2

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Förslag

till

förordning angående markegångstaxor.

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Markegångstaxor skola årligen upprättas för varje län genom särskilda

för hela riket gemensamma markegångsdeputerade.

Markegångsdeputerade skola bestå av generaldirektören och chefen för

kammarkollegiet såsom ordförande samt fyra ledamöter. Av ledamöterna

skola två utses av kammarkollegiet bland kollegiets ledamöter samt två ut­

ses av statens jordbruksnämnd bland nämndens ledamöter. Deputerade välja

inom sig vice ordförande.

För de av vederbörande myndighet utsedda deputerade skall myndigheten

tillika bland sina ledamöter utse två suppleanter.

Ledamöter och suppleanter utses för en tid av fyra år. Avgår ledamot el­

ler suppleant innan tjänstgöringstiden är till ända, skall annan utses för

återstående delen av tiden.

2

§•

Markegångsdeputerade sammanträda på kallelse av ordföranden. Samman­

träde för markegångstaxornas upprättande hålles tidigast den tionde och se­

nast den trettionde november.

Är ledamot förhindrad deltaga i sammanträde, åligger det honom att där­

om ofördröj ligen underrätta ordföranden, som i ledamotens ställe inkallar

suppleant.

3 §.

Markegångsdeputerade äro beslutmässiga när minst fyra deputerade eller

för deputerade inkallade suppleanter äro näx-varande. Uppstår skiljaktiga

meningar bland deputerade, och måste till följd därav omröstning anställas,

skall denna vara öppen och den mening bliva gällande vilken flertalet bi­

trätt eller, om rösterna utfalla lika, den mening som biträdes av ordföran­

den vid sammanträdet.

⁴ §.

Vid markegångsdeputerades sammanträde föres protokoll av den tjänste­

man hos kammarkollegiet, som kollegiet därtill förordnar. Markegångsde­

puterade äga även i övrigt påkalla biträde av de hos kollegiet anställda be­

fattningshavarna.

5 §•

Markegångstaxa skall innehålla:

a) årets pris, bestämt på sätt i 8 § andra stycket sägs, å de jordbruks­

produkter av årets skörd och de övriga persedlar, vilka skola utgöra föremål

för markegångssättning (det årliga markegångspriset); samt

b) medeltalet av de för det löpande året och för de nästförflutna nio åren

upptagna årliga markegångsprisen å de i samband med ränteförenklingen

jämlikt kungörelsen den 11 maj 1855, nr 33, bestämda så kallade huvudper­

sedlarna, i den mån dylik persedel åsatts årligt markegångspris enligt vad

ovan sägs (årets medelmarkegångspris).

Det åligger markegångsdeputerade att bestämma de persedlar, vilka skola

vara upptagna i taxorna.

6

§.

Persedel och tjänstbarhet, som icke finnes upptagen i markegångstaxan,

skall, om så prövas nödigt för beräkning i penningar av i persedlar eller

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 no­

vember 1953.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

S^köld, Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, E^ricsson, A^ndersson,

L^ingman, N^orup, P^ersson, H^jalmar N^ilson, L^indell, N^ordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om för­

enkling av markegångsinstitutet samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Riksdagens år 1947 församlade revisorer har under § 28 i sin berättelse

hemställt, att frågan om markegångsinstitutets avveckling måtte upptagas

till närmare övervägande. Då de skäl, vilka tidigare åberopats mot en dylik

avveckling, numera enligt revisorernas uppfattning saknade större betydelse,

syntes spörsmålet snarast böra bringas till sin lösning. I anledning av nämn­

da hemställan har 1948 års statsutskott i sitt utlåtande nr 153 under punk­

ten 18 uttalat, att utskottet hölle det för sannolikt att markegångstaxorna, i

den mån tillgång till dylika noteringar alltjämt erfordrades, skulle kunna

ersättas med officiella prisuppgifter, som sammanställdes i annan ordning.

Med hänsyn härtill samt till systemets föråldrade karaktär i allmänhet fun­

ne utskottet starka skäl tala för att i enlighet med revisorernas förslag frå­

gan om institutets avveckling upptoges till närmare övervägande. I skrivelse

den 19 juni 1948, nr 332, har riksdagen anmält, att riksdagen fattat beslut

i överensstämmelse med vad statsutskottet sålunda föreslagit.

I anledning av riksdagens ifrågavarande skrivelse uppdrog Kungl. Maj :t

genom beslut den 10 september 1948 åt kammarkollegiet att — under beak­

tande av vad statsutskottet anfört i sitt förenämnda utlåtande — utreda frå­

gan om markegångsinstitutets avveckling eller förenkling samt att till Kungl.

Maj :t inkomma med förslag i ämnet.

I skrivelse den 30 juni 1951 har kammarkollegiet framlagt förslag till för­

enkling av markegångsinstitutet.

Över kammarkollegiets skrivelse har, efter remiss, yttranden avgivits av

socialstyrelsen, statistiska centralbyrån, lantbruksstyrelsen (som inhämtat

yttrande från hushållningssällskapens förbund och samtliga hushållnings­

sällskap), statens jordbruksnämnd, kommerskollegium (efter hörande av

Sveriges lantbruksförbund) samt flertalet länsstyrelser.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

delmarkegångspriset. Därjämte skulle taxan innehålla en särskild marke­

gång, den s. k. årliga markegången, bestämd med ledning av uppgifter från

städerna och av fullmäktige från socknarna. Besvär finge föras hos kam­

markollegiet och därefter hos Kungl. Maj :t. Anledningen till att i taxorna

skulle upptagas ej endast årliga markegången utan även ett årspris och ett

medelmarltegångspris är att söka i att 1855 års kungörelse föreskrev en om­

sättning och förenkling till vissa huvudpersedlar av de i den ordinarie rän­

tan ingående persedlarna, vilka i taxan skulle åsättas årligt markegångspris.

Nämnda persedlar skulle få lösas i penningar och denna lösen ansågs böra

äga rum efter ett medelpris, vartill antoges medium av tio års markegång.

Som man icke ville låta den årliga markegången, som avspeglade prisnivån

i början av november, ingå i beräkningen av detta medelpris, beslöt man att

i stället tillskapa ett särskilt årspris, grundat på priserna under månaderna

oktober—mars. Detta årspris saknade sålunda självständig betydelse och

ingick endast i beräkningen av medelmarkegångspriset, varefter kronans be­

hållna och anordnade räntor och tionde finge lösas. 1855 års förordning

gällde intill 1 januari 1912, då den nu gällande förordningen 2 juni 1911

trädde i kraft.

Vid sidan av det vanliga markegångspriset har funnits riksmarkegångs-

pris, nämligen dels å soldatmunderingspersedlarna vid indelta roterade in­

fanteriet under åren 1819—1889 och dels å spannmål. Riksmarkegångspriset

å spannmål tillkom år 1816 i samband med riksens ständers beslut, att hälf­

ten av de statsanställdas löner skulle beräknas i spannmål och utgå efter

medelbeloppen av markegångspriserna i alla län. Det avskaffades år 1890.

I detta sammanhang må nämnas att kammarkollegiet med skrivelse till

Kungl. Maj:t den 31 december 1930 överlämnat ett av kammaradvokat-

fiskalsämbetet avgivet yttrande, vari återfinnes en ingående och detaljerad

redogörelse för markegångsinstitutets historiska utveckling.

III. Gällande rätt.

Närmare bestämmelser i ämnet är meddelade i förordningen den 2 juni

1911 (nr 62) angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestäm­

mande, vilken förordning trädde i kraft den 1 januari 1912. Genom förord­

ningar den 14 juni 1917 (nr 297) samt den 15 juni 1923 (nr 222) har § 7

respektive §§ 1 och 5 i 1911 års förordning erhållit ändrad lydelse.

Gången av markegångssättningen är i stora drag följande. Markegångs-

taxorna skall upptaga dels den årliga markegången (litt. A), dels ock års­

pris (litt. B) och medelmarkegångspris (litt. C). A-prisen kommer till an­

vändning för beräkning av arrenden, kvarstående frälseräntor och en del

andra avgifter. B-prisen har ingen annan funktion än att ligga till grund för

det tioåriga medelmarkegångspriset. Sedan kronans räntor år 1869 förvand­

lades till fasta penningräntor kommer medelmarkegångspriset numera till

användning allenast vid uträkning av statens indelningsersättningar och

avgälder för markupplåtelser från egendomar i allmän ägo.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

I anslutning till ovanstående må framhållas, att enligt förordningen den

21 maj 1915 (nr 212) kommunerna inom lappmarksfögderiet av Västerbot­

tens län medgivits befrielse från skyldighet att välja ombud å markegångs-

nämnd, varjämte för åstadkommandet av årspriset inom detta fögderi stad­

gades en annan ordning.

