelser med utlan­

det, även om mycket talar för deras riktighet. Nämnden finner att systemets

spärrverkan icke är av sådan styrka eller sådant värde attt de mycket stora

kostnaderna kan försvaras.

Stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Malmö förklarar sig i allt vä­

sentligt dela kommitténs principiella uppfattning. I yttrandet konstateras

att systemet misslyckats på den centrala punkten, nämligen att hindra spri­

ten att finna väg till missbrukarna.

Restriktionssystemets upphovsmän menade, att man genom sinnrikt ut­

tänkta restriktiva åtgärder, samtidigt som man icke lade några mera be­

svärande hinder i vägen för den måttliga förbrukningen av alkohol, skulle

med tämligen stor effektivitet kunna hindra de egentliga missbrukarna

från att komma över sprit. Man förbisåg emellertid viktiga psykologiska

fakta: man räknade sålunda uppenbarligen icke tillräckligt med att den

dynamiska kraft, som ett mer eller mindre sjukligt alkoholbegär utgör, icke

kan dämmas upp av i lagparagrafer fixerade avstängningsförbud utan all­

tid söker att på något sätt bli tillfredsställd. Under de år, som gått sedan

systemet genomfördes, har en flod av motbokssprit, som av motboksinne-

havare direkt eller genom langares förmedling överlåtits åt alkoholmiss­

135

brukare, flutit över landet. Nämnden har under sin verksamhet sedan ett

flertal år tillbaka kunnat konstatera i hur påtagligt ringa grad restriktio­

nerna hindrat missbrukare från att berusa sig. De grövre missbrukarnas

alkoholvanor har ofta en mer eller mindre periodisk karaktär, och man

borde väl, om motbokssystemet haft någon effekt kunnat vänta sig, att en

dylik period någon gång brutits genom att missbrukaren icke kunnat få tag

i berusningsmedel. Några exempel härpå har emellertid knappast kunnat

påvisas. I regel brukar den alkoholhungrige först hålla upp att berusa sig,

då han kommit i ett sådant tillstånd, att alkoholbegäret för tillfället hunnit

att tona bort.

1 yttrandet uttalas tvivel på bärigheten av kommitténs på inköpssiffrorna

grundade bevisning för systemets suggestionseffekt. Betydligt större bevis­

kraft tillmätes kommitténs utländska jämförelser. Oaktat svårigheterna vid

en sådan jämförelse kan man, enligt yttrandet, icke bortse från kommitténs

resultat. Restriktionssystemets roll som en betydelsefull faktor i samman­

hanget kan ej uteslutas.

Starkare kritik anföres i den tredje gruppen av yttranden. Som

förut nämnts följer dessa i allmänhet kommittén så långt att de anser att

motbokssystemet icke längre gör nämnvärd nytta eller i varje fall icke så

stor nytta att det motsvarar kostnaderna och andra olägenheter, varmed

systemet anses förbundet. Men kommitténs uppfattning underkännes på

väsentliga punkter. I allmänhet göres gällande att systemet icke har de ska­

deverkningar som kommittén påstått.

Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar, att om än motbokssystemet icke, som

kommittén hävdar, stimulerar spritkonsumtionen, har det dock icke lyckats

i avsevärd grad försvåra åtkomsten av spritdrycker för de kategorier som

avstängts från motbok eller ännu icke blivit berättigade att erhålla sådan.

Länsstyrelsen finner i likhet med kommittén önskvärt att det kostnadskrä­

vande motbokssystemet avvecklas.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Västernorrlands län,

som tillika framhåller, att systemet utövar en icke obetydlig spärrverkan.

Uttalanden av snarlik innebörd göres även av länsnykterhetsnämnderna i

Uppsala, Östergötlands, Kristianstads och Södermanlands län. Den sist­

nämnda ser en väsentlig orsak till systemets minskade spärrverkan i de upp­

mjukningar i tillämpningen som företagits på senare år.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker motbokssystemets avskaffande

främst med hänsyn till den bristande effektivitet som vidlåder detsamma

vid bekämpandet av alkoholmissbruket. Länsstyrelsen anför bl. a.

Uppenbarligen är det värdefullt att ha tillgång till statistiska uppgifter,

särskilt när de ge klart besked om berörda förhållanden. Frågan är emeller­

tid vilka slutsatser man kan draga av det framlagda materialet. Livets skif­

ten sådana de uttrycka sig i mänskligt handlande låta sig icke så lätt fångas

i en matematisk-statistisk formel. Det förefaller som om kommittén i sina

slutledningar ibland gått längre än vad försiktigheten bort bjuda. Särskilt

grannlaga är jämförelsen mellan Sverige och utlandet eftersom sifferuppgif­

terna grundas på vitt skilda förhållanden. Sålunda torde uppgifter om fylle­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

136

riförseelser i olika länder icke vara direkt jämförbara. Uppfattningen när

man skall beivra ett fyllerifall skiftar och är beroende av vederbörande lands

speciella förhållanden. Här spela sådana svår jämförbara faktorer som folk­

lynne, sedvänja och lagstiftning in.

Länsstyrelsen har inhämtat att antalet utskänkningsställen med fullstän­

diga spriträttigheter inom Kopparbergs läns landsbygd åren 1951 och 1952

voro 5 respektive 6. Motsvarande siffror för Malmöhus läns landsbygd ut­

gjorde 163 respektive 164. Antalet fylleriförseelser under första hälfterna

av dessa år uppgick i Kopparbergs län till 184 respektive 277, vilket motsva­

rar 0,90 respektive 1,36 fall per 1 000 innevånare. Antalet fvllerifall för

Malmöhus läns landsbygd utgjorde samma tider 144 respektive 190, vilket

motsvarar 0,67 respektive 0,89 fall per 1 000 invånare. Av dessa kalla siff­

ror skulle det ligga nära till hands att draga den slutsatsen att den restrik­

tiva hållningen i Kopparbergs län ifråga om utskänkningsrättigheter varit

en orsak till det större antalet fylleriförseelser i detta län. Länsstyrelsen vå­

gar emellertid icke draga en sådan slutsats, eftersom förhållandena i de båda

länen i mångt och mycket skifta. Länsstyrelsen har endast velat nämna siff­

rorna för att visa hur svårt det är att från statistiken göra jämförelser be­

träffande nykterhetsförhållandena i olika län. Hur mycket vanskligare måste

det då icke vara att med utgångspunkt från statistiken draga paralleller

mellan skilda länder.

Länsstyrelsen anser för sin del att det är tveksamt om man av det förelig­

gande materialet kan draga så vittgående slutsatser beträffande ransone-

ringssystemets verkningar som kommittémajoriteten ansett sig kunna göra.

Oavsett vilken ståndpunkt man intager i denna fråga torde emellertid kun­

na konstateras att restriktionssystemet icke kunnat tillräckligt effektivt för­

hindra förekomsten av ett synnerligen allvarligt alkoholmissbruk.

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar, att den icke genom kommit­

téns bevisning blivit övertygad om att restriktionssystemet framkallat ökad

konsumtion och stegring av missbruket, samt anför.

Den på lång sikt stigande tendensen hos alkoholkonsumtionen — som ej

återfinnes i vissa andra länder utan restriktioner — behöver sålunda enligt

länsstyrelsens mening icke bero på kontrollsystemet såsom sådant utan kan

och bör nog snarare tillskrivas andra faktorer, bl. a. det ökade välståndet i

landet och utvecklingen av umgängessederna i samband därmed ävensom de

här tillämpade maltdrycksrestriktionerna. Den omständigheten att övervä­

gande antalet motboksinnehavare helt utnyttjar sin inköpsrätt synes ej hel­

ler utgöra något bindande bevis för det individuella kontrollsvstemets sug-

gestionsverkan på konsumtionen i stegrande riktning. Nämnda förhållande

kan ju lika väl tyda på att de tilldelade kvantiterna i allmänhet äro mindre

än vad kunderna skulle vilja köpa och att motbokskontrollen alltså fak­

tiskt i många fall fungerar som en spärr mot en högre konsumtion. Av kom­

mitténs statistiska utredningar synes man å andra sidan nödgas draga den

slutsatsen, att man genom restriktionssystemet icke lyckats komma till rätta

med det egentliga alkoholmissbruket.

I yttrandet från Stockholms stadsfullmäktige och nämnder anföres bl. a.

Det finns ingen anledning att ifrågasätta riktigheten av kommitténs iakt­

tagelser liksom dess bedömning av huvuddragen i utvecklingen. I vad mån

restriktionssystemet, vars betydelse vid dess införande även kommittén vits­

ordar, skulle för den fortsatta utvecklingen av det allmänna nykterhetstill-

ståndet få den rent negativa betydelse, som kommitténs majoritet förutsät­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ter, synes emellertid inte utan vidare vara styrkt av det förebragta slatis-

tisku materialet.

Intressant är därvid att konstatera, hur de som fasthälla vid restriktions-

systemet i viss utsträckning åberopa samma statistiska material som stöd

för sin ståndpunkt, dock givetvis med annan uttolkning av innebörden. Över­

huvudtaget synes den allmänna invändningen kunna riktas mot utredningen,

att den präglas av en viss ensidighet genom den förutfattade uppfattningen

om restriktionssystemets obetingade skadlighet. Snart sagt varje analys av

inhämtade statistiska uppgifter eller andra fakta utmynnar i ett omdöme

om den nuvarande ordningens skadlighet.

Det kan ifrågasättas, om inte kommittén därigenom kommit att bevisa för

mycket. Den har skruvat upp förväntningarna på resultatet av restriktions­

systemets avveckling ganska högt.

Det synes även, som om en mera balanserad och moderat bedömning av

restriktionssystemets betydelse varit på sin plats med hänsyn till de verk­

liga svårigheterna att få "en faktisk bevisning för vilken roll egentligen re-

striktionssystemet och dess konstruktion haft för utvecklingen av nykter-

hetstillståndet i landet. Kommittén har själv pekat på en rad faktorer av

betydelse för utvecklingen, liggande helt utanför rusdryckslagstiftningen.

Nykterhetskommitténs ganska pessimistiska bedömning till trots måste

dock konstateras, att alkoholkonsumtionen hos befolkningen genomsnittligt

sett har minskat icke oväsentligt.

Det bör då även beaktas, att kvinnorna i större utsträckning än tidigare

bruka alkohol. Detta kan visserligen ur rent absolutistisk synpunkt anses be­

klagligt, men måste bedömas vara en logisk följd av den allmänna, ekono­

miska och industriella utvecklingen, kvinnornas deltagande i produktions­

processen och överhuvudtaget deras emancipation och likställighet med män­

nen.

.

Under alla förhållanden är den faktiska innebörden av kvinnornas okade

alkoholkonsumtion, att man vid en jämförelse i fråga om den genomsnittliga

förbrukningen per invånare och år kommer till att männens konsumtion

minskat icke oväsentligt genom att en redan i och för sig numera lägre ge­

nomsnittlig konsumtionssiffra slås ut på både män och kvinnor.

Även om man sålunda i likhet med kommittén maste finna att vissa drag

i de senaste decenniernas utveckling äro ogynnsamma, kan dock som helhet

konstateras, att en obestridlig förbättring skett i fråga om nykterhetstillstån-

det hos det svenska folket. Bilden av förbättringen framträder än klarare,

om man jämför utvecklingen under hela halvseklet. Det fruktansvärda mass-

superi bland de fattigare klasserna, som florerade i början på detta århund­

rade, har försvunnit, likaså ymnigheten i dryckesvanorna inom medel- och

överklass.

.

...

Kommitténs huvudsakliga utredningsmetod har varit den janförande sta­

tistiska. Självfallet är denna metod icke blott värdefull utan även ofrån­

komlig. Som enda instrument ger den dock en något för stel och schema­

tisk bild av utvecklingen.

.

Den tillämpade renodlat statistiska metoden har även den avgjorda be­

gränsningen — vilket kommittén själv framhållit — att ändringar i vanor,

moraliska värderingar, administrativ praxis undanrycka en del av grunden

för jämförelser mellan siffror, som avse längre skilda tidpunkter. Ett ty­

piskt exempel på detta är fylleristatistiken. Det är ganska uppenbart, att i

en tid, då massuperiet var vida utbrett och överhuvudtaget dryckesvanorna i

alla samhällsklasser voro mindre måttfulla, blcvo t. ex. inte de på gatan på­

träffade fylleristerna anhållna och åtalade i samma utsträckning som nu­

mera. En berusad person var inte »påfallande» på samma sätt som vid ett

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

137

138

senare, mera strängt betraktelsesätt. Redan av detta skäl är fvlleristatistiken

icke helt jämförbar.

Härtill kommer, som kommittén påpekat, att polisverksamheten på lands­

bygden intensifierats kraftigt under de senare decennierna. Samtidigt har

»urbaniseringen» av landsorten via press, film, radio, enhetligt skolväsen,

förbättrade kommunikationer etc. skapat mera gemensamma moraliska

normer.

När man sålunda anlägger en mera historisk än enbart statistisk-teknisk

syn på utvecklingen och därvid går något längre tillbaka än vad nykter­

hetskommittén gjort, förstärkes intrycket av att genomsnittligt sett en av­

gjord förbättring av nykterhetstillståndet har skett men samtidigt av vilken

utomordentlig betydelse för denna utveckling alla de faktorer haft som legat

utanför alkohollagstiftningen. Kommittén har därvid själv anfört en rad

sadana omständigheter.

Utvecklingen av samhället är emellertid icke enkel och entydig och i alla

avseenden gynnsam. Parallellt med t. ex. förbättrad undervisning både på

det högre och lägre planet, en »kulturens demokratisering», så verka vid

sidan härav starka inflytelser i negativ riktning. Vissa delar av filmen och

av veckopressen, tecknade serier, dålig litteratur, liksom den ökade hetsen

och den skarpta konkurrensen och en rad andra liknande faktorer bidraga

inte bara till falsk idealbildning utan även till uppkomsten av starka neuro­

ser. Den moderna kulturen har även många avigsidor. Nöjesbegäret stimu­

leras och lyxen som ideal uppammas ganska konsekvent på många sätt i det

nutida samhället.

De negativa drag i utvecklingen, som nykterhetskommittén med sådan

skarpa framhäver, äro i hög grad resultat av dessa förhållanden. Det ökade

ungdomsfylleriet sedan mitten på 30-talet (i Stockholm 1,9 per 1 000 år 1937,

det gynnsammaste året, må jämföras med 8,7 år 1952) är inte heller en iso­

lerad företeelse. Pa samma sätt har den allmänna ungdomsbrottsligheten

ökat väsentligt under samma tid.

Sammanhanget med den allmänna utvecklingen, de s. k. utomlegislativa

omständigheterna, tecknas för övrigt helt riktigt av kommittén, när den sö­

ker ge förklaringarna till utbredningen av alkoholbruket.

Skälen för och emot restriktionssystemet anges i yttrandet på följande sätt.

Enligt vår mening kan kommitténs argumentering inte anses ge en helt

rattvisande bild av det nuvarande systemets betydelse, när det gäller att

bedöma olika faktorers inverkan på nykterhetstillståndet. Kommittén grun­

dar små resonemang i stor utsträckning på jämförande statistiskt material,

vars bevisvärde i vissa fall måste anses diskutabelt. Det är vidare uppen­

bart, att alla försök alt draga slutsatser av förhållandena i andra länder

maste ge ytterst osäkra resultat, eftersom utvecklingen inom olika länder

— aven om den kan förete vissa gemensamma huvuddrag — alltid i bety­

dande utsträckning influeras av faktorer, som är speciella för eller som ver­

kat med större eller mindre styrka i de olika länderna.

Med den nuvarande utformningen av kontrollsystemet torde visserligen,

sasom nedan närmare skall utvecklas, förefinnas en strävan att erhålla så

hög sprittilldelning som möjligt och detta förhållande kan i sin tur vara

agnat att hoj a spritkonsumtionen. Å andra sidan har motbokssystemet sä­

kerligen i andra fall en konsumtionsbegränsande effekt. Det är emellertid

icke möjligt att av de statistiska undersökningarna som kommittén redovi­

sat utläsa, vilken av dessa ransoneringseffekter som är den tyngst vägan­

de, och en diskussion på basis av undersökningarna om uttagningsfrekven-

sen på motböckerna kan icke skapa klarhet i denna fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

De positiva sidor, som det nuvarande systemet haft, äro nästan helt un­

danskymda i kommittébetänkandet. Kommittén ger visserligen uttryck tor

den uppfattningen, att restriktionssystemet sannolikt haft en konsumtions-

hämmande effekt vid införandet och tiden närmast därefter, men att det

sedan övergått till att bli eu konsumtionsstimulerande faktor. Hur man an

vill bedöma den suggestion till ökad konsumtion, som anses ligga i det nu­

varande systemet, så förefaller det dock troligt, att motboken for vissa kate­

gorier kan ha en konsumtionsbegränsande verkan. Visserligen inte nar det

«äller de grövsta missbrukarna, men sannolikt i en del fall av begynnande

eller lindrigare spritmissbruk. Många hustrur till alkoholbrukare betrakta

säkert motboken som en hjälp i sin strävan att hålla mannens spritbruk

inom någorlunda rimliga gränser.

..

Man kan heller inte bortse från den positiva sida hos systemet som bestar

däri, att det ger möjlighet att på ett tidigt stadium kunna få kontakt med

de konsumenter, som visa tecken till spritmissbruk, och påverka dem till ett

försiktigare umgänge med alkohol.

Det torde emellertid icke vara nödvändigt, och det ar kanske ur vissa

synpunkter rent av olämpligt att såsom kommittén gjort lägga tyngdpunk­

ten av argumenteringen på försök till bevisning av systemets totala skad-

lighet ur nykterhetssynpunkt. Eftersom restriktionssystemet obestridligen

medför ett intrång i människors frihet och ett individuellt registrerande och

kontrollerande, som inte är motiverat när det gäller den överväldigande ma­

joriteten av medborgare, så synes man böra intaga den principiella stand­

punkten, att systemet vid varje tidpunkt måste kunna gora sannolikt att

dess bibehållande är nödvändigt. Bevisbördan måste alltid ligga hos anhang-

arna av restriktionssystemet.

Om man med denna utgångspunkt granskar systemet, uppställer sig en

rad kritiska synpunkter.

....

Det är möjligt, att restriktionssystemet kan ha en viss sparrverkan, nar

det gäller de delar av landet, där det är långt till utminutenngs- och ut-

skänkningsställen. I en storstad som Stockholm är det relativt latt att ta

tillgång till alkoholvaror, vare sig det gäller genom utminutering eller ut-

skänkning. I synnerhet må framhållas, att den rikliga förekomsten a\ ut-

skänkningsställen för såväl spritdrycker och vin som maltdrycker ger stora

möjligheter att komplettera motboksspriten genom besök på restauranger

och ölkaféer. Det torde även vara lättare att skaffa sig överlåten motboks-

sprit i Stockholm än i de landsbygdsbetonade delarna av landet, över huvud

taget äro de så ofta förekommande överlåtelserna en grundläggande svaghet

i restriktionssystemet, då de i väsentliga avseenden sätter själva systemet ur

spel. Härtill kommer den allmänt moralupplösande verkan av ett sa utbrett

överträdande av lagen. Under dessa förhållanden kan restriktionssystemet i

stor utsträckning sägas ha överlevt sig självt, när det gäller att stävja alko­

holmissbruket. Med hänsyn härtill kan det icke vara försvarligt att bibe­

hålla det för staten dyrbara restriktionssystemet med det krångel och det

intrång på medborgarnas rätt att själva bestämma över sitt handlande, som

systemet innebär.

‘ En faktor, som förtjänar beaktande i sammanhanget, ar de stora kostna­

der och den stora personalåtgång, som äro förbundna med det nuvarande

restriktionssystemet i jämförelse med de kostnader samhället lägger ner på

övriga nykterhetsfrämjande åtgärder.

En väsentlig avigsida hos det nuvarande systemet ar den »spritbyrakrati»,

som har sitt upphov och sin grund i den individuella kontrollen. Av utred­

ningen framgår, att den alldeles övervägande delen av befolkningen ar alko­

140

holkonsumenter, samt att de i nykterhetshänseende skötsamma utgöra om­

kring 90 % av folket. Det torde kunna ifrågasättas, om det då är berättigat

att en stor majoritet av befolkningen även i fortsättningen skall behöva

torekomma i innehållsrika hemliga register och känna sig utsatt för ett för­

myndarskap, som i de flesta fall är helt obehövligt. Åtskilliga fall av miss­

tag och orättvisor samt administrativt godtycke måste härigenom före­

komma.

En av de starkaste invändningarna, som kan göras mot det nuvarande

restnktionssystemet, är, att systemets kontroll icke begränsats enbart till

medborgarnas skötsamhet i nykterhetshänseende.

Som framgår av nykterhetskommitténs statistiska undersökningar ha nyk-

terhetsanmarknmgarna varit i minoritet bland skälen för att nv motbok

eller förhöjnmg av tilldelningen vägrats och för nedsättning av tilldelningen

erhetsanmärkning har angivits som anledning endast i respektive

o7,b %, 8,6 % och 20,8 % av fallen. Här torde man finna en av de viktigaste

orsakerna till att sprittilldelningens storlek kommit så i centrum i diskus­

sionerna man och man emellan och att som en följd därav restriktionssyste-

met fått ett så ogynnsamt psykologiskt inflytande.

Eftersom restriktionssystemets förmyndarskap i icke oväsentlig mån har

att karaktären av inblandning i folks skötsel av sin ekonomi, ha ingripan­

den uppfattats som utslag av en klasslagstiftning. Ju mer samhällets demo-

ratisering fortskridit desto mer stötande ter sig varje form av särlagstift-

mng och oviljan mot systemet liksom uppluckringen av moralen på detta

område har i hog grad sin grund i dessa förhållanden.

Sammanfattningsvis må sålunda sägas, att även om systemet tidigare haft

vissa iort]anster och även fortfarande för vissa kategoriers alkoholkonsum­

tion kan tankas vara av betydelse, så synes det likväl i sin helhet ha över-

levt sig sj al vt. Att låta den överväldigande delen av befolkningen även för

t ramtiden vara underkastad restriklionssystemet med allt vad detta innebär

av ingripande i den personliga friheten, förmyndarskap över människor

m. m. kan icke vara motiverat. Det må gärna medgivas, att vissa av de mera

irriterande yttringarna av systemet — hänsynstagande till ekonomiska för-

nauanden in in. — icke är oupplösligt förbundna med systemet såsom så-

aant utan val kunna avlägsnas isolerat. Men systemets auktoritet är så un­

dergrävd i folkmedvetandet, att en dylik delreform icke torde tjäna något

sylte, framfor allt med hänsyn till att de då kvarstående delarna icke kunna

pavisas vara erforderliga. Under dessa förhållanden tillstyrkes att restrik-

tionssystemet avskaffas.

Overståthållarämbetet har beträffande frågan om motbokssystemets av­

skaffande icke kunnat komma till någon bestämd övertygelse samt fram­

håller, att skäl — och starka skäl — anförts både för och emot avskaffandet.

Efter att ha redogjort för kommitténs och stadsfullmäktiges ståndpunkter

i frågan och med ståndpunkterna följande konsekvenser fortsätter ämbetet.

Ämbetet kan icke helt ansluta sig till de slutsatser stadsfullmäktige dragit

f.v_^ Cgt!n ™menng; Det. kan näppeligen vara riktigt, att av det förhål-

iandet att det tdl äventyrs icke visats, att motbokssystemet numera fullgör

ansedd verkan, draga den konsekvensen att motbokssystemet utan vidare

a.TS.. at .• Men även om ämbetet hyser den uppfattningen, att kommit­

tén mahanda i alltför starka färger målat innebörden och verkningarna av

det nuvarande systemet — särskilt känner sig ämbetet icke övertygat om

att systemet har den suggestiva verkan som kommittén antytt — finner

ämbetet dock övervägande skäl tala för att motbokssystemet avskaffas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

141

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

I de yttranden som helt eller i allt väsentligt går emot kommi t-

téns uppfattning hävdas allmänt, såsom förut omtalats, att mot-

bokssystemet alltjämt har övervägande spärrverkan samt att denna spärr

icke kan borttagas utan att något annat sättes i dess ställe.

Flertalet av de synpunkter, som åberopas från detta håll, redovisas i kon­

trollstyrelsens och socialstyrelsens yttranden.

Kont rolls tyr elsen går till en början in på kommitténs undersökning av

trenden under mellankrigstiden i Sverige, Danmark, Nederländerna och

Storbritannien samt anför.

Beträffande denna undersökning må till en början anmärkas, att varje

kalkyl av den art, varom här är fråga, måste vara ytterligt vansklig. Att

märka är dessutom, att man beräknat spritdryckskonsumtionen i liter pei

invånare, vilket med hänsyn till att i Sverige den vuxna befolkningens andel

av totalbefolkningen ökat starkt sedan åren 1925—1928 åstadkommer en

successivt stigande övervärdering av den svenska konsumtionen; det latta

hade varit att räkna med konsumtionen per invånare över 15 år

En annan svaghet hos beräkningarna är, att man för de tre främmande

länderna icke har samma fördelning på utminutering och utskänkning som

i Sverige. Pris- och konsumtionsserier torde icke heller helt ha motsvarat

varandra. Man måste vidare fråga sig, om förhållandena i de olika länderna

verkligen äro tillräckligt likartade för att det erhållna resultatet skall kunna

anses äga någon bärkraft. Redan den omständigheten, att det just är ländei

med mycket hög spritbeskattning som visa den fallande trenden, ger anled­

ning till eftertanke. Spritpriserna voro nämligen i dessa länder redan tore

år 1920 väsentligt högre än i vårt land. När kommittén gor gällande, att in-

flvtandet av priserna eliminerats, kan detta i varje fall endast galla de pris­

förändringar, som ägt rum under den tid beräkningarna omfatta, men där­

emot icke de prishöjningar, som skedde före år 1920. Verkningarna av dessa

tidigare prishöjningar torde emellertid ha sträckt sig betydligt längre fram­

åt i°tiden. Att märka är också, att i Sverige skedde en stark urbanisering

under den här aktuella perioden, medan urbaniseringen i vissa av jamto-

relseländerna ägt rum under ett långt tidigare skede.

Sammanfattningsvis torde man kunna säga, att förekomsten av en stigan­

de trend för spritdryckskonsumtionen i Sverige under mellankrigstiden inga­

lunda kan anses bevisad och att man måste vara synnerligen försiktig vid

bedömningen av orsakerna till att spritdryckskonsumtionen utvecklat sig

gynnsammare i jämförelseländerna.

Kontrollstyrelsen framhåller vidare att kommittén endast räknat med

konsumtionen av spritdrycker samt att, om den totala konsumtionen av

sprit, vin och Öl omräknas i ren alkohol, Sverige ingalunda intager någon

särställning. Beträffande spritkonsumtionens utveckling sedan tiden före

andra världskriget erinras om att Danmark och de länder där spritdrycks­

konsumtionen dominerar visar betydligt större ökningssiffror än Sverige.

Styrelsen kritiserar härefter kommitténs uttalanden om missbrukets ut­

veckling i Sverige och i anslutning därtill gjorda internationella jämförelser.

Kommittén kunde här ha erinrat om att det registrerade fylleriet huvud­

sakligen förekommer i städerna och i mycket liten utsträckning pa den

administrativa landsbygden. Under perioden 1920—1950 bär, såsom kom­

mittén i annat sammanhang påpekar, en betydande flyttning agt rum från

142

landsbygden till städerna, så att under det senare året 47 procent av befolk­

ningen bodde i städerna mot endast 30 procent år 1920. Att den totala fyl­

lerifrekvensen för hela riket icke undergått några större förändringar un­

der denna period måste därför innebära, att fyllerifrekvensen i städerna, så­

lunda icke blott i Stockholm, avsevärt förbättrats. Detta är också fallet,

ehuru kommittén icke funnit anledning att omnämna det. Att fyllerisiff­

rorna på den rena landsbygden stigit beror, såsom kommittén själv framhål-

ler, naturligtvis i viss mån på förbättrad polisbevakning.

Såsom kommittén framhåller, äro uppgifter om fylleri och andra alko­

holskador synnerligen vanskliga att använda vid en internationell jämfö­

relse; olikheterna i lagstiftning, praxis och statistikföring äro nämligen

stora. Kommittén lämnar emellertid en sammanställning över antalet fyl­

leriförseelser per 1 000 invanare i olika länder, angivna i procent av siffrorna

ior perioden 1911/13. Om de angivna uppgifterna säger kommittén, att »de

llesta» undersökta länderna ha större nedgång än vårt land. Verkliga för­

hållandet är, att från perioden 1911/13 till perioden 1922/26 endast två län­

der visa större nedgång än Sverige, medan de övriga fyra visa mindre ned­

gång. Beträffande år 1949 föreligga siffror endast för sex länder, av vilka tre

— Storbritannien, Belgien och Nederländerna — visa större nedgång än Sve­

rige, medan två — Norge och Danmark — visa mindre nedgång. För Norge

ligga de absoluta fylleritalen per 1 000 invånare ungefär dubbelt så högt

som för Sverige. För Finland saknas jämförbar statistik för tiden före 1927;

de absoluta fylleritalen per 1 000 invånare ligga där omkring sex gånger

så högt som i Sverige. För Sverige äro för de fyra i tabellen angivna perio­

derna 1911/13, 1922/26, 1933/38 och 1949 — procentsiffrorna respek­

tive 100, 52, 50 och 51. För Danmark äro motsvarande tal 100, 43, 50 och 63.

Man kan icke frigöra sig från det intrycket, att kommitténs jämförelse

mellan förhållandena i Sverige och utlandet är tendentiös och präglad av

en strävan att måla den svenska utvecklingen i mörka färger. Kommitténs

påstående, att »alkoholmissbruket i Sverige av i dag ter sig skrämmande

vid en internationell jämförelse», måste sålunda i varje fall betecknas som

starkt överdrivet.

Kommitténs slutsatser om motbokssystemets skadliga verkningar beteck­

nas av kontrollstyrelsen som en måttlös överdrift. I anslutning därtill fram­

håller styrelsen, att kommitténs generella påstående om samband mellan kon­

sumtion och missbruk endast delvis har täckning i kommitténs material. Så­

dant samband föreligger i fråga om månadssiffrorna, d. v. s. månader med

större utminutering uppvisar i regel högre fyllerisiffror. Men förhållandet

är det motsatta med årssiffrorna. Det råder ett nästan signifikant negativt

samband för perioden 1922—1937 och ett signifikant negativt samband

för perioden 1922—1947, vilket innebär att fylleriet minskats när sprit­

försäljningen i systembutikerna ökats och ökals när försäljningen minskats.

Kontrollstyrelsen går härefter in på kommitténs svensk-finska jämförel­

ser rörande årsinköpens storlek. Frågan gäller, enligt styrelsen, icke huru­

vida den svenska ransoneringen utövar en suggestionsverkan eller en spärr-

verkan utan i vad mån och i vilken utsträckning en suggestionsverkan eller

en spärrverkan föreligger.

Styrelsen erinrar om att efterfrågan på extratilldelning är störst inom

den högsta tilldelningsklassen. Detta belyser enligt styrelsens mening ran­

soneringens spärrverkan. I fortsättningen anföres.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

143

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

En jämförelse mellan den svenska och den finska inköpskurvan visar, att

den svenska ransoneringen för ett stort antal konsumenter avklippt möjlig­

heten att göra verkligt stora inköp, på mer än 36 liter. Den finska kurvan

går här i höjden på ett särdeles markant sätt. Det ligger nära till hands att

sammanställa detta förhållande med det förut omtalade faktum, att antalet

fylleriförseelser är så mycket större i Finland än i Sverige. Kommittén sö­

ker emellertid på ett föga objektivt sätt bagatellisera denna uppenbara

spärrverkan.

Efter att ha återgivit vissa av kommitténs argument fortsätter styrelsen.

För den granskare av materialet, som i motsats till kommittén icke in­

skränker möjligheterna till ett kategoriskt »antingen — eller» utan räknar

med ett »både — och», är det icke nödvändigt att förutsätta, att alla de kun­

der som nu köpa 12, 24 eller 36 liter, vid fri försäljning skulle ga upp

till de inköp, som representeras av maximivärdena av den finska kurvan.

Perspektivet är tillräckligt skrämmande, om man måste rakna med att

många skulle göra det. Hur pass »otänkbara» de av kommittén asyftade

kvantiteterna äro, kan man få en föreställning om dels av de nyss atergivna

finska siffrorna och dels av tillgängliga uppgifter om de svenska inköpen

före ransoneringens tillkomst. Genomsnittsinköpen i Sverige lago vid denna

tid vid omkring 40 liter (nu 20).

Styrelsen kritiserar, i likhet med reservanten Utterström, kommitténs jäm­

förelser mellan spritransoneringen och kristidens ransoneringar.

I juni 1953 lät kontrollstyrelsen vid ett systembolag verkställa en under­

sökning, huru många motboksägare som åtnöjde sig med lägre tilldelning än

de enligt gällande tilldelningsnormer var berättigade till. I undersökningen

medtogs icke personer, som var över 66 år. Styrelsen yttrar.

Om suggestionsverkan förelåg, borde den icke endast innebära att uttagen

lågo nära den medgivna kvantiteten, utan också medföra, att alla motboks-

ägare gjort framställning om den högsta tilldelning, vartill de voro berätti­

gade. Den stickprovsundersökning som företogs visade emellertid, att vid

ifrågavarande bolag icke mindre än 41 procent av samtliga motboksagare

voro berättigade till högre tilldelning än de för närvarande innehade.

Kommitténs jämförelser mellan inköpen i olika åldrar gör enligt kontroll­

styrelsen uppenbart, att de nuvarande små uttagen för yngre personer tyder

på en genom ransoneringen åstadkommen nedpressning av inköpen. Till

grund härför åberopar styrelsen, att år 1916 medelinköpen i Sverige var

nästan lika stora i åldrarna 20—25 år som i de högre åldrarna eller ungefär

dubbelt så stora som nu samt att enligt kommitténs egen uppgift 14 procent

av de finska köparna i åldersklassen 21—29 år gör inköp på över 36 liter.

Såsom ett gott indicium på ransoneringens spärrverkan betecknas den

ojämna fördelningen av inköpen under olika delar av månaden. Härvidlag

åberopas samma skäl som anförts i Utterströms reservation. Styrelsen yttrar

fortsättningsvis.

I detta sammanhang vill kontrollstyrelsen peka på den skillnad i fÖl sälj -

ningsutvecklingen, soiii föreligger i fråga om utminutering och utskänkning.

Kommittén synes sålunda icke ha observerat den motsägelse i fråga om an­

tagandet av suggestionsverkan kring motboken, som ligger i att restaurang­

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

försäljningen, för vilken motbok ju icke erfordras, stigit avsevärt per invå­

nare, medan utminuteringen icke ökat eller företer sjunkande siffror under

samma perioder.

Helt allmänt kan man gentemot kommittén påpeka, att statistiska beräk­

ningar som avse att bevisa huruvida suggestionseffekt förefinnes och vilken

betydelse den over huvud taget haft, äro ytterst vanskliga att genomföra

Annu svårare måste det bil att draga några slutsatser av dylika beräkningar,

nar det galler en tidrymd, under vilken stora förändringar i fråga om lev­

nadssätt och levnadsstandard ägt rum. Huruvida motboken är orsaken till

(ten av kommittén påstådda breddningen av alkoholbruket kan enligt kon-

trolstyrelsens mening icke konstateras, och om så är, kan icke heller dess

andel i denna utveckling fastställas.

För att påvisa att helt andra förhållanden än förekomsten av ett restrik-

tionssystem kan påverka utvecklingen åberopar styrelsen vissa åren 1940

och 1948 i Amerika verkställda undersökningar. Dessa ger bl. a. vid han­

den, att antalet alkoholkonsumenter i Amerika år 1940 var cirka 40 miljo­

ner, medan det år 1948 stigit till 62 miljoner, vilket innebär en ökning med

55 procent på 8 år. Styrelsen anför.

, 1 d.e ,oljka staterna i Amerika finnas visserligen inskränkningar av skilda

slag i fråga om alkoholförsäljningen, men någon motbok eller några lik­

nande kvantitativa restriktioner för utminuteringen finnas däremot icke.

Det maste således vara helt andra omständigheter, som påverkat utveck-

mgen i Amerika, och det torde vara sannolikt, att den mycket starka hög­

konjunkturen varit den främst bidragande orsaken.

Kontrollstyrelsen anför i fortsättningen att frågeställningen måste bli fort­

satt ransonering eller prishöjning. I detta sammanhang betecknar styrelsen

ransoneringen som ett ofullkomligt medel att begränsa och motarbeta sprit­

missbruket. Motbokssystemet utgör, enligt styrelsen, en värdefull ehuru

ingalunda fullständig spärr mot stora inköp. I fråga om valet mellan fort­

satt ransonering och prishöjning uttalas till förmån för det senare alterna-

tivet bl. a., att det otvivelaktigt, sedan restriktionssystemets verkningar efter

en jämförelsevis lång prövotid befunnits vara relativt begränsade, skulle

vara av stort intresse att praktiskt undersöka effektiviteten i vårt land av

de höga prisernas system.

Socialstyrelsen yttrar om kommitténs jämförande statistiska metoder.

Pet ar en vansklig uppgift att utskilja verkningsgraden hos de olika or­

saksfaktorer, som ha varit verksamma vid utvecklingen av spritdryckskon-

sumtionen. Jämförelser med andra länder kunna härvid visserligen giva

mycken upplysning men det är nödvändigt att värja sig mot benägenheten

att overskatta bärkraften hos dylika jämförelser, som icke kunna undgå

att vara behäftade med allehanda felkällor.

I likhet med kontrollstyrelsen vill socialstyrelsen påvisa oriktigheten av

kommitténs uppfattning att konsumtionsutvecklingen varit särskilt ogynn­

sam i Sverige under de senaste årtiondena. Under den del av motbokssyste-

mets tillvaro, som ligger närmast i tiden, nämligen från mitten av 1930-talet

(åren 1933

1938) till slutet av 1940-talet (år 1949) har visserligen kon­

sumtionen av spritdrycker per invånare ökat i Sverige, men så har även

145

varit fallet i fem av de övriga sju länderna. Sverige intar, enligt socialsty­

relsen, ett mellanläge i fråga om styrkan av denna konsumtionsutveckling.

Beträffande ungdomsfylleriet anför styrelsen.

En närmare granskning av utvecklingsgången av ungdomsfylleriet ger

vid handen, att ökningen satte in med verklig styrka först i slutet av 1930-

talet — då motbokssystemet hade varit i tillämpning under två årtionden

— och uppnådde ett maximum år 1943, varefter en markerad nedgång vid­

tog till år 1946, åtföljd av en kraftig stegring under de allra senaste åren.

Nedgången under åren 1944—1946 var för den yngsta åldersgruppen så stor,

att antalet fyllerister inom denna grupp sjönk till mindre än hälften, och

även för de övriga ungdomsåldrarna var nedgången betydande, så att den

för åldersgruppen 21—25 år ledde till att antalet fyllerister per 1000 perso­

ner under år 1946 var avsevärt lägre (18 %) än under begynnelseperioden

(åren 1925—1928) för dessa undersökningar av nykterhetskommittén. Det

är sålunda den stegring av ungdomsfylleriet, som har inträtt från och med

år 1947, som utgör grunden för nykterhetskommitténs uttalande om den

utomordentligt allvarliga utvecklingen i fråga om ungdomens alkoholvanor.

Motbokssystemet kan ju emellertid icke ha varit drivkraften härvidlag, ef­

tersom detta system hade tillkommit trettio år tidigare och icke har under­

gått någon förändring under tiden efter år 1946.

Socialstyrelsen tager därefter ställning till kommitténs bevisning för mot-

bokssystemets konsumtionsökande verkan.

Beträffande ökningen av antalet motböcker åberopar styrelsen samma

skäl som i Utterströms reservation samt tillägger.

De årtionden, varunder motbokssystemet har gällt, utmärka sig av myc­

ket stora förändringar i ekonomiskt och socialt avseende. Den allmänna lev­

nadsstandarden har höjts kraftigt, vilket i och för sig är ägnat att verka ut­

bredande bland annat på det slag av lyxkonsumtion, som alkoholkonsum­

tion utgör. Under hela denna tid har pågått en mer eller mindre intensiv ur­

banisering, vilken måste antagas ha varit av stor betydelse i detta samman­

hang, eftersom andelen spritdryckskonsumenter regelmässigt är större i stä­

der och tätorter än på landsbygden. Helt visst ha även sådana förändringar

av mera abstrakt innebörd, som de starka förskjutningarna i människor­

nas allmänna värderingar och den genomgripande omvandlingen av den

allmänna livsstilen i icke ringa mån påverkat inställningen till njutnings­

medlet alkohol. Den av nykterhetskommittén påvisade minskningen av an­

talet helt spritdrycksavhållsamma i landet — vilken kommittén till stor del

lägger motbokssystemet till last — får därför en fullt naturlig förklaring

av dessa allmänna orsaksfaktorer och erfordrar icke någon speciell förkla­

ring av sådant slag, som den av nykterhetskommittén antagna egenskapen

hos motbokssystemet alt verka utbredande på själva sedvänjan att förtära

alkohol.

Kommitténs uttalande att ransoneringen åstadkommer en sugning uppåt

av inköpen till tilldelningsmaximum bemötes av socialstyrelsen med hu­

vudsakligen samma argument som åberopats av kontrollstyrclsen. I anslut­

ning därtill upptager socialstyrelsen till bedömande kommitténs slutsatser

av de internationella jämförelserna samt anför.

Det bärkraftigaste av de av kommittén anförda skälen är, att den svenska

spritdryck skonsumtion eu har eu i jämförelse med andra länder aninärk-

10

Dihang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 151.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 151.

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ningsvärt hög nivå både absolut taget och med hänsyn till de faktorer utan­

för lagstiftningen och de av skattehöjningar vållade prisstegringar, som i

Sverige liksom i andra länder hade bort minska denna konsumtion. Denna

synpunkt förtjänar givetvis mycket stort beaktande. Vid dylika internatio­

nella jämförelser måste emellertid uppmärksammas, att den verkan som en

skattehöjning utövar på spritdryckskonsumtionens storlek varierar i hög

grad allt efter det sätt, varpå skattehöjningen har kommit till stånd. Om

skattehöjningen har inträtt medelst en lång rad av mindre stegringar,

som ha givit konsumenterna tillfälle att så småningom vänja sig vid de

höjda priserna, sa är den samlade effekten av dessa stegringar betydligt

svagare än verkan av en total skattehöjning av samma styrka, vilken har

satt in med ett slag och därigenom har kommit att tvinga till en ome­

delbar brytning och omläggning av konsumtionsvanorna. Detta förhållande

är av största betydelse när det gäller att bedöma konsumtionsutvecklingen i

Sverige å ena sidan och de av nykterhetskommittén jämförda länderna å den

andra. Om man härvid begränsar sig till en jämförelse med Danmark —

för utvecklingen i detta land visar nykterhetskommittén särskilt intresse —

är det ett anmärkningsvärt faktum, att det i detta land har förekommit eu

dylik chockverkande skattestegring, nämligen under år 1917, då spritdrycks-

beskattningen av fiskaliska skäl höjdes från 0,60 kronor per 1 liter'100-

procentig alkohol till 21,00 kronor, d. v. s. ökades i proportionen 1 till 35.

Enligt alla skildringar av verkningarna av denna för Danmark alldeles

exempellösa skattestegring utövade denna en faktisk chockverkan på det

övervägande flertalet spritdryckskonsumenter, vilken medförde, att kon­

sumtionen av spritdrycker sjönk med omkring 90 procent och alltsedan dess

har kvarstannat på denna låga nivå. Någon motsvarighet till denna chock­

verkande skattestegring finnes icke för Sveriges vidkommande. Här ha skat­

testegringarna utan undantag hållits väl inom området för det ekonomiskt

uthärdliga för det stora flertalet konsumenter. Även om skatten på sprit­

drycker numera är hög, t. o. m. mycket hög i jämförelse med nivån före

motbokssystemets införande, så har den utveckling, varunder man har upp­

nått detta höga skatteläge, närmast haft karaktären av en tillvänjningspro-

cess.

Att spritdryckskonsumtionen i Sverige alltjämt är hög i jämförelse med

Danmark och även med andra länder beror därför till stor del på att sprit-

drycksbeskattningen på grund av sättet för skattehöjningarnas inträdande

icke utövar en lika starkt konsumtionsnedpressande verkan som i andra

länder.

En annan omständighet, som utövar inverkan på spritdryckskonsumtio­

nens omfattning med olika styrka i skilda länder, är den förändring i män­

niskornas beteendemönster, vilken har framträtt under den sista mans­

åldern såsom en följd av den genomsnittligt höjda ekonomiska standarden.

I fråga om attityden till spritdryckerna kännetecknas denna utveckling av

en utbredning av själva alkoholbruket jämsides med en mildring av det

grövre alkoholmissbruket.

Omfattningen av spritdryckskonsumtionen i ett land är avhängig av

många orsaksfaktorer. Några av dessa kunna vara av ekonomisk natur, så­

som exempelvis lågt pris på spritdryckerna, vilket i och för sig är ägnat

att hålla denna konsumtion relativt hög. En med ett lågt pris jämförlig ver­

kan i detta avseende har även ett relativt högt pris, vilket har uppnåtts ge­

nom successiva, lindriga skattestegringar. I övrigt ha orsakerna en mera

allmän karaktär. Det kan i detta sammanhang vara tillräckligt att hänvisa

till sådana allmänna företeelser som segheten hos inrotade sedvänjor, väl­

ståndsutvecklingens betydelse för omfattningen av all slags lyxkonsumtion

147

och de förändringar i den allmänna livsstilen, som följa i välståndsutveck­

lingens spår. I vårt land ha vi onekligen mycket gamla, inrotade dryckes-

vanor. Välståndsutvecklingen har varit särskilt gynnsam under den tid,

varunder motbokssystemet har varit i tillämpning, och de förändringar i

fråga om inställningen till spritdryckerna såsom njutningsmedel, vilka är

en naturlig följd härav, ha gjort sig starkt gällande. När man ställes inför

spörsmålet att söka göra klart för sig, vilka orsakerna äro till att alkoholkon­

sumtionen är så pass hög i Sverige, som den alltjämt är, framstå därför dessa

allmänna orsaker såsom fullt tillräckliga förklaringsgrunder. 1 jämförelse

med dem framträder nykterhetskommitténs förklaringsgrund, motbokssyste-

mets konsumtionsfrämjande verkan, såsom en orsak av utpräglad teknisk

karaktär, vilken icke behövs för förklaring av det rådande läget. Att den re­

lativt höga spritdryckskonsumtionen i Sverige icke utgör ett bevis för att

motbokssystemet faktiskt utövar en dylik verkan på konsumtionen är i vart

fall uppenbart.

Socialstyrelsen ingår härefter på kommitténs trendundersökning samt

yttrar.

Vid bedömande härav bör uppmärksammas, att den matematisk-statis-

tiska analysen visserligen äger förmåga att eliminera olikheter i fråga om

pris- och inkomstförhållanden i de särskilda jämförelseländerna men sak­

nar möjlighet att beakta olikheter beträffande den psykologiska verkan på

konsumenterna å ena sidan av en plötslig och mycket kraftig prisstegring

på spritdryckerna och å den andra av flera successiva och var för sig rela­

tivt lindriga prishöjningar. Detta har till följd att resttrenden i exempel­

vis Danmark och England får sin inriktning delvis påverkad av den chock­

verkan på spritdryckskonsumenterna, som de på sin tid insalta snabba och

kraftiga skattehöjningarna på spritdrycker medförde i dessa länder.

Olikheten i riktningen hos de jämförda ländernas resttrendcr har där­

för ingalunda den betydelse, som nykterhetskommittén är benägen att ge

denna.

Detta omdöme bekräftas för övrigt av nykterhetskommitténs eget mate­

rial, vilket nämligen visar, alt tillfälligheter kunna påverka resttrendens

förlopp. Medan resttrenden i Sverige för perioden 1920—1938 är fallande,

får den för perioden 1923—1938 ett stigande förlopp. Nederländerna visa

för perioden 1925—1938 en resttrend med ganska starkt nedåtgående ten­

dens. Då detta land från tiden omedelbart före det andra världskriget till

slutet av 1940-talet visar den största konsumtionsstegringen av alla de av

nykterhetskommittén undersökta åtta länderna, skulle en resttrendberäk-

ning, som avsåge liden efter år 1938, av allt att döma förete ett stigande

förlopp.

Socialstyrelsen finner på grund av det anförda, att kommittén icke lämnat

en övertygande bevisning för att motbokssystemet utövar en skadlig inver­

kan. Systemet har emellertid sina svagheter, bl. a. överlåtelseproblemet, och

är otillräckligt som spärr mot en onödigt hög och skadlig spritdrycks-

konsumtion. Socialstyrelsen kan därför väl tänka sig att systemet avveck­

las, om andra restriktiva åtgärder med kraftigare konsumtionsbegränsande

verkan sättes i dess ställe.

Synpunkter, likartade med dem som anförts av kontrollstyrelsen och so­

cialstyrelsen, framföres i yttrandena från länsstyrelserna i Kronobergs, Väst­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

148

manlands och Gävleborgs län, länsnykterhetsnämnderna i Kalmar, Gotlands,

Blekinge, Malmöhus, Hallands och Västmanlands län. styrelsen för statens

alkoholistanstalt å Venngarn, stadsfullmäktige i Uppsala. Riksförbundet

Landsbygdens Folk, Systembolagens Kontrollföreståndareförening och Sy­

stembolagens Personalförening, Sveriges centrala restaurangaktiebolag samt

reservationer som fogats vid bl. a. yttrandet frän Stockholms stadsfullmäk­

tige och nämnder av borgarråden Bergvall och Mårtens.

Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar dock samtidigt, att den icke vill

bestrida att restriktionssystemet kan ha verksamt bidragit till att utbreda

och öka alkoholbruket. Enligt länsstyrelsen har vid bestämmande av den

individuella tilldelningen fästs för stort avseende vid sökandens ålder, in­

komst och samhällsställning. Särskilt den höga motboksåldern för ogifta,

25 år, anses ha medfört skadliga verkningar. Likartade uttalanden göres av

länsstyrelsen

i Gävleborgs lån.

Länsnykterhetsnämnderna i Hallands och Västmanlands län påtalar de

lättnader i systemets tillämpning som ägt rum på senare år.

Riksförbundet Landsbygdens Folk framhåller, att kommittén inte synes

ha trängt till botten med nykterhetsproblemet utan fastnat i ett ganska yt­

ligt resonemang om motbokens fördärvbringande betydelse.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag yttrar sammanfattningsvis.

Det har icke varit möjligt för bolaget att prestera en genomgående gransk­

ning av kommitténs material och dess behandling av detta. De punkter, som

i det föregående behandlats, ha emellertid central betydelse för kommitténs

argumentation rörande ransoneringssuggestionens förekomst och styrka. På

varje punkt, som upptagits till närmare skärskådande, har bolaget ansett

sig kunna konstatera, att kommittén dragit slutsatser, som gå längre, än

underlaget medgiver. I de beskrivande delarna av betänkandet (I och IV)

göras betydelsefulla reservationer beträffande materialets entydighet och

metodernas säkerhet och räckvidd. Där iakttages också en välbetänkt åter­

hållsamhet i fråga om slutsatser. I den därpå följande principdiskussionen

(de! V) släppa emellertid dessa hämningar och slutsatser dragas utan nödig

kritik. Genomgående i denna del av betänkandet synes dessutom vara, att

vad som kan störa kommitténs slutsatser behandlas i förbigående eller ute­

lämnas, medan allt som kan tänkas stöda dess teser noggrant redovisas och

undersökes.

Bolaget måste under sådana förhållanden med beklagande konstatera, att

det icke kan finna kommitténs behandling av undersökningsmaterialet i nu

berörda delar förutsättningslös och fördenskull icke heller kan grunda sitt

ställningstagande, såvitt nu är i fråga, på kommitténs resultat.

Vad som otvetydigt framgår av kommitténs undersökningar är däremot,

att alkoholmissbruk och alkoholskador alltjämt ha en skrämmande utbred­

ning./ vårt land. Kommitténs uttalande, att motbokssystemet icke motsva­

rat förväntningarna, synes i så måtto äga fog, att dess återverkan på miss­

bruk och skador väl måste anses mindre, än vad man haft rätt att vänta.

Bolaget är därför icke främmande för tanken, att det inom en icke alltför

avlägsen framtid kan visa sig möjligt och lämpligt att frångå restriktions­

systemet, som givetvis icke får bli något självändamål, och vars utveck­

lingsmöjligheter till större effekt på missbruk och skador torde få anses

skäligen begränsade.

Kungl. Maj.ts proposition nr löt.

149

Systembolagens Förtroendenämnd anför i sitt utförliga yttrande huvud­

sakligen samma argument som kontrollstyrelsen och socialstyrelsen. På

några punkter framdrager emellertid nämnden ytterligare material och åbe­

ropar flera argument.

I fråga om ungdomsfylleriets utveckling anföres sålunda.

Valet av det år eller den årsräcka, som bildar utgångspunkt för jämfö­

relsen, är i dylika fall av den största betydelse. Nykterhetskommittén har

av icke angivet skäl valt de fyra åren 1925—1928 såsom utgångspunkt. En

sannolik förklaring härtill är, att just dessa år utmärka sig för ett mycket

lågt ungdomsfylleri. Uteslutande till fölid av detta val av utgångsperiod har

kommittén för år 1948 kunnat redovisa en stegring av det relativa antalet

unga män, som gripits för fylleri, i åldersgruppen 15—17 år med omkring

200 % och i åldersgruppen 18—20 år med omkring 100 %, medan motsva­

rande stegring för åldersgruppen 21—25 år betecknas såsom mycket stark

(i själva verket omkring 41 %). Hur avgörande för hela bilden av utveck­

lingen valet av utgångsperiod är framgår därav, att om såsom utgångsår

hade tagits år 1919 — vilket i och för sig kunde ha varit väl befogat, efter­

som detta år var det första fredsåret efter världskriget och redovisade ett

totalt fylleri, som endast föga skiljer sig från genomsnittet av fylleriantalet

under 1920- och 1930-talen — så skulle den relativa ökningen för nyss­

nämnda åldersgrupper ha stannat vid resp. 33, 63 och 26 %.

Enligt nämnden är fyllerifrekvensen i den yngsta åldersgruppen trots

den av nykterhetskommittén angivna enorma stegringen alltjämt ringa i

jämförelse med frekvensen i de högre åldrarna. Beträffande åldersgruppen

21—25 år var den relativa styrkan av fyllerifrekvensen ännu så sent som

under åren 1945 och 1946 endast obetydligt högre än under år 1919 och

t. o. in. något lägre än under den av nykterhetskommittén valda årsräckan

1925—1928. För åldersgruppen 18—21 år föreligger däremot en mycket

markerad utveckling i ogynnsam riktning, vilken kan sägas ha tagit sin

början omkring år 1937 och varigenom den relativa andelen av fyllerister

i denna åldersgrupp har ungefär fördubblats. Nämnden påtalar vidare kom­

mitténs jämförelser av ungdomsfylleriet i Sverige och Finland samt anför.

Denna bevisföring är förledande men oriktig. De i detta hänseende rele­

vanta fakta äro, att antalet fylleriförseelser under år 1949, begångna av

personer under 25 år, i Finland utgjorde omkring 17 100 men i Sverige

8 100. Detta innebär, om hänsyn tages till folkmängdsförhållandena, att

fyllerifrekvensen hland ungdomen var nära nog exakt tre gånger högre i

Finland än i Sverige. Trots att den svenska ungdomsfyllerifrekvenscn alltså

var endast en tredjedel av den finska, söker nykterhetskommittén, genom

det sätt, varpå statistiken användes, ge sken av att ungdomsfylleriet i Sve­

rige på grund av motbokssystemets maktlöshet är större än i Finland.

Nykterhetskommitténs syn på hela frågan om ungdomsfylleriets utbred­

ning är ytterst ensidig. Den bortser så gott som fullständigt från att det un­

der denna tid har ägt rum eu ungdomens emancipation på alla områden och

på gott och ont, som saknar motsvarighet i gångna tider. Denna emancipa­

tion yttrar sig hland annat däri att de unga människorna numera äro benägna

att i större omfattning än förr revoltera mot de beteendemönster, som av

gammalt ha ansetts tillbörliga för deras ålder, för all i stället antaga de be­

teendemönster, som gälla inom närmast högre åldersgrupper. Det är därför

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

150

numera långt vanligare än förr, att 15- och 16-åringar uppföra sig såsom 18-

och 19-åringar och att 18- och 19-åringar uppföra sig som 21- och 22-åringar.

Denna för en var alldeles påtagliga erfarenhet har utan tvivel gjort sig

starkt gällande även i fråga om inställningen till spritdryckerna. Att mot-

bokssystemet skulle vara en nödvändig förutsättning för denna utveckling

framstår såsom ett helt godtyckligt antagande.

En omständighet, som däremot med säkerhet har verksamt bidragit till

ungdomsfylleriets ökning är den radikala förändring, som särskilt under den

senaste tiden har inträtt beträffande ungdomens tillgång på egna ekonomiska

resurser. Redan den obestridliga erfarenheten, att en snabb och kraftig ök­

ning av inkomsterna för den ekonomiskt omogne lätt medför en oproportio­

nerligt stark ansvällning av lyxkonsumtion av olika slag, talar för att den

kraftigt stegrade inkomstnivån för ungdomen skall ha givit upphov till en

ökning bland ungdomen av det slag av lyxkonsumtion, som alkoholkonsum­

tionen utgör, och därigenom också av en ökning av ungdomsfylleriet. Men

det finns därtill skäl för förmodan, att den nya lyxkonsumtionen bland ung­

domen skall ha haft en bestämd inriktning till ökad alkoholkonsumtion,

nämligen i betraktande av att den ökade ekonomiska självständigheten hos

ungdomen ju innebär möjlighet för denna att i det faktiska handlandet för­

verkliga sin einanciperade hållning till alkoholbruket.

En blick på utvecklingsgången av ungdomsfylleriet ger vid handen, att

inotbokssystemet icke kan vara drivkraften till ökningen av detta fylleri.

Denna ökning satte ju in med verklig styrka i slutet av 1930-talet och upp­

nådde ett maximum år 1943, varefter en markerad nedgång vidtog till år

1946, åtföljd av en kraftig stegring under de allra senaste åren. Om man gör

det tankeexperimentet, att nykterhetskommittén hade avgivit sitt betänkande

under år 1947, tre år efter tillsättandet, skulle kommittén därför ha varit

nödsakad att redovisa en mycket kraftig minskning av ungdomsfylleriet un­

der de senaste åren, från år 1943 till 1946, nämligen för åldersgruppen 15—

18 år i proportionen 353 till 170 eller med 52 %, för åldersgruppen 18—21

år i proportionen 191 till 141 eller med 26 % och för åldersgruppen 21—25

år i proportionen 122 till 84 eller med 31 %, en minskning som därtill för

den sista åldersgruppens vidkommande hade medfört, att det relativa fylleri­

antalet hade sjunkit till 16 % under motsvarande antal under utgångsperio-

den 1925— 1928. Nykterhetskommittén hade i sådant fall tydligen icke kun­

nat göra det uttalandet, att den »betraktade den utveckling av alkoholvanorna

som ägt rum under den senaste tiden såsom utomordentligt allvarlig». Det är

sålunda stegringen från år 1947 som utgör den egentliga grunden för kom­

mitténs allvarliga bekymmer i detta hänseende. Men denna stegring saknar

ju varje anknytning till motbokssystemet, vilket tillkom trettio år tidigare

och icke i något för ungdomsfylleriet relevant avseende har undergått någon

förändring under tiden efter år 1946.

Såsom ytterligare bidrag till diskussionen om inköpens fördelning på

månaden häntyder på spärrverkan hos ransoneringssystemet åberopar nämn­

den siffror från systembolaget i Vänersborg för november månad 1950,

under vilken månad nämnden räknar med att en partiell inköpssuggestion

förelåg. Kort dessförinnan hade det nämligen blivit känt att spritskatten

från den 1 december skulle höjas med två kronor per liter. Till jämförelse

lämnas motsvarande siffror för november 1949.

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Om medelinköpen per (lag under hela månaden beteck­

nas med 100, uppgick inköpskvantiteten per dag under

nedanstående delar av månaden till

l:a tredje-

2:a tredje-

3:e tredje­

delen

delen

delen

(1)

(2)

(3)

Inköpen av spritdrycker under no­

vember 1950 vid systembolaget

i Vänersborg................................. 90,7

98,7

110,3

November 1949 ............................ 100,7

106,7

92,7

Sammanfattningsvis anför nämnden.

Den i detta utlåtande tidigare framförda kritiken mot kommitténs bevis­

föring ger vid handen, att de av kommittén framförda skälen för dess upp­

fattning ingalunda äro övertygande. Därvid ha företetts obestridliga upp­

gifter, som bestämt tala mot förefintligheten av en konsumtionsutbredande

verkan hos motbokssystemet, samt förebringats undersökningsresultat, som

häntyda på att motbokssystemet, långt ifrån att öka den individuella sprit-

dryckskonsumtionen, tvärtom åstadkommer en minskning av denna.

Systembolagens förtroendenämnd nödgas sålunda med bestämdhet hävda,

att nykterhetskommittén icke har tilifyllestgörande motiverat sitt huvudför­

slag, att motbokssystemet skall avskaffas. Förtroendenämnden kan därför

icke tillstyrka kommitténs förslag i denna del.

Förtroendenämnden finner det emellertid i detta sammanhang vara ange­

läget att framhålla, att nykterhetskommitténs utredningar ha bekräftat, att

spritdryckskonsumtionen är alltför hög i vart land och att alkoholmissbruket

har en mycket stor utbredning. Kommittén är visserligen offer för en vill­

farelse, då den gör gällande att motbokssystemet är drivkraften härvid. Vad

som kan förevitas vår lagstiftning på detta område är, att denna icke har

varit en tillräckligt kraftig spärr mot spritdryckskonsumtionen. Ungdoms-

fylleriets ökning har heder icke, såsom nykterhetskommittén förmenar,

framkallats av motbokssystemet, men detta system har visat sig vara ett

otillräckligt medel att förhindra denna utveckling.

Förtroendenämnden har härmed velat framhäva, att det erfordras andra

åtgärder vid sidan av motbokssystemet för att få till stånd en mera avsevärd

minskning av spritdryckskonsumtionen samt en förbättring i fråga om ung-

domsfylleriet.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund anser sig icke ha möjlighet att ta

ställning till förslaget om motbokens avskaffande. Förbundet finner näm­

ligen, att kommitténs bevisföring för motbokssystemets konsumtionsökande

effekt icke visat sig hållbar vid en närmare granskning. Till stöd för detta

uttalande åberopar förbundet en undersökning som på dess uppdrag utförts

å statistiska institutionen vid Uppsala universitet av fil. lic. Gunnar Eklund

i samråd med docenten Sten Malmquist. Undersökningen avser kommitténs

bevisning i dess helhet. Beträffande kommitténs utländska jämförelser och

särskilt dess trendundersökning för mellankrigsperioden framdrages av Ek­

lund åtskilliga omständigheter såsom ägnade att påverka resultatet, de flesta

redovisade i förut återgivna yttranden. Särskild vikt lägger Eklund vid

att de svenska siffrorna kan ha påverkats av systembolagens tilldelnings-

politik. Enär denna ändrats starkt under de första åren av 1920-talet, är

152

år 1923 lämpligare som utgångspunkt än 1920. Det betonas att avgörande

vikt måste fästas vid konsumtionsbenägenheten och icke den faktiska kon­

sumtionen. En särskild analys har utförts beträffande dels förändringar i

konsumtionen bland motboksinnehavare och dels nyinträdande motboks-

innehavare. Sammanfattningsvis uttalas.

är tvivelaktigt, om den procentuella minskningen i benägenheten

till spritkonsumtion, sedan hänsyn tagits till pris- och realinkomstföränd-

rmgar, verkligen är av lägre storleksordning än i jämförelseländerna. I varje

fall är differensen avsevärt mindre än den som kommittén synes ha räknat

med. Detta framgår klart vid den kompletterande analys av motboksinne­

havare, som vi utfört;

2) kommittén har icke kunnat tillfredsställande bevisa, att just ransone­

ringen är orsak till eventuell differens i konsumtionsminskning mellan Sve­

rige och andra länder under mellankrigsperioden.

Även kommitténs argument för att motbokssystemet suggererar till högre

inköp underkastas en ingående granskning, varvid ett flertal av de i förut

refererade yttranden framkomna argumenten åberopas och analyseras. Sam­

manfattningsvis yttrar Eklund.

Sammanfattningsvis kan konstateras att samtliga argument som kommit­

tén lagt fram för att påvisa existensen av en sugning mot tilldelningsmaxi-

ma sakna bevisvärde.

Att en spärrverkan föreligger i varje fall på kort sikt verkar ej otroligt;

nian kan härvid peka på att priselasticiteten är låg för Sveriges del samt på

att konsumtionsutvecklingen var fallande under perioden 1920—1923 efter

det att en kraftig reduktion av antalet personer med full tilldelning genom­

tordes och aven andra argument kan dras fram som stöd för förekomsten

av en spärrverkan. Ovanstående resonemang talar för existensen av en spärr-

\erkan, men utesluter ej att cn sugning mot tilldelningsmaxima samtidigt

kan lorekomma. Ej heller är det uteslutet att spärrverkan visserligen före­

kommer men att den därvid drabbar ett redan uppsuggererat konsumtions­

behov. Av sammanfattningen till föregående avsnitt framgår att kommittén

ej kunnat påvisa existensen av ett sådant uppsuggererat konsumtionsbehov.

I ett förord till undersökningen yttrar Malmquist.

Promemorian avser att belysa de svårigheter, som föreligga vid tolkningen

av resultaten av den jämförelse av konsumtionsutvecklingen i vissa länder,

vilken utförts av nykterhetskommittén. Det synes uppenbart, att kommittén

icke i erforderlig utsträckning beaktat dessa svårigheter. Kommitténs argu­

mentering i ifrågavarande avseende är därför, sådan den föreligger, föga

övertygande.

Den matematiska korrespondensen mellan inköpsfördelningen för en ran­

sonerad val a och motsvarande fördelning för varan som oransonerad störes

i praktiken av den eventuella förekomsten av överlåtelser och uppsuggere­

rad konsumtion. Att speciellt vid hög uttagsfrekvens, med utgångspunkt

från en inköpsfördelning vid ransonering separera effekten av ransone-

nngens spärrande verkan, inverkan av överlåtelser samt uppsuggererad

konsumtion, torde stöta pa stora svårigheter. Kommittén synes icke ha an­

fört sådana skäl, som motivera dess starka och ensidiga betonande av sug-

gestionsfaktorn, vilken anses vara av utslagsgivande betydelse för konsum­

tionsutvecklingen i Sverige.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kangl. Maj.ts proposition nr 151.

153

Den kritik mot kommitténs argumentering som framförts i här refererade

yttranden har, som förut omtalats, delvis upptagits till bemötande i Natio-

naltemplarordens yttrande. Kontrollstyrelsens kritik bemötes vidare i skri­

velsen från nykterhetskommitténs ordförande och sekreterare.

Till en början diskuterades kontrollstyrelsens anmärkningar mot kom­

mitténs slutsatser angående sambandet mellan alkoholförsäljning och fylleri

i Sverige.