IV. Tidigare förslag till ändringar i 1911 års förordning.

Riksdagens år 1947 församlade revisorer har i sin förenämnda berättelse

(s. 135—139) redogjort för de förslag till ändringar i 1911 års förordning

som under senare år framkommit. I förevarande sammanhang torde hänvis­

ning till nämnda redogörelse få ske, varför här blott i korthet må erinras

om följande.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 6 juni 1923, nr 284, har riksdagen, bland

annat, anfört, att enligt riksdagens förmenande ett dubbelarbete i viss mån

ägde rum vid markegångssättningen. En omarbetning i förenklande syfte av

hithörande bestämmelser syntes av behovet påkallad.

I motion vid 1928 års riksdag (II: 311) yrkades, att riksdagen måtte

besluta hemställa till Kungl. Maj :t att låta utreda och för riksdagen snarast

förelägga förslag till ändring i grunderna och sättet för markegångstaxor-

nas upprättande. I över motionen avgivet utlåtande (nr 33) anförde stats­

utskottet, att enligt vad utskottet under hand inhämtat från kammarkol­

legiet, vore hos kollegiet anhängiga två ärenden angående markegångstaxor-

na, nämligen ett ärende rörande revision av taxornas formulär och ett

ärende om ifrågasatt revision av förordningen den 2 juni 1911 (nr 62) angå­

ende grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande. Sistnämn­

da ärende, i vilket förslag väckts av länsstyrelsen i Örebro län, syntes, enligt

vad för utskottet upplysts, avse och för varje fall komma att medföra för­

slag till lösning av det spörsmål, som i den förevarande motionen avhandla­

des. På grund härav och under uttalande av sin förväntan att förslag i äm­

net snarast underställdes riksdagens prövning, hemställde utskottet att ifrå­

gavarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Stats­

utskottets hemställan bifölls sedermera av riksdagen utan debatt.

I motion vid 1935 års riksdag (I: 16) hemställdes, att riksdagen måtte

hos Kungl. Maj :t hemställa, att markegångssättningen moderniserades och

sattes av länsprisnämnder samt att densamma fastställdes av en rikspris-

nämnd i samband med dyrortsgrupperingen. I ett över motionen avgivet

utlåtande (nr 130) hemställde statsutskottet med framhållande av lämp­

ligheten av att frågorna om dyrortsgruppering och markegångssättning

löstes i ett sammanhang, att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t anhålla, att

Kungl. Maj :t måtte i samband med prövningen av grunder och förfaringssätt

för dyrortsgrupperingsarbetet jämväl upptaga frågan om revision av gällande

markegångsbestämmelser. Denna hemställan bifölls sedermera av riksdagen.

Slutligen yrkades i två i huvudsak likalydande motioner vid 1940 års riks­

dag, väckta, den ena, nr 93, inom första kammaren och den andra, nr 120,

10

de viktigaste resterna av grundskatteväsendet, vilka ännu förutsätta tillva­

ron av markegångspriscr. Frälseräntorna bestå i allmänhet av ett förhål­

landevis stort antal persedlar av varierande slag, och vissa svårigheter skulle

måhända uppstå, om markegångsinstitutet upphävdes, innan frälseräntorna

ännu avvecklats. Enligt vad som inhämtats äro emellertid de ännu icke in­

lösta eller avlösta frälseräntorna nu så tå, att det torde dröja endast eu

kortare tid, innan de helt försvunnit. Frälseräntorna torde därför knappast

längre behöva utgöra något hinder för markegångsinstitutets upphävande.

Avvecklingen av landgillena synes däremot ännu icke ha fortskridit lika

långt. Dessa bestå i allmänhet endast av ett fåtal persedlar, och de svårig­

heter, som skulle uppstå vid desammas värdering utan tillgång till marke-

gångspriser för något eller några av de senare åren, torde icke vara alltför

stora. Om markegångsinstitutet skulle bibehållas med hänsyn till de arren­

deförhållanden, som reglerats med tillämpning av markegångspriser, skulle

dess fortvaro i ytterligare flera tiotal år påkallas. Det må emellertid fram­

hållas, att när arrende bestämis i persedlar, i allmänhet endast ett fåtal så­

dana kommit till användning. 1 regel har arrendet bestämts i spannmål eller

i smör.

Det finns enligt revisorernas mening anledning ifrågasätta, om icke för

såväl landgillena som nyssberörda arrenden markegångspriserna skulle kun­

na ersättas av en på enklare sätt anordnad uppskattning. Med den uniformi­

tet på prisbildningens område, som numera råder, och med det prisstatis­

tiska material, som finnes tillgängligt, torde svårigheter knappast föreligga

att skapa nödiga utgångspunkter för ett pris å de ifrågavarande persedlarna,

som fyller samma anspråk på tillförlitlighet som markegångspriserna. Det

kan förmodas, att såväl jordägare som arrendatorer i regel skulle godtaga av

t. ex. kommerskollegium eller socialstyrelsen publicerade prisuppgifter, som

grundats på tillgängligt statistiskt material.

Sådana prisuppgifter skulle även kunna tjäna till ledning i de övriga fall,

då avtal eller författningsbestämmelser innehålla hänvisningar till marke-

gångstaxorna. Givetvis förutsättes dock en översyn av författningsbestäm­

melserna i fråga samt i förekommande fall ändringar i dessa.

Även om vissa möjligheter torde förefinnas att med bibehållande av mar­

kegångsinstitutets principer förenkla och förbilliga förfarandet, anse reviso­

rerna dock bärande skäl tala för att markegångsinstitutet helt upphäves

och, i den mån så befinnes erforderligt med hänsyn till de rättsförhållanden,

för vilka markegångspriser ännu ha betydelse, ersättes med andra officiella

prisnoteringar, som kunna åvägabringas utan mera ingående speciella an­

ordningar.

Under åberopande av vad ovan anförts få revisorerna hemställa, att frå­

gan om markegångsinstitutets avveckling upptages till närmare övervägande.

I)å de skäl, vilka tidigare åberopats mot en dylik avveckling, numera sakna

större betydelse, synes detta spörsmål snarast böra bringas till sin lösning.

Statsutskottet vid 1948 års riksdag har i sitt utlåtande nr 153 under punk­

ten 18 uttalat, att markegångsinstitutet hade spelat en viktig roll under na­

turahushållningens dagar. Alltjämt ägde institutet betydelse för vissa för­

hållanden, som antingen sammanhängde med det numera nästan helt av­

vecklade indelnings- och grundskatteväsendet eller ock vore av arrende-

rättslig natur. Markegångstaxornas tillämpningsområde vore emellertid, så­

som revisorerna framhållit, icke längre av den omfattning och betydelse, att

detsamma motiverade ett så invecklat och dyrbart förfarande som marke­

gångsinstitutet medförde. Utskottet hölle det för sannolikt att markegångs-

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

12

c) Ersättning för utrivning av Skave kronokvarn i Kattarps socken,

Malmöhus län, av 10 st. jordägare enligt skattläggning 6/7 1839

(råg och korn).

d) Avgälder för upplåtelser från kronoegendomar i vissa städer

(Växjö, Örebro, Eskilstuna och Västerås).

e) Avgälder för jordupplåtelser från kronodomäner (enligt uppgift

22 st.).

f) Avgäld för rektor i Kristinehamn anslagen jord, som överlåtits till

staden (k. brev 24/4 1915).

2. Viss tids arrenden.

a) Kronodomäner: 551 st. (uppgift lämnad år 1950). Kontrakten ut­

gå senast 1964. (I allmänhet spannmål och smör.)

b) Universitetsegendomar: 381 st. (år 1950). Kontrakten utgå senast

1963.

&

c) Arrende till Visingsö skolegodsfond (3 st.). Utgå 1955. (Råg, korn

och smör.)

3. Åborättsavgäld enligt lag den 4 juni 1926.

Bestämmes i regel för 20 år i taget (5 st.; vete, råg, korn, smör).

4. Stämpelavgift enligt kungl. förordningen 19/11 19U, § 11.

I avgäld ingående persedlar eller tjänstbarheter beräknas efter det

värde, vartill de vid upplåtelsen uppskattats eller om visst värde icke

åsatts, efter markegång, om de äro upptagna i markegångstaxan, men

eljest efter i orten gängse pris.

C. Till ecklesiastikstaten ingående avgifter.

1. Arrenden 1 158 st. (år 1950). (Vete, råg, korn, havre, smör, stång­

järn.) Kontrakten utgå senast omkring år 1960.