Om kontrollstyrelsen med detta vill göra gällande att kommittén av de två

korrelationerna tagit den positiva korrelation, som antages ha passat dess

syften, och lämnat den andra negativa därhän, som obekväm för dessa syf­

ten, så är det obefogat. Det negativa sambandet mellan årssiffrorna har

nämligen intet värde för ett studium av den verkliga samvariationen mel­

lan konsumtion och fylleri. Årssiffror är alltid vanskliga vid en korrelations-

undersökning och blir särskilt missvisande, om den ena serien, som i detta

fall, är underkastad den begränsning i variationsmöjligheter, som ligger i

ransoneringen med dess förlängning av tiden mellan den nominella köpa­

rens inköp och den verkliga köparens förtäring och dess olikheter mellan

nominell och reell kvantitetsfördelning på olika förtärare. Dylika vansklig­

heter gäller även i viss mån vid studium för kortare inköpsperioder, men

blir mindre ju kortare perioderna är. De komplicerade metoder, som därför

erfordras vid en korrelationsundersökning, har kommittén utförligt redo­

visat i redogörelsen för den ovannämnda undersökningen. Som en slutsats

av denna undersökning har kommittén funnit, att variationerna i fylleriet

till 36 procent har samband med förändringar i utminuteringens omfattning

och till 30 procent med förändringar i utskänkningens omfattning. Till 34

procent har alltså fyllerivariationerna samband med faktorer utanför in-

köpsförändringarna. Det är mot bakgrunden härav som kommittén gjort

sitt påpekande, att de faktorer — enligt kommitténs uppfattning bl. a. res-

triktionssystemet — som verkar stegrande på utminuteringen också verkar

stegrande på fylleriet. Att avfärda hela detta problem med en hänvisning till

utfallet av korrelationen mellan årssiffrorna kan icke vara riktigt.

Beträffande styrelsens anmärkningar mot trendundersökningen och kom­

mitténs på grund därav fotade slutsatser anföres i skrivelsen.

I konklusionen säger emellertid kontrollstyrelsen att förekomsten av en

stigande trend för spritkonsumtionen i Sverige under mellankrigstiden inga­

lunda kan anses bevisad.

Huruvida det sista är fallet eller inte är för nykterhetskommitténs över­

väganden likgiltigt. Vad kommittén har utförligt uppehållit sig vid är att

vinkeln mellan den svenska och de danska, engelska och holländska tren­

derna är för Sverige oförmånlig. Och dessa riktningsdifferenser mellan den

svenska resttrenden å ena sidan och de danska, engelska och holländska å

den andra är icke slumpmässig utan statistiskt signifikant. Dessa differenser

blir dessutom i stort sett desamma, om man som kontrollstyrelsen vill räkna

med konsumtion per invånare över 20 år i stället för, såsom kommittén har

gjort, med konsumtion per invånare. Däremot kan man uppenbarligen ha

olika meningar om tolkningen av orsakerna till denna differens.

Att kommittén valt att vid sina jämförelser uppehålla sig vid förändring­

arna i spritdryckskonsumtionen och icke den totala alkoholkonsumtionen,

omräknad i absolut alkohol, beror enligt skrivelsen på att det är starksprit­

154

konsumtionen som i flertalet länder åstadkommer huvuddelen av de sociala

skadeverkningarna, och som därför i dessa länder främst ger nykterhetspoli-

tiken dess raison d’étre. Kommittén har i första hand hämtat sina argument

från det faktum att konsumtionen sjunkit mindre i Sverige än i de flesta

andra länder. Detta gäller både spritdryckskonsumtionen och den totala

alkoholkonsumtionen, men är mest markant i fråga om spritkonsumtionen.

Om utvecklingen efter andra världskriget anmärkes.

Kommittén har inte för de f. d. krigförande länderna fäst större vikt vid

konsumtionssiffrorna efter andra världskriget i förhållande till 1930-talet,

då dessa varit starkt växlande och dessutom utsatta för många svårberäkne-

liga orsaksfaktorer. Växlingarna kan exemplifieras med några siffror för

åren 1950 och 1951.

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

Land

Procentuell förändring av

spritdryckskons, per inv.

Sverige................................................

1933/38-1950

+ 21

+ 37

+ 28

+ 43

+ 10

1933/38-1951

+ 19

± o

+ 11

+ 40

± o

Danmark.....................................

Norge............................................

Finland............................................

Storbritannien..............................

Vad kontrollstyrelsen anfört om jämförelsen mellan svensk och finsk in-

köpsfördelning föranleder bl. a. följande uttalanden.

När nykterhetskommittén av kontrollstyrelsen får maningen att obser­

vera att det i detta fall föreligger icke ett »antingen eller» utan ett »både

och», så är det, som framgår av kommitténs egen redogörelse för slutsatser­

na av denna undersökning, en fullständigt överflödig förmaning. Kommittén

har inte bestritt, att ransoneringen bromsar vissa kunder. Hänvisning till att

3-literskunderna i viss utsträckning söker extra tilldelning är därför inte

något argument mot kommittén. Kommittén har sålunda inte föreställt sig att

ransoneringen hos alla kunder skulle utlösa en oemotståndlig benägenhet

till förvärv av högsta möjliga tilldelning och en lika oemotståndlig benä­

genhet att ta ut den högsta möjliga kvantiteten. Den alkoholvanegrupp, som

kommittén betecknat som »nästan absolutister» är ju helt enkelt definie­

rad genom frånvaron av strävan att uppnå högsta möjliga tilldelning eller

helt utnyttja densamma.

Styrelsen har funnit ett argument mot kommittén däri, att vid en under­

ökning i juni 1953 vid ett systembolag 41 procent av kunderna funnits be-

rättigade till högre tilldelning än de innehade. Uppgiften ger i sin knapp­

händighet ingen möjlighet att bedöma den representativitet hos stickprovet,

varom kontrollstyrelsen i andra sammanhang är angelägen. Eftersom system­

bolagen inte kan antagas ha informerat om de nya generösa tilldelningsreg-

ler, som sedan någon tid tillämpats, torde siffrans höjd i viss mån vara be­

tingad av okunnighet om de nya »rättigheterna». Samma förhållande, som

en gång motiverat avslag, består och vederbörande vet ofta inte om sin

möjlighet att nu bli bedömd på annat sätt.

I skrivelsen påtalas att kontrollstyrelsen åberopar siffror från 1913—16

för att antyda vilka inköpsmängder som nu skulle komma i fråga i Sve­

rige utan ransonering; styrelsen har därvid inte ens försökt motbevisa

155

kommitténs utförliga belysning av de »utomlegislativa» faktorernas roll

för den på lång sikt sjunkande spritkonsumtionen i de flesta länder. Redan

prishöjningarna innebär även i Sverige helt ändrade förutsättningar.

Styrelsens kritik mot talet om kvantiteter av otänkbar storlek tillbakavisas

under åberopande av att man därmed icke velat bestrida möjligheten av in­

dividuella inköp av den storlek kontrollstyrelsen dryftar, utan har åsyftat

genomsnittsinköp för 3-literskunderna.

Beträffande fylleristatistiken yttras i skrivelsen.

Fylleriförseelserna är alltjämt 6 gånger så många i Finland och dubbelt

så många i Norge som i Sverige säger kontrollstyrelsen, och vill därmed

göra gällande, att kommittén icke beaktat detta vid sina jämförelser. Beträf­

fande Finland finns inga jämförbara siffror före 1927 men i Norge var fylle­

riförseelserna redan 1913 mer än dubbelt så många som i Sverige. Sedan dess

är minskningen större i Norge än i Sverige. Detta är givetvis mera intressant

än att fylleriförseelserna allt fortfarande är flera i Norge än i Sverige. Kon­

trollstyrelsen har angivit att fyllerisiffrorna sjunkit mindre i Norge än i Sve­

rige, vilket, såsom framgår av betänkandet, ej är fallet. Att draga slutsatser

i fråga om fylleritalens absoluta nivå i olika länder är alltid vanskligt. Fyl­

lerilagen är olika formulerad, polispraxis är icke densamma etc. Ett jäm­

förande studium av förändringarna är icke underkastad samma vansklig­

heter, även om man också här måste iakttaga stor försiktighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Departementschefen.

Inledande synpunkter.

För frågan om en reviderad nykterhetspolitik i vårt land utgör motboks*

systemets vara eller icke vara en avgörande utgångspunkt. Först sedan ställ­

ning tagits härtill är det möjligt att bestämma riktlinjerna för reformarbe­

tet. Jag vill därför först upptaga spörsmålet om motbokssystemets verk­

ningar till granskning.

Motbokssystemet tillkom under starka meningsbrytningar. Kritik anför­

des både från nykterhetsrörelsen och från dem som motsatte sig inskränk­

ningar i den enskildes konsumtionsvanor. Redan 1911 års nykterhetslcom-

mitté, som själv medverkade vid systemets skapande, framlade åtskilliga

skäl mot detsamma. När systemet sedermera omprövades vid 1937 års

riksdag, fick det visserligen statsmakternas stöd. Meningsmotsättningarna

var dock betydande, och redan sex år senare begärde riksdagen den för­

nyade prövning som ägt rum inom 1944 års nykterhetskommitté.

Systemet har sålunda varit omstritt under hela sin tillvaro. Vissa för­

skjutningar har ägt rum i debatten. När systemet infördes, stod förbuds-

frågan i förgrunden. Motbokssystemet blev en kompromiss mellan anhängare

och motståndare till förbudstanken. I ett senare skede har alternativet till

motbokssystemet blivit en fri försäljning med eller utan konsumtionshäm-

mande priser. Under hela tiden har emellertid systemets fördelar och nack­

delar varit ett centralt ämne i diskussionerna.

156

De första åren hade argumenten å ömse sidor huvudsakligen teoretisk

karaktär. Allt efter som tiden gick, kunde man hänvisa till vunna erfaren­

heter. Dessa uttolkades emellertid olika. Man saknade, trots åtskilligt ut­

redningsarbete, ett tillnärmelsevis fullständigt material om orsaksfaktorer­

na bakom konsumtion och missbruk och om verkningarna av motboks-

systemet. Ett av huvudsyftena när kommittén tillsattes var att erhålla ett

fullständigare material.

Kommittén har gått till verket med stor grundlighet. Den har kartlagt

omfattningen av konsumtion och missbruk, alkoholvanornas utveckling,

ungdomens förhållande till alkoholen och sambandet mellan alkoholbruk

och sociala missförhållanden. Ekonomiska förhållanden, levnadsvanor och

andra s. k. utomlegislativa faktorer har belysts. Därjämte har kommittén

sammanbragt ett omfattande internationellt jämförelsematerial.

De remissorgan som ingått i prövning av kommitténs undersökningar har

i allmänhet värdesatt dem högt. Det har från flera håll uttalats att stats­

makterna vid den förestående omprövningen av nykterhetspolitiken för­

fogar över ett material som saknar motstycke såväl i vårt land som i utlan­

det. Kritik har icke saknats, men denna synes i huvudsak vara riktad mot

kommitténs slutsatser och omdömen, icke mot materialet som sådant. Eu

särställning härvidlag intager kontrollstyrelsen, som utlåtit sig starkt kri­

tiskt även mot kommitténs undersökningar. Det ligger i sakens natur att

delade meningar kan hysas om uppläggning och utförande av sådana un­

dersökningar som det här gäller. Styrelsens kritik har ytterligare belyst

de omdebatterade spörsmålen.

Man synes emellertid kunna fastslå att kommitténs undersökningar äger

stort värde. För dem som väntat att de skulle ge entydiga resultat utgör

de dock sannolikt en besvikelse. Meningarna är starkt delade om vilka slut­

satser som kan dragas av kommitténs material.

Kommittén har visserligen nått fram till en mycket bestämd uppfattning.

Denna utmynnar i en stark förkastelsedom över motbokssystemet. Flera ytt­

randen, som företräder åtskillig sakkunskap på området, ger emellertid

uttryck för en lika stark övertygelse att systemet, om än begränsat till

sin verkan, utgör en värdefull spärr mot överdriven spritkonsumtion.

Åtskilliga remissinstanser har ansett sig böra rikta allvarlig kritik mot

kommitténs principbetänkande. Man har betecknat framställningen som

ensidig och bl. a. påpekat, att betydelsefulla reservationer, som gjorts i de

beskrivande avsnitten, bortfallit i principbetänkandet. Invändningarna sy­

nes ha visst fog. Det må emellertid framhållas att icke heller kommitténs

meningsmotståndare går fria från erinringar av liknande art.

Många remissorgan företräder en mera nyanserad ståndpunkt. Oaktat

man i likhet med flera av dem måst betona svårigheterna att objektivt

bedöma materialet och väga olika faktorer mot varandra, torde det vara

möjligt att finna godtagbara grundvalar för ett ställningstagande i hit­

hörande frågor. Kommittén och dess meningsmotståndare har genom sin

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

157

argumentering klarlagt frågeställningarna och säkerligen gjort en ganska

fullständig inventering av de väsentliga skälen för de olika ståndpunkterna.

Utomlegislativa faktorer.

Den första fråga, som inställer sig vid en bedömning av den hittillsva­

rande utvecklingen, är vilken betydelse som kan tillmätas de s. k. utom-

legislativa faktorerna, d. v. s. de faktorer som vid sidan av samhällets in­

gripanden påverkar nykterhetstillståndet. Utan kännedom om dessa fak­

torer är det svårt att bilda sig en föreställning om verkningarna av sam­

hällets nykterhetspolitiska åtgärder. Tydligt är också att ett studium av de

utomlegislativa faktorerna borde kunna ge viktig vägledning för konstruk­

tionen av sådana nykterhetspolitiska åtgärder som undervisning och upp­

lysning i alkoholfrågan, ungdomssociala insatser samt åtgöranden för att

främja ett alkoholfritt umgängesliv.

Vår kännedom om de utomlegislativa faktorerna är emellertid ganska

begränsad. I själva verket torde det förhålla sig så att de flesta företeelser,

som påverkar människornas beteende, också har betydelse direkt eller in­

direkt för nykterhetstillståndet. Man måste här räkna med ett flertal or­

sakssammanhang, som hittills icke tillnärmelsevis utretts eller som är helt

okända.

Redan av kommitténs i dessa stycken tämligen kortfattade redogörelse

framgår att de utomlegislativa faktorerna är sinsemellan olika, har skilda

verkningssätt och icke kan klart avgränsas. Verkningarna blir också olika

alltefter miljöns beskaffenhet. Flera remissorgan har framhållit att förhål­

landena vid tiden för motbokssystemets införande icke utan vidare kan

jämföras med dagens svenska samhälle. Andra har betonat att förhållan­

dena i olika länder skiftar starkt och att bl. a. i vårt land stora skiljaktig­

heter finnes även mellan olika landsdelar.

När det gäller att bedöma förhållandet mellan de utomlegislativa fakto­

rerna och samhällets nykterhetspolitiska ingripanden föreligger ytterligare

den svårigheten att det sker en ständig växelverkan dem emellan. En sådan

växelverkan sker exempelvis mellan inkomstnivån och alkoholbeskattning­

en. Verkningarna av beskattningen — i många länder nykterhetspolitikens

viktigaste medel — ställer sig självfallet olika vid riklig och knapp penning­

tillgång för konsumenterna.

Även om man iakttar den försiktighet som föranledes av det anförda, kan

man i likhet med kommittén och flertalet remissinstanser konstatera att

vissa utomlegislativa faktorer har en utomordentlig styrka. Sådana faktorer

torde ha medverkat till misslyckandet för rusdrycksförbuden i Finland,

Norge och Förenta Staterna. Men även en sådan faktor som nykterhetsrö­

relsen har visat stor verkningsförmåga; rörelsen förmådde på kort tid för­

ändra levnadsvanorna för stora delar av befolkningen i vårt land.

Det torde stå utom allt tvivel att utomlegislativa faktorer har sin andel

såväl i den hyfsning av alkoholvanorna som ägt rum sedan sekelskiftet som

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

i den breddning av alkoholbruket som skett sedan dess. Någon säker kän­

nedom om orsakssammanhangen har man emellertid icke. Kommittén har

såsom orsaker till förbättringarna i nykterhetstillståndet utpekat bl. a. in­

dustrialiseringen, det höjda välståndet, den ökade fritiden och de allt större

möjligheterna att utnyttja denna samt den allmänna kulturlyftningen. När

det gäller breddningen av alkoholvanorna har man ånyo framhållit det

höjda välståndet och därutöver pekat på urbaniseringen, benägenheten hos

de breda lagren att efterlikna de bättre situerades vanor samt psykologiska

faktorer som sammanhänger med den oro och det jäkt som präglar nu­

tiden.

Intet motsäger riktigheten i antagandet att dessa faktorer kan ha verkat

i de angivna riktningarna. Det må emellertid framhållas att sådana iakt­

tagelser endast kan avspegla utvecklingen i grova drag och utan anspråk på

fullständighet.

Särskilt intresse tilldrager sig i detta sammanhang utvecklingen av nyk­

terhetstillståndet bland ungdomen.

Kommittén har ingående utrett ungdomens alkoholvanor. Resultatet be­

tecknas såsom starkt oroande. Ungdomens nykterhetsförhållanden befinner

sig enligt kommittén i snabb försämring. I flera yttranden har man funnit

att kommittén målat den svenska utvecklingen i alltför mörka färger, icke

minst i vad gäller ungdomen. Man har sålunda påpekat att siffrorna för

ungdomsfylleriet icke företer den oavlåtliga stegring som kommittén synes

vilja göra gällande. De första åren efter andra världskriget medförde sålun­

da en markant nedgång i ungdomsfylleriet, låt vara att siffrorna sedan åter

stigit. Man vänder sig också mot att kommittén betecknat utvecklingen i

Finland och Norge såsom gynnsammare än i vårt land. Ungdomsfylleriets

absoluta nivå ligger enligt dessa yttranden betydligt högre där än i Sverige.

Invändningarna synes icke oberättigade. Såsom framhållits redan av ung-

domsvårdskommittén bör man icke överdriva de negativa dragen i ungdo­

mens utveckling. Starkt positiva drag finnes också i bilden. Det oaktat fin­

nes all anledning att ägna skärpt uppmärksamhet åt nykterhetstillståndet

hos ungdomen. Siffrorna för ungdomsfylleriet är, hur de än tolkas, icke

uppmuntrande, och det är ett oroväckande stort antal ungdomar som regel­

bundet missbrukar sprit. Alkoholvanorna torde, såsom nykterhetskommit­

tén funnit, i regel grundläggas i ungdomsåren. När det gäller att avväga

samhällets positiva nykterhetsfrämjande insatser, synes därför ungdomen

böra komma i första rummet.

Det är icke möjligt att här närmare ingå på de olika faktorer som inver­

kat på ungdomens nykterhetsförhållanden. Nykterhetskommittén har skju­

tit motbokssystemet i förgrunden och ser i detta en väsentlig orsak till de

negativa dragen i utvecklingen. Till denna fråga torde jag få återkomma i

det följande. Andra faktorer som framhållits i debatten är ungdomens

reaktioner inför de vuxnas beteende, ungdomarnas stegrade inkomster och

deras emancipation i övrigt. Några remissorgan har pekat på sambandet

mellan ungdomens alkoholmissbruk och den stegrade ungdomsbrottslighe­

159

ten; orsakerna skulle delvis vara desamma. Icke heller på dessa punkter

torde man emellertid äga säker kännedom om orsakssammanhangen.

Motbokssystemet.

Det förut sagda torde ge vid handen hur svårt det är att från varandra

avgränsa verkningarna av utomlegislativa faktorer och av samhällets ingri­

panden. När det gäller ett sådant ingrepp som motbokssystemet, kan man

därför — såsom ock framhållits av flera remissorgan — endast röra sig

med mer eller mindre sannolika antaganden. Uppgiften blir att undersöka

om det föreliggande materialet ger påtagligt stöd för sannolikheten av den

ena eller andra ståndpunkten.

Nykterhetskommitténs huvudargument mot restriktionssystemet är att

den svenska konsumtionsutvecklingen framstår som utpräglat ogynnsam

vid internationella jämförelser. Den svenska konsumtionen av sprit är, räk­

nat i liter per invånare, högre än i något av de sju andra länder, vars för­

hållanden kommittén studerat. Även utvecklingstendensen är gynnsammare

i de flesta andra länderna. Kommittén har ansett sig kunna påvisa att detta

för vissa av länderna gäller oberoende av olikheter i beskattning, inkomst-

och prisnivå. En särskild undersökning har sålunda gjorts med avseende å

mellankrigstiden i Sverige, Danmark, Nederländerna och Storbritannien,

varvid nyssnämnda olikheter — alltså även olikheterna i välståndsutveck­

ling — utmönstrats medelst statistiska metoder. Resultatet har blivit att

utvecklingstrenden under nämnda tid varit gynnsammare i de andra län­

derna än i vårt land. Dessa förhållanden kan enligt kommittén icke för­

klaras på annat sätt än att det för vårt land säregna motbokssystemet varit

till skada. Samtidigt pekar kommittén på olika drag i den svenska konsum­

tionsutvecklingen, vilka enligt dess uppfattning tyder på att systemets hu­

vudsakliga effekt är att suggerera till ökade spritinköp och att draga till

sig nya kunder. Kommittén har därvid bl. a. fäst sig vid att uttagsprocen-

ten på motböckerna är hög, särskilt på de böcker som har de högsta tilldel­

ningarna, samt alt antalet motböcker successivt ökat. Suggestionen till öka­

de inköp och till breddning av kundkretsen leder, enligt vad kommittén fun­

nit, indirekt även till ökning av alkoholmissbruket. Såsom förut nämnts ser

kommittén i motbokssystemet en väsentlig orsak till de negativa dragen i

fråga om ungdomens nykterhetstillstånd.

Den häftigaste remisskritiken har riktats mot kommitténs försök att i

den svenska konsumtionsutvecklingen finna belägg för uppfattningen att

motbokssystemet suggererar till ökade inköp.

Beträffande den höga uttagsprocenten på motböckerna har hävdats av

bl. a. kontrollstyrelsen, socialstyrelsen och systembolagens förtroendenämnd

att den snarast tyder på att ransoneringen hindrar ännu större inköp. En in­

gående, men till sin innebörd något avvikande kritisk granskning göres i en

statistisk utredning som fogats vid Hotell- och Restaurantförbundets yttran­

de. Där framhålles att man får räkna med att spritransoneringen har både

suggererande och spärrande effekt men att de talrika illegala överlåtelserna

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

160

gör det omöjligt att med någon säkerhet urskilja vad som är suggestions-

verkan och vad som är spärrverkan. Kommittén har enligt samma utred­

ning icke anfört sådana skäl som motiverar dess starka och ensidiga be­

tonande av suggestionsfaktorn. Utan att ingå på de närmare detaljerna i

denna diskussion torde man kunna konstatera att kritiken i ej oväsentlig

mån förmått vederlägga kommitténs bevisföring i nu aktuella hänseenden.

Även kommitténs slutsats att ransoneringssystemet drager till sig nya kon­

sumenter har mött gensagor. De väsentligaste invändningarna på denna

punkt göres redan av en reservant inom kommittén. Han erinrar om att

motboksantalet höll sig tämligen konstant ända fram t. o. in. år 1937. Den

ökning som därefter inträtt har enligt reservanten särskilda orsaker. I så­

dant hänseende har han framhållit den år 1937 beslutade fria försändningen

av rusdrycker, indragningen av den fjärde litern under krigsåren samt im­

migrationen under efterkrigstiden. Dessa påpekanden utesluter självfallet

icke att motbokssystemet kan ha den av majoriteten påstådda effekten. Be­

tydelsen av den verkan som sålunda må föreligga torde emellertid få anses

starkt satt i tvivelsmål.

Kommitténs meningsmotståndare har å sin sida försökt påvisa att mot-

bokssystemets effekt är övervägande konsumtionsspärrande. Delvis hänför

man sig till samma förhållanden som av kommittén åberopats till stöd för

dess ståndpunkt, bl. a. uttagsprocenten på motböckerna. Med hänsyn bl. a.

till vad som anförts i nyssnämnda statistiska utredning synes emellertid

denna bevisföring lida av samma svagheter som kommitténs.

Man har också försökt framlägga bevis av annan art för att styrka sanno­

likheten av en övervägande spärreffekt. Därvid har man huvudsakligen hän­

visat till resultaten av vissa undersökningar rörande inköpens fördelning på

olika delar av månaden i några svenska, finska och norska städer. Under­

sökningarna visar större inköp i början på månaden än vid dess slut i de

svenska städerna, medan fördelningen är något avvikande i de norska och

finska städerna. Några generella slutsatser om systemets spärrverkan torde

emellertid icke kunna dragas av dessa undersökningar. De kan på sin höjd

anses visa att motboksransoneringen utgör en spärr för vissa kategorier.

Detta har icke bestritts från något håll. Det ligger för övrigt, såsom kommit­

tén framhållit, i sakens natur att köpare, som är underkastade ransonering

med månadstilldelning, i många fall uttar sin ranson på en gång och, såvitt

angår månadsavlönade, vid månadens början.

Beträffande övriga i detta sammanhang nämnda förhållanden torde här

endast behöva erinras om folkrestaurangernas större besöksfrekvens vid

månadssluten. Denna tyder utan tvivel på en spärrverkan men helt natur­

ligt endast hos det särskilda klientel som besöker folkrestaurangerna.

Icke heller kommitténs jämförelser med andra länder har gått fria från

invändningar. Kommitténs motståndare har lagt fram en lång rad argument

för att undanröja grunden för kommitténs slutsatser. Man har därvid sär­

skilt uppehållit sig vid trendundersökningen. Det har bl. a. påpekats, att ut-

mönstringen av de ekonomiska faktorerna icke varit rättvisande. Hänsyn

har nämligen icke tagits till de prishöjningar som skett i Danmark och Stor-

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

161

britannien före undersökningsperiodens början; verkningarna av dessa pris­

höjningar har enligt samma yttranden sträckt sig långt framåt i tiden. För­

hållandena anses icke heller i övrigt jämförbara. I vårt land har under sam­

ma period skett en stark urbanisering, medan motsvarande process i vissa

jämförelseländer ägt rum under ett tidigare skede. I samma yttranden har

utvecklingen efter andra världskriget skjutits i förgrunden. Man har påpe­

kat, att utvecklingen i vårt land under denna tid icke synes ogynnsam i jäm­

förelse med andra länder. Slutligen har det framhållits att man kommer

till ett för vårt land gynnsammare resultat om man icke såsom kommittén

begränsar sig till att jämföra spritkonsumtionen utan medtar samtliga

alkoholdrycker och omräknar de konsumerade dryckerna i ren alkohol.

Uppenbarligen måste jämförelser av den art det här gäller vara behäftade

med talrika felkällor. Detta torde framgå redan av vad förut anförts om

svårigheterna att på rätt sätt bedöma de utomlegislativa faktorernas verk­

ningar. Kommittén utgår i sin argumentering från att de utomlegislativa

faktorerna i stort sett verkat på enahanda sätt i samtliga länder. När bety­

dande skillnader föreligger redan mellan olika delar av ett och samma land,

synes ett sådant antagande icke kunna göras utan mycket starka reserva­

tioner.

Redan det förhållandet att den svenska spritkonsumtionen absolut sett är

betydligt högre än i jämförelseländerna synes emellertid ägnat att stämma

till eftertanke. Detta gäller utan undantag under tiden efter andra världs­

kriget och, utom i fråga om Frankrike, under mellankrigstiden. Med tanke

härpå torde det betyda mindre att man i likhet med vissa remissinstanser

kan konstatera att utvecklingen efter andra världskriget är ogynnsammare

i några av de andra länderna än i Sverige. Denna tid har, såsom kommit­

tén framhållit, medfört särskilda problem, i synnerhet i de f. d. krigförande

länderna.

Mot trendundersökningen kan som nyss nämnts betydelsefulla erinringar

göras. Man synes dock i de mot kommittén kritiska yttrandena ha under­

skattat betydelsen av att samtliga de jämförda länderna under den tid un­

dersökningen avser visat en avgjort gynnsammare utveckling i fråga om

spritkonsumtionen än vårt land. Resultatet blir likartat för Danmark, Stor­

britannien och Nederländerna, trots att sistnämnda stat icke före undersök­

ningsperiodens början infört konsumtionshämmande spritskatter och trots

att stora skiljaktigheter även i övrigt måste ha förelegat mellan dessa län­

der inbördes. En särskild anledning att fästa avseende vid trendundersök­

ningens resultat ligger självfallet däri att detta pekar i samma för vårt land

ogynnsamma riktning som jämförelserna av den absoluta konsumtions-

nivån.

Invändningen att jämförelser som avser konsumtionen av alla slags alko­

holdrycker — icke blott sprit — ställer sig gynnsammare för vårt lands vid­

kommande är i och för sig riktig. Framhållas må emellertid, att det torde

vara spritkonsumtionen som i flertalet länder åstadkommer huvuddelen av

de sociala skadeverkningarna.

11

Dihang till riksdagens protokoll 195i. i samt. Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Även om man sålunda beaktar alla de felkällor som kan finnas vid de

internationella jämförelserna och de invändningar som gjorts mot kommit­

téns bedömning, framstår jämförelsernas resultat som anmärkningsvärt.

På gynnsamma verkningar av det för vårt land unika motbokssystemet tyder

de i varje fall icke.

Den här verkställda granskningen av argumenteringen å ömse sidor synes

kunna sammanfattas på följande sätt.

Kommittén och dess meningsmotståndare har framdragit snart sagt alla

tänkbara skäl, som kan tyda på suggestionsverkan, respektive spärrverkan

hos motboksransoneringen. Det torde efter denna diskussion stå klart att

verkningar i båda de angivna riktningarna föreligger. Något påtagligt stöd

för sannolikheten av att endera effekten överväger synes emellertid ej ha

framkommit. Starka skäl, främst resultaten av de utländska jämförelserna,

talar emot att systemet har övervägande spärreffekt. Man torde kunna

konstatera, att systemets konsumtionshämmande verkningar i varje fall

numera icke är, totalt sett, starkare än dess suggestionseffekt.

Det är obestridligt att systemet i början av sin tillvaro betytt åtskilligt för

att hyfsa sederna och begränsa alkoholens skadeverkningar. Systemet har i

främsta rummet varit inriktat på att motverka missbruket, och dess måls­

män har nedlagt ett energiskt arbete i detta syfte. Resultaten torde icke

vara så obetydliga som kommittén velat göra gällande. Kommitténs upp­

fattning att systemet befordrat missbruket grundar sig i främsta rummet

på åsikten att det har en övervägande konsumtionsstegrande verkan. Den­

na åsikt har jag icke kunnat godtaga. Men även för den som är benägen

att närmare ansluta sig till kommitténs åsikt om systemets effekt på

konsumtionen måste dess uppfattning om verkan på missbruket före­

falla oberättigad eller i varje fall starkt överdriven. Åtskilliga remissuttalan­

den torde bestyrka detta. Det finnes enligt min uppfattning icke heller an­

ledning att giva motbokssystemet skulden för de negativa dragen i nykter-

hetstillståndet bland ungdomen. Såsom framhållits i flera yttranden, har

dessa drag framträtt först under och efter andra världskriget. Systemet hade

då varit i tillämpning mer än tjugu år. Tvärtom synes man kunna utgå

ifrån att systemet alltjämt har en viss konsumtionshämmande effekt bland

särskilda kategorier och även bland ungdomar.

Det torde icke vara behövligt eller ens möjligt att närmare ange orsakerna

till att systemets spärrverkan med tiden försvagats. Sannolikt har utom-

legislativa faktorer spelat stor roll. Den försvagade spärreffekten har visat

sig bl. a. i de talrika överlåtelserna av motbokssprit. Dessa har haft till följd

att systemet icke längre förmått ge nämnvärt skydd åt dem som bäst behövt

det, nämligen missbrukare och sådana ungdomar som visar tendenser till

missbruk.

Vad jag här anfört avser motbokssystemets roll i den hittillsvarande ut­

vecklingen, dess verkningar på nykterhetstillståndet. Min syn på systemets

verkningar skiljer sig från kommitténs. Jag har icke funnit skäl att in­

stämma i kommitténs uppfattning om systemets starkt negativa verkan.

163

Men jag har ansett mig kunna konstatera att systemet totalt sett icke längre

har någon märkbar nykterhetsfrämjande effekt. Därav torde bl. a. följa att

lagstiftningen om rusdrycksförsäljningen icke spelar den centrala roll för

nykterhetstillståndet som förut antagits och att i synnerhet motbokssyste-

mets betydelse är ringa.

För kommittén är det självklart att motbokssystemet bör avskaffas. En

sådan åtgärd blir enligt kommitténs uppfattning i sig själv ägnad att skapa

ett bättre nykterhetstillstånd.

Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande bär endast ett fåtal

myndigheter och sammanslutningar uttryckligen gått emot förslaget att

slopa motbokssystemet. De betänkligheter som i enlighet med det förut sag­

da anförts har merendels utmynnat i yrkanden om höjda spritskatter eller

i förslag till särskilda åtgärder vid övergången till ett system med fri in­

köpsrätt. Till dessa förslag torde jag få återkomma i ett senare samman­

hang.

Av de synpunkter jag här anlagt på motbokssystemet torde följa att det

icke finnes anledning hysa förhoppningar om nämnvärda förbättringar i

nykterhetstillståndet enbart genom systemets slopande. Då jag emellertid

funnit att motboksransoneringen i sin totala effekt icke längre är märkbart

nykterhetsfrämjande, bör detta leda till att kommitténs förslag godtages,

försåvitt icke särskilda skäl kan anföras däremot.

Ett sådant skäl kunde vara att systemet, såsom jag nyss anmärkt, allt­

jämt kan utgöra ett visst skydd för särskilda kategorier. Systemets verk­

ningar torde variera inom skilda kretsar och även olika individer emellan.

Möjligheterna att åtkomma sprit är icke desamma för alla. Vissa människor

torde dra sig för att begå olagligheter eller i varje fall för att taga kontakt

med yrkesmässiga langare. För sådana människor kan systemet under vissa

omständigheter motverka en överdriven konsumtion. Såsom exempel har vid

remissbehandlingen nämnts personer som icke är missbrukare i egentlig

mening men som visar tendenser till missbruk. Detsamma synes kunna

gälla en del i huvudsak skötsamma ungdomar. En indirekt spärrverkan,

som också i någon mån synes kunna göra sig gällande beträffande miss­

brukare, ligger måhända i de av motboksransoneringen föranledda höga pri­

serna på den illegala marknaden.

Det skydd som systemet sålunda kan bereda särskilda kategorier får

emellertid icke överskattas. Det hade i så fall avspeglat sig i systemets totala

effekt. Vad angår den spärr som kan ligga i de höga priserna på den ille­

gala marknaden må framhållas, att tillvaron av en sådan marknad i och

för sig icke kan anses vara någon önskvärd effekt av systemet. Flera nyk-

tcrhetsvårdande myndigheter har också i sina remissvar betonat, att de i

sin verksamhet praktiskt taget aldrig förmärkt att missbrukare hindrats

från att tillfredsställa sitt spritbegär.

Det här anförda synes alltså icke innebära sådana särskilda skäl mot den

föreslagna åtgärden att slopa systemet att densamma icke bör komma till

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

164

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

stånd. Så mycket torde emellertid framgå, att man, såsom ock framhållits

från flera håll, får räkna med större svårigheter under övergången till ett

fritt försäljningssystem än vad nykterhetskommittén förutsett.

Ett viktigt skäl för att slopa motbokssystemet är intresset att undgå dess

inköpssuggererande verkningar. Såsom framhållits vid remissbehandlingen

torde dessa göra sig gällande både beträffande skötsamma konsumenter och

i fråga om förbrukare som har hög konsumtion och kan bedömas såsom

mindre pålitliga i nykterhetsavseende.

Lämnar man frågan om systemets verkningar på konsumtionen, anmäler

sig ett flertal argument för att avskaffa detsamma.

Man kan icke bortse från att motbokssystemet innebär ett tämligen starkt

ingrepp i den enskildes livsföring. Ett sådant ingrepp bör icke ske utan

goda skäl. Det bärande motivet för detta ingrepp har varit att det skulle

utgöra ett verksamt skydd för framför allt missbrukare och ungdomar. Så­

som jag nyss utvecklat torde emellertid detta skydd numera i stor utsträck­

ning vara illusoriskt.

Ännu allvarligare synes emellertid vara att systemet icke vunnit önskvärd

förankring i det allmänna rättsmedvetandet. Flertalet ansvarskännande

medborgare torde reagera mot den yrkesmässiga langningen. Olaga över­

låtelser av sprit i andra former anses däremot i vida kretsar icke vara för­

kastliga. Det är också allmänt känt att olagliga överlåtelser förekommer i

stor omfattning och att endast ett fåtal fall blir beivrade.

Till en del torde förklaringen till dessa förhållanden ligga däri att

vissa av systemets yttringar tett sig svårförståeliga för allmänheten. Detta

torde bl. a. sammanhänga med att systemet förutsätter upprätthållande av

vissa regler som icke överensstämmer med vanor och beteenden som anses

naturliga. Man torde icke kunna bortse ifrån att allmänhetens reaktion mot

systemet tagit sig uttryck i en allmän misstänksamhet och avoghet mot

samhällets nykterhetspolitiska strävanden. Detta gäller icke minst dem som

man i första hand vill nå med upplysning, nykterhetsvård och andra posi­

tiva åtgärder.

I och för sig torde det icke vara omöjligt att avlägsna vissa av motboks-

systemets olägenheter genom reformer inom dess ram. Exempel härpå ut­

gör den år 1937 införda rätten till efterhandsinköp som torde varit ägnad

att minska systemets suggestionsverkan. Liknande effekt torde följa av de

sedan 1947 tillämpade tilldelningsprinciperna som i huvudsak innebär att

tilldelningarna icke längre göres beroende av motboksinnehavarens eko­

nomi. Effekten av sådana åtgärder måste emellertid vara begränsad. Så

länge en förprövning och gradering av inköpsrätten bibehålies, torde man

exempelvis aldrig kunna helt undanröja den olyckliga föreställningen om

motboken och tilldelningen såsom ett bevis på social fullvärdighet. Man

torde i likhet med nykterhetskommittén även böra framhålla att åtgärder

av nu antytt slag med nödvändighet innebär att systemets spärrverkan yt­

terligare försvagas.

Mot det nuvarande restriktionssystemet talar slutligen att det är förbun­

165

det med dryga kostnader. Självfallet måste man här som eljest mot var­

andra väga kostnaderna och de resultat som vinnes. Man behöver icke dela

nykterhetskommitténs negativa uppfattning om systemet för att konstatera

att det icke ger ett utbyte som motsvarar kostnaderna. Självfallet har frågan

om systemets fortvaro betydelse även vid avvägningen av de ekonomiska

insatserna för positiva nykterhetspolitiska åtgärder. I en tid då den största

sparsamhet måste iakttagas blir möjligheterna att lämna nya eller ökade

anslag för sådana ändamål avsevärt större, om betydande besparingar sam­

tidigt kan göras inom försäljningsorganisationen för rusdrycker. Motboks-

kontrollens slopande möjliggör besparingar som på längre sikt mer än väl

motsvarar behovet av sådana anslag.

På grund av här anförda skäl finner jag mig böra förorda att motboks-

systemet avvecklas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

AVD. IV. DEN FRAMTIDA NYKTERHETS POL ITIKEN.

Tidigare utredningar.

Nykterhetskommitténs förslag omfattar i princip nykterhetspolitiken i

dess helhet. Härvid har kommittén emellertid delvis kunnat anknyta till

förslag som tidigare framlagts av andra utredningar.

Sålunda avgav 1946 års alkoholistvårdsutredning, såsom omtalats i in­

ledningen, den 14 februari 1948 betänkande med förslag till lag om nykter-

hetsvård. Utredningen fann en allmän upprustning av samhällets alkoholist­

vård erforderlig samt förordade en betydande förstärkning — bl. a. genom

väsentligt ökade statsbidrag — av nykterhetsnämndernas och alkoholistan­

stalternas ekonomiska och personella resurser ävensom viss nyordning av

systemet för behandling av alkoholmissbrukarna. Enligt utredningens me­

ning borde ingripande mot alkoholmissbruk kunna ske på ett tidigare sta­

dium än som är möjligt enligt gällande lagstiftning. I anslutning till denna

sin uppfattning använde utredningen termen nykterhetsvård i stället för

alkoholistvård såsom en samlande beteckning för hela detta vårdområde. Ut­

redningens förslag till ny lagstiftning, avsedd att ersätta den nuvarande alko­

holistlagen, gavs i enlighet härmed form av ett förslag till lag om nykter­

hetsvård.

Vid remissbehandlingen av förslaget vitsordades så gott som undantags­

löst behovet av en reformering av vårt lands nykterhetsvård. Nykterhets­

kommittén, som i sitt yttrande biträdde huvudlinjerna i utredningens för­

slag, har därefter i sitt betänkande omprövat hithörande frågor på nytt.

Ungdomsvårdskommittén framlade, såsom även berörts i inledningen, åt­

skilliga förslag, bl. a. till ungdomssociala åtgärder, vilka har betydelse för

nykterhetspolitiken.

Ungdomsvårdskommitténs förslag, som också remissbehandlats, har en­

dast i begränsad omfattning lett till åtgärder eller i övrigt blivit föremål för

beslut från statsmakternas sida. Nykterhetskommittén har icke tagit ställ­

ning till dessa förslag men har i sitt principbetänkande pekat på vissa åtgär­

der som enligt dess förmenande synes böra tagas under övervägande. Vad

kommittén yttrat i denna del skall jag återkomma till senare.

Såsom jag likaledes skall närmare beröra i fortsättningen har två av de

sommaren 1953 tillsatta snabbkommittéerna ytterligare utrett vissa frågor

på nu nämnda områden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

167

Vissa reformfrågor.

Alkoholvanorna har betydelse på snart sagt alla livets områden. Nykter­

hetskommitténs undersökningar visar eller bekräftar att det finns ett nära

samband mellan alkoholvanor och sociala missförhållanden av olika slag.

Statsmakterna har vid lagstiftning och andra samhällsingripanden på de

mest skilda fält måst taga hänsyn till förhållanden som äger samband med

alkoholbruket. Man har därvid strävat efter att förebygga skadeverkningar

eller att med socialpolitiska eller kriminalpolitiska åtgärder inskrida mot

vissa med alkoholbruket sammanhängande, ur samhällets synpunkt intole-

rabla företeelser.

Till nykterhetspolitiken i egentlig mening kan hänföras lagstiftningen om

försäljning av alkoholdrycker, alkoholforskningen, strävandena att före­

bygga skadebringande alkoholförtäring genom undervisning och upplysning

samt omhändertagandet av de alkoholskadade genom nykterhetsvård.

Nära den egentliga nykterhetspolitiken står de straffrättsliga ingripandena

mot fylleri och rattfylleri. Straffbestämmelserna för fylleri fick delvis ny

utformning vid den allmänna revision av lagstiftningen om brott mot sta­

ten och allmänheten samt den militära strafflagstiftningen som genomför­

des vid 1948 års riksdag. De har utan ändring i sak överförts till straff­

rätt skommitténs förslag till brottsbalk (SOU 1953: 14). Straffbestämmelser­

na mot fylleri riktar sig närmast mot fylleristernas ordningsstörande beteen­

de men är på flera sätt sammankopplade med nykterhetsvården. Fylleri kan

sålunda vara en indikation för ingripande från nykterhetsnämnd, intagning

på alkoholistanstalt kan å andra sidan medföra att samhället avstår från

att indriva och förvandla fylleriböter. I detta sammanhang må även erinras

om kungl. förordningen den 16 november 1841 emot fylleri och dryckenskap,

som möjliggör för polisen att omhändertaga och förvara fyllerister, samt

lagen den 13 juni 1941 om förverkande i vissa fall av spritdrycker m. m.

1 yttrande över förslaget till brottsbalk har strafflagberedningen framfört

tanken att borttaga den särskilda straffbestämmelsen för fylleri samt att ut­

bygga omhändertagandet enligt 1841 års förordning till en behandling å

särskilda kliniker av den som uppträder berusad på allmän plats.

På trafiknykterhetens område föreligger sedan snart två årtionden sär­

skild lagstiftning med straffbestämmelser för den som för motorfordon i

alkoholpåverkat tillstånd och möjligheter att medelst körkortsindragning

hindra sådana personer att föra motorfordon, som inte är pålitliga i nykter-

hetsavseende. De nuvarande bestämmelserna fick i huvudsak sin utformning

vid 1941 års riksdag. Vissa jämkningar vidtogs i samband med att bestäm­

melserna inarbetades i lagen den 28 september 1951 om straff för vissa tra­

fikbrott. Förslag till ny lagstiftning om trafiknykterhet har den 29 maj 1953

avgivits av 7.94.9 års trafiknykterhetsutredning (SOU 1953:20). Utredningen

föreslår skärpt strafflagstiftning mot rattfylleri och utvidgar bestämmelser­

na till att avse trafikonykterhet över huvud taget. Vidare framlägges förslag

168

om skärpta körkortsbestämmelser och intensifierad trafikövervakning. Ut­

redningens förslag och däröver avgivna yttranden är beroende på Kungl.

Maj :ts prövning.

Sambandet mellan alkoholbruk och brottslighet bär även på annat sätt

kommit till uttryck i strafflagstiftningen. Åtskilliga bestämmelser i allmän­

na strafflagen kriminaliserar gärningar som i regel begås under alkohol-

påverkan, t. ex. misshandel. I detta sammanhang kan också erinras om de

straffbestämmelser som uppställts för att sanktionera bestämmelserna om

tillverkning, införsel, försäljning och beskattning av alkoholdrycker. Men

aven det straffrättsliga reaktionssystemet tar i betydande utsträckning

hänsyn till alkoholen som orsaksfaktor vid brott eller förekomsten av alko­

holmissbruk i samband med brottslighet. Om förhållandet mellan fylleribö­

ter och sluten alkoholistvård har nyss varit tal. Vidare kan nämnas att lagen

om villkorlig dom ger domstolen befogenhet att genom särskild föreskrift

ålägga en villkorligt dömd att avhålla sig från bruk av rusdrycker eller att

underkasta sig vård å alkoholistanstalt eller annan anstalt. Nykterhetsvård

kan på denna väg åstadkommas av domstolarna i samarbete med nykter-

hetsnämnderna. Över huvud taget ligger det i sakens natur att all kriminal­

vård, vare sig den äger rum i anstalt eller i frihet, i sin strävan att åter­

anpassa den brottslige till samhället även måste försöka fostra honom till

skötsamhet i nykterhetsavseende. Det straffrättsliga reaktionssystemet är i

dess helhet föremål för omprövning genom strafflagberedningen. Beredning­

en utarbetar förslag till bl. a. ny lagstiftning om villkorlig dom och har i ett

tillägg till sitt yttrande över alkoholistvårdsutredningens betänkande fram­

lagt förslag som syftar till att effektivisera samarbetet mellan domstolar och

nykterhetsvårdsorgan.

Vad här sagts om kriminalvårdens uppgift att verka för skötsamhet i

nykterhetsavseende hos sitt klientel gäller — utöver nykterhetsvården —

hela den del av socialvården som tar sikte på att komma tillrätta med

beteenderubbningar. I första hand gäller detta barnavården, som i stor ut­

sträckning tar hand om alkoholskadade ungdomar. Förslag till en för­

bättrad anstaltsorganisation för skyddsuppfostran har hösten 1953 framlagts

av ungdomsvårdsskoleutredningen. En allmän översyn av barnavårdslagen

förberedes av bamavårdskommittén. Vidare kan nämnas att sinnessjukhu­

sen och de psykiatriska klinikerna omhändertar åtskilliga svårt alkoholska­

dade. För en del av detta klientel, liksom en del av klientelet i de nuvarande

alkoholistanstalterna är den psykopatvårdsorganisation avsedd, varom 19b7

års psykopatvårdsutredning avgav förslag den 1 december 1952 (SOU

1952: 46).

Det är vidare tydligt att även socialvårdens insatser i övrigt direkt eller

indirekt kan ha betydelse för nykterhetstillståndet. Detta gäller, såsom förut

anmärkts, i synnerhet ungdomssociala åtgärder av olika slag. Socialvården

ingriper direkt för att hos anhöriga till missbrukare hindra följderna av

alkoholmissbruk. Den har också sin andel i den allmänna standardhöjning

och kulturlyftning som ägt rum och som i stort sett torde ha verkat till

förmån för folknykterheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

169

Nykterhetskommittén.

Allmänna synpunkter.

Kommittén redovisar till en början olika uppfattningar som under skilda

tider framförts angående orsakssammanhangen bakom alkoholskadorna. I

äldre samhällsdiskussion har, framhåller kommittén, från vissa riktningar

inom arbetarrörelsen förfäktats att vissa omständigheter i den yttre miljön,

usla löner, lång arbetstid, bristfälliga bostadsförhållanden, vore utslagsgi­

vande för alkoholmissbrukets omfattning. I motsats härtill har från nyk­

terhetsrörelsens sida dryckessederna skjutits i förgrunden. Båda dessa

meningar är enligt kommitténs uppfattning ensidiga; erfarenheten har åda­

galagt att den sociala miljön å ena sidan icke spelar den utslagsgivande

roll, som den angivna riktningen inom arbetarrörelsen menade, men att å

andra sidan åtskilliga sådana sociala miljöförhållanden utövar inflytande i

bredd med själva sedvänjan. Kommittén kan icke heller ansluta sig till en

under senare år framförd uppfattning att själva personlighetstypen (kon­

stitutionen) eller det psykiska hälsotillståndet skulle vara den enda eller

huvudsakliga orsaken till alkoholmissbruk. Kommittén framhåller att det

icke föreligger forskning av det slag eller den omfattning att ett stånd-

punktstagande till denna hypotes är möjligt. Det är enligt kommitténs me­

ning utan vidare uppenbart att man hittills icke förfogar över någon tera­

peutisk metod gentemot individuella fall av alkoholmissbruk av sådan verk­

ningsgrad, att därigenom åtgärder till undanträngande av impulserna till

missbruk från en alkoholbetonad omgivning skulle ha gjorts överflödiga. I

likhet med alkoholistvårdsutredningen är nykterhetskommittén sålunda av

den meningen att alkoholmissbrukarnas placering i en helnykter omgivning

eller psykologiska åtgärder för att stimulera till avhållsamhet från alkohol­

drycker kan medverka till att förebygga eller häva alkoholmissbruk. Det

är enligt vad kommittén funnit karakteristiskt för alkoholismen att en stor

del av dess offer saknar insikt om sin sjukdom, varför redan av den anled­

ningen en möjlighet till andra samhällsingripanden än läkarvård måste fin­

nas. Därtill kommer att alkoholens skadeverkningar ingalunda inskränker

sig till alkoholismen. Ett stort antal missbruksfall — även sådana som

åstadkommer svåra samhälleliga olägenheter — är inte utslag av alkoho­

lism i egentlig mening utan endast ett resultat av rådande sedvänjor i för­

ening med okunnighet om verkningarna och kanske med tillfälliga person­

liga svårigheter. I sådana fall hör, yttrar kommittén, ett ingripande mot de

tidiga misshruksyttringarna kunna få goda resultat. Åtskilliga fall av ung-

domsfylleri torde höra till denna kategori. Å andra sidan framgår det av

kommitténs undersökningar att vissa sociala förhållanden tycks spela en

framträdande roll som orsak till fylleri bland ungdomen. Här synes åtgär­

der inriktade på dessa speciella sociala förhållanden vara påkallade.

I vissa fall finner kommittén knappast erforderligt att hänvisa till annat

än impulserna och de yttre möjligheterna till alkoholförtäring. Ett exempel

170

på detta erbjuder rattfylleriet och de av alkoholpåverkan orsakade trafik­

olycksfallen. I dylika fall föreligger det, uttalar kommittén, uppenbarligen

möjlighet att skapa en förbättring genom lämplig lagstiftning och upplys­

ningsverksamhet.

Kommittén ingår härefter på frågan, om man kan vänta sig något re­

sultat av en samhällelig nykterhetspolitik, som vänder sig uteslutande mot

missbruket men inte lägger några hinder i vägen för en utbredd måttlig

konsumtion. Härom anför kommittén.

Erfarenheten av de senaste årtiondenas utveckling i Sverige synes visa

att en sådan politik under vissa betingelser kan ge resultat. Nykterhets-

nämndernas och systembolagens ingripanden mot alkoholmissbrukare har

säkerligen medverkat till att missbruket inte ökat i takt med konsumtions­

vanornas utbredning. Men som framgår av kommitténs undersökningar

råder det fortfarande ett tydligt samband mellan bruk och missbruk. I de

trakter, där absolutism och »nästan absolutism» är mest utbredda, är miss­

bruket bland den övriga delen av befolkningen mest sällsynt. Ungdomens

allt tidigare bekantskap med alkoholen har åtföljts av en högst påtaglig

ökning av fylleriförseelserna i motsvarande åldrar. Det måste därför anses

som ett samhällsintresse att så stora grupper som möjligt frivilligt avstår

från alkoholbruk eller inskränker sin alkoholkonsumtion till ett minimum.

I särskilt hög grad gäller detta ungdomen.

Samhällets intresse av att antalet helnyktra personer och familjer är så

stort som möjligt sammanhänger också med den särskilt låga sociala belast­

ning som enligt kommitténs undersökning utmärker absolutister och »näs­

tan absolutister». I den mån skillnaderna mellan absolutister och övriga

grupper beror på själva alkoholbruket — vilket de uppenbarligen gör i stor

utsträckning ehuru inte helt — utgör de tydligen ett argument för att sam­

hället bör kraftigt understödja propagandan för frivillig helnykterhet.

Den samhälleliga nykterhetspolitiken bör dock i första hand direkt in­

riktas på att tränga tillbaka missbruket. Härvidlag kan med säkerhet goda

resultat vinnas genom en lämplig utformning av nykterhetsfrämjande åt­

gärder av traditionellt slag. Men dessutom bör ansträngningar göras för

att utforma och befrämja en mental-hygienisk och hälsobefrämjande verk­

samhet, inriktad på att förebygga eller bota de djupare liggande personliga

orsakerna till alkoholmissbruk. Insatser bör också göras för att undanröja

sociala missförhållanden, som visat sig ha inflytande på alkoholmissbruket.

I båda dessa hänseenden behövs i första hand vetenskaplig forskning för

att fastställa orsakssammanhangen.

Kommittén tinner, att det ligger utanför dess utredningsuppdrag att fö­

reslå preciserade åtgärder som inte kan hänföras till den egentliga nykter­

hetspolitiken. Kommittén finner sig dock icke kunna underlåta att i stora

drag peka på vissa områden, där samhälleliga ingripanden måste anses be­

fogade mot bakgrunden av kommitténs undersökningar och överväganden.

Härvid avser kommittén medicinska och sociala åtgärder samt anför.

På det medicinska området intar forskningen och läkarutbildningen en

dominerande plats. En förbättrad och utvidgad framför allt psykiatrisk men

även inre-medicinsk forskning måste anses som ett mycket trängande öns­

kemål på längre sikt. En utökning av forskningsmöjligheterna vid våra me­

dicinska högskolor ger samtidigt ökade resurser för utbildning av läkare.

Ett ökat antal psykiatriskt utbildade läkare är en förutsättning för att sam­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

171

hällets hjälpande och förebyggande verksamhet för psykiskt sjuka och

missanpassade skall kunna fungera tillfredsställande. Kommittén vill fram­

hålla vikten av att möjligheterna till psykiatrisk vård och mentalhygienisk

rådgivning utvidgas i görligaste mån. Kommittén vill även peka på behovet

av forskning och upplysning i uppfostrings- och skolfrågor. Att genom åt­

gärder av nu åsyftat slag goda x*esultat skulle kunna vinnas även när det

gäller att förebygga alkoholmissbruk och bota alkoholister ligger i öppen

När det gäller sociala åtgärder som kan ha betydelse för nykterhetstill-

ståndet, är det framför allt åtgärder inriktade på ungdomens förhållanden

som ter sig angelägna. Kommitténs undersökningar har visat att ungdoms-

fylleriet inte uppträder slumpvis i vilka ungdomskategorier som helst utan

i stor utsträckning är koncentrerat till vissa grupper. Ungdomar från ofull­

ständiga hem löper en större risk för fylleri än genomsnittet. De som är

med i föreningar, utövar idrott, bedriver fritidsstudier eller har någon

hobby har en mindre fylleririsk. Bristfällig utbildning, inga »intressen»,

relativt hög inkomst vid unga år är utmärkande för en stor del av ung-

domsfylleristerna. De som flyttar från landet eller småsamhällena in till

storstäderna är särskilt illa utsatta. Kommitténs undersökningar ger också

anvisningar om arten av de ingripanden av social natur som kan vara äg­

nade att neutralisera eller i varje fall minska riskerna för alkoholmiss­

bruk bland ungdomen.

I anslutning till ungdomsvårdskommitténs förslag anger nykterhetskom­

mittén följande exempel på ungdomssociala åtgärder som enligt dess me­

ning synes böra tagas under övervägande.

Det är uppenbart att det finns ett stort behov av utvidgade möjligheter

till fritids- och hobbyverksamhet. Det värde ur nykterhetssynpunkt som

ligger i välskötta idrottsanläggningar och samlingslokaler understrykes av

resultaten från kommitténs undersökningar.

Särskilda åtgärder är speciellt angelägna med tanke på den ungdom som

flyttar in till de större städerna. Den behöver någonstans att ta vägen för

att få råd och upplysningar utöver den egentliga arbetsförmedlingen. Det

torde finnas behov av rådgivning och bistånd såväl när det gäller bostads-

anskaffning som i fråga om personliga bekymmer av olika slag. Det kanske

mest väsentliga problemet för den inflyttade ungdomen är bostadsfrågan.

Det är uppenbarligen av stor vikt att denna ordnas på ett tillfredsställande

sätt. Med hänsyn till läget på bostadsmarknaden är självfallet möjligheter­

na till omedelbara åtgärder starkt begränsade. Men det torde inte vara

omöjligt att göra vissa insatser från det allmännas sida. På sina håll lär en

försöksverksamhet på detta område förekomma, som synes vara förtjänt

av uppmärksamhet.

Kommittén omnämner vidare en inom densamma väckt tanke att skapa

en stor statlig fond för ungdomsstödjande åtgärder. Tipsmedlen eller större

delen därav skulle bilda en fond för att på olika sätt stödja den svenska ung­

domen genom anslag till idrott, föreningsverksamhet, studier och hobbysys­

selsättningar samt till samlingslokaler och fritidsanläggningar. Kommittén

har icke tagit ställning till frågan men anser att den bör tagas under över­

vägande. Kommittén fortsätter.

Enligt nykterhetskommitténs mening bör ungdomsproblemen ägnas långt

större uppmärksamhet än hittills. Den utveckling som avslöjats genom kom­

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 151.

172

mitténs undersökningar är så oroande att verkliga krafttag är nödvändiga.

Detta gäller inte minst ungdomens nykterhetsförhållanden. I detta fall torde

man ofta kunna vänta betydande resultat även av allmänt ungdomsvårdande

åtgärder, som inte är speciellt inriktade på alkoholkonsumtionen. Förenings­

livet spelar här en stor roll. Men situationen kräver också insatser från sam­

hällets sida. Att dessa kan bli kostnadskrävande får inte avskräcka. Det

gäller här om man så vill en investering i den svenska ungdomen, som kan

bli lönande för framtiden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Nykterhetspolitiken.

Bland samhällsåtgärder inom nykterhetspolitiken i trängre bemärkelse

nämner kommittén i första hand den vetenskapliga forskningen. Denna har

under de senaste årtiondena tillhandahållit ett material om alkoholens verk-

ningar, som tidigare inte stått till förfogande. Härigenom har uppfattningen

om vad som bör anses som alkoholmissbruk förskjutits. De vetenskapliga rö-

nen torde för närvarande hålla på att förändra den allmänna opinionens in­

ställning, även om detta sker relativt långsamt. Kommittén finner därför att

forskningen bör uppmuntras och dess resultat spridas till så vida kretsar som

möjligt.

Kommittén förordar vidare intensifierad undervisning och upplysning i

nykterhetsfrågan samt anför härom.

Genom att sprida kunskaper kan man också påverka umgängesvanor och

.'•attityder» i fråga om alkoholbruk. Detta blir så mycket viktigare som rå­

dande umgängesvanor i många fall suggererar till alkoholkonsumtion även

vid tillfallen, då en sådan måste anses direkt olämplig, i varje fall om den

inte sker i mycket ringa omfattning. Särskilt i fråga om ungdomen synes

en intensifierad upplysningsverksamhet vara nödvändig. I skolan och under

värnphktsutbildningen bör kunskaper i alkoholfrågan meddelas och även på

andra sätt bör upplysning spridas.

Upplysningen skulle bli mera effektiv, om den — utom genom skolan —

kunde nå medborgarna genom de stora organisationerna i samhället. Den

insats, som nu göres genom samarbetskommittéer med nykterhetsrörelsen,

ar i och för sig aktningsvärd men inte tillräcklig. Om man kunde få en aktiv

medverkan från de stora organisationerna själva, skulle upplysningsverk­

samheten otvivelaktigt få en ökad slagkraft.

När det gäller ungdomen intar idrottsrörelsen en särställning genom den

livliga anslutningen till denna. Dess ansvar blir därigenom stort. Då alkohol-

fortanng är så uppenbart oförenlig med idrottens stil, borde det vara en

naturlig uppgift för idrottsrörelsens ledning att här göra en insats. En sådan

åtgärd skulle med säkerhet ha ett stort propagandavärde.

Kommittén betonar att profylaktiska åtgärder måste anses som de vikti­

gaste i nykterhetspolitiken. Kostnaderna för exempelvis forskning och upp­

lysning om alkoholens verkningar är inte nettoutgifter utan kan reduceras

med de — visserligen aldrig mätbara — minskningarna av kostnaderna för

den framtida alkoholistvården, sjukvården, fångvården, ordningshållningen

etc. Men för att detta resonemang skall vara giltigt, krävs, framhåller kom­

mittén, att insatserna är så kraftiga och så välorganiserade att de gör någon

'erkan. Ett mindre anslag kan därför under vissa förutsättningar innebära

173

större totalutgifter för samhället än ett större, nämligen om det högre ansla­

get medför en verkan som uteblir vid del lägre.

Beträffande nykterhetsvården erinrar kommittén om att nykterhetsnämn-

dernas verksamhet fått en allt större betydelse under årens lopp. Den häm­

mas emellertid i hög grad av brist på vårdplatser, personal och medel. Kom­

mittén finner, att alkoholistvårdsutredningcn har övertygande visat att en

tillfredsställande nykterhetsvård kräver en väsentlig upprustning av nyk-

terhetsnämnder och vårdanstalter. Därigenom kan ingripandena i högre grad

än nu sättas in på ett tidigt stadium och i många fall förebygga ett fortsatt

missbruk. Nykterhetskommittén föreslår en ytterligare ökning av nykterhets-

nämndernas resurser. Särskilt i fråga om ungdomsfylleristerna finner kom­

mittén ett snabbt och effektivt ingripande i hög grad påkallat. Kommittén

framhåller vidare såsom angeläget att nykterhetsnämnderna intimt samver­

kar med andra sociala organ.

Om lagstiftningens uppgift i nykterhetspolitiken gör kommittén följande

principuttalande.

Strävandena att skärpa den allmänna opinionens inställning i fråga om

vad som anses som olämpligt alkoholbruk kan understödjas genom lämpligt

avvägda lagstiftningsåtgärder. I den mån samhället kan påverka konsum­

tionsvanorna utan att riskera kontrasuggestiva verkningar, synes detta böra

ske. En sådan bestämmelse, som att sätta spritutskänkningens början till

en sen tidpunkt på dagen i syfte att markera att den egentliga arbetsdagen

bör vara spritfri, synes vara av denna art. Lämpligt avpassade ingripanden

och straffbestämmelser vid fall av missbruk synes i viss utsträckning kunna

påverka den allmänna opinionens inställning. Som exempel kan nämnas

anhållande och straff för offentligt fylleri och förbud mot att föra motor­

fordon under alkoholpåverkan.

När kommittén i fortsättningen kommer in på lagstiftningen om försälj­

ning av rusdrycker, erinrar den om sin förut återgivna uppfattning angå­

ende det nuvarande motbokssystemets verkningar på spritdryckskonsum-

tionen och spritmissbruket. Den åberopar också sina uttalanden om system­

bolagens ingripanden mot missbrukare och dessa bolags arbete med att

uppspåra och förebygga missbruk. Vad kommittén där anfört leder till att

alla försök att modifiera det nuvarande systemet, så att ogynnsamma verk­

ningar undgås, torde vara utsiktslösa. Därför har kommittén, såsom tidigare

omtalats, kommit till den uppfattningen att motbokssystemet icke längre

bör beredas plats i svensk nyklerhetslagstiftning. Kommittén anser det ock­

så som en vinst i och för sig att minska formaliteterna och intresset om­

kring spritköpen. Restriktionssystemet har i onödan kommit att fixera all­

mänhetens intresse vid spritinköpen och därigenom har intresset för spriten

under systemets tid blivit abnormt uppdrivet. Det synes kommittén önsk­

värt att spritförsäljningsfrågorna förvisas till en mera blygsam plats i

svenska folkets medvetande.

Kommittén framhåller vidare, att de insatser som systemet gjort i fråga

om missbrukarna kan lika väl eller bättre åstadkommas av nykterhets­

nämnderna, om dessa får erforderliga resurser. Det finns därför enligt kom­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

174

mitténs uppfattning inte längre något skäl att låta försäljningsorganisatio­

nen ta befattning med de individuella missbruksfallen.

En fördel med den föreslagna nedrustningen av systembolagen till för­

sälj ningsorgan är att den medför en betydande ekonomisk besparing för

samhället. Härom anför kommittén.

Kostnaderna för motbokskontrollen är för närvarande ungefär dubbelt

så stora som för nykterhetsnämndernas verksamhet. För statens del är skill­

naden ännu större. Av utgifterna för motbokskontrollen (ca 6 miljoner kro­

nor) faller nämligen hela beloppet på staten i form av minskade vinstme­

del från systembolagen, medan nykterhetsnämndernas utgifter (ca 3 miljo­

ner kronor) huvudsakligen bestrides av kommunerna. Statens kostnader för

länsnykterhetsnämnderna och dess bidrag till de kommunala nykterhets-

nämnderna uppgår till ca 800 000 kronor. Det är tydligt att ett avskaffande

av motbokssystemet skulle frigöra ekonomiska och personella resurser,

vilka med fördel skulle kunna användas bl. a. för den upprustning av nyk-

terhetsnämnderna som är nödvändig oavsett hur försäljningsreglerna ut­

formas.

Kommittén understryker att det nuvarande försäljningssystemet för rus­

drycker inte är identiskt med motbokssystemet, d. v. s. den individuella

kontrollen av maximerade inköp, utan också har andra och enligt kommit­

téns mening mera värdefulla beståndsdelar. Dit hör desintresseringen av

försäljningen och det kommunala inflytandet på utskänkningsrättigheterna.

Registrering av inköpen och avstängning av missbrukare från inköp i ut-

minuteringsaffärerna träffas inte heller nämnvärt av den kritik som drab­

bar ransoneringen. Även vissa inslag i restaurangrestriktionerna har enligt

kommitténs uppfattning självständig betydelse som nykter hetsfrämjande

åtgärder och kan behållas även om motbokssystemet avskaffas.

Kommittén betonar, att om dess förslag genomföres, innebär detta inga­

lunda att de förhållanden återkommer, som rådde före restriktionssystemets

tillkomst. Till stöd för denna sin uppfattning pekar kommittén på den höjda

bildningsnivån och hyfsningen av umgängesformer och fritidsvanor, vilken

enligt vad kommittén funnit inte är unik för Sverige utan kan konstateras

i ett stort antal andra länder. Vidare erinrar kommittén om den under sys­

temets tillvaro skapade alkoholistvården och om prishöjningarna, som tio-

dubblat det nominella brännvinspriset och tredubblat realpriset. Kommit­

tén fortsätter.

Genom att den desintresserade försäljningen, det kommunala inflytandet

och vissa till försäljningen knutna försiktighetsmått bibehålies, understry-

kes ytterligare att det inte är fråga om att rasera den skyddsbarriär mot

alkoholmissbruk, som byggts upp under den lid av nära ett århundrade som

förflutit sedan 1855. Det är endast fråga om att med ledning av erfarenhe­

terna åstadkomma en mera rationell utformning av samhällets nykterhefs-

främjande åtgärder.

En viktig fråga för kommittén bär varit att mot bakgrunden av dess ung­

domsundersökning fastställa minimiåldern för den i princip fria inköpsrätt

som kommittén föreslår. Den har därvid stannat för 21 år, vilket överens­

stämmer med gällande Rff men i praktiken innebär en sänkning för de

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

175

flestas vidkommande; systembolagen har nämligen endast undantagsvis gi­

vit inköpsrätt åt personer under 25 år. Kommittén erinrar om att man ge­

nom förslaget undviker att upprätthålla en särskild myndighetsålder för

spritinköp, vilket varit en av de omständigheter som i onödan koncentrerat

intresset kring spriten. I övrigt motiverar kommittén sitt förslag på följande

sätt.