2. Avgälder 940 st. (Alla stiftsnämnder ej lämnat uppgift.)

a) s. k. ändamålsupplåtelser.

b) 49-års upplåtelser till enskilda.

c) överlåtelser till vissa städer emot årlig avgäld (Norrtälje, östham­

mar, Eksjö, Kalmar, Simrishamn, Ystad, Hälsingborg, Halmstad,

Varberg, Hjo, Kristinehamn, Västerås, Umeå, Skellefteå, Luleå)

eller till järnvägar.

3. Landgillen. Okänt antal. (Råg, korn, smör.)

D. Till städer ingående avgifter.

Räntor och avgälder av stadsjord.

a) Uppsala stads åkrar; få avlösas enligt kungl. brev 5/7 1940 (135

st. kvar om tillhopa ca 800 kronor.)

b) Norrköping (ca 100 kronor) utgå från vissa företag för arrende av

stadens jord (kallas grundskatteavgifter); kan enligt drätselkam­

maren ersättas utan svårigheter med kontantavgifter.

c) Gränna: s. k. åttingskatt. Utredning om avlösning pågår.

d) Växjö: avgälder från domprostjorden, som överlåtits till staden.

e) Landskrona: 2 tomter upplåtna på evärdlig tid.

f) Göteborg: grundlega för 3 st. tomter och lägenheter; ca 1 000 kro­

nor (dagsverken).

landerimedel för två till kronan upplåtna områden; ca 2 000 kro­

nor. (Råg och korn.)

skogsräntor från Sävedals härad (kungl. dom 5/6 1940); ca 2 000

kronor. (Råg och korn.)

g) Arboga: (4 st.; råg och korn).

h) Falun för vattenrätt i Faluån; ca 1 600 kronor. (Råg och korn.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

ock omsättas till kontantavgifter. Detta gällde särskilt avgifter, vilka staten

erlade till enskilda eller institutioner eller som städer och kommuner erlade

till staten eller andra offentliga rättssubjekt för mark, som tagits i anspråk

för allmänna behov eller eljest innehades med ständig nyttjanderätt. För­

vandling till kontantavgifter hade tidigare i åtskilliga fall ägt rum beträf­

fande ersättningar, som till olika institutioner utgått av statsmedel. Där av­

giften grundades å avtal mellan statsmyndighet och enskild, såsom beträf­

fande arrendeavgifterna för kronodomäner samt universitetens och kyrkliga

egendomar, borde förändring av avgiften, såsom innebärande rubbning av

bestående avtal, dock icke genomföras tvångsvis. Man vore därför nödsakad

att tillsvidare och intill dess nämnda arrendeavtal utlöpt bibehålla någon

form av officiell prissättning för vissa jordbruksprodukter. Under tiden

borde verksamma åtgärder vidtagas i syfte att övriga avgifter i möjligaste

mån måtte bringas att upphöra eller utgivandet av dem göras oberoende av

dylik prissättning.

Kammarkollegiet har undersökt huruvida markegångstaxorna — såsom i

skilda sammanhang ifrågasatts — skulle kunna ersättas med officiella pris­

uppgifter, som sammanställdes i annan ordning. För egen del har kollegiet

funnit detta icke lämpligen kunna ske. Prissättning enligt rekvisitionslagen

den 30 juni 1952 (nr 583) förekomme sålunda numera i regel icke i fredstid.

Från hushållningssällskapens häradsombud insända rapporter om årets

skörd och om priserna på de olika växtslagen blev numera icke föremål för

bearbetning och de prisuppgifter å mjölk, grädde, smör och ost som tidigare

insänts till centralbyrån från mejerierna hopsamlades och bearbetades nu­

mera av svenska mejeriernas riksförbund. De till grund för kommerskolle­

giums partiprisindex liggande prisnoteringarna, som erhölles från närings—

organisationer, vore konfidentiella och kunde icke användas för de ända­

mål, som markegången skulle tillgodose. Prissättningen av naturaförmåner

enligt 42 § kommunalskattelagen skedde efter i viss mån andra utgångs­

punkter än markegångsdeputerades. Av socialstyrelsen insamlade prisupp­

gifter för utarbetande av styrelsens fortlöpande pris- och levnadskostnads-

statistik m. in. avsåge detalj handelspriser och omfattade icke spannmål samt

kunde sålunda icke ersätta markegångspriserna. Statens jordbruksnämnds

prissättning av jordbruksprodukter utgjorde ett riksmedelpris (utom för

Norrland) och särskilda länspriser förekomme ej, liksom icke heller alla i

markegångstaxorna förekommande persedlar bleve föremål för prissättning.

Prisnivån inom landets olika delar vore icke så utjämnad, att länspriserna

kunde ersättas av ett riksmedelpris enligt jordbruksnämndens prissättning.

Ett slopande av länsprisen skulle medföra icke obetydliga förskjutningar i

de priser, som enligt nu gällande bestämmelser skulle ligga till grund för

betalningen av de avgifter, som löstes efter markegång. Jordbruksnämndens

prisstatistik kunde fördenskull icke i sin nuvarande form ersätta marke-

gångssättningen. För den jämförelsevis korta tid markegångssättningen fort­

farande kunde vara erforderlig borde ej heller omläggning vidtagas av nämn­

da prisstatistik för att kunna tjäna ifrågavarande ändamål.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

faktiska priset å föregående års skörd. B-prisen hade icke någon annan

funktion än att ligga till grund för medelmarkegångspriset. Medelmarke-

gångsprisets ursprungliga syfte hade återigen förfallit sedan kronans räntor

år 1869 förvandlats till fasta penningräntor. Ehuru medelmarkegångspriset

numera komme till användning endast vid uträkning av statens indelnings-

ersättningar och avgälder för markupplåtelser i allmän ägo kunde nämnda

pris likväl icke undvaras, så länge dylika avgifter kvarstode. Med hänsyn till

att försäljningen av skörden numera skedde tidigare än förr och prisutveck­

lingen på det löpande årets skörd sålunda i huvudsak kunde bedömas redan

vid tidpunkten för fastställandet av A-prisen vore det dock icke erforder­

ligt med särskilt B-pris, som skulle ligga till grund för medelmarkegångs­

priset.

Beträffande vidare insamlingen av primäruppgifter till markegångstaxan

har kollegiet uttalat, att med hänsyn till ovan föreslagna förenklingar även­

som till den utjämning av prisförhållandena som på grund av förbättrade

kommunikationer ägt rum mellan länens olika delar, den förberedande pris­

insamlingen måhända kunde undvaras. Detta förutsatte emellertid att depu­

terades antal — nu fyra -— ökades så att länens olika delar bleve bättre

representerade. Då ökning av antalet deputerade borde undvikas och några

prisuppgifter ändock syntes höra ligga till grund för deputerades arbete,

borde förberedande uppgifter på enklast möjliga sätt införskaffas och stäl­

las till deputerades förfogande. Lämpligen kunde dylika uppgifter avlämnas

av hushållningssällskapen, vilka hade lätt att från sina underavdelningar, i

den mån sällskapen funne sådant erforderligt, inhämta upplysningar, som

kunde vara av betydelse för prissättningen.

I fråga om den statliga kontrollen å markegångssättningen har kammar­

kollegiet slutligen uttalat, att då markegången icke numera hade samma eko­

nomiska betydelse för statsverket som tidigare och statens intresse av en

riktig markegångssättning icke längre vore övervägande fiskaliskt borde den

särskilda granskning av markegångssättningen som ålåge advokatfiskalen

kunna upphöra. Denna granskning bestod huvudsakligen i kontroll av de å

länsstyrelserna utförda, på insända prislcuranter grundade medeltalsberäk-

ningar och torde mera undantagsvis resultera i någon rättelse av betyden­

het. Om, i enlighet med vad kollegiet föreslagit, någon sammanställning av

prislcuranter icke längre erfordrades samt antalet markegångspersedlar kom­

me att nedbringas, komme möjligheten till felaktiga på beräkningar grun­

dade prissättningar att bliva mindre.

VI. Remissyttrandena över kammarkollegiets förslag.

Kammarkollegiets förslag till förenkling av markegångsinstitutet har i hu­

vudsak tillstyrkts av samtliga remissmyndigheter.

Statistiska centralbyrån har erinrat om att markegångstaxornas använd­

ning under senare tid syntes ha allt mer minskat genom att en del in natura

bestämda avgifter, som skulle lösas efter markegångspris, antingen succés-

17

sivt förvandlats till kontantavgifter eller på annat sätt bringats att upphöra.