Kommitténs ungdomsundersökning visar, att det övervägande flertalet

ungdomar redan vid 21-årsåldern börjat använda sprit. De som önskar

skaffa sig sådan torde inte i någon mera betydande grad hindras av att de

inte har egen motbok. Undersökningen visar nämligen, att skillnaden i för-

täringsvanor mellan motboksägare och icke motboksägare i åldrarna om­

kring och närmast under 25 år är mycket liten. Den visar också, att en be­

tydande del av de unga männen redan före 21-årsåldern (i Stockholm 20

procent) har bjudit andra personer på sprit (restaurangbesök oräknade).

Hos de ogifta männen i åldern 21—26 år, vilka endast i undantagsfall har

egen motbok, hade detta förekommit i mycket stor utsträckning (i Stock­

holm 60 procent). Dessa uppgifter tyder på att restriktionssystemet inte fun­

gerar som den avsedda spärren, att hindra ungdomen att få tag i sprit. Na­

turligtvis kan man alltid säga att ännu flera skulle kunna komma övei

sprit vid fri försäljning med åldersgräns vid 21 år, men det synes inte

troligt att ett sådant system skulle öka antalet konsumenter. Tvärtom torde

den sportprestation, som det under nuvarande förhållanden i vissa fall kan

vara att skaffa sprit, locka åtskilliga att försöka som annars skulle vara lik­

giltiga. Däremot kan det tänkas att förtäringsmängderna kan bli större bland

dem som redan har fått förtäringsvanor, eftersom ungdomar över 21 år vid

fri försäljning skulle kunna köpa sprit själva och slipper det nuvarande

besväret att anlita äldre kamrater som har motbok. Särskilt omedelbart efter

motbokssystemets avskaffande kan en sådan utveckling väntas medföra

vissa olägenheter. På längre sikt torde denna fråga knappast vara allvarlig.

Statistiken över fylleriförseelser visar också det nuvarande systemets

maktlöshet när det gäller att skydda ungdomen mot spritmissbruk. En fjär­

dedel av alla fylleriförseelser (23 procent 1949) begås av personer under

motboksåldern. I Finland begicks 1949 endast 13 procent av förseelserna av

personer under 25 år, trots att alla personer över 21 år har fri inköpsrätt

utan begränsning. Om man inskränker sig till åldersgrupperna 21

24 år,

vilka i Finland har fri inköpsrätt men i Sverige i regel saknar sådan, fin­

ner man att i Sverige 14 procent och i Finland 9 procent av förseelserna be­

gås av personer i dessa åldrar. Det tillfälliga missbruk, som tar sig uttryck

i fylleri, minskar tydligen inte på grund av att motbok inte utlämnas förrän

vid 25-årsåldern och av att de äldre motboksinnehavarna har begränsad till­

delning. Självfallet härrör en betydande del av ungdomsfylleriet från ut-

skänkningen, som i Sverige betyder relativt mera än i Finland, där restau­

rangerna dock varken har mattvång eller kvantitetsbegränsning (utom för

vanligt brännvin). Detla kan emellertid knappast rubba de slutsatser som

kan dragas av de nämnda siffrorna. Sänkningen av inköpsåldern kan så­

lunda inte väntas få någon större betydelse för alkoholvanorna i de berörda

åldrarna.

Kommittén erinrar vidare om att nykterhetsnämnderna enligt förslaget

får vidgade resurser att ingripa mot begynnande missbruk samt all bekym­

ren för ungdomen inte i första hand rör åldersgruppen 21—25 år utan dem

som är under 21 år. För dessa innebär motbokssystemets avskaffande ingen

större förändring. Inköpsförbudet skulle alltjämt kvarstå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

176

Straffbestämmelserna för fylleri har icke närmare behandlats av kom­

mittén. Denna påpekar, att fylleriböterna såväl allmänpreventivt som indi­

vidualpreventivt synes ha en viss betydelse vid den första förseelsen men

knappast då det gäller återfallsfyllerister. Här erfordras i första hand nyk-

terhetsvård, och fylleristraffet blir i dessa fall enligt kommitténs uppfattning

mera en ordningsfråga än en nykterhetsfråga. Icke heller rattfylleriet har

upptagits till bedömning av kommittén, som härutinnan hänvisar till 1949

års trafiknykterhetsutrednings arbete.

Sammanfattningsvis konstaterar kommittén, att den icke väntar sig att

dess förslag skall innebära en definitiv lösning av alkoholproblemet i Sve­

rige. Men den har nått den övertygelsen att de lagstiftande åtgärderna i

samverkan med de många faktorer utanför lagstiftningen, som medverkar

till ökad nykterhet, kommer att medföra ett bättre nykterhetstillstånd, om

svenska folket återfår förtroendet att själv träffa avgörandet om sina inköps-

kvantiteter. Det ligger, uttalar kommittén, i hela dess resonemang en tilltro

till de krafter inom folket, som verkar i riktning mot bättre levnadsvanor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Huvuddragen i kommitténs förslag.

Såsom kommitténs nyss återgivna principiella överväganden utvisar före­

slår kommittén väsentligt ökade insatser från samhällets sida i form av

forskning, undervisning och upplysning i alkoholfrågan samt en utbyggnad

av nykterhetsvården. På rusdryckslagstiftningens område föreslås att det

nuvarande motbokssystemet slopas samt att de vuxna medborgarna i princip

skall äga rätt att utan begränsningar göra inköp av rusdrycker. Dessa skall

alltjämt tillhandahållas av särskilda organ utan enskilt vinstintresse. In­

köpen skall registreras, och avstängning från inköpsrätt skall kunna beslutas

beträffande bl. a. vissa missbrukare. De uppgifter av nykterhetsvårdande

karaktär som hittills åvilat systembolagen skall i huvudsak överföras till

nykterhetsnämnderna och andra myndigheter inom samhällets nykterhets-

vård. Härigenom vinnes betydande besparingar, och de sålunda frigjorda

medlen kan bekosta de föreslagna ökningarna av samhällets insatser i övrigt.

Beträffande utskänkningen föreslår kommittén åtskilliga förändringar, av

vilka de viktigaste är att gällande kvantitetsbegränsningar i huvudsak skall

borttas men början av utskänkningstiden för spritdrycker framflyttas till

klockan 15. På maltdryckernas område förordar kommittén att det vanliga

ölet hålles vid samma alkoholhalt som använts sedan andra världskriget

eller 2,8 viktprocent. Gällande försäljningsbestämmelser föreslås ändrade och

i vissa hänseenden mildrade. Kommittén förordar vidare att det nuvarande

starkölsförbudet upphäves och att starköl skall få tillhandahållas på sam­

ma sätt som vin. Den nya lagstiftningen om försäljning av alkoholdrycker

är avsedd att träda i kraft den 1 oktober 1955. Beträffande övriga åtgärder

innehåller förslaget icke tidsangivelser.

177

Kommitténs förslag i fråga om forskning, undervisning, upplysning och

nykterhetsvård kommer att redovisas närmare i särskilda propositioner.

Den närmare innebörden av kommitténs andra förslag kommer i allmän­

het att återges i följande avdelningar. I detta avsnitt vill jag allenast upp­

taga vissa frågor av mera allmän karaktär. Detta gäller några spörsmål

rörande alkoholdryckernas art och alkoholhalt, beskattningen som nykter-

hetspolitiskt instrument samt övergången till den nya ordningen.

För övrigt får jag hänvisa till följande av kommittén gjorda sammanställ­

ning av huvudpunkterna i dess förslag.

1. Räit till inköp av rusdrycker (spritdrycker, vin och starköl) i utminute-

ringsbutikerna tillkommer varje man och kvinna, som fyllt 21 år och icke av

länsnykterhetsnämnden avstängts från inköpsrätt.

2. Avstängning från inköpsrätt sker endast som nykterhetsvårdande åt­

gärd på grund av misskötsamhet i nykterhetshänseende eller på grund av

olaga försäljning, icke på grund av t. ex. stora inköp eller erhållen social­

hjälp.

3. Alla uppgifter av nykterhetsvårdande karaktär koncentreras till offent­

liga organ, nykterhetsnämnder och länsnykterhetsnämnder. Den upprustning

av dessa, som under alla omständigheter är erforderlig, påskyndas.

4. De nuvarande systembolagen avskaffas och ersättes av ett centralt ut-

minuteringsbolag med nödigt antal distriktskontor och med butiker på sam­

ma platser i stort sett som för närvarande (alternativ I). Kommittén fram­

lägger även ett alternativt förslag med 24 länssystembolag (alternativ II).

5. Alla inköp av spritdrycker i utminuteringsbutikerna registreras, enligt

alternativ I centralt, enligt alternativ II hos resp. systembolag. Inköp av vin

och starköl registreras i den mån Kungl. Maj :t så förordnar. Registrering

sker enligt båda alternativen efter födelsenummer, varför köparen måste

kunna legitimera sig med angivande av födelsenummer (enligt alternativ II

ev. med kundnummer).

6. Inköp kan enligt alternativ I göras i vilken utminuteringsbutik som

helst i hela riket mot företeende av legitimationshandling med födelsenum­

mer. Avstängning kontrolleras genom en tryckt spärrlista. Enligt alternativ

II hänvisas varje köpare liksom nu till en viss butik.

7. Försäljning av starköl med en alkoholhalt av högst 4,5 viktprocent

medges under i stort sett samma villkor som nu gäller för svaga viner, d. v. s.

utminutering i utminuteringsbolagets butiker och utskänkning (utan mat­

tvång) på restauranger där servering av sprit eller vin är tillåten. För ut­

skänkning av starköl på vinrestauranger fordras särskilt tillstånd. Alkohol­

halten i vanligt Öl (= nuvarande pilsnerdricka) sättes till högst 2,8 vikt­

procent (— den nu faktiskt tillämpade) mot 3,2 enligt gällande förordning.

8. Beträffande utskänkningen på restaurangerna upphäves kvantitetsbe-

gränsningarna för alla rusdrycker utom egentligt brännvin, varav endast

10 cl får serveras till varje gäst vid ett och samma besök. Länsstyrelsen får

möjlighet att föreskriva restriktioner för viss restaurang, där missförhållan­

den uppstått.

t). Måltidstvånget vid utskänkning av spritdrycker anses böra bibehållas.

Vin och starköl skall i regel få serveras utan måltidstvång. Kontrollstyrel­

sen får möjlighet att i fråga om restauranger med spriträttigheter meddela

undantag från måltidstvånget beträffande viss spritdryck, vars alkoholhalt

genom utspädning icke överstiger 22 volymprocent (drinkar och lättgrog­

gar) .

12

Bihaiuj till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

178

10. För att understödja strävandena att göra arbetsdagen spritfri skall

servering av spritdrycker inte få äga rum före klockan 15. Vin och starköl

iår serveras även dessförinnan. Kontrollstyrelsen får möjlighet att medge

utskänkning av viss spritdryck i utspädd form före klockan 15 (drinkar).

Nuvarande bestämmelser om utskänknings avslutande skall i huvudsak gälla

oförändrade (klockan 22 med möjlighet till utsträckt tid).

11. Förbudet mot utskänkning vid offentliga föreställningar ( varietépara-

grafen) avskaffas såvitt angår uppträdanden på egentliga restauranger men

bibehålies i form av förbud mot rusdrycksservering på teatrar och varietéer.

För utskänkning i samband med offentlig dans fordras liksom nu särskilt

tillstånd varvid kommunerna tillagts vetorätt.

12. Utskänkning av rusdrycker inom område, som är för allmänheten till­

gängligt såsom nöjesplats eller idrottsplats, skall endast få äga rum om sär­

skilda skäl kan åberopas.

13. Liksom nu skall utskänkningen på folkrestaurangerna handhavas av

de allmänna restaurangbolagen medan rätt till utskänkning på övriga

restauranger kan ges även till enskilda restauratörer. Enligt alternativ I ges

rättigheterna direkt av länsstyrelsen till restauratören utan överlåtelsekon­

trakt med utminuteringsbolaget. Länsnykterhetsnämnden inträder i stället

lör systembolagen som beredande och kontrollerande organ. Enligt alterna­

tiv Il behålles den nuvarande ordningen i detta avseende. Restaurangernas

vinstkvantitetssystem har tidigare av kommittén föreslagits bli föremål för

särskild utredning.

14. Det kommunala vetot för utskänkning av rusdrycker och Öl samt

möjligheterna till turistutskänkning behålles efter i huvudsak nuvarande

regler. Den kommunala vetorätten utsträckes till att omfatta även restau­

rangdansen. Däremot avskaffas den kommunala vetorätten beträffande ut-

minutering av Öl.

15. En möjlighet öppnas för länsstyrelsen att för visst tillfälle medge för­

täring av medhavda rusdrycker på näringsställen utan spriträttigheter i

samband med familjefest eller annan därmed jämförlig tillställning i slutet

sällskap. Genom bestämmelser i ölförsäljningsförordningen tillätes förtäring

av medhavda rusdrycker i personalmatsal och kollektivhusmatsal vid till­

fälle, då matsalen användes av de personer för vilka den är avsedd.

IG. Kommittén har ansett det vara av väsentlig betydelse att försäljnings-

reglerna för vanligt Öl förenklas. I fråga om bryggeriernas direktförsäljning

till allmänheten upphör rekvisitions- och kvittenstvånget vid kringföring av

Öl på landsbygden. Samma regler skall gälla på landsbygden som i städer­

na. Regeln att vid kringföring Öl får avlämnas »endast inomhus till därstä­

des boende» upphäves. Det enda fall, då särskild bestämmelse om avlämning

ansetts erforderlig, gäller avlämning vid tillverkarnas rörliga försäljning på

eller i omedelbar närhet av arbetsplats. Möjlighet införes att i enstaka fall

ge annan än tillverkare, t. ex. allmänt kaféboiag, tillstånd till kringförings-

försäljning.

17. Den ökade friheten anses böra medföra ökad kontroll över bryggerier­

nas direktförsäljning: tillstånd för avhämtningsförsäljning enligt samma

regler som för återförsäljare, tillstånd för kringföringsförsäljning från till­

verkningsställe och nederlag enligt särskilda regler samt skärpt uppsikt

över försäljningen genom länsnykterhetsnämnder och polismyndigheter.

18. Alla tillstånd till utskänkning av rusdrycker och detaljhandel med Öl

(utminutering såväl som utskänkning och även bryggeriernas kringföring)

skall meddelas för fyraåriga oktrojperioder, gemensamma för alla tillstånd.

Ansökningar ingives till länsnykterhetsnämnden (enligt alternativ II sys­

tembolaget), som företager erforderlig utredning (infordrar yttranden från

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

179

de lokala organen) och upprättar förslag till försäljningens ordnande inom

länet. Förslaget prövas av länsstyrelsen.

19. En ny form av utskänkning av Öl inrättas, nämligen utskänkning ef­

ter anmälan, vilken kan äga rum i personalmatsalar (militära mässar) och

kollektivhusmatsalar.

20. De nuvarande bestämmelserna om besiktning av utskänkningslokaler

upphäves. De nya bestämmelserna i livsmedelsstadgan om hälsovårdsnämnds

godkännande av serveringslokal anses i huvudsak tillräckliga, men Kungl.

Maj :t äger utfärda kompletterande föreskrifter.

21. Den särskilda partihandelsrätten för återförsäljare av Öl upphäves.

För skeppshandlarna har införts en särskild försäljningsrätt, som endast

avser proviantering av fartyg och som innefattar rätt till såväl partihandel

som detaljhandel.

22. Den kommunala nykterhetsvården blir i sina huvuddrag oförändrad,

men statsbidraget höjes till 80 % utan begränsning till viss maximisumma.

Härigenom förutses en väsentlig ökning av nykterhetsnämndernas resurser.

23. Länsngkterhetsnämndernas samtliga ledamöter utses av Kungl. Maj:t.

Ordföranden skall ha domarkompetens. Länsstyrelserna, socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen och landstingen (stadsfullmäktige) avger förslag.

24. Länsngkterhetsnämndernas personalutrustning förstärkes. ^ arje

nämnd får en kanslichef och en konsulent (i de minsta länen en kanslichef,

som tillika är konsulent) och de större länen dessutom en assistent. Samtliga

nämnder får heltidsanställd biträdespersonal. Då enligt alternativ II vissa till-

ståndsärenden fortfarande skall handläggas av systembolagen kan vid detta

alternativ personalutrustningen hos länsnykterhetsnämnderna göras något

mindre.

25. Förslaget innebär en betydande personalminskning hos kontrollsty-

relsen och systembolagen. Övertaliga befattningshavare förutsättes i viss

utsträckning komma att användas inom nykterhetsvården. I en del fall skall

förtidspensionering tillämpas. Kontrollstyrelsens statistikavdelning överföres

till socialstyrelsen, vars nykterhetsvårdsbyrå även i övrigt förstärkes för

att kunna handlägga det ökade antal ärenden, som blir följden av nykterhets­

nämndernas och länsnykterhetsnämndernas upprustning.

26. Vid socialstyrelsens sida sättes en rådgivande nämnd i nykterhetsfrå-

gor.

27. Kungl. Maj :ts cirkulär om nykterhetsundervisning ersättes eller kom­

pletteras med bestämmelser i undervisningsplaner och metodiska anvisning­

ar för olika undervisningsanstalter. Nykterhetsundervisningen skall ej be­

traktas som särskilt ämne utan huvudsakligen ingå i ämnena biologi och

samhällskunskap. Läroboksnämnden skall åläggas tillse att läroböckerna

i dessa ämnen blir tillfredsställande ur nykterhetsundervisningens synpunkt.

1 den allmänna skolan skall undervisningen i alkoholfrågan huvudsakligen

förekomma i bestämda ämnen och klasser med det innehåll som närmare

anges i del III av kommitténs betänkande (SOU 1952: 12).

28. Vid yrkesutbildningen skall nykterhetsundervisning förekomma i mån

av behov. Särskilt föreslås bestämmelser rörande utbildningen av läkare och

social vårdspersonal. Även vid den praktiska yrkesutbildningen bör vissa kun-

skapsmoment rörande alkoholens inverkan på arbetsresultaten inhämtas.

29. Särskild uppmärksamhet skall ägnas frågan om utbildningen av de

lärare, som skall meddela nykterhetsundervisning. Detaljerade förslag om

hur denna utbildning bör ordnas vid folkskolescminarierna, universiteten och

provårsulbildningen (de framlida lärarhögskolorna) har framlagts.

30. Den militära nykterhetsundervisningen skall återfå det omfång som

180

Kungl. Maj:ts proposition nr löt.

den hade under åren 1946—49. Särskilda fortbildningskurser för officerare

bör anordnas.

31. Centralförbundet för nykterhetsundervisning skall få ökade anslag

för att kunna fylla sin funktion som organ för nykterhetsundervisning och

nykterhetsupplysning. Kommittén föreslår såväl en ökning av verksamhetens

omfattning som en upprustning av den administrativa apparaten. Kungl.

Maj :t skall utse halva antalet styrelseledamöter.

32. Ökat stöd åt den organiserade nykterhetsrörelsen föreslås, bl. a. i form

av höjda anslag till instruktörer för nykterhetsupplysning.

33. Den vetenskapliga forskningen på alkoholfrågans område skall upp­

muntras. Förslag framlägges om en gemensam subkommitté till det medicin­

ska och det samhällsvetenskapliga forskningsrådet för stöd åt medicinsk

och social alkoholforskning. Klinisk alkoholforskning skall bedrivas vid ett

alkoholistsjukhus, som föreslås snarast möjligt komma till stånd. Möjlighe­

terna till teoretisk alkoholforskning utvidgas. Kommittén räknar med en

anslagsökning som skulle möjliggöra inrättande av en specialprofessur i

ämnet.

34. Kommitténs förslag innebär ingen nettoökning av det allmännas kost­

nader för nykterhetsfrämjande åtgärder.

35. Kommittén framhåller slutligen att medicinska och sociala samhällsin­

gripanden, som inte är direkt inriktade på alkoholförtäringen, i många fall

har en betydande effekt, när det gäller att bekämpa alkoholmissbruket.

Kommittén pekar i detta sammanhang särskilt på ungdomens problem och

framhåller vikten av samhälleliga insatser i ungdomsvårdande syfte.

Alkoholdryckernas art och alkoholhalt.

Kommittén framhåller, att verkan av en alkoholhaltig dryck inte bara

beror på den absohita mängd alkohol den innehåller utan även på graden

av alkoholkoncentration och dryckens sammansättning i övrigt. Belägg för

denna uppfattning hämtar kommittén bl. a. i resultatet av de undersök­

ningar som på dess uppdrag utförts av laboratorn L. Goldberg.

Mot bakgrunden härav har kommittén dryftat olika åtgärder för att

främja en övergång till svagare drycker och har även ifrågasatt en sänk­

ning av alkoholhalten i några drycker.

En förskjutning av konsumtionsvanorna till svagare drycker finner kom­

mittén i och för sig önskvärd. Den hänvisar därvid till erfarenheterna från

de länder där vin- och ölförtäring dominerar. Skadeverkningarna blir där,

enligt vad kommittén funnit, relativt mindre — d. v. s. i proportion till den

i olika drycker förtärda mängden ren alkohol — än i vårt land där bränn­

vinet dominerar. Kommittén anser emellertid icke tillräckligt att enbart

uppmuntra bruket av svagare drycker, t. ex. genom skattelindring eller

slopande av restriktioner. Detta utvecklas närmare av kommittén sålunda.

Man riskerar i så fall att få endast det resultatet att konsumtionen av

svagare drycker ökar, medan de starkare dryckerna fortfarande konsume­

ras som förut. För att nå ett verkligt positivt resultat torde det bli nöd­

vändigt att genom kraftiga prishöjningar eller restriktioner försvåra åt­

komsten av spritdrycker samtidigt som konsumtionen av vin och Öl främjas.

Kommittén är emellertid inte beredd att för närvarande föreslå några så­

dana ingripanden. Om man i strid mot en utbredd sedvänja och opinion

181

skulle söka försvåra åtkomsten av de starkare alkoholdryckerna, bleve ris­

ken stor för olaga tillverkning, vilket skulle kunna leda till ett resultat mot­

satt det avsedda. Om i framtiden av statsfinansiella skäl nya skattehöj­

ningar på alkoholdrycker måste göras, synes dessa emellertid böra koncen­

treras till spritdryckerna, varigenom en gynnsam förskjutning av efter­

frågan torde kunna uppnås.

Den enda åtgärd som kommittén föreslår i den angivna riktningen är

att starkölsförbudet skall upphävas och starkölet tillhandahållas under i

huvudsak samma former som vin. Härvid har emellertid även övervägan­

den av annat slag spelat in, bl. a. intresset att kunna hålla alkoholhalten i

det vanliga ölet låg.

Icke heller beträffande frågan om sänkning av alkoholhalten i olika

drycker framlägger kommittén förslag annat än såvitt angår ölet. Såsom

nyss antytts förordar kommittén att alkoholhalten i det vanliga ölet hålles

låg. Den föreslagna högsta alkoholgränsen, 2,8 viktprocent, är densamma

som använts sedan andra världskriget men lägre än som förutses i gällande

pilsnerdricksförordning, 3,2 viktprocent.

Däremot vill kommittén icke göra formliga förslag om sänkning av

alkoholhalten i brännvinet. Härom yttrar kommittén.

Alkoholhalten är för närvarande minst 40 volymprocent (»renat», »taf-

fel») och når i flera fall (»bords», »kron», »överste», gin m. fl.) upp till

46 volymprocent. Av våra grannländer har Danmark samma alkoholstyrka

som Sverige för motsvarande märken, medan Norge och Finland har i

genomsnitt 5—6 volymprocent lägre. Erfarenheterna från grannländerna

synes inte ge vid handen att den lägre alkoholstyrkan i någon större ut­

sträckning påverkar missbrukets omfattning. I Sverige har man emellertid

under de år, då 40-procentigt potatisbrännvin inte stått att få, utan kon­

sumtionen sökt sig till starkare märken, iakttagit en viss höjning av fylleri­

frekvensen. Av docenten Goldbergs undersökningar synes framgå att rus­

verkningarna blir förhållandevis kraftigare vid en högre alkoholhalt i den

förtärda drycken. Det synes därför kunna övervägas att begränsa alkohol­

styrkan till 40 procent i' sådana spritdrycksmärken, som ägnar sig för kon­

sumtion av stora konsumentgrupper. Någon större effekt av en sådan poli­

tik torde man dock icke kunna vänta sig.

Kommittén framhåller att den föreslagna sänkningen av det vanliga ölets

alkoholhalt torde ha väsentligt större betydelse än en motsvarande sänk­

ning (12,5 %) av brännvinets alkoholhalt (från 40 till 35 volymprocent).

Brännvinet skulle även efter en sådan sänkning vara en kraftigt verkande

rusdryck, medan ölets styrka därigenom närmar sig den nivå, där märk­

bara alkoholverkningar icke uppstår vid normala förtäringsmängder. I fråga

om ölet tillkommer också, enligt kommittén, önskemålet om eu enklare

och för allmänheten mindre besvärande försäljningslagstiftning. En sådan

möjliggöres genom en lägre alkoholhalt.

Kommittén upptar i förevarande sammanhang även frågan om tillverk­

ning och försäljning av cider. Det finns enligt kommitténs mening icke skäl

alt införa särskilda bestämmelser i syfte alt underlätta försäljning av detta

slags alkoholdrycker. Frågan kommer all upptagas till särskild behandling

Knngl. Maj:ts proposition nr löt.

i en senare avdelning, i samband varmed kommitténs motivering närmare

redovisas.

Slutligen må nämnas att kommittén upptagit frågan om konsumtionen

av alkoholfria drycker bör stödjas av samhället. Utvecklingen på detta

område bedömes av kommittén vara mycket tillfredsställande och något

behov av statsingripande anses för närvarande icke föreligga. Intresset av

att alkoholfria drycker sättes i de alkoholhaltigas ställe föreslås emellertid

bli tillgodosett såtillvida att restauratör, som har rätt att utskänka alkohol­

drycker, skall vara skyldig att tillhandahålla alkoholfria drycker i tillfreds­

ställande urval. Kommittén dryftar även olika åtgärder i syfte att främja

uppkomsten av alkoholfria restauranger av god klass. Den finner dock

icke att något direkt ingripande från statens sida för närvarande är på­

kallat i vårt land.

182

Kungl. Maj.ts proposition nr iöl.

Beskattningen som nykterhetspolitiskt instrument.

Kommittén finner icke tillräckliga skäl ur nykterhetspolitisk synpunkt

att förbinda motbokssystemets avskaffande med en höjning av spritbe­

skattningen.

I sin motivering konstaterar kommittén, att konsumtionen av spritdryc­

ker liksom konsumtionen av varje annan vara är beroende av varans pris

och konsumentens inkomst, samt anför.

Ett flertal länder har av statsfinansiella skäl höjt spritskatterna. De pris­

stegringar som blivit följden av skattehöjningarna har regelmässigt fört ned

konsumtionen under den nivå som den vid oförändrat pris skulle ha uppnått.

Varje skattehöjning som procentuellt inte varit allt för obetydlig har också

givit ett omedelbart utslag i konsumtionen. I de fall där denna nedgång icke

blivit varaktig har prisstegringen motverkats av inkomststegringar eller

icke-ekonomiska faktorer.

Till de länder, som under senare år till följd av sådana skattestegringar fått

relativt höga spritpriser, hör också Sverige. Nederländerna torde under de

senaste åren ha haft lägre priser än Sverige. Finland och Norge har endast

obetydligt högre. I det senare fallet bör dock observeras att brännvinet i Fin­

land och Norge är svagare än i Sverige. Danmark och England har däremot

fortfarande väsentligt högre priser. I följande sammanställning jämföres

priserna på de billigaste brännvinssorterna i de nordiska länderna vid års­

skiftet 1950/51. (Under 1951 har ytterligare prishöjningar skett.)

Alkohol-

stvrka

Pris

per liter

Pris

i sv. kronor

per liter

Antal arbets-

timmarper li­

ter för indu­

striarbetare

Danmark.............. ............. 40

%

27,36 d. kr.

20,53

9,4

Finland................. ............. 34,2 %

800 mk

16,-

5,3

Norge.................... ............. 36,1 %

21,43 n. kr.

15,54

6,2

Sverige................. ............. 40

0/

/o

15,— sv. kr.

15,—

4,9

Som synes är skillnaden i förhållande till Finland och Norge ganska liten

i tråga om det billigaste brännvinet. För dyrare spritsorter, särskilt impor­

terade, är skillnaden större. Redan enkel eau-de-vie, som i Sverige kostar

1S3

16,25 kr. per liter, betingar i Finland och Norge ca 26 kr. i svenskt mynt och

skotsk whisky är i dessa länder mer än dubbelt så dyr som i vårt land. Även

i Danmark är priserna betydligt högre än här.

Sedan 1932 har en viss utjämning skett mellan Sverige och Danmark i

fråga om spritpriserna. Det billigaste svenska brännvinet kostade 1913 50 %

mer än den danska akvaviten men betingade 1931 endast ca 1/4 av det dan­

ska priset. Nu är det svenska priset ca 3/4 av det danska. Det danska real­

priset har sexdubblats sedan 1913, det svenska tredubblats. Den danska kon­

sumtionen per invånare har under samma tid gått ned till 12 % av 1913

års nivå medan den svenska fortfarande ligger kvar på ca 75 % av denna.

1913 var svenskens och danskens genomsnittliga utgift för spritdrycker

ungefär densamma, men i dag offrar svensken ungefär 3 1/2 gånger så myc­

ket som dansken för detta ändamål.

Olikheter i den svenska och danska utvecklingen beror till cn del på att

den danska inkomstutvecklingen icke är lika gynnsam som den svenska.

Men olikheten kan enligt kommittén icke helt eller ens väsentligen förkla­

ras av denna skillnad. Kommittén finner i stället orsaken i det svenska rest-

riktionssystemet och hänvisar därvid till de överväganden rörande syste­

mets verkningar, för vilka redogörelse lämnats i nästföregående avdelning.

Om restriktionssystemet försvinner kommer säkerligen, uttalar kommittén,

det höga prisets spärrverkan att bli starkare än hittills och trendens rikt­

ning en annan och gynnsammare. Det föreligger icke tillräckliga skäl att

samtidigt påkalla en ytterligare höjning av spritbeskattningen. En ytterligare

anledning att icke höja priserna ser kommittén däri att man bör begagna

det gynnsamma tillfälle som nu erbjuder sig att helt stampa ut den illegala

hanteringen.

Kommittén tillfogar emellertid att det sagda tar sikte på skattehöjningar

som ökar rusdryckernas realpris. Vid försämring av penningvärdet bör enligt

kommitténs mening spritpriserna höjas i motsvarande mån för att ogynn­

samma verkningar på nykterhetstillståndet skall kunna undvikas.

Kommittén erinrar om att man vid ett tillfälle (år 1919) i vårt land till-

lämpat differentierade priser, billigare för mindre kvantiteter och med ti 11-

läggsskatt på övriga inköp efter en progressiv skala. Förslag av samma in­

nebörd framlades för 1939 års urtima riksdag, som emellertid avslog det­

samma. Kommittén ställer sig avvisande till detta alternativ, varvid den

bl. a. framhåller riskerna för inköp och överlåtelser i förvärvssyfte.

Kommittén dryftar även frågan om den särskilda utskänkningsskatten

på sprit bör bibehållas. Skatten infördes år 1943 och syftade huvudsakli­

gen till alt motverka den stigning i utskänkning och fylleri som iaktta­

gits under år 1942. Kommittén framhåller att vissa fördelar skulle kunna

vinnas genom att inarbeta utskänkningsskatten i den vanliga omsättnings­

skatten på rusdrycker. Detta skulle få betydelse när det gäller att komma

till rätta med den olagliga spritutskänkningen på utskänkningsställen utan

rättigheter. Emellertid finner kommittén att cn sänkning av restaurang­

spritens pris skulle möta vissa betänkligheter ur nykterhetspolitisk syn­

punkt. De skäl som föranledde att utskänkningsskatten infördes förelig­

ger enligt kommitténs uppfattning ännu. En sänkning av priset på restan-

Kungl. Mcij.ts proposition nr löt.

184

rangspriten skulle kunna få viss psykologisk betydelse och uppmuntra

till ökad konsumtion, i synnerhet om kvantitetsbegränsningarna avskaffas.

Kommittén finner att fördelarna med att borttaga utskänkningsskatten icke

uppväger nackdelarna och föreslår därför icke någon ändring i nu gällande

bestämmelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Övergångstiden.

En omläggning av nykterhetspolitiken enligt kommitténs riktlinjer är en­

ligt dess mening ägnad att förbättra nykterhetstillståndet i landet. Detta

hindrar inte att man kan hysa vissa farhågor för att missbruket av sprit­

drycker kan komma att öka under den närmaste tiden efter motboksranso-

neringens avskaffande.

Kommittén har tagit del av erfarenheter från liknande omläggningar av

försälj ningslagstiftningen, som förekommit i andra länder. Fyra nykterhets-

politiska förändringar synes erbjuda likhet med den föreslagna avveckling­

en: 1) övergången i Norge den 2 maj 1927 från spritdrycksförbud till fri

försäljning av spritdrycker genom ett statligt monopolbolag, 2) övergången

i Finland den 5 april 1932 från totalförbud till fri försäljning genom ett

statligt monopolbolag, 3) övergången i Förenta Staterna i december 1933 från

totalförbud till fri försäljning i regel i privat regi, 4) övergången i Norge

den 1 januari 1946 från den starkt begränsade ransonen av 1,4 liter (2 hel­

flaskor) i kvartalet till fri försäljning med en samtidig prishöjning på 33 %.

Den sista övergången har ägt rum vid första årsskiftet efter ett krigsslut,

de tre tidigare under den »normala» mellankrigstiden, i Förenta Staterna

och Finland dock under en utpräglad lågkonjunktur.

Utvecklingen efter förbudens avveckling framgår av denna tabell.

Kon-

Året

Helt fria året

Normalt

år före

förbudet

junktur-

period

intill

upphä-

när­

mast

före

upphä-

Över­

gångs­

året

l:a

2:a

3:e

4:e

5:c ,

vandet

vandet

Norqe

..................................

1913

1932/26

1926

1927

1928

1929

1931

1932

j Spritdryckskonsumtion,

liter per inv.1 ............

3,6

a2,l

2,0

2,2

2,3

1,9

1,7 |

1 Anhållanden för fylleri

per 1000 inv...............

22,8

15,4

13,0

12,9

13,5

13,7

13,1

11,1

11,5

Finland

..............................

1911/13 1928/31

1931

1932

1933

1934

1936

1937

[ Spritdryckskonsumtion,

liter per inv.1 ...........

1,9

*1,3

1,3

2,4

1,9

1,8

2,1

Anhållanden för fylleri

per 1 000 inv...............

26,9

24,0

22,0

27,6

32,3

•26,4

28,3

31,2

|

Förenta Staterna

............

1911/13 1928/32

1932

1933

1934

1935

1936

1937

1938

1 Spritdryckskonsumtion,

liter per inv.1 ............

5,6

1

1,3

2,7

3,1

3,9

3,8

1 Konsumtionssiffrorna är för jämförbarhetens skull omräknade till 50

%

alkoholhalt.

- Beräknad konsumtion, om förbudet upphävts vid årets början.

185

Kommittén finner uppenbart att övergången från förbud till fri försäljning

icke åtföljts av någon större omedelbar ansvällning av fylleriet. Beträffande

konsumtionen anmärker kommittén att den faktiska stegringen under de

första åren är mindre än siffrorna utvisar, eftersom den olagliga handeln,

särskilt i Amerika, avvecklades endast successivt.

Övergången i Norge efter andra världskriget från sträng ransonering till

fri försäljning illustreras med dessa siffror.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15J.

Året. efter ransoneringens

Perioden

Året

Året

Senaste

närmast närmast för hår- krigs- o.

före

före

daste

ranson-

kriget

kriget

ranson*

1

året2

l:a

2: a

3:e

4:e

5:e

(1936/39)

(1939)

(1942)

(1945)

(1946) (1947) (1948) (1949) (1950)

Spritkonsumtion, liter

1

(å 50

%)

per inv.........

2,1

2,2

1,3

2,2

3,6

3,3

3,2

2,8

2,4

Anhållanden för fylleri

per 1000 inv................

12,3

12,9

5,6

6,6

13,7

12,5

12,9

11,8

10,0

1 0,74 liter varannan månad.

1

2,8 liter under andra halvåret.

Kommittén anför.

Förändringarna i konsumtionen får ses mot bakgrund av att vin och fram­

för allt Öl försvann som konsumtionsalternativ under kriget och till en del

också under åren närmast därefter. Vidare inverkade knappheten på andra

konsumtionsvaror under och efter kriget i hög grad på alkoholinköpen. De

låga fyllerisiffrorna under kriget förklaras delvis av det bristfälliga beivran­

det.

.

Även mot denna bakgrund väcker det förvåning, att en ransonering sa

hård som den norska under 1945 — under hela andra halvåret 2,8 liter per

inköpskort — icke kunnat hindra konsumtionen att uppnå samma nivå som

den fria försäljningen året närmast före kriget, 2,2 liter per invånare.

Beträffande fylleriet ligger det första fria året 7 % högre än år 1939. Det är

en stegring, som icke överskrider storleken av vanliga konjunktursväng­

ningar. Under de senaste åren har fyllerisiffrorna sjunkit starkt och ligger

nu under förkrigsnivån i motsats till i Sverige. 1951 års siffra är den lägsta

som hittills noterats för Norge i fredstid.

Kommittén konstaterar, alt de ogynnsamma övergångsföreteelserna i

samtliga fyra fall måste ha varit av ringa storleksordning.

Man har enligt kommittén anledning att vänta att verkningarna av den

föreslagna omläggningen i vårt land blir ännu mindre framträdande än på

något annat håll. Kommittén pekar på att Sverige redan i utgångsläget har

högre konsumtion än i något av de sju länder, vars förhallanden studerats.

Genom snittsransonen är betydligt högre än i Norge 1945. Sverige har även

en nykterhetsnämndsorganisation som är väsentligt överlägsen vad som fun­

nits av motsvarande natur under de förut nämnda övergångsperioderna i

andra länder.

186

En viss ökning av inköpen under en övergångstid anser kommittén dock

sannolik. Detta gäller icke så mycket missbrukarna, som visserligen torde

kunna få överlåten sprit billigare under det nya systemet men redan nu kan

förse sig med berusningsmedel i så stor omfattning att en eventuell ök­

ning inte kan tänkas få någon större betydelse. Kommittén räknar inte heller

med att den stora massan av skötsamma konsumenter kommer att nämnvärt

oka sina inköp. Det finns emellertid säkerligen åtskilliga personer, som inte

är missbrukare i alkoholistlagens mening men som då och då berusar sig.

Av dessa kommer sannolikt en del att fira den nyvunna friheten med stora

inköp och därav följande berusning och fylleriförseelser. Även för en del

ungdomar, som nu hindras av åldersbestämmelserna, torde detta gälla. Med

tanke på dessa finner kommittén betydelsefullt att de kommunala nämn­

derna så snart som möjligt blir fullt kapabla att uppfylla de krav som ställes

på dem.

Sammanfattningsvis uttalar kommittén att vissa övergångssvårigheter inte

torde kunna undvikas. Men kommittén anser icke dessa omständigheter ut­

göra något skäl emot den föreslagna reformen. Om man anser att denna

gör nytta på lång sikt, bör man hellre välja en kortare tids olägenheter än

avstå från en förbättring för framtiden. Erfarenheterna från andra länder

talar enligt kommitténs åsikt för att övergångssvårigheterna dels blir relativt

obetydliga, dels kommer att få tämligen kort varaktighet.

Reservationer in. in.

Herr Uttersiröm har, såsom framgår av nästföregående avdelning, icke

kunnat ansluta sig till kommittémajoritetens uppfattning om det nuvarande

restriktionssystemet utan anser att motbokssystemet bör bibehållas. Inom

ramen för detta föreslår han emellertid vissa reformer. Sålunda bör behörig­

het att inköpa rusdrycker tillkomma envar till myndig ålder kommen per­

son. Härifrån bör endast undantagas vissa misskötsamma, och förprövning­

en innan motbok utfärdas bör endast utgöra en formell åtgärd, ett konsta­

terande av att anmärkning icke föreligger. Kvinnor bör alltfort ha lägre

tilldelning än män, och tilldelningen för äkta makar bör icke tillsammans

tå överskrida den tilldelning som skulle tillkomma mannen såsom ensam

innehavare av inköpsrätt.

I reservationen föreslås vidare att alkoholhalten sunkes i de inhemska

breinnvinssorterna. Reservanten finner, att de av kommittén anförda skälen

talar för nyttan och lämpligheten av en sådan åtgärd, samt anför.

Då flertalet av de »större» brännvinsmärkena hålla upp till 46 procent al­

koholstyrka, skulle en sänkning till förslagsvis 40 procent för dessa medföra

en icke obetydligt minskad alkoholkonsumtion. Under år 1948 då tillgången

på 40-procentigt potatisbrännvin var mycket begränsad försåldes för kon-

sumtionsändamål 41,2 miljoner liter spritdrycker. Omräknad till ren alko­

hol motsvarar denna försäljning 2,60 liter per invånare. Denna genomsnitts­

konsumtion skulle ha stannat vid 2,40 liter, om alkoholhalten hos sprit­

dryckerna under detta år hade uppgått till högst 40 procent. Motsvarande

genomsnittliga konsumtionstal för år 1950 voro 2,60 liter och 2,45 liter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Reservanten framhåller, att det föreligger en samväxling mellan det re­

nade 40-procentiga brännvinets procentuella andel av försäljningen och an­

talet fylleriförseelser. Det anförda belyses med dessa siffror.

År

1941

1942

1943

1911

1945

1946

1917

1918

1949

1950

Renat 40-

procentigt

brännvin an­

del av för­

säljningen

i

%

Antal be­

gångna fylle­

riförseelser

48,68

43,22

10,69

18,57

17,51

21,54

29,27

12,64

40,24

35,29

37 216 ,

i minskning

> ökning

43 032

> minskning

!■ ökning

43 261

> ökning

38 326

1 minskning

37 118

> ökning

31 139

| ökning

30 692

| minskning

36 381

i ökning

35 672

i minskning

37 544

| minskning

| minskning

| minskning

| minskning

| ökning

| minskning

[ ökning

Reservanten fortsätter.

Det 40-procentiga brännvinet är framställt av dels potatissprit, dels cel­

lulosasprit. När det av potatissprit framställda brännvinet går ur markna­

den, övergår man i mycket stor utsträckning till inköp av brännvin av hög­

re alkoholhalt eller av andra varuslag av högre alkoholhalt än 40 procent.

Då det 40-procentiga brännvinet ånyo finnes att tillgå, återgår man till

detta.

Av detta framgår, att alkoholhalten icke nämnvärt påverkar valet av

brännvinsmärke och att det icke finnes någon medveten strävan hos all­

mänheten att köpa spritdrycker av högre alkoholhalt. Någon risk för en

övergång till alkoholstarkare — och dyrare — utländska brännvinssorter

torde därför icke vara att befara vid en skälig sänkning av alkoholhalten

hos inhemskt brännvin.

Herr Onsjö, som i allt väsentligt anslutit sig till kommitténs uppfatt­

ning i huvudfrågorna, förordar en successiv övergång till den föreslagna

fria försäljningen av spritdrycker, varvid han anför.

Man måste ha klart för sig, att den av kommittén föreslagna ordningen

med en praktiskt taget fri försäljning av spritdrycker kommer att särskilt

i övergångsskedet medföra en stark påfrestning, varigenom nykterhetstill-

188

ståndet löper fara att mer eller mindre starkt försämras. Det kan icke för­

nekas, att man vid övergången råkar in i en period, beträffande vilken det

nu icke kan bedömas, huru allvarliga konsekvenserna kunna bli i nykter-

hetsavseende, särskilt i betraktande av att de nykterhetsvårdande organen

knappast från början kunna ha erhållit sin avsedda utbyggnad och ej hel­

ler förvärvat den nödiga rutinen för att fylla sin uppgift. Enligt min me­

ning hade det därför varit välbetänkt att under en övergångstid, förslagsvis

två år, behålla den nuvarande systembolagsorganisationen för utnyttjande

av den sakkunskap och kunnighet, som dess personal förvärvat på" föreva­

rande område. Motbokssystemet borde till en början vara kvar med fri

inköpsrätt, för att så snart erfarenheterna så gåve vid handen successivt av­

vecklas. Jag anser med andra ord att man bör ha tillfälle att under en tid

pröva den fria försäljningen med bibehållande i stort sett av nuvarande

möjligheter till kontroll. Under tiden skulle det även bli möjligt att på ett

nöjaktigt sätt upporganisera de avsedda nykterhetsvårdande organen och

göra dem skickade att övertaga den krävande och ansvarsfulla uppgift, som

tillagts dem enligt kommitténs förslag.

Kommitténs expert regeringsrådet Klackenberg uttalar sig även i särskilt

yttrande för särskilda övergångsanordningar. Experten förordar vidare pris­

höjningar i syfte att göra alkoholdryckerna svåråtkomliga samt anför.

Det väsentliga syftet med samhällets ingripande på ifrågavarande område

kan enligt min mening endast vara nykterhetens främjande. Med denna ut­

gångspunkt är majoritetsförslagets allmänna inriktning på att göra rus­

dryckerna mera lättillgängliga icke godtagbar. Förslaget synes mig inne­

bära ett markant underskattande av de möjligheter, som lagstiftningen i

vidsträckt mening innefattar såsom nykterhetsfrämjande instrument. Väl

har jag blivit övertygad om det befogade i kritiken av motbokssystemet för

dess ogynnsamma suggestiva verkningar.

Men om den individuella kontrollen måste uppgivas, är jag för den

skull icke beredd att göra avsteg från nykterhetssträvandenas gamla grund­

princip, att samhällsintresset kräver att rusdryckerna i en eller annan form

görs svårtillgängliga. Då en ransonering genom systembolags- och serve­

ringspersonal visat sig vara ett mindre ändamålsenligt medel att begränsa

tillgängligheten, bör andra åtgärder prövas i syfte att nedbringa den erkänt

alltför höga spritkonsumtionen och den oroväckande omfattningen av alko­

holskadorna. Olika medel kan därvid tänkas. Kommittén redovisar ett om­

fattande internationellt erfarenhetsmaterial, som belyser de framgångsrika

verkningarna av den för ett nationalekonomiskt betraktelsesätt naturligaste

metoden, nämligen att genom priset reglera svårtillgängligheten. Men kom­

mittén drar inga slutsatser därav och uttalar rentav att vid ett avskaffan­

de av motbokssystemet i enlighet med förslaget tillräckliga skäl inte före-

ligger att samtidigt påkalla en ytterligare höjning av spritbeskattningen. I

den mån häri icke ligger en drastiskt överdriven tro på motbokssystemets

skadlighet, framstår detta resonemang som nykterhetspolitiskt reaktionärt.

Den, som inte bara viil överlämna åt nykterhetsnämnder och andra social­

organ att i etterhand taga om hand alkoholens offer, nödgas väga den ena

allmänna restriktionen mot den andra. För min del ser jag i prishöjningen

pa rusdrycker en restriktion, som är lätt att genomföra och tillämpa, efter­

som den blott kräver ett beslut av statsmakterna; som icke är mera odemo­

kratisk utan ur denna synpunkt snarare mera tilltalande än åtskilliga and­

ra prisregleringar, eftersom den avser en umbärlig vara; och som icke hel­

ler utlöser några sådana kontrasuggestiva verkningar som den individuella

kontrollen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

1S9

Övergången till fri försäljning bör enligt min mening ske med tillbörlig

försiktighet. Även den, som icke är anhängare av höga spritpriser på längre

sikt, bör kunna godtaga en provisorisk höjning såsom en hjälp att lösa

skarvproblemet. Oavsett prissättningen bör avskaffandet av restriktionssys-

temet lämpligen icke genomföras på en gång utan ske successivt. En mång­

fald möjligheter för ordningen vid avvecklingen är tänkbara. De nuvarande

restaurangrestriktionerna kan enligt min mening med fördel kvarstå i av­

vaktan på erfarenheter av lättnaderna inom utminuteringens område. Även

den individuella kontrollen synes rimligt att borttaga stegvis. Någon större

risk att släppa loss den fria försäljningen för de skötsamma konsumenter­

na lär icke föreligga. Detta steg bör kunna tagas, även utan att man inför

den omfattande statistiska registreringsapparat, som kommittén föreslår

och som knappast ger mer än ett kostsamt sken av kontroll. För de återstå­

ende, icke prickfria konsumenterna, som väl utgör högst 10 procent av de

vuxna, förordar jag att eu efter enkla, schablonmässiga regler fastställd be­

gränsad inköpsrätt bibehålies under de närmaste åren.

Övriga i ovannämnda och andra reservationer och i det särskilda yttran­

det framförda förslag och synpunkter kommer att i erforderliga delar åter­

givas i anslutning till de frågor, vartill de hänför sig.

Yttranden över nykterhetskommitténs förslag.

Kommitténs uttalanden och förslag i allt som icke rör lagstiftningen om

försäljning av rusdrycker och maltdrycker har överlag fått ett mycket gynn­

samt mottagande, även om erinringar framföres i åtskilliga stycken.

Förslagen i fråga om försäljningslagstiftningen har rönt stort intresse

och flertalet yttranden ägnas till större delen åt dessa frågor jämte nykter-

hetsvården. Meningarna om hur försäljningen av alkoholdrycker framdeles

bör ordnas är delade. Såsom framgår av redogörelsen i nästföregående av­

delning är det dock endast ett fåtal som uttryckligen påyrkar att restrik-

tionssvstemet bibehålies eller anmält sådan tveksamhet på denna punkt att

de icke velat ta ställning. I åtskilliga yttranden yrkas emellertid att en

höjd spritbeskattning sättes i ransoneringssystemets ställe såsom spärr för

konsumtionen. Andra yttranden innehåller förslag om särskilda anordning­

ar vid övergången till fri försäljning. Dessa förslag går bl. a. ut på tillfälliga

skattehöjningar eller olika former av en successiv övergång till det nya för-

säljningssystemet. Omkring hälften av de tillfrågade myndigheterna och

sammanslutningarna som yttrat sig i frågan har emellertid uttalat sig för

kommitténs förslag om fri försäljning utan samband med skattehöjningar

eller övergångsanordningar av här antytt slag.

Allmänna synpunkter.

Kommitténs uttalanden om målsättningen för samhällets nykterhetspo-

litik i stort och dess rekommendationer om medicinska och sociala åtgär­

der har upptagits till bedömning i flera yttranden, varvid man i allmänhet

anslutit sig till kommitténs uppfattning och understrukit vissa synpunkter.

Kungl. Mnj.ts proposition nr 151.

190

Sålunda framhåller medicinalstyrelsen att stor betydelse måste — vid

sidan av undervisning — tillmätas alla åtgärder från samhällets sida som

kan vidiagas för att ordna sunda fritidssysselsättningar av olika slag för

ungdomen. Om upprustning av sjukvården i olika avseenden, av forskning­

en, av undervisningen och upplysningen uttalar styrelsen det generella om­

dömet, alt de är samhälleliga åtgärder av vilka man på lång sikt kan vänta

sig bestående resultat i bekämpandet av alkoholismen.

Länsstyrelsen i Stockholms län understryker nykterhetskommitténs ut­

talande om angelägenheten icke minst ur nykterhetspolitisk synpunkt av

att ungdomsproblemen ägnas väsentligt större uppmärksamhet än som hit­

tills kommit dem till del. Enligt länsstyrelsens mening är det att beklaga

— och ägnat att förvåna — att de uppslag till ungdomssociala åtgärder som

framkommit i ungdomsvårdsutredningens betänkanden hittills icke tilldra­

git sig större intresse från statsmakternas sida.

Synpunkter av liknande innebörd anföres av länsstyrelserna i Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar, Örebro och Västernorrlands län samt länsnykterhets-

nämnderna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar vikten av att en stark

personlig ansvarskänsla i fråga om alkoholbruk inskärpes vid genomföran­

det av den nya linjen för nykterhetspolitiken. Detta bör ske genom en in­

tensifierad nykterhetspropaganda och nykterhetsundervisning. Det är enligt

länsstyrelsens mening av vikt, att denna propaganda gives sådana ekono­

miska resurser att den kan utnyttja moderna propagandamedel och få en

framträdande plats i svenskt samhällsliv. Ökade resurser bör också ees

för personlig påverkan via olika slag av föreningsverksamhet. Hand i hand

med detta bör gå en förbättrad vård av de alkoholskadade, varvid särskild

vikt bör läggas vid den förebyggande vården.

På liknande sätt uttalar sig länsstyrelserna i Älvsborgs och Skaraborgs

län samt länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län.

Stockholms stadsfullmäktige och nämnder framhåller ävenledes vikten

av intensifierade positiva åtgärder och uttalar sig för en samordning av de

direkt nvkterhetspolitiska åtgärderna med socialvården i övrigt. Härom an­

föres.

Liksom en kärnpunkt i förslaget om restriktionssystemets avskaffande

är att en väsentlig utbyggnad av de specialbetonade nykterhetsvårdande åt­

gärderna och de medicinska behandlingsmetoderna måste ske och nvkter-

hetsvårdens resurser utbyggas personellt och institutionsmässigt, så måste

även en utbyggnad ske på det sociala området. Den speciella nykterhets-

vårdens oupplösliga samband med den övriga socialvården ställer som ett

obetingat krav på samhället att när det stela, mera generellt verkande re-

slriktionssystemet avvecklas, måste ett ökat utrymme beredas för insatser

i de individuella fallen.

Av särskild vikt är att samordningen förstärkes såväl mellan å ena sidan

den specialiserade nykterhetsvården och den allmänna socialvården som

även inom den senare. Även socialvårdens olika grenar måste ha till sitt

förfogande personella och ekonomiska resurser för att främja det förebyg­

gande och kurativa arbetet, intensifiera analysen av vårdfallen och tillämpa

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Kungl. Maj.ts proposition nr löt.

191

familjeprincipen. De nödtillstånd som i många fall utgöra en orsak till al­

koholism och som i andra fall även bli en följd därav, med skadeverkningar

för familjen, måste socialvården söka råda bot för. Resurser måste skapas

för miljöbyte för olika familjemedlemmar, hustrurnas och barnens pro­

blem måste beaktas. Som led i en sådan inriktning av arbetet bör familje-

rådgivningsbyrån utbyggas, kursverksamhet anordnas för husmödrar, barn-

stugeverksamheten utvecklas, och den psykiska barna- och ungdomsvården

utbyggas.

Särskild uppmärksamhet måste ägnas ungdomsvården. Nykterhetskom­

mitténs utredningar visar vilken betydelse familje- och övriga miljöförhål­

landen samt bostads-, arbets- och fritidsförhållanden ha för ungdomens al­

koholvanor. De samhälleliga åtgärderna måste inriktas i enlighet med detta.

Lösandet av ungdomens bostadsproblem är av utomordentlig vikt liksom

dess yrkesutbildning. I samma utsträckning som ungdomens intressen kan

länkas in på positiva intressen, förenings-, fritids- och hobbyverksamhet, så

vändes deras intresse bort från spriten. Ett betydelsefullt bidrag till sane­

ringen av ungdomens alkoholvanor utgör den fria föreningsverksamheten,

som alltså bör av samhället på olika sätt stödjas i ökad utsträckning.

I ett uttalande av Nykterhetsfolkets landsmöte 1953, som åberopas av

bl. a. flera nykterhetsorganisationer, framhålles betydelsen av positiva åt­

gärder av olika slag. I fråga om ungdomen uttalar landsmötet.

Landsmötet måste beklaga, att nykterhetskommittén icke fullföljt sina

utredningar på detta område och anvisat bestämda åtgärder utan helt all­

mänt hänvisat till ungdomsvårdskommitténs betänkanden. Det synes lands­

mötet vara skäl för betydande insatser på detta område samtidigt som lag­

stiftningen på alkoholförsäljningens och nykterhetsvårdens område föränd­

ras. Främst håller landsmötet före, att ungdomsvårdskommitténs förslag till

ekonomiskt stöd från samhällets sida åt ungdomsorganisationerna skynd­

samt måtte förverkligas och en översyn ske av övriga hittills icke genom­

förda förslag från ungdomsvårdskommittén. Därigenom skulle samhället

verksamt bidraga till upprustningen av en av dess bästa bundsförvanter

ifråga om ungdomens fostran till målmedvetna och av de demokratiska ide­

alen burna medborgare.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning finner angeläget att ungdo­

mens första kontakt med spriten uppskjutes och förordar speciella åtgärder

för en opinionsbildning i detta syfte. Förbundet erinrar om ungdomsvårds­

kommitténs förslag om statsbidrag till vissa organisationer, och anser att

som villkor för sådant bidrag skall gälla att spritdrycker icke får tillhanda­

hållas vid sådana tillställningar som organisationerna anordnar för sina

egna medlemmar.

De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse anför bl. a.

Då DKSN är livligt övertygad om att samhällets främsta möjligheter att

främja nykterhetssaken icke ligger på lagstiftningens område eller de re­

striktiva ingreppen i allmänhet utan i samhällets stöd åt de förebyggande

åtgärderna och då främst de ideella och religiösa folkrörelsernas ungdoms-

fostrande insatser, vill DKSN livligt tillstyrka, att samhället på olika sätt

skänker sitt ekonomiska och moraliska stöd åt dessa ungdomsrörelser. På

samma sätt som stödet åt nykterhetsupplysningen denna gång inordnas

som ett bestämt och viktigt led i samhällets nykterhetspolitiska insatser, så

måste samhället även sc stödet åt de ideellt och moraliskt fostrande ung­

192

domsorganisationerna som ett av sina främsta nykterhetspolitiska instru­

ment och icke som en njuggt tilltagen skänk åt organisationerna som så­

dana. Vid utformningen av detta stöd bör samhället med generös hand ge

folkrörelserna möjligheter att framgångsrikt konkurrera om ungdomen med

spritintressenterna och den sämre nöjesindustrin. Ur DKSN:s synpunkt

måste ett sådant stöd vara vida fördelaktigare än att genom statsanslag

frammana konkurrerande ungdomsrörelser i samhällelig eller kommunal

regi. I samtliga dessa stycken äger samhället icke några bättre bundsför­

vanter förutom hemmet, skolan och kyrkan än just de av folket självt

skapade och uppburna ungdomsrörelserna, vilka icke är inställda på att

endast skänka ungdomen sysselsättning och förströelse — hur nödvändigt

detta än är — utan genom årtionden också visat sig mäktiga att fylla sina

yttre former med för demokratin omistliga ideella, moraliska och religiösa

värden. För den skull vill DKSN livligt tillstyrka, att samhället icke söker

lösa nykterhetsfrågan denna gång utan att i mycket hög grad beakta just

dessa allmänt ungdomsfrämjande åtgärder.

Landsorganisationen vill lägga särskild vikt vid de ansträngningar som

kan göras för att utforma och befrämja en mental-hygienisk och hälsofräm-

jande verksamhet, inriktad på att förebygga eller bota de djupare liggande

personliga orsakerna till alkoholmissbruk. Sociala missförhållanden, som

visat sig ha inflytande på missbruket, bör om möjligt undanröjas. Lands­

organisationen understryker kommitténs åsikt att de sociala åtgärderna

främst måste vara inriktade på ungdomens förhållanden.

Uppfattningen all samhället mer än hittills skall använda sina resurser

till positiva nykterhetsfrämjande åtgärder understrykes i snart sagt alla

yttranden. Åtskilliga remissvar betonar att positiva åtgärder på längre sikt

ger bättre effekt än restriktioner. Kommitténs tanke att överflytta eko­

nomiska och personella resurser från försäljningsorganisationen till nyk-

terhetsvård, forskning, undervisning och upplysning vinner direkt eller in­

direkt stöd i det stora flertal bland yttrandena som uttalar sig för att restrik-

tionssystemet i en eller annan form avvecklas.

Även i övrigt vill man i sistnämnda yttranden godtaga den allmänna upp­

läggningen av kommitténs förslag.

Vissa yttranden uttalar allmänna önskemål om ytterligare förenklingar i

lagstiftningen. Statens organisationsnämnd anser att alkohollagstiftningen

icke bör göras mera rigorös och komplicerad än som är oundgängligen nöd­

vändigt med hänsyn till nykterhetsvårdens intressen. Nämnden finner det

möjligt att vidtaga åtskilliga förenklingar och framlägger en rad förslag i

detta syfte. Svenska stadsförbundet understryker angelägenheten av att man

vid utformningen av de administrativa procedurer som alltjämt kan bli be­

hövliga inom alkohollagstiftningens område söker åstadkomma största möj­

liga förenkling.

En övervägande kritisk hållning mot uppläggningen av kommitténs för­

slag intas av de instanser som värnar om det nuvarande systemet. I några

fall riktar sig kritiken icke blott mot förslagen i vad de angår försäljnings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

193

lagstiftningen utan även mot kommitténs sätt i övrigt att skilja sig från

sitt uppdrag. Sålunda anför kontrollstyrelsen.

I avd. III av sitt principbetänkande har kommittén under rubriken »Rikt­

linjer för den framtida nykterhetspolitiken» upptagit en råd frågor av syn­

nerligen betydelsefull art. Kommittén gör i dessa frågor åtskilliga allmänna

uttalanden men underlåter i anmärkningsvärd utsträckning att framlägga

konkreta förslag. I regel inledes eller avslutas behandlingen av varje del-

spörsmål i denna avdelning med en förklaring, att kommittén icke tagit

ställning till den diskuterade frågan eller att det ligger utanför kommitténs

utredningsuppdrag att föreslå preciserade åtgärder — oaktat kommitténs

uppdrag enligt direktiven var av synnerligen vidsträckt karaktär. I bästa

fall uttalar kommittén — efter ett åttaårigt utredningsarbete! — att den

behandlade frågan bör bli föremål för utredning eller »snarast bör tagas

upp till allsidig prövning av särskilda sakkunniga».

Styrelsen nämner en rad frågor, som kommittén enligt styrelsens upp­

fattning bort lösa, bl. a. ungdomsfrågorna samt spörsmålen om skärpning

av fylleristraffen, begränsning av alkoholhalten i vissa spritdrycker och alko­

holreklamen. Efter en kritisk genomgång av kommitténs uttalanden om

riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken yttrar styrelsen, att man

måste fråga sig om icke kommitténs utläggningar i denna del trots allt ger

föga av värde som bärande riktlinjer för denna politik.

Frågan om en begränsning av alkoholhalten i vissa spritdrycker har, så­

som nedan närmare skall utvecklas, upptagits i flera andra yttranden. Här

må ytterligare nämnas att vissa instanser i likhet med kontrollstyrelsen

finner anledning att skärpa eller ompröva straffet för fylleri. Uttalanden i

sådan riktning göres av länsstyrelsen i Skaraborgs län och Centralförbundet

för nykterhetsundervisning.

Upplysning och nykterhetsvård.

Såsom den föregående redogörelsen utvisar vitsordas i yttrandena allmänt

behovet av ökade samhälleliga insatser för positiva nykterhetsbefrämjande

åtgärder. Detta gäller såväl forskning, undervisning och upplysning i alko­

holfrågan som omhändertagandet av alkoholskadade genom nykterhetsvår-

dens olika organ. Vad nykterhetskommittén i denna del föreslagit har också

i stort sett godtagits i de allra flesta yttrandena, även om avvikande me­

ningar anmälts på olika punkter. Några remissinstanser betecknar emeller­

tid kommitténs förslag såsom otillräckliga. 1 ett stort antal yttranden fram-

hålles därjämte vikten av att de positiva åtgärderna insättes i god tid och

att exempelvis utbyggnaden av nykterhetsvården sker eller åtminstone på­

börjas innan den tilltänkta försäljningslagstiftningen träder i kraft.

Betänkligheter mot statliga insatser i den av kommittén föreslagna om­

fattningen anföres å andra sidan av statskontoret som i fråga om upplys­

ning och därmed sammanhängande frågor finner att utrymme ej torde fin­

nas för så kostnadskrävande åtgärder som kommittén tänkt sig. Utbyggna-

13

Bihang till riksdagens protokoll 195i.

1

samt. Nr 191.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

194

den av nykterhetsvården bör enligt statskontorets mening ske successivt.

Ökade statsanslag bör utga först i den man behov därav visar sig föreligga.

Såsom omnämnts i redogörelsen för kommitténs förslag kommer hithö­

rande frågor att anmälas i särskilda propositioner, varvid yttrandenas inne­

håll torde närmare redovisas.

Försäljningslagstiftningen.

Remissorganens ställningstagande till nykterhetskommitténs förslag att

avskaffa motbokssystemet har redovisats redan i nästföregående avdelning.

Såsom där anmärkts är det åtskilliga som visserligen icke direkt motsätter

sig förslaget men som yrkar att höjda spritskatter sättes i motbokssystemets

ställe såsom spärr mot överdriven konsumtion; andra föreslår att övergång­

en till ett fritt försäljningssystem sker etappvis eller att eljest särskilda

övergångsanordningar göres. I det följande skall huvudsakligen återges

vad remissinstanserna anfört i fråga om övergången och om beskattningen

på alkoholdrycker. Framkomna förslag om reformer inom motbokssystemets

ram redovisas även. I anslutning till vad kommittén anfört i sina principiella

överväganden medtages också yttrandenas hållning i vissa andra frågor.

Till en början torde det emellertid vara lämpligt att ånyo redogöra för re­

missorganens fördelning på de olika huvudståndpunkterna.

Kommitténs förslag att avskaffa motbokssystemet utan samtidiga pris­

höjningar eller särskilda övergångsanordningar har biträtts i omkring hälf­

ten av yttrandena. Denna ståndpunkt intages av fem länsstyrelser, åtta Iäns-

nykterhetsnämnder, Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, stadsfull­

mäktige i de allra flesta övriga städerna, nykterhetsnämnden i Malmö, näs­

tan alla nykterhetsorganisationerna, Landsorganisationen, Svenska Arbets­

givareföreningen, Föreningen Sveriges landsfiskaler samt reservanter inom

bl. a. Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

Fri inköpsrätt efter en på olika sätt anordnad successiv övergång men utan

skattehöjningar förordas av statskontoret, kommerskollegium, överståthål-

larämbetet, fem länsstyrelser, länsnykterhetsnämnden i Uppsala län, stads­

fullmäktige i Linköping, Systembolagens personalförening, Systembolagens

KontroUföreståndareförening samt Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

Aven i vissa yttranden som går emot förslaget om fri inköpsrätt uttalas var-

ningar mot en brådstörtad övergång.

Länsstyrelserna i Kalmar och Gotlands län, länsnykterhetsnämnden i

Stockholms län och nykterhetsnämnden i Göteborg föreslår, att priserna på

spritdrycker höjes under övergångstiden. Samma yrkande i förening med

förslag om successiv övergång har framställts av länsnykterhetsnämnderna

i Kalmar och Norrbottens län. Sådan övergång jämte prishöjningar — de

senare dock utan uttrycklig begränsning till övergångstiden — förordas av

länsstyrelsen i Stockholms län och länsnykterhetsnämnderna i Östergöt­

lands och Skaraborgs län.

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

195

Prishöjningar på sprit utan uttrycklig begränsning till övergångstiden

föreslår — utom de tre sistnämnda myndigheterna — socialstyrelsen, me­

dicinalstyrelsen, fem länsnykterhetsnämnder, styrelsen för statens alkoho­

listanstalt å Svartsjö, Svenska Nykterhetsvårdsförbundet och Sveriges Blå-

bandsförening. Kontrollstyrelsen och länsstyrelsen i Gävleborgs län föror­

dar skärpta spritskatter alternativt till fortsatt ransonering. Jämväl flera

av de instanser som eljest avstyrker eller ställer sig tveksamma till förslaget

om fri inköpsrätt uttalar, att prishöjningar på sprit blir nödvändiga om

förslaget genomföres. Å andra sidan innehåller åtskilliga yttranden bland

de förut nämnda mer eller mindre bestämda gensagor mot skatteskärp-

ningar som icke förestavas av statsfinansiella skäl.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, fyra länsnykterhetsnämnder samt Sve­

riges Hotell- och Restaurantförbund anmäler tveksamhet inför förslaget

och gör icke något formligt ställningstagande.