Det syntes önskvärt, att verksamma åtgärder vidtoges för att i möjligaste

mån påskynda denna utveckling, så att en fullständig avveckling av rnarke-

gångsinstitutet kunde genomföras på kortast möjliga tid. Att under avveck-

lingstiden ersätta markegångstaxorna med officiella prisuppgifter av annat

slag — i första hand jordbruksnämndens prisstatistik — syntes ej vara

möjligt. Dessa prisuppgifter utarbetades nämligen efter andra metoder, var­

för de ej vore jämförbara med och ej kunde ersätta markegångssättningen.

Det syntes ej lämpligt att föreslå en omläggning av denna prisstatistik, för

att den skulle kunna användas i stället för markegångssättningen, då det

vore att förvänta, att avvecklingsperioden för markegångsinstitutet skulle

bli relativt kortvarig. Ämbetsverket anslöte sig därför till kammarkollegiets

åsikt, att den bästa lösningen syntes vara att förenkla markegångsförfaran-

det i så stor utsträckning, som det vore möjligt, utan att kontinuiteten bröts.

De av kammarkollegiet föreslagna åtgärderna i dylikt förenklingssyfte —

främst en reducering av antalet persedlar, en begränsning i infordrandet av

förberedande prisuppgifter och en sammanslagning av A- och B-pris — syn­

tes centralbyrån vara lämpliga och väl avvägda.

Kommerskollegium har uttalat att man vore nödsakad att tills vidare och

intill dess olika arrendeavtal, vid vilka markegångssättningen fortfarande

komme till användning, ännu gällde, bibehålla en officiell prissättning för

vissa jordbruksprodukter. Det förslag angående markegångssättningens ut­

formning som kammarkollegiet framlagt innebure en väsentlig förenkling,

och enligt kollegii mening borde detta förslag kunna godtagas som ett provi­

sorium i avbidan på markegångsinstitutets fullständiga avveckling. Kom­

merskollegium ville emellertid också understryka angelägenheten av att verk­

samma åtgärder vidtoges i syfte att i möjligaste mån bringa avgifter av detta

slag att upphöra.

Länsstyrelsen i Örebro län har anfört.

Utan tvivel får markegångsinstitutet anses vara så föråldrat att dess av­

skaffande är motiverat. Om emellertid institutet på av kammarkollegiet an­

förda skäl ännu ej kan helt avvecklas, synes det länsstyrelsen angeläget att

så stora förenklingar som möjligt vidtagas beträffande markegångsförfaran-

det. Länsstyrelsen finner kammarkollegiets förslag härutinnan ändamålsen­

ligt, varvid länsstyrelsen särskilt vill framhålla värdet av att insamlingen

av prisuppgifterna till markegångstaxan förenklas. De från kommunalnämn­

derna inkomna priskuranterna ha visat sig vara mycket otillförlitliga, var­

för det varit nödvändigt att utesluta ett förhållandevis stort antal uppgifter

såsom missvisande. Det föreslagna förfarandet är också ägnat att i hög grad

förenkla länsstyrelsens arbete i samband med markegångssättningen. Läns­

styrelsen får alltså för sin del tillstyrka det framlagda förslaget.

Socialstyrelsen, som tillstyrkt att kammarkollegiets förslag utan dröjsmål

måtte genomföras, har tillika föreslagit, att kammarkollegiet måtte erhålla i

uppdrag att vidtaga åtgärder för en fullständig avveckling av markegångs­

institutet inom en begränsad tidrymd, förslagsvis fem år. I den mån det

därvid befunnes nödvändigt eller lämpligt att även i fortsättningen reglera

2

Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

18

utgående ersättningar efter en värdebeständig måttstock, kunde en anknyt­

ning ske till någon av socialstyrelsens indexserier eller till de prisnoteringar

på enskilda varor, som inginge i dessa serier.

I ett par yttranden har ifrågasatts huruvida icke markegångssättningen

skulle kunna förenklas i än högre grad än som av kammarkollegiet före­

slagits. Statens jordbruksnämnd har sålunda ifrågasatt, huruvida icke mar-

kegångspriserna, efter förslag av nämnden, skulle kunna fastställas direkt

av kammarkollegiet, varigenom ett system med priskuranter från hushåll­

ningssällskapen samt uppskattning av deputerade icke skulle behöva före­

komma. Jordbruksnämnden har härom närmare anfört följande.

De varor och tjänster, för vilka officiell prissättning erfordras, synas vara

råg, korn, havre, ärter, vete, hö, halm, smör, kött, fläsk, dagsverken, öke-

dagsverken samt ved och stångjärn. Priserna på här angivna varor utom ved

och stångjärn behandlas årligen i de kalkyler, som ligga till grund för pris­

sättningen på jordbruksprodukter. Normkalkyler uppgöras på våren och re­

videras på hösten, sedan priser, skörderesultat in. m. mera exakt kunna över­

blickas. Kalkylerna upprättas av en särskild delegation, kalkylsakkunniga,

granskas av jordbruksnämndens råd och fastställas slutligen av jordbruks­

nämnden.

De priser, som med ledning av kalkylerna fastställas eller beräknas vid

detta förfarande, äro, såsom kammarkollegium anfört, riksmedelpriser.

Såsom kollegiet upplyst offentliggör jordbruksnämnden vidare priser på

vissa produkter i publikationen Jordbruksekonomiska Meddelanden. Även

dessa priser aro i regel riksmedelpriser vid försäljning från producenter.

I fråga om mjölk upptaga publikationens tabeller dock även avräknings-

priser för län och i vissa fall för delar av län.

Såsom kollegiet anfört torde det vara nödvändigt att fastställa priserna

länsvis. De priser, som upptagas i jordbrukskalkylerna och Jordbruksekono­

miska Meddelanden kunna därför i regel ej direkt tillämpas. Emellertid för­

skjuta sig de regionala priserna i stort sett på samma sätt som riksmedel-

priserna och de senare återspegla därför även tidsmässiga förändringar av

de lokala priserna. Man torde därför böra undersöka om icke »markegångs-

priser» i olika län kunna fastställas på sådant sätt att man utgår från en

given bas och sedan för kommande år gör de procentuella tillägg eller av­

drag till baspriserna, som motiveras av den relativa förändring, som riksme-

delpriserna visa. Detta tillvägagångssätt torde medföra en betydande för­

enkling utan att några större fel i prisuppgifterna behöva riskeras, åtmins­

tone för de närmaste åren.

I fråga om smör torde det vidare kunna ifrågasättas om inte — med tanke

på de betydande och i omfattning differentierade subventioner av olika slag,

som utgå för mjölken — smörpriset bör beräknas med ledning av de avräk-

ningspriser för mjölk, som tillämpas inom olika mejeriområden. Dessa av-

räkningspriser redovisas månadsvis till jordbruksnämnden. Med hänsyn till

att mejeriområdenas gränser i flertalet fall i stort sett sammanfalla med

Iänsgränserna, torde några större svårigheter att erhålla länspriser icke före-

ligga. Även mjölkåtgången per kilogram smör kan angivas länsvis, varför

man lätt kan uppställa prisserier, som direkt anknyta till tidigare använda

markegångspriser för smör. Om man på detta sätt använder sig av den rela­

tiva utveckling för avräkningspriserna för mjölk länsvis, torde säkrare re­

sultat erhållas än vid nu utförda lokala uppskattningar av smörpriset inklu­

sive subventioner, vilka kunna variera för olika län och delar av län.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

relsen icke ansluta sig till kollegiets uppfattning beträffande det sätt, på

vilket dessa priser böra sättas i fortsättningen. Kollegiets förslag innebär

nämligen att man liksom hittills skulle basera prissättningen på länsvis in­

samlade prisuppgifter och även ha prissättningen decentraliserad till de olika

länen. Ett genomförande av detta förslag betyder emellertid — trots att det­

samma innebär vissa förenklingar i förhållande till vad som nu gäller — att

man även i fortsättningen skulle behöva använda en omfattande och ganska

kostsam apparat för genomförandet av prissättningen. En dylik anordning

torde ej böra komma i fråga med mindre det visar sig omöjligt att nå ett

tillfredsställande resultat med enklare medel. Så är emellertid enligt styrel­

sens uppfattning ej fallet. Till motivering härav vill styrelsen anföra* föl­

jande.

Vid prövning av frågan hur markegångsprissättningen i fortsättningen bör

ske torde man böra beakta två spörsmål. Det ena är huruvida man även i

fortsättningen bör ha särskilda pris för de olika länen eller ej. Det andra är

huruvida prissättningen bör ske lokalt eller centralt. Vad angår den förra

frågan må framhållas att priserna på jordbruksprodukter i regel numera

endast utvisa förhållandevis små variationer inom olika delar av landet.

Detta sammanhänger givetvis med den utveckling i riktning mot ett cen­

tralt saluhållande av jordbruksprodukter, som åstadkommits bland annat

genom utbyggnaden av jordbrukets ekonomiska organisationer. Under de

senaste åren har en sådan utveckling vidare främjats genom de prisregle­

ringar, som vidtagits beträffande olika slag av jordbruksprodukter. Även be­

träffande sådana produkter, där prisbildningen är fri, torde man emellertid

kunna säga all en i stort sett enhetlig prisnivå föreligger bortsett från de

variationer, som kunna föranledas av fraktkostnader vid transport från över-

skottsområden till underskottsområden och liknande omständigheter. Dessa

variationer äro vidare tämligen konstanta.

Vad nu anförts kan i viss mån belysas av eu inom lantbrulcsstyrelsen upp­

rättad sammanställning utvisande 1951 års A-pris å vete, råg, korn, havre,

hö och smör. Av sammanställningen, vilken bifogas detta yttrande såsom

Bilaga B1, framgår sålunda all i vart fall beträffande brödspannmål bortsett

från enstaka län endast obetydliga prisvariationer föreligga inom de områ­

den där spannmålsproduktion av någon betydelse förekommit. De variatio­

ner som taxan utvisar, torde för övrigt knappast äga full motsvarighet i

verkligheten. För fodermedel och smör äro variationerna visserligen större

än i fråga om brödsäd. Beträffande fodermedlen torde detta främst bero på

den naturliga prisskillnaden mellan överskotts- och underskottsområden, och

i fråga om smör torde skillnaderna snarare bero på skiljaktigheter i beräk­

ningsgrunderna än på faktiska prisvariationer.

Det förtjänar även påpekas, att i verkligheten prisvariationer beroende

på transportförhållanden och dylikt kunna förekomma även inom ett och

samma län. Dessa variationer — vilka givetvis icke kunna komma till ut­

tryck i taxan — torde ej sällan vara av samma storleksordning som de pris­

skillnader mellan olika län, vilka taxan utvisar.

Under nu anförda förhållanden skulle det enligt lantbruksstyrelsens me­

ning kunna ifrågasättas om man icke åtminstone för något eller några slag

av jordbruksprodukter skulle kunna helt frångå det nuvarande systemet

med en särskild prissättning för varje län och sålunda endast fastställa ett

rikspris. Åtminstone för brödsäd torde en dylik åtgärd icke böra anses uteslu­

ten. För fodersäd och hö äro däremot, såsom även framgår av sammanställ­

ningen, prisvariationerna på grund av fraktkostnader och dylikt normalt så

d Bilagan har här uteslutits. Uppgifter om dessa priser återfinnes emellertid i den vid stats­

rådsprotokollet fogade Bilagan 2.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

I bilaga 21 har verkställts en sammanställning av de under åren 1951 och

1952 fastställda marlcegångspriserna för vissa mera vanligen förekommande

persedlar. Av sammanställningen framgår att beträffande flertalet persedlar

högsta och lägsta markegångspriserna varierar förhållandevis starkt mellan

olika län. Det förefaller visserligen sannolikt att nämnda prisvariationer i

vissa fall är större än som motiveras av de priser, vilka i verkligheten gällt

och att variationerna delvis har sin grund i det förhållandet, att skilda om-

vandlingstal kommit till användning vid förvandlingen av gällande priser per

deciton till priser per hektoliter. Ett fastställande av ett enda för riket ge­

mensamt rikspris skulle dock vid övergången till den nya prissättningen

komma alt medföra så betydande förskjutningar i utgående arrenden eller

avgifter att ett slopande av det nuvarande systemet med länspriser icke torde

vara möjligt. Även om sålunda markegångstaxa även i fortsättningen bör

fastställas för varje län, torde det likväl vara möjligt att verkställa prisin­

samlingen och prissättningen centralt och avskaffa den nuvarande organi­

sationen med markegångsdeputerade inom varje län.

I promemorian har därefter omnämnts, att statens jordbruksnämnd ut­

talat, att de regionala priserna i stort sett försköte sig på samma sätt som

riksmedelpriserna, varför de senare återspeglade även tidsmässiga föränd­

ringar av de lokala priserna. Nämnden hade därför ifrågasatt huruvida

icke markegångspriserna i de olika länen skulle kunna fastställas på ett så­

dant sätt att man utginge från en given bas och sedan för kommande år gjorde

de procentuella tillägg till eller avdrag från baspriserna, som motiverades av

den relativa förändring som riksmedelpriserna utvisade. Då starka skäl syn­

tes tala för en sådan lösning av markegångssättning hade det inom rättsavdel-

ningen utarbetade förslaget i denna del utformats i principiell överensstäm­

melse med vad jordbruksnämnden förordat.

För att ernå erforderlig kontinuitet i prissättningen föreslås, att som bas­

priser skall användas de markegångspriser, som vid den nya förordningens

ikraftträdande gäller i respektive län. Då förordningen enligt förslaget skall

träda i kraft den 1 juli 1954, skulle sålunda 1953 års priser utgöra bas­

priserna. Det årliga markegångspriset för viss persedel för ett län fast­

ställes sedan med utgångspunkt från baspriset för ifrågavarande län samt

med det tillägg till eller avdrag från detta pris, som föranledes av den re­

lativa förändringen av riksmedelpriset i förhållande till motsvarande pris

år 1953.

I organisatoriskt hänseende förordas att markegångssättningen uppdrages

åt fem för riket gemensamma deputerade. Dessa skall enligt förslaget ut­

göras av generaldirektören och chefen för kammarkollegiet som ordförande

och fyra ledamöter, av vilka två utses av kammarkollegiet bland kollegiets

ledamöter och två av statens jordbruksnämnd bland nämndens ledamöter.

En sådan ordning har ansetts förenlig med stadgandet i § 75 regerings­

formen.

Markegångsdeputerade skall bemyndigas att övertaga kammarkollegiets

nuvarande åliggande att bestämma de persedlar, som skall upptagas i taxor­

na, och sålunda även verkställa den tidigare omnämnda begränsningen av

antalet persedlar.

1 Har fogats vid statsrådsprotokollet som bilaga

(Bilaga 2).

24

Kungl. Mnj:ts proposition nr 3.

betslättnader kunna påräknas för såväl länsstyrelserna som de övriga myn­

digheter och organ, som nu handha bestyren med markegångssättningen.

Kommerskollegium har framhållit, att det inom finansdepartementet utar­

betade förslaget innefattade avsevärda förenklingar och att det uppenbar­

ligen måste anses som en betydande vinst att kunna slopa den omfattande

apparaten med lokal prisinsamling och markegångssättning. Då dessa ytter­

ligare förenklingar syntes kunna vidtagas utan att rimliga krav på säkerhe­

ten i markegångsförfarandet åsidosattes, syntes icke något vara att erinra

däremot.

Statens jordbruksnämnd har förklarat sig anse, att det föreslagna syste­

met bör godtagas såsom en i nuvarande läge på det hela taget tillfredsstäl­

lande lösning av problemet om en förenkling av markegångssättningen. Be­

träffande förslaget att jordbruksnämnden skall tillhandahålla erforderligt

prismaterial åt markegångsdeputerade har i yttrandet anförts följande.

Med det i promemorian föreslagna systemet för markegångssättningen

kommer anskaffningen av det erforderliga prisstatistiska underlaget huvud­

sakligen att åvila jordbruksnämnden. Det synes därvid komma att åligga

nämnden att svara för anskaffandet även av sådana uppgifter, som icke blir

omedelbart tillgängliga i samband med fullgörandet av nämndens mera

centrala uppgifter. Nämnden vill i sammanhanget erinra om att artiklarna

hö och halm numera utbrutits ur jordbrukskalkylen och att uppgifter om

ved och stångjärn givetvis måste införskaffas i särskild ordning. Det torde

vidare komma att åvila jordbruksnämnden att i första hand verkställa den

sakliga bedömningen av prismaterialet. Nämnden torde därvid bl. a. få taga

ställning till de frågor, som uppkommer till följd av materialets skiftande

kvalitet eller på grund av att man i vissa fall för en och samma persedel kan

ha tillgång till flera prisserier.

Länsstgrelsen i Örebro län har yttrat, att det föreliggande förslaget syntes

på ett tillfredsställande sätt tillgodose kravet (på institutets förenkling

och samtidigt erbjuda en fullgod garanti för att prissättningen bleve väl

avvägd.

Flera myndigheter har betonat önskvärdheten av att institu­

tet i dess helhet snarast möjligt avvecklades. Socialsty­

relsen har sålunda vidhållit sin tidigare intagna ståndpunkt, att en nu före­

tagen förenkling endast borde betraktas som en förberedelse till en full­

ständig avveckling av markegångsinstitutet i dess helhet samt att en tid­

rymd redan nu borde fastställas inom vilken denna avveckling borde ha

fullbordats. Länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands län har utta­

lat sig i samma riktning. Även kammarkollegiet och statens jordbruksnämnd

har framhållit den provisoriska karaktären av den nu föreslagna regleringen.