För fortsatt ransonering eller liknande anordningar uttalar sig slutligen

— utom kontrollstyrelsen och länsstyrelsen i Gävleborgs län — länsstyrel­

serna i Kronobergs och Västmanlands län, stadsfullmäktige i Uppsala, sty­

relsen för stadens alkoholistanstalt å Venngarn, Systembolagens förtroende­

nämnd, Riksförbundet Landsbygdens folk samt reservanter inom bl. a. några

länsnykterhetsnämnder och borgarrådsberedningen i Stockholm.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Över gångsproblem.

Även de remissvar, som icke innehåller yrkanden om skatteskärpning

eller etappvis skeende övergång ger i stor utsträckning uttryck för bekym­

mer i fråga om själva övergångstiden. Flertalet länsnykterhetsnämnder och

nykterhetsorganisationer samt åtskilliga andra instanser gör det till en

förutsättning för tillstyrkandet av fri inköpsrätt att nykterhetsvården upp­

rustas snabbare än kommittén tänkt sig. Några ser helst att upprustningen

är slutförd innan det nya försäljningssystemet träder i kraft. Andra för­

ordar att utbyggnaden åtminstone påbörjas i god tid dessförinnan. Liknande

yrkanden framställes i fråga om nykterhetsundervisningen och nykterhets-

upplysningen.

Några remissvar, bl. a. från Svenska Arbetsgivareföreningen och flera

nykterhetsorganisationer förordar en brett upplagd upplysnings- och pro­

pagandakampanj under övergångstiden. Landsorganisationen förklarar sig

beredd att medverka i en sådan kampanj.

I andra yttranden, exempelvis från länsstyrelserna i Gotlands och Ska­

raborgs län, framhålles i allmänna ordalag vikten av beredskapsåtgärder

för att kunna möta en eventuell ogynnsam utveckling under övergångstiden.

Följande av flera nykterhetsorganisationer åberopade uttalande av Nyk-

terhetsfolkets landsmöte 1953 torde få anses representativt för flertalet av

de överväganden som här antytts.

196

Enligt landsmötets mening kommer nackdelarna med ett bibehållande av

ransoneringssystemet att vara så stora, att de svårigheter, som kan väntas

bli förbundna med själva avvecklingen, i jämförelse därmed måste framstå

som ett problem av mindre omfattning. Landsmötet är visserligen icke över-

tygat om, att svårigheterna vid övergången kommer att vara så begränsade,

som nykterhetskommittén har räknat med mot bakgrunden av sina under­

sökningar av spritransoneringens slopande i Norge. Verkningarna av ran­

soneringen kan förmodas vara mer djupgående i Sverige, där den har bestått

mycket längre än i Norge. Landsmötet anser emellertid, att den konsum-

tionsstegring och den ökning av missbruket, som kan väntas i skarven mel­

lan de två försäljningssystemen, kommer att vara av övergående natur.

Med hänsyn till riskerna för ökad konsumtion och ökat missbruk under

den första tiden efter motbokssystemets avveckling föreslår landsmötet

särskilda beredskapsåtgärder, bl. a. en bred upplysnings- och propaganda­

aktion för nykterhet i samband med övergången till de nya försäljningsreg-

lerna. Vidare förordas en snabbare upprustning av nykterhetsvården än

vad kommittén tänkt sig.

Liknande synpunkter anföres till stöd för det av bl. a. länsstyrelserna i

Kalmar och Gotlands län framförda förslaget om prishöjningar under över­

gångstiden.

De som förordar att övergången, med eller utan samtidiga prishöjningar,

sker etappvis åberopar också i regel farhågor för övergångstiden. Detta

synes vara det huvudsakligaste skälet för flera länsnykterhetsnämnder. I

andra fall framställes förslagen även mot bakgrunden av en mer eller mind­

re kritisk inställning till kommitténs framställning av motbokssystemets

verkningar. Detta gäller bl. a. yttrandena från överståthållarämbetet, läns­

styrelserna i Uppsala, Södermanlands och Älvsborgs län samt Sveriges cen­

trala restaurangaktiebolag.

Några av nu ifrågavarande instanser, såsom kommerskollegium och läns­

styrelsen i Stockholms län tillråder, utan att närmare angiva innebörden där­

av, att övergången sker med försiktighet jämsides med positiva åtgärder.

Statskontoret håller före att ett slopande av motbokssystemet icke gärna

kan ske på en gång. Avgörande vikt torde nämligen böra tillmätas de er­

farenheter som kan vinnas under en övergångsperiod då vissa lättnader i

inköpsrätten varit i tillämpning. I sådant hänseende nämner statskontoret

uppluckringar, eventuellt upphävande av nu gällande begränsningar i in­

köpsrätten. Säkrare underlag skulle under en sådan övergångsperiod er­

hållas för ett bedömande av hur kontrollen över rusdrycksförsäljningen

skall ordnas och i vilken utsträckning en upprustning av de kommunala

nykterhetsnämnderna och länsnykterhetsnämnderna är påkallad vid ett

slopande av motbokssystemet.

Åtskilliga yttranden ansluter sig uttryckligen till den linje som inom

kommittén företrädes av reservanten Onsjö eller framställer förslag i sam­

ma riktning.

överståthållarämbetet kan med hänsyn till den tvekan i frågan om mot­

bokssystemets avskaffande, varåt ämbetet givit uttryck, icke tillstyrka att

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

197

systemet slopas omedelbart och definitivt. Ämbetet förordar att under en

övergångstid av minst två år systemet bibehålies men utan någon kvantita­

tiv begränsning. Under övergångstiden skulle man få erfarenhet, hur en i

princip fri spritförsäljning skulle verka. Skulle erfarenheterna härav giva

vid handen att alkoholmissbruket skulle stiga, har man genom systemorga­

nisationens bibehållande möjlighet att återgå till motbokssystemet, själv­

fallet med de reformer som otvivelaktigt i och för sig är nödvändiga.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelserna i Södermanlands, Väster-

norrlands och Uppsala län, av vilka den sistnämnda tillika förordar att den

tilltänkta, till socialstyrelsen knutna rådgivande nämnden vakar över ut­

vecklingen under övergångstiden och föreslår erforderliga åtgärder. En av­

veckling på prov under kontroll av en rådgivande riksnämnd föreslås även

av Systembolagens personalförening och kontrollföreståndareförening. En

successiv avveckling efter de av Onsjö uppdragna riktlinjerna förordas vi­

dare av länsnykterhetsnämnderna i Uppsala och Norrbottens län samt stads­

fullmäktige i Linköping.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar att den med stor tvekan biträder

kommitténs förslag och att det sker endast under vissa bestämda förutsätt­

ningar. Sålunda bör den nya försäljningsorganisationen göras sådan att en

återgång till individuell kontroll kan ske om så erfordras. Länsstyrelsen

säger sig för övrigt icke vara främmande för tanken att man bör avveckla

systemet i etapper. En kraftig upprustning av nykterhetsvården bör enligt

länsstyrelsens mening vara vidtagen innan reformen träder i kraft. Läns­

styrelsen delar kommitténs uppfattning att det icke finnes tillräckliga nyk-

terhetspolitiska skäl för en ytterligare höjning av spritbeskattningen men

framhåller också, att om utvecklingen skulle bli otillfredsställande, en höj­

ning av spritpriserna kan övervägas som ett komplement till övriga nykter-

hetsvårdande åtgärder.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län och länsnykterhetsnämnden i Skaraborgs

län har beträffande övergången i huvudsak anslutit sig till de av kommit­

téns expert Klackenberg framförda förslagen om en successiv avveckling

med bibehållande tills vidare av gällande restaurangrestriktioner.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag förklarar sig icke vara främmande

för tanken att det inom en icke alltför avlägsen framtid kan visa sig möj­

ligt och lämpligt att frångå restriktionssystemet som givetvis icke får bli

något självändamål och vars utvecklingsmöjligheter till större effekt på

missbruk och skador torde få anses skäligen begränsade. Med hänsyn till de

stora värden, som här står på spel för folkhälsa och folklig kultur överhu­

vudtaget finner bolaget angeläget, att innan så sker åtgärder vidtagits, prö­

vats och vunnit stadga för ett tillbakaträngande av alkoholmissbruk och al­

koholskador i större omfattning än vad restriktionssystemet förmått. I den

mån gynnsamma erfarenheter av de nya åtgärderna vinnes, bör under mel­

lantiden sådana förenklingar i tilldelningsreglerna och den individuella

kontrollen genomföras som anses möjliga utan menliga återverkningar på

nykterhet stillståndet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

198

Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen framhåller, i anledning av att kom­

mittén föreslagit den 1 oktober 1955 såsom dag för ikraftträdandet, att bo­

laget med hänsyn till tillverknings- och lagerförhållanden skulle föredraga

ett ikraftträdande den 1 september eller den 1 augusti. Bolaget vilt därför

förorda endera av dessa tidpunkter försåvitt det befinnes lämpligt även ur

andra synpunkter än de bolaget har att anlägga.

Höjda spritskatter; fortsatt ransonering.

Flera remissvar har, såsom förut nämnts, föreslagit höjda spritpri­

ser under övergångstiden för att möta därmed förbundna olägenheter.

Dessa olägenheter har av motiveringen att döma varit ett bärande skäl

även för några yrkanden om prishöjning som icke uttryckligen begränsats

till övergångstiden. Enligt medicinalstyrelsens mening kan det sålunda län­

da till allvarliga olägenheter i varje fall under övergångstiden att, utan and­

ra motåtgärder än den föreslagna centrala registreringen, i princip släppa

utminuteringen fri. Styrelsen håller därför före att tungt vägande skäl före­

ligger för att utminuteringens frigivande kombineras med en sådan höj­

ning av priset, att därigenom en övergång till spritdrycker med lägre alko-

holhalt eller lättare drycker befordras.

Principiella uttalanden till förmån för prishöjningar utan att detta di­

rekt motiveras med intresset att motverka övergångssvårigheter eller att

erhålla en spärr i motbokssystemets ställe göres av länsnykterhetsnämnden

i Västerbottens län, Svenska Nykterhetsvårdsförbundet och Sveriges Blå­

bands förening.

I övrigt förordas prishöjningar i syfte att åstadkomma sådan spärr eller

en spärr som är effektivare än ransoneringssystemet.

Sålunda anför länsstyrelsen i Stockholms län att åtskilligt torde tala för

att, därest man helt slopar restriktionerna beträffande utminutering av

spritdrycker, andra åtgärder måste vidtagas för att göra spriten svåråt­

komlig. Något annat praktiskt alternativ än en kraftig prishöjning torde

väl här knappast förefinnas.

Liknande synpunkter anföres i åtskilliga yttranden som antingen

vill tillstyrka att motbokssystemet avskaffas under förutsättning av pris­

höjning eller framhåller att sådan höjning bör ske om systemet avskaffas

i strid med de i yttrandet anförda betänkligheterna, den där uttalade tvek­

samheten eller där gjort avstyrkande.

Länsnykterhetsnämnden i Södermanlands län finner att statsmakterna

såsom en motåtgärd mot följderna av ransoneringssystemets slopande bör

allvarligt överväga en höjning av priset på spritdrycker och vin. En sådan

höjning torde enligt nämndens mening vara motiverad ej endast av omlägg­

ningen utan även därför att spritpriserna kommit efter i den allmänna pris­

nivån.

Socialstyrelsen förordar höjda spritpriser för att erhålla en effektivare

spärr än ransoneringen. Styrelsen anför.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

199

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Målsättningen vid användningen av beskattningen såsom ett medel att

påverka alkoholkonsumtionen bör enligt styrelsens mening vara att åstad­

komma en nedgång av spritdrvckskonsumtionen i riket med minst hälften.

En skatteskärpning med sådan effekt måste emellertid befaras giva upphov

till icke önskvärda reaktioner i form av olagligheter av olika slag — även

i betraktande av att förutsättningar för affärsmässig insmuggling av sprit­

drycker i stor skala icke längre torde föreligga i tillnärmelsevis samma

grad som under 1930-talet. Skärpningen av beskattningen ifråga om sprit­

drycker bör därför ingå såsom ett led i en genomtänkt beskattningspolitik

ifråga om alla slag av alkoholhaltiga drycker. Huvudmålet för denna poli­

tik skall då vara att kraftigt nedbringa spritdryckskonsumtionen och för

detta ändamål anpassa höjden av beskattningen å de alkoholsvagarc dryc­

kerna, så att dessa i väsentlig utsträckning komma att ersätta spritdrycker

i den stora allmänhetens konsumtion. Förverkligandet av nykterhetskom­

mitténs förslag om upphävande av starkölsförbudet skulle väsentligt öka

förutsättningarna för att åstadkomma en medelst beskattningen styrd över­

gång från spritdryckskonsumtion till konsumtion av lättare alkoholhaltiga

drycker.

De svenska spritdryckskonsuinenterna ha hittills ådagalagt en kraftig re­

sistens mot skattehöjningar. Den skattestegring, som komme att erfordias för

att nedbringa spritdryckskonsumtionen i angiven grad, är därför med säker­

het av en storleksordning som vida övergår hittills genomförda skattehöj­

ningar på detta område i vårt land. Styrelsen föreställer sig, att det härför

skulle krävas en genom skatteskärpning uppkommen prisstegring på den

billigaste brännvinssorten, som medförde att detta ökades med mer än hälf­

ten av nuvarande pris. Det skulle motverka det avsedda syftet, om prissteg­

ringen ägde rum i etapper, som gåve konsumenterna tillfälle att i viss mån

vänja sig vid prishöjningarna. Det är i detta sammanhang icke ur vägen att

påpeka, att brännvinspriset i Sverige, även efter en så kraftig prisstegring

som med hälften av nuvarande pris, alltjämt skulle vara lägre än i Dan­

mark och icke uppgå till fullt två tredjedelar av priset på whisky i England,

allt räknat i svensk valuta.

En allmän invändning mot en kraftig höjning av spritdrycksbeskattnmgen

är, att den företrädesvis drabbar de måttliga spritdrycksförbrukarna men

lämnar missbrukarna oberörda samt att den på ett från social synpunkt

olyckligt sätt inkräktar på andra behov hos konsumenterna. Erfarenheter­

na från den starka skattestegringen i Danmark jäva emellertid bestämt rik­

tigheten av denna uppfattning.

K ant rolls tijr elsen anser att valet måste stå mellan fortsatt ransonering med

måttlig prisstegring eller slopad ransonering med starka prishöjningar. Sty-

relsen har utarbetat två alternativa förslag efter dessa linjer men tager icke

själv ställning i valet mellan de båda alternativen.

Styrelsen gör till en början ingående överväganden angående prisets roll

för alkoholkonsumtionens storlek. Därvid anför styrelsen.

När kommittén av jämförelserna med de utländska förhållandena konsta­

terar, att konsumtionen av starksprit, trots frånvaron av individuella restrik­

tioner eller kanske just på grund härav, är väsentligt lägre i exempelvis Eng­

land, Danmark och Norge än i Sverige, synes man icke velat erkänna den

starki restriktiva verkan på konsumtionen av starksprit och den styrning av

konsumtionen över på svagare drycker som prissättningen haft i nämnda

länder.

Eftersom nykterhetspolitiken framförallt

England och Danmark från

200

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

tiden före första världskriget och i Norge från tiden efter andra världskri­

get utgått i första hand från den förutsättningen att konsumtionen av sprit­

drycker borde nedbringas, har man också därvid räknat med en övergång

till och ökning av konsumtionen av svagare alkoholhaltiga drycker. När så­

dana ingriPanden i pris- och prisrelationer skett i jämförelseländerna, bör

därför jämförelseperioderna väljas så att återverkningarna härav kommer

med i bilden. I jämförelserna bör vidare medtagas den totala konsumtionen

av alkoholhaltiga drycker, varvid omräkning bör göras till kvantiteten ren

alkohol.

Sådana jämförelser ge otvetydigt vid handen, att man i några av jämförel-

selanderna genom starka prishöjningar på spritdryckerna lyckats avsevärt

nedpressa konsumtionen och hyfsa dryckessedema. En illustration till att

en sänkning av realpriset medför en ökning av konsumtionen, ger utveck­

lingen i Holland. Spritdryckskonsumtionen har där som en följd av starkt

sjunkande realpriser fördubblats från perioden 1933—1938 till år 1949. Detta

förhållande har ej särskilt påpekats av kommittén.

Enligt kontrollstyrelsens mening är kommitténs jämförelser mellan svensk

och utländsk prisnivå i flera hänseenden icke korrekt. En riktigare jämfö­

relse erhålles, framhåller styrelsen, om man utgår från de mest sålda sprit­

dryckerna i respektive länder och om man sätter priserna i relation till den

genomsnittliga industriarbetarelönen i respektive länder. Kontrollstyrelsen

har låtit göra en sådan beräkning och därvid kommit till följande resultat

(siffrorna avse sista kvartalet 1952):

Land

Spritdrycks-

märke

Sverige

»Renat»

Finland

Vapenbrännvin

Norge

Sprit 45 %

Danmark

Aalborg taffel

Akv.

Storbritannien

Gin

Whisky

Pris per liter i

Arbetstimmar per

svensk valuta

liter

Kr.

Index

Sv. = 100

Antal

Index

Sv. = 100

15,30

100

4,0

100

18,16

119

4,8

120

24,88

163

8,1

202

24,70

161

8,2

205

29,50

193

11,8

295

32,00

211

12,8

320

Enligt kontrollstyrelsens uppfattning är Sverige att betrakta som ett ut­

präglat lågskatteland i jämförelse med Norge, Danmark och England. Sty­

relsen erinrar vidare om den väsentligt större andel av nationalinkomsten

som alkoholutgifterna tar i England i jämförelse med Sverige. Dylika siffror

finnes i kommitténs material för England och Sverige, för England dock

endast fram till perioden 1933—38. Under nämnda period tog alkoholut­

gifterna 3,3 procent av nationalinkomsten i Sverige men 5,5 procent eller

65 procent mera i England, trots den väsentligt mindre konsumtionen av

spritdrycker i sistnämnda land. Vidare anmärkes att den norske arbetaren

för sin totala alkoholkonsumtion -— som i fråga om spritdrycker uppgår

till ungefär hälften av den svenska kvantiteten och i fråga om den totala

konsumtionen av spritdrycker, vin och Öl, uttryckt i ren alkohol, till mindre

201

än två tredjedelar av den svenska — använder en större andel av sin in­

komst än hans svenska kollega.

Kontrollstyrelsen anmärker att kommittén icke verkställt någon systema­

tisk analys av förhållandet mellan konjunkturförhållanden och alkohol­

konsumtion. Styrelsen finner ett utpräglat sammanhang i fråga om utveck­

lingen av konsumtion, spritdryckernas pris och medborgarnas ekonomi samt

anför härom.

Det framgår å ena sidan, att alkoholkonsumtionen minskat under perio­

der med stigande realpris på spritdrycker och sänkt reallön respektive sänkt

real nationalinkomst per invånare, och å andra sidan, att alkoholkonsum­

tionen ökat under perioder med sjunkande realpriser på spritdrycker och

stigande reallön respektive höjd real nationalinkomst per invånare. Det bör

därvid observeras, att den reala nationalinkomsten per invånare stigit be­

tydligt mera än reallönen för industriarbetare under perioder av högkon­

junktur och konjunkturuppgång. Detta faktum återspeglar effekten av bätt­

re sysselsättningsförhållanden, större lyftning av vissa lägre inkomsttagares

standard än övrigas samt förbättringen av jordbruksbefolkningens villkor.

Dessa förhållanden komma icke till uttryck i redovisningen av reallönesteg-

ringen för industriarbetare. Eftersom industriens arbetare huvudsakligen

äro sysselsatta i städerna, visar den större ökningen av den reala national­

inkomsten per invånare att landsbygdsbefolkningens genomsnittliga realin-

komst stigit mera än stadsbefolkningens under dessa perioder.

När sålunda alkoholkonsumtionen under lågkonjunkturperioden i början

av trettiotalet sjönk med cirka 20 procent, minskade industriarbetarnas real­

löner endast med cirka 1 procent, samtidigt som den genomsnittliga reala

nationalinkomsten per invånare minskade med cirka 12 procent, i första

hand på grund av ökad arbetslöshet. Samtidigt höjdes realpriset på bränn­

vin med 70 procent. Konsumtionen ökade sedan åter från år 1933 till år

1938 nästan till 1931 års nivå, samtidigt som reallönerna för industriarbe­

tare ökade med 4 procent, den reala nationalinkomsten per invånare gick

upp med 42 procent och realpriset på brännvin sjönk med 4 procent. Mel­

lan åren 1938 och 1941, som markerar en ny period, under vilken sänkning

av konsumtionen skedde, inträffade även en sänkning av reallönerna jäm­

sides med en stark stegring av realpriserna på spritdrycker. Den period av

utpräglad högkonjunktur, som vi haft i Sverige under efterkrigsåren med

starkt stigande reallöner och kraftigt ökande real nationalinkomst per in­

vånare samt mellan år 1945 och år 1952 något sjunkande realpris för sprit­

drycker, bekräftar ånyo sambandet mellan konsumtion, pris och inkomst.

Göres jämförelser mellan åren 1938 och 1952 visar det sig dock, att ök­

ningen i realinkomsten för industriarbetare med 37 procent och den väsent­

ligt större ökningen av den reala nationalinkomsten per invånare med 55

procent dock endast medförde en ökning i alkoholkonsumtionen med 5,5

procent. Att ökningen icke blivit större har samband med den stegring av

realpriserna på spritdrycker, som skedde under samma tid med fil procent,

men man torde få räkna med en fortsatt uppgång av konsumtionen om den

trend som förefinnes sedan 1945 får fortsätta, d. v. s. oförändrat eller sjun­

kande realpris på alkoholdryckerna, stigande reallöner och växande real

nationalinkomst per invånare.

I detta sammanhang bör även påpekas att den välståndsutveckling som

av jämförelserna mellan reallöneutvecklingen för industriarbetare och ök­

ningen av den reala nationalinkomsten i betydligt större utsträckning

kommit landsbygdens folk lill del, mycket väl synes kunna förklara den

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

större ökningen av alkoholkonsumtionen i de områden som år 1913 voro låg­

konsumtionsområden.

Kontrollstyrelsen har gjort en jämförande sammanställning av materialet

för England och Sverige och finner därvid ett liknande samband mellan

realpris, reallön och real nationalinkomst per invånare i England som det

tidigare för Sverige redovisade.

Till vad kommittén anfört om pris- och inkomstelasticitet i Sverige och

andra länder anmärker kontrollstyrelsen att det är mycket intressant att

se vilken konsumtionssiffra för spritdrycker man skulle komma till för Sve­

rige, om man, med användande av kommitténs uppgifter om priselasticite-

ten, räknar fram den effekt en prishöjning upp till den engelska nivån

skulle få på den nuvarande konsumtionen. Styrelsen gör denna beräkning.

Priselasticitet enl. kommittén.....................................................

Spritdryckskonsumtion liter 50 % sprit pr inv. 1952 ___

Behövlig höjning av priset för att nå den engelska nivån

5,2

5,2 x no

x 0,42

100

= 2,8 liter

— 0,42

5,2

no %

Styrelsen fortsätter.

Det framgår härav att man i Sverige — även bortsett från den stigande

priselasticitet, som sannolikt skulle inträda vid en så stark prishöjning som

till en fördubbling — skulle genom en sådan höjning kunna väsentligt ned­

pressa konsumtionsnivån.

Om man däremot vid en så stor prisstegring skulle behöva räkna med så

hög priselasticitet, som engelsmannen Stone kommit fram till för England,

d. v. s. —0,7 (i stället för —0,42), skulle vi i Sverige komma ned till en

konsumtion av endast 1,2 liter per år och invånare.

Siffermaterialet rörande konsumtionsutvecklingen i Sverige och jämfö­

relserna med England och Danmark berättiga således till slutsatsen, att

den svenska konsumtionen genom kraftiga prishöjningar skulle kunna

komma att likna den engelska och danska.

När kontrollstyrelsen på grundval av det anförda utformar sina båda

alternativa förslag framför den tanken, att beskattningen bör bestämmas

i annan ordning än hittills, samt anför.

En prissättning på spritdrycker efter nykterhetspolitiska linjer borde i

stället utformas på det sättet, att statsmakterna fastställde priset med hän­

syn till önskad nykterhetspolitisk effekt och sedan uppdrog åt övervaknings-

myndigheten att, till dess statsmakterna annorlunda beslutade, justera det

sålunda fastställda priset i förhållande till reallön och den reala nationalin­

komsten per invånare, så att realpriset i förhållande till inkomstfaktorn be­

hölls oförändrat. Priset på brännvin synes därvid böra vara utgångspunkt

för prissättningen och fastställas vid den nivå som av nykterhetspolitiska

skäl anses riktigt.

Alternativet med fortsatt ransonering innefattar att det nuvarande mot-

bokssystemet i stort sett bibehålies. Vissa ändringar förordas emellertid.

Sålunda bör varje motbok utan särskild ansökan och utan tidsbegränsning

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

203

gälla för inköp i samtliga systemaffärer i riket. Nuvarande ordning att

huvudmannen för ett hushåll ensam erhåller motbok med eu för hushållets

behov avsedd tilldelning motsvarar enligt styrelsens mening allmänhetens

önskemål. Hinder bör dock icke föreligga för familj, som så önskar, att få

tilldelningen uppdelad på särskilda motböcker för de båda makarna. Om

tilldelningsprinciperna yttrar styrelsen.

Systemet med successivt ökad tilldelning vid stigande ålder bör ur nyk-

terhetssynpunkt bibehållas. Därvid synes en normalisering av tilldelnings-

skalan lämpligen böra genomföras, så att normaltilldelningen kommer att

utgöra i åldern 21—24 år för gift man 1 liter i månaden, i åldern 25—28 år

för gift man 2 liter i månaden, för ogift man 1 liter i månaden och för ogift

kvinna 1 liter i kvartalet samt i åldern över 28 år för gift man 3 liter i må­

naden, för ogift man 2 liter i månaden och för ogift kvinna 2 liter i kvar­

talet. Med hänsyn till de självförsörjande kvinnornas ändrade ställning i

samhället och den fortgående utvecklingen av de kvinnliga alkoholvanorna

torde de för kvinnor nu angivna tilldelningsreglerna böra tillämpas med

en viss liberalitet, så att även högre tilldelningar kunna medgivas efter pröv­

ning från fall till fall. Däremot skulle en generell ökning av de kvinnliga

ransonerna enligt kontrollstyrelsens uppfattning innebära, att man direkt

medverkade till en ökad överlåtelsetrafik.

I fråga om extratilldelning gör styrelsen sig till talesman för att försök

bör göras med differentierade priser så att högre pris uttages på den kvan­

titet som lämnas utöver den fastställda ransonen.

Vid ett bibehållande av ransoneringssystemet bör dess verkan enligt kon­

trollstyrelsens mening förstärkas genom en sådan skattehöjning, att real­

priset kommer minst upp till den högsta efterkrigsnivån, och därefter bibe­

hålies vid denna.

Till stöd för alternativet med höga spritpriser anför kontrollstyrelsen att

erfarenheten visar att inga restriktioner äro effektiva, så länge spriten är

billig, men att däremot en stark fördyring kan väsentligt nedbringa kon­

sumtionen av varan, även om densamma utan restriktioner får köpas var

som helst. Styrelsen fortsätter.

Effekten av en prishöjning blir givetvis större om den genomföres i ett

sammanhang än om den sker i etapper. De svenska skattehöjningarnas re­

lativt ringa effekt torde delvis sammanhänga med att de i första hand varit

avsedda att tillföra staten ökade inkomster och därför avvägts så, att kon­

sumtionen icke skulle mera avsevärt minskas. Om man nu av nykterhets-

politiska skäl vill genomföra en skattehöjning, synes den däremot böra

vara så kraftig, att den åstadkommer en chockverkan likartad med den, som

åtföljde den danska skattehöjningen under första världskriget.

En mycket stark prishöjning kan otvivelaktigt medföra risk för ökad

smuggling eller olaga tillverkning. Under och efter första världskriget ut­

gjorde dylik illegal hantering ett jämförelsevis stort problem för vårt land.

I Finland är hembränningen alltjämt relativt vanlig, och i Norge ha under

de senaste åren tendenser till hemtillverkning av brännvin framträtt. För

Sveriges del vill det dock synas som om utrymme för närvarande skulle

finnas för en stark höjning av spritpriserna, utan att någon nämnvärd ök­

ning av den illegala hanteringen behöver befaras.

För de missbrukare, som redan nu betala 30—40 kronor eller mera för

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

en liter brännvin, torde även en mycket stark prishöjning icke verka av­

skräckande, och dess direkta effekt på det grova missbruket synes därför

vara tvivelaktig. Däremot torde man ha allt skäl att antaga, att en stark

prishöjning skall — särskilt om den stödes av en ökad upplysning om alko­

holbrukets faror och en sund propaganda för bättre användning av in­

komsterna — för den icke missbrukande delen av befolkningen verka

bromsande på konsumtionen. Framför allt gäller detta den uppväxande ge­

nerationen. Härigenom skulle också på lång sikt rekryteringen av miss-

brukarkåren minskas och missbruket därigenom på indirekt väg mot­

verkas.

En fri försäljning av nu angivet slag skulle självfallet icke kombineras

med någon avstängning av missbrukare eller någon registrering av de gjorda

inköpen.

I fråga om valet mellan de båda alternativen erinrar kontrollstyrelsen

om de goda erfarenheterna från Danmark och England av höga priser samt

anför vidare.

Otvivelaktigt skulle det, sedan restriktionssystemets verkningar efter en

jämförelsevis lång prövotid befunnits vara relativt begränsade, vara av stort

intresse att praktiskt undersöka effektiviteten i vårt land av de höga pri­

sernas system.

Problemet har dock även en annan sida. Någon enhetlig inställning till

frågan om de alkoholhaltiga dryckerna råder icke i vårt land. Vissa grup­

per i samhället anse varje alkoholförtäring förkastlig och mena, att lag­

stiftningen bör direkt taga sikte på att nedbringa alkoholkonsumtionen och

främja ett helnyktert levnadssätt. Andra samhällsgrupper betrakta de alko­

holhaltiga dryckerna såsom en fullt legitim konsumtionsvara, ett njutnings­

medel jämställt med tobak eller andra för lyxkonsumtion avsedda varor.

För dessa senare samhällsgrupper skulle måhända ett slopande av ranso­

neringen och en stark prisförhöjning å spritdryckerna framstå såsom ett

opåkallat ingrepp i vad som för dem ter sig som ett lojalt bruk av dessa

drycker. Avgörande för det slutliga ståndpunktstagandet till frågan blir

under sådana förhållanden, vilken ställning man bör intaga till det mått­

liga alkoholbruket och i vad mån man anser det kunna krävas, att de lojala

brukarna frångå sina levnadsvanor med hänsyn till de allvarliga sociala

olägenheter, som missbruket medför. Bedömandet av detta spörsmål utgör

en fråga, vars avgörande tillkommer de beslutande statsmakterna och icke

de administrativa organen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län känner sig ytterst tveksam om kommit­

téns förslag i sin nuvarande utformning bör läggas till grund för ny lag­

stiftning. Länsstyrelsen kritiserar bl. a. det föreslagna registrerings- och

avstängningsförfarandet och uttalar att detsamma knappast torde innebära

någon förenkling av de nuvarande formaliteterna kring spritinköpen. Efter­

som alkoholen i sig själv är det suggererande elementet i människornas um­

gänge med densamma, kommer enligt länsstyrelsens mening den friare till­

gången till alkohol att starkare påverka alkoholvanornas utbredning än vad

motboken och ransoneringen kunnat göra. En fri rusdrycksförsäljning utan

andra begränsningar än de av kommittén föreslagna finner länsstyrelsen

därför betänklig. Länsstyrelsen ifrågasätter ett förnyat övervägande av möj­

ligheten att antingen behålla nuvarande system med de modifieringar i till-

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

205

lämpningen, som erfarenheterna visat vara påkallade, eller införa ett system

med fri försäljning till höga priser.

I några av de yttranden, där nuvarande system eller liknande

anordningar förordas, ifrågasätter man — i likhet med kontrollstyrelsen —

vissa reformer.

Länsstyrelsen i Västmanlands län finner att den individuella inköpskon-

trollen för de många missbrukarna och icke minst deras anhöriga utgör ett

visst om ock bristfälligt skydd. Kommitténs uppfattning, att de olovliga

överlåtelserna skulle minska om motbokssystemet avskaffas, finner länssty­

relsen verklighetsfrämmande. Det måste, om kommitténs förslag går ige­

nom, bli mycket lättare för en missbrukare att skaffa den sprit han vill ha.

Länsstyrelsen anför vidare.

Länsstyrelsen anser att förprövning i någon form bör vara villkor för rät­

ten att inköpa spritdrycker från utminuteringsbolag. Det nuvarande restrik-

tionssystemet bör emellertid icke bibehållas. Det utgör i sin nuvarande

form en dyrbar överorganisation. Den vida övervägande delen av svenska

folket, kanske uppåt 90 procent av hela den vuxna befolkningen, skulle av

all erfarenhet att döma icke missbruka rusdrycker även om försäljningen

vore fullständigt fri. Nykterhetspolitikens primära mål måste vara att till-

rättaföra de uppenbara missbrukarna och hindra de potentiella missbru­

karna att bli det. Kan detta mål nås utan allmän ransonering, bör denna

avskaffas. Det bör vara möjligt att åstadkomma ett system, som tillgodoser

kravet på vittgående förenklingar utan att göra inköpsrätten oberoende av

all tillståndsprövning. Envar som uppnått 21 års ålder bör ha rätt att, om

ingen nykterhetsanmärkning föreligger mot honom, erhålla ett bevis om rätt

att inköpa rusdrycker utan begränsning. Ett sådant system bör för allmän­

heten icke kännas mera betungande än exempelvis skyldigheten att söka

körkort, vilket också förutsätter intyg om nykterhet.

Länsstyrelsen anser därför att frågan om utminuteringens ordnande bör

göras till föremål för fortsatt utredning.

Länsstyrelsen i Kronobergs län förordar däremot endast att det nuva­

rande systemet påbygges med vidgad upplysning bland ungdomen och kraf­

tig upprustning av nykterhetsvården.

Större delen av remissvaren kan, såsom den föregående framställningen

utvisar, godtaga en omedelbar eller successiv avveckling av motbokssyste­

met utan prishöjningar. Flera av dessa yttranden innehåller därutöver gen­

sagor mot höjda priser. Uttalanden med denna innebörd göres av

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands, Göteborgs och Bo­

hus samt Västernorrlands län, länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län,

Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, stadsfullmäktige i Göteborg och

fyra andra städer samt Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

Överståthållarämbetet anför.

Ämbetet vill för sin del bestämt taga avstånd från en lösning utav alko­

holspörsmålet, som innefattar någon mera väsentlig höjning av spritpriser­

na. Skälen härför ha från så många håll framhållits, att det är överflödigt,

206

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

att närmare ingå på dem. Endast den synpunkten vil! ämbetet understryka,

att enligt ämbetets mening höjda spritpriser väl skulle medföra en väsent­

ligt minskad alkoholkonsumtion men till huvudsaklig del endast bland dem,

som äro att beteckna såsom i alkoholhänseende skötsamma medborgare —

dessa beräknas till 80 å 90 procent av rikets befolkning — under det att

en spritprishöjning skulle komma att sakna varje egentlig betydelse för al-

koholmissbrukarna.

Övriga uttalanden i denna riktning har liknande innebörd.

Länsstyrelserna i Södermanlands och Västernorrlands län förklarar där­

utöver att ett restriktionssystem av en eller annan utformning torde vara

att föredraga såsom nykterhetspolitiskt instrument framför en ransonering

enbart genom spritbeskattning.

Sin mest tillspetsade form har gensagorna mot nykterhetspolitiskt motive­

rade prishöjningar fått i yttrandet från Stockholms stadsfullmäktige och

nämnder. I socialrotelns sedermera godkända förslagsutlåtande anfördes.

Kraftiga prishöjningar skulle sålunda i första hand medföra, att måttlig-

hetsförtärarna i stor utsträckning skulle minska sin alkoholkonsumtion,

medan däremot missbrukarna skulle bibehålla sina alkoholvanor. För de

de sistnämndas del och för deras familjer skulle dessutom de sociala skade­

verkningarna av missbruket komma att förvärras till följd av de ökade ut­

gifterna för spritdrycker.

Även ur jämlikhetssynpunkter har man skäl att reagera mot den ordning,

som ställer vissa människor utanför möjligheterna till en måttlig och ur

sociala synpunkter acceptabel alkoholkonsumtion, medan åter andra skulle

kunna förskaffa sig obegränsade mängder av sprit. Man kan med andra ord

uttrycka saken så, att det nuvarande systemet medför, att en minoritet

missbrukare föranleder vissa intrång i den skötsamma befolkningens frihet,

medan det förslagna i förening med betydligt höjda priser skulle kunna

innebära, att en minoritet av missbrukare skulle starkt begränsa de sköt­

sammas möjligheter till alkoholkonsumtion.

Vad här anförts om spritpriserna tar givetvis endast sikte på frågan ur

nykterhets politisk synpunkt. Om av stats finansiella eller andra skäl en

ändring av priserna på alkohol liksom på andra varor aktualiseras, är detta

ett problem som får bedömas och avgöras från dessa senare utgångspunkter.

Den nya försäljningsorganisationen bör därför icke utformas så, att av

nykterhetspolitiska skäl kraftigt höjda priser återstår som det enda praktiskt

möjliga alternativet, därest den nya ordningen icke skulle motsvara allas

förväntningar. I valet mellan inotbokssystemet och fri sprit med nykterhets­

politiska spritpriser skulle nämligen i dag en mycket stor del av opinionen

föredra det förstnämnda alternativet. Under alla förhållanden kan det med

fog sägas, att man i så fall redan nu, när avgörandet träffas om systemets

avskaffande, borde ha ställt den allmänna opinionen inför valet mellan att

bibehålla maximeringen och motboken eller att införa en ordning med

mycket höga priser. Allmänheten kommer eljest senare att med allt skäl

kunna säga, att den blivit vilseledd och inmanövrerad i en situation, där den

betagits möjligheten till ett verkligt val. Med förespeglingar om att mot­

bokens avskaffande skulle medföra en förbättring av nykterhetstillståndet

har den bringats att acceptera en ordning, där spritpriserna skola bestämmas

av nykterhetstillståndet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

207

Stadskollegiet erinrade i sitt yttrande om kontrollstyrelsens ståndpunkt

att valet i realiteten torde komma att stå mellan ett bibehållande av restrik-

tionssystemet och kraftiga prishöjningar. Kollegiet kunde för sin del icke

godtaga påståendet, att endast dessa två möjligheter står öppna. Enligt stads-

kollegiets mening måste ett realiserande av kontrollstyrelsens prisförhöj-

ningsalternativ inge mycket starka betänkligheter. Kollegiet vill härutinnan

särskilt understryka vad som anförts i socialförvaltningarnas utlåtande.

I detta sammanhang må ytterligare några uttalanden i fråga om spritbe­

skattningen redovisas.

Landsorganisationen återger kommitténs uttalande, att vid en försämring

av penningvärdet spritpriserna bör höjas i motsvarande mån för att ogynn­

samma verkningar på nykterhetstillståndet skall kunna undvikas. Lands­

organisationen förklarar sig vilja i anslutning härtill endast erinra om att

spritbeskattningen hittills motiverats mera av statsfinansiella synpunkter än

speciellt nykterhetsfrämjande.

Sveriges Storloge av IOGT framhåller att nykterhetsfolkets landsmöte år

1944 uttalat sig för så höga skatter på alla alkoholhaltiga drycker att kon­

sumtionen verksamt nedbringas. IOGT finner att motbokens avskaffande

icke nödvändigtvis aktualiserar prisfrågan. En prishöjning på spritdryckerna

kan nämligen icke uppställas som ett villkor för motbokens avskaffande,

eftersom kravet på så höga skatter att konsumtionen verksamt nedbringas,

gäller oavsett om motbokssystemet skall bibehållas eller icke.

1 övriga nykterhetsorganisationers yttranden hävdas likaledes allmänt, att

prishöjningar är det enda på lång sikt verksamma medlet att nedbringa

konsumtionen.

Nationaltemplarorden avråder emellertid från att i närvarande läge göra

nykterhetspolitiskt motiverade prishöjningar, varvid orden anför.

I fråga om spritbeskattningen vill NTO betona dess enastående värde som

medel att förbättra nykterhetstillståndet. Samtidigt med avvecklingen bör

man emellertid icke höja spritbeskattningen. Den gynnsamma effekt som

ransoneringens avveckling måste beräknas ha på försöken att undanröja

den olaga sprithanteringen skulle äventyras, om man sammankopplade av­

veckling och höjd beskattning. Gäller det åter höjningar i andra samman­

hang av denna beskattning vill NTO erinra om, att de höjningar som hittills

företagits i Sverige och i de länder, som ingår i Nykterhetskommitténs jäm­

förelser, alla varit motiverade av statsfinansiella eller andra ekonomiska skäl

och sålunda inte varit nykterhetspolitiskt motiverade. Detta synes ha varit

till fördel med hänsyn till den nykterhetspolitiska effekten. Det nuvarande

svenska utgångsläget ger också särskild tyngd åt denna synpunkt.

Generaltullstgrelsen framhåller att restriktionssystemets upphörande un­

der i övrigt oförändrade förhållanden kan antagas medföra vissa gynn­

samma verkningar med hänsyn till spritsmugglingen och annan därmed sam­

manhängande olovlig rusdryckshantering. Om emellertid den fria inköps­

rätten skulle kombineras med skärpta priser på rusdrycker, kan det enligt

styrelsen befaras, att därigenom på nytt tillskapas en grundval för den

208

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

yrkesmässiga spritsmugglingen. Det låter sig svårligen bedöma vid vilken

prisnivå faran därför kan bli mera betydelsefull. Styrelsen finner dock att

erfarenheten av den för närvarande starkt florerande cigarrettsmugglingen

härvidlag utgör ett allvarligt memento.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund anknyter till den av kommittén

diskuterade tanken att slopa den särskilda utskänkningsskatten samt anför

härom.

Förbundet hävdar den uppfattningen, att skäl tala för slopandet av den sär­

skilda utskänkningsskatten.

Principiellt bör skillnaden mellan utminuterings- och utskänkningspriset

icke vara större än vad som motiveras av de med utskänkningen förenade

merkostnaderna. Detta ståndpunktstagande måste göra sig gällande med ökad

styrka, då den fria inköpsrätten genomföres för utminuteringen. Den person,

som av legitima skäl nödgas förlägga sina måltider till restaurant, bör icke

beskattas högre än andra. Utskänkningsskatten inbringade totalt under år

1951 38 miljoner kronor. Under samma år försåldes 42 miljoner liter sprit­

drycker. Den prishöjning, som erfordrades för att kompensera ett bortfall

av utskänkningsskatten, skulle således utgöra 90 öre per liter. Ett slopande

av utskänkningsskatten kommer att medföra en allmän förenkling av skatte­

systemet, det kommer också att bli lättare att komma till rätta med den

olagliga förtäringen av medhavda rusdrycker på näringsställen utan rätt att

utskänka sådana drycker, då prisskillnaden mellan de utskänkta och utminu­

terade rusdryckerna minskas.

°

...

Åtgärder för att främja konsumtionen av svagare drycker.

Tanken att genom differentiering av skattesatserna främja en övergång

till alkoholsvagare drycker har upptagits i åtskilliga yttranden.

Sålunda förordar kommerskollegium, Sveriges centrala restaurangaktie­

bolag, Systembolagens Kontrollföreståndareförening, Svenska Turisttrafik-

förbundet och Svenska Arbetsgivareföreningen en skattedifferentiering mel­

lan olika alkoholhaltiga drycker i angivet syfte, men önskar icke allmän

prishöjning med nykterhetspolitisk motivering.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag finner en förskjutning i konsum­

tionen från starkare till svagare drycker önskvärd, under förutsättning att

icke bruket av de svagare dryckerna erhåller en så vidgad utbredning, att

vinsten ur nykterhetssynpunkt av den uppnådda förskjutningen härigenom

utplånas. Detta mål skulle enligt bolaget kunna uppnås bl. a. genom att be­

skattningen avväges så, att den gynnar konsumtionen av de alkoholsvagare

dryckerna. Bolaget framhåller också de betydande möjligheter i förevaran­

de avseende, som utformningen av vinstreglerna inom utskänkningen er­

bjuder och anser, att dessa bör tillvaratagas i större utsträckning än vad

för närvarande är fallet. I den mån det blir ekonomiskt mera fördelaktigt

för utskänkningsinnehavarna att sälja de svagare dryckerna, kommer ut­

budet av dessa att på olika sätt intensifieras.

Liknande ståndpunkt intar Systembolagens Kontrollföreståndareförening,

som har den bestämda uppfattningen att spritvanorna skulle mildras om

konsumenterna hade tillgång till såväl starköl som svagviner till billiga

priser.

Enligt kommerskollegium bör prissättningen på starköl och vanligt Öl

avvägas så, att priset blir en påtaglig faktor i konsumtionsvalet mellan star­

kare och svagare alkoholdrycker vilket i förening med en lämplig avpass­

ning av alkoholstyrkan i maltdryckerna i väsentlig grad skulle kunna på­

verka nykterhetsutvecklingen. Kollegium erinrar, att erfarenheten synes

visa, att skadeverkningarna i länder där Öl- och vinkonsumtionen domine­

rar blir relativt mindre än t. ex. i vårt land, där brännvinet är den viktigaste

alkoholdrycken, och det finnes enligt kollegiets mening all anledning att

anknyta till dessa erfarenheter.

Stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Malmö samt stadsfullmäktige

i Hälsingborg uttalar att en skattehöjning som kan påkallas av statsfinan-

siella skäl främst bör läggas på spritdryckerna.

Även vissa remissinstanser, som av nykterhetspolitiska skäl förordar pris­

höjningar på spritdrycker, uttalar sig, såsom delvis framgår av det före­

gående, till förmån för tanken att genom avvägning av beskattningen gynna

konsumtionen av svagare drycker. Sålunda önskar socialstyrelsen en genom­

tänkt skattedifferentiering mellan olika alkoholdrycker såsom stöd för and­

ra prisåtgärder vid ransoneringens slopande. Systembolagens förtroende­

nämnd anser, att olikheten i alkoholhalt hos inom landet tillverkade bränn-

vinssorter bör återspeglas i priserna. Andra instanser förordar att prishöj­

ningen i första hand eller uteslutande skall drabba de alkoholstarka dryc­

kerna. Detta är fallet med medicinalstyrelsen samt länsstyrelserna i Got­

lands och Västerbottens län.

Socialstyrelsen hävdar, såsom tidigare omtalats, att konsumtionen av sprit­

drycker genom skattehöjning bör trängas tillbaka med minst femtio pro­

cent. Detta mål bör enligt styrelsen underlättas om man främjar en över­

gång till svagare alkoholdrycker medelst en relativt låg beskattning å dessa,

i förekommande fall genom lindring av nu utgående skattesatser. Styrelsen

framhåller, att en genomtänkt beskattningspolitik avseende alla slag av

alkoholhaltiga drycker bör kunna minska riskerna för illegal sprithante­

ring. Styrelsen påpekar också, att restauratörernas frihet att bestämma stor­

leken av sina vinsttillägg på de utskänkta vinerna är ägnad att minska vi­

nernas konkurrenskraft i förhållande till spritdryckerna.

Medicinalstyrelsen betonar, att priset å lättviner och starköl både vid ut-

minutering och utskänkning bör hållas så lågt, att en övergång till dessa ur

medicinsk och social synpunkt mindre skadliga varor skall ställa sig eko­

nomiskt fördelaktig för konsumenten. I

I motsats till de nu nämnda tar vissa remissvar avstånd från tanken att

gynna de svagare alkoholdryckerna.

Länsnykterhetsnämnden i Södermanlands län uttalar att prishöjning på

både spritdrycker och vin hör allvarligt övervägas. Svenska Nykterhetsvårds-

förbundet önskar kraftigt höjda priser på spritdrycker, men understryker

14

Rihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

209

210

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

att priserna bör höjas även på andra slag av alkoholdrycker för att mot­

verka övergång till dessa.

Länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län anför.

Beträffande alkoholdryckernas art och alkoholhalt har kommittén utan

att vilja föreslå några direkta ingripanden ansett det vara önskvärt att

åstadkomma en förskjutning av konsumtionsvanorna mot svagare dryckes-

sorter genom att uppmuntra bruket av sådana. Med hänsyn till svenskar­

nas »inrotade» vanor att föredraga brännvin och jämställda sorter torde dock

risken vara stor, att man i så fall endast får det resultatet, att konsumtionen

av svagare drycker ökar, medan de starkare dryckerna fortfarande konsu­

meras som förut, en utveckling som kommittén också är inne på. Ur nykter-

hetssynpunkt torde det vara föga önskvärt att främja någon som helst kon­

sumtion av alkoholhaltiga drycker. Den måste som varande alltför hög i

stället motverkas, varför länsnykterhetsnämnden för sin del vill förorda

kraftiga prishöjningar på samtliga alkoholdrycker för att ej öka konsum­

tionen av vare sig vin och Öl eller starköl.

Sänkning av alkoholhalten i vissa spritdrycker.

Allmänna önskemål om sänkning av alkoholhalten i brännvin har fram­

förts av länsstyrelserna i Stockholms och Skaraborgs län samt länsnykter­

hetsnämnden i Jämtlands län.

Enligt kontrollstyrelsen bör man i första hand överväga en begränsning

av alkoholstyrkan till 40 procent i de brännvinssorter, som ägnar sig för

konsumtion av stora folkgrupper. Systembolagens förtroendenämnd föror­

dar sänkt alkoholhalt i nyssnämnda sorter, i de fall där icke en högre alko­

holhalt nödvändiggöres av tekniska skäl. Länsnykterhetsnämnderna i Älvs­

borgs och Västerbottens län, stadsfullmäktige i Borås samt Folkpartiets

Kvinnoförbund uttalar sin anslutning till Utterströms reservation i denna

fråga. Stadsfullmäktige i Karlskrona föreslår att alkoholhalten i egentligt

brännvin fastställes till högst 40 procent. Sveriges centrala restaurangaktie­

bolag förordar, att alkoholhalten i renat brännvin och motsvarande cellu­

losabrännvin sänkes från 40 till förslagsvis 35 procent och alkoholhalten i

övrigt svenskt brännvin till förslagsvis 40 procent. Överståthållarämbetet

föreslår en successiv sänkning ned till den gräns, som hålles i finskt och

norskt brännvin samt, därest så låter sig göra, motsvarande sänkning av

alkoholhalten i eau-de-vie.

I allmänhet uttalas i nu nämnda yttranden att åtgärden skulle förmånligt

påverka nykterhetstillståndet och reducera många utslag av stötande och

skadligt missbruk.

Systembolagens förtroendenämnd anför följande.

Det är ostridigt, att de alkoholstarkare brännvinssorterna äro mera skad­

liga än de svagare på grund av deras kraftigare rusverkan. Det finns icke

någon medveten strävan hos den spritdryckskonsumerande allmänheten att

köpa spritdrycker med högre alkoholhalt. Då det har förekommit en för­

skjutning av konsumtionen till alkoholstarkare märken, har nämligen orsa­

ken härtill varit den, att upphörandet av tillverkningen av 40-procentigt po­

tatisbrännvin har kommit den stora del av allmänheten, som föredrar po­

211

tatisbrännvin framför cellulosabrännvin, att hellre övergå till alkoholstarka-

re brännvin än till 40-procentigt cellulosabrännvin. Då tillverkningen av

40-procentigt potatisbrännvin har återupptagits, har det skett en övergång

av konsumtionen till den alkoholsvagare brännvinssorten. Liksom det är

önskvärt, att konsumtionen av de alkoholsvagare rusdryckerna vin och

starköl ökar på bekostnad av spritdryckskonsumtionen, är det att eftersträ­

va att konsumtionen av spritdrycker blir mera inriktad på alkoholsvagare

typer.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag uttalar i huvudsak följande.

Erfarenheterna från krigsåren, bestyrkta av kommitténs medicinska un­

dersökningar, synas ge vid handen, att man i en sänkning av ifrågavarande

dryckers alkoholstyrka har en möjlighet att gynnsamt påverka nykterhets-

tillståndet. Det synes föga konsekvent att ägna frågan om varje tiondels pro­

cent alkoholhalt i maltdryckerna den uppmärksamhet som förekommer

men frånkänna alkoholhalten i de starkare dryckerna praktiskt taget all

betydelse. Såsom kommittén påpekat, ha vissa av våra grannländer svagare

standardspritsorter. Även i vissa andra länder ha en del av de i konsum­

tionen dominerande märkena lägre alkoholhalt, än vad fallet är i Sverige.

Att en reducering av alkoholstyrkan i svenskt brännvin skulle medföra

konsumtionsövergång till andra och alkoholstarkare spritsorter torde icke

i någon större utsträckning behöva befaras, då såväl förbrukningsvanor som

priser torde verka återhållande på tendenser i sådan riktning.

Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen framhåller att det inom vissa gränser

icke möter några tillverkningstekniska hinder att minska alkoholhalten i

det svenska brännvinet, om det ur nykterhetssynpunkt eller eljest skulle

synas önskvärt. Bolaget anför följande.

I detta sammanhang vill styrelsen framhålla, att alkoholstyrkan för okryd­

dade brännvinssorter som regel icke föreskrivits i de av Spritcentralen på

sin tid från de gamla spritfabrikerna övertagna tillverkningsrecepten. Alko­

holhalten för dessa sorter har emellertid, efter att i början av Spritcen­

tralens verksamhet något ha varierat, sedermera fixerats till vissa bestämda

procentsatser. Dessa ha därefter tillämpats under en relativt lång följd

av år. Ur tillverkningssynpunkt är det endast vissa starkt kryddade bränn­

vinssorter, i vilka högre alkoholhalt än 40 % är nödvändig. Skälet härtill

är att fällning eljest uppstår i drycken. Det svenska fyrtioprocentiga bränn­

vinet utgjorde under åren 1936—1938 66 % av hela brännvinskonsumtio­

nen. Under den senaste femårsperioden har siffran varierat mellan högst

66 % år 1951 och lägst 23 % år 1948, beroende bland annat på den fluktue­

rande tillgången på potatisbrännvin.

I vissa uttalanden, bl. a. från reservanter inom Sveriges centrala restau­

rangaktiebolag, tager man emellertid avstånd från tanken att sänka bränn­

vinets alkoholhalt.

Ålcler för inköpsrätt.

Kommitténs förslag i fråga om åldersgränsen för inköpsrätt har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av flertalet av de instanser, som berört frågan.

Så är fallet med medicinalstyrelsen, överståthållarämbetct, länsstyrelserna i

fem län, länsnykterhetsnämnderna i fem län, stadsfullmäktige i tre städer,

Föreningen Sveriges landsfiskaler samt Nykterhetsorganisationen Verdandi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

212

Ställningstagandet i flertalet nu nämnda yttranden uttryckes allenast på

det sätt att man tillstyrker kommitténs förslag om fri inköpsrätt vid 21 års

ålder för alla som icke av särskilda skäl avstängts.

Stadsfullmäktige i Borås uttalar emellertid, att uppnåendet av myndig­

hetsåldern ger den svenska medborgaren allmänna fri- och rättigheter och

pålägger honom personligt ansvar av en sådan omfattning, att en inskränk-

ning i förevarande avseende kan betraktas som en inkonsekvens. Det

befaras också att en sådan inskränkning kan förringa effekten av den upp­

lysningsverksamhet i nykterhetsfrågan som avser att stimulera den en­

skilda medborgarens ansvarskännande.

Även i andra yttranden framhålles att 21-årsåldern är en i allmänna

medvetandet accepterad mognadsgräns.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför i huvudsak följande.

Länsstyrelsen ansluter sig till förslaget att inköpsåldern bestämmes till

21 år. Man kan inte bortse från att ungdomen av i dag lever under helt

andra förutsättningar än då systemet kom till. Nutidens ungdom har vid

myndig ålder i stor utsträckning redan erhållit sin yrkesplacering och fått

egna inkomster. Den tidiga äktenskapsbildningen är också ett bevis för ung­

domens mognad. Det synes vara verklighetsfrämmande att försöka påverka

denna ungdom ifråga om deras spritvanor genom att helt avstänga dem

från tilldelning. Det väsentliga torde främst stå att vinna genom fostran

och upplysning.

I några yttranden förordas dock högre inköpsålder än som föreslagits av

kommittén.

Länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län ställer sig sålunda tveksam i

fråga om lämpligheten att bestämma inköpsåldern till 21 år och ifrågasätter

om den icke bör sättas högre.

Länsnykterhetsnämnderna i Södermanlands, Västmanlands och Koppar­

bergs län, Svenska Nykterhetsvårdsförbundet och direktören för alkoholist­

anstalten Åsbrohemmet förordar en inköpsålder av 23 år, samt länsnykter­

hetsnämnden i Kalmar län och stadsfullmäktige i Eksjö 25 år.

Länsnykterhetsnämnden i Jönköpings län, som med stor tvekan tillstyrkt

förslaget om fri inköpsrätt, anser att nu gällande åldersgräns bör bibehållas

även i framtiden.

Kontrollstyrelsen förordar för det fall att ett ransoneringssystem kvar­

står bibehållande av nuvarande ordning. Av styrelsens författningsförslag

framgår tillika att styrelsen beträffande det andra av densamma förordade

alternativet med fri försäljning och höga priser räknar med inköpsrätt från

fyllda 21 år.

Styrelsen har även gått in i kritik av kommitténs motiv för sänkningen

av åldersgränsen. Styrelsen finner förslaget överraskande i jämförelse med

andra av kommittén gjorda uttalanden. Vidare saknar styrelsen en moti­

vering för påståendet, att vid sänkt inköpsålder förtäringsmängderna vis­

serligen kan tänkas bli större bland de ungdomar i åldern 21—25 år, som

redan har fått förtäringsvanor, men att frågan knappast torde vara allvar­

lig på längre sikt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

213

Efter att ha erinrat om kommitténs motiv för fortsatt inköpsförbud i

åldrarna under 21 år anför styrelsen.

Inför denna sista upplysning frågar man sig, om kommittén icke bort

föreslå en ytterligare sänkning av inköpsåldern, för att icke den ungdom,

som är under 21 år, skall — trots att den annars skulle vara likgiltig för

spriten — lockas att utföra den sportprestation, som består i att skaffa

sprit. Kommittén synes emellertid nu ha full tillförsikt till ungdomarna un­

der 21 år. »För deras del», säger kommittén, »har säkerligen ökad upplys­

ning i alkoholfrågan, bättre bildningsmöjligheter, lättare tillgång till ak­

tiva fritidssysselsättningar och andra reformer i fråga om den sociala mil­

jön en väsentligt större betydelse än spritförsäljningssystemet.» Någon

»sportprestation» för att trotsa inköpsförbudet räknar man tydligen inte

med bland ungdom som icke fyllt 21 år.

Såsom skäl för fastställande av högre inköpsålder anföres i yttrandena

huvudsakligen den under senare tid ökade alkoholkonsumtionen bland ung­

domen och de risker som är förbundna med att alkoholen göres lättare

tillgänglig för denna.

Länsmjkterhetsnämnden i Kopparbergs län anför.

Kommittén har genom sina undersökningar kunnat konstatera, att en

allt större utbredning av alkoholvanorna bland ungdomen gjort sig gällan­

de under senare år. Detta är ett förhållande, som enligt nämndens mening

är av allvarlig betydelse och bör ägnas största intresse. Minimiålders-

gränsen har hittills för de flesta motboksägarna legat vid 25 år. Kommittén

har efter sina undersökningar funnit lämpligt sammankoppla minimiål-

dersgränsen med myndighetsdagen och alltså föreslagit en sänkning av

ifrågavarande åldersgräns till 21 år. Enligt nämndens mening innebär detta

ett tagande av alltför stora risker. Det torde stå klart för dem, som syssla

med nykterhetsvård, att många svårartade fall av alkoholism grundläggas i

de åldersgrupper, varom här är fråga. Kommittén anför rörande denna de­

talj bl. a.: »svårigheten att forcera hindret kan medföra en särskild lockelse

att skaffa sprit» (hindret = förbud mot inköp för yngre åldersgrupper).

»Förbudet häremot inordnas därmed naturligt bland de inskränkande reg­

ler, som det tillhör ungdomarnas beteendemönster att kringgå.» Nämnden

anser icke, att denna faktor, som nu tillmätes avsevärd betydelse, blir mind­

re för att åldersgränsen, vilken väl får anses nödvändig, sättes vid så låg

ålder som 21 år och därvid sammankopplas med myndighetsdagen. Uteslu­

tet är väl icke, att »en särskild lockelse att skaffa sprit» därigenom sprider

sig till allt lägre åldersgrupper. Kommittén synes i sitt förslag till rusdrycks-

lagstiftningens utformning och dess framtida tillämpning ha tillmätt den

enskilde medborgarens lojalitet mot gällande författningar icke ringa bety­

delse. Enligt nämndens mening borde liknande förutsättningar för lojalitet

förefinnas vid tillämpningen av författningen i den detalj, varom här är

fråga. Nämnden föreslår med hänsyn härtill, att minimiåldern icke sättes

lägre än vid 23 år.

Länsmjkterhetsnämnden i Kalmar län erinrar, att den fria inköpsrätten

kan innebära stora faror för dom som blir utsatta för olika miljöers alko­

holvanor i den ålder då miljöbyte ofta sker, innan ungdomarna kommit till

eu stadigvarande arbetsplats.

Socialstyrelsen, som icke framfört formligt yrkande beträffande inköps­

åldern, framhåller att eu avveckling av motbokssystemet, varigenom all

214

ungdom från 21 års ålder skulle erhålla fri och obegränsad inköpsrätt i fråga

om spritdrycker, skulle innebära, att ungdomen icke längre hade behov av

att anlita överlåtelsetrafiken och att den faktiska prisnivån för en bety­

dande del av ungdomens spritdryckskonsumtion nedginge med mer än fem­

tio procent. En sådan genom motbokssystemets slopande uppkommen pris­

reducering måste enligt styrelsen självfallet innebära stor fara för en ytter­

ligare försämring av ungdomens nykterhetstillstånd.

Länsstyrelsen i Kronobergs län uttrycker sin förvåning över att förslaget

angående inköpsåldern av kommittén rubricerats som en speciellt nykter-

hetsfrämjande åtgärd.

Kommittén har föreslagit, att åldersgränsen för ombud — liksom enligt

gällande ordning — sättes vid 18 år. Endast ett fåtal instanser har berört

denna fråga, nämligen länsstyrelsen i Skaraborgs län, länsnykterhetsnämn-

derna i fyra län, Svenska Nykterhetsvårdsförbundet samt direktören för

alkoholistanstalten Åsbrohemmet. I samtliga dessa yttranden förordas sam­

ma åldersgräns beträffande ombud som beträffande köpare. Svenska Nyk-

terhetsvårdsförbundet framhåller att det är principiellt oriktigt och ur kon­

trollsynpunkt riskabelt med en lägre åldersgräns för ombud än för köpare.

Alkoholfria drycker m. m.

Frågan om stöd i olika former åt konsumtionen av alkoholfria drycker

har tagits upp i ett fåtal yttranden.

Vita Bandet uttalar, att staten bör ge allt tänkbart stöd åt forskning på

området liksom till framställning av och reklam för alkoholfria drycker.

Föreningen erinrar om att det råder stor okunnighet om förekomsten av så­

dana drycker. Alkoholfria Hotell och Restauranger Andelsförening u. p. a.

framhåller att det vore av största värde om samhället stödde konsumtionen

av sådana alkoholfria drycker, som genom smak och kvalitet kan konkurrera

med alkoholdryckerna.

Stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Göteborg, stadsfullmäktige i

Jönköping, Stockholms stadsfullmäktige och nämnder samt Alkoholfria

Hotell och Restauranger Andelsförening u.

p.

a. uttalar sin tillfredsställelse

över kommitténs förslag i fråga om tillhandahållande av alkoholfria drycker

å spritutskänkningsställe.

Länsnykterhetsnämnden i Älvsborgs län och stadsfullmäktige i Haparan­

da förordar, att skyldighet att tillhandahålla sådana drycker i skälig om­

fattning och till skäliga priser fastställes i överlåtelsehandlingarna respek­

tive utskänkningstillståndet. Vita Bandet framhåller, att den av kommittén

föreslagna bestämmelsen icke är tillräcklig utan bör kompletteras med skyl-

dighet att, där förteckning å drycker tillhandahålles, däri jämväl upptaga

alkoholfria drycker. Vita Bandet anser att varje restaurang även bör vara

skyldig att utan särskild beställning tillhandahålla sina gäster isvatten.

Svenska Läkarnas Nykterhetsförening ansluter sig till nyssnämnda yrkande

och föreslår därutöver, att Vin- & Spritcentralen och systembolagen förstän-

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

215

di o as att hålla lager av högklassiga alkoholfria drycker ävensom bedriva

upplysningsverksamhet på området. Stadsfullmäktige i Haparanda hävdar

att i utskänkningstillstånd skall föreskrivas, att förteckning å alkoholfria

drycker skall tillhandahållas gästerna.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser en ökad konsumtion av al­

koholfria fruktdrycker önskvärd och omtalar att bolaget på sistone vidtagit

vissa inledande åtgärder för främjande av en sådan utveckling.

Stöd åt alkoholfria restauranger förordas av kontrollstyrelsen, Sveriges

Nykterhetsvänners Landsförbund, Sveriges Storloge av IOGT, Nationaltemp-

larorden, Vita Bandet, De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse samt Alko­

holfria Hotell och Restauranger Andelsförening u. p. a. De tre förstnämnda

organisationerna åberopar ett uttalande av Ngkterhetsfolkets landsmote ar

1953 av följande innehåll.

Ett problem, som har samband med frågan om de ekonomiska vinstintres­

sena inom alkoholhanteringen, är möjligheten att driva alkoholfria restau­

ranger av god klass i konkurrens med restauranger, som har utskanknmg av

rusdrycker. Oavsett själva vinsten av rusdrycksutskänkmngen medför rät­

tigheten att utskänka sådana drycker påtagliga vinstmöjligheter. Restau­

ranger med rusdrvcksutskänkning får darfor ofta i ekonomiskt avseende ett

övertag över de alkoholfria företagen. Det är ett uppenbart samhällsintresse,

att attraktiva alkoholfria miljöer skapas. Landsmotet finner det darfor vara

angeläget, att direkta åtgärder vidtagas för att uppna bättre jämställdhet i

det ekonomiska konkurrensförhållandet mellan restauranger med och restau­

ranger utan rusdrycksservering.

Länsstgrelsen i Kalmar län och länsnykterhetsnåmnden i Älvsborgs län

understryker betydelsen av att restauranger av god klass utan servering av

alkoholdrycker inrättas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Senare utredningar m. m.

Såsom i inledningen omtalats har jag i samband med en preliminär ge­

nomgång av nykterhetskommitténs betänkanden funnit skäl att igangsatta

kompletterande utredningar på vissa punkter.

Två av dessa utredningar har icke kunnat slutföras i så god tid att därav

berörda frågor kan anmälas i förevarande sammanhang. Detta gäller dels

utredningen angående åtgärder i syfte att främja ett alkoholfria umgänges­

liv, dels den utredning som undersöker verkningarna på restaurangnäi ingen

av utskänkningsvinstens avveckling och därmed sammanhängande frågor,

drickspenningsfrågan inbegripen, 1953 års utskånkningsvinstkommitté.

Övriga utredningar har däremot färdigställts och remissbehandlats. För­

slag har sålunda avgivits av f. d. överdirektören Sven Almgren angående

avvägningen av beskattningen av spritdrycker, vin, maltdrycker och läske­

drycker I anslutning därtill har 1952 års kommitté för indirekta skattei

föreslagit viss skattehöjning på spritdrycker. 1953 års utredning angående

stöd åt nglcterhetsorganisationcr och ungdomsvårdande sammanslutningar

har i två särskilda promemorior framlagt förslag inom sitt ämnesområde.

216

Kommittén för motverkande av missbruk vid övergång till friare spritför­

säljning hai inkommit med utredning och förslag angående en upplvsnings-

kampanj under övergångstiden efter ett eventuellt avskaffande av motboks-

systemet. Förslag till åtgärder av annan innebörd för att möta svårigheterna

vid en eventuell övergång till ett friare försälj ningssystem har framlagts av

utredningsmän med uppdrag att verkställa en utredning angående tillfällig

förstärkning av nykterhetsnämnderna under övergångstiden, nykterhets-

nämndssakkunniga. Slutligen föreligger från en annan kommitté förslag

angående en försöksverksamhet med spritutskänkning utan samband med

måltid.

Sistnämnda förslag kommer att närmare beröras i en följande avdelning i

samband med andra frågor rörande utskänkning av spritdrycker. Almgrens

förslag såvitt avser vin och sprit samt kommitténs för indirekta skatter för­

slag om höjning av spritbeskattningen har behandlats i propositionen nr 28

till innevarande riksdag. De av Almgren framlagda förslagen i vad avser be­

skattningen av maltdrycker och läskedrycker upptages i särskild, i dag an­

mäld proposition. Jämväl övriga kommittéers förslag behandlas i särskilda

propositioner.

De avgivna förslagen och däröver avgivna yttranden kommer därför här

nedan endast att återges i huvuddrag. Vissa av utredningsmännen gjorda

överväganden tjänar emellertid till belysning av vissa principfrågor rörande

den framtida nykterhetspolitiken —- särskilt frågan angående omfattningen

av de svårigheter som kan vara förbundna med en övergång till ett friare

system för tillhandahallande av rusdrycker — och skall därför redovisas

mera utförligt.

Förslag om beskattningen av olika drycker.

Beträffande den på Almgrens och skattekommitténs förslag grundade pro­

positionen nr 28 får jag hänvisa till propositionen. Jag vill endast rekapitu­

lera huvuddragen.

De av Almgren gjorda förslagen beträffande spritdrycker och vin inne­

bar bl. a. följande.

Spritdrycker. I avsikt att förenkla skattesystemet föreslås borttagandet

av tillverkningsskatten å brännvin. Detta utjämnas genom att en motsvaran­

de höjning vidtages av omsättningsskatten å spritdrycker, vilken även före­

slås konstruerad på annat sätt. Den skall såsom för närvarande beräknas

med dels en fast avgift per liter och dels en procentuell skatt men med den

skillnaden att den procentuella skatten icke beräknas på partipriset utan i

stället på utminuteringspriset, skatten inberäknad. En väsentlig nyhet är att

den fasta avgiften graderas med hänsyn till dryckernas alkoholhaft.

Utskänkningsskatten å spritdrycker föreslås skola utgå med 35 procent

å utminuteringspriset, lika för alla spritdrycker.

Vin. Omsättningsskattens procentavgift avses för alla viner skola beräknas

med dels 20 procent å utminuteringspriset och dels en fast avgift av 2,50

kr. per liter starkvin och 1 kr. per liter lättvin.

Utskänkningsskatten å starkviner föreslås bli beräknad med 30 procent

å utminuteringspriset. Utskänkningsskatten å lätta viner föreslås helt slo­

pad. I samband med lättnaderna i fråga om utskänkningsskatten å vin bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

217

restauratörernas frihet att själva bestämma utskänkningspriserna på vin

upphävas och dessa priser på samma sätt som utskänkningspriserna på sprit­

drycker fastställas av kontrollstyrelsen efter enhetliga grunder.

Efter samråd med Almgren föreslog 1952 års kommitté för indirekta

skatter en ökning av omsättningsskatten för sprit med i genomsnitt fyra

kronor per liter, motsvarande en stegring av priset med omkring 25 pro­

cent. Förslaget innebar icke någon realförändring av de senast 1950 be­

stämda priserna utan avpassades så att det rymdes inom ramen för den

utveckling som sedan dess har ägt rum i fråga om priser och löner.

De genom propositionen nr 28 framlagda förslagen rörande beskattningen

av rusdrycker innebär i huvudsak följande.

I fråga om spritdrycker förordas en genomsnittlig höjning av omsättnings­

skatten med ca tre kronor per liter jämte en härav betingad höjning av ut-

skänkningsskatten i syfte att i stort sett bibehålla den nuvarande relationen

mellan utminuterings- och utskänkningspriserna.

Vidare framlägges i propositionen förslag till annan utformning av be­

skattningen av spritdrycker och vin i syfte att åstadkomma en såväl ur

nykterhetssynpunkt som teknisk synpunkt lämpligare avvägning av be­

skattningen. Beträffande spritdrycker innebär förslaget bl. a., att den nu­

varande brännvinstillverkningsskatten avvecklas och inräknas i omsättnings­

skatten. Sistnämnda skatt, som fortfarande skall utgå med en fast avgift

(6—8 kronor per liter) och en procentavgift (47 % av utminuteringspriset),

differentieras efter dryckernas alkoholhalt. Utskänkningsskatten å sprit­

drycker föreslås skola utgå som en rent procentuell skatt. Skatten skall ut­

göra 40 procent av varans utminuteringspris.

I fråga om vinbeskattningen förordas att omsättningsskatten å starkvin

uppdelas i en procentuell skatt och en fast avgift per liter. Grundavgiften blir

2 kr. för liter och procentavgiften 25 procent av utminuteringspriset. I sam­

band därmed föreslås att den nuvarande minimiskatten slopas. Omsättnings­

skatten å lätta viner skall enligt förslaget fortfarande utgå enbart som en

procentuell skatt (33 procent av utminuteringspriset). Utskänkningsskatten

för starkvin blir 30 procent av varans utminuteringspris. Utskänkningsskat­

ten å lätta viner föreslås borttagen.

Ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 april 1954.

Beträffande maltdrycker (starköl, Öl och svagdricka) samt läskedrycker

innehåller Almgrens förslag i korthet följande.

Maltdrycker. Den särskilda skatten å vissa maltdrycker av klass I (s. k.

lagrat svagdricka) avvecklas. För maltdrycker av klass II sänkes skatte­

satsen från 42 öre till 39 öre per liter, under förutsättning att alkoholhalten

bibehålies vid högst 2,8 viktprocent. Höjning av skattesatsen förordas, om

högre alkoholhalt skulle medgivas. Sålunda föreslås en höjning till 48 öre

per liter, om alkoholgränsen bestämmes till 3,2 viktprocent. För starköl

(klass III), vilket av nykterhetskommittén föreslagits skola frisläppas, höjes

skattesatsen, därest detta förslag genomföres, från 78 öre till 1,35 kr. per

liter.

Läskedrycker. Läskedrycksskatten sänkes från 21 till 15 öre per liter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Utredningen har även behandlat frågan om skattebefrielse, hel eller par­

tiell, för läskedrycker, beredda av fruktmust (oblandad fruktmust är nu

skattefri), men har stannat vid att man tills vidare bör avvakta utvecklingen

beträffande förekomsten i marknaden av läskedrycker, beredda av frukt­

must. Emellertid har utredningen ansett, att frågan om statsbidrag åt frukt-

mustindustrien för reklam bör upptagas i samband med den upplysnings-

kampanj, som torde komma att igångsättas vid ett eventuellt avskaffande av

motbokssystemet.

Förslagen i nu angivna delar behandlas såsom nämnts i en i dag anmäld

särskild proposition.

1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och

ungdomsvårdande sammanslutningar.

Utredningen har framlagt särskilda förslag rörande nykterhetsorganisa-

tionerna och de ungdomsvårdande sammanslutningarna.

I fråga om nykterhetsorganisationerna föreslår utredningen statsbidrag

som betydligt överstiger såväl nu utgående anslag som de av nykterhets­

kommittén föreslagna. Utredningen har övervägt en form av bidragsgiv-

ning, som på en gång skulle avse att effektivisera organisationerna och sti­

mulera dem till nya initiativ. Utredningen har därvid funnit, att ett sådant

syfte lättare skulle kunna uppnås, om anslaget delades upp dels i ett grund­

bidrag till nykterhetsorganisationerna, dels i ett antal speciella bidrag för

vissa nykterhetsfrämjande åtgärder, vartill liksom för närvarande skulle

komma bidrag till instruktörsverksamhet samt bidrag till vissa övriga nyk­

terhetsfrämjande ändamål. Grundbidragen, som upptagits till sammanlagt

291 000 kronor per budgetår, skall lämnas i så fria former som möjligt och

tillgodose skiftande behov. De speciella bidragen däremot, med en års­

kostnad av 525 000 kronor, förutsätter egna insatser från de bidragsberät-

tigades sida och skall sålunda ha karaktären av stimulansbidrag. De skall

i första hand stimulera organisationerna att i varierande former bedriva en

utåt riktad upplysningsverksamhet. Staten skall svara för högst 50 procent

av totalkostnaden för de ifrågasatta åtgärderna. Anslaget avses skola, med

tanke på övergångstiden, utgå med 825 000 kronor under budgetåret 1954/

55. Sammanlagda årskostnaden enligt utredningens förslag — vilket icke

omfattar Centralförbundet för nykterhetsundervisning — uppgår till

1 146 200 kronor och för budgetåret 1954/55 300 000 kronor mera eller

1 446 200 kronor. Det senare beloppet innebär i förhållande till riksstaten

för innevarande budgetår en kostnadsökning med 1 124 900 kronor.

Utredningens förslag beträffande stöd åt ungdomsvårdande sammanslut­

ningar innebär i huvudsak följande.

Utredningen anknyter till utgångspunkten för ungdomsvårdskommitténs

arbete. Det framhålles att en väsentlig del av de problem som hörde till ung­

domsvårdskommitténs uppgifter i sammanträngd form hänskjutits till ut­

redningen för att på nytt prövas i nu aktualiserade sammanhang. Utredning­

en framhåller, att den hyser stark tilltro till de möjligheter i fråga om själv­

fostran och personlighetsdaning som föreningslivet erbjuder ungdomen.

219

Under den begynnande anpassningen till de vuxnas samhälle utsättes ung­

domen för ett ofta ohämmat inflytande från krafter, vilkas huvudsyfte

många gånger endast är att dra fördel av ungdomens livshunger. Frågan om

i vilken utsträckning därför en sanering av nöjeslivet bör komma till stånd

genom restriktiva ingripanden från statsmakternas sida behöver enligt ut­

redningens mening närmare undersökas.

'Utredningen understryker, att dess uppdrag, som i huvudsak tar sikte på

ett aktivt stöd åt skilda ungdomssammanslutningars verksamhet, måste be­

traktas som en begränsad men mycket viktig del av de möjligheter som står

till samhällets förfogande i arbetet på att lösa ungdomsfrågorna.

Planen för ett utbyggt stöd åt ungdomens föreningsliv och fritidsverksam­

het berör framför allt tre centrala områden, nämligen ungdomsledarutbild-

ningen, ungdomens fritidsverksamhet och behovet av instruktörer för ung­

domsarbetet.

I debatten om ungdomsfrågorna har problemet om ledarutbildningen un­

der en följd av år kommit att stå i förgrunden. Utredningen framhåller, att

ungdomsledare av skilda slag utöver personliga kvalifikationer måste äga

åtminstone grundläggande insikter i sådana ämnen som berör vitala pro­

blem för ungdomen och särskilt för dem som befinner sig i brytningsåren

sociala och psykologiska sammanhang, miljökunskap, ungdomsarbetets me­

todik m. m. Särskilda statsbidrag bör utgå till ungdomsorganisationernas le­

darutbildning. Dessa bidrag bör begränsas till ämnen som kan anses gemen­

samma för all ungdomsledarutbildning. Statsbidragen bör utgå enligt vissa

regler dels till regionala, dels till centrala kurser, dels slutligen till en längre,

mera avancerad försökskurs i skolöverstyrelsens regi.

Ungdomen bör genom samhällets stöd ges ytterligare möjligheter att for­

ma sin personliga utveckling på ett sätt som erfarenhetsmässigt visat sig

både socialt och psykologiskt ändamålsenligt. Skapande sysselsättning i

gruppgemenskap är ett av de viktigaste medlen till en sund personlighets-

daning. Utredningen hyser den uppfattningen, att varje åtgärd, som är ägnad

att öka omfattningen av en på detta sätt karaktäriserad fritidsverksamhet,

på ett naturligt sätt bör motverka uppkomsten av dåliga vanor hos ungdo­

men. Särskilt statligt stöd bör i fortsättningen utgå till fritt och frivilligt

organiserade grupper, som utövar en planlagd aktiv fritidsverksamhet enligt

särskilda normer. Förslaget berör både föreningslivets fritidsverksamhet och

den fritidssysselsättning, som stimuleras av kommunala myndigheter. Stats-

bidragsreglerna är utformade i viss anslutning till dem som nu gäller för

s. k. ungdomscirklar.

I ett särskilt avsnitt om ungdomsidrotten framhålles, att ytterligare medel

bör komma idrottsrörelsen till godo i dess strävanden att finna sådana for­

mer för ungdomsarbetet, att det värdefulla i idrotten kan främjas. Sådana

former av sportsliga sysselsättningar, som både kan ge måttligt utlopp för

ungdomens naturliga lust att tävla och samtidigt stärker dess sinne för na­

tur och bygd bör främjas. Det ökade statsstödet bör icke blott komma den

organiserade idrottsrörelsen till del utan även reserveras för ungdomsarbetet

i sammanslutningar utanför riksidrottsförbundet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

220

För de riksomfattande ungdomssammanslutningarna är svårigheten att

förvärva och behålla kvalificerade instruktörer och konsulenter mycket

kännbar. Utredningen framhåller, att det inom föreningslivet är väl omvitt­

nat, hur betydelsefull dessa instruktörers funktion är, när det gäller att

höja det lokala arbetets standard, och vilken psykologisk roll instruktörerna

spelar såsom impulsgivare. Utredningen föreslår, att ett statligt stöd hör utgå

till en instruktörsverksamhet, som huvudsakligen bör inriktas på gemensam­

ma ungdomsfrämjande uppgifter inom de inånga gånger starkt artskilda

sammanslutningarnas verksamhet. I första hand bör instruktörernas upp­

gift vara att bidra till ungdomens sociala fostran och att stimulera till en

kulturellt betonad eller annan lämplig aktiv fritidssysselsättning. Utredning­

en framhåller som särskilt angeläget, att de instruktörer, som kommer att

arbeta med hjälp av statsbidrag, i största möjliga utsträckning riktar sig till

de ungdomar, som står utanför föreningslivet. Det föreslagna statsbidraget

för nästa budgetår omfattar bidrag till sammanlagt 32 instruktörer, av vilka

8 bör stå till förfogande för ungdomsarbetet inom idrottsrörelsen.

Utredningen förordar även, att en försöksverksamhet beträffande ung-

domsinstruktörer i vissa län bör igångsättas.

Erfarenheterna från nykterhetsorganisationernas och ungdomssamman-

slutningarnas verksamhet liksom från det fria och frivilliga folkbildnings­

arbetet visar, att gällande bestämmelser i fråga om tillgodoräknande av tid

för tjänstgöring inom sådana sammanslutningar medför svårigheter att för­

värva personer till dylika befattningar. Utredningen framlägger därför ett

förslag om meritvärdering av ifrågavarande befattningar och pekar även på

de formella möjligheterna till en förmånligare lönetursberäkning för sådana

befattningshavare, som övergår från vissa speciella instruktörsbefattningar

inom fria organisationer till statstjänst. Vidare föreslår utredningen, att

möjlighet till tjänstledighet med tillgodoräknande av lönetur bör kunna be­

redas lärare eller andra statstjänstemän som för kortare tid övergår till

befattningar som instruktörer.

Med hänsyn till den allvarliga situation, som lokalbristen framkallat, fin­

ner utredningen angeläget, att statsmakterna och kommunerna ägnar frågan

om skollokalernas upplåtande förnyad uppmärksamhet. Utredningen före­

slår, att Kungl. Maj:t genom cirkulär fäster huvudmännens för statliga,

kommunala och statsunderstödda utbildningsanstalter uppmärksamhet på

vikten av att ifrågavarande institutioners lokaler i största möjliga utsträck-

ning öppnas för det frivilliga bildnings- och ungdomsarbetet samt för annat

ideellt ungdomsarbete.

Det står emellertid klart för utredningen, att dessa åtgärder icke är till­

fyllest. Utredningen har därför kommit till den uppfattningen, att staten på

särskilda villkor i fortsättningen bör lämna ungdomssammanslutningarna

och nykterhetsorganisationerna bidrag till utrustning av egna eller av dem

disponerade lokaler. Den statliga andelen föreslås uppgå till högst hälften av

totalkostnaderna för utrustning och materiel till enklare reparationer och

maximeras till ett visst belopp för bidragsberättigade lokaler, inrymda inom

samma byggnad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

221

Det arbete som hemgårdarna utför, framför allt i storstäderna och in­

dustriorterna, synes enligt utredningens mening få betraktas som ett viktigt

led i frivilliga sammanslutningars strävanden att förebygga asocialitet i skil­

da former. Hemgårdarna bör bli avsevärt bättre rustade för sin uppgift i det

förebyggande ungdomsarbetet, och utredningen föreslår därför ett ökat stat­

ligt stöd till hemgårdsrörelsen.

De av utredningen föreslagna nya statsanslagen och anslagshöjningarna

för budgetåret 1954/55 innebär i jämförelse med riksstaten för innevarande

budgetår en kostnadsökning av 2 678 800 kronor.

I avgiven reservation förklarar sig kommittéledamoten herr Lindbergson

icke kunna biträda förslaget om 32 instruktörer i ungdomsorganisationernas

och idrottsrörelsens regi.

Utredningen har i sin motivering anlagt vissa allmänna synpunkter på

behovet av nykterhetsupplgsning inför en förändrad alkohollagstiftning.

Utredningen ansluter sig i huvudsak till nykterhetskommitténs uppfatt­

ning om motbokssystemet. Därvid framhåller utredningen, att gällande till-

delningskvantiteter och ransoneringens konstruktion i övrigt utan tvivel

hos många har skapat olyckliga värderingar och präglat vissa föreställ­

ningar om en av lagstiftningen godtagen konsumtionsnivå. Detta klargör

enligt utredningens mening att ett latent behov av vidgad nykterhetsupp-

lysning sedan lång tid tillbaka förelegat, vilket behov sålunda, oavsett even­

tuella förändringar i nykterhetslagstiftningen, bör tillgodoses genom ökade

insatser från samhällets sida. Utredningen fortsätter.

Att ransoneringen spelat en viktig roll för uppkomsten av det nuvarande

vanemönstret i fråga om starkspritskonsumtionen innebär däremot icke

med säkerhet att systemets avveckling kommer att medföra att konsumtio­

nen kommer att minskas inom de grupper, som genom ransoneringen vant

sig vid en hög konsumtionsnivå.

För dem, som i sin konsumtion hållits tillbaka av den spärr, som den

nuvarande ransoneringen innebär, betyder uppenbarligen den nytillkom­

mande rätten till obegränsade inköp också en mer eller mindre omedelbar

risk för konsumtionsökning. Mera svårbedömbar ter sig situationen för de

kategorier, som ännu inte hunnit eller givits tillfälle att utbilda bestående

vanor. Sannolikt betyder emellertid en frihet, som dessa kategorier icke all­

tid medvetet eftersträvat men som de i och med ransoneringens upphörande

vinner, avsevärda risker.

Utredningen finner utan vidare klart att samhället genom betydande in­

satser måste försäkra sig mot de risker för försämring, som kan uppstå,

när ransoneringssystemet slopas.

Beträffande ungdomen räknar kommittén med särskilda risker. Utred­

ningen erinrar om kommitténs förslag att sänka inköpsåldern för flertalet

ungdomar från 25 till 21 år samt om de nuvarande höga priserna på den

illegala marknaden. Utredningen fortsätter.

Den spärrverkan, som det högre priset inneburit för denna kategori i

åldrarna mellan 21 och 25 år, kommer efter ransoneringens slopande att

bortfalla. Härtill kommer att den ökade tillgången till spritdrycker vid en

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

222

Knngl. Maj:ts proposition nr 151.

fri försäljning även torde medföra ett allmänt prisfall för överlåtelsesprit,

vilket kommer att underlätta spritåtkomsten för ungdomar under 21 år och

för andra kategorier som i likhet med denna ungdom även i fortsättningen

kommer att vara avstängda från legala inköp. Slutligen kommer de lätt­

nader i fråga om utskänkningen, som nykterhetskommittén föreslår, även

att innebära risker för ökad konsumtion, varvid utredningen särskilt haft

att observera riskerna för ungdomen.

Osäkerheten inför följderna av ransoneringens slopande kräver enligt

utredningens mening en allvarlig omprövning av det behov av nykterhets-

upplysning och andra positivt verkande nykterhetsfrämjande åtgärder, som

skisserats av nykterhetskommittén. I god tid före övergången till ett fritt

försäljningssystem bör samhällets stödåtgärder för ett vidgat nykterhets­

arbete i skilda former ha hunnit verka. Folkrörelserna torde i detta arbete

komma att spela en framträdande roll, och de insatser som kan förväntas

genom dessa sammanslutningar bör, under förutsättning att ifrågasatta

aktioner är väl planlagda, tillmätas en avgörande betydelse. Särskild vikt

fäster utredningen vid de insatser som kan göras av nykterhetsrörelsen samt

av ungdomsvårdande sammanslutningar.

Utredningens olika förslag har vid remissbehandlingen fått ett över lag

gynnsamt mottagande.

Kommittén för motverkande av missbruk vid övergång till friare försäljning.

Denna kommitté föreslår en upplysningskampanj under 6—8 månader

under övergångstiden till ett friare försälj ningssystem med början en till

en och en halv månad före de nya försäljningsbestämmelsernas ikraftträ­

dande. Kampanjen skall bekostas av statsmedel men baseras på medverkan

av de stora organisationerna, vilka vid förhandlingar med kommittén all­

mänt deklarerat att även de anser det vara en plikt att medverka var och

en på sitt sätt. Kampanjen är avsedd att utföras med alla traditionella me­

del: medverkan av radio och press, användning av film, annonsering, affi­

schering, folders eller broschyrer, brevmärken, iläggsblad, instruktionsma-

terial m. m.

Kampanjens organisation föreslås bli en centralkommitté med arbetsut­

skott konstituerat vid sammanträde med de stora organisationerna. På det

lokala planet föreslås lokalkommittéer i varje stad och kommun med stark

förankring i ortens organisationsliv. De sammanlagda kostnaderna för det

allmänna beräknas till 2 300 000 kronor.

Organisationerna föreslås medverka direkt och indirekt. Direkt torde

samtliga ifrågavarande organisationer var och en på sitt sätt kunna med­

verka. För fackföreningarna föreligger möjligheten att utse särskilda ar­

betsplatsombud, vilkas främsta uppgift blir att på olika sätt verka opinions­

bildande. Alla organisationer kan medverka till att sprida kampanjmaterial,

anordna möten av olika slag och på annat sätt verka opinionsbildande. År-

223

betsgivare och personalorganisationer kan i samråd bedriva upplysning på

arbetsplatserna. Organisationerna bör självfallet beredas möjligheter att

framställa eget kampanjmaterial i samråd med kampanj ledningen.

Den indirekta medverkan kan främst bestå däri att t. ex. ungdomsorga­

nisationerna i ökad utsträckning bedriver öppen, allmänt ungdomsvårdande

verksamhet.

Kommittén föreslår att en eventuell övergång till friare spritförsäljning

lämpligen bör ske i början av oktober månad ett år utan allmänna val.

Slutligen föreslår kommittén, att frågan om en reducering av alkohol­

reklamen under övergångstiden blir föremål för särskilda förhandlingar.

Kampanj ledningen bör vidare enligt kommitténs mening uppmärksamma

frågan om stöd åt reklamen för alkoholfria drycker.

Till grund för sina överväganden om behovet av de föreslagna åtgärderna

har kommittén lagt dels nykterhetskommitténs material, dels material som

framkommit genom egna undersökningar. Genom dessa undersökningar har

man kompletterat nykterhetskommitténs uppgifter om övergången i Norge

från ransonering till fri försäljning efter senaste världskriget; man har in­

förskaffat uppgifter från Finland från vissa förändringar beträffande vin­

försäljningen under de senaste åren. Slutligen har kommittén undersökt

erfarenheterna från Hälsingborg vid passfrihetens införande år 1952, var­

jämte vissa attitydundersökningar utförts.

Om övergången i Norge 1945—1946 lämnar kommittén i huvudsak föl­

jande uppgifter.

Det formella slopandet av ransoneringen skedde den 1 januari 1946. Sam­

tidigt höjdes priserna med 33 %. Emellertid blev efterfrågan så stor i för­

hållande till tillgången, att redan från början en viss ransonering måste

tillämpas. Varje försäljningsställe fick sålunda endast sälja en viss mängd

per dag beräknad å grundval av försäljningsställets månadskvot, som i sin

tur var bestämd med hänsyn till den samlade tillgången på vin och sprit.

Rykten om ransoneringens återinförande ökade den allmänna oron och i

början av maj månad var efterfrågan större än någonsin. Trots inskränk­

ning av både kvot per dag och tiden för öppethållande måste försäljningen

på grund av varuknapphet helt upphöra fr. o. m. den 8 juni 1946.

Efter ett uppehåll på drygt en månad återupptogs försäljningen igen den

10 juli 1946. Då hade produktionen av spritdrycker koncentrerats på en

brännvinssort och kvantiteten per köpare begränsades till 2 flaskor åt

gången (4 vid försändelse). Vin såldes inte till att börja med, men seder­

mera tillhandahölls svagvin och den 16 september borttogs prisreglerings-

tillägget på detta vin. Fr. o. m. den 11 november fanns det tillgång till

flera olika brännvinssorter och i december slopades kvantitetsbegränsning-

en. En mindre höjning av alla priser inträdde fr. o. m. den 11 november

1946. Efter oktober 1947 var alla tillfälliga restriktioner slopade.

Konsumtionens utveckling och antalet för fylleri anhållna åskådliggöres

i tabellform här nedan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

224

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

Försäljningen av brännvin och vin i Norge 1938, 1939 och

1945—1952 i tusental liter.

År

Brännvin

per år

! genomsnitt

F

i per månad

Vin

1938................................................

7 661

638

4818

1939................................................

7 880

657

4 862

1945................................................

8 530

711

659

1946................................................

14 458

■1314

2 239

1947................................................

13 398

1117

2 631

1948................................................

13 238

1103

2 987

1949................................................

11436

953

2 872

1950................................................

10 004

834

3 094

1951................................................

8 747

728

3 663

1952................................................

8 974

748

3 944

1 1946 försäljning endast under 11 månader.

Kommittén anmärker, att förkrigsåren samt 1945, 1951 och 1952 visar

för brännvinets vidkommande ganska likartade kvantiteter. Däremot är

konsumtionen påtagligt större under åren 1946—1948, medan 1949 och 1950

intar en mellanposition.

Fylleriförseelser i Norge månadsvis 1938—1939 och 1945—1950.

1938

1939

1945

1946

1947

1948

1949

1950

Januari .........................

2 509

2 410

1603

4157

2 494

2 438

2 660

2 352

Februari.........................

2 697

2 545

1637

3115

2108

2 878

2 877

2 436

Mars ..............................

3.397

3 306

1692

3 795

3 258

3156

3 230

3 045

April ..............................

3 279

3 340

1943

3 770

3 258

3 620

3 209

2 953

Maj...................................

3185

3 159

1404

3 681

3 444

3 630

3 436

3 026

Juni..................................

3 075

2 954

1603

1682

3 562

3 558

3 331

2 841

Juli...................................

3198

3100

1903

4 528

3 973

3 977

3 604

3 235

Augusti .........................

3 119

3 061

1938

4 297

4 044

3 783

3 251

3 067

September.....................

3 279

3 689

1631

3 722

3 610

3 682

3 375

2 949

Oktober..........................

3 470

3 935

1837

3 752

3 410

3 626

3107

2 461

November.....................

3 046

3 380

1520

2 970

2 956

3109

2 725

2119

December .....................

3126

2 965

1491

3 046

3 304

3 450

3 026

2 280

Hela året

37 362

37 844

20 202

42515

39421

40907

37 831

32 764

1951 = 31648, 1952 = 33 728.

Fylleriförseelserna ökade kraftigt, påpekar kommittén, vid själva över­

gången. Emellertid var 1946 års siffror visserligen höga jämfört med

1945, men icke anmärkningsvärt höga, om man jämför med förkrigsåren.

Man måste dock beakta att spritförsäljning skedde- under endast 11 måna­

der 1946. Kommittén anför vidare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

225

Antalet fylleriförseelser var avgjort störst 1946 och lägst 1945. Åren 1947

och 1948 visar högre tal än förkrigsåren och betydligt högre än 1950, 1951

och 1952. Den starka nedgången under 1950 speciellt för oktober—decem­

ber kan bl. a. bero på den nedgång i konsumtionen, som följde efter den

25-procentiga prishöjningen den 25 september det året.

Man har gjort det antagandet, att de höga talen för fylleriförseelserna

1946 jämfört med 1945 skulle till icke oväsentlig del ha orsakats av brist­

fälligare beivrande under krigsåren och tiden närmast efter befrielsen. Det­

ta antagande måste ses mot bakgrunden av månadssiffrorna 1945 och 1946.

Det är föga sannolikt att ökningen från 1 491 i december 1945 till 4 157 i

januari 1946 till någon mera betydande del skall kunna förklaras med skärpt

polisiär uppmärksamhet och effektivare beivrande av fylleriförseelser.

Det förefaller som om en mera markant nedgång av antalet fyllerianbåll-.

na inträffade först 1950, även om 1947—1949 visar avsevärt lägre tal än

1946. Konsumtionen av spritdrycker höll sig under åren 1946—1948 på en

förhållandevis hög nivå ehuru något lägre än 1946. Den minskar sedan

ganska märkbart ända till 1952, då en mindre ökning inträder.

Vid bedömningen av alkoholkonsumtionens och fylleriets utveckling i

Norge efter ransoneringens upphävande den 1 januari 1946 bör beaktas in­

verkan av vissa speciella faktorer, som har sin grund i de särskilda tidsför­

hållandena i Norge vid denna tidpunkt. Ransoneringen på spritdrycker var

den första av många tyngande ransoneringar som släpptes. Tiden närmast

efter kriget karakteriserades vidare av en utpräglad knapphet på varor och

samtidigt god penningtillgång. Arbetstillgången inom de grupper, där alko­

holmissbruk är relativt vanligt, torde ha varit avsevärt bättre än före kriget.

Dessa faktorer torde ha bidragit till att öka alkoholkonsumtionen. Härtill

kommer de psykologiska faktorer, som hänger samman med befrielsen frän

ockupationen och som åtminstone kortfristigt torde ha haft en viss inverkan

på människornas benägenhet att använda alkohol.

Det torde knappast vara möjligt att kunna på ett riktigt sätt särskilja in­

flytandet på konsumtionsökningen från den 1 januari 1946 av å ena sidan

ransoneringens slopande och å andra sidan de övriga faktorer, som nu

nämnts. Det är emellertid uppenbart att själva frisläppandet åtminstone i

början medfört en påtaglig ökning av såväl konsumtion som missbruk. Hur

långt i tiden verkningarna av den nya försäljningsformen sträckt sig kan

icke bedömas av det föreliggande siffermaterialet. Den omständigheten, att

fylleriförseelserna i jämförelse med motsvarande tider under förkrigsåren

började minska i slutet av 1946 och att även konsumtionen därefter hade

en liknande tendens ger skäl för antagandet att i varje fall toppeffekten av

övergångsfaktorn var eliminerad efter ungefär ett år.

Kommitténs finska undersökningar har, såsom förut antytts, gällt vissa

förändringar i fråga om vinförsäljningen. I Finland gäller icke någon ranso­

nering för rusdrycker. Emellertid erfordras för inköp ett särskilt med stäm­

pelavgift belagt inköpsbevis, varigenom viss kontroll samt avstängning av

missbrukare möjliggöres. Den 1 juli 1949 släpptes inköpskontrollen på svag­

vin och varje vuxen person kunde således utan uppvisande av inköpsbevis

köpa svagvin. Denna åtgärd satte inga påtagliga spår efter sig i konsum-

tionsstatistiken eller fylleristatistiken.

Från och med maj månad 1952 tillämpas fri försäljning även av vin med

upp till 17 % alkohol, s. k. starkvin. Här har emellertid konsumtionsutveck-

lingcn blivit eu annan än för svagvinet.

15

llihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

226

I maj 1951 var den totala försäljningen av vin i hela landet 194 000 liter

och under den sista månaden före frisläppandet — april 1952 — var den

285 000 liter, men under den första månaden med fri försäljning — maj

*952 — sprang den upp till 487 000 liter och har sedan t. o. in. juni 1953

visat ett månadsgenomsnitt på 651 000 liter. Den sista månaden — juni 1953

— var den så hög som 724 000 liter.

I fråga om fyllerisiffrorna konstaterar kommittén en ökning av antalet

fyllerianhållanden samtidigt som inköp av starkvin kunde ske utan inköps-

bevis, men ökningen är inte större än de variationer i månadssiffrorna, som

förekommer t. ex. under 1951. Antalet fyllerianhållna, som uppgivit vinet

som berusningsmedel, visar mera ogynnsamma konsekvenser av vinets fri­

släppande. Andelen berusade av vin har från 1947 till 1951 hållit sig mellan

2,8—3,5 %, men fr. o. m. 1952 sker en sexfaldig ökning till 20,5 %.

Resultatet av den finska undersökningen sammanfattas av kommittén

sålunda.

Utvecklingen för vinförsäljningen i Finland efter frisläppandet i maj 1952

synes tyda på, att även vid en så relativt obetydlig övergång från ett ganska

generöst system, mera ett kontroll- än restriktionssystem, till fullständigt

fri försäljning, en ganska kraftigt ökad efterfrågan gör sig gällande. Ut­

vecklingen under 14 månader efter övergången ger knappast belägg för an­

tagandet att den ökade efterfrågan skulle vara av temporär art.

Kommittén har vidare undersökt verkningarna i Hälsingborg och Hel­

singör av den i juli 1952 införda passfriheten mellan Sverige och Danmark

och de därigenom underlättade möjligheterna för svenskar att skaffa sig

dansk sprit som visserligen är fri men dyrare i inköp än den svenska. Un­

dersökningen visar en ganska kraftig ökning av antalet svenskar som anhål­

lits för fylleri i Hälsingborg och uppgivit Danmark som berusningskälla.

Även antalet i Helsingör anhållna svenskar har ökat. Det totala antalet är

emellertid, anmärker kommittén, försvinnande litet om man ser det mot

bakgrunden av den mycket starka resandefrekvensen.

Kommitténs attitydundersökningar utgöres av en gallupundersökning, en

undersökning vid några militära repetitionsövningsförband och en enkät

bland ungdomsledare. Resultatet skall nedan beröras i anslutning till kom­

mitténs överväganden.

Vid sina principiella överväganden går kommittén till en början in på frå­

gan om motbokssystemets verkningar samt anför.

o Kommittén har funnit det vanskligt bilda sig en mening om styrkan av

saväl ransoneringssuggestion som spärrverkan. Det förefaller dock troligt

att restnktionssystemet på längre sikt haft en suggestionsverkan och där­

med bidragit till att suga in allt fler personer i kretsen av alkoholkonsu­

menter och även till att i vissa fall stegra konsumtionen mot tilldelnings-

maximum. Förekomsten av en sådan suggestionsverkan utesluter inte att

restnktionssystemet också bär en måhända icke obetydlig spärrverkan ge­

nom att hindra vissa personer från att tillgodose hela det behov av sprit­

drycker, som de — kanske till en del beroende på restriktionssystemets sug-

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

227

gestionsverkan — anser sig ha. Eftersom enbart övergångsproblemen skall

beaktas av kommittén måste den fästa den största uppmärksamhet vid att

de kraftigt utbredda alkoholvanorna, oavsett vilka orsaksfaktorer som lig­

get bakom dem, lever kvar vid själva övergången, men att restriktionssyste-

mcts eventuella spärrverkan upphör vid detta tillfälle. På lång sikt däremot

kan alkoholvanorna genom den antagna suggestionsfaktorns bortfall så

småningom förändras i gynnsam riktning. Detta berör kommitténs uppgift

endast såtillvida att en dylik gynnsam utveckling kan hämmas därest det blir

en lång övergångsperiod med hög konsumtion, varunder alkoholvanor kan

stabiliseras på en högre nivå än eljest skulle ha blivit fallet.

Kommittén ingår därefter på de av nykterhetskommittén och reservan­

ten herr Utterström behandlade undersökningarna angående inköpens för­

delning på månaden. Efter att ha framhållit de invändningar som kan rik­

tas mot de därvid framkomna resultatens betydelse fortsätter kommittén.

Oaktat detta förefaller det inte orimligt att antaga, att snedheten i in-

köpsfördelningen under ransoneringsperioden till en viss del är föranledd

av en av restriklionssystemet åstadkommen spärrverkan på det behov av

spritdrycker, som en icke obetydlig del av alkoholkonsumenterna anser sig

ha. Detta antagande finner också stöd i det förhållandet att utskänkningen

i regel är kvantitativt störst mot slutet av en ransoneringsperiod. Härav föl­

jer att man måste räkna med en viss ökad efterfrågan när ransoneringen

slopas.

Till nykterhetskommitténs redogörelse för spritkonsumtionens utveck­

ling efter upphävandet av förbuden i Förenta Staterna, Norge och Finland

vill kommittén foga den kommentaren att de erfarenheter, som vunnits vid

dessa övergångar, inte utan vidare kan vara vägledande vid bedömningen av

spritkonsumtionens utveckling vid en eventuell övergång i Sverige. Under

ett förbud torde en sammankrympning av alkoholvanorna ske och vid för­

budets upphörande sprider sig alkoholvanorna först så småningom, varför

en förhållandevis långsam ökning av spritkonsumtionen och alkoholskador

inträder. 1 Sverige däremot finns redan före övergången kraftigt utbredda

alkoholvanor med därav följande risk för ökning av spritkonsumtionen

omedelbart vid övergången.

Om resultaten av kommitténs egna undersökningar från Norge, Finland

och Hälsingborg—Helsingör yttrar kommittén.

Dessa »övergångar» har inträffat under vitt skilda förutsättningar och

förändringarnas art och karaktär är mycket varierande. I Norge rådde på

grund av tidigare krig och ockupation alldeles speciella förhållanden, när

den relativt tvära övergången skedde. Frisläppandet av starkvinsförsäljning-

cn i Finland måste bedömas som en icke särskilt betydande förändring i

möjligheterna att köpa alkoholdrycker och den genom passfrihetens infö­

rande ökade möjligheten kan karakteriseras på liknande sätt. Samtliga för­

ändringar har dock det gemensamt alt de medförde ökade möjligheter till

alkoholkonsumtion och i samtliga fall inträdde också en ökning av denna

konsumtion. Uppgifterna från Hälsingborg avser antalet fylleriförseelser.

Det synes befogat att tillmäta dessa undersökningsresultat ett visst värde.

För Norges vidkommande är det alldeles uppenbart att det blev eu kraftig

ökning av såväl konsumtionen som missbruket mätt i antalet fylleriförseel­

ser —- även i jämförelse med »normala» förkrigsförhållanden eller med åien

1950—1952. Endast till en del torde detta kunna förklaras med de speciella

förhållanden, som rådde i Norge 1940. Angående Finland är del icke minst

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

betydelsefullt att uppmärksamma att den starka konsumtionsökningen på

starkvin efter det fullständiga frisläppandet i hög grad överraskade ledning­

en för Alkoholbolaget och att motåtgärder först efter ca 10—12 månader

var färdiga att sättas in. Även i Norge överraskades för övrigt myndighe­

terna av den oväntade utvecklingen 1946. De svenskar, som anhållits för fyl­

leri i Helsingör eller i Hälsingborg med berusningskälla i Danmark, är vis­

serligen försvinnande få i förhållande till antalet resande, men man kan

inte helt bortse ifrån den markanta ökning av dessa missbrukare, som skett

jämfört med tiden före passfrihetens införande.

Kommitténs attitydundersökningar genom Gallup och bland dem till mili­

tära repetitionsövningar inkallade är behäftade med betydande osäkerhets­

marginaler. Det troliga är att i svaren den sannolika ökningen av spritinkö­

pen vid fri försäljning blivit systematiskt underskattad. Att undersökning­

arna trots detta visa att 5—6 % av männen skulle ha ökat sin spritkon­

sumtion vid fri försäljning och att dessutom — enligt Gallup — 4 % inte vet

hur de skulle ha handlat (av militärerna har 12 % ej svarat) måste emeller­

tid inge vissa farhågor. Särskilt allvarligt är att — enligt Gallup — 16 %

av männen i åldern 22—29 år skulle ha köpt mera medan 3 % inte vet hur

de skulle ha gjort.

Värdet av enkäten bland ungdomsledare är begränsat. Emellertid är det

av ett visst intresse att så gott som samtliga svarande — 113 av 117 — an­

såg att ungdomen skulle komma att öka sin spritkonsumtion vid fri försälj­

ning. Av de svarande ansåg 39 % t. o. in. att detta skulle komma att ske i

ganska kraftig omfattning. Samma uppfattning har framförts av de repre­

sentanter för ungdomsorganisationerna med vilka kommittén haft överlägg­

ning.

Kommittén framhåller vidare, att flera icke nu bedömbara faktorer givet­

vis kommer att inverka på alkoholkonsumtionen vid övergången. En sådan

skulle kunna kallas »frihetssuggestion», d. v. s. en benägenhet hos alkohol­

konsumenter — såväl motboksägare som de övriga — att fira slopandet av

det frihetsinskränkande restriktionssystemet med en åtminstone tillfälligt

ökad konsumtion. Denna faktor torde ha spelat en icke obetydlig roll vid de

övergångar till friare spritförsäljning, vilka redovisats i det föregående. Då

vi i vårt land haft ransonering i närmare 40 år och denna intagit en fram­

skjuten plats i allmänhetens medvetande och samtidigt alstrat starka mot-

reaktioner, befarar kommittén att frihetssuggestionen kan komma att bii

särskilt framträdande vid ett slopande av det svenska restriktionssystemet.

Frihetssuggestionens styrka blir dock även beroende av bland annat den all­

männa opinionens inställning och publicitetens inriktning.

Kommittén har funnit att en påtaglig risk föreligger för en ökning av

alkoholkonsumtion och missbruk vid en övergång till fri spritförsäljning.

Den har kommit till slutsatsen att samhället bör sätta in särskilda åtgärder

för att motverka den befarade försämringen av nykterhetstillståndet under

övergångstiden efter införandet av friare spritförsäljning.

Kommittén finner icke orealistiskt att just vid en övergång till friare sprit-

försäljnirig räkna med en mera brant stigande utvecklingstrend för missbru­

ket än för spritkonsumtionen, övergången medför enligt kommitténs upp­

fattning främst den förändringen på kort sikt att restriktionssystemets spärr­

verkan bortfaller. Denna har sannolikt varit starkt verkande just på den ka­

229

tegori spritkonsumenter, vilkas konsumtion gränsar till missbruk. Därtill

kommer den förut omnämnda frihetssuggestionen, vars omfattning och kon­

sekvens för olika grupper av konsumenter är mera svårbedömbar.

I frågan för vilka grupper de största riskerna vid övergången föreligger

har kommittén funnit viss vägledning i materialet från Norge, Finland och

Hälsingborg—Helsingör. Kommittén anför.

De grupper, som kan förefalla bli ganska utsatta för risken till ökad kon­

sumtion vid friare spritförsäljning, torde vara alkoholister och grova miss­

brukare. Dessa personer har i allmänhet inte egen motbok och torde visser­

ligen inte heller få inköpsrätt under ett nytt försälj ningssystem, men efter­

som möjligheterna att erhålla överlåtelsesprit torde bli avsevärt större vid

en fri försäljning får man räkna med att de lättare får tillgång till sprit och

kanske även ökade ekonomiska möjligheter genom en trolig prissänkning på

den illegala spriten. Dock kanske det i många fall är så att dessa har en

viss »toppkonsumtion» redan nu och därför varken känner behov av eller

har fysiska förutsättningar för en ökad konsumtion. Erfarenheterna från

Helsingör—Hälsingborg visar emellertid att alkoholister och grova missbru­

kare tillsamman utgör 38,1 % av de hälsingborgsbor, som anhölls för fyl­

leri efter att ha berusat sig i Danmark när nya möjligheter att köpa sprit

i Danmark förelåg.

Gruppen »personer med tendens till missbruk» måste av naturliga skäl

också antas bli utsatt för betydande risker i ett övergångsläge med fri sprit­

försäljning. Restriktionssystemets spärrverkan och därmed följande högre

pris för illegal sprit kan ha varit en tämligen konstant realitet för denna

grupp. När den inte längre existerar torde en konsumtionsökning inträda.

Frihetssuggestionen kan självfallet också inverka konsumtionsstegrande spe­

ciellt i denna grupp. Eftersom konsumtionen redan före övergången tenderar

att ligga över missbruksgränsen kan en eventuell konsumtionsökning befa­

ras lätt leda till mera konstant missbruk. Gruppen är den till antalet största

bland dem som anhållits i Helsingör—Hälsingborg.

Kommittén finner sig också kunna utgå ifrån att ungdomen är en sär­

skilt utsatt grupp vid övergången. Till detta bedömande bär anslutit sig

så gott som samtliga de ungdomsledare, som svarat vid kommitténs enkät.

Kommittén påpekar att den motbokslösa ungdomen hittills i viss utsträck­

ning skaffat sig sprit till avsevärt högre pris än utminuteringspriset anting­

en å restaurang eller genom att köpa utminuteringssprit av langare. För dem

som fyllt 21 år blir det i realiteten i vissa fall en icke obetydlig prissänkning.

Men även för de ungdomar, som cj nått upp till 21 års ålder, blir det avse­

värt lättare och i många fall även billigare alt köpa sprit än det är nu. För

dem, som är i 16—20-årsaldern, bör det nämligen bli mycket lättare att till-

handla sig sprit, när deras egna i det närmaste jämnåriga kamrater i

»gänget» får obegränsad inköpsrätt. Kommittén anför vidare.

Gemensamt för hela ungdomsgruppen i åldrarna 15—25 år är att den

enskilde oftast inte har försörjningsplikter men i många fall förhållandevis

goda inkomster. Detta torde inverka såtillvida, att just dessa ungdomar

iiar ekonomiska förutsättningar att öka sin spritkonsumtion.

Osloundersökningen tyder på en svag förskjutning till yngre årsklasser av

de för fylleri anhållna ungdomarna 1946 jämfört med 1937.

Enligt den tidigare refererade Gallupundcrsökningen uppgav inte mindre

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

230

än 16 c( av männen i åldern 22—29 år att de, om spritförsäljningen varit

fri under de senaste tre månaderna, skulle ha köpt mer sprit under denna

tid än vad nu faktiskt köptes.

Däremot finner kommittén icke att övergången kommer att medföra större

risker beträffande övriga manliga konsumenter eller kvinnorna.

Kommittén har icke funnit möjligt att exakt ange längden av den väntade

övergångsperioden med högre konsumtion men anför följande synpunkter.

Av undersökningen angående utvecklingen i Norge efter den fria försälj­

ningens införande 1946 framgår att efter ca ett år en viss nedgång av kon­

sumtion och missbruk kunde iakttas.

Undersökningen av fylleriet i Helsingör—Hälsingborg efter passtvångets

slopande visar att där skett en återgång till mera normala förhållanden

efter ca 3/4 år. Detta material är emellertid alltför begränsat och speciellt

för att tillåta mera långtgående slutsatser.

Sannolikt kan man vänta sig i huvudsak två slag av konsumtionsökning

med något olika inverkan på övergångsperiodens längd. Dels har man att

räkna med konsumtionsökning, som orsakas av den antagna frihetssuggestio-

nen och vilken tar sig uttryck i att man firar den nyvunna friheten att köpa

sprit utan hämmande restriktioner genom särskilt stora inköp. Denna kon­

sumtionsökning kan bli ganska omfattande men kortvarig och den torde

endast i mindre utsträckning sätta spår efter sig i alkoholvanorna. Dels kan

man vänta konsumtionsökning från dem, som hindrats av restriktions-

systemets spärrverkan från att tillgodose sitt behov av spritdrycker. Det kan

här vara fråga om både motboksägare och andra, t. ex. ungdom utan mot­

bok. Denna ökning kan bli av mera långvarig karaktär; hur lång är emel­

lertid omöjligt att ange. Den av nykterhetskommittén antagna ransonerings-

suggestionen bortfaller vid övergången, vilket efter en tid hör leda till en

konsumtionsminskning.

Kommitténs rekommendation angående tidpunkten för övergången base­

ras på önskemålet att få så liten konsumtionsökning som möjligt vid själva

övergången och intresset av att finna en för de i upplysningskampanjen

medverkande organisationerna lämplig tid. Härom yttrar kommittén.

Helgmånaderna bortfaller därvid, eftersom alkoholkonsumtionen då är

särskilt hög och således den vid övergången bortfallande spärrverkan på-

Jaglig- övergången bör ske vid en tidpunkt, som dels har en säsongmässigt

låg alkoholkonsumtion, dels är lämplig med hänsyn till de speciella mot­

åtgärder kommittén föreslår. I detta sistnämnda avseende är det angeläget

att övergången sker kort efter att organisationernas verksamhetssäsong bör­

jat på hösten. Kommittén kan följaktligen ansluta sig till nykterhetskom­

mitténs förslag om övergång i början av oktober månad. Lämpligheten av

att övergången sker någon av de allra första veckodagarna bör enligt kom­

mitténs mening beaktas.

Vid de överläggningar kommittén fört med representanter för de olika

folkrörelserna och organisationerna har allmänt från dessa representanters

sida framhållits det lämpliga i att övergången sker i början av oktober just

med tanke på organisationernas och folkrörelsernas möjlighet att effektivt

deltaga i en propaganda- och upplysningskampanj för motverkande av miss­

bruk. Ur denna synpunkt får oktober månad, t. ex. 1956, anses olämplig,

eftersom då i vissa fall förberedelsearbetet för organisationernas insatser

i kampanjen kan hindras och fördröjas genom att personliga och organisato­

riska insatser i valrörelsen kan komma i första hand. Dessutom skulle de

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

231

propaganda- och upplysningsåtgärdcr, som genom annonser, affischer o. d.

sätts in före övergången, komma samtidigt som valpropagandan når sin kul­

men, vilket skulle vara olämpligt ur flera synpunkter.

Förslaget har vid remissbehandlingen fått ett övervägande gynnsamt mot­

tagande. I avstyrkande riktning uttalar sig visserligen socialstyrelsen och

Tjänstemännens centralorganisation. Statskontoret föreslår nedskärningar

av kostnadsramen, och även i övrigt förekommer jämkningsförslag. I de

flesta yttrandena vitsordas emellertid behovet av särskilda motåtgärder för

att möta ökad konsumtion och ökat missbruk under övergångstiden. Den

föreslagna kampanjen betecknas också i stort sett som lämplig.

Kontrollstijrelsen har i sitt utförliga yttrande ingått i granskning av kom­

mitténs undersökningar och dess överväganden om behovet av särskilda åt­

gärder under övergångstiden. Styrelsen finner att kommittén pa ett för­

tjänstfullt sätt kompletterat nykerhetskommitténs material. Särskilt har

styrelsen fäst sig vid den norska undersökningen. Styrelsen instämmer i

kommitténs slutsatser men finner anledning att mot bakgrunden av den

norska undersökningen bedöma övergångsperiodens längd och utvecklingen

i övrigt mera pessimistiskt än kommittén. Därvid pekar styrelsen på att

flera faktorer funnits vid övergången till fri försäljning i Norge, vilka varit

ägnade alt motverka den ogynnsamma utvecklingen. Sålunda låg vid ut­

gången av år 1946 priserna på sprit och vin 200 till 500 procent — på de

mest sålda brännvinssorterna cirka 210 till 250 procent — över 1938 års pri­

ser, medan levnadskostnaderna under samma tid stigit med allenast 61 pro­

cent. Inköpen var begränsade det första året. Vidare var den legala åtkoms­

ten av spritdrycker avsevärt försvårad för stora delar av befolkningen ge­

nom att utminuterings- och utskänkningsställena — relativt sett långt färre

än i Sverige — starkt minskades från år 1945 till år 1946; fri försändning

fanns icke. Beträffande fyllerisiffrorna erinrar styrelsen om att dessa ännu

år 1948 översteg 1945 års siffra med 162 procent samt att en markant änd­

ring inträffade först år 1950. övergångstiden får enligt styrelsen anses om­

fatta snarare fyra år än ett år. Med stöd av kommitténs material i dess hel­

het finner sig kontrollstyrelsen böra uttrycka stark oro för att övergången

till fri rusdrycksförsäljning kan komma att medföra en icke endast kraftig

utan även långvarig försämring av nykterhetstillståndet, därest icke till­

räckligt starkt verkande motåtgärder insättes.

Även vissa andra yttranden diskuterar nu nämnda frågor. De därvid

framkomna synpunkterna ansluter sig i huvudsak till vad från samma håll

anförts i anledning av nykterhetskommitténs betänkanden.

Nykterhetmämndasakliunniga.

De sakkunnigas förslag innebär en allmän översyn av alkoholistvårdsut-

rcdningcns och nykterhetskommitténs förslag i vad angår nykter hetsnämn­

dernas verksamhet. I enlighet med sina direktiv har kommittén uppdragit

Kangl. Maj.ts proposition nr 151.

riktlinjer för medverkan av frivilliga medhjälpare i nykterhetsvården. Des­

sa medhjälpare skall företrädesvis anlitas för fortlöpande kontakt inom ra­

men för hjälpåtgärder. För rekryteringen av medhjälpare förordas samar­

bete med organisationer av olika slag. Medhjälparnas utbildning skall ord­

nas genom särskild utökad utbildnings- och upplysningsverksamhet av

länsnykterhetsnämnder, nykterhetsnämndssammanslutningar, kommunala

nykterhetsnämnder samt Centralförbundet för Nykterhetsundervisning och

andra organisationer. Förslagen förutsätter vissa jämkningar i alkoholist-

vårdsutredningens lagförslag samt anslagsökningar fr. o. m. budgetåret

1954/55 med 307 000 kronor.

De sakkunniga beräknar det klientel, med vilket nykterhetsnämnderna

normalt bör taga befattning enligt den föreslagna lagstiftningen, till 50 000

ä 60 000 personer om året. Härtill kommer emellertid det okända men med

all säkerhet omfattande klientel i storstäderna, som på grund av otillräck­

ligheten i den arbetskraft, varöver dessa städers nykterhetsnämnder förfo­

gar, hittills inte har kunnat bli föremål för några nykterhetsvårdande åt­

gärder.

Vårdbehovet under en övergångstid till friare rusdrycksför sälj ning bedö-

mes av de sakkunniga sålunda.

Det föreligger enligt de sakkunnigas mening — och även nykterhetskom­

mittén räknade därmed — en påtaglig risk för en stegring av alkoholmiss­

bruket, särskilt bland sådana grupper, som inte nu är missbrukare i alko­

holistlagens mening men missbrukar alkohol sporadiskt. Även ifråga om en

del ungdomar, som nu hindras av åldersbestämmelserna, föreligger risk för

konsumtionsstegring och missbruk, då man får räkna med ökade möjlig­

heter för dessa att komma över sprit genom överlåtelse och detta till lägre

priser än nu, varigenom jämväl den återhållande faktor, som utgjorts av de

höga priserna, försvagas. Visserligen kan man antaga, att den nimbus av nå­

got åtråvärt, som vidlåder motboken — liksom också vanföreställningen

om inköpsrätten som ett vederhäftighetsintyg — kommer att försvinna. Men

alldeles oavsett efter vilka grunder medborgarnas befattning med spriten

kommer att regleras, kommer den materialistiska syn och livsföring, som

för närvarande råder i vida kretsar, att giva en framträdande plats åt sti­

mulans och njutningar.

Enligt de sakkunniga torde antalet personer, mot vilka nykterhetsnämnd

bör och kan ingripa, knappast uppgå till 100 000 under ett år, detta med

hänsyn jämväl till särskilda förhållanden under en övergångstid i samband

med övergång till fri försäljning av alkoholdrycker. Antalet får emellertid

beräknas komma att ligga någonstans mellan 60 000 och 100 000.

Även dessa sakkunnigas förslag har i huvudsak tillstyrkts i däröver av­

givna yttranden.

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

233

Departementschefen.

Allmänna synpunkter.

I uppdraget för 1944 års nykterhetskommitté ingick att på bred grundval

ompröva den hittills förda nykterhetspolitiken. Kommittén har verkställt in­

gående utredningar och framlagt förslag icke blott rörande motbokssyste-

met utan även på ett flertal andra områden inom nykterhetspolitiken. Den

har vidare anknutit till tidigare förslag samt kompletterat dessa genom egna

förslag eller rekommendationer. Inom vissa avsnitt, där konkreta förslag

ej sålunda förelegat, har jag igångsatt ytterligare utredningar. Flertalet

av dessa utredningar har slutförts och därvid avgivna förslag remissbehand-

lats.

Nykterhetskommitténs förslag innebär en radikal omläggning av den hit­

tills förda nykterhetspolitiken. I yttrandena över kommitténs betänkande har

man så gott som enhälligt vitsordat behovet av reformer. Meningarna om

kommitténs förslag är delade i viktiga hänseenden, främst beträffande prin­

ciperna för handeln med rusdrycker. Kommitténs förslag har emellertid med

större eller mindre reservationer godtagits av flertalet hörda myndigheter

och sammanslutningar. På åtskilliga punkter har förslagen vunnit allmän

anslutning.

För egen del finner jag att kommittén — om än dess kritik mot det nu­

varande motbokssystemet såsom jag tidigare visat synes starkt överdriven

— på ett övertygande sätt klarlagt behovet av reformer inom nykterhets­

politiken. Jag har också förklarat mig biträda ståndpunkten att motboks­

systemet bör avvecklas. Ehuru åtskilliga ändringar i de av nykterhetskom­

mittén och de andra utredningsorganen framlagda förslagen synes erfor­

derliga, torde dessa i stort sett vara ägnade att ligga till grund för beslut av

statsmakterna.

Jag vill därför förorda att principerna för nykterhetspolitiken nu omprö­

vas.

Utgångsläget är helt visst ett annat nu än den gång motbokssystemet till­

kom. Då var spritkonsumtionen synnerligen hög och missbruket vitt ut­

brett. De av spritbruket förorsakade sociala missförhållandena framträdde

bjärt. Förhållandena på detta område är nu avsevärt bättre. Eu hyfsning av

alkoholvanorna har inträtt, och såväl missbruk som alkoholskador faller

mindre starkt i ögonen.

Nykterhetskommittén har det oaktat ansett sig böra betrakta tillståndet

med oro. Kommittén grundar detta sitt omdöme på att den svenska spritkon­

sumtionen fortfarande är anmärkningsvärt hög och de direkta eller indirekta

alkoholskadorna stora. Utvecklingen går enligt kommittén snarast mot en

försämring av nykterhetstillståndct. Särskilt gäller detta ungdomen.

I åtskilliga yttranden har hävdats att kommittén svartmålat den svenska

utvecklingen. Man har i första hand pekat på minskningen i de utåt synliga

skadorna. Beträffande konsumtionsnivån framhålles, att minskningen i för-

234

täringsmängderna per invånare icke är obetydlig i betraktande av det ökade

antalet konsumenter; förtäringsmängden per konsument har således minskat

avsevärt. Även fylleristatistiken åberopas i detta sammanhang. Antalet fyl­

leriförseelser per invånare har visserligen icke minskat nämnvärt sedan 1920-

talets början. Man erinrar emellertid om att bevakningen skärpts och man

pekar därvid på inflyttningen från landsbygden till städer eller andra tätor­

ter med bättre polisbevakning; även på den rena landsbygden har bevakning­

en förbättrats. Toleransen mot offentlig berusning har samtidigt blivit mind­

re. Att fylleriförseelserna trots detta icke ökat tyder enligt samma yttranden

på att det verkliga fylleriet minskat. Invändningar har, såsom anmärkts i

nästföregående avdelning, riktats även mot kommitténs uppfattning om

nykterhetstillståndet bland ungdomen.

Erinringar av denna art kan utan tvivel göras. Det finns också positiva

drag i utvecklingen. Men det bör framhållas, att meningsskiljaktigheterna

på dessa punkter mellan kommittén och de ifrågavarande remissorganen i

och för sig har mindre betydelse. Samma remissorgan vitsordar nämligen i

allmänhet, att den svenska konsumtionen är alltför hög och att utvecklingen

av nykterhetstillståndet icke är tillfredsställande.

Sammanfattningsvis måste konstateras att nykterhetstillståndet inte är

tillfredsställande. Det inger tvärtom bekymmer. Den svenska spritkonsum­

tionen är hög i jämförelse med åtskilliga jämförbara länder, en ökning av

ungdomsfylleriet har inträtt, och spritmissbrukets sociala skadeverkningar

är alltjämt stora. Spritmissbrukets syndaregister som orsak till skilsmässor,

brottslighet, trafikolyckor och minskad effektivitet i arbetet har belysts bl. a.

i nykterhetskommitténs utredningar och är av oroande omfattning. Ett

starkt intresse för nykterhetsbefrämjande åtgärder är av behovet påkallat

från samhällets sida. Dess bättre visar remissyttrandena i anledning av

nykterhetskommitténs förslag, att denna mening omfattas av en nära nog

enhällig opinion.

När det nu gäller att finna vägar för det allmännas nykterhetspolitiska

ingripanden kan man bygga på eu mansålders erfarenhet. Denna lär oss

framför allt, att det icke torde finnas något universalmedel för skapande av

ett radikalt förbättrat nykterhetstillstånd. Rusdrycksförbudet har där det

införts icke kunnat vinna den anslutning i den allmänna meningen som

erfordras för dess upprätthållande. Det för Sverige unika restriktionssyste-

met med motbok har visserligen, såsom framgår av det tidigare anförda,

haft en viss påtaglig initialeffekt men har sedan på längre sikt icke medfört

några mera märkbara förbättringar. Jag har därför förordat att systemet

avvecklas.

Den svenska nykterhetspolitiken har emellertid arbetat också med andra

medel än restriktioner. Samhället har gjort åtskilliga insatser på sådana

områden som nykterhetsvård samt undervisning och upplysning i alkohol­

frågan. Ehuru dessa vid en internationell jämförelse ter sig aktningsvärda,

måste emellertid utgifterna för de positiva åtgärderna betecknas som blyg­

samma i förhållande till kostnaderna för motbokssystemet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

235

Ett ingripande, som hittills reglerats ur väsentligen andra synpunkter än

nykterhetspolitikens, är alkoholbeskattningen. Denna kan uppenbarligen icke

frånkännas betydelse i förevarande sammanhang.

Det ligger i sakens natur att de nykterhetspolitiska insatserna i huvudsak

måste inriktas på de fält som har omedelbar betydelse för nykterhetstill-

ståndet. Att i nu aktuella sammanhang ompröva alla de socialpolitiska och

kriminalpolitiska åtgärder som direkt eller indirekt har betydelse för nyk-

terhetstillståndet — eller för sin effekt är beroende av detta — torde varken

vara lämpligt eller ens möjligt. Men det star numera klart att man icke kan

begränsa sig såsom hittills skett. Vissa åtgärder av den art som nyss nämnts

äger så stor betydelse för nykterhetstillståndet, att de måste bedömas såsom

viktiga led i en effektiv nykterhetspolitik. Detta gäller särskilt de ungdoms-

sociala åtgärderna.

Även för den som icke kan helt biträda kommitténs uppfattning om mot-

bokssystemet bör det stå klart att en större vikt än tidigare måste läggas

vid de positiva åtgärderna. Behovet av ökade insatser på dessa fält synes

väl dokumenterat. En fördel med sådana ingripanden är att kontrasuggesti-

va verkningar i allmänhet är uteslutna. De innebär som regel icke tvång

utan vädjar till den enskildes förnuft och ansvarskänsla, eller också är de

av hjälpande art. Ökade positiva insatser bör således under alla förhållan­

den ske. Motbokssystemets slopande möjliggör ökningar av hithörande an­

slag i en utsträckning som eljest varit utesluten med hänsyn till det aktuella

statsfinansiella läget.

Positiva nykterhetsfrämjande åtgärder.

De nuvarande positiva åtgärderna har trots sin blygsamma omfattning

icke varit utan effekt. Nykterhetskommitténs utredningar synes visa att

ökade insatser med fördel kan göras. Härvid bör i första hand de nuvaran­

de åtgärderna uppmärksammas.

Dessa är av olika natur. En huvudgrupp är de som syftar till att före­

bygga alkoholmissbruk genom undervisning och upplysning. Hit brukar

även hänföras alkoholforskningen. En annan huvudgrupp, nykterhetsvår-

den, har till ändamål att i olika former hjälpa de redan alkoholskadade.

Beträffande forskningen och undervisningen synes nykterhetskommitténs

förslag väl ägnade att ligga till grund för statsmakternas beslut. De inne­

bär bl. a. att en professur i alkoholforskning inrättas samt att undervisning

i alkoholfrågan beredes ökat utrymme vid militärförband, skolor och andra

läroanstalter.

Statens stöd åt nykterhetsupplysningen utgår i form av anslag till Cent­

ralförbundet för nykterhetsundervisning och övriga nykterhetsorganisatio-

ner. Nykterhetskommittén har föreslagit att anslagen ökas. I samband där­

med skall staten erhålla ökat inflytande inom centralförbundets ledning.

Förslagen synes i stort sett lämpliga i vad de berör centralförbundet. Be­

träffande övriga organisationer har jag funnit en överarbetning erforderlig,

bl. a. för att finna fastare normer för bidragsgivningen samt att motverka

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

236

risker för bvråkratisering och minskad självständighet i organisationernas

arbete, överarbetningen bär verkställts av utredningen angående stöd åt

nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar. Dess

förslag går i huvudsak ut på att organisationerna skall få ett mindre grund-

bidiag, samt att statsbidragen i övrigt skall få karaktären av stimulans­

bidrag för utåt riktad verksamhet och förutsätta egna ekonomiska insatser

från oiganisationernas sida. Stimulansbidrag med högre belopp än som nor­

malt skall utgå föreslås under budgetåret före en eventuell omläggning av för-

säljningssystemet för rusdrycker. Förslagen synes kunna tillgodose de nyss

angivna syftena samt även i övrigt vara lämpliga.

Behovet av ökade insatser har icke minst visat sig inom nykterhetsvår-

den. Verksamheten har visserligen effektiviserats, bl. a. genom uppoffring­

ar från kommunernas sida. Det är emellertid allmänt omvittnat, att den

nuvarande organisationen icke förslår för annat än de mest trängande upp­

gifterna. Bl. a. saknar man ofta resurser att inskrida på ett tillräckligt tidigt

stadium av missbruk.

Redan 1946 års alkoholistvårdsutredning föreslog en avsevärd utbyggnad

av nykterhetsvården. Förslaget innebar en förbättrad anstaltsorganisation

med särskilda alkoholistsjukhus men också en förstärkning av nykterliets-

nämnderna i syfte att tillgodose behovet av tidiga ingripanden. Utredning­

ens förslag byggde på tanken att sådana ingripanden skulle ske i vidgad

omfattning och väsentligen få formen av hjälpåtgärder i samarbete med

missbrukaren. Nykterhetskommittén har kompletterat utredningens förslag

i fråga om den öppna nykterhetsvården. Bl. a. har den ännu starkare beto­

nat nykterhetsnämndernas skyldighet att ingripa vid begynnande missbruk.

Nu återgivna förslag avser närmast den nykterhetsvård som permanent

kan erfordras. Med tanke på de särskilda påfrestningar som eventuellt kan

uppkomma i samband med en övergång till ett ändrat rusdrycksförsälj-

ningssystem har jag låtit särskilda sakkunniga undersöka möjligheterna att

tillfälligt förstärka nykterhetsnämnderna med frivilliga krafter. De sakkun­

niga har funnit, att en sådan förstärkning kan ske, och föreslagit särskilda

åtgärder för ändamålet.