De föreslagna grunderna för markegångsprisets b e s t ä in­

ni a n d e har närmare berörts av några remissinstanser.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har sålunda yttrat följande.

Den ytterligare förenkling i fråga om insamlingen av primäruppgifter och

själva prissättningen som promemorians förslag innebär i förhållande till

26

rande skulle fastställas, vilket motiverats med att enhetliga rikspriser skulle

medföra icke obetydliga förskjutningar i vissa arrendeavgifter in. in., som

enligt gällande bestämmelser skulle utgå efter markegång. Förslaget inne-

bure emellertid en sådan förenkling av prissättningen, att lantbruksstyrelsen,

som redan i sitt tidigare yttrande förutsatt, att avvikelser från ett riksme-

delpris kunde vara påkallade för vissa län, icke ville motsätta sig, att syste­

met med särskilda länspriser bibehölles.

I sitt yttrande bar statistiska centralbyrån berört möjligheten av för­

ändringar i relation e n in e 11 a n rikspriserna och de

lokala priserna. Centralbyrån har därvid yttrat följande.

I sitt remissyttrande över kammarkollegiets förslag framhöll jordbruks­

nämnden — vid framläggandet av den plan för prissättning, som nu lagts

till grund för departementets förslag — bl. a. följande: »Detta tillväga­

gångssätt torde medföra en betydande förenkling utan att några större fel i

prisuppgifterna behöva riskeras, åtminstone för de närmaste åren.» Denna

reservation för möjligheten, att större fel i prisuppgifterna genom den nya

metoden senare kunna uppträda, synes centralbyrån betydelsefull. Det för­

hållandet, att riksmedelpriserna för närvarande i stort sett återspegla även

tidsmässiga förändringar av de lokala priserna, är ju den grund, på vilken

det nya systemet är uppbyggt. Man bör utgå från att förändringar i denna

relation kunna inträffa, varför centralbyrån finner det önskvärt, att ut­

vecklingen i detta hänseende blir föremål för fortlöpande observation.

Förslaget att använda 1 9 5 3 års markegångspriser som bas­

priser vid den framtida markegångssättningen har berörts i några ytt­

randen.

Kammarkollegiet har härom anfört följande.

I fråga om grunderna för markegångsprisernas bestämmande har för­

enklingen i det nu framlagda förslaget drivits betydligt längre än i kolle­

giets förslag. Sålunda skall årligen med ledning av prisuppgifter från sta­

tens jordbruksnämnd bestämmas ett riksmedelpris för varje i markegångs-

laxorna ingående persedel, varefter för varje län det årliga markegångs-

priset å persedeln med utgångspunkt från den år 1953 fastställda årliga

markegången för länet fastställes i relation till inträdda förändringar i

riksmedelpriset. I fortsättningen kommer alltså enligt förslaget länsmarke-

gångspriset på varje särskild persedel relativt sett att följa fluktuationerna

i riksmedelpriset, och de olikheter länen emellan, som föreligga under bas­

året 1953, konserveras. I promemorian framhålles, att priserna på jord­

bruksprodukter i regel numera utvisa endast förhållandevis små variatio­

ner inom olika delar av landet samt att de regionala priserna i stort sett

förskjuta sig på samma sätt som riksmedelpriserna. En inom kollegiet verk­

ställd stickprovsundersökning,1 avseende årspriserna (litt. B) för råg, korn

och smör i Uppsala, Hallands och Norrbottens län åren 1943—1952 visar att

prisförskjutningarna beträffande smör varit praktiskt taget likformiga i alla

tre länen men att i fråga om råg och korn prishöjningen under de senaste

åren varit väsentligt mindre i Norrbottens län än i Uppsala och Hallands

län. Sålunda var rågpriset i Uppsala och Hallands län 1952 57 å 58 procent

högre än 1943, medan ökningen för Norrbottens län stannade vid 23 pro­

cent. Kornpriset hade från 1943 till 1952 ökat med 49 procent i Uppsala

län och 67 procent i Hallands län men endast med 23 procent i Norrbottens

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

1 Har fogats vid statsrådsprotokollet som bilaga

(Bilaga 3).

28

Det har i promemorian framhållits, att den föreslagna sammansättningen

av de för hela riket gemensamma markegångsdeputerade finge ses mot bak­

grunden av ett önskemål, att deputerade inom sig ägde tillgång till sakkun­

skap såväl i fråga om det nuvarande markegångsförfarandet som i fråga om

de aktuella prisförhållandena på jordbrukets område. Länsstyrelsen anslu­

ter sig till de synpunkter på denna fråga, som framförts i promemorian. En­

ligt förslaget skola ledamöterna utses för en tid av fyra år. Då den erfa­

renhet, som vinnes genom bearbetningen av det till markegångsdeputerade

inkommande prismaterialet, icke torde komma att bliva minst betydelsefull

lör vinnande av ett riktigt resultat vid prissättningen särskilt beträffande

de årliga markegångsprisen i länen, vill länsstyrelsen ifrågasätta, huruvida

icke ledamöterna böra utses för längre tid än fyra år, förslagsvis åtta år.

Slutligen har kammarkollegiet berört vissa detaljer i det vid de­

partementspromemorian fogade författning sförslaget.

1 §. Enligt tredje stycket skall kammarkollegiet respektive jordbruks­

nämnden utse en suppleant för envar ledamot. Något kvalifikationskrav för

suppleanterna har icke upptagits i författningsförslaget.

Enligt kollegiets mening bör föreskrivas, att suppleanterna skola tagas ur

samma krets som ledamöterna. Vidare synes anledning knappast föreligga

att använda det tyngande systemet med personligt suppleantskap. Det torde

vara tillräckligt att suppleant från den ena myndigheten endast får inkallas

att tjänstgöra i stället för ledamot som utsetts av samma myndighet.

1 fjärde stycket föreskrives, alt ledamöter och suppleanter skola utses för

en tid av fyra år. Av praktiska skäl synes det önskvärt, att uppdraget för

alla ledamöter och suppleanter utgår vid eu och samma tidpunkt.

2 §. De föreslagna bestämmelserna i denna paragraf syfta uppenbarligen

på sammanträden för markegångstaxornas upprättande. Förutom dessa »or­

dinarie» sammanträden, måste man emellertid räkna med att deputerade

kunna behöva hålla särskilda sammanträden för avgörande av uppkomman­

de trågor, såsom bestämmande av de persedlar, vilka skola vara upptagna i

taxorna, omsättning av persedel eller tjänstbarhet, som icke finnes uppta­

gen i taxa, eller avgivande av förklaring i anledning av besvär.

it §. Kollegiet vill i anslutning till denna paragraf framhålla, att upprät­

tandet av markegångstaxor och deputerades övriga arbetsuppgifter själv-

iallet komma alt kräva eu hel del förberedande arbete utöver det som skall

ankomma på jordbruksnämnden. Detta arbete torde böra utföras av befatt­

ningshavare hos kollegiet såsom tjänsteåliggande.

5 §. Det i stycket b) begagnade uttrycket »de så kallade huvudpersed­

larna» torde höra förtydligas. Stadgandet i senare delen av samma stycke

synes lämpligen böra placeras bland övergångsbestämmelserna.

6 §. Den i paragrafen avsedda omsättningen bör ske, om så prövas nödigt

för beräkning i penningar av persedel eller tjänstbarhet, som icke finnes

upptagen i markegångstaxan. Uttrycket »de årliga markegångsprisen» bör

för tydlighetens skull ersättas med »prisen enligt den årliga markegången».

7 §. Ettersom sammanträde för fastställande av markegångstaxorna skall

kunna hållas redan den 10 november, vill kollegiet i anslutning till denna

paragraf framhålla önskvärdheten av att i paragrafen avsedda prisuppgifter

och utredning, om det av praktiska skäl låter sig göra, insändas till marke-

gångsdeputerades ordförande i god tid dessförinnan.

8 k- I andra stycket torde uttrycket »det år 1953 fastställda årliga marke-

gångspriset å persedeln i fråga» böra ersättas med »persedelns pris enligt

den år 1953 fastställda årliga markegången».

Statens jordbruksnämnd bär i sitt yttrande över kollegiets tidigare för­

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

teringar. På sätt kammarkollegiet framhållit torde man sålunda vara hän­

visad till att genom förenklingar i markegångsförfarandet söka lätta på den

tungroddhet, som vidlåder systemet.