En välbehövlig effektivisering av nykterhetsvården synes kunna ske i an­

slutning till de sålunda framlagda förslagen.

\id en avvägning av samhällets positiva nykterhetsfrämjande åtgärder

synes, såsom framhållits redan i annat sammanhang, ungdomen böra kom­

ma i främsta rummet. Förut omtalade positiva åtgärder vänder sig i stor

utsträckning till ungdomen. Den undervisande verksamheten avser sålunda

i huvudsak ungdomar. Även nykterhetsupplysningen riktar sig i stor ut­

sträckning till ett ungdomligt klientel. Förstärkningen av nykterhetsvården

innebär, som nämnts, ökade möjligheter och skyldigheter för nykterhets­

nämnderna att ingripa på ett tidigt stadium av missbruk. Det ligger i sakens

natur att sådana ingripanden i stor utsträckning kommer att gälla ung­

domliga missbrukare.

Men därutöver synes erforderligt att vidtaga nya åtgärder som direkt ta­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

237

ger sikte på ungdomens förhållanden. Genom stöd åt sammanslutningar

med ungdomsvårdande åtgärder på programmet, åt ungdomsidrott och åt or­

ganiserad fritidsverksamhet bland ungdom synes det möjligt att inrikta åt­

skilliga unga människor på lämpliga fritidssysselsättningar och främja deras

fostran till ett nyktert och ordentligt levnadssätt. En organiserad fritidsverk­

samhet motverkar olämpliga påverkningar i liga och gäng. Ungdomarna kom­

mer i stället i beröring med en miljö, där samverkan för ideella eller eljest

positiva syften är ett dominerande drag. Förslag i sådan riktning har tidigare

framlagts av ungdomsvård skommittén i allmänt ungdomsvårdande syfte.

Dess betydelse ur nyktcrhetspolitisk synpunkt är emellertid uppenbart, och

nykterhetskommittén har även starkt betonat vikten av att sådana åtgärder

genomföres. Att de är av betydelse även ur allmänt socialpolitisk och krimi-

nalpolitisk synpunkt utgör ett ytterligare skäl att pröva möjligheterna för

en samhällelig insats på detta område.

Ungdomsvårdskommitténs förslag har bearbetats av utredningen rörande

stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar.

Utredningens uppdrag avsåg framför allt att finna normer för bidragsgiv-

ningen som tillgodoser skäliga önskemål om kontroll och enkelhet i tillämp­

ningen. Utredningen synes i allt väsentligt ha löst denna uppgift. Härigenom

har förutsättningar skapats för insatser som förefaller synnerligen ange­

lägna. De torde komma att innebära ett viktigt tillskott till de traditionella

nykterhetspolitiska åtgärderna.

Positivt nvkterhetsfrämjande insatser i ny form synes möjliga även på

andra områden. Jag syftar här på åtgärder för att främja ett alkoholfritt

umgängesliv. Frågan utredes av en särskild kommitté. I den mån denna kan

ge anvisning på lämpliga åtgärder, torde förslag i ämnet kunna föreläggas

riksdagen så tidigt att åtgärderna kan vidtagas tillsammans med övriga re­

former inom nykterhetspolitiken.

I samband med nykterhetsupplysningen och nykterhetsvården har an­

tytts att särskilda åtgärder kan behöva vidtagas för att bemästra de sär­

skilda problem som kan uppstå vid en omläggning av principerna för rus-

drycksförsäljningen. I sådant syfte ifrågakommer ytterligare att anordna

en upplysningskampanj under övergångstiden till ett nytt försäljnings-

system. Jag torde få återkomma till dessa frågor i anslutning till övriga

spörsmål rörande övergången till cn ny nykterhetspolitik.

De här antydda positiva åtgärderna kommer att preciseras närmare i sär­

skilda propositioner. Den anslagsmässiga ramen för åtgärderna blir, som

förut nämnts, i viss mån beroende av den ståndpunkt statsmakterna inta­

ger i fråga om försäljningssystemet. Det är under alla förhållanden önsk­

värt att anslagen icke tillmätes för snävt. För en, såvitt nu kan förutses,

helt tillfredsställande utbyggnad av de positiva insatserna erfordras an­

slagsökningar på i runt tal 7 milj. kr. årligen. Därtill kommer engångskost­

nader under övergångstiden till ett nytt försäljningssystem på sammanlagt

2—3 milj. kr. Med dessa belopp får jämföras de besparingar som kan göras

genom molbokssystemets avveckling. Såsom närmare skall utvecklas i det

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

följande torde man på längre sikt kunna räkna med besparingar av omkring

10 milj. kr. per år.

Det är självfallet svårt att förutsäga hur stora resultat som kan nås ge­

nom åtgärder av angivet slag. I den mån de icke avser övergången till

ett nytt försäljningssystem, verkar de endast på lång sikt. De motsvaras

emellertid i stor utsträckning av ett länge känt behov och synes kunna

skapa väsentligt bättre förutsättningar för framtiden. Det är angeläget att

samhället icke försummar möjligheterna att här göra insatser som kan ge

ett rimligt utbyte för kostnaderna.

Alkoholbeskattningen.

I flera länder utgör alkoholbeskattningen det viktigaste nykterhetspoli-

tiska ingreppet. Såsom nykterhetskommittén framhållit har skatterna i

allmänhet icke införts i nykterhetspolitiskt syfte. I några stater med höga

spritskatter, särskilt Danmark och Storbritannien, har skatterna emellertid

visat sig kunna nedpressa spritkonsumtionen kraftigt. Man har därvid även

funnit att alkoholskadorna avsevärt reducerats trots en ansenlig förtäring-

av andra alkoholdrycker. De gynnsamma erfarenheterna från dessa länder

har kommit många i vårt land att förorda samma system. Kraftiga skatte­

höjningar har sedan länge stått på nykterhetsrörelsens program.

Nykterhetskommittén har emellertid icke funnit skäl att föreslå skatte­

höjningar. Kommittén anser att ett slopande av motbokssystemet i och för

sig är ägnat att påtagligt förbättra nykterhetstillståndet. Ett särskilt skäl att

icke förbinda systemets avskaffande med nykterhetspolitiskt motiverade

prishöjningar ser kommittén däri att man eljest skulle gå miste om det till­

fälle som erbjuder sig alt helt »stampa ut» den illegala hanteringen.

Kommitténs ståndpunkt har godtagits i flertalet yttranden. En övergång

till det danska systemet har emellertid påyrkats — eventuellt som ett alter­

nativ till motbokssystemet — av flera remissorgan, däribland kontrollsty-

ielsen och socialstyrelsen. Å andra sidan har gensagor mot nykterhetspoli­

tiskt motiverade prishöjningar gjorts från flera håll.

Förslagen om prishöjningar grundas, som nyss antytts, i allmänhet på

att man anser att motbokssystemet alltjämt spelar en viktig roll som spärr

för spritkonsumtionen. De höga priserna är avsedda att sättas i systemets

ställe.

Såsom framgår av- mina överväganden i den föregående avdelningen kan

jag icke ansluta mig till denna uppfattning om systemets verkningar. Jag har

lunnit att systemet i sin totala effekt icke längre torde vara märkbart nyk-

terhetsfrämjande. Åsikten att en höjning av spritskatterna skulle vara nöd­

vändig för att ett slopande av motbokssystemet icke skall leda till ett försäm­

rat nykterhetstillstånd kan jag därför icke dela.

En kraftig höjning av spritpriserna är utan tvivel den enda åtgärd, var­

igenom den alltför höga konsumtionen i vårt land skulle kunna snabbt ned­

bringas. De goda erfarenheterna från Danmark och Storbritannien kan sy­

nas tala för lämpligheten av en sådan åtgärd.

238

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

239

Det må emellertid framhållas, att man icke utan vidare kan jämföra de

nuvarande förhållandena i vårt land med dem som rådde i dessa länder när

de höga skatterna genomfördes. En avgörande skillnad ligger redan däri, att

de engelska och danska skatterna icke infördes av nykterhetspolitiska skäl

utan motiverades av det rådande försörjningsläget. Åtgärderna kunde där­

för accepteras av allmänheten på ett helt annat sätt än om de skett i ut­

tryckligt syfte att påverka nykterhetstillståndet. Man torde vidare kunna

utgå ifrån att ungdomar och missbrukare icke hade tillnärmelsevis den goda

tillgång på pengar som är vanlig i dagens Sverige. I dessa huvudsakligen

tättbefolkade länder torde även möjligheterna att beivra illegal hantering

ha varit tämligen goda. Det är under sådana förhållanden endast naturligt

att verkningarna på såväl konsumtion som missbruk blev avsevärda.

Om priserna nu höjes i vårt land till exempelvis dansk eller engelsk nivå,

skulle säkerligen konsumtionen minska i ej obetydlig omfattning. Minsk­

ningen torde komma att omfatta det stora flertalet konsumenter, vilket gi­

vetvis i och för sig vore önskvärt. De missbrukare som nu är beredda att på

den illegala marknaden betala 30—40 kronor för en liter brännvin skulle lik­

väl knappast låta avskräcka sig av en sådan höjning. Detsamma gäller de ung­

domar med goda inkomster och utan försörjningsplikt som vid sidan av

missbrukarna utgör den illegala marknadens förnämsta kundkrets. De efter­

strävade verkningarna på missbrukare och i nykterhetsavseende mindre

skötsamma ungdomar skulle alltså icke nås. Däremot skulle åtgärden verka

djupt ingripande på de övriga konsumenterna, som av den vuxna manliga

befolkningen torde utgöra drygt 80 procent. Det säger sig självt att man

skulle få svårt att vinna förståelse hos allmänheten för en åtgärd med denna

innebörd.

Om man önskar påverka konsumtionen även hos missbrukare och förut

nämnda ungdomar, torde ännu högre priser få tillgripas. Man finge emel­

lertid då räkna med en ännu häftigare reaktion hos allmänheten. Man torde

riskera att betydande folklager skulle ställa sig fientliga till samhällets nyk­

terhetspolitiska strävanden. Effekten av de positiva åtgärderna skulle

härigenom minskas. Ännu allvarligare torde emellertid vara, att en illegal

hantering av verkligt elakartad karaktär skulle kunna uppstå i form av smugg­

ling och hembränning i större skala. Med hänsyn till den väntade inställ­

ningen hos allmänheten skulle det bli synnerligen svårt att beivra den illegala

hanteringen. Avsevärda risker för illegal hantering skulle utan tvivel finnas

även vid en sådan mera måttlig prishöjning, varom nyss varit tal.

Med hänsyn till det anförda torde det icke vara lämpligt att nu i vårt land

införa ett system med väsentligt höjda spritskatter. De relativt höga sprit­

skatter som av andra skäl införts torde emellertid vara av betydelse för kon­

sumtionens storlek och inriktning. De ger otvivelaktigt ett visst stöd åt de

positiva nykterhetsfrämjande åtgärderna. Såsom jag framhållit redan i den

vid riksdagens början framlagda propositionen nr 28 är det därför ur nyk-

terhetspolitisk synpunkt betänkligt om en mera märkbar reducering av

priset på spritdrycker kommer till stånd genom förändringar i penning­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

240

värdet. En sådan reduktion har ägt rum sedan spritskatterna senast ändra­

des. Jag har i nämnda proposition framlagt förslag om en höjning av sprit­

beskattningen. Förslaget, som förestavas av statsfinansiella skäl, innebär

att spritpriserna höjes med i genomsnitt omkring tre kronor per liter. Vid

denna höjning av priserna torde ökade risker för illegal hantering icke be­

höva befaras.

Genom en lämplig avvägning av skatterna på olika slags alkoholdrycker

kan man vidare främja en inriktning av konsumtionen på svagare drycker.

Även denna fråga har behandlats i nyssnämnda proposition. De föreslagna

skattehöjningarna har förbundits med en differentiering efter dryckernas

alkoholhalt. Det blir alkoholen som drabbas av beskattningen. Olika skatte­

skalor har sålunda föreslagits för spritdrycker med en alkoholhalt av

mindre än 35 volymprocent, för drycker med högre halt men högst 40 pro­

cent samt för de drycker som har ännu högre alkoholstyrka. Skatteuttaget

på viner har i stort sett blivit oförändrat. Även här har emellertid en änd­

rad avvägning skett i syfte att gynna de svaga sorterna i förhållande till

de starka. Sålunda har jag föreslagit att den särskilda utskänkningsskatten

på svaga viner slopas. Såsom framhållits i ett av de betänkanden som lig­

ger till grund för skatteförslaget, är restaurangpriserna på svaga viner för

närvarande så höga att de direkt motverkar konsumtionen av sådana dryc­

ker. Indirekt torde därigenom restaurangförtäringen av spritdrycker främ­

jas. De framlagda förslagen synes kunna skapa vissa förutsättningar för en

annan inriktning av konsumtionen. Det angivna syftet borde ytterligare

kunna främjas, om man i enlighet med ett förslag i nyssnämnda betän­

kande utsträcker den nuvarande prisregleringen på utskänkta alkoholdryc­

ker, som endast avser spritdrycker, till vinerna och således även till lätt­

vinerna.

Redan enligt gällande lagstiftning föreligger befogenhet för kontrollsty­

relsen att bestämma utskänkningspriserna på vin. Så kommer att bli fal­

let också enligt den nya lagstiftningen. Frågan om prisregleringens när­

mare utformning torde böra lösas slutgiltigt då den pågående utredningen

om restauratörvinsterna föreligger färdig. Om det visar sig erforderligt bör

man emellertid överväga att redan dessförinnan genomföra en provisorisk

lösning.

Beträffande maltdrycksbeskattningen framlägges förslag till ändrad skat-

teavvägning i särskild, denna dag anmäld proposition. Förslagen innebär

bl. a. att lagrat svagdricka (lättöl) icke längre skall beskattas.

De under remissbehandlingen av nykterhetskommitténs betänkande väck­

ta förslagen om tillfälliga skattehöjningar under övergångstiden efter ett slo­

pande av motbokssystemet kan jag ej biträda. Till motiveringen härför åter­

kommer jag senare.

I detta sammanhang torde jag ytterligare få upptaga frågan om särskild

utskänkningsskatt alltjämt skall utgå.

Nykterhetskommittén har vid sina överväganden i detta spörsmål funnit

att en avveckling av utskänkningsskatterna skulle vara förenad med vissa

fördelar. Bl. a. skulle en sådan åtgärd kunna få betydelse när det gäller att

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

241

komina till rätta med den olagliga förtäringen av medhavd sprit på närings­

ställen utan rättigheter. Kommittén har emellertid stannat för att icke före­

slå någon ändring i gällande bestämmelser. Den framhåller bl. a. att skatten

har en viktig uppgift att fylla för att motverka fylleri å utskänkningsställen.

Utskänkningens andel i fylleriet har varit betydligt större än utminutering-

ens. Enligt kommitténs uppfattning skulle utskänkningsskattens borttagan­

de kunna få viss psykologisk betydelse och uppmuntra till ökad konsumtion

på restaurangerna.

De av kommittén sålunda anförda skälen synes avgörande. Jag har redan

i propositionen nr 28 haft anledning att ingå på detta spörsmål såvitt an­

går det nu gällande försäljningssystemet. De förestående reformerna inom

nykterhetspolitiken ger icke anledning till en ändrad bedömning. Utskänk-

ningsskatterna torde därför böra bibehållas i huvudsak. I nyssnämnda pro­

position har jag dock, som nyss omtalats, förordat att svagvinerna skall

undantas från utskänkningsskatt.

Försäl jningslagstiftningen.

Såsom jag tidigare förordat bör motbokssystemet avvecklas. Detta med­

för en genomgripande förändring av gällande lagstiftning om försäljning av

rusdrycker, vilken i hög grad präglats av detta system. Även i övrigt synes

det av flera skäl påkallat att omarbeta lagstiftningen.

Motbokskontrollens slopande innebär att större frihet tillerkännes den en­

skilde och att på honom lägges ett större mått av ansvar. Denna princip bör

genomgående komma till uttryck i den nya lagstiftningen om rusdrycker

och maltdrycker.

Självfallet kan samhället icke underlåta att upprätthålla vissa restriktio­

ner. Dessa bör emellertid vara väl motiverade och till sin innebörd så klara

som möjligt; deras efterlevnad bör kunna effektivt kontrolleras.

Nykterhetskommitténs förslag ligger till grund för de författningsförslag,

som utarbetats inom finansdepartementet. Skiljaktigheterna är emellertid

avsevärda. Förenklingar har eftersträvats så långt detta varit möjligt.

Jag skall här antyda några huvudlinjer i de regler för försäljningen av

alkoholhaltiga drycker som jag kommer att förorda. Till en början vill jag

emellertid något utförligare uppehålla mig vid vissa frågor angående arten

av och alkoholhalten i de drycker som skall tillhandahållas allmänheten.

Nykterhetskommittén har dryftat olika åtgärder i syfte att inrikta kon­

sumtionen på mindre alkoholstarka sorter eller på helt alkoholfria drycker,

övervägandena i denna del har emellertid endast lett till förslag på malt­

dryckernas område. Kommittén förordar att det vanliga ölet hålles vid sam­

ma låga halt som för närvarande och att starkölet återinföres såsom ett alter­

nativ till spriten.

Av en ledamot i kommittén samt åtskilliga remissinstanser föreslås be­

tydligt längre gående åtgärder i det angivna syftet.

JO

Iiihang till riksdagens protokoll 195b. i samt. Nr 151.

Kungl. Maj.ts proposition nr iöl.

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Även enligt min mening är det lämpligt att gå något längre än kommit­

tén när det gäller att söka främja en övergång till svagare alkoholdrycker

och till alkoholfria drycker. Jag har tidigare behandlat beskattningens roll i

detta sammanhang och lämnat en redogörelse för vissa förslag i det angivna

syftet.

En annan åtgärd som förts på tal i diskussionen är att företaga sådana

sänkningar av alkoholhalten i de vanligaste brännvinssorterna som kan ge­

nomföras utan att ändra dryckernas smak och karaktär. I motsats till kom­

mitténs majoritet finner jag att en sådan åtgärd kan få viss betydelse ur

nykterhetssynpunkt. Att så är fallet belyses bl. a. av erfarenheterna från

de tider då tillgången på 40-procentigt potatisbrännvin varit otillräcklig och

en övergång till starkare spritsorter ägt rum.

Företagna undersökningar visar att alkoholhalten i okryddat brännvin

kan sänkas till 35—36 volymprocent och att halten i flertalet kryddade sor­

ter samt eau-de-vie och gin kan begränsas till 40—41 volymprocent utan

att detta leder till att dryckerna får väsentligt ändrad smak och karaktär.

Enligt vad jag inhämtat från Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen möter icke

hinder ur produktionssynpunkt att på detta sätt ändra sammansättningen

av de mest använda spritsorterna. Emellertid anser jag mig icke böra för

närvarande förorda andra förändringar av detta slag än att alkoholhalten

i de okryddade brännvinssorterna allmänt bringas ned till en nivå som icke

överstiger alkoholhalten i renat brännvin. Det nuvarande starkare okrydda­

de brännvinet skulle sålunda icke längre tillhandahållas.

Enligt min uppfattning bör hinder icke möta att, om så efter närmare

prövning befinnes lämpligt, såsom ett försök släppa ut ett svagare, okryd­

dat brännvin med en alkoholhalt av exempelvis 32 å 34 volymprocent.

Det bör ankomma på spritcentralen att, om dessa förslag icke möter in­

vändningar från riksdagens sida, genomföra ifrågavarande åtgärder. Själv­

fallet bör bolaget vara berättigat att vid sina inköp från utländska leve­

rantörer tillse att dessa icke utnyttjar sänkningarna i konkurrenssyfte.

Sedan erfarenheter vunnits av dessa åtgärder, torde frågan om ytter­

ligare sänkningar av alkoholhalten få tagas upp till prövning.

I detta sammanhang vill jag också uttala att bl. a. med tanke på här för­

ordade åtgärder, den 96-procentiga finspriten icke bör få tillhandahållas

inom utminuteringen såsom konsumtionsvara efter motbokssystemets av­

skaffande.

Fragan om alkoholhalten i maltdryckerna torde få behandlas närmare

i anslutning till maltdryckslagstiftningen. Jag vill emellertid här förutskicka

att jag i stort sett funnit mig kunna godtaga kommitténs förslag. Därvid

har avgörande vikt fästs vid intresset att främja en övergång till svagare

drycker. Framför allt med hänsyn härtill torde det vara önskvärt att en

starkare maltdryck än nuvarande 2,8 procentiga Öl finnes att tillgå. Alter­

nativet till kommitténs förslag skulle vara att något höja alkoholhalten i

det vanliga ölet. Jag har, trots vissa betänkligheter mot att återinföra stark­

ölet, funnit kommitténs alternativ lämpligare än det nyss nämnda. Viss

243

försiktighet synes emellertid böra iakttagas. .lag vill här endast peka på tidi­

gare dåliga erfarenheter av starkölet. Hur utvecklingen på detta område

kommer att gestalta sig kan därför te sig något ovisst. Medan kommittén i

försäljningshänseende velat jämställa starkölet med de svaga vinerna, kom­

mer jag att förorda att starkölet blir underkastat samma regler som sprit­

dryckerna.

>

I detta sammanhang vill jag slutligen erinra om att en av de ännu arbe­

tande snabbkommittéerna utreder förutsättningarna för att främja ökad

användning av alkoholfria drycker vid sällskapligt umgänge och fester. Se­

dan kommittén avgivit sitt betänkande, torde jag få återkomma till denna

fråga.

Jag övergår härefter till att i korthet ange min uppfattning om hur lag­

stiftningen om försäljning av alkoholhaltiga drycker i övrigt bör utformas.

Med motbokssystemets slopande bör följa att fri inköpsrätt i princip till­

kommer alla myndiga personer.

I den hävdvunna principen att rusdryckerna skall säljas av företag utan

enskilt vinstintresse göres icke någon ändring. Fastmera innehåller förslaget

i fråga om maltdryckerna en viss utvidgning av tillämpningsområdet för

denna princip. Ett liknande syfte har den av de ännu arbetande snabbkom­

mittéerna som utreder frågan om avveckling av ulskänkningsvinsten och

drickspenningsystemet.

Förslagen syftar vidare till en skärpt kontroll av den alkoholdrycksför-

säljning som äger rum i enskild regi, utskänkningen och ölförsäljningen.

Kontrollen skall främst taga sikte på försäljningsverksamhetens allmänna

karaktär. I gengäld har åtskilliga detaljregleringar kunnat slopas eller in­

skränkas. Principen om ökad frihet och skärpt ansvar har sålunda i viss

mån kunnat genomföras även på dessa områden.

Kommitténs förslag rörande utminuteringen av rusdrycker upptog från

motbokssystemet två viktiga element. Sålunda skulle alla inköp registreras

och missbrukare — låt vara i minskad omfattning — och langare avstängas

från inköpsrätt. Jag har icke kunnat biträda förslaget om fortsatt inköps-

registrering. Däremot torde det vara påkallat att bibehålla en möjlighet till

avstängning; utminuteringsorganen synes icke böra vara skyldiga att lämna

ut rusdrycker till grova alkoholmissbrukare eller langare.

Beträffande organisationen av detaljhandeln föreslog kommitténs majo­

ritet att ett för hela riket gemensamt detalj handelsbolag skulle inrättas.

Majoritetens förslag i nämnda del var förbundet med en genomgripande om­

läggning av utrednings- och kontrollarbetet i utskänkningsfrågor. Dessa

uppgifter, som för närvarande i huvudsak ankommer på systembolagen*

föreslogs överflyttade till länsnykterhetsnämnderna.

Förslaget att inrätta ett för hela riket gemensamt detaljhandelsbolag sy­

nes böra godtagas. Anordningen att överflytta systembolagens uppgifter

med utskänkningen på länsnykterhetsnämnderna synes däremot mindre

lämplig. Den kan bli till förfång för länsnämndcrna i deras nvkterhetsvår-

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

244

dande arbete. Icke heller kan man förvänta att nämnderna får sådan sam­

mansättning att de blir helt lämpade för de avsedda nya uppgifterna. Jag har

därför funnit mig höra föreslå en anordning på förevarande område som

närmare anknyter till vad nu gäller men samtidigt tillgodoser intresset av

effektiviserad kontroll. Förslagen innebär i huvudsak att utrednings- och

kontrollarbetet koncentreras hos det blivande riksbolagets distriktschefer,

vilka i nu angivna hänseende skall ha ställning av offentliga tjänstemän,

restauranginspektörer. De skall vara underkastade ämbetsansvar och i

nämnda egenskap vara underställda länsstyrelsen, vilken alltjämt bör vara

tillståndsgivande myndighet. Vid sin sida skall inspektören ha en rådgivan­

de nämnd, vilken konstruerats som ett rent länskommunalt organ.

Det kommunala vetot i fråga om utskänkningen bibehålies i förslaget och

har utsträckts till sådana frågor som varieté och dans. Förslaget innehåller

en närmare reglering av den nu i viss mån oklara frågan om kommunens

rätt att med bindande verkan föreslå lokala särbestämmelser.

Beträffande utskänkningsrestriktionerna innebar kommittéförslaget både

förenklingar och skärpningar i förhållande till nu gällande ordning. Lätt­

naderna bestod förnämligast i att kvantitetsbegränsningarna skulle slopas,

utom i fråga om brännvin, och att vissa uppmjukningar skulle ske i mål-

tidstvånget. I skärpande riktning skulle verka kommitténs förslag att mot­

verka bruket att förtära sprit under arbetstid genom att framflytta tiden

för utskänkning av spritdrycker till klockan 15.

Mot kommitténs förslag kan generellt sett anföras att det innebär en täm­

ligen detaljmässig reglering, vars efterlevnad i många fall kan bli svår att

kontrollera. Vid mina överväganden i dessa frågor har jag försökt finna

klarare och mera konsekventa riktlinjer.

Jag finner mig liksom kommittén böra förorda att måltidstvånget tills vi­

dare bihehålles i fråga om spritdrycker, ehuru med något uppmjukad ut­

formning. Bestämmelsen att maten skall vara lagad bortfaller. Även stark­

ölet bör enligt min mening omfattas av måltidstvånget, däremot icke vin

av något slag. De av kommittén förordade undantagen beträffande sprit­

drinkar och lättgroggar har å andra sidan icke upptagits i departements-

förslaget. Det kan ifrågasättas om det i längden är lämpligt att upprätthålla

måltidstvånget. På grundval av en särskild utredning som jag låtit utföra,

vill jag föreslå en försöksverksamhet med utskänkning utan måltidstvång.

Kvantitetsrestriktionerna synes böra helt slopas. Det må emellertid be­

träffande dessa likaväl som andra lättnader framhållas att restauratörerna

själva är skyldiga att företaga sådana inskränkningar som de finner erfor­

derliga med hänsyn till ordningen, nykterheten och trevnaden på restau­

rangen. Någon rätt för gäst att bli serverad föreligger icke, och beträffande

berusade personer föreligger självfallet skyldighet att vägra servering. Lätt­

naderna innebär snarast att på restauratörerna överflyttas en del av det an­

svar för utskänkningen som det allmänna hittills påtagit sig.

Kommitténs förslag om den spritfria arbetsdagen synes så värdefullt att

det, trots betänkligheter som yppats vid remissbehandlingen, bör genomfö­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

245

ras. För att nå det angivna syftet synes man emellertid böra gå ett steg

längre och sätta tiden för utskänkningens början till klockan 16. Å andra

sidan bör utskänkningen å sön- och helgdagar samt dag före sådan dag få

börja något tidigare, enligt departementsförslaget klockan 14.

Även såvitt angår andra utskänkningsfrågor har jämkningar företagits

i kommitténs förslag. Nämnas må bl. a., att jag förordat vissa skärpningar

i de föreslagna reglerna beträffande varieté och dans. Vad jag förordar i fråga

om underhållning på restaurangerna innebär emellertid vissa uppmjuk­

ningar av nu gällande bestämmelser.

Ett slopande av motbokskontrollen synes i och för sig icke nödvändiggö­

ra en omläggning av reglerna för handeln med maltdrycker. Den nu gäl­

lande lagstiftningen är emellertid föråldrad och har länge varit i behov av

översyn. Det förut nämnda intresset att främja en övergång till svagare

drycker gör det också önskvärt att ompröva maltdrycksbestämmelserna.

Av skäl som närmare skall angivas i anslutning till dessa torde nu aktuella

ändringar icke behöva anstå i avbidan på den ytterligare utredning om bryg­

geriernas företagsform som jag ämnar föreslå.

De av mig föreslagna bestämmelserna rörande handeln med vanligt Öl av­

viker i vissa hänseenden från kommitteförslaget. Jag har ansett mig böra

starkare betona intresset att så långt möjligt övergå till den mindre aktiva

distributionsformen avhämtningsförsäljning. Förslaget strävar också efter

att göra den rörliga försäljningen mindre aktiv. Jag vill vidare förorda vis­

sa förenklingar. Bl. a. skall enligt departementsförslaget avhämtningsrättig-

heter icke oktrojbindas utan som nu beviljas att gälla tills vidare.

Utredningen i ölförsäljningsärenden bör liksom nu ankomma på länssty­

relsen. Mot kommitténs förslag att lägga utredningsarbetet på länsnykter-

hetsnämnderna talar i stort sett samma skäl som när det gäller utskänk-

ning av rusdrycker.

Rörande utskänkningen av Öl ansluter sig departementsförslaget, med de

jämkningar som föranledes av det nyss sagda, tämligen nära till kommitté­

förslaget. Utskänkningen bör sålunda alltjämt vara underkastad kommunalt

veto.

I den svårlösta frågan om de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden av­

viker mitt förslag avsevärt från kommitténs. Jag har funnit det påkallat

att föreslå vissa lättnader i fråga om möjligheterna att erhålla tillstånd till

utskänkning i de aktuella fallen. Däremot har jag icke funnit tillrådligt att

i så stor utsträckning som kommittén tillåta förtäring av medhavd utmi-

nuteringssprit.

Slutligen framlägger jag vissa förslag i syfte att motverka olämplig re­

klam för rusdrycker.

Övergången.

Nykterhetskommittén räknade med vissa svårigheter under övergången

till ell friare försäljningssystem men fann icke att de påkallade särskilda

motåtgärder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

246

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

I yttrandena över nykterhetskommitténs förslag uttalades allmänt far­

hågor för att övergångssvårigheterna skulle bli större än kommittén förut­

sett, och olika förslag till övergångsanordningar framfördes.

Flertalet yttranden framhöll att de positiva insatserna, särskilt nykter-

hetsvården, borde utbyggas innan den nya försäljningslagstiftningen träder

i kraft. I några yttranden anslöt man sig även till tanken på en intensifierad

upplysning, eventuellt en propagandakampanj, i anslutning till övergången.

Tillfälliga skattehöjningar ifrågasattes på flera håll.

Av delvis annan karaktär var de yttranden som gick ut på att det slut-

iiga avgörandet om molbokssysteinet uppskjutes. Under mellantiden skulle

olika anordningar prövas. Sveriges centrala restaurangaktiebolag förorda­

de exempelvis att de föreslagna positiva åtgärderna insättes och att mot-

bokssystemet kvarstår i avbidan på att verkningarna av dessa åtgärder

framträder. Några yttranden anslöt sig till ett inom kommittén framfört

förslag att låta reformer inom utskänkningen anstå tills det nya utminute-

ringssystemet vunnit stadga och visat sina resultat. Flertalet yrkanden av­

såg emellertid en försöksverksamhet inom motbokssystemets ram med

uppmjukade eller borttagna kvantitetsbegränsningar. De nu nämnda för­

slagen var i allmänhet direkt eller indirekt motiverade av en från kommit­

tén avvikande syn på motbokssystemet.

Redan det av nykterhetskommittén och nämnda remissorgan förebragta

materialet torde, såsom delvis antytts i det föregående, ge anledning att

förutse svårare övergångsproblem än dem nykterhetskommittén ansett sig

böra räkna med. Dessa problem har ytterligare undersökts av den kommit­

té som haft att utreda behovet av och förutsättningarna för en upplysnings-

kampanj under övergångstiden. Kommitténs undersökningar ger vid han­

den att avsevärda svårigheter är att förutse men att de torde bli begränsa­

de till något år. Såsom kommittén framhållit, måste man i utgångsläget

räkna med de konsumtionsvanor som nu finnes. Det måste dröja någon tid

innan de väntade gynnsamma verkningarna av den nya nykterhetspolitiken

kan göra sig gällande. Den spärr som motbokssystemet hittills inneburit för

vissa kategorier försvinner däremot med en gång. Härtill kommer verk­

ningarna av de psykologiska fenomen som kommittén sammanfattat under

benämningen frihetssuggestion.

Det är av vikt — icke minst för den slutliga framgången för de nu före­

slagna reformerna — alt samhället är berett att möta svårigheterna under

övergångstiden. Bl. a. synes den planerade utbyggnaden av nykterhetsvår-

den böra påbörjas snarast. Härvid bör även genomföras det förut nämnda

förslaget om frivilliga medhjälpare åt nykterhetsnämnderna. ökade anslag

för dessa ändamål torde böra föreslås vid innevarande riksdag.

På samma sätt bör ökade ekonomiska insatser för nykterhetsupplysning

och ungdomssociala åtgärder ske redan under instundande budgetår. An­

slag till nykterhetsupplysning bör i enlighet med framlagt förslag det första

året beviljas till något högre belopp än som sedan normalt skall utgå.

247

En brett upplagd upplysningskampanj har föreslagits av den nyss om­

talade kommittén. Förslaget har i allmänhet tillstyrkts vid remissbehand­

lingen. Kommitténs utredningar synes ge vid handen att en lämpligt av­

passad propaganda kan få gynnsam effekt. Jag finner den av kommittén

förordade kampanjen i stort sett lämplig och avser att i särskild ordning

anmäla de därigenom aktualiserade frågorna.

Däremot kan jag icke biträda de i yttrandena över nykterhetskommitténs

betänkande framförda förslagen om prishöjningar under övergångstiden.

Förslagen förutsätter att priserna efter någon tid åter sänkes. Dessa pris­

sänkningar skulle bli en direkt stimulans till ökad konsumtion. Ytterligare

en period med övergångssvårigheter skulle komma med väl så stora risker

som den nu aktuella. Man finge även räkna med att det onormala intresse

kring alkoholen som sammanhänger med dylika förändringar skulle kvarstå

under längre tid än eljest skulle bli fallet. Det synes vara av största vikt att

detta intresse försvinner snarast möjligt.

Det sist sagda talar även emot yrkandena om uppskov med det slutliga

avgörandet. Härtill kommer att man efter den tilltänkta försöksperioden

knappast har bättre möjligheter att förutse verkningarna av ett helt fritt

system än vad nu är fallet. Försöksanordningar av antytt slag torde föra

med sig särskilda psykologiska verkningar. Man tager visserligen bort det

väsentliga av såväl spärr- som suggestionseffekten i motbokssystemet. Kvar

står dock åtskilligt av de psykologiska faktorer som betingas av systemet.

Dessutom synes anordningens karaktär av prov kunna medföra särskilda

problem.

Jag kan därför icke heller biträda dessa förslag. Avgörandet om motboks-

systemets fortbestånd — vilket ur nykterhetssynpunkt icke torde ha den

betydelse nykterhetskommittén och dess främsta meningsmotståndare var

och en från sina utgångspunkter synes vilja tillmäta detsamma — bör träf­

fas slutgiltigt i förevarande sammanhang.

Med förslagen om uppskov med det slutgiltiga avgörandet har man emel­

lertid även avsett att göra övergången till ett fritt försäljningssystem mju­

kare. Vissa åtgärder i sådant syfte synes kunna förordas. En lämplig anord­

ning torde vara att någon tid, förslagsvis från och med den 1 juli innevaran­

de år, slopa gällande krisrestriktioner i fråga om utminuteringen, d. v. s.

höja maximitilldelningen till den i gällande förordning fastställda kvantite­

ten, fyra liter, samt utsträcka tiden för efterhandsinköp från nuvarande tre

månader till i förordningen föreskrivna sex månader. Eftersom åtgärden be­

slutas i samband med systemets slopande och utgör cn direkt förberedelse

härför, torde man icke behöva befara nämnvärda suggestionsverkningar eller

andra nykterhetspolitiskt olämpliga konsekvenser. Om riksdagen gillar min

ståndpunkt härutinnan, torde det ankomma på Kungl. Maj :t att upphäva

den författning vari krisrestriktionerna föreskrives; dock bör av arbetstek-

niska skäl förändringen beträffande efterhandsinköpen icke avse tiden före

den 1 juli 1954. Då det torde vara praktiskt ogörligt att individuellt om­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

248

pröva motbokstilldelningarna, bör kontrollstyrelsen lämna systembolagen

anvisningar om lämpliga generella höjningar. Sålunda kunde exempelvis

treliterstilldelningarna höjas till fyra liter och Övriga tilldelningar ökas med

hälften.

Nykterhetskommittén föreslog att det nya försäljningssystemet skulle

träda i kraft den 1 oktober 1955. Den förut nämnda kommittén, som sär­

skilt haft att beakta övergångsproblemcn, har icke funnit skäl att från sina

utgångspunkter förorda annan tid. Mot den föreslagna tidpunkten kan be­

tänkligheter anföras såtillvida att det nya systemets första dag skulle bli

en lördag. Detta synes emellertid icke behöva utgöra något hinder. Utminu-

teringsaffärerna kan lämpligen hållas stängda nämnda dag. Att så sker

synes påkallat även med tanke på att det tillämnade riksbolaget samtidigt

skall överta den av systembolagen drivna rörelsen. Då det kring nykterhets­

kommitténs förslag framkomna särskilda intresset för alkoholen snarast

bör försvinna, är det av vikt att ikraftträdandet sker snarast möjligt. Den

av nykterhetskommittén föreslagna tidpunkten synes lämplig ur admini­

strativ synpunkt. Jag kan därför biträda kommitténs förslag i denna del.

Straffbestämmelserna för fylleri m. m.

Det torde slutligen vara anledning att med några ord beröra de legisla-

tiva ingrepp mot alkoholmissbruk som sker i form av straff för offentligt

fylleri samt för rattfylleri.

Nykterhetskommittén har granskat gällande bestämmelser om fylleri men

har icke funnit anledning att framlägga några förslag. I enstaka yttranden

över nykterhetskommitténs betänkande framföres emellertid krav på skärp­

ning av straffet eller utredning i ämnet. Nyligen har strafflagberedningen

i yttrande över straffrättskommitténs förslag till brottsbalk förordat att

straffbestämmelsen slopas samt att gällande bestämmelser angående om­

händertagande av fyllerister ändras därhän att fylleristerna skall föras till

särskilda läkarkliniker och kunna kvarhållas där några dygn.

I likhet med nykterhetskommittén finner jag icke anledning att pröva

dessa frågor i förevarande sammanhang. Straffbestämmelserna mot fylleri

omprövades så sent som vid 1948 års riksdag och har i sak oförändrade upp­

tagits i förslaget till brottsbalk. Det förslag som framförts av strafflagbe­

redningen torde få prövas i annat sammanhang.

Den straffrättsliga reaktionen mot rattfylleri berör väsentligen andra

intressen än dem varom nu är fråga. Här skall endast erinras om att förslag

till skärpta straffbestämmelser avgivits av en särskild kommitté och är före­

mål för Kungl. Maj :ts prövning.

Knngl. Maj:ts proposition nr 151.

AVD. V. FÖRSÄLJNINGEN AV RUSDRYCKER.

Huvudprinciper och organisation.

Nuvarande förhållanden.

Systembolagens organisation m. m.

De grundläggande bestämmelserna angående systembolagens organisa­

tion och verksamhet finnes i förordningen den 18 juni 1937 angående för­

säljning av rusdrycker (Rff). Försäljningen av rusdrycker är — frånsett

vissa slag av försäljning för tekniska m. fl. ändamål — indelad i parti­

handel och detaljhandel. Med partihandel, vilken skall utövas av det sär­

skilda partihandelsbolaget Vin- & Spritcentralen, förstås försäljning till

återförsäljare i och för deras rörelse ävensom försäljning för export. All

annan försäljning sammanfattas under benämningen detaljhandel, för vil­

ken särskilda aktiebolag (systembolag) är inrättade och verksamma inom

bestämda detalj handetsområden. Systembolagen skall dock handha den

partiförsäljning, som äger rum till restauranger med rättigheter att ut-

skänka rusdrycker. Detaljhandeln är delad i dels försäljning till avhämt­

ning eller försändning på rekvisition (utminutering) och dels försäljning

till förtäring på stället (utskänkning). Såsom en grundläggande regel för

såväl parti- som detaljhandeln gäller, att den skall ordnas och handhavas så

att därav uppkommer så ringa skada som möjligt.

Detaljhandels områden.

Riket är indelat i detaljhandelsområden med ett systembolag i varje

område. Stockholms stad och län utgör ett detaljhandelsområde, och i öv­

rigt bildar varje län ett sådant område. Kungl. Maj:t äger emellertid be­

stämma, att i ett län må finnas mer än ett detaljhandelsområde, där sådant

med hänsyn till länets utsträckning eller folkmängd eller förhållandena i

övrigt finnes påkallat. Kontrollstyrelsen kan förordna, att kommun hän-

föres till detaljhandelsområde utom det län dit kommunen hör, om det med

hänsyn till kommunikationsförhållanden eller andra omständigheter finnes

lämpligt. På grundval av dessa bestämmelser är riket f. n. indelat i 41 detalj­

handelsområden. Störst i fråga om invånarantal är bolagen i Stockholm

(1 049 924 inv.), Göteborg (510 022), Karlstad (290 515) och Malmö

(283 600). I övrigt varierar storleken från Sollefteå (53 009) till Jönköping

(254 544). Fjorton bolag har områden med mindre än 100 000 invånare.

Av dessa omfattar ett bolag (Visby) ett helt län, medan de övriga omfattar

delar av ett eller flera län.

Efter antalet motböcker fördelar sig systembolagen (år 1949) på följande

sätt.

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Antal

motböcker

Under 20 000

20 000—30 000

30 000—40 000

40 000—50 000

50 000—60 000

60 000—70 000

Mer än 70 000

Antal

system­

bolag

12

5

7

5

7

2

3

Organisation.

Rätt till detaljhandel tillkommer i princip allenast systembolag. Såvitt

angår utskänkning överlåter systembolaget sin rätt antingen till det statliga

restaurangbolaget, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, eller till enskild

restauratör. De enda fall, där utskänkningsrättigheter beviljas direkt till

rättigheternas utövare, avser s. k. trafikutskänkning.

Systembolag antages av länsstyrelsen i det län, där bolagets huvudort är

belägen, till detaljhandelsorgan för sitt område.

Antalet aktieägare i vart och ett av de 41 systembolagen är 20. Varje ak­

tie lyder å 500 kronor. Ingen aktieägare får äga mer än en aktie.

Befogenhet eller skyldighet, som enligt lagen om aktiebolag tillkommer

bolagsstämma, skall i fråga om systembolag tillkomma bolagsstyrelsen. Bo­

lagsstämmans uppgifter vid systembolagen är endast att välja en styrelse­

ledamot och suppleant för denne, att välja en revisor och suppleant för den­

ne, att fastställa balansräkningen, att fastställa utdelningen till aktieägarna,

att å aktieägarnas vägnar bevilja ansvarsfrihet åt styrelsen samt att besluta

om ändring av bolagsordningen.

Bolagets styrelse skall i regel bestå av fem ledamöter och fem supplean­

ter, utsedda för ett år i sänder. Av dessa utser kontrollstyrelsen två leda­

möter och två suppleanter samt länsstyrelsen, landstinget och bolagsstäm­

man vardera en ledamot och en suppleant. De av kontrollstyrelsen utsedda

ledamöterna skall vara ordförande och vice ordförande. I de sex städer,

som icke deltager i landsting (Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping,

Hälsingborg och Gävle), utser vidare stadsfullmäktige en ledamot och en

suppleant i styrelsen. För revisionen vid systembolagen är riket indelat i

tre distrikt, och kontrollstyrelsen har tre heltidsanställda revisorer, vilka

inom resp. distrikt tillsammans med den av bolagsstämman valde revisorn

verkställer granskning av förvaltning och räkenskaper.

Systembolagen står även i övrigt under överinseende av kontrollstyrelsen

och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter styrelsen meddelar.

Frågor inom systembolagen av mera omfattande ekonomisk räckvidd

skall antingen avgöras av kontrollstyrelsen eller underställas dess godkän­

nande.

Den direkta ledningen av systembolagens verksamhet handhaves av en

251

av bolagsstyrelsen vald och av kontrollstyrelsen godkänd verkställande di­

rektör. Arbetet vid ett systembolag ledes från huvudkontoret, som i allmän­

het är organiserat på två avdelningar, en kameral avdelning under ledning

av en kamrer samt en motboksavdelning under ledning av en kontrollföre­

ståndare. Under huvudkontoret sorterar ett varierande antal utminuterings-

affärer, förlagda dels å huvudorten och dels å annan ort (filial).

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Utminuteringen.

Inköpstillstånd och tilldelningsprinciper.

Utminutering av rusdrycker må äga rum allenast till den vilken av sys­

tembolaget i det detaljhandelsområde som omfattar hans kyrkobokförings­

ort (hemortsbolag) erhållit tillstånd att inköpa sådana drycker. För den som

ej är kyrkobokförd inom riket är systembolaget i Stockholm att anse såsom

hemortsbolag. För den som erhållit tillstånd till inköp av rusdrycker ut­

ställer systembolaget motbok, gällande för inköp å visst utminuteringsställe.

Under år 1952 har kontrollstyrelsen försöksvis öppnat en möjlighet för

motboksinnehavare i Stockholm, Göteborg och Malmö att efter ansökan få

tillstånd att göra inköp på samtliga utminuteringsställen inom detaljhan-

delsområdet. Sådant tillstånd meddelas i form av ett särskilt inköpskort. Un­

der år 1953 har kontrollstyrelsen anmodat två systembolag att försöksvis

låta motboksinnehavare utan ansökan eller annan formalitet göra inköp i

valfri butik inom resp. områden.

Enligt Rff får inköpstillstånd ej meddelas den som ej fyllt 21 år. Ranso­

nering är föreskriven i förordningen på det sätt, att vederbörande system­

bolag skall med hänsyn till köparens ålder och levnadsförhållanden fast­

ställa den högsta myckenhet spritdrycker, som må av honom inköpas; den­

na myckenhet får ej överstiga 3 liter för varje kalendermånad. Tilldelning­

en får uttagas efter månadens utgång, dock ej senare än tre månader där­

efter (efterhandsinköp). Föreligger särskilda skäl må tillstånd lämnas att

vid vissa tillfällen inköpa större myckenhet (extra tilldelning). Kan det av

särskild anledning befaras, att inköp av rusdrycker skall lända till skada

för köparen eller annan, må inköp ej medgivas, eller ock skall de inskränk­

ningar i inköpen stadgas, som finnes påkallade. Prövning huruvida inköps­

rätt skall vägras eller inskränkas skall särskilt äga rum i fråga om:

den som varit föremål för åtgärd enligt alkoholistlagen;

den som vårdats för delirium tremens eller annan sjukdom som uppstått

genom bruk av alkoholhaltiga drycker;

den som gjort sig skyldig till straffbelagd handling och därvid varit på­

verkad av alkoholhaltiga drycker eller som eljest varit överlastad av sådana

drycker;

den som, i strid mot vad i denna förordning eller eljest är stadgat, gjort

sig skyldig till olovlig befattning med alkoholhaltiga drycker eller kan be­

faras göra sig skyldig till sådan befattning;

den som för lösdriveri ådömts tvångsarbete eller tilldelats varning; samt

252

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

den som åtnjuter understöd från allmänna fattigvården eller, genom un­

derlåtenhet att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser gentemot närstående

eller det allmänna, ådagalagt bristande skötsamhet i ekonomiskt avseende.

Kontrollstyrelsen har — antingen direkt eller genom systembolagens för­

troendenämnd — lämnat bolagen direktiv beträffande tillämpningen av

dessa försäljningsförordningens grundläggande stadganden. Fr. o. m. år

1947 har — såsom delvis redovisas av nykterhetskommittén — en tämligen

långtgående förändring skett i tilldelningspraxis i förhållande till den ord­

ning, som gällde vid tidpunkten för kommitténs systembolagsundersökning

(år 1945/1946). De för närvarande gällande reglerna kan sammanfattas på

följande sätt.

Beträffande personer, mot vilka anmärkningar i nykterhetshänseende el­

ler eljest icke föreligger, beviljas motbokstilldelning efter följande ålders-

skala.

Män

Gift eller ogift

huvudman för

hushåll

Ej huvudman för

hushåll

Fr. o. m. 21 år l/m.

» 26 » 2/m.

Fr. o. m. 25 år l/m.

»

30 » 3/m.

»

28 » 2/m.

Kvinnor

Fr. o. in. 25 år 1/kv.

»

30 » 2/kv.

(I särskilda fall efter

prövning l/m. eller ev.

högre tilldelning.)

Föreligger anmärkning i nykterhetshänseende eller eljest skall viss tid

förflyta från anmärkningen innan motbok utställes. Efter enstaka fylleri­

förseelse utlämnas exempelvis motbok tidigast sedan ett år förflutit. Efter

rattfylleriförseelse är motsvarande tid 2 år. För person, som redan har mot­

bok, indrages inköpsrätten efter sådana förseelser. Först sedan viss tid

gått — vid fylleriförseelse exempelvis 6 månader — upptages ansökan om

ny motbok till prövning.

I samband med den allmänna sociala standardförbättringen under senare

år har de indragningar eller inskränkningar i inköpsrätten som tidigare

vidtagits enbart på grund av folkpension eller fattigvård i stort sett för­

svunnit. År 1947 uttalade Systembolagens förtroendenämnd, att folkpension,

i vilken form densamma än utginge, icke i och för sig borde medföra någon

nedsättning i motboksinnehavares inköpsrätt.

Uppgifter till ledning för utminuteringskontrollen.

Till ledning för utminuteringskontrollen erhåller systembolagen uppgifter

från olika myndigheter. Enligt kungörelsen den 5 juli 1950 (nr 417) skall

länsbyrå för folkbokföringen och motsvarande myndigheter i Stockholm,

Göteborg och Malmö tillhandahålla systembolagen vissa folkbokföringsupp-

gifter. De allmänna domstolarna jämte i vissa fall åklagare skall enligt kun­

görelsen den 17 juni 1938 (nr 408) lämna kontrollstyrelsen uppgifter rö­

rande personer, som dömts för fylleri, smuggling, hembränning m. m. samt

253

rattfylleri eller annan straffbelagd handling, som begåtts under påverkan

av alkoholhaltiga drycker.

Beträffande den som intagits å tvångsarbetsanstalt för undergående av

tvångsarbete skall anstaltens direktör till kontrollstyrelsen lämna uppgift

såväl om intagningen som om utskrivningen, och motsvarande skyldighet

åligger fångvårdsstyrelsens sociala avdelning beträffande den som intagits

å fångvårdsanstalt för undergående av annat frihetsstraff än förvandlings-

straff för böter. Kungörelsen innehåller dessutom föreskrifter om viss upp-

giftsskyldighet för länsstyrelse beträffande tilldelad varning för lösdriveri,

för direktör eller föreståndare för alkoholistanstalt, för läkare vid vissa

sj ukvårdsanstalter samt för nykterhetsnämnd angående person beträffande

vilken nämnden vidtagit hjälpåtgärd enligt alkoholistlagen eller ansökt om

tvångsintagande å alkoholistanstalt. I fråga om fattigvårdsstyrelse föreskri-

ves, att denna på anfordran skall till systembolag lämna uppgift å de perso­

ner, som av kommunen åtnjuter fattigvård eller genom underlåtenhet att

fullgöra sina förpliktelser gentemot närstående ådagalagt bristande sköt­

samhet i ekonomiskt avseende.

Sedan uppgifterna registrerats i det hos kontrollstyrelsen förda straffre­

gistret, tillställes desamma vederbörande systembolag. Åtskilliga systembo­

lag tillställer länsnykterhetsnämnderna och de kommunala nykterhetsnämn-

derna avskrifter av inkomna uppgifter rörande fyllenförseelser.

Då det framstått som önskvärt för systembolagen att på ett så tidigt sta­

dium som möjligt få kännedom om begångna fylleriförseelser, har inom ett

betydande antal detaljhandelsområden den praxis utbildats, att polismyn­

digheten redan då en person gripits för fylleri lämnar systembolaget med­

delande härom. Vissa systembolag tillställer vederbörande länsnykterhets-

nämnd samt nykterhetsnämnden i sökandens hemkommun avskrift av upp­

giften från polismyndigheten. Genom anhållningsuppgifterna erhålles i vissa

fall även upplysning om fylleri på enskild plats. I övrigt blir uppgiften från

domstolen i dessa fall, i den mån den gripne fällts till ansvar, endast en be­

kräftelse på ett tidigare erhållet meddelande.

Tekniska hjälpmedel vid utminuteringskontrollen.

För utminuteringskontrollen för systembolagen centralregister med bi-

lagsregister, utminuteringsregister och portföljregister.

Centralregister skall innehålla uppgifter bl. a. beträffande

a. den, som gjort ansökan om inköp av rusdrycker, oavsett om sådant

tillstånd lämnats eller ej,

b. den, vars hustru erhållit tillstånd till inköp av rusdrycker,

c. den, om vilken bolaget erhållit uppgift enligt kungörelsen den 17 juni

1938 (nr 408) angående skyldighet för domstolar in. fl. att meddela uppgif­

ter till ledning för systembolagens verksamhet,

d. den, om vilken bolaget, i annan ordning än under c. avses, erhållit

tillförlitlig upplysning, som är eller kan komma alt bliva av betydelse vid

bolagets handhavande av utminuteringskontrollen.

Knngl. Maj.ts proposition nr 151.

254

Utminuteringsregistret, som är ett rent kundregister, föres å varje ut-

minuteringsställe och upptar var och en, som där äger inköpa rusdrycker.

Utminuteringsregistret föres på minutkort, som upptager motboksinneha-

varens egenhändiga namnteckning samt uppgift om motboksnummer och

tilldelning.

Stämpelblad i motböcker som förbrukats nedlägges i portföljer med sam­

ma nummer som motböckerna.

Förfarandet vid handläggningen av ansökningar om motbok m. m.

Beträffande person, som ansöker om inköpsrätt, inhämtas i regel uppgift

från vederbörande pastorsämbete om sökandens civilstånd och familjemed­

lemmar samt tidpunkten för inflyttningen till kommunen. Föreligger icke

någon anmärkning mot sökanden bestämmes tilldelningen omgående. Veder­

börande nykterhetsnämnd får tillfälle att inom viss kortare tid — fem till

åtta dagar — i förekommande fall inkomma till systembolaget med erin­

ringar mot beslutet eller meddelande, att nämnden finner sig böra verk­

ställa närmare utredning i ärendet. Inkommer icke något meddelande från

nämnden expedieras beslutet till sökanden.

Beviljas ansökan om inköpsrätt erhåller kunden en motbok, innehållande

50 rekvisitionsblanketter jämte ett antal »stämpelblad», på vilka vid in­

köp instämplas datum för inköpet och den inköpta kvantiteten. Uppgift om

den beviljade tilldelningens storlek antecknas på centralkortet samt på

minulkort och portfölj.

Vid handläggning av ansökningar om förhöjd tilldelning förenklas

handläggningsgången såtillvida, att uppgift från pastorsämbetet (mantals-

kontor) i regel ej inhämtas. Förfrågningar hos nykterhetsnämnd beträffan­

de sökande av förhöjd tilldelning har vid åtskilliga systembolag inskränkts

till att endast avse sådana personer, mot vilka anteckningar om anmärk­

ningar i nykterhetshänseende finnes.

Utöver den ovan angivna formen för inköpstillstånd, s. k. permanenta

inköpstillstånd, förekommer tillfälliga inköpstillstånd, avseende sådana fall,

där någon, som icke innehar motbok, önskar för visst enstaka tillfälle göra

inköp av rusdrycker. Där hinder enligt de allmänna bestämmelserna för

meddelande av inköpstillstånd icke möter, utställes i dylika fall tillfällig

motbok. Huvudparten av ansökningar om tillfällig inköpsrätt inkommer

Irån i riket icke kyrkobokförda personer.

Ansökningar från utlänningar och utlandssvenskar om tillfälligt inköps­

tillstånd behandlas på följande sätt.

Ansökan inlämnas vanligen till det bolag, där sökanden önskar göra in­

köp. Sedan uppgifter ur sökandens pass eller annan legitimationshandling

antecknats på ansökningshandlingen, remitteras denna till hemortsbolaget,

som beträffande samtliga utlänningar är Stockholmssystemet. Efter beslut­

sättning där återsändes ansökningshandlingen till det bolag, dit ansökning­

en inlämnats, och detta bolag delger därefter sökanden beslutet.

Motboksägare, som under kortare tid önskar göra inköpen hos annat bo­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

255

lag än hemortsbolaget, har att göra skriftlig ansökan därom hos hemorts-

bolaget. Tillstånd medgives i form av s. k. transportkort. Transportkorten har

giltighet under högst 6 månader och utställes numera för inköp vid samtliga

systembolag i riket.

Gör molboksinnehavare framställning om överflyttning av sitt inköps-

tillstånd från ett bolag till ett annat, inhämtar det nya hemortsbolaget upp­

gift om sökanden från det tidigare hemortsbolaget. Finnes i detta bolags re­

gister beträffande sökanden anmärkningar i nykterhetshänseende m. m.,

översändes samtliga handlingar till det nya hemortsbolaget, dock endast

såvida någon av uppgifterna hänför sig till de 10 sistförflutna åren. I annat

fall översändes endast sökandens inköpsportfölj, och meddelande lämnas

om tilldelningens storlek till det nya hemortsbolaget.

Utminuteringsställen m. m.

Utminutering av rusdrycker får endast äga rum å ort, där utminuterings-

ställe funnits inrättat år 1937 samt därjämte i stad, köping eller municipal-

samhälle med minst 5 000 invånare. Systembolag äger inom nu angivna

gränser besluta angående utminuteringsställenas antal och förläggning. På

grund av kontrollstyrelsens befogenhet att pröva bolagens lokalfrågor bru­

kar emellertid även ärenden angående inrättande av nya utminuterings-

ställen underställas styrelsen.

Antalet utminuteringsställen år 1951 var 241. Av dessa var 214 belägna

i 122 städer. 11 städer saknade utminuteringsställe, nämligen Djursholm,

Flen, Gränna, Hagfors, Lidingö, Lycksele, Nacka, Oxelösund, Säter, Sävsjö

och östhammar. Av dessa hade Djursholm, Hagfors, Lidingö, Nacka och

Oxelösund över 5 000 invånare.

Av landets 84 köpingar hade 16 utminuteringsställe och av de 202 muni-

cipalsamhällena hade endast 9 utminuteringsställe. Bland övriga tätorter

fanns endast två, som hade sådant ställe, båda i Skåne.

På ort utan utminuteringsställe kan systembolaget inrätta utlämnings-

ställe, som dock endast tar emot rekvisitioner och utlämnar de från utmi­

nuteringsställe erhållna varorna. Dessutom har den som bor på ort, som

saknar både utminuterings- och utlämningsställe, rätt till fri försändning

till närmaste post-, järnvägs-, buss- eller ångbåtsstation.

Utskänkningen.

I fråga om tillståndsförfarande m. m. hänvisas till avsnittet om rättighets-

systemet vid utskänkning av rusdrycker.

Under år 1950 fanns 1 464 begagnade utskänkningstillstånd. Av dessa

avsåg 1 154 årsutskänkning, 215 tillfällig utskänkning och 95 trafikutskänk-

ning. Av tillstånden till årsutskänkning gällde 731 för utskänkning av både

spritdrycker och vin och 423 för utskänkning av enbart vin.

Tillstånden till årsutskänkning avsåg nära nog alla hel oktrojperiod.

Under år 1950 fördelade sig utskänkningstillstånden inom de olika sys­

tembolagens detaljhandelsområden på sätt framgår av följande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Antal utgkänkningstillgtind 1950.

Spritdrycker och vin

Vin

Detaljhandels-

Arsutskänkn.

Tillf. utsk.

Arsutskänkn.

Tillf. utsk.

Allm.

r.-bolag

Annan

Allm.

r.-bolag

Annan

Allm.

r.-bolag

Annan

Allm.

r.-bolag

Annan

35

95

2

1

98

22

2

4

29

4

1

2

5

6

10

6

16

6

2

8

2

4

Linköping................

3

8

5

6

10

7

8

9

Jönköping................

4

1

1

9

8

7

3

10

1

5

2

Visby .........................

1

7

2

Karlskrona................

5

13

17

4

10

13

14

7

2

11

1

8

1

Malmö.........................

9

61

2

3

29

4

5

57

14

2

18

9

8

34

21

6

q

Ystad .........................

2

a

i

4

7

31

Göteborg.....................

20

36

13

1

Uddevalla................

4

19

4

Vänersborg................

2

7

Borås............................

4

7

3

Mariestad..................

2

2

o

Lidköping................

1

2

o

Skövde .......................

5

4

i

23

9

8

A

Karlstad.....................

6

10

Örebro.......................

7

9

Västerås.....................

8

4

13

4

q

Falun.........................

1

9

14

&

Hedemora................

3

Gävle.........................

6

8

20

tt

Hudiksvall................

2

1

A

Härnösand................

1

5

2

F,

1

Sundsvall...................

1

7

Sollefteå.....................

Örnsköldsvik............

1

1

4

1

1

28

Östersund..................

1

7

1

Umeå.........................

2

2

Skellefteå..................

Luleå............................

1

5

14

1

3

1

422

Haparanda..............

1

560

Hela riket

171

|

22

183

1

5

5

257

Enligt de avtal, som träffats mellan systembolag och den till vilken ut-

skänkningstillstånd överlåtits, äger systembolag vidtaga de kontrollåtgärder,

bolaget finner erforderliga för övervakning av restauratörens handhavande

av utskänkningen. Denna kontrollerande verksamhet utövas dels genom sys­

tembolagens egna tjänstemän och dels genom särskilda organ, de s. k. kon­

trolldelegationerna.

Kostnaderna för delegationerna fördelas på systembolagen, det allmänna

restaurangbolaget och de enskilda restauratörerna. De sammanlagda kost­

naderna uppgick år 1947 till 218 145 kronor. Av detta belopp belöpte sig

141 647 kronor på systembolagen, 37 729 kronor på de allmänna restau­

rangbolagen och 38 769 kronor på övriga innehavare av överlåtna utskänk-

ningstillstånd.

Kontrollstyrelsen har i skrivelse till systembolagen den 28 juli 1953 med­

delat, att styrelsen icke torde komma att medgiva att systembolagen lämnar

bidrag till kontrolldelegationernas verksamhet för tid efter utgången av år

1954.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Systembolagens omsättning och ekonomi.

Systembolagens försäljning av spritdrycker och vin uppgick under år

1949 till 50,0 miljoner liter, motsvarande ett värde av 733,7 miljoner kronor.

Bruttovinsten på rusdrycker uppgick under år 1949 till 87,3 miljoner

kronor. Inkomster därutöver (räntor, hyror, vinster vid försäljningen av

tomglas m. m.) stannade vid 5,0 miljoner kronor. Omkostnaderna, frånsett

1949 års utskylder (27,0 miljoner kronor), belöpte sig till 34,5 miljoner

kronor. Nettovinsten till statsverket, efter det ett belopp av 0,5 miljon kro­

nor avskrivits eller reserverats, utgjorde 30,3 miljoner kronor.

Systembolagens omkostnader under år 1949, frånsett utskylder, fördelade

sig på centrala förvaltningskostnader (d. v. s. omkostnader, som vilar på

rörelsen i dess helhet) samt på utgifter för utminuteringsrörelsen, utskänk-

ningsverksainheten och fastighetsrörelsen på följande sätt:

Milj. kr

Centrala förvaltningskostnader ...........................................................................

Direkta utgifter för utminuteringsrörelsen....................................................

Direkta utgifter för utskänkning genom allmänt restaurangbolag-----

Direkta utgifter för övrig utskänkning .........................................................

Utgifter för fastighetsrörelsen ...........................................................................

12,62

15,69

4,22

1,05

0,89

Summa 34,47

I de centrala förvaltningskostnaderna innefattas utgifter av ganska skilda

slag, vilka kan inordnas under följande huvudrubriker, nämligen dels sty­

relsearvoden, dels revisionskostnadcr, dels löner, dels understöd och pensio­

ner, dels hyror, underhåll och reparationer, bränsle, elektrisk ström o. dyl.,

försäkringspremier, frakt- och transportkostnader ävensom allmänna ut-

skänkningskostnader, dels ock kontorskostnader, vissa kostnader för kris-

tidsstyrelserna och övriga omkostnader.

17

Bihang till riksdagens protokoll 195i. i samt. Nr

151.

258

Vad beträffar styrelsearvoden hänföres hit arvoden till styrelseledamöter

och styrelsesuppleanter jämte rese- och traktamentsersättningar vid styrel­

sens sammanträden. Dessa utgifter uppgick under år 1949 till sammanlagt

232 540 kronor.

Under revisionskostnader inbegripes arvode till den å bolagsstämman valde

revisorn (en för ett vart av de 41 bolagen), arvoden till siffergranskare jämte

rese- och traktamentsersättningar till dessa, men däremot inga som helst

kostnader för kontrollstyrelsens systembolagsrevisorer, vilka senare kost­

nader, i vad de avser löner samt traktaments- och reseersättningar, helt be-

strides av statsmedel. De av systembolagen under år 1949 utbetalade revi-

sionskostnaderna uppgick till 79 689 kronor.

De till systembolagens verkställande direktörer utgående lönerna under

år 1949 uppgick till sammanlagt 720 000 kronor.

De under år 1949 utgående understöden och pensionerna uppgick till

2 545 000 kronor.

År 1949 utdelades till bolagens aktieägare 20 500 kronor. Systembolagens

utgifter för kontrolldelegationerna samt utgifter för inspektion på restau­

ranger uppgick till 152 530 kronor. Frakt- och transportkostnader, jämte

vissa omkostnader, vilka varit av sådan natur, att de belastat bolagens verk­

samhet i dess helhet, belöpte sig till sammanlagt 679 980 kronor. Kostna­

derna för kristidsstyrelsernas räkning belöpte sig till 525 710 kronor.

De centrala förvaltningskostnaderna för löner (exklusive löner till bola­

gens direktörer samt vissa kostnader för kristidsstyrelsernas räkning), hyres-

och kontorskostnader fördelade sig på systembolagens kamerala avdelningar

och motboksavdelningar på i stort sett följande sätt år 1949.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kamerala

Motboks-

0

avd.

avd.

Summa

Löner................................................................... 1 872 933

3 837 228

5 710 161

Hyror.................................................................. 171 336

351 031

522 367

Kontorskostnader............................................. 363 225

988 560

1 351 785

Summa kr. 2 407 494

5 176 819

7 584 313

Under senare år har ett ganska omfattande rationaliseringsarbete skett

inom systembolagen. Härom säges följande i kontrollshjrelsens yttrande över

nykterhetskommitténs förslag.

Under de senaste aren har under kontrollstyrelsens ledning vid system­

bolagen bedrivits ett omfattande rationaliseringsarbete, som medfört bety­

dande förenklingar beträffande såväl kontorsarbetets olika detaljer som bu-

tiksarbetet. Härigenom ha väsentliga besparingar kunnat göras. Sålunda har

det vård möjligt att nedbringa antalet på bolagens motboksavdelningar svs-

selsatta personer från 616 år 1949 till 446 år 1953 och att enbart under tiden

januari 1952—mars 1953 minska personalen på de kamerala avdelningarna

från 196 till 176, trots att rationaliseringsarbetet beträffande dessa avdel­

ningar påbörjats först med ingången av år 1952. Löne- och kontorskostna­

derna för samtliga motboksavdelningar och kamerala avdelningar, som för

år 1949 uppgingo till sammanlagt 7 062 000 kronor, utgjorde för år 1952 (i

1949 års penningvärde) endast

6

290 000 kronor, vilket innebär en besparing

259

av 772 000 kronor. Vid bedömningen av denna besparing bör hänsyn tagas

till att under jämförelseperioden reallönestandarden för de anställda för­

bättrats, att antalet motboksinnehavare ökats med 113 000 och att försälj­

ningen till restaurangerna stigit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Systembolagens personal.