I flera remissyttranden har unders trukits att en nu vidtagen förenkling och

omreglering av markegångsinstitutet icke finge uppfattas på annat sätt än

som ett första steg mot en fullständig avveckling av hela systemet med mar-

kcgångstaxor. Jag ansluter mig till denna mening. Däremot kan jag icke till­

styrka socialstyrelsens förslag, att man redan nu bör fastställa en tidrymd

inom vilken avvecklingen skall ha fullbordats. När detta kan ske får bli

beroende på i vilken takt de in natura bestämda avgifterna kan bringas

att upphöra. Enligt vad kammarkollegiet meddelat torde flertalet av nu gäl­

lande arrendeavtal för kronodomäner och kyrkliga egendomar, i vilka ar­

rendeavgiften gjorts beroende av dylik prissättning, ha löpt ut inom något

tiotal år. Det torde få ankomma på kammarkollegiet att följa utvecklingen

på detta område och hos Kungl. Maj :t göra de framställningar, som förhål­

landena påkalla.

Det av kammarkollegiet framlagda förslaget innebär i huvudsak att mar­

kegångsförfarandet skall förenklas i följande hänseenden: a) antalet marke-

gångspersedlar reduceras avsevärt; b) B-prisen slopas såsom grund för me-

delmarkegångspriset; c) insamlingen av prisuppgifterna förenklas; samt d)

den särskilda granskning av markegångssättningen, som för närvarande ålig­

ger kammaradvokatfiskalsämbetet, avskaffas.

Vad först angår reduceringen av antalet persedlar, som skall prissättas,

har kammarkollegiets förslag i denna del tillstyrkts av samtliga remissin­

stanser. Även enligt min mening skulle en betydande förenkling i prissätt­

ningen åstadkommas om markegångssättningen inskränkes till att omfatta

ett fåtal för länets jordbruk representativa produkter. En undersökning av

antalet i markegångstaxorna nu upptagna persedlar ger vid handen att i flera

län prissättas mellan 30 och 40 olika varuslag. Kammarkollegiet har icke

närmare angivit vilka persedlar, som i fortsättningen skulle upptagas i taxor­

na, men man torde kunna utgå ifrån att antalet persedlar regelmässigt icke

kommer att överstiga ett tiotal. I enlighet med det anförda förordar jag, att

prissättningen i fortsättningen endast skall omfatta ett fåtal huvudpersed­

lar. Kammarkollegiet har ansett, att det bör kunna uppdragas åt kollegiet

att bestämma vilka persedlar, som skall prissättas. Bifalles det i det föl­

jande framlagda förslaget om fem för hela riket gemensamma markegångs-

deputerade torde det kunna uppdragas åt dessa att pröva vilka persedlar i de

olika länen, som skall upptagas i länets markegångstaxa.

En reducering av antalet prissatla markegångspersedlar förutsätter tyd­

ligen att avgift, som utgår i annan persedel, skall kunna omsättas till sådan

huvudpersedel, som är upptagen i taxan. Enligt kammarkollegiets förslag

skall till grund för en dylik omräkning läggas medeltalet av de sista 10

årens markegångspris. Detta förslag föranleder ingen erinran från min sida.

Skillnaden mellan de nuvarande A- och B-prisen i markegångstaxorna är,

sakligt sett, att A-priset utgör ett beräknat pris å det löpande årets skörd,

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

har, kan det icke anses påkallat att upprätthålla den nuvarande ordningen

med länsvis utsedda markegångsdeputerade. Jag biträder sålunda förslaget,

att bestyret med markegångssättningen skall uppdragas åt fem för riket

gemensamma markegångsdeputerade.

I departementspromemorian har föreslagits, att markegångsdeputerade

skall bestå av generaldirektören och chefen för kammarkollegiet såsom ord­

förande samt fyra ledamöter, varav två skall utses av kammarkollegiet

bland kollegiets ledamöter samt två av statens jordbruksnämnd bland

nämndens ledamöter. Kammarkollegiet har i sitt yttrande ifrågasatt, om

det föreslagna sättet för utseende av deputerade stode väl i överensstäm­

melse med stadgandet i § 75 regeringsformen. I nämnda paragraf föreskri-

ves bl. a., att markegångstaxorna skall upprättas genom deputerade, valda

på sätt av riksdagen särskilt stadgas. Enligt min mening lägger detta grund-

lagsstadgande icke hinder i vägen för riksdagen att antaga den här före­

slagna ordningen för utseende av deputerade. Jag delar emellertid den av

kammarkollegiet uttalade uppfattningen, att stadgandet numera är obehöv­

ligt och att detsamma bör upphävas. Frågan om en ändring av regerings­

formen bör dock icke upptagas nu utan anmälas först i samband med att

andra grundlagsändringar blir aktuella.

Under remissbehandlingen av departementspromemorian har särskild

uppmärksamhet ägnats frågan om valet av baspriser. I promemorian har

föreslagits, att 1953 års markegångspriser skall användas som baspriser vid

kommande års markegångssättning. Härigenom uppnås att övergången till

den nya metoden för prissättning icke kommer att medföra tvära kastningar

i utgående arrenden och avgifter. I vissa yttranden har uttalats farhågor för

att eventuella felaktigheter i baspriset för en viss persedel kommer att vid­

låda jämväl framtida prissättningar av denna produkt. I anledning av vad

sålunda anförts vill jag först erinra om att den framtida prissättningen en­

dast kommer att omfatta ett fåtal representativa huvudpersedlar. Då pris­

förhållandena beträffande dessa torde vara lätta att kontrollera, synes ris­

ken för felaktig prissättning icke vara så stor. Vidare torde det få antagas

att länsstyrelserna, vilka genom remissen av departementspromemorian er­

hållit kännedom om de aktuella planerna på en omläggning av markegångs-

institutet, med särskild uppmärksamhet följt prissättningen under hösten

1953 av sådana persedlar, som kan tänkas bli föremål för markegångssätt­

ning även efter ett genomförande av det nu föreliggande förslaget. Jag vill

också nämna att kammarkollegiet i sitt yttrande meddelat, att kollegiet

gjort kammaradvokatfiskalsämbetet uppmärksamt på angelägenheten av

att särskild granskning kommer till stånd av 1953 års markegångstaxor.

Erforderliga garantier torde sålunda ha skapats för en så långt möjligt riktig

prissättning, varför 1953 års priser utan olägenhet bör kunna användas

som baspriser.

Vad slutligen angår detaljerna i det vid departementspromemorian foga­

de författningsutkastet, torde de ändringsförslag, som framlagts av kam­

markollegiet, böra beaktas vid utarbetande av förslag till förordning i äm-

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

33

net. Däremot finner jag ej anledning tillstyrka länsstyrelsens i Uppsala län

förslag om minskning av antalet markegångsdeputerade. Ej heller torde

vad länsstyrelsen i Kalmar län anfört om förlängning av den tid, för vilken

markegångsdeputerade skall utses, böra föranleda ändring i departements-

förslaget.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet utarbetats för­

slag till förordning angående markegångstaxor.

Föredragande departementschefen hemställer härefter att förenämnda

författningsförslag måtte genom proposition föreläggas 1954 års riksdag till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Otto Winther.

3

Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 3.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Bilaga 1.

Departementspromemorians förslag

till

förordning angående markegångstaxor.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Markegångstaxor skola årligen upprättas för varje län genom särskilda

för hela riket gemensamma markegångsdeputerade.

Markegångsdeputerade skola bestå av generaldirektören och chefen för

kammarkollegiet såsom ordförande samt fyra ledamöter. Av ledamöterna

skola två utses av kammarkollegiet bland kollegiets ledamöter samt två

utses av statens jordbruksnämnd bland nämndens ledamöter. Deputerade

välja inom sig vice ordförande.

För envar ledamot skall vederbörande myndighet tillika utse en supp­

leant.

Ledamöter och suppleanter utses för en tid av fyra år.

2 §•

Markegångsdeputerade sammanträda å därtill av ordföranden bestämd

tid en av dagarna från och med den tionde till och med den trettionde

november.

År ledamot förhindrad deltaga i sammanträdet för markegångstaxans

upprättande åligger det honom att därom ofördröjligen underrätta ordfö­

randen, som i ledamotens ställe inkallar vederbörande suppleant.

3 §•

Markegångsdeputerade äro beslutmässiga när minst fyra deputerade eller

för deputerade inkallade suppleanter äro närvarande. Uppstår skiljaktiga

meningar bland deputerade, och måste till följd därav omröstning anstäl­

las, skall denna vara öppen och den mening bliva gällande vilken flertalet

biträtt eller, om rösterna utfalla lika, den mening som biträdes av ordfö­

randen vid sammanträdet.

4 §•

Vid markegångsdeputerades sammanträde föres protokoll av den tjäns­

teman hos kammarkollegiet, som kollegiet därtill förordnar.