Antalet fasta tjänster vid varje särskilt systembolag bestämmes genom en

av kontrollstyrelsen fastställd tjänsteförteckning. Förhållandet mellan

systembolagen och deras befattningshavare regleras genom avtal mellan

kontrollstyrelsen och personalorganisationerna (företrädesvis Systembola­

gens personalförening och Svenska handelsarbetareförbundet samt beträf­

fande vissa ordningsvakter därjämte Svenska polisförbundet). För de fast

anställda befattningshavarna utgår avlöning enligt en löneplan (»löneplan

p»), vilken överensstämmer med löneplan

1

i statens löneplansförordning.

Avlöningen för personal, som icke är fast anställd, bestämmes av veder­

börande systembolag.

Antalet fasta befattningar vid systembolagen den 31 december 1949 för­

delade sig på följande sätt.

Direktörer (inberäknat 1 vice dir.)

Kamrerare, kontrollföreståndare o. d. .

Kontorstjänstemän och kontorsbiträden

Butiks- och filialföreståndare................

Lagerföreståndare m. fl...............................

Butikskassörskor (kontrollanter) .........

Butiks- och lagerpersonal, chaufförer .

Vaktmästare m. fl........................................

Ordningsvakter ...........................................

42

76

685

234

22

436

639

13

84

Summa 2 231

Härtill kommer extra personal, företrädesvis i kontors- och butiksbiträ-

desställning, uppgående till cirka 270 personer (1950). Ytterligare en perso­

nalkategori tillkommer, nämligen sådan förstärkningspersonal som tjänst­

gör i affärerna vid veckoslut och andra tillfällen med stor kundtillström­

ning. Antalet på så sätt anlitade personer med skiftande tjänstgöringstider

kan angivas till 400.

Befattningshavarna vid varje särskilt systembolag är fördelade på huvud­

kontoret och utminuteringsaffärerna. Alltefter bolagens storleksordning fö­

rekommer på huvudkontoret en större eller mindre specialisering av arbets­

uppgifterna. Vid flertalet bolag är befattningshavarna fördelade på två av­

delningar, kamerala avdelningen och motboksavdelningen. Vid de mindre

systembolagen däremot har någon sträng fördelning av befattningshavarna

på avdelningar icke kunnat göras, enär samma personal i viss utsträckning

fått utföra såväl kameralt arbete som motboksarbete.

260

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.

Kungl. Maj :t har å statens vägnar upplåtit åt Aktiebolaget Vin- & Spritcen­

tralen rätt att såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rus­

drycker.

Spritcentralen har till uppgift att framställa, förädla eller på annat sätt

bereda sprit, brännvin och andra alkoholhaltiga drycker, att driva handel

med dylika varor samt att handhava därmed i sammanhang stående rörelse.

Bolaget handhar praktiskt taget all import av rusdrycker. Verksamheten

bedrives utom vid huvudkontoret och vinlagret i Stockholm vid reningsver­

ken i Stockholm (Reimersholm), Åhus och Eslöv samt vid filialerna i Göte­

borg, ödåkra, Sundsvall, Karlshamn och Södertälje. I Malmö finns en lager­

depå. Utom riket har Spritcentralen en filial å Madeira. Bolaget bedriver

även viss exporthandel med spritdrycker men denna har tämligen obetydlig

omfattning. En viktig del av verksamheten omfattar handel med teknisk

sprit och antagande av detaljhandlare med rödsprit.

Spritcentralen har åtta dotterbolag, vilka bedriver agenturrörelse för ut­

ländska sprit- eller vinfirmor.

Kontrollstyrelsens organisation och verksamhet.

Gällande instruktion för kontrollstyrelsen är utfärdad den 30 juni 1944

(nr 516), med ändringar den 21 december 1945 (nr 871) och den 29 juni

1950 (nr 389). Styrelsens arbetsordning är dagtecknad den 15 december

1950.

Kontrollstyrelsen handlägger ärenden rörande tillverkningen, försäljning­

en och beskattningen av sprit och övriga alkoholhaltiga varor samt beskatt­

ningen av vissa andra varor ävensom ärenden angående kontrollen över

tobaksodlingen. Styrelsen handhar vidare det särskilda straffregistret röran­

de fylleri och vissa andra brott.

Kontrollstyrelsen utgöres av en överdirektör såsom chef för styrelsen samt

tre byråchefer såsom ledamöter.

Byråcheferna förestår var sin av styrelsens tre byråer, benämnda första

byrån (för rusdrycksförsäljningsärenden), andra byrån (för administrativa

och tekniska ärenden) samt tredje byrån (för skatteärenden).

Vid behandlingen av frågor, som avser förhandlingar om löne-, pensions-

och andra anställningsförhållanden för systembolagens personal, samt, efter

överdirektörens bestämmande, även i vissa andra fall skall tre representan­

ter för systembolagen ingå såsom särskilda ledamöter i styrelsen.

Till första byrån hör huvudsakligen ärenden, som ankommer på styrel­

sen i egenskap av uppsiktsmyndighet i fråga om försäljning av rusdrycker,

pilsnerdricka in. m.

Till andra byrån hör huvudsakligen ärenden, som ankommer på styrelsen

i egenskap av uppsiktsmyndighet i fråga om tillverkning av brännvin och

maltdrycker, partihandel med och denaturering av skattefri sprit, tillverk­

ning och försäljning av alkoholhaltiga preparat, försäljning av sprit och

261

andra alkoholhaltiga varor för tekniska m. fl. ändamål, ärenden angående

beskattning av brännvin, bensin och motorsprit samt ärenden rörande kon­

troll över tobaksodlingen. Till denna byrå hänföres vidare alla ärenden rö­

rande styrelsens personal och ekonomi.

Till tredje byrån hör huvudsakligen ärenden rörande beskattningen av

maltdrycker, läskedrycker, margarin och vissa andra fettvaror samt päls­

varor ävensom ärenden angående varu- och försäljningsbeskattningen.

första byrån finns följande befattningar (1/7 1953), nämligen en bj-

råchef, en byrådirektör, en förste aktuarie, en förste byråinspektör, en byrå­

inspektör, en förste byråsekreterare, en byråsekreterare, en byråinspektör

och en amanuens samt

20

lägre befattningshavare.

Härtill kommer tre förste revisorer, som tjänstgör vid systembolagsrevi-

sionen.

De viktigare grupperna av ärenden är följande.

a) Rätts- och kansliärenden. Kontrollstyrelsen anlitas i stor utsträck­

ning av Kungl. Maj :t såsom remissmyndighet i besvärsärenden rörande rät­

tigheter till detaljhandel med rusdrycker, pilsnerdricka eller alkoholfria

drycker. En annan grupp ofta förekommande ärenden av rättslig karaktär

utgör förfrågningar från åklagare, rättighetsinnehavare in. fl. rörande tolk­

ning av olika bestämmelser i de till byråns verksamhetsområde hänförliga

författningarna, i främsta rummet rusdrycks- och pilsnerdricksförsäljnings-

förordningarna.

b) Ärenden rörande uppsikten över rusdryckshandelns organisation, sys­

tembolagens ekonomi och personal m. in.

c) Ärenden rörande den individuella utminuterings- och utskänknings-

kontrollen i fråga om rusdrycker, in. m. Kontrollstyrelsen har, bl. a. ge­

nom cirkulär nr 8/1938, utfärdat föreskrifter och anvisningar i fråga om den

individuella utminuteringskontrollen. I samband med den fortlöpande upp­

sikten över systembolagens verksamhet plägar kontrollstyrelsen vidare med­

dela skriftliga och muntliga anvisningar beträffande bolagens verksamhet

på förevarande område. Dylika anvisningar lämnas även i samband med av

styrelsen föranstaltade inspektioner av bolagen.

d) Ärenden angående kontroll av pilsnerdricksförsäljningen på landsbyg­

den. Befattningen med denna grupp av ärenden har under senare år i vä­

sentliga delar inskränkts i avvaktan på väntad ny lagstiftning på detta

område.

e) Ärenden rörande import av rusdrycker, försäljning av exportöl samt

detaljhandel med skattefri sprit in. in.

f) Statistiska ärenden och ärenden rörande kontroll av rusdrycksskatter

in. in.

g) Ärenden rörande registrering av uppgifter angående fylleri m. m. Hit­

hörande ärenden omfattar följande styrelsen ålagda arbetsuppgifter: dels

att till vederbörande systembolag vidarebefordra från domstolar in. fl. jäm­

likt kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 408) inkommande uppgifter till led­

ning för systembolagens verksamhet, dels alt på grundval av dessa uppgif­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ter föra det i kungörelsen den

6

september 1939 (nr 621) avsedda särskilda

straffregistret rörande fylleri och vissa andra brott, dels ock att jämlikt

sistnämnda kungörelse efter framställning av åklagare och vissa andra myn­

digheter meddela utdrag ur registret.

Kontrollstyrelsens totala kostnader för den verksamhet, som samman­

hänger med uppgiften såsom uppsiktsmyndighet rörande rusdrycksförsälj-

ningen m. m., uppgick år 1950 till cirka 340 000 kronor.

Tidigare reformförslag.

Den nuvarande systembolagsorganisationen utformades vid 1937 års

riksdag. Riksdagens beslut innebar en nedskärning av antalet bolag från

121 till i princip ett bolag i varje län med möjlighet för Kungl. Maj :t att

göra undantag från denna regel. Antalet bolag blev 41.

På föranstaltande av den s. k. besparingsberedningen tillkallades år 1941

särskilda sakkunniga för utredning om besparings- och rationaliseringsåt-

gärder inom rusdrycksförsälj ningens område. De sakkunniga föreslog i hu­

vudsak följande.

Partihandeln med rusdrycker bibehålies oförändrad. I fråga om detaljhan­

deln genomföres den ändringen, att utminuteringsrörelsen handhas av ett

enda systembolag. Vidare övertages den restaurangrörelse, som bedrives av

de fem restaurangbolagen, av ett enda restaurangbolag. De nya system- och

restaurangbolagen föreslås inrättade i nära överensstämmelse med vad som

gäller för det förefintliga partihandelsbolaget.

De sakkunniga anförde beträffande de olägenheter, som är förenade med

den nuvarande systembolagsorganisationen, att kontrollstyrelsen såsom

både direktivgivande och dechargebeviljande organ kommit att inta en dub­

belställning gentemot systembolagen. En sådan anordning vore givetvis prin­

cipiellt oriktig. Olägenheten ur nykterhetssynpunkt av ett för stort antal

bolag kvarstode även efter 1937, då man har så många som 41 självständiga

bolag i verksamhet. Härvidlag pekade de sakkunniga på bristande effektivi­

tet och enhetlighet i tillämpningen, svårigheten för de mindre bolagen att

ordna sin administration på ett tillfredsställande sätt samt på kostnaderna

för de många enheterna.

Sedan de sakkunniga diskuterat olika möjligheter att avhjälpa olägen­

heterna i den nuvarande organisationen av detaljhandeln med rusdrycker

—- bl. a. omorganisation av kontrollstyrelsen till ett affärsdrivande verk,

sammanslagning av partihandeln med utminuterings- och utskänknings-

rörelsen eller någon av dem — kom de fram till att den ändamålsenligaste

lösningen vore att koncentrera den av systembolagen bedrivna utskänk-

ningen till ett bolag och utminuteringen till ett annat bolag.

De sakkunniga framlade ett konkret förslag till organiserande av ett cen­

tralt bolag för utminuteringen, vilket bolag också förutsattes överta de nu­

varande systembolagens uppgifter såsom bärare av utskänkningstillstån-

den. En kortfattad redogörelse för organisationsförslaget lämnas i det föl­

jande.

263

Uppgifter. Det nya systembolagets huvuduppgift skulle bli att ensamt

handha utminuteringen av rusdrycker. Dessutom skulle vissa uppgifter betr.

utskänkningen tilläggas bolaget. Bolaget borde sålunda bli bärare av samt­

liga utskänkningstillstånd med undantag för trafikrättigheterna.

Riksbolaget förutsattes komma att överta flera av kontrollstyrelsens upp­

gifter. Detta skulle bl. a. gälla tillsynen över rusdrycksförsäljningen, före­

skrifter i avseende å inköp av, försäljningspris för och alkoholstyrka hos

rusdrycker, tillsynen över räkenskapernas förande och i övrigt beträffande

bolagets förvaltning eller eljest i de i Rff särskilt angivna hänseendena.

De föreskrifter, som kontrollstyrelsen enligt 5 kap. 1 och 2 § § (utskänk-

ningsrestrik tioner na) äger utfärda förutsattes fortfarande böra utfärdas av

kontrollstyrelsen, eftersom överträdelser av dessa föreskrifter är och fort­

farande borde vara straffbelagda. De sakkunniga framhöll emellertid, att

bolaget såsom bärare av utskänkningstillstånden genom framställningar

och förslag till kontrollstyrelsen borde ta initiativet till utfärdande av så­

dana föreskrifter.

Vidare ansåg de sakkunniga, att de rena förvaltningsfrågor, som nu hand­

läggs av kontrollstyrelsen, borde ankomma på bolaget, i den mån de ej helt

bortfölle vid omorganisationen. Bland sådana förvaltningsfrågor, som kon­

trollstyrelsen handlägger, kan nämnas fastighetsköp, ombyggnader, förhy­

rande av andra lägenheter än dem, vilka är behövliga för bolagets rörelse,

affärsavtal för längre tid än bolagets rättigheter avser. Bland helt bortfal­

lande uppgifter kan nämnas utseende av styrelseledamöter, revisorer, be­

stämmande av vissa ersättningar, granskning av bolags förvaltning och rä­

kenskaper, beslut om ansvarsfrihet samt fastställande av hemortsbolag för

kommunerna.

En särskild undersökning har de sakkunniga ägnat frågan om i vilken

omfattning de arbetsuppgifter, som nu åvilar kontrollstyrelsens statistiska

avdelning, kan överföras till det nya bolaget. Enligt de sakkunnigas mening

bör huvuddelen av statistiken föras över till monopolbolaget.

Organisation. Såsom förebild användes den organisation, som tillskapats

för tobaksmonopolet och Vin- & spritcentralen.

Tillstånd till drivande av detaljhandel för sex år.

Aktiekapital 500 000 kr. Varje aktie 1 000 kr. 100 000 kronor bor utgöras

av stamaktier, tecknade av personer representerande olika intressegrupper

och godkända av Kungl. Maj :t. 400 000 kronor bör utgöras av preferens­

aktier, vilka lämpligen övertagas av någon av statens fonder.

Stgrelsen skall ha sitt säte i Stockholm och bestå av

8

ledamöter (+ 4

suppleanter). Person som är intresserad i hotell- och restaurangföretag bör

ej få tillhöra styrelsen. Kungl. Maj :t bör utse fyra ledamöter, varav en ordf.

och en v. ordf. Vidare skall Kungl. Maj :t utse två suppleanter. Mandattid

två år. Varje år nyval av halva styrelsen.

Revisorerna skall vara fem till antalet. En utses av bolagsstämman, en av

Kungl. Maj :t och tre av riksgäldsfullmäktige.

Rösträtt.

Varje stamaktie medför fem röster och varje preferensaktie en

Utminute rings områd en.

Riket bör indelas i utminuteringsområden, föi-

slagsvis 30 enligt rusdryckslagstiftningsrevisionens förslag. Inom varje om­

råde bör anställas en

distriktschef

(disponent). Åt denne distriktschef torde

systembolaget böra överlämna att fatta beslut rörande tillstånd till inköp

av rusdrycker, besluta om indragning av dylikt tillstånd, fastställa inköps-

bestämmelser i särskilda fall, meddela beslut om extra tilldelning o. d.

Rådgivande nämnd. För att vinna en lokal förankring vid systembolagets

handhavande av utminutcringsrörelscn föreslog de sakkunniga, att åtmins­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

264

tone inom större utminuteringsområden skulle inrättas en rådgivande nämnd

(som alltså skulle ersätta systembolagens nuvarande styrelser). Kungl. Maj :t

bör bestämma var sådan nämnd skall finnas och nämndens befogenheter. De

sakkunniga övervägde också att genom utbyggnad av samarbete med läns-

nykterhetsnämnderna eller de kommunala nykterhetsnämnderna ernå den

lokala anknytning, som är önskvärd. Utan att anföra närmare motiv stan­

nade emellertid de sakkunniga för en särskild rådgivande nämnd.

I fråga om förhållandet mellan det nya systembolagets centrala och lo­

kala ledning borde enligt de sakkunnigas mening den principen vara väg­

ledande, att en centralisering bör eftersträvas så långt detta utan åsidosät­

tande av berättigade lokala intressen är förenligt med enkelhet och smidig­

het i förvaltningen. Bokföringen bör sålunda i stor utsträckning ombesörjas

å bolagets huvudkontor. Även personalärenden, fastighetsfrågor och upp­

handlingar torde böra i största möjliga utsträckning handläggas centralt. Vad

beträffar den interna kontrollen inom bolaget kan densamma anförtros ett

antal inspektörer, hos vilka sammanföres de kontrolluppgifter, som för när­

varande ankommer på kontrollstyrelsens inspektörer och revisorer.

Besvärsrätt. Kontrollstyrelsen bör äga möjlighet att pröva beslut, som an­

går frågor av mera allmän räckvidd eller som är av särskild betydelse i en­

skilda fall.

Rätt att anföra besvär hos kontrollstyrelsen bör föreskrivas ifråga om mot-

boksärenden samt ärenden rörande vinstkvantiteterna.

De sakkunnigas förslag om inrättande av ett systembolag för hela riket

tillstyrktes i princip av ett flertal myndigheter och sammanslutningar.

Avstyrkande yttranden avgavs på denna punkt av systembolagens förtro­

endenämnds verkställande utskott (majoriteten), socialstyrelsen (tillstyr­

kande dock under förutsättning av viss utbyggnad av det lokala medinfly-

tandet) samt av tre länsstyrelser.

Stadsförbundets styrelse och landskommunernas förbunds styrelse var

otillfredsställda med den lokala anknytningen (rådgivande nämnderna) i

förslaget.

De sakkunnigas förslag genomfördes endast beträffande det allmänna

restaurangbolaget. Frågan om ett centralt utminuteringsbolag sköts på fram­

tiden i avbidan på resultatet av den utredning som anförtroddes nykterhets­

kommittén.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Nykterhetskommittén.

Utminuteringen av rusdrycker bör enligt kommittén även i fortsättningen

skötas av särskilda för ändamålet inrättade försäljningsorgan utan enskilt

vinstintresse. Försäljningsorganen bör inte påläggas andra uppgifter än

sådana som hör naturligen samman med försäljningsverksamheten. Var

gränsen mellan försälj ningsorgan och nykterhetsvårdsorgan enligt dessa

utgångspunkter bör dras, har emellertid varit föremål för delade meningar.

Kommittén har därför i organisationsfrågan utarbetat två alternativ, det

ena med ett riksbolag med behövligt antal distriktsfilialer (alternativ I),

det andra med 24 länsbolag (alternativ II). Kommitténs majoritet förordar

alternativ I.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

265

Alternativ 1

Ett riksbolag.

Enligt detta alternativ skall de nuvarande systembolagen upphöra. Bo­

lagens uppgifter i vad avser själva försäljningen övertas av ett riksbolag med

erforderlig distriktsorganisation. Den första beredningen av ansökningar

om tillstånd till utskänkning av rusdrycker samt tillstånd till utminutering

och utskänkning av Öl liksom den kontinuerliga övervakningen av rusdrycks-

utskänkningen och ölförsäljningens handhavande från nykterhetssynpunkt

åläggs länsnykterhetsnämnderna. Detta innebär i fråga om rusdrycksut-

skänkningen att rättigheterna inte som nu beviljas systembolaget för över­

låtelse till restauratör utan ges av länsstyrelsen direkt till restauratör.

Registreringen av missbrukare åläggs länsnykterhetsnämnderna. Social­

styrelsen skall i egenskap av tillsynsmyndighet över nykterhetsvården ha

att i samråd med försäljningsorganet uppdra riktlinjer för bl. a. registre­

ring av inköpen av rusdrycker samt att ange grunder för den avstängning

eller begränsning av inköpsrätten som i fortsättningen skall tillämpas. Av

socialstyrelsens ställning såsom tillsynsmyndighet för nykterhetsorganen

följer även att styrelsen bör öva viss uppsikt över nykterhetsvårdsorganens

befattning med frågor rörande rusdrycker och Öl.

De uppgifter, som hittills ålegat kontrollstyrelsen, kommer i huvudsak att

uppdelas på socialstyrelsen och riksbolaget. Riksbolaget övertar vissa av

kontrollstyrelsens nuvarande uppgifter med avseende å vinstkvantiteter samt

styrelsens uppgifter med avseende å prissättning och andra ekonomiska för­

hållanden beträffande utminutering och utskänkning av rusdrycker. Hos

kontrollstyrelsen skall fortfarande kvarstå ärenden beträffande alkoholbe­

skattning, vissa utskänkningsrestriktioner, tillämpningsföreskrifter angåen­

de vinstkvantiteter, försäljning av sprit och andra alkoholhaltiga varor för

vissa särskilda ändamål samt vissa ärenden angående handeln med skatte­

fri sprit in. m.

Arbetsuppgifterna inom de olika leden i riksbolaget har kommittén skis­

serat på följande sätt.

Den centrala ledningen.

1) Utfärdande av allmänna bestämmelser beträffande detaljhandeln (frå­

gor angående landets indelning i försäljningsdistrikt, öppnande av utminu-

teringsställen och dessas förläggning in. in.) samt överinseende och kon­

troll över underställda organs förvaltning i allmänhet.

2) Organiserandet av partiinköpen av rusdrycker samt handhavandet av

de tekniska och ekonomiska meUanhavandena med partihandelsbolaget

ävensom annan upphandling av beskaffenhet att böra ske centralt.

3) Fastställande av försäljningspris för rusdrycker ävensom utskänk-

ningspris och övriga ekonomiska villkor för utskänkningen, allt enligt i all­

män författning eller i avtal med staten reglerad befogenhet eller enligt av

kontrollstyrelsen utfärdade föreskrifter; kontroll över utskänkningen med

avseende å vinstkvantiteter och kostnadsersättningar.

4) Inlevererande till statsverket av vissa rusdrycksskatter och andra dit-

hörande statsinkomster i därför bestämd ordning samt i övrigt bevakande

av statens liskaliska intresse beträffande detaljhandeln med rusdrycker.

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

5) Ekonomiska frågor av principiell och mera omfattande vikt rörande

distriktsförvaltningarna och försäljningsställena (fastighets-, byggnads- och

lokalinredningsfrågor m. m.).

6

) Personalfrågor (grunder för anställningsförhållanden samt avlöning

och pensionering av personal, kollektivavtal, utbildning m. m.).

7) Övervakningen av tillämpningen av meddelade föreskrifter rörande re­

gistrering och kontroll av köpare av rusdrycker.

8

) Inköpsregistrering.

9) Försäljningsstatistik samt statistik rörande bolagets ekonomi och per­

sonal.

Distriktsförvaltningarna.

Distriktsförvaltningarna har att såsom riksbolagets underordnade förvalt­

ningsorgan utöva de funktioner, som enligt bolagets bestämmande icke bör

utövas centralt, exempelvis löpande inköp från partihandelsbolaget för de

underlydande utminuteringsställenas räkning samt försäljning av rusdryc­

ker, kontroll över försäljningsställena, redovisning och inleverans av medel

till riksbolaget, löpande fastighetsfrågor, anställande och entledigande av

personal i den mån sådant med hänsyn till befattningens karaktär icke

bör ske centralt av riksbolaget, beredning av ärenden som skall avgöras av

riksbolaget samt den registrering av rusdrycksköpare m. m., som kan kom­

ma att åläggas distriktskontoren. Distriktsförvaltningarna skall vidare

utöva den löpande tillsynen över utminuteringsställena.

Utminuteringsställena.

Dessa skall omhänderha försäljningen av rusdrycker till allmänheten och

till restaurangerna.

Organisation.

Inom iiksbolaget skall finnas en styrelse bestående av förslagsvis

6

le­

damöter med 3 suppleanter samt en verkställande direktör. Till den cen­

trala ledningen knyts förvaltningspersonal för kameralt arbete samt för

revisions- och inspektionsverksamhet. Riksbolagets verksamhet regleras ge­

nom särskilda avtal mellan staten och bolaget samt mellan staten och aktie­

ägarna. Besparingsberedningens förslag till lösning av dessa frågor synes

enligt kommittén kunna läggas till grund för organisationen. I motsats till

vad besparingsberedningen föreslagit bör dock Kungl. Maj :t utse majori­

teten av styrelseledamöterna. De nuvarande systembolagen torde i detta

fall kunna tjäna som förebild.

Frågan om distriktens antal och omfattning bör göras till föremål för när­

mare undersökning och det torde närmast ankomma på riksbolaget självt

att taga ställning till lokalorganisationens omfattning. Vid sina kalkyler har

kommittén utgått från att riket indelas i ett tiotal distrikt.

Varje distriktskontor ledes av en distriktschef, som biträdes av erforder­

ligt antal befattningshavare.

Utminuteringsställena organiseras på i stort sett samma sätt som hittills

med föreståndare samt butiks- och lagerpersonal. I vissa av de större städer,

som har ett flertal utminuxeringsställen men där distriktskontor icke kom­

mer att finnas, ifrågasätter kommittén huruvida icke försäljningen är av

267

sådan storleksordning, att en särskild platschef lämpligen bör anställas

exempelvis för samordnande av transporter, försäljning till restauranger,

försändningsverksamhet in. in.

Inköpsrcgistrering in. in.

Enligt kommitténs förslag skall inköp kunna göras i vilken utminute-

ringsaffär som helst i hela riket av varje person som fyllt

21

år och som

inte är upptagen i en tryckt spärrlista, vilken förnyas varje eller varannan

månad. Förhandsanmälan eller särskild registrering som köpare erfordras

ej. Över inköpen förs ett centralt register, som består av de maskinellt

sammansorterade rekvisitionsblanketterna, vilka insändes till en för hela

riket gemensam registreringscentral. Såväl registret som spärrlistan ordnas

efter födelsenummer. Legitimation vid inköp sker också med hjälp av fö­

delsenummer.

Kommittén diskuterar kraven på köparens legitimation och anför.

Vid utarbetandet av organisationsförslaget har förutsatts, att det i folk-

bokföringsförordningen föreskrivna medborgarkortet skulle vara utfärdat

vid ikraftträdandet av den nya utminuteringslagstiftningen. Vid samråd med

1949 års folkbokföringssakkunniga har kommittén emellertid erfarit att

förslag från de sakkunniga möjligen kan komma att framläggas, syftande

till en sådan lösning av folkbokföringen att medborgarkortet icke blir för

folkbokföringsändamål behövligt. I varje fall synes det sannolikt att tid­

punkten för kortens utfärdande kommer att förskjutas avsevärt. Det har

därför ansetts nödvändigt att överväga användbarheten av annan legitima-

tionshandling.

Registreringssystemet bygger på principen att köparen legitimerar sig med

en legitimationshandling, som innehåller dels uppgift om köparens födelse­

nummer, dels bestyrkt namnteckning. Med hjälp av födelsenumret kan kon­

troll ske att vederbörande icke är upptagen i spärrlistan. Födelsenumret kan

även användas för all övrig registrering och gör därigenom särskilt kund­

nummer överflödigt samt möjliggör en enkel registrering av inköpen me­

delst hålkortsmetod. Föreskrift att köparen skall avlämna undertecknad

rekvisitionsblankett vid varje inköp ger möjlighet till kontroll av köparens

identitet genom jämförelse mellan namnteckningarna på legitimationshand-

lingen och rekvisitionsblanketten.

Åv de båda nu nämnda kraven på legitimationshandlingen är det på upp­

gift om födelsenummer ovillkorligt. Genomförbarheten av detta registrerings­

system är helt beroende av möjligheten att registrera inköpen och verkställa

slagning i spärrlistan med ledning av ett nummer. Därest cj födelsenumret

kommer till användning, måste ett särskilt nummerregister uppläggas, vilket

för med sig krav på dels central förhandsregistrering av alla köpare (efter

ansökan eller anmälan), dels ett särskilt bevis om inköpsrätt och kund­

nummer att uppvisas vid varje inköpstillfälle. Därmed skulle förutsättning­

arna för detta organisationsalternativ icke längre gälla. Man måste därför

utgå från att födelsenumret användes för kontroll i spärrlistan och registre­

ring av inköpen oberoende av om medborgarkort utfärdas eller ej.

Födelsenumret finnes på varje persons plåt i registret hos länsbyråerna

för folkbokföringen. Vidare finns det på åtskilliga avtryck av dessa plåtar

(t. ex. i avtryclcskortsregistret hos pastor, på skattsedlar, i röstlängden, inan-

talslängdcn otc.). Det torde alltså finnas goda möjligheter att i annan ord­

ning än genom medborgarkort förebringa legitimation med uppgift om fö­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

268

delsenumret. Dessa möjligheter synes komma att avsevärt ökas, sedan fö­

delsenumret mera allmänt trängt igenom som medel för identifiering.

Vad beträffar det andra kravet på legitimationshandlingen, nämligen be­

styrkt namnteckning, synes detta icke böra göras ovillkorligt.

Föreskriften att köpare skall avlämna undertecknad rekvisition förutsät-

ter att den som obehörigt utnyttjar annans legitimationshandling också

måste förfalska dennes namnteckning. Att detta är straffbelagt kan lämp­

ligen påpekas på blanketten. Obenägenheten för en sådan handling torde

vara så stark att relativt få personer torde vara beredda till den. I de" fall då

köparen är känd för butikspersonalen är dessutom kravet på legitimation

för namnteckning orimligt. Det bör här påpekas att man enligt nuvarande

praxis kan genom företeende av flyttningsbetyg eller åldersbetyg (utan

namnteckning) fa ut postens legitimationskort. Körkortet är icke försett med

namnteckning men gäller likväl som legitimation vid lyftande av mvcket

stora penningsummor hos postverket. Fotografiet på körkortet är ofta värde­

löst ur legitimationssynpunkt.

Krav på bestyrkt namnteckning på legitimationshandlingen (eller ev. på

annan samtidigt företedd identitetsuppgift) synes alltså böra ställas endast

i vissa speciella tall, t. ex. då okänd kund vill göra anmärkningsvärt stort

inköp eller kunden eljest genom sitt uppträdande väcker misstanke om att

söka göra illegitima inköp.

Mot bakgrunden av dessa överväganden anger kommittén några legitiina-

tionshandlingar, som kan komma i fråga.

Flyttningsbetyg (i Stockholm), åldersbetyg. Dessa kommer att förses med

uppgift om födelsenummer. Intill dess så sker, kan pastor lätt på begäran

införa uppgift härom. Anledning att fordra bestyrkt namnteckning vid före­

teende av sadan handling synes ej finnas, då man med användande därav

kan få ut andra legitimationshandlingar, t. ex. postens identitetskort.

Pass. Passformuläret tastställes av chefen för inrikesdepartementet. Om

formuläret i framtiden fastställes på sådant sätt att födelsenumret införes,

vilket inte torde få anses uteslutet, erbjuder sig bär en fullgod legitimation.

Körkort. Vid utfärdandet av nya körkort kan födelsenumret lätt införas i

samband med det obligatoriska angivandet av födelsedatum, eftersom fö­

delsenumret skall finnas i körkortssökandens åldersbetyg och därifrån in­

föres i körkortsregistret.

Postens identitetskort utfärdas enligt internationella bestämmelser, som

angiver vilka uppgifter som skall finnas i kortet. I dessa finnes dock en

klausul, som säger att varje land äger medtaga de uppgifter i kortet, som

är erforderliga för den inrikes posttrafiken. Uppgifter kan därför möjligen

medtagas med åberopande av denna klausul. Värdet av postens identitets­

kort torde avsevärt ökas, om det kompletteras med födelsenummer.

Skattsedel el. dyl. handling (t. ex. skattekort eller utdrag av röstlängd),

som innehåller uppgift om födelsenumret, synes vara fullt tillräcklig endast

då köparen är känd och legitimationen endast behöver avse födelsenumret.

Sådan handling bör emellertid ha stort värde i kombination med t. ex. kör­

kort, om detta icke innehåller födelsenumret.

Avtryckskort av folkbokföringsplåten. Under förutsättning att medborgar-

kort icke utfärdas, har tidigare övervägts bl. a. att utsända avtryckskort av

folkbokföringsplåten till alla medborgare. Detta avtryckskort skulle emeller­

tid icke komma att hållas aktuellt genom anteckningar om ändrade förhål­

landen (t. ex. vid giftermål, namnbyte, flyttning) utan skulle huvudsakligen

tjäna som en information för vederbörande om bl. a. födelsenumret. Om

detta kort gives en lämplig utformning och förses med namnteckning, torde

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

269

det kunna användas som legitimation för förevarande ändamål även av

person, som icke är känd för butikspersonalen.

För den, som icke innehar pass, körkort eller annan ovan nämnd hand­

ling men vill utan större kostnad ha en för rusdrycksinköp giltig legitima-

tionshandling med längre varaktighet än ett åldersbetyg, bör det finnas en

möjlighet att hos folkbokföringsmyndighet (pastor eller länsbyrå) rekvi­

rera avtryckskort, vilket bör utformas så att det kan godtagas såsom legiti­

mation för här avsett ändamål (t. ex. vara försett med namnteckning).

Vid inköp avlämnar köparen egenhändigt undertecknad rekvisition för­

sedd med uppgift om önskad kvantitet spritdrycker resp. vin eller starköl.

Legitimationshandlingen uppvisas. Vederbörande funktionär kontrollerar i

en spärrlista att den köpande icke är spärrad och — om legitimationshand­

lingen är försedd med namnteckning — alt namnteckningarna överensstäm­

mer, samt antecknar eller markerar enligt »mark sensing-metoden

»1

rekvisitionen med ledning av legitimationshandlingen födelsenummer och

ev. en sifferbeteckning för kyrkobokföringskommunen (den sistnämnda

endast då detaljerad statistik önskas).

Den som gör inköp för annans räkning skall förete uppdragsgivarens rek­

visition eller fullmakt från denne att underteckna rekvisitionen samt i båda

fallen uppdragsgivarens legitimationshandling. Vid lörsändning på rekvi­

sition skall identifieringskontrollen göras av den som slutligt utlämnar va­

ran till rekvirenten.

Utlänning, som tillfälligt vistas i riket, får göra inköp mot uppvisande

av pass. I stället för födelsenummer antecknas på rekvisitionen passets

nummer och köparens nationalitet. Grannländernas befolkning, vilken nu­

mera är befriad från skyldigheten att inneha pass, skulle på annat sätt

få styrka namn, nationalitet och födelsedatum.

Beträffande rekvisitionernas bearbetning anför kommittén.

Till registreringscentralen inkomna rekvisitioner hålkortsbehandlas. Rek­

visitionerna insorteras därvid maskinellt i ett register uppställt efter födelse­

nummer. Detta register kommer sålunda att bestå enbart av rekvisitions-

blanketterna sorterade så att samtliga blanketter för en och samma köpare

förvaras tillsammans. Denna sammansortering kan vid behov ske inom 10

dagar efter inköpet.

Rekvisition från utlänningar sorteras efter nationalitet och passnummer

(födelsedatum).

Vid förfrågan från nykterhetsnämnd angående en persons inköp framta­

ges dennes rekvisitioner samt upprättas maskinellt en summerad inköps-

tablå. Denna tablå översändes (ev. tillsammans med rekvisitionerna) till ve­

derbörande nykterhetsnämnd. I registret insätles ett summakort i stället lör

de uttagna rekvisitionerna. En expedition av detta slag kan göras omgående

samma dag. Även polismyndighet bör ha rätt att rekvirera inköpsuppgift. I

så fall bör emellertid kopia på uppgiften sändas till länsnykterhetsnämnden.

Spärrlistan tryckes centralt en gång i månaden på grundval av från läns-

nykterhetsnämnderna erhållna uppgifter. Spärrlistan, som beräknas kom­

1 Denna metod innebär att på rekvisitionen finnes för varje siffra i folkbokföringsnumret en

kolumn med förtryckta siffror (0—9). I stället för att skriva varje siffra markeras i varje kolumn

erforderlig siffra.

270

ma att omfatta 50 000 personer, innehåller endast födelsenummer samt

första bokstaven i efternamnet.

I de undantagsfall då begränsad inköpsrätt anses böra komma till an­

vändning, föreslår kommittén följande förfarande.

Länsnykterhetsnämnden bestämmer den kvantitet spritdrycker (och vin),

som vederbörande konsument får inköpa per månad (eller vecka), samt en

viss utminuteringsaffär, där inköpen får äga rum. Konsumentens nummer

intages i spärrlistan och så snart denna distribuerats utmärkes i den be­

stämda affärens exemplar att vederbörande har begränsad inköpsrätt, t. ex.

genom understrykning av numret med rött. Samtidigt upplägges minutkort

med uppgift om den tillåtna inköpskvantiteten. På kortet antecknas alla

inköp av den ransonerade varan (alltså ej vininköpen om dessa ej maxi­

merats). Vederbörande blir sålunda spärrad i samtliga övriga affärer. Genom

denna anordning kan ett särskilt inköpsbevis undvikas. Länsnykterhets-

nämndens beslut tillställes utminuteringsaffären och vederbörande konsu­

ment. Den begränsade inköpsrätten gäller tills vidare, till dess länsnykter­

hetsnämnden meddelat nytt beslut i ärendet, innebärande återgång till fri

inköpsrätt eller hel avstängning.

Kostnader.

Kostnaderna för kontrollstyrelsens befattning med frågor rörande alko­

holbeskattningen samt utskänkningen beräknas överslagsvis till 70

000

kr.

De centrala kostnaderna för riksbolaget har beräknats till 400 000 kr. år­

ligen.

Kostnaderna för registreringen har kommittén (med utgångspunkt från

bl. a. 36 miljoner inköp per år och 100 000 rekvisitioner från nykterhets-

nämnder) beräknat till följande belopp.

Årslön till 61 befattningshavare inklusive arbetsledning vid regist-

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

reringscentralen ............................................................................................ 366

000

Lokalkostnader för registreringscentralen ..................................................

20

000

Rekvisitionsblanketter ....................................................................................... 240 000

Maskinkostnader (hålkortsmaskiner) ........................................................... 71 000

Tryckning och distribution av spärrlista................................................... 45 000

Kontorsmateriel och trycksaker........................................................................

10

000

Porton och telefonavgifter m. m. för registreringscentralen och di-

striktskontoren vid befattning med inköpsregistreringen................ 40

000

Summa kr. 792 000

Kostnaderna för distriktsförvaltningarna beräknas till

2

miljoner kronor

årligen.

Kostnaderna för utminuteringsaffärerna beräknas till ungefär samma be­

lopp som för närvarande, d. v. s. sammanlagt cirka 15,2 miljoner kronor.

Den totala kostnaden för försäljningsorganisationen skulle således en­

ligt detta alternativ uppgå till 18,5 miljoner kronor.

I ovanstående kostnader, för vilka år 1949 tjänat som basår, har icke in­

räknats några utgifter för skatter eller utgifter motsvarande de nuvarande

271

systembolagens kostnader för utskänkning genom allmänt restaurangbolag

eller annan överlåten utskänkning.

Alternativ 11

24 länsbolag.

Systembolagen bibehålies, men antalet reduceras till 24, omfattande vart­

dera ett län; dock att Stockholms stad och Stockholms län skall ha gemen­

samt systembolag. Köpare anknytes till visst bestämt utminuteringsställe

efter anmälan att han önskar inköpsrätt. Kundkontrollen knytes till det

utminuteringsställe vid vilket varje kund finns registrerad. Systembolagens

nuvarande befattning med utskänkningen bibehålies, varigenom systembola­

gen alltså blir bärare av rättigheterna.

Systembolagen organiseras i stort sett såsom för närvarande med avseen­

de på bolagens antagande, val av styrelse m. m. Kontrollstyrelsen förutsät-

tes bibehålla tillsynen över bolagen.

Under förutsättning att de blivande försäljningsorganens huvudkontor

förlägges till residensstäderna, skulle de nuvarande systembolagen i Eskils­

tuna, Norrköping, Västervik, Ystad, Lund, Hälsingborg, Uddevalla, Borås,

Skövde, Lidköping, Hedemora, Hudiksvall, Sundsvall, Sollefteå, Örnskölds­

vik, Skellefteå och Haparanda komma att indragas. Kommittén fogar härtill

den anmärkningen, att det inte är nödvändigt att förlägga bolagets huvud­

kontor till residensstaden. Om hänsyn till lokaler eller kommunikationer

motiverar en annan förläggning bör detta undantagsvis kunna ske. Helst

bör dock systembolag och länsnykterhetsnämnd finnas på samma ort.

Inköps förf ar ande m. m.

Person, som önskar inköpa rusdrycker på visst utminuteringsställe in­

om det försäljningsområde, där hans kyrkobokföringsort är belägen, avläm­

nar skriftlig inköpsanmålan härom. Vid anmälningen skall kunden skriva

sin namnteckning på ett inköpskort, anordnat för anteckning av inköpta

kvantiteter spritdrycker och vin.

I anmälan lämnade personuppgifter kontrolleras med ledning av de re­

gister som finns hos länsbyrån för folkbokföringen. Innan hänvisning sker

till utminuteringsaffär kontrolleras hos länsnykterhetsnämnden att hinder

inte föreligger för försäljning till personen i fråga.

Person som registrerats som kund tillställs ett häfte rekvisitionsblanket-

ter, försedda med födelsenummer eller annat kundnummer.

Gift kvinna förutsättes kunna bli registrerad som kund på samma sätt

som man eller ogift kvinna.

Vid inköp av rusdrycker avlämnar köparen egenhändigt undertecknad

rekvisition, försedd med uppgift om önskad kvantitet spritdrycker resp. vin

eller starköl (för köpare som inte medför rekvisitionsblanketthäftet till­

handahålls på försäljningsstället allmän blankett, på vilken köparen bär

att anteckna sitt kundnummer). Namnteckningen kontrolleras mot inköps-

kortet. På detta stämplas eller antecknas för hand datum för inköpet samt

kvantiteten inköpta rusdrycker.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Person som fyllt 18 år äger göra inköp för annans räkning mot företeen­

de av uppdragsgivarens egenhändigt undertecknade rekvisition. Vid inköpet

skall ombudet anteckna sitt namn på rekvisitionen.

Medgivande till inköp inom annat systembolags område stämplas på ett

antal inköpsrekvisitioner gällande för viss sökande, sedan kontroll skett att

vederbörande inte spärrats på grund av nykterhetsanmärkning. För varje

stämplat rekvisitionsblad kan eventuellt en viss avgift uttas. När inköp

gjorts inom annat systembolags område översänds använd relcvisitions-

blankett till hemortsbolaget.

Rusdrycksförsäljningen till utlänningar ordnas på i stort sett samma sätt

som enligt alternativ I. Rekvisitionsblanketter från utlänningar som köpt

mot pass eller annan legitimationshandling översänds liksom nu till system­

bolaget i Stockholm för registrering.

Arbetskraft för registreringen.

Vid beräkningen av behovet av arbetskraft för de med registreringen för­

enade arbetsuppgifterna har kommittén utgått från att fyllerirapporter och

andra handlingar som belyser en persons nykterhetsförhållanden bör samlas

hos nykterhetsvårdsorganen. Inköpsregistreringen däremot bör handhas av

försälj ningsorganet.

Systembolaget bör fortfarande handha registreringen av inköpen genom

insortering i portföljer av från butikerna överlämnade inköpskort, som för­

brukats eller på vilka viss större kvantitet inköpts. På framställning av nyk-

terhetsnämnd skall systembolaget lämna uppgift om viss persons inköp ge­

nom att tillhandahålla antingen vederbörandes inköpskort eller eventuellt ut­

drag beträffande inköpen.

Rent rutinmässigt bör vidare butikspersonalen — i likhet med vad nu

är fallet — till systembolagets kontor (för vidare befordran till länsnykter-

hetsnämnden) meddela anmärkningsvärda iakttagelser om kundkretsen och

dess inköp.

Med ledning av inhämtade uppgifter om arbetskraftens fördelning i april

1949 på olika arbetsuppgifter på motboksavdelningarna har behovet av ar­

betskraft vid det föreslagna registreringsförfarandet beräknats. Kommit­

téns jämförelse av arbetskraftsbehovet enligt nuvarande och föreslagen ord­

ning ger vid handen, att personalen på motboksavdelningarna skulle kunna

reduceras med 486 personer eller från 616 till 130.

Den ovan beräknade starka reduceringen av systembolagens personal

torde till någon del även komma att inverka på de kamerala avdelningarnas

arbetsuppgifter genom att exempelvis arbetet med uträkning av löner in. in.

minskas. Kommittén har dock på denna punkt inte ansett sig kunna göra

några beräkningar rörande arbetsbesparingarna utan inskränker sig till ett

allmänt påpekande av detta förhållande.

Vid sina överväganden beträffande behovet av butikspersonal har kom­

mittén funnit, att den nuvarande butikspersonalen i stort sett torde vara

tillräcklig för det med expedieringen och anteckningen av inköpen förena­

273

de arbetet, under förutsättning att omsättningen icke kommer att avsevärt

öka. Enär butikspersonalen beräknas i viss omfattning bli tagen i anspråk

för att lämna inköpsuppgifter åt länsnykterhetsnämnderna har dock kom­

mittén räknat med att den nuvarande personalen skulle behöva förstärkas

med 50 personer. Denna utökning beräknas kunna ske genom överflyttning

av personal från de nuvarande motboksavdelningarna till utminuteringsaf-

färerna.

Kostnader.

Beträffande kostnaderna för kontrollstijrelsens befattning med system-

bolagsförvaltningen förväntar kommittén en viss minskning genom att den

individuella utminuteringskontrollen slopas och genom minskningen av bo­

lagens antal till 24. Någon närmare beräkning angående storleken av dessa

kostnader har inte gjorts, utan desamma har överslagsvis uppskattats till

i runt tal 300 000 kronor.

Systembolagens centrala förvaltningskostnader, exklusive kostnader för

understöd och pensioner, kostnader för kontrolldelegationerna samt kostna­

der för den individuella utminuteringskontrollen beräknas uppgå till 3,2 mil­

joner kronor.

Kostnaderna för utminuteringsaffärerna (löner, hyror, värme, underhåll

och reparationer, utgifter för den kostnadsfria försändningen, emballage

m. m.) beräknas uppgå till ungefär samma belopp som för närvarande,

d. v. s. sammanlagt ca 15,2 miljoner kronor (år 1949).

De årliga kostnaderna för den föreslagna registreringen av kundkretsen

och dess inköp samt kostnaderna för ökning av utminuteringsaffärernas

personal har kommittén överslagsvis beräknat till följande belopp.

Årslön till 180 befattningshavare (i medeltal

6

000

kr. per befattnings­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

havare) ...............................................................................................................

1

080

000

Lokalkostnader.................................................................................................... 100 000

Kontorskostnader:

Kontorsmateriel o. trycksaker..................................................... 150 000

Rekvisitionsblanketter.................................................................. 100 000

Telefonavgifter................................................................................ 20 000

Portokostnader............................................................................... 50 000

320 000

Kostnader för statistiska undersökningar rörande konsumtionsutveck-

lingen..................................................................................................................

100

000

Summa kr. 1 600 000

Enligt ovanstående skulle de totala kostnaderna för systembolagsförvalt-

ningen komma att uppgå till ca 20,3 miljoner kronor.

I dessa kostnader, för vilka 1949 tjänat som basår, har icke inräknats

utgifter för utskänkning genom allmänt restaurangbolag och för övrig

överlåten utskänkningsrörelse, utgifter för fastighetsrörelsen och utskyl-

der.

18

Dihang till riksdagens protokoll 195b. 1 saml. Nr 151.

274

Vid beräkningen av systembolagens centrala förvaltningskostnader har

kommittén utgått från följande verkningar av minskningen av bolagens an­

tal från 41 till 24.

17 direktörsbefattningar och kamrerarebefattningar skulle kunna indra­

gas. (Av kamrerarebefattningarna är dock åtta endast halvtidsbefattningar,

eftersom kamreraren samtidigt är kontrollföreståndare.) Av de cirka 40 be­

fattningshavare vid de 17 bolagen, som är sysselsatta med kameralt arbete,

torde överslagsvis ett

20

-tal behövas för att förstärka personalen hos de

huvudkontor, som kommer att övertaga de indragna bolagens arbetsupp­

gifter.

De arliga besparingar, som skulle uppstå i systembolagens förvaltnings­

kostnader genom den ifrågasatta nedskärningen av systembolagens antal,

kan beräknas till följande belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Styrelse-, revisors- och siffergranskningsarvoden .............................. 100 000

Löner till bolagens direktörer ...................................................................... 270 000

Löner till befattningshavare på de kamerala avdelningarna . .

280 000

Hyror m. in.............................................................................................................. 37

000

Utdelning till aktieägare....................................................................................

8

500

Frakt- och transportkostnader ......................................................................

47

OOO

Kontorskostnader ........................................................................................ ’ [

33

qqq

Övriga kostnader ................................................................................................. Q

3

qqq

Summa kr. 838 500

Valet mellan alternativen.

Kommittén anför.

Alternativ I är enkelt och relativt billigt. Det ger de önskade möjligheter­

na till avstängning och registrering med den minsta kostnaden och med den

minsta användningen av arbetskraft. Rätten till inköp utan förhandsanmä-

lan tar bort varje form av inköpssuggestion. Riksinköpsrätten är i de större

städerna och för dem som ofta byter vistelseort av stor betydelse ur bekväm-

lighetssynpunkt. Genom att viktiga nykterhetspolitiska uppgifter överflyt­

tas på länsnykterhetsnämnderna måste dessa utbyggas på ett sätt som ger

dem större auktoritet och gör dem bättre skickade att fylla sina uppgifter

i fråga om nykterhetsvården.

En nackdel med alternativ I är att riksspärrlistan måste bli tämligen om­

fattande och att man därför måste räkna med en viss tidsutdräkt från beslu­

tet om avstängning till dess vederbörande kommer in i spärrlistan. Bråds­

kande spärrar kan emellertid lätt anordnas i utminuteringsaffären eller -af­

färerna på den plats, där vederbörande är bosatt. Risken för fel i spärrlistan

torde genom en kontrollanordning kunna nedbringas till ett minimum.

Alternativ II innebär att den nuvarande organisationen i större utsträck­

ning bevaras och därmed att det finns större möjligheter att eventuellt återgå

till individuella försäljningsrestriktioner. Vidare innebär alternativ II att bu-

tikspersonalen får större möjligheter att göra iakttagelser beträffande kund­

kretsen. Om butikerna inte göres alltför stora, får personalen en viss känne-

dom om kunderna, som kan vara värdefull ur nykterhetsvårdssynpunkt. Då

möjligheterna vid fri inköpsrätt är stora att få inköp registrerade på andra

pei soner kan en viss övervakning av köparna genom försäljningsorganet

vara önskvärd. En sådan skulle lättare kunna anordnas enligt alternativ II.

En nackdel med detta alternativ är att det förutsätter eu mera personal­

krävande och dyrbar registrering än alternativ I. De uppgifter som skulle

275

åläggas länsbolagen torde inte i och för sig motivera styrelser och kanslier

av den omfattning som det här är fråga om. Om systembolag av den nuva­

rande typen skulle kvarstå, skulle de vidare ta i anspråk personal och peng­

ar, som skulle behövas för att upprusta nykterhetsvårdsorganen. Reformens

konsekventa genomförande i praktiken skulle stöta på allvarliga hinder, om

den i alltför hög grad anknytes till den nuvarande organisationen. På större

orter, där kundkretsen i varje affär är stor, blir fördelen med hänvisningen

till viss affär ganska liten. På mindre orter åter finns endast en utminute-

ringsaffär. Där uppnås en viss kontrollmöjlighet äATen med riksinköpsrätt.

Kommittén erinrar om den förut omtalade anordningen, att lata motboks-

innehavare i några av storstäderna göra inköpen i flera olika affärer, synes

tyda på att man i den nuvarande systembolagsorganisationen inte anser bun­

denhet till särskild affär ha större värde. Kommittén fortsätter.

Vid avvägningen av skälen för och emot de båda alternativen har kom­

mittén stannat för att i första hand rekommendera alternativ I. Den anser

att de nya principerna bäst kan genomföras genom en i grunden förändrad

organisation. Fördelarna med alternativ II betraktar kommitténs majoritet

som obetydliga och osäkra. De kan inte anses motivera de avsteg från de

nya principerna för nykterhetsvård och försäljningskontroll samt de ökade

kostnader som de medför. I stort sett torde möjligheterna att kontrollera

missbrukarna bli desamma med båda alternativen. Att välja alternativ II,

som kostar ca

2

milj. kronor mera om året, synes då inte försvarligt.

Registrering av inköp samt avstängning av missbrukare.

Kommittén har såsom framgår av avsnittet om organisationen räknat

med att inköpen skall registreras. Kommittén säger härom.

En registrering synes vara av värde genom att den medger ett sådant

statistiskt studium av konsumtionsutvecklingen som är nödvändigt för att

bedöma faktorerna bakom utvecklingen och ge ledning för det nykterhets-

politiska handlandet. I detta fall bör den bli mera rättvisande än motboks-

kontrollen, vars konstruktion med bestämda tilldelningsklasser i förening

med de talrikt förekommande överlåtelserna suddar ut skillnaderna i verk­

lig konsumtion. Åtminstone under de närmaste åren efter motbokssyste-

mets avskaffande synes det vara värdefullt att kunna följa konsumtions­

utvecklingen. Registreringen bör vidare kunna användas för att vid behov

ge nykterhetsvårdsorganen uppgifter om viss persons inköp. Detta kan

vara av betydelse i utredningsarbetet, då det gäller att bedöma en persons

skötsamhet under en längre "tidsperiod. Erfarenheten får visa, hur stor be­

tydelse denna möjlighet kommer att få för nykterhetsvården. Skulle det

visa sig att denna inte är stor, kan naturligtvis registreringen lätt avskaffas

eller förenklas vid en senare tidpunkt. Om registreringen nu skulle avskaf­

fas helt och hållet, torde det däremot vara betydligt svårare att återinföra

den vid den framtida tidpunkt, då man eventuellt åter skulle anse sig be­

höva den. Självfallet bör den ges en sådan utformning att den blir så litet

besvärande som möjligt för allmänheten och så billig som möjligt för det

allmänna utan att nödvändiga effektivitetskrav eftersättes.

I fråga om avstängning av missbrukare från inköpsrätt framhåller kom­

mittén, att en sådan åtgärd kan synas vara tämligen meningslös, om för­

säljningen till övriga medborgare är obegränsad. När kommittén det oak­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

276

tat föreslår att avstängningen bibehålies så är det för att den bör dels vara

en opinionspåverkande åtgärd, dels ingå som ett led i nykterhetsvården och

dels kunna tillgripas som en reaktion mot olaga försäljning. Kommittén

anför bl. a.

Rätten att inköpa sprit bygger på ett förtroende till köparens skötsam­

het. Om detta förtroende missbrukas bör samhället på något sätt reagera.

Även om delta ingripande i åtskilliga fall inte skulle ha någon större ver­

kan på dem mot vilka åtgärden riktas, så har det ändå en viss allmän-

preventiv betydelse. Det bör i detta sammanhang observeras att avstäng­

ningen enligt kommitténs förslag inte skall kunna ske på andra grunder

än alkoholmissbruk och olaga handel, t. ex. överlåtelser till ungdom eller

missbrukare. De nu existerande sociala avstängningsgrunderna skall för­

svinna. Även om det är praktiskt att t. ex. hota en försumlig barnafader

med indragning av motboken, så är en sådan åtgärd enligt kommitténs

mening främmande för nykterhetslagstiftningens syften. Resultatet av den

föreslagna ordningen blir att avstängningen vänder sig mera direkt mot

alkoholmissbruket och därför kan räkna med större lojalitet än system­

bolagens nuvarande inskränkningar, vilka i vida kretsar torde uppfattas

mera som olyckshändelser, vilka vem som helst kan råka ut för, än som spe­

ciellt nykterhetsvårdande ingripanden. Under det att ogillandet av dem

som överlåter motbokssprit är svagt eller obefintligt, eftersom bolagens

kvantitetsbegränsningar ofta saknar samband med missbruk, kan med de

nya törsäljningsregler, som kommittén föreslår, överlåtelserna i högre grad

än nu väntas komma att bli föremål för ogillande. De överlåtelser som sam­

hället har anledning att kraftigt ingripa mot gäller två typfall: överlåtel­

ser till de relativt få utpräglade missbrukare som är avstängda samt till

ungdomar utan inköpsrätt. Sådana överlåtqlser bör vara belagda med

strängare straff än vanliga överlåtelser.

I undantagsfall ifrågasätter kommittén, att en begränsning av inköps­

rätten till viss kvantitet bör kunna komma i fråga. I flertalet fall, där en

sådan åtgärd kan vara aktuell, bör det dock vara tillräckligt med en över­

enskommelse mellan missbrukaren och den kommunala nämnden, anser

kommittén. Brytes en sådan överenskommelse dller bedömes förutsätt­

ningarna för att den skall hållas vara små, torde i det övervägande antalet

fall ett totalt inköpsförbud böra meddelas.

I fråga om förutsättningarna för en avstängningsåtgärd anför kommit­

tén.

Avstängning bör inte tillgripas som en automatisk reaktion på t. ex. en

fylleriförseelse utan endast när den kan anses motiverad för att hjälpa

alkoholmissbrukaren att avstå från spriten. Som redan nämnts kan en

bestämmelse i övervakningsvillkoren eller enbart en frivillig överenskom­

melse att låta bli att köpa sprit vara en fullt tillräcklig åtgärd. Det väsent­

liga är ju att missbrukaren inte dricker sprit. I detta sammanhang bör ock­

så påpekas att registreringen inte är avsedd att användas som efterkontroll

av den typ som tillämpades i Göteborg under Andréesystemet, där inköp

över en viss storlek alltid medförde ingripanden. Enligt kommitténs me­

ning bör avstängning aldrig ske enbart på grund av stora inköp i och för

sig. Däremot bör inköp, som kan tyda på missbruk eller olaga försälj­

ning, rapporteras till vederbörande nykterhetsnämnd av försäljningsperso-

nalen och registreringsmyndigheten i den mån de upptäckes. Det blir då

Kungi. Maj:ts proposition nr 151.

277

nykterhetsnämndens sak att föranstalta om utredning, varvid även inkö­

pen beaktas. Likaså kan nämnden infordra uppgift om inköpen i samband

med utredning om alkoholmissbruk som nämnden på ett eller annat sätt

fått kännedom om. Men det är inte meningen att på omvägar införa en

månadsranson genom att automatiskt ingripa mot alla som köper över en

viss mängd. Det kan tilläggas att avstängningen av missbrukare från in­

köp visade sig ha en viss effekt under Andréesystemet i Göteborg och vid

införandet av det nuvarande finska systemet. Det är inte osannolikt, att

minskningen av konsumtion och fylleriförseelser i början av AB Stock-

holmssystemets verksamhet till stor del berodde på att missbrukarna av­

stängdes.

Allmänna kostnadsberäkningar.

Kostnaderna för den samhälleliga nykterhetspolitiken fördelar sig på för­

säljningsorganisation, öppen nykter hetsvård, sluten nykterhetsvård och nyk-

terhetsupplysning.

Att upprätta en fullständig kostnadstablå för alla nykterhetspolitiskt mo­

tiverade åtgärder är inte möjligt. I åtskilliga fall kan dessa inte särskiljas

från andra verksamhetsgrenar. Detta gäller bl. a. sjukvården. I fråga om

förslag till framtida utgifter måste också hänsyn tagas till ändringarna i

penningvärdet. De av kommittén i olika sammanhang föreslagna kostna­

derna eller anslagen måste självfallet räknas om efter den prisnivå som rå­

der, då förslagen kan komma att genomföras. Med dessa reservationer läm­

nar kommittén följande sammanställning över de nuvarande och de beräk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

nade kostnaderna för försäljningsorganisationen och nykterhetsvården.

Kostnader

Beräknade kostnader i 1950

angivet är

års penningvärde

Alt. I

Alt. II

Kontrollstyrelsen (1949)1 ........................

340 000

70 000

300 000

Socialstyrelsen (1949/50)1........................

120

000

300 000

300 000

Systembolagen (1949) resp. riksbolaget

25 770 000

218 400 000

220

000

000

Därav registrerings- och kontrollkost-

nader ....................................................

5 800 000

800

000

1

600

000

Länsnykterhetsnämnderna (1949/50) ..

360 000

1 330 000

1 230 000

Kommunala nykterhetsnämnder (1949)3

2

220

000

45 540 000

45 540 000

Därav staten............................................

320 000

4

4 430 000

44 430 000

kommunerna...............................

1 900 000

1

no

000

1

110

000

Nykterhetsupplysning (1949)...............

490 000

1 230 000

1 230 000

Därav Centralförbundet för nykter-

hetsundervisning (inkl. anslag till

föreläsningar och film) ...................

240 000

575 000

575 000

Nykterhetsverksamhet i övrigt...........

250 000

590 000

590 000

Teoretisk alkoholforskning...................

05 000

65 000

Summa kr.

29 300 000

26 870 000

28 600

000

1 Kostnader för nykterhetsfrämjande åtgärder.

2 Under de första åren dessutom vissa övergångskostnader.

8 Kostnaderna för sluten vård frånräknade.

4 Efter fullständig utbyggnad. Under de första åren mindre belopp.

278

Enligt tablån skulle nykterhetskommitténs förslag fullt genomfört inne­

bära en besparing för det allmänna på ca 2,4 milj. kr. (enligt alternativ II

0,7 milj. kr.) i 1950 års penningvärde. För de första åren blir besparingen

större, då den kommunala nykterhetsvården först så småningom kan beräk­

nas bli fullt utbyggd. Från besparingarna under de första åren avgår dock

vissa övergångskostnader. Det är emellertid tydligt att beräkningen inte kan

vara exakt. På grund av penningvärdesförsämringen måste kostnaderna i

framtiden på flera punkter bli betydligt större. Detta gäller antingen nuva­

rande eller föreslagen ordning skall råda. Att exakt förutsäga besparingens

storlek är därför ogörligt.

Den angivna besparingen gäller totalt för de samhälleliga utgifterna. Då

kommittén föreslår att en betydande del av kommunernas utgifter för nyk-

terhetsvård skall överflyttas till staten, blir besparingen för statsverket be­

tydligt mindre, uppskattningsvis 1,6 milj. kr. Om alternativet med länsbolag

i stället för riksbolag väljes, skulle utgifterna för statsverket i stället öka

med ca

100

000

kr. medan kommunernas besparing enligt båda alternativen

skulle bli

0,8

milj. kr.

Övergångskostnader.

Omorganisationen berör inom kontrollstyrelsen den i det föregående nämn­

da personalen på styrelsens första byrå och inom systembolagen —■ förutom

de 41 direktörerna — personalen på motboks- och kamerala avdelningarna.

De fast anställda befattningshavarna på dessa avdelningar uppgick i okto­

ber 1949 till sammanlagt 682 personer.

I juridisk mening är systembolagspersonalen att anse som privat anställd.

I vissa avseenden har den dock en ställning motsvarande statstjänstemän-

nens. Med hänsyn till sina arbetsuppgifter utgör systembolagspersonalen

ett exempel på offentlig förvaltning genom enskilda. Systembolagens perso­

nal står i starkt beroende av kontrollstyrelsen. Denna myndighet har upp­

sikt över handläggningen av personalärenden samt avgörande inflytande vid

tillsättande av högre befattningar inom bolagen. I

I fråga om de befattningshavare inom kontrollstyrelsen, som beräknas bli

övertaliga genom omorganisationen, säger kommittén, att de torde kunna

beredas likvärdiga anställningar inom riksbolagets huvudförvaltning eller

inom socialstyrelsen om organisationen sker enligt alternativ I. Huruvida

några av de till styrelsen knutna ordinarie tjänstemännen kommer att ut­

byta sin statliga tjänst mot befattningar inom det nya riksbolaget måste bli

beroende av om de förklarar sig villiga härtill eller ej.

Sker omorganisationen enligt alternativ II, d. v. s. med bibehållande av

ett systembolag i varje län, kommer åtskilliga av första byråns ärenden att

ligga kvar inom kontrollstyrelsen, som fortfarande blir tillsynsmyndighet

lör systembolagen. Vissa uppgifter, t. ex. förandet av straffregistret, över­

flyttas dock till socialstyrelsen. Den personal inom kontrollstyrelsen, som

sysslat med ifrågavarande ärenden, torde komma att överföras till nämnda

ämbetsverk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

279

Någon egentlig förändring av sijstembolagspersonalens ställning har icke

ägt rum sedan omorganisationen i slutet av trettiotalet fi’amhaller kommit­

tén. Alltjämt gäller sålunda, att några allmänna rättsregler inte kan åbero­

pas till stöd för ett yrkande om gottgörelse åt dem, som genom den ifråga­

satta omorganisationen skulle förlora sin anställning. Kommittén fortsätter.

Däremot synes den uppfattningen redan tidigare ha vunnit allmän anslut­

ning, att gottgörelse av billighetsskäl borde utgå till den del av personalen,

som stadigvarande erfordrats inom den nuvarande organisationen men som

på grund av omorganisation förlorar sin anställning. Såväl rusdryckslagstift-

ningsrevisionen som av besparingsberedningen tillkallade sakkunniga har

givit uttryck för denna uppfattning, vilken också godkänts av riksdagen i

samband med 1937 års reform. Nykterhetskommittén utgår från att samma

principer skall vara vägledande vid den nu föreslagna reformen och att om-

organisationen genomföres med tillgodoseende av alla rimliga krav på hän­

synsfull behandling av den personal, som kan beräknas bli övertalig. Därvid

förutsätter kommittén att den nuvarande systembolagspersonalen i den ut­

sträckning det med tillämpande av vanliga kvalifikationskrav är möjligt be-

redes anställning i den nya försäljningsorganisationen och inom länsnyk-

terhetsnämnderna. Det torde också vara anledning förvänta, att kommuner­

na vid anställande av arbetskraft för sina nykterhetsnämnder skall finna det

ändamålsenligt att i viss utsträckning hämta personal från systembolagen,

som har erfarenhet från liknande arbetsuppgifter. Genom eu sådan över­

flyttning av personal torde ökade garantier också kunna vinnas för att över­

gången till den nya organisationen skall ske med största möjliga smidighet,

kommittén räknar även med att systembolagspersonalen skall isa sig in­

tresserad för en sådan överflyttning.

En överflyttning till andra organ synes emellertid inte kunna losa hela

avvecklingsproblemet. Kommittén har därför ansett sig böra räkna med att

man såsom vid genomförandet av 1937 års reform erbjuder vissa äldre be­

fattningshavare ett understöd fram till den ordinarie pensionsålderns inträ­

dande '(förtidspension). Hur stort detta understöd bör göras, har kommittén

inte ansett sig böra taga ställning till, utan torde det fa ankomma på en

närmare prövning, sedan den nya organisationen i detalj utformats. Vägled­

ning synes dessutom kunna erhållas av tidigare tillämpade principer.

För att ge en uppfattning om storleksordningen av dessa problem har

kommittén gjort vissa beräkningar angående personalens åldersfördelning

vid utgången av år 1953.

Kommittén finner, att vid genomförande av omorganisationen enligt alter­

nativ I — under förutsättning att intill omorganisationen ledigblivna befatt­

ningar inte återbesätts med fast anställda befattningshavare — beräknas

den för registreringscentralen och distriktskontoren erforderliga personalen

kunna överföras från systembolagen. Storleken av den efter omorganisatio­

nen övertaliga personalen beräknas komma att uppgå till 466. Vid genom­

förande av omorganisationen enligt alternativ

It

beräknas under de för

alternativ I angivna förutsättningarna angående ordinarie anställning —

270 befattningshavare komma att bli övertaliga.

I fråga om avvecklingen av den övertaliga personalen anför kommittén.

Som en arbetshypotes bar man ansett sig kunna räkna med all ett 50-tal

befattningshavare hos systembolagen skulle kunna placeras såsom kansli­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

280

chefer, konsulenter eller utredningsassistenter hos länsnykterhetsnämnder-

na och de större kommunala nykterhelsnämnderna. Rekryteringen av denna

personal torde kunna ske från dels gruppen kontrollföreståndare och dels

gruppen beslutsättare och assistenter vid systembolagens motboksavdelning-

ar. Av befattningshavarna i biträdesgrad beräknas i runt tal 100 personer

kunna beredas arbete vid länsnykterhetsnämnderna och de större kommu­

nala nykterhetsnämnderna. Sistnämnda antal torde vid omorganisation en­

ligt alternativ I kunna sättas något högre eller till ca 130. De övertaliga

systembolagsdirektörerna torde kunna placeras på olika befattningar inom

riksbolaget och även i vissa fall som kanslichefer vid länsnykterhetsnämn­

derna.

Sker omorganisationen enligt alternativ I beräknas ca 200 befattningsha­

vare kunna placeras inom det nyorganiserade riksbolagets distriktskontor

och å registreringscentralen samt ca 180 inom nykterhetsvårdsorganen. För

att de efter dessa omplaceringar övertaliga befattningshavarna vid system­

bolagen (ca 290 personer) skall kunna avvecklas genom förtidspensione-

ring, erfordras att denna omfattar de sex högsta åldersgrupperna bland di­

rektörer, kamrerare och kontrollförestandare och de

9

högsta åldersgrup­

perna bland övriga befattningshavare på systembolagens huvudkontor. Kost­

naderna för en dylik förtidspensionering beräknas under första året efter

omorganisationen komma att uppgå till ca en miljon kronor men sjunker

därefter successivt för att efter år 1962 helt försvinna. Härvid har antagits

att befattningshavarna fram till den ordinarie pensionsåldern skall åtnjuta

en något förhöjd pension.

Under förutsättning att alternativ II väljes, torde ungefär 400 personer

kunna beredas anställning inom de nyorganiserade systembolagen samt ca

150 personer inom nykterhetsvårdsorganen. För att återstående "befattnings­

havare (ca

120

personer) skall kunna avvecklas genom förtidspensionering,

erfordras att denna omfattar de 3 å 4 högsta åldersgrupperna bland perso­

nalen på systembolagens huvudkontor. Pensionskostnaderna under första

året efter omorganisationen torde komma att uppgå till ca 500

000

kronor

men sjunker därefter successivt för att efter 1957 helt försvinna.

Avslutningsvis understryker kommittén, att de i det föregående anförda

berakningarna närmast har karaktär av räkneexempel för att ange proble­

mens art.

Reservationer.

Herrar Englund och Waldemar Svensson samt fru Larsson ger ett be­

stämt företräde åt alternativ II bl. a. med hänsyn till de möjligheter, som

butikspersonalen enligt detta alternativ har att göra observationer rörande

kundkretsens inköp. Reservanterna understryker, att man vid en så djupt

ingripande förändring i de materiella reglerna för försäljningen av rus­

drycker, som det i detta fall är fråga om, bör vid övergången begränsa änd­

ringarna i försäljningsorganisationen till vad som framstår som en tving­

ande konsekvens av ändringarna i försäljningsreglerna. Denna övergång kan

nämligen väntas bli framgångsrikare, om den är anförtrodd åt personer inord­

nade i sitt hittillsvarande arbetsförband och icke åt personer som samtidigt

Hyttas från ort till annan och/eller grupperas in i nya arbetsförband, vilkas

medlemmar är främmande för varandra. Organisationen bör i det prövande

begynnelseskedet kunna smidigt anpassas efter de behov, som tillämpning­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

281

en avslöjar och i tveksamma fall icke i förväg bindas till en fast form. Av

denna anledning föredrager reservanterna att så litet som möjligt söka binda

den organisatoriska anpassningen till de nya försäljningsreglerna genom i

förväg fixerade regler utan i stället lämna erforderligt utrymme för över­

gång i etapper under ständig anpassning till de erfarenheter, som under

denna övergång göres. Reservanterna framhåller, att man synes få ett till­

förlitligare material för en bedömning av den ändamålsenligaste framtida

organisationen och samtidigt den smidigaste formen för infogning av en del

av den vid spritransoneringens slopande överflödiga systembolagspersonalen

i det vidgade nykterhetsvårdsarbetet om omläggningen sker i följande ord­

ning.

I försäljningsförfattningen föreskrives, att beredning av ärenden rörande

tillstånd till försäljning av rusdrycker skall som hittills och enligt alter­

nativ II handhavas av systembolag. Systembolag tillägges enligt alterna­

tiv II motsvarande befattning med tillstånd rörande försäljning av Öl.

I organisatoriskt hänseende bibehålies den nuvarande systembolagsorga­

nisationen till en början oförändrad. I samband med ransoneringsbestäm-

melsernas slopande får länsnykterhetsnämnden överta sådana lokalutrym­

men hos systembolaget i residensstaden (eventuellt hos annat systembolag

i länet, där anslutning till delta ur nykterhetssynpunkt finnes tjänligare)

som därigenom bli lediga.

Sedan sådan sammanflyttning ägt rum upptages till en början problemet

om registreringen under de nya förutsättningarna till omprövning. Bort­

fallet av ransoneringen kommer att i nämnda hänseende betyda en avsevärd

besparing, men registreringen är redan nu ett kvantitativt betydande pro­

blem inom de större nykterhetsnämnderna och måste bli det än mera inom

den framtida nykterhetsvården. Ett avgörande synes man därvid kunna

träffa utan föregående experiment: samtliga registerhandlingar som avse

en persons nykterhetsförhållanden bör finnas i ett register och i den mån

nykterhetsvård och försäljning handhaves av åtskilda organ antingen hos

nykterhetsvårdsorganet eller hos ett särskilt registreringsorgan fristående

från båda. I den mån ett särskilt försäljningsorgan för framtiden kommer

att handha registreringsuppgifter av nykterhetsvårdsnatur, synes de böra

begränsas till uppgifter som avse ett fåtal detaljer av vikt för bedömningen

av en persons konsumtions- och nykterhetsförhållanden.

I fråga om beredningen av ärenden angående tillstånd till utskänkning av

rusdrycker synes det reservanterna uppenbart, att de personer inom system­

bolagen, som hittills handhaft frågor om överlåtelse av tillstånd till utskänk­

ning av rusdrycker, har större förutsättningar att bl. a. genomföra den nya

centraliserade beredning av ärenden rörande tillstånd till handel med Öl,

som enligt kommitténs förslag skall föregå ärendets överlämnande till läns­

styrelsen för slutlig omprövning och beslut, än funktionärer inom länsnyk­

terhetsnämnden som åtminstone till en början måste vara relativt främman­

de för sådana spörsmål.

Fröken Valborg Svensson avstyrker registrering av inköpen.

Herr Utterström, som reserverat sig till förmån för motbokssystemets bi­

behållande, har granskat vissa sidor i kommitténs båda alternativ. Därjämte

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

282

skisserar han hur han själv anser, att försäljningsorganisationen och kon­

trollen borde ordnas under samma förutsättning, som legat till grund för de

av kommittén uppgjorda alternativen.

Vid sin granskning av alternativ I påpekar reservanten att icke någon

av de legitimationshandlingar, som kommittén föreslår, för närvarande är

försedd med födelsenummer. Innan de föreslagna handlingarna kan använ­

das måste de förses med sådant nummer. Detta kommer att kräva icke obe­

tydliga kostnader för såväl den enskilde som det allmänna. Åtskilliga prak­

tiska olägenheter kommer att uppstå, om de föreslagna legitimationshand-

lingarna kommer att användas vid rusdrycksinköp. Härom säger reser­

vanten.

De nuvarande motböckerna äro så konstruerade, att femtio inköp kunna

göras på dem, varefter de av vederbörande systembolag utbytas mot nya.

Irots att motböckerna sålunda ha relativt kort varaktighet och äro för­

sedda med speciellt slitstarka pärmar, förslitas de mycket starkt. Lika stor,

om icke större, förslitning måste man räkna med beträffande andra legiti­

mationshandlingar. De olika handlingsutställande myndigheterna komma

därigenom att åsamkas ett avsevärt arbete med utställande av nya hand­

lingar i stället för förslitna sådana.

Komma de av 1949 års uppbördssakkunniga föreslagna skattekorten till

utförande, bortfalla emellertid en del av de här framförda invändningarna

mot de föreslagna legitimationshandlingarna.

Reservanten påpekar, att förkomna legitimationshandlingar eller sådana

handlingar som tillhört avliden person kan utan större risk för upptäckt

användas obehörigen samt fortsätter.

Enligt det tänkta inköpsförfarandet skall kunden vid personligt inköp

avlämna en egenhändigt underskriven rekvisition samt uppvisa sin legitima-

tionshandling. Vederbörande funktionär skall därefter kontrollera, att kun­

den icke är uppförd i spärrlistan, att namnteckningen överensstämmer med

legitimationshandlingens, i de fall där denna är försedd med egenhändig

namnteckning, samt anteckna eller markera kundens födelsenummer med

ledning av uppgifterna i legitimationshandlingen. Då födelsenumret alltid

innehåller nio (9) siffror, är funktionärens antecknande av detta nummer

tidsödande, vartill kommer att det uppenbarligen föreligger stor risk för

felskrivning. Att under de pressande förhållanden, varunder utminuterings-

personalen måste arbeta under fredagar och lördagar, utföra denna anteck­

ning felfritt torde vara omöjligt utan personalökning eller avsevärd för­

längning av väntetiden för kunden. Slagningen i spärrlistan måste också

vara mera tidskrävande än slagningen i de nu befintliga utminuteringsregist-

ren. Även med beaktande av att instämpligen å motbokens stämpelblad av

den inköpta kvantiteten skulle bortfalla, torde expeditionstiden bli längre

än den nuvarande samt risken för fel bli avsevärt större.

De många fel vid anteckningen av de niosiffriga födelsenumren, som

måste uppstå, medföra också att registreringen av inköpen måste bli behäf­

tad med samma fel och således i många fall ge en missvisande bild av

en persons inköp. Värdet av registreringen måste därmed bli väsentligt min­

skat.

Vid en jämförelse mellan alternativ I och II synes det reservanten att

alternativ II har stort företräde, då det ger möjlighet till en relativt effek­

tiv efterkontroll och registrering.

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

283

Beträffande alternativ II påpekar reservanten emellertid, att det kommer

att medföra icke oväsentliga kostnader att slopa den nuvarande registre­

ringen vid utminuteringsställena och ersätta den med inköpskort för

systembolagens i runt tal två miljoner kunder utökat med det icke obetyd­

liga antal, som torde tillkomma genom bortfallandet av den nu\ arande

prövningen och ålderstillämpningen.

Reservanten finner, att en viss registrering temporärt bör bibehållas som

en säkerhetsanordning under åren närmast efter en eventuell övergång till

fri inköpsrätt men att med hänsyn till registreringens tvivelaktiga värde det

synes föga välbetänkt att införa helt nya registreringsformer, såsom före­

slagits i såväl alternativ I som alternativ II. Den nuvarande registrerings-

formen med motboken som tekniskt hjälpmedel bör därför bibehållas.

I detta sammanhang må jämväl erinras om herr Onsjös i nästföregående

avdelning refererade förslag att under en övergångstid behålla systembolags­

organisationen och, med slopande av kvantitetsbegränsningarna, låta mot-

bokssystemet i övrigt kvarstå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Yttranden.

Remissinstanserna har huvudsakligen uppehållit sig vid frågan huruvida

rusdrycksförsäljningen skall handhavas av ett riksbolag eller lokala system­

bolag, spörsmålet huruvida länsstyrelserna, länsnykterhetsnämnderna eller

försäljningsorganet skall bereda ärenden angående utskänkningstillstånd

samt frågor beträffande registrering av inköp och avstängning av missbru­

kare. Inställningen till de olika problemen är ganska splittrad. På några

punkter är dock tendensen klar. Det övervägande flertalet ställer sig av­

visande till den med alternativ I förbundna anordningen att länsnykterhets­

nämnderna skall förbereda tillståndsgivning beträffande utskänkningen.

Likaså uttalar man sig i de allra flesta yttrandena emot förslaget om re­

gistrering av inköpen.

Organisationsalternativen.

Frågan om försäljningsorganens organisation har behandlats i ett 70-tal

yttranden. Av dessa uttalar sig något mer än hälften i huvudsak för alter­

nativ I, nämligen kontrollstyrelsen, statskontoret, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i fem län, länsnykterhetsnämnderna i nio län, Stockholms

stadsfullmäktige och nämnder, stadsfullmäktige i nio andra städer, nykter-

hetsnämnderna i Göteborg och Malmö, Föreningen Sveriges landsfiskaler,

Sveriges storloge av IOGT, Nyktcrhetsorganisationcn Verdandi, Sveriges

centrala restaurangaktiebolag, Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen och Lands­

organisationen. Åtskilliga instanser föreslår emellertid modifikationer av

olika slag. Sålunda avstyrkes anordningen att länsnykterhetsnämnden skall

förbereda utskänkningstillstånd av en dryg tredjedel bland dem som i övrigt

284

uttalat sig för alternativ I. Hit kan hänföras kontrollstyrelsen, statskontoret,

tre länsstyrelser, fyra länsnykterhetsnämnder, stadsfullmäktige och nykter-

hetsnämnden i Göteborg, stadsfullmäktige i Jönköping och IOGT. De här-

utinnan anförda skälen återgives i avsnittet om rätlighetssystemet vid ut-

skänkningen. Även i fråga om försäljningens ordnande förekommer avvikel­

ser och ändringsförslag i stor utsträckning, främst beroende på inställningen

till frågorna om inköpsregistrering samt avstängning av missbrukare.

Alternativ II har förordats av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, tio läns­

styrelser, tolv länsnykterhetsnämnder, stadsfullmäktige i Karlskrona, Sy­

stembolagens förtroendenämnd, Sveriges Hotell- och Restaurantförbund och

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund. Även i dessa yttranden före­

kommer yrkanden om jämkningar i kommitténs alternativ. Sålunda fram­

för länsstyrelserna i Älvsborgs och Gotlands län, stadsfullmäktige i Linkö-

ping och törtroendenämnden tanken att permanent eller under övergångs­

tiden behålla motboken som tekniskt hjälpmedel.

Några remissinstanser förordar i likhet med reservanten herr Onsjö, att

nuvarande systembolagsorganisation och motbokssystem bibehålies under

en övergångstid med slopade kvantitetsbegränsningar. En redogörelse för

dessa uttalanden har redan lämnats i nästföregående avdelning.

De yttranden, som i stort sett oreserverat förordar alter­

nativ I, har i allmänhet helt kort — eller inte alls — motiverat sitt ställ­

ningstagande. Bland dem kan nämnas länsmjkterhetsnämnden i Söderman­

lands län som framhåller, att synnerligen starka skäl talar för riksbolags-

organisationen. Systembolagsstyrelserna anses icke ha någon uppgift att

fylla. Länsmjkterhetsnämnden i Västerbottens län finner det värdefullt, att

den första beredningen av ansökningar om utskänkningstillstånd liksom den

kontinuerliga övervakningen av utskänkningsställena ålägges länsnykter-

hetsnämnderna, medan länsnykterhetsnämnden i Kronobergs län under­

stryker värdet av den möjlighet till mekanisk registrering och kontroll, som

alternativ I erbjuder. Länsnykterhetsnämnderna i Kristianstads och Norr­

bottens län påpekar, att alternativ II kan tänkas medföra samma suggestions-

verkan som det nuvarande försäljningssystemet. Stadsfullmäktige i Hälsing­

borg, Jönköping och Kumla framhåller bland fördelarna med alternativ I,

att det ställer sig ekonomiskt fördelaktigare än alternativ II och att allmän­

heten kommer att kunna betjänas betydligt smidigare än hittills. Lands­

organisationen uttalar, att mycket talar för alternativ I icke minst det fak­

tum att det beräknas kosta 2 miljoner kronor mindre än alternativ II.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser, att riksbolagsformen erbju­

der de större garantierna för en enhetlig och omdömesgill tillämpning av

försäljningsbestämmelserna, samtidigt som den är enklare och billigare än

länsbolagstormen. Om, såsom bolaget förutsätter, utminuteringens handha-

vande under de närmaste åren i första hand skall präglas av en successiv

anpassning efter de ändrade förhållanden, som skapas genom den nya nyk-

terhetsnämndsorganisationens tillkomst, och i samband därmed av förenk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

285

lingar och lättnader i tillämpningen, är det av särskild vikt, att verksam­

heten ledes av ett centralt organ med nödig överblick och auktoritet. Av

dessa skäl anser bolaget sig böra förorda, att utminuteringen organiseras i

överensstämmelse med alternativ I. Bolaget är medvetet om att detta under

den tid restriktionssystemet äger bestånd förutsätter en försäljningsorganisa­

tion av ungefär nuvarande omfattning. Genom ett inordnande av de nuva­

rande systembolagen i riksbolaget synes emellertid en ändamålsenlig över­

gångsform kunna vinnas.

Bland de yttranden som —- bortsett från rättighetssystemet vid utskänk-

ningen —- förordar vissa modifikationer i alternativ I må i första

band nämnas kontrollstyrelsen. Denna ansluter sig helt till tanken på ett

riksbolag även för den händelse motbokssystemet bibehålies. Redan genom

bestämmelserna i den nuvarande rusdrycksförsäljningsförordningen har,

framhåller kontrollst yreisen, systembolagens självständighet starkt besku­

rits. Systembolagen är i realiteten att betrakta mindre såsom självständiga

aktiebolag än såsom under kontrollstyrelsen lydande lokala förvaltningsor­

gan. Denna beroende ställning kommer till uttryck såväl i fråga om system­

bolagens ekonomiska förvaltning som beträffande den av bolagen utövade

sociala kontrollen över kundkretsen. De tidigare existerande lokala olikheter­

na i fråga om tilldelnings- och avstängningsgrunder har numera utjämnats

genom av kontrollstyrelsen utfärdade enhetliga beslutsättningsregler, vilkas

tillämpning icke längre kräver den lokala förankring, som de nuvarande

systembolagsstyrelserna ansetts utgöra. Under de senaste åren har under kon­

trollstyrelsens ledning vid systembolagen bedrivits ett omfattande rationalise-

ringsarbete, som medfört betydande förenklingar beträffande såväl kontorsar­

betets olika detaljer som butiksarbetet. Härigenom har väsentliga besparingar

kunnat göras. Rationaliseringsarbetet har emellertid i väsentlig mån hindrats

av att många av de nuvarande systembolagen utgör alltför små förvaltnings­

enheter. En sammanslagning av bolagen till ett riksbolag skulle därför öppna

stora möjligheter för ett fortsatt rationaliserings- och besparingsarbete.

Om motboksransoneringen bibehålies, räknar kontrollstyrelscn med behov

av ett något större antal distriktskontor än vid fri försäljning. Frågan om

antalet distriktskontor påverkas också, framhåller styrelsen, av det sätt, på

vilket rättighetssystemet för utskänkningen ordnas. Om riksbolaget blir bä­

rare av alla utskänkningstillstånd och får fungera såsom utredande organ i

hithörande ärenden, synes det enligt kontrollstyrelsens mening lämpligt att

man tills vidare utgår från att en organisation med sju distriktskontor skall

visa sig motsvara behovet.

Kontrollstyrelsen finner icke någon särskild anledning att överflytta det

vid styrelsen förda straffregistret till socialstyrelsen. Likaledes synes det

kontrollstyrelsen som om utarbetandet av statistiken över fylleriförseelser

även i fortsättningen bör kvarbliva hos styrelsen.

Mot det av kommittén föreslagna inköpsförfarandet anför styrelsen i stort

sett samma kritik som i herr Utterströms reservation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

286

Statskontoret framhåller, att det icke synes tillrådligt, att enbart på det av

kommittén framlagda utredningsmaterialet rörande kostnaderna för de båda

organisationsalternativen, där år 1949 tagits som basår, draga några mera

bestämda slutsatser rörande det ekonomiska utfallet av en omorganisation

enligt de båda alternativen. Den av kommittén föreslagna arbetsfördelning­

en mellan socialstyrelsen, kontrollstyrelsen och riksbolaget vid handlägg­

ningen av olika rusdrycksförsäljningsärenden vinner icke stöd av ämbets­

verket som bl. a. anför.

En dylik splittring av närstående eller likartade ärendesgrupper å skilda

centralorgan framstår som föga rationell. Kontrollstyrelsen har sedan lång

tid tillbaka intagit en dominerande ställning i avseende å den centrala admi­

nistrationen av rusdrvcksförsäljningen, och det synes icke välbetänkt, att i

mera väsentlig grad rubba dess funktioner som tillsynsmyndighet på före­

varande område. Statskontoret kan följaktligen icke tillstyrka, att socialsty­

relsen tilldelas de befogenheter, som ovan redovisats, liksom ej heller — vil­

ket jämväl förordats — att det hos kontrollstyrelsen förda straffregistret

över fylleriförseelser och vissa andra brott skulle överföras till socialstyrel­

sen.

Däremot finner statskontoret goda skäl tala för att de nuvarande system­

bolagen avvecklas och ersättes med ett riksbolag. Enligt ämbetsverkets me­

ning ligger det närmast till hands, att låta riksbolagets distriktsorganisa-

tion tjänstgöra som utredande organ åt länsstyrelserna i frågor rörande

utskänkning in. m. av rusdrycker och Öl.

Några yttranden sammankopplar sitt ställningstagande till organisations­

alternativen med frågorna om registrering och avstängning.

Länsstyrelsen i Stockholms län förordar — om än med någon tvekan —

alternativ I. Det synes emellertid länsstyrelsen rätt tvivelaktigt, om den med

alternativet följande allmänna inköpsregistreringen skulle komma att få en

sådan nykterhetsfrämjande effekt, att de med registreringen förenade bety­

dande arbetsinsatserna och kostnaderna kan anses motiverade. Stadsfull­

mäktige i Solna uttalar sig för alternativ I under förutsättning att inköpen

icke registreras. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner sig under

samma förutsättning kunna förorda alternativ I. Genomföres proceduren

med registrering och inköpsspärr finner länsstyrelsen, att alternativ II är

att föredraga. Länsstyrelsen i Jönköpings län ansluter sig likaledes till alter­

nativ I men förutsätter, att frågan om registrering av gjorda inköp och in-

köpsförfarandet blir föremål för ytterligare utredning av särskild expertis,

så att förfarandet ej blir tidsödande och krångligt.

Länsnykterhetsnämnden i Örebro län uttrycker farhågor för att den före­

slagna registreringscentralen skall få svårt att hålla god och snabb service.

Även avstängningen kommer att bli osmidig, enär spärrlistan så småningom

blir så omfattande att den näppeligen blir hanterlig. Nämnden finner det

emellertid icke nödvändigt att bibehålla den nuvarande systembolagsformen

utan biträder alternativ I, dock att försäljningsorganisationen bör ordnas så

att köparen hänvisas till viss bestämd butik och att registreringen av inköp

sker genom distriktskontor inrättade länsvis. Vin- & Spritcentralen är av

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

287

samma uppfattning. De kristna samfundens nykterhetsrörelse och länsnyk-

terhetsnämnden i Skaraborgs län anser även att man bör kunna skapa ett

riksbolag men likväl bestämma, att köparen som regel skall vara hänvisad

till viss butik.

Ett flertal av de remissinstanser, som förordar alternativ II

framhåller, att det ur olika synpunkter är värdefullt att köpare är bunden

till viss butik. Ett annat dominerande skäl är att länsnykterhetsnämnderna

icke bör betungas med beredningen av utskänkningsärenden. En del remiss­

instanser föreslår vissa ändringar i kommitténs förslag. Några av dem an­

ser exempelvis att motboken bör bibehållas såsom tekniskt hjälpmedel för

registreringen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller, att det blir bättre kontakt

mellan länsbolaget och kundkretsen om köparen är knuten till viss butik.

Det synes länsstyrelsen önskvärt, att vid övergång till ett nytt system be­

gränsa ändringarna i försäljningsorganisationen till vad som är oundgäng­

ligen erforderligt. En central registrering enligt alternativ I torde bli en myc­

ket otymplig och svårhanterlig apparat. Liknande synpunkter uttalas av

länsstyrelsen i Södermanlands län samt länsnykterhetsnämnderna i Jön­

köpings och Hallands län in. fl. Länsnykterhetsnämnden i Blekinge län

säger, att det är av särskild vikt att den nuvarande organisationen bevaras

i sådan utsträckning, att det blir möjligt återgå till individuella försäljnings-

restriktioner om detta skulle visa sig nödvändigt.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, som finner att övervägande skäl

talar för att en kund bindes vid visst inköpsställe, anför bland annat.

Vid utformningen av det finska försäljningssystemet, som erbjuder lik­

heter med det av kommittén föreslagna, gick man till en början den motsatta

vägen. Olägenheterna därav visade sig emellertid så stora, att man snart nog

nödgades stadga bundenhet till visst inköpsställe. Den kontinuerliga person­

liga kontakt mellan kund och försäljningspersonal, som därigenom vanns,

visade sig ur nykterhetssynpunkt värdefull. Enligt uppgifter från ledande

funktionärer i det finska alkoholbolaget har 50 % av ingreppen mot miss­

brukare sin utgångspunkt i vid köpen gjorda iakttagelser. Samma värde kan

en sådan kontinuerlig kontakt väntas få också i Sverige. Med den fasthet i

vistelsen, som utmärker den alldeles övervägande delen av kundkretsen i

Sverige, har endast få kunder något legitimt behov av att anlita mer än ett

inköpsställe. I denna del ansluter sig landsförbundet således till den anord­

ning, som föreslagits i alternativ II.

Styrelsen för statens alkoholistanstalt å Venngarn påpekar, att bundenhet

till viss butik skulle avsevärt minska möjligheten till impulsbetingade inköp

genom exempelvis »salning» på arbetsplatserna.

Systembolagens förtroendenämnd utvecklar närmare vissa praktiska olä­

genheter med alternativ I.

En konsekvens av centraliseringen av registreringen är, att den för varje

försäljningsställe gällande spärrlistan över avstängningsfall måste upptaga

samtliga dylika fall i hela landet. Då man kan räkna med en storleksord­

ning av antalet dylika fall av flera tiotusental — kommittén räknar själv

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

288

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

med omkring 50 000 avstängningsfall — måste den vid varje försäljnings-

tillfälle nödvändiga s. k. slagningen i denna spärrlista, omfattande enligt

kommittén mellan 100 och 150 sidor, tydligen bli jämförelsevis tidskrävande

och i motsvarande mån fördröja expeditionen av inköpen. Redan vid en så

relativt måttlig tillströmning av köpare, som regelmässigt inträffar flera

gånger under varje vecka vid varje försäljningsställe, komme denna för­

längning av tidsutdräkten vid inköpen att föranleda köbildning och stock-

ningar, som icke kunde avhjälpas utan personalökning och andra kostnads­

krävande åtgärder. På grund av att spärrlistan icke upptager de avstängdas

namn utan dei’as födelsenummer, d. v. s. niosiffriga beteckningar, måste

därjämte befaras, att frekvensen av fel vid nämnda slagning bleve bety­

dande.

På grund av att spärrlistan kommer att bli mycket omfattande, kan man

icke utgå från att den skall kunna förnyas oftare än en gång i månaden.

Eftersom sammanställningen, kontrollen, tryckningen och distribueringen av

listan måste kräva åtminstone ett par veckors tid, torde ett beslut om av­

stängning från inköp av en alkoholmissbrukare därför icke kunna hinna

genomföras snabbare än efter halvannan månad.

En speciell praktisk olägenhet med den centralisering av registreringen,

som är en nödvändig konsekvens av alternativet med riksbolag, är att antalet

dagliga rekvisitioner av utdrag från detta hela riket omfattande central­

register torde bliva så stort, att man måste räkna med att registret tidvis blir

mer eller mindre blockerat.

Nämnden framhåller även att kommittén dels beräknat de nuvarande kost­

naderna för systembolagen till ett något för högt belopp och dels förbisett

vissa omständigheter, som minskar möjligheterna till besparingar, samt att

beräkningarna grundar sig på ett i flera hänseenden föråldrat material.

Avslutningsvis framhåller förtroendenämnden, att det icke framstår som

en eftersträvansvärd utveckling att ett nät av lokala organ sönderrives och

ersättes med en riksomfattande jätteorganisation med en till huvudstaden

förlagd ledning.

Länsstyrelsen i Kalmar län understryker, att det är nödvändigt, att ut-

minuteringen även i fortsättningen sköts av för ändamålet inrättade för-

säljningsorgan utan eget vinstintresse. I fråga om organisationsformen säger

länsstyrelsen.

Huruvida därvid ett riksbolag med behövligt antal distriktsfilialer skall

tillskapas eller utminuteringen handhas av 24 länsbolag kan synas vara en

fråga av relativt underordnad betydelse. Överlåtes utminuteringen åt ett

riksbolag, avhänder man sig möjligheten till övervakning av köparna genom

försäljningsorganet. Länsstyrelsen tror emellertid inte, att denna synpunkt

kan tillmätas någon avgörande betydelse. Däremot kan det vara av ett visst

värde att inom länet verksamma personer har möjlighet inverka på skötseln

av de bolag, som ombesörjer utminuteringen av rusdrycker. En strängt ge­

nomförd central dirigering av denna utminutering kan icke i och för sig

anses önskvärd. Bibehållandet av ett utminuteringsorgan i varje län medför

dessutom en mindre omändring av nu gällande förhållanden och kan göra

en övergång till det nya systemet smidigare. Länsstyrelsen vill därför — om

ock med en viss tvekan -— förorda, att utminuteringen handhas av 24 läns­

bolag.

289

Länsstyrelsen i Örebro län föredrar alternativet med länssystembolag med

hänsyn till de olägenheter, som erfarenhetsmässigt oftast är förenade med

stark centralisering och som i förevarande fall till följd av arbetsuppgifter­

nas vidlyftighet säkert kan förväntas bli betydande.

Socialstyrelsen förordar, att systembolagsorganisationen bibehålies, på

lämpligt sätt koncentrerad länsvis. Den avgörande synpunkten för ställnings­

tagandet härutinnan är, att styrelsen, såsom närmare redovisas i avsnittet

om rättighetssystemet, skulle finna det olyckligt för nykterhetsvården, om

länsnykterhetsnämnderna finge sig ålagda de i viss mån främmande arbets­

uppgifterna med beredningen av ansökningar om olika slag av utskänknings-

tillstånd. Till dem, som förordar alternativ II på i huvudsak samma grunder,

hör länsnykterhetsnämnderna i Östergötlands, Kalmar och Gotlands län,

stadsfullmäktige i Borås samt Civila stadsförvaltningens tjänstemannaför­

bund. Länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län framhåller liknande syn­

punkter samt uttalar därjämte, att en centralisering av försäljningsverksam-

heten vore ett steg tillbaka i utvecklingen. Lokala självförvaltande organ

ute i bygderna kommer närmare kundkretsen och måste därför på ett helt

annat sätt än ett riksbolag kunna fullgöra försäljningsuppgiften med med­

vetet anläggande av även sociala synpunkter.

Länsnykterhetsnämnden i Kopparbergs län, som likaledes förordar al­

ternativ II, säger bland annat, att det icke med fog kan påstås, att system­

bolagen ej på ett tillfredsställande sätt skött de uppgifter som kommittén

enligt alternativ I vill hänföra till länsnämnderna. Bibehållande tills vidare

av systembolagen — om också reducerade till antalet -— är därjämte önsk­

värt ur den allmänna synpunkten att nykterhetsvårdsorganen icke för när­

varande står rustade för de nya uppgifter, som skulle påläggas dem om al­

ternativ I nu genomföres.

Såsom skäl för att motboken bibehålies såsom tekniskt

hjälpmedel framhåller länsstyrelsen i Älvsborgs lån att åtskilliga svå­

righeter av teknisk art därigenom skulle elimineras.

Länsstyrelsen i Gotlands län yttrar, att om man avstår från registreringen

eller behåller den endast för en kortare tid förefaller en ändring av nuva­

rande organisation onödig. Skall emellertid registreringen behållas för en

längre tid, anser länsstyrelsen att man av kostnadsskäl bör välja alterna­

tiv I.

Systembolagens Förtroendenämnd hävdar, att motboken såsom tekniskt

hjälpmedel är överlägsen de av kommittén ifrågasatta anordningarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Registrering av inköp.

Såsom förut omtalats har det övervägande antalet remissinstanser av­

styrkt eller ställt sig starkt kritiska mot nykterhetskommitténs förslag om

allmän inköpsregistrering. Endast ett 30-tal av de närmare 70 myndigheter

och sammanslutningar, som behandlat registreringsfrågorna, synes vilja god-

1!)

llihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

taga kommitténs förslag. Några av dessa har principiella betänkligheter mot

registrering av inköpen eller ifrågasätter dess värde men kan tillstyrka att

registrering sker under de första åren efter en övergång till fri utminutering.

Av de övriga ställer sig något mer än hälften direkt avvisande, medan åter­

stoden, utan att formligen avstyrka förslaget, uttalar sig kritiskt och i all­

mänhet ger uttryck för den uppfattningen, att värdet av en allmän inköps-

registrering inte står i rimlig proportion till kostnaderna. Några ifrågasätter

samtidigt huruvida icke registreringen skulle kunna begränsas till att avse

endast alkoholmissbrukare. -

Uttalanden i tillstyrkande riktning göres av länsnykterhetsnämn-

den i Jämtlands län, som anser att registreringen är behövlig för att läns-

nykterhetsnämnderna skall få snabb möjlighet att i tid ingripa mot miss­

tänkt stora spritinköp och missbruk. Länsnykterhetsnämnden i Västerbot­

tens län säger sig icke ha något att erinra mot den av kommittén föreslagna

registreringen och anmälningsplikten till nykterhetsvårdsorganen.

Sveriges blåbandsförening är medveten om att vissa praktiska svårigheter

är förenade med registreringen av alkoholköpen men hävdar dock, att re­

gistrering i lämplig form bör ske som hjälp åt de nykterhetsvårdande orga­

nen.

I flertalet av de tillstyrkande yttrandena anföres emellertid icke någon

motivering. Ställningstagandet framgår i huvudsak därav att något av kom­

mitténs organisationsalternativ godtagits utan förbehåll såvitt nu är i fråga.

Detta gäller länsstyrelsen i Uppsala län, länsnykterhetsnåmnderna i Blekinge

och Hallands län, stadsfullmäktige i tre städer, Föreningen Sveriges lands­

fiskaler och nykterhetsorganisationen Verdandi.

Länsnykterhetsnämnderna i Södermanlands och Örebro län, som förordar

kommitténs organisationsalternativ I, föreslår, att registreringen bör ske vid

distriktskontoren. Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, som icke anser sig

böra taga ställning till frågan huruvida inköpsregistrering bör ske eller ej,

ifrågasätter huruvida icke registreringen med fördel kunde uppdelas på fle­

ra enheter med bibehållande i övrigt av det föreslagna riksbolaget.

Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, som principiellt är av den me­

ningen att registreringen skall avskaffas, anser dock på nedan redovisade

skäl att viss registrering bör bibehållas övergångsvis.

Även om man ansluter sig till kommitténs förslag om restriktionssyste-

mets avskaffande, så synes likväl klokheten bjuda att med mindre optimism

bedöma övergångstidens speciella svårigheter än vad kommittén gjort. Det

ligger i sakens natur, att när ett så drastiskt restriktionssystem som det

svenska varit i tillämpning i över 40 år, vissa vanor och traditioner hunnit

utbilda sig, vissa tendenser uppammats, vilkas utveckling vid en plötslig om­

kastning från restriktioner till fri sprit icke kunna förutses, i varje fall på

kort sikt. Man bör icke heller förbise, att alkoholkonsumenterna icke utgöra

en enhetlig kategori med entydiga reaktioner. Även om reaktionen bland fol­

ket i dess helhet, framför allt på lång sikt, blir gynnsam, kan beträffande

vissa konsumentkategorier resultatet bli negativt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

291

Från dessa utgångspunkter bjuder klokheten att även räkna med den

situationen, att en större eller mindre del av en besviken opinion kan kräva

en ytterligare omprövning av nykterhetspolitiken. Mot bakgrunden härav

uttalas vidare i yttrandet.

Den nya försäljningsorganisationen bör därför icke utformas så, att av

nykterhetspolitiska skäl kraftigt höjda priser återstår som det enda praktiskt

möjliga alternativet, därest den nya ordningen icke skulle motsvara alias

förväntningar. I valet mellan motbokssystemet och fri sprit med nykterhets­

politiska spritpriser skulle nämligen i dag en mycket stor del av opinionen

föredra det förstnämnda alternativet.

Genom att bibehålla registreringen under en övergångstid underlättas utan

tvivel möjligheten till val mellan flera alternativa nykterhetspolitiska linjer,

därest frågan om omprövning skulle aktualiseras.

Ett ytterligare motiv för bibehållande av registreringen under viss kortare

tid är även att man — såsom kommittén framhållit — därigenom kan få

en bild av konsumtionsvanornas utveckling under åren närmast efter syste­

mets avskaffande.

En omprövning av frågan om registreringen bör ske efter förslagsvis en

tid av två år.

Även om man således kan godta att registreringen bibehålies under en

övergångstid, synes det dock som om vissa erinringar kunde anföras mot

förslagets utformning. Yttrandet utmynnar i denna del i ett krav på över-

arbetning av förslaget.

Överståthållarämbetet uttalar, delvis under hänvisning till de synpunk­

ter, som anförts av Stockholms stadsfullmäktige, att det torde böra övervä­

gas om det centrala registret kan få sådan betydelse, att den stora utgifts­

posten kan anses motiverad under annat än en kortare övergångsperiod.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund hyser i likhet med nykterhets­

kommittén tveksamhet om värdet på längre sikt av en registrering av kun­

dernas inköp. Liksom kommittén finner förbundet den emellertid vara av

värde åtminstone som ett informationsmedel under övergångstiden.

Länsnykterhetsnämnden i Norrbottens lön säger bl. a.

I fråga om registreringen synes i första hand böra övervägas, om denna

arbets- och kostnadskrävande åtgärd har någon praktisk uppgift att fylla

vid fri försäljning. Ur nykterhetsvårdande synpunkt torde möjligheten att

i efterhand kontrollera storleken av gjorda inköp vara av ringa betydelse.

Särskilt vid fri försäljning torde det vara omöjligt att bevisa, att inköpt

kvantitet spritdrycker är liktydig med konsumerad kvantitet. Ej heller kan

registreringen användas som hjälpmedel vid uppspårande av potentiella

alkoholmissbrukare. Missbruk kommer till de nykterhetsvårdande organens,

kännedom på helt andra vägar.

Registreringens betydelse skulle alltså i huvudsak kunna hänföras till den

statistiska bearbetningen för belysning av spritinköpens omfa Ilning, fördel­

ning å kön, åldrar, yrken, spritsorter etc.

Länsnykterhetsnämnden kan icke finna att ett tillgodoseende av enbart

detta syfte motiverar de avsevärda kostnader för personal, maskiner, hål­

kort in. in., som registreringen kommer att kräva. Av denna anledning för­

ordar länsnykterhetsnämnden, att frågan om registrering av spritinköpen

efter några års prövotid med fri försäljning göres till föremål för förnyade

överväganden.

Länsstyrelsen i Kronobergs län och De Kristna Samfundens Nykterhets­

rörelse ger uttryck åt liknande tankegångar.

Till de remissinstanser, som, utan att formligen avstyrka förslaget, ifrå­

gasätter värdet av registreringen hör statens organisations-

nämnd. Det synes nämnden tvivelaktigt om en allmän inköpsregistrering

kommer att få en sådan nykterhetsfrämjande effekt, att de med registre­

ringen förenade kostnaderna och arbetsinsatserna kan anses motiverade.

De avstängda missbrukarnas möjligheter att genom andra personer skaffa

sig rusdrycker kommer att bli praktiskt taget obegränsade. Att för de förhål­

landevis få missbrukarnas skull verkställa en registrering av samtliga kun­

ders inköp förefaller nämnden knappast ändamålsenligt. Därest en allmän

inköpsregistrering anses böra införas, förordar emellertid nämnden alterna­

tivet med central registrering.

Länsstgrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter, om den föreslagna registre­

ringen kommer att ur nykterhetssynpunkt få någon egentlig betydelse med

hänsyn till de nästan obegränsade möjligheter till överlåtelse av den inköpta

varan, som finns. Länsstyrelsen vill dock ej motsätta sig den föreslagna

kontrollen, eftersom denna i viss mån anknyter till den nuvarande ord­

ningen och ger möjlighet till uppläggande av ett register över alkoholmiss­

brukarna. Länsnykterhetsnåmnden i Kalmar län är ej heller övertygad om

att registreringen av spritinköpen är nödvändig eller att nyttan därav mot­

svarar de kostnader den medför.

En liknande ståndpunkt intages av länsnykterhetsnämnderna i Östergöt­

lands, Kristianstads och Gävleborgs län, stadsfullmäktige i Malmö, Eksjö

och Visby samt Sveriges storloge av IOGT.

Stadsfullmäktige i Hälsingborg ifrågasätter likaledes om de förhållande­

vis höga kostnader, som registreringen kommer att medföra, motsvaras av

de därmed förenade fördelarna. Den större delen av befolkningen är an-

märkningsfri i nykterhetsavseende, påpekar fullmäktige, varför registre-

i ing av dess inköp icke kan anses erforderlig. Däremot skulle en registre­

ring beträffande inköp av personer, som belastats med nykterhetsanmärk-

ning, om än aldrig så ringa, kunna ha ett visst värde. Visserligen förutsät-

tes det, att försäljningspersonal och registreringsmyndighet i den mån onor­

malt stora inköp sker, skall göra anmälan härom till vederbörande nykter-

hetsnämnd. Fullmäktige drager emellertid i tvivelsmål huruvida den före­

slagna personalorganisationen vid registreringsmyndigheten skall hinna

företaga en dylik granskning. Den sammanlagda kostnaden, kr. 800 000,

skulle väsentligt kunna reduceras, om endast personer med nykterhets-

anmärkning blev föremål för registrering. Stadsfullmäktige och nykterhets-

nämnden i Malmö, som ävenledes starkt tvivlar på värdet av en generell

registrering av inköpen, finner, att registreringen bör begränsas till de in­

köp, som göres av alkoholmissbrukare, eller personer, som kan tänkas syssla

med spritlangning.

292

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

293

Till de myndigheter, som avstyrker in köpsregistrering vid

fri utminutering hör kontrollstyrelsen. Styrelsen fäster uppmärksamheten på

att vad som registreras är de inköp, som göres av viss kund, men att man

inte vet, huruvida inköpen gjorts för egen eller för annans räkning — i syn­

nerhet som köparen icke som fallet är nu vid köpen ständigt erhåller påmin­

nelser om olagligheten i överlåtelsen — och lika litet vet man, i vad mån

personen i fråga gjort inköp genom annan. Än mindre får man genom re­

gistreringen kännedom om kundens verkliga konsumtion. Anmärkas kan för

övrigt, säger styrelsen, att den, som gör inköp genom befullmäktigat ombud,

enligt kommitténs förslag icke får någon möjlighet att kontrollera, huruvida

ombudet utnyttjar uppdragsgivarens inköpsrätt även för inköp åt sig själv

eller andra, vilka inköp i så fall registreras på uppdragsgivaren.

Statskontoret uttalar, att möjligheterna att med det av kommittén före­

slagna kontroll- och registreringssystemet hindra å spärrlistan upptagen

person att komma över spritdrycker — vilket måste vara det primära syftet

med registrens uppläggande — torde få anses vara ytterligt små. Genom an­

litande av bulvan torde i praktiken en från inköpsrätten helt eller delvis av­

stängd utan större svårighet kunna från utminuteringsaffärerna anskaffa

spritdrycker i önskad utsträckning. Värdet av registren står enligt statskon­

torets uppfattning icke i någon rimlig proportion till kostnaderna för de­

samma. Därest ett fritt inköpssystem anses böra införas, finner ämbetsver­

ket, att man får acceptera tanken på att inköp av spritdrycker i utminute­

ringsaffärerna skall kunna ske utan någon registrering eller kontroll av

köparens identitet.

Medicinalstyrelsen kan ej finna den föreslagna registreringen erforderlig,

emedan förefintligheten av alkoholism enligt styrelsens förmenande icke kan

beläggas med sifferuppgifter om inköpens storlek utan bör konstateras ge­

nom socialvårdens utredningar om den enskildes personliga förhållanden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att den föreslagna registreringen

blir alltför kostsam och omfattande i förhållande till det utbyte som kan

förväntas av densamma. De stora kostnader som registreringen skulle med­

föra borde kunna inbesparas. Ytterligare medel skulle på så sätt kunna

ställas till förfogande för allmänna nykterhetsvårdande uppgifter.

De synpunkter på registreringen, som anförts i de nu nämnda avstyr­

kande remissvaren, återfinnes mer eller mindre starkt betonade i yttran­

dena från länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Gotlands, Skaraborgs, Öre­

bro och Västcrnorrlands län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms, Kris­

tianstads och Göteborgs och Bohus län, stadsfullmäktige i fem städer samt

Landsorganisationen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Avstängning av missbrukare.

Nykterhetskommitténs förslag att bibehålla eu möjlighet att avstänga

missbrukare från inköpsrätt har blivit föremål för delade meningar i ytt­

randena. Även om dessa ganska allmänt ger uttryck för tvivel på det prak­

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

tiska värdet av eu avstängningsåtgärd, har dock flertalet godtagit eller icke

velat motsätta sig kommitténs förslag härutinnan.

Vissa av de remissinstanser, som tillstyrker nykterhetskommitténs

förslag, anknyter till kommitténs uttalande, att avstängningen skall vara

en opinionspåverkande åtgärd. Stockholms stadsfullmäktige och nämnder

säger sålunda.

Även om det helt visst i praktiken icke torde bli så enkelt att hindra verk­

liga missbrukare att komma över sprit, när försäljningen i övrigt blir fri,

kommer i framtiden utan tvivel propagandan mot överlåtelse av sprit att

bli väsentligt mera verkningsfull än för närvarande. Eftersom endast på-

tagligt alkoholmissbruk och icke ekonomiska eller övriga ur nykterhetssyn-

punkt ovidkommande omständigheter får föranleda avstängning, kommer

den som överlåter sprit åt en avstängd att veta, att han direkt främjar alko­

holismen med därav följande skadeverkningar. Medan överlåtelse för när­

varande förekommer i så utomordentligt stor utsträckning och knappast i

några kretsar betraktas som en lagöverträdelse, så kommer i fortsättningen

hämningarna mot att överlåta sprit säkerligen att betydligt förstärkas. Av

vikt är dock givetvis, att vederbörande tjänstemän obrottsligt beakta att en­

dast verkligt alkoholmissbruk medför avstängning, så att de icke vanemäs-

sigt eller av andra skäl utsträcka tillämpningen. En fortlöpande kontroll

helst genom central försorg, av att den nya ordningen strikt tillämpas, synes

likväl erforderlig under den övergångstid registreringen skall gälla.

Stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Malmö framhåller, att en av­

stängning av alkoholmissbrukare från inköpsrätt närmast bör komma till

stånd av rena anständighets- och ordningssynpunkter. Det är självfallet

otänkbart, framhåller nu nämnda remissinstanser, att alkoholpåverkade per­

soner bör få köpa sprit i en av samhället driven utminuteringsrörelse. Lika

oriktigt är det, att en person, som av något samhällsorgan ålagts full avhåll-

samhet från alkohol, t. ex. en försökspermitterad eller villkorligt utskriven

Irån alkoholistanstalt, skall tillhandahållas sprit av en samhällelig institu­

tion. Självfallet är emellertid, att avstängning från inköp endast bör ske i

mera extrema fall. Andra än de, vilkas alkoholvanor lett till mera betydande

olägenheter för omgivningen eller dem själva, bör ej avstängas. I möjligaste

mån bör nykterhetsvårdsorganen försöka att få till stånd en frivillig över­

enskommelse med missbrukaren om att avstå från sprit eller moderera sina

alkoholvanor. Länsnykterhetsnämnden i Kronobergs län framhåller likaledes

— jämte det den finner att avstängningen måste bli mer eller mindre illu­

sorisk -- att värdet av avstängningen närmast torde ligga på det moraliska

planet. Länsnykterhetsnämnden i Blekinge län understryker, att det med

fog kan göras gällande, att bestämmelsen om avstängning av alkoholmissbru­

kare från inköpsrätt kommer att bli utan praktisk betydelse. Länsnämnden

anser emellertid, att en dylik bestämmelse måste finnas, enär det skulle vara

synnerligen otillfredsställande om butikspersonalen skulle vara skyldig att

utlämna rusdrycker även till notoriska missbrukare. Länsnykterhetsnämn-

derna i Gävleborgs och Västerbottens län samt De kristna samfundens nyk­

terhetsrörelse ger uttryck åt liknande tankegångar.

295

Stadsfullmäktige i Hälsingborg instämmer i kommitténs förslag, att in­

dragning av inköpsrätten endast bör ske i sådana fall, där verkligt avancerat

missbruk kan påvisas. Fullmäktige fortsätter.

Av nämnden företagen åtgärd skall icke automatiskt medföra avstäng­

ning för rätt att inköpa spritdrycker, ty detta försvårar i hög grad nämndens

arbete och möjligheter till goda kontakter med klientelet. Frihet under an­

svar bör bli parollen och först sedan olika förebyggande åtgärder visat sig

resultatlösa, bör en indragning ske. Nämnden har då de olika förebyggande

åtgärderna att peka på och enligt erfarenhet brukar alkoholmissbrukaren

inse allvaret i situationen först, då det genom verkliga fakta kan bevisas,

att de dittills vidtagna åtgärderna visat sig verkningslösa.

Fullmäktige ger kommittén sitt fulla stöd att tidigare erhållen socialhjälp

icke skall utgöra hinder för inköpsrätt. Däremot anser fullmäktige, att på­

gående socialhjälp bör utgöra hinder för sådan rätt. Stadsfullmäktige i Ha­

paranda och Kiruna ifrågasätter likaledes huruvida icke inköpsrätten bör

kunna spärras när socialhjälp utgår. Länsnykterhetsnämnden i Koppar­

bergs län hävdar, att avstängningsåtgärder även skall kunna vidtagas mot

person, vars inköp visar onormalt hög frekvens.

Bland de ytterligare remissinstanser som i stort sett ansluter sig till nyk­

terhetskommitténs förslag i fråga om avstängningen må nämnas medicinal­

styrelsen, länsstyrelserna i Kalmar och Kopparbergs län, länsnykterhets-

nämnderna i Kalmar och Jämtlands län, stadsfullmäktige i Jönköping,

Kumla och Linköping samt Nykterhetsorganisationen Verdandi.

Socialstyrelsen ifrågasätter värdet av avstängningsåt­

gärder, samt anmärker, att nykterhetskommitténs förslag innebär en

återgång till de förhållanden, som rådde under motbokssystemets försöks­

stadium. Styrelsen erinrar om att de otillfredsställande erfarenheterna under

denna ordning ledde till att man fann sig nödsakad att gå vidare i fråga om

individuell kontroll å köparna och införde det nu rådande systemet. Sty­

relsen fortsätter.

Det saknas skäl för förmodan, att ett nytt försök med den sålunda redan

prövade ordningen skulle utfalla mera gynnsamt. Motbokssystemets svaghet,

överlåtelserna, komme säkerligen att framträda ännu starkare under den

nya ordningen. Villiga överlåtare skulle ju i än större utsträckning än hit­

tills komma att förfoga över tillräckliga kvantiteter av spritdrycker för över­

låtelse, helst som stora inköp av spritdrycker i och för sig aldrig skola kun­

na medföra avstängning från inköpsrätt, enligt uttryckligt uttalande av nyk-

terhetskonunittén. Då kommittén förmenar, att de psykologiska förutsät,-

ningarna för överlåtelsetrafiken komme att försvinna, till följd av att de av­

stängda under den nya ordningen skola utgöras enbart av utpräglade alko­

holmissbrukare och att det därför måste stå klart för envar, att de bör hål­

las borta från tillgång på rusdrycker, är det icke möjligt att följa kommittén.

Även om en del tidigare hjälpsamma motboksinnehavare skulle av sådana

bevekclsegrunder avhålla sig från överlåtelse, komme det säkerligen att åter­

stå tillräckligt många, som inte läte sådana skäl hindra sig från att göra sig

vinning på överlåtelse av rusdrycker till avstängda.

Knngl. Maj:ts proposition nr 151.

296

Länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län anser det vara till föga gagn

att införa bestämmelser om att personer, som missköter sig i nykterhetshän-

seende skall avstängas från inköpsrätt. Länsnämnden erinrar om att den

som gått miste om inköpsrätten redan under nuvarande förhållanden utan

större svårigheter kan komma över den sprit han önskar. Sedan restriktions-

systemet avskaffats synes avstängningen komma att närmast få karaktären

av ett slag i luften. I varje fall skulle de betydande kostnader, som arbetet

med avstängningarna måste medföra, icke stå i rimlig proportion till den

ringa positiva verkan, som möjligen kunde bliva följden av de ifrågavarande

åtgärderna.

Länsstyrelsen i Örebro län fruktar också, att avstängningen ur den därav

drabbades synpunkt oftast blir ett demonstrativt slag i luften, enär den blir

mycket enkel att kringgå med hjälp av »välvilligt» inställda bekanta, som

bär sin inköpsrätt kvar.

Lånsnykterhetsnämnderna i Östergötlands, Gotlands och Skaraborgs lån,

stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Göteborg samt styrelserna för al­

koholistanstalterna Venngarn och Svartsjö ifrågasätter likaledes avstäng­

ningens värde.

Kommitténs förslag avstyrkes av kontrollstyrelsen. Styrelsen håller

före, att kommitténs förhoppning, att överlåtarna av spritdrycker, i sam­

band med att tillgången på sprit ökar för dem, skulle låta sig påverkas av

den allmänna opinionens ogillande, dessvärre måste betecknas såsom verk­

lighetsfrämmande. I varje fall gäller detta om de yrkesmässiga langarna,

som i detta fall utgör den allvarligaste faran. Enligt styrelsens uppfattning-

måste det eftertryckligt fastslås, att en avstängning av missbrukare förutsät­

ter en ransonering, som minskar tillgången på spritdrycker. Om ransone-

ringen slopas, måste man räkna med praktiskt taget obegränsad tillgång på

sprit till väsentligt sänkta priser i den illegala handeln. En avstängning av

missbrukare framstår under sådana förhållanden såsom en rent meningslös

åtgärd. I detta sammanhang nämner styrelsen, att man i Norge, där försälj­

ningen är fri, sökt tillämpa ett system med »svarta listor», likartat med det

av kommittén nu föreslagna. Systemet har emellertid befunnits fullständigt

ineffektivt och har därför slopats, i varje fall i de större städerna.

Uttalanden av samma innebörd göres av Systembolagens Förtroende­

nämnd.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner, att hela proceduren med

inköpsspärr är en reminiscens av äldre betraktelsesätt på nykterhetens om­

råde och av föga praktisk betydelse, och avstyrker därför kommitténs för­

slag i denna del. Länsnykterhetsnämnden i Stockholms län anser, att det är

en felsyn att man skulle kunna motverka alkoholmissbruk hos den enskilde

individen genom avstängningsåtgärder. Länsnykterhetsnämnden i Örebro

län framkastar tanken, att man skulle pröva huruvida icke nykterhetsvården

kunde åstadkomma bättre resultat i sitt arbete utan avstängningsåtgärder,

som enligt nämndens uppfattning i de allra flesta fall endast medför irrita-

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kungl. Maj.ts proposition nr i51.

297

tion och hos missbrukare skapar en negativistisk inställning mot nykterhets-

vårdsorganet.

Även länsstyrelsen i Kalmar län, lånsnykterhetsnämnderna i Göteborgs

och Bohus samt Västmanlands län och Sveriges centrala restaurangaktiebo­

lag avvisar tanken att behålla möjligheten till avstängning efter en övergång

till rusdrycksförsäljning i friare former.

I yttrandena har slutligen diskuterats frågan vilket organ som skall be­

sluta om avstängning från inköpsrätt. Denna fråga upptages av chefen för

inrikesdepartementet tillsammans med nykterhetsvården i övrigt och med­

tages därför icke i den här lämnade redogörelsen.

Övergångskostnader.

Några yttranden har tagit upp frågan angående systembolagspersonalens

ställning vid en omorganisation.

Systembolagens förtroendenämnd framhåller, att tjänstemännen vid sys­

tembolagen har berättigade anspråk på att vid en omorganisation bli be­

handlade med samma hänsyn som statligt anställda befattningshavare, vil­

ka blir frigjorda från sina arbetsuppgifter på grund av åtgärder av statens

egna organ. Nämnden betonar även angelägenheten av att avvecklingen

sker i nära samförstånd med de olika personalorganisationerna.

Systembolagens personalförening förutsätter, att särskilda förhandlingar

beträffande personalens ställning kommer att äga rum mellan statsmak­

terna och föreningen och att Tjänstemännens Centralorganisation därvid

skall vara företrädd. Föreningen konstaterar tacksamt, att frågan om den

friställda personalens pensioneringsförhållanden varit föremål för viss be­

handling inom kommittén. Föreningen förväntar, att ett av densamma tidi­

gare till kommittén ingivet förslag till övergångsbestämmelser tages till ut­

gångspunkt vid förhandlingarna. Tjänstemännens Centralorganisation in­

stämmer i vad Systembolagens personalförening anfört.

Några remissinstanser, som företräder nykterhetsvården, har anfört vissa

synpunkter på den av kommittén ifrågasatta överflyttningen av systembo-

lagspersonal till nykterhetsvården. Redogörelse härom lämnas i proposi­

tionen rörande upprustning av nykterhetsvården.

Departementschefen.

Inledande synpunkter.

Av skäl som tidigare anförts har jag funnit mig böra biträda nykter­

hetskommitténs förslag att avskaffa motboksransoneringen. Såsom kommit­

tén framhållit ger denna reform icke anledning att frångå den i vårt land

sedan länge hävdvunna principen att rusdryck shandeln skall förbehållas

organ, i vilka det allmänna äger ett bestämmande inflytande och enskilt

vinstintresse saknas. Reformen aktualiserar emellertid en rad organisato­

riska problem. I samband därmed torde det vara lämpligt att behandla vissa

huvuddrag i den tilltänkta försäljningslagstiftningen.

Nykterhetskommittén har framlagt två alternativ för rusdrycksförsälj-

298

ningens organisation. Majoriteten inom kommittén föreslår, att de nuva­

rande systembolagen avvecklas och ersättes med ett riksbolag samt att åt­

skilliga av de arbetsuppgifter, som nu tillkommer kontrollstyrelsen och

systembolagen, överflyttas på socialstyrelsen och länsnykterhetsnämnderna.

De sistnämnda skall sålunda övertaga systembolagens uppgifter som utre­

dande och övervakande organ i fråga om utskänkningen. En minoritet inom

kommittén anser däremot, att systembolagen bör bibehållas men reduce­

ras till i princip ett bolag i varje län. Arbetsfördelningen mellan kontroll­

styrelsen och socialstyrelsen samt systembolagen och länsnykterhetsnämn­

derna skall enligt detta alternativ bli i huvudsak densamma som nu. Ge­

mensamt för båda alternativen är att samtliga inköp skall registreras samt

att missbrukare i viss utsträckning skall avstängas från inköpsrätt.

Kommitténs förslag har vid remissbehandlingen blivit föremål för delade

meningar. Flertalet av de remissinstanser som tagit ställning till organisa-

tionsspörsmålen har visserligen förordat, att de nuvarande systembolagen

avvecklas och ersättes med ett riksbolag. Det är dock endast ett mindre an­

tal yttranden som godtager majoritetsförslaget oförändrat. Större delen av

remissorganen ställer sig sålunda avvisande till tanken att låta länsnykter­

hetsnämnderna ombesörja utredning och kontroll rörande utskänkning.

Flertalet uttalar sig också emot en allmän inköpsregistrering. Värdet av en

avstängningsanordning vid en i övrigt fri inköpsrätt har ifrågasatts på

flera håll.

Frågan hur utminuteringen av rusdrycker lämpligen bör organiseras sam­

manhänger uppenbarligen nära med nyssnämnda spörsmål. Det torde där­

för vara anledning att till en början upptaga dessa till bedömning.

Inköpsregistrering.

Kommittémajoritetens förslag om inköpsregistrering förutsätter att kö­

paren vid varje inköp lämnar egenhändigt undertecknad rekvisition. På

denna skall butikspersonalen med ledning av en legitimationshandling an­

teckna kundens födelsenummer samt de varor som inköpts. Rekvisitionen

sändes därefter till en för riket gemensam central, där densamma registre­

ras. Kommitténs motiv för den allmänna inköpsregistreringen är i huvud­

sak att den skall medge ett statistiskt studium av konsumtionsutvecklingen

samt att registret skall kunna användas av nykterhetsvårdsorganen för att

tå kännedom om viss persons inköp. Redan kommittén ger emellertid ut­

tryck för viss tveksamhet i fråga om behovet av registreringen.

Flertalet remissinstanser har, som nyss nämnts, uttalat sig mot kommit­

téns förslag. I den mån detsamma icke direkt avstyrkts har man starkt

ifrågasatt värdet av registreringen.

Den registrering av rusdrycksinköpen som nu äger rum är nödvändig

med hänsyn till motboksransoneringen och den därmed förbundna indivi­

duella kontrollen. Övergår man till fri inköpsrätt, ligger det i sakens na­

tur att värdet av en allmän inköpsregistrering blir tämligen ringa. För

att erhålla en tillförlitlig konsumtionsstatistik torde det icke vara nödvän­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

299

digt att ha uppgifter om alla inköp. Det erforderliga materialet torde kunna

erhållas på ett billigare och mindre arbetskrävande sätt, exempelvis genom

stickprovsundersökningar. Givetvis kunde det någon gång ha ett visst värde

för nykterhetsvårdsorganen att få uppgift om gjorda inköp. Med den fri­

het, som avses skola råda på rusdrycksför sälj ningens område såväl inom

utminuteringen som utskänkningen, torde emellertid sådana uppgifter kom­

ma att ge en tämligen ofullständig och osäker bild av vederbörandes kon­

sumtion.

Mot de begränsade fördelarna får vägas de därmed förbundna kostnader­

na. I kommitténs kalkyler har särskilt nämnts utgifterna för registrerings-

centralen, som uppgivits till 800 000 kronor i 1949 års penningvärde, eller

för dess motsvarighet enligt alternativ II, 1,6 miljoner kronor. Detta utgör

dock endast en del av kostnaderna. Betydligt större är de kostnader, som

skulle förorsakas av butikspersonalens arbete med anteckning av inköp och

födelsenummer. Dessa arbetsuppgifter kan beräknas kräva minst 300 per­

soner och en årlig löneutgift av ungefär 2,5 miljoner kronor. Tilläggas bör

att registreringen skulle nödvändiggöra ett ganska omständligt inköpsför-

farande och att man således skulle få sämre möjlighet att minska forma­

liteterna kring spritinköpen.

På grund av det anförda finner jag att registrering av rusdrycksinköp

icke bör ske efter motbokssystemets avskaffande.

Avstängning.

De av kommittén föreslagna reglerna om avstängning innebär att läns-

nykterhetsnämnd skall kunna tillgripa denna åtgärd mot missbrukare i ett

tämligen begränsat antal fält då detta bedömes vara till nytta ur vårdsyn­

punkt. Dessutom skall nämnden kunna avstänga langare. Kommittén räk­

nar med att avstängningsåtgärder, som sålunda är klart motiverade och till-

gripes i begränsad utsträckning, skall mötas av större förståelse bland all­

mänheten än nu tillämpade mera generella avstängningar och därför även

bli effektivare.

I yttrandena har starka tvivel uttalats om riktigheten av kommitténs för­

modanden. Åtskilliga instanser finner att en avstängningsåtgärd vid i öv­

rigt fri inköpsrätt blir av föga värde och har avstyrkt förslaget. Flertalet

har emellertid biträtt detsamma. Många har därvid framhållit att om än det

praktiska värdet av åtgärderna kan vara ringa, en möjlighet till avstäng­

ning måste bibehållas av ordnings- och anständighetsskäl.

För egen del vill jag ansluta mig till den uppfattning som kommit till

uttryck i sistnämnda yttranden. Det skulle vara stötande om det allmänna

skulle vara skyldigt att genom utminuteringsbutikerna tillhandahålla rus­

drycker åt grova alkoholmissbrukare och langare. I det hänseendet blir en

avstängning icke meningslös att utlämning av rusdrycker till sådana per­

soner kan vägras. Att dessa icke effektivt kan hindras från att åtkomma

rusdrycker på annan väg utgör icke något avgörande skäl mot att bibehålla

en möjlighet till avstängning. Icke heller det nuvarande motbokssystemet

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

300

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

representerar något effektivt hinder. Ett ytterligare skäl för att bibehålla en

möjlighet till avstängning ligger däri, att det, såsom kommittén påpekat, i

vissa fall kan vara lämpligt, att ett nykterhetsvårdsorgan använder avstäng­

ning såsom hjälpåtgärd mot en missbrukare i samförstånd med denne. Ett

avstängningsinstitut med denna målsättning bör emellertid icke ligga i ut-

minuteringsorganens händer utan, såsom kommittén föreslagit, handhavas

av nykterhetsnämnd. Jag förordar således att en möjlighet till avstängning

bibehålies.

Förutsättningarna för avstängning av alkoholmissbrukare kommer att ut­

formas närmare i det förslag till lag om nykterhetsvård som framlägges av

chefen för inrikesdepartementet. Av de sålunda föreslagna reglerna torde

framgå, att avstängningsrätten skall behandlas med största urskillning. Den

omständigheten att en fylleriförseelse föreligger eller att någon form av hjälp­

åtgärd vidtages mot en alkoholmissbrukare skall ej rutinmässigt åtföljas av

en avstängning. Reglerna för avstängningsförfarandet torde sålunda komma

att i huvudsak följa kommitténs förslag ehuru restriktiviteten i institutets

användning betonas starkare.

Beträffande langare bör däremot förutsättningarna för avstängning upp­

tagas i den blivande rusdrycksförsäljningsförordningen. Denna bör även in­

nehålla de kontrollbestämmelser som erfordras för att genomföra medde­

lade avstängningsbeslut. Då dessa bestämmelsers utformning blir beroende

av bl. a. vilket organisationsalternativ som väljes skall de behandlas något

senare.

Utskänkningen.

Såsom tidigare antytts har även sådana frågor som rättighetssystemet vid

utskänkningen och kontrollen däröver betydelse, när det gäller att taga

ställning till detaljhandelns organisation. Dessa frågor skall behandlas när­

mare i senare avsnitt. Här skall därför endast ställning tagas till några

grundläggande spörsmål.

De nuvarande systembolagen har en viktig social uppgift såsom utredan­

de och kontrollerande organ i fråga om utskänkningen. Rättsgrunden för

denna funktion skapas därigenom att bolagen formellt blir bärare av ut-

skänkningsrättigheterna.

Kommittémajoritetens förslag att i huvudsak överflytta denna uppgift på

länsnykterhetsnämnderna har, såsom tidigare antytts, mött gensagor i fler­

talet remissvar. Man har därvid framhållit alt uppgifterna med utskänk­

ningen skulle inkräkta på länsnämndernas nykterhetsvårdande arbete samt

att länsnämnderna icke kunde förväntas få den sammansättning som vore

lämplig med hänsyn till utskänkningsfrågorna. Bl. a. kräves enligt dessa

yttranden ekonomiska insikter och sakkunskap i fråga om restauranger.

Den kritik som sålunda riktats mot kommittémajoritetens förslag synes

berättigad. Ur utskänkningens synpunkt torde man därför i och för sig böra

föredraga minoritetens förslag som i stort sett bevarar gällande ordning på

förevarande område.