5 §•

Markegångstaxan skall innehålla:

a) årets pris, bestämt på sätt i 8 § andra stycket sägs, å de jordbruks­

produkter av årets skörd och de övriga persedlar, vilka skola utgöra före­

mål för markegångssättning (det årliga markegångspriset); samt

b) medeltalet av de för det löpande året och för de nästförflutna nio åren

upptagna årliga markegångsprisen å de så kallade huvudpersedlarna, i den

mån dylilc persedel åsatts årligt markegångspris enligt vad ovan stadgats;

dock att för persedel, för vilken finnes enligt förordningen den 2 juni 1911

(nr 62) bestämt årspris litt. B för år, som skall ingå i beräkningen av me-

delmarkegångspriset, detta årspris skall ligga till grund i stället "för det år­

liga markegångspriset (årets medelmarkegångspris).

Bilaga 2,

co

o>

Sammanställning rörande 1951 och 1952 års markegångspris (A-pris), kronor.

Län

1 hl vete

1 hl råg

1 hi korn

1 hl havre

1 hl ärter

1 deciton hö

1 deciton

halm

1 kg smör

1951

1952

1951

1952

1951

1952

1951

1952

1951

1952

1951

1952

1951

1952

1951

1952

Stockholms.............................

30: — 41: — 27: — 35: — 20:50 23: — 15:50 16: — 38: — 50:- 11: — 11: —

3: —

3:25

5: 75

6:50

Uppsala .................................

29:76 40:53 26:59 34:56 21:66 23:12 15:40 16: 14

—

— 13: 76 12:59

4:35

4: 06

6:20

6: 57

Södermanlands.......................

29:50 40: 80 27: — 35: 55 22:14 23: 50 15: 20 15:80

—

—

14: —

14: —

4:50

4:50

6: 45

6:70

Östergötlands .......................

27:50 40: — 26: — 34: — 21: — 23: — 15:50 17: — 39: — 48: — 12: 06 12:06

1:47

1:47

6:35

6:35

Jönköpings..............................

30: 31 39:97 27: 25 33: 65 22: 64 23: 95 17:03 18: 25 72: — 82: — 14: 72 14: 23

6: 41

6: 24

6:45

6: 59

Kronobergs ...........................

—

— 25: 74 33: 26 21:93 25: 35 15: 77 18: 36 53: 06 60: — 12:81 13:18

4: —

4: —

6:22

6: 52

Kalmar:

Fastlandet...........................

29:46 40: 18 26: 53 34: 43 22: 72 25: 23 16: 52 18: 75

—

—

14:80 14: 36

5: 47

5: 18

6: 27

6:58

Öland...................................

29: 46 40:18 26: 53 34: 43 22: 72 25: 23 16:52 18: 75

—

— 14:80 14:36

5: 47

5:18

6:-27

6:58

Gotlands...................................

28:56 39: — 27: 18 34: 53 23: 44 24: 72 17: 07 17:19

—

— 13:59 14: 22

4: 38

5: 03

6:37

6: 70

Blekinge...................................

29: 65 39: 99 26: 87 34:93 24: 03 25:09 17: 05 18:19 42: 54 54:77 14:59 15:03

4: 40

4:03

—

—

Kristianstads...........................

29:11

40: 38 27: 36 34:79 24:43 26:40 17: 79 19:51 42:46 50: 18 14:54 13: 53

5: 10

4: 47

6: 31

6: 70

Malmöhus...............................

29: — 38:50 27:65 32: 50 25:- 25: — 17: 50 17: 50 41:28 48: — 13: 62 13: 60

8: 60

8: 35

6: 29

6:40

Hallands ...............................

29:52 39:07 26:83 33:01 24: — 26: 32 17: 23 19: 16 52:02 59: 92 14:54 14:25

5: 17

4: 69

6: 17

6: 44

Göteborgs och Bohus..........

30:11 40: 39 27: 25 33: 49 23: 46 24: 98 17: 62 18: 29

—

—

17: 54 15: 44

7:64

6:90

6: 45

6: 65

Älvsborgs ...............................

29: 67 40: 08 26:85 34:72 23: 11 24: 95 17:561 18:52 39: 67 48:10 15:36 14:83

5:10

4:87

6: 18

6:51

Skaraborgs....

29: 48 40: 46 26: 67 33:61 22: 63 23: 69 16: 52 16:77 42: 66 50:21 14:62 14: 47

3: 88

4:41

6:31

6: 62

Värmlands...............................

29:17 36: 29 26: 81 32: 53 21: — 22: 46 15:77, 16: 59

—

—

14:02 12: 96

6:35

6: 06

6:31

6: 61

Örebro ...................................

29:71 41:32 27: 80 35: 53 22:31 22: 95 15: 83 16: 23

—

—

15: 03 13: 66

4:41

4: 59

6: 37

6: 70

Västmanlands .......................

29: 79 40:39 26: 86 34: 33 22: 06 23:18 15:20 15:89 40: - 52: — 13: 50 11: —

3: 47

2: 94

6: 30

6: 60

Kopparbergs...........................

30:35 39:03 27: 86 34: — 21:81 22:50 16:50 16:75 37:01 37: 68 15: 50 14:48

—

—

6:44

6: 69

Gävleborgs:

Gästrikland .......................

30: 30 37:91 27: 15 32: 97 21:57 22: 48 15:58 16: 70 40:60 45: 62 12:39 12: 09

3: 47

3: 29

6: 30

6:61

Hälsingland .......................

29: 27 39: 69 25: 84 33: 34 20: 51 21:90 15: 46 16: 46 40: 70 45: 33 13:04 12: 37

4:82

4:76

6: 18

6:60

Västernorrlands ..................

—

— 26: 05 29: 44 22:06 24: 72 17: 95 19: 84 49: 25 49: 42 14: 07 14: 02

5: 41

5: 29

6:36

6: 61

Jämtlands:

Jämtland ...........................

—

— 28: 20 33: 68 24: 58 26: 73 24: 63 24: 19 36: 37 42:20 14:13 13: —

4:63

5:02

6:29

6: 64

Härjedalen...........................

—

— 28: 89 33: 75 29:50 32: 75 26: 23 29: — 67: 70 74:60 16:25 19: —

6: —

6:20

6:18

6: 72

Västerbottens .......................

—

— 28: 83 31:78 23: 35 23:71

—

—

—

—

14: 25 13: 94

5:17

5: 63

6: 14

6:70

Norrbottens ......................

—

— 31:03 33: 46 29:90 31:92

—

— 67:58 73:12 17:76

16:91

6:08

6: 10

6:55

6:80

K

u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

3

.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

37

Bilaga 3.

Av kammarkollegiet gjord sammanställning av årspris (litt. B) å

vissa persedlar enligt markegångstaxorna 1943—1952 för Uppsala,

Hallands och Norrbottens län.

En hektoliter råg.

Län

1943

1944

1945

1946

1947

1948

1949

1950

1951

1952

Uppsala

^kr

18:19 17:90 18: 23 17: 89 18:99 20: 57 21:54 22:02 21:51 28: 74

%

100

98

100

98

104

113

118

121

118

158

Hallands

kr

18:03 17:89 18:23 18:18 18: 80 20:18 21:25 22: 36 21:85 28: 33

%

100

99

101

101

104

112

118

124

121

157

Norrbottens kr

24: 91 25:06 25: 06 25:06 25: 70 26: 64 26:50 26:57 27:37 31: —

%

100

101

101

101

103

107

106

107

no

125

En hektoliter korn.

Uppsala

kr

15:85 15: 88 15: 07 14: 94 15: 43 17:66 18:82 17:56 19: 44 23: 58

%

100

100

95

94

97

111

119

in

123

149

Hallands

kr

15:65 15:71 15:33 15: 07 15:16 17:21 18: 59 17:72 20: 77 26:06

%

100

100

98

96

97

no

119

113

133

167

Norrbottens kr

23:44 23:44 23:44 23: 44 23: 29 25:38 25:87 27:02 25: 97 28:87

%

100

100

100

100

99

108

no

115

in

123

Ett kilogram smör.

Uppsala

kr

4:49

4: 39

4:34

4: 34

4:77

5:03

5: 24

5:58

6:02

6: 52

%

100

98

97

97

106

112

117

124

134

145

Hallands

kr

4: 40

4: 39

4:40

4: 40

4:73

4: 94

5:12

5: 45

5: 85

6:29

0/

/o

100

100

100

100

108

112

116

124

133

143

Norrbottens kr

4: 63

4:63

4: 63

4: 63

5: —

5: 25

5: 36

5: 70

6:13

6: 62

0/

/o

100

100

100

100

108

113

116

123

132

143

537698. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